Motion till riksdagen
1989/90:A236

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Åtgärder för en bättre arbetsmiljö

1 Inledning

Vpk tar upp arbetsmiljöfrågorna i flera motioner i den allmänna motionstiden.
I denna motion behandlas de mer långsiktiga och grundläggande förändringar
som krävs för att förbättra arbetsmiljön och för att få ned antalet
arbetsskador. Motionerna om arbetsmiljön hänger i sin tur ihop med vpk:s
övriga arbetsmarknadsmotioner i en helhet.

1.1 Sammanfattning

Vpk vill med denna motion anvisa vägar som kan användas för att ta itu med
huvudproblemen inom arbetsmiljön. Verktygen är bl. a. en förstärkt lagstiftning
som leder fram till och ger de fackliga organisationerna, skyddskommittéerna,
skyddsombuden och de anställda makt och möjlighet att förändra
arbetsorganisationen, arbetstakten, personalbemanningen, löneformer
m.m.

Här föreslår vpk bl.a. utvidgad stoppningsrätt för skyddsombuden, en utökning
av skyddsombudens övervakningsområde att gälla även den yttre
miljön samt förbud mot det individuella ackordet som löneform.

Dessutom behöver kunskapen på, utbildningen inom och forskningen på
arbetsmiljöområdet stärkas och utvecklas.

Slutligen föreslår vpk att de ekonomiska sanktionerna gentemot företagsbrott
eller företags brister inom arbetsmiljöns område kraftigt bör stärkas.

2 Arbetsskadorna ökar under 1990-talet

Lagstiftningen på arbetsmiljöns område under 1970-talet innebar att de
tyngsta och farligaste jobben kunde minskas. Däremot har inte lagstiftningen
klarat av att förbättra den del av arbetsmiljöfrågorna som främst regleras
genom MBL. Dit hör de s.k. psykosociala frågorna, d.v.s. frågan om
arbetets innehåll, arbetstakt, bemanning, ackordsarbete etc. Det är till föga
tröst för oss inom vpk att hänvisa till att vi redan på 70-talet när lagstiftningen
genomfördes varnade för den utveckling vi sett på 80-talet med utslagning,
där främst belastnings- och förslitningssjukdomarna ökat.

Inför 90-talet är därför belastnings- och förslitningsskadorna de stora ar- Mot. 1989/90

betsmiljöfrågorna, vilket kräver omfattande ingrepp i och förändringar i Ar- A236
betsmiljölagen och MBL.

En av de absolut största samhällsfrågorna under 90-talet blir förändringen
och förnyelsen av miljön på våra arbetsplatser. Trots en omfattande lagstiftning
och ett utbyggt övervakningssystem ökar arbetsskadorna. I bilaga 12 till
budgetpropositionen 1989/90:100 tvingas regeringen konstatera detta: ”Utvecklingen
av de långa sjukfallen, antalet arbetsskador och förtidspensioner
tyder vidare på att det finns betydande problem rörande arbetsorganisation
och arbetsmiljö på många arbetsplatser."

Den tillsatta Arbetsmiljökommissionens arbete stöds av vpk. Kommissionens
huvuduppgifter är att kartlägga de farligaste arbetsmiljöerna samt
komma med konstruktiva förslag till förbättringar av arbetsmiljön. Kommissionens
arbete gör att arbetsmiljön hamnar i centrum av debatten.

Vpk har parallellt med kommissionen utrett arbetsmiljöns huvudproblem,
vilka grupper av anställda som är mest utsatta och hur arbetsmiljön så snabbt
som möjligt kan förbättras.

Idag uppgår antalet långvarigt sjukskrivna och förtidspensionerade till
omkring 600.000 människor. Det är en fördubbling under de senaste 20 åren.

Tendensen är också entydig när det gäller ökningen av antalet olycksfall.

Enbart socialförsäkringens kostnader för utslagningen från arbetsmarknaden
överstiger årligen 50 miljarder. De totala samhällskostnaderna är mångdubbelt
högre.

