Utrikesutskottets betänkande
1989/90: UU1

Krigsmaterielexport

Skrivelsen

Regeringen har med skrivelse 1988/89:147 berett riksdagen tillfälle att
ta del av en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1988.

Reglerna om krigsmaterielexport finns numera i lagen (1988:558)
om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) och
dithörande förordning (1988:561). Båda författningarna trädde i kraft
den 1 juli 1988.

Enligt utförsellagen krävs sålunda tillstånd till utförsel av varor som
utgör krigsmateriel. Tillstånd krävs vidare för att till någon utom riket
upplåta eller överlåta tillverkningsrätt avseende krigsmateriel. Bestämmelser
om vad som avses med krigsmateriel finns i den nyssnämnda
förordningen.

Tillstånd krävs även för att inom riket bedriva militärt inriktad
utbildning av utländska medborgare. Sedan den 1 juli 1988 krävs
därutöver tillstånd för att utveckla krigsmateriel åt någon i utlandet.

Från samma datum är tillverkare av krigsmateriel skyldiga att kvartalsvis
redovisa den marknadsföring de bedriver utomlands. Underrättelse
måste även lämnas till regeringen senast fyra veckor innan ett
anbud lämnas till, eller ett avtal sluts med, någon i utlandet beträffande
försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel eller
upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt avseende krigsmateriel.

Riksdagen fastställde år 1971 (prop. 1971:146, UU 21, rskr. 343) de
riktlinjer som skall ligga till grund för tillståndsprövningen. Riktlinjerna
har sedermera bekräftats genom godkännandet av proposition med
förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m. år 1982
(prop. 1981/82:196, UU 26, rskr. 345).

f nyssnämnda proposition uttalade regeringen sin avsikt att varje år
lämna riksdagen en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten.
Härigenom skulle riksdagen förses med en samlad information om
krigsmaterielexporten samtidigt som underlag skulle ges för en bredare
allmän debatt.

I enlighet härmed har regeringen sedan år 1985 förelagt riksdagen
en årlig skrivelse med redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten.
Inom KMI har nu utarbetats en redogörelse avseende år 1988.
Redogörelsen har fogats som bilaga till skrivelsen.

1989/90

UU1

1 Riksdagen 1989190. 9 sami Nr 1

Av redovisningen framgår bl.a. att utförseltillstånd för försåld krigsmateriel
lämnats till ett värde av 6 405,4 milj.kr. jämfört med 5 383,2
milj.kr. under år 1987. Detta innebär en ökning med 14,4% räknat i
fasta priser. År 1987 var ökningen 21,8% och år 1986 31,3%.

Svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1988 uppgick
till 6 154,4 milj.kr. mot 4 426,6 milj.kr. under år 1987. 1 fasta
priser motsvarar detta en ökning med 34,0%. 46% av den totala
exporten år 1988 utgjordes av leveranser till Indien.

En hög självförsörjningsgrad i fråga om försvarsmateriel ingår som
ett viktigt led i den svenska säkerhetspolitiken. På flera försvarsområden
är det en avgörande fördel för Sverige att ha en inhemsk produktionskapacitet.
Härom råder bred enighet. Det svenska försvaret har
emellertid hittills inte ansetts vara en tillräcklig avnämare för att
upprätthålla kapaciteten hos svensk försvarsindustri. Det svenska försvarets
beställningar kommer med ibland långa och oregelbundna
mellanrum. En viss export har därför bedömts som nödvändig för att
svensk försvarsindustri skall kunna behålla sin utvecklingskraft och
tekniska kompetens. Regeringen tillsatte i juni 1988 en utredning för
att närmare belysa dessa förhållanden, utredningen om krigsmaterielexporten
(Dir. 1988:41). Utredningen har i uppdrag att analysera
sambandet mellan den svenska försvarsindustrins förmåga att tillgodose
kravet på en ur neutralitetspolitisk synvinkel acceptabel självförsörjning
av krigsmateriel och denna industris beroende av exportmöjligheter.
Den skall även utreda konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt
samarbete med utlandet samt pröva behovet av ändringar
i nu gällande riktlinjer för krigsmaterielexporten och i förekommande
fall formulera förslag till sådana förändringar.

