Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU27

Trafikens infrastruktur

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet infrastrukturfrågor främst avseende
vägar och järnvägar. Betänkandet är indelat i tre huvudavsnitt. Resursbehov
och finansieringsformer, Vägväsende och Järnvägstrafik.

I avsnittet Resursbehov och finansieringsformer (s. 40—57) framhåller
utskottet att det i likhet med regeringen anser att 5 miljarder kronor
bör anvisas för infrastrukturinvesteringar på trafikområdet i form av
ett engångsanslag. Eftersom det i propositionen inte klart anges för
vilka ändamål anslaget skall användas eller vem som skall fatta beslut
om utnyttjandet av anslaget förordar utskottet att regeringen får återkomma
med förslag till medelsanvisning enligt de riktlinjer utskottet
angivit.

Enligt utskottets mening är det inte möjligt att över statsbudgeten
tillgodose de stora rerursbehov som finns inom transportsektorn. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i propositionen att bl.a. möjligheterna
till ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering utreds.

I avsnittet Vägväsende (s. 57—84) föreslår utskottet att riksdagen anvisar -5

859,9 milj.kr. för drift och underhåll av statliga vägar.

- 1 512 milj. kr. för byggande av riksvägar.

- 1 041,8 milj. kr. för byggande av länstrafikanläggningar.

-595 milj. kr. för bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar.

-582 milj. kr. för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (100
milj. kr. utöver regeringens förslag).

-669,9 milj. kr. för särskilda bärighetshöjande åtgärder.

Uppgift saknas i propositionen om det belopp som för bidragsåret
1991 skall betalas ut till kommunerna från anslaget för bidrag till drift
och underhåll av statskommunvägar. På utskottets initiativ föreslås att
beloppet fastställs till 750 milj. kr.

Flertalet av de motionsyrkanden som utskottet behandlar innebär
krav på åtgärder från riksdagens sida i syfte att gynna ett visst län
genom att vägbyggnadsprojekt tidigareläggs inom ramen för vägplaneringen
eller genom att länet i fråga tillförs ökade medel för vägända -

1989/90

TU27

1 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 27

mål. Samtliga dessa yrkanden avstyrks med hänvisning till att frågorna
inte bör avgöras av riksdagen utan inom ramen för den decentraliserade
ordning som vägplaneringsprocessen innebär.

I avsnittet Järnvägstrafik (s. 85—115) föreslår utskottet att riksdagen
anvisar

-2 784 milj. kr. för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.

-1 200 milj. kr. för nyinvesteringar i stomjärnvägar (336 milj. kr.
utöver regeringens förslag). Budgetåret 1991/92 bör anslaget höjas till
1 500 milj. kr.

-68 milj. kr. för särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar (västkustbanan).

-11 milj. kr. till järnvägsinspektionen.

-445 milj. kr. till SJ för utveckling av godstrafik.

Ett stort antal motioner har behandlats som avser utbyggnad och
upprustning av skilda bandelar samt förbättringar av SJs service.
Utskottet avstyrker dessa motioner med hänvisning till att banverket
beslutar om investeringar på stomnätet och länsstyrