Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU8

Lag om tillstånd till överlåtelse av skepp,

m.m. 1989/90

TU8

Sammanfattning

Den s.k. flagglagen upphör att gälla med utgången av innevarande år. I
betänkandet behandlas en proposition med förslag att lagen skall
ersättas med en ny, som till skillnad från den nu gällande inte skall
vara tidsbegränsad. Detta innebär att det även framgent skall krävas
tillstånd till överlåtelse av svenska registreringspliktiga skepp eller
andelar däri, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt.
Skepp som används vid utvinning av naturtillgångar på eller under
havsbottnen omfattas inte av lagförslaget.

Utskottet tillstyrker lagförslaget och avstyrker yrkanden i m-, fp- och
c-motioner om avslag på detsamma. M-, fp- och c-ledamöterna reserverar
sig.

Vidare avstyrker utskottet ett yrkande i en m-motion om införande
av ett svenskt internationellt fartygsregister. M-, fp- och c-ledamöterna
reserverar sig även i den frågan.

Ett yrkande i en vpk-motion om att den nya lagen även skall
omfatta skepp, som används vid utvinning av naturtillgångar på eller
under havsbottnen, avstyrks. Detsamma gäller ett annat vpk-yrkande
om tidpunkten för ansökan om tillstånd till överlåtelse. Mp-ledamoten
reserverar sig i det sistnämnda fallet.

Vidare avstyrker utskottet ett vpk-yrkande som gäller vissa grunder
vid prövning av ansökningar om tillstånd till överlåtelse.

Propositionen

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition
1989/90:22 om lag om tillstånd till överlåtelse av skepp, m.m. att
riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag
till

1. lag om tillstånd till överlåtelse av skepp,

2. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105),

3. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

4. lag om ändring i mönstringslagen (1983:929).

Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.

1 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 8

I propositionen föreslås att det även efter utgången av år 1989 skall
krävas tillstånd till överlåtelse av svenska registreringspliktiga skepp
eller andelar däri om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara
svenskt. Enligt förslaget skall en ny lag härom utfärdas och den skall
inte vara tidsbegränsad. Lagen skall inte omfatta skepp som används
vid utvinning av naturtillgångar på eller under havsbottnen.

Vid prövning enligt den nya lagen skall huvudvikt läggas vid skeppets
betydelse för landets totalförsvar, den flagg som skeppet är avsett
att föra och möjligheterna att driva skeppet lönsamt under svensk
flagg.

I propositionen föreslås också att nuvarande regler om dispens från
svensk lagstiftning vid upplåtelse av driften av skepp helt eller delvis
till utlänning skall finnas kvar oförändrade. Vidare föreslås att en
motsvarande dispensmöjlighet införs i sjöarbetstidslagen (1970:105).

Motionerna

1989/90:T12 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1989/90:22.

1989/90:T13 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om lag om tillstånd till överlåtelse av skepp.

1989/90:T14 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda vpk) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillfredsställande lönsamhet,

2. att riksdagen ej antar 2 § i förslaget till Lag om tillstånd till
överlåtelse av skepp,

3. att riksdagen beslutar att 3 § i förslaget till Lag om tillstånd till
överlåtelse av skepp får följande lydelse:

Tillstånd skall sökas av överlåtaren innan överlåtelse sker.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fackliga organisationers inflytande.

1989/90:T15 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett svenskt internationellt
sjöfartsregister i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen avslår förslaget till Lag om tillstånd till överlåtelse av
skepp.

1989/90:T16 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att sysselsättningsaspekter för svenska sjömän och även miljöaspekter
skall vägas in vid prövning enligt lagen om tillstånd för
överlåtelse av skepp.

1989/90:TU8

1977 års flagglag

Enligt lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg, den s.k.
flagglagen, som trädde i kraft den 28 juni 1977, gäller att ett svenskt
registreringspliktigt skepp eller andel däri inte får överlåtas utan
tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om
skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Vid prövningen
av tillståndsfrågan skall särskilt beaktas hur överlåtelsen påverkar
effektivitet och sysselsättning inom sjöfartsnäringen och de ombordanställdas
förhållanden. Tillstånd skall inte lämnas, om det strider mot
väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara svenskt.

Enligt förordningen (1977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg
skall tillståndsfrågan prövas av kommerskollegium i samråd med riksbanken.
Bedöms ärendet ha större principiell betydelse eller allmän
räckvidd skall enligt förordningen kommerskollegium med eget yttrande
underställa ärendet regeringens prövning. Detsamma gäller om de
ombordanställdas organisationer har motsatt sig bifall till ansökningen
eller om ärendet gäller fartyg som på visst sätt erhållit statligt stöd.

Flagglagen gällde ursprungligen till utgången av juni 1978. Giltighetstiden
har emellertid förlängts vid flera tillfällen, senast till utgången
av år 1989 (prop. 1986/87:29, bet. TU 4, rskr. 48).

1 propositionen framhålls att flagglagen skall ses mot bakgrund av
att den svenska handelsflottan fr.o.m. år 1975 minskade kraftigt med
avseende både på antal fartyg och antal sysselsatta ombord. Även
tonnagemässigt skedde en minskning. Parallellt med denna utveckling
började svenska rederier i ökad utsträckning att engagera sig i ägande
och drift av fartyg under utländsk flagg.

