Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU5
Öresundsförbindelserna
1989/90
TU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlas tio motioner som väcktes under den allmänna
motionstiden i januari 1989.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden bl.a. med hänvisning
till att regeringens ställningstagande till Öresundsdelegationernas förslag
och remissynpunkterna bör avvaktas. Utskottet utgår från att
regeringen beaktar senare gjorda utredningar, t.ex. SJ:s färjeutredning.
I en gemensam reservation framhåller c, vpk och mp att riksdagen nu
bör besluta att en Öresundsbro inte skall byggas. En parlamentarisk
utredning bör enligt reservationen tillsättas som skall studera frågan
om Sveriges kontinentförbindelser.
I en m-reservation framhålls att en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse
mellan Köpenhamn och Malmö snarast bör byggas. Regeringen
bör skyndsamt ta upp överläggningar med den danska regeringen
i syfte att nå en sådan överenskommelse.
Fp-ledamöterna har till betänkandet fogat ett särskilt yttrande.
Motionerna
1988/89:T205 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om festa förbindelser över Öresund.
1988/89:T206 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (båda c)
vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna
av en fest järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör.
1988/89:T215 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbindelserna över Öresund.
1988/89:T217 (delvis) av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1988/89:Jo217 (c) anförts om kommunikationerna i Malmöhus län.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1988/89:Jo217 (c).
1 Riksdagen 1989/1980. 15 sami. Nr. 5
1988/89:T220 av Håkan Hansson m.f). (c) vari yrkas
2. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fasta förbindelser över Öresund.
1988/89:T225 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fasta förbindelser över Öresund.
1988/89:T255 av Marianne Samuelsson och Birger Schlaug (båda mp)
vari yrkas
2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nya bilgenererande motorvägar och Öresundsbron inte bör byggas.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förutsättningarna för en tunnel, endast för tågtrafik, mellan Malmö
och Köpenhamn bör utredas.
Motiveringen till yrkandena återfinns i mot;on 1988/89:Jo965 (mp).
1988/89:T359 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
3. (delvis) att riksdagen beslutar att planerna på en Öresundsbro och
motorvägsprojektet Scandinavian Link avbryts samt att detta skall gälla
för öveskådlig tid,
4. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift att undersöka förutsättningarna för en
borrad järnvägstunnel i enlighet med motionens förslag.
1988/89:T906 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färjeförbindelser i Öresund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en järnvägstunnel mellan Malmö och Köpenhamn.
1988/89:T918 av Roy Ottosson och Gösta Lyngå (båda mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning
tillsätts med direktiv enligt motionen,
2. att riksdagen beslutar att inte i något fall en fest bilförbindelse
över Öresund skall upprättas.
Bakgrund
1984 års danska och svenska Öresundsdelegationer redovisade sommaren
1987 en gemensam rapport Fasta Öresundsförbindelser (SOU
1987:41). Den svenska delegationen redovisade dessutom vid detta
tillfälle en särskild rapport Miljökonsekvenser av fasta Öresundsförbindelser
(SOU 1987:42). Kommunikationsdepartementet har utarbetat en
sammanställning av remissynpunkterna på de båda rapporterna (Ds
1988:39).
Enligt den förstnämnda rapporten skulle fasta förbindelser medföra
stora trafikala och ekonomiska fördelar jämfört med fortsatt färjedrift.
De trafikekonomiska och företagsekonomiska kalkyler som redovisas
visar på god lönsamhet för såväl en kombinerad väg- och järnvägsfor
-
1989/90:TU5
2
bindelse mellan Köpenhamn och Malmö som för alternativet med en
vägförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö och en järnvägstunnel
mellan Helsingborg och Helsingör.
De trafikala bedömningarna talar enligt delegationerna entydigt för
en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn.
En sådan förbindelse skulle göra det möjligt att fånga upp
en större marknadsandel för järnvägen och Köpenhamns Lufthamn
skulle bli järnvägsanknuten både från dansk och svensk sida. Delegationerna
anser det möjligt att åstadkomma oförändrad vattengenomströmning
i Öresund och vidta kompenserande åtgärder för luftföroreningar
och buller. Kostnaderna för en kombinerad förbindelse beräknas
till ca 11 miljarder kronor i 1988 års priser.
Efter diskussioner mellan den danska och svenska regeringen beslutades
i maj 1988 att Öresundsdelegationernas uppdrag skulle utvidgas
(Dir. 1988:24). 1 första hand skulle alternativet med enbart en borrad
tunnel för järnvägstrafik mellan Köpenhamn och Malmö studeras.
