Utbildningsutskottets betänkande

Propositionen

I proposition 1988/89:100 bilaga 10 (utbildningsdepartementet) har
regeringen under punkt D 10. Utbildning för undervisningsyrken bl.a.
föreslagit

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att lokalisera huvuddelen av
verksamheten vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm till Södertälje.

Propositionens övriga förslag under punkt D 10. Utbildning för undervisningsyrken
behandlade utskottet i sitt betänkande 1988/89:UbU22.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:Ub644 av Lennart Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att HLS skall lokaliseras till
Södertälje och får en samlad lokalisering i en campus.

1987/88:Ub648 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
lokalisering av högskolan för lärarutbildning i Stockholm bör ske till
Södertälje kommun.

1987/88:Ub674 av Tore Claeson (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att frågan om en omlokalisering av
HLS till Södertälje och konsekvenserna härav snarast blir föremål för
utredning och förslag.

1987/88:Ub729 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att HLS bör lokaliseras till Södertälje
och fa en samlad lokallösning.

1989/90:UbU7

Vissa högskolefrågor

1989/90

UbU7

1 Riksdagen 1989/90. 14 sami. Nr 7

Motioner från allmänna motionstiden 1989

1989/90: UbU 7

1988/89:Ub229 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna för maskinskrivningslärare att få
en tvåämnestjänst i grundskolan.

1988/89:Ub509 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om central
antagning till musiklärarlinjen.

1988/89:Ub535 av Lars Ernestam och Britta Bjelle (båda fp) vari

— såvitt nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättring av utbildningen i miljövård vid de
tekniska högskolorna.

1988/89:Ub558 av Ulla Pettersson och Anita Persson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utbildning av behandlingsassistenter
inom missbrukarvården.

1988/89:Ub574 av Barbro Westerholm (fp) var: yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om möjligheterna att införa ett studentstipendiesystem
i Sverige och möjligheterna för medicinare till studieavbrott
för forskning.

1988/89:Ub577 av Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållslärares
möjlighet att genomgå fördjupningskurs i teknik.

1988/89:Ub579 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behov av bättre utbildning inom avfallsområdet.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Jo772.

1988/89:Ub589 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — såvitt nu är i fråga

— yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över sjukgymnastutbildningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förlängning av grundskollärarlinjen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studenternas arbetsmiljöarbete.

1988/89:Ub637 av Margareta Fogelberg och Ingrid Hasselström Nyvall
(båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bristen på svensk vävlärarutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grundläggande kunskaper i vävning med behörighetskrav
för vissa utbildningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en textil påbyggnadslinje vid konstindustriskolan,
Göteborgs universitet.

1988/89:Ub656 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om utökade resurser till forskning, utveckling
och utbildning inom avfallsområdet.

1988/89:Ub660 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att alla svenska yrkesinriktade och teoretiska
utbildningar ger en kompetens som kommer att accepteras av EGländerna.

1988/89:Ub661 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist
(båda fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anges om miljövårdsundervisning
som obligatorisk del i civilingenjörs-, bergsingenjörs- och arkitektutbildning.

1988/89:Ub666 av Margareta Fogelberg och Ingela Mårtensson (båda
fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Göteborgs universitet bör fa en påbyggnadslinje Textilkonst fr.o.m.
budgetåret 1990/91.

1988/89:Ub673 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari — såvitt nu är
i fråga — yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen återkommer
med alternativa förslag till lokalisering av högskolan för lärarutbildning
i Stockholm.

1988/89:Ub682 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förberedande utbildning för tänkbara lärarstuderande med
zigenarbakgrund.

1988/89:Ub727 av Jan-Erik Wikström och Charlotte Cederschiöld (fp,
m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förutsättningslös utredning av lokaliseringen
av högskolan för lärarutbildning i Stockholm.

1988/89:Ub728 av Larz Johansson m.fl. (c) vari — såvitt nu är i fråga

— yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förlängning av
rehabiliteringslinjen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning i engelska för lärare med inriktning
mot tidigare årskurser,

23. att riksdagen beslutar att en särskild hemspråkslärarlinje återinförs.

1989/90: UbU 7

1* Riksdagen 19S9/W. 14 sami. Nr 7

1988/89:Ub735 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist
(båda fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att
tillgodose behovet av utbildning i etik, antropologi m.m. inför utbildning
till yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

1988/89:Ub769 av Lola Björkquist och Charlotte Branting (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av en dockteaterlinje vid dramatiska
institutet.

1988/89:Ub771 av Jan Strömdahl m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokaliseringen av lärarutbildning till Södertälje och Stockholm.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:T253.

1988/89:Ub806 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — såvitt nu är i fråga

— yrkas

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om standarden i den högre utbildningen.

1988/89:Ub816 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist
(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utbilda för och inrätta kombinationstjänster
som lärare och studie- och yrkesorienteringsfunktionär
(syo-funktionär).

1988/89:Ub822 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari — såvitt nu är i fråga

— yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljövård skall ingå i alla utbildningar från förskola till högskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljöteknik bör ingå i all naturvetenskaplig och teknisk utbildning vid
högskolorna, vidare vid utbildningen på ekonom-, juridik-, journalistoch
lärarutbildningslinjerna samt vid samhällsvetenskaplig utbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

möjligheter måste skapas för redan yrkesverksamma, t.ex. tekniker,
ingenjörer, lärare, företagsledare och politiker, att utbilda/vidareutbilda
sig i miljövård.

1988/89:Ub824 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — såvitt nu är i
fråga — yrkas

10. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om längden på grundskollärarutbildningen och
bibehållen utbildning på platserna i Gävle—Sandviken, Kalmar och
Uppsala,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljö på mellannivåutbildningen för ingenjörer
och ekonomer.

1988/89:Ub837 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — såvitt nu är i
fråga — yrkas

1989/90: UbU 7

3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vårdutbildningarnas praktiskt-kliniska delar.

Motiveringen återfinns i motion l988/89:So546.

Utskottet

Lokalisering av lärarutbildning i Stockholmsregionen

För att åstadkomma en lösning på de lokalproblem som högskolan för
lärarutbildning i Stockholm (HLS) har föreslår föredragande statsråd i
proposition 1988/89:100 att huvuddelen av verksamheten bör lokaliseras
till Södertälje. Statsrådet har då undantagit idrottslärarlinjen, förskollärarutbildningen
i Solna och Blommensberg samt de ämnesteoretiska
utbildningsavsnitten vid universitetet i Stockholm. Enligt byggnadsstyrelsens
redovisning hösten 1988 skulle den nya anläggningen
kunna stå färdig tidigast hösten 1994 och byggnadskostnaden uppgå till
ca 300 milj.kr. I propositionen begärs att riksdagen skall bemyndiga
regeringen att lokalisera huvuddelen av verksamheten vid högskolan
för lärarutbildning i Stockholm till Södertälje.

Fyra motioner från allmänna motionstiden 1988, vilka alltså väckts
före regeringens ställningstagande till lokaliseringen av HLS, innehåller
argumentering för en lokalisering till Södertälje. I motion
1987/88:Ub674 (vpk) begärs en utredning av konsekvenserna av och ett
förslag om omlokalisering av HLS till Södertälje. I motionerna
1987/88:Ub644 (s), 1987/88:Ub648 (fp) och 1987/88:Ub729 (c) begärs
att riksdagen gör ett uttalande till förmån för en samlad lokalisering av
HLS till en campusanläggning i Södertälje.

Från allmänna motionstiden 1989 finns tre motioner som väckts *
med anledning av förslaget i budgetpropositionen. I motion 1988/89:
Ub771 (vpk) hävdas att förslaget att samla lärarutbildningen till Södertälje
i stort är bra, men att ett komplement till Södertälje behövs i
norra delarna av Stockholmsregionen med tanke på närheten till
rekryteringsunderlaget, vilket är särkilt känsligt för förskollärarutbildningen.
Motionärerna anser att Rålambshovsområdet, som bl.a. innehåller
boverkets f.d. lokaler, erbjuder goda utvecklingsmöjligheter för
ett komplement till lärarutbildningen i Södertälje.

