Utrikesutskottets betänkande
1989/90:UU 16

Samarbete med Baltikum, Central- och

Östeuropa 1989/90

UU16

Motionerna

1989/90:A12 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrade förbindelser mellan sydöstra Sverige
och Östeuropa/Baltikum.

1989/90:A117 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrade förbindelser mellan sydöstra Sverige
och Östeuropa/Baltikum.

1989/90:U207 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska
biståndsinsatser inom miljöområdet i Baltikum och i Polen.

1989/90:U208 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kärnkraftverket i Ignatina,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo749.

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rådgivningshjälp på miljöområdet till Polen och
de baltiska republikerna.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo749.

1989/90:U209 av Grethe Lundblad och Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i samarbete med frivilliga hjälporganisationer
och inom befintliga biståndsanslag skall ge snabb hjälp till Polens
utsatta barn.

1989/90:U210 av Larz Johansson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den fortsatta finansieringen av projektet.

1989/90:U218 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att introduktion av vatten- och rökgasrening

1 Riksdagen 1989190. 9 sami. Nr 16

samt övergång tilt energi- och resursbesparande teknik i öststaterna
måste prioriteras inom ramen för den nordiska investeringsbankens
kreditprogram och det svenska miljöbiståndet,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo773.

1989/90:U220 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av en europeisk miljöfond,

1989/90:U230 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ett kreditinstitut i form av stiftelse eller
aktiebolag för kreditgivning till företag med verksamhet i Östeuropa
enligt ovan anförda riktlinjer.

1989/90:U231 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsstöd
till öststaterna.

1989/90:U232 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående miljöbistånd till länder i Östeuropa,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo824.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående företags och kommuners medverkan för att
förbättra miljösituationen i Östeuropa,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo824.

1989/90:U237 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i kontakter med de övriga medlemsländerna i Nordiska rådet bör
verka för att de baltiska unionsrepublikerna Estland, Lettland och
Litauen inbjuds att delta i Nordiska rådets verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ekonomiskt stöd till Baltikum,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till återupprättande av familjejordbruket i
Baltikum,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om transportstöd över Östersjön,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om feriearbete i Sverige för ungdomar från Baltikum,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att ge stöd till barnen i Baltikum,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en informationsfunktion för baltiska besökare i
Sverige,

1989/90:U242 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Wisla-projektet bör stödjas i enlighet med vad som anförts i motionen,

1989/90: UU16

1989/90:U249 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förutsättningarna för svenskt ekonomiskt bistånd
till Östeuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
svenska öststödet antingen måste administreras av en myndighet med
särskild kompetens för arbete riktat mot Östeuropa eller handläggas av
särskilt östkompetent personal som knyts till BITS och SIDA,

3. att riksdagen hos regeringen begär att exportkreditnämndens
regler ändras i syfte att möjliggöra byte av delar av Polens och andra
länders utlandsskuld mot miljöinvesteringar i inhemsk valuta,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av stöd till Wisla-projektet,

5. att riksdagen beslutar att stöd inom ramen för det svenska
östbiståndet skall utgå till Svensk-polska miljöföreningens projekt för
att upprätta ett miljöservicecentrum i Warszawa,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stipendier till östeuropeiska studenter för studier
i Sverige samt för svenska studenter att förlägga praktikperioder till
Östeuropa,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att utnyttja den kompetens som svenska
företagare i Östeuropa besitter vid övergången från planekonomi
till marknadsekonomi,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om koncentration av svenska insatser till vissa länder
och regioner,

9. att riksdagen beslutar att fraktbidrag för gåvor av t.ex. lantbruksmaskiner
till Östeuropa skall kunna utgå inom ramen för det svenska
Östeuropabiståndet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av medicinsk och annan nödhjälp till
Rumänien.

1989/90:U505 av Catarina Rönnung (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av utökat stöd till Svenska institutet för att möjliggöra ett utvidgat
kultur-, student- och forskarutbyte med Östeuropa.

1989/90:U507 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samarbete med de baltiska staterna.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub803.

1989/90:U508 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt
stöd till kontakter mellan svenska organisationer och organisationer
i Östeuropa.

1989/90:UU 16

1989/90:U514 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett samarbetsprogram med Baltikum i
enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medverkan till och finansiering av en fristående
historiekommission,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall erbjuda universitetet i Tartu en
gästprofessur i ekonomi inom ramen för samarbetsprogrammet med
Baltikum,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förbättrade teleförbindelser mellan
Sverige och Baltikum resp. Sverige och Sovjet.

1989/90:U517 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen på hjälp- och stödinsatser till Central-
och Östeuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till den fria pressen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till uppbyggnaden på det kyrkliga området,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd och hjälpinsatser för uppbyggnaden av
demokratiska partier,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stipendier för studier och praktik på olika nivåer
och områden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör delta i den europeiska utvecklingsbanken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör delta i stabiliseringsfonden för
Polen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör medverka i överbryggningslån till
Ungern,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att bygga kapitalismens institutioner i
Central- och Östeuropa,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den i propositionen föreslagna arbetsgruppen
skall omvandlas till ett organ för Östeuropasamverkan.

1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljösamarbete och särskilda miljöprojekt samt
finansiering av dessa i Polen, DDR och i de baltiska republikerna,

1989/90: UU16

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningsinsatser samt stöd till uppbyggnad av
en fri press i Polen, DDR och i de baltiska republikerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ekonomiskt samarbete med Polen, DDR och de
baltiska republikerna samt om skuldbyten med Polen och DDR,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av samarbetet med Östeuropa,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana ändringar i
viseringsreglerna som motionen förordar,

16. att riksdagen hos regeringen begär att statens exportråd får i
uppdrag att ta fram program för samarbete mellan svenska småföretag
och Polen, DDR och de baltiska republikerna,

1989/90:U525 av Erling Bager och Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i
kontakter med de övriga medlemsländerna i Europarådet bör verka
för att de baltiska unionsrepublikerna Estland, Lettland och Litauen
erbjuds gäststatus i rådet.

1989/90:U526 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ
för att förenkla viseringsförfarandet för svenska invånare inför besök i
Baltikum.

1989/90:U527 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskundervisningen
i svenskbygden Nuckö i Estland.

1989/90:U528 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till Baltikum på hälso- och sjukvårdsområdet.

1989/90:U535 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en satsning för forskning vid baltiska universitet.

1989/90:U536 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flygförbindelser till de baltiska republikernas
huvudstäder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av förbättrade färjeförbindelser med Baltikum,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbytesprogram för studenter, ungdomar m.fl.
grupper,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till utveckling av ett agrart utbildningscentrum,

1989/90:UU 16

6. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utveckling av vänortsutbytet och utvidgade
kontakter mellan folkrörelser och kulturgrupper,

1989/90:U539 av Ulf Melin och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett svenskt stöd till bildandet av ett agrart och kulturellt
kunskapscentrum i Estland.

1989/90:U543 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sydöstra Sveriges miljö vårdssamarbete med öststater.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A458.

1989/90:U550 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de
riktlinjer för utveckling av samarbetet med Öst- och Centraleuropa i
fråga om högre utbildning som anges i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub758.

1989/90:U551 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökade kontakter med och stöd till de öst- och
centraleuropeiska länderna,

2. att riksdagen beslutar utveckla de bilaterala kontakterna med de
parlamentariska organen i Sovjetunionen,

3. att riksdagen beslutar utveckla de bilaterala kontakterna med de
parlamentariska organen i Estland, Lettland och Litauen,

1989/90:U637 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av en europeisk miljöfond,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
Östeuropasekretariat bör upprättas,

1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konkreta insatser i frågor om miljösamarbete
med Östeuropa, särskilt insatser på områdena tekniskt bistånd, utbildning,
forskningssamarbete och stöd till vänortssamarbete i miljöfrågor.

Utskottet

Bakgrund

Utskottet behandlade Sveriges samarbete med Baltikum, Central- och
Östeuropa senast i november förra året (1989/90:UU7). Vad som där
konstaterades om den pågående långsiktiga ekonomiska krisen i Östeuropa
och utvecklingens bakomliggande orsaker äger alltjämt giltighet.

1989/90: UU16

Den i höstas oförutsett snabba demokratiseringsprocessen bland
Warszawapaktens medlemsländer har under de senaste månaderna
ytterligare fördjupats och accelererats. På kort tid har flera grundläggande
element i den europeiska efterkrigsordningen börjat förändras.
Den allt snabbare utvecklingen mot en återförening av de båda tyska
staterna, besluten om hemtagandet av sovjetiska trupper från Tjeckoslovakien
och Ungern samt fria val i samtliga central- och östeuropeiska
länder utgör de mest dramatiska tecknen på att Europa är på väg
mot en kvalitativt ny situation, vilken ger helt nya möjligheter till
samarbete mellan Europas stater. Samtidigt visar utvecklingen att den
nyvunna friheten snabbt kan ge utrymme för återuppväckta nationella
motsättningar inom och mellan de östeuropeiska länderna.

Denna nya situation ställer både stater och internationella organisationer
inför utmaningen att finna nya samarbetsformer som tillgodoser
alla parters intresse av demokratisk konsolidering, ekonomisk utveckling
och säkerhetspolitisk stabilitet. Inte vid någon tidpunkt sedan
andra världskrigets slut har det europeiska samarbetet diskuterats så
förbehållslöst och med så stora förhoppningar som för närvarande.
Enbart genom en bred samverkan mellan Europas stater kan de nya
möjligheterna utnyttjas och effekterna av framtida påfrestningar begränsas.

Sveriges samarbete med Baltikum och länderna i Central- och
Östeuropa bör enligt utskottets mening ses i detta större perspektiv,
som ett led i gemensamma strävanden att åstadkomma och befästa
förutsättningar för ett framtida fritt, blomstrande och öppet Europa.

Rörelsen i riktning mot demokrati och frigörelse karakteriserar
samtliga östeuropeiska länder. Samtidigt har den glädjande utvecklingen
under de senaste månaderna illustrerat att skillnader i bakgrund
och förutsättningar helt naturligt bidrar till att reformprocessen går
olika fort och tar sig skilda uttryck bland de enskilda länderna.

I DDR präglas situationen helt av den från båda sidor uttalade
önskan om en relativt snar återförening av de båda tyska staterna.
Dessa utsikter dominerar naturligtvis varje diskussion om DDR:s framtid
och om ett framtida samarbete med DDR. Resultatet av valen i
DDR i mitten av mars visade också att väljarna prioriterar en snabb
återförening.

Polen är det land som hunnit längst i ett djärvt försök att på kort tid
radikalt förändra ekonomins funktionssätt, också till priset av betydande
sociala kostnader som regeringen dock försöker minimera. I
Tjeckoslovakien och Ungern fortsätter både politiska och ekonomiska
reformer i snabb takt. Bulgarien rör sig i motsvarande riktning fest
långsammare och ifrån ett utgångsläge som traditionellt präglats av
närmare band till Ryssland och Sovjetunionen.

I Rumänien har det efter den våldsamma revolution som avlägsnade
president Ceausescu uppstått en viss oklarhet om den nya ledningens
förhållande till den gamla regimen och kommunistpartiet. I Jugoslavien,
som tidigare än de övriga länderna varit inriktat på ett brett

1989/90:UU16

samarbete med Västeuropa, präglas situationen nu av tilltagande politiska
och etniskt färgade motsättningar mellan delrepublikerna, vilket
utgör en belastning för landets förmåga till fortsatt förnyelse.

I Sovjetunionen fortsätter reformprocessen, beledsagad av tilltagande,
delvis akuta ekonomiska problem och av skärpta, bl.a. etniskt
präglade konflikter. Svårigheten att förvandla det politiska och ekonomiska
systemet i en statsbildning av Sovjetunionens format och med
dess djupa skillnader mellan delrepublikerna framstår allt tydligare.
De har bl.a. lett till försök att stärka den centrala makten genom att
utrusta presidentämbetet med nya befogenheter. Samtidigt fortgår demokratiseringsprocessen
i bl.a. de baltiska republikerna, åtföljd av
alltmer bestämda krav på att återupprätta den självständighet de baltiska
republikerna ägde före det tvångsmässiga införlivandet i Sovjetunionen
1940. Kulmen på denna utveckling hittills blev det nyvalda
litauiska parlamentets deklaration den 11 mars om återupprättandet av
Litauens nationella oberoende. Parlamentsvalen i Estland och Lettland
i mitten av mars blev en stor framgång för de krafter som förespråkar
nationell självständighet. Estlands Högsta Sovjet beslöt den 30 mars att
Estland skall verka för republikens självständighet genom förhandlingar
med Moskva.

Mitt i denna skiftande utveckling delar alla de berörda länderna ett
gemensamt grundläggande villkor: ekonomiska reformer och i än
högre grad en stabil och självgenererande ekonomisk utveckling kräver
väsentligt längre tid än de inledande och dramatiska, politiska reformerna.
Det gemensamma utgångsläget för samtliga länder är därtill en
akut ekonomisk och ekologisk kris, som redan förorsakar stora mänskliga
och sociala kostnader och som ytterligare skapar speciella svårigheter
för genomdrivandet av en ny reformpolitik. Utan en hållbar
ekonomisk grund blir därför demokratiseringsreformerna på sikt
bräckliga. De närmaste åren kommer därför med stor sannolikhet att
utsätta länderna i Central- och Östeuropa för betydande påfrestningar.

Utan stöd från länderna i väst kommer de påbörjade samhällsförändringarna
knappast att kunna genomföras med framgång. Ett
västligt stöd för reformprocessen är också en förutsättning för att
visionerna och förhoppningarna om det framtida Europa skall kunna
förverkligas. Därmed har västländerna uppenbarligen ett eget starkt
intresse, såväl från demokratiska som från ekonomiska, ekologiska och
säkerhetspolitiska synpunkter, att engagera sig i ett samarbete och
lämna ett effektivt bidrag till reformprocessens framgång.

Det svenska östsamarbetets omfattning och allmänna
inriktning

Regeringen har i budgetpropositionen tillkännagivit sin avsikt att anslå
en miljard kronor över en treårsperiod för samarbetet med Baltikum,
Central- och Östeuropa. Härav skall 900 milj.kr. belasta biståndsbudgeten.
Av dessa förutses 525 milj.kr. utnyttjas för bilaterala insatser,
varav 300 milj.kr. till Polen och 225 milj.kr. till övriga länder.
375 milj.kr. förutses för deltagande i olika multilaterala insatser. För

1989/90: UU16

nästkommande budgetår är förslaget således för den biståndsfinansierade
delen av samarbetet 175 milj.kr. för bilaterala insatser och
125 milj.kr. för multilateralt samarbete.

