Motion till riksdagen
1989/90:A459

av Magnus Persson m.fl. (s)
Regionalpolitiska insatser i Värmlands län

Under år 1989 har Sverige haft en stark högkonjunktur med högt kapacitetsutnyttjande
och brist på arbetskraft. Bilden har varit densamma för Värmlands
län. Sysselsättningen har fortsatt att öka och kapacitetsutnyttjandet är
bland det högsta som uppmätts i länet under 1980-talet.

Utvecklingen mot en bättre regional balans har fortsatt. 1 alla län i landet
har befolkningen ökat. Värmlands län har under det senaste året haft en ökning
av invånarantalet med nära 1 700 personer.

Regional sårbarhet

Den gynnsamma utvecklingen får dock inte dölja att det råder betydande
olikheter i utvecklingstakten mellan olika delar av landet. Den högteknologiska
utvecklingen är främst koncentrerad till storstadsområdena och till områden
med universitet och tekniska högskolor. Skogslänen och däribland
Värmlands län får en allt mindre del av denna utveckling vilket gör dessa
regioner sårbara vid en framtida lågkonjunktur.

Inom Värmlands län har Bergslagskommunerna redan i dag svåra problem.
Andelen ungdomar minskar snabbt, medan andelen äldre ökar mer
än riksgenomsnittet. Andra problem är att industrisysselsättningen minskar
och att arbetsmarknaden på mindre orter ofta leder till ett dåligt arbetsutbud,
särskilt för kvinnor. Värmland är ett av de län som har den allra största
andelen deltidsarbetslösa.

Konjunkturberoende industri

Det finns också en rad förhållanden som för länet i dess helhet kan komma
att leda till mycket svåra problem vid en konjunkturnedgång. Basnäringarna
i länet är mycket kraftigt konkurrensutsatta och därmed särskilt konjunkturberoende.
De är dessutom mycket energikrävande. Till detta kommer att
fjärrstyrningen av de värmländska basindustrierna ökat påtagligt. En rad anläggningar
är nu i utländsk ägo.

I Värmlands län sysselsätter den s.k. kablageindustrin (tillverkning av
kablar m.m. till framför allt bilindustrin) ett betydande antal personer. Omstrukturering
och förändring av den manuella hanteringen inom dessa företag
kan innebära betydande inskränkningar av antalet sysselsättningstillfällen.
Vi är djupt oroliga för den framtida utvecklingen inom just denna

bransch, som för närvarande sysselsätter ett stort antal personer inom de de- Mot. 1989/90

lar av länet som redan tidigare drabbats hårt av arbetslöshet. Vid omstruktu- A459

rering och eventuella nedläggningar i branschen krävs stora resurser för att
ersätta dessa arbetstillfällen.

Flera orter i länet är starkt beroende av stålindustrin och skogsindustrin.

De sysselsättningsminskningar som skett har inte kunnat uppvägas av en ökning
av sysselsättningen inom andra näringar. Vissa orter ligger dessutom så
långt från starkare arbetsmarknadsregioner att daglig arbetspendling inte är
möjlig.

Jordbruket och EG

En extra osäkerhet för utvecklingen i länet innebär de ändrade förutsättningarna
för jordbruket och EG-anpassningen. Dessa förändringar kan
komma att medföra drastiska förändringar i villkoren för det värmländska
jordbruket, vilket kan leda till stora svårigheter för levnadsbetingelserna i
glesbygden och för möjligheterna att bevara ett öppet attraktivt landskap.

Det senare är en förutsättning för att kunna behålla och utveckla turistnäringen
i länet.

Behov av fortsatt förnyelse

Det som redovisats visar att länet ånyo riskerar att hamna i ett mycket besvärligt
läge. En eventuell lågkonjunktur kan leda till nya strukturförändringar
med stigande arbetslöshet, inte minst på de värmländska bruksorterna.
Förnyelsearbetet i länet måste därför pågå med oförminskad kraft.
Grundförutsättningarna för näringslivet - kommunikationer, utbildning,
forskning och boendemöjligheter - måste förbättras.

De stora neddragningarna av arbetsstyrkan vid AB Bofors drabbar även
de östra delarna av vårt län. Den arbetsmarknad som finns inom Storfors/

Kristinehamn och i Karlskogaområdet är intimt förknippade med varandra
och många värmlänningar har sin utkomst inom Bofors.

Ett särskilt problem är svårigheterna att rekrytera nyckelpersoner till företag
i de värmländska bruksorterna. Den begränsade differentieringen av arbetsmarknaden
och de långa pendlingsavstånden gör det särskilt svårt att erbjuda
anställning åt den medflyttande. Detta problem begränsar allvarligt
möjligheterna att utveckla företagen på de mindre och medelstora orterna i
länet.