1 de två övriga motionerna pekas på att det föreliggande förslaget att
lokalisera HLS till Södertälje dels innehåller en del oklarheter, dels
medför ett antal problem. I motion 1988/89:Ub673 (m) yrkande 12
hävdas att regeringens förslag inte tillgodoser högskolestyrelsens krav
om en till en plats sammanhållen utbildning, eftersom en väsentlig del
av HLS verksamhet förutsätts bli kvar i Stockholm eller dess nära
grannskap. Vidare uttrycks farhågor om att rekryteringen kan påverkas
negativt av de långa resorna, vilket vore besvärande i en situation då
rekryteringsunderlaget redan sviktar i Stockholm. Dessutom påpekas
att kostnaderna endast redovisats överslagsmässigt och att inga andra

1989/90:UbU7

alternativ till lokalisering redovisats. Motionärerna begär att regeringen
återkommer till riksdagen med alternativa förslag till lokalisering av
HLS.

Liknande synpunkter framförs i motion 1988/89:Ub727 (fp, m), vari
pekas på problemen med de interna sambanden, sambanden med
andra högskolor, att den nuvarande praktikorganisationen har sin
tyngdpunkt i de norra och centrala delarna av regionen och slutligen
svårigheterna att rekrytera såväl studerande som lärarutbildare samt i
än högre grad deltagare i fortbildnings- och uppdragsverksamhet. Därutöver
uttrycker motionärerna tveksamhet till statens möjligheter att i
Stockholmsregionen investera så stora belopp på så kort tid som vore
önskvärt för att ge den växande grundskollärarubildningen rimliga
lokalförhållanden. Motionärerna föreslår därför att HLS lokalproblem
på kort och lång sikt bör utredas förutsättningslöst snarast. En sådan
utredning måste enligt motionärernas mening utgå från verksamhetens
behov och bör därvid ta hänsyn till såväl interna som externa samband.
Vidare bör realistiska bedömningar göras av verksamhetens
volym främst när det gäller grundskollärar- och ämneslärarlinjerna,
men även avseende barnpedagogutbildningarna.

Utskottet har under sin beredning av frågan haft tillfälle att inhämta
ytterligare information i de frågor som berörs i motionerna från
representanter för studerande och personal vid HLS, HLS styrelse,
universitetet i Stockholm och byggnadsstyrelsen.

I det nyligen avlämnade betänkandet Utbyggd högskoleutbildning i
södra delen av Stockholms län (Ds 1989:33) berörs vissa frågor med
anknytning till HLS. Utskottet har tagit del av de remissvar på utredningen
vilka berör HLS lokalisering.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det råder stor enighet om
att HLS har en besvärlig lokalsituation. Lokalerna är geografiskt splittrade
på många olika adresser i stora delar av Stockholmsregionen, och
de är också till stora delar ofunktionella och otillräckliga. Bristen på
lokaler kommer att bli akut om nybörjarplatserna — till i första hand
grundskollärarutbildning — i enlighet med UHÄ:s prognoser kommer
att behöva öka för att tillgodose lärarbehovet på nittiotalet.

Det var mot denna bakgrund som HLS styrelse den 12 februari 1988
tog principiell ställning för en samlad lokalisering av högskolan, dvs.
för campustanken. Däremot avslog styrelsen vid samma tillfälle ett
förslag om att lokaliseringen skulle avgränsas till Södertörn. De av
HLS redovisade skälen för campustanken är bl.a. möjligheterna att
skapa en högskoleenhet där olika linjer nära samverkar, där grundläggande
utbildning och forskning knyts samman i ett fortlöpande förnyelsearbete
och där en tätare social miljö ger ömsesidig pedagogisk
stimulans och främjar nytänkande.

Enligt högskolestyrelsens skrivelse till utbildningsutskottet, daterad
den 17 april 1989, innebär regeringens förslag om lokalisering till
Södertälje egentligen inte att huvuddelen av verksamheten samlas till
en campusanläggning. Att idrottslärarlinjen av olika skäl inte kan ingå
i en sådan planering accepteras av styrelsen, men övriga delar av HLS
verksamheten borde enligt styrelsens uppfattning inte splittras utan fä

1989/90:UbU7

en i stort sett samlad lösning. Förskollärarutbildningen som utgör en
dryg tredjedel av HLS totala volym är till mer än två tredjedelar
lokaliserad till institutionerna i Solna och Blommensberg. Den nya
grundskollärarutbildningen med sina vidgade ramar för ämnesstudier
har lagts upp så att universitetet i Stockholm kommer att svara för
ungefär hälften av den totala studievolymen inom linjen. HLS styrelse
bedömer såldes att den föreslagna samlade lokaliseringen i praktiken
endast kommer att omfatta hälften av HLS verksamhet. Effekterna av
detta anses synnerligen olyckliga framför allt ur pedagogisk synpunkt,
men också ur ekonomisk synpunkt. Högskolestyrelsen har därför i
flera sammanhang, senast i sitt remissvar på utredningen om Utbyggd
högskoleutbildning i södra delen av Stockholms län (Ds 1989:33),
väckt tanken att till HLS nya lokaler också förlägga vissa av universitetets
ämnesteoretiska utbildningar, t.ex. i samhällsvetenskapliga eller
humanistiska ämnen. I dessa ämnen skulle universitetet då kunna
erbjuda dels ämnesteori för grundskollärarlinjen, dels decentraliserad
universitetsutbildning, t.ex. i form av fristående kurser för Södertörnkommunernas
behov.

De studerande och anställda vid HLS har också understrukit betydelsen
av en samlad lokalisering av HLS. Den föreslagna lokaliseringen
till Södertälje anses framför allt försvåra samarbetet med andra
högskoleenheter när det gäller den nya grundskollärarutbildningen. De
långa resorna mellan i första hand universitetet och Södertälje anses
tillsammans med de för flertalet studerande och personal långa resorna
till högskolan komma att ytterligare försvåra rekryteringen av såväl
studerande som personal till HLS.

Universitetet i Stockholm har i skrivelse, daterad den 12 oktober
1989, framhållit det delade ansvar för lärarutbildningarna som i Stockholmsregionen
finns mellan HLS, universitetet, konstfackskolan och
musikhögskolan. Universitetet ansvarar för den ämnesteoretiska delen
inom grundskollärarutbildningens båda inriktningar vad avser forskningsanknuten
teori och metod samt all ämnesteori inom ämneslärarutbildningen.
Universitetet anser att universitetets ansvar för att medverka
i grundskollärarutbildningen skall vara oberoende av HLS lokalisering
och avvisar därmed tanken på att HLS skulle överta delar av
ämnesstudierna från universitetet.

Företrädare för byggnadsstyrelsen har för utskottet uppgivit att det
är tekniskt möjligt att göra de erforderliga utbyggnader som krävs för
att samla HLS inom Rålambshovsområdet. Den sammanlagda kostnaden
för ett sådant om- och tillbyggnadsalternativ torde vara jämförbar
med Södertäljealternativet. Från byggnadsstyrelsens sida har också
framhållits att det projekt som översiktligt kostnadsberäknats — i
enlighet med regeringens direktiv — endast innefattar lokaler för den
verksamhet som motsvarar det då aktuella antalet nybörjarplatser på
olika linjer.

Utskottet vill för sin del anföra följande när det gäller lokalisering
av lärarutbildning i Stockholmsregionen.

Som framgår av redovisningen har under utskottets behandling olika
uppfattningar framförts om HLS lokalisering. Mot bakgrund härav

1** Riksdagen 1989/90. 14sami. Nr 7

1989/90: UbU 7

anser utskottet att en mer ingående analys måste göras innan slutlig
ställning kan tas i lokaliseringsfrågan. I en sådan analys bör åtminstone
följande aspekter belysas.

Olika förslag om lokalisering av lärarutbildningarna i Stockholmsregionen
bör bedömas utifrån lokaliseringspolitiska aspekter, dvs. med
beaktande av den inomregionala balansen.