Vidare skulle möjligheterna undersökas att utföra en kombinerad vägoch
järnvägsförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö i etapper
— först en järnvägsförbindelse och senare en vägdel.
De kompletterande studierna redovisas i rapporten Fasta Öresundsförbindelser
(SOU 1989:4). Delegationerna framhåller att vid en sammanfattande
bedömning av i rapporten värderade förhållanden, nämligen
trafikala, ekonomiska och miljömässiga, kan inte entydigt pekas på
något av de undersökta alternativen som det bästa. Direkt kan dock
enligt delegationerna slutsatsen dras att både den kombinerade vägoch
järnvägsförbindelsen och alternativet med en borrad järnvägstunnel
har klara fördelar i förhållande till en situation med fortsatt
färjedrift. Delegationerna anser att den kombinerade förbindelsen är
fördelaktigare från trafikekonomisk och trafikförsörjningssynpunkt
medan en borrad järnvägstunnel är något fördelaktigare från miljösynpunkt.
Kostnaderna för en borrad järnvägstunnel beräknas enligt delegationerna
uppgå till ca 8,3 miljarder kronor i 1988 års priser.
En etapplösning av en kombinerad förbindelse är enligt delegationerna
i de flesta avseenden mindre förmånlig än en utbyggnad av hela
förbindelsen i ett sammanhang. En etapplösning, som beräknas bli 800
milj.kr. dyrare än ett byggande av förbindelsen på en gång, har dock
den fördelen att den medför en spridning av anläggningsarbetena.
Rapporten SOU 1989:4 har remissbehandlats. Remissynpunkterna
har sammanställts av kommunikationsdepartementet i promemorian
Ds 1989:54.
Utskottet
Utskottet behandlar i det följande tio motioner, som väcktes under den
allmänna motionstiden i januari 1989, i vilka frågan om fasta förbindelser
över Öresund tas upp.
I motion T225 (m) framhålls att etablerandet av en fast förbindelse
mellan Malmö och Köpenhamn är en fråga av nationellt intresse,
1* Riksdagen 1989/1980. 15 sami. Nr. 5
1989/90:TU5
3
eftersom en mycket stor del av allt gods till och från Sverige går över
Öresund. Enligt motionärerna bör en kombinerad förbindelse för både
väg- och järnvägstrafik byggas som kan finansieras på den öppna
lånemarknaden och beläggas med brukaravgifter. De miljöproblem
som vägtrafiken orsakar kan bl.a. lösas genom att bygga fler förbifarter
som ger en jämnare trafikrytm och därmed minskade utsläpp av
avgaser. Det svenska vägnätet omfattar i dag ca 420 000 km. En fast
förbindelse mellan Köpenhamn och Malmö kommer att öka detta
vägnät med ca 0,004 %. Motionärerna anser att det borde ha varit
möjligt att fatta beslut i sakfrågan på grundval av det utredningsarbete
som Öresundsdelegationerna genomfört. Enligt motionen kan alternativen
med en borrad järnvägstunnel och en kombinerad förbindelse
byggd i etapper uteslutas omedelbart, eftersom snabba förbindelser
måste innebära satsningar på både väg- och järnvägstransporter. Riksdagen
bör föreläggas förslag till beslut under år 1989.
I motion T205 (m) framhålls att en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse
bör byggas mellan Malmö- och Köpenhamnsområdena.
Ambitionen bör vara att projektet blir klart vid mitten av 1990-talet.
En fast förbindelse måste också omfatta spårbunden trafik som medför
förbättringar av miljön. Motionärerna påpekar också att avgasreningen
kommer att omfatta allt fler bilar och på sikt också dieseldrivna
fordon.
I motion T215 (c) framhålls att centern för sin del tidigare klart
avvisat förslag om en bro över Öresund. Miljöpåverkan vad gäller såväl
utsläpp från trafiken som ingrepp i landskapet skulle bli helt oacceptabla.
Broförslaget innebär också enligt motionärerna att man för lång
tid bygger fast sig i trafiklösningar som medför en ökad bilism på
bekostnad av andra mer energi- och miljövänliga trafiklösningar. Motionärerna
anser att det fortsatta utrednings- och förhandlingsarbetet
om en fast förbindelse helt bör inriktas på alternativ med en borrad
järnvägstunnel.