Den tilltagande befolkningsökningen och koncentrationen av antalet arbetstillfällen
till storstadregionerna innebär ökade problem i dessa områden.

Det finns därför stora behov att i ökad utsträckning utlokalisera befintlig
verksamhet till sysselsättningssvaga regioner. Utöver statliga verk och myndigheter
bör åtgärder vidtas för att även tjänstesektorn omlokaliseras.

Värmlands län har mycket stora förutsättningar att ta emot arbetstillfällen
från exempelvis Stockholmsregionen. Vi förväntar oss att den under våren
aviserade propositionen om regionalpolitik uppmärksammar dessa möjligheter.

7

Kommunikationer Mot. 1989/90

A459

För att länet skall kunna utvecklas på ett bra sätt krävs goda person- och
godstransporter. Länsstyrelsen och andra myndigheter har därför lagt fram
utredningen "Värmlandsvision - Samhällsfunktioner och transporter”. Utredningen
ger en gemensam grundsyn för länets utveckling när det gäller
samverkan mellan näringsliv, offentliga organ, arbetsmarknad och transportsystem.

Det är av största betydelse för det värmländska näringslivet att det finns
möjlighet att nå vissa europeiska centra samt andra delar av landet med
dagsbesök. Detta kräver goda flygförbindelser. Stockholmsförbindelserna
bör därför förbättras ytterligare. Dessutom bör linjer inrättas för direkt flygtrafik
till Göteborg, Köpenhamn och Oslo.

För att flyget skall kunna utvecklas krävs en ny länsflygplats. Det är därför
angeläget att staten aktivt verkar för att en ny länsflygplats kommer till stånd
snarast möjligt.

För de interregionala kontakterna spelar även järnvägsförbindelserna en
stor roll. Därför måste Värmland anslutas till snabbtåglinjen StockholmGöteborg.
Vidare bör förbindelserna med Göteborg och Oslo förbättras och
resestandarden höjas. Det är också angeläget att de nya järnvägssträckningar
som planeras i Mälardalen utsträcks via Karlskoga till Värmland. En
förlängd Svealandsbana skulle väsentligt förbättra möjligheterna till samverkan
mellan viktiga samhällsfunktioner som sjukvård och utbildning i stråket
Karlstad-Kristinehamn-Karlskoga-Örebro. Vidare skulle arbetspendlingen
underlättas avsevärt.

För att underlätta pendlingen inom länet och knyta arbetsmarknaderna
närmare varandra krävs också en utveckling av järnvägsförbindelserna
Charlottenberg-Kristinehamn.

Vägar av god standard krävs om länets näringsliv skall klara konkurrensen.
Anslagen för vägbyggande i Värmland är inte tillräckliga. Med anslag
på nuvarande nivå kommer angelägna projekt inte att kunna genomföras
inom överskådlig tid och vägstandarden kommer successivt att försämras.

Den tekniska utvecklingen på teleområdet sker för närvarande med stor
snabbhet. Det är nödvändigt att televerket vid utbyggnaden av telenätet
också tar hänsyn till de regionalpolitiska behov som föreligger i länet.

Utbildning

En annan viktig basförutsättning för möjligheterna att utveckla länet är utbildningssystemet.
Den kanske viktigaste regionalpolitiska insats som kan
göras i Värmland är att utveckla högskolan i Karlstad till ett centrum på nationell
nivå för utbildning, forskning och utveckling. Ett sådant centrum
skulle väsentligt förbättra näringslivets utvecklingsmöjligheter. Högskolan i
Karlstad måste därför få ett kraftfullt stöd för sin framtida utveckling.

I vissa delar av länet finns utbildningscentra som börjat tjäna som utvecklingsmotorer
för branscher och för den lokala och regionala utvecklingen.

Exempel på sådana centra är Bergsskolan i Filipstad, Rikssågverksskolan i
Skoghall och Gammelkroppa skogsskola. Till dessa kan också räknas de tek

8

nikcentra som växt upp i länet, t.ex. i Hagfors, Munkfors, Kristinehamn och Mot. 1989/90

Årjäng. Det är nödvändigt att dessa utbildnings- och teknikcentra får statligt A459

stöd för den fortsatta utvecklingen.

Stöd till utveckling av näringslivet

I Värmlands län finns goda möjligheter att utveckla näringslivet vidare genom
att driva förädlingen av länets råvaror längre. Detta skulle ge ökad sysselsättning
samt bidra till att minska näringslivets konjunkturkänslighet. Vidareförädlingsinsatser
på träindustrisidan skulle också kunna verka vitaliserande
inom den värmländska glesbygden.

Det regionalpolitiska stödet har haft och har en mycket stor betydelse för
denna förnyelse och differentiering av det värmländska näringslivet.

