Utbildningsutskottets betänkande
1989/90:UbU9

Kommunalt huvudmannaskap för lärare

m.fl. på skolområdet 1989/90

UbU9

I detta betänkande behandlas förslag sorn regeringen förelagt riksdagen
i proposition 1989/90:41 (utbildningsdepartementet) om kommunalt
huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och
syofunktionärer jämte motioner.

Propositionen

Regeringen har föreslagit att riksdagen godkänner propositionens förslag
att avveckla den statliga regleringen av tjänsterna som lärare,
skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer.

Motionerna

1989/90:Ub2 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens proposition 1989/90:41 om kommunalt huvudmannaskap
för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer.

1989/90:Ub3 av Claes Roxbergh m.fl (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1989/90:41 om kommunalt
huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare
och syofunktionärer,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt förslag
enligt vad som anförs i motionen.

1989/90:Ub4 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1989/90:41.

1989/90:Ub5 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
avslår propositionen.

1989/90:Ub6 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utformningen av ett nytt
statsbidragssystem.

1989/90:Ub7 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1989/90:41.

1 Riksdagen 1989/90. 14 sami Nr 9

1989/90:Ub8 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att staten erbjuder
kommunerna ett lån med så förmånliga villkor att kommunerna ges
möjlighet att satsa på den nödvändiga upprustningen av skollokaler,
utrustning och övrig arbetsmiljö,

2. att riksdagen fastställer nationella behörighetsregler för lärarna,

3. att riksdagen beslutar att det skall utgå ett specialdestinerat
statsbidrag till kommunerna för skolverksamheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att detta
specialdestinerade statsbidrag till skolorna realt skall vara av minst
samma storleksordning som budgetåret 1988/89,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att detta
specialdestinerade statsbidrag skall vara kostnadsrelaterat på så sätt att
det tar hänsyn till skiftande resursbehov på grund av regionala skillnader,
elever med särskilda behov m.m.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de nya
statsbidragen skall innehålla ytterligare medel som täcker kostnaderna
för kvalitetskrav som innebär en maximigräns för klassernas storlek
och en minimigräns för skolledarresursen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för att
tillgodose behovet av fortbildning,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sanktionsmöjligheter
mot kommuner som bortser från de mål och regler som gäller för
skolverksamheten, undervisningen och driften av skolorna,

9. att riksdagen under förutsättning av bifall till ovanstående yrkanden
beslutar att godkänna regeringens förslag om att avveckla den
statliga regleringen av tjänsterna som lärare, skolledare, biträdande
skolledare och syofunktionärer.

1989/90:Ub9 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1989/90:41.

Utskottet

Riksdagen fattade våren 1989 beslut om skolans utveckling och styrning.
Beslutet innebär att styrningen av skolverksamheten i större
utsträckning än hittills måste ske genom ökad precisering av mål,
riktlinjer och innehåll när det gäller undervisningen. På det lokala
planet måste detta leda till ett vidgat ansvarstagande i strävan att
förverkliga skolans mål m.m. Skolan måste för att kunna uppfylla
kravet på en likvärdig utbildning anpassas efter enskilda elevers varierande
förutsättningar, behov och intressen och efter lokala förutsättningar.
Skolstyrelsen bör ha mycket goda möjligheter att med beaktande
av de av riksdag och regering givna reglerna genom prioriteringar
och extra satsningar utveckla skolverksamheten så långt den själv och
ytterst kommunens fullmäktige önskar och ger ekonomiska och andra
förutsättningar för (prop. 1988/89:4, bet. UbU7, rskr. 95).

Av riksdagsbeslutet framgår vidare att genom vidgningen av kommunernas
ansvar till frågor som har samband med den direkta undervis -

1989/90: UbU9

ningen ökar behovet av att staten sorn en del av sitt övergripande
ansvar för skolan följer upp, utvärderar och utövar tillsyn för att
utröna om skolverksamhet i dess helhet bedrivs på ett sätt som
motsvarar det ökade ansvaret. Riksdagens bostadsutskott har innevarande
höst strukit under detta vid sin behandling av proposition
1988/89:154 om en ny regional statlig förvaltning genom att föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna att den nya
länsstyrelsens funktion när det gäller det allmänna skolväsendet bör få
en stark inriktning mot utvärdering och tillsyn/inspektion. När det
gäller inspektion av såväl den obligatoriska skolan som gymnasieskolan
finns det sedan tidigare förebilder för en sådan (bet. 1989/90:BoU4,
yttr. 1989/90:UbUly).

Skolans personal förutsätts i det nämnda riksdagsbeslutet från våren
1989 ha till uppgift att ansvara för den dagliga verksamheten inom de
ramar som dragits upp av riksdag och regering, resp. kommun. Skolans
personal skall ha ett genomförandeansvar i förhållande till politiskt
beslutade mål. Såväl mål som ramar och riktlinjer i övrigt måste
utformas på ett sådant sätt att de lämnar personalen ett betydande
utrymme för egna bedömningar och eget ansvarstagande.

I proposition 1989/90:41 föreslås att den statliga regleringen av tjänsterna
som lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer
vid grundskolan, gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen,
grundutbildningen för vuxna, skolväsendet i kommun, särskolan och
vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda skall upphöra med
utgången av år 1990. Detsamma föreslås gälla privatskola som avses i
privatsko lefö rörd ningen (1967:270), riksinternatskolorna samt Bergskolan
i Filipstad.

Lärare, skotledare, biträdande skolledare och syofunktionärer är
anställda av kommunerna, men de innehar statligt reglerade tjänster.
Med stöd av ett särskilt riksdagsbeslut (prop. 1967:131, SU 134, rskr.
327) sluter staten avtal om denna skolpersonals avlönings- och övriga
anställningsvillkor med tillämpning av den s.k. ställföreträdarlagen
(1965:576). Om den statliga regleringen av dessa tjänster upphör blir
således ställföreträdarlagen inte längre tillämplig på dessa tjänster.

Enligt föredragande statsrådets bedömning utgör inte en fortsatt
statlig reglering av tjänsterna som lärare, skolledare och syofunktionärer
en förutsättning för en över hela landet likvärdig skola. En sådan
uppnås enligt statsrådet genom andra styrmedel, t.ex. läroplaner, utvärdering,
lärarutbildning, lärarfortbildning, behörighetsregler för lärartjänster
och ett specialdestinerat statsbidrag. Skolans utveckling måste,
heter det i propositionen, i stor utsträckning bygga på lokala initiativ.

