Motion till riksdagen
1989/90:A265

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Rätten till ett meningsfullt arbete

Mångå människor utanför arbetsmarknaden

Mer än 10.000 personer förväntas förtidspensioneras under 1990. För närvarande
uppbär mer än 350.000 personer förtidspension. Förtidspensionerna
kostar staten ca 22 miljarder kronor om året. Många av förtidspensionärerna
skulle kunna göra en fortsatt insats i sitt eget yrke om de fick arbeta i ett
annat tempo eller i ett annat yrke där deras handikapp inte utgör ett arbetshandikapp.

Ca 150.000 människor ingår i någon form av arbetsmarknadsåtgärder och
uppskattningsvis 175.000 är latent arbetslösa eller undersysselsatta.

Till detta kommer invandrare och flyktingar som väntar på besked om arbetstillstånd.
Vi har i samhället en stor del handikappade som med ett anpassat
arbete och arbetstider skulle kunna fungera i arbetslivet.

Samtidigt har vi skriande brist på arbetskraft inom sjukvården, barnomsorgen,
äldreomsorgen och i industrin.

Vpk lägger stor vikt vid en utbyggnad av vård- och omsorgsdelarna av den
offentliga sektorn och anslår pengar till detta. Samtidigt är det nödvändigt
att tillse att det också finns personalresurser att tillgå för detta utbyggnadsförverkligande
och drift.

Företagen och kapitalet missbrukar idag arbetskraften. Många är de som
utsorteras från arbetslivet genom arbetsmiljöns brister. I detta läge kan inte
misshushållningen med arbetskraften fortgå. Då hotas stora delar av utbyggnaden
av den offentliga sektorn och exportindustrins möjlighet till expansion.
Därför måste arbetsköparna tvingas att satsa mer på miljösatsningar.

Alla skall ha rätten till ett meningsfullt arbete i en god miljö. Alltmer
framstår detta krav som en huvudfråga för samhällsutvecklingen.

Försök med återinträde i arbetslivet av förtidspensionärer

Från vpk.s sida vill vi ge dagens förtidspensionärer en garanti att vi inte kommer
att medverka till en försämring av de nuvarande ekonomiska villkoren.
Vi vill också ge förtidspensionärerna en rätt att omvandla förtidspensionen
till ett lönebidrag, som skapar incitament för arbetsgivarna att lägga upp arbetet
så att det bättre passar individen. Om en person finner att han eller

hon trots detta inte kan arbeta vidare, så får personen återuppta pensionen Mot. 1989/90

(vilande förtidspension).Detta bör prövas under en tvåårsperiod och sedan A265

analyseras.

Kvinnornas situation på arbetsmarknaden

Generellt är de stora kvinnokollektiven som arbetar inom vård och omsorg
felavlönade. Genomsnittligt är kvinnolönerna lägre än manslönerna. En
kollektiv uppvärdering av typiska kvinnoarbeten är nödvändig.

Möjligheten till avancemang är idag större för män än för kvinnor i arbetslivet.
Därför måste kvinnor prioriteras status-, lönemässigt och när det gäller
möjligheterna till karriär i arbetslivet.

Fortfarande är arbetsmarknaden hårt segregerad. Fortfarande väljer unga
kvinnor typiska kvinnoyrken och unga män typiska mansyrken i stor utsträckning.
Ökade satsningar på information om yrkesval i skolorna måste
göras. "Omvänd prao- verksamhet" måste till i ökad utsträckning i kombination
med en lönemässig uppvärdering av kvinnolönerna för att vi på sikt ska
lyckas förändra dagens könssegregerade arbetsmarknads- och lönestruktur.

Arbete åt alla - 1990-talets huvudfråga

Det är viktigt att redan nu ta itu med sårbarheten i det svenska näringslivet
i perspektivet av en kommande lågkonjunktur.

En alternativ politik på 1990-talet kan bara bäras upp av arbetarrörelsen.

