Motion till riksdagen
1989/90:A4
av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
med anledning av prop. 1989/90:59 Den sjätte 1989/90
semesterveckan A4-7
I propositionen föreslås att den lagstadgade rätten till semester förlängs till
sex veckor och att rätten till förlängd semester för vissa arbetstagare i radiologiskt
arbete successivt avvecklas. Mot detta senare förslag har miljöpartiet
de gröna ingenting att invända.
Den lagfästa rätten till en sjätte semestervecka var en viktig fråga för socialdemokraterna
i valet 1988 och i regeringsförklaringen samma år utfäste sig
regeringen att föreslå reformens stegvisa genomförande. Förslaget kräver
att semesterlagen ändras (1977:480). Lagrådet har ingen erinran däremot.
Krav på att semestern skall kunna förlängas har främst framförts av LO;
som skäl anges de skillnader i semesterförmåner som finns mellan de privat
och de offentligt anställda. LO har tillstyrkt det framlagda förslaget medan
Statens arbetsgivarverk, SAF, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Småföretagens Riksorganisation och SACO/SR har sagt nej.
En kommitté, semesterkommittén, tillsattes år 1986 med uppdrag att föreslå
hur skillnaderna i semsterförmåner skulle kunna utjämnas. Där framhölls
mycket riktigt att andra typer av arbetstidsförkortningar konkurrerar om utrymmet
för välfärdsförbättringar - förkortad arbetsdag, sänkt pensionsålder,
utvidgad delpension eller förbättring av föräldraledigheten. Kommittén
såg det dock inte som sin uppgift att välja mellan de olika förslagen till reformer.
I arbetstidskommitténs utredning (SOU 1989:53) jämförs visserligen de
olika formerna för en arbetstidsförkortning men utan att räkna med det tilltagande
intresset för de positiva effekter som möjliggörs när utrymme lämnas
även för informell ekonomi.
Detta anser vi inom miljöpartiet beklagligt, eftersom det i alla utredningar
självklart bör tas hänsyn till de alternativ till huvudförslaget, som framkommer.
Varken alternativen eller huvudförslaget kan utredas var för sig utan
hänsyn till helhetsbilden, eftersom bl a samhällets och den enskildes kostnader
och välfärdsökning varierar med de olika förslagen.
Hur skall rättvisekravet, som ligger bakom regeringens förslag kunna realiseras
när rätten till fem veckors semester inte gett rättvisa? Olika arbetstagargrupper
har ju olika möjligheter att vid förhandlingsbordet öka ut sin semester.
Den möjligheten finns även framgent, och kostnaden för den utökade
semestern kommer även med regeringens förslag att belasta löneutrymmet
för resp. arbetstagarkategori.Semesterlönen betalas ju av arbetsgivaren.
1
1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A4—7
Enligt propositionens förslag skall semesterlön betalas ut även för den Mot. 1989/90
sjätte semesterveckan. Arbetstidskommittén har beräknat att den utökade A4
semestern kommer att innebära att 1,5-2 % av arbetsvolymen faller bort.
Miljöpartiet de gröna anser att en förlängd semester i nuvarande ekonomiska
läge inte är en reform som bör prioriteras.
Miljöpartiet de gröna har sedan länge arbetat för att alla skall ha laglig rätt
till förkortad arbetstid. Detta framgår bl.a. av våra motioner 1988/89:A610
och A749. I den förstnämnda föreslås att en arbetstagare vid uppflyttning i
högre tjänstetidsklass skall ha rätt att välja mellan högre lön och förkortad
arbetstid (antingen genom förkortad arbetstid per vecka eller genom fler semesterdagar).
1 A749 föreslås som ett förstastegen generell rätt för arbetstagare
att minska sin arbetstid till 30 eller 20 timmars arbetsvecka med lön som
står i proportion till heltidslönen. Den deltidsarbetande kan få viss kompensation
genom en skatteskala som gynnar låginkomsttagare. Deltidsarbetande
med barn kompenseras ekonomiskt genom det bastillägg som vi vill
införa för barnfamiljer i stället för bostadsbidrag, och som är baserat på familjestorlek
och inkomst. På sikt bör den lagstiftade normala veckoarbetstiden
sänkas stegvis till 35 och senare till 30 timmar per vecka.
Redan vårt förslag om generell rätt att sänka arbetstiden leder till ökad
valfrihet, större möjligheter att ta eget ansvar för barn och gamla, minskad
stress, bättre hälsa och ett rikare liv på många områden. Även kulturlivet
gynnas av att människor får möjlighet att planera sin egen tid och i varje fall
förutsättningarna för ökad jämställdhet i hemarbetet växer.
I arbetstidskommitténs utredning (SOU 1989:53) sägs uttryckligen att det
är den generella arbetstidsförkortningen som kan antas få de största sociala
konsekvenserna i form av ökad valfrihet och rättvisa. Trots detta framläggs
nu förslaget om en sjätte semestervecka, vars kostnader skulle minska de
ekonomiska möjligheterna att genomföra den mer angelägna reformen.
Miljöpartiet de gröna vill minska lönearbetstiden, men ser förslaget om en
sjätte semestervecka som en från både ekonomisk och social synpunkt dålig
form för denna minskning. Vi vill ge människor större möjlighet att råda
över sin vardagstid och anpassa den betalda arbetstidens längd till livssituation
och behov av informellt arbete. En sjätte semestervecka ökar inte på
något sätt möjligheten till detta.
Vi ansluter oss därför inte till det i propositionen framlagda förslaget.
Hemställan
På grundval av det ovan anförda hemställs
att riksdagen avslår förslaget om att införa den sjätte semesterveckan.
2
Stockholm den 17 januari 1990
Claes Roxbergh (mp)
Inger Schörling (mp)
Lars Norberg (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Mot. 1989/90
A4
Anna Horn af Rantzien (mp)
Anita Stenberg (mp)
Eva Goés (mp)
1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr A4- 7
3