Därtill kommer de mänskliga kostnaderna som inte kan beräknas men
som är oerhört stora.

Dödligheten bland människor som slagits ut ur arbetslivet är 3-4 gånger
högre än i andra motsvarande grupper.

Största delen av de sjukdomar och skador som förorsakar sjukskrivningar
kan hänföras till arbetsmiljön.

Hälsan är en klassfråga. LO-grupperna får i större utsträckning arbetssjukdomar
än andra, de vårdas längre på sjukhus och de förtidspensioneras
mest.

Gårdagens arbetsmiljörisker i form av bristande skyddsanordningar med
risk för fysiska skador i jobbet finns delvis kvar men har kompletterats med
andra och nya risker.

Stress, belastningsskador och psykosociala faktorer blir allt påtagligare
sjukdomsorsaker. En kraftig ökning av antalet anmälda arbetsskador av psykosocial
typ har uppstått under 1980-talet.

Stressframkallade sjukdomar, exempelvis i form av hjärtkärlsjukdomar är
långt vanligare inom arbetarklassen än bland tjänstemän och företagare.

Dessa klassbundna skillnader i hälsotillstånd har ökat under 1970- och 1980talen.

Nya typer av miljörisker drabbar stora grupper. Dålig inomhusventilation
i många moderna kontors- och industribyggnader medför att bakterier, mögel
och allergiframkallande ämnen sprids i lokalerna. Detta är sannolikt en
viktig orsak till ökningen av astmatiska och allergiska sjukdomar. Överhuvudtaget
är Sverige ett u-land när det gäller väl fungerande ventilationsanläggningar.
Det finns stora brister när det gäller den regelbundna kontrollen 4

och servicen av dessa, och detta gäller både på arbetsplatser, i hemmen och Mot. 1989/90
övriga lokaler. A236

Det växande antalet nya kemikalier och den ökande tiden framför bildskärmar
är andra och nya arbetsmiljöproblem.

Oregelbundna arbetstider och skiftarbete sliter hårdare på människor än
arbete under dagtid. Av hälsoskäl skulle därför en daglig arbetstidsförkortning
vara det bästa verktyget mot utslitning av arbetskraften.

Målet under 90-talet bör vara att 6-timmarsdagen uppnås.

Man kan se att antalet anmälda skadefall ökar inom traditionella kvinnoyrken
som sjukvård, barn- och äldreomsorg. Speciellt högt och ökande är
antalet anmälningar som kommer från anställda inom hemtjänsten. Det
handlar om både belastningsskador och psykosociala problem.

Kvinnor drabbas i högre grad av belastnings- och förslitningsskador än
män. Hos kvinnor är 74 % sådana skador. Det beror på att deras arbeten
oftare är monotona och enformiga samt att de idag gör mer av hemarbetet.

Genom att kvinnor gör mer av hemarbetet blir den totala mängden arbete
större och därmed minskar möjligheten till vila och återhämtning. I arbete
med människor t. ex. inom vård, omsorg och utbildning är riskerna för utbrändhet
stora. Utöver vanliga arbetsmiljöproblem kommer ansvar för människors
välbefinnande. Därför måste särskild uppmärksamhet riktas mot
kvinnodominerade arbeten samt att hem- och hushållsarbete delas lika mellan
män och kvinnor. Kampen för kvinnors jämställdhet i hela samhällslivet
är för vpk en viktig del av arbetsmiljöarbetet.

Extremt hög är arbetsskaderisken för kvinnliga montörer inom elektronikindustrin,
som i stor utsträckning idag drabbas av nackskador. Andra
branscher som har en hög andel förslitningsskador är bland kvinnliga verkstadsmekaniker
som svarvare och borrare, svetsare, slakt- och charkuteriarbetare,
målare och gjuteriarbetare i nämnd ordning.