Av motiven till lagen (prop. 1976/77:146) framgår att avsikten inte
var att hindra överlåtelse om den svenske redaren inte hade kvar något
driftsinflytande efter överlåtelsen. Sådana överlåtelser sågs som ett
naturligt inslag i rederiverksamheten och skulle tillåtas. Avsikten med
lagstiftningen var att förbjuda överlåtelser där det svenska rederiet även
efter överlåtelsen hade kvar den ekonomiska och driftsmässiga kontrollen
över skeppet. Efter sådana överlåtelser kom fartygen att föra andra
nationers flagg och kunde bemannas med utländsk arbetskraft. Bemanningskostnaderna
sjönk då betydligt. I mitten av 1970-talet hade skillnaden
med avseende på bemanningskostnaderna för fartyg under
svensk flagg och fartyg under vissa andra nationers flagg blivit besvärande
för svenska redare. De hade svårt att driva sina fartyg lönsamt i
den internationella konkurrensen. Problemen var desamma för flertalet
s.k. traditionella sjöfartsnationer genom att allt fler andra länder
införde regler som möjliggjorde att fartyg under deras flagg kunde
drivas billigare med utländsk arbetskraft.

1989/90:TU8

1988 års riksdagsbeslut om vissa
sjöfartspolitiska åtgärder

I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1987/88:8 (rskr. 107)
framhöll utskottet att den svenska handelsflottan hade minskat kraftigt
från år 1975 och att minskningen fortsatte. Utvecklingen var enligt
utskottet ägnad att inge allvarlig oro i fråga om möjligheterna att
behålla en svensk handelsflotta till tryggande av landets transportförsörjning
i krissituationer. Regeringen borde därför skyndsamt förelägga
riksdagen en sjöfartspolitisk proposition med förslag till långsiktiga
åtgärder som skulle göra det möjligt att bibehålla en svensk handelsflotta
av rimlig omfattning. Sjöfartsnäringen är — betonade utskottet

— väsentlig inte bara från beredskapssynpunkt. Den bidrar också till
att stärka Sveriges bytesbalans. Sysselsättningsaspekterna berör vidare
inte endast de ombordanställda utan också andra sjöfartsanknutna
verksamheter än själva fartygsdriften.

På grundval av förslag i proposition 1987/88:129 beslutade riksdagen
i maj 1988 (bet. TU 27, rskr. 337) att införa ett särskilt statsbidrag till
svenska rederier på 38 000 kr. per helårsanställd sjöman sysselsatt på
svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Avsikten med bidraget var att reducera
redarnas kostnad för lagstadgade och avtalsbundna sociala avgifter för
de ombordanställda med cirka hälften. Kostnaden för staten beräknades
till 300 milj.kr. för budgetåret 1988/89.

I december 1988 beslutade riksdagen om ytterligare ett statsbidrag
till svenska rederier (prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85). Detta
bidrag skulle motsvara sjömansskatten för sjömän sysselsatta på svenska
handelsfartyg i fjärrfart. Statens kostnader för stödet beräknades för år

1989 till 250 milj.kr.

Riksdagen har för innevarande budgetår anvisat ett förslagsanslag på
550 milj. kr. till Bidrag till svenska rederier (prop. 1988/89:100 bil. 8,
bet. TU 12, rskr. 164).

Propositionens förslag till en ny flagglag m.m.

Föredragande departementschefen framhåller att riksdagens beslut år
1988 om statsbidrag till svenska rederier skall ses mot bakgrund av att
minskningen av den svenska handelsflottan hade fortsatt även efter
flagglagens tillkomst. Flagglagen hade fördröjt utvecklingen men inte
helt kunnat förhindra fortsatt utflaggning. De av riksdagen beslutade
åtgärderna var avsedda att möjliggöra att en handelsflotta av rimlig
omfattning kunde behållas under svensk flagg. Beredskapsmotivet vägde
därvid tungt. Bidragen har bestämts så att kostnaderna för att driva
fartyg under svensk flagg med svensk besättning sänks till en konkurrenskraftig
nivå på de marknader där svenska fartyg i huvudsak är
verksamma. Det kan ändå inte uteslutas att utflaggningen av svenska
fartyg fortsätter, om flagglagen upphävs. Redarnas kostnader för att
driva sina fartyg under vissa andra nationers flagg är nämligen fortfarande
— trots bidragen — i många fall lägre än för att driva dem

1989/90:TU8

under svensk flagg. Departementschefen betonar att det är nödvändigt
att staten med sitt ansvar för den svenska beredskapen fortfarande
förbehåller sig rätten till insyn i och visst inflytande över överlåtelser
av svenska fartyg till utlandet. Han föreslår därför att en ny lag utan
tidsbegränsning ersätter flagglagen, då denna upphör att gälla med
utgången av innevarande år.

Lagförslaget innebär att det även framdeles skall krävas tillstånd till
överlåtelse av ett svenskt registreringspliktigt skepp eller en andel däri
om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt (1 §). Tillstånd
skall dock inte krävas för sådana skepp som används vid utvinning av
naturtillgångar på eller under havsbottnen såsom t.ex. oljeplattformar
(2 §). Om tillstånd inte har sökts före överlåtelsen, skall det sökas
inom tre månader från det överlåtelsen skedde (3 §). Tillstånd skall
också kunna sökas till en framtida överlåtelse. Sådana tillstånd skall
gälla under viss tid som tillståndsmyndigheten bestämmer. Giltighetstiden
skall anges i beslutet (7 §).