Att styrningen skall förändras betyder dock självfallet inte att riksdag
och regering skulle släppa ambitionen om en för alla elever likvärdig
skola. Statsrådet fortsätter:

Det är då viktigt att slå fast att likvärdig inte behöver betyda likformig
i betydelsen likadan. Tvärtom menar jag att den strävan efter individualisering,
i bemärkelsen anpassning till ytterst varje enskild elev,
som utgör en viktig målsättning för skolan, egentligen borde innebära
att organisatoriska och andra lösningar skall kunna se olika ut i olika

1989/90: UbU9

fl Riksdagen 1989/90. 14 sami. Nr 9

skolor och för olika elever. Först genom att man lokalt kan bedöma
och påverka viktiga förhållanden i skolan kan vi få den individualisering
som är en förutsättning för en likvärdig skola. Jag kan således inte
se en organisatorisk likformighet som ett krav för en likvärdig skola.

Av propositionen framgår att det inom utbildningsdepartementet, som
en del av det totala förändringsarbetet, pågår en analys av hur en
läroplan skall vara utformad för att kunna fungera som styrinstrument
i en decentraliserad och målstyrd skola. Genom att uttrycka mål för
skolan så entydigt som möjligt, liksom genom att vara tydlig i prioriteringarna
mellan motstridiga ambitioner, bör skolans måldokument
kunna få en mer direkt styrande funktion för skolarbetet. Föredragande
statsrådet ser också en betydligt mer genomarbetad utvärdering av
skolan, kopplad till mer precisa måldokument, som grundstenen i den
framtida målstyrningen av skolan. Det är vidare enligt propositionen
viktigt med en väl fungerande organisation för uppföljning och kontroll
av verksamheten i skolan.

Det är också av grundläggande betydelse för skolan att staten bär en
stor del av de totala kostnaderna för skolan. Enligt föredragande
statsrådet är det därför nödvändigt att det utgår ett specialdestinerat
statsbidrag till kommunerna för skolverksamheten av samma storleksordning
som i dag. Bidraget måste enligt statsrådets mening ta hänsyn
till regionala skillnader och andra strukturella faktorer som bidrar till
kommunernas skiftande behov av resurser för skolverksamheten samt
till resursbehovet för elever med särskilda behov, t.ex. handikappade
elever. Statsrådet räknar med att under budgetåret 1990/91 återkomma
till regeringen med förslag till riksdagen när det gäller statsbidrag till
de olika skolformerna.

I sex motioner yrkas avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:41.

Enligt motion 1988/89:Ub4 (m) utlovade föredragande statsrådet i
proposition 1988/89:150, bil.7, en bred analys av innebörden i och
konsekvenserna av en kommunalisering av vissa tjänster på skolområdet.
Genom detta analysarbete skulle klarläggas, hur man genom
utveckling av andra styrinstrument skall kunna garantera de nationella
målen för arbetet i skolan också vid ett eventuellt kommunalt huvudmannaskap.
En sådan analys, heter det i motionen, föreligger alltjämt
inte. Avslag yrkas på propositionen. Även i motion 1989/90:Ub5 (m)
yrkas avslag på propositionen. Regeringens förslag anses leda till ett
ökat politikerinflytande på skolan på lokal nivå. Vilket detta inflytande
de facto blir är oklart, eftersom regeringens förslag bygger på ett antal
förutsättningar som ännu inte föreligger. Slutligen erinras om att
regeringen och statens arbcsgivarverk (SAV) har lagt ett bud som inte
bara förutsätter kommunalisering. Budet uppfattas även som ett genombrott
för en princip om lika slutlön oavsett studietid, skuldsättning
m.m. Redan förhållandet att propositionen utnyttjas som ett
påtryckningsmedel i pågående avtalsrörelse och avtalsrörelsen som ett
argument för propositionens förslag är enligt motionärerna nog för att
riksdagen bör avslå densamma. Propositionen bör avslås också enligt

1989/90: UbU9

motion 1989/90:Ub7 (m), i vilken hävdas att frågan om ändrat huvudmannaskap
måste fa vila under en förhållandevis lång tid på grund av
regeringens och SAV:s osmidiga handläggning av densamma.

I motion 1989/90:Ub9 (fp) erinras om att en parlamentarisk kommitté
i betänkandet (SOU 1988:20) En förändrad ansvarsfördelning
och styrning på skolområdet behandlat kommunaliseringsfrågan och
enhälligt avstyrkt en förändring, att frågan om kommunalisering inte
har sakbehandlats av riksdagen innan den tagits upp i avtalsrörelsen
och att en kraftig läraropinion motsätter sig en kommunalisering. Att
besluta om en kommunalisering av ifrågavarande tjänster i dag anses
vara fel, eftersom ingen nu vet vad som i framtiden kommer att gälla
beträffande statsbidragssystem och andra styrinstrument m.m. på skolområdet.
Motionärerna yrkar avslag på propositionen.

I motion 1988/89:Ub2 (c) erinras om pågående avtalsförhandlingar
mellan bl.a. SAV, TCO-S och SACO/SR-S och att det i avtalsförslaget
förutsätts att den statliga regleringen av tjänsterna i det kommunala
och landstingskommunala skolväsendet upphör fr.o.m. den 1 januari
1991. Genom att SAV, säger motionärerna, i sitt slutbud till parterna
har villkorat budet till ett riksdagsbeslut i huvudmannaskapsfrågan har
riksdagen — mot sin vilja — kommit att fa rollen som part i en fråga
om löner och anställningsvillkor för skolans personal. Det anses vara
en oacceptabel ordning. Motionärerna föreslår därför att riksdagen
avslår propositionen.

I motion 1989/90:Ub3 (mp) yrkas avslag på propositionen (yrkande
1) och efterlyses ett nytt förslag (yrkande 2). Såväl utformningen av
statsbidragssystemet och övrig målstyrning som kommunaliseringsfrågan
måste behandlas samtidigt. Motionärerna önskar fa belyst t.ex. hur
överklagande av tjänstetillsättning kan komma till stånd. De önskar
vidare bl.a. ett elevrelaterat statsbidragssystem.

I motion 1989/90:Ub8 (vpk) yrkande 9 tillstyrks regeringens förslag
under förutsättning att motionärerna får bifall till övriga åtta yrkanden
i motionen.

