Motion till riksdagen
1989/90:A284
av Börje Hörnlund m.fl. (c)
Allmän arbetslöshetsförsäkring
Ett eget arbete utgör grunden för trygg och säker försörjning. Ett eget arbete
skänker egenvärde, sociala kontakter, gemenskap och möjligheter till personlig
utveckling.
Den långsiktiga tryggheten för den enskilde tillgodoses bäst genom en mer
positiv näringslivsutveckling. Särskilt småföretagens villkor och utveckling
är avgörande för möjligheterna till utveckling av hela vårt land.
Enligt vår uppfattning måste politiken inriktas på att kostnaderna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minimeras till förmån för offensiva närings-
och regionalpolitiska satsningar. Med en mer strikt ”arbetslinje” inom
arbetsmarknadspolitiken skapas förutsättningar för att statens totala kostnader
för arbetsmarknadspolitik skall kunna minska. En sådan politik skulle
också skapa utrymme för att införa en heltäckande arbetslöshetsförsäkring.
De senaste åren har närmare en tredjedel av de arbetslösa ej kommit i åtnjutande
av vare sig arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS). Orsaken är att dessa arbetssökande med dagens regler inte har kvalificerat
sig för stöd genom tidigare anställningar eller en tillräckligt lång arbetslöshet.
Trygghetsförsäkring för alla
Det nuvarande systemet för ersättning vid arbetslöshet innebär således att
arbetslöshetsunderstöd kan lämnas i två former. Ersättningen utgår antingen
som dagpenning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring eller som kontant
arbetsmarknadsstöd. Det finns vidare vissa grundläggande villkor för att ersättning
skall kunna utgå. Sökanden skall vara arbetslös, vara arbetsför och
beredd att ta lämpligt arbete. Rätten till ersättning från arbetslöshetskassorna
utöver dessa gemensamma villkor förutsätter vidare att vissa särskilda
medlems- och arbetsvillkor är uppfyllda.
Vi har tidigare konstaterat att nuvarande regler innebär att närmare en
tredjedel av de arbetslösa inte kan komma ifråga för vare sig ersättning från
arbetslöshetskassa eller KAS. Detta innebär enligt vår uppfattning att gällande
system för arbetslöshetsunderstöd inte fyller de rättvise- och trygghetskrav
som måste ställas på en arbetslöshetsförsäkring.
Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen betalas inte längre med anslagsmedel
utan med arbetsgivaravgifter och finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna.
Regeringen tillkallade hösten 1985 en särskild utredare med direktiv att se Mot. 1989/90
över skilda frågor om kontantstöd vid arbetslöshet. Den socialistiska majori- A284
teten i riksdagen har våren 1988 fattat beslut på grundval av regeringens proposition
i ärendet utan att på något sätt åtgärda de orättvisor vi ovan redovisat.
Enligt vår uppfattning bör en allmän arbetslöshetsförsäkring för alla införas.
När den s.k. ALF-utredningen fick i uppdrag att utforma en sådan
försäkring rådde bred politisk enighet om behovet av en sådan reform. Det
är många som helt saknar skydd vid arbetslöshet. Framför allt står kvinnor
och ungdomar utan försäkringsskydd. Vid uppkommen arbetslöshet är de i
många fall hänvisade till att söka socialhjälp. Efter viss karenstid kan de
komma i åtnjutande av det begränsade skydd som KAS kan ge.
Från centerpartiets sida har vi i flera motioner framhållit att allmän arbetslöshetsförsäkring
måste införas. Vi har understrukit att en allmän arbetslöshetsförsäkring
skall ge ett grundskydd på en rimlig nivå med möjlighet att
bygga på med avtalsenliga eller enskilt tecknade försäkringar. Vi har också
erinrat om den möjlighet till frivillig påbyggnad av den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen
som temporärt gällde under 1982.
Regeringen har också förhindrat att den utredning som var underlag för
regeringens proposition våren 1988 fick en parlamentarisk sammansättning
och därmed en demokratisk förankring av utredningsarbetet.
Från socialdemokraternas sida har inget som helst intresse visats för att
ge de grupper som nu står utanför ersättningssystemet en bättre ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet. Detta handlingssätt är anmärkningsvärt för ett
parti som tidigare i olika sammanhang påstått sig vara företrädare för de
sämst ställda grupperna i samhället med en linje som också bl.a. manifesteras
i formerna för finansieringen av skatteomläggningen.
Vi vill i detta sammanhang erinra om att vi från centerpartiets sida motsatt
oss att de särskilda fonder som byggts upp som medelsreserv upplöses och
utskiftas samt att tillgångarna skulle tillfalla de närstående intresseorganisationerna.
Från centerpartiets sida ansåg vi att dessa fondmedel borde ha utnyttjats
inom ramen för det trygghetssystem de var avsedda för. Vi konstaterade
bl.a. att fonderna till huvudsaklig del byggts upp med stöd av skattemedel.
Det fanns således enligt vår mening varken sakliga eller historiska motiv att
föra över de ca 2,2 miljarder kronor som fonderats till de organisationer som
står bakom a-kassorna. Dessa fondmedel borde istället enligt vår mening ha
utnyttjats för att bygga upp en ekonomisk bas för en allmän trygghetsförsäkring.
Beslutet har också kritiserats mot bakgrund av att avkastningen av fondmedlen
kan utnyttjas på ett sådant sätt av berörda intresseorganisationer att
organisationens egna kommersiella intressen gynnas, vilket är stötande med
hänsyn till att fonderna i huvudsak byggts upp med hjälp av skattemedel.
Regeringens handlingssätt är desto mera anmärkningsvärt, då man samtidigt
hävdar att en allmän arbetslöshetsförsäkring skulle bli betungande för
samhällsekonomin. Centerpartiet anser att en konsekvent ”arbetslinje”,
d.v.s. att arbete och utbildning skall erbjudas framför kontantstöd, minskar
kostnaderna för samhället. 23
En reformerad allmän arbetslöshetsförsäkring måste också innebära att Mot. 1989/90
egenavgifterna utjämnas och rättvisa skapas för alla anställda och egenföre- A284
tagare.
Vi kvarstår därför vid vårt krav på att en parlamentarisk kommitté skall
tillkallas med direktiv att snabbt lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt
kommitté tillkallas med direktiv att lägga förslag om en allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförs i motionen.
Stockholm den 11 januari 1990
Börje Hörnlund (c)
Per-Ola Eriksson (c) Roland Larsson (c)
Kersti Johansson (c) Ivar Franzén (c)
Göran Engström (c) Kjell Ericsson (c)
Marianne Andersson (c) Jan Hyttring (c)
Håkan Hansson (c) Gunhild Bolander (c)
Sven-Olof Petersson (c)
gotab 99766, Stockholm 1990