Motion till riksdagen
1989/90:A73

av Isa Halvarsson (fp)

v Mot.

med anledning av prop. 1989/90:76 1989/90

Regionalpolitik för 90-talet A73-79

Stödområden

De värmländska Bergslagskommunerna ingår i stödområde C, med undantag
av Kristinehamn som är ett s.k. tillfälligt stödområde.

Karlskoga, Degerfors, Storfors och Kristinehamns kommuner måste ses
som en gemensam arbetsmarknad och bör följaktligen inplaceras i samma
stödområde. Tidigare har från statens sida hävdats denna gemensamma arbetsmarknad,
vilket kom till uttryck i samband med den finansiella rekonstruktionen
av Bofors-Kilsta och den då tillkomna Bofors Stiftelse för näringsiivsutveckling
i Karlskogaregionen. REK 87 föreslog också att Kristinehamn
skulle ingå i stödområde Bergslagen.

Enligt den framlagda propositionen ingår inte Kristinehamn i stödområdet
och är inte heller tillfälligt inplacerat. Kristinehamn har i dag mycket
svårt att hävda sig i konkurrensen från Karlstadsregionen i väster. Om nu
grannkommunerna i norr och öster i motsats till Kristinehamn tillfälligt inplaceras
i stödområde kommer kommunen att få svår konkurrens även därifrån.
Kristinehamn, Storfors, Karlskoga och Degerfors måste betraktas som
en gemensam arbetsmarknad och få likartad hantering i vad avser företagsstöd.

Strukturomvandlingen av industrin i Kristinehamn har pågått och pågår
fortfarande. Under det senaste året har 480 arbets- tillfällen försvunnit vid
KaMeWa, Teli, Björneborg, Saab-Scania, Fundo och Scan Borst. Dessutom
pågår omstrukturering av den psykiatriska vården vid Mariebergsklinikerna,
vilket förväntas medföra att 400 arbetstillfällen, främst kvinnliga, försvinner.
Saab-Scanias komponenttillverkning inger särskild oro för de drygt 500 anställda
där med tanke på förväntad omstrukturering inom nya Saab Automobil
AB. Redan planerade rationaliseringar vid Finess syftar till en minskning
med ca 40 anställda och svårigheter har aviserats också från Björneborgs
Jernverk och Fundo.

Den svaga arbetsmarknaden i Kristinehamn och östra Värmland bekräftas
av befolkningsutvecklingen. Länets östra del minskar sin befolkning trots
ökning totalt i länet. Hittills i år har Kristinehamn som enda kommun i länet
minskat sin befolkning. Kristinehamn har dessutom landets näst högsta totala
kommunalskatt. Detta förklaras till stor del av befolkningsminskningen
och det härigenom minskande skatteunderlaget, samtidigt som man försöker

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A 73—79

att upprätthålla den kommunala servicenivån. Erfarenheten visar att en hög Mot. 1989/90
kommunalskatt är ett hinder för nyetableringar. A73

Under den senaste 10-årsperioden har befolkningen i kommunen minskat
med 1 100 personer, varav 350 de senaste fem åren. Under denna femårsperiod
har Värmlands län totalt ökat med 2 226 personer, och en uppenbar obalans
finns mellan östra länsdelen och övriga länet. Under de tre första månaderna
i år har så Kristinehamn minskat med 63 personer.

Mellan kommunerna Kristinehamn, Karlskoga, Degerfors och Storfors
sker en betydande arbetspendling. Storfors kommun säger sig vara lika beroende
av utvecklingen i Kristinehamn som i den egna kommunen. På samma
sätt är de övriga tre kommunerna i hög grad beroende av varandra för att få
en större och mer differentierad arbetsmarknad. Totalt pendlar 3 175 personer
mellan de fyra orterna enligt FOB-85. Antalet är ännu större i dag och
satt i relation till befolkningssiffrorna är andelen hushåll, som för sin försörjning
är beroende av den gemensamma arbetsmarknaden, stor.

Kristinehamns kommun ingår inte enligt regeringens förslag i något stödområde
och inte heller är kommunen tillfälligt inplacerad. Det senare gäller
dock grannkommunerna Storfors, Karlskoga och Degerfors. Enligt uppgift
lär dock Kristinehamn kunna komma att betraktas som en stödjepunkt.Skulle
propositionens förslag i stort bli riksdagens beslut, måste regeringen
ta hänsyn till att det för Kristinehamns utveckling är av avgörande
betydelse att den sammanhängande ekonomisk-geografiska regionen Kristinehamn,
Karlskoga, Degerfors och Storfors behandlas som en enhet vad gäller
inplacering i tillfälligt stödområde.

För Kristinehamns del är det också av avgörande betydelse om man får
möjlighet till att utvecklas som stödjepunkt i östra Värmland och att medvetna
satsningar då görs för utvecklingen av tjänstesektorn och för tillskapande
av fler och mer kvalificerade arbeten för kvinnor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att se Kristinehamn, Karlskoga, Degerfors
och Storfors som en sammanhängande region vid inplacering
i tillfälligt stödområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Kristinehamn ges möjlighet att utvecklas som
stödjepunkt i östra Värmland.

Stockholm den 23 mars 1990

Isa Halvarsson (fp)

2