1 motionen anförs inledningsvis att lärarna är den viktigaste resursen
i skolan. När det gäller att skapa garantier för en likvärdig utbildning i
den svenska skolan är både lärarutbildningen och lärarnas fortbildning
två viktiga instrument. Motionärerna välkomnar den i propositionen
aviserade analysen av lärarutbildningen för att avgöra om den i dag
fungerar som ett tillräckligt effektivt instrument för att påverka utvecklingen
i skolan eller om det behövs förändringar. När det gäller
lärarnas fortbildning ansluter sig motionärerna till statsrådets bedömning
att tre olika typer av fortbildningsbehov måste tillgodoses, nämligen
dels den enskilde lärarens behov av utveckling, dels de behov som
grundas på de specifika förhållandena vid en viss skola eller i en viss
kommun, dels sådana behov som definieras av de nationella mål och
ambitioner som finns för skolan. Motionärerna föreslår ett kraftigt
utbyggt stipendiesystem som en modell för den individuellt motiverade
fortbildningsverksamheten. Vidare kräver, säger motionärerna, en fortbildning
av god kvalitet betydande insatser av högskolan. Riksdagen
bör därför uttala att regeringen bör återkomma till riksdagen med

1989/90: UbU9

förslag till dels ett program för hur lärarnas fortbildning skall organiseras
för att tillgodose de behov som angetts, dels ett stipendiesystem
enligt motionärernas önskemål (yrkande 7).

Enligt samma motionärer är det ett nationellt ansvar att bidra till att
de arbetsmiljöproblem som i dag finns i vissa skolor snarast löses. De
föreslår att staten erbjuder kommunerna ett lån med förmånliga villkor,
t.ex. ett räntefritt lån, som möjliggör för kommunerna att satsa på
den upprustning av skollokaler, utrustning och övrig arbetsmiljö som
är nödvändig. Riksdagen bör begära förslag härom (yrkande 1).

Samma motionärer konstaterar att riksdag och regering skall ange
de nationella målen för skolans verksamhet samt övriga ramar som
behövs för att förhindra stora skillnader i utbildningsstandard mellan
kommunerna. För att regeringens och riksdagens intentioner skall
kunna fullföljas bedöms det nödvändigt att kommunerna garanteras ett
specialdestinerat statsbidrag till skolorna. Bidraget skall vara av minst
samma storlek som i dag. Detta specialdestinerade statsbidrag skall
vara kostnadsrelaterat på så sätt att det tar hänsyn till kommunernas
skiftande resursbehov på grund av exempelvis regie ala skillnader och
elever med särskilda behov. Regeringens förslag om ett nytt statsbidrag
för grundskolan bör enligt motionärerna innehålla ytterligare medel
som täcker kostnaderna för att tillgodose sådana kvalitetskrav som en
maximigräns för klassernas storlek och en minimigräns för skolledarresursen.
Målsättningen bör vara högst 25 elever per klass i grundskolan.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
(yrkandena 3, 4, 5 och 6).

Enligt motionärerna är det nödvändigt att det finns möjligheter att
ingripa med sanktioner mot kommuner som bortser från de mål och
regler som gäller för skolverksamheten, undervisningen och driften av
skolorna. Riksdagen bör begära förslag härom (yrkande 8).

För att garantera en likvärdig nivå på undervisningen i landets
skolor krävs slutligen enligt motion 1989/90:Ub8 att behörighetsreglerna
för lärarna fastställs av riksdagen (yrkande 2).

I motion 1989/90:Ub6 (c) hävdas att staten bör bidra till skolans
kostnader på ett sådant sätt att alla kommuner ges tillräckliga och
likvärdiga förutsättningar att bära sitt ansvar.

Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna anföra
följande.

Utskottet delar uppfattningen hos både föredragande statsråd och motionärer
att lärarna är den viktigaste resursen i skolan. Engagemanget
hos dem är en drivkraft för utvecklingen. Både lärarutbildning och
lärarfortbildning är två mycket viktiga faktorer när det gäller att åstadkomma
en likvärdig undervisning i den svenska skolan.

Det bör därför ställas höga krav på lärarutbildningen. Av utbildningsplanen
för grundskollärarlinjen, fastställd den 31 maj 1988, framgår
bl.a. att de blivande lärarna skall få en sådan utbildning att de skall
kunna dels ge särskilt stöd åt elever med svårigheter, dels stimulera
elever med särskilda förutsättningar. Av propositionen framgår att
lärarutbildningen skall bli föremål för en särskild analys och att

1989/90: UbU9

utgångspunkten därvid skall vara att lärarutbildningen vid olika högskolor
måste vara likvärdig i vissa från skolpolitisk synpunkt viktiga
avseenden.

Utskottet anser det värdefullt att en sådan analys görs.

Fortbildningsinsatserna i anslutning till den nya lärarutbildningen
är en naturlig fortsättning på redan pågående lokalt utvecklingsarbete i
kommunerna. Genom ett tidigare riksdagsbeslut skall, räknat fr.o.m.
budgetåret 1989/90, 50 milj.kr. anslås per år under en tioårsperiod som
särskilt bidrag för fortbildning av lärare i grundskolan med anledning
av lärarutbildningsreformen (prop. 1988/89:100 bil. 10, bet. UbU13,
rskr. 282).

I den fortsatta fortbildningsverksamheten bör, som också framhålls i
propositionen, tre olika typer av fortbildningsbehov tillgodoses, nämligen
dels den enskilde lärarens behov av utveckling, dels de behov som
grundas på de specifika förhållandena vid en viss skola eller i en viss
kommun, dels sådana behov som definieras av de nationella mål och
ambitioner som finns för skolan. En fortbildning av god kvalitet
kräver betydande insatser av högskolan. Regeringen bör därför enligt
utskottets mening återkomma till riksdagen med förslag till dels ett
program om hur lärarnas fortbildning skall organiseras för att tillgodose
de olika typer av behov som angetts, dels ett särskilt stipendiesystem
för den individuellt motiverade fortbildningen. Utskottet föreslår att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ub8 yrkande 7 och med
anledning av proposition 1989/90:41 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Den fysiska miljö i vilken skolarbetet utförs är av varierande standard.
På många håll, speciellt i vissa av storstadsregionernas kommuner, är
lokalerna mycket dåliga. Belägg för detta finns bl.a. i rapporter från
yrkesinspektioner och i allergiutredningens betänkande (SOU 1989:76)
Att förebygga allergi. Utskottet konstaterar att kommunerna som arbetsgivare
har ansvaret att hålla goda skollokaler. Detta framgår av
arbetsmiljölagen (1977:1160). En del kommuner har också börjat en
upprustning av sina skollokaler. Utskottet anser dock att statliga åtgärder
behövs. Det statliga ansvaret för en likvärdig skola i alla delar av
landet, som även vid ett samlat kommunalt huvudmannaskap måste
finnas, gör enligt utskottets uppfattning sådana åtgärder angelägna.
Dessa åtgärder bör enligt utskottets mening till sin volym och sin
utformning vara sådana att de verkar snabbt och att de kraftigt
stimulerar kommunerna till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna.
Staten bör därför som ett stimulansbidrag ställa till kommunernas
förfogande 300 milj.kr. per år i 1990 års prisläge under en
tioårsperiod för förbättringar av skolornas fysiska miljö. Det bör ankomma
på regeringen att snarast möjligt under år 1990 utforma
närmare bestämmelser härom och förelägga riksdagen förslag så att
stödet kan börja utgå fr.o.m. år 1991.