Det näringspolitiska arbetet i länet visar klart att det är nödvändigt att
kommunerna kan erbjuda lokaler dels för företag som vill expandera, dels
för att underlätta nyetableringar. Detta bör beaktas och komma till uttryck
i den nya regionalpolitiska modell som aviserats.

Av stor betydelse i Värmlands län är att stöd kan utgå till turistnäringen
och detta bör i första hand riktas mot de s.k. primära rekreationsområdena
inom länet. Turismen är i många områden den enda näring som kan komma
ifråga när det gäller att skapa nya arbetstillfällen. Turismen bidrar också till
att serviceföretag och andra serviceinrättningar kan behållas i glesbygden.

Glesbygdsstödet har möjliggjort en offensiv och utvecklingsinriktad glesbygdspolitik.
Trots detta har det under senare år inte varit möjligt att i önskad
utsträckning tillgodose behovet av stöd. Det är nödvändigt att ökade
resurser ställs till förfogande.

Regionalpolitiska projektmedlen

De regionalpolitiska projektmedlen har inneburit en förnyelse och effektivisering
av det regionala utvecklingsarbetet. Betydelsefulla satsningar på
framtidsinriktade projekt har kunnat göras. Dessa medel är särskilt viktiga
för skogslänen. Länsanslagen bör framdeles ges en ännu mer markerad regionalpolitisk
profil.

Som framgår av lägesbeskrivningarna är Bergslagskommunerna i länet
särskilt utsatta. De riskerar också att få de största problemen vid en framtida
lågkonjunktur. Detta bör beaktas vid fördelningen av de regionalpolitiska
medlen och vid beslut om olika utvecklingsinsatser från regeringen och de
centrala myndigheterna. Särskilt viktigt är i nuläget att alla de projekt och
förslag till insatser som kommit fram genom Bergslagsdelegationen genomförs.
Detta kan ske t.ex. genom att länsstyrelserna och utvecklingsfonderna
i Bergslagslänen får särskilda resurser.

Invandring

Invandringen till länet är betydande. Invandrarna är ofta välutbildade och
de utgör en resurs som måste tas till vara. Det är angeläget att den undervisning
som ges i bl.a. svenska språket i betydligt större omfattning än hittills
varvas med praktik på arbetsplatser ute i samhället. 9

Mot. 1989/90
A459

Laxfond Vänern

Sedan några år pågår i Vänerlänen ett projekt - Laxfond Vänern - för att
bevara och utveckla bestånden av Vänerns unika stammar av lax och öring.
Förutsättningar för en betydande utveckling av sportfisket och förbättrade
villkor för yrkesfisket skall därigenom kunna skapas. Verksamheten har hittills
finansierats genom bidrag främst från berörda kommuner, länsstyrelser
och landsting. För att trygga Laxfond Vänerns framtida verksamhet krävs
dock en långsiktigt stabil ekonomi. Detta torde dock endast kunna ske om
statsmakterna uttalar sitt stöd för och bidrar till finansieringen av en fond
som kan garantera Laxfondens fortsatta verksamhet.

Kultur

Det är också viktigt att uppmärksamma kulturens betydelse i den framtida
regionalpolitiken och i arbetet med lokal och regional utveckling. Enligt vår
uppfattning är Värmlands län med sin kulturella bakgrund ett lämpligt försöksområde
för en kraftfull kulturell satsning. Regeringen bör få riksdagens
uppdrag att utreda hur en sådan utveckling kan åstadkommas.

Långsiktig strategi

I motionen har framhållits att det föreligger stora risker att en kommande
lågkonjunktur kommer att medföra fortsatta strukturåtgärder. Dessa kan
komma att leda till arbetslöshet, utflyttning och utarmning främst av länets
bruksorter. Utvecklingen i Värmlands län fordrar en långsiktig strategi i regeringens
och de centrala myndigheternas regionalpolitiska arbete.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av regionalpolitiska insatser i Värmlands län.

Jordbruk

Ett livskraftigt jordbruk i länet är nödvändigt för att kunna behålla och utveckla
en levande landsbygd. Den ekonomiska situationen för många lantbrukare
är besvärlig. Det finns i den nuvarande situationen en stor oro inför
framtiden. En väntad avreglering av jordbruket måste enligt vår mening följas
av ett kraftfullt regionalpolitisk! stöd till jordbruket. Ett sådant stöd är
det allra bästa sättet att kunna bevara ett öppet landskap.

Satsningen på alternativa odlingsformer och grödor bör stödjas och utveckling
av teknik för mer småskaliga verksamheter bör intensifieras. Detta
bör också förbättra möjligheterna att bo och leva i glesbygder.

10

Stockholm den 24 januari 1990 Mot. 1989/90

A459

Magnus Persson (s)

Kristina Svensson (s) Jarl Lander (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s) Gunilla Andersson (s)

11