Tillstånd skall inte lämnas om det strider mot något väsentligt
allmänt intresse att skeppet upphör att vara svenskt (6 §). Vid prövningen
av frågor om tillstånd till överlåtelse skall särskilt beaktas
skeppets betydelse för landets totalförsvar, den flagg som skeppet är
avsett att föra, möjligheterna att driva skeppet lönsamt under svensk
flagg och andra från sjöfartspolitisk synpunkt betydelsefulla omständigheter
(5 §).

I propositionen förordas också att nuvarande regler om dispens från
svensk lagstiftning vid upplåtelse av driften av skepp helt eller delvis
till utlänning skall finnas kvar oförändrade. En motsvarande dispensmöjlighet
föreslås bli införd i sjöarbetstidslagen (1970:105). Vissa förtydliganden
föreslås också av bestämmelserna i 59 § sjömanslagen
(1973:282) och 4 § mönstringslagen (1983:929). Vidare föreslås att de
bestämmelser i dessa paragrafer som inte kräver lagform tas upp i en
förordning.

Utskottet

1 Behövs en flagglag?

I motion T12 (c) yrkas avslag på propositionen. I motionerna T13 (fp)
och T15 (m) yrkas avslag på förslaget till lag om tillstånd till överlåtelse
av skepp.

I centermotionen anförs bl.a. följande. Det torde stå helt klart att en
permanent lagstiftning på detta område medverkar till en ökad byråkrati,
samtidigt som den riskerar att bli verkningslös på grund av alla
de undantag som föreslås i motiveringen. Vidare kan man anta att en
permanentning av flagglagen nu skulle motverka de syften som den
anges främja. Under senare tid har nämligen märkts en viss vilja hos
rederierna att ta hem fartyg och återinsätta dem under svensk flagg.
Tvekan inför ett sådant steg är dock betydande, eftersom fartyget då

1989/90:TU8

1* Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 8

hamnar under de utförsäljningsregler som såväl den gamla som den
nya lagen föreskriver. Detta försvårar en eventuell framtida handel
med fartyget. Handeln med begagnat tonnage är nämligen i högsta grad
internationell till sin karaktär. En isolerad svensk marknad för begagnat
tonnage kan leda till allvarlig kapitalförstöring. Möjligheterna att
genom myndighetsprövning göra bättre ekonomiska prövningar än vad
rederiet kan måste anses ringa. De föreslagna reglerna går också i rakt
motsatt riktning mot den avreglering av internationell handel som
annars pågår. Avskaffandet av valutaregleringen är det senaste större
exemplet på en sådan avreglering.

I fp-motionen anförs bl.a. följande. Folkpartiet har tidigare krävt att
flagglagen skall avvecklas. Bedömningen kvarstår att denna lag begränsar
de svenska rederiernas handlingsfrihet, när det gäller att disponera
tonnaget. Detta innebär nackdelar på en marknad där flexibilitet och
rörlighet är viktiga förutsättningar för framgång. Det finns därför
ingen anledning att — då flagglagen nu upphör att gälla — ersätta
denna med en ny.

I m-motionen anförs bl.a. följande. Bakgrunden till flagglagen står
att finna i den oförmånliga utvecklingen när det gäller skatter och
löner. Många verksamheter i Sverige drabbas av våra kostnadskriser,
vårt höga skattetryck och vår dåliga tillväxt, men få andra verksamheter
är så konkurrensutsatta som sjöfarten. Detta har medfört att svensk
sjöfart har fatt mycket svårt att hävda sig i konkurrensen, och intresset
är därför stort att rädda den svenska sjöfarten genom att sänka kostnaderna
till internationell nivå. 1 princip finns det bara två sätt att uppnå
detta: antingen flyttar rederierna utomlands eller tillåts svensk sjöfart
att verka under samma villkor som den utländska. Riksdagen beslöt år
1977 att tillfälligt stoppa utflyttningen genom införande av flagglagen,
som skulle gälla till utgången av år 1978. Sedan dess har den "tillfälliga"
lagen förlängts flera gånger i avsaknad av åtgärder för att lösa
kostnadsproblemen. Införandet av vissa lättnader och bidrag ändrar
inte den bilden. Den socialdemokratiska regeringen har nu uppenbarligen
inte ens kvar ambitionen att lösa kostnadsproblemen, utan försöker
i stället reglera bort verkligheten genom att permanenta flagglagen.

Utskottet delar den i motion T12 (c) uttalade uppfattningen att det,
sedan valutaregleringen numera i allt väsentligt avvecklats, saknas
anledning att av penning- eller valutapolitiska skäl behålla flagglagen.
Däremot talar — som departementschefen framhåller — beredskapsskäl
för att det även framdeles skall krävas tillstånd till överlåtelse av
skepp eller andel däri om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara
svenskt. Det i propositionen framlagda förslaget till en ny flagglag
synes väl ägnat att ligga till grund för överväganden om den närmare
utformningen av de regler som krävs. Med anledning av c-motionen
vill utskottet erinra om att den nuvarande flagglagen enligt uttalandena
i motiven inte hindrar överlåtelser av fartyg utan bevarat svenskt
driftsinflytande. I den proposition som nu är i fråga framhåller departementschefen
att en redare i regel skall vara oförhindrad att överlåta
ett fartyg till en utländsk ägare antingen som ett led i att han förnyar

1989/90:TU8

sin flotta eller om det är nödvändigt för att strukturera om eller
minska den. Utskottet delar denna uppfattning. Med det sagda avstyrker
utskottet motionsyrkandena om avslag på lagförslaget. Vidare avstyrks
motionsyrkandet om avslag på propositionen i den del yrkandet
avser förslaget till ny flagglag.