1989/90: UbU 9

Vad utskottet nu anfört om en upprustning av skolornas fysiska
miljö — lokaler, utrustning och övrig arbetsmiljö — bör riksdagen
med anledning av motion 1989/90:Ub8 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.

Av propositionen framgår att förslag skall lämnas till riksdagen under
budgetåret 1990/91 när det gäller bl.a. statsbidrag till grundskolan.

En grundläggande förutsättning för att upprätthålla en likvärdig
standard inom skolan är att staten även fortsättningsvis svarar för en
betydande del av skolans finansiering. Det kräver enligt utskottets
mening ett specialdestinerat statsbidrag till kommi nema för skolverksamheten.
Utskottet förutsätter att detta specialdestinerade statsbidrag
utformas så att någon kostnadsövervältring från staten på kommunerna
ej kommer att ske. Vid konstruktionen av det nya statsbidraget måste
man därför utgå från minst samma bidragsnivå som vid tidpunkten för
det fulla kommunala huvudmannaskapets ikraftträdande.

Ett nytt statsbidragssystem måste enligt utskottets mening bygga på
principen att alla kommuner ges likvärdiga förutsättningar för att bära
sitt ansvar. Till detta ansvar hör att skolan skall vara likvärdig i
bemärkelsen att den skall ge alla elever en god utbildning oavsett
faktorer som bostadsort, ekonomiska förhållanden, kön och social
bakgrund. Utan att vara uttömmande vill utskottet ange några förhållanden
som åtminstone måste beaktas vid konstruktionen av ett nytt
statsbidragssystem. Regionala skillnader mellan olika landsdelar är
betydande i vårt land. Dessa bör givetvis beaktas. Geografiska skillnader
mellan kommuner, såsom stor glesbygd, speciella kommunikationsproblem
m.m., bör speglas i ett statsbidragssystem. Elevrelaterade
faktorer såsom antalet elever, andel och antal elever med särskilda
behov (handikappade elever av skilda slag, elever med annat hemspråk
än svenska, m.m.) måste likaledes tillmätas betydelse. För att en
likvärdig standard skall kunna upprätthållas över hela landet i ett
längre perspektiv är det vidare enligt utskottets mening viktigt att vid
utformningen av statsbidraget för grundskolan inom en kommun som
ett riktmärke ha en klasstorlek på högst ca 25 elever. Detta riktmärke
får inte ses som ett delningstal.

Härutöver vill utskottet ånyo (jfr bet. 1988/89:UbU13 s. 14—16, rskr.
1988/89:282) framhålla som angeläget att vid konstruktionen av ett nytt
statsbidrag den särskilda normeringen av medeltalet elever per basresurs
för grundskolans mellanstadium avvecklas.

Slutligen är det likaledes viktigt för en likvärdig standard att den
samlade skolledarresursen i en kommun, givetvis sedd i relation till
skolväsendets volym, inte sänks under den nuvarande nivån.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av proposition
1989/90:41 och motionerna 1989/90:Ub3 yrkande 2 delvis, 1989/90:Ub6
samt 1989/90:Ub8 yrkandena 3, 4, 5 och 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om utformningen av ett nytt
statsbidrag till grundskolan m.m.

1989/90: UbU9

Frågor om tillsyn och utvärdering har utskottet behandlat i sitt betänkande
om skolans utveckling och styrning. Tillsynen skall omfatta

skolans hela verksamhet, även t.ex. skollokaler, skolhälsovård, lärarnas
och elevernas arbetsmiljö i övrigt, läromedel och skolbibliotek (bet.
1988/89:UbU7 s. 20 och 37). När det gäller frågan om sanktionsmöjligheter
beträffande kommun som bortser från de mål och regler som gäller
för skolverksamheten, undervisningen och driften av skolorna har utskottet
tidigare (UbU 1985/86:14, rskr. 1985/86:203) konstaterat att länsskolnämnder
och skolöverstyrelsen i sådana situationer har att använda
sig av statsbidragsförordningens möjlighet att hålla inne del av
statsbidrag, tills rättelse skett. Utskottet anser att ett sanktionssystem
skall finnas och att regeringen därför noga bör pröva hur ett sådant
skall vara utformat i ett målstyrt skolsystem. Detta bör riksdagen med
bifall till motion 1989/90:Ub8 yrkande 8 och med anledning av proposition
1989/90:41 som sin mening ge regeringen till känna.

Det är viktigt att det vid ett införande av kommunalt reglerade tjänster
för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer liksom
nu finns regler för behörighet till samtliga dessa tjänster. Enligt
riksdagens beslut år 1985 skall tjänstetillsättningen ske på grundval
främst av skickligheten för läraruppgifterna (jfr UbU 1985/86:5 s. 6,
rskr. 1985/86:50). Utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis
kommer att fastställa meritvärderingsbestämmelser för de tjänster
för vilka regeringen fastställer regler om behörighet.

Utskottet föieslår att riksdagen med anledning av motion 1989/90:
Ub8 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om behörighetsbestämmelser m.m. för samtliga här nämnda
tjänster. Utskottet vill tillägga följande.

Skolstyrelsen och utbildningsnämnden är förvaltningsmyndigheter
liksom övriga nämnder i kommun resp. landsting. Som en konsekvens
av att föreskrifter om den kommunala självstyrelsen togs in i 1974 års
regeringsform (1 kap. 1 §) kom 1 kap. 9 § regeringsformen att gälla
även kommuner och landsting. Paragrafen lyder:

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter
inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta
allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.

