Motion till riksdagen
1989/90:A63

av Jan Fransson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Bakgrund

Regeringens proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet ger enligt
vår uppfattning uttryck för en offensiv regionalpolitik. Av särskilt stort värde
är propositionens erkännande av "mjuka” samhällsinriktade åtgärder för att
långsiktigt stärka olika regioner. Bland de områden som anses särskilt betydelsefulla
för den regionala utvecklingen nämns således både utbildningsoch
forskningspolitik liksom kulturpolitik. Det är framför allt viktigt att inse,
att de långsiktiga investeringarna i utbildning och forskning är särskilt betydelsefulla
för en regions utveckling.

Vi delar också i huvudsak propositionens bedömningar av den regionala
problembilden. Vi vill dock understryka, att de latenta problem som finns i
Västsverige, bland annat ett mycket starkt beroende av mogna industrisektorer,
inte har uppmärksammats tillräckligt. Det finns flera regionala översikter,
bland annat storstadsutredningens analys av Göteborg och Västsverige
samt Expertgruppens för forskning om regional utveckling (ERU) analys
av den regionala utvecklingen under 1990-talet, som ger starka skäl till
farhågor för den fortsatta utvecklingen i västra Sverige.

Den västsvenska storregionen har Göteborgsområdet som främsta drivkraft.
Den konjunkturuppgång som inleddes 1982 har inneburit en dramatisk
förbättring av Göteborgsindustrins expansionsmöjligheter och därmed
hög sysselsättning även för industrin i övriga Västsverige. Fortsätter 1980talets
förhållandevis höga internationella tillväxt, kan Västsverige i allmänhet
och Göteborgsregionen i synnerhet få uppleva en stark tillväxt även under
1990-talet. Mattas däremot tillväxten och den internationella ekonomin
på nytt och återgår till 1970-talets utvecklingsmönster, kommer Västsverige
att stagnera. Hur stark expansionen eller tillbakagången blir, bestäms av
konkurrensförmågan hos industrin.

Konkurrensförmågan är ett uttryck för hur enskilda företag förmår anpassa
sig till förändringar i omgivningen. Från en regions synpunkt är det
därför önskvärt, att industrin i regionen består av många storleksmässigt
jämbördiga företag inom olika branscher och utan alltför starka kopplingar
sinsemellan (genom exempelvis underleverantörsförhållanden). Så gynnsam
är emellertid inte situationen i västra Sverige i dag. Särskilt känsligt är regionens
stora beroende av bilindustrin.

Den svenska bilindustrins konkurrensförmåga får på detta sätt en avgö- Mot. 1989/90

rande roll för utvecklingen i stora delar av Västsverige under 1990-talet. En A63

kris inom bilindustrin skulle drabba Västsverige betydligt hårdare än varvskrisen
under 1970- och 1980-talen. I studien ”Storstadsregioner i förändring”

(SOU 1989:69) konstateras, att Volvos förmåga att i Västsverige stimulera
exempelvis framväxten av en avancerad företagsinriktad tjänsteproduktion
”hittills har varit begränsad”. Det finns enligt denna utredning klara tecken
som tyder på att Göteborgsregionen kommer att kunna förlora sin position
som nationellt industriellt centrum. En sådan försvagning av Göteborgsregionen
kommer givetvis i den rådande nätverksekonomin att få stora konsekvenser
även för andra västsvenska län. I praktiken innebär den omständigheten
att betydande delar av regionens industriella styrka, på gott och ont,
är knutna till en industribransch och dess utveckling och att det regionala
näringslivets sårbarhet är enorm.

Det är därför nödvändigt att också Västsverige i viss mån får del av det
långsiktiga och preventivt inriktade stöd som föreslås till stora delar av Sverige
i övrigt. Inte minst gäller det tillgång till resurser för forskning och utvecklingsarbete.

Nedan görs mycket kortfattat en analys av de fyra västsvenska länen från
regional synpunkt.

Bohuslän och norra Älvsborg

Den nya högskolan i Trollhättan/Uddevalla skall betjäna en region som under
1980-talet genomgått mycket kraftiga strukturförändringar. För framtiden
finns beslut som torde innebära att industrisysselsättningen kommer att
minska i såväl de större kommunerna som i Dalsland och norra Bohuslän.

Gemensamt för högskolans hela geografiska verksamhetsområde är dess
ensidiga beroende av bilindustrin. För att bryta denna ensidighet krävs satsning
på forskning och utveckling och tillgång på välutbildad arbetskraft. På
miljöområdet krävs stora insatser för att stoppa den omfattande försurningen.

Högskolan har vidare inom sitt geografiska verksamhetsområde betydande
glesbygdsområden i Dalsland och Bohuslän. Inom detta område står
även jordbruket inför en omfattande strukturomvandling.

Halland

Den halländska miljön är starkt hotad. Den energiproduktion som sker
inom länet skall enligt riksdagsbeslut avvecklas. Kommunikationsstrukturen
behöver förändras, inte minst med hänsyn till miljön. Kulturen har, i likhet
med vgd som gäller inte bara i Sverige utan i hela den industrialiserade världen,
svag uppbacknirig. Utbildning och forskning ligger under riksgenomsnitten
i olika avseenden. Till detta skall läggas att en av länets huvudnäringar
- jordbruket - står inför en omfattande strukturomvandling.

