Utrikesutskottets betänkande
1989/90: UU22

Mänskliga rättigheter

1989/90

UU22

Sammanfattning

Överallt i världen förnekas och kränks människors rättigheter, såväl de
medborgerliga och politiska som de ekonomiska, sociala och kulturella.
FN, Europarådet samt andra internationella och regionala sammanslutningar
har antagit folkrättsliga regler som är ägnade att skydda de
mänskliga rättigheterna. Efterlevnaden av reglerna är dock dålig.

De motioner som utskottet här skall behandla tar upp den svenska
regeringens skyldighet och ansvar att såväl internationellt som här
hemma bevaka att de normer och principer som finns rörande de
mänskliga rättigheterna dels utvecklas och förbättras, dels efterlevs.
Några motioner behandlar arbetet inom det internationella samfundet
och hur det kan förbättras och bli mer effektivt. Andra motioner tar
upp brott mot de mänskliga rättigheterna i specifika länder. Ater
andra behandlar vissa specifika brott mot de mänskliga rättigheterna
eller olika särskilt utsatta grupper.

Utskottet behandlar följande frågor.

1. Initiativ för att stärka det folkrättsliga regelsystemet (U606, U614,
U616 yrkandena 1—6, U622 yrkandena 1 och 2, U635 yrkande 5,
U641 yrkandena 1, 2, 5, 9, 10, 12, 13 och 15, U642 yrkandena 4—6
och 17, U645 yrkande 6)

2. Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av det internationella
regelsystemet (U622 yrkande 3, U641 yrkandena 3, 5—8, U642 yrkandena
2 och 3, U645 yrkandena 2—4)

3. Mänskliga rättigheter i Sovjetunionen (U601, U609 yrkandena 1
och 2, U648)

4. Mänskliga rättigheter i Kosovo (U605 yrkandena 1 och 2)

5. Mänskliga rättigheter i Albanien (U623, U641 yrkande 11 och
U651)

6. Mänskliga rättigheter i Turkiet (U624 yrkandena 1 — 3, U641
yrkande 4)

7. Mänskliga rättigheter i Palestina (U606 yrkande 3)

8. Det kurdiska folkets mänskliga rättigheter (U626, U641 yrkande
11, U642 yrkande 8, U654 yrkandena 1 — 4, U655 yrkandena 1 — 7)

9. Mänskliga rättigheter i Afghanistan (U629 yrkandena 1 — 5 och 9)

10. Mänskliga rättigheter i Iran (U642 yrkande 14, U650)

1 Riksdagen 1989/90. 9 sami Nr 22

11. Mänskliga rättigheter i Irak (U641 yrkande 11 och U642 yrkande
15)

12. Mänskliga rättigheter i Indonesien (U618 yrkandena 2—5, U630
yrkandena 2—6)

13. Mänskliga rättigheter i Tibet (U610 yrkandena 1 — 3, U615
yrkandena 1 — 4, U631, U642 yrkande 16 och U649)

14. Självbestämmande för och mänskliga rättigheter i Västsahara
(U627 yrkandena 1 — 3, U628 yrkandena 1 och 4, U642 yrkandena 10
och 11)

15. Mänskliga rättigheter i Sudan (U635 yrkande 4)

16. Mänskliga rättigheter i Somalia (U635 yrkande 3 och U636)

17. Mänskliga rättigheter i Amerika (U604 yrkandena 1 och 2,
U639, U641 yrkande 11 och U643)

Motionerna

1989/90:U601 av Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen vid internationella och bilaterala förhandlingar uppmärksammar
Lev och Lia Milmans fall.

1989/90:U604 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att verka för att det skapas
möjligheter till en fredlig och demokratisk utveckling i El Salvador,

2. att riksdagen begär att regeringen verkar för att all utländsk
inblandning i El Salvadors inre angelägenheter upphör.

1989/90:U605 av Eva Goés och Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den politiska situationen i Kosovo,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att under rådande omständigheter betrakta dem
som flytt från Kosovo som politiska flyktingar.

1989/90:U606 av Ingela Mårtensson och Kjell-Arne Welin (fp) vari
yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om plastkulor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den av FN tillsatta kommittén som har till
uppgift att studera mänskliga rättigheter i de av Israel ockuperade
områdena.

1989/90:U609 av Marianne Andersson i Vårgårda och Elving Andersson
(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att Lev Milman/Lia Krichman skall
få utresetillstånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ till en ny vidgad rättighetsförklaring för
etniska minoriteter.

1989/90:UU22

2

1989/90:U610 av Kaj Nilsson och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att möjliggöra fredssamtal mellan Dalai Lama
och den kinesiska regeringen, förslagsvis i Stockholm,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det är
angeläget att Dalai Lama och representanter för den tibetanska exilregeringen
inbjuds officiellt till Sverige för samtal om Tibets problem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om det tibetanska folkets rätt till självbestämmande bör väckas på
instundande möte i februari 1990 i Förenta nationerna om de mänskliga
rättigheterna såväl som i andra FN-organ och internationella fora, i
enlighet med FNs generalförsamlings resolution nr 1723/XVI.

1989/90:U614 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att "statsbesök" till och från Sverige i
princip endast skall omfatta demokratiska länder.

1989/90:U615 av Eva Björne m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen agerar internationellt och i
internationella fora för att kineserna skall respektera de mänskliga
rättigheterna i Tibet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i FN skall verka för tillsättande av en särskild FN-kommissarie med
uppgift att granska respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen i internationella
fora bör verka för att kineserna skall respektera den fjärde
Genévekonventionen från 1949,

4. att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen bör stödja
Dalai Lamas fredsplan och internationellt och i internationella fora
stöder att fredsförhandlingar mellan Kina och Tibet kommer till stånd.

1989/90:U616 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
aktivt skall stödja yttrandefriheten enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnsoldater,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fackens frihet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående tortyr och fängslande utan rättegång och
påtalar detta i FN,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dödsstraff, utomrättsliga avrättningar och "försvinnanden"
och påtalar detta i FN,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnprostitution.

1989/90:U618 av Eva Goés m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till Ostra Timor och Västpapuas självbestämmande,

1989/90: UU22

3

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd för en demokratisk utveckling och stöd för
mänskliga rättigheter i Indonesien,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall lämna IGGI,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts omstöd till befrielserörelsen i Ostra Timor och
Västpapua.

1989/90:U622 av Inger Koch m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett intensifierat svenskt agerande i frågor som rör
mänskliga fri- och rättigheter i syfte att stärka FN-systemet och respekten
för efterlevnaden av FNs konvention om de mänskliga rättigheterna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges agerande när det gäller internationell
inspektion av länge Iser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör verka för ökade resurser för FNs
centrum för mänskliga rättigheter.

1989/90:U623 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tätare
kontakter mellan Sverige och Albanien i syfte att främja en utveckling
mot större respekt för de mänskliga rättigheterna i det landet.

1989/90:U624 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i Europarådet skall verka för att Turkiet ställs inför den europeiska
MR-kommissionen för brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
vid kommande ESK-möten påtalar Turkiets brist på efterlevnad av
ratificerade konventioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i FNs kommission för mänskliga rättigheter skall verka för att Turkiet
tas upp till behandling och föreslå att landet blir föremål för särskild
rapportering (grupp eller särskild rapportör).

1989/90:U626 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige skall fortsätta att verka för att kurdernas mänskliga rättigheter
tas upp till behandling i FN.

1989/90:U627 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall ta ett nordiskt
initiativ för att en folkomröstning genomförs enligt vad i motionen
anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ om fredssamtal tas
enligt vad som i motionen anförts,

1989/90:UU22

4

3. att riksdagen hos regeringen begär att inom kommissionen för de
mänskliga rättigheterna i Genéve tas de initiativ angående försvunna
västsahariska ungdomar enligt vad i motionen anförts.

1989/90:U628 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om aktivt stöd för dialog mellan Polisario och
Marocko,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om FN-observatörer i Västsahara.

1989/90:U629 av Alf Wennerfors och Inger Koch (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fortsatta svenska ansträngningar för att värna om
det afghanska folkets nationella oberoende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt svenskt stöd till FNs arbete för att
åstadkomma fred och nationellt självbestämmande för Afghanistans
folk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fortsatta undersökningar om hur parterna i den

afghanska konflikten efterlever den internationella folkrätten, FNstadgan,
deklarationen om mänskliga fri- och rättigheter och Genévekonventionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om respekt för folkrätten, FN-stadgan, deklarationen
om de mänskliga fri- och rättigheterna och Genévekonventionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontakter med de afghanska befrieiserörelserna.

1989/90:U630 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall lämna IGGI,

3. att riksdagen uttalar att något svenskt biståndssamarbete med
Indonesien inte skall upptagas så länge landet bryter mot folkrätten,

4. att riksdagen uttalar sitt stöd för förslaget om en folkomröstning i
Östtimor,

5. att riksdagen begär initiativ av regeringen för att 11 frågan om
Västpapuas status upptagen till förnyad behandling i FN,

6. att riksdagen uttalar att humanitärt stöd skall lämnas arbetet för
demokrati och mänskliga rättigheter i Indonesien, till Fretilin i Östtimor
och OPM i Västpapua.

1989/90:U631 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen i internationella fora bör verka för att Tibets ställning skall
avgöras genom en internationellt kontrollerad folkomröstning.

1989/90: UU22

5

1989/90:U635 av Inger Koch (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
verkar för att brotten mot mänskliga rättigheter i Somalia tas upp till
behandling i FNs kommission för mänskliga rättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör verka för att brotten mot mänskliga rättigheter i Sudan tas upp till
behandling i FNs kommission för mänskliga rättigheter.

1989/90:U636 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
FN-observatör bör utses för att undersöka förföljelsen av oliktänkande
och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Somalia.

1989/90:U639 av Erkki Tammenoksa och Ingegerd Elm (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödet till det salvadoranska folket.

1989/90:U641 av Maria Leissner m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en konvention om förbud mot dödsstraffet, en
konvention om skydd för flyktingar undan krig och andra katastrofer
samt ett utbyggt skydd för barn i väpnade konflikter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att fler länder skall ansluta sig till
FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att aktivera den mellanstatliga klagorätten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att anmäla Turkiet till Europadomstolen samt att
ta upp frågan i ESK-processen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationellt arbete för att fler länder skall
ratificera tilläggsprotokollet om individuell och mellanstatlig klagorätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en internationell domstol knuten till konventionen
om mänskliga rättigheter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om FNs rådgivningsprogram för mänskliga rättigheter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en koppling mellan FNs bistånds- och mänskliga
rättighetsarbete,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en FN-observatör för "Human Rights’ Defenders",

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett internationellt normsystem för fria val samt
organ för internationell valövervakning,

1989/90: UU22

6

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om aktualiserandet av vissa brott mot mänskliga
rättigheter i FN-kommissionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att påtala även befrielserörelsers brott mot
mänskliga rättigheter,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge biståndsavtalen en folkrättslig bas,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambandet mellan mänskliga rättigheter och en
generös flyktingpolitik.

1989/90:U642 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till inrättande av ett
FN-universitet för demokratifrågor och mänskliga fri- och rättigheter,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett sådant initiativ till inrättande
av en FN-kommissarie för de mänskliga rättigheterna som motionen
förordar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska insatser mot tortyr,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenskt stöd till FN-fonden för tortyrens offer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av fortsatta svenska ansträngningar för att
avskaffa dödsstraffet,

8. att riksdagen hos regeringen begär att de svenska representanterna
i FNs kommission för de mänskliga rättigheterna får i uppdrag att
väcka frågan om kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna av
kurderna i Turkiet, Iran och Irak,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenskt agerande i bilaterala kontakter när det
gäller Sovjetunionens deltagande i minröjningsarbetet i Afghanistan
m.m.,

10. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges representant i
FNs kommission för de mänskliga rättigheterna får i uppdrag att väcka
frågan om en undersökningskommission att sändas till Västsahara för
att undersöka anmälningar om brott mot de mänskliga rättigheterna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att i bilaterala kontakter aktualisera
genomförandet av FNs fredsplan för Västsahara,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att stärka skyddet för de mänskliga
fri- och rättigheterna i Iran,

15. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges representant i
FNs kommission för de mänskliga rättigheterna aktualiserar frågan om
en särskild rapportör för granskning av anmälda brott mot de mänskliga
fri- och rättigheterna i Irak,

1989/90:UU22

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att medverka till att skyddet för de
mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet förstärks och att landet får en
ökad självstyrelse,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförande av FNs strategiplan för handikappade.

1989/90:U643 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om tillsättande av en kommitté för att 1992
genomföra ett minnesår i solidaritet med Amerikas indianer.

1989/90:U645 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen i FN tar initiativet till inrättande
av en särskild kommissarie för övervakning av de mänskliga rättigheterna,

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att förstärka

Internationella Haagdo msto lens effektivitet enligt vad som i motionen
framförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att arbetet i

MR-kommissionen inte skall kunna hindras av kritiserad stats hot,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en MR-avdelning bör inrättas på UD,

5. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att åstadkomma ett
förbud mot användande av barnsoldater inom ramen för arbetet med
humanisering av krigets lagar,

6. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till förstärkning av
1980 års vapenkonvention i syfte att införa förbud mot särskilt inhumana
s.k. kravallvapen, exempelvis plast- och splitterkulor.

1989/90:U648 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen vid internationella och bilaterala förhandlingar till
sovjetmyndigheterna framför vad i motionen framförts om de sovjetiska
judarnas situation.

1989/90:U649 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vikten av att Sverige stödjer Dalai Lamas fredsplan.

1989/90:U650 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
uppmanar regeringen att verka för att Irans brott mot de mänskliga
fri- och rättigheterna uppmärksammas i alla internationella sammanhang.

1989/90:U651 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige skall fortsätta att verka för att Albaniens brott mot mänskliga
rättigheter behandlas i FNs kommission för mänskliga rättigheter.

1989/90:U654 av Ragnhild Pohanka och Inger Schörling (mp) vari
yrkas

1989/90:UU22

8

1. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall ta upp
kurdfrågan i sin helhet i FN med den bakgrund som behandlas i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige i Europarådet tar
upp Irans, Iraks, Turkiets och Syriens behandling av sin kurdiska
befolkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tortyr, fängslande och avrättningar i dessa länder
och att internationella initiativ för en humanisering tas,

4. att riksdagen begär att regeringen hos FN begär att UNHCR skall
ta över ansvaret för de kurdiska flyktinglägren i Turkiet.

1989/90:U655 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i FNs kommission för mänskliga rättigheter skall verka för att kurdernas
situation i Turkiet, Iran och Irak tas upp till behandling,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall ta initiativ till
att även kurdernas situation kommer att tas upp i fredsförhandlingarna
mellan Iran och Irak,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall verka för att
frågan om kurderna som ett folk blir behandlad i FN,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
fortsatta initiativ behövs för att påverka Turkiet till en human behandling
av de irakiska kurderna i flyktinglägren,

5. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till att verka för att
rehabiliteringscentra för handikappade barn i lägren med irakiska
kurder i Turkiet upprättas i eller utanför Turket,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i
motionen anförts angående föräldralösa barn i de irakiska flyktinglägren
i Turkiet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
handeln med Iran, Irak och Turkiet bör hållas på lägsta möjliga nivå.

Bakgrund

Stärkandet av skyddet för de mänskliga rättigheterna ingår som en
central del i svensk utrikes- och biståndspolitik. Den svenska regeringen
har med ett starkt stöd hos befolkningen under en lång följd av år
arbetat såväl för att stärka det internationella normsystemet på området
som att se till att detta normsystem efterlevs.

Sverige är för närvarande medlem i FNs kommission för de mänskliga
rättigheterna, MR-kommissionen (1989 t.o.m. 1991).

Utskottet har under en lång följd av år haft anledning framföra sin
kritik mot de kränkningar av människornas rättigheter som begås runt
om i världen, senast i betänkandena 1988/89:UU6 och 1989/90:UU5.
Utskottet har yttrat sig över det svenska internationella engagemanget
för skydd av dessa rättigheter och kommit med synpunkter på hur vi
från svensk sida skall kunna bidra till att skyddet förbättras och
utvidgas.

1989/90: UU22

9

Ett väl utvecklat folkrättsligt normsystem ligger till grund för det
internationella arbetet på att främja de mänskliga rättigheterna. Som
grund för det internationella normsystemet ligger FNs allmänna förklaring
från 1948 om de mänskliga rättigheterna. Den allmänna förklaringen
följdes 1966 av konventionen om de medborgerliga och
politiska rättigheterna och av konventionen om ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter. I motsats till förklaringen är båda dessa
konventioner bindande för de stater som har undertecknat dem. Tillsammans
med den allmänna förklaringen brukar dessa konventioner
kallas Bill of Human Rights. Hittills har 90 stater antagit konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter och 95 stater konventionen
om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Därtill har inom ramen för FN flera konventioner och förklaringar
utarbetats med syfte att skydda speciella grupper eller intressen. År
1966 tillkom konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(128 anslutna stater). År 1979 antogs konventionen om
avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor (102 anslutna
stater). År 1984 antogs konventionen mot tortyr och annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (51 anslutna
stater).

Andra konventioner som antagits i FN och som har relevans för
detta betänkande är 1948 års konvention om folkmord, 1951 års
konvention om flyktingar (med tilläggsprotokoll 1967), 1954 års konvention
om statslösa samt 1926 års slaverikonvention (med tilläggsprotokoll
1966).

Några viktiga framsteg på det normskapande området som gjorts
under senare tid har varit att FNs generalförsamling den 20 november
1989 kunde anta en konvention om barnets rätt. Likaså antog 1989 års
generalförsamling ett frivilligt tilläggsprotokoll till 1966 års konvention
om de medborgerliga och politiska rättigheterna. Protokollet gäller
avskaffande av dödsstraff.

Under utarbetande är en konvention om migrerande arbetares
mänskliga rättigheter. Det pågår även arbete på en deklaration om
rätten att främja och försvara de mänskliga rättigheterna samt på en
deklaration om minoriteters rättigheter.

Även inom FNs fackorgan har antagits en rad konventioner som rör
de mänskliga rättigheterna. ILOs medlemmar har t.ex. antagit konventioner
rörande barnarbete, föreningsfrihet, förbud mot tvångsarbete,
diskriminering inom arbetslivet och rätten till arbete. Inom UNESCO
har antagits en konvention mot diskriminering i undervisningen.

Vid sidan av bindande konventioner har FN och FNs fackorgan
under åren antagit deklarationer och resolutioner, som inte är bindande
men som ändå kan anses tjäna som rättesnöre i vissa folkrättsliga
frågor. Exempel på resolutioner och deklarationer som har relevans
för de motioner som utskottet nu har att behandla är deklarationen
om avskaffande av alla former av religiös ofördragsamhet (1981), en
deklaration om barnens rättigheter samt resolutioner om avskaffande
av dödsstraff.

1989/90:UU22

10

Utanför FN-systemet är 1949 års Genévekonventioner angående
skydd för krigets offer m.m. samt de två tilläggsprotokollen från 1977
av betydelse.

Även i Europa har nedlagts ett stort arbete för att främja de
mänskliga rättigheterna. Direkt efter FNs allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna utarbetades den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Konventionen antogs år 1950 av Europarådet. Samtliga medlemsstater
i Europarådet är anslutna till konventionen, och konventionen
kan anses ha varit en viktig inspirationskälla för FN-arbetet på
samma område. Europarådet har senare antagit åtta tilläggsprotokoll
till konventionen. Av intresse är här bl.a. det första protokollet som
bl.a. behandlar äganderätten, rätten till fria val och rätten till undervisning
och det sjätte protokollet som förbjuder dödsstraff i fredstid.

Skyddet och främjandet av mänskliga rättigheter är och förblir en
viktig del av arbetet inom den europeiska säkerhetskonferensen (ESK),
och slutdokumentet från Helsingfors (1975) har fatt stor betydelse i
praktiken. Det sägs uttryckligen i slutdokumentet att respekt för de
mänskliga rättigheterna utgör en väsentlig faktor för freden. Slutdokumentet
är dock i sig inte juridiskt bindande.

Den europeiska säkerhetskonferensen beslöt när det tredje uppföljningsmötet
avslutades i Wien i januari 1989 att i en konferens fortsätta
arbetet på att utveckla den s.k. mänskliga dimensionen i det europeiska
samarbetet. Utöver de framsteg som gjordes vid Wienmötet är
syftet att ytterligare försöka främja respekten för de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna samt utöka de mänskliga kontakterna
i Europa. Ett första möte hölls i Paris i maj—juni 1989.
Ytterligare två möten skall hållas, i Köpenhamn 1990 och Moskva
1991. Dessa tre möten utgör tillsammans konferensen om den mänskliga
dimensionen.

Övervakning och kontrollmekanism

Inom FN-systemet har utvecklats kontrollsystem för att tillse att de
stater som anslutit sig till en konvention rörande skyddet av de
mänskliga rättigheterna också efterlever konventionen. Kontrollen utövas
av kommittéer till vilka konventionsstaterna åläggs rapportera om
hur de uppfyllt konventionsåtagandena. Vissa av kommittéerna kan
även granska klagomål som väcks av en konventionsstat mot en annan
eller av enskilda mot en stat. Kontrollkommittéer har upprättats för de
tre MR-konventioner som antogs 1966: konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter, konventionen om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering samt för att övervaka efterlevnaden av 1979 års
konvention om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor och
1984 års tortyrkonvention.

Kommittéernas möjlighet till en effektiv övervakning försvagas dock
av att de endast kan pröva klagomål från stater eller enskilda personer,
om klagomålet riktar sig mot det begränsade antal stater som uttryckli -

1989/90:UU22

11

gen genom särskild förklaring eller genom anslutning till ett frivilligt
protokoll godtagit kommitténs kompetens att pröva sådana klagomål.
Sådana möjligheter finns under konventionen om de medborgerliga
och politiska rättigheterna, tortyrkonventionen och rasdiskrimineringskonventionen.
Få stater har erkänt enskilda klagomål. Hittills har t.ex.
endast 49 av de 90 stater som ratificerat konventionen om politiska
och medborgerliga rättigheter anslutit sig till det frivilliga protokollet.
Av de 51 stater som antagit 1984 års tortyrkonvention har 22 godkänt
kommitténs behörighet att ta upp klagomål från annan konventionsstat.
17 stater har erkänt individuell klagorätt. Endast 14 av de 128
stater som antagit 1966 års rasdiskrimineringskonvention har antagit
kommitténs kompetens att behandla klagomål från enskilda.

Under 1989 har Ungern som första öststat anslutit sig till det
protokoll till konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna
som erkänner kommitténs kompetens att behandla klagomål
från enskilda. Såväl Polen som Sovjetunionen har uttalat eventuell
avsikt att ansluta sig.

De olika kommittéerna rapporterar till FNs generalförsamling, vanligen
via FNs ekonomiska och sociala råd (ECOSOC). År 1946 upprättade
ECOSOC Kommissionen för de mänskliga rättigheterna (MRkommissionen),
som är det centrala organet inom FN-systemet för
främjandet av de mänskliga rättigheterna. Kommissionen har även en
underkommission (Underkommissionen för förhindrande av diskriminering
och skydd av minoriteter). Denna underkommission fungerar
delvis som ett beredningsorgan till MR-kommissionen.

MR-kommissionen har utvecklat ett eget kontroll- och övervakningssystem.
Kommissionen behandlar varje år sådana klagomål mot
stater från enskilda personer eller organisationer som "förefaller att
utgöra ett sammanhängande mönster av grova och tillförlitligt styrkta
kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter".

Denna behandling grundar sig på ECOSOC-resolution 1503 från
1970 och sker på slutna möten där förutom kommissionens medlemmar
endast företrädare för den svarande staten får delta när dess fall tas
upp.

MR-kommissionen har även under åren utvecklat ett system av
särskilda rapportörer eller arbetsgrupper med uppgift att övervaka
regeringarnas respekt för mänskliga rättigheter. Sådana rapportörer har
tillsatts antingen för att granska ett visst land (landrapportörer) eller
för att granska ett visst slag av kränkningar oavsett var dessa förekommer
(tematiska rapportörer).

FN-systemet har inga sanktionsmöjligheter mot de stater som kränker
de mänskliga rättigheterna. De kommittéer som tillsatts för att
kontrollera konventionsstaternas tillämpning av konventionerna och
för att pröva klagomål kan inte avge bindande avgöranden. Vid mål
mellan två stater kan kommittéerna endast avge rapport med fakta i
målet och parternas argumentering. Vid klagomål från en enskild kan
kommittén fålla utslag. Detta gäller dock endast de stater som tillträtt
det frivilliga protokollet eller avgivit särskild deklaration, eftersom
endast de erkänt kommitténs kompetens att pröva enskilda mål. I

1989/90: UU22

12

andra fell är offentliggörandet av missförhållanden, diskussion och
fördömande inom FN-systemet och moraliska påtryckningar på den
förbrytande staten de former av sanktion som finns. FN-systemet kan
dock inte framtvinga någon form av rättelse mot den berörda statens
vilja.

FN kan finansiellt bistå personer vars mänskliga rättigheter kränkts.
År 1978 upprättade generalförsamlingen på nordiskt initiativ en frivillig
fond för hjälp till personer som utsatts för brott mot de mänskliga
rättigheterna i Chile. År 1981 breddades fondens mandat till att bistå
personer som utsatts för tortyr oavsett land.

FN kan även bistå med experthjälp till de länder som vill främja
mänskliga rättigheter och demokrati utan att ha tillräckliga medel eller
kunskaper därför. MR-kommissionen har upprättat ett program för
rådgivning och tekniskt bistånd. Biståndet som finansieras via en
frivillig fond kan användas till bl.a. utbildning av personal och rådgivning
i frågor som rör mänskliga rättigheter. Sverige är största bidragsgivare
till fonden.

Europa

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna har jämfört med FN-systemet
försetts med ett betydligt effektivare implementeringssystem. Övervakningen
av att medlemsstaterna efterlever konventionerna sker genom
tre organ: den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,
den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna samt
Europarådets ministerkommitté. Två typer av mål kan anhängiggöras
inför kommissionen: mellanstatliga mål och enskilda mål. Alla konventionsstaterna
(tillika Europarådsmedlemmar) utom Cypern har
godtagit den enskilda klagorätten. Kommissionen avlägger rapport till
ministerkommittén som kan pröva frågan. På begäran av den berörda
staten eller kommissionen kan ett mål även föras till den europeiska
domstolen för prövning. Alla Europarådets stater med undantag av
Cypern har godkänt domstolens jurisdiktion vad gäller såväl mellanstatliga
som enskilda mål. Domstolens dom är bindande för staterna.

I det dokument som antogs vid ESKs tredje uppföljningsmöte i
Wien i januari 1989 ingick vad som kan sägas vara en form av
mellanstatlig klagorätt: den s.k. mekanismen. Denna består av procedurer
enligt vilka staterna kan ta upp hithörande frågor (mänskliga
rättigheter) med varandra, påtala brister i och ställa frågor om åtagandenas
efterlevnad.

46:e mötet med Kommissionen för de mänskliga
rättigheterna

Sedan utskottet senast behandlat motioner rörande skyddet av de
mänskliga rättigheterna har FNs kommission för de mänskliga rättigheterna
(MR-kommissionen) hållit sitt 46e möte (den 29 januari—den 9
mars 1990).

1989/90: UU22

13

Diskussionerna under mötet kom positivt att präglas av den förändrade
inställningen till medborgerliga och politiska rättigheter som
också blivit resultatet av den senaste tidens utveckling i Central- och
Östeuropa. Denna utveckling har inneburit att tidigare
öst—väst-motsättningar som dominerat kommissionens arbete nu i stor
utsträckning försvunnit och att vissa av de u-länder som inte respekterar
mänskliga rättigheter blir mer exponerade och utan det stöd som
de tidigare ofta av stora politiska skäl haft från öststaterna. Detta kan
som allvarlig konsekvens fördjupa den klyfta som finns mellan nord
och syd i kommissionen.

En fråga som mycket diskuterades under mötet utan att något
resultat uppnåddes var det principbeslut som fattades vid FNs generalförsamlings
möte i december 1989 om en utvidgning av kommissionens
medlemsantal och en effektivisering av kommissionens arbete.
Utvidgningen skall enligt generalförsamlingens beslut ske på grundval
av principen om rättvis geografisk fördelning, vilket torde komma att
innebära att u-länderna, vilka hittills varit proportionellt underrepresenterade
i kommissionen, lår samtliga nya platser. Formellt beslut
skall fattas under FNs ekonomiska och sociala råds (ECOSOCs) möte i
maj 1990.

Det var ett önskemål från många i-länders sida att diskussionerna
om effektivisering och utvidgning skulle föras parallellt, medan uländerna
först önskade uppnå beslut om en utvidgning och först
därefter diskutera kommissionens arbete.

Bland de många länder som av medlemsstater, observatörer och
frivilliga organisationer kritiserades under mötet för olika brott mot de
mänskliga rättigheterna var Kina, Irak, Iran Guatemala, Cuba, El
Salvador, Haiti , Myanmar (Burma) och Sri Lanka. Enligt den särskilda
procedur för konfidentiell behandling som utvecklats (den s.k.
1503-proceduren) granskade kommissionen fem stater som enligt särskilt
framförda klagomål förefaller att ha "grovt och i ett sammanhängande
mönster kränkt mänskliga rättigheter och grundläggande friheter".
Dessa var Brunei och Paraguay, som sedermera enligt beslut av
kommissionen avfördes från listan, Haiti som behandlades öppet av
kommissionen och Myanmar och Somalia som även nästa år kommer
att behandlas konfidentiellt.

Rapporter från de särskilda s.k. tematiska rapportörer som kommissionen
tillsatt (bl.a. tortyr och ofrivilliga försvinnanden) förelåg vid
mötet som underlag för kommissionens arbete. Rapportörernas mandat
förlängdes med två år i stället för som tidigare ett år.

Vid mötet beslutades att kommissionen hädanefter årligen skall
behandla uppföljningen av FNs konvention om barnets rättigheter.

1989/90: UU22

14

1989/90: UU22

1. Initiativ för att stärka det folkrättsliga regelsystemet

Utskottet vill inledningsvis uttrycka sin stora tillfredsställelse över den
politiska utvecklingen i Central- och Östeuropa och dess konsekvens
för det internationella arbetet för att främja de mänskliga rättigheterna.
Det är glädjande att de åtaganden rörande mänskliga rättigheter,
mänskliga kontakter och därmed besläktade humanitära frågor som
återfinns i slutdokumentet från uppföljningsmötet i Wien i januari
1989 i allt större utsträckning håller på att efterlevas. Utskottet förväntar
sig att det andra mötet inom ramen för den s.k. mänskliga
dimensionen som äger rum i Köpenhamn i juni 1990 kommer att
innebära ytterligare framsteg och främja respekten för mänskliga rättigheter
bland de 35 staterna som deltar i konferensen.

Eftersom de slutdokument som antas inom ramen för ESK inte är
juridiskt bindande, är det utskottets förhoppning att reformprocessen
som pågår i de central- och östeuropeiska länderna skall fortskrida så
långt att det blir möjligt för staterna att ansluta sig till Europarådet
och den europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna.

Vad generellt gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna får utskottet
konstatera att det finns ett väl utvecklat internationellt folkrättsligt
regelsystem, men att respekten för reglerna är liten. Utskottet anser
därför i likhet med motion U622 (m) och motion U641 (fp) att det
svenska engagemanget på detta område fortsatt måste inriktas på att
förmå fler stater att dels ansluta sig till, dels respektera de normer och
principer som finns.

I MR-kommissionen står Sverige traditionellt som huvudförslagsställare
till en resolution om MR-konventionernas status, vari kommissionen
starkt vädjar till de stater som inte anslutit sig till konventionen
om de medborgerliga och politiska resp. ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna, att göra så och att överväga anslutning till det
frivilliga protokollet till den förstnämnda konventionen. Vidare understryks
bl.a. vikten av konventionsstaternas striktaste efterlevnad av
skyldigheterna enligt konventionerna. Denna resolution togs även i år
utan omröstning.

Härmed får yrkande 1 i motion U622 och yrkandena 2 och 5 i motion
U641 anses besvarade.

Motionerna U616 (mp), U622 (m), U641 (fp), U642 (c) och U645
(vpk) tar upp behovet av folkrättsligt skydd mot olika former av
kränkningar av de mänskliga rättigheterna och förslag till förstärkningar
och förbättringar av övervakningen av regelsystemet. Frågeställningarna
har tidigare behandlats av utskottet, senast i betänkande
1989/90:UU5. För en fylligare redovisning av hur dessa frågor behandlats
bl.a. i FN, får utskottet hänvisa till detta betänkande.

15

Utskottet delar de synpunkter som framförs i motion U616 om
behovet av ett aktivt svenskt stöd för yttrandefrihet och facklig frihet genom
att regeringen i internationella organ som FN och bilateralt
påtalar övergrepp mot t.ex. journalister och fackföreningsledare.

Yttrandefrihet och facklig frihet finns stadgade i FNs konvention om
de medborgerliga och politiska rättigheterna (art. 19 resp. 22). MRkommissionen
beslöt vid sitt senaste möte att ställa sig bakom underkommissionens
beslut att genomföra en studie om kränkningar av
yttrande- och åsiktsfriheten. Inom kommissionen pågår också arbete
på att utarbeta en deklaration om rätten och ansvaret för individer,
grupper och samhällsorgan att främja och skydda universellt erkända
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter (s.k. MR-försvarare).
Sverige deltar i arbetsgruppens arbete.

Utskottet välkomnar regeringens aktiva engagemang på dessa områden
och utgår från att detta fortsätter. En deklaration om MR-försvarare
kan anses som ett steg på vägen för att skydda de personer etc. som
främjar och skyddar de grundläggande mänskliga rättigheterna och
friheterna. En rapportör kan naturligtvis fylla en viktig funktion i att
övervaka respekten för de regler som finns. Utskottet vill inte utesluta
möjligheten att en sådan rapportör som yrkas i motion U641 (fp) kan
komma att tillsättas.

Slutdokumentet från uppföljningsmötet i Wien inom ramen för
ESK innehöll långtgående åtaganden för de deltagande staterna vad
gäller information och massmedia. Vid ett s.k. informationsforum i
London våren 1989 diskuterades en förbättrad spridning av, tillgång
till och utbyte av information, samarbete på informationsområdet och
förbättrade arbetsvillkor för journalister. Det är utskottets förhoppning
att i ljuset av den positiva utvecklingen i Central- och Östeuropa
kommer utestående frågor på detta område att så småningom kunna
lösas och förhoppningsvis verka som en förebild för ökad respekt för
yttrande- och åsiktfrihet i andra länder utanför Europa.

Som framgår av bakgrunden ovan har ILO antagit konventioner om
bl.a. barnarbete, föreningsfrihet, förbud mot tvångsarbete, diskriminering
inom arbetslivet och rätten till arbete. Inom ILO pågår arbete på
att förstärka uppföljningen av konventionernas efterlevnad. ILO har
sedan lång tid tillbaka ett effektivt uppföljningsmaskineri.

I MR-kommissionen pågår arbete på en konvention om migrerande
arbetares rättigheter. Konventionen förväntas kunna antas vid 1990 års
generalförsamling.

Därmed får yrkandena 1 och 3 i motion U616 (mp) samt yrkande 9 i
motion U641 (fp) anses besvarade.

Vid årets möte med MR-kommissionen behandlades liksom tidigare år
frågor rörande personer i häkte eller fängsligt förvar, tortyr och
ofrivilliga försvinnanden. I de rapporter som ligger till grund för
kommissionens diskussion angavs ett antal länder där tortyr och försvinnanden
förekommer, t.ex. Sri Lanka, Honduras, Filippinerna,
Grekland, Guatemala, Indonesien, Iran, Nicaragua, Indien, Cuba, Irak
och Mexico.

1989/90: UU22

16

Tortyr är fortfarande vanligt förekommande enligt den särskilde
rapportörens redogörelse. Bland de länder som inte svarat på begäran
om klargörande beträffande fell av tortyr är Kina och Somalia, som
båda är medlemmar av MR-kommissionen. Den grupp som arbetar
med att samla information om ofrivilliga försvinnanden hade under
det år som gått erhållit mer än dubbelt så många anmälningar som
året dessförinnan. Kommissionen antog ett antal resolutioner om att
fortsätta arbetet på dessa områden. Sverige deltar mycket aktivt i
arbetet.

Som utskottet tidigare år anfört måste Sverige fortsätta det intensiva
och engagerade arbete som redan läggs ned på att bekämpa tortyr,
försvinnanden och på att främja existerande normer beträffande rättsväsendets
effektivitet och oavhängighet så att brott mot dessa normer,
som t.ex. fängslande utan rättegång eller utomrättsliga avrättningar som
tas upp i motion U616, förhindras.

I motion U642 (c) yrkas att Sverige skall anmäla Turkiet inför
MR-kommissionen för att tortyr fortfarande är vanligt förekommande i
de turkiska fängelserna trots att Turkiet anslutit sig såväl till FNs
konvention mot tortyr som till den europeiska konventionen mot
tortyr. Utskottet delar den oro och avsky som ligger bakom motion
U642 över att tortyr fortfarande används i turkiska fängelser. Som
utskottet i förra betänkandet konstaterade kommer Turkiets anslutning
till de ovan nämnda konventionerna mot tortyr att innebära ökade
möjligheter till övervakning av och påtryckning på Turkiet vad avser
landets uppfyllande av dessa åtaganden.

Sverige var tillsammans med de övriga nordiska länderna initiativtagare
till fonden för tortyroffer och har under åren givit ett flertal
bidrag. Utskottet utgår från att Sverige i enlighet med intentionen i
motion U642 fortsatt kommer att ge bidrag till fondens verksamhet.

Härmed får yrkandena 4 och 5 i motion U642 (c) anses besvarade.

Vad gäller frågan om internationell inspektion av fängelser som tas upp
i motion U622 (m) ligger ett förslag i MR-kommissionen om ett
tilläggsprotokoll till 1984 års tortyrkonvention om inspektion av fängelser.
Behandlingen av frågan har emellertid uppskjutits till kommissionens
nästa möte (1991). Detta har skett för att kommissionen skall
få tillfälle att studera hur den europeiska tortyrkonvention som trädde
i kraft den 1 februari 1989 kommer att efterlevas i praktiken. Den
europeiska konventionen innehåller stadganden om en övervakningskommitté
som bl.a. genom besök i en konventionsstat skall kunna
tillse hur staten uppfyller sina åtaganden. Utskottet utgår från att
regeringen fortsätter att bevaka denna fråga.

Sverige har sedan trettio år tillbaka arbetat för att dödsstraffet skall
avskaffas. Utskottet välkomnar det fakultativa protokoll till 1966 års
konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna som FNs
generalförsamling antog i december 1989. Riksdagen godkände den 18
april den svenska anslutningen till protokollet (se även 1989/90:UU17
om godkännande av Förenta nationernas fakultativa protokoll om
avskaffande av dödsstraff). Som utskottet framför i detta betänkande

1989/90: UU22

17

2 Riksdagen 1989/90. 9 sami. Nr 22

utgör protokollet endast ett etappmål i arbetet på att avskaffa dödsstraffet,
i synnerhet som protokollet inte innebär en skyldighet för staterna
att avskaffa dödstraffet utan endast ger dem en möjlighet att åta sig att
inte använda det i fredstid. Arbetet kommer därför att fortsätta med
målet att uppnå ett totalt förbud mot dödsstraff såväl i fred som i krig.
Utskottet får i detta sammanhang upprepa förhoppningen (se
1989/90:UU5) att det fortsatta arbetet inom ramen för ESK på den
mänskliga dimensionen skall kunna göra framsteg även vad gäller
avskaffandet i hela Europa av dödsstraffet.

Med det ovan anförda får yrkandena 4 och 5 i motion U616 (mp),
yrkande 2 i motion U622 (m), berörd del av yrkande 1 i motion U641
(fp) och yrkande 6 i motion U642 (c) anses besvarade.

Vad gäller frågan om en konvention om skydd för flyktingar undan
krig och andra katastrofer, dvs. en utvidgning av det nuvarande flyktingbegreppet,
samt behovet av kraftigt svenskt stöd till UNHCRs
verksamhet, vilket tas upp i motion U641, får utskottet liksom i förra
årets betänkande konstatera att 1951 års konvention om flyktingar
(med tilläggsprotokoll 1967) och 1954 års konvention om statslösa ger
ett väl täckande skydd för de flyktingar som omfattas av dessa konventioner.

De människor som är flyktingar enligt konventionernas definition
håller emellertid i dag på att indirekt se sina rättigheter enligt konventionen
urholkas genom de kraftigt ökade flyktingströmmarna, i synnerhet
till Europa av immigranter, dvs. människor som flyr materiell och
social nöd, farlig miljö, naturkatastrofer etc. Den nöd som dessa s.k.
immigranter flyr från kan dock i många fall vara likvärdig med den
som föranlett flyktingar att fly. Alla behöver hjälp.

Utskottet får konstatera att det emellertid inte finns något stöd
internationellt vare sig för en utvidgning av flyktingbegreppet eller för
nya internationellt bindande normer för icke-konventionsflyktingar,
dvs. för immigranter.

Det är enligt utskottets mening inte heller en ny juridisk reglering
som för närvarande är mest angelägen utan i stället ökade insatser för
att lindra de förhållanden som föranleder utvandring. En generös
biståndspolitik spelar här en viktig roll. Detsamma gäller naturligtvis
åtgärder för att undanröja de förhållanden som föranleder flykt i
konventionell bemärkelse, dvs. kränkande av de mänskliga rättigheterna
och krig. Stödet till demokratisk utveckling och respekt för de
mänskliga rättigheterna, inom såväl biståndspolitikens som utrikespolitikens
ram är här av stor betydelse.

Utskottet betonar behovet av att det internationella samfundet tar
ansvar för att förhindra de orsaker som föranleder människor att
lämna sitt land, t.ex. ekonomisk stagnation eller tillbakagång, kraftiga
befolkningsökningar, ekologisk katastrof eller kränkningar av de
mänskliga rättigheterna.

Sambandet mellan mänskliga rättigheter och massflyktingströmmar
har sedan början av 1980-talet uppmärksammats i MR-kommissionen
genom antagandet av en resolution vari krävs ökade ansträngningar att

1989/90: UU 22

18

komma till rätta med det svåra problem som massflyktingströmmar
utgör. Bl.a. betonas behovet att söka kartlägga potentiella flyktingströmmar
för att FN på ett tidigt stadium skall kunna förvarna
världssamfundet om kommande hjälpbehov. Frågan skall åter behandlas
vid nästa generalförsamling och bör enligt utskottets uppfattning
noga följas från svensk sida.

Etersom detta är ett arbete på lång sikt är det av stor betydelse att
stödet till UNHCR:s verksamhet ökar så att organisationen effektivt
kan bistå de flyktingar som i dag finns. Det svenska biståndet till
UNHCR kommer för nästa budgetår att uppgå till 190 milj.kr. vilket
är en ökning med 45 milj.kr. jämfört med innevarande år. Utskottet
utgår från att Sverige även framgent generöst kommer att stödja
UNHCR.

Härmed avstyrks berörd del i yrkande 1 och yrkande 15 i motion
U641 (fp).

Frågan om ett internationellt normsystem för fria val och organ för
internationell valövervakning som tas upp i motion U641 har behandlats
i MR-kommissionen och i FNs generalförsamling. Frågan togs
först upp vid den 43:e generalförsamlingen (1988) som utan omröstning
antog en resolution om periodiska och hederliga val. Församlingen
förklarar här att bestämmandet av folkets vilja kräver ett valförfarande
som innefattar tydliga alternativ samt att denna process bör ge
lika möjligheter för alla medborgare att bli kandidater och att framföra
sina politiska åsikter individuellt och i samarbete med andra. Församlingen
bekräftar vidare att apartheid bör avskaffas, att det systematiska
förnekandet eller inskränkandet av rätten att rösta på grund av ras är
en grov kränkning av mänskliga rättigheter. Församlingen bekräftar
vidare att rätten att delta i ett politiskt system grundat på allmänt och
likvärdigt medborgarskap och allmän rösträtt är nödvändig för utövandet
av principen om periodiska och hederliga val.

MR-kommissionen har följt upp frågan genom att vid sitt möte 1989
utarbeta och anta en allmän ram för vad ett framtida arbete på detta
område borde omfatta, t.ex. allmän rösträtt, opartisk administration,
behovet av oberoende valövervakning, registrering av röstberättigade,
tillförlitliga röstavlämningsprocedurer och metoder för att undvika
valfusk och lösa tvister. Vid 1989 års generalförsamling togs frågan åter
upp av USA. Ett kubanskt förslag som urholkade resolutionen har
dock — förhoppningsvis endast tillfälligt — saktat ned arbetet.

Utskottet anser att Sverige även fortsättningsvis aktivt bör följa
denna fråga, i synnerhet behovet av internationell oberoende valövervakning.

Vad gäller FNs roll som oberoende övervakare lar utskottet konstatera
att FN traditionellt inte övervakat nationella val med åberopande
av artikel 2:7 i FN-stadgan om icke-inblandning. Undantag har bl.a.
varit om det gäller utövande av självbestämmande i ett land i samband
med avkolonisering. Ett exempel härpå var FNs övervakande av valet i
Namibia. Enligt vad utskottet erfarit pågår vissa diskussioner inom FN
om organisationens framtida roll i detta avseende. Utskottet vill betona

1989/90:UU22

19

den stora roll som FN kan spela på detta område genom spridande av
kunskap om de gemensamma normer som enligt folkrätten måste
beaktas för att ett val skall anses fritt. FNs center för mänskliga
rättigheter kan vidare bidra med information och experthjälp till de
länder som så önskar.

Bl.a. den fond för rådgivning och tekniskt bistånd som upprättats
kan härvidlag användas. Sverige är den största bidragsgivaren till
denna fond.

Enligt vad utskottet erfar kommer frågan att tas upp vid det möte
om den mänskliga dimensionen som äger rum inom ramen för ESK i
juni 1990.

Härmed får yrkande 10 i motion U641 (fp) anses besvarat.

Barn

En konvention om barnets rättigheter antogs av FNs generalförsamling
den 20 november 1989. Utskottet välkomnar detta. Riksdagen beräknas
anta konventionen den 7 juni 1990.

I konventionens 54 artiklar kombineras för personer under 18 års
ålder dels medborgerliga, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
dels andra mer barnspecifika rättigheter. 18-årsgränsen gäller endast
för stater som ej har lagstadgad lägre myndighetsålder.

Konventionen stadgar bl.a. barns rätt till liv, hälsa och utveckling,
rätt till namn och medborgarskap, till vetskap om och omvårdnad av
sina föräldrar, till att fritt uttrycka sina åsikter och till religionsfrihet. I
konventionen behandlas vidare rätten till utbildning, social trygghet
och rätt till vila och lek samt handikappade barns och flyktingbarns
speciella behov. Konventionen behandlar även adoptioner, barn i
väpnade konflikter och barn i brottmålsprocess. Den innehåller förbud
mot dödsstraff, tortyr eller omänsklig behandling eller bestraffning av
barn. Exploatering av barn förbjuds. Konventionen innehåller förbud
mot barnprostitution, barnpornografi och exploatering av barn genom
försäljning eller barnarbete. Konventionen fastställer krav på minimiålder
för barnarbete.

För första gången förbjuds kvinnlig omskärelse.

Konventionens efterlevnad skall enligt förslaget kontrolleras av en
övervakningskommitté bestående av tio experter. Experterna skall nomineras
av signatärstaterna men fungera i egen kapacitet. Experterna
skall väljas för fyra år och kan återväljas. Unicef och andra FN-organ
samt frivilligorganisationer kommer att bistå med att praktiskt genomföra
åtgärder föranledda av de rapporter som kommittén får från
signatärstaterna (teknisk rådgivning eller bistånd). Unicef får här en
central ställning.

Signatärstaterna skall enligt förslaget rapportera om de åtgärder de
vidtagit nationellt med anledning av konventionen. De första rapporterna
skall inkomma till kommittén två år efter det att konventionen
trätt i kraft. Därefter skall signatärstaterna rapportera vart femte år.
Hittills har 43 stater undertecknat konventionen. Två stater har ratificerat.

1989/90: UU22

20

I ett yttrande (1989/90:UU2y) till socialutskottet över proposition
1989/90:107 om godkännande av konventionen har utskottet tillstyrkt
antagande av konventionen men samtidigt beklagat att det inte varit
möjligt att genom konventionen skapa ett starkare skydd för barn i
väpnade konflikter än vad som fastslagits i konventionens 38e paragraf.
Sverige bör därför enligt utskottets uppfattning verka för en höjning av
åldersgränsen för barns deltagande i strid från 15 till 18 år. Fora där
denna fråga kan tas upp är det årliga San Remo-symposiet om humanitär
rätt, i sjätte utskottet i FNs generalförsamling samt vid 1991 års
internationella Röda kors-konferens. Sverige bör också verka för att
frågan kan behandlas vid nästa diplomatkonferens om internationell
humanitär rätt i väpnade konflikter.

Även om en konvention om barnets rättigheter nu kunnat antas
kvarstår ett omfattande arbete för att tillse att konventionens stadganden
efterlevs. Det är därför bra att barnkonventionens status och
efterlevnad tagits upp som en dagordningspunkt inför nästa möte med
MR-kommissionen.

Utskottet välkomnar också det kommande FN-toppmötet om barnens
situation som bl.a. på svenskt initiativ äger rum i september 1990.

Vad gäller frågan om barnprostitution som tas upp i motion U616
(mp) får utskottet konstatera att konventionsstaterna enligt barnkonventionens
34e och 35e paragrafer ålägger sig att skydda barn från alla
former av sexuellt utnyttjande samt att vidta alla lämpliga åtgärder,
såväl nationellt som internationellt, för att förhindra handel med och
bortrövande av barn. Vid årets möte med MR-kommissionen beslutades
om ett aktionsprogram för att förhindra handel med barn, barnprostitution
och barnpornografi. Samtidigt beslutade kommissionen att
tillsätta en särskild rapportör som skall behandla dessa frågor inkl.
problemet med adoption av barn för kommersiella ändamål.

Ett starkt svensk engagemang för denna fråga bör enligt utskottet
kvarstå.

Därmed får yrkandena 2 och 6 i motion U616 (mp), berörd del av
yrkande 1 i motion U641 (fp) samt yrkande 5 i motion U645 (vpk)
anses besvarade.

Förbud mot plast- och splitterkulor

Utskottet får i denna fråga hänvisa till förra årets betänkande
1989/90:UU5 och med beklagande konstatera att det inte finns några
folkrättsliga förbud mot denna typ av ammunition och att det inte
synes föreligga någon möjlighet att nu väcka frågan om folkrättslig
reglering. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringen kommer att
fortsätta söka finna vägar att internationellt reglera användandet av
denna typ av ammunition.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U606 (fp) och yrkande 6 i
motion U645 (vpk).

1989/90:UU22

21

Handikappades rättigheter

1989/90:UU22

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U642 (c) om
behovet av stöd till de handikappade. Det är därför viktigt att FNs

världsaktionsprogram för handikappade för detta syfte prioriteras. Sve rige

har som utskottet tidigare kunnat konstatera mycket aktivt agerat i
FN för att denna fråga skall uppmärksammas. Sverige har bl.a. försökt
initiera arbete på en konvention för handikappade. På grund av
motstånd från andra medlemsstater har denna tanke tills vidare fatt
skjutas på framtiden. Motståndet kom sig av den uppfattning, som för
övrigt även Sverige generellt delar, att det i dag inte i första hand
behövs nya folkrättsliga regler på detta område utan att de regler som

finns skall respekteras. Sverige ämnar i stället vid vårens möte med

FNs ekonomiska och sociala råd föreslå att den sociala utvecklingskommissionen
tillsätter en arbetsgrupp som skall ha till uppgift att
utarbeta normer för implementeringen av de MR-instrument som
redan finns och som även täcker handikappade.

Utskottet stöder ett fortsatt starkt svenskt agerande i FN för att de
handikappades rättigheter skall skyddas och främjas.

Därmed får yrkande 17 i motion U642 (c) anses besvarat.

I motion U641 (fp) framhålls vikten av att det svenska biståndet i
högre grad används för att främja respekten för demokrati och mänskliga
rättigheter. Ett förslag som framförs i motionen är att i de
bilaterala biståndsavtalen åberopa de internationella folkrättsliga regler
sorn gäller vid en viss biståndsinsats. Utskottet sympatiserar med denna
tanke men finner att det av praktiska skäl och för ökad genomslagskraft
snarast vore mer effektivt om dessa folkrättsliga regler togs upp
vid de förhandlingar som föregår ett biståndsavtal. Utskottet utesluter
dock inte att dessa frågor berörs också i avtalstext.

Härmed får yrkande 13 i motion U641 (fp) anses besvarat.

1 arbetet för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna måste
självfallet alla kränkningar påtalas oavsett vem som utför dem eller i
vilket sammanhang de sker. Sålunda skall regeringen även påtala de
brott mot de mänskliga rättigheterna som begås av befrielserörelser. Så
sker också enligt utskottets uppfattning.

Därmed får yrkande 12 i motion U641 (fp) anses besvarat.

I motion U614 (fp) yrkas att Sverige endast skall utbyta statsbesök med
demokratiska länder. Utskottet kan sympatisera med de skäl som ligger
till grund för yrkandet men får samtidigt framhålla att statsbesök
beslutas efter allmänpolitiska överväganden som görs utifrån en specifik
situation och från fall till fall. Därvid vägs självfallet den berörda
regeringens inställning till respekt för mänskliga rättigheter in i
beslutsunderlaget.

Härmed får motion U614 (fp) anses besvarad.

22

2. Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av det
internationella regelsystemet avseende mänskliga
rättigheter

I ett antal motioner har förslag framförts om hur det internationella
samfundet praktiskt skall kunna förbättra övervakningen av hur regelsystemet
avseende mänskliga rättigheter efterlevs. Flertalet yrkanden
har utskottet behandlat tidigare (se 1989/90:UU5), varvid det framkommit
att Sverige redan mycket målmedvetet och kraftfullt agerar för att
fler stater dels skall ansluta sig till de konventioner som existerar, dels
skall godta de procedurer för prövning av klagomål över kränkningar
som finns, dvs. respekterar den mellanstatliga och individuella klagorätten.

Härmed får yrkande 3 i motion U641 (fp) anses besvarat.

Regeringen söker också i allt högre grad inrikta det svenska biståndet
på att stödja utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter. Detta bör enligt utskottets uppfattning fortsätta. Inte minst
är detta viktigt i det multilaterala biståndssamarbetet. Självfallet bör
Sverige även fortsatt agera för en koppling mellan FNs biståndsarbete
och dess insatser till skydd för de mänskliga rättigheterna, vilket tas upp
i motion U641. Vidare bör Sverige arbeta för ökade demokratifrämjande
insatser, t.ex. utbildning, kvinnoinsatser, stöd till massmedia och
kultur, förvaltningsbistånd, landsbygdsutveckling m.m. Organisationer
som kanske i högre grad än andra kan sägas ha sin verksamhet
specifikt inriktad på främjandet av mänskliga rättigheter är UNHCR,
ILO, UNESCO. De får alla omfattande stöd från Sverige.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det redan förekommer
ett samarbete mellan FNs center för de mänskliga rättigheterna och
bl.a. UNDP (dvs. det organ som har ansvar för att FNs samlade
biståndsverksamhet samordnas i samarbete med mottagarländerna).
Samtidigt som det är viktigt att t.ex. UNDP i ökad utsträckning
inriktar sig på insatser som specifikt är ägnade att främja mänskliga
rättigheter inkl. demokrati måste man hålla i minnet att biståndsprogrammens
utformning sker i samarbete med mottagarlandet och måste
ta hänsyn till landets prioriteringar. Utskottet vill vidare erinra om att
det inom FN-systemet finns en arbetsfördelning, men att mänskliga
rättigheter naturligtvis skall främjas genom allt bistånd som kanaliseras
genom FN.

Härmed får yrkande 8 i motion U641 (fp) anses besvarat.

Vad gäller frågan om ökade resurser lill FNs center för mänskliga
rättigheter och ökade resurser till FNs rådgivningsprogram som tas upp i
motionerna U622 (m) och U641 (fp) får utskottet i likhet med förra
året konstatera att Sverige regelbundet i generalförsamlingen framfört
behovet av tillräckliga resurser för centrets verksamhet och de frivilliga
fonder som finns för stöd till FNs arbete för de mänskliga rättigheterna:
fonden för personer som utsatts för tortyr, urbefolkningsfonden
och fonden för rådgivning och tekniskt bistånd.

1989/90:UU22

23

Utskottet utgår från att Sverige politiskt och finansiellt fortsätter att
stödja centrets verksamhet inkl. det tekniska bistånds- och rådgivningsprogrammet.

Härmed får yrkande 3 i motion U622 (m) och yrkande 7 i motion
U641 (fp) anses vara besvarade.

Frågan om en internationell domstol knuten till 1966 års konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter behandlade utskottet i sitt
förra betänkande (1989/90:UU5) och konstaterade då att en dylik
domstol inte automatiskt får en kompetens annat än genom konventionsstaternas
medgivande, t.ex. genom accepterande av den mellanstatliga
klagorätten. Den europeiska domstolens effektivitet som tas upp
som jämförelse i motion U641 (fp) beror på att de stater som ratificerat
den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna erkänner
domstolens kompetens och att dess domar därför är bindande
för staterna. Liksom förra året får utskottet konstatera att tiden knappast
är mogen för att de stater som antagit 1966 års konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter skulle acceptera en domstol
med bindande utslag. För närmare information om 1966 års konventioners
uppföljningsmaskineri får utskottet hänvisa till s. 11 i detta
betänkande.

Därmed avstyrks yrkande 6 i motion U641 (fp).

Liksom tidigare år då frågorna om en kommissarie och ett FN-universitet
för de mänskliga rättigheterna behandlats får utskottet konstatera att
det för närvarande inte finns något gehör för att skapa vare sig ett nytt
FN-organ finansierat över den reguljära budgeten eller en ny funktion
syftande till att förstärka arbetet till skydd för de mänskliga rättigheterna.
Utskottet bedömer det därför inte meningsfullt att nu väcka dessa
frågor i FN.

Därmed avstyrks yrkandena 2 och 3 i motion U642 (c) samt yrkande 1
i motion U645 (vpk).

Inte heller vill utskottet tillstyrka förslaget i motion U645 (vpk) om en
särskild avdelning för mänskliga rättigheter på UD utan anser att det
ankommer på regeringen att själv organisera sitt arbete.

Därmed avstyrks yrkande 4 i motion U645 (vpk).

I motion U645 (vpk) krävs åtgärder så att den Internationella domstolen
i Haag får möjlighet att beivra folkmordsbrotl.

I likhet med vad utskottet anförde i betänkande 1989/90:UU5 skulle
möjligheten att lagföra enskilda som är skyldiga till folkmordsbrott
inte konkret förbättras av en revision av Internationella domstolens
stadga. För skälen härtill får utskottet hänvisa till ovan nämnda
betänkande.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U645 (vpk).

1989/90:UU22

Utskottet delar den oro som ligger bakom yrkande 3 i motion U645
(vpk) vad avser svårigheterna att behandla kränkningar av mänskliga

24

rättigheter som begåtts av medlemmar i MR-kommissionen. Detta är ett
problem som kommissionen varje år söker lösa, inte alltid framgångsrikt,
vilket illustreras av årets misslyckade försök att ta upp en resolution
om Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Utskottet
utgår från att Sverige även fortsättningsvis såväl som medlem i kommissionen
som observatör söker motverka denna inbyggda svaghet i
kommissionens arbete. Samtidigt behövs det enligt vad utskottet erfarit
inte alltid att kommissionen i debatt eller någon form av beslut
behandlar ett namngivet lands kränkningar av de mänskliga rättigheterna
för att detta skall få effekt. Enbart risken att behöva schavottera
inför världssamfundet har föranlett åtskilliga stater att modifiera sin
politik.

Härmed får yrkande 3 i motion U645 (vpk) anses besvarat.

3. Mänskliga rättigheter i Sovjetunionen

Utskottet

Den utveckling mot ökad respekt för de mänskliga rättigheterna som
den senaste tiden ägt rum i Sovjetunionen är glädjande. Det är
utskottets förhoppning att den genomgripande översyn av det sovjetiska
rättssystemet som igångsattes 1987 utan dröjsmål leder fram till
lagstiftning som respekterar individens rättigheter i enlighet med internationell
folkrätt. Det är också utskottets förhoppning att efterlevnaden
av lagarna ger individen ett fullgott skydd i enlighet med internationell
rätt. Utskottet tänker därvid bl.a. på den sovjetiska regeringens
uttalade föresats att godkänna individuell klagorätt genom att tillträda
tilläggsprotokollet till 1966 års konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter. Det är vidare utskottets förhoppning att nya
bestämmelser rörande bl.a. utresa från Sovjetunionen snart skall kunna
antas och att dessa skall motsvara internationella normer på detta
område, något som också framfördes av Sovjetunionen vid årets möte
med MR-kommissionen.

Den mänskliga rättigheten att fritt få lämna sitt land tas upp i tre
motioner. I två motioner U601 (m) och U609 (c) yrkas att regeringen
skall ta upp frågan om två fall av förvägrad utresa från Sovjetunionen.
Det gäller makarna Lev Milman och Lia Krichman som enligt motionerna
trots upprepade ansökningar förvägrats rätten att återförenas
med sina barn som tidigare tillåtits emigrera till USA. I motion U648
(fp) tas ytterligare två fall upp: Vladimir Raiz och Georgy Belitsky.

Utskottet får liksom tidigare år konstatera att riksdagen inte tar upp
enskilda fall. Det är emellertid utskottets förhoppning att även dessa
personer genom den nya sovjetiska lagstiftningen skall få möjlighet att
utöva sin rätt att fritt lämna sitt land.

1989/90:UU22

Därmed avstyrks motion U601 (m) och yrkande 1 i motion U609 (c).

25

Den svenska regeringen har under en lång följd av år tagit upp
problem av denna typ med sovjetiska vederbörande såväl i multilaterala
sammanhang som vid bilaterala kontakter. Vid det möte om den
mänskliga dimensionen inom ramen för ESK som skall hållas i juni i
år kommer frågan om rätten att lämna sitt land att tas upp. Vidare
kommer FNs underkommission för förhindrande av diskriminering
och skydd av minoriteter vid sitt nästa möte (sommaren 1990) att
behandla utkastet till en deklaration om rätten för envar att lämna och
återvända till sitt land.

Vad generellt gäller de sovjetiska judarnas situation torde det bli en
fråga som kommer att tas upp vid ESK-mötet om den mänskliga
dimensionen i juni 1990.

Därtill arbetar sedan några år tillbaka en arbetsgrupp under MRkommissionen
på en deklaration om etniska minoriteters rättigheter.
Sverige deltar i arbetsgruppens arbete.

Det som yrkas i motion U609 (c) om en ny vidgad rättighetsförklaring
för etniska minoriteter torde därmed få anses tillgodosett.

Utskottet utgår från att regeringen även fortsatt nära följer utvecklingen
i Sovjetunionen vad avser respekten för de mänskliga rättigheterna
inkl. de sovjetiska judarnas situation.

Därmed får yrkande 2 i motion U609 (c) och motion U648 (fp) anses
besvarade.

4. Mänskliga rättigheter i Kosovo
Bakgrund

Den federala republiken Jugoslavien består enligt nu gällande författning
från 1974 av sex republiker: Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien—Herzegovina,
Makedonien och Montenegro. Enligt tillägg till
grundlagen bildades inom delstaten Serbien den 7 april 1963 de två
autonoma provinserna Kosovo och Vojvodina. Republikerna och de
autonoma provinserna har vidsträckt självstyre med egna regeringar
och en förvaltning som i huvudsak motsvarar den federala. Serbien
kan sedan republikens grundande 1945 bl.a. genom sin storlek —
Serbien är republikens folkrikaste och största delstat — sägas politiskt
ha dominerat landet. För närvarande befinner sig Jugoslavien i en
ekonomisk och politisk kris som inkluderar självständighetssträvanden
i vissa republiker t.ex. Slovenien och Kroatien, vilket kan komma att
leda till en upplösning av den jugoslaviska federationen.

Den serbiska republikens regering strävar efter att behålla federationens
fortbestånd och därmed den politiska dominansen. Förslag har
framlagts om att bl.a. införa en starkare centralism på det federala
planet, något som alltså skulle gynna Serbien. Slovenien och Kroatien
önskar i stället ge ökad makt och ökat självbestämmande åt delrepublikerna,
vilket bl.a. skall kunna inkludera utträdesrätt ur federationen.
Nyligen hållna val i båda dessa delrepubliker ledde till seger för
etnisk-nationalistiska icke-kommunistiska partier.

1989/90:UU22

26

Ekonomiskt är den norra delen av landet, t.ex. Slovenien och
Kroatien, relativt väl utvecklade medan Kosovo, Makedonien och
Montenegro i södra delen av landet befinner sig på en betydligt lägre
utvecklingsnivå och kräver stora ekonomiska utjämningsinsatser från
den federala regeringen. Ar 1989 inlemmades Kosovo och Vojvodina
fastare i Serbien genom olika konstitutionella reformer. Provinserna
kan i och med detta anses i allt väsentligt ha förlorat sitt inre
självstyre.

Befolkningen i Kosovo är till drygt 90 % av albanskt ursprung. Den
albanska befolkningens krav på ökad självständighet trycks ner av den
serbiska centralregeringen. Mänskliga rättigheter förtrycks genom de
omfattande lagstiftningsåtgärder som begränsar kosovoalbanernas rättigheter
t.ex. på det ekonomiska och kulturella området. Sedan ett par
år tillbaka pågår allvarliga oroligheter som krävt många dödsfall.
Undantagstillstånd infördes i mars 1989 men upphävdes den 18 april
1990.

Utskottet

I motion U605 (mp) tas den politiska situationen i Kosovo upp samt
de brott mot mänskliga rättigheter som begås av den serbiska regeringen
mot kosovoalbanerna. Motionärerna yrkar att de personer som flytt
från Kosovo till Sverige skall betraktas som politiska flyktingar.

Utskottet får med stort beklagande konstatera att den i stora drag
positiva utvecklingen vad gäller respekten för mänskliga rättigheter i
Jugoslavien allvarligt urholkas genom det systematiska och ständigt
utvidgade förtryck av den albanska befolkningens rättigheter som pågår
i Kosovo. De övergrepp som begås omfattar fängslande efter summariska
rättegångar, fängslande för politiska brott (enligt Amnesty International
fängslades 4 000 personer av politiska skäl under år 1989.
Majoriteten av de fängslade var jugoslavalbaner), rättsligt godtycke
(t.ex. möjligheten att isolera personer som anses utgöra en fara för den
rådande samhällsordningen) samt ekonomiskt och kulturellt förtryck
av den albanska befolkningen. Dessa övergrepp är enligt utskottets
uppfattning helt oacceptabla. Frågan har från svensk sida tagits upp
med representanter för den serbiska regeringen.

Utskottet utgår från att regeringen i kontakter med representanter
för såväl centralregeringen som den serbiska regeringen kritiserar dessa
brott mot de mänskliga rättigheterna. Vid det möte om den mänskliga
dimensionen inom ramen för ESK som äger rum i juni 1990 kommer
enligt vad utskottet erfar frågan om nationella minoriteters rättigheter
att tas upp. Därmed bör även den albanska befolkningens i bl.a.
Kosovo rättigheter tas upp.

Härmed får yrkande 1 i motion U605 (mp) anses besvarat.

1989/90:UU22

27

Vad gäller frågan om generell politisk asyl för jugoslavalbaner som
kommit till Sverige får utskottet konstatera att i inga fall ges politisk
asyl generellt till en viss grupp personer utan alla fall bedöms individuellt.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U605 (mp).

5. Mänskliga rättigheter i Albanien
Bakgrund

Amnesty International tar i sin årsrapport 1989 upp situationen i
Albanien och konstaterar att samvetsfångar hålls i förvar i fängelser
eller straffläger med stöd av lagar som allvarligt inskränker vissa
mänskliga rättigheter. Rättsskyddet är otillräckligt för politiskt åtalade,
och fängelseförhållandena är svåra. Ett stort antal brott i strafflagen är
belagda med dödsstraff. På grund av censuren i landet är det svårt att
få upplysningar, men av allt att döma satt de flesta samvetsfångar i
fängelse för att de sökt hävda sin yttrande- och rörelsefrihet. Försök att
lämna Albanien utan tillstånd straffes med minst tio års fängelse eller
döden. Aven släktingar till personer som lämnat landet utan tillstånd
interneras.

Albanien har inte antagit 1966 års konventioner rörande de mänskliga
rättigheterna. Albanien har under åren 1984—1988 behandlats
under MR-kommissionens underkommissions konfidentiella möten
enligt den s.k. 1503-proceduren. Fram till 1988 beslutade dock kommissionen
att inte offentligt behandla Albanien. Eftersom ingen förbättring
skett under åren och eftersom den albanska regeringen vägrat
samarbeta med kommissionen beslöts 1988 att hädanefter ta upp
landets brott mot de mänskliga rättigheterna till offentlig behandling
och att offentliggöra de anmälningar mot Albanien som inkommit till
kommissionen.

Anmälningar mot Albanien om religiös ofördragsamhet har tagits
upp av MR-kommissionens särskilde rapportör för dessa frågor.

Vid årets möte med MR-kommissionen togs följaktligen Albanien
upp och landet erinrades om sina skyldigheter att samarbeta med
kommissionen. Den albanska regeringen uppmanades att rapportera
till kommissionen om hur landets lagar anpassats till internationella
regler om mänskliga rättigheter och kommentera de konkreta anklagelser
om brott mot mänskliga rättigheter som framförts till kommissionens
särskilde rapportör om religiös ofördragsamhet. Situationen
för de mänskliga rättigheterna i Albanien kommer även nästa år att tas
upp av MR-kommissionen.

1989/90:UU22

28

Utskottet

1989/90: UU22

I motionerna U641 (fp) och U651 (m) yrkas att Sverige skall fortsätta
verka för att Albaniens brott mot de mänskliga rättigheterna behandlas
i MR-kommissionen.

Som utskottet anförde i betänkande 1989/90:UU5 är det uppenbart
att allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna begås i Albanien.
Det faktum att MR-kommissionen nu tar upp Albanien vid sina årliga
möten bör enligt utskottets uppfattning förhoppningsvis få som resultat
att den albanska regeringen inser sina humanitära skyldigheter. Något
som pekar på en förändring i denna riktning är att den albanska
regeringen nyligen tillkännagivit att albaner skall fa pass och rätt att
företa utlandsresor samt att religiös propaganda inte längre är straffbart
och att antalet brott som renderar dödsstraff minskat. Ett justitieministerium
inrättas på nytt. Utskottet lår även välkomna att FNs generalsekreterare
nyligen besökt Albanien. Inför besöket hade MR-kommissionen
särskilt uppmanat generalsekreteraren att få information om
situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i landet och
rapportera till MR-kommissionens nästa möte.

Härmed får ifrågavarande del av yrkande 11 i motion U641 (fp) och
motion U651 (m) anses besvarade.

I motion U623 (fp) yrkas att Sverige skall trappa upp sina kontakter
med Albanien. Samtidigt som regeringen enligt motionären bör markera
vårt avståndstagande från förtrycket bör den markera intresse för
kontakter mellan länderna. I likhet med förra året krävs i motionen
att Sverige skall öppna en ambassad i landet och utforma en strategi
för hur kontakter mellan Albanien och Sverige kan förbättras i syfte
att främja en utveckling mot större respekt för de mänskliga rättigheterna
i landet.

Liksom förra året får utskottet konstatera att de svenska möjligheterna
att undersöka hur t.ex. den albanska befolkningens mänskliga
rättigheter respekteras under de förhållanden som nu råder i landet
inte torde kunna förbättras genom att Sverige öppnar en ambassad.
Enligt utskottets uppfattning sköts bevakningen av Albanien under
nuvarande omständigheter helt tillfredsställande från ambassaden i
Belgrad. Den albanska regeringen håller emellertid på att sakta öppna
landet för kontakter med omvärlden och lämna sin självpåtagna isolering.
Inbjudan till FNs generalsekreterare, överväganden att upprätta
diplomatiska förbindelser med USA, Sovjetunionen och EG samt
kontakter med ESK-processen är bevis härpå. Denna utveckling är
glädjande och skall självfallet, enligt vad utskottet redan anförde förra
året, bemötas positivt av den svenska regeringen. Samtidigt skall den
svenska regeringen närhelst tillfälle ges påtala de brott mot mänskliga
rättigheter som förekommer i Albanien.

Härmed får motion U623 (fp) anses besvarad.

29

6. Mänskliga rättigheter i Turkiet

1989/90: UU22

Bakgrund

Utskottet har under en följd av år behandlat frågan om mänskliga
rättigheter i Turkiet, dels i samband med behandlingen av rapporten
från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska församling,
dels i tidigare betänkanden om mänskliga rättigheter (senast
1989/90:UU5).

Under det senaste året har vissa politiska fri- och rättigheter återställts
formellt och den turkiska regeringen har anslutit sig till internationella
folkrättsliga instrument avseende mänskliga rättigheter. Turkiet
har accepterat Europadomstolens behörighet att pröva klagomål
från enskilda. Tidigare har Turkiet anslutit sig till såväl FNs som
Europarådets konvention mot tortyr. För ytterligare formella framsteg
mot ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet krävs dock i
flertalet fall genomgripande lagändringar och i vissa fall ändringar i
konstitutionen.

Det är också ännu långt kvar innan de åtgärder som vidtagits för att
höja respekten för mänskliga rättigheter praktiskt börjar tillämpas t.ex.
inom den turkiska rättskipningen. Enligt rapporter från Amnesty
International är tortyr och misshandel fortfarande vanligt förekommande
trots Turkiets anslutning till internationella konventioner. Rättskipningen
är fortfarande långsam, vilket medför att flera av de massrättegångar
som inleddes i början av 1980-talet ännu inte avslutats
(t.ex. rättegången mot den turkiska fackliga huvudorganisationen DISK
och mot fredsförbundet).

Ett stort antal av de statstjänstemän som avskedades av militärregimen
har fortfarande inte återfått sina tjänster. Fortfarande har inte
utfärdats någon amnesti till de turkiska medborgare som flydde i
början av 1980-talet under militärregimen. Dessa kan därför inte
återvända utan risk för åtal.

Den fackliga lagstiftningen är trots vissa förbättringar fortfarande
restriktiv och utestänger stora grupper av statsanställda från strejk- och
föreningsrätt. Åsiktsfriheten är begränsad genom restriktiv tillämpning
av förbudet i konstitutionen mot åtgärder som syftar till att en "social
klass" eller religiös rörelse skall överta statsledningen.

Den kurdiska minoriteten tillåts inte använda sitt språk officiellt
eller i skrift.

Utskottet

Mycket återstår innan Turkiet kan betraktas som en fullvärdig demokrati.
Turkiets ansökan om medlemskap i EG har ökat ansträngningarna
hos den turkiska regeringen att passa in i ett europeiskt demokratiskt
sammanhang. Europarådet har under en följd av år noga bevakat
utvecklingen i Turkiet och kritiserat de brott mot mänskliga rättighe -

ter som förekommer. Även denna granskning har sannolikt bidragit
till att påskynda den demokratiska utvecklingen i Turkiet. Sverige har
i detta sammanhang spelat en aktiv roll.

I och med att Turkiet erkänt den individuella klagorätten kommer
enskilda fall att kunna tas upp inför den europeiska kommissionen för
de mänskliga rättigheterna och vidare inför domstolen. Det står alltså
därmed var och en fritt att inför kommissionen påtala brott mot
mänskliga rättigheter som begås i Turkiet. Detta innebär t.ex. att
kurder i Turkiet kan påtala brott mot sina rättigheter.

Antagandet av den europeiska tortyrkonventionen kommer att innebära
att den övervakningskommitté som skall tillse hur staterna efterlever
sina åtaganden besöker Turkiet. Utskottet vill i detta sammanhang
uttrycka sin oro över att tortyr fortfarande används i turkiska fängelser.

Efter att ha tagit del av bl.a. rapporter från Amnesty International
om fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet, bl.a.
fortsatt tortyr i de turkiska fängelserna, får utskottet uttrycka sin stora
oro över att situationen i Turkiet inte synes förbättras utan snarare åter
blivit sämre.

Vad som i motionerna U624 och U641 yrkas om att åter anmäla
Turkiet inför Europakommissionen resp. Europadomstolen bör, enligt
utskottets mening, kunna övervägas i ljuset av den rapport som blir
resultatet av ett besök av övervakningskommissionen i Turkiet.

Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U624 (vpk) och
ifrågavarande del av yrkande 4 i motion U641 (fp) anses besvarade.

Inom ramen för den s.k. mekanismen i slutdokumentet från ESKuppföljningsmötet
i Wien i januari 1989 kan medlemsstaterna påtala
varandras brister i efterlevnaden av de åtaganden som gjorts avseende
mänskliga rättigheter. Även vid konferensen om den mänskliga dimensionen
tas missförhållanden upp i olika länder. Den svenska delegationen
tog upp Turkiet vid det möte avseende den mänskliga dimensionen
som hölls i Paris i juni 1989. Turkiet kan enligt utskottets
uppfattning även tas upp vid nästa möte i juni i år om den mänskliga
dimensionen, bl.a. vid behandlingen av frågor om nationella minoriteter.

Möjligheterna att övervaka Turkiets väg mot demokrati och mänskliga
rättigheter är alltså många. Europarådet spelar här en unik roll.
Utskottet utgår från att regeringen och den svenska parlamentarikerdelegationen
även fortsättningsvis kommer att noga följa denna fråga och
ta erforderliga initiativ. Det är utskottets förhoppning att utvecklingen
avseende respekten för mänskliga rättigheter åter skall vända i en
positiv riktning.

I den mån kurdernas mänskliga rättigheter kan tas upp till behandling
i MR-kommissionen inkluderas även den turkiska regeringens
behandling av den kurdiska minoriteten. Som utskottet tidigare framfört
bör regeringen fortsätta ansträngningarna att ta upp kurdernas
mänskliga rättigheter till behandling i FN.

1989/90:UU22

31

Möjligheterna att tillsätta en särskild rapportör som skall bevaka de
mänskliga rättigheterna i Turkiet, vilket yrkas i motion U624 (vpk),
anser utskottet emellertid för närvarande vara små. De särskilda s.k.
tematiska rapportörer som tillsätts av MR-kommissionen kan även
undersöka förhållanden i Turkiet (t.ex. rapportörer som bevakar tortyr
och ofrivilliga försvinnanden).

Med det ovan anförda avstyrks yrkande 3 i motion U624 (vpk).
Yrkande 2 i motion U624 (vpk) och kvarvarande del av yrkande 4 i
motion U641 (fp) får anses besvarade.

7. Det kurdiska folkets mänskliga rättigheter
Bakgrund

Utskottet har under en lång följd av år tagit upp kurdernas situation
(senast 1989/90:UU5). En utförlig beskrivning av det kurdiska folkets
situation och geografiska belägenhet har givits under tidigare behandling
av frågan, och utskottet får hänvisa till dessa. (UU 1983/84:12, UU
1985/86:2 och 21, UU 1987/88:4 samt 1988/89:UU6).

Den kurdiska befolkningen finns utspridd över ett gränsområde
mellan sex länder: Turkiet, Syrien, Irak, Iran, Sovjetunionen och
Libanon. Den största befolkningsgruppen finns i Turkiet och beräknas
uppgå till 10—12 miljoner kurder. Ca 5 miljoner beräknas bo i Iran,
2,5 miljoner i Irak, 800 000 i Syrien och mindre grupper i Sovjetunionen
och Libanon.

Utskottet

De kurdiska minoritetsgrupperna lever i en utsatt situation i synnerhet
i Irak. Förföljelserna mot den kurdiska minoritetsbefolkningen har i
Irak efter krigsstilleståndet med Iran tagit sig bestialiska uttryck genom
bombningar av byar och genom användandet av kemiska stridsmedel
mot bl.a. kvinnor och barn. Det sålunda upptrappade våldet och
förbrytelserna mot kurderna är bestraffning för att den kurdiska motståndsrörelsen
stödde Iran under kriget. Tiotusentals kurder har på
grund av detta flytt från sina hem, och många lever nu i svåra
förhållanden i flyktingläger. Stora grupper har deporterats från de
norra kurdiska områdena i landet till södra Irak.

Samtidigt som den kurdiska minoriteten i den irakiska grundlagen
tillförsäkrats etniska och kulturella garantier samt regional autonomi
med visst självstyre framför allt i kulturella frågor, pågår medvetna
ansträngningar från den irakiska regimen att assimilera den kurdiska
befolkningen och utplåna dess kurdiska särart. Samma politik förs i
Turkiet, där bl.a. det kurdiska språket är förbjudet.

1989/90: UU22

32

Det är enligt utskottets mening oacceptabelt att kurdernas mänskliga
rättigheter inte respekteras i de länder där de lever som minoritetsgrupp.
De, liksom andra minoriteter, bör fa leva i fred, fa del av den
ekonomiska utvecklingen och bibehålla sina kulturella särdrag.

Sverige försökte under årets möte med MR-kommissionen tillsammans
med andra stater att åter ta upp Iraks brott mot de mänskliga
rättigheterna, bl.a. kurdernas situation, till behandling. Detta lyckades
tyvärr inte på grund av irakiskt motstånd med stöd av huvudparten av
u-länderna i MR-kommissionen.

Sverige kritiserade Irak i ett inlägg vid MR-kommissionen då bl.a.
situationen för den kurdiska minoriteten togs upp.

Den särskilde representant som tillsattes av MR-kommissionen för
att undersöka brotten mot mänskliga rättigheter i Iran tilläts för första
gången besöka Iran i januari 1990. Rapportören skall senare i år ånyo
besöka Iran. Den kurdiska minoritetens situation kan därvid även
studeras. Den rapportör som undersöker fall av summariska rättegångar
och utomrättsliga avrättningar har även studerat Iran, bl.a. avrättningarna
av langar som uppges vara medlemmar av eller sympatisörer
till organisationer som står i opposition till regeringen.

Regeringen bör enligt utskottets uppfattning fortsätta ansträngningarna
att ta upp kurdernas mänskliga rättigheter till behandling i FN i
syfte att förmå de länder där kurderna bor att respektera denna
minoritets rättigheter. Kriget mellan Iran och Irak förde med sig
oerhörda mänskliga lidanden inte minst bland kurderna. Det är utskottets
förhoppning att fredsförhandlingarna mellan Irak och Iran
även skall behandla kurdernas situation.

Utskottet får liksom tidigare beklaga svårigheterna med att väcka en
bred internationell opinion i FN för den kurdiska frågan i sin helhet.

Som utskottet tidigare framfört är Europarådet inte primärt forum
för frågor rörande kurdernas situation och rättigheter, eftersom Turkiet
endast är ett av de länder som har en kurdisk minoritet. Det
faktum att Turkiet nu erkänt den enskilda klagorätten i Europarådet
gör det dock möjligt även för den kurdiska minoriteten i Turkiet att
väcka talan. Inom ramen för det svenska engagemanget för en demokratisk
utveckling i Turkiet torde också kurdernas rättigheter kunna
bevakas.

Utskottet utgår ifrån att regeringen tar alla tillfållen i akt att främja
kurdernas mänskliga rättigheter såväl i internationella fora som genom
bilaterala kontakter med de berörda länderna.

Härmed får motion U626 (m), berörd del i yrkande 11 i motion U641
(fp), yrkande 8 i motion U642 (c), yrkandena 1 — 3 i motion U654
(mp) och yrkandena 1 — 3 i motion U655 (vpk) anses besvarade.

Ekonomiska sanktioner mot Iran, Irak och Turkiet, vilket föreslås i
motion U655 (vpk), är dock enligt utskottets uppfattning inte en
framkomlig väg. Enligt praxis skall ekonomiska sanktioner mot ett
land endast vidtas efter beslut eller rekommendation av FNs säkerhetsråd.
(Undantag är sanktioner mot Sydafrika).

1989/90:UU22

33

3 Riksdagen 1989/90. 9 sami. Nr 22

Härmed avstyrks yrkande 7 i motion U655 (vpk).

Motionerna U654 (mp) och U655 (vpk) tar upp de kurdiska flyktingarna
som flytt från Irak och nu lever i mycket svåra förhållanden i
flyktingläger i Turkiet. Utskottet får i likhet med motionärerna i U654
(mp) djupt beklaga att UNHCR ännu inte kunnat få komma in och
bistå flyktingarna i lägren. Enligt vad utskottet erfarit kan en lösning
snart vara förestående. Sverige har ställt 4 milj.kr. till UNHCRs förfogande
för detta arbete. Regeringen har vid ett flertal tillfällen både till
Turkiet och till UNHCR uttryckt oro över att biståndsprojekt inte
kommit i gång liksom över UNHCRs bristande insyn i lägren. Flyktingarna
i lägren lever under mycket svåra förhållanden. Detta gäller
inte minst barnen. Utskottet delar den oro för föräldralösa barn och
handikappade barn som framförs i motion U655 (vpk). Utskottet utgår
från att de biståndsinsatser som redan gjorts och som görs även riktar
sig till dessa utsatta grupper. Enligt vad utskottet erfar bidrar Rädda
Barnen och Svenska röda korset med 3 milj.kr. för insatser i flyktinglägren.

Härmed får yrkande 4 i motion U654 (mp) och yrkandena 4—6 i
motion U655 (vpk) anses besvarade.

8. Mänskliga rättigheter i Irak

Utskottet

Mänskliga rättigheter kränks i Irak. Som utskottet redan tidigare i
detta betänkande konstaterat begås ytterst allvarliga kränkningar av
den kurdiska minoritetens mänskliga rättigheter. Tortyr, försvinnanden,
fångslanden på politiska grunder, summariska rättegångar m.m.
förekommer utbrett och riktar sig även mot andra befolkningsgrupper
i Irak.

I motionerna U641 (fp) och U642 (c) yrkas att den svenska representanten
i MR-kommissionen aktualiserar frågan om en särskild rapportör
för granskning av anmälda brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna
i Irak.

Som utskottet redan tidigare i detta betänkande anfört har bl.a.
Sverige vid upprepade tillfållen sökt ta upp de brott som den irakiska
regeringen begår mot mänskliga rättigheter till behandling i MRkommissionen.
Hittills har detta inte lyckats eftersom Irak har förmått
en majoritet av medlemmarna i kommissionen att rösta för att frågan
inte skall behandlas. Vid årets möte med kommissionen behandlades
en inbjudan till underkommissionens för förhindrande av diskriminering
och skydd av minoriteter medlemmar att besöka Irak. En resolution
med syfte att formalisera inbjudan och hemställa en rapport från
besöket till kommissionens nästa möte föranledde emellertid Irak att
återta inbjudan.

1989/90:UU22

34

Utskottet utgår ifrån att regeringen fortsätter sina ansträngningar att
ta upp det irakiska förtrycket av mänskliga rättigheter till behandling i
MR-kommissionen och därmed också aktualiserar frågan om en särskild
rapportör.

Därmed får ifrågavarande del av yrkande 11 i motion U641 (fp) och
yrkande 15 i motion U642 (c) anses besvarade.

9. Mänskliga rättigheter i Iran
Utskottet

I motionerna U642 (c) och U650 (vpk) tas den iranska regeringens
brott mot de mänskliga rättigheterna upp.

Som utskottet redan tidigare konstaterat har MR-kommissionens särskilde
representant för Iran äntligen tillåtits besöka landet. I den
rapport över besöket som representanten framlade vid årets möte med
MR-kommissionen konstaterar rapportören att vissa förbättringar skett
i skyddet av de mänskliga rättigheterna i Iran. Exempel härpå var ökad
tolerans av bahaierna även om det officiella förbudet för dem att utöva
sin religion fortfarande bestod. Allvarliga anklagelser om missförhållanden
framfördes också i rapporten t.ex. misshandel och tortyr och att
personer som officiellt avtjänat frihetsstraff kvarhållits i fängelset eller
avrättats. Rapportören anser att förhållandena i landet påfordrar ett
nytt besök. Ett sådant är planerat till augusti 1990.

Den resolution avseende rapportörens rapport som antogs i MRkommissionen
var mycket återhållsam. Sverige ansåg sig därför inte
kunna ställa upp som medförslagsställare.

Rapporten har också utsatts för stark kritik av oppositionen i Iran,
dels för alltför stor återhållsamhet hos rapportören, dels för att iranska
myndigheter på olika sätt hindrat rapportören från att effektivt kunna
genomföra sitt uppdrag.

Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis arbetar för
att Irans brott mot de mänskliga rättigheterna uppmärksammas och
påtalas t.ex. i MR-kommissionen samt vid bilaterala kontakter.

Därmed får yrkande 14 i motion U642 (c) och motion U650 (vpk)
anses besvarade.

10. Mänskliga rättigheter i Palestina

Utskottet

I motion U606 (fp) yrkas att Sverige aktivt bör stödja det arbete som
bedrivs av MR-kommissionens särskilda kommitté som har till uppgift
att undersöka israeliska åtgärders inverkan på situationen för mänskliga
rättigheter i de ockuperade områdena.

1989/90:UU22

35

Så sker också. Sverige fördömde vid årets möte med MR-kommissionen
Israels fortsatta kränkning av det palestinska folkets mänskliga
rättigheter och röstade för den resolution som kommissionen antog
om mänskliga rättigheter i det ockuperade Palestina. Resolutionen
baseras bl.a. på den särskilda kommitténs rapport. Utskottet får senare
i år anledning återkomma till konflikten i Mellanöstern och till
situationen på de ockuperade palestinska områdena. Tidigare har utskottet
uttalat sig i frågan i bl.a. betänkande 1989/90:UU3.

Därmed får yrkande 3 i motion U606 anses vara besvarat.

11. Mänskliga rättigheter i Afghanistan
Bakgrund

Utskottet har under en följd av år behandlat situationen i Afghanistan,
senast i oktober 1989 (1989/90:UU2).

Efter det att de sista sovjetiska trupperna i enlighet med Genéveöverenskommelserna
(14 april 1988) lämnade Afghanistan den 15
februari 1989 har stridigheterna fortsatt mellan Mudjahedin (de stridande
delarna av motståndsrörelsen som befinner sig inne i Afghanistan)
och den Sovjetstödda Kabulregeringens trupper.

Sovjetunionen fortsätter att med bl.a. vapenleveranser stödja regeringen
under ledning av president Najibulla. USA fortsätter att tillsammans
med Pakistan stödja Mudjahedin. Stridigheterna förmodas komma
att fortsätta. Den interimsregering som år 1988 bildades av de sju
partier som befinner sig i landsflykt i Peshawar i Pakistan (Afghanistans
islamiska enhet) har splittrats på grund av motsättningar mellan
vissa av partierna. En del av dessa (Jamiat-partiet och Hezb-i-Islami)
bekämpar varandra inne i Afghanistan.

Den fråga som kan sägas vara grunden till konflikten i Afghanistan,
vem som politiskt skall styra landet, berördes inte i Genéveöverenskommelserna.
Motståndsrörelsen var ej part vid överenskommelserna
och menar att dessa slöts över dess huvud. På grund av de fortsatta
stridigheterna kvarstår flyktingproblemet. Ca 5 miljoner flyktingar har
tagit sin tillflykt till Pakistan (3 miljoner) och Iran (2 miljoner). Ett
stort antal afghaner befinner sig fortfarande på flykt inom landet.

Under de nio år som den sovjetiska ockupationen av Afghanistan
varade krävde FNs generalförsamling i årliga resolutioner de utländska
truppernas tillbakadragande från landet och det afghanska folkets rätt
till självbestämmande. Den svenska regeringen har upprepade gånger i
FNs generalförsamling uttryckligen ställt sig bakom resolutionens krav.
Under 1989 års generalförsamling krävde Sverige att FN via säkerhetsrådet
tar sitt ansvar och bidrar till genomförandet av en fredlig lösning
på konflikten i Afghanistan.

År 1984 tillsattes en särskild rapportör för att granska situationen
när det gäller de mänskliga rättigheterna i Afghanistan. I likhet med
tidigare år presenterade denne till årets möte med MR-kommissionen
en rapport om situationen som byggde på information inhämtad såväl
i Afghanistan som i flyktingläger i Iran och Pakistan. Rapportören

1989/90: UU22

36

framhöll i sin rapport att situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna
inte förbättrats efter det sovjetiska uttåget. Den väpnade konflikten
kvarstod och förorsakade alltjämt enormt mänskligt lidande och
ledde till att 5 miljoner flyktingar fortfarande stannade i exil. Oröjda
minfält i flera provinser var vidare ett hinder för att flyktingarna
skulle kunna återvända. Enligt rapportören uppgick den officiella
siffran för antalet politiska fångar till 3 000. Vissa förbättringar hade
dock skett av förhållandena i fängelserna. Rapportören betonade i sina
rekommendationer till kommissionen att alla parter i konflikten måste
respektera den humanitära rätten.

Utskottet

Den fortsatta konflikten i Afghanistan innebär ohyggliga lidanden för
befolkningen dels den som är kvar inne i landet, dels den som
befinner sig i flyktingläger i Pakistan eller Iran. Avsaknaden av en
lösning på konflikten hindrar främjandet av de mänskliga rättigheterna.
Utskottet får åter framföra förhoppningen att såväl krigföringen
som de utländska vapenleveranserna till de stridande parterna i Afghanistan
skall upphöra och att en politisk lösing skall komma till stånd
som tillgodoser det afghanska folkets önskemål. Det är av största vikt
att flyktingarna får återvända för att åter i fred kunna bygga upp sitt
land. Utskottet utgår från att den svenska regeringen fortsätter det
humanitära biståndet till såväl flyktingarna som de nödlidande inne i
Afghanistan. Den svenska regeringens önskan att hålla sig informerad
om utvecklingen i Afghanistan bör naturligtvis även i fortsättningen
innebära kontakter med samtliga berörda parter inkl. den afghanska
motståndsrörelsen.

Det afghanska folkets rätt till självbestämmande, oberoende, fred och
att utan inblandning och påtryckning utifrån välja sitt eget ekonomiska,
politiska och sociala system har, vilket framgår av bakgrunden till
detta betänkande, åter och åter igen fastslagits av FNs generalförsamling.
Sverige ställer sig bakom FNs krav.

Utskottet välkomnar det faktum att internationella rödakorskommittén
numera tillåts besöka alla delar av Afghanistan.

Härmed får yrkandena 1 — 5 i motion U629 (m) anses besvarade.

I motion U642 (c) yrkas att regeringen i sina kontakter med Sovjetunionen
påtalar vikten av att Sovjet aktivt deltar i minröjningsarbetet i
Afghanistan. Enligt av vad som ovan framgår var mineringen och
behovet att få bort minorna en av de frågor som togs upp av den
särskilde rapportören i dennes rapport inför MR-kommissionen. Minröjning
ingår även som ett prioriterat område i det återuppbyggnadsprogram
som FN planerar. Insatserna på detta område har på grund av
de fortsatta stridigheterna fått inriktas på förebyggande utbildning
bland flyktingarna så att dessa när de en dag återvänder själva skall
kunna upptäcka och oskadliggöra minor. ">m utskottet konstaterat
tidigare skulle minröjningsarbetet när detL. wan komma i gång i större

1989/90: UU 22

37

skala naturligtvis underlättas av ett sovjetiskt deltagande. Utskottet
utgår från att regeringen i relevanta sammanhang tar upp denna fråga
med sovjetiska representanter.

Därmed får yrkande 9 i motion U642 (c) anses besvarat.

12. Mänskliga rättigheter i Indonesien
Bakgrund

Utskottet har under en lång följd av år behandlat mänskliga rättigheter
i Indonesien, i synnerhet vad avser Östra Timors rätt till självbestämmande
(senast 1989/90:UU5).

Den svenska regeringen har tagit avstånd från Indonesiens invasion
och annektering av Östra Timor som ägde rum år 1975. Denna åsikt
har under årens lopp redovisats offentligt upprepade gånger.

Det är samtidigt uppenbart att Östra Timor under de drygt 14 år
som förflutit efter invasionen successivt blivit allt festare inlemmat i
Indonesien. Detta har föranlett allt fler länder i världen att konstatera
att Indonesien har överhöghet över Östra Timor.

En viss motståndskamp, ledd av Fretilin, torde förekomma, men
den är av allt att döma av begränsad omfattning.

FNs generalsekreterare har sedan 1982 generalförsamlingens uppdrag
att genom konsultationer med alla berörda parter söka nå en
lösning på den otillfredsställande situationen. Dessa konsultationer har
hittills inte fått något genombrott.

Östra Timor-frågan har sedan 1982 inte förekommit på generalförsamlingens
dagordning, bl.a. i avvaktan på att generalsekreterarens
konsultationer skall ge något resultat.

Vad gäller Irian Jaya (tidigare Västpapua) antog generalförsamlingen
år 1969 en resolution rörande Västpapuas införlivande med Indonesien.
Sverige röstade för resolutionen. Resolutionen rör tillämpningen
av 1962 års överenskommelse mellan Indonesien och den tidigare
kolonialmakten Nederländerna om Västra Nya Guinea (Västpapua).

Efter FN-ledda förhandlingar hade år 1962 överenskommits att
Indonesien skulle överta administrationen över den holländska kolonin
för att senast 1969 hålla folkomröstning om områdets fortsatta
status. Självbestäm mandet genomfördes på indonesiskt vis med tillsatta
konsultativa församlingar uppgående till sammanlagt 1 025 personer.
Församlingarna röstade enhälligt för att Västpapua skulle fortsätta att
ingå i Indonesien. Den representant som FN tillsatt för att följa
självbestäm manderättsakten konstaterade i sin rapport att en sådan ägt
rum i enlighet med indonesisk praxis samt med de begränsningar som
följt av territoriets geografiska karakteristika och den allmänna politiska
situationen i området.

Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Indonesien är
inte tillfredsställande. Ett undantag är religionsfriheten med förhållandevis
stor tolerans. Dödsstraff används. Tortyr och misshandel av

1989/90:UU22

38

fångar förekommer, människor försvinner, rättssäkerheten är liten,
domstolarna är både ofria och korrumperade. Situationen bedöms vara
sämst i Östra Timor och på Irian Jaya.

Organisationer som bevakar och försvarar mänskliga rättigheter
tillåts. ICRC får fritt verka i Östra Timor. Sedan den 1 januari 1989
behöver utlänningar inte tillstånd för att besöka Östra Timor. Besökstillstånd
krävs däremot för utlänningar på Irian Jaya. ICRC har dock
insyn även där.

FNs underkommission för förhindrande av diskriminering och
skydd av minoriteter antog vid sitt möte i augusti 1989 en resolution
om Östra Timor. I resolutionen anmodas bl.a. den indonesiska regeringen
att tillåta besök på Östra Timor av MR-organisationer.

Utskottet

Den svenska inställningen till den otillfredsställande situationen på
Östra Timor är välkänd för den indonesiska regeringen. Vår uppfattning
har under årens lopp redovisats upprepade gånger.

Det är åter utskottets förhoppning att konsultationerna i FNs generalsekreterares
regi skall leda till en låsning som går den timoresiska
befolkningens legitima önskemål till mötes. Detta kan självfallet innebära
anordnandet av folkomröstning.

Vad gäller Irian Jaya får utskottet konstatera att Sverige accepterade
Västpapuas införlivande med Indonesien genom ett antagande av resolution
2504 (XXIV) år 1969.

Frågan om direkt stöd till Fretilin och OPM har, vad avser den
förstnämnda befrielserörelsen, tidigare behandlats av utskottet. Utskottet
konstaterade då (1989/90:UU5) att direkta bidrag till befrielserörelser
enligt svensk praxis endast bör utgå om FNs generalförsamling i en
resolution med svensk anslutning uttalat sig till förmån för ett sådant
stöd. Detta är inte fallet vare sig med Fretilin eller OPM.

Därmed avstyrks yrkandena 2 och 5 i motion U618 (mp) samt yrkande
5 i motion U630 (vpk). Yrkande 4 i motion U630 (vpk) får anses
besvarat.

De brott som begås mot mänskliga rättigheter i Östra Timor, på Irian
Jaya och i Indonesien måste fördömas. Enligt Amnesty International
har situationen i Östra Timor och på Irian Jaya inte förbättrats under
det gångna året trots regeringens löfte om större politisk öppenhet.
Politiska fångar har avrättats under 1990, andra har fängslats på
politiska grunder och efter tvivelaktiga rättegångar. Amnesty har fått
rapporter om misstänkt tortyr och dålig behandling av politiska fångar.
Det är utskottets övertygelse att regeringen även framgent såväl inom
ramen för FN som bilateralt kommer att arbeta för att demokrati och
mänskliga rättigheter respekteras såväl i Indonesien som i andra länder
där dessa rättigheter förnekas.

1989/90: UU22

39

Härmed får yrkande 3 i motion U618 (mp) och yrkande 6 i motion
U630 (vpk) anses besvarade.

Vad gäller yrkandena i motionerna U618 (mp) och U630 (vpk) om att
Sverige skall lämna samarbetsorganet Intergovernmental Group on
Indonesia (IGGI) får utskottet liksom tidigare år framföra följande.
Sverige deltar i likhet med flertalet andra OECD-länder, bl.a. Norge,
Danmark och Finland, sedan 1980 som observatör vid IGGIs årliga
möten. Syftet med observatörskapet är att erhålla allmän ekonomisk,
handelspolitisk och kommersiell information om Indonesien. Så länge
regeringen bedömer att det svenska observatörskapet har ett informationsvärde,
ser utskottet ingen anledning att förorda att detta upphör.

Yrkande 4 i motion U618 (mp) och yrkande 2 i motion U630 (vpk)
avstyrks därmed.

I motion U630 (vpk) yrkas att svenskt biståndssamarbete inte skall
upptas så länge Indonesien bryter mot folkrätten. Utskottet får konstatera
att det svenska biståndssamarbetet med Indonesien är begränsat.
Via bl.a. fackliga organisationer har svenskt bistånd uppgående till
drygt 1 milj.kr. under 1988/89 givits till Indonesien. Katastrofbistånd
via Internationella röda korset har tidigare gått till befolkningen i
Ostra Timor.

Utskottet anser emellertid att såväl katastrofbistånd som bistånd till
demokratisk uppbyggnad och stöd till mänskliga rättigheter har en
plats att fylla även i framtiden.

Därmed avstyrks yrkande 3 i motion U630 (vpk).

13. Mänskliga rättigheter i Tibet
Bakgrund

Frågan om hur mänskliga rättigheter respekteras i Kina och Tibet har
före årets möte aldrig varit uppe som ett separat ärende vid MRkommissionens
möten. Situationen i Kina uppmärksammades under
mötet 1989 med FNs underkommission om förhindrande av diskriminering
och skydd av minoriteter. Underkommissionen antog då en
resolution enligt vilken Kina skulle tas upp vid 1990 års MR-kommissions
möte under den dagordningspunkt som behandlar underkommissionens
arbete. Så skedde även. Under den debatt som hölls uttryckte
många talare oro för situationen i Tibet och Kina. Ett resolutionsförslag
om situationen i Kina med bl.a. Sverige som medförslagsstäilare
kunde emellertid aldrig behandlas av kommissionen eftersom denna
efter omröstning baserad på en procedurregel beslöt att inte ta upp
resolutionen till behandling. Sverige vände sig mot detta beslut med
hänvisning till att situationen rörande mänskliga rättigheter i Kina var
en angelägen fråga.

Amnesty International har under de senaste åren rapporterat om
många fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet.

1989/90:UU22

40

Fångar torteras, människor har arresterats efter gatuprotester och hålls
fängslade utan rättegång och utan möjlighet till kontakt med anhöriga
eller advokat. Fredliga demonstranter har skjutits av polis.

Den svenska regeringen har aldrig ifrågasatt Kinas suveränitet över
Tibet. Tibet åtnjuter i dag formellt viss självstyrelse som s.k. autonom
region inom Kina.

Utskottet

I ett flertal motioner tas situationen i Tibet upp. I motion U615 (m)
yrkas bl.a. att regeringen internationellt skall agera för att den kinesiska
regeringen respekterar de mänskliga rättigheterna i Tibet och för att
en särskild FN-kommissarie tillsätts med uppgift att granska respekten
för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Aven motion U642 (c) tar upp
behovet av ökad respekt för mänskliga rättigheter i Tibet. I motion
U641 (fp) yrkas att Kina tas upp till granskning i MR-kommissionen
efter händelserna sommaren 1989.

Som framgår av bakgrunden ovan har Sverige agerat för att situationen
för mänskliga rättigheter i Kina inkl. Tibet skulle tas upp i
MR-kommissionen. Detta lyckades nu inte. Utskottet utgår från att
regeringen kommer att fortsätta söka att multilateralt inom ramen för
t.ex. MR-kommissionen och direkt med kinesiska företrädare ta upp
Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet. Det är dock
enligt utskottets uppfattning ännu för tidigt att ta upp frågan om en
särskild rapportör, vilket föreslås i motion U615 (m). De tematiska
rapportörer som redan finns t.ex. för religiös ofördragsamhet kan inom
ramen för ett allmänt studium av denna form av kränkning av de
mänskliga rättigheterna även studera förhållandena i ett enskilt land,
t.ex. Kina, vilket vore önskvärt.

Situationen i Tibet har tidigare tagits upp av talare vid MR-kommissionens
möten under kommissionens behandling av folkens rätt till
självbestämmande och under debatten om religiös ofördragsamhet.

Därmed får yrkande 3 i motion U610 (mp), yrkandena 1 och 2 i
motion U615 (m), berörd del av yrkande 11 i motion U641 (fp) samt
berörd del av yrkande 16 i motion U642 (c) anses besvarade.

Krav på ökat självstyre för Tibet har väckts i motion U642 (c) medan
motion U631 (fp) kräver att regeringen skall verka för att Tibets
ställning avgörs genom en internationellt kontrollerad folkomröstning.
I motion U615 (m) yrkas att regeringen skall verka för att den
kinesiska regeringen respekterar den fjärde Genévekonventionen från
1949.

I motionerna U615 (m), U610 (mp) och U649 (fp och mp) yrkas att
Sverige skall stödja Dalai Lamas ffedsplan och verka för att fredsförhandlingar
mellan Kina och Tibet kommer till stånd, enligt motion
U610 (mp) förslagsvis i Stockholm. Vidare yrkas i motion U610 (mp)

1989/90: UU22

41

att Dalai Lama och representanter för den tibetanska exilregeringen
inbjuds officiellt till Sverige och att tibetanernas rätt till självbestämmande
tas upp i FN och andra internationella fora.

Den svenska regeringen har inte ifrågasatt Kinas suveränitet över
Tibet. Den fjärde Genévekonventionen kan därmed inte åberopas av
Sverige såsom varande tillämplig på Tibet eftersom denna konvention
behandlar skydd av civilpersoner under krigstid bl.a. på ockuperade
områden. Våra krav på att de mänskliga rättigheterna skall respekteras
bör dock inte vara mindre av den anledningen. Inte heller kan Sverige
enligt utskottets uppfattning verka för att Tibets ställning avgörs i en
internationellt kontrollerad folkomröstning som krävs i motion U631

(fp)-

Krav på ökad självstyrelse för Tibet ingår däremot enligt utskottets
tolkning i den fredsplan i fem punkter för Tibet som Dalai Lama
framlagt.

Övriga punkter i fredsplanen är att Tibet förklaras som en fredszon,
att kinesiska trupper dras tillbaka, att invandringen av kineser avbryts,
att tibetanernas mänskliga rättigheter respekteras och att Tibets ekologi
skyddas och kultur återuppbyggs. Fredsplanen innehåller även förslag
till en dialog mellan Kina och Tibet.

Det är denna dialog som utskottet anser att vi från svensk sida bör ta
festa på. En situation i Tibet präglad av fredliga förhållanden och
respekt för mänskliga rättigheter förutsätter uppenbarligen att tibetanernas
krav på ökat självbestämmande tillgodoses. Skulle tibetanska
och kinesiska företrädare framställa en önskan om Stockholm som
mötesplats skall detta självfallet bemötas positivt.

I motion U610 (mp) yrkas på en officiell inbjudan till Dalai Lama.

En inbjudan av Dalai Lama under former som skulle kunna tolkas
som ett erkännande ställer sig av orsaker som utskottet ovan redovisat
ogörlig. Detta hindrar dock inte att ett besök under andra former
skulle kunna vara av värde. Det ankommer dock dessutom enligt
utskottets uppfattning på regeringen att själv bestämma vilka officiella
inbjudningar som den önskar utfärda.

Regeringen bör enligt utskottets uppfattning fortsätta att med kinesiska
företrädare ta upp situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna
i Tibet. Yttrandefrihet och demonstrationsfrihet måste respekteras.
Den tibetanska kulturen måste skyddas och vördas. En lösning på den
allvarliga situationen i Tibet kan emellertid endast uppnås genom en
dialog mellan Tibet och Kina och genom att våld undviks.

Därmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U610 (mp), yrkande 3 i
motion U615 (m) och motion U631 (fp). Yrkande 4 i motion U615
(m), yrkande 16 i motion U642 (c) och motion U649 (fp, mp) får
anses besvarade.

1989/90:UU22

42

14. Självbestämmande för och mänskliga rättigheter i
Västra Sahara

Bakgrund

När Spanien år 1976, enligt en tidigare gjord utfästelse, dragit sig
tillbaka från kolonin Spanska Sahara, annekterades området av Marocko
och Mauretanien. Samtidigt utropade den sedan några år verksamma
motståndsrörelsen Polisario landets självständighet under namnet
Demokratiska sahariska arabrepubliken (RASD). Ett gerillakrig, som
med större och mindre intensitet pågått sedan dess, inleddes. På ena
sidan står Polisario — stödd av Algeriet — och på den andra Marocko
sedan Mauretanien år 1979 ingått separatfred med Polisario och dragit
sig ur sin del av området.

Enligt den uppgörelse som träffades mellan Spanien, Marocko och
Mauretanien år 1975 skulle den sahariska befolkningen ges viss rätt till
självbestämmande genom en icke folkvald nationalförsamling. Det
närmare ansvaret för områdets avkolonisering överlät Spanien på FN.

FNs generalsekreterare har sedan 1985 tillsammans med OAUs
ordförande bedrivit ett medlingsarbete mellan parterna i syfte att
uppnå ett vapenstillestånd i konflikten och en överenskommelse om
formerna för en folkomröstning. En gemensam ffedsplan framlades
sommaren 1988 och accepterades i princip av parterna. I juli 1989
beslöt generalsekreteraren och OAUs ordförande att tillsätta en teknisk
kommission för att med parterna ytterligare klarlägga villkoren och
tillvägagångssättet avseende fredsplanen. I januari 1990 utsåg generalsekreteraren
den schweiziske diplomaten Johannes Manz till sin särskilde
representant i Västra Sahara-frågan.

Den saudiske kungen Fahd tog våren 1987 initiativet till en försoning
mellan Marocko och Algeriet, vilket ledde till ett möte mellan de
tre statscheferna i början av maj samma år. Mötet blev inledningen till
en process som ledde till att Marocko och Algeriet i maj 1988
återupptog diplomatiska förbindelser. I januari 1989 hölls också för
första gången direkta samtal mellan Kung Hassan av Marocko och
representanter för Polisarios ledning. Något ytterligare möte har dock
inte ägt rum därefter.

Vid 1989 års generalförsamling antogs enhälligt en resolution som
stöder generalsekreterarens och OAUs fortsatta ansträngningar att uppnå
fred och en överenskommelse om formerna för en folkomröstning i
Västra Sahara. I resolutionen ombeds Marocko och Polisario att samarbeta
med OAU och FN samt fortsätta sin dialog i syfte att uppnå fred,
stabilitet och säkerhet i regionen.

Även under MR-kommissionens möte 1989 antogs en resolution
som anmodar de två parterna i konflikten att snarast uppta direkta
förhandlingar om vapenstillestånd för att kunna genomföra folkomröstning
om självbestämmande för Västra Saharas folk under överinseende
av OAU och FN.

1989/90:UU22

43

Utskottet

1989/90:UU22

Utskottet har under en lång följd av år tagit upp frågan om Västra
Sahara. Utskottet har därvid fastslagit att frågan är ett oavslutat kolonialt
problem och att områdets framtid måste avgöras i enlighet med
befolkningens fritt uttalade önskemål.

Sverige stöder tanken på en internationellt övervakad folkomröstning
i Västra Sahara. Vi har röstat för detta under de år ärendet har
behandlats av FNs generalförsamling.

Utskottet får konstatera att framsteg gjorts i denna fråga under det
senaste året. Den fredsplan som FN och OAU lade fram den 30
augusti 1988 har i princip accepterats av både Marocko och Polisario.
Planen förutsätter en folkomröstning i FNs och OAUs regi om territoriets
framtida status. Det är utskottets uppfattning att alla parter nu bär
ett stort ansvar för att ta till vara de möjligheter till fred och självbestämmande
för det västsahariska folket som nu bjuds.

Regeringen ger sitt fulla stöd till FNs generalsekreterare och dennes
särskilde representant i deras medlingssträvanden. Den svenska regeringen
har också haft direkt kontakt med parterna. Utskottet utgår
från att detta stöd kommer att fortgå.

Därmed torde yrkande 1 i motion U628 (fp) och yrkande 11 i motion
U642 (c) anses besvarade.

Något enskilt nordiskt initiativ i frågan, vilket föreslås i motion U627
(mp), är därför inte behövligt.

Yrkandena 1 och 2 i motion U627 (mp) avstyrks därmed.

Motionerna U627 (mp) och motion U642 (c) tar upp frågan om
försvunna saharier. Enligt vad utskottet erfar är denna fråga föremål
för behandling i FN. Den särskilda arbetsgrupp under MR-kommissionen
som följer upp och undersöker rapporter om ofrivilliga försvinnanden
har också tagit upp rapporterade fall av försvunna västsaharier.
Sverige stöder arbetsgruppen som utför ett gott arbete.

Vad gäller frågan om en särskild rapportör eller undersökningskommission
som skall undersöka brott mot mänskliga rättigheter i Västsahara,
vilket tas upp i motion U628 (fp) och motion U642 (c), får
utskottet konstatera att möjligheten att tillsätta nya rapportörer för
speciella länder är mycket små. I stället har det visat sig att rapportörer
eller arbetsgrupper som studerar olika brott mot mänskliga rättigheter
(t.ex. tortyr, försvinnanden eller religiös ofördragsamhet) ofta lättare
kan studera kränkningar i enskilda länder. Ett exempel på detta är
arbetsgruppen mot försvinnanden som nu undersöker fell av försvunna
saharier.

Därmed får yrkande 3 i motion U627 (mp), yrkande 4 i motion U628
(fp) och yrkande 10 i motion U642 (c) anses besvarade.

44

15. Mänskliga rättigheter i Sudan

1989/90: UU22

Bakgrund

I slutet av juni 1989 störtades den folkvalda regeringen i Sudan i en
militärkupp. Landet styrs sedan dess av motsvarande en militärjunta
under ledning av generallöjtnanten Omar Hassan al-Bashir.

Efter militärkuppen i juni bannlystes alla fackföreningar och yrkessammanslutningar.

Hårda fängelsedomar och dödsdomar har avkunnats mot regeringens
motståndare. Bl.a. sitter många fackföreningsmedlemmar fängslade.
Tortyr förekommer i fängelserna. Enligt Amnesty International beräknas
mer än 100 personer vara fängslade enbart för att de fredligt
protesterat mot den nya regimen.

Inbördeskriget mellan regeringstrupperna som representerar den
muslimska delen av befolkningen som bor i norr och den ickemuslimska
(kristen och animistisk) befolkningen i söder genom befrielserörelserna
SPLM/SPLA har pågått med olika intensitet sedan
1956 men trappades upp 1983 efter det att den dåvarande regeringen i
Khartoum antagit muslimsk rättskipning (sharia) som hela landets lag.
Inbördeskriget har skördat tusentals offer. Många har också dödats och
torterats av regeringsstyrkor och lokal regeringstrogen milis enligt
rapporter från Amnesty International. Övergreppen har inte upphört
efter regeringskuppen utan fortsätter.

Utskottet

Mänskliga rättigheter kränks i Sudan. Det långvariga inbördeskriget
har skördat hundratusentals liv i strid eller genom regeringstruppernas
övergrepp. Det har inneburit outsägliga lidanden för befolkningen.
Kriget har också indirekt genom att det förhindrat ett normalt liv i
den södra delen av landet framkallat hungersnöd som skördat hundratusentals
offer och drivit hundratusentals på flykt. Därtill kommer att
Sudan drabbats av en långvarig torka omväxlande med skyfall som lett
till översvämningar. Sudan har också självt fatt ta emot ca 750 000
flyktingar från omgivande länder, huvudsakligen från Etiopien.

Under årens lopp har försök gjorts bl.a. av den afrikanska
samarbetsorganisationen OAU för att fa till stånd förhandlingar mellan
regeringen och motståndsrörelserna. Hittills har ingen framgång rönts
utan inbördeskriget fortsätter.

Sudan togs upp i debatten vid MR-kommissionens senaste möte men
har såvitt utskottet vet inte blivit föremål för närmare granskning i
MR-kommissionen. Sudan har antagit 1966 års FN-konventioner om
medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter. Däremot har Sudan inte antagit tortyrkonventionen.

MR-kommissionen har en diger arbetsbörda och kan inte ta upp
alla de kränkningar mot mänskliga rättigheter som begås runt om i

världen. Många länder som borde granskas av kommissionen hinns
inte med. Det är självfallet kommissionens ambition att söka förhindra
brott mot mänskliga rättigheter varhelst de förekommer. Utskottet
utgår därför från att även de kränkningar mot mänskliga rättigheter
som begås i Sudan skall komma att tas upp i kommissionen. Utskottet
förutsätter att regeringen följer denna fråga och när tillfälle ges undersöker
möjligheterna att i någon form i MR-kommissionen ta upp de
brott som begås mot mänskliga rättigheter i Sudan.

Därmed får yrkande 4 i motion U635 anses besvarat.

16. Mänskliga rättigheter i Somalia
Bakgrund

Somalia tillhör de länder som vid årets möte med MR-kommissionen
behandlades konfidentiellt i enlighet med ECOSOC-resolution 1503
från år 1970. Kommissionen granskar där länder som enligt inkomna
klagomål från organisationer och enskilda länder företer ett sammanhängande
mönster av allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.
Även vid sitt nästa möte kommer kommissionen att behandla Somalia
konfidentiellt.

Somalia anslöt sig i början av 1990 till 1966 års konventioner om de
mänskliga rättigheterna och till 1984 års tortyrkonvention.

Enligt Amnesty International som besökte Somalia under 1989
behövs grundläggande legala och institutionella reformer i landet för
att de mänskliga rättigheterna skall kunna respekteras. Ändrade regler
för säkerhetsstyrkornas uppträdande behövs även. I dag förekommer
av statsmakten sanktionerade godtyckliga frihetsberövanden, politiska
mord och avrättningar utan föregående rättsligt förfarande. Vissa positiva
steg kunde förmärkas under början av 1989, t.ex. en allmän
amnesti för politiska fångar. Yttrande- och föreningsfriheten utvidgades
också något. Dessa positiva tecken förbyttes dock snabbt i det motsatta
i och med att personer som kritiserade regeringen massarresterades.
Många av de arresterade avrättades därefter utan rättegång av den
somaliska armén. Avrättningar av obeväpnade civila inkl. barn har
enligt Amnesty International fortsatt i flera delar av landet.

Somalia är ett av de länder som inte samarbetat med den särskilde
rapportör för summariska rättegångar eller utomrättsliga avrättningar
som tillsatts av MR-kommissionen.

Utskottet

Somalia blev under årets möte med MR-kommissionen föremål för
behandling enligt den konfidentiella s.k. 1503-proceduren. Sverige
deltog därvid aktivt. Den svenska delegationen tog även upp situationen
i Somalia under en dagordningspunkt som behandlar förhållandet i
enskilda länder. Utskottet får välkomna att Somalia nu antagit 1966 års

1989/90:UU22

46

konventioner om de mänskliga rättigheterna och 1984 års konvention.
Mycket återstår dock enligt vad utskottet erfar innan Somalia lever
upp till dessa åtaganden. Kränkningarna mot de mänskliga rättigheterna
är grova och omfattande.

Det är utskottets förvissning att den svenska regeringen även i
framtiden såväl inom MR-kommissionen som bilateralt kommer att
påtala kränkningar mot mänskliga rättigheter i Somalia.

Härmed får yrkande 3 i motion U635 (m) och motion U636 (s) anses
besvarade.

17. Mänskliga rättigheter i El Salvador
Bakgrund

De många årens interna stridigheter i El Salvador har inneburit att
allvarliga brott mot mänskliga rättigheter har begåtts och fortsätter att
begås. Amnesty International väcker i sin årsrapport för 1989 allvarlig
kritik mot tortyr, ofrivilliga försvinnanden, politiskt motiverade mord
etc. El Salvador är ett av de få länder för vilka en särskild rapportör
tillsatts för att granska de brott mot mänskliga rättigheter som begås i
landet i fråga.

Vid årets möte med MR-kommissionen presenterade den särskilde
rapportören sin rapport i vilken uttrycktes stark oro över utvecklingen
i El Salvador. Antalet allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna
hade ökat under 1989 jämfört med 1988. Rapportören pekade särskilt
på de negativa effekter på ekonomiska och sociala rättigheter som den
fortsatta väpnade konflikten och det allmänna våldsklimatet i landet
har haft. Summariska rättegångar och utomrättsliga avrättningar, politiskt
motiverade kidnappningar och försvinnanden samt tortyr är vanligt
förekommande i landet. De som är ansvariga för kränkningar ställs
i övervägande utsträckning inte inför rätta.

I den resolution som utan omröstning antogs vid kommissionens
möte görs såväl regeringssidan som den väpnade oppositionen ansvarig
för utvecklingen mot alltmer utbredda kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. I resolutionen uttrycks stöd för FNs ansträngningar att
medverka till en förhandlingslösning av den väpnade konflikten och
andra stater uppmanas avstå från inblandning i inbördeskriget.

Den särskilde rapportörens mandat förlängs med ett år.

Den politiska utvecklingen i El Salvador ger fog för visst hopp.
Efter ett tio års inbördeskrig som kulminerade i en kraftig offensiv i
november från FMLN försöker nu bl.a. FNs generalsekreterare att få
de båda parterna — regeringen under president Cristiani och oppositionsorganisationen
FMLN — att närma sig varandra och få i gång en
dialog. Den 4 april undertecknades i Genéve av den salvadoranska
regeringen, FMLN och FNs generalsekreterare ett sjupunktersprogram
för en framtida fredsprocess.

1989/90:UU22

47

I programmet förutskickas bl.a. följande. Politiska överenskommelser
som leder till slut på den väpnade konflikten varefter FMLNmedlemmarna
skall garanteras återanslutning till den demokratiska
processen.

Denna process skall ske under FNs generalsekreterares beskydd och
utan avbrott. FNs representant skall kunna delta aktivt i förhandlingarna
och vara den enda som får informera allmänheten. FNs generalsekreterare
får ha konfidentiella kontakter med regeringar i FNs medlemsländer
och med salvadoranska grupper och individer.

Enligt programmet medger parterna att politiska och andra organisationer
i El Salvador också har en viktig roll att spela i processen.

Utskottet

I motionerna U604 (vpk) och U639 (s) yrkas att regeringen skall verka
för att det skapas möjligheter till en fredlig och demokratisk utveckling
i El Salvador och för att den utländska inblandningen i El
Salvadors angelägenheter upphör. I motion U641 yrkas att El Salvador
granskas i MR-kommissionen på grund av allvarliga och systematiska
övergrepp mot mänskliga rättigheter.

Enligt av vad framgår ovan är förutsättningarna för en lösning på
konflikten för närvarande bättre än någonsin tidigare under det långa
inbördeskriget. Det är utskottets förhoppning att den vilja till fred som
de båda parterna genom ramöverenskommelsen i Genéve givit uttryck
för skall leda till en konstruktiv dialog med fred som resultat. En
fredlig utveckling i landet är en grundförutsättning för att de mänskliga
rättigheterna skall börja respekteras i El Salvador. Utskottet får
uttrycka sin djupa oro över alla de kränkningar som i dag begås mot
mänskliga rättigheter i landet.

Utskottet välkomnar FNs aktiva roll i arbetet på att stifta fred i El
Salvador. Vid toppmötet i Costa Rica 1989 bad de fem centralamerikanska
presidenterna FN om att aktivt spela en roll i ansträngningarna
att få fred i landet.

Det är utskottets förhoppning att dessa ansträngningar skall krönas
med framgång. El Salvadors hårt drabbade befolkning har lidit nog.

Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att påtala kränkningarna
mot de mänskliga rätttigheterna som begås i El Salvador.

Vid 1989 års generalförsamling antogs en resolution till stöd för ökat
skydd av de mänskliga rättigheterna i El Salvador baserad på den
särskilde rapportörens rapport. Det humanitära bistånd som Sverige
ger till Latinamerika utgörs till stor del av insatser för att främja
mänskliga rättigheter och bistå politiskt förföljda. Biståndet är därvid
också ett sätt att bidra till arbetet på en demokratisk utveckling i
Centralamerika.

Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U604 (vpk) samt motion
U639 (s) samt berörd del av yrkande 11 i motion U641 (fp) anses
besvarade.

1989/90:UU22

48

18. Minnesår i solidaritet med Amerikas indianer

1989/90:UU22

I motion U643 (vpk) yrkas att regeringen skall tillsätta en kommitté
för att 1992 genomföra ett minnesår i solidaritet med Amerikas indianer.

År 1992 firas 500-årsjubileet av upptäckten av Amerika. Utskottet
delar den uppfattning som framförs i motion U643 att detta jubileum
inte endast skall firas till hågkomst av en geografisk upptäckt gjord av
en europé utan även påminna om de effekter som detta fick för
områdenas urbefolkningar. Utskottet förutsätter att jubileet i många av
de berörda länderna även kommer att inkludera att denna mörka sida
av Amerikas upptäckt uppmärksammas.

Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom förslaget om att sätta
upp en svensk kommitté för att utforma ett minnesår.

För närvarande arbetar en arbetsgrupp under MR-kommissionen
med att utforma en deklaration till stöd för urbefolkningars rättigheter.
Sverige stöder detta arbete. I Sverige bör även enligt utskottets
uppfattning aktivt manifesteras det urbefolkningsår som planeras för år
1993 eller senare enligt ett beslut av MR-kommissionen.

Därmed avstyrks motion U643 (vpk).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslutning till och efterlevnad av konventionerna
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:U622 och
yrkandena 2 och 5 i motion 1989/90:U641 besvarade med vad
utskottet anfört,

2. beträffande yttrandefriheten m.m.

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 3 i motion

1989/90:U616 samt yrkande 9 i motion 1989/90:U641 besvarade
med vad utskottet anfört,

3. beträffande tortyr

att riksdagen förklarar yrkandena 4 och 5 i motion

1989/90:U642 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande dödsstraff m.m.

att riksdagen förklarar yrkandena 4 och 5 i motion

1989/90:U616, yrkande 2 i motion 1989/90:U622, ifrågavarande
del av yrkande 1 i motion 1989/90:U641 och yrkande 6 i motion
1989/90:U642 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande flyktingars rättigheter

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U641 delvis och
yrkande 15 i motion 1989/90:U641,

res. 1 (fp, c, mp)

6. beträffande fria val

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U641 besvarat
med vad utskottet anfört,

res. 2 (fp)

49

4 Riksdagen 1989190. 9 sami. Nr 22

7. beträffande barns rättigheter

att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 6 i motion

1989/90:U616, kvarvarande del av yrkande 1 i motion

1989/90:U641 samt yrkande 5 i motion 1989/90:U645 besvarade
med vad utskottet anfört,

8. beträffande plast- och splitterkulor

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U606 och yrkande
6 i motion 1989/90:U645,

res. 3 (c, fp, vpk, mp)

9. beträffande handikappades rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1989/90:U642 besvarat
med vad utskottet anfört,

10. beträffande folkrättslig bas för biståndsavtal

att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1989/90:U641 besvarat
med vad utskottet anfört,

11. beträffande befrielserörelsers kränkningar av mänskliga rättigheter att

riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1989/90:U641 besvarat
med vad utskottet anfört,

12. beträffande statsbesök

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U614 besvarad med vad
utskottet anfört,

13. beträffande den mellanstatliga och individuella klagorätten
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U641 besvarat
med vad utskottet anfört,

14. beträffande bistånd och mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1989/90:U641 besvarat
med vad utskottet anfört,

15. beträffande resurser för FNs center för mänskliga rättigheter
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U622 och
yrkande 7 i motion 1989/90:U641 besvarade med vad utskottet
anfört,

16. beträffande internationell domstol

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1989/90:U641,

res. 4 (fp)

17. beträffande kommissarie och universitet för mänskliga rättigheter att

riksdagen avslår yrkandena 2 och 3 i motion 1989/90:U642
samt yrkande 1 i motion 1989/90:U645,

res. 5 (c, vpk)

18. beträffande UD-avdelning för mänskliga rättigheter
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:U645,

res. 6 (vpk)

19. beträffande revidering av internationella domstolens stadga
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U645,

res. 7 (vpk)

20. beträffande MR-kommissionens medlemmars brott mot
mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U645 besvarat
med vad utskottet anfört,

1989/90: UU22

50

21. beträffande förvägrad utresa

att riksdagen avslår motion 1989/90:U601 och yrkande 1 i motion
1989/90:U609,

22. beträffande mänskliga rättigheter i Sovjetunionen

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U609 och
motion 1989/90:U648 besvarade med vad utskottet anfört,

23. beträffande mänskliga rättigheter i Kosovo

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:U605 besvarat
med vad utskottet anfört,

24. beträffande flyktingar från Kosovo

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U605,

res. 8 (mp)

25. beträffande mänskliga rättigheter i Albanien

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U651 besvarad med vad
utskottet anfört,

26. beträffande tätare kontakter med Albanien

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U623 besvarad med vad
utskottet anfört,

27. beträffande Turkiet och Europarådet

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:11624 samt
ifrågavarande del av yrkande 4 i motion 1989/90:11641 besvarade
med vad utskottet anfört,

28. beträffande Turkiet och MR-kommissionen

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1989/90:11624,

res. 9 (vpk)

29. beträffande Turkiet i ESK-processen

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:11624 och
kvarvarande del av yrkande 4 i motion 1989/90:11641 besvarade
med vad utskottet anfört,

30. beträffande mänskliga rättigheter i Palestina

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:11606 besvarat
med vad utskottet anfört,

31. beträffande det kurdiska folkets mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar motion 1989/90:11626, yrkande 11 delvis i
motion 1989/90:11641, yrkande 8 i motion 1989/90:11642, yrkandena
1 — 3 i motion U654 och yrkandena 1 — 3 i motion
1989/90:11655 besvarade med vad utskottet anfört,

32. beträffande handeln med Iran, Irak och Turkiet
att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1989/90:11655,

res. 10 (vpk)

33. beträffande kurdiska flyktingar i Turkiet

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:11654, yrkandena
4—6 i motion 1989/90:11655 besvarade med vad utskottet
anfört,

34. beträffande mänskliga rättigheter i Irak

att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1989/90:11642 besvarat
med vad utskottet anfört,

1989/90:UU22

51

35. beträffande mänskliga rättigheter i Iran

att riksdagen förklarar yrkande 14 i motion 1989/90:U642 och
motion 1989/90:U650 besvarade med vad utskottet anfört,

36. beträffande mänskliga rättigheter i Afghanistan

att riksdagen förklarar yrkandena 1 — 5 i motion 1989/90:11629
besvarade med vad utskottet anfört,

37. beträffande minröjning

att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1989/90:U642 besvarat
med vad utskottet anfört,

38. beträffande stöd till Östra Timor och Västpapua

att riksdagen avslår yrkandena 2 och 5 i motion 1989/90:U618
samt yrkande 5 i motion 1989/90:11630,

res. II (vpk, mp)

39. beträffande folkomröstning i Östra Timor

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:11630 besvarat
med vad utskottet anfört,

40. beträffande mänskliga rättigheter i Indonesien

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:11618 och
yrkande 6 i motion 1989/90:11630 besvarade med vad utskottet
anfört,

41. beträffande krav på Sveriges utträde ur IGGl

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:11618 och yrkande
2 i motion 1989/90:11630,

res. 12 (vpk, mp)

42. beträffande biståndssamarbete med Indonesien
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1989/90:11630,

res. 12 (vpk)

43. beträffande mänskliga rättigheter i Tibet

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:11610, yrkandena
1 och 2 i motion 1989/90:11615 och yrkande 16 delvis i
motion 1989/90:11642 besvarade med vad utskottet anfört,

44. beträffande Tibets ställning

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1989/90:11615, yrkande 2
i motion 1989/90:11610 samt motion 1989/90:11631,

45. beträffande fredssamtal

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:11610,

46. beträffande Dalai Lamas fredsplan

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U615, yrkande
16 i motion 1989/90:11642 och motion 1989/90:11649 besvarade
med vad utskottet anfört,

47. beträffande fredsplanen för Västra Sahara

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:11628 och
yrkande 11 i motion 1989/90:11642 besvarade med vad utskottet
anfört,

48. beträffande initiativ om fredssamtal och folkomröstning
att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:11627,

res. 13 (mp)

1989/90: UU22

52

49. beträffande mänskliga rättigheter i Västsahara

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90.U627, yrkande
4 i motion 1989/90:U628 och yrkande 10 i motio
1989/90:U642 besvarade med vad utskottet anfört,

50. beträffande mänskliga rättigheter i Sudan

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U635 besvarat
med vad utskottet anfört,

51. beträffande mänskliga rättigheter i Somalia

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U635 och
motion 1989/90:U636 besvarade med vad utskottet anfört,

52. beträffande mänskliga rättigheter i El Salvador

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion
1989/90:U604 och motion 1989/90:U639 besvarade med vad utskottet
anfört,

53. beträffande minnesår för Amerikas indianer
att riksdagen avslår motion 1989/90:U643.

Stockholm den 17 maj 1990
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Sture Ericson (s), Maj
Britt Theorin (s), Kart-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s), Inger
Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Bertil Måbrink (vpk), Per
Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Anneli
Hulthén, Eva Björne (m), Maria Leissner (fp), Bertil Persson (m) och
Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Flyktingars rättigheter (mom. 5)

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Per Gahrton (mp),
Ingbritt Irhammar (c) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Vad
gäller frågan" och slutar med "de mänskliga rättigheterna" bort ha
följande lydelse:

Vad gäller frågan om en konvention till skydd för flyktingar undan
krig och andra katastrofer vill utskottet liksom i förra årets betänkande
konstatera att även om denna grupp flyktingar i praktiken redan
åtnjuter ett visst skydd i de flesta av Europas länder, skulle en rättslig
reglering av detta skydd vara eftersträvansvärd. En stor del av världens
flyktingar är att betrakta som s.k. de facto -flyktingar, dvs. flyktingar
undan krig, inbördeskrig eller andra oroligheter. Stora grupper av de

1989/90: UU22

53

flyktingar som i dag åtnjuter UNHCRs hjälp och skydd är i själva
verket att hänföra till denna kategori, inte minst vad gäller flyktingarna
från Afghanistan, eller från länderna kring Afrikas horn. OAU har
sedan länge enat sig om en vidare flyktingdefinition som inkluderar
dessa grupper, den s.k. afrikanska flyktingdefinitionen. Aven i Europa
har tankar väckts på att söka en större samordning av de facto -flyktingars
rättsliga skydd mellan de europeiska länderna. Utskottet utgår från
att regeringen verkar pådrivande i en sådan utveckling som syftar till
att på sikt få till stånd en internationell rättslig reglering av skyddet för
s.k. de facto -flyktingar.

Stödet till demokratisk utveckling och respekt för de mänskliga
rättigheterna, såväl inom biståndspolitikens som inom utrikespolitikens
ram är av stor betydelse. Utskottet betonar behovet av att det
internationella samfundet tar ansvar för att förhindra de orsaker som
föranleder människor att lämna sitt land, t.ex. brott mot de mänskliga
rättigheterna, krig, inbördeskrig, ekonomisk stagnation eller tillbakagång,
kraftiga befolkningsökningar eller ekologiska katastrofer.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande flyktingars rättigheter

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U641
delvis och till yrkande 15 i motion 1989/90:U641 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Fria val (mom. 6)

Karl-Göran Biörsmark och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med
"Utskottet anser" och på s. 20 slutar med "anses besvarat" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget att utveckla ett internationellt
normsystem för fria val. Sverige bör även fortsättningsvis driva denna
fråga inom FN. Utskottet anser dessutom att det är angeläget att
överväga möjligheterna att bygga upp en kapacitet inom FN för
internationell övervakning av val. FN har traditionellt inte övervakat
internationella val med åberopande av artikel 2:7 i FN-stadgan om
icke-inblandning, med undantag bl.a. om det gällt självbestämmande i
ett land i samband med avkolonialisering. Men enligt vad utskottet
erfarit pågår diskussioner om FNs framtida roll i detta avseende. Mer
institutionaliserade former för internationell valövervakning skulle
kunna bli ett viktigt instrument för att stötta demokratiserings- och
fredsprocesser. Utskottet utgår från att regeringen aktivt följer frågan,
och därmed också verkar pådrivande för att inom FN bygga upp en
kapacitet för internationell valövervakning. Detta bör ges regeringen
till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande fria val

att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1989/90:U641
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:UU22

54

3. Plast- och splitterkulor (mom. 8)

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Bertil Måbrink (vpk),
Per Gahrton (mp), Maria Leissner (fp) och Ingbritt Irhammar (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 21 börjar med "Och
att det" och slutar med "motion U645 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att ett folkrättsligt
förbud mot denna typ av vapen måste komma till stånd. Sverige bör ta
initativet till en förstärkning av 1980 års vapenkonvention i syfte att
införa förbud mot särskilt inhumana s.k. kravallvapen, exempelvis
plast- och splitterkulor. Enligt utskottets uppfattning måste FNs folkrättsdecennium
göras till ett verkligt genombrott i arbetet för demokrati
och mänskliga rättigheter.

Härmed tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion U606 och yrkande 6 i
motion U645.

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande plast- och splitterkulor
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U606
och yrkande 6 i motion 1989/90:U645 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Internationell domstol (mom. 16)

Karl-Göran Biörsmark och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Frågan
om" och slutar med "motion U641 (fp)" bort ha följande lydelse:

En internationell domstol knuten till 1966 års konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter vore en viktig reform för att
stärka konventionen och förbättra efterlevnaden. Orsaken till att Europakonventionen
visat sig vara ett tämligen användbart instrument för
att främja mänskliga rättigheter är dels att konventionen är bindande
för alla stater som undertecknat den och att både mellanstatlig och
individuell klagorätt finns, dels att en domstol inrättats vars beslut
måste respekteras. En motsvarande domstol för FN-konventionen skulle
främja efterlevnaden av konventionen. Att driva och söka förankra
denna ståndpunkt internationellt är en angelägen uppgift för Sverige.
Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande internationell domstol
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U641
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:UU22

55

5. Kommissarie och universitet för mänskliga
rättigheter (mom. 17)

Pär Granstedt (c), Ingbritt Irhammar (c) samt Bertil Måbrink (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Liksom tidigare år" och slutar med "motion U645 (vpk)" bort ha
följande lydelse:

Vad gäller frågorna om kommissarie och ett FN-universitet för de
mänskliga rättigheterna instämmer utskottet i vad som anförs i motionerna
U642 och i motion U645 (vpk). Sverige bör således tillsammans
med övriga nordiska länder ta initiativet till en sådan institution och
funktion. Syftet med kommissarie och universitet skulle vara att sprida
kunskap om hur demokratiska organ kan byggas upp, hur fria val kan
genomföras och hur skyddet för de mänskliga rättigheterna kan stärkas.
Ett FN-universitet skulle också kunna vara en viktig informationsförmedlare
mellan olika länder när det gäller demokratifrågor och
frågor som rör mänskliga rättigheter i vid mening. En FN-kommissarie
för de mänskliga rättigheterna skulle kunna göra värdefulla insatser för
att bevaka att rättigheterna efterlevs. Det skulle därmed ligga väl i linje
med strävandena inom FN att biståndsvägen främja en utveckling av
respekten för de mänskliga rättigheterna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande kommissarie och universitet för mänskliga rättigheter att

riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion
1989/90:U642 samt yrkande 1 i motion 1989/90:11645 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

6. UD-avdelning för mänskliga rättigheter (mom. 18)

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Inte
heller vill" och slutar med "motion U645 (vpk)" bort ha följande
lydelse:

Vad gäller frågan om en särskild avdelning på UD för frågor
rörande mänskliga rättigheter får utskottet anföra följande:

Det är viktigt att arbetet i MR-kommissionen bärs upp av en stark
och välinformerad opinion. Amnesty International, Internationella juristkommissionen,
Röda korset, FEDEFAM m.fl. MR-organisationer
har visat sig effektivare än FN. MR-rörelsen måste bli en verklig
folkrörelse. Därför behöver vi insyn, kunskaper och en "brevlåda" för
klagomål. Vi har i Sverige många politiska flyktingar, som skulle
kunna ge mycket information. Många av utskottets medlemmar får
ständigt motta nödrop om MR-brott i ett otal länder.

För att höja MR-frågornas dignitet anser därför utskottet att en
MR-avdelning inrättas på UD. En sådan skulle också kunna spela en

1989/90:UU22

56

viktig roll i UDs internutbildning och stärka ambassadernas kompetens
i MR-frågor, vilket inte minst är viktigt när de gör utredningar i
asylärenden åt invandrarverket.

Därmed tillstyrker utskottet yrkande 4 i motion 1989/90:U645.

dels att utskottets hemställan i moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande UD-avdelning för mänskliga rättigheter

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U645
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Revidering av internationella domstolens stadga
(mom. 19)

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "I
likhet med" och slutar med "motion U645 (vpk)" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste Internationella domstolen i Haag
fa reella möjligheter att beivra folkmordsbrott och andra brott mot
mänskligheten. Det måste bli möjligt att ställa statsledare — sittande
eller störtade — till svars. En fällande dom mot en folkmördare skulle
bli en varning för andra och verka förebyggande.

Därmed tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion U645.

dels att utskottets hemställan i moment 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande revidering av internationella domstolens stadga
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U645
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Flyktingar från Kosovo (mom. 24)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Vad
gäller frågan" och slutar med "i motion U605" bort ha följande
lydelse:

I motion U605 yrkas att de jugoslavalbaner som flytt till Sverige
under rådande omständigheter skall betraktas som politiska flyktingar.

Den albanska kulturen och befolkningen har under 80-talet utsatts
för intensiva påtryckningar. Skolor har stängts och antalet albanska
elever har kraftigt skurits ned medan serbernas kvot ökat. Sociala
orättvisor, indragna barnbidrag, inskränkt hälsovård och övriga sociala
rättigheter har förts in i en lag som endast gäller albaner. Lagen för
lindriga politiska brott har skärpts under 1989. Om någon offentligt
uttalar att Kosovo skall bli republik, kan denne förvänta sig ett
fängelsestraff på 60 dagar upp till ett år. Tidigare var straffet 30 till 60
dagar. Albaner bestraffas hårdare än den övriga befolkningen. Enligt
officiell statistik togs 1981 — 1988 500 000 albaner in för förhör av
politiska skäl. Intellektuella potentiella ledare sätts i specialisolering.
Många har sviter av den tortyr som förekommer där.

1989/90: UU22

57

Mot denna bakgrund finner utskottet det rimligt att de jugoslavalbaner
som flytt från Kosovo till Sverige skall betraktas som politiska
flyktingar. Utskottet anser också att regeringen och invandrarverket
bör skicka en delegation till Kosovo för att undersöka situationen.

Därmed tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion U605.

dels att utskottets hemställan i moment 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande flyktingar från Kosovo
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U605
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Turkiet och MR-kommissionen (mom. 28)

Bengt Hurtig (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med
"Möjligheterna att tillsätta" och slutar med "motion U624 (vpk)" bort
ha följande lydelse:

Sverige bör även verka för att MR-kommissionen tar upp Turkiets
allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna till behandling
och därefter tillsätter en särskild rapportör som skall övervaka att
Turkiet efterlever sina internationella åtaganden vad avser respekten
för de mänskliga rättigheterna.

Därmed tillstyrker utskottet yrkande 3 i motion U624.

dels att utskottets hemställan i moment 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande Turkiet och MR-kommissionen
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1989/90:U624
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Handeln med Iran, Irak och Turkiet (mom. 32)

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med
"Ekonomiska sanktioner" och på s. 34 slutar med "motion U655
(vpk)" bort ha följande lydelse:

I motion U655 yrkas att handeln med Iran, Irak och Turkiet skall
hållas på lägsta möjliga nivå mot bakgrund av dessa länders kränkningar
av de mänskliga rättigheterna. Utskottet får konstatera att vårt lands
handelsförbindelser med dessa länder inte påverkats av deras brott mot
mänskliga rättigheter och att handeln med länderna växer snabbt.
Utskottet anser att en ökad handel med dessa diktaturer hjälper
regimerna att fortsätta folkförtrycket. Utskottet delar därmed den uppfattning
som framförs i motion U655 om att handeln med Turkiet,
Iran och Irak bör hållas på minsta möjliga nivå.

Därmed tillstyrker utskottet yrkande 7 i motion 1989/90:U655

1989/90: UU22

58

dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande handeln med Iran, Irak och Turkiet
att riksdagen med bifall till yrkande 7 i motion 1989/90:U655
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Stöd till Östra Timor och Västpapua (mom. 38)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Det är
åter" och slutar med "motion U630 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Eftersom den indonesiska regeringen inte på något vis hörsammar
det internationella samfundets krav på demokrati och självbestämmande
för det timoresiska folket och västpapuanerna utan i stället fortsätter
sitt folkmord är det enligt utskottets uppfattning den svenska
regeringens skyldighet att

- initiera att frågan om Västpapuas status tas upp till förnyad behandling
i FN. Irian Jayas självbestämmande är en chimär. Förfarandet
då Västpapua röstade för att ingå i Indonesien hade ingen förankring
bland folket,

-att uttala stöd för biskop Belos förslag till att FN finansierar en
folkomröstning om Östtimors självbestämmande,

-erkänna att det förekommer väpnat motstånd i Östtimor och på
Västpapua mot Indonesiens annektering.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkandena 2 och 5 i motion
U618 (mp) och yrkande 5 i motion U630 (vpk).

dels att utskottets hemställan i moment 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande stöd till Östra Timor och Västpapua
att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 5 i motion
1989/90:U618 samt till yrkande 5 i motion 1989/90:U630 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Krav på Sveriges utträde ur IGGI och
biståndssamarbete med Indonesien (mom. 41 och 42)

Bertil Måbrink (vpk) och Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Vad
gäller yrkandena" och slutar med "motion U630 (vpk)" bort ha
följande lydelse:

I motionerna U618 (mp) och U630 (vpk) yrkas att Sverige skall
lämna samarbetsorganet Intergovernmental Group on Indonesia. Utskottet
stöder denna uppfattning eftersom det svenska observatörskapet
av Indonesien kan uppfattas som att vi stöder det brott mot mänskliga
rättigheter som förekommer på de indonesiska öarna. Enligt utskottets
uppfattning skall även Sverige avbryta alla former av biståndssamarbete
med Indonesien så länge som landet bryter mot folkrätten. Sverige
skall även i Världsbanken agera för att det barnbegränsningsprogram i
Indonesien som finansieras bl.a. av Världsbanken avbryts.

1989/90:UU22

59

Därmed tillstyrker utskottet yrkande 4 i motion U618 och yrkandena
2 och 3 i motion U630.

dels att utskottets hemställan i momenten 41 och 42 bort ha följande
lydelse:

41. beträffande krav på Sveriges utträde ur IGGI

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U618
och yrkande 2 i motion 1989/90:U630 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. beträffande biståndssamarbete med Indonesien

att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1989/90:U630
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Initiativ om fredssamtal och folkomröstning
(mom. 48)

Per Gahrton (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Något
enskilt nordiskt" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande
lydelse:

"För att konflikten i Västsahara, den sista kolonin i Afrika, skall få
sin slutliga lösning behöver dock ytterligare ansträngningar göras.
Enligt utskottets uppfattning bör därför Sverige gå i spetsen för ett
nordiskt initiativ för att trycka på Marocko så att en folkomröstning
kommer till stånd i Västsahara. Regeringen bör även ta initiativ för att
fredssamtalen återupptas mellan Polisario och Marocko. Utskottet ansluter
sig därmed till vad som anförs i motion U627.

Därmed tillstyrs yrkandena 1 och 2 i motion U627 (mp).

dels att utskottets hemställan i moment 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande initiativ om fredssamtal och folkomröstning
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion
1989/90:U617 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden
1. Minnesår för Amerikas indianer

Bertil Måbrink (vpk) anför:

Jag noterar att utskottet vill påminna om hur urbefolkningarna i USA
påverkats av Amerikas "upptäckt" för snart 500 år sedan. Vidare
noterar jag att utskottet förutsätter att 500-årsjubileet år 1992 i många
av de berörda länderna kommer att inkludera uppmärksamhet även på
de mörka sidorna av Amerikas historia. I arbete med stödet för
urbefolkningarnas rättigheter vill jag inte utesluta att en kommitté för
de överlevande indianerna kan behöva tillskapas.

1989/90: UU22

60

2. Stöd till UNHCR

1989/90:UU22

Karl-Göran B törsmark och Maria Leissner (båda fp) anför:

Folkpartiet har i andra sammanhang, bl.a. i anledning av biståndsbudgeten,
motionerat om att Sveriges stöd till UNHCRs verksamhet bör
öka med 100 milj.kr. utöver regeringens förslag.