Paragrafen ger uttryck för den objektivitetsprincip som skall gälla all
förvaltning och sålunda även den kommunala i dess helhet. När det
gäller speciellt tjänstetillsättningsbestut bör det särskilt uppmärksammas
att kommunala arbetsgivare liksom statliga omfattas av lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, vilken bl.a. innefattar
föreskrifter om kollektivavtal (23—31 §§) samt om medbestämmanderätt
(32 §). I detta sammanhang bör nämnas att med lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister har arbetsdomstolen gjorts behörig att i
princip pröva alla arbetstvister.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att läroplanens mål
för undervisning och annan verksamhet i skolan måste göras tydligare.
De måste formuleras på ett sådant sätt att de framstår som möjliga att
genomföra (jfr bet. 1988/89:UbU7 s. 14—16). Inom regeringskansliet
pågår nu ett arbete som berör utformning av både läroplaner och

1989/90: UbU9

statsbidrag för skolans verksamhet. Det omfattar förenkling av regelsystem
för skolan och metoder för uppföljning och utvärdering av
verksamheten. Det får konsekvenser för utformningen av den statliga
skoladministrationen. Förslag till förändringar i olika frågor kommer
att successivt behandlas av riksdagen.

Utskottet vill slutligen framhålla att lärarnas kunskaper och deras
erfarenheter av utbildningen i skolan ger dem de bästa förutsättningarna
för att förändra och förbättra verksamheten. Utskottet vill i sammanhanget
också peka på att uppgiften att välja undervisningsmetod
m.m. är förbehållen lärarna och eleverna. Skolstyrelsen skall inte
direkt gripa in i metodiska eller pedagogiska frågor av professionell
karaktär, även om den noga bör följa och låta utvärdera undervisningens
resultat och vid behov kräva förändringar och förbättringar. När
det gäller relationen mellan lärare, skolledare och skolstyrelse erinrar
utskottet om vad utbildningsutskottet år 1983 anfört om bl.a. det
pedagogiska arbetet vid en skolenhet (UbU 1983/84:3) och om vad som
i (SOU 1986:11) Enklare skolförfattningar redovisats om gränsdragningen
mellan förtroendevaldas och tjänstemäns funktioner. Som tidigare
nämnts i detta betänkande (s. 3) berördes också dessa frågor i
samband med riksdagens beslut våren 1989 om skolans utveckling och
styrning.

På grundval av vad utskottet anfört i det föregående tillstyrker
utskottet proposition 1989/90:41 i vad gäller avveckling den 1 januari
1991 av den statliga regleringen av vissa tjänster och därmed också
motion 1989/90:Ub8 yrkande 9. Utskottet avstyrker således motionerna
1989/90:Ub2, 1989/90:Ub3, 1989/90:Ub4, 1989/90:Ub5, 1989/90:Ub7
och 1989/90:Ub9, i vilka föreslås avslag på propositionen. Utskottet
anser att det nuvarande delade huvudmannaskapet har inneburit att
varken stat eller kommuner har tagit det fulla ansvaret för skolan och
dess verksamhet. Ett samlat kommunalt driftansvar med kommunalt
huvudmannaskap för skolans personal kommer enligt utskottets mening
att innebära fördelar när det gäller samverkan mellan skolan och
annan kommunal verksamhet, t.ex. förskolan. Lokala initiativ i olika
kommuner kan vidare stimulera till nya initiativ i fråga om skolans
utveckling.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till ett program för lärares fortbildning
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ub8 yrkande 7 och
med anledning av proposition 1989/90:41 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. I (m)

2. beträffande upprustning av skolornas fysiska miljö

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ub8 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. I (mj

1989/90: UbU9

3. beträffande utformningen av ett nytt statsbidragssystem för
grundskolan m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:41 och
motionerna 1989/90:Ub3 yrkande 2 delvis, 1989/90:Ub6 samt
1989/90:Ub8 yrkandena 3, 4, 5 och 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. I (m)
res. 2 (fp. mp)

4. beträffande sanktioner mot kommuner som bortser från mål
och regler för skolverksamheten m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ub8 yrkande 8 och
med anledning av proposition 1989/90:41 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. I (m)

5. beträffande regler för behörighet till vissa kommunala tjänster
m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:41 och
motion 1989/90:Ub8 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

res. 3 (m. fp)
res. 4 (c)
res. 5 (mp)

6. beträffande avveckling av den statliga regleringen av vissa
tjänster

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ub8 yrkande 9 och
med avslag på motionerna 1989/90:Ub2, 1989/90:Ub3 yrkande 1
och yrkande 2 delvis, 1989/90:Ub4, 1989/90:Ub5, 1989/90:Ub7
och 1989/90:Ub9 godkänner vad som förordats i proposition
1989/90:41 om avveckling av den statliga regleringen av tjänsterna
som lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer
den 1 januari 1991.

res. 3 (m, fp)
res. 4 (c)
res. 5 (mp)

Stockholm den 30 november 1989
På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge Hagberg
(s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg
(fp), Lars Svensson (s). Birgitta Rydle (m), Ingvar Johnsson (s),
Margareta Hemmingsson (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson
(fp), Marianne Andersson (c), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ingegerd
Wärnersson (s), Ylva Johansson (vpk) och Claes Roxbergh (mp).

1989/90: UbU9

Reservationer

1989/90: UbU9

1. Förslag till ett program för lärares fortbildning
m.m. Upprustning av skolornas fysiska miljö, m.m.
(mom. 1—4)

Ann-Cathrine Haglund, Birgitta Rydle och Birger Hagård (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
delar" och på s. 9 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Många av de förslag som nu framförs i anslutning till propositionen
är angelägna. Enligt utskottets uppfattning bör dock frågor av detta
slag tas upp i samband med riksdagens årliga budgetbehandling eller i
annat sammanhang som är mer lämpligt. Därmed avstyrker utskottet
motionerna 1989/90:Ub3 yrkande 2 delvis, 1989/90:Ub6 och 1989/90:
Ub8 yrkandena 1, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 samt motsvarande delar i
propositionen.

dels att momenten 1, 2, 3 och 4 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

1—4. beträffande förslag till ett program för lärares fortbildning
m.m., upprustning av skolornas fysiska miljö, m.m.
att riksdagen avslår proposition 1989/90:41 samt motionerna
1989/90:Ub3 yrkande 2 delvis, 1989/90:Ub6 och 1989/90: Ub8
yrkandena 1, 3, 4, 5, 6, 7 och 8,

2. Utformningen av ett nytt statsbidragssystem för
grundskolan m.m. (mom. 3)

Lars Leijonborg (fp), Carl-Johan Wilson (fp) och Claes Roxbergh (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "En
grundläggande" och slutar med "grundskolan m.m." bort ha följande
lydelse:

Ett nytt statsbidragssystem för grundskolan måste enligt utskottets
mening vara elevrelaterat och bygga på principen att alla kommuner
ges likvärdiga förutsättningar att bära sitt ansvar. Skolplikten kan
fullgöras i såväl grundskola som fristående skola. De fristående skolorna
har för närvarande betydande ekonomiska problem. Den akuta
ekonomiska krisen måste lösas omgående. När ett nytt statsbidragssystem
för den obligatoriska skolan m.m. utformas i regeringskansliet,
förutsätter utskottet därför att regeringen beaktar de fristående skolornas
behov av ekonomiskt stöd. Skillnader i bidrag mellan kommunala
och fristående skolor bör enligt utskottets mening betingas endast av
klart verifierbara skillnader av objektiv natur.