I juni 1988 fick även en särskild utredare i uppdrag att se över
krigsmaterielbegreppet, utredningen om krigsmaterielbegreppet (Dir.
1988:42). Översynen avser dels nuvarande krigsmaterielförteckning,
dels principerna för klassificeringen.

Båda utredningarna beräknas avsluta sitt arbete under hösten 1989.

Motionerna

1988/89:U7 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att de i motionen citerade styckena
ur direktiven till utredningen om krigsmaterielexporten. Dir. 1988:41,
borde ha funnits med i skrivelsen till riksdagen 1988/89:147.

1988/89:U8 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en mera öppen redovisning av svensk krigsmaterielexport.

1988/89:U9 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av ytterligare granskning av innebörden
av samarbetsavtal om krigsmaterielproduktion,

1989/90: UU1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av redovisning i den årliga redogörelsen
för samarbetsavtal om krigsmaterielproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av redogörelse för följderna av EGanpassning
för möjligheterna att upprätthålla en restriktiv vapenexportpolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om åtgärder för att garantera att utlovad restriktivitet
i vapenexporten upprätthålls.

1988/89:U403 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om krigsmaterielexporten
ges tilläggsdirektiv att som ett alternativ presentera en
plan för avveckling av svensk krigsmaterielexport på fem år,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att samtliga riksdagspartier skall vara representerade
i kommande utredningar om krigsmaterielexporten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fredsrörelsen bör vara företrädd i rådgivande
nämnden för krigsmaterielfrågor i första hand direkt genom att fredsrörelseföreträdare
utses, i andra hand indirekt genom att också riksdagspartier
med negativ syn på vapenexport ges representation i nämnden,

6. att riksdagen uttalar att det statsrådslöfte om restriktivitet med
vapenexport under utredningstiden som avgivits till riksdagen skall
tolkas på sätt som framgår av motionstexten ovan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stater som brutit mot gällande regler för
svensk vapenexport inte får komma i fråga som vapenköpare igen
förrän efter en minsta karenstid på tio år.

1988/89:U406 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som förbjuder all
svensk vapenexport,

2. att riksdagen beslutar att inga nya vapenexportorder skall godkännas,

3. att riksdagen beslutar att redan beviljade exporttillstånd endast
skall fortsätta att gälla under förutsättning att de inte strider mot nu
gällande riktlinjer.

1988/89:U423 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
svensk krigsmaterielexport.

1988/89:U553 av Eva Goés och Jill Lindgren (båda mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om omedelbart avbrytande av alla vapenleveranser, kompletteringar
och följdleveranser till Indonesien.

1* Riksdagen 1989190. 9 sami. Nr 1

Rättelse: S. 9 rad 5 Står: motionen Rättat till: motion 1988/89:U9
S. 9 rad 9 Står: motionen Rättat till: motion 1988/89:U403

1989/90:UU1

Utskottet

1989/90: UUl

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om krigsmaterielexportens
utveckling under år 1988. Det framgår där att krigsmaterielexporten
även under detta redovisningsår ökat i festa priser i förhållande till
det föregående året, och att krigsmaterielexportens andel av totalexporten
blivit större. Nära hälften av vapenutförseln hänför sig emellertid
till en stor exportorder, nämligen till Indien. Utan denna order hade
krigsmaterielexportens andel av totalexporten stannat vid cirka en
procent, vilket är genomsnittet för den senaste tioårsperioden.