Även i motionerna T220 (c) och T906 (c) anförs att en fast broförbindelse
över Öresund inte bör komma i fråga. I båda motionerna
framhålls färjetrafikens betydelse och att en borrad järnvägstunnel
mellan Malmö och Köpenhamn bör övervägas. Det senare kravet
framförs också i motion T217 (c).
I motion T206 (c) yrkas att regeringen låter utreda möjligheterna av
en fast järnvägsförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. Därvid
bör en miljökonsekvensbeskrivning göras för att utröna om det är
klokt av miljöskäl att konstruera en sådan förbindelse.
I motion T359 (vpk) framhålls att det är klart utsagt från regering
och riksdagsmajoritet att Sveriges vägtransportsystem skall flätas samman
med EG:s. Öresundsbroplanerna passar som hand i handske med
EG-politiken. Motionärerna yrkar att planerna på en Öresundsbro
avbryts samt att detta beslut av riksdagen skall gälla för överskådlig tid.
De begär vidare att en parlamentarisk kommission tillsätts med uppdrag
att utreda förutsättningarna för en borrad järnvägstunnel under
Öresund och att utredningen förutsättningslöst granskar alla samhällseffekter
av en sådan tunnel.
1989/90:TU5
4
I motion T918 (mp) yrkas att en parlamentarisk utredning tillsätts
som skall analysera olika effekter av festa förbindelser över Öresund.
Utredningen skall analysera miljöeffekter av ökad trafik, däribland
utsläpp av kväveoxider, giftiga gaser och koldioxid. Den skall värdera
de regionala effekterna av festa förbindelser bl.a. mot bakgrund av att
Öresundsregionen är ett industriellt överhettat område. Utredningen
skall också överväga vilka effekter som olika festa förbindelser får på
bilismen, järnvägstrafiken och flygtrafiken. Motionärerna yrkar vidare
att riksdagen skall besluta att inte i något fell en fest bilförbindelse
över Öresund skall upprättas.
I motion T255 (mp) yrkas också att riksdagen beslutar att någon
Öresundsbro inte skall byggas samt att förutsättningarna för en tunnel,
endast för tågtrafik, utreds.
Som framgår av den tidigare framställningen har de danska och
svenska Öresundsdelegationerna åren 1987 och 1989 redovisat två
rapporter om festa förbindelser över Öresund. Den förstnämnda rapporten
behandlar främst en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse
mellan Köpenhamn och Malmö. Den sistnämnda rapporten behandlar
en borrad järnvägstunnel mellan Köpenhamn och Malmö samt möjligheterna
att utföra den kombinerade förbindelsen i etapper — först
järnvägsförbindelsen och därefter vägförbindelsen.
Remissbehandlingen av de båda rapporterna är klar. Många av
remissinstanserna redovisar klara ställningstaganden för eller emot en
kombinerad förbindelse eller en borrad järnvägstunnel. De som är
emot en bilförbindelse eller för en borrad järnvägstunnel anför i första
hand miljöskäl som grund för sina ställningstaganden. Endast ett fåtal
remissinstanser förordar att den kombinerade förbindelsen skall byggas
i etapper.
I flera av motionerna behandlas fårjeförbindelserna över Öresund och
till kontinenten. Det framhålls bl.a. att tidsvinsterna och de ekonomiska
fördelarna av festa förbindelser via Danmark spelar en alltmer
underordnad roll i förhållande till direkttrafiken med färjor (motion
T220 (c)). Det framförs även farhågor för att det väl utbyggda nätet av
färjelinjer allvarligt skulle hotas om en bro byggs (motion T906 (c)).
SJ har i en färjeutredning av den 28 juni 1989 undersökt hur SJ
skall etablera attraktiva och kostnadseffektiva godstransporter till den
svenska industrins marknad i Västeuropa. 1 den nyligen framlagda
utredningen om fasta Öresundsförbindelser mellan Köpenhamn och
Malmö (SOU 1989:4) har hänsyn ej kunnat tas till denna utredning.
Enligt färjeutredningen medför ökningen av järn vägsgodset till Västeuropa
att etablerandet av en ny storfärjeled är nödvändig eftersom de
existerande fårjelederna inom några år har nått kapacitetstaket. Utredningen
föreslår att en ny fårjeled etableras på rutten Skåne—Travemunde.
Aktuella hamnar i Skåne är Malmö och Trelleborg. Målet är att en
etablerad förbindelse med stora tåg- och bilfärjor skall vara i drift år
1994. En förprojektering, som beräknas vara klar före 1989 års utgång,
pågår för närvarande.