Vad utskottet anfört om utformningen av ett nytt statsbidragssystem
för grundskolan och godkända fristående skolor bör riksdagen med

anledning av proposition 1989/90:41 och motionerna 1989/90:Ub3
yrkande 2 delvis, 1989/90:Ub6 samt 1989/90:Ub8 yrkandena 3, 4, 5 och
6 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande utformningen av ett nytt statsbidragssystem för
grundskolan m.m.

3. Avveckling av den statliga regleringen av vissa
tjänster, m.m. (mom. 5 och 6)

Ann-Cathrine Haglund (m), Lars Leijonborg (fp), Birgitta Rydle (m),
Birger Hagård (m) och Carl-Johan Wilson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Det är"
och på s. 10 slutar med "skolans utveckling" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen inte nu bör ta ställning till de förslag
som framläggs i proposition 1989/90:41. Propositionen har med rätta
betecknats som ett otillbörligt inhopp i den pågående avtalsrörelsen
och den bör följaktligen avslås.

dels att momenten 5 och 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

5—6. beträffande avveckling av den statliga regleringen av vissa
tjänster, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Ub2, 1989/90:
Ub3 yrkande 1 och yrkande 2 delvis, 1989/90:Ub4, 1989/90:Ub5,
1989/90:Ub7 och 1989/90:Ub9 avslår proposition 1989/90:41
samt motion 1989/90:Ub8 yrkandena 2 och 9.

4. Avveckling av den statliga regleringen av vissa
tjänster, m.m. (mom. 5 och 6)

Larz Johansson och Marianne Andersson (båda c) anser

dels att den de! av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Det är"
och på s. 10 slutar med "skolans utveckling" bort ha följande lydelse:
Trots de förbättringar gällande kommunernas möjligheter att ta ett
vidgat ansvar för skolverksamheten som utskottet har redovisat i det
föregående, kvarstår huvudinvändningen att regeringen borde ha redovisat
ett förslag till nytt statsbidragssystem.

Om ett sådant förslag hade förelegat hade kommunerna kunnat fa
de garantier för att staten tar sin del av kostnadsansvaret som krävs i
motionerna 1989/90:Ub2 och 1989/90:Ub6. Utskottet anser att detta är
en förutsättning för att nu kunna fatta beslut i frågan om avveckling av
den statliga regleringen av vissa tjänster inom skolväsendet.

Som framhållits i de nämnda motionerna måste kommunerna få full
kompensation för de kostnadsökningar som kan bli följden av de

1989/90:UbU9

forhandlingar om löner och anställningsvillkor inom skolområdet som
nu pågår. Med hänsyn till de stora utgifter som kommunerna redan
har för skolväsendet finns det skäl att ytterligare öka driftbidragets
kostnadsrelatering och därmed ge kommunerna en mera likformig
kostnadstäckning. Ett nytt statsbidragssystem Sr således inte innebära
någon ytterligare kostnadsövervältring på kommunerna.

Det nuvarande statsbidragssystemet medverkar till en betydande
skatteutjämning mellan olika kommuner. Enligt utskottets mening har
detta en stor betydelse för möligheterna att upprätthålla en över landet
likvärdig utbildningsstandard. Denna utjämningseffekt måste således
bibehållas även i ett kommande statsbidragssystem.

Utskottet vill vidare framhålla att ett nytt statsbidrag inte kan göras
elevrelaterat i så motto att det uttrycks i en s.k. elevpeng som följer
eleven. Ett sådant system skulle innebära betydande nackdelar — inte
minst för kommuner i glesbygdsområden. Det skulle vidare leda till
betydande orättvisor och i hög grad äventyra likvärdigheten i utbildningsväsendet.

Utskottet konstaterar således att det inte föreligger erforderliga förutsättningar
att nu fatta beslut om ändrat huvudmannaskap. Med bifall
till motionerna 1989/90:Ub2, 1989/90:Ub3 yrkande 1 och yrkande 2
delvis, 1989/90:Ub4, 1989/90:Ub5, 1989/90:Ub7 och 1989/90:Ub9 bör
riksdagen därför avslå propositionen liksom motion 1989/90:Ub8 yrkandena
2 och 9.

dels att momenten 5 och 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

5—6. beträffande avveckling av den statliga regleringen av vissa
tjänster, m.m.

5. Avveckling av den statliga regleringen av vissa
tjänster, m.m. (mom. 5 och 6)

Claes Roxbergh (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Det är"
och på s. 10 slutar med "skolans utveckling" bort ha följande lydelse:

Skolans miljö, dess arbetsformer och undervisningens innehåll skall
utformas så, att varje elev tillförsäkras studier och utveckling i sin egen
takt. Utskottet anser att en betygslös decentraliserad grundskola är en
förutsättning för detta och att kommunaliserade lärartjänster är en väg
för att förverkliga en sådan skola.

Enligt utskottets mening bör dock propositionen avslås eftersom det
finns alltför många osäkra faktorer i det förslag som nu framlagts.
Riksdagen bör därför begära ett nytt genomarbetat förslag.

Utskottet anser avslutningsvis att det är djupt olyckligt att kommunaliseringsfrågan
tagits upp i avtalsrörelsen, innan riksdagsbeslutet är

1989/90:UbU9

fattat. Utskottet tillstyrker således motionerna 1989/90:Ub2, 1989/90:
Ub3 yrkande 1 och yrkande 2 delvis, 1989/90:Ub4, 1989/90:Ub5,
1989/90:Ub7 och 1989/90:Ub9 och avstyrker förutom propositionen
även motion 1989/90:Ub8 yrkandena 2 och 9.

dels att momenten 5 och 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

5—6. beträffande avveckling av den statliga regleringen av vissa
tjänster, m.m.

Särskilda yttranden

1. Propositionen (mom. 1—6)

Ann-Cathrine Haglund, Birgitta Rydle, Birger Hagård (alla m) anför:

I motion 1989/90:Ub5 redovisas moderata samlingspartiets syn på
proposition 1989/90:41 om kommunalt huvudmannaskap för lärare,
skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer.

