Motion till riksdagen
1989/90:A47

av Ingrid Hemmingsson (m)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Jämtlands län är det enda Norrlandslän som endast består av inland. Det har
naturligtvis påverkat utvecklingen och medverkat till den svaga industristrukturen
i länet. Den viktigaste åtgärden för att förändra klimatet och
åstadkomma en näringslivsutveckling och en stabil grund för framtiden är en
satsning på infrastrukturen.

I Jämtlands län innebär det satsningar på vägar, kommunikationer, utbildning
och kunskapsöverföring på alla nivåer. Därför bör regionalpolitiken bedrivas
med sikte på investeringar i infrastruktur i stället för renodlade stödinsatser.
Det är tillfredsställande att det även i propositionen läggs större vikt
vid allmänna förutsättningar för näringslivsutvecklingen och att de riktade
företagsstöden har minskat.

Det finns anledning att se Norrlands inland som en enhet. Det har även
påtalats i den regionalpolitiska kommitténs slutbetänkande.

Jämtlands län borde höra till stödområde 1 med undantag av Östersund.
Nu går det ett stråk längs E 75 som enligt propositionen utgör område 2 bestående
av Bräcke och Åre kommuner och delar av Krokom.

Inom stödområde 2 sker ingen nedsättning av arbetsgivaravgiften. Med en
blick på kartan utgör detta område en kil i Norrlands inland som skulle ha
bättre förutsättningar än andra. Det överensstämmer inte med verkligheten.

Utanför tätorten Åre finns glesbygd med samma problem och behov som
i övriga länet. Det är områden där turismen domineras av mindre familjeföretag
och bygemenskaper som kommer i ett sämre konkurrensläge gentemot
länets nästa betydande turistområde - Härjedalen.

Under 1980-talet har förändringar ägt rum som motiverar en annan inplacering
för Bräcke kommun än den som föreslås i propositionen. Kommunen
har förlorat två stora företag som vardera hade hundratalet anställda. Dessa
två företag svarar mot 25 % av kommunens industrisysselsättning. Tillbakagången
inom industrin har lett till en betydande utflyttning från kommunen
under de senaste tio åren.

Sänkningen av arbetsgivaravgiften bör därför omfatta hela länet utom Östersund.

Stödområdesindelningen utgör även grunden för andra insatser, t.ex. fördelningen
av länsanslaget. För att motverka orimliga konsekvenser av gränsdragningen
bör länsstyrelsen själv få avgöra om stöd skall utgå i vissa fall till

Mot. 1989/90
A47

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att till stödområde 1 hänföra hela Jämtlands
län med undantag av Östersund,

2. att riksdagen beslutar att ge länsstyrelsen möjlighet till ett mera
flexibelt användande av länsanslaget för att uppnå en större rättvisa
inom länet.

Stockholm den 22 mars 1990

Ingrid Hemmingsson (m)

de glesbygder som finns i ytterkanterna av Östersunds kommun, som gränsar
till stödområde 1.

Propositionen ger länsstyrelserna utvidgade möjligheter angående hanteringen
av det samlade länsanslaget. Dessutom medger propositionen att
vissa insatser får göras i s.k. stödjepunkter; dit räknas Östersunds kommun.

De glesbygder som ligger i Östersunds utkant har samma förhållanden
som grannkommunen Strömsund. Det är endast gränsen som utgör skillnaden.
Här bör länsstyrelsens utvidgade möjligheter att göra egna bedömningar
utifrån lokala förutsättningar överbrygga orättvisor.

6