Motion till riksdagen
1989/90:A109

av Anders G Högmark m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Principer för fördelning av anslaget Regionala
utvecklingsinsatser (D 2) med särskild inriktning på
Sydostsverige

Den regionalpolitiska utredningen hade i Sydostsverige identifierat ett antal
kommuner i ett sammanhängande geografiskt område vilket utredningen
fann skäl att särskilt uppmärksamma. Utredningen valde att föreslå att
denna region klassades som någon form av stödområde, där näringslivet
skulle komma i åtnjutande av vissa begränsade förmåner vid nyetablering
och expansion. Särskilt betonade utredningen vikten av att samarbetet inom
regionen stärktes genom bättre satsning på en bättre gemensam infrastruktur.

I den nyligen avlämnade propositionen 1989/90:76 om 90-talets regionalpolitik
har regeringen valt att ej låta Sydostsverige utgöra något särskilt stödområde.
De grundläggande resonemangen som utredningen förde om behovet
av att förstärka regionens infrastruktur, kunskaps- och kompetensutveckling
etc. ansluter sig propositionen till, men väljer delvis en annan väg
att söka lösa dessa frågor.

I propositionen påpekas, som även utredningen gör, möjligheterna att via
anslaget för regionala utvecklingsinsatser tilldela berörda länsstyrelser i Kronobergs,
Blekinge och Kalmar län resurser för att förstärka infrastrukturen.

Vi motionärer kan dela detta synsätt som en metod att stärka regionens
slagkraft. Men det förutsätter att regionen tilldelas en rimlig del av anslaget
(D 2). Så är icke fallet i dag.

Trots kraftiga höjningar av ”länsanslaget” har endast obetydliga ökningar
av detta kommit sydostregionen till del under de senaste tre-fyra åren.

Om vi verkligen i Sydostsverige skall få en möjlighet att initiera en nödvändig
upprustning av infrastrukturen i vid bemärkelse, måste regionen via
regionalpolitiska anslag, såväl länsanslaget som det nya infrastrukturanslaget,
få en andel som motsvarar de i utredningen och propositionen uttalade
behoven.

Vi vill i denna motion bara översiktligt peka på nödvändiga satsningar
inom väg- och järnvägsinfrastrukturen samt utbyggnaden av den högre utbildningen,
utomordentligt redovisad i såväl regionalpolitiska utredningen

som i propositionen, och också ge utrymme för än mer omfattande insatser Mot. 1989/90
än de i propositionen föreslagna. A109

Inom ramen för bl.a. ökade länsanslag och en rimlig andel av det s.k. infrastrukturanslaget
borde detta kunna realiseras under 90-talet genom ett
långsiktigt arbete. Detta bör ges regeringen till känna.

Över huvud taget finns enligt vår mening anledning att låta göra en översyn
av användning av samt fördelning av anslaget för regionala utvecklingsinsatser.

I ett läge då regeringen i propositionen väljer att reducera stödområdets
omfattning bör ”länsanslaget” enligt vår mening till en större andel tilldelas
län och regioner utanför detta område, där ej annat stöd kan utgå.

Regeringen bör snarast göra en sådan översyn vad avser såväl användning
av resurser som principer för fördelning. I ett sådant sammanhang kan finnas
skäl att överväga behovet och värdet av en större långsiktighet vid fördelning
av medel. Kan det finnas skäl att införa system med treårsriktlinjer för fördelning
av dessa anslag till länsstyrelserna i syfte att stimulera och underlätta
för dem i ett mera långsiktigt utvecklingsarbete.

Sydostregionen har en framtida tillväxtpotential. Det gäller nu att maximalt
utnyttja denna genom långsiktiga framsynta satsningar på kommunikationsinfrastruktur
och kompetensuppbyggnad.

Det är naturligt att i ett EG-perspektiv denna utvecklingspotential ökar.

Möjligheterna att realisera detta ökar självfallet med goda kontinentala förbindelser.
Bl.a. fasta förbindelser över Öresund.

En ökad närhet i tid och rum med kontinenten markerar också vår samhörighet
med och delaktighet i arbetet att i vårt gemensamma Europa bygga
för en bättre, tryggare och rikare framtid såväl andligt som materiellt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för infrastruktur samt ökad andel
av anslaget för regionala utvecklingsinsatser (D 2),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av principer och riktlinjer
för fördelning av anslaget för regionala utvecklingsinsatser.

Stockholm den 26 mars 1990

Anders G Högmark (m)

Karl-Gösta Svenson (m) Bertil Danielsson (m)

Ewy Möller (m)

5