En grundläggande förutsättning för den fortsatta diskussionen om
lokaliseringen av HLS är dimensioneringen av de aktuella utbildningarna.
De prognoser om det framtida behovet av lärare som universitetsoch
högskoleämbetet (UHÄ) redovisat i sina anslagsframställningar
under de senaste åren tyder på en kraftig ökning av antalet nybörjarplatser
redan i början av nittiotalet. Ett beslut om en större investering
för HLS måste enligt utskottets mening föregås av en mer ingående
analys av vad som på längre sikt är en rimlig nivå på dimensioneringen
av utbildningarna för att klara rekryteringen av såväl grundskollärare
och ämneslärare som barnomsorgspersonal i Stockholmsregionen.

I vad mån olika lokaliseringsalternativ påverkar möjligheterna att
rekrytera tillräckligt många kvalificerade studerande till de olika läraroch
barnpedagogutbildningarna behöver enligt utskottets mening analyseras
närmare.

Utskottet anser i detta sammanhang att den tanke som förts fram
från flera håll att dela HLS i två delar bör studeras närmare. Därvid
bör belysas möjligheterna att dels tillgodose de regionala rekryteringsaspekterna,
dels påverka balansproblemen när det gäller utbildningsförsörjningen
i Stockholmsregionen.

Vilka effekter som samspelet mellan grundskollärarlinjens resp. ämneslärarlinjens
ämnesteoretiska utbildningsavsnitt och de praktisk-pedagogiska
avsnitten vid HLS har på utbildningarnas organisation och innehåll
bör analyseras. Därvid bör konsekvenserna av olika lokaliseringar av
HLS i förhållande till i första hand universitetet, men även till konstfackskolan,
musikhögskolan och en blivande fristående idrottshögskola
i Stockholm belysas särskilt.

Utskottet anser således att en mer ingående analys bör göras av de
frågor som utskottet berört innan slutlig ställning tas till lokaliseringen
av lärarutbildning i Stockholmsregionen. Vad utskottet anfört med
anledning av proposition 1988/89:100 och motionerna 1987/88:Ub644,
1987/88:Ub648, 1987/88:Ub674, 1987/88:Ub729, 1988/89:Ub673 yrkande
12, 1988/89:Ub727 och 1988/89:Ub771 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Vissa andra lärarutbildningsfrågor

I motion 1988/89:Ub637 (fp) efterlyses en kvalificerad svensk vävlärarutbildning.
Motionärerna anser att nuvarande påbyggnadskurs om 20
poäng i vävning utöver reguljär textillärarutbildning inte ger tillräcklig
kompetens för verksamhet som vävlärare. Det finns i den nämnda
studiegången, menar motionären, inte utrymme för vare sig ämnesfördjupning
eller forskningsanknytning. Med krav på ytterligare en

1989/90:UbU7

påbyggnadskurs om 20 poäng, anordnad t.ex. i anslutning till verksamheten
vid konstindustriskoian i Göteborg, skulle detta utbildningsbehov
kunna tillgodoses.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Sedan läsåret 1985/86 är genomgång av antingen textil gren av
konsumtionslinjen eller terminskurser i sömnad och vävning krav för
tillträde till dels textillärarlinjen, dels ämneslärarlinjen när textilkunskap
med inriktning mot sömnad, resp. vävning ingår i ämneskombinationen.
Denna skärpning av förkunskapskraven har skett för att höja
högskoleutbildningens nivå på det textila området.

Inom försöksverksamheten med s.k. tvåämnesutbildning i textilslöjd
och annat ämne, som startade år 1978, har de studerande efter studier
om 60 poäng i textilslöjd kunnat välja kurs om 20 poäng med
inriktning mot antingen sömnad (D 1) eller vävning (D 2). Denna
försöksverksamhet är under avveckling och ersätts av dels grundskollärarlinjen
(specialiseringsalternativet textilslöjd jämte annat ämne), dels
ämneslärarlinjen med textilkunskap som avser sömnad, alternativt
vävning, i kombination med engelska eller matematik. Enligt utbildningsplanen
för ämneslärarlinjen, som fastställdes den 15 augusti 1988,
är det därmed möjligt att studera textilkunskap med inriktning mot
vävning under sammanlagt 80 poäng. Den ämnesteoretiska utbildningen
i engelska eller matematik omfattar 60 poäng och den praktiskpedagogiska
utbildningen 40 poäng. Denna utbildning har dock ännu
inte startat.

Textillärare, som har genomgått textillärarlinjen (ettämnesutbildningen),
har möjlighet att bygga ut sin textillärarutbildning med vävinriktad
fristående kurs. Härigenom blir det möjligt för sådan lärare att
erhålla en kompetens i vävning motsvarande den som lärare i textilkunskap
och annat ämne inom försöksverksamheten erhållit efter
genomgången påbyggnadskurs i textilslöjd avseende vävning om 20
poäng (D 2). Utöver den vävinriktade påbyggnadskursen kan erbjudas
en kurs Specialisering och fördjupning i vävning om 20 poäng (D 3).
Den krävs dock inte för behörighet som vävlärare i gymnasieskolan.

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att det textila kulturarvet
tas till vara och vidareutvecklas genom en kvalitativt högstående
vävlärarutbildning. Det är enligt utskottets mening angeläget att de
nämnda påbyggnadskurserna (D2 och D3) anordnas regelbundet. I
vilken utsträckning samarbete bör ske mellan t.ex. lärarutbildningsinstitutionen
och högskolan för design och konsthantverk (f.d. konstindustriskolan)
i Göteborg i detta och andra utbildningssammanhang bör
avgöras lokalt. När det gäller frågan om att betrakta de båda påbyggnadskurserna
som en helhet för behörighet till ettämnestjänst som
vävlärare i gymnasieskolan, hänger denna sak intimt samman med de
krav som förändringsarbetet på gymnasieskolans område kan komma
att ställa på den framtida vävläraren. Resultatet av detta förändringsarbete
bör därför avvaktas.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1988/89:Ub637. Utskottet vill beträffande terminskurserna i
sömnad resp. vävning inom gymnasieskolan tillägga att dessa kurser

1989/90: UbU 7

enligt utskottets mening har stor betydelse för utvecklingen av landets
hemslöjd och vården av det textila kulturarvet. Det är därför angeläget
att de fortsättningsvis anordnas.

I motion 1988/89:Ub816 (fp) erinras om att den i formell mening
förste syo-funktionären i den svenska skolan var en yrkesvalslärare,
som kombinerade syo-uppgifterna med tjänst som lärare. Som
regel fungerade dessa yrkesvalslärare, menar motionärerna, synnerligen
väl i sin verksamhet och arbetade dessutom oftast på heltid i resp.
skola. Motionärerna påpekar att det visserligen enligt skolförordningen
(16 a kap. 6 §) finns möjlighet för syofunktionärer att ha fyllnadstjänstgöring
som lärare i ett skolämne, men någon kombinationstjänst
med syo och skolämne Finns inte och inte heller någon utbildning
avsedd för sådan tjänst. Motionärerna föreslår dels en sådan utbildning,
dels en sådan tjänst med hänvisning till att en sådan ordning i flera
hänseenden skulle innebära ökad kvalitet på syo-arbetet i skolan.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Som framgår av motionen kan i tjänst som syofunktionär redan nu
ingå — utöver syo — undervisning i skolämne om vederbörande
skaffat sig erforderlig utbildning i ämnet utanför syo-linjen. I tjänsten
kan också ingå bl.a. sådan kommunalt reglerad verksamhet som ryms
inom det kommunala uppföljningsansvaret samt det lokala planeringsrådets
och intagningsnämndens arbete. Genom att på detta sätt kombinera
huvuduppgiften syo med annan verksamhet i syofunktionärstjänsten
har det gjorts möjligt att skapa sammanhållna heltidstjänster allt
efter lokala behov och förutsättningar.

Utskottet är inte nu berett att förorda en utbildningsgång inom
grundskollärarlinjen eller ämneslärarlinjen i enlighet med motionärernas
förslag. Utskottet avstyrker motion 1988/89:Ub816.

Sedan läsåret 1988/89 anordnas hemspråkslärarutbildning som en variant
av grundskollärarlinjens gren för utbildning av lärare för årskurserna
1—7. I motion 1988/89:Ub728 (c) yrkande 23 begärs att hemspråkslärarlinjen
återinförs. Grundskollärarlinjens motsvarande platser
uppvisar enligt motionärerna ett stort antal tomma platser hösten
1988.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkande! anföra följande.

UHÄ har den 5 juni 1989 gjort vissa ändringar i utbildningsplanen
för grundskollärarlinjen när det gäller utbildning av lärare i hemspråk.
Utbildningen med inriktning mot årskurs 1 — 7 kan fr.o.m. läsåret
1989/90 delas in i tre etapper. Etapp 1 omfattar 80 poäng och ger
kompetens för arbete som lärare i hemspråksklasser och som lärare
med undervisning i hemspråk och för studiehandledning på hemspråk
i andra klasstyper. Etapp 2 omfattar 60 poäng och ger kompetens för
undervisning i övriga ämnen utom svenska enligt den fördjupning som
ingår i utbildningen. Etapp 3 omfattar 20 poäng och ger kompetens att
undervisa i svenska.

Vidare har också vissa smärre förändringar gjorts i de särskilda
förkunskapskraven. I utbildningsplanen anges följande:

1989/90:UbU7

För studerande i etapputbildningen inom varianterna med hemspråk
gäller följande: Med hänvisning till uttalandena i prop. 1987/88:100
bil. 10 s. 273 skall frågan om befrielse från behörighetsvillkor enligt 5
kap. 12 § högskoleförordningen prövas positivt. För tillträde till etapp
1 bör dock fordras att den studerande har avslutat en minst treårig
gymnasieutbildning (motsvarande). De särskilda behörighetsvillkoren i
enskilda ämnen skall vara uppfyllda senast inför etapp 2. De studerande
som behöver förbättra sina grundläggande kunskaper i något ämne
bör fa sådan undervisning under studietiden. För studerande med
inriktning mot undervisning i åk 4—9 med specialisering hemspråk
och svenska som andraspråk gäller godkänt språkprov i svenska som
behörighetskrav i svenska som andraspråk.

Språkproven i svenska och hemspråket gäller alltjämt.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub728 yrkande
23. De av UHA vidtagna åtgärderna ökar avsevärt möjligheterna för
studerande med hemspråk att antas till och följa utbildningen på
grundskol lärarlinjen.

En särskild fråga inom lärarutbildningen tas upp i motion
!988/89:Ub682 (s). Motionärerna anser att riksdagen bör ge regeringen
till känna behovet av en förberedande utbildning inom kommunal
vuxenutbildning eller arbetsmarknadsutbildning för studerande med
zigenarbakgrund, vilka därigenom kan bli intresserade av och behöriga
till lärarutbildning.

Denna fråga är inte ett ärende som bör avgöras av riksdagen. Det
ankommer på berörda myndigheter att vidta de åtgärder som behövs.
Härmed avstyrker utskottet motion 1988/89:Ub682.

I motionerna 1988/89:Ub589 (vpk) yrkande 12 och 1988/89:Ub728 (c)
yrkande 19 begärs en förlängning av grundskollärarlinjens utbildning för
lärare i årskurserna 1 — 7, som omfattar 140 poäng, med 20 poäng så att
det skall bli möjligt att anordna en särskild behörighetsgivande utbildning
i engelska för alla blivande lärare.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.

Riksdagens beslut år 1985 om en grundskollärarlinje innebär att
utbildning av lärare för grundskolans tidigare årskurser skall ske inom
en tidsram av 140 poäng. När det gäller utbildningens längd innebär
beslutet att nuvarande utbildningstid för klasslärare förlängs med 40
poäng jämfört med tidigare lågstadielärarutbildning och med 20 poäng
jämfört med tidigare mellanstadielärarutbildning. Enligt utskottets mening
bör detta riksdagsbeslut ligga fast. En ytterligare förlängning av
utbildningstiden skulle medföra extra och ej förutsatta kostnader för
såväl stat och kommun som de enskilda individerna.

När det gäller åtgärder för att garantera ett tillräckligt antal lärare i
grundskolan med kompetens i engelska hänvisar utskottet till vad
föredragande statsrådet anfört i redogörelsen (skr. 1986/87:163) beträffande
vissa frågor rörande innehållet i den nya grundskollärarutbildningen.
Statsrådet nämner bl.a. styrning av andelen lärare för årskurserna
1 — 7 med tillval i engelska, anlitande av lärare som är utbildade

1989/90: UbU 7

i engelska för årskurserna 4—9 och fortbildning av lärare som behöver
förstärka sin kompetens i engelska om detta behövs för undervisning i
engelska på de lägre stadierna.

Med hänvisning till vad som anförts föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna 1988/89:Ub589 yrkande 12 och 1988/89:Ub728 yrkande
19.

I motion 1988/89:Ub824 (mp) yrkande 10 delvis begärs beträffande
grundskollärarelinjen, utan att skälen härför anförs, att utbildningen
för lärare i årskurserna 1—7 skall vara lika lång som utbildningen för
lärare för årskurserna 4—9.

Utskottet avstyrker motion 1988/89:Ub824 yrkande 10 delvis.

På grundskolans högstadium finns bl.a. ämnet teknik som tillvalsämne.
Grundskollärarlinjens inriktning för lärare för årskurserna 4—9 omfattar
en specialisering som avser praktisk-estetiskt ämne och annat ämne
(bl.a. svenska, språk eller matematik). Enligt motion 1988/89:Ub577
(m) bör studerande i hemkunskap och annat ämne på grundskollärarlinjen
kunna göra ett tillval i teknik om 20 poäng.

Utskottet vill erinra om att UHÄ den 5 juni 1989 gjort vissa
ändringar och tillägg i utbildningsplanen för grundskollärariinjen. En
av dessa ändringar innebär att det är möjligt att inom linjen kombinera
hemkunskap (60 poäng), teknik (20 poäng) och annat ämne (40
poäng för språk eller matematik/60 poäng för svenska). Då syftet med
motion 1988/89:Ub577 därmed är tillgodosett, anser utskottet att den
bör avslås av riksdagen.

Enligt motion 1988/89:Ub229 (fp) bör den maskinsknvningslärare, som
utbildat sig också i annat ämne, kunna fa en tjänst i grundskolan i
maskinskrivning och detta ämne.

Utskottet har från utbildningsdepartementet erfarit att systemet för
lärartjänster i grundskolan kommer att utformas så, att det kan inrättas
såväl tjänst i maskinskrivning som tjänst i maskinskrivning och annat
ämne. Då syftet med motion 1988/89:Ub229 därmed är tillgodosett, bör
riksdagen avslå densamma.

Miljövård i utbildningar m.m.

Fyra motioner behandlar behovet av miljövårdsinslag i olika typer av
utbildningar. 1 motion 1988/89:Ub822 (s) yrkande 1 begärs ett uttalande
om att miljövård skall integreras på ett naturligt sätt på alla nivåer
inom utbildningssystemet, från förskola till högskola. I yrkande 2 i
samma motion begärs ett uttalande om att miljöteknik bör ingå i all
naturvetenskaplig och teknisk högskoleutbildning. För att få den nödvändiga
bredden och förståelsen för miljöfrågorna måste enligt motionärerna
detta ämne också ingå i utbildningen på ekonom-, jurist- och
lärarutbildningslinjerna samt i all samhällsvetenskaplig högskoleutbildning.
Två motionsyrkanden, 1988/89:Ub535 (fp) yrkande 1 och
1988/89:Ub661 (fp), avser miljövårdsundervisningen vid de tekniska
högskolorna, som motionärerna anser otillräcklig trots de åtgärder som
tidigare vidtagits av regeringen och som redovisats för riksdagen, varför

1989/90: UbU 7

motionärerna begär att riksdagen skall uttala krav på förbättringar i
detta avseende. I motion 1988/89:Ub824 (mp) yrkande 14 hävdar
motionärerna att miljö och ekologi skall ingå även i de kortare
ingenjörs- och ekonomutbildningarna. Slutligen begärs i yrkande 3 i
motion 1988/89:Ub822 att redan yrkesverksamma personer såsom tekniker,
ingenjörer, lärare, företagsledare och politiker får möjlighet att
utbilda sig och vidareutbilda sig i miljövård.

Utskottet konstaterar inledningsvis att riksdagen vid ett flertal tillfällen
under senare år, vilket en del av motionärerna också påpekat, har
behandlat motionsyrkanden rörande en förbättrad miljövårdsundervisning.
Dessa yrkanden har främst gällt de tekniska högskolorna. Vid
den senaste riksdagsbehandlingen (bet. 1988/89:UbU5 s. 15—16, rskr.
1988/89:41) redovisades de åtgärder som hade vidtagits av regeringen,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och högskoleenheterna för
att förstärka inslaget av miljövård i första hand i civilingenjörs- och de
naturvetenskapliga utbildningarna men även inom lärarutbildningarna.
Slutligen anmäldes ett regeringsuppdrag, daterat den 30 juni 1988, till
UHÄ beträffande intensifierade insatser för sektorn för utbildning för
administrativa, ekonomiska och sociala yrken. Utskottet konstaterade
avslutningsvis att både regeringen och UHÄ genom vidtagna åtgärder
hade visat att de med stort allvar tagit sig an uppgiften att förstärka
miljöinslagen inom samtliga de utbildningslinjer som då var aktuella.
Utskottet konstaterade dock att det ankommer på varje högskola att
utforma utbildningarna enligt de mål som angivits, vilket bedömdes
kräva både tid och engagemang.

I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 10 s. 162—163)
återkom föredragande statsråd till de olika åtgärder som vidtagits under
det gångna året för att förstärka miljöfrågornas ställning i den grundläggande
högskoleutbildningen. 1 rapporten Utbildning i miljövård för
civilingenjörer och naturvetare (UHÄ-rapport 1988:10) hade resultatet
av en kartläggning av och en dokumentation av en konferens om
miljövårdsinslagen i dessa utbildningar i mars 1988 redovisats. Liknande
konferenser med linjenämndsföreträdare och utbildningsledare
inom undervisningssektorn och med lärarutbildare inom de naturvetenskapliga
ämnena hade också genomförts av UHÄ. Statsrådet konstaterade
dock inledningsvis att utbildningarnas konkreta innehåll utformas
genom lokala beslut och att således linjenämnderna har en
nyckelroll när det gäller att införa miljöfrågor i olika högskoleutbildningar.
Avslutningsvis underströk statsrådet vikten av det arbete som
pågår för att utveckla miljöaspekterna inom utbildningen. Dessa aspekter
bör inte ses som isolerade tillägg till den hittillsvarande utbildningen,
utan utgör i själva verket några av de grundläggande förutsättningarna
för t.ex. teknisk och ekonomisk verksamhet. Enligt statsrådet
skulle regeringen även fortsättningsvis följa dessa frågor med stor
uppmärksamhet.

I propositionen om ingenjörsutbildning (prop. 1988/89:90) betonade
föredragande statsrådet vikten av att såväl arbetsmiljön som den yttre
miljön beaktas i tillräcklig utsträckning inom alla de blivande utbildningslinjerna.
Utskottet underströk att ingenjörerna är en viktig yrkes -

1989/90: UbU 7

grupp i detta sammanhang och att det därför var viktigt att den nya
utbildningen utformades med beaktande av ingenjörers behov av sådana
kunskaper. Vad gäller den konkreta utformningen av utbildningen
konstaterade utskottet att detta var en lokal fråga (bet. 1988/89:UbU30,
rskr. 1988/89:280).

Enligt vad utskottet inhämtat har UHÄ i skrivelse den 16 maj 1989
redovisat vilka åtgärder som vidtagits med anledning av det nyssnämnda
regeringsuppdraget angående miljöfrågor i utbildningarna för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken (AES-sektorn). I skrivelsen
redovisas dels en enkät med en linjevis sammanställning av vilka
miljöinslag som för närvarande förekommer i olika utbildningar inom
AES-sektorn, dels inriktningen på UHÄ:s fortsatta arbete med dessa
frågor. Bl.a. planerar UHÄ den 7 december 1989 en konferens om
miljöutbildningen inom AES-sektorn med företrädare för studerande,
lärare och administratörer, varvid bl.a. formerna för UHÄ:s och högskolornas
fortsatta arbete med intensifierade insatser vad gäller miljöfrågorna
skall diskuteras. 1 UHÄ:s kommentarer till enkätsvaren konstateras
att utbildningarna inom sektorn innehåller många inslag som
rör miljöfrågor, men att innebörden av begreppet miljö har tolkats
ganska vitt och att variationen är stor dels mellan olika slag av linjer
och kurser, dels mellan olika högskoleenheter. Utbildning i miljöfrågor
erbjuds i ganska stor utsträckning som fristående kurser, vilket är
den studieform som är bäst ägnad att tillgodose yrkesverksammas
behov av fortbildning och vidareutbildning. UHÄ bedömer dock att
detta utbud torde behöva öka och i viss mån systematiseras. Högskolorna
och UHÄ anger den generellt låga medelstilldelningen per capita
till AES-utbildningar som ett av de allvarligaste hindren för ökade
miljöinslag i utbildningarna. Allmänna resursförstärkningar anses
emellertid inte vara någon garanti för ökade inslag av miljökunskap,
varför UHÄ för fram tanken att öronmärka rejäla resurser för att
stimulera miljöutbildning inom utbildningslinjer och som fristående
kurser.

Utskottet har vidare erfarit att UHÄ planerar en uppföljningskonferens
rörande miljövårdsinslagen inom civilingenjörs- och naturvetarutbildningarna.

Frågan om utbildningsplaner är för de flesta utbildningar utanför
vård- och undervisningsområdet numera, i enlighet med riksdagens
beslut (UbU 1987/88:20. rskr. 1987/88:205), en fråga för resp. linjenämnd.
Det ankommer således på varje högskoleenhet att lokalt utforma
utbildningen på linjer och kurser i enlighet inte bara med de
uttryckligen angivna målen för utbildningslinjen utan också i överensstämmelse
med statsmakternas allmänna ambitioner på bl.a. miljöområdet.
Utskottet delar dock UHÄ:s uppfattning, vilken redovisats i den
tidigare nämnda skrivelsen beträffande AES-sektorn, att det åligger
UHÄ att spela en pådrivande roll i fråga om utbildningars innehåll
när det är motiverat. Det är således en uppgift för UHÄ att ge
högskolorna stimulans, stödja lokala initiativ och ge tillfälle till kontakter
och erfarenhetsutbyte, liksom att systematiskt följa upp och
utvärdera gjorda insatser.

1989/90: UbU 7

Utskottet kan återigen konstatera att regeringen genom UHÄ följer
högskolornas ansträngningar och stimulerar dem till att öka miljövårdsinslagen
i olika högskoleutbildningar. Utskottet inser att detta är
en process som med nödvändighet kommmer att ta tid och som
förutsätter insatser av olika slag utöver de rent utbildningsplanemässiga,
t.ex. olika åtgärder för att anknyta miljöfrågorna i grundutbildningen
till aktuell forskning. Utskottet, som delar regeringens bedömning
att miljöfrågornas ställning i den grundläggande högskoleutbilningen
är så viktig att dessa frågor även i fortsättningen bör följas med stor
uppmärksamhet, anser dock inte att riksdagen behöver göra några
särskilda uttalanden för att detta skall ske. Med hänvisning till det
anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1988/89:
Ub535 yrkande 1, 1988/89:Ub661, 1988/89:Ub822 yrkandena 1, 2 och 3
samt 1988/89:Ub824 yrkande 14.

Två motioner behandlar frågan om utbildning inom avfallsområdet. I
motion 1988/89:Ub579 (fp) anförs att högre utbildning inom området
avfallsteknik i stort sett saknas, varför UHÄ bör fa i uppdrag att utreda
och lägga fram förslag hur sådan utbildning skall få större utrymme i
högre teknisk utbildning. I motion 1988/89:Ub656 (s) hävdas att forskning
och utveckling inom avfalls- och återvinningsområdet inte har
skett i tillräcklig omfattning och att utbildningsmöjligheter inte heller
har erbjudits, varför det i dag finns en stor brist på kunnande.
Motionärerna begär därför förslag om utökade resurser till forskning,
utveckling och utbildning inom avfallsområdet.

Enligt vad utskottet har inhämtat har regeringen den 21 september
1989 givit UHÄ i uppdrag att i samverkan med berörda högskoleenheter
utreda och lämna förslag om hur utbildningsinsatserna inom
avfallsområdet kan ökas. Uppdraget som omfattar såväl inslag om
miljö- och avfallsfrågornas betydelse i olika ekonomiska, samhällsvetenskapliga
och tekniska utbildningar som specialistutbildning inom
avfallsområdet skall redovisas senast den 1 mars 1990. Vad gäller
förslag om utbildningsinsatser har således motionärerna tillgodosetts
genom regeringens uppdrag till UHÄ.

Vad gäller resurser till forskning vill utskottet erinra om att riksdagen
vid riksmötet 1986/89 beslöt införa treåriga planeringsperioder för
forskning och forskarutbilning (prop. 1986/87:80, UbU 1986/87:26,
rskr. 1986/87:282). En forskningsproposition kommer att föreläggas
riksdagen våren 1990, varför frågor om resurser till enskilda forskningsområden
inte nu bör behandlas av riksdagen.

Med hänvisning till vad som anförts föreslår utskottet att riksdagen
avstyrker motionerna 1988/89:Ub579 och 1988/89:Ub656.

Övriga högskolefrågor

1 motion 1988/89:Ub509 (fp) berörs antagningen lill musiklärarlinjen. Motionären
erinrar om att det enligt UHÄ:s beslut sker lokal antagning
till linjen, bl.a. för att de studerande skall avlägga särskilda prov. För
att kunna tillmötesgå de studerandes önskemål om att ifrågakomma för
antagning på mer än en ort, behövs emellertid i vissa avseenden en

1989/90: UbU 7

centraliserad antagning vilken bekostas av resp. högskoleenhet. Motionären
anser det inte rimligt att de berörda högskoleenheterna själva
skall bestrida kostnaderna för antagningsarbetet till linjen och föreslår
att den centrala myndigheten tar ansvaret för antagningen till musiklärarlinjen.

Utskottet hänvisar till att bestämmelser om antagning till högskolans
allmänna utbildningslinjer regleras i högskoleförordningen. Av 5 kap.
53 § framgår att ansvaret för antagningen åvilar UHÄ eller efter dess
bemyndigande styrelsen för utbildningen eller det organ styrelsen
utser. Med hänvisning till dessa bestämmelser och den bedömning
UHÄ gjort i förevarande fell föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1988/89:Ub509.

I två motioner berörs frågan om kvalitet i svensk högskoleutbildning. I
motion 1988/89:Ub806 (m) yrkande 33 anses att kvaliteten på samtliga
nivåer i utbildningssystemet måste höjas. Motionärerna gör gällande att
det i Europa råder tveksamhet om den svenska utbildningens kvalitet.
Att svenska ungdomar med avgångsbetyg från gymnasieskola kan tvingas
genomgå individuella prov för behörighet till högskolestudier är
enligt motionen ett uttryck för uppfattningen att svensk högskoleutbildning
ligger på en lägre nivå än utbildningen i andra länder och
också för att kraven för att antas till svensk högskoleutbildning är lägre
än vad som anses normalt i andra länder. Även i motion 1988/89:
Ub660 (m) tas standarden på svensk utbildning i ett internationellt
perspektiv upp. Europafrågorna har. framhåller motionärerna, mycket
stor betydelse för Sverige. Oavsett om Sverige i framtiden blir medlem
i EG eller ej, är det nödvändigt att sträva efter ett så nära samarbete
som möjligt på utbildningens område. Därför hemställs i motionen att
alla svenska utbildningar — såväl de yrkesinriktade som de teoretiska

— så långt det är möjligt skall ge den studerande en kompetens som
kommer att accepteras av EG-länderna.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

En av de självklara förutsättningarna i dagens högskola är att utbildningen
skall vara av hög kvalitet. Enligt högskolelagen skall all utbildning
vila på vetenskaplig grund. I utskottets yttrande 1988/89:UbU 2y
den 6 april 1989 till utrikesutskottet angående europeiska gemenskaperna
(EG) underströks vikten av att Sverige får möjlighet att så snart
som möjligt delta i EG:s utbytesprogram. Utskottet delade också den
uppfattning som föredragande statsrådet framförde i budgetpropositionen
(prop. 1988/89:100 bil. 10 s. 178) när det gäller internationell
samverkan på högskoleområdet, nämligen att det är angeläget att de
svenska högskolorna deltar i ett internationellt utbyte och att utvecklingen
av den högre utbildningen i Europa bör påverka planeringen
inom den svenska högskolan.

Utskottet vill också hänvisa till att en särskild högskolepedagogisk
kommitté (kommitté U 1989:2) tillkallats för att närmare belysa de
frågeställningar som tas upp i motionerna. Av direktiven framgår att
kommittén skall analysera nuvarande förhållanden inom grundutbildningen
i den svenska högskolan mot en internationell bakgrund och

1989/90: UbU 7

lämna förslag till åtgärder som syftar till att bättre utnyttja resurserna
för högre utbildning. Kommittén skall redovisa sina förslag senast den
31 december 1991.

Utskottet har vidare erfarit att det projekt inom UHÄ som arbetar
med en ny examensordning i den svenska högskolan uppmärksammat
såväl kvalitetskraven på examen från svensk högskola som möjligheterna
till internationella jämförelser.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1988/89:Ub660 och 1988/89:Ub806 yrkande 33.

I två motioner behandlas behovet av en längre grundutbildning för
sjukgymnaster. I motion 1988/89:Ub589 (vpk) yrkande 2 begär motionärerna
att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över
utbildningen. I motion 1988/89:Ub728 (c) yrkande 13 framförs önskemål
om en förlängning av rehabiliteringslinjen. Riksdagen bör, enligt
motionärerna, ge regeringen i uppdrag att lämna förslag till en treårig
utbildning. Aven i denna motion konstateras att Sverige har Nordens
kortaste sjukgymnastutbildning. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
och behovet av att svensk högskoleutbildning håller internationella
mått anses vara ytterligare motiv för en förlängning.

Med anledning av motionerna vill utskottet anföra följande.

Rehabiliteringslinjen omfattar i dag 100 poäng. Den har två inriktningar,
en mot arbetsterapi och en mot sjukgymnastik. Sedan den 1
juli 1986 finns en påbyggnadslinje om 20 poäng för sjukgymnaster.
Vidare finns en ämnesfördjupande och forskningsförberedande kurs
om 20 poäng med inriktning mot sjukgymnastik. Den senare utbildningen
har permanentats fr.o.m. läsåret 1989/90. Sammanfattningsvis
finns alltså i Sverige — till skillnad från de övriga nordiska länderna

— möjlighet till påbyggnadsutbildning inom området sjukgymnastik
genom två olika kurser om vardera 20 poäng. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1988/89:Ub589 yrkande 2 och 1988/89:
Ub728 yrkande 13.

I motion 1988/89:Ub558 (s) efterlyses en yrkesinriktad högskoleutbildning
av behandlingsassistenter inom missbrukarvården. Motionärerna
anser att de utbildningsmöjligheter som i dag finns inom högskolan
inte direkt är inriktade mot dagligt vårdarbete på institution. Den enda
utbildning som nu erbjuds för behandlingsassistenter anordnas av ett
fatal folkhögskolor. Denna utbildning kan emellertid inte fylla behoven
för landet, och det anses inte heller rimligt att hela utbildningsansvaret
läggs på folkhögskolorna.

Utskottet har erfarit att vissa utbildningsbehov av den art motionärerna
efterlyser tillgodoses inom den sociala linjen och inom den
sociala omsorgslinjen, som har en särskild inriktning mot socialpedagogiskt
behandlingsarbete. Regeringen har nyligen gett UHÄ i uppdrag
att se över den sociala omsorgslinjen. I uppdraget ingår att utreda om
sociala omsorgslinjens inriktning mot socialpedagogiskt behandlingsarbete
i ökad utsträckning kan samordnas med sociala linjen. En av
utgångspunkterna är att högskolan skall svara för utbildningar som ger
bred kompetens samtidigt som dessa ger en grund för fortsatt speciali -

1989/90: UbU 7

sering, exempelvis genom fortbildning. Fortbildningen skall kunna
anordnas antingen inom högskolan eller av arbetsgivaren. Med hänvisning
till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion
1988/89:Ub558.

