Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU3

Vissa yrkestrafikfrågor

1989/90

TU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas åtta motionsyrkanden i yrkestrafikfrågor från
den allmänna motionstiden vid 1988/89 års riksmöte.

Riksdagen beslutade vid 1987/88 års riksmöte om en omfattande
avreglering av yrkestrafiken och stiftade i samband därmed en ny
yrkestrafiklag. Avregleringen innebär främst en i princip fri konkurrens
för taxitrafiken, för beställningstrafiken med bussar och för bussuthyrningsrörelser.
Linjetrafiken med buss berörs i begränsad omfattning
av avregleringen. Den nya yrkestrafiklagen trädde i kraft den 1
januari 1989. För taxitrafiken träder dock avregleringen i kraft först
den 1 juli 1990.

I m- och fp-motioner begärs en ytterligare avreglering av yrkestrafiken.
Lämplighetsprövningen bör enlig? motionärerna inte omfatta sådana
faktorer som vilja och förmåga att fullgöra skyldigheter mot det
allmänna utan endast vad som är av betydelse för passagerarnas säkerhet
och för trafiksäkerheten. Vidare begärs i dessa motioner att yrkestrafiklagens
regler om konkurrensskydd för SJ:s järnvägstrafik och för
trafikhuvudmännens trafik upphävs. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
M- och fp-ledamöterna reserverar sig.

Vidare avstyrker utskottet yrkanden i m- och fp-motioner som syftar
till att så långt möjligt begränsa att trafikhuvudmännen utför den
trafik som de har ansvaret för i egen regi. M- och fp-ledamöterna
reserverar sig även i den frågan.

Utskottet avstyrker också ett yrkande i en c-motion om att bl.a.
endast de som har tillstånd till yrkesmässig trafik bör få tillstånd att
hyra ut tunga bussar. C-, vpk och mp-ledamöterna reserverar sig.

Yrkanden i en fp-motion om ett för de båda Skånelänen gemensamt
trafikhuvudmannaskap och i en c-motion om dispens från kravet på
vissa taxametrar avstyrks. C-ledamöterna reserverar sig i den sistnämnda
frågan.

Till betänkandet har förutom de nämnda reservationerna fogats ett
särskilt yttrande av vpk-ledamoten.

1 Riksdagen 1989/90.15 sami. Nr TU3

Motionerna

1989/90:TU3

1988/89:T225 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den regionala och lokala trafiken,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om yrkestrafiken,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafikhuvudmännens trafik i egen regi.

1988/89.T234 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen beslutar att endast kontroll av kompetens och
säkerhet på trafikområdet skall utgöra grund vid prövning av ansökan
om trafiktillstånd.

1988/89:T242 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att via länsstyrelserna i de båda Skånelänen starta
en utredning med syfte att bilda ett kommunalförbund som skall vara
huvudman för länets kollektivtrafik.

1988/89:T423 av Rune Thorén m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om säkerhet i busstrafik.

1988/89:T907 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i lagen om rätt att driva viss
linjetrafik i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:T913 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av dispensmöjligheter
från att ha kvittoskrivare i taxi.

1988 års riksdagsbeslut om avreglering av
yrkestrafiken

Yrkestrafiklagen (1988:263) avser sådan yrkesmässig trafik som innebär
att bl.a. personbilar, lastbilar och bussar jämte förare ställs till allmänhetens
förfogande för transport av personer och gods. Yrkesmässig
trafik kan enligt lagen bedrivas som linjetrafik, taxitrafik och beställningstrafik
med buss, såvitt gäller persontransporter, samt såsom godstrafik.

1988 års yrkestrafiklag ingår som ett led i den avreglering av
yrkestrafiken som riksdagen beslutade om i samband med behandlingen
av 1988 års trafikpolitiska proposition. De viktigaste inslagen i
avregleringen är att den s.k. behovsprövningen, som tidigare har
slopats för godstrafiken, avvecklas också för taxitrafiken och för beställningstrafiken
med bussar. Dessutom slopades genom 1988 års riksdagsbeslut
(prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:78, TU 15, rskr. 166)

behovsprövningen av bussuthyrningsrörelser enligt lagen (1979:561) 1989/90:TU3
om biluthyrning i sin då gällande lydelse. 1988 års riksdagsbeslut
innebär sålunda att inte bara godstrafik på väg utan också taxitrafik,
beställningstrafik med bussar och bussuthyrning kan bedrivas i en i
princip fri konkurrens.

