Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A54

av Stina Eliasson (c)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Målen för regionalpolitiken är att ge alla människor, oavsett var de bor i
landet, tillgång till arbete, service och en god miljö. Den regionalpolitiska
proposition som regeringen nu framlagt för riksdagen innehåller en rad för
Jämtlands län positiva förslag. Det gamla år efter år upprepade kravet från
centerpartiet om sänkta arbetsgivaravgifter i inlandet finns med i propositionen
och föreslås nu gälla de områden som omfattas av stödområde 1. Tyvärr
gäller inte de sänkta avgifterna all privat näringsverksamhet. Så t.ex. utesluts
jord- och skogsbruk, verkstäder och lanthandeln, vars hårt arbetande
företagare inte kommer med i de ökande möjligheternas råd. Detta är enligt
min mening otillfredsställande. All privat näringsverksamhet skall omfattas
av de sänkta arbetsgivaravgifterna, vilket bör ges regeringen till känna.

Det saknas förslag om vattenkraftspengar till elkraftsproducerande kommuner
och län. Detta är oroande och otillfredsställande.

Jag hänvisar till min motion i detta ärende avlämnad i samband med allmänna
motionstiden i januari i år. Där kräver jag att riksdagen beslutar att
1/2 öre/kWh producerad vattenkraftsel återförs till de vattenkraftsproducerande
kommunerna och att 1/2 öre/kWh återförs till länet, där de vattenkraftsproducerande
kommunerna ingår. Jag föreslår också att dessa pengar
skall utbetalas den 1 juli 1990.

Goda kommunikationer är en förutsättning för regional utveckling och balans.
Detta gäller i hög grad Norrlands inland, där kommunikationernas
standard är helt avgörande för möjligheterna att utveckla näringslivet. Resurserna
till väginvesteringar och vägunderhåll i Jämtlands län är mycket
otillräckliga och jag saknar kraftfulla insatser från regeringen vad gäller
detta viktiga område i den nu aktuella propositionen. Krav och förslag på
insatser för vägar och kommunikationsmöjligheter i Jämtlands län har jag
framfört i en särskild motion lämnad under allmänna motionstiden i år. Jag
hänvisar till denna motion. Centerpartiet har i en partimotion såväl under
allmänna motionstiden som i anledning av den nu aktuella regionalpolitiska
motionen krävt ökade resurser bl.a. till grusvägnätet. Av landets totala grusvägnät
på 450 km finns mer än hälften i Jämtlands län. Jag hänvisar till centerpartiets
partimotion i denna del.

1

Mot.

1989/90

A54-57

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A54-57

Bräcke kommun Mot. 1989/90

A54

Bräcke kommun i Jämtlands län tillhör efter 1982 års riksdagsbeslut (prop.

1981/82:113, AU 23) stödområde B. Motiv som då kunde anföras var bl.a.
en mer robust företagsstruktur samt bättre kommunikationer än t.ex. grannkommunerna
Berg och Ragunda, som placerades i område A.

1982 års beslut baserades på den då aktuella problembilden. Under 80talet
har emellertid förändringar ägt rum som motiverar en annan inplacering
för Bräcke kommun än den som föreslås i propositionen.

Kommunen har efter 1982 förlorat två större företag; Stora Kopparbergs
boardfabrik i Pilgrimstad samt Norrlandshus trähusfabrik i Bräcke. Dessa
anläggningar hade vardera ett 100-tal anställda.

Dessa två företag svarade tillsammans för 25 % av kommunens industrisysselsättning
år 1982. Självklart har förlusten av dessa industriarbetsplatser
inneburit påfrestningar för kommunen.

Tillbakagången inom industrin har lett till betydande utflyttning från kommunen
under de senaste tio åren. Kommunens totalbefolkning och åldersstruktur
har därmed urholkats. Aktuella prognoser tyder på fortsatt vikande
befolkningsutveckling under hela 90-talet.

Av kommunerna i stödområde A har ett fåtal haft svagare befolkningsoch
sysselsättningsutveckling än Bräcke.

Genom en aktiv näringspolitik har kommunen delvis kunnat motverka de
nackdelar man har haft till följd av sämre stödområdestillhörighet. Detta har
skapat framtidstro. Vissa tillskott har också kommit kommunen till del i
form av nya företag. Detta arbete skulle få ett allvarligt avbräck om nu aktuellt
förslag genomförs.

Företag som är verksamma i kommunen arbetar under samma villkor som
företag i övriga inlandsområden. Dit hör höga kostnader att nå marknaden,
svårigheter att få nyckelarbetskraft samt höga energikostnader. Dessa nackdelar
gör att företagen i kommunen behöver den hjälp för sin förnyelse som
en mer förmånlig stödområdestillhörighet skulle ge.

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen under senare år berett
ansökningar om stöd till företag i Bräcke på motsvarande sätt som företag
placerade i stödområde A. Det framstår därför som märkligt att denna
praxis inte omsatts till en justering av inplaceringen i stödområdet i propositionens
förslag.

