Motion till riksdagen
1989/90:A208

av Inger Koch (m)

Flyttningsbidrag vid tandläkares ATtjänstgöring

För att få behörighet att i självständig ställning utöva tandläkaryrket krävs
förutom grundutbildning som avslutas med tandläkarexamen även en vidareutbildning
i form av allmäntjänstgöring (AT) på särskilt inrättade befattningar
inom landstingens tandvårdsorganisation, dvs. folktandvården.

Förhållandena är desamma när det gäller läkares grundutbildning, som
avslutas med läkarexamen. Denna måste sedan också följas av vidareutbildning
i form av AT inom sjukvården för att legitimation skall erhållas.

AT-tjänsterna finns spridda i landet. De söks och tillsätts på meritmässiga
grunder för såväl tandläkare som läkare. Den som inte får sökt AT-tjänst
kan skaffa sig ytterligare meriter för att sedan söka på nytt. Konkurrensen
om platserna på de orter där grundutbildningarna genomgåtts är av naturliga
skäl stor eftersom många av de nyexaminerade hunnit etablera sig på studieorten
med bostad och familj.

För läkare är det vanligaste sättet att meritera sig för attraktiva AT-tjänster
att ta vikariat som läkare. På grund av läkarbristen medges det bl.a. inom
långvård och psykiatri att icke legitimerade läkare vikarierar på tjänster avsedda
för färdigutbildade läkare. Nyexaminerade tandläkare, som önskar
förbättra sina meriter, har inte möjlighet att vikariera som tandläkare. I stället
förbättrar de sitt meritläge genom att arbeta på andra befattningar inom
tandvården eller sjukvården. Till exempel kan de arbeta som tandhygienister
eller sjukvårdsbiträden. Sådana tjänstgöringar ger goda meriter vid tillsättning
av AT-tjänsterna.

Då tandläkare eller läkare skall flytta från den ursprungliga studieorten
för att genomgå AT uppkommer frågan om flyttningsbidrag.

Enligt förordningen om flyttningsbidrag m.m. (SFS 1987:407) kan flyttningsbidrag
i form av s.k. respenning lämnas till den som är eller riskerar att
bli arbetslös, inte kan få arbete i eller i närheten av hemorten och söker arbete
genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Reglerna om flyttningsbidrag tillämpas olika för tandläkare respektive läkare
som skall genomgå AT på annan plats än hemorten. En läkare kan beviljas
flyttningsbidrag i samband med AT-tjänstgöring om denne löper risk
för arbetslöshet på hemorten/utbildningsorten. Tandläkare medges däremot
inte sådant bidrag.

Anledningen till detta är att AMS jämställer läkares AT-tjänstgöring med

vanlig anställning men tandläkares AT som en obligatorisk del av utbild- Mot. 1989/90
ningen. A208

Detta är enligt min mening felaktigt. Såväl för läkare som för tandläkare
är syftet med allmäntjänstgöringen att den skall leda fram till legitimation,
d.v.s. rätt att i självständig ställning utöva respektive yrke. AT-tjänstgöringen
är för båda samma obligatoriska del i utbildningen för legitimation.

Det finns således ingen principiell skillnad mellan läkares och tandläkares
AT-tjänstgöring. Möjligheterna att erhålla flyttningsbidrag för AT-tjänstgöringen
bör därför vara lika. Däremot finns en skillnad när det gäller möjligheterna
att vikariera före AT-tjänstgöringen. Rätten till flyttningsbidrag för
dessa tjänstgöringar är en helt annan fråga.

Ett av syftena, när AT infördes, var att underlätta spridningen av tandläkare
över landet. Det har vid flera tillfällen hänt, att AT-tjänster ute i landet
inte kunnat besättas trots att det på utbildningsorterna funnits nyexaminerade
tandläkare, som inte genomgått AT. Familjeförhållanden och privatekonomin
har försvårat flyttning. Det finns därvid samma risk för arbetslöshet
på hemorten för tandläkare som för läkare.

På flera håll ute i landet är det nu svårt att få ordinarie tandläkartjänster
tillsatta. Därför är det angeläget att i så stor utsträckning som möjligt få ATtjänsterna
tillsatta med tandläkare som också bosätter sig i närheten av
tjänstgöringsorterna. Chanserna är därmed större att tandläkarna efter erhållen
legitimation stannar kvar ute i landet och inte söker sig tillbaka till
utbildningsorterna där tandläkartillgången är god.

Fördelningen av AT-platserna mellan de olika landstingsområdena görs av
socialstyrelsen. Denna har i höst beslutat om en viss omfördelning mellan
landstingen så att storstadsområdena får förhållandevis färre AT-platser.

Detta har skett i linje med det ursprungliga syftet att använda AT-platserna
som ett medel att få en jämnare fördelning av tandläkarna i landet.

Det ligger i samhällets intresse att underlätta för AT-tandläkarna att permanent
flytta från utbildningsorterna. Reglerna för flyttningsbidrag bör inte
motverka detta samhällsintresse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av reglerna för
flyttningsbidrag att tandläkare och läkare, som skall genomgå ATtjänstgöring,
får samma möjlighet att erhålla bidrag.

Stockholm den 16 januari 1990

Inger Koch (m)

12