Frågor som det ankommer på riksdagen att fatta beslut om bör inte
tas upp i avtalsförhandlingar innan riksdagen blivit i tillfälle att ta
ställning. Redan förhållandet att propositionen utnyttjas som ett påtryckningsmedel
i pågående avtalsrörelse och avtalsrörelsen som ett
argument för propositionens förslag är skäl att avslå densamma. Propositionen
är ett kraftigt och otillbörligt inhopp i avtalsrörelsen!

Att forcera fram ett beslut om kommunalisering skapar motsättningar
och förtroendeklyftor som det kan ta mycket lång tid att överbrygga.
Detta ökar inte lärarnas arbetsglädje och vilja till samarbete. Priset för
en kommunalisering blir högt om det leder till ytterligare urholkning
av förtroendet mellan lärare och politiker. Risken är stor att beslutet
kan leda till en allvarlig och långvarig skolkris.

En kommunalisering har inget värde för elevernas kunskaper eller
för utvecklingen av kvaliteten i övrigt. En kommunalisering leder till
ökat politikerinflytande på lokal nivå. Skolan blir inte bättre för vare
sig elever, föräldrar eller lärare!

För att åstadkomma bättre kvalitet i undervisningen och ge fler
elever bättre kunskaper och färdigheter, är det nödvändigt att fullt ut
tillvarata lärarnas professionalism och föräldrarnas intresse för sina
barn. Det gäller att klart ange skolans mål, att ge frihet att välja skola,
att minska regleringen av arbetet i skolan och att överlåta åt skolans
personal att genomföra undervisningen i de former man finner bäst.

Skolministern utlovade i våras (prop. 1988/89:150 bil. 7) en bred
analys av innebörden i och konsekvenserna av en kommunalisering av
vissa tjänster på skolområdet. Den utlovade analysen har inte förelagts
riksdagen.

1989/90: UbU9

I stället kan vi konstatera att propositionen föreslår en mängd
utredningar och analyser. Dessa skall ge förutsättningar för att ett
kommunalt huvudmannaskap skall leda till en bättre utbildning. Detta
arbete borde ha varit avklarat innan förslag lagts om ett förändrat
huvudmannaskap. Regeringen har lagt sitt förslag utan att redovisa
några fördelar med ett förändrat huvudmannaskap och utan att samtidigt
föreslå minskningar av den i dag hårda centralregleringen av
skolan.

Vi hade förväntat oss att en analys skulle ge svar på vad en eventuell
kommunalisering av lärartjänsterna skulle kunna betyda för elever,
lärare, skolor och kommuner liksom på vilket sätt en förändring
skulle ge fler elever bättre kunskaper och lärarna bättre arbetsmöjligheter.

I propositionen finns i stället stora oklarheter på viktiga punkter.

Kommunerna skall ha större möjlighet att välja vägar och medel för
att nå de nationella målen, anför skolministern. Vad detta kan innebära
är höljt i dunkel. Vad innebär detta för den enskilde eleven?

Argumenteringen om den likvärdiga utbildningen är ofullständig.
Det är ett steg i rätt riktning när propositionen konstaterar att det
krävs olika lösningar för olika elever, men regeringen tar inte konsekvenserna
av sin egen analys utan låter specialregleringen av arbetet i
skolan vara kvar.

I en likvärdig utbildning ligger, enligt vår mening, att ge varje elev
möjlighet att så långt som möjligt utvecklas efter sina förutsättningar.

I propositionen talas mycket om målstyrning men utan att detta
preciseras och utan att kunskaper och färdigheter nämns. Vi har sedan
många år föreslagit att skolans mål skall formuleras så att lärarnas
uppgift blir tydlig och möjlig att genomföra.

Beträffande utvärderingen förbigår regeringen betygens självklara
betydelse.

Regeringen aviserar sin ambition att förändra den statliga skoladministrationen
men i vilken riktning ges inget besked.

Beträffande lärarutbildningen tvekar regeringen redan om den fyller
sitt syfte. Vi hävdar för vår del att den nya lärarutbildningen inte ger
tillräckliga kunskaper och färdigheter för att klara av det krävande
arbetet i skolan. Endast kunskap ger den säkerhet som gör att läraren
blir trygg och effektiv i sitt arbete.

Goda ämneskunskaper ger mer än något annat åt lärare den säkerhet
som gör det möjligt för dem att även stödja elevernas sociala
utveckling. Fortbildning och annan utbildning för ökad kunskap hos
lärarna är därför viktiga inslag i skolans personalutveckling. Fortbildningen
av grundskolans lärare bör i första hand avse ämnesfördjupning.

Eftersom den utlovade analysen saknas är oklarheterna stora på de
flesta punkter. Ett beslut om en ändring av huvudmannaskapet innan
man vet förutsättningarna för det fortsatta arbetet i skolan är inte
rimligt.

Det måste också anses anmärkningsvärt, att en så stor och väsentlig
fråga som kommunalisering av den obligatoriska skolan inte blir

1989/90: UbU9

föremål för direkt lagstiftning. I propositionen saknas dessutom en
redogörelse för vilka olika författningsändringar som måste ske. Mot
denna bakgrund hade det varit angeläget, att hela frågans formella sida
hade prövats av konstitutionsutskottet. Vår begäran avvisades emellertid
av utskottsmajoriteten.

Kommunaliserade lärartjänster än ingen förutsättning för förändringar
och förbättringar av skolan. Däremot kan en kommunalisering
visa sig ha ett värde när alla övriga förutsättningar är uppfyllda.

Den moderata skolpolitiken syftar till att ge alla elever möjligheter att

utvecklas utifrån sina förutsättningar. Vi har tidigare i våra motioner
redovisat huvudpunkterna i vårt program för en bra skola, särskilt i
motion 1988/89:Ub806.

Vi vill bl.a. ha:

-Klara mål sorn sätter kunskaper och färdigheter i centrum. Målen
skall formuleras så att skolans uppgift blir tydlig och möjlig att
genomföra.

-Betyg som redovisar kunskaper och färdigheter i relation till läroplanens
krav.

- Ett nytt system för statsbidrag som följer elevens val av skola. Den
svenska skolan förfogar internationellt sett över stora resurser.
Utbildningsresultatet står emellertid inte i proportion härtill. Dessa
rikliga resurser borde, använda i ett annat mönster, kunna ge ett
betydligt bättre resultat.

Det gäller att klart ange skolans mål, att minska regleringen och
överlåta åt skolans personal att genomföra undervisningen i de former
man lokalt finner lämpliga samt att ge elever och föräldrar rätten att
själva fritt välja skola.

