Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A220

av Siw Persson m.fl. (fp)

Dental kvicksilverförgiftning m.m.

Kvicksilverförgiftning hos amalgambärare måste accepteras som en realitet,
hävdar Med.dr. Fredrik Berglund, Kabi, Stockholm, i Läkartidningen nr
1—2 1989. Det finns starka indicier för ett kausalsamband: bl.a. förbättring
efter sanering av amalgamfyllningar.

Dental kvicksilverförgiftning är kvicksilverförgiftning orsakad huvudsakligen
av kvicksilver frigjort ur dentalt amalgam. Kvicksilver kan i olika kemiska
former komma in olika vägar i kroppen. Det kan inandas, sväljas,
tränga in genom slemhinnor och hud. Man kan utsättas för större mängder
under kort tidsrymd (akut förgiftning) eller små mängder under längre tidsperiod
som ackumuleras i kroppen (kronisk förgiftning). Olika former av
kvicksilver omvandlas kemiskt i kroppen på olika sätt och binds i olika organ
och vävnader beroende på kemisk form, mängd, tidsrymd och väg in i kroppen.
Förgiftningsförloppet beskrivs noga i boken ”Den långsamma döden”
av Forsberg och Forsberg.

För den som har en fullt utvecklad kvicksilverförgiftning medför även små
extra intag av kvicksilver en försämring av tillståndet. Patienten kan remitteras
till tandläkare för att få en liten amalgamfyllning slipad eller urborrad
utan särskilda skyddsåtgärder och detta kan vara förödande för patienten.
Hos många finns det en sådan allvarlig överkänslighetsreaktion att det borde
inrättas regionala specialkliniker. Dessa utrustas så att särskilda starka utsug
installeras över patienten, att tillgång till friskluftsmask finns, samtidigt som
andra kända åtgärder med kylning och kofferdammteknik vidtas för att
minska patienteras kvicksilverbelastning under bortborrningen. Dessutom
måste nyinsatt material kontrolleras och innehållsdeklareras. Dessa specialkliniker
skall alltså inte användas för nya amalgamterapier för att så långt
som möjligt minska kvicksilverpåverkan. Saneringen förutsätts följas av specialiserade
läkare som noterar patientens reaktioner, under och efter sanering.
Under läkarkontroll kan den efterfrågade dokumentationen om förbättringar
i sjukdomstillståndet säkerställas.

Det finns bestämmelser, som säger att det skall vara möjligt att få ekonomisk
ersättning vid amalgamsanering. Ett krav är allergisk reaktion eller annan
avvikande reaktion.

Nu är tyvärr inställningen från Riksförsäkringsverket sådan att det är näst
intill omöjligt att få ekonomisk ersättning vid denna sanering, trots läkarin

tyg. Intar RFV en annan ställning till de kvicksilverdrabbade patienterna än Mot. 1989/90

riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig om? A220

Det är därför viktigt att socialstyrelse och riksförsäkringsverk har samma
uppfattning om vilka åtgärder som behöver vidtas och att det inte ges utrymme
till olika tolkningar. I detta fallet är det viktigt att man ser till att
kvicksilverdrabbade patienter får hjälp genom generösare saneringsregler.

Det bör i detta sammanhang påpekas att tandvårdspersonalen själv bör
skydda sig mycket noga med bl.a. handskar, effektiv utsugning och andningsskydd.
LEK-utredningen har inte nog allvarligt beaktat personalens
risker för den arbetsmiljöpåverkan som kvicksilverförgiftning innebär.

I kemiska risker på gränsvärdeslistan AFS 1981:8 beskrivs att kvicksilver
klassas som gift och skall behandlas därefter. I ett särtryck beskrivs att amalgam
skall behandlas med samma riskbedömning som gäller för kvicksilver.

Tyvärr har det för tandvårdspersonalen varit okänt tt det behövs rigorösa
säkerhetsåtgärder i arbetet med amalgam. Det är viktigt att all personal som
arbetar med kvicksilver eller kvicksilverkontaminerat arbetsmaterial skall
ges information om vilka skyddsföreskifter som gäller, att olika projekt startas,
att skyddsutrustning används samt att frågan om arbetsskadeersättning
för tandvårdspersonal löses på ett för personalen generösare sätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvicksilverdrabbade patienter och tandvårdspersonal
samt amalgamfria kliniker.

Stockholm den 22 januari 1990

Siw Persson (fp)

Kenth Skårvik (fp) Anders Castberger (fp)

7