I motion 1988/89:Ub837 (fp) yrkande 3 delvis betonas nödvändigheten
av god handledning i den praktisk-kliniska delen av vårdutbildningarna.
De kliniska praktikperioderna är omfattande och viktiga
inslag i vårdutbildningarna. De är — såväl vad gäller gymnasiets som
högskolans utbildningar — förlagda till vårdavdelningar och vårdcentraler.
Handledning ingår i personalens arbetsuppgifter. 1 motionen
hävdas att personalen sällan har utbildning för denna arbetsuppgift.

Utskottet behandlade likartade yrkanden såväl vid riksmötet 1987/88
(UbU 1987/88:31) som 1988/89 (bet. 1988/89:UbU15). Utskottet framhöll
då att en god handledarutbildning är av vikt för alla studievägar
med arbetsplatsförlagd utbildning. Utskottet förutsatte, vad gäller försöksverksamheten
med yrkesutbildning i gymnasieskolan, att det reguljära
utvärderingsarbetet får ge information om hur handledarutbildningen
i framtiden skall utformas.

Vad gäller högskoleutbildningen inom vårdområdet vill utskottet
erinra om att det oftast är landstingen som är huvudmän för utbildningen
och att det primärt ankommer på dem att analysera behoven
av och finna åtgärder för lärarfortbildning och handledarutbildning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i ärendet avstyrks motion
1988/89:Ub837 yrkande 3 delvis.

I motion 1988/89:Ub735 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
åtgärder för att tillgodose behovet av utbildning i etik, antropologi m.m.
inför utbildning till yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Motionärerna anser att det är en stor brist att studerande i
vårdutbildningarna inte får en kvalitativt och kvantitativt tillräcklig
utbildning i humanistiska ämnen som etik, medicinsk antropologi och
beteendevetenskap. Mot denna bakgrund föreslås inrättandet av en
propedeutisk kurs öppen för sökande till alla vårdlinjer. Också socialtjänstens
personal bör beredas möjlighet till denna utbildning.

Utskottet har tidigare (bet. 1988/89:UbU 5, rskr. 1988/89:41), på
grund av kostnaderna vad gäller såväl studiemedel som den direkta
undervisningen, avstyrkt förslag som rört hela introduktionsterminer.
Däremot har utskottet ansett det värdefullt med det utvecklingsarbete
som nu pågår vid vissa universitet och högskolor och som syftar till att
inom ramen för utbildningens längd också inrymma ämnen som ger
en bredare överblick. Vidare har utskottet uttalat att frågan om vetenskaplig
grundkurs eller motsvarande inslag i grundutbildningen bör
övervägas närmare av den högskolepedagogiska utredningen (jfr bet.
1988/89:UbU9, rskr. 1988/89:148). Med det anförda föreslår utskottet
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub735.

1989/90: UbU 7

I motion 1988/89:Ub666 (fp) yrkas att en påbyggnadslinje i textilkonst
vid universitetet i Göteborg inrättas fr.o.m. budgetåret 1990/91.
Linjen föreslås omfatta 40 poäng och vara dimensionerad för tio
studerande.

Utskottet konstaterar att ett preciserat förslag om påbyggnadslinje
med den inriktning och omfattning som angivits i motionen återfinns i
UHÄ:s anslagsframställning för budgetåret 1990/91. Förslaget kommer
därmed att prövas i det kommande budgetarbetet. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motion 1988/89:Ub666.

I motion 1988/89:Ub769 (fp) föreslås att en dockteaterlinje inrättas vid
dramatiska institutet. I motionen konstateras att det i dag inte finns
någon sådan svensk utbildningslinje stödd med statliga medel. Motionärerna
anser det inte rimligt att Sverige skall bygga upp sin dockteatertradition
på i stort sett ideella krafter. Utbildningen sker i dag i
huvudsak vid stiftelsen Marionetteatern.

Utskottet vill hänvisa till att en utredning om verksamheten i stort
vid dramatiska institutet nyligen tillsatts. Utredningen skall bl.a. belysa
institutets framtida roll och ansvarsområde liksom utbildningens struktur,
nivå, omfattning och innehåll. Med hänvisning till det anförda
föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub769.

I motion 1988:89 Ub589 (vpk) yrkande 14 krävs åtgärder för att
förbättra studenternas arbetsmtljöarbete. I motionen anförs att studenterna
på högskolorna måste få inflytande över den egna arbetsmiljön.
Det bedöms inte tillräckligt att studenter adjungeras till skyddskommittéer.

Utskottet konstaterar att den fråga som tagits upp i motionen är
föremål för behandling i arbetsmarknadsdepartementet (jfr Ds 1989:5
Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet, m.m). Enligt vad utskottet erfarit
är en proposition aviserad till december 1989. Med hänvisning härtill
avstyrks motion 1988/89:Ub589.

I motion 1988/89:Ub574 (fp) behandlas behovet av rekrytering av
medicinstuderande lill forskning. De behov som beskrivs i motionen
avser den prekliniska forskningen. Enligt motionären är det i dag svårt
för medicinstuderande att avbryta den s.k. blocktjänstgöringen för att
pröva på preklinisk forskning samt att finansiera ett sådant studieavbrott.
I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om möjligheterna att införa ett studentstipendiesystem i
likhet med vad som finns i Norge och möjligheterna för medicinstuderande
att göra studieavbrott för forskning.

Utskottet är medvetet om att rekrytering till forskarutbildning inom
den prekliniska delen av den medicinska forskningen är förenad med
vissa problem. Enligt utskottets mening bör dock rekryteringsfrämjande
åtgärder i första hand prövas inom det reguljära utbildningssystemet.
Det bör i sammanhanget noteras att forskarutbildning i prekliniska
ämnen inte enbart rekryterar studerande från den medicinska
grundutbildningen.

1989/90: LTbU7

Med hänvisning tili det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1988/89:Ub574.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lokalisering av lärarutbildning i Stockholmsregionen att

riksdagen med anledning av proposition 1988/89:100 och
motionerna 1987/88:Ub644, 1987/88:Ub648, 1987/88:Ub674,

1987/88:Ub729, 1988/89:Ub673 yrkande 12, 1988/89:Ub727 och
1988/89:Ub771 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande vävlärarutbildning

att riksdagen avslår motion 1988:89:Ub637,

3. beträffande yrkesvalslärare

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub816,

res. I (fp)

4. beträffande hemspråkslärarlinjen

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub728 yrkande 23,

5. beträffande viss förberedande utbildning
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub682,

6. beträffande en förlängning av grunds ko Ilärarlinjens utbildning
för lärare i årskurserna 1 — 7

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Ub589 yrkande 12 och
1988/89:Ub728 yrkande 19,

res. 2 (c. vpk)

7. beträffande grundskollärarlinjen

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub824 yrkande 10 delvis,

8. beträffande tillval i teknik

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub577,

9. beträffande maskinskrivningslärare

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub229,

10. beträffande miljövård i utbildningar

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Ub535 yrkande 1,
1988/89:Ub661, 1988/89:Ub822 yrkandena 1, 2 och 3 samt
1988/89: Ub824 yrkande 14,

11. beträffande utbildning m.m. inom avfallsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Ub579 och 1988/89:
Ub656,

12. beträffande antagningen till musiklärarlinjen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub509,

13. beträffande kvalitet i svensk högskoleutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Ub660 och 1988/89:
Ub806 yrkande 33,

res. 3 Imj

1989/90: UbU 7

14. beträffande Längre grundutbildning för sjukgymnaster

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Ub589 yrkande 2 och
1988/89:Ub728 yrkande 13,

res. 4 (m, c)
res. 5 (vpk)

15. beträffande högskoleutbildning av behandlingsassistenter
inom missbrukarvården

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub558,

16. beträffande handledning i den praktisk-kliniska delen av
vårdutbildningarna

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub837 yrkande 3 delvis,

17. beträffande behovet av utbildning i etik, antropologi m.m.
inför utbildning till yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten att

riksdagen avslår motion 1988/89:Ub735,

18. beträffande påbyggnadslinje i textilkonst
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub666,

19. beträffande dockteaterlinje

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub769,

res. 6 (fp)

20. beträffande studenternas arbetsmiljöarbete

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub589 yrkande 14,

21. beträffande behovet av rekrytering av medicinstuderande till
forskning

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ub574.