1989/90:TU5
5
SJ har vidare i sitt remissyttrande med anledning av Öresundsdelegationernas
senaste rapport framhållit att om en last förbindelse byggs
så är SJ inte berett att betala mer för transporten genom Danmark än
vad transporten med högeffektiva färjor kostar. Konsekvensen av detta
är att SJ endast kan stå för en liten del av kostnaden för en fast
förbindelse. SJ anser vidare att en eventuell fast Öresundsförbindelse
bör följas av en fast förbindelse mellan Rödby och Puttgarden samt att
stora investeringar behöver göras både i Danmark och Västtyskland för
att öka kapaciteten på järnvägarna om det svenska godset i avsevärd
grad skall transiteras via Danmark.
Sveriges förbindelser med kontinenten är enligt utskottets mening en
fråga av yttersta vikt. Effektiva förbindelser är av avgörande betydelse
för vår industris konkurrenskraft liksom för möjligheterna till snabba
personkontakter. Vid de överväganden som regeringen för närvarande
gör med anledning av Öresundsdelegationernas rapporter om fasta
förbindelser måste en noggrann bedömning göras av för- och nackdelar
med olika förbindelser. Det gäller såväl alternativ med enbart
färjetrafik som olika slag av fasta förbindelser. Eftersom trafiken svarar
för en väsentlig del av de totala luftföroreningarna i Danmark och
Sverige är det enligt utskottets mening särskilt viktigt att undersöka
miljöeffekterna. Vattenströmningen mellan Öresund och Östersjön är
också en viktig miljöfråga som måste undersökas i detta sammanhang.I
stort sett samtliga remissinstanser anger att miljöfrågorna måste fl en
tillfredsställande lösning innan ett slutligt beslut fattas.
Utskottet förutsätter vidare att regeringen beaktar de utredningar
som gjorts efter det att Öresundsdelegationernas rapporter färdigställts,
t.ex. SJ:s färjeutredning.
Som redovisats ovan avser SJ under början och mitten av 1990-talet
att etablera en färjeled mellan Skåne och Västtyskland med stora biloch
tågfärjor. Därmed kommer enligt SJ Srjetrafiken att kunna tillgodose
industrins transportbehov till kontinenten såväl beträffande kvalitet
som kapacitet. SJ har vidare framhållit att om en fast järnvägsförbindelse
byggs över Öresund är det nödvändigt att också göra stora
investeringar i Danmark och Västtyskland för att öka kapaciteten och
höja standarden på järnvägarna. Därmed kan framkomligheten förbättras.
Utskottet anser att regeringens ställningstagande till Öresundsdelegationernas
förslag, remissinstansernas synpunkter och senare gjorda
utredningar bör avvaktas. Regeringen måste självfallet också ta kontakt
med den danska regeringen. Även västtyska synpunkter behöver vägas
in. I avvaktan på resultatet av regeringens överväganden avstyrker
utskottet samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
1989/90:TU5
6
Hemställan
1989/90:TU5
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:T205 yrkande 1,
1988/89:T206 yrkande 3, 1988/89:T215 yrkande 4, 1988/89:T217 i
denna del, 1988/89:T220 yrkande 2, 1988/89:T225 yrkande 19,
1988/89:T255 yrkandena 2 i denna del och 3, 1988/89:T359
yrkandena 3 i denna del och 4, 1988/89:T906 samt 1988/89:T918.
res. I (c.vpk.mp)
res. 2 (m)
Stockholm den 7 november 1989
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Kenth Skårvik (fp). Elving Andersson (c) Sven-Gösta Signell (s), Görel
Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström
(s), Hugo Bergdahl (fp), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson
(mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m) och
Karin Starrin (c).
Reservationer
1. Öresundsförbindelserna
Elving Andersso-' (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och
Karin Starrin (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Sveriges
förbindelser" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att en Öresundsbro inte kan accepteras av miljöskäl.
Miljöpåverkan vad gäller såväl utsläpp från trafiken som ingrepp i
landskapet och i vattenmiljön skulle bli helt oacceptabla. Trafiken
svarar för en betydande del av luftföroreningarna. Det krävs enligt
utskottets mening handlingskraft och snabba beslut för att begränsa de
miljöfarliga utsläppen. Riksdagen bör därför nu slå fast att en bro över
Öresund inte skall byggas.