Det kan ur statistiken också utläsas att antalet länder till vilka
utförsel får ske inte ökat under senare år. Utskottet anser sig därför,
liksom i förra årets betänkande 1988/89-.UU5, kunna dra slutsatsen att
det inte skett någon allmän och okontrollerad utvidgning av svensk
krigsmaterielexport. Handelsutvecklingen får anses ligga i linje med
riksdagens tidigare uttalande om restriktivitet i tillämpningen av gällande
regler (UU 1987/88:30). Utskottet anser följaktligen inte att
riksdagen har anledning att göra de uttalanden om restriktivitet som
föreslås i yrkande 4 i motion U9 (mp) och i yrkande 6 i motion U403
(mp). Dessa yrkanden avstyrks därför.

I två yrkanden framförs synpunkter på den offentliga redovisningen
av krigsmaterielexporten. Det föreslås i yrkande 2 i motion U9 (mp)
att även samarbetsavtal skall redovisas i den årliga redogörelsen och i
motion U8 (fp) att redovisningen i allmänhet bör bli mer öppen och
även innehålla uppgifter om vilka vapentyper som exporteras till resp.
land.

Utskottet delar uppfattningen att den offentliga redovisningen av
vapenexporten bör vara så öppen som möjligt. Det bör vara regeringens
strävan att i framtida redogörelser ta med alla uppgifter som det
inte finns särskilda skäl att hemlighålla. Detta bör även gälla samarbetsavtal.
En gräns sätts emellertid bl.a. av hänsynen till berättigade
krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha. Utskottet
får därmed anse motion U8 och yrkande 2 i motion U9 besvarade.

Med vad som ovan anförts om regeringens skrivelse får utskottet
föreslå att riksdagen lägger den till handlingarna utan erinran.

I ett flertal motionsyrkanden framförs förslag som syftar till en
ytterligare begränsning av den svenska krigsmaterielexporten. Det gäller
motion U423 som i sin motiveringstext bl.a. argumenterar för att
export som kommit till stånd till följd av samarbetsprojekt mellan
Sverige och andra länder skall underkastas de krav som gäller i
Sverige. I motion U9 (mp) yrkande 1 anförs att syftet med samarbetsavtal
skall analyseras. I motion U423 föreslås också att definitionen av
krigsmateriel skall göras vidare och att länder som i strid med tecknade
avtal vidareexporterar svenska vapen inte fortsättningsvis skall få
vara köpare. Ett liknande förslag finns också i motion U403 yrkande

Motion U406 (vpk) vill förbjuda all svensk vapenexport och föreslår
i väntan på lagstiftning härom att inga nya exportorder skall godkännas
och att ingångna avtal skall fullföljas endast i den mån de inte
strider mot gällande riktlinjer.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden framföra följande.
Regeringen tillsatte den 22 juni 1988 en utredning om krigsmaterielexporten
och en om krigsmaterielbegreppet. Den förstnämnda skall
analysera sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri
och denna industris export. Utredningen skall utreda konsekvenserna
av och villkoren för försvarsindustrielit samarbete med utlandet.
Den skall vidare pröva behovet av ändringar i nu gällande riktlinjer. I
uppdraget ingår att utredningen skall göra en bedömning av möjligheterna
att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska krigsmaterielexpo
rten.

Utredningen om krigsmaterielbegreppet kommer att avslutas under
hösten. Avsikten är att krigsmaterielexportutredningen, som avslutas
senare, skall kunna ta hänsyn till de slutsatser som utredningen om
krigsmaterielbegreppet kommit till.

Utskottet konstaterar att de frågor som aktualiseras i de ovannämnda
.motionsyrkandena redan är föremål för utredning. Med hänsyn härtill
anser utskottet inte att riksdagen har anledning att föreslå några
åtgärder med anledning av yrkande 1 i motion U9 (mp), motion U406
och ifrågavarande delar av motion U423, vilka följaktligen avstyrks.

Vad gäller motionsförslagen att avstänga köparländer som bryter
mot ingångna köpeavtal vill utskottet erinra om att ett land vars
regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk
materiel inte längre skall komma i fråga för export av krigsmateriel
från Sverige (prop. 1987/88:154, UU 1987/88:30). Gällande regler kan
således sägas vara strängare än den tioårsgräns som föreslås i motion
U403 (mp). Yrkande 7 i motion U403 och ifrågavarande del av motion
U423 behöver således inte föranleda några uttalanden av riksdagen,
varför de avstyrks.

I motion U7 (vpk) föreslås att vissa avsnitt i utredningsdirektiven
borde ha ingått i regeringens skrivelse. Utskottet kan inte se skälen för
detta förslag. Det förhållandet att direktivtexten inte återgivits i skrivelsen
betyder självfallet inte att någon del av den skulle vara av mindre
betydelse. Utredningen har att beakta direktiven i dess helhet. Motionen
avtyrks därför.

Inte heller finns det enligt utskottets mening anledning för riksdagen
att, såsom föreslås i motion U9 (mp), begära en särskild redogörelse
för följderna av EG-anpassning för möjligheterna att upprätthålla en
restriktiv vapenexportpolitik. De nu arbetande krigsmaterielutredningarna
skall i enlighet med regeringens s.k. EG-direktiv på samma sätt
som alla andra statliga utredningar beakta EG-aspekten av sin utredningsverksamhet.
Yrkande 3 i motion U9 avstyrks därför.

1 motion U403 (mp) föreslås vidare att krigsmaterielexportutredningen
får i uppdrag att även presentera en plan för avveckling av
svensk krigsmaterielexport.

1989/90:UU1

Utskottet anser inte att det finns skäl att riksdagen nu överväger
detta förslag. Som utskottet tidigare påpekat med anledning av liknande
yrkanden (UU 1987/88:30, 1988/89:UU5) bör utredningen vara
förutsättningslös vilket inte blir fallet, om motionsförslaget genomförs
utan att utredningens resultat avvaktas. Yrkande 3 i motion U403 (mp)
avstyrks därför.

I yrkande 4 i samma motion föreslås att samtliga riksdagspartier
skall ingå i framtida krigsmaterielutredningar. Utskottet har för sin del
ingen invändning mot att så blir fallet men anser inte att riksdagen i
förväg bör uttala sig om sammansättningen av kommande regeringsutredningar.
Yrkande 4 i motion U403 avstyrks därför.

I motion U403 (mp) förordas att fredsrörelsen och partier som är
negativa till krigsmaterielexport skall ingå i den rådgivande nämnden
för krigsmaterielexport. I betänkandet UU 1987/88:5 avstyrkte utskottet
ett liknande yrkande med motiveringen att den rådgivande nämnden
tillkommit för att regeringen skulle ha tillgång till ett forum för
löpande samråd i krigsmaterielärenden utöver utrikesnämnden. Samma
partier är därför företrädda i båda organen. Folkrörelser av olika
slag är inte företrädda i nämnden. Utskottet anser fortsatt att denna
ordning är naturlig och avstyrker därför yrkande 5 i motion U403
(mp).

I yrkande 1 i motion 1988/89:U553 (mp) föreslås att alla vapenleveranser,
kompletteringar och följdleveranser till Indonesien omedelbart
skall avbrytas. Utskottet konstaterar att den utförsel av krigsmateriel
som får ske till Indonesien endast gäller reservdelar och liknande
utrustning som uppfyller kraven i de riktlinjer som gäller för krigsmaterielexporten.
Yrkandet avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande restriktivitet i krigsmaterielexporten

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion I988/89:U9 och yrkande
6 i motion I988/89:U403,

2. beträffande offentlig redovisning av krigsmaterielexporten

att riksdagen förklarar motion 1988/89:U8 och yrkande 2 i
motion 1988/89:U9 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger skrivelse 1988/89:147 med redogörelse för
den svenska krigsmaterielexporten år 1988 till handlingarna,

4. beträffande ytterligare begränsning av krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1988/89:U9, motion
1988/89:U406 och ifrågavarande del av motion 1988/89:U423,

5. beträffande åtgärder mot köparländer vid avtalsbrott

att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1988/89:U403 och
återstående del av motion 1988/89:U423,

6. beträffande återgivande av direktivtext i skrivelsen
att riksdagen avslår motion 1988/89:U7,

1989/90:UU1

7. beträffande följder av EG-anpassning

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89:U9,

8. beträffande plan för avveckling av krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion I988/89:U403,

9. beträffande sammansättningen av kommande utredningar
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1988/89:U403,

10. beträffande sammansättningen av den rådgivande nämnden
för krigsmaterielexport

att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1988/89:U403,

11. beträffande avbrytande av vapenleveranser till Indonesien
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1988/89:U553.