Utskottet har bl.a. genom hörande av utrikesministern inhämtat
information om regeringens närmare planer för medlens användning.
Utrikesdepartementet har därtill nyligen publicerat en sammanställning
av planerade åtgärder över ett brett spektrum av verksamhetsområden.
En grundläggande utgångspunkt som redovisas är att ett svenskt
stöd till utvecklingen mot demokrati, sociala förbättringar, marknadshushållning
samt en förbättrad miljö i området måste bygga på breda
kontakter mellan folken i Sverige och Östeuropa. Det är därför en
gemensam uppgift för regering, folkrörelser, organisationer och näringsliv.

I ett antal motioner lämnas förslag beträffande utformning och
inriktning av det svenska östsamarbetet. Motionsförslagen beträffande
stödets storlek och dess finansiering har behandlats i utskottets betänkanden
om utrikesdepartementets budget (1989/90:UU14) resp. det internationella
utvecklingssamarbetet (1989/90:UU15).

Multilateralt samarbete

I vissa yrkanden i motion U517 (m) föreslås multilaterala insatser
inom västsamarbetets ram. Det gäller i yrkande 6 Sveriges deltagande i
den europeiska utvecklingsbanken (EBRD), i yrkande 7 Sveriges deltagande
i stabiliseringsåtgärder för Polen och i yrkande 8 vår medverkan
i ett överbryggningslån till Ungern.

Utskottet konstaterar att flera av dessa förslag berörs i regeringens
presenterade planer för östsamarbetet. Vad inledningsvis beträffar det
multilaterala samarbetet mellan västländerna för att samordna östbiståndet
har Sverige från början deltagit i det s.k. G24-samarbetet
mellan OECD-länderna, vilket samordnas av EG-kommissionen. Sverige
deltog i utrikesministermötet i december i fjol och har deltagit i
samtliga av de fyra möten på s.k. hög tjänstemannanivå som hållits
hittills. Sverige deltar därtill löpande i flertalet av de arbetsgrupper
som bildats.

Ursprungligen avsåg G24-samarbetet bilaterala insatser endast i Polen
och Ungern. För närvarande pågår en diskussion om utvidgandet
av länderkretsen. Från svensk sida har betonats G24-samarbetets värde
som forum för konsultation och erfarenhetsutbyte men också vikten av
flexibilitet och hänsynstagande till många skilda faktorer vid biståndets
utformande. Det är också enligt svenskt synsätt av betydelse att de
östeuropeiska länderna själva medverkar i samordningsarbetet, liksom
att de på lämpligt sätt samarbetar med redan befintliga multilaterala
organisationer som IMF, Världsbanken och OECD.

Regeringen har fattat ett beslut om deltagande i en stabiliseringsfond
till stöd för det ekonomiska reformprogrammet i Polen och den polska
valutan. Fonden, som förvaltas i nära samarbete med IMF, uppgår till
en miljard US-dollar. Det svenska bidraget, vilket uppgår till
65 milj.kr., ges som ett räntefritt lån och återbetalas när fonden har

1989/90:UU 16

upphört. Fonden förutses ha fyllt sin uppgift efter ett år. Det svenska
bidraget kan således förutses återbetalat under den treårsperiod som
gäller för det av regeringen presenterade östsamarbetet.

Utskottet anser därmed yrkande 7 i motion U517 (m) besvarat.

Inom ramen för G24-samarbetet har också diskussioner förts om ett
s.k. överbryggningslån till Ungern. I det lån som hittills varit aktuellt
för Ungern avses finansieringsorgan inom EG låna upp sammanlagt en
miljard US-dollar på den internationella kapitalmarknaden för vidareutlåning
på kommersiella villkor till Ungern. Ungern kommer därigenom
i åtnjutande av relativt goda marknadsvillkor samt vad som i
praktiken motsvarar en statsgaranti för marknadskrediter. Länder utanför
EG-kretsen har hittills inte deltagit i detta lån till Ungern, och viss
oklarhet råder också enligt vad utskottet inhämtat om sådant deltagande
i framtiden.

För svensk del har EKN nyligen beslutat om en ny exportkreditgarantiram
till Ungern på 900 milj.kr. Fördelarna med att därutöver
delta i det av EG planerade lånet framstår inte som självklara, då det i
första hand just är fråga om att förmedla krediter från den internationella
marknaden. Utskottet är därför inte berett att göra något uttalande
om Sveriges medverkan i detta lån utan anser att det är regeringens
sak att närmare pröva denna fråga i ljuset av alternativa möjligheter att
stödja de ungerska reformprocesserna.

Därmed avstyrker utskottet yrkande 8 i motion U517 (m).

Sverige har deltagit aktivt i diskussionerna om en europeisk återuppbyggnads-
och utvecklingsbank (EBRD). Storleken på bankens auktoriserade
kapital är ännu ej formellt beslutad men kommer enligt vad
regeringen meddelat sannolikt att uppgå till ca 10 miljarder ecu (en
ecu ca 7,40 kr.). Den svenska andelen av bankens kapital, vilken avgör
det belopp som Sverige skall inbetala som medlem i banken, bestäms
genom förhandlingarna med andra intresserade länder. Dessa förhandlingar
är ännu inte avslutade. Utskottet har emellertid inhämtat att
Sveriges bidrag sannolikt kommer att uppgå till en storleksordning
som knappast kan rymmas inom regeringens treårsram om
375 milj.kr. för multilaterala insatser.

Utskottet konstaterar att ett rimligt alternativ beträffande EBRD,
som ju rör grundkapitalet i en bank, vore att finna en särskild
finansiering utanför de biståndsmedel som nu föreslås av regeringen
för östsamarbetet. Utskottet noterar att regeringen avser återkomma i
en proposition inför ett eventuellt svenskt medlemskap i EBRD senare
i år.

Med det anförda förklarar utskottet yrkande 6 i motion U517 (m)
besvarat.

Utöver samarbetet inom G24 kommer Sverige enligt regeringens förslag
att delta i flera andra multilaterala projekt till stöd för Baltikum,
Central- och Östeuropa. Ett av dessa är EFTAis utvecklingsfond för

1989/90:UU16

Jugoslavien, som beslutades i december 1989. Det svenska bidraget
kommer att uppgå till totalt 160 milj.kr. över fem år, dvs. 32 milj.kr.
per år.

Inom ramen för det nordiska samarbetet har beslut fettats om ett
samnordiskt riskkapitalbolag för miljöinvesteringar. Bolaget skall med
aktiekapital eller risklån delta i finansieringen av samriskföretag och
andra samarbetsbolag som tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller
miljötjänster i de östeuropeiska länderna. De nordiska ländernas
bidrag beräknas till totalt 36 miljoner SDR (speciella dragningsrätter,
en SDR ca 8,20 kr.). Bidragen fördelas över sex år. Det svenska
bidraget uppgår därmed till 18,2 milj.kr. per år.

Samarbetets allmänna inriktning

Tyngdpunkten i de av regeringen presenterade planerna för samarbete
med Baltikum, Central- och Östeuropa ligger på det bilaterala samarbetet.
Till detta anslås 525 av de 900 milj.kr. som för treårsperioden
utnyttjas av biståndsanslaget. Även de 100 milj.kr. som utgörs av
medel utanför biståndsramen går i allt väsentligt till bilaterala insatser.

I ett antal motioner lämnas förslag till stödets allmänna inriktning. I
yrkande 1 i motion U249 (fp) ges ett antal synpunkter som enligt
motionärerna bör vara vägledande. Det gäller bl.a. vikten av att biståndet
omfattar ekonomiska kalkyler av olika projekt och tillhandahållande
av utländska experter för detta utvärderingsarbete med hänsyn till
det beroende som de nya regeringarna alltjämt befinner sig i visavi de
gamla byråkratierna. Motionärerna understryker också bl.a. vikten av
att utbildning och kunskapsöverföring ges en hög prioritet i det
svenska biståndet. I övrigt bör biståndet på miljöområdet prioriteras
och där i första hand inriktas på miljöprojekt som redan finns utarbetade
med acceptabel konkretion. I yrkande 8 i samma motion föreslås
att det svenska stödet koncentreras geografiskt till i första hand de
länder vilka i likhet med Sverige har ett intresse av Östersjöns framtid,
dvs. i första hand Ryssland, Baltikum, Polen och eventuellt DDR och
Tjeckoslovakien. En utgångspunkt bör vidare vara det vänortssamarbete
som redan finns i regionen.

I yrkande 1 i motion U517 (m) föreslås att Sverige i fråga om
östbiståndet helt och fullt skall vara med i det gemensamma västeuropeiska
samarbete som koordineras av EG; dock att det inom denna
ram också skall finnas utrymme för vissa bilaterala insatser. Vidare bör
stödet enligt motionärerna inriktas på privatisering, avreglering, skattesänkningar
och sådana åtgärder som innebär ett klart ställningstagande
för marknadsekonomi snarare än blandekonomi. I yrkande 9 i samma
motion föreslås insatser till stöd för uppbyggandet av kapitalismens
institutioner i form av penning- och kreditväsende, börs- och aktiehandel
och därtill hörande lagstiftning.

I yrkande 14 i motion U518 (c) understryks vikten av ett stöd till
demokratisering och frigörelse i Östeuropa med en tyngdpunkt på
miljöskydd och kunskapsöverföring. Vikten av stöd till kompetensuppbyggnad
inom administration och näringsliv och särskilt småföretagen

1989/90: UU16

betonas också i motionen. I centerns partimotion föreslås vidare att det
nordiska samarbetet skall utvecklas till ett "nordeuropeiskt samarbete"
som också omfattar länderna runt Östersjön — de baltiska republikerna,
Polen, Nordtyskland och eventuellt även Karelen och Leningradområdet.
I yrkande 1 i motion U551 (vpk) föreslås också utökade
kontakter med och stöd till de öst- och centraleuropeiska länderna.

Beträffande den geografiska fördelningen av medlens användning noterar
utskottet att regeringen endast beträffande ett land, nämligen
Polen, angivit en bestånd medelsram. 300 milj.kr. eller en tredjedel av
de för treårsperioden anslagna biståndsmedlen avsätts till Polen. Detta
utgör över 55 % av de sammanlagda bilaterala biståndsmedlen. Vad
gäller kriterier för fördelningen av stödet till övriga berörda länder är
det enligt vad utskottet inhämtat regeringens avsikt att inte i första
hand använda geografiska kriterier utan att i stället tillämpa en
sektorsinriktad beredning, inom vilken en viss betoning görs av Sveriges
närområde och de länder som ingår i ett Östersjösamarbete, men
vilka inte heller utesluter något land i Östeuropa. Regeringsbeslut har
nyligen fattats om ett kursprogram som avser Sovjetunionen. En
betydande del av dessa insatser skall gå till de till Sverige angränsande
delarna av Sovjetunionen. Den beredningsplan som regeringen givit
BITS i uppdrag att utarbeta för bilateralt miljösamarbete med Östeuropa
skall enligt beslutet främst inriktas på Östersjöområdet.

De planerade insatserna i det bilaterala samarbetet täcker ett brett
spektrum av verksamhetsområden. Sammantaget representerar de en
sådan betoning av miljöskydd, utbildning och kunskapsöverföring som
efterlyses i förslagen till riktlinjer i flertalet motioner.

Utskottet anser därmed yrkandena 1 och 8 i motion U249 (fp),
yrkande 14 i motion U518 (c) samt yrkande 1 i motion U551 (vpk)
besvarade.

Vad som ovan sagts om det nu planerade östsamarbetets inriktning
gäller också stärkandet av det mottagande landets förmåga att över
huvud taget göra ekonomiska kalkyler och rationella värderingar av
projekt samt förmågan att bygga upp en kunskapsmässig, administrativ
och juridisk bas för normala marknadsekonomiska institutioner. Bland
dessa ingår som påpekas i yrkande 9 i motion U517 (m) bl.a. penningoch
kreditväsende samt börs- och aktiehandel.

Frågan om hur införandet av marknadsekonomiska mekanismer
skall kombineras med andra icke-ekonomiska samhällsmål anser utskottet
vara en uppgift för reformpolitiken i varje enskilt land att
avgöra. Utskottet finner det inte rimligt att som föreslås i yrkande 1 i
motion U517 (m) uttala sig generellt härom eller att ställa marknadsekonomier
i motsatsförhållande till biandekonomier. Inte heller finner
utskottet det meningsfullt att entydigt hänföra de marknadsmekanismer
det här är fråga om till begreppet kapitalism såsom uppställt i
motsats till biandekonomiska lösningar.

1989/90: UU16

Utskottet avstyrker därför yrkandena 1 och 9 i motion U517 (m).

De av regeringen föreslagna insatserna har en uttalat bred inriktning
syftande till att etablera kontakter direkt mellan folken i Sverige och
Östeuropa. Svenska folkrörelsers och organisationers deltagande är ett
väsentligt inslag i det planerade samarbetet. Av det bilaterala stödet på
525 milj.kr. över tre år förutses 90 milj.kr. kanaliseras över svenska
enskilda organisationer. Av dessa är 30 milj.kr. avsedda för Polen och
60 milj.kr. för övriga berörda länder. Stödet via enskilda organisationer
bereds av SIDA.

I yrkande 4 i motion U517 (m) föreslås att brådskande stöd skall
lämnas till uppbyggnaden av demokratiska partier i Östeuropa. Ett
liknande förslag i motion U508 (s) går ut på att det statliga stödet till
enskilda organisationer skall lägga särskild vikt vid stöd till politiska
partier, ungdoms- och kvinnoförbund etc. i Östeuropa. Utskottet konstaterar
att statliga medel som rent uppbyggnadsstöd eller organisationsstöd
till politiska partier enligt gällande riktlinjer ej kan utgå.
Utskottet är för närvarande inte berett att göra något uttalande om
ändring av dessa normer. Dock bör det inom ramen för det utbildningsstöd
som bl.a. Svenska institutet förutses administrera vara möjligt
att genom t.ex. kurser erbjuda representanter för politiska partier i
Östeuropa att fa del av kunskaper och erfarenheter som underlättar
uppbyggandet av ett fungerande partiväsende. Härutöver vill utskottet
hänvisa till de kontakter som svenska politiska partier och organisationer
redan har med framväxande politiska organisationer i Östeuropa
samt till de medel som SIDA administrerar för stöd till insatser genom
enskilda organisationer.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att också ett omfettande
statligt stöd endast kan komma att gälla en liten del av det breda
intresse för östsamarbete som kommit till uttryck i det svenska samhället.
Det är enligt utskottets mening de enskilda organisationernas
styrka att insatser görs och kommer att göras oberoende av insatser
från statens sida. Ett exempel härpå är just lantbrukskooperationens
insamling av begagnade lantbruksmaskiner till bl.a. Baltikum. I yrkande
9 i motion U249 (fp) föreslås att fraktbidrag för insamlade gåvor,
t.ex. lantbruksmaskiner, skall kunna lämnas. I yrkande 10 i motion
U237 (fp) föreslås ett liknande transportstöd till de baltiska republikerna.
Utskottet konstaterar att det för Östeuropas och i synnerhet för
Östersjöländernas del torde röra sig om korta transportsträckor och
därmed fraktkostnader som är rimliga i förhållande till värdet av den
insamlade utrustningen. För detta kan bidrag komma i fråga enligt
gällande riktlinjer, och det ankommer på SIDA att med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet pröva ansökningar därom.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 9 i motion U249 (fp) och
yrkande 10 i motion U237 (fp) som besvarade.

Vad beträffar stöd på det kyrkliga området, som föreslås i yrkande 3
i motion U517 (m), konstaterar utskottet att sådan möjlighet redan
torde finnas beträffande de resurser som förmedlas av SIDA. Utskottet
noterar att biståndsministern i information till riksdagen nämnt kyrkorna
bland de organisationer vilka bör få stöd för att bygga upp ett

1989/90: UU16

samarbete med Östeuropa. Självfallet innebär denna möjlighet inte
något ställningstagande till förmån för vissa kyrkor eller trosbekännelser
i Östeuropa, utan möjligheten att fa stöd delas lika av alla kyrkor.

Vad slutligen beträffar stöd till uppbyggande av en fri press, som
föreslås i yrkande 2 i motion U517 (m) och i yrkande 4 (delvis) i
motion U518 (c), konstaterar utskottet att något generellt stöd till
uppbyggande av enskilda tidningar inte är förenligt med de riktlinjer
som hittills gällt för det svenska biståndet. Liksom i fråga om förslagen
om stöd till partier är utskottet ej berett att göra något uttalande om
ändring av denna linje. Emellertid bör det enligt utskottets mening
vara möjligt att genom stöd exempelvis till journalistutbildning och
andra former av kunskapsöverföring generellt underlätta uppbyggandet
av en fri press i Östeuropa. Utrikesministern har också pekat på
behovet av journaliststipendier. Utskottet anser att dylika bör kunna
rymmas inom ramen för ett utbildningsstöd till Östeuropa. Utskottet
vill också erinra om att ett visst journalistutbyte redan kommit till
stånd genom direkta kontakter mellan tidningar och mediaföretag.

Med det anförda förklarar utskottet yrkandena 2 och 4 i motion U517
(m), motion U508 (s), yrkande 4 (delvis) i motion U518 (c) samt
yrkande 3 i motion U517 (m) som besvarade.

I yrkande 4 i motion A12 (c) och yrkande 6 i motion Al 17 (c) föreslås
att regeringen skall ta initiativ för att klarlägga förutsättningarna för att
utveckla handeln och andra förbindelser mellan de sydöstra delarna av
Sverige och Östeuropa och Baltikum.

Utskottet konstaterar att det av regeringen planerade samarbetet bör
ge sydöstra Sverige, med dess geografiska närhet och potentiellt goda
kommunikationer, stora möjligheter att utifrån de lokala förutsättningarna
utveckla nära förbindelser med länderna på andra sidan Östersjön.
Härutöver krävs också att regionens egna företag och organisationer
aktivt utnyttjar de möjligheter som nu erbjuds. Liksom vid behandlingen
av ett liknande yrkande förra året (1989/90:UU7) vill
utskottet bl.a. peka på vänortssamarbetet som en konstruktiv och
betydelsefull form av samarbete för att etablera nya kontaktytor med
Baltikum och Östeuropa.

Därmed anser utskottet yrkande 4 i motion A12 (c) och yrkande 6 i
motion Al 17 (c) besvarade.

I yrkande 2 i motion U551 (vpk) föreslås en utveckling av de bilaterala
kontakterna mellan de parlamentariska organen i Sovjetunionen och
Sverige. Utskottet noterar med tillfredsställelse den betydande ökning
av kontakterna som ägt rum under de senare åren. Riksdagen har
nyligen tagit emot studiebesök från en delegation av Solidaritetsmedlemmar
ur den polska sejmen samt en delegation med representanter
från flera utskott i Högsta Sovjet. Ett svenskt talmansbesök planeras
äga rum i Moskva under innevarande år. Flera riksdagsutskott avser
också att under året besöka Sovjetunionen. Vid sidan av besöksutbyte
med parlamentarikerdelegationer håller studieprogram i riksdagen på

1989/90:UU 16

att förberedas för sovjetiska parlamentstjänstemän. Studieprogrammet
ingår i det kursprogram som BITS på regeringens uppdrag bereder för
sovjetiska beslutsfattare och tjänstemän.

Utskottet vill härtill foga den kommentaren att den pågående utvecklingen
i stort i Central- och Östeuropa, vilken på ett helt nytt sätt
ställer de parlamentariska organen i den politiska processens centrum,
skapat ett starkt intresse för mångsidiga kontakter med de etablerade
parlamenten i Västeuropa, inte minst Sveriges riksdag. Utskottet finner
det angeläget att riksdagen kan möta denna efterfrågan på kontakter
och erfarenhetsutbyte, vilken återspeglar ett stärkande av den parlamentariska
traditionen i Europa och gör det möjligt för riksdagen själv
att lämna ett bidrag därtill.

Yrkande 2 i motion U551 (vpk) anses därmed besvarat.
Östsamarbetets organisation

Det av regeringen planerade östsamarbetet täcker ett brett spektrum av
olika verksamhetsområden, vilka också blivit föremål för motionsyrkanden.
De redovisas i det följande. Först vill dock utskottet behandla
några förslag om det framtida östsamarbetets organisation inom den
svenska förvaltningen. I yrkande 2 i motion U249 (fp) föreslås att det
svenska öststödet antingen skall administreras av en myndighet med
särskild kompetens för arbete inriktat mot Östeuropa eller också
handläggas av särskilt östkompetent personal som knyts till BITS och
SIDA. I yrkande 12 i motion U517 (m) föreslås att den i propositionen
omnämnda samordningsgruppen skall omvandlas till ett organ för
Östeuropasamverkan. Syftet skall enligt motionärerna vara att samarbetet
med Central- och Östeuropa sker i enlighet med av riksdagen
fastlagda riktlinjer. I yrkande 12 i motion U637 (mp) föreslås också
inrättandet av ett östeuropeiskt sekretariat för behandling av frågor
rörande miljö, energi och hälsa.

Utskottet hänvisar i anledning av dessa förslag inledningsvis till vad
som uttalades i föregående betänkande om östsamarbetet
(1989/90-.UU7). Där konstaterades att det var "angeläget att en metodisk
och en administrativ ordning utarbetas som gör det möjligt att
gradvis expandera det statliga engagemanget på ett sådant sätt att
rationella avvägningar mellan länder, sektorer och administrativa kanaler
blir möjliga". Utskottet fann det vidare "motiverat att söka
utnyttja de erfarenheter som vunnits genom det samlade grepp som
tagits på beredningen av samarbetet med u-länderna. Regeringen bör
pröva i vilken utsträckning dessa erfarenheter låter sig tillämpas på det
växande samarbetet med Östeuropa."

Utrikesministern har redovisat den struktur med hjälp av vilken
regeringskansliet avser bereda och genomföra östsamarbetet. Inom
regeringen ligger det övergripande ansvaret för det statliga samarbetet
med Östeuropa hos statsrådsgruppen för Europafrågor, ledd av statsministern.
Som beredningsgrupp finns en statssekreterargrupp för Europafrågor.

1989/90:UU16

Till statssekreterargruppen kommer att knytas en Östeuropadelegation
med deltagande av näringslivsorganisationer, fackliga centralorganisationer
och folkrörelser, berörda myndigheter samt expertis på
Östeuropa. Syftet med delegationen är dels att stärka hela det svenska
samhällets engagemang för den demokratiska utvecklingen och reformprocessen
i Central- och Östeuropa, dels att tillföra regeringskansliet
utanförstående synpunkter och expertis. Delegationen skall ha en
rådgivarfunktion, men inom den skall också principer och riktlinjer
för stödet till Central- och Östeuropa kunna diskuteras. Den skall
också fungera som informationscentral.

Inom regeringskansliet är en rad departement och enheter berörda
av östsamarbetet. Representanter för dessa ingår i en särskild samordningsgrupp,
i vilken även representanter för berörda myndigheter
deltar. Samordningsgruppen leds av en av regeringen särskilt utsedd
samordnare för östsamarbetet. Till stöd för samordnarens arbete har ett
mindre sekretariat byggts upp. Sekretariatet utgör en del av utrikesdepartementets
handelsavdelning och får visst administrativt stöd från en
av dess enheter. Samordnarens uppgift är att tillse att de olika delarna
av det statliga östsamarbetet ligger inom ramen för en övergripande
Östeuropapolitik. I samordningsgruppen skall således prioriteringar
diskuteras och beredning ske som underlag för regeringens beslut att
ge enskilda myndigheter i uppdrag att bereda och handlägga insatserna.
Den fortlöpande uppföljningen av det biståndsfinansierade samarbetet
sker på utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvec
kl ingssamarbete.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer tidigare erfarenheter på aktuella
verksamhetsområden att vara vägledande för regeringens val av
myndighet för insatsers genomförande. En princip som gäller all
biståndsfinansierad verksamhet är därtill att finansiering och ansvar för
en insats skall hållas samman. För att få ett sammanhållet ansvar för
det bilaterala samarbetet avser regeringen enligt vad utskottet inhämtat
att största delen av programmet skall beredas av beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, BITS.

BITS är en myndighet under UD, vars verksamhet är inriktad på
överföring av teknologi och kunnande från Sverige till medel- och
låginkomstländer som nått en viss industrialiseringsgrad. BITS genomför
ej självt några insatser utan knyter samman en svensk part —
myndighet, organisation eller företag — och en part i samarbetslandet.
Bland de svenska parterna i östsamarbetet kan statens naturvårdsverk
och Svenska institutet förutses spela en betydande roll.

För beredningen av de medel som anslagits för samarbete genom
enskilda organisationer kommer regeringen enligt vad utskottet inhämtat
att anlita SIDA, som har lång erfarenhet av att administrera stödet
till folkrörelsernas biståndsfinansierade projekt och program.

Utskottet finner att den struktur regeringen redovisat för beredning
och handläggning av östsamarbetet förefaller ändamålsenlig och väl
svarar mot de synpunkter utskottet tidigare framfört. Den förutsätter
emellertid att erforderlig kompetens beträffande Central- och Östeuropa
tillförs BITS och SIDA. Utskottet finner inte att några ytterligare

1989/90: UU16

samordningsvinster eller administrativa fördelar skulle uppnås med
inrättandet av ett nytt organ eller en myndighet i enlighet med
motionärernas förslag. Det är dock enligt utskottets åsikt av vikt att
samordnaren för östsamarbetet och dennes sekretariat ges en sådan
ställning som gör det möjligt att spela den roll som regeringen beskrivit.

Utskottet betraktar därmed yrkande 2 i motion U249 (fp), yrkande 12
i motion U517 (m) och yrkande 12 i motion U637 (mp) som besvarade.

Miljösamarbete

Den oroande miljösituationen i Baltikum och Central- och Östeuropa
skildrades i utskottets betänkande om östsamarbetet föregående år
(1989/90:UU7). De nya uppgifter om miljöproblemen som framkommit
sedan dess har ytterligare förstärkt bilden av en akut kris, i vissa
områden på gränsen till ekologiskt sammanbrott.

Situationen innebär en fara och en svår belastning för de människor
som tvingas leva i de miljöhotade områdena. Den allvarliga nedsmutsningen
i Östeuropa har därtill gradvis kommit att utgöra en av de
viktigaste källorna till miljöföroreningarna i vårt eget Iand. Reformer i
Östeuropa, vilka leder till att länderna där får nya regeringar, som är
ansvariga inför sina väljare och därmed för första gången på länge
inriktade på att prioritera kampen mot miljöhoten, kan också för de
svenska miljövårdsansträngningarna komma att innebära något av en
milstolpe. Det är därför naturligt att en väsentlig andel av det svenska
stödet till Östeuropa inriktas just på miljöförbättringar i vid bemärkelse.

I ett antal motionsyrkanden lämnas förslag om inriktningen på ett
sådant svenskt miljösamarbete. I yrkande 6 i motion U208 (c) föreslås
en rådgivningshjälp till Polen och Baltikum som bl.a. avser stallgödseln
från jordbruket, vilken för närvarande belastar Östersjön. I yrkande
1 i motion U218 (m) föreslås att prioritet skall ges åt vatten- och
rökgasrening och övergång till energi- och resurssparande teknik såväl
i det svenska miljöbiståndet som i Nordiska investeringsbankens verksamhet.
I yrkande 1 i motion U232 (m) föreslås att Sverige skall ge ett
bundet och generöst miljöbistånd, både i form av kapital och kunnande,
till länder som Sovjetunionen, Polen, Östtyskland och Tjeckoslovakien.
Ett liknande förslag framförs i yrkande 2 (delvis) i motion U657
(fp)-

Utskottet konstaterar att en stor del av det miljösamarbete som
regeringen för närvarande planerar och har beslutat om har en inriktning
som motsvarar motionärernas förslag. Sverige har under en följd
av år bedrivit ett bilateralt miljösamarbete, främst inriktat på kunskaps-
och erfarenhetsutbyte, med Polen, Sovjetunionen, DDR och
Ungern. I april 1989 undertecknades ett regeringsavtal om miljösamarbete
med Sovjetunionen, och sedan dess har flera delegationsbesök på
hög nivå utväxlats, inkl. med de baltiska republikerna.

1989/90: UU16

2 Riksdagen 1989190. 9 sami. Nr 16

I förhållande till Polen är ett antal konkreta miljöinsatser redan
under beredning av BITS inom ramen för det beslutade samarbetet
med Polen om 270 milj.kr. Dessa insatser rör bl.a. just rökgasrening,
vattenrening, avfallshantering och energisparande. En gemensam arbetsgrupp
som tillsatts av Sveriges och Polens miljöministrar utarbetar
för närvarande ytterligare förslag till ett intensifierat miljövårdssamarbete.
En rapport från arbetsgruppen väntas inom kort.

Vad gäller Central- och Östeuropa förutom Polen har BITS av
regeringen fatt i uppdrag att utarbeta en beredningsplan för den
biståndsfinansierade delen av ett utvidgat miljösamarbete. I regeringsbeslutet
konstateras att planen främst bör inriktas på insatser i Östersjöområdet.

Beträffande på annat sätt finansierat miljösamarbete har statens
naturvårdsverk nyligen fått regeringens uppdrag att följa utvecklingen
på miljöområdet i Central- och Östeuropa samt utarbeta förslag till ett
program för Sveriges samarbete på olika delområden och genom olika
kanaler.

Utskottet har inhämtat att erfarenheterna av de inledande kontakterna
i miljösamarbetet med Polen visat att möjligheten att genomföra
enskilda projekt, vare sig det gäller miljövård eller något annat område,
måste bedömas i ljuset av de allmänna ekonomiska och administrativa
förutsättningarna som råder i landet. Det är därför inte uteslutet
att de svenska insatserna också från miljösynpunkt kan göra störst
nytta om de i ett inledningsskede fokuseras på kunskapsöverföring och
kompetensuppbyggnad, inte bara på miljöområdet utan även generellt
beträffande ekonomisk och administrativ kompetens i förvaltning och
näringsliv. Utskottet vill därför stödja tanken på att miljöinsatser i
detta första skede bör ges en vid tolkning, vilken tar hänsyn till alla de
hinder som ännu kvarstår i uppbyggandet av en effektiv miljövård
såväl i Polen som i andra länder i Central- och Östeuropa.

Utskottet vill också peka på den betydelse för miljövårdssamarbetet
som det ovannämnda samnordiska riskkapitalbolaget kan komma att
få. Administrativt kommer bolaget att vara knutet till Nordiska investeringsbanken
(NIB). Inom ramen för NIB:s verksamhet finns sedan
1982 även en speciell projektinvesteringslåneordning. En nyligen beslutad
ökning av dennas garantikapital med 300 milj.kr. SDR (en SDR
= 8,20 kr.) kommer sannolikt också att kunna utnyttjas för projekt av
betydelse för miljöförbättringar i Central- och Östeuropa. Utskottet
noterar att det inom ramen för det nordiska samarbetet finns planer på
att utnyttja den nordiska projektexportfonden (NOPEF), som är underställd
Nordiska ministerrådet, för en rad miljöinsatser i Centraloch
Östeuropa, särskilt bland Östersjöländerna.

Utskottet noterar också med tillfredsställelse att de svenska och
polska regeringarnas initiativ att under innevarande år sammankalla
ett regeringschefsmöte om Östersjön och dess miljö har mött gehör hos
samtliga berörda länder. Avsikten med konferensen, som skall hållas i
Sverige i början av september, är bl.a. att understryka det omedelbara
behovet av att påskynda genomförandet av redan överenskomna rekommendationer
på miljöområdet.

1989/90:UU16

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 6 i motion U208 (c),
yrkande 1 i motion U218 (m), yrkande 1 i motion U232 (m) samt
yrkande 2 (delvis) i motion U657 (fp) som besvarade.

I några motioner framförs förslag om miljösamarbete på regional eller
kommunal nivå med parter i Östeuropa. I yrkande 2 i motion U232
(m) föreslås att skånska kommuner och företag skall engageras i
utbildning av medborgare i Polen och DDR i bl.a. kärnkraftsteknik
och avfallshantering. I motion U543 (fp) föreslås att vänortssamarbete
kring miljöfrågor i Östeuropa bör få statligt stöd, exempelvis till
samordning av kommunala initiativ men också till projekt bl.a. i form
av reningsverk som byggs på andra sidan Östersjön av svenska kommuner.
I yrkande 2 (delvis) i motion U657 (fp) föreslås slutligen också
stimulans genom statligt stöd till vänortssamarbete på miljöområdet.

Utskottet har behandlat liknande förslag tidigare. I föregående års
betänkande om östsamarbetet (1989/90:UU7) konstaterades att vänorter
utgjorde en konstruktiv och betydelsefull form för samarbete när det
gäller att etablera nya kontaktytor med Östeuropa. Utskottet vill åter
peka på möjligheterna att kommunala satsningar i det enskilda fallet
skulle kunna aktualiseras som del av det med statliga medel stödda
miljösamarbetet med något visst land. Reguljärt biståndssamarbete med
utlandet är emellertid inte någon uppgift för kommunerna, vilkas
verksamhet regleras av kommunallagen. Något generellt miljöanslag av
angiven typ eller något generellt stöd till kommunala miljösatsningar i
Östeuropa är utskottet inte heller berett att förorda. Däremot noterar
utskottet med tillfredsställelse att utrikesministern tillkännagivit att
möjligheterna för närvarande undersöks att ge svenska kommuner ett
visst finansiellt stöd inom biståndets ram för samarbete med lokala
myndigheter i Östeuropa. Utskottet noterar att bland de insatser som
för närvarande förbereds finns ett stöd via Kommunförbundet till den
polska lokala förvaltningen.

Utskottet vill också hänvisa till att SIDA har fått i uppdrag av
regeringen att undersöka möjligheten till samarbete med kommuner
och landsting beträffande administration av vissa delar av folkrörelsestödet,
t.ex. administration av fraktbidrag.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 2 i motion U232 (m),
motion U543 (fp) samt yrkande 2 (delvis) i motion U657 (fp) som
besvarade.

I flera yrkanden föreslås ett ökat svenskt stöd till det s.k. Wislaprojektet
i Polen. Det gäller yrkande 3 i motion U242 (vpk), yrkande 4
i motion U249 (fp) samt yrkande 3 (delvis) i motion U518 (c).
Motionärerna hänvisar bl.a. till den stora betydelse floden Wisla har
som källa till föroreningen av Östersjön och även till det förhållandet
att projektet hör till det fåtal som redan är relativt väl utarbetade och
därför lämpar sig för snara insatser.

Utskottet konstaterar att beredningen av miljösamarbetet med Polen
fortskrider under löpande kontakter med den polska regeringen och
berörda polska myndigheter. Bland de projekt som det polska miljömi -

1989/90: UU16

nisteriet presenterat för utredning finns även reningsverk för floden
Wisla. Svenska specialister kommer inom kort att för BITS räkning på
platsen och med polska myndigheter gå igenom de presenterade projekten.

Utskottet delar motionärernas syn på önskvärdheten av att floden
Wisla renas. Frågan bör dock avgöras inom ramen för en samlad
prioritering, och det enligt utskottets mening väsentliga är att en
ändamålsenlig beredningsordning har etablerats och redan fungerar.

Med det anförda anser utskottet yrkande 3 i motion U242 (vpk),
yrkande 4 i motion U249 (fp) och yrkande 3 (delvis) i motion U518
(c) besvarade.

I yrkande 5 i motion U249 (fp) föreslås att stöd skall utgå till
Svensk-polska miljöföreningens projekt att inrätta ett miljöservicecentrum
i Warszawa. Utskottet har inhämtat att Svensk-polska miljöföreningen
består av bl.a. forskare vid svenska och polska universitet.
Föreningen har bidragit till utarbetandet av det s.k. Wisla-projektet.
Utskottet konstaterar att Svensk-polska miljöföreningen liksom andra
enskilda organisationer har möjlighet att ansöka om bidrag från det
stöd till enskilda organisationer som förmedlas av SIDA, vilket för
Polens del uppgår till 30 milj.kr. under en treårsperiod. Om föreningens
kompetens är den rätta, torde det vara möjligt att dess tjänster kan
utnyttjas inom ramen för det samarbete som bereds av BITS. Liksom
beträffande Wisla-projektet vill emellertid utskottet av uppenbara skäl
inte uttala sig om något enskilt inslag i detta beredningsarbete, utan
hänvisar till den ordning som nu finns etablerad för att förbereda

insatser såväl inom BITS som inom SIDA.

Yrkande 5 i motion U249 (fp) är därmed besvarat.

I yrkande 4 i motion U208 (c) föreslås att Sverige skall ställa långt gående

krav på säkerheten vid kärnkraftverket Ignatina i Litauen. Utskottet
konstaterar att Sverige efter Tjernobylolyckan 1986 aktivt verkat
för såväl multilaterala som bilaterala avtal för att höja säkerheten
kring kärnanläggningar. Inom det internationella atomenergiorganet
(IAEA) utarbetades mycket snabbt efter Tjernobylolyckan två internationella
konventioner om tidigt varsel resp. bistånd vid en kärnenergiolycka.
IAEA har två gånger besökt Ignalina-anläggningen, senast i
slutet av 1989.

Sverige har också bilateralt med Sovjetunionen slutit ett regeringsavtal
om tidigt varsel vid olycka och informationsutbyte rörande kärntekniska
anläggningar. I ett tillämpningsavtal har statens kärnkraftinspektion
(SKI) och statens strålskyddsinstitut (SSI) med sovjetiska
motsvarande myndigheter lagt fast riktlinjerna för samarbetet. Tillämpningsavtalet
nämner bland de sovjetiska anläggningarna uttryckligen
Ignalina. I ett särskilt memorandum om miljösamarbete som nyligen
undertecknats av den svenska och de tre baltiska miljöministrarna
nämns kärnkraftssäkerhet bland de områden som är särskilt lämpade
för fortsatt samarbete.

1989/90: UU16

Utskottet finner det angeläget att regeringen i sina kontakter med de
östeuropeiska länderna såväl bilateralt som multilateralt generellt verkar
för att säkerheten höjs vid befintliga kärnkraftverk. Kärnkraftverk
med otillfredsställande säkerhet utgör en konstant miljöfara, som
representerar inte bara ett lokalt utan i hög grad ett regionalt hot i
hela Europa, vilket Tjernobylolyckan demonstrerade. Grannländerna
har därför i dessa fall ett legitimt intresse av att över nationsgränserna
verka för säkerhetshöjande åtgärder. Utskottet vill understryka att
kärnkraften i detta avseende utgör ett internationellt, gränsöverskridande
problem på samma sätt som långväga föroreningar av luft
och vatten.

Med det anförda anser utskottet yrkande 4 i motion U208 (c) besvarat.

Förslag om inrättande av en europeisk miljöfond för att bidra till
lösningen av miljöproblemen i Östeuropa framförs i yrkande 5 i
motion U220 (mp) och i yrkande 10 i motion U637 (mp). Utskottet
konstaterar att miljövården gjorts till ett huvudområde inom ramen
för det svenska östsamarbetet. Förslag från miljöpartiet om att anslå en
miljard kronor till en särskild europeisk miljöfond behandlas och
avstyrks av utskottet i ett annat betänkande (1989/90:UU15). Eftersom
intresset att genom östsamarbetet verka för en förbättrad miljö i
Central- och Östeuropa redan är väl tillgodosett, saknas enligt utskottet
motiv att inrätta en särskild fond för ändamålet.

Yrkande 5 i motion U220 (mp) och yrkande 10 i motion U637 (mp)
avstyrks därmed.

Finansiellt och ekonomiskt samarbete

För att lyckas kommer den fortsatta ekonomiska reformprocessen i
Östeuropa att behöva stöd i flera olika former från Väst. Som utskottet
tidigare konstaterat gäller behovet på kort sikt i första hand tekniskt
bistånd, dvs. kunskapsöverföring, hjälp att identifiera projekt samt
förvaltningsstöd för att länderna i fråga skall kunna skapa grundläggande
administrativa och ekonomiska strukturer som tillåter en rationell
användning av såväl egna resurser som mera omfattande resurstillskott
utifrån, främst i form av kommersiella krediter och investeringar. Det
rådande ekonomiska kristillståndet och bristen på konvertibel valuta
innebär att många angelägna insatser som syftar till att förnya teknologi
och produktionsanläggningar måste finansieras utifrån. En betydande
del av dessa insatser avser därtill sådan förnyelse av t.ex. miljöskydd
och infrastruktur som inte alltid kan finansieras på normala marknadsvillkor.

Detta är bakgrunden till förslagen i ett antal motioner om s.k. mjuka
krediter till Östeuropa. I motion U207 (m) föreslås sådana, företrädesvis
till Polen och Baltikum. I motion U230 (c) föreslås inrättande av
ett särskilt kreditinstitut för Östeuropa med uppgift att ge lån på upp
till 25 års amorteringstid och med en ränta som skall kunna sänkas till
den nivå som tillämpas av Internationella utvecklingsfonden (IDA).
Möjlighet bör också enligt motionärerna finnas för låntagarlandet att

1989/90:UU 16

3 Riksdagen 1989/90. 9 sami. Nr 16

återbetala lånet i lokal valuta. I yrkande 3 (delvis) i motion U518 (c)
föreslås på samma sätt ett kreditinstitut för mjuka lån till projekt som
leder till en mer miljövänlig produktion.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande i föregående betänkande
om östsamarbetet (1989/90:UU7) och konstaterade då att krediter med
ett 35-procentigt gåvoelement för närvarande beviljas till vissa projekt i
u-länder genom beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
bistånd. Beträffande BITS möjligheter att bevilja mjuka krediter till
länderna i Östeuropa ansåg utskottet det då ej befogat att göra något
uttalande. Utskottet avsåg i stället att återkomma till frågan i samband
med behandlingen av budgetpropositionen inför nästkommande budgetår.

I den treårsram som regeringen nu föreslagit för samarbete med
Östeuropa finns inget inslag av krediter direkt från Sverige till Östeuropa.
De medel som regeringen föreslagit avser vad gäller det
bilaterala samarbetet endast gåvobistånd. Bland regeringens planer
ingår som ovan nämnts deltagande i multilaterala projekt som en
europeisk återuppbyggnads- och utvecklingsbank (EBRD) och i ett
särskilt samnordiskt riskkapitalbolag knutet till Nordiska investeringsbanken.
Dessa är dock ej inriktade på någon utlåning på mjuka villkor
som del av den normala verksamheten. En mjuk utlåning skulle
nödvändiggöra en kontinuerlig påfyllnad av finansiella resurser. De
multilaterala institutionerna förutsätts i stället att med hjälp av sitt
grundkapital och med den säkerhet som ägarna—medlemsstaterna ger
utnyttja de internationella finansmarknaderna för att förmedla marknadsmässiga
krediter till Östeuropa. Villkoren blir därmed förmånligare
än vad länderna annars skulle kunna erhålla.

För krediter från Sverige till Östeuropa har Exportkreditnämnden nyligen
fattat beslut om ramar för nya kreditgarantier på sammanlagt
över 7 miljarder kronor till DDR, Tjeckoslovakien, Ungern och Bulgarien.
Även de krediter som garanteras av EKN följer dock normala
marknadsvillkor. Det kan noteras att AB Svensk Exportkredit, som en
följd av Exportkreditnämndens beslut om garantiramar, nyligen har
föreslagit de berörda länderna att särskilda finansieringsprotokoll ingås,
i vilka kreditramar skulle anges för finansiering av export av
svenska varor och tjänster samt svenska investeringar.

Finansiering av export till och investeringar i det östeuropeiska näringslivet
bör enligt utskottets mening av flera skäl grundas på gällande
marknadsvillkor. Såväl från utvecklings- som konkurrenssynpunkter
skulle här annars snedvridande effekter uppstå.

Samtidigt anser utskottet att det sannolikt finns projekt och områden
där finansiering på sedvanliga kommersiella villkor kan vara svår att
uppnå, och där samtidigt den nödvändiga finansieringen är alltför stor
för att den skall kunna rymmas inom det planerade gåvobiståndet. Inte
minst skulle en sådan situation kunna uppstå i fråga om vissa även för
Sverige angelägna miljöinvesteringar som reningsverk och anläggningar
för avfallshantering eller fråga om viss infrastruktur, t.ex. kommunikationer.

1989/90: UU16

Utskottet noterar att frågan om förmånlig kreditgivning till öststater
är föremål för diskussion inom ramen för OECD. Med hänsyn till de
komplicerade överväganden det här blir fråga om vill utskottet för
närvarande inte göra något generellt uttalande till förmån för mjuka
krediter, men utskottet utgår ifrån att regeringen aktivt deltar i den
internationella diskussionen och prövar de möjligheter till nya kreditformer
som kan bli aktuella.

Därmed avstyrker utskottet motion U230 (c) och yrkande 3 (delvis) i
motion U518 (c). Motion U207 (m) anses besvarad.

Några motioner tar upp förslaget från föregående år att omvandla
utestående fordringar som Sverige och andra offentliga långivare har på
Central- och Östeuropa till satsningar på miljövårdsprojekt, s.k. debtenvironment-swaps.
I yrkande 3 i motion U249 (fp) föreslås att EKN:s
stadga skall ändras för att möjliggöra skuldbyten i begränsad omfattning
till Polen. I yrkande 5 i motion U518 (c) föreslås skuldbyten med
Polen och DDR.

De synpunkter utskottet anförde (1989/90:UU7) med anledning av
liknande förslag föregående år äger alltjämt giltighet. Utskottet konstaterade
då att en rad förutsättningar måste vara uppfyllda för att
önskvärd effekt skall uppnås med en omvandling av en skuld i
utländsk valuta till lokal valuta att utnyttjas till ett angeläget projekt,
t.ex. på miljövårdsområdet. Inte minst är de allmänekonomiska betingelserna
i landet i fråga väsentliga. Utbytet i stor skala mellan skuld i
utländsk valuta och en satsning på miljöprojekt i lokal valuta skulle
innebära en påspädning av låntagarlandets inhemska likviditet. En
sådan kan knappast rymmas inom ramen för en balanserad ekonomisk
politik. Hotas balansen kan penningpolitiska motåtgärder tvingas fram
i mottagarlandet med negativa konsekvenser för andra prioriterade
utvecklingsmål. Effekterna på mottagarlandets ekonomi av ett byte
mellan skuld och miljöinsatser bör därför vägas in i det enskilda fallet.

I detta perspektiv framstår det enligt utskottets mening också klarare
att "debt-environment-swaps" knappast kan bli ett huvudmedel vare
sig för att lösa skuldkrisen eller miljöproblemen i u-länder eller
östländer. I det enskilda fallet kan dylika insatser däremot ha positiva
effekter, inte minst genom engagemang från frivilliga organisationers
sida. Skuldbyten kan därför för vissa situationer vara en av flera
alternativa metoder att tillföra finansiering och därmed ha en positiv
betydelse. Skuldbyte som ett sätt att finansiera miljöprojekt i Polen bör
emellertid också betraktas mot bakgrund av en mycket kraftig pågående
polsk inflation och de centrala myndigheternas strävan att föra en
så restriktiv ekonomisk politik som möjligt.

De flesta långivarländer har ett samarbete i internationella skuldfrågor
inom den s.k. Parisklubben. Utskottet konstaterar att Sverige
stöder Parisklubben i dess strävan att genom multilateralt samarbete
framförhandla en skuldlättnad som är anpassad till det enskilda skuldlandets
betalningsförmåga samt att tillförsäkra olika kreditorer en
rättvis andel av de betalningar som skuldlandet gör. Att Sverige ensidigt
skulle bryta detta multilaterala samarbete och särbehandla de

1989/90: UU16

offentliga fordringarna skulle enligt utskottets åsikt strida mot viktiga
svenska intressen i det internationella skuldsamarbetet. Små länder
som Sverige har ett särskilt intresse av att detta multilaterala samarbete
upprätthålls. Vi bör också själva vara beredda att i ett sådant sammanhang
ikläda oss de ekonomiska åtaganden som kan bli aktuella.

Utskottet vill härutöver hänvisa till Sveriges deltagande i Parisklubbens
senaste skulduppgörelse med Polen i februari i år, då betalningen
för sammanlagt över 9 miljarder dollar senarelades, på villkor som i
detta sammanhang betecknats som mycket generösa.

Parisklubben har hittills tagit avstånd från tanken att konvertera
offentliga fordringar. För närvarande har emellertid en diskussion
börjat föras om för- och nackdelar med denna typ av transaktioner. De
frågor som ännu är olösta gäller t.ex. hur den s.k. bördefördelningen
mellan Parisklubbens medlemmar sinsemellan och mellan dem och de
utanförstående kreditorerna kommer att påverkas, liksom vad konsekvenserna
kan bli för ny garantigivning från långivarländerna. Utskottet
finner det angeläget att Sverige deltar aktivt och konstruktivt i dessa
diskussioner.

Vad beträffar förslaget att EKN:s stadga skall ändras för att möjliggöra
skuldbyte konstaterar utskottet att det inte är EKN:s stadga som
lägger hinder i vägen för genomförande av skuldbyte av offentliga
fordringar, utan Sveriges hållning grundas på ovan skildrade principiella
överväganden beträffande vilka intressen som måste vara vägledande
för det internationella skuldsamarbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 3 i motion U249 (fp) och
yrkande 5 i motion U518 (c).

I yrkande 16 i motion U518 (c) föreslås att Sveriges exportråd skall
ta fram ett program för samarbete mellan svenska småföretag och Polen,
DDR och de baltiska republikerna. Utskottet vill i anledning av förslaget
peka på att just Exportrådet under det gångna året bedrivit ett
aktivt arbete för att förmedla kontakter mellan svenska företag och
länderna på andra sidan Östersjön. Ett antal affärsmannadelegationer
har under det gångna året besökt Baltikum, och fler seminarier med
allmän inriktning har hållits i t.ex. Estland, Lettland, Litauen och
Polen. Också för kommande verksamhetsår planerar Exportrådet, enligt
vad utskottet inhämtat, deltagande i mässor i regionen och arrangerande
av ett etableringssymposium i Polen och utbildningsseminarier i
Baltikum och Sovjetunionen.

Exportrådet är även i fård med att etablera en permanent representation
i Tallinn och avser enligt vad utskottet inhämtat även att stärka
sin närvaro i övrigt i regionen. En betydande del av Exportrådets
kunder utgörs just av småföretag i Sverige. Intresset att genom Exportrådet
underlätta samarbete mellan dessa och deras motparter i Baltikum,
Polen och DDR är därför enligt utskottet väl tillgodosett.

Yrkande 16 i motion U518 (c) anses därmed besvarat.

1989/90:UU16

Utbildning, forskning, kultur och information

1989/90: UU16

Tillsammans med forskning, kultur och information utgör utbildning
ett av huvudområdena för det planerade samarbetet med Central- och
Östeuropa. I flera motioner lämnas förslag till olika utbildningsinsatser.

I några yrkanden rekommenderas en utökad stipendiatverksamhet för
studenter från Central- och Östeuropa. I yrkande 6 i motion U249 (fp)
föreslås dels stipendier i Sverige för östeuropeiska studenter, dels
möjligheter för svenska studenter att förlägga praktikperioder till något
östeuropeiskt land. 1 yrkande 5 i motion U517 (m) föreslås också
stipendier och även informell utbildning i form av praktikplatser
under kortare perioder, främst inom det privata näringslivet, för
studenter från Central- och Östeuropa. Ett förslag om utvidgat kultur-,
student- och forskarutbyte framförs också i motion U505 (s) (delvis).

Utskottet konstaterar i anledning av dessa förslag att utbildning är
ett prioriterat område i regeringens planering av det föreslagna östsamarbetet.
Sedan lång tid administreras ett stipendieutbyte av Svenska
institutet inom ramen för de bilaterala kulturprogram som slutits med
de östeuropeiska länderna. Institutet har enligt vad utskottet inhämtat
beräknat att detta stipendiatprogram och institutets övriga verksamhet
inriktad på Central- och Östeuropa för närvarande uppgår till drygt 4
milj.kr. per år. Utskottet noterar att en särskild satsning på Europa av
Svenska institutet för nästkommande år av föredraganden i budgetpropositionen
motiveras med det starkt ökade intresset i Sverige för bl.a.

Baltikum.

När det gäller förslaget att praktikplatser också skulle inrättas i
andra riktningen, dvs. för svenska studenter i Östeuropa, vill utskottet
i första hand hänvisa till de möjligheter som svenska företag kan
erbjuda. Utskottet delar åsikten bakom förslaget i yrkande 7 i motion
U249 (fp) att svenska företagare i östländer kan vara nyckelpersoner
för överförande av kunskaper om hur företag fungerar i en marknadsekonomi.

Med det anförda betraktar utskottet yrkandena 6 och 7 i motion U249
(fp), yrkande 5 i motion U517 (m) samt motion U505 (s) i denna del
besvarade.

I motion U505 (delvis) föreslås också ett vidgat kulturutbyte mellan
Sveriges författarförbund och andra konstnärliga organisationer och motsvarande
sammanslutningar i Östeuropa. Utskottet stöder denna tanke.

Möjligheten att Finansiera sådant utbyte bör kunna prövas tillsammans
med andra insatser som blir aktuella inom ramen för det kulturella
samarbetet.

Motion U505 anses därmed i denna del besvarad.

En viktig del av samarbetet på utbildningsområdet kan komma att
utgöras av de direkta kontakter som etableras mellan universitet och

högskolor i Sverige och de östeuropeiska länderna. I yrkande 3 i
motion U550 (c) föreslås att svenska universitet och högskolor skall
uppmuntras att ingå samarbetsavtal med östeuropeiska motparter.

Utskottet konstaterar att dylika samarbetsavtal funnits sedan länge,
t.ex. mellan Uppsala och Tartu resp. Uppsala och Krakow och även
mellan Stockholm och Leningrad och Lund och Greifswald. Utskottet
delar motionärens syn på vikten av dylikt samarbete. Styrkan däri
anser utskottet ligger i det lokala initiativet och engagemanget. Liksom
vänortssamarbete kan direkt högskole- och universitetssamarbete både
skapa nya värdefulla kontaktytor och förmedla kunskaper och erfarenheter
på områden av relevans för de östeuropeiska utvecklingsbehoven.
Utskottet utesluter inte att projekt inom ramen för dylikt samarbete,
efter vederbörlig prövning i det enskilda fallet, kan få ett stöd via det
statliga östsamarbetet.

Därmed betraktar utskottet yrkande 3 i motion U550 (c) som besvarat.

I motion U231 (s) föreslås att bistånd skall lämnas till att överföra
kunskap och kompetens på skolans område, inte minst genom utnyttjande
av det kapacitetsutrymme som kan uppstå i gymnasieskolan i
Värmland på grund av sjunkande elevunderlag under ett antal år
framöver.

Utskottet konstaterar att den utbildning för östeuropeiska behov
som prioriteras av regeringen inom ramen för det föreslagna biståndet
i första hand gäller expertkunskaper och förvaltningskunnande för
beslutsfattare, dvs. en verksamhet som gäller betydligt högre studier än
de av motionärerna föreslagna. Utskottet delar regeringens uppfattning
att utbildningsstödet bör inriktas på sådana områden på vilka kunskapsbristen
är mest akut i förhållande till de uppgifter som reformprocessen
nu ställer. Utskottet kan därför inte tillstyrka att statliga
medel tas i anspråk för utbildning av så speciell karaktär som ett
utnyttjande av gymnasiekolans kapacitet skulle bli fråga om.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U231 (s).

Humanitärt bistånd

Några motioner tar upp de stora behov av humanitärt bistånd som
föreligger i Central- och Östeuropa i den ekonomiska och ekologiska
krisens spår. I motion U209 (s) föreslås ett skyndsamt bistånd till barn
i Polen vilka drabbats hårt av miljöföroreningarna, speciellt i sydvästra
delen av landet. Utskottet konstaterar att de 30 milj.kr. som regeringen
beslutat anvisa till stöd för en treårsperiod till Polen genom folkrörelser
och frivilliga organisationer till betydande del har tagits i anspråk
för humanitära ändamål. Av beloppet avser 15 milj.kr. innevarande
budgetår, och cirka en tredjedel är redan fördelad. De beslutade
insatserna är bl.a. inriktade på just de behov motionärerna pekar på.

Motion U209 (s) anses därmed av utskottet besvarad.

1989/90: UU16

I yrkande 10 i motion U249 (fp) föreslås nödhjälp till Rumänien för
försörjning med mediciner, barnmat m.m. i synnerhet för sjukvårdens

behov. Utskottet hänvisar med anledning av detta förslag till regeringens
beslut i december 1989 om katastrofbistånd till Rumänien på
20 milj.kr. Av detta har merparten redan fördelats till Röda korset och
andra enskilda organisationer.

Yrkande 10 i motion U249 (fp) anses därmed besvarat.

Viseringar

Reformprocessen i Central- och Östeuropa har föranlett förslag till
ändringar i Sveriges viseringsbestämmelser för resor till eller från
länderna i området. I yrkande 15 i motion U518 (c) föreslås att
medborgare från Östeuropa skall ha samma möjligheter som människor
från Västeuropa att besöka Sverige. I den mån särskilda viseringsavgifter
förekommer skall dessa enligt motionärerna anpassas till de
ekonomiska förutsättningarna i landet. I motion U526 (fp) föreslås att
regeringen skall ta initiativet för att underlätta viseringsförfarandet för
svenska medborgare som önskar besöka Baltikum.

Utskottet vill inledningsvis göra bedömningen att om den glädjande
utvecklingen i Central- och Östeuropa fortsätter på samma gynnsamma
sätt som hittills, kommer detta sannolikt att på sikt påverka de svenska
viseringsbestämmelserna i förhållandet till länderna i regionen. Utskottet
kan ansluta sig till motionärernas åsikt om det önskvärda i att en
likabehandling av resenärer från Väst- och Östeuropa med tiden skall
bli möjlig. Med hänsyn till att de skilda utgångslägen och förutsättningar
som för närvarande betingar viseringsbestämmelserna kommer
att bestå under avsevärd tid, måste dock enligt utskottets mening ett
arbete på att förenkla och avskaffa viseringsbestämmelserna ske gradvis
och under hänsynstagande till samtliga faktorer i vår omvärld.

Särskild hänsyn bör enligt utskottets mening tas till de nordiska
ländernas samverkan inom ramen för den nordiska passkontrollöverenskommelsen.
Genom denna är den reguljära gränskontrollen
mellan de nordiska länderna upphävd. För att det passffia gränsöverskridandet
i Norden skall fungera är det angeläget att våra länder i så
stor utsträckning som möjligt tillämpar enhetliga viseringsregler. I dag
tillämpar flertalet nordiska länder viseringstvång gentemot majoriteten
av länderna i Central- och Östeuropa. Ett samråd pågår emellertid
enligt vad utskottet inhämtat i den nordiska länderkretsen om möjligheterna
till en förändrad viseringsordning i detta avseende.

Riksdagen har fastslagit att Sverige skall ha en reglerad invandring.
Viseringar är ett viktigt instrument för att förhindra en okontrollerad
invandring till Sverige. Om viseringsplikt föreligger kan behövliga
skärpningar elier lättnader införas med kort varsel. Möjlighet finns
också att genom viseringsplikten utöva en viss kontroll över den tidvis
omfattande illegala försäljning som vissa östeuropeiska turister ägnar
sig åt i Sverige. Från några av länderna i Central- och Östeuropa finns
dessutom ett betydande utvandringstryck, vilket enligt utskottets åsikt
gör det motiverat att ännu någon tid bibehålla viseringstvånget. I

1989/90:UU16

förening med de numera helt liberaliserade utresereglerna i de östeuropeiska
länderna skulle en generell viseringsfrihet för resor till Sverige
kunna uppfattas som en signal om fri invandring.

En betydande illegal invandring av tredjelandsmedborgare sker via
några av länderna i Central- och Östeuropa. Denna omständighet
måste också vägas in vid en avveckling av viseringstvånget. En väsentlig
förutsättning för viseringsfrihet med Sverige inträder, om länderna i
Central- och Östeuropa ansluter sig till FN:s flyktingkonvention som
ligger till grund för Sveriges och andra västländers flyktingpolitik. Det
blir i sådant fall möjligt att tillämpa principen om första asylland även
gentemot de östeuropeiska länderna. För närvarande är bara Ungern
anslutet till flyktingkonventionen. Polen har utan att ha anslutit sig till
flyktingkonventionen nu kommit att anses som första asylland.

Som ett första steg att förbilliga och förenkla viseringsrutinerna har
Sverige t.ex. redan föreslagit några av länderna att på ömsesidig basis
avskaffa viseringsavgifterna. 1 något fall har detta avvisats, i något fall
inväntas svar. Den svenska viseringsavgiften, som tas ut i svenska
kronor, är densamma överallt där den tillämpas. Det innebär att i
länder med mycket stark inflation, som t.ex. i Polen, kommer kostnaden
uttryckt i lokal valuta för en svensk visering att öka snabbt.
Hänsyn har från svensk sida tagits till detta, t.ex. just i Polen, där
avgiften i lokal valuta trots inflationen legat fast sedan mitten av förra
året. För närvarande utgör avgiften endast cirka en tredjedel av vad
den skulle ha varit om den rådande växelkursen tillämpats. Att Sverige
ensidigt skulle avskaffa viseringsavgiften är inte aktuellt.

Viseringsbestämmelser tillämpas normalt ömsesidigt. Det betyder att
man på svensk sida bör vara beredd att tillämpa samma rutiner för
besökare från ett östland som man vill skall gälla för egna medborgares
resor till landet i fråga. Därav följer att även förslag om att verka för
lättnader för svenska resenärer till Sovjetunionen inkl. Baltikum måste
bedömas i ljuset av de resonemang som redovisats ovan.

Med hänsyn till det anförda förklarar utskottet yrkande 15 i motion
U518 (c) och motion U526 (fp) besvarade.

Samarbete med Baltikum

Utskottet har i detta betänkande delat upp behandlingen av motionerna
efter det berörda samarbetets art snarare än utifrån geografiska
kriterier. En sådan uppläggning är motiverad av det förhållandet att
Central- och Östeuropa i flertalet motioner behandlas som en helhet.
Endast i ett avseende blir i motionerna en geografisk princip dominerande,
och det gäller samarbetet med Baltikum. Att så är fallet beror
enligt utskottets mening på det särskilda engagemang som finns i det
svenska samhället för de baltiska ländernas demokrati- och frihetssträvanden.
Utskottet finner det naturligt att låta detta speciella förhållande
också återspeglas i betänkandet, i synnerhet som förslagen om
samarbete med Baltikum är talrika och varierade.

Utskottet behandlade utförligt Sveriges relationer till de baltiska
republikerna i ett betänkande våren 1989 (1988/89:UU21). Där konsta -

1989/90:UU16

terades bl.a. att "Sverige och de baltiska republikerna känner en
samhörighet, betingad av geografiska, historiska och kulturella skäl.
Det är därför för Sverige särskilt glädjande att den nya sovjetiska
politiken bland annat fört med sig en möjlighet för de baltiska republikerna
att ge uttryck åt nationella och folkliga strävanden." Utskottet
vill självfallet åter understryka denna bedömning.

Mindre än ett år har gått sedan detta skrevs, och under denna korta
tid har större förändringar ägt rum i Europa än under hela den övriga
efterkrigsperioden. En grundläggande faktor bakom denna snabba utveckling
har varit den sovjetiska ledningens strategi att söka övervinna
den ekonomiska krisen i landet genom en djärv demokratisering av
det politiska systemet och hela samhället i Sovjetunionen. Också den
sovjetiska utrikespolitiken har fatt det uttalade målet att tjäna dessa
syften. Det är bl.a. konsekvenserna av denna politik som givit så
dramatiska resultat i Central- och Östeuropa. Den löftesrika sovjetiska
reformprocessen innehåller fortfarande oklarheter och motsägelsefyllda
element, men för varje nytt steg som där tas mot demokrati ter sig
återgången till den gamla ordningen alltmer osannolik.

För Baltikums del innebär den fortgående demokratiseringen att
frågan om de baltiska republikernas självständighet och nationella
oberoende alltmer ställs på sin spets. Den deklaration som Litauens
folkförsamling den 11 mars avgav om att litauerna vill utöva sin rätt
till nationellt självbestämmande genom en självständig stat uttrycker en
stark folklig vilja. Utskottet ställer sig bakom regeringens uttalande i
anledning därav om att vi på svensk sida utgår från att det litauiska
folkets legitima rätt till nationellt självbestämmande skall uppfyllas i
enlighet med bestämmelserna och andemeningen i Helsingforsdokumentet.
Utskottet vill här också ställa sig bakom vad statsministern
efter sammanträde med utrikesnämnden den 28 mars uttalade, nämligen
att allt våld eller hot om våld är oacceptabelt. Ingripande av
sovjetisk militär i Litauen riskerar att förvärra ett redan allvarligt läge.
Händelseutvecklingen ger därför anledning till betydande oro.

Sveriges speciella möjligheter att som grannland bistå de baltiska
folken får en särskild relevans när deras självständighet ökar. Utskottet
anser att detta är ett förhållande som generellt bör beaktas i de
fortsatta diskussionerna om svenskt samarbete med Baltikum, även om
utvecklingen nu går så snabbt att någon entydig situationsbeskrivning
knappast kan läggas till grund för behandlingen av de i motionerna
framförda förslagen. Utskottet utgår därför ifrån att regeringen noga
följer utvecklingen i syfte att utarbeta en beredskap till utvidgade
svenska insatser.

Ekonomiskt stöd

I två motioner framförs förslag om allmänt ekonomiskt stöd till
Baltikum. I yrkande 1 i motion U514 (m) föreslås ett särskilt samarbetsprogram
för Baltikum inom ramen för Östeuropapolitiken. De
flesta i östsamarbetet förekommande inslagen speciellt utformade för
baltiska behov finns med bland förslagen.

1989/90:UU 16

4 Riksdagen 1989/90. 9 sami. Nr 16

Utskottet konstaterar att i det av regeringen föreslagna programmet
om en miljard kronor för samarbete med Central- och Östeuropa
förekommer Baltikum som mottagare på de flesta aktuella samarbetsområden.
Något behov av ett särskilt samarbetsprogram just för Baltikum
anser utskottet därför inte föreligga.

Yrkande 1 i motion U514 (m) avstyrks därmed.

Enligt yrkande 2 (delvis) i motion U237 (fp) föreslås att svenska staten
bör medverka till att de baltiska länderna lår del av förmånliga lån.

Utskottet konstaterar att den pågående ekonomiska decentraliseringen
i Sovjetunionen paradoxalt nog har haft en för Baltikum negativ
konsekvens vad beträffar möjligheterna att finansiera samarbetet med
väst. Med hänvisning till överförandet av allt fler ekonomiska beslut
till unionens delrepubliker anser sig den centrala sovjetiska utrikeshandelsbanken
i Moskva enligt vad utskottet inhämtat ej längre kunna
ansvara för de betalningsåtaganden som görs av baltiska företag i
samband med importaffärer. Någon annan kreditvärdig instans som
skulle kunna göra motsvarande åtaganden finns för närvarande inte.
Denna situation innebär således att de baltiska importörerna ej kan
anses ha en ställning som gör det möjligt för EKN att bevilja svenska
exportkreditgarantier. Utan dylika garantier är svensk bankfinansiering
över huvud taget svår att ordna för affärer med Baltikum.

Genom denna utveckling på vägen mot ekonomisk självständighet
har alltså de baltiska länderna, just när svenskt stöd är motiverat,
hamnat i en från finansieringssynpunkt betydligt sämre situation än
tidigare.

Utskottet finner det angeläget att regeringen skyndsamt utreder vilka
alternativa vägar som är möjliga för att i denna situation erbjuda
Baltikum möjligheter till ett ökat samarbete med det svenska näringslivet.

Med det anförda anser utskottet yrkande 2 i denna del i motion U237
(fp) besvarat.

Utbildningsstöd och kultursamarbete

I motionerna framförs en lång rad förslag om stöd till olika utbildningsinsatser.
I tre yrkanden, nämligen yrkande 8 i motion U237 (fp),
yrkande 4 i motion U536 (c) och i motion U539 (m) föreslås stöd till
uppbyggandet av ett agrart kunskaps- och utbildningscentrum i Estland
i syfte att underlätta återinförandet av familjejordbruket. Projektet
har utarbetats i samarbete mellan svenska och estniska organisationer
och forskningsinstitut. Även jordbruksdepartementet har bidragit till
seminarier som led i förberedelserna av projektet.

I andra yrkanden föreslås ett varierat stöd till ungdomar, studenter
och färdiga specialister inom ämnen som miljövård, ekonomi och
förvaltning, såväl i Baltikum genom att där ordna seminarier som i
Sverige genom att i stor skala inbjuda baltiska deltagare till svenska
konferenser och seminarier. Även speciella utbildningsinsatser i Sverige
föreslås. Det gäller motion U507 (fp), yrkande 2 (delvis) i motion

1989/90: UU16

U237 (fp) och yrkandena 3 och 6 i motion U536 (c). I motion U535
(s) föreslås en satsning på forskning vid baltiska universitet, och i
yrkande 6 i motion U514 (m) föreslås en gästprofessur i ekonomi vid
universitetet i Tartu. I yrkande 2 i motion U210 (c) föreslås samarbete
mellan lärarhögskolan i Malmö och Tallinns pedagogiska institut.

Om samtliga dessa yrkanden vill utskottet framhålla att utbildningsområdet
intar en prioriterad plats i det samarbete med Central- och
Östeuropa som regeringen föreslagit. För Baltikum liksom för Centraloch
Östeuropa generellt gäller det i första hand sådana insatser som är
av relevans för att förbättra miljön och underlätta övergången till ett
demokratiskt och marknadsorienterat samhälle. Utskottet stöder denna
allmänna inriktning och vill därtill understryka att hela det svenska
samhället med alla dess enskilda organisationer och föreningar kan
göra en betydande insats för att öka person- och erfarenhetsutbytet
mellan Sverige och de baltiska länderna. Utbildningsbehoven gäller i
hög grad just praktiska erfarenheter av fungerande institutioner, varför
företag och organisationer kan göra en stor insats genom att erbjuda
praktikplatser.

En administrativ ordning för beredningen av de med statligt svenskt
stöd Finansierade insatserna har nu tagit form på sätt som utskottet
ovan skildrat. Det är denna beredningsorganisations uppgift att göra de
närmare prioriteringar och avvägningar som erfordras för en fördelning
av det statliga stödet. Det bör enligt utskottets mening inte vara
riksdagens uppgift att uttala sig om enskilda projektförslag, vilkas
prövning naturligen hör hemma i denna beredning.

Därmed betraktas yrkandena 3, 4 och 6 i motion U536 (c), yrkande 2 i
denna del och yrkande 8 i motion U237 (fp), motionerna U507 (fp),
U535 (s), U539 (m), yrkande 2 i motion U210 (c) samt yrkande 6 i
motion U514 (m) som besvarade.

1 motion U527 (fp) föreslås ett stöd till svenskundervisningen på
Nuckö i svenskbygden i Estland. Förslaget återspeglar det intresse som
finns inte bara i svenskbygderna och inte bara i Estland utan generellt
i Baltikum för att förbättra möjligheterna att studera svenska. Utskottet
noterar att Svenska institutet har mottagit ett stort antal förfrågningar
om stöd till svenskundervisning i form av läromedel och gästföreläsningar.
Önskemål om att ordna sommarkurser i svenska med hjälp av
utsända svenska lärare har också framförts till institutet.

Svenska institutets möjligheter att möta denna efterfrågan inom
ramen för den normala budgeten är emellertid enligt vad utskottet
inhämtat begränsade. Något särskilt anslag för stöd till svenskundervisning
i Baltikum finns ej, utan institutets insatser får avvägas mot stödet
till svenskundervisningen i resten av världen. Någon anslagsökning
som gör det möjligt att ta hänsyn till den kraftigt ökade efterfrågan
från Baltikum har inte heller skett. Det är enligt utskottets mening
önskvärt att vissa resurser tillförs för detta syfte. Utskottet finner det
därför naturligt att ett stöd via institutet till svenskundervisning i

1989/90:UU 16

Baltikum tas upp till prövning inom den del av det planerade östsamarbetet
som anslås till området kultur, information, utbildning och
forskning.

Utskottet anser därmed motion U527 (fp) besvarad.

Ett sätt att möjliggöra utbildning och erfarenhetsutbyte för ungdomar
från Baltikum är att erbjuda möjligheten till feriearbete eller annat
temporärt arbete i Sverige. Ett sådant förslag framförs i yrkande 11 i
motion U237 (fp). Utskottet noterar att regeringen i regeringsförklaringen
uttalat sin avsikt att snabbt utreda möjligheterna för unga balter
att temporärt arbeta och praktisera i Sverige. Enligt vad utskottet
inhämtat pågår för närvarande arbetet på att utforma ett förslag
härom, enligt vilket sådana möjligheter i viss omfattning kommer att
föreligga.

Utskottet betraktar därmed yrkande 11 i motion U237 (fp) som
besvarat.

Hälso- och sjukvård

I några motioner lämnas förslag till insatser på hälso- och sjukvårdsområdet,
bl.a. med hänvisning till den hälsofara som miljöförstöringen
utgör. I motion U528 (fp) föreslås att ett åtgärdsprogram skall utarbetas
i samarbete med hälsoministerierna i Baltikum. Programmet skall
enligt motionärerna omfatta sjukvårdsutbildning och erfarenhetsutbyte
och kanalisering av överbliven sjukvårdsutrustning till Baltikum. Enligt
yrkande 12 i motion U237 (fp) föreslås att barn från Baltikums
mest miljöförstörda områden skall fa möjlighet att komma till Sverige
under kortare perioder för att få möjlighet att förbättra sin hälsa.

Utskottet konstaterar att medan miljöområdet som sådant fått hög
prioritet i det svenska östsamarbetet, har något direkt statligt stöd till
hälso- och sjukvård ej planerats. Med hänsyn till behovet att för
effektivitetens skull koncentrera det statligt finansierade samarbetet
med Baltikum till vissa prioriterade huvudområden, så som skett i
regeringens förslag, kan utskottet inte för närvarande tillstyrka att ett
åtgärdsprogram för hälso- och sjukvårdsstöd också utarbetas för detta
samarbete. Utskottet vill i stället peka på detta angelägna område som
väl lämpat för insatser genom frivilliga organisationer och även genom
landstingen, inom de gränser som gäller för dessas kompetens.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U528 (fp) och yrkande 12
i motion U237 (fp).

Transporter och kommunikation

I yrkande 1 i motion U536 (c) föreslås förbättrade flygkommunikationer
till de baltiska huvudstäderna, och i yrkande 2 i samma motion
föreslås förbättrade färjeförbindelser. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer såväl SAS som Aeroflot att öka sina flygningar mellan Stockholm
och Tallinn. Inom kort kommer det enligt planerna att finnas en
direkt förbindelse sex dagar i veckan mellan de två städerna. Också

1989/90: UU16

mellan Riga och Stockholm kommer trafiken enligt planerna att nå
ungefärligen samma turtäthet, men i detta fall kommer förbindelserna
tills vidare att gå dels via Tallinn, dels via Köpenhamn. Några konkreta
planer på flygförbindelser mellan Stockholm och Vilnius föreligger
såvitt utskottet kunnat inhämta för närvarande inte.

Också vad gäller färjetransporter ökar förbindelserna. En reguljär
färjeförbindelse med tre turer i veckan kommer att öppnas mellan
Stockholm och Tallinn senare i år. Härtill kommer kryssningsförbindelser
såväl till Tallinn som Riga under sommaren.

Med det anförda anser utskottet yrkandena 1 och 2 i motion U536 (c)
besvarade.

I yrkande 9 i motion U514 (m) föreslås att regeringen skall ta initiativ
till en utbyggnad av telefonförbindelserna mellan Sverige och Baltikum.
Kontakter pågår enligt vad utskottet inhämtat för närvarande
mellan berörda telemyndigheter. Bakgrunden är att tekniska förutsättningar
redan anses föreligga för en väsentlig utvidgning av antalet
telefonlinjer och även för en automatisering av förbindelserna.

Utskottet noterar med tillfredsställelse den utveckling av transporter
och kommunikationer mellan Sverige och Baltikum som nu pågår.
Den ligger i samtliga parters intresse och kommer att underlätta ett
utbyggt samarbete i regionen.

Med det anförda anser utskottet yrkande 9 i motion U514 (m) besvarat.

Parlamentariska kontakter

1 några motioner föreslås utvidgade parlamentariska kontakter med
Baltikum. I yrkande 3 i motion U551 (vpk) föreslås att riksdagen skall
utveckla de bilaterala kontakterna med de baltiska parlamenten. Förutsättningarna
härför har enligt utskottets mening ökat väsentligt sedan
fria och demokratiska val till de tre baltiska parlamenten nyligen
hållits. Under föregående år besökte riksdagens konstitutionsutskott
Lettland och Litauen. Under innevarande år planerar riksdagens talman
med en delegation samt därtill ytterligare utskott att besöka
Baltikum. Utskottet noterar med tillfredsställelse talmannens planer på
att inbjuda delegationer från de tre nyvalda baltiska parlamenten till
Sverige. Utskottet ansluter sig till motionärens bedömning att en
fortsatt breddning av de parlamentariska kontakterna är önskvärd och
konstaterar att en utveckling i denna riktning äger rum.

Därmed anser utskottet yrkande 3 i motion U551 (vpk) som besvarat.

I yrkande 1 i motion U237 (fp) föreslås att Sverige skall i kontakterna
med de övriga medlemsländerna i Nordiska rådet verka för att de
baltiska unionsrepublikerna inbjuds att delta i Nordiska rådets verksamhet.
Utskottet behandlade kontakterna mellan de baltiska folkfronterna
och Nordiska rådet föregående år (1989/90:UU9). Utskottet hänvisade
då till de kontakter som höll på att tas mellan Nordiska rådet
och Högsta Sovjet i Moskva. President Gorbatjovs initiativ under

1989/90: UU16

besöket i Helsingfors i oktober 1989 gav en impuls till dessa kontakter,
men redan dessförinnan hade Nordiska rådets presidium givit presidiesekreteraren
i uppdrag att utarbeta konkreta förslag till hur Nordiska
rådets kontakter med parlamentariker i Baltikum och Sovjetunionen
skulle kunna utvecklas. Efter besök av presidiesekreteraren i Moskva i
slutet av året beslöts vid Nordiska rådets session i Reykjavik att en
delegation skulle besöka Moskva och de baltiska länderna i syfte att
diskutera fortsatta kontakter.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att förbindelserna mellan
Nordiska rådet och de folkvalda församlingarna i Sovjetunionen och i
Baltikum utvecklas. Utskottet vill göra samma hänvisning som föregående
år, nämligen att det inte finns någon anledning för Sveriges
riksdag att ta några initiativ i denna fråga. Det är en uppgift för
Nordiska rådet självt att driva den vidare.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 1 i motion U237 (fp).

I motion U525 föreslås att Estland, Lettland och Litauen ges gäststatus
i Europarådet. En sådan åtgärd skulle enligt motionärerna understryka
det europeiska intresset av kontakter med de tre länderna och markera
vår positiva hållning till den utveckling som nu äger rum.

Utskottet konstaterar att fyra länder erhöll gäststatus i Europarådets
parlamentariska församling under 1989, nämligen Polen, Ungern, Jugoslavien
och Sovjetunionen. Sedan dess har Tjeckoslovakien och
Bulgarien ansökt om sådan gäststatus.

Någon gäststatus utöver den som gäller i den parlamentariska församlingen
förekommer ej i Europarådet. Utskottet anser det vara den
parlamentariska församlingens uppgift att själv fatta beslut om eventuella
erbjudanden om sådan gäststatus.

Utskottet avstyrker därmed motion U525 (fp).

Övrigt

I yrkande 14 i motion U237 (fp) föreslås inrättande i Sverige av någon
slags informationsfunktion för att hjälpa gästande balter i Sverige till
rätta och lotsa dem till de organisationer och institutioner de önskar få
kontakt med. Utskottet konstaterar i anledning av detta förslag att
besökare från Baltikum naturligtvis har samma möjligheter att få hjälp
med kontakter med olika organ i Sverige som besökare från andra
länder. Därtill finns det som motionärerna själva påpekar särskilda
möjligheter till hjälp genom insatser från t.ex. de exilbaltiska organisationerna
i Sverige. En förstärkt svensk närvaro i Baltikum, möjligen i
form av informationskontor eller någon annan form av informationsservice,
skulle också på ett tidigt stadium kunna hjälpa blivande
resenärer till rätta. Utskottet utesluter inte att ytterligare former för att
tillgodose detta behov kan komma att aktualiseras, men finner det inte
motiverat att för närvarande tillstyrka någon utredning om informationsfunktion
för baltiska besökare i Sverige.

1989/90: UU16

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 14 i motion U237 (fp).

I yrkande 5 i motion U514 föreslås att Sverige bör verka för att en
gemensam kommission av historiker från Sverige och Baltikum upprättas
för att gå igenom relationerna mellan Sverige och de baltiska
länderna under 1930- och 1940-talen. Ehuru kommissionen enligt
motionärerna bör vara fristående bör den kunna finansieras med
medel avsedda för samarbetet med Baltikum. Utskottet ser positivt på
ökat samarbete mellan svenska och baltiska historiker. Utskottet vill
inte utesluta att bidrag till historieforskningen skulle kunna ingå i
insatser till stöd för forskningen, men det är enligt utskottets mening ej
motiverat att göra något uttalande om just motionärernas förslag i
förhållande till andra projekt som kan bli aktuella i beredningen av ett
dylikt samarbete.

Med det anförda anser utskottet yrkande 5 i motion U514 (m) besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges deltagande i stabiliseringsåtgärder för
Polen

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1989/90:U517 besvarat
med vad utskottet anfört,

2. beträffande Sveriges medverkan i överbryggningslån till
Ungern

att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U517,

3. beträffande Sveriges deltagande i europeiska utvecklingsbanken
(EBRD)

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1989/90:U517 besvarat
med vad utskottet anfört,

4. beträffande östsamarbetets allmänna inriktning

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 8 i motion
1989/90:U249, yrkande 14 i motion 1989/90:U518 samt yrkande
1 i motion 1989/90:U551 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande införandet av marknadsekonomiska institutioner
att riksdagen avslår yrkandena 1 och 9 i motion 1989/90:U517,

res. I (m)

6. beträffande stöd till uppbyggnaden av demokratiska partier
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U508 och yrkande 4 i
motion 1989/90:U517 besvarade med vad utskottet anfört,

7. beträffande fraktbidrag

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U237 och
yrkande 9 i motion 1989/90:U249 besvarade med vad utskottet
anfört,

8. beträffande stöd till uppbyggnad på det kyrkliga området

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U517 besvarat
med vad utskottet anfört,

1989/90:UU 16

9. beträffande stöd till uppbyggande av en fri press

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U517 och
ifrågavarande del av yrkande 4 i motion 1989/90:U518 besvarade
med vad utskottet anfört,

10. beträffande förbindelser mellan sydöstra Sverige och Östeuropa
samt Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:A12 och
yrkande 6 i motion 1989/90:A117 besvarade med vad utskottet
anfört,

11. beträffande bilaterala kontakter mellan de parlamentariska
organen i Sovjetunionen och Sverige

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U551 besvarat
med vad utskottet anfört,

12. beträffande östsamarbetets organisation inom den svenska
förvaltningen

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U249, yrkande
12 i motion 1989/90:U517 och yrkande 12 i motion
1989/90:U637 besvarade med vad utskottet anfört,

13. beträffande inriktningen av svenskt miljösamarbete

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1989/90:U208, yrkande
1 i motion 1989/90:U218, yrkande 1 i motion 1989/90:U232
samt ifrågavarande del av yrkande 2 i motion 1989/90:U657
besvarade med vad utskottet anfört,

14. beträffande miljösamarbete på regional och kommunal nivå
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U232, motion
1989/90:U543 samt ifrågavarande del av yrkande 2 i motion
1989/90:U657 besvarade med vad utskottet anfört,

15. beträffande Wisla-projektet i Polen

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U242, yrkande
4 i motion 1989/90:U249 samt ifrågavarande del av yrkande 3
i motion 1989/90:U518 besvarade med vad utskottet anfört,

16. beträffande stöd till Svensk-polska miljöföreningens projekt
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U249 besvarat
med vad utskottet anfört,

17. beträffande kärnkraftverket Ignatina

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:11208 besvarat
med vad utskottet anfört,

18. beträffande inrättande av en europeisk miljöfond

att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1989/90:11220 och yrkande
10 i motion 1989/90:11637,

res. 2 (c, mp)

19. beträffande s.k. mjuka krediter

att riksdagen avslår motion 1989/90:11230 och ifrågavarande del
av yrkande 3 i motion 1989/90:11518 och förklarar motion
1989/90:11207 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 3 (c, mp)

20. beträffande skuldbyte för satsningar på miljövårdsprojekt

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1989/90:11249 och yrkande
5 i motion 1989/90:11518,

1989/90:UU 16

res. 4 (fp, c, mp)

21. beträffande Sveriges exportråds roll för samarbete mellan
svenska småföretag och Polen, DDR och Baltikum,

att riksdagen förklarar yrkande 16 i motion 1989/90:U518 besvarat
med vad utskottet anfört,

22. beträffande utökad stipendiatverksamhet och forskarutbyte
att riksdagen förklarar yrkandena 6 och 7 i motion
1989/90:U249, yrkande 5 i motion 1989/90:U517 samt ifrågavarande
del av motion 1989/90:U505 besvarad med vad utskottet
anfört,

23. beträffande vidgat kulturutbyte mellan konstnärliga organisationer att

riksdagen förklarar ifrågavarande del av motion
1989/90:U505 besvarad med vad utskottet anfört,

24. beträffande samarbete i fråga om högre utbildning

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U550 besvarat
med vad utskottet anfört,

25. beträffande kunskapsöverföring på skolans område
att riksdagen avslår motion 1989/90:U231,

26. beträffande snabb hjälp till Polens barn

att riksdagen förklarar motion 1989/90:U209 besvarad med vad
utskottet anfört,

27. beträffande nödhjälp till Rumänien

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U249 besvarat
med vad utskottet anfört,

28. beträffande viseringsbestämmelser

att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1989/90:U518 och
motion 1989/90:U526 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 5 (fp, c, mp)

29. beträffande särskilt samarbetsprogram för Baltikum
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U514,

res. 7 (m)

30. beträffande förmånliga lån till Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 2 i denna del i motion U237
besvarat med vad utskottet anfört,

31. beträffande agrart kunskaps- och utbildningscentrum i Estland att

riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1989/90:U237, yrkande
4 i motion 1989/90:U536 och motion 1989/90:U539 besvarade
med vad utskottet anfört,

32. beträffande utbytesprogram med Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U210, yrkande
2 i denna del i motion 1989/90:U237, motion 1989/90:U507,
yrkande 6 i motion 1989/90:U514, motion 1989/90:U535, yrkandena
3 och 6 i motion 1989/90:U536 besvarade med vad utskottet
anfört,

33. beträffande svenskundervisningen på Nuckö

att riksdagen förklarar motion 1989/90:11527 besvarad med vad
utskottet anfört,

1989/90:UU16

34. beträffande temporärt arbete för ungdomar från Baltikum
att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1989/90:U237 besvarat
med vad utskottet anfört,

35. beträffande åtgärdsprogram för hälso- och sjukvård

att riksdagen avslår yrkande 12 i motion 1989/90:U237 och
motion 1989/90:U528,

res. 8 (fp)

36. beträffande förbättrade flyg- och färjeförbindelser med Baltikum att

riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion
1989/90:11536 besvarade med vad utskottet anfört,

37. beträffande förbättrade teleförbindelser med Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1989/90:11514 besvarat
med vad utskottet anfört,

38. beträffande vidgade parlamentariska kontakter med
Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:11551 besvarat
med vad utskottet anfört,

39. beträffande inbjudan till Baltikum att delta i Nordiska rådets
verksamhet

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:11237,

40. beträffande gäststatus för Baltikum i Europarådet
att riksdagen avslår motion 1989/90:11525,

res. 9 (mp)

41. beträffande informationsfunktion för baltiska besökare
att riksdagen avslår yrkande 14 i motion 1989/90:11237,

42. beträffande fristående historikerkommission

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:11514 besvarat
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 3 april 1990
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s), Maj
Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel
Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp). Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk), Kristina
Svensson (s), Anneli Hulthén (s), Eva Björne (m), Håkan Holmberg
(fp) och Marianne Samuelsson (mp).

1989/90: UU16

Reservationer

1. Införandet av marknadsekonomiska institutioner
(mom. 5)

Alf Wennerfors, Inger Koch och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
"Utskottet finner det" och slutar med "i motion U517 (m)." bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar samtidigt den uppfattning som framförs i motion
U517 att en snabb övergång till marknadsekonomi är nödvändig för att
åstadkomma den ekonomiska tillväxt som behövs för att möta människornas
förväntningar om förbättrade levnadsvillkor. På annat sätt kan
inte heller resurser frigöras för att förbättra den katastrofalt försummade
miljön och andra eftersatta sektorer. Signalen från Sverige måste
vara entydig när det gäller reforminriktningen. Att försöka ge intrycket
att en blandekonomi mellan socialism och marknadsekonomi kan
fungera vore negativt. Avreglering, privatisering och skattesänkningar
måste vara huvudinriktningen.

Hjälp- och stödinsatser bör inriktas på att stärka det civila samhället.
Så mycket som möjligt bör kanaliseras vid sidan av de statliga strukturerna.
Sverige måste bli en kraft som stärker fria och frivilliga samarbetsformer.

För framväxten av en marknadsekonomi måste kapitalismens institutioner
byggas upp. Det gäller penningväsende, kreditväsende, börsoch
aktiehandel, liksom hela det institutionella lagkomplexet. Sådana
insatser är mycket angelägna och måste ske snabbt.

Utskottet tillstyrker således yrkandena 1 och 9 i motion U517.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande införandet av marknadsekonomiska institutioner
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 9 i motion
1989/90:U517 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Inrättande av en europeisk miljöfond (mom. 18)

Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c) och Marianne Samuelsson
(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Eftersom intresset" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att en särskild fond
för miljöstöd till Östeuropa bör inrättas. Allteftersom fakta kommer
fram om den katastrofala miljösituationen i de östeuropeiska länderna
blir det uppenbart att en lösning av miljökrisen är en förutsättning för
att den nyupprättade demokratin skall bli stabil. En ekonomisk omställning
som inte tar hänsyn till miljöaspekterna kommer att leda till

1989/90:UU16

miljöbetingade konflikter som hotar såväl hälsa och välfärd hos ländernas
befolkningar som stabiliteten i hela regionen. Därmed kommer
fortsatt miljökris i dessa områden att hota Sverige inte bara direkt,
genom överföring av luft- och vattenföroreningar, utan också indirekt,
genom att fred och samarbete i Sveriges närområde kan komma i fara.
En successiv överföring av svenska resurser till miljöstöd av alla slag
till Östeuropa kan lämpligen ske genom inrättande av en särskild
europeisk miljöfond på sätt som motionärerna föreslår.

Utskottet tillstyrker således yrkande 5 i motion U220 och yrkande 10 i
motion U637.

dels att utskottets hemställan i moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande inrättande av en europeisk miljöfond

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U220
och yrkande 10 i motion 1989/90:U637 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. S.k. mjuka krediter (mom. 19)

Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c) och Marianne Samuelsson
(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
"Finansiering av" och på s. 23 slutar med "anses besvarad." bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna,
nämligen att det är angeläget att mjuka krediter kan ställas till
förfogande för att finansiera ett svensk-polskt samarbete, inte minst på
miljöområdet. Den lösning som skisseras i motion U230 (c) med ett
särskilt kreditinstitut som lånar upp pengar på den öppna marknaden
och där biståndsinslaget består av statliga räntesubventioner och förlustgarantier
finner utskottet väl kunna tillgodose ett sådant behov.

Vad utskottet nu anfört bör med tillstyrkande av motionerna U207,
U230 och yrkande 3 i nu aktuell del i motion U518 ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan i moment 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande s.k. mjuka krediter

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:U207,
1989/90:U230 och ifrågavarande del av yrkande 3 i motion
1989/90:U518 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. Skuldbyte för satsningar på miljövårdsprojekt
(mom. 20)

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c),
Håkan Holmberg (fp) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Att
Sverige" och på s. 24 slutar med "samarbete upprätthålls." bort utgå.

1989/90: UU16

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Vad
beträffar" och slutar med "motion U518 (c)." bort ha följande lydelse:
Detta bör dock inte hindra Sverige ifrån att, så som föreslås i
motionen, ingå bilateralt avtal om skuldbyten för att främja miljöinsatser
i exempelvis Polen och DDR. Regeringen bör ta upp detta i de
förhandlingar som föranleds av det planerade östbiståndet och också
om nödvändigt ta initiativ till förändring av EKN:s stadga.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med tillstyrkande av yrkande 3 i
motion U249 och yrkande 5 i motion U518 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande skuldbyte för satsningar på miljövårdsprojekt
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1989/90:U249
och yrkande 5 i motion 1989/90:U518 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Viseringsbestämmelser (mom. 28)

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c),
Håkan Holmberg (fp) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med
"Utskottet kan ansluta" och på s. 28 slutar med "U526 (fp) besvarade."
bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motion U518 i att de svenska viseringsreglerna
bör ses över i syfte att skapa samma möjligheter för medborgare
från Östeuropa som för människor från Västeuropa att besöka Sverige.
I den mån särskilda viseringsavgifter förekommer skall de, enligt
motionärerna, anpassas till de ekonomiska förutsättningarna i landet.
Utskottet instämmer i detta.

Med hänsyn till det ovan sagda tillstyrker utskottet yrkande 15 i
motion U518 medan motion U526 anses besvarad.

dels att utskottets hemställan i moment 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande viseringsbestämmelser
att riksdagen med bifall till yrkande 15 i motion 1989/90:U518
och med besvarande av motion 1989/90:U526 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Litauens självständighetsförklaring (motiveringen)

Marianne Samuelsson (mp) anser att till den del av utskottets yttrande
som på s. 29 slutar med "betydande oro" bör läggas:

Utskottet ställer sig helt bakom det litauiska parlamentets förklaring
om självständighet på grundval av de jure kontinuitet som folkrättsligt
icke varit avbruten trots den sovjetiska ockupationen. Utskottet anser
att Sverige utan dröjsmål bör besvara det litauiska parlamentets vädjan
av den 17 mars till alla demokratiska nationers regeringar om erkännande
av 11 mars-besluten och den nya regeringen genom att officiellt
erkänna den litauiska självständigheten.

1989/90: UU16

7. Särskilt samarbetsprogram för Baltikum (mom. 29)

Alf Wennerfors, Inger Koch och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att de nära mänskliga, kulturella
och historiska band, etablerade genom sekler, som binder samman
svenskarna och de baltiska folken ger Sverige ett särskilt ansvar att
stödja de baltiska länderna i deras strävan efter frigörelse och politisk
och ekonomisk utveckling. Sverige bör därför inom ramen för sin
Östeuropapolitik upprätta ett särskilt samarbetsprogram för Baltikum.

Liksom i fråga om övriga Central- och Östeuropa är det renässansen
för ett demokratiskt, pluralistiskt samhälle baserat på marknadsekonomi
som måste stödjas. Det är därför naturligt att hjälpen i första hand
måste förmedlas genom svenska organisationer och företag, universitet,
politiska partier, folkrörelser, miljögrupper, vänorter etc. Sverige måste
vara berett att dela med sig av sin kunskap och kompetens, sina
företagar- och institutionella traditioner. Balter bör inbjudas för studier
och praktik vid svenska universitet, organisationer och företag.
Kulturutbytet mellan Baltikum och Sverige måste få ökat stöd.

Ett särskilt anslag på 100 milj.kr. bör inrättas för att finansiera
samarbetet med Baltikum.

Yrkande 1 i motion U514 tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i moment 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande särskilt samarbetsprogram för Baltikum
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U514
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Atgärdsprogram för hälso- och sjukvård (mom. 35)

Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "U237 (fp)", bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att medan miljöområdet som sådant fått hög
prioritet i det svenska östsamarbetet, har något direkt statligt stöd till
hälso- och sjukvård hittills ej planerats. Med hänsyn till hälsoproblemens
samband med den ofta katastrofala miljösituationen vore det
dock enligt utskottets mening värdefullt om också satsningar på hälsooch
sjukvård kunde få stöd från svenskt statligt håll. Här finns också
goda möjligheter till samverkan med landsting och frivilliga organisationer,
vilket innebär att kostnadskrävande dubbelarbete bör kunna
undvikas. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U528 och yrkande 12 i
motion U237.

1989/90: UU16

dels att utskottets hemställan i moment 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande åtgårdsprogram för hälso- och sjukvård
att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1989/90:U237
och motion 1989/90:U528 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

9. Gäststatus för Baltikum i Europarådet (mom. 40)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med "Någon
gäststatus" och slutar med "motion U525 (fp)." bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning och utgår ifrån att regeringen
på lämpligt sätt verkar för att de baltiska staterna bereds
gäststatus i Europarådet.

Härmed tillstyrker utskottet motion U525.

dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande gäststatus för Baltikum i Europarådet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U525 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Wislaprojektet i Polen

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c),
Håkan Holmberg (fp) och Marianne Samuelsson (mp) anför:

Wislaprojektet bör enligt vår mening tillmätas en särställning vad
gäller det svenska och internationella miljöbiståndet till Polen. Dels
har föroreningarna från floden Wisla en betydelse för föroreningen av
Östersjön som framstår som helt unik, men som också är helt naturlig
när man beaktar omständigheten att Wisla med bifloder tar hand om
vanligen helt orenat avfall från nästan hela Polen och från de flesta av
landets tunga industriområden. Dels har detta projekt nått en grad av
konkretion vad gäller förberedelser, faktainsamling och förutsättningar
för snabba insatser som inte torde motsvaras av något annat nu aktuellt
miljöprojekt i landet. Det vore anmärkningsvärt om dessa omständigheter
inte kom att få en avgörande betydelse för det svenska miljöbiståndets
utformning.

1989/90:UU16

2. Kompetensuppbyggnad och kunskapsöverföring

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:

Vi delar uppfattningen att kompetensuppbyggnad och kunskapsöverföring
är en förutsättning för effektiva insatser också på miljöområdet.
Detta får dock inte innebära att konkreta miljöinsatser fördröjs, utan
bör innebära att miljöbiståndet kompletteras med insatser för att bygga
upp den erforderliga kompetensen.

3. De baltiska ländernas deltagande i Nordiska rådet

Pär Granstedt (c), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Eva Björne (m), Håkan Holmberg
(fp) och Marianne Samuelsson (mp) anför:

Givetvis är det Nordiska rådet självt som skall besluta i frågan om att
ge de baltiska länderna möjlighet att följa rådets arbete. Vi anser dock
att initiativ i frågan mycket väl kan tas från svenskt håll. De tre
baltiska länderna har i dag fritt valda parlament och har alla uttryckt
ett tydligt intresse för att på lämpligt sätt få knyta an till det nordiska
samarbetet. Det är enligt vår mening angeläget att direkta kontakter
mellan Nordiska rådet och de baltiska republikernas parlament upprättas
utan någon onödig omväg över Moskva.

4. Fristående historikerkommission

Alf Wennerfors, Inger Koch och Eva Björne (alla m) anför:

En viktig del av frigörelseprocessen i öst är återvinnandet av den egna
nationella historien. Lögner och förfalskningar som präglat historieskrivningen
under årtionden rensas nu ut. Denna process är i full gång
även i Sovjetunionen som ett led i perestrojkan och glasnost.

I en tid när andra är beredda att öppet diskutera sin historia måste
också Sverige vara berett att diskutera sin. En klar syn på det som varit
främjar förbindelserna mellan folken för framtiden. Sverige bör därför
medverka till att en gemensam kommission av historiker från Sverige
och Baltikum kommer till stånd för att gå igenom och öppet redovisa
fakta kring relationerna mellan Sverige och de baltiska länderna under
1930- och 1940-talen. Kommissionen bör vara fristående och bestå av
experter men bör kunna finansieras under anslaget Samarbetsprogram
med Baltikum.

1989/90: UU16

gotab 96491, Stockholm 1990