När det gäller förslitningsskador och belastningssjukdomar som härrör
från arbetet är det bland männen högst risker i följande yrken: slakt- och
charkuteriarbetare, flyttkarlar, garvare, tapetserare, murare, skogsarbetare,
gjutare, betongarbetare och verkstadsmekaniker i nämnd ordning.

Ser man till rena olyckshändelser av typen akuta arbetsolycksfall är antalet
störst bland slakt- och charkuteriarbetare, gjuteri- samt gruvarbetare i
nämnd ordning (ovanstående siffror hämtade ur Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem
om arbetsskador, ISA).

Förtidspension har ofta en koppling till arbetsmiljöfrågorna. Yrken med
en hög andel förtidspensionärer kan därför ge en indikation på brister i arbetsmiljön.

Vilka branscher har då en högre andel förtidspensionerade än genomsnittet?

Högst andel förtidspensionärer i förhållande till yrkesverksamma finns
inom följande områden: Lokalvård, textil, sömnad, järnbruk, metall- och
smidesindustri, gjuteri- och verkstadsindustri, byggnadsarbete samt övrig industri.

Kopplingen långtidssjukskrivning - brister i arbetsmiljön är tydlig. De
långa sjukskrivningarna har ökat kraftigt för kvinnorna och har ett högre tal
än för män.

När det slutligen gäller dödsolyckor som följd av arbetsplatsolycksfall Mot. 1989/90

(exkl resa till/från arbetet) har den årliga siffran varit relativt konstant runt A236

100 personer.

De aktuella dödstalen i arbetsskadestatistiken visar högst dödstal för följande
yrken: egenföretagare (främst jord/skogsbrukare), industriarbetare
och chaufförer.

Sammanfattningsvis är bilden entydig:

- antalet arbetsskador ökar

- kvinnornas andel bland de arbetsskadade växer

- förslitningsskudorna i nacke, axlar, rygg och armar är fortfarande en betydande
del av arbetsskadorna

- kvinnor utsätts för de största riskerna inom yrkena städare, montörer
inom elektronikindustri, verkstadsmekaniker samt inom vård och omsorg
(främst hemsjukvården)

- för män är riskerna störst bland slakt- och charkuteriarbetare, flyttkarlar,
jordbrukare och gjuteriarbetare samt byggnads- och industriarbetare

- de psykosociala problemen på arbetsplatserna okar

3.1 Förklaringar bakom utvecklingen

Under 1980-talet var företagsvinsterna höga som ett resultat av många samverkande
faktorer, bl. a. devalveringen 1982 och den därpå följande högkonjunkturen,
en hög grad av yrkeskunnande och arbetsdisciplin hos arbetskraften.
Men det är också ett resultat av effektiviseringar och rationaliseringar,
av ett höjt arbetstempo och ibland också av en ytterligare arbetsdelning och
monotonisering av vissa uppgifter. De höga vinsterna har alltså haft sitt pris
i form av försliten arbetskraft.

Den ökande specialiseringen inom produktionen och det därpå försvagade
personliga inflytandet över den egna arbetssituationen har ökat alienationen
på många arbetsplatser.

Inom sjukvård, barn- och äldreomsorg har ett lågt löneläge och en ökande
arbetstyngd medfört en ökande personalomsättning under andra hälften av
80-talet. Detta har medfört en tyngre arbetsbörda på den kvarvarande personalen,
vilket i sin tur påskyndat förslitningen av arbetskraften.

Antalet arbetstillfällen har under 70- och 80-talen kraftigt ökat bl.a. genom
utbyggnaden av den offentliga sektorn. Detta har medfört att nya grupper
utan större yrkes- eller facklig erfarenhet som t.ex. många kvinnor och
invandrare har tillkommit på arbetsmarknaden. Kunskapen om existerande
arbetsrätt och bestämmelser på skyddsområdet har ibland varit bristande,
vilket kan vara en annan delförklaring till ökningen av antalet arbetsskador.

Förändringar inom den allmänna opinionen i synen på fackligt medlemskap
och fackligt arbete kan också ha funnits i bakgrunden.