Den nya yrkestrafiklagen och ändringarna i lagen om biluthyrning
trädde i kraft den 1 januari 1989. För taxitrafiken gäller dock att
avregleringen träder i kraft först den 1 juli 1990.

Huvuddragen i lagstiftningen om
trafikhuvudmän

Enligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik
skall det — för att främja en tillfredsställande trafikförsörjning

— i varje län finnas en huvudman som ansvarar för den lokala och
regionala linjetrafiken för persontransporter.

Enligt lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik Sr en
trafikhuvudman inom sitt län fr.o.m. den 1 juli 1989 driva linjetrafik
enligt yrkestrafiklagen utan linjetrafiktillstånd. Samtidigt upphörde

— i princip — alla tidigare meddelade linjetrafiktillstånd att gälla.

Lämplighets- och skadlighetsprövning enligt
yrkestrafiklagstiftningen

1988 års riksdagsbeslut innebar inte bara en avreglering av yrkestrafiken
utan också en skärpning av reglerna om lämplighetsprövning av
den som söker trafiktillstånd eller tillstånd till uthyrningsrörelse enligt
biluthyrningslagen. Sålunda utvidgades i fråga om juridiska personer
den personkrets som skall prövas. Vidare förstärktes den uppföljande
prövningen av lämpligheten.

Lämplighetsprövningen enligt yrkestrafiklagen innebär främst att
trafiktillstånd får ges endast till den som med hänsyn till yrkeskunnande,
ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter
mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter
av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten. I fråga
om juridiska personer skall prövningen avse den eller de som är
trafikansvariga. Prövningen skall därutöver, utom när det gäller yrkeskunnande,
avse bl.a. verkställande direktör, andra ledande befattningshavare
och styrelseledamöter. Trafiktillstånd kan återkallas om det i
den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen
eller i annan verksamhet som tillståndshavaren driver har förekommit
allvarliga missförhållanden eller om annars förutsättningarna för tillstånd
inte längre föreligger.

Lämplighetsprövningen enligt biluthyrningslagen har en utformning
som motsvarar yrkestrafiklagens.

När den nya yrkestrafiklagen fullt ut trätt i kraft kan, som nämnts, 1989/90:TU3
inte bara godstrafik på väg och beställningstrafik med bussar utan
också taxitrafik bedrivas i en i princip fri konkurrens. Tillstånd till
linjetrafik får emellertid ges endast om den avsedda trafiken inte kan
antas bli till skada för redan etablerad järnvägstrafik eller för den
lokala och regionala busstrafik som drivs av trafikhuvudmännen. Undantag
från denna bestämmelse gäller så till vida som tillstånd får ges,
om sökanden gör sannolikt att en avsevärt bättre trafikförsörjning
därigenom skulle uppnås.

Utskottet

1. Fortsatt avreglering av yrkestrafiken

I motion T225 (m) framhålls att lämplighetsprövningen endast bör
omfatta faktorer av betydelse för passagerarnas säkerhet och för trafiksäkerheten.
Att av bl.a. fiskala skäl ta andra hänsyn vid bedömningen
säger sig motionärerna inte kunna godta. Vidare framhåller motionärerna
att den lokala och regionala kollektivtrafiken bör avregleras.
Bestämmelserna om linjetrafiktillstånd i yrkestrafiklagen innebär enligt
motionärerna ett otillbörligt konkurrensskydd för SJ och för
trafikhuvudmännen. Dessa bestämmelser bör därför upphävas. Aila
innehavare av yrkestrafiktillstånd bör ha samma rätt att driva busslinjetrafik
som trafikhuvudmännen har.

