Motion till riksdagen

1989/90:A742

av Stig Gustafsson m.fl. (s)

Sympatiåtgärder vid utländsk arbetskonflikt

Mot.

1989/90

A742-749

Frågan om rätt att vidta sympatiåtgärder i Sverige till förmån för utländsk
part var föremål för livlig diskussion vid medbestämmandelagens (MBL) tillkomst.
Från den fackliga sidan har alltid hävdats att avgörande för möjligheten
att effektivt bistå utländska fackliga organisationer i konflikt är att ramarna
för rätten att vidta sympatiåtgärder är tillräckligt vida.

Den fackliga, ekonomiska och politiska utvecklingen i olika delar av världen
ställer fackföreningsrörelsen inför ständigt ökade krav på internationell
solidarisering och verksamhet på ett sådant plan. För arbetstagarorganisationerna
är det av vitalt intresse att på effektivaste sätt kunna bispringa utländska
broderorganisationer i konflikt, komma till rätta med de stora problem
som hänger samman med företagsamhetens internationalisering och
över huvud taget reagera mot fackliga och politiska missförhållanden i andra
länder. Det bör även vara ett allmänt samhällsintresse att underlätta för den
fackliga rörelsen att under eget ansvar fullfölja dessa uppgifter. Självfallet
skall sådana strävanden inte hindras genom omotiverade restriktioner i lagstiftning
eller rättspraxis.

Redan i motion 1975/76:2432 med anledning av proposition 1975/76:105
med förslag till arbetsrättsreform m.m. togs frågan upp om ett klarläggande
av de fackliga organisationernas rätt till sympatiåtgärder till förmån för utländsk
part.

Arbetskonflikter som berör utländsk part har praktisk betydelse främst i
två fall: 1) blockad av fartyg under bekvämlighetsflagg, 2) åtgärder till stöd
för arbetstagare i multinationella företag.

Blockaderna mot fartyg under bekvämlighetsflagg har sin grund i den
kampanj som 1958 inleddes mot sådana fartyg av Internationella Transportarbetarefederationen
(ITF). Blockaden, som utfärdas av Svenska Sjöfolksförbundet,
har till syfte att förmå bekvämlighetsredaren att utfästa sig att
betala löner till besättningen efter den standard som rekommenderas av Internationella
Transportarbetarefederationen. Skulle redaren inte teckna ett
sådant avtal, vädjar Sjöfolksförbundet till exempelvis Svenska Transportarbetareförbundet
att vidtaga sympatiåtgärder.

Åtgärder mot multinationella företag har hittills förekommit endast i liten
skala, men de kan väntas få stor betydelse i framtiden. I första hand kan det
bli fråga om att hindra företaget att flytta strejkdrabbad produktion till ett

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Al42-749

annat land. I övrigt kan det bli fråga om sympatiåtgärder av de slag som förekommer
vid konflikter på den svenska arbetsmarknaden.

Arbetsrättskommittén hade föreslagit att sympatiåtgärd med fackligt syfte
skulle vara tillåten, om i annat land vidtagits stridsåtgärd som är lovlig enligt
det landets lag eller som i vart fall skulle vara lovlig, bedömd enligt svensk
lag. Löntagarreservanterna avstyrkte detta förslag, därför att det lade
olämpliga band på de svenska fackförbundens handlingsfrihet. Lagtexten i
MBL berör inte särskilt arbetskonflikter som har sin bakgrund i förhållanden
i andra länder. Vid sin granskning av proposition 1975/76:105 uttalade
lagrådet att sympatiåtgärd till stöd för utländsk part skulle i princip vara ”tilllåten
endast under förutsättning att den i utlandet vidtagna primära stidsåtgärden
är lovlig”. Man kunde dock bortse från ”sådana förbud mot stridsåtgärder
i den främmande staten, som står i uppenbar strid mot grunderna för
rättsordningen i vårt land”.

Man kan mena att lagrådets yttrande inte siktar på åtgärder mot fartyg
under bekvämlighetsflagg. I detta fall är primärkonflikten ett krav från
Svenska Sjöfolksförbundet mot bekvämlighetsredaren som följs av en
blockad mot ett fartyg i svensk hamn. Man kan likväl befara att bekvämlighetsredaren
hävdar att primäråtgärden inte är lovlig enligt bekvämlighetslandets
lag (det kan vara lagen i Liberia, Panama, Cypern, Somalia eller Filippinerna).
Under hänvisning härtill kan redaren tänkas stämma något av
de berörda svenska fackförbunden till arbetsdomstolen (AD), något som
även har hänt i ett antal fall. Högsta domstolen (HD) har i ett mål, det s.k.
Nervion-målet (NJA 1987 s. 885), bedömt - och underkänt - giltigheten av
ett ITF-avtal som hade tecknats efter blockad i Norrköpings hamn. AD har
senast i domarna 1989 nr 120 och 130 behandlat frågan.