Med inplacering i stödområde 1 följer också att företagen får föreslagna
sänkningar av socialförsäkringsavgifterna. För de 600 industrisysselsatta i
Bräcke kommun samt de 100 anställda som ingår i övrig stödberättigad verksamhet
skulle denna stimulans innebära en betydande förstärkning av konkurrenskraften.

Med hänsyn till utvecklingen under 80-talet i Bräcke kommun samt den
möjlighet en inplacering i högre stödområdesklass kan ge, bör Bräcke kommun
inplaceras i stödomrde 1. Detta bör ges regeringen till känna.

2

Åre kommun

I den regionalpolitiska propositionen föreslås Åre kommun i stödområde 2.

Åre jämförs då med industri- och turistkommuner i t.ex. Bergslagen, som
ligger betydligt närmare Europamarknaden.

Åre kommun är till ytan stor och har betydande glesbygdsproblem. Befolkningsutvecklingen
i Åre församling kan synas som gynnsam, men det beror
på att många säsongarbetar inom turistnäringen är kyrkoskrivna i församlingen,
men betalar skatt på annan ort. Befolkningsutvecklingen för
1980—1989 ser ut som nedanstående.

Åre kommun.

Folkmängd 1980-1989

Förändring

Församling

1980

1989

Antal

%

Hallen

969

977

+ 8

+ 0,8

Kall

772

715

-57

-7,4

Marby

485

470

- 15

-3,1

Mattmar

666

644

-22

-3,3

Mörsil

1 238

1 196

-42

-3,4

Undersåker

3 037

3 101

+ 64

+ 2,1

Åre

2 302

2 786

+484

+21,0

Kommunen

9 469

9 889

+420

+ 4,4

exkl. Åre församl.

7 167

7 103

-64

-0,9

Länet

134 934

134 789

-145

-0,1

Övriga kommuner i länet

Ragunda

7 199

-6,0

Bräcke

8 612

-6,0

Krokom

14 115

+ 5,2

Strömsund

16 146

-6,9

Berg

8 594

-4,5

Härjedalen

12 579

-3,9

Östersund

57 733

+ 3,4

Det är angeläget för Åre kommun att få höra till stödområde 1 av flera skäl:
Den arbetskraftsintensiva turismnäringen är lika beroende av den sänkta
arbetsgivaravgiften och andra stödåtgärder som andra jämförbara konkurrentområden.
Turismnäringen i Åre kommun har låg lönsamhet.

Industri- och tjänstenäringen i Åre kommun är beroende av samma utvecklingsmöjligheter
som övriga landet. Detta för att skapa ett differentierat
näringsliv inom kommunen, något som absolut inte ges med förslagen i propositionen.
Ett exempel är mineralverksamheten i fjällregionen, som hamnar
i ett mycket ogynnsammare läge än företag i omgivande kommuner.

Det är inte lättare att bedriva traditionellt näringsliv inom Åre kommun
jämfört med övriga kommuner i inlandsregionen. Åre kommun bör föras till
stödområde 1. Detta bör ges regeringen till känna.

Krokoms kommun

Liknande starka och belysande argument kan översättas på förhållandena i
Krokoms kommun.

I propositionen föreslås att Rödön, Näskott, Aspås och Ås undantas från

att Krokoms kommun förs till stödområde 1. Det förslaget kan jag inte ac- Mot. 1989/90

ceptera. Jag anser att hela Krokoms kommun bör föras till stödområde 1. A54

Detta bör ges regeringen till känna.

Östersunds kommun

Gränserna för vilka områden som skall räknas in i stödområden dras på ett
sådant sätt som är långt från hur verkligheten ser ut. En stor del av landsbygden
i Östersunds kommun har klart sämre läge än centrala Östersund. Detta
sämre läge innebär stora nackdelar för ett företagande, som skulle ge arbetstillfällen
och innebära möjligheter för folk att bo kvar eller flytta till bygden.

Ett par typiska sådana landsbygdsområden inom Östersunds kommun är
Häggenås och Näs socknar.

I Häggenås har ett flertal lyckade satsningar gjorts av ortsborna själva inte
minst inspirerade av landsbygdskampanjen. Byssbon i byn Högarna är
ett sådant exempel på idérikedom, sammanhållning och hårt arbete för bygdens
framtid.

Andra exempel rör Näs-Fåkerbygden där bygdens folk på olika sätt
också försöker att klara sin existens och där arbetsmarknaden är liten och
begränsad till serviceyrken, typ affär och åldringsvård. En såg ger också ett
antal arbetstillfällen.

Enligt min mening bör Häggenås och Näs församlingar inom Östersunds
kommun föras till stödområde 1. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
sänkta arbetsgivaravgifterna i stödområde 1 skall omfattas av all privat
näringsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Bräcke
kommun skall föras till stödområde 1,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Åre
kommun skall föras till stödområde 1,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hela
Krokoms kommun skall föras till stödområde 1,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Häggenås
och Näs församlingar inom Östersunds kommun skall föras till
stödområde 1.

Stockholm den 23 mars 1990

Stina Eliasson (c)

4