I motion T234 (fp) yrkas att riksdagen beslutar att endast kontroll av
kompetens och säkerhet på trafikområdet skall utgöra grund vid
prövning av ansökan om trafiktillstånd. Motionärerna framhåller att
vandelsprövning, tillståndskrav och andra former av etableringskontroll
som innebär generella regleringar av hela branscher måste avskaffas.
Endast de etableringskontroller som kan motiveras med krav på
kompetens av betydelse för enskilda människors hälsa och säkerhet
kan accepteras.

Utskottet finner det för sin del angeläget att den yrkesmässiga
trafiken bedrivs på ett ansvarsmedvetet och lojalt sätt.

Som utskottet framhållit i tidigare betänkanden gäller för yrkestrafiksektorn,
förutom yrkestrafiklagen, bestämmelser om bl.a lastvikt,
arbetstid, farligt gods och hastighet. Överträdelser av sådana bestämmelser
kan innebära risker för trafiksäkerheten och snedvrida konkurrensen
inom transportmarknaden. Överlaster medför dessutom kostnader
för väghållningen. Vidare har trafikföretagen naturligtvis att följa
de regler i fråga om beskattning, ekonomisk redovisning m.m. som
gäller för all näringsverksamhet. Överträdelser av sådana regler innebär
även de en osund konkurrens och ofta betydande svårigheter för
seriöst skötta företag.

Yrkestrafiklagens regler om lämplighetsprövning har enligt utskottets
mening givits en utformning som synes väl ägnad att motverka
lagöverträdelser av de nämnda slagen och därmed så långt möjligt
säkerställa att yrkestrafiken bedrivs på det sätt som utskottet finner
önskvärt.

Som utskottet också tidigare framhållit skulle en fullständigt fri
konkurrens i fråga om linjetrafiken på väg kunna medföra skadeverkningar
för den trafik som samhället bedriver. Den trafiken syftar ofta
till att upprätthålla ett visst grundläggande trafikutbud och måste
drivas även om den går med underskott som täcks via skatterna. Detta
är regelmässigt fallet med den trafik som trafikhuvudmännen ansvarar
för. Aven SJ bedriver olönsam trafik som finansieras med särskilda
medel över statsbudgeten.

Sammanfattningsvis kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas
krav på en ytterligare avreglering av yrkestrafiken. Motionsyrkandena
avstyrks följaktligen.

2. Huvudmannatrafik i egen regi

Sorn nämnts inledningsvis föreskriver lagen om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik att det i varje län skall finnas en huvudman
som ansvarar för den lokala och regionala linjetrafiken för persontransporter.
Huvudman är landstingskommunen och kommunerna i
länet gemensamt. I Stockholms län är landstingskommunen huvudman
och i Gotlands län kommunen. Landstingskommunen och kommunerna
i ett län kan dock överenskomma att antingen landstingskommunen
eller kommunerna i länet skall vara huvudman. Till
fullgörande av sitt ansvar för trafiken anlitar det stora flertalet trafikhuvudmän
entreprenörer. Fyra huvudmän, nämligen de i Stockholms,
Södermanlands, Örebro och Västmanlands län, driver emellertid trafiken
helt eller så gott som helt i egen regi.

Som också nämnts inledningsvis får trafikhuvudmännen inom länet

— fr.o.m. den 1 juli innevarande år — driva linjetrafik enligt yrkestrafiklagen
utan linjetrafiktillstånd. Samtidigt upphörde — i princip

— alla tidigare meddelade linjetrafiktillstånd att gälla. Lagen om rätt
att driva viss linjetrafik, som ger trafikhuvudmännen nämnda rättighet,
motiverades med önskemål om att främja ett bättre resursutnyttjande
inom kollektivtrafiken genom ökade möjligheter till en rationell trafikplanering
samt till större frihet och ökad konkurrens vid huvudmännens
upphandling av transporttjänster. Avsikten var inte — betonades
det — att försämra förutsättningarna för entreprenadtrafiken utan
att skapa ett system där fördelarna med att utnyttja fristående entreprenörer
skulle bli större än dittills (prop. 1984/85:168, TU 30, rskr. 383).

1989/90 :TU3

För att förhindra att skattepengar används för att konkurrera ut annars 1989/90:TU3
bärkraftig trafik bör trafikhuvudmännen — framhålls det i motion
T225 (m) — uppmuntra att trafiken ombesörjs genom entreprenad.

