Motion till riksdagen

av Larz Johansson (c)

Regionalpolitiska insatser i Södermanlands
län

Mot.

1989/90

A401-405

Inledning

Under senare år har länsstyrelsernas roll i arbetet med att främja en positiv
regional utveckling blivit allt viktigare och samtidigt också tydligare. Denna
roll kommer med största sannolikhet att förstärkas ytterligare när riksdagens
beslut om en samordnad länsförvaltning träder i kraft under 1991. Redan
idag arbetar dock de statliga länsmyndigheterna i Södermanlands län på ett
samordnat sätt och med gemensamma målsättningar - länets grundsyn.

Denna grundsyn - som fastställts av länsstyrelsens förtroendevalda styrelse
- innehåller fyra prioriterade områden. Det första är länets kommunikationer,
såväl inomregionala som interregionala. Det andra är utbildning i
alla dess former men med tyngdpunkten på högre utbildning och forskning.
Det tredje är länets strategiska läge i närheten av en dominerande storstadsregion
med de för- och nackdelar som det medför och det fjärde - och det
kanske allra viktigaste - är miljövården.

Dessa prioriterade områden bidrar tillsammans till en positiv utveckling
av länet. Näringslivets utveckling och konkurrensförmåga är starkt beroende
av tillgången på goda kommunikationer och på tillgången på välutbildad
och kompetent personal. På samma sätt är sysselsättningen beroende av
ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv som har styrka och förmåga att
möta svängningar i konjunkturen. Utvecklingen är också beroende av länets
förmåga att ta tillvara de fördelar som finns i länets läge och vår förmåga att
slå vakt om de oersättliga tillgångar som finns i vår rika miljö.

För att ta tillvara all den utvecklingskraft som finns i länet krävs ofta insatser
av regionalpolitisk karaktär. I första hand gäller det att förstärka länets
infrastruktur vad avser utbildning och kommunikationer där länsstyrelsens
roll är att medverka till att skapa bästa tänkbara förutsättningar. Oftast
handlar det om att ta initiativ i ett inledande skede, att bekosta och utföra
förstudier, att medverka vid fortsatta utredningar, att samordna mellan olika
intressenter etc.

För dessa uppgifter är det nödvändigt att länsstyrelsen förfogar över tillräckliga
resurser, dvs. medel för regionalpolitiska insatser. De senaste åren
har länsstyrelsen i Södermanland tilldelats 5,5 milj. kr. under åren 1985 till
1986, 6,5 milj. kr. under åren 1987 till 1988, och 7,0 milj. kr. under 1989.
Dessa belopp har varit klart otillräckliga och står på intet vis i proportion till
de uppgifter som statsmakterna förväntar att länet skall klara av att lösa.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr A401-405

Kommunikationer

Val fungerande person- och godstransporter är en viktig förutsättning för att
samhället som helhet skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Av det skälet
har länsstyrelsen i Södermanland - tillsammans med övriga berörda myndigheter
- tagit fram en systemskiss för länets transporter. Denna systemskiss
utgör också underlag för kommande arbete med att revidera och ta fram nya
planer för vägbyggandet i länet, liksom för övriga trafiksystem. Samtidigt
har också miljökonsekvenserna av trafikplaneringen givits en framträdande
roll och slutsatsen är ganska given: en satsning på kollektiva färdmedel får
en positiv påverkan på miljön!

Detta planeringsarbete måste nu drivas vidare inom ett antal viktiga sektorer
där det kommer att krävas mycket stora investeringar. Här skall bara
ges några exempel.

Vägsystemet:

Fortfarande är stora delar av de två Europavägarna genom länet av så låg
standard att de inte ens förtjänar namnet ”Europaväg”. Förutom att de utgör
flaskhalsar i trafikflödet är de mycket bristfälliga ur trafiksäkerhetssynpunkt
och även om vi lyckas hejda tillväxten av trafiken på vägarna genom bättre
kollektiva lösningar så måste såväl väg E3 som väg E4 snarast byggas ut till
motorvägsstandard. Denna åtgärd måste dock betraktas som ett nationellt
intresse och således inte belasta de sörmländska väganslagen. Med en sådan
planeringsordning kunde länets planering inriktas på länsvägarna och de s.k.
tvärförbindelserna i det regionala vägnätet.