Företagsutvecklingen i framtiden kommer att vara mycket beroende av
tillgång på utbildad arbetskraft och av ett aktivt forsknings- och utvecklings

15

arbete. Nyföretagande kommer dessutom med stor sannolikhet att bli allt- Mot. 1989/90

mer beroende av avknoppningar från högskolor. Det är mot denna bakgrund A63

oroande att Halland har jämförelsevis få högskoleutbildade.

Skaraborg

Omställningen inom jordbrukssektorn kommer i Skaraborg att medföra betydande
svårigheter.

Verkstadsindustrin i länet består av dels ett antal stora företag, dels ett
relativt stort antal småföretag, i flertalet fall underleverantörer till större
företag inom och utom länet, särskilt inom transportmedelsindustrin.

Flera av de mindre företagen bedöms ha en relativt låg teknisk nivå och
kräver insatser såväl på teknik- och ekonomistyrningsområdena som inom
områden som produktutveckling, design och marknadsföring.

Den privata tjänstesektorn i länet tillhör de minsta i riket. Ett konkret inriktat
arbete har initierats med syfte att såväl stärka tjänstesektorn i länet
som öka andelen tjänsteköp inom länet. Högskolan bedöms därvid ha en
central roll genom sina avancerade program inom i första hand datavetenskap
och ekonomi.

Den offentliga sektorn i länet har stora likheter med industrin, d.v.s. flertalet
verksamheter är av förvaltande eller operativ art och med ”utvecklande”
funktioner utanför länet.

Södra Älvsborg

Sjuhäradsbygden står inför betydande strukturomvandling. I här berörda
kommuner svarar tekobranschen för mellan 10 och 12 % av arbetstillfällena,
vilket kan jämföras med riket där motsvarande tal är 0,9 %. Sysselsättningen
i denna bransch kommer med stor sannolikhet att minska. I stället växer nu
en, i varje fall i vissa avseenden, tekniskt avancerad industri fram.

Denna framväxande industri behöver tillgång till väl utbildade ingenjörer
och har stort intrese av ett nära och väl fungerande samarbete med högskolan
i Borås. Ett sådant samarbete är inlett.

Den satsning på teknisk utbildning som påbörjats är viktig för att underlätta
strukturomvandlingen och för att understödja de framtidsinriktade
krafter som finns.

Sammanfattning

Den ovan gjorda analysen visar att infrastrukturen i Västsverige i många avseenden
behöver förstärkas. Främst krävs det utökade resurser för högre utbildning
samt för forskning och utvecklingsarbete. Industriministern konstaterar
också i propositionen, att en utbyggd forskning vid de mindre och medelstora
högskolorna är ett viktigt instrument för samhällsutvecklingen på
berörda orter. Egentligen borde därför en långt större förstärkning av resurserna
för forskning och utvecklingsarbete än vad som föreslås i propositionen
(dvs. 35 milj. kr.) ske. Vi är medvetna om att det statsfinansiella läget
förhindrar en sådan angelägen åtgärd, men vi menar att det inte är rimligt
att låta flertalet mindre och medelstora högskolor i riket dela på denna nya
resurs och endast lämna ett fåtal utanför.

Om den regionalpolitiska propositionens förslag genomförs, betyder detta Mot. 1989/90

att högskoleutbildning och FoU i västra Sverige kommer ordentligt på efter- A63

kälken, vilket i sin tur kommer att påverka regionens allmänna utveckling
negativt. Inte nog med att vissa omgivande regioner kommer att gynnas
mycket kraftigt. Västsverige och andra oprioriterade regioner (och de är i
detta sammanhang få) får betala satsningen. Risken för att högskolorna i
Halmstad, Skövde, Borås och Trollhättan/Uddevalla kommer att dräneras
på kompetens och resurser är stor. Vilka forskarutbildade personer vill arbeta
vid några av de få högskolor som kommer att ha avsevärt mindre basresurser
för FoU? Hur skall det vara möjligt att stärka uppdragsforskningen,
om basen för denna verksamhet inom högskolan försvagas? Hur skall samarbetet
med den offentliga sektorn och näringslivet kunna fördjupas, om inte
staten i rimlig omfattning bidrar till samarbetet?

Det är vår bestämda uppfattning, att samtliga mindre och medelstora högskolor
måste få en likvärdig satsning i fråga om FoU. Det ger förutsättningar
för en jämn och balanserad utveckling i landet. Den väg som den regionalpolitiska
propositionen har valt att beträda i denna fråga kommer att skapa
nya, oönskade problem.

Vi vill därför föreslå att ytterligare medel, inom ramen för de ökade satsningar
som regeringen föreslår för regionalpolitiska åtgärder, ställs till förfogande
till stöd för forskning och utveckling vid högskolorna i Trollhättan/Uddevalla,
Halmstad, Skövde och Borås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökat stöd för forskning och utveckling vid
högskolorna i Trollhättan/Uddevalla, Halmstad, Skövde och Borås.

Stockholm den 26 mars 1990

Jan Fransson (s)

Ingvar Johnsson (s)

Lars Svensson (s)

Inga-Britt Johansson (s)

Lisbet Calner (s)
Arne Kjörnsberg (s)