Endast undantagsvis bör trafikhuvudmännen driva trafiken i egen regi.

Genom att de normalt endast samordnar och upphandlar trafik minskas
risken — betonar motionärerna — för att skattepengar används
för att snedvrida konkurrensförhållandena på marknaden.

I motion T907 (fp) framhåller motionären att i hans hemlän Södermanland
driver trafikhuvudmännen drygt 90 % av trafiken i egen regi.

Det inses ju lätt — betonar motionären — att det inte kan skapas
någon konkurrens med "Södermanlandsmodellen". Man varken vill
eller kan hyra in någon trafik. Man måste självfallet utnyttja den
socialiserade bussparken. Syftet med 1985 års lag att skapa ökad
konkurrens kan således inte uppnås. Den enda framkomliga vägen
förefaller vara — framhåller motionären — att lagstifta om att huvudmännen
inte alls, eller möjligen endast i undantagsfall, får bedriva
trafik i egen regi.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om
att det är huvudmännen som har det politiska och ekonomiska ansvaret
för den lokala och regionala linjetrafiken. De bör därför själva
bestämma om — och i vilken utsträckning — trafiken skall utföras i
egen regi eller med hjälp av entreprenörer. Med det sagda avstyrks
motionsyrkandena.

3. Säkerheten i busstrafik

1 motion T423 (c) framhålls att trafiksäkerhetskraven i flera avseenden
ställs högre på yrkesmässig busstrafik än på icke yrkesmässig. De högre
kraven avser viss utrustning samt föreskrifter om arbets- och vilotider
som saknar motsvarighet för icke yrkesmässig trafik. Därtill kommer
naturligtvis — fortsätter motionärerna — att bussarna i den yrkesmässiga
trafiken av driftsekonomiska och marknadsmässiga skäl allmänt är
föremål för fortlöpande kvalificerat tekniskt underhåll och förnyelse.

Till säkerhetsstandarden i yrkesmässig trafik bidrar också det personliga
ansvar för trafikutövningen som är förenat med trafiktillstånden.

För att höja trafiksäkerheten med buss föreslår motionärerna att endast
innehavare av tillstånd till yrkesmässig busstrafik skall få driva uthyrningsrörelse
med tyngre bussar. De bussar som används i uthyrningsrörelsen
bör uppfylla alla de säkerhets- och utrustningskrav som gäller
för bussar i yrkesmässig trafik. Vidare förordar motionärerna att man
skärper kontrollen av busstrafik som drivs av personer utan yrkestrafiktillstånd.
Effektivt verkande påföljder bör införas när missförhållanden
uppdagas som kan äventyra trafiksäkerheten eller innefatta ekonomiska
oegentligheter i konkurrensen med den yrkesmässiga trafiken.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande till en början 1989/90:TU3
erinra om att bussuthyrningsrörelse enligt lagen om biluthyrning inte
får bedrivas utan tillstånd. För tillstånd ställs samma krav på lämplighet
som i yrkestrafiklagen. Det innebär bl.a. att krav ställs på yrkeskunnande.
Transportrådet meddelar föreskrifter om det yrkeskunnande
som krävs för att 3 tillstånd till uthyrningsrörelse. Den som driver
uthyrningsrörelse utan tillstånd döms till böter.

I förordningen (1988:1015) om biluthyrning, som trädde i kraft den
1 januari innevarande år, föreskrivs att i uthyrningsrörelse får ett
fordon inte lämnas ut till någon annan person som förare än den som
kan visa att han har behörighet att föra fordonet. En buss får inte
lämnas ut till den som kan antas sakna tillräcklig erfarenhet av
busstypen.

Enligt vad utskottet erfarit har man inom kommunikationsdepartementet
för avsikt att inom kort företa en översyn av de behörighetskrav
som gäller för förare av tyngre fordon.

Utskottet vill också Ssta uppmärksamheten på 70 § fordonskungörelsen
(1972:595), vari föreskrivs att godkännande vid
lämplighetsbesiktning krävs för att bl.a. bussar skall få användas i
yrkesmässig trafik för personbefordran. För att bevis om godkännande
skall utfärdas skall bussen uppfylla vissa krav — som fastställs av
trafiksäkerhetsverket och transportrådet — på instegshöjd, kollisionsskydd
och handikappanpassning. Kravet på kollisionsskydd avser förstärkning
av front- och sidopartier av karossen.