2 Ett svenskt internationellt fartygsregister

Frågan om införande av ett svenskt internationellt fartygsregister behandlas
i motion T15 (m). Vad förespråkarna av ett sådant register
syftar till är att stärka den svenska handelsflottans konkurrenskraft
genom att inom ramen för s.k. lokala avtal göra det möjligt att sänka
bemanningskostnaderna. Lokala avtal innebär att utländska besättningar
kan anställas på fartyg på grundval av kollektivavtal som tecknas
med de fackliga organisationerna i sjöfolkets hemländer.

Motionärerna framhåller att flertalet av de betydande västeuropeiska
sjöfartsnationerna redan har inrättat eller planerar att inrätta internationella
register i syfte att göra det möjligt för resp. lands handelsflotta
att konkurrera på internationellt likvärdiga villkor. Det torde inte vara
möjligt för vårt land — betonar motionärerna — att stå vid sidan av
denna utveckling utan risk för att inte bara fartygen försvinner från
Sverige utan också större delen av sjöfartsnäringen. Detta skulle innebära
oöverskådliga konsekvenser för svensk industri och ekonomi.
Omfattningen av och formerna för ett svenskt internationellt fartygsregister
bör därför utredas och förslag snarast föreläggas riksdagen.

Utskottet har under de senaste två åren vid ett flertal tillfällen
behandlat den sålunda aktualiserade frågan. Så skedde senast i mars
innevarande år i det av riksdagen godkända betänkandet
1988/89:TU12. Utskottet vidhåller sin där uttalade uppfattning att ett
svenskt internationellt fartygsregister skulle kunna innebära att man på
svenska fartyg underlåter att tillämpa svenska lagregler på väsentliga
områden — inte minst det arbetsrättsliga — i en utsträckning som
synes oförenlig med svensk rättsuppfattning. Motionsyrkandet avstyrks
följaktligen.

3 Tidpunkt för ansökan om tillstånd till överlåtelse

I motion T14 (vpk) behandlas frågan om tidpunkt för ansökan om
tillstånd till överlåtelse enligt 3 § i förslaget till ny flagglag. Paragrafen
har följande lydelse: "Tillstånd skall sökas av överlåtaren. Om tillstånd
inte har sökts före överlåtelsen, skall det sökas inom tre månader från
det överlåtelsen skedde." I motionen föreslås följande ändrade lydelse:
"Tillstånd skall sökas av överlåtaren innan överlåtelse sker." Motionärerna
framhåller att lagen måste formuleras så att tillståndsprövning
alltid måste ske före en eventuell överlåtelse. Om lagen medger undantag
på grund av att "det anses nödvändigt att snabbt sluta ett överlåtelseavtal"
rubbas grundprincipen i lagstiftningen.

Departementschefen framhåller att den nuvarande flagglagen inte
innehåller någon bestämmelse om när tillstånd skall sökas. I praktiken
brukar dock tillstånd sökas någon tid före överlåtelsen. I allmänhet är

1989/90:TU8

det lämpligt att tillstånd söks innan överlåtelseavtalet träffas. Ibland
kan det emellertid vara nödvändigt att snabbt sluta ett överlåtelseavtal
innan tillståndsfrågan har hunnit prövas. Tillstånd bör därför kunna
sökas även i efterhand. Eftersom en överlåtelse som sker utan tillstånd
bör medföra att överlåtelsen blir ogiltig, bör tiden för ansökan begränsas
— så att inte äganderättsfrågan hålls svävande under för lång tid

— lämpligen till tre månader från överlåtelsen.

Den i propositionen föreslagna lydelsen av 3 § synes utskottet väl
avvägd. Förslaget till ny flagglag tillstyrks följaktligen i den delen,
medan yrkandet i vpk-motionen avstyrks.

4 Tillämpningsområdet för en ny flagglag

1 motion T14 (vpk) behandlas även tillämpningsområdet enligt 2 § i
förslaget till ny flagglag. Motionärerna vill att också oljeplattformar

o.d. skall omfattas av tillståndskravet. De yrkar därför att riksdagen
avslår 2 § i lagförslaget.

Huvudregeln enligt 1 § i lagförslaget är att tillståndskravet liksom
hittills endast skall gälla registreringspliktiga skepp eller andelar däri.
Från huvudregeln görs undantag i 2 § så till vida som tillståndskravet
inte avser skepp som används vid utvinning av naturtillgångar på eller
under havsbottnen. Departementschefen framhåller att det inte torde
finnas något behov för statsmakterna av insyn i överlåtelser av fartyg
registrerade i andra fartygsregister än skeppsregistret. Andra fartygsregister
är båtregistret enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. och fritidsbåtsregistret enligt lagen
(1987:773) om fritidsbåtsregister. I skeppsregistret — fortsätter departementschefen
— registreras även vissa oljeplattformar och liknande
anordningar som till följd av sin konstruktion är att anse som skepp.
Inte heller beträffande dessa speciella skepp finns det något behov av
insyn vad gäller överlåtelser till utlandet.

Utskottet delar departementschefens uppfattning och tillstyrker 2 § i
lagförslaget. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.

5 Grunder för prövning av tillståndsfrågor

Den centrala frågan om de grunder som enligt 5 och 6 §§ i förslaget
till ny flagglag skall tillämpas vid prövning av tillstånd till överlåtelse
behandlas i propositionen under avsnittet 2.3 som har rubriken I vilka
fall skall tillstånd vägras resp. medges?