Landets ekonomiska politik och statens insatser måste inriktas på att bekämpa
arbetslösheten, inte delvis stimulera fram en viss höjning av denna
som den ekonomiska politiken nu verkar inriktad på. Statsföretag, löntagarfonder
och regionalpolitiken borde omvandlas till redskap för en arbetsskapande
politik.

Utifrån denna grund kan en nationell politik formuleras för arbete åt alla,
där följande huvudpunkter ställs i centrum:

1) Näringsliv och arbetsliv ska utformas från en nationell självständighet
grundad på internationell solidaritet. Utformning av produktion, tjänster,
service och konsumtion ska utformas i samklang med social nytta, en bra
miljö, ett människovärdigt arbetsliv utan utslagning, en regional balans, med
att klassklyftor och odemokratisk maktutövning elimineras och med människors
behov av ett liv i icke-konimersiell riktning.

2) Ett nationellt industrialiseringsprogram i samhällelig regi upprättas.

Programmet tar sikte på att ge industrin en nationell bas med en ny struktur
samtidigt som industriarbetet ges ett nytt och mer kvalitativt innehåll.

3) En allmän arbetstidsförkortning ingår i en politik för arbete åt alla och
kan motverka utslagning och även förbättra människors sociala livsvillkor.

4) Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och inriktas på att skapa
bestående arbeten. Arbetsmarknadspolitiken ska även integreras med regionalpolitiken
och ekonomisk politik för arbete åt alla. Ansträngningar och
stimulanser bör sättas inför att få en del av förtidspensionärerna tillbaka till
arbetslivet.

Fortfarande är arbetsmarknaden hårt segregerad. Fortfarande väljer unga
kvinnor typiska kvinnoyrken och unga män typiska mansyrken i stor ut- 9

sträckning. Ökade satsningar på information om yrkesval, ”omvänd” prao- Mot. 1989/90

inriktning m. m. måste till i skolorna för att motverka dagens könssegrege- A265

rade arbetsmarknad.

AMS roll underordnas kapitalets intressen

Dagens arbetsmarknadspolitik bygger på samma ideologiska grundprinciper
och har samma politiska målsättning som präglar hela den ekonomiska politiken
för övrigt.

Som en aktiv och integrerad del av den allmänna ekonomiska politiken
arbetar man för att minska strukturella obalanser, enbart genom en anpassning
till de krav som industrin ställer.

Det har skett en förskjutning av arbetsmarknadspolitikens roll och målsättningar.
Från att ha varit ett instrument för att dämpa konflikterna mellan
olika mål för den allmänna ekonomiska politiken och genom olika åtgärder
mildra de negativa effekterna av den industriella och ekonomiska utvecklingen,
har man nu en annan roll. Nu prioriterar man enbart åtgärder som
syftar till att underlätta och påskynda industrins strukturella omvandling helt
på arbetsköparnas egna villkor, vilket ytterligare förvärrar den regionala
obalansen och ökar klassklyftorna i samhället.

Vpk anser att arbetsmarknadsutbildningen är en del av samhällets vuxenutbildning
och istället bör verka för att stödja dem som har den svagaste
ställningen på arbetsmarknaden. Den bör verka för uppfyllelsen av fördelningspolitiska
och sociala mål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ändrad inriktning av AMU:s
och AMS verksamhet i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen till sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1990/91 anslår 1.000.000.000 kr. utöver regeringens förslag till arbetsmarknadsstimulerande
åtgärder för att nedbringa arbetslösheten och
öka andelen yrkesverksamma,

3. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att pröva systemet med
garanterad förtidspension/lönebidrag för förtidspensionärer som återinträder
i arbetslivet på försök i två år i enlighet med vad som i motionen
anförts.

10

Stockholm den 19 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Karl-Erik Persson (vpk)

Mot. 1989/90
A265

Margo Ingvardsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Jan-Olof Ragnarsson (vpk)

11