Motion till riksdagen

av Ylva Annerstedt (fp)

med anledning av prop. 1989/90:95 om allmänt
lönestopp

Mot.
1989/90
A14-17

Strejkrätten är en omistlig del av vår demokrati. I över 90 år har Sveriges
arbetstagare haft strejkrätt som sitt medel för påtryckningar på arbetsgivaren.
Utan denna strejkrätt hade vårt samhälle sett väsentligt annorlunda ut.

Sverige har ratificerat flera internationella konventioner som tillförsäkrar
medborgarna rätten att strejka. Den viktigaste är Europarådets sociala
stadga från 1961. Däri fastställs inom vilka ramar strejkrätten möjligen kan
inskränkas. Folkrättsliga experter menar att skälen för det föreslagna strejkförbudet
inte är tillräckliga för att godkännas vid en prövning mot konventionen.

Förslaget i propositionen att med ett penndrag utplåna arbetstagarnas
strejkrätt i lönefrågor är ett ingrepp som är oerhört i ett demokratiskt samhälle.
Ingenstans i västvärlden har en sådan åtgärd vidtagits. Inte ens i Östeuropa
skulle man idag våga föreslå något sådant. Inskränkningar i strejkrätten
brukar förekomma i diktaturer som ett första led i att beskära de demokratiska
rättigheterna.

Det är uppenbart att ett starkare skydd krävs för att skydda strejkrätten
från regeringar som misslyckats med sin ekonomiska politik.

Jag föreslår därför att regler införs, som betydligt försvårar möjligheten
att göra inskränkningar i den grundlagsfästa rätten att vidta stridsåtgärder.
Som exempel kan nämnas de villkor som föreskrivs för rättighetsinskränkande
lagstiftning som redovisas i Regeringsformens 2 kap 12 §. En annan
tänkbar möjlighet är att inskränkande lagstiftning stiftas med viss kvalificerad
majoritet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:95,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag så att den grundlagsfästa
rätten att vidta fackliga stridsåtgärder ges ett starkare skydd.

Stockholm den 12 februari 1990

Ylva Annerstedt (fp)

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A14-17