Motion till riksdagen
1989/90:A462

av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (båda c)
Utvecklingen i Hallands län

Runt om i landet har en livlig studieverksamhet på temat Landsbygdsutveckling
bedrivits. Flera värdefulla tips har därvid framkommit från enskilda
människor för att utveckla landsbygden. Det visar att det finns både intresse
för och möjligheter till en positiv utveckling av landsbygden.

Det räcker emellertid inte enbart med enskilda människors insatser. Det
krävs också medverkan från riksdag, regering, kommuner och samhälliga
myndigheter. I många regioner måste skyndsamma åtgärder vidtas för att
förhindra ytterligare utglesning av serviceunderlaget.

Även i de sydsvenska länen krävs insatser i detta avseende. Hallands län
framställs ofta som ett välmående län med stadig befolkningstillväxt. Det är
en riktig beskrivning för länet som helhet, men döljer stora skillnader inom
länet.

Som exempel härpå kan nämnas att två tredjedelar av inlandsförsamlingarna
haft en vikande befolkningsutveckling under 1980-talet. Denna inomregionala
obalans hänger bl.a. samman med strukturförändringarna inom
jordbruket. Länets inlandsdelar kommer att drabbas särskilt hårt vid en
eventuell omläggning av jordbrukspolitiken, som aviserats. I detta avseende
är stora delar av Hallands inland att jämföra med de delar av sydöstra Sverige,
som föreslås utgöra ett av landets stödområden.

Även i ett län som Halland med i sin helhet positiv befolkningstillväxt erfordras
således betydande insatser för att uppnå balans inom länet.

Bland de åtgärder som erfordras för en positiv landsbygdsutveckling kan
följande exempel nämnas.

- Skattesystemets utformning. Boende på landsbygd kan stimuleras t ex med
bibehållna eller förbättrade reseavdrag vid resor till och från arbetet och
ett skattemässigt gynnande av den som bebor villa eller jordbruksfastighet
inom området liknande Hallands inlandsområden.

- Goda kommunikationer. Idag går en oproportionellt stor andel av såväl
väganslag som järnvägsinvesteringar till expansiva områden.

- Goda utbildningsmöjligheter, framför allt på högskole- och gymnasienivå.

- Annorlunda tillämpning av jordförvärvslagen. Förstärk sambandet mellan
bo - bygga - bruka.

- Ökade länsanslag för regionala utvecklingsinsatser. Anslaget används huvudsakligen
för nystart och utveckling av tillverknings- och serviceföretag
på landsbygd och i landsbygdstätorter.

- Effektivare och samordnad marknadsföring av landsbygdsförsamlingarnas Mot. 1989/90

förutsättningar för turism. A462

- En effektiv kommunal skatteutjämning. Denna bör inriktas på att utjämna
skillnader i skattekraft, åldersstruktur och geografiska förhållanden.

Exemplen kan ytterligare utökas. Det viktigaste är emellertid att möjligheterna
till att förbättra förutsättningarna för landsbygdsutveckling beaktas vid
alla samhälleliga överväganden.

För Hallands vidkommande vill vi särskilt peka på och utveckla betydelsen
av tre nyckelområden: kommunikationerna, utbildningen och länsanslagets
storlek.

När det gäller kommunikationerna har Hallands län akuta problem att
brottas med. Länet utgör ett av landets viktigaste trafikstråk med trafikökningar
som ligger långt över riksgenomsnittet. Dessutom är Halland känsligt
för miljöstörningar. Samtidigt som den ökande trafiken motiverar investeringar
i vägnätet krävs offensiva satsningar för att bygga upp en alternativ
infrastruktur i syfte att dämpa den miljöstörande trafikens tillväxt. Detta
medför krav på stora trafikinvesteringar i form av motorväg och dubbelspår
på Västkustbanan.

För att den inomregionala obalansen inte skall förstärkas måste resurser
avsättas för att utveckla ett nyckelvägnät i länets inland som kan underlätta
en regionalpolitisk! viktig pendling och klara kraven från bl.a. den tunga trafiken.
Länet måste således när det gäller kommunikationer klassas som ett
prioriterat område.

När det gäller utbildnings- och näringslivsstruktur har Hallands län en genomsnittligt
låg utbildningsnivå, få företag med högteknologisk produktion,
många underleverantörer och ett stort koncernberoende. Länets inlandsdelar
har dessutom låg grad av gymnasial utbildning.

En av de viktigaste utvecklingsfrågorna för länet är att stärka högskoleutbildningen
genom ett bredare utbildningsutbud. I det korta perspektivet bör
detta ske framför allt genom förstärkning av fristående kurser och genom
etablering av kemiteknisk ingenjörsutbildning.

En annan viktig inomregional utvecklingsfråga är att förstärka den gymnasiala
utbildningen i länets inland. Detta kräver att alla möjligheter till flexibla
lösningar i gymnasieutbildningen tillvaratas och utvecklas.

När det gäller länsanslaget är detta - framför allt utanför stödområdet det
mest effektiva instrumentet för länsstyrelsens regionala utvecklingsarbete.
Det har visat sig mycket användbart, men är till sin volym helt otillräckligt.
Det är därför helt nödvändigt att dels uppräkna den totala nivån på
länsanslaget, dels öka länets relativa andel därav.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av inomregional utveckling i Hallands län,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunikationerna i Hallands län,1]

22

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om Hallands läns utbildningsbehov,2] A462

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppräkning och fördelning av länsanslagen.

Stockholm den 25 januari 1990

Rolf Kenneryd (c) Ivar Franzén (c)

1 1989/90:T254

2 1989/90: Ub759