Motion till riksdagen
1989/90:A705

av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp)

Blockad av företag utan fackligt anställda

Arbetsmarknaden består av såväl organiserade som oorganiserade arbetsgivare
och arbetstagare. Bland landets företag har en majoritet valt att vara
utan avtal medan en minoritet av företrädesvis litet större företag valt att
erhålla avtalsservice och annan hjälp från en arbetsgivareorganisation. På
arbetstagarsidan är en stor majoritet med i någon facklig organisation medan
cirka en halv miljon anställda valt att stå utanför en facklig organisation. Till
skydd för rätten att organisera sig finns bland annat bestämmelser i 7 § MBL.
Däremot finns inget skydd för vare sig arbetsgivare eller arbetstagare ifall
båda parter av någon anledning inte vill organisera sig. Genom bland annat
denna blotta i lagstiftningen har de fackliga organisationerna givits möjlighet
att vidta stridsåtgärder gentemot företag för att åstadkomma ett kollektivavtal
eller s.k. separatavtal.

Stridsåtgärden för att åstadkomma ett avtal kan naturligtvis vara befogad
för att uppnå ett avtal på en arbetsplats där vederbörande fackliga organisation
har medlemmar men följden kan också bli att en arbetsgivare mot de
anställdas vilja tvingas skriva på ett avtal med en facklig organisation som de
anställda inte vill låta sig representeras av. Detta är speciellt stötande i
mindre företag med endast familjemedlemmar som anställda.

Frågan om vem som skall representera anställda som inte vill vara med i
facklig organisation har ett nära samband med den negativa föreningsrätten.
En fråga som inom EG ser ut att få sin lösning genom ett införande av en
negativ föreningsrätt i EG:s medlemsstater.

Möjlighet att blockera företag som ej har organiserad arbetskraft har
också utnyttjats i syfte att förhindra uppkomsten av naturliga kompanjonföretag
samt att som i målarförbundets fall skaffa pengar till den fackliga
organisationen.

I en rättsstat måste det vara upp till den enskilde att själv bestämma om
vederbörande vill låta sig representeras av en organisation. Det kan inte betraktas
som rättmätigt att vissa organisationer, i detta fall arbetsmarknadsorganisationer,
skall kunna förhindra verksamhet på arbetsplatser där de inte
har en enda medlem för att uppnå ett avtal som säger att vederbörande fackliga
organisation skall representera arbetstagarna. Att uppdra åt arbetsmarknadens
parter att lösa dessa frågor är orimligt. Dessa är i princip jäviga
då de är föga intresserade av att få frågan reglerad eftersom dess nuvarande
situation kan tillföra dessa organisationer både medlemmar och ekonomiska

medel. Det bör därför införas ett förbud mot blockad av företag där det inte Mot. 1989/90

finns någon fackligt ansluten anställd för dess vägran att teckna avtal separat A705

eller via arbetsgivareorganisation.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot blockad
av företag utan fackligt ansluten för dess vägran att teckna avtal separat
eller via arbetsgivarorganisation.

Stockholm den 16 januari 1990

Filip Fridolfsson (m)

Stig Bertilsson (m) Hans Nyhage (m)

Ingvar Eriksson (m) Isa Halvarsson (fp)

Siw Persson (fp) Ylva Annerstedt (fp)

Anders Högmark (m)