Motion till riksdagen
1989/90:A237

av Ulf Melin (m)

Förmedling av industriarbetare från Östeuropa

Sysselsättningsgraden i Sverige är mycket hög. Den ligger på 86 och 81 %
för män resp. kvinnor i åldersgruppen 16-64 år. Det innebär att större delen
av den tidigare arbetskraftsreserven nu är uttömd. Bristen på arbetskraft är
en av de främsta orsakerna till kostnadsutvecklingen i Sverige. Under december
1989 var bara 1,5 % arbetslösa, vilket innebar att ca 58 000 personer
saknade arbete.

Bristen på arbetskraft har medverkat till att löner och priser stiger mycket
snabbare än i våra konkurrentländer. Vår BNP växer långsammare än i övriga
OECD-länder.

Svensk industri går emellertid på högvarv och handelsbalansen visar stora
överskott. Svenska exportföretag tappar trots detta marknadsandelar beroende
på bristande produktionskapacitet. Andelsförlusterna beräknas också
fortsätta till följd av kapacitetsbegränsningen. Ett viktigt hinder för fortsatt
expansion i Sverige är just bristen på utbildad arbetskraft. Detta samtidigt
som miljoner yrkesarbetare i Östeuropa kommer att friställas eller bli undersysselsatta
genom den process som där inleds för högre effektivitet i näringslivet.
Det gäller länder som Polen, Tjeckoslovakien, Östtyskland och de baltiska
staterna. Ett av problemen i processen från planekonomi till marknadsekonomi
är att modernisera och effektivisera företagens produktion. Till
detta behövs både arbetskraft med erfarenhet av ny teknik samt tillgång till
entreprenörer som snabbt kan lösa de flaskhalsar som uppstår. Över huvud
taget måste entreprenörsandan uppnå stimulans om omvandlingen från
planekonomi till marknadsekonomi skall lyckas.

Sverige skulle aktivt kunna medverka i denna process genom att erbjuda
arbetstagare från dessa länder att arbeta i företag i Sverige under några år.
Gärna då i mindre och medelstora företag så att arbetstagarna från Östeuropa
ges en inblick i hur ett svenskt industriföretag måste arbeta för att
fungera i en marknadsekonomi. Parallellt med sitt arbete bör de läsa
svenska. Efter några år kan de sedan återvända hem med förbättrade kunskaper
om modern teknik vilket kommer väl till nytta i hemlandet. En del
har också förhoppningsvis tagit intryck av småföretagskulturen och startar
egna företag. Till detta skall läggas de kunskaper i svenska som kan underlätta
fortsatt goda kontakter med det svenska företaget.

För de svenska företagen åter gäller att de får tillgång till erfaren arbetskraft
samt kontakter i Östeuropa.

I regeringens budgetproposition föreslås ett bistånd tili Östeuropa på en Mot. 1989/90

miljard kronor under tre år. Biståndet skall ansvändas till miljö- och utbild- A237

ningsinsatser samt att stödja processen mot ökad demokrati och marknadsorientering
av ekonomin. Att låta östeuropeisk arbetskraft arbeta i den
svenska industrin under några år skulle således väl komplettera det svenska
ekonomiska biståndet. Detta samtidigt som svensk industri skulle kunna
bygga ut sin produktionskapacitet i Sverige i ökad utsträckning då problemet
med arbetskraftsbristen skulle minska. Försök med att låta arbetskraft från
Östeuropa arbeta i den svenska industrin bör snarast komma igång. Förmedlingen
av arbetskraft bör kunna gå genom AMS och erbjudas de industriföretag
som under en tid sökt arbetskraft i Sverige men inte erhållit någon.

Samma arbetsvillkor bör gälla för de utländska arbetstagarna som företaget
tillämpar för övriga arbetstagare. Som försökslän bör Jönköpings län utses
där ett stort utbud av mindre och medelstora industriföretag finns och där
entreprenörsandan är ett begrepp. Faller försöken väl ut bör verksamheten
utvidgas till att omfatta hela landet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet
med arbetsförmedling av industriarbetare från Östeuropa i enlighet
med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 23 januari 1990

Ulf Melin (m)

14

:

gotab 99596, Stockholm 1990