Bestämmelser om arbets- och vilotider i vägtrafiken finns i kungörelsen
(1972:602) om arbetstid vid vägtransport m.m. Kungörelsen
gäller för vägtransporter som utförs inom landet i förvärvsverksamhet.

I fråga om internationella transporter gäller förordningen (1975:883)
om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter. Förordningen
avser — till skillnad från kungörelsen — även transporter som
inte utförs yrkesmässigt. I proposition 1987/88:78 om avreglering av
yrkestrafiken framhölls att alla transporter som utförs med tyngre
fordon bör omfattas av arbets- och vilotidsregleringen och att sålunda
undantag inte bör gälla för den icke yrkesmässiga trafiken. 1 en inom
kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria Körtid, arbetstid
och vilotid i vägtrafiken (Ds 1988:50) upprepas detta förslag. Promemorian
kommer, enligt vad utskottet erfarit, att ligga till grund för en
proposition som kommer att föreläggas riksdagen under riksmötet
1989/90.

Bilregistret upptar enligt vad utskottet erfarit 10 000— 11 000 s.k.
tunga bussar, dvs. bussar med en totalvikt över 3,5 ton. Ca 70 % av
dessa är i offentlig ägo, såsom t.ex. SJ:s, trafikhuvudmäns och kommuners
bussar, medan de övriga är i privat ägo. Ca 200 bussar av dessa
10 000— 11 000 omfattas inte av tillstånd till yrkesmässig trafik.

Bland dessa 200 finns ett antal bussar som används för personaltrans -

porter, turnerande orkestrar m.m. Antalet bussar som kan användas
för uthyrning och som inte omfattas av tillstånd till yrkesmässig trafik
synes sålunda vara förhållandevis mycket litet. Sådana bussar torde
också i allmänhet tidigare ha brukats i yrkesmässig trafik och därför
ha t.ex. sådant kollisionsskydd som krävs för bussar i sådan trafik.

Enligt fordonskungörelsen skall kontrollbesiktning ske årligen bl.a.
av registrerade bussar som används i yrkesmässig trafik eller i uthyrningsrörelse.
För andra registrerade bussar gäller att kontrollbesiktning
skall ske årligen med början under andra året efter det år som anges i
modellbeteckningen. Bussar omfattas givetvis också av polisens s.k.
flygande besiktningar.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte för sin del nu berett
att förorda att tillstånd till uthyrning av bussar bör förbehållas dem
som har tillstånd till yrkesmässig trafik eller att åtgärder vidtas i syfte
att skärpa kontrollen i olika avseenden av sådana bussar som inte
omfattas av tillstånd till yrkesmässig trafik. Motionsyrkandet avstyrks
följaktligen. Utskottet förutsätter att regeringen samt berörda myndigheter
och organisationer med stor uppmärksamhet följer utvecklingen
i fråga om omfattningen av bussuthyrning och vidtar åtgärder, om så
skulle visa sig erforderligt.

4. Gemensamt huvudmannaskap för den skånska
kollektivtrafiken

I motion T242 (fp) framhålls att de båda Skånelänen bör bilda ett
kommunalförbund som skall svara för ett gemensamt huvudmannaskap
för den skånska kollektivtrafiken.

Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning (TU 1986/87:17
och TU 1987/88:15) att ett länsvis avgränsat ansvar för den lokala och
regionala kollektivtrafiken synes mest ändamålsenligt. Vidare förutsätter
utskottet att huvudmännen i de båda Skånelänen söker finna
lösningar i den fråga om samordning av viss tågtrafik som motionärerna
behandlar. Det erinras också om den ändring i lagen om rätt att
driva viss linjetrafik som riksdagen beslutade om samtidigt med den
nya yrkestrafiklagen och som innebär att en trafikhuvudman under
vissa förutsättningar kan få driva linjetrafik också i ett angränsande
län. Slutligen må framhållas att regeringen enligt 1978 års huvudmannaskapslag
kan meddela föreskrifter om samverkan i fråga om trafik
mellan huvudmännen i olika län. Med det sagda avstyrker utskottet
motionen.

