Motion till riksdagen
1989/90:A706

av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c)
Fristående arbetsförmedlingar

För att förhindra att arbetsförmedling bedrivs i förvärvssyfte har staten tagit
monopol på arbetsförmedling här i landet. Genom utformningen av arbetsförmedlingslagen
har emellertid inte bara sådan arbetsförmedling som upptar
avgifter från den arbetssökande förbjudits utan även sådan arbetsförmedling
som bekostas av arbetsgivaren och därigenom skulle vara avgiftsfri
för den sökande.

Arbetsgivarna är enligt lag skyldiga att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen.
Dock kan konstateras att alltjämt tillsätts endast en mindre del
av de lediga platserna med hjälp av förmedlingen. Detta är i sig naturligt då
arbetsförmedlingen inte rimligen hinner med s.k. kort-varselanställningar
och saknar specialistkunskap i tillräcklig omfattning.

Arbetsförmedlingsmonopolet är olyckligt ur flera synvinklar. Den främsta
är att verksamhet som inte utsätts för stimulerande konkurrens tenderar att
stagnera. Hur många goda förslag som än internt förs fram inom monopolet
kan detta aldrig ersätta den kreativitet som skapas när konkurrensliknande
förhållanden råder. Det finns ingen orsak att utesluta samma goda påverkan
på AMS som City-Akuten hade på landstingens öppenvårdspolitik om arbetsförmedlingsmonopolet
uppluckrades. Ett annat skäl att luckra upp monopolet
är att dagens lagstiftning inte är anpassad till tjänstesamhället. Detta
har fått till följd att exempelvis seriösa skrivbyråer, vars tjänster i dag är
praktiskt taget oundgängliga för arbetsgivarna, fortfarande av myndigheterna
betraktas som olaga förmedlare av arbetskraft.

I departementspromemorian Ds 1989:30 Arbetsförmedlingslagen - en
översyn - föreslås vissa ändringar. Dessa är emellertid helt otillräckliga och
bygger in en byråkrati som hämmar en rationell användning av de produktiva
resurserna. Ett slöseri som Sverige inte har råd med. I alltför hög grad
har den hittillsvarande diskussionen kring arbetsförmedlingens roll präglats
av industrisamhällets frågor medan de största problemen finns inom tjänsteproduktionen.

Mot denna bakgrund bör samhället positivt se på möjligheterna att tillåta
ett system med fristående arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden
som ställer krav på specialistkunskap hos förmedlingarna och vars förmedlingsbehov
offentliga arbetsförmedlingar därför har svårt att fylla. Verksamheten
skulle kunna finansieras med avgifter från de företag som anlitar förmedlingen
i fråga. Sådana försök bör ge värdefulla impulser till den all

männa arbetsförmedlingen. Vidare bör undersökas vilka positiva effekter en
liberalisering av reglerna för uppdragsverksamhet kan få för produktionen i
såväl offentlig som privat tjänst. Ett första steg bör vara att skrivbyråverksamhet
inte längre betraktas som olaga arbetsförmedling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i motionen
anförts avseende fristående arbetsförmedlingar för specifika
yrkesområden samt uppdragsverksamhet.

Stockholm den 12 januari 1990

Göthe Knutson (m)

Siw Persson (fp) Charlotte Cederschiöld (m)

Marianne Andersson (c) Ingvar Eriksson (m)

Anders Björck (m) Ylva Annerstedt (fp)

Ulf Melin (m)

Mot. 1989/90
A706

10