Järnvägssystemet:

Inom länet är den södra delen av Mälarbanan - den som också brukar kallas
Svealandsbanan - den allra viktigaste järnvägsinvesteringen. Den utbyggnaden
skulle bl.a. medföra att restiderna Eskilstuna—Stockholm skulle komma
att förkortas högst avsevärt och den spårbundna trafiken därigenom bli ett
attraktivt alternativ till biltrafiken. En utbyggd järnväg via Strängnäs och
Läggesta skapar också nya förutsättningar för att avlasta Storstockholms
överansträngda bostadsmarknad. Ett annat viktigt järnvägsprojekt är
sträckan Eskilstuna-Oxelösund där länsstyrelsen - på ett centerinitiativ - inlett
en förstudie med syfte att återuppta persontrafiken. Därutöver finns ytterligare
en rad angelägna planeringsinsatser som är föranledda av SJ:s planer
på snabbtåg och av möjligheterna att fånga upp framtida resbehov med
pendeltrafik i olika lägen.

Sjöfartssystemet:

Sjöfarten hör till en underskattad del av vårt transportsystem som dock rymmer
betydande framtida möjligheter. Den nyligen öppnade färjeförbindelsen
från Oxelösund till Polen är ett exempel på länets strategiska läge i förhållande
till nya intressanta marknader runt Östersjön. Förändringarna i
Baltikum, Polen och Östtyskland kommer att skapa rese- och transportbehov
som i sin tur kan ge effekter på utvecklingen i länet. Även kustsjöfarten 2

Mot. 1989/90
A401

kan komma att utvecklas på nytt med skärpta miljökrav på landtransporter. Mot. 1989/90

Gemensamt för alla dessa tre områden: vägar, järnvägar och sjöfart är den A401
betydelse de har för vårt sätt att utveckla våra godstransporter på ett miljövänligt
sätt. Kombitransporter av olika slag kommer att bli allt vanligare och
då krävs det terminalanordningar som ger möjlighet till sammanknytningar
och övergångar mellan olika trafikslag. Allt detta kräver en samordnad och
långsiktig planering där länsstyrelsen återigen har en viktig funktion.

Utbildning

Inom utbildningsområdet finns det ett flertal sektorer där det krävs övergripande
och samordnande planeringsinsatser. Den första är gymnasieskolan
som dels skall anpassas till en - visserligen tillfällig - men ändock kraftig nedgång
i antalet 16-åringar som söker vidare till gymnasieskolan. Samtidigt står
skolformen inför en betydande omstrukturering där alla yrkesutbildningar
blir minst 3-åriga och där de studieförberedande linjerna med stor sannolikhet
blir färre och med bredare, gemensamma ingångar. Dessa förändringar
kommer att göra det möjligt att bibehålla utbildningar på orter där elevunderlaget
eljest hade varit för litet och det kan i vissa fall t.o.m. ge utrymme
för nyetableringar. För vissa utbildningsvägar som tidigare betraktats som
relativt snäva, t.ex. jord- och skogsbruksutbildningarna, kommer den nya 3åriga
naturbrukslinjen att öppna betydligt vidare perspektiv.

Ett annat område där det krävs insatser är vuxenutbildningen. Ett allt mer
kunskapsintensivt och högteknologiskt arbetsliv ställer höga krav på en välutbildad
arbetskraft. Samtidigt blir kunskaperna snabbt föråldrade och vi
måste ständigt vara beredda på att möta förändringar, nya arbetsorganisationer
och nya tekniker. Allt detta ställer krav på både företagens egen personalutveckling
och samhällets vuxenutbildning. Även om utbildningsnivån
ständigt blir högre så finns det fortfarande många som har en utbildning på
folkskole- eller grundskolenivå. Nya utbildningsklyftor uppstår också, dels
därför att den allmänna utbildningsnivån är högre hos den yngre generationen,
dels därför att nya kunskapsområden tillkommer. Ett sådant exempel
är datatekniken.

En väl utbyggd högskola är en annan viktig förutsättning för en positiv
utveckling i ett län. Nära tillgång till högre utbildning är av stor strategisk
betydelse för såväl företag som offentliga myndigheter och enskilda individer.
Vid högskolan i Eskilstuna/Västerås pågår ett brett utvecklingsprojekt
där syftet är att stärka den reguljära grundutbildningen och att öka utbildningens
forskningsanknytning. Även här spelar länsstyrelsens möjligheter
att bidra med planeringsresurser en viktig roll, framför allt när det gäller att
åstadkomma en decentralisering av utbildningsutbudet. Det vore dock till
fördel för länet om man - i likhet med andra län - hade sin ”egen” högskola
och jag kommer därför att i annat sammanhang föreslå att högskolan i Eskilstuna/Västerås
delas i två separata högskolor.

I detta sammanhang är det angeläget att påpeka att högskolan i Eskilstuna/Västerås
måste ges betydligt bättre resurser för såväl den reguljära grundutbildningen
som till lokala linjer och fristående kurser.