Stockholm den 16 november 1989
På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s). Larz Johansson (c), Helge Hagberg
(s), Ann-Cathrine Haglund (m). Bengt Silfverstrand (s). Lars Svensson
(s), Birgitta Rydle (m), Ingvar Johnsson (s). Margareta Hemmingsson
(s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson
(c). Björn Samuelson (vpk), Eva Goés (mp), Ewa Hedkvist Petersen
(s), Ingegerd Wärnersson (s) och Margitta Edgren (fp).

1989/90:UbU7

Reservationer

1989/90: UbU 7

1. Yrkesvalslärare (mom. 3)

Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Som
framgår" och slutar med " 1988/89:Ub816" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att det före år 1971 utbildades yrkesvalslärare,
som kombinerade syouppgifterna med tjänst som lärare. Som regel
fungerade dessa personer synnerligen väl i sin verksamhet. Enligt
utskottets mening finns det anledning att på nytt ta upp denna typ av
utbildning. UHÄ bör få i uppdrag att lägga fram förslag som gör det
möjligt att inom ramen för grundskollärarlinjens utbildning av lärare
för årskurserna 4—9 göra följande kombinationer, nämligen matematik
och syo, resp. svenska/engelska/tyska/franska och syo. För gymnasieskolans
del bör kombinationen samhällskunskap och syo övervägas.
En sådan ordning skulle i flera hänseenden innebära en ökad kvalitet
på syo-arbetet i skolan.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion 1988/89:
Ub816 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande yrkesvals lärare
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Ub816 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. En förlängning av grundskollärarlinjens utbildning
för lärare i årskurserna 1—7 (mom. 6)

Larz Johansson (c), Marianne Andersson (c) och Björn Samuelson
(vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Riksdagens beslut" och på s. 12 slutar med "yrkande 19" bort ha
följande lydelse:

I sitt planeringsarbete för grundskollärarlinjen fann UHÄ det inte
möjligt att inom ramen för 140 poäng anordna utbildning i engelska
för samtliga studerande inom inriktningen mot årskurserna 1 — 7.
Utskottet anser därför med tillstyrkan av motionerna 1988/89:Ub589
yrkande 12 och 1988/89:Ub 728 yrkande 19 att regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett förslag om en förlängning av utbildningen
för lärare i årskurserna 1 — 7 av grundskolan från 140 poäng till 160
poäng.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande en förlängning av grundskollärarlinjens utbildning
för lärare i årskurserna 1 — 7

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Ub589 yrkande

12 och 1988/89:Ub728 yrkande 19 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. Kvalitet i svensk högskoleutbildning (mom. 13)

Ann-Cathrine Haglund, Birgitta Rydle och Birger Hagård (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
"Utskottet vill med" och på s. 17 slutar med "yrkande 33" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt att svensk ungdom, vad gäller utbildning
och sysselsättning, får lika goda förutsättningar som ungdomar i EGländerna.
Sverige måste få delta i olika utbildnings- och utbytesprogram.
Av särskild vikt är att garantera att de studerande i Sverige har
behörighet på samma nivåer som de som gäller för motsvarande
utbildningar inom EG. Möjligheterna för svenska medborgare att i en
framtid utöva yrkesverksamhet inom EG blir beroende av hur väl de
svenska utbildningarna kan utveckla erforderlig kompetens.

Det är därför, enligt utskottets mening, synnerligen angeläget att alla
svenska utbildningar — såväl de yrkesinriktade som de teoretiska

— så långt det är möjligt ger de studerande en kompetens som
kommer att accepteras av EG-länderna. En sådan utveckling kräver att
kvaliteten på samtliga nivåer i utbildningssystemet höjs. Detta bör
riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Ub660 och 1988/89:
Ub806 yrkande 33 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande kvalitet i svensk högskoleutbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Ub660 och
1988/89:Ub806 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Längre grundutbildning för sjukgymnaster
(mom. 14)

Larz Johansson (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Birgitta Rydle (m),
Birger Hagård (m) och Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförts i motion 1988/89:Ub728
yrkande 13 att möjligheterna att i önskvärd omfattning tillföra sjukgymnastutbildningen
kunskap om de nya behandlingsmetoder som
utvecklats är mycket begränsade med nuvarande längd på utbildningen.

Sverige har Nordens kortaste sjukgymnastutbildning. Med tanke på
den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och behovet av att svensk
högskoleutbildning håller internationella mått är det nödvändigt att
utbildningen till sjukgymnast förlängs.

Riksdagen bör därför med bifall till motion 1988/89:Ub728 yrkande

13 och med anledning av motion 1988/89:Ub589 yrkande 2 hos regeringen
begära förslag om en förlängning av rehabiliteringslinjen.

1989/90: UbU 7

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande längre grundutbildning för sjukgymnaster
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Ub728 yrkande 13
och med anledning av motion 1988/89:Ub589 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Längre grundutbildning för sjukgymnaster
(mom. 14)

Björn Samuelson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Med
anledning" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit är den svenska sjukgymnastutbildningen,
som omfattar 100 poäng, kortare än i de övriga nordiska länderna.
Den är också kortare än vad som ofta gäller i Europa och världen i
övrigt. Utbildningen har de senaste åren tillförts nya ämnen inom de
samhälls- och beteendevetenskapliga områdena. Då motsvarande förlängning
inte skett har andra ämnen fatt minskat utrymme. Utbildningen
i sjukgymnastik har därmed kontinuerligt komprimerats.

Riksdagen bör med bifall till motion 1988/89:Ub589 yrkande 2 och
med anledning av motion 1988/89:Ub728 yrkande 13 begära att regeringen
tillsätter en utredning med uppgift att se över sjukgymnastutbildningen.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande längre grundutbildning för sjukgymnaster
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Ub589 yrkande 2
och med anledning av motion 1988/89:Ub728 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Dockteaterlinje (mom. 19)

Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "motion 1988/89:Ub769" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att dockteater är en
eftertraktad upplevelse för de flesta barn. I Sverige är emellertid inte
dockteatertraditionen så gammal eller etablerad att det finns någon
utbildningslinje i dockteater som stöds med statliga medel. Det finns i
landet flera grupper som utövar denna form av kultur. De bidrar på så
vis till den mångfald som är så viktig att upprätthålla på det kulturella
området.

Ute i landet och inte minst utomlands är Marionetteaterns föreställningar
mycket uppskattade. Marionetteatern är sedan 1987 en självständig
stiftelse som numera stöds av både staten och Stockholms stad.

Enligt utskottets mening är det i längden inte rimligt att Sverige
skall bygga upp sin dockteatertradition på i stort sett ideella krafter.
Utskottet anser därför att utbildningen av dockteaterelever bör admini -

1989/90: UbU 7

streras av dramatiska institutet och att möjligheterna att där inrätta en
dockteaterlinje undersöks. Vad utskottet anfört bör riksdagen med
bifall till motion 1988/89:Ub769 som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande dockteaterlinje
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Ub769 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Miljövård i utbildningar (mom. 10)

Eva Goés (mp) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det är viktigt att den nya ingenjörsutbildningen
utformas med beaktande av ingenjörers behov av kunskaper
om såväl arbetsmiljö som yttre miljö och att den konkreta utformningen
av utbildningar ankommer på resp. linjenämnd. Eftersom det
är en ny utbildning som kommer att finnas på många högskolor i
landet anser jag att det är speciellt viktigt att särskilda insatser görs för
att följa upp att miljöfrågorna verkligen får tillräckligt utrymme. Jag
utgår från att så kommer att ske.

2. Utbildning m.m. inom avfallsområdet (mom. 11)

Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren (båda fp) anför:

Regeringen har genom uppdraget till UHÄ i september 1989 visat att
man till sist insett att utbildning inom detta område är mycket
angelägen, eftersom avfallshanteringens miljöeffekter är så betydelsefulla.

1989/90:UbU7