I den del av framställningen som avser överlåtelser med bevarat
svenskt driftsinflytande framhåller departementschefen att den nuvarande
flagglagen främst värnar om sysselsättningen för svenska sjömän.
Utvecklingen efter denna lags tillkomst visar att antalet svenskflaggade
fartyg fortsatt att minska. Sysselsättningen för svenska sjömän och den
svenskflaggade handelsflottans storlek har från beredskapssynpunkt ett
inbördes nära samband. För en god beredskap krävs inte bara svenska
fartyg utan också aktiva svenska sjömän att bemanna dem med.

Mot bakgrund av att riksdagen vid ett flertal tillfällen under de
senaste åren framhållit beredskapsaspekten då det gällt problemen med

1989/90:TU8

en krympande svensk handelsflotta finnér departementschefen det
följdriktigt att lägga tonvikten på beredskapshänsynen vid prövningen
av tillståndsfrågan. Tillstånd till överlåtelse av fartyg till utlandet bör
inte medges, om överlåtelsen medför att Sveriges beredskap allvarligt
försämras. Syftet med lagen är således att bibehålla en svensk handelsflotta
av rimlig omfattning.

Utöver beredskapsaspekten — fortsätter departementschefen — bör
vikt fästas vid den flagg skeppet skall föra. Liksom hittills skall
överlåtelse till s.k. bekvämlighetsflagg inte tillåtas. Därmed menar han
överlåtelse till länder som saknar tillfredsställande sjöfertsadministration
eller eljest inte utövar effektiv jurisdiktion och tillsyn över fartyget
och besättningens sociala villkor. Länder som inte har en sådan
kontroll kan inte garantera att alla de internationella konventioner
som slutits för att göra sjöfarten säker och miljövänlig och för att
tillförsäkra sjömännen goda arbetsförhållanden verkligen uppfylls. Sverige
har naturligtvis inte minst med hänsyn till vår långa kust ett starkt
intresse av att alla fartyg som rör sig i våra farvatten uppfyller de krav
som fastställts internationellt och bör därför helst inte medverka till
överlåtelser som innebär att den bekvämlighetsflaggade flottan ökar.
En överföring till bekvämlighetsflagg bör, liksom enligt nuvarande
lagstiftning, endast kunna tillåtas överlåtaren, om han garanterar att
den fortsatta driften sker under förhållanden som är godtagbara utifrån
svenska värderingar och Sveriges internationella åtaganden när det
gäller säkerhet, miljö, social trygghet och fackliga rättigheter för de
ombordanställda.

Med beaktande av den restriktivitet som departementschefen sålunda
menar skall gälla vid överlåtelse till bekvämlighetsflagg anser han för
övriga fell att tillstånd trots beredskapsaspekten i regel bör meddelas,
om fartyget inte kan drivas under svensk flagg med tillfredsställande
lönsamhet. Det kan naturligtvis inte uteslutas att vissa svenska fartyg
utsätts för en internationell konkurrens som är hårdare än den som
gäller för flertalet andra svenska fartyg. Detta kan tänkas vara fallet för
vissa större oceangående tank- och bulkfertyg. Dessa fartyg bör då i
regel fa överlåtas även om beredskapen härigenom försämras. Kravet
på vad som skall anses som tillfredsställande lönsamhet får emellertid
sättas lågt, i vart fall då det gäller rederier som inte enbart driver fartyg
i sådan hård internationell konkurrens. Om redaren trots genomförda
rationaliseringar inte kan uppnå en långsiktig lönsamhet i verksamheten,
bör detta emellertid kunna vara ett skäl för att medge tillstånd till
överlåtelse. I lönsamhetskalkylen skall givetvis statligt stöd till bemanningskostnader
m.m. räknas in. Om svensk beredskap på ett avgörande
sätt lider skada genom överlåtelsen bör det dock vara möjligt att vägra
tillstånd även i dessa fall.

Frågan om tillstånd till överlåtelser utan bevarat svenskt driftsinflytande
har utskottet redan behandlat — under avsnittet 1 Behövs en
flagglag?

1989/90:TU8

I motion T16 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att sysselsättningsaspekter
för svenska sjömän och även miljöaspekter skall vägas in vid prövning
enligt lagen om tillstånd till överlåtelse av skepp.

I motion T14 (vpk) behandlas lönsamhetsaspekter. Motionärerna
framhåller att det inte är tillräckligt att hänvisa till avsaknad av
tillfredsställande lönsamhet i driften av ett fartyg under svensk flagg
som skäl för att medge tillstånd till överlåtelse. När det gäller nya
fartyg behövs — betonar motionärerna — ett perspektiv på cirka tio
år för att avgöra lönsamheten.

Vad departementschefen anfört om sysselsättnings- och miljöaspekterna
i samband med prövningen av frågor om tillstånd till överlåtelser
har inte givit utskottet anledning till erinran. Därmed torde också
syftet med motion T16 (mp) få anses tillgodosett. Motionen avstyrks
därför.

Vad gäller den i motion T14 (vpk) behandlade frågan vill utskottet
fästa uppmärksamheten på departementschefens uttalande att tillstånd
till överlåtelse skall kunna ges om driften av ett fartyg, trots rationaliseringar,
inte visar en långsiktig lönsamhet. Utskottet vill också för sin
del understryka vikten av långsiktiga bedömningar i dessa sammanhang.
Därmed torde syftet även med vpk-yrkandet få anses i viss mån
tillgodosett, varför detsamma avstyrks.