Stockholm den 5 oktober 1989
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Alf Wennerfors (m), Axel
Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola
Furubjelke (s), Anneli Hulthén (s), Maria Leissner (fp), Sonia Karlsson
(s) och Bengt Hurtig (vpk).

Reservationer

1. Tillståndsgivning till krigsmaterielexport m.m.
(mom. 1, 4, 5 och 7—11)

Per Gahrton (mp) anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att siffrorna för den svenska vapenexporten år
1988 uppvisar en kraftig ökning.

Mot bakgrund av dels de nya reglerna om sanktioner mot länder
som kringgått svenska regler, dels de löften som i riksdagen givits om
restriktivitet med krigsmaterielexporten under den tid som utredning
pågår, finner utskottet redovisningens resultat utmanande.

Det finns således starka skäl att ifrågasätta om en anständig och
rimlig vapenexport, under restriktiva förmer av det slag som regeringen
har sagt sig eftersträva, över huvud taget är möjlig att upprätthålla.
Redovisningen antyder enligt utskottets mening att de ekonomiska
krafterna till förmån för vapenexport är så starka att inga regler kan
åstadkomma dämpning så länge export av krigsmateriel över lag är
tillåten.

1989/90: UU1

Internationaliseringen av svensk vapenindustri går mycket snabbt
och drivs fram såväl av industrins egen utveckling som av politiska
signaler i de senaste årens riksdagsbeslut och utredningsdirektiv, som
klart utsäger att restriktiviteten vid samarbetsprojekt skall vara betydligt
mindre än för traditionell "svensk" vapenexport.

Utskottet befarar en utveckling där svensk vapenexport reellt ökar
men formellt minskar, på grund av att den i allt högre utsträckning
kommer att ske inom ramen för samarbetsavtal.

Den sittande krigsmaterielexportutredningen bör analysera denna
problematik och ange en politisk viljeinriktning. Vad är avsikten med
samarbetsavtalen: Att ge svensk försvarsindustri tillgång till viss teknologi
— eller att skapa möjligheter för ökad förtäckt export?

I regeringens redogörelse finns inget sagt om hur EG-anpassningen
kan påverka förutsättningarna för upprätthållandet av en restriktiv
vapenexportpolitik. Detta är anmärkningsvärt, eftersom flera fakta
tyder på att EG-anpassningen kommer att påtvinga Sverige en liberalisering
av vapenexportreglerna.

Utskottet finner det angeläget att kommande redogörelser för krigsmaterielexporten
redogör för hur en EG-anpassning påverkar den
svenska vapenexportpolitiken.

I avvaktan på total avveckling av svensk vapenexport finner utskottet
att en rad åtgärder i restriktiv riktning kan vidtas:

-Att riksdagen får ta ställning till dispenser från vapenexportförbudet
i stället för regeringen.

- Att krigsmaterielbegreppet vidgas.

-Att exportstoppen för stater som missbrukar svenska regler förenas
med klara bestämmelser om karenstid (jfr Singapore); och att exportstopp
gäller oberoende av om det är statlig myndighet eller
privat företag i landet som begått brott mot de svenska reglerna.

- Kraftfull satsning på omställning till civil produktion.

-Exportstopp för svenska företag som dömts för brott mot vapenexportreglerna.

- Dessutom måste riksdagen fastställa ett kriterium för hur det skall
kunna avgöras om restriktivitet faktiskt upprätthållits under viss
given tidsperiod (detta med anledning av regeringslöften om ökad
restriktivitet under utredningsperioden).