I förhållande till det omland som högskolan har att betjäna, har vår hög

skola anmärkningsvärt låga anslag. Vidare bör högskolan tilldelas fasta Mot. 1989/90

forskningsresurser som kan utgöra en bas för den forskningsanknytning som A401

är nödvändig för att grundutbildningen skall kunna vila på en vetenskaplig

grund. Även till dessa anslagsfrågor har jag för avsikt att återkomma i annan

ordning.

Länets strategiska läge

I inledningen till denna motion har jag pekat på att närheten till storstadsregionen
Stockholm kan innebära både för- och nackdelar. Med en framsynt
planering och med ett gemensamt uppträdande mellan länets statliga myndigheter
och länets kommuner bör dock fördelarna klart komma att överväga.
Utvecklingen av länets kommunikationsnät kan tas som illustration till
de stora utvecklingsmöjligheter som finns. Väl utbyggda och snabba kommunikationer
i kombination med ett kraftigt utökat bostadsbyggande i strategiska
lägen och med goda utbildningsmöjligheter inom länet skulle stärka
länets framtid. Södermanland kan dessutom erbjuda en miljö av hög kvalitet
med närhet till rekreation och naturupplevelser.

Länets näringsliv är fortfarande i hög grad industridominerat. Ca 30 %
arbetar inom tillverkningsindustrin och då främst inom sådana branscher
som är utsatta för hård konkurrens från andra länder. Trots att många företag
visar en god lönsamhet måste den nuvarande näringslivsstrukturen betraktas
som relativt sårbar i en ev framtida lågkonjunktur. En fortsatt, försiktig
omstrukturering mot en mer högteknologisk och kunskapsintensiv tillverkning
framstår därför som synnerligen angelägen.

Länets jordbruk borde - trots det kärva jordbrukspolitiska klimat som nu
råder - ha goda framtidsutsikter. Närheten till de stora befolkningstäta områdena
i Mälardalen och till Storstockholmsområdet kommer på sikt att innebära
konkurrensfördelar. Alternativodlingen har redan skapat en viss
marknad och allt talar för att denna växer, såväl för vegetabilier som för animalieprodukter.
Skärpta miljökrav och strängare djurskyddskrav kommer
också att gynna det traditionella familjejordbruket på djurfabrikernas bekostnad.
Jordbrukets roll som bevarare av kulturlandskapet måste dock värderas
på ett bättre sätt än vad som sker idag liksom dess möjligheter i den
framtida energiproduktionen.

Miljövård

I den regionala miljöanalys som sammanställts av länsstyrelsen redovisas ett
antal problemområden som behöver åtgärdas. Många av dessa är av den karaktären
att det krävs åtgärder på nationell nivå - i vissa fall också internationell
- för att nå önskade effekter. Dit hör t ex trafikpolitiken och energipolitiken.
Andra åter är sådana att det krävs insatser av oss alla, myndigheter
såväl som enskilda individer. Till länets största miljöproblem hör utan
tvekan den betydande övergödningen av sjöar och vattendrag och den s.k.
dagvattenproblematiken. Båda kännetecknas av att de tillför ytvattnet betydande
tillskott av föroreningar och att det krävs ett långsiktigt och målmedvetet
miljövårdsarbete för att komma tillrätta med problemen.

Ett annat område som måste ägnas stor uppmärksamhet är bevarandet av

den ”Sörmländska landskapsbilden”. Många av länets unika biotoper är ho- Mot. 1989/90

tade och det krävs både snabba och kraftfulla åtgärder om inte förändring- A401

arna i det sörmländska landskapet skall resultera i obotliga skador.

Till miljöanalysen hör också en hel katalog med förslag till åtgärder av
olika slag. Dit hör såväl förebyggande åtgärder av typ omprövning av tidigare
tillstånd för vissa industrier som åtgärder vars främsta syfte är att söka
bota redan uppkomna skador. Gemensamt för alla är dock att de kräver betydande
insatser på den regionala nivån.

Förslag

I denna motion har endast redovisats en del av de mångskiftande uppgifter
som åvilar den statliga myndigheten på den regionala nivån. Som antytts i
inledningen har riksdag och regering - med beslutet om en samordnad länsförvaltning
- än tydligare markerat den vikt man lägger vid länsstyrelsens
roll i samhällsplaneringen. För att dessa vidgade uppgifter skall kunna utföras
på ett framgångsrikt sätt är det nödvändigt att länsstyrelsen förfogar
över tillräckliga anslag för den regionalpolitiska verksamheten. Jag föreslår
därför att länsstyrelsen i Södermanlands län tilldelas ett anslag om 15
milj. kr. för dessa uppgifter.

Hemställan

Med stöd av vad i motionen anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser för regionalpolitiska insatser i Södermanlands
län.

Stockholm den 10 januari 1990

Larz Johansson (c)

5