6 Övrigt

Det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillstånd till överlåtelse
av skepp, i ovan ej berörda delar, har inte givit utskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande. Förslaget tillstyrks följaktligen
i dessa delar.

I motion T14 (vpk) behandlas en fråga som gäller utformningen av
regeringens förslag till ändring av 59 § andra stycket sjömanslagen.
Motionärerna framhåller att det i den föreslagna ändrade lydelsen talas
om skydd som regleras i lag eller kollektivavtal som slutits eller
godkänts av en organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation.
Alla organisationer som representerar de ombordanställda
bör — betonar motionärerna — omfattas av lagen. Yrkandet är att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fackliga organisationers inflytande.

I 59 § andra stycket sjömanslagen anges grunder för att dispens från
lagen skall kunna medges i de fall då ett fartygs redare eller ägare helt
eller delvis upplåtit driften av fartyget till en utlänning. Som nämnts
inledningsvis innebär regeringens förslag till ändringar av 59 § sjömanslagen
och 4 § mönstringslagen bl.a. att bestämmelser i dessa
paragrafer, som inte kräver lagform, utgår och i stället tas upp i en
förordning. 1 enlighet härmed återfinns inte i t.ex. förslaget till ny
lydelse av 59 § andra stycket följande mening i lagrummets nuvarande
lydelse: "Innan ansökan (om dispens) prövas skall samråd ske med de
svenska organisationer som representerar redare och ombordanställda.
"

1989/90:TU8

Departementschefen framhåller att sjöfartsverket i verkställighetsföreskrifter
till de lagregler om dispens som är i fråga avses bli ålagt att
handlägga alla dispenser. Verket bör därvid samråda med arbetsmarknadsstyrelsen
och med sjöarbetsmarknadens parter. Ärenden av större
principiell betydelse eller allmän räckvidd bör underställas regeringen
för prövning. Detta bör också kunna ske om de ombordanställdas
organisationer har motsatt sig att dispens meddelas. Sjöfartsverkets
beslut bör kunna överklagas till regeringen.

Vad departementschefen sålunda anfört har inte givit utskottet anledning
till erinran. Därmed torde också syftet med motionsyrkandet
få anses tillgodosett, varför detsamma avstyrks. Regeringens förslag till
lag om ändring i sjömanslagen tillstyrks, såvitt det avser 59 § andra
stycket.

Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen, i de delar det nu inte
berörts, tillstyrks.

Slutligen tillstyrker utskottet de i propositionen framlagda förslagen
till lag om ändring i sjöarbetstidslagen och till lag om ändring i
mönstringslagen.

Motion TI2 (c) om avslag på propositionen avstyrks i de delar den
inte behandlats ovan.

7 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på förslaget till lag om tillstånd till överlåtelse
av skepp

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T12 i denna del,
1988/89:T13 och 1988/89:T15 yrkande 2,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister
att riksdagen avslår motion 1989/90:T15 yrkande 1,

res. 2 (m, fp, c)

3. beträffande tidpunkt för ansökan om tillstånd till överlåtelse
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T14 yrkande 3 antar
det i moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 3 §,

res. 3 (mp)

4. beträffande tillämpningsområdet för en ny flagglag

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T14 yrkande 2 antar
det i moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 2 §,

5. beträffande sysselsättnings- och miljöaspekter
att riksdagen avslår motion 1989/90:T16,

6. beträffande lönsamhetsaspekter

att riksdagen avstår motion 1989/90:T14 yrkande 1,

7. beträffande förslaget till ny flagglag i övrigt

att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget i de
delar det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

1989/90:TU8

8. beträffande fackliga organisationers inflytande

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T12 i denna del
och 1989/90:T14 yrkande 4 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282), såvitt
avser 59 § andra stycket,

9. beträffande sjömanslagen i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T12 i denna del
antar det under moment 8 nämnda lagförslaget i de delar det
inte omfattas av vad utskottet där hemställt,

10. beträffande sjöarbetstidslagen

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T12 i denna del
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i sjöarbetstidslagen (1970:105),

11. beträffande mönstringslagen

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T12 i denna del
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring

i mönstringslagen (1983:929).

Stockholm den 21 november 1989
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta
Signell (s), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström
(s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune
Thorén (c), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s) och Tom Heyman (m).

Reservationer

1. Avslag på förslaget till lag om tillstånd till
överlåtelse av skepp (mom. 1)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp). Rune Thorén (c) och
Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
delar" och på s. 7 slutar med "ny flagglag" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt dessa tre
motioner talar för att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ny
flagglag.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena om avslag på lagförslaget
och yrkandet om avslag på propositionen, i den del det avser
förslaget till ny flagglag. Därmed avstyrks regeringens förslag.