Utskottet tillstyrker därför de i motionerna 1988/89:U403,
1988/89:U9 och 1988/89:U553 framlagda förslagen.

dels att utskottets hemställan i momenten 1, 4, 5, 7—11 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande restriktivitet i krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89:U9 och
yrkande 6 i motion 1988/89:U403 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

1989/90:UU1

4. beträffande ytterligare begränsning av krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1988/89:U9 och
med anledning av motion 1988/89:U406 och ifrågavarande del
av motion 1988/89:U423 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motion 1988/89:U9 anförts,

5. beträffande åtgärder mot köparländer vid avtalsbrott

att riksdagen med bifall till yrkande 7 i motion 1988/89:U403
och med anledning av återstående del av motion 1988/89:U423
som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1988/89:U403 anförts,

7. beträffande följder av EG-anpassning

att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 19S8/89:U9 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

8. beträffande plan för avveckling av krigsmaterielexporten

att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89:U403
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts,

9. beträffande sammansättningen av kommande utredningar

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89:U403
ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

10. beträffande sammansättningen av den rådgivande nämnden
för krigsmaterielexport

att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1988/89:U403
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts,

11. beträffande avbrytande av vapenleveranser till Indonesien
att riksdagen bifaller yrkande 1 i motion 1988/89:U553.

2. Tillståndsgivning till krigsmaterielexport m.m.
(morn. 4 och 6)

Bengt Hurtig (vpk) anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att de vapenskandaler som uppdagats under senare
år leder till slutsatsen att svensk vapenexport måste förbjudas.

En trovärdig svensk nedrustnings- och fredspolitik kräver att riksdagen
fattar ett sådant beslut. Vill man inte det måste man anpassa den
nuvarande lagstiftningen till verkligheten och säga att all export är
tillåten utan restriktioner, eftersom det ändå är omöjligt att via svensk
lagstiftning kontrollera den internationella vapenhandeln. Även om
den politiska viljan skulle finnas.

Följande åtgärder är nödvändiga för att åstadkomma ett stopp för
vapenexporten:

-Inga nya order får tecknas. Redan ingångna avtal får fullföljas bara
under förutsättning att de inte strider mot nu gällande riktlinjer.

— För den vapenindustri som är exportberoende planeras en övergång
till civil produktion i en 5-årsplan. Planen skall garantera alla
anställda fortsatt arbete och tillvarata den kompetens och det kunnande
som i dag finns inom varje företag.

1989/90: UU1

-Den omställning som eventuellt inte klaras med befintliga arbetsmarknads-
och näringspolitiska resurser finansieras genom en särskild
utvecklings- och omställningsfond.

I regeringens skrivelse (1988/89:147) med redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1988 tas den pågående utredningen om
krigsmaterielexporten (Dir. 1988:41) upp. Skrivelsen förbigår emellertid
det förhållandet att utredningens direktiv omfattar en analys av
konsekvenserna för de svenska försvarskostnaderna av ett fullständigt
avbrytande av den svenska krigsmaterielexporten. Direktiven konstaterar
också att exportbehovet bör värderas från såväl ekonomiska och
tekniska som allmänpolitiska utgångspunkter. Kommittén skall göra
en bedömning av möjligheterna att ytterligare begränsa, eller helt
avbryta, den svenska krigsmaterielexporten. Utskottet finner att de
citerade styckena borde ha återgivits i regeringens skrivelse för att ge
en korrekt beskrivning av utredningens syfte.

Utskottet tillstyrker därför de i motionerna 1988/89:U406 och
1988/89:U7 framförda förslagen.

dels att utskottets hemställan i momenten 4 och 6 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande ytterligare begränsning av krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:U406 och med
anledning av yrkande 1 i motion 1988/89:U9 och ifrågavarande
del av motion 1988/89:U423 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

6. beträffande återgivande av direktivtext i skrivelsen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:U7 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

1989/90:UU1