Motion till riksdagen
1989/90:A212

av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén
(båda s)

Fackets roll vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetsmarknadspolitiken präglas i dag alltmer av en strävan att nedbringa
arbetslöshetstiderna för de arbetssökande. Denna inriktning är lika viktig i
perioder när efterfrågan på arbetskraft är hög. Få situationer kan vara så
förödande för en människa som arbetslöshet och då särskilt om arbetslösheten
blir långvarig.

Arbetslöshet behöver emellertid nödvändigtvis inte alltid vara detsamma
som att man helt saknar arbete. En allt större del av de arbetslösa utgörs
av deltidsmarkerade. Detta är särskilt påtagligt inom servicenäringarna, där
också andelen arbetslösa i A-kassorna överstiger genomsnittet för samtliga
arbetslösa. Handeln kan tjäna som ett exempel på en bransch i denna situation.

Serviceverksamhet bedrivs ofta i små företag. Strävanden att genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder ge arbetslösa arbete kan ibland medföra att
anställda, som i ett tidigare skede fått neddragen arbetstid, vid en utökning
av arbetstiden i företaget ej får sin borttagna tid åter, utan denna tid går i
stället åt för att skapa ett sysselsättningstillfälle i form av arbetsmarknadspolitisk
åtgärd.

Följden blir att samhället får betala dels arbetslöshetsunderstöd till den
anställde med reducerad tid, dels en stor del av lönen för det arbete som
den temporärt anställde utför på de timmar den deltidsmarkerade oönskat
mistat. Den här beskrivna situationen har sin grund i en intressekonflikt mellan
två grupper arbetslösa som går att lösa.

För att de arbetsmarknadspolitiska stöden skall bli så effektiva som möjligt
måste naturligtvis dessa kunna sättas in mycket snabbt. Men ur effektivitetssynpunkt
är det minst lika viktigt att stöden sätts in på rätt sätt. För att
tillgodose kravet på effektivitet i de arbetsmarknadspolitiska stöden är det
därför viktigt att utnyttja den erfarenhet och kunskap som finns hos de fackliga
organisationerna. Enligt vår mening bör därför yttrande från berörda
fackliga organisationer fordras för att en ansökan om beredskapsarbete, rekryteringsstöd
skall behandlas. Detta bör kunna administreras så att inte
snabbheten i insatserna för ett eventuellt arbetsmarknadsstöd går förlorad.

Arbetsgivarens informationsplikt enligt medbestämmandelagen löser inte
de problem som berörs i denna motion. Informationen utgör inte så sällan
ett problem på små arbetsplatser. På arbetsplatser där avtal saknas, och de
är tyvärr ganska många, föreligger inte någon informationsplikt. 1

Mot.

1989/90

A212-217

1 Riksdagen 1989190. i sami Nr A212-217

Att förankra de arbetsmarknadspolitiska stöden hos de fackliga organisa- Mot. 1989/90

tionerna är, som vi ser det, en naturlig åtgärd för att öka effektiviteten i insat- A212

serna. Ett system med yttrande från facket för att en ansökan om beredskapsarbete,
rekryteringsstöd etc. skall behandlas har funnits tidigare. Det
fungerade väl. Vi finner därför ett återinförande av ett sådant system som
synnerligen välbetänkt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fackets roll vid beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Stockholm den 19 januari 1990

Kurt Ove Johansson (s)

Lars-Erik Lövdén (s)