Men självfallet utgör lönsamhetstänkandet i kombination med en bristande
arbetsmiljö huvudorsakerna till det stora antalet arbetsskador.

Man har i många sammanhang underskattat arbetstempots betydelse. I
själva verket är makten över arbetstakten en helt avgörande fråga. Det är
när ensidiga rörelser och belastningar upprepas i ett högt tempo under lång
tid och utan möjlighet till pauser som svåra förslitningsskador utvecklas.

I praktiken har det visat sig att arbetsköparsidan - trots ansvaret för ar- Mot. 1989/90

betsmiljön - haft en hårdnackat negativ inställning till förslag som syftat till A236

ett dämpat arbetstempo. Ofta har man varit villig att förändra arbetsorganisationen
med minskad tvångsstyrningoch ökad betoning på självständiga arbetslag
just i syfte att kunna upprätthålla en hög arbetstakt, som en metod
att höja produktivitet och lönsamhet.

3.2 Ny arbetsorganisation - en fråga om makt

Lösningen på arbetsmiljöproblemen sägs vara en förändrad arbetsorganisation.
Vid en närmare granskning handlar det inte om att decentralisera ägarnas
ansvar till de arbetande utan att föra ned makt till arbetsplatsen på de
arbetandes egna villkor. Därför är huvudfrågan i en ny arbetsorganisation
makten över innehållet i organisationen.

De frågor arbetsorganisationen bl. a. handlar om är:

- vilka investeringar och förändringar skall göras och när

- vilket arbetets innehåll skall gälla

- arbetstakt, bemanning, längden och omfattningen av pauser och raster,
vilken/vilka skall styra jobbet etc.

- möjligheten til! ubildning och kunskap samt vidareutveckling

Vpk:s förslag till ändringar i lagstiftningen syftar till att skapa möjligheter
för de arbetande att genom demokratiska rättigheter i arbetslivet hävda sina
intressen i en ny arbetsorganisation.

4 En skärpning av arbetsmiljölagstiftningen

Internationellt sett har Sverige en förhållandevis omfattande arbetsmiljölagstiftning
och utvecklat skyddsarbete på arbetsplatserna. De resultat som
uppnåtts hotas emellertid delvis av försöken att närma Sverige och svensk
lagstiftning till EG.

Samtidigt finns det också brister både i lagstiftning och det hittillsvarande
arbetsmiljöarbetet. Vpk anser att lagstiftningen måste skärpas på en rad avsnitt.

4.1 De anställdas, fackföreningarnas, skyddskommittéernas
och skyddsombudens rättigheter måste vidgas

4.1.1 Fackens rätt att förändra arbetsorganisationen, arbetstakt m.m.

Fackföreningen på en arbetsplats skall i arbetsrätten ha en förstärkt rättighet
att kunna påverka arbetsorganisationen, arbetstakten, personalstyrkans
storlek, ventilation, bullernivå, temperatur samt arbetstidens förläggning
när det föreligger risk för kort- eller långsiktig fysisk eller psykisk ohälsa
bland de anställda. Stoppningsrätten bör som tidigare nämnts utvidgas för
skyddsombuden även på dessa områden.

7

4.1.2 Skyddsombudens utvidgade stoppningsrätt

Skyddsombud har idag rätt att i vissa fall stoppa ett arbete. Det gäller när
akut fara för liv eller hälsa föreligger eller vid ensamarbete. Stoppningsrätten
bör utvidgas på två sätt.

1. Dels skall även långsiktiga risker för ohälsa och arbetsskador beroende
på arbetets uppläggning och organisation kunna utgöra grund för att stoppa
ett arbete. Här bör även inräknas psykosociala risker, stressmoment och en
dålig arbetsorganisation. Hit hör även ensidiga och förslitande arbetsuppgifter,
personalstyrkans storlek, ersättarbehov, arbetstempo, arbetstidens förläggning
m.m.

