Motion till riksdagen
1989/90:A419
av Börje Nilsson m.fl. (s)
Strukturomvandlingen i östra Skåne
Centrala myndigheter betraktar ofta Skåne som en homogen landsända i
harmoni och balans. Man talar t.o.m. om att Skåne tillhör de delar av landet
som under senare år fungerat bäst i ekonomiskt hänseende. Detta omdöme
är riktigt för den sydvästra delen av Skåne. Om man studerar näringsstrukturen
i den östra och nordöstra delen av landskapet konstaterar man snabbt att
situationen här är helt annorlunda. Lägger man därtill väntade strukturella
förändringar ser prognosen för framtiden mycket hotfull ut.
Regionen östra Skåne kan karakteriseras som glest befolkad landsbygdsregion.
Befolkningsutvecklingen har varit blygsam. I vissa delar - Österlen har
folkmängden minskat med 3,3 % eller nära 1 100 personer under 80-talet.
Andelen ålderspensionärer är i de östra delarna av vårt län 23,5 %. Andelen
sysselsatta i jordbruk och livsmedelsindustrin är i länets östra delar
25,1 %. Arbetsmarknadsläget är i stort sett detsamma som i den av Regionalpolitiska
kommittén prioriterade sydöstra landsdelen.
Arbetsmarknaden i regionen domineras av jordbruk och livsmedelsindustri,
offentlig sektor och tillverkningsindustri. Kunskaps- och forskningsintensiv
industri är liksom privat tjänstesektor klart underrepresenterad.
Ingen annanstans i landet sysselsättes så stor andel av arbetskraften i jordbruk
och livsmedelsindustri. I östra Skåne är även frukt- och bärodling och
fiske viktiga näringar. Arbetsmarknaden är mycket känslig för konjunkturer
beroende på den rådande strukturen.
För Kristianstadsbygden - där jordbruket och livsmedelsindustrin har en
så dominerande ställning - är det förslag till framtida jordbrukspolitik som
nyligen presenterats ett reellt hot mot regionen. Förutsättningarna för fruktodlingarna
förändras också i negativ riktning. Enbart i östra delen av länet
är ca 900 personer sysselsatta inom denna näring. Den avreglering som är att
vänta för dessa näringar kommer att slå hårt mot sysselsättningen i regionen.
Enligt lantbruksnämndens i Kristianstads län beräkningar drabbas 4 700
personer eller 3 400 årsverk i länet om jordbruksproduktionen minskas med
10 % samt sockerbets- och fabrikspotatisodlingen faller bort.
Österlen har redan genom rationaliseringar inom odling och livsmedelsförädling
utsatts för stora påfrestningar. Det kan exemplifieras av att man
lätt kan addera en ”Kockumskris” eller en ”Blekinge-varvskris” enbart i Österlenkommunerna.
Hotbilderna är tydliga för östra Skåne. Lägger man därtill den bedömning
av utvecklingen i händelse av ett närmande till EG som görs i rapporten
”EG, Sverige och jobben” blir bilden riktigt dyster. EG-utredningen ser mot
bakgrund av den rådande näringsstrukturen länet som den region som kommer
att förlora mest i landet på ett närmande till EG-marknaden.
Vi är alltså mycket bekymrade över den sammantagna effekten av den
strukturomvandling som är på gång i länet och som påskyndas genom planerade
statliga beslut. Signaler om nedläggning av sockerbruk, regementen,
minskat statligt ansvar för järnvägen etc. gör det oerhört tungt för regionen.
Vad som krävs är en helhetssyn hos regeringen och centrala myndigheter när
det gäller effekten av de olika beslut som länet är utsatt för. De negativa
följderna av strukturomvandlingen och avregleringen av jordbruksnäringen
och livsmedelsindustrin måste överbryggas. Vi ser det som angeläget att
statsmakterna, som har totalansvaret för den närings- och regionalpolitiska
utvecklingen i landet, gör en konsekvensanalys av omvandlingen i länet.
Länsstyrelsen bör lämpligen få i uppdrag att genomföra analysarbetet som
därefter bör följas av ett åtgärdsprogram.
För att regionen ekonomiskt, socialt och kulturellt skall kunna fungera i
framtiden måste rambetingelserna förändras. Länet måste tilldelas en större
andel av länsanslag och andra transfereringar. Programmet bör innehålla
riktade åtgärder i syfte att skapa goda utvecklingsmöjligheter för länet.
För att inte ytterligare förvärra situationen bör statsmakterna också undvika
att ta beslut som innebär nedläggning av verksamheter i Kristianstads
län. Sockerbruket Karpalund bör bevaras och därmed också sockerbetsodlingen
i området. P6-brigaden som utbildningsmässigt skall samlokaliseras
med A3 bör behållas i Kristianstad. Järnvägen Karlskrona-KristianstadHässleholm,
som utgör en livsnerv i de sydöstra regionerna, bör erhålla nödvändiga
investeringsmedel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvensanalys av strukturomvandlingen i östra
Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett åtgärdsprogram i syfte att skapa med
andra delar av södra Sverige likvärdiga utvecklingsmöjligheter.
Stockholm den 22 januari 1990
Börje Nilsson (s)
Maja Bäckström (s) Kaj Larsson (s)
Johnny Ahlqvist (s) Ingegerd Wärnersson (s)
Mot. 1989/90
A419
12