1989/90:TU8

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på förslaget till lag om tillstånd lill överlåtelse
av skepp

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T12 i denna del,
1989/90:T13 och 1989/90:T15 yrkande 2 avslår propositionen i
den del den avser förslag till ny flagglag,

2. Ett svenskt internationellt fartygsregister (mom. 2)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c) och
Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
har" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Sjöfartspolitiken syftar till att bibehålla en svensk handelsflotta av
rimlig omfattning för att bl.a. trygga vår transportförsörjning i krissituationer.
Enligt utskottets mening framstår införandet av ett svenskt
internationellt register som ett betydligt mera ändamålsenligt sätt att
söka uppnå de sjöfartspolitiska målen än att genom en ny flagglag söka
tvinga kvar det tonnage vi behöver under svensk flagg.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att regeringen
skyndsamt bör låta utreda omfattningen av och formerna för ett sådant
register och därefter, utan dröjsmål, förelägga riksdagen erforderliga
förslag.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T15 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Tidpunkt för ansökan om tillstånd till överlåtelse
(mom. 3)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Den i"
och slutar med "vpk-motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör tillstånd alltid sökas före överlåtelsen.
Om undantag medges på den punkten rubbas — som motionärerna
framhåller — grundprincipen i lagstiftningen.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tidpunkt för ansökan om tillstånd till överlåtelse
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
med bifall till motion 1989/90:T14 yrkande 3 antar det i moment
1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 3 §, dock med den
ändringen att paragrafen ges följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

1989/90: TU8

Regeringens förslag

Tillstånd skall sökas av överlåtaren.
Om tillstånd inte har sökts
före överlåtelsen, skall det sökas
inom tre månader från det överlåtelsen
skedde.,

Reservanternas förslag

Tillstånd skall sökas av överlåtaren
innan överlåtelse sker.,

1989/90:TU8

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

1989/90:TU8

Bilaga

Lag om tillstånd till överlåtelse av skepp

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ett svenskt registreringspliktigt skepp eller en andel däri får inte
överlåtas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt.

2 § Tillstånd till överlåtelse behövs inte för skepp som används vid
utvinning av naturtillgångar på eller under havsbottnen.

3 § Tillstånd skall sökas av överlåtaren. Om tillstånd inte har sökts före
överlåtelsen, skall det sökas inom tre månader från det överlåtelsen skedde.

4 § Om tillstånd inte söks inom föreskriven tid eller om tillstånd vägras,
är överlåtelsen ogiltig.

5 § Vid prövningen av frågor om tillstånd till överlåtelse skall särskilt
beaktas skeppets betydelse för landets totalförsvar, den flagg som skeppet
är avsett att föra, möjligheterna att driva skeppet lönsamt under svensk
flagg och andra från sjöfartspolitisk synpunkt betydelsefulla omständigheter.

6 § Tillstånd till överlåtelse skall lämnas om det inte strider mot något
väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara svenskt.

7 § Om tillståndet avser en framtida överlåtelse, skall viss tid för tillståndets
giltighet anges i tillståndsbeslutet.

8 § Den som bryter mot 1 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett
år.

9 § Har ett skepp varit föremål för brott enligt 8 §, får skeppet eller dess
värde förklaras förverkat, om det inte är oskäligt.

10 § Om någon annan myndighet än regeringen har meddelat beslut i ett
tillståndsärende enligt denna lag, får beslutet överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Lagen (1977:494) om
tillstånd till överlåtelse av fartyg, som upphör att gälla vid utgången av år
1989, gäller dock fortfarande i fråga om överlåtelser som har agt rum
dessförinnan.

2 Förslag till

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ sjöarbetstidslagen (1970:105) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Från lagens tillämpning undantages skeppstjänst som utföres av
befälhavare, om utom denne minst tre personer är anställda på fartyget,
maskinchef, om hans skeppstjänst ej är indelad i vakter,
främste styrman, om hans skeppstjänst ej är indelad i vakter,
föreståndare för ekonomiavdelning, om utom denne minst sex personer
är anställda inom avdelningen,
läkare,
musiker,

den som är anställd uteslutande för att meddela undervisning,
medlem av redarens familj, om fartygets bruttodräktighet understiger

500.

Från lagens tillämpning undantages även skeppstjänst på
fiskefartyg när det användes som sådant och fartyg som användes till
verksamhet omedelbart förbunden med fiske,
räddningsfartyg när det användes som sådant,
lustfartyg.

Ytterligare undantag från lagens tillämpning får göras genom kollektivavtal,
som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, vilken
är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet.

Har redaren eller ägaren av ett
svenskt fartyg helt eller delvis upplåtit
driften av fartyget till en utlänning,
får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
efter ansökan av redaren eller, om
denne är utlänning, ägaren medge
att denna lag helt eller delvis inte
skall gälla i fråga om fartyget. Ett
medgivande skall begränsas till viss
tid och förenas med de villkor som
behövs.

I fråga om förutsättningarna för
ett medgivande, underrättelseskyldighet,
ändrade villkor och återkallelse
av ett medgivande gäller 59 §
andra och tredje styckena sjömanslagen
(1973:282).

Regeringen får förordna, att denna lag ej skall gälla på staten tillhörigt
fartyg. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer även i övrigt medge undantag från tillämpningen av

lagen.

1989/90:TU8

Bilaga

1 Senaste lydelse 1982:257.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Till böter dömes den som

1. bryter mot 15 § forsta stycket eller 17 § andra stycket,

2. i strid mot 15 § andra stycket vägrar någon att taga del av anteckningarna,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift i anteckningar om arbetstid, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.

Om den som fått ett medgivande
enligt 2 § fjärde stycket eller fartygets
befälhavare uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet åsidosätter föreskriven
underrättelseskyldighet eller
något villkor i medgivandet, döms
han till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:TU8

Bilaga

3 Förslag till

Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

Härigenom föreskrivs att 59 och 71 §§ sjömanslagen (1973:282) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 §'

Har fartygs redare eller ägare helt
eller delvis upplåtit driften av fartyget
till utlänning, får regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
efter ansökan av redaren
eller, om denne är utlänning, ägaren
medge, att denna lag helt eller
delvis ej skall gälla. Medgivande
skall begränsas till viss tid och förenas
med de villkor som behövs.