2. Dels bör stoppningsrätten för skyddsombud vidgas att även gälla när det
föreligger risk för hot mot den yttre miljön. Det finns klara samband mellan
arbetsmiljön och den yttre miljön. Stora utsläpp från ett företag brukar innebära
att problemen också finns inne på en arbetsplats. Förbättringar på en
arbetsplats får inte innebära att problemen flyttas vidare. De anställda lever
också i omgivning av andra arbetsplatser. En helhetssyn på miljön är nödvändig
liksom en helhetssyn på människors livsförhållanden.

Skyddsombud och företagshälsovård måste ha fullständig insyn i vilka kemiska
ämnen som ingår i olika produkter och används i företaget som de
anställda kommer i beröring med.

I samband med den stärkning som vpk föreslår av skyddsombudens stoppningsrätt
bör yrkesinspektionens möjligheter att häva ett av skyddsombud
stoppat arbete försvinna.

4.1.3 Ratt till lokal miljöstrejk

Rätten för de anställda att vidta lokal miljöstrejk vid risk för skador och hot
mot arbetsmiljön eller den yttre miljön bör införas i arbetsrätten som ytterligare
ett verktyg i arbetsmiljöarbetet och som en utvidgning av de arbetandes
demokratiska fri- och rättigheter.

4.1.4 Förbud mot individuellt ackord som löneform

Som en viktig del i det förebyggande arbetet mot framtida arbetsskador föreslår
vpk att det individuella ackordet som löneform avskaffas, då det visat
sig ha en negativ effekt på de anställdas hälsa, speciellt vid farliga arbeten.

4.1.5 Ekonomiska sanktioner

Företag som har en hög grad av arbetsmiljöproblem och som nonchalerar
skyddsombudens och de anställdas krav på förändringar bör drabbas ekonomiskt
av underlåtenheten att förbättra arbetsmiljön bl. a. genom en differentierad
arbetsgivaravgift, högre företagsboter vid arbetsmiljöbrott m.m.

4.1.6 Miljöutbildning på arbetstid

För att få ett ökat miljömedvetande och ett bättre förebyggande arbete både
vad gäller den inre och yttre miljön kring en arbetsplats behövs ökade kunskaper.
Alla anställda bör få möjlighet att på arbetstid skaffa sig ökade kun

Mot. 1989/90

A236

8

skaper om arbetsmiljöfrågorna och övriga miljöfrågor. Det kommer att på
sikt ge resultat i arbetet för en bättre miljö.

Fackföreningsstyrelsen föreslås få genomföra denna utbildning i anslutning
till den reguljära verksamheten.

4.1.7 Pengar bör avsättas i budget till arbetsmiljöförbättringar

Företagen måste i budget avsätta ekonomiska resurser för arbetsmiljöförbättringar
för att leva upp till arbetsgivaransvaret enligt lagen. På detta sätt
understryks och stärks arbetsgivaransvaret.

Företagen bör dessutom i sina årsbokslut redovisa kostnaden för de arbetsskador
som skett under året.

4.1.8 Arbetslagets deltagande i skyddsronderna

När skyddsronder idag genomförs är det skyddsombudet och ibland någon
enstaka ur personalen som deltar. En genomgång av den aktuella arbetsmiljön
bör istället genomföras av så många ur arbetslaget som är möjligt ur produktionssynpunkt.
Det skulle troligen medföra en mer fullständig kartläggning
av arbetsmiljöproblemen förutom att inflytande- och demokratiaspekterna
på skyddsronderna fördjupas.

På detta sätt kan skyddsronderna öka i betydelse och protokollet få större
tyngd genom att fler står bakom det.

4.2 Fackförbundens ställning i Arbetarskyddsstyrelsen och
Yrkesinspektionen stärks

Tyvärr upplever många att Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen
inte alltid verkar i enlighet med de arbetandes intressen när det gäller arbetarskyddet.
Därför behöver förändringar göras i verkens organisation och
arbetssätt. Vpk föreslår följande:

4.2.1 Kvalificerad majoritet för fackförbunden

En förbättring borde kunna ske om styrelsen för Arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionsnämnderna gavs en kvalificerad majoritet för fackförbunden
och att förbunden dessutom gavs rätten att utse ordförande i styrelserna.