5. Kvittoskrivande och registrerande taxametrar

1988 års riksdagsbeslut om avreglering av yrkestrafiken innebar bl.a.
godkännande av ett regeringsförslag om att taxibilar — när avregleringen
träder i kraft den 1 juli 1990 — skall vara försedda med
kvittoskrivande och registrerande taxametrar. Sådana taxametrar har

— framhölls det i beslutet — ett påtagligt intresse inte enbart för dem

1989/90:TU3

som har ansvaret för de samhällsbetalda resorna utan också för allmänheten.
I sammanhanget betonades att mer än hälften av taxis intäkter
härrör från uppdrag från det allmänna. Av redovisningsskäl m.m.
ansågs vidare ett införande av registrerande taxametrar ligga i branschens
eget intresse. Vidare pekades på behovet av en utrustning som på
ett praktiskt sätt tillåter betalning med kreditkort e.d. Registrerande
taxametrar sades också skapa möjligheter till skattekontroll, något som
i sin tur bedömdes öka förutsättningarna för en konkurrens på lika
villkor inom taxinäringen.

I motion T913 (c) framhålls att den beslutade förändringen blir
dyrbar för många taxiägare i glesbygd. Ofta har man där — säger
motionären — flera bilar som var för sig inte körs så lång sträcka men
som behövs vid toppar i trafiken. Dessa toppar är oftast betingade av
skolskjutsar och annan allmän färdtjänst. Kostnaden för en kvittoskrivande
och registrerande taxameter uppgår till ca 30 000 kr. enligt
motionären, som avslutningsvis framhåller behovet av dispenser från
taxameterkravet.

Av 13 a § fordonskungörelsen framgår att undantag från skyldigheten
att ha taxameter Sr medges av den länsstyrelse som har meddelat
tillståndet till taxitrafik, om det finns särskilda skäl. Som exempel på
sådana skäl anges i 1988 års riksdagsbeslut att fordon används uteslutande
för skolbarns- eller sjuktransporter.

Motionärens önskemål synes sålunda i inte oväsentlig mån tillgodosett.
Utskottet avstyrker därför motionen.

6. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ytterligare avreglering av yrkestrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:T225 yrkandena 21 och
22 samt 1988/89:T234 yrkande 12,

2. beträffande huvudmannatrafik i egen regi

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:T225 yrkande 23 och
1988/89:T907,

3. beträffande säkerheten i busstrafik

att riksdagen avslår motion 1988/89:T423 yrkande 1,

4. beträffande gemensamt huvudmannaskap för den skånska
kollektivtrafiken

att riksdagen avslår motion 1988/89:T242 yrkande 5,

5. beträffande kvittoskrivande och registrerande taxametrar
att riksdagen avslår motion 1988/89:T913.

1989/90:TU3

Stockholm den 10 oktober 1989
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit
Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Hugo
Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson
(mp). Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Anders Castberger (fp)
och Jan Sandberg (m).

Reservationer

1. Ytterligare avreglering av yrkestrafiken (mom. 1)

Rolf Clarkson (m), Görel Bohlin (m), Hugo Bergdahl (fp), Anders
Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Yrkestrafiklagens
regler" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening framstår reglerna om lämplighetsprövning i
yrkestrafiklagstiftningen i stor utsträckning som oacceptabla inskränkningar
i näringsfriheten. Lämplighetsprövningen bör inte omfatta andra
faktorer än sådana som är av betydelse för att transporterna skall
ske på ett sätt som är så säkert som möjligt för passagerare och gods
och för annan trafik.

Skadlighetsprövningen av busslinjetrafik — och det konkurrensskydd
som den innebär för SJ:s järnvägstrafik och för trafikhuvudmännen
— framstår även den som ett otillbörligt ingrepp i näringsfriheten.
Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag om upphävande av
yrkestrafiklagens bestämmelser om skadlighetsprövning.