Medgivande enligt första stycket
får lämnas endast om särskilda skäl
föreligger och det visas, att arbetstagarna
på fartyget genom utländsk
lagstiftning eller på annat sätt i rimlig
utsträckning tillförsäkras skydd i
de hänseenden som regleras i denna
lag och i kollektivavtal, som på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts
av organisation, vilken är att anse
som central arbetstagarorganisation
enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Innan
ansökan prövas skall samråd
ske med de svenska organisationer
som representerar redare och ombordanställda.

Ändras de förutsättningar som
ligger till grund för medgivande enligt
första stycket, skall den som erhållit
medgivandet eller fartygets
befälhavare ofördröjligen underrätta
den myndighet som lämnat medgivandet
om ändringen. Myndigheten
kan i sådant fall föreskriva andra
villkor för medgivandet eller, om
ändringen innebär risk för de anställdas
skydd, återkalla det. Med -

Ett medgivande enligt första
stycket får lämnas endast om det
finns särskilda skäl och undantaget
är förenligt med Sveriges internationella
åtaganden. Vidare krävs att
sökanden visar att arbetstagarna på
fartyget genom utländsk lagstiftning
eller på annat sätt i rimlig utsträckning
tillförsäkras skydd i de
hänseenden som regleras i denna
lag och i kollektivavtal, som upptar
frågor av den art som behandlas i
eller har nära samband med denna
lag och som på arbetstagarsidan har
slutits eller godkänts av en organisation,
vilken är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet.

Ändras de förutsättningar som
ligger till grund för ett medgivande
enligt första stycket, skall den som
fått medgivandet eller fartygets befälhavare
utan dröjsmål underrätta
den myndighet som lämnat medgivandet
om ändringen. I ett sådant
fall får andra villkor för medgivandet
föreskrivas eller, om ändringen
innebär risk för arbetstagarnas
skydd, medgivandet återkallas. Ett

1989/90:TU8

Bilaga

1 Senaste lydelse 1982:199.

Nuvarande lydelse

givande kan också återkallas, om
däri föreskrivna villkor ej iakttages.

Den som erhållit medgivande enligt
59 § dömes till böter eller fängelse
i högst ett år, om i medgivandet
angivet villkor åsidosattes eller underrättelse
ej sker enligt 59 § tredje
stycket.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning på befälhavaren.

Föreslagen lydelse

medgivande får också återkallas,
om villkoren i det inte iakttas.

Om den som fått ett medgivande
enligt 59 § eller fartygets befälhavare
uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter föreskriven underrättelseskyldighet
eller något villkor i
medgivandet, döms han till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:TU8

Bilaga

4 Förslag till

Lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)

Härigenom föreskrivs att 4 och 28 §§ mönstringslagen (1983:929) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Har redaren eller ägaren av ett svenskt fartyg helt eller delvis upplåtit
driften av fartyget till en utlänning, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, efter ansökan av redaren eller, om denne är utlänning,
ägaren medge att denna lag helt eller delvis ej skall gälla i fråga om
fartyget. Ett medgivande skall begränsas till viss tid och förenas med de
villkor som behövs.

Ett medgivande enligt första stycket
får lämnas endast om det finns
särskilda skäl och undanlaget är
förenligt med Sveriges internationella
åtaganden. Vidare krävs att
sökanden visar att arbetstagarna på
fartyget genom utländsk lagstiftning
eller på annat sätt i rimlig utsträckning
tillförsäkras skydd i de hänseenden
som regleras i denna lag och i
kollektivavtal, som på arbetstagarsidan
har slutits eller godkänts av en
organisation vilken är att anse som
central arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet. Innan ansökningen
prövas skall samråd ske
med de svenska organisationer som
representerar redare och ombordanställda.

Ändras de förutsättningar som
ligger till grund för medgivandet,
skall den som har fått detta eller
fartygets befälhavare genast underrätta
den som har lämnat medgivandet
om ändringen. I sådant
fall får föreskrivas andra villkor för
medgivandet eller, om ändringen
innebär risk för arbetstagarnas
skydd, medgivandet återkallas. Ett
medgivande får också återkallas,
om villkoren i det inte iakttas.

1 fråga om förutsättningarna för
ett medgivande, underrättelseskyldighet,
ändrade villkor och återkallelse
av ett medgivande gäller 59 §
andra och tredje styckena sjömanslagen
(1973:282).

28 §

Om den som fått ett medgivande
enligt 4 § eller fartygets befälhavare
uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
något villkor i medgivandet
eller försummar att lämna underrättelse
enligt 4 § tredje stycket,
döms han till böter

Om den som fått ett medgivande
enligt 4 § eller fartygets befälhavare
uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
föreskriven underrättelseskyldighet
eller något villkor i medgivandet,
döms han till böter.

1989/90:TU8

Bilaga

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:TU8

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

1977 års flagglag 3

1988 års riksdagsbeslut om vissa sjöfartspolitiska åtgärder ... 4

Propositionens förslag till en ny flagglag m.m 4

Utskottet 5

1 Behövs en flagglag? 5

2 Ett svenskt internationellt fartygsregister 7

3 Tidpunkt för ansökan om tillstånd till överlåtelse .... 7

4 Tillämpningsområdet för en ny flagglag 8

5 Grunder för prövning av tillståndsfrågor 8

6 Övrigt 10

7 Hemställan 11

Reservationer 12

Bilaga

Propositionens lagförslag 15