4.2.2 Effektivare och snabbare handläggning

Arbetarskyddsstyrelsen har fått kritik för att arbetet med utformningen av
tvingande föreskrifter tagit alltför lång tid. Arbetet behöver ses över och effektiviseras.
En huvudregel behöver införas när det gäller utformningen av
föreskrifter från det att beslut fattats. Vpk föreslår 90 dagar. I komplicerade
fall bör dock förlängning av tiden vara möjlig.

Motsvarande kritik om ineffektivitet har riktats mot Yrkesinspektionen
avseende ett lågt antal inspektionsbesök och inspektionsmeddelande. Här
bör arbetsformerna också ses över och effektiviseras. Dagens långbänkar
hos tillsynsmyndigheterna drabbar de anställda ute på arbetsplatserna.

Gränsvärdena när det gäller en rad kemiska substanser inom arbetslivet
måste skärpas. 9

Mot. 1989/90

A236

Mot. 1989/90

A236

5 Det förebyggande arbetet måste stärkas

5.1 Förbättrad utbildning för personer som arbetar med
utformning av arbetsmiljöer, ekonomi- och personalfrågor

Det förebyggande arbetet är den kanske viktigaste pusselbiten inför 1990talet
på arbetsmiljöområdet. I det förebyggande arbetet ingår många bitar,
som t.ex. att det redan i utbildningen till olika yrken som arbetar med att
rita och utforma arbetslokaler skall ingå stora block med kunskap om arbetsmiljöfrågor
av både fysisk och psykisk art, ergonomi etc. Det gäller bl.a. ingenjörer,
arkitekter, ekonomi- och personalutbildningar.

5.2 Förbättrad forskning på arbetsmiljöområdet

Forskningen på arbetsmiljöområdet måste förstärkas ytterligare. Särskilt
gäller detta arbetet på att vinna ytterligare kunskap om de långsiktiga sambanden
mellan förhållanden i arbetslivet och ohälsa.

Forskningen behöver särskilt ökas när det gäller att konkretisera och beskriva
arbetsplatsers organisation och utformning som skall vara så bra ur
arbetsmiljösynpunkt att arbetskraften skall kunna arbeta där fram till pensionsåldern.
Behovet av ökad forskning är också stor inom traditionella
kvinnoområden som vård och omsorg, speciellt avseende äldre kvinnor. Vpk
avser att återkomma med motion om ökade resurser för forskning på dessa
områden inom Arbetsmiljöinstitutets ram i samband med den forskningspolitiska
propositionen i februari 1990.

4.3 Företagen måste åläggas ett större ansvar

Kostnaderna för en dålig arbetsmiljö och dess konsekvenser måste läggas
över på företagen. Företag med stora arbetsmiljöbrister, många arbetsskador
och olycksfall, hög kort- och långtidssjukfrånvaro, hög personalomsättning
och/cller många anställda som förtidspensionerats bör betala en högre
differentierad arbetsgivaravgift än genomsnittet.

Arbetsgivaravgiften kan delas i tre delar: en fast som är lika för alla företag,
en differentierad där klassindelningen bygger på antalet registrerade arbetsskador,
sjukskrivningar och personalomsättning och en tredje differentierad
del som bygger på en rad objektiva faktorer såsom det lokala förebyggande
arbetet som arbetsköparen satsar på, investeringar för en bättre arbetsmiljö
osv.

Skillnaderna i avgifter mellan de företag som satsar seriöst på att få bort
arbetsmiljöriskerna och för ett bra psykosocialt arbetsklimat och de företag
som struntar i arbetsmiljön eller gör minsta möjliga bör vara omfattande.