Utskottet anser att frågan om Sveriges kontinentförbindelser bör
prövas och belysas mer allsidigt än vad som hittills skett. Inriktningen
bör därvid vara att så långt möjligt föra över biltransporter till mer
miljövänliga trafikslag såsom järnväg och sjöfart. Vidare måste arbetet
med att utveckla färjorna till ett miljövänligt och modernt transportmedel
påskyndas. Alternativet med en borrad järnvägstunnel måste
studeras mer ingående än vad som hittills skett. Det bör bl.a. undersö
-
kas huruvida anläggandet av en sådan tunnel skulle betyda ökad
användning även för befintliga järnvägssträckor i vårt land. Det är
vidare nödvändigt att mer ingående undersöka vilka regionala effekter
en fast förbindelse ger upphov till, bl.a. mot bakgrund av att Öresundsregionen
är ett industriellt överhettat område.
Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk utredning tillsättas
som får i uppdrag att belysa frågan om Sveriges kontinentförbindelser i
enlighet med de riktlinjer som utskottet angivit.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T215 (c)
T217 (c), T220 (c), T255 (mp), T359 (vpk), T906 (c) och T918 (mp) i
allt väsentligt blir tillgodosedda i nu behandlade delar, bör av riksdagen
ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:T215 yrkande
4, 1988/89:217 i denna del, 1988/89:T220 yrkande 2,
1988/89:T255 yrkandena 2 i denna del och 3, 1988/89:T359
yrkandena 3 i denna del och 4, 1988/89:T906 och 1988/89:T918
samt med avslag på motionerna 1988/89:T205 yrkande 1,
1988/89:T206 yrkande 3 och 1988/89:T225 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Öresundsförbindelserna.
2. Öresundsförbindelserna
Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Sveriges
förbindelser" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha
följande lydelse:
Goda förbindelser över Öresund är av central betydelse för Sveriges
kontakter med den europeiska kontinenten. En hög trafikstandard är
en viktig förutsättning för att vår utrikeshandel och levnadsstandard
skall kunna utvecklas på ett positivt sätt.
Såsom framhålls i motion T225 (m) har frågan om festa förbindelser
över Öresund debatterats i över ett sekel och utretts i flera decennier.
Utskottet anser att ytterligare utredningar inte krävs. Riksdagen bör
därför uttala att en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse mellan
Köpenhamn och Malmö bör byggas så snart som möjligt. Förslagen
om en borrad järnvägstunnel och ett byggande av den kombinerade
förbindelsen i etapper, först en järnvägsdel och sedan en vägdel, bör
enligt utskottets mening inte komma i fråga. Snabba förbindelser till
kontinenten måste innebära satsningar på både järnvägs- och vägtransporter.
Miljöfrågorna kan få en tillfredsställande lösning. Det har visats av
den svenska Öresundsdelegationen i rapporten Miljökonsekvenser av
fasta Öresundsförbindelser (SOU 1987:42). Utskottet vill vidare framhålla
att en kombinerad förbindelse innebär satsning på spårbunden
trafik, vilket medför förbättringar för miljön. Den katalytiska avgasreningen
kommer också att verka i denna riktning.
1989/90-.TU5
8
Regeringen bör snarast ta upp överläggningar med den danska
regeringen i syfte att nå en uppgörelse om fasta förbindelser över
Öresund. Ett snabbt beslut är nödvändigt inte bara för att åstadkomma
rationella transporter utan även för att undanröja den oklarhet som nu
råder. Denna oklarhet verkar och har verkat hämmande på investeringsviljan
hos både trafikföretag och andra företag i regionen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T205 (m) och
T225 (m) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:T205 yrkande
1 och 1988/89:T225 yrkande 19 samt med avslag på motionerna
1988/89:T206 yrkande 3, 1988/89:T215 yrkande 4, 1988/89:T217 i
denna del, 1988/89:T220 yrkande 2, 1988/89:T255 yrkandena 2 i
denna del och 3, 1988/89:T359 yrkandena 3 i denna del och 4,
1988/89:T906 och 1988/89:T918 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om Öresundsförbindelserna.
Särskilt yttrande
Öresundsförbindelserna
Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:
Vi anser att mycket talar för att en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse
över Öresund bör byggas mellan Köpenhamn och Malmö. Ett
sådant beslut måste emellertid förenas med stränga miljövillkor för
vattenströmningen mellan Öresund och Östersjön och för biltrafiken.
Som framgår av remissyttrandena behöver dessa frågor belysas ytterligare.
Vi förutsätter att regeringen gör detta i samband med sina
överväganden med anledning av Öresundsdelegationernas rapporter
och remissinstansernas synpunkter.
1989/90:TU5
9