Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A67

av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Regeringens proposition, Regionalpolitik inför 1990-talet, innehåller åtgärder
för att skapa regional utjämning och tillväxt. Åtgärderna koncentreras
till Norrlands inland och Begslagen, vilket är en riktig prioritering.

Propositionen pekar på ett betydligt klarare sätt än tidigare på infrastrukturens
betydelse för den regionala utvecklingen. För Norrlandslänen föreslås
särskilda infrastrukturmedel. För Bergslagens del saknas ett motsvarande
ställningstagande, bl.a i fråga om den s.k. Bergslagsdiagonalen.

Tidigare utredningsarbete angående Bergslagsdiagonalen

Den regionalpolitiska kommittén förordade i sitt betänkande, Fungerande
regioner i samspel (SOU 1989:55), att en Bergslagsdiagonal ska etableras
samt att medel bör anslås till detta.

Flera län i Mellansverige har i sitt pågående trafikplaneringsarbete lyft
fram Bergslagsdiagonalen som en av de viktigaste infrastrukturinvesteringarna
som bör genomföras.

Länstyrelserna i Gävleborgs, Kopparbergs och Örebro län har i en gemensam
skrivelse till regeringen betonat Bergslagsdiagonalens stora regionala
betydelse och ansett att den bör genomföras snarast.

Studier inom vägverket visar på Bergslagsdiagonalens stora betydelse för
vägtransporterna. Det gäller såväl för långväga och tunga transporter, som
för lokala och regionala varu- och arbetsmarknader.

En särskild utredningsgrupp, där berörda kommuner varit företrädda, har
gjort en ekonomisk studie. Resultaten av denna är följande:

Samhällsekonomiska intäkter

- personbilar, överflyttade 670 - 930 milj. kr.

- lastbilar, överflyttade 370 - 580 milj. kr.

- befintlig trafik 60 - 100 milj. kr.

Samhällsekonomiska kostnader

- byggkostnader 325 - 550 milj. kr.

- kapitalknapphetstilllägg 160 - 260 milj. kr.

Nettonuvärde (Intäkter - Kostnader) 380 - 820 milj. kr.

Nettonuvärdeskvot 0,5 - 1,4 milj. kr.

Den gjorda analysen visar att Bergslagsdiagonalen har en hög samhälls- Mot. 1989/90

ekonomisk lönsamhet. Till detta kommer dynamiska effekter i form av ny- A67

etableringar och nya arbetstillfällen. Inte heller har de positiva effekterna i
form av trafiksäkerhet och miljöavlastning av Stockholmsområdet räknats
med.

Effekter av en Bergslagsdiagonal

Bergslagsdiagonalen från södra norrlandskusten genom Borlänge/Falun
över Örebro med vidarekoppling söder ochVästerut är ett mycket angeläget
komplement i det övergripande vägsystemet.

Bergslagsdiagonalen förkortar Sverige cirka 10 mil i nord-sydlig riktning
jämfört med E4 över Stockholm.

Bergslagsdiagonalen ger trafikekonomiska vinster i form av sparad tid och
lägre fordonskostnader.

Bergslagsdiagonalen behöver endast relativt korta nya vägavsnitt för att
den eftersträvade strukturen skall uppnås.

Bergslagsdiagonalen ger stora samhällsekonomiska vinster och stärker
den regionala utvecklingen i Bergslagen, Hälsingland och norra Sveriges
kustland. Benägenheten för nylokaliseringar och expansion hos befintlig industri
kommer att öka. Inlandet knyts samman och får anknytning till viktiga
varumarknader.

Riksdagen bör uttala sig för en Bergslagsdiagonal

Som framgår talar starka skäl för att Bergslagsdiagonalen ska etableras. Ett
tidigt besked är en viktig signal för att styra näringslivets expansion och etablering.
Ett tidigt besked kommer också att medföra att länen kan koordinera
sina väginvesteringsplaner till objekt inom Bergslagsdiagonalens
sträckning. Dessa planer kommer att fastläggas under hösten 1990.

Ett uttalande från riksdagen om att Bergslagsdiagonalen ska bli den kompletterande
länken från norrlandskusten över Bergslagen till Syd- och Mellansverige
kommer att bli ett av de mest verkningsfulla regionalpolitiska besluten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att en Bergslagsdiagonal etableras i syfte att
stärka regionens infrastruktur och allmänna utredning.

Stockholm den 26 mars 1990

Mot, 1989/90
A67

Rosa-Lill Wåhlstedt (s)

Sture Ericson (s)

Maud Björnemalm (s)

Helge Hagberg (s)

Håkan Strömberg (s)

Ulla Berg (s)

14