Statsbidraget skall vara elevrelaterat och följa eleven till den skola
elev och föräldrar valt, oavsett om skolan är fristående eller offentlig.
Statsbidragssystemet bör vara så utformat att det garanterar kommuner
i glesbygd sådana resurser att deras små skolor kan fortleva.

Vi vill vidare ha:

-Ökade möjligheter att välja inriktning och studiekurs efter intresse.
Elevernas förutsättningar att lyckas väl i sina studier ökar om
de kan välja kurs efter eget intresse. Valmöjligheter skall inte
begränsas till vissa ämnen utan fördjupning skall kunna förekomma
även i ämnen i den ordinarie timplanen. Genom att välja
inslag av självstudier ökas möjligheterna till individuella studieprogram.

-En fristående organisation för utvärdering av skolresultaten. Det är
inte lämpligt att den organisation som ger verksamheten dess
förutsättningar också svarar för utvärdering av resultaten.

Ingen av de angivna förutsättningarna är för handen. Utlovade analyser
och förslag ger inte några garantier för att våra krav skall infrias och
oklarheter i övrigt skall redas ut. För oss återstår endast att avvisa
kommunaliseringen av lärartjänsterna.

1989/90:UbU9

I samband med behandlingen av propositionen har många centrala
och principiella utbildningspolitiska frågor diskuterats. Vi vill hänvisa
till våra tidigare nämnda motioner i dessa frågor samt när det gäller
program för fortbildning av lärare i grundskolan till reservation 1 till
utbildningsutskottets betänkande 1988/89:UbU13 och när det gäller
utformningen av ett nytt statsbidragssystem för grundskolan m.m. till
reservation 4 till utbildningsutskottets betänkande 1989/90:UbU3.

Dessa angelägna frågor bör — såsom anges i reservation 1 av AnnCathrine
Haglund m.fl. — tas upp i samband med riksdagens årliga
budgetbehandling eller i annat lämpligt sammanhang.

2. Propositionen (mom. 1—6)

Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson (båda fp) anför:

Genom propositionen om kommunalisering av lärartjänster försatte
regeringen riksdagen i en tvångssituation. Ett nej till propositionen
skulle få omedelbara konsekvenser i den inflammerade avtalsrörelsen
på skolområdet, där omfettande stridsåtgärder redan pågick.

Folkpartiet godtar inte det tvångsläget. Vi förutsätter att regeringen
och arbetsgivarverket, oavsett vilket beslut riksdagen fettar, söker nå ett
rimligt avtal och arbetsfred på skolområdet.

Den avtalsrörelse som skulle återge lärarna deras arbetsglädje har i
själva verket skapat en ny bitterhet som kommer att skada skolan,
också efter den tidpunkt då den nu pågående konflikten är avslutad.

Vårterminen 1989 inleddes med att Sveriges elever och lärare,
bokstavligt och bildligt, tågade till utbildningsdepartementet i protest
mot att regeringen föreslog indragningar av statsbidraget till skolan
därför att lärarna fatt mer än fem procent i lönehöjning. Höstterminen
1989 avslutas med att lärarna, trots att de nu erbjudits flerdubbelt
större lönehöjningar, strejkar och visar ännu större förbittring mot
arbetsgivaren.

Det är illavarslande att socialdemokraterna väljer att driva igenom
sin skolpolitik med minsta möjliga majoritet och med kommunisternas
stöd. En förutsättningslös översyn av statsbidragssystemet kommer i
och med överenskommelsen mellan socialdemokraterna och vpk inte
att kunna ske.

De skolpolitiska åtgärder som föreslås i föreliggande betänkande
kommer inte att innebära att valfriheten och mångfalden i skolpolitiken
ökar. Möjligheterna att inrätta skolor med särskild profil kommer
inte att öka och inte heller möjligheterna för elever och föräldrar att
välja skola. Ej heller ökar utrymme för skolor med enskild huvudman.

I stället för ett förenklat statsbidragssystem får vi ännu ett specialbidrag
— stimulansbidrag för upprustning av skolans fysiska miljö.

I föreliggande betänkande berörs en rad stora utbildningspolitiska
frågor och principer. Vi hänvisar i dessa frågor dels till de uppfattningar
om utbildningspolitiken som vi redovisat i våra motioner, särskilt
1988/89:Ub817 och 1989/90:Ub9, dels till reservation 1 om fortbildning
av lärare i grundskolan i utbildningsutskottets betänkande 1988/89:
UbU13.

1989/90:UbU9

3. Propositionen (mom. 1 — 6)

Larz Johansson och Marianne Andersson (båda c) anför:

I vår partimotion som väcktes med anledning av regeringens proposition
1989/90:41 har vi riktat skarp kritik mot regeringen för en
exempellös sammanblandning av den pågående lönerörelsen för skolans
personal och den politiska frågan om kommunalisering av vissa
tjänster inom skolområdet. Genom denna sammanblandning har regeringen
gjort riksdagen till part i avtalsrörelsen. Detta förhållande ledde
oss till att i motionen yrka avslag på propositionen.

Genom de händelser som därefter har inträffat har frågan blivit än
mer komplicerad. Två av de inblandade personalorganisationerna

— TCO-S-förbunden, Sveriges Lärarförbund och Svenska Facklärarförbundet
— har beslutat att acceptera det från statens arbetsgivarverk
framlagda slutbudet medan den tredje organisationen — Lärarnas
Riksförbund inom SACO-S — vidtagit konfliktåtgärder.

Därav följer att ett ja till regeringens förslag om en kommunalisering
blir ett ställningstagande för de förbund som beslutat att acceptera
budet och ett ställningstagande mot det förbund som är i konflikt med
arbetsgivaren. Å andra sidan innebär ett nej till regeringens proposition
ett ställningstagande för den part som vidtagit stridsåtgärder och
mot dem som sagt ja till arbetsgivarverkets bud eftersom budet inte
kvarstår vid ett nej från riksdagens sida i kommunaliseringsfrågan.

Vår kritik mot regeringens handläggning kvarstår med oförminskad
styrka.

4. Propositionen (mom. 1 — 6)

Ylva Johansson (vpk) anför:

Frågan om huvudmannaskapet för lärarna, skolledarna, de biträdande
skolledarna och syofunktionärerna har blandats in i en pågående
avtalsrörelse. Vpk kritiserar denna sammanblandning som avsevärt
försvårat riksdagens behandling av frågan. Frågan skall självfallet avgöras
genom beslut i riksdagen och inte genom avtal mellan parterna.

1989/90: UbU9

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

mmxM