När det gäller fackliga åtgärder som berör multinationella företag är det
ännu viktigare att de svenska organisationernas handlingsmöjligheter inte
blir beskurna. Det är i många fall olämpligt att lovligheten av en sympatiåtgärd
i Sverige görs beroende av lovligheten av en primäråtgärd i utlandet.
Det är ofta svårt och inte sällan omöjligt att säkert fastställa vad som är lovligt,
när det gäller en sådan primäråtgärd. Därtill kommer att strejkrätten
kan vara snävt beskuren även i länder med vilkas samhällsskick vi känner
stor samhörighet. I ett sådant läge skulle därför, om lagrådets mening fick
bli bestämmande, svenska fackförbund vara hindrade att vidta sympatiåtgärd
till förmån för utländsk part. Vid bedömningen av reglerna om sympatiåtgärder
till förmån för utländsk part har man att beakta regeln i 41 §, första
stycket, punkten 1, om förbud mot stridsåtgärder i rättstvister. Gör arbetsgivarsidan
invändning mot den fackliga åtgärdens lovlighet, blir det svenska
fackförbundet tvunget att invänta arbetsdomstolens avgörande. Även om åtgärden
skulle befinnas vara lovlig, kan detta besked komma så sent att sympatiåtgärd
inte längre är aktuell.

I sitt svar till lagrådets uttalande förklarade departementschefen att det i
princip var riktigt att fackliga sympatiåtgärder i Sverige till förmån för part i
utländsk arbetsstrid var avsedda att vara tillåtna under den förutsättningen
att den primära arbetsstriden var lovlig. Samtidigt pekade han på att fall
kunde uppkomma, i vilka kravet på den primära åtgärdens lovlighet inte
kunde upprätthållas och hänvisade bl.a. till de svårigheter som i samman

Mot. 1989/90

A742

2

Mot. 1989/90

A742

Vid införandet av medbestämmandelagen överlämnade lagstiftaren frågan
om stridsåtgärder i internationella förhållanden till rättstillämpningen. Ingenting
tyder dock på att blockader mot fartyg under bekvämlighetsflagg inte
skulle kunna fortgå som tidigare. Tvärtom hänvisar inrikesutskottet i sitt av
riksdagen godkända uttalande (InU 1975/76:45, sid. 47) till att i propositionen
1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m.m. klart sagts ut, att
det bör finnas handlingsutrymme för svenska organisationer att delta i internationellt
organiserade stödaktioner för arbetare i andra länder.

Mot bakgrund av HD:s och AD:s praxis kan det konstateras att rätten att
vidta sympatiåtgärder alltjämt är omgärdad med sådana restriktioner som
kritiserades redan i motion 1975/76:2432.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att ge MBL en sådan utformning att lagen tillåter vidtagande av sympatiåtgärder
i konflikter med utländsk bakgrund.

Stockholm den 23 januari 1990

Stig Gustafsson (s)

Lennart Andersson (s) Erkki Tammenoksa (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

hanget kunde uppstå vid gränsdragningen mellan stridsåtgärder med fackliga
resp. politiska syften.

Det kunde redan vid MBL:s tillkomst sättas i fråga om departementschefens
uttalanden på denna punkt tillräckligt klart angav att lagrådets tolkning
av 41 § MBL var alltför restriktiv.

Såväl HD:s som AD:s praxis sådan den kommit till uttryck i bl.a. de ovan
nämnda domarna visar att den kritik som framfördes 1976 alltjämt äger sitt
berättigande. De farhågor som uttrycktes i motion 1975/76:2432 har besannats.
Rättspraxis har ej utvecklats på ett sätt som vi motionärer 1976 hade
anledning anta. Den internationella utvecklingen har vidare bekräftat våra
farhågor att ett uteblivet klarläggande av rätten till sympatiåtgärder vid utländsk
konflikt har fått en hämmande inverkan på svenska fackliga organisationers
rätt att vidta sådana åtgärder.

Det bör noteras att AD:s arbetstagarledamöter reserverat sig i båda de
ovan nämnda domarna till förmån för en mer generös syn på rätten till sympatiåtgärder.
Sålunda anför reservanterna i AD:s dom 1989 nr 130 bl.a.:

3

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A742 - 749