Vad utskottet sålunda anfört — och som torde tillgodose syftet med
motionsyrkandena — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ytterligare avreglering av yrkestrafiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:T225 yrkandena
21 och 22 och 1988/89:T234 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Huvudmannatrafik i egen regi (mom. 2)

1989/90:TU3

Rolf Clarkson (m), Görel Bohlin (m), Hugo Bergdahl (fp), Anders
Castberger (fp) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "avstyrks motionsyrkandena" bort ha böljande
lydelse:

Av förarbetena till 1985 års lag om rätt att driva viss linjetrafik
framgår att näringsfrihetsombudsmannen fann det önskvärt att lagen
innehöll en regel mot ökad egenregiverksamhet från trafikhuvudmännens
sida.

Vidare framhöll Svenska transportarbetareförbundet att trafikhuvudmännen
i stället för att driva trafiken i egen regi bör lämna ut
uppdragen på entreprenad. "All erfarenhet talar nämligen för" — betonade
förbundet — "att samhällets kostnader i entreprenadfallet vida
understiger kostnaderna i den offentligt drivna trafiken."

Utskottet ansluter sig för sin del oreserverat till dessa bedömningar
och erinrar om sin egen bedömning i sitt av riksdagen godkända
betänkande TU 1984/85:30: "Det framstår vidare, även enligt utskottets
uppfattning, som osannolikt att huvudmännen i sin upphandling skulle
agera på ett sådant sätt att det på sikt endast skulle återstå en säljare
av busslinjetrafik i området. Som föredraganden framhåller har huvudmännens
kritik mot nuvarande koncessionssystem i väsentlig utsträckning
tagit sikte på avsaknaden av konkurrens inom busslinjetrafiken."

Av citatet framgår att syftet med 1985 års lag var att skapa konkurrens
inom busslinjetrafiken. Det syftet Sr enligt utskottets mening inte
äventyras genom att huvudmännen ges rätten att själva bestämma om
de vill driva trafiken i egen regi eller ej.

Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag om sådan ändring
i lagen om rätt att driva viss linjetrafik som kan säkerställa att syftet
med lagen uppnås — i rikets samtliga län.

Vad utskottet sålunda anfört — och som torde tillgodose syftet med
motionsyrkandena — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande huvudmannatrafik i egen regi
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:T225 yrkande
3 och 1988/89:T907 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

3. Säkerheten i busstrafik (mom. 3)

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk) och Roy
Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Mot
bakgrund" och slutar med "sig erforderligt" bort ha följande lydelse:

De regler som sålunda gäller och kan komma att gälla för att
förhyrda tunga bussar skall framföras i överensstämmelse med trafiksäkerhetens
krav bör enligt utskottets mening kompletteras på det sätt
som anges i motionen.

Utskottet ansluter sig därmed till de överväganden som enligt motionen
talar för att tillstånd till uthymingsrörelse för tunga bussar inte
bör få innehas av andra än de som har yrkestrafiktillstånd och att
trafiksäkerhetskontrollerna av bussar, som inte omfattas av sådana
tillstånd, bör skärpas. Vidare delar utskottet motionärernas uppfattning
att effektivt verkande påföljder bör införas när missförhållanden som
gäller uhyrning av bussar uppdagas och som kan äventyra trafiksäkerheten
eller innefatta ekonomiska oegentligheter i konkurrens med den
yrkesmässiga trafiken.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande säkerheten i busstrafik
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T423 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Kvittoskrivande och registrerande taxametrar
(mom. 5)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Motionärens
önskemål" slutar med "därför motionen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att dispenser från kravet på
kvittoskrivande och registrerande taxametrar bör kunna ges i fall som
anges i motionen.

Vad utskottet nu anfört — och som torde tillgodose syftet med
motionen — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kvittoskrivande och registrerande taxametrar
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:T913 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

1989/90:TU3

Särskilt yttrande

1989/90:TU3

Ytterligare avreglering av yrkestrafiken (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anför:

Enligt min mening borde någon avreglering över huvud taget av
yrkestrafiken inte ha skett. En i princip fri konkurrens inom yrkestrafiken
strider mot kraven på ett samhällsekonomiskt synsätt på transportområdet.
Någon ytterligare avreglering bör därför inte kunna
komma i fråga.