Motion till riksdagen
1989/90:A451

av Marianne Andersson och Stina Eliasson
(båda c)

Boendekoncentrationens kostnader

Vad kostar det egentligen att bo på landsbygd, i mindre eller större tätorter
eller i storstad? Vilka är de totala samhällskostnaderna per person i olika
samhällsstrukturer?Vem är det som betalar för vem i skattesystemet, är det
storstadsbon som får betala landsbygden via regionalpolitisk stöd eller är
det i själva verket glesbygdsbon som via skatten stöder storstadsbon?

Det är intressanta frågor att ställa i dessa dagar när glesbygden och dess
näringar slåss för sin existens och när storstädernas dåliga ekonomi ger upphov
till förslag om räntefria lån.

Vi anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att klargöra
detta och göra debatten mer rättvisande. Då ska alla tänkbara faktorer vägas
in: Den inre och yttre miljön, de sociala kostnaderna, kriminaliteten, drogerna,
transporter av förnödenheter och människor, bostäderna, kulturen,
utbildningen, arbets- och näringsliv, sjukvården, hushållning med naturresurser
m.m.

I denna utredning måste kostnader som kanske inte är så lätta att direkt
hänföra tas med. T.ex. när fosterbarn från storstäderna placeras ute i landet
och får gå i skolan utan någon som helst interkommunal ersättning. Eller för
rötslammet som är storortens avfall som landsbygden förväntas ta hand om.
Det gäller också personalbristen i äldre- och barnomsorg som är särskilt besvärande
i storstäder och därmed leder till ökade lönekostnader. Man bör
också på något sätt värdera livsmiljön för människor.

Resultatet av en sådan utredning blir en intressant grund för politiska beslut
antingen den visar att småorten och landsbygden är det mest ekonomiska
eller att storstaden är det mest lönsamma eller bäst för människorna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag
att klarlägga koncentrationens effekter.

Stockholm den 25 januari 1990

Marianne Andersson (c) Stina Eliasson (c)

Mot.
1989/90
A451—457

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A451 -457