Utgångspunkten för de differentierade avgifterna bör vara grundad på en
procentuell andel av företagens omsättning och på nivån på arbetsmiljön
kring ett genomsnittligt läge i respektive bransch.

Sanktionerna vid överträdelse av skyddsbestämmelserna måste göras mer
kännbara än idag. Vid upprepade brott bör straffen kraftigt höjas.

10

5.2.1 Bygg ut yrkesmedicinen - stärk företagshälsovården

Kunskaper om dessa samband måste föras ut i arbetslivet bland annat med
hjälp av en utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker. Vidare bör företagshälsovården
som är knuten till arbetsplatserna byggas ut och utvecklas till en
självständig och oberoende del på arbetsplatsen.

5.2.2 Utveckla ISA-systemet

En central kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador och dåliga arbetsmiljöer
måste ske i syfte att stärka arbetsmiljöarbetet. ISA-systemet inom
Arbetarskyddsstyrelsens ram finns redan men behöver utvecklas ytterligare.

All statistik som gäller dödlighet, sjuklighet, arbetsskador, tillbud, olycksfall
och sjukskrivningar behöver exempelvis kompletteras med uppgifter om
yrke och kön, och dessa uppgifter borde kunna samordnas inom ISA:s ram.

Det måste göras möjligt att enkelt följa vilka arbetsplatser och yrken som
har en förhöjd sjukfrånvaro eller skadefrekvens. Man bör vidare överväga
om inte även förtidspensionsstatistiken borde föras in i ISA. För att utveckla
ISA-systemet, utveckla dataprogrammen och förbättra möjligheterna till
analys av arbetsskadestatistik föreslår vpk att Arbetarskyddsstyrelsen tillförs
fyra nya tjänster.

5.2.3 Öka den kvalificerade skyddsombudsutbildningen inom
Arbetsmiljöinstitutets regi

Arbetsmiljöinstitutet samordnar idag den statliga forskningen på arbetsmiljöområdet.
Bland mycket annat anordnar institutet kvalificerad skyddsombudsutbildning
om 5 veckor för skyddsombud och arbetsmiljöansvariga på
förbundsnivå. Omfattningen är dock relativt blygsam, 32 platser vartannat
år. Fler bör ges möjlighet att få denna kvalificerade utbildning, vilken åtminstone
bör utökas till att ske varje år. Vpk förespråkar också på sikt en utökning
både av målgruppen till att även gälla skyddsombud på regional och
lokal nivå samt när det gäller utbildningstidens längd.

Dessutom finns det idag behov av och förutsättningar att i Arbetsmiljöinstitutets
regi anordna särskilda kurser i ergonomi. För dessa två ändamål föreslår
vpk ett tilläggsanslag om totalt 1 miljon kronor till Arbetsmiljöinstitutet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts vad gäller en förändrad lagstiftning på arbetsmiljöns
och arbetsrättens område,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en kvalificerad
majoritet i styrelserna för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna
samt ordföranden skall utses av fackförbunden
i enlighet med vad som i motionen anförs,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en differentierad
arbetsgivaravgift i enlighet med vad som i motionen anförts,1] 11

Mot. 1989/90

A236

3. att riksdagen begär att regeringen skall verka för en utbyggnad
av de yrkesmedicinska klinikerna och företagshälsovården i enlighet
med vad som i motionen anförs,

4. att riksdagen anslår en miljon kronor för inrättandet av fyra nya
tjänster på arbetarskyddsstyrelsen för utvecklandet av informationssystemet
för arbetsskador (ISA),

5. att riksdagen anslår en miljon kronor till Arbetsmiljöinstitutet
dels till en utökning av den kvalificerade utbildningen för fackliga förtroendemän,
dels till tillskapandet av en ergonomutbildning i enlighet
med vad som i motionen anförs.

Stockholm den 15 januari 1990

Lars Wemer (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Karl-Erik Persson (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Jan-Olov Ragnarsson (vpk)

Mot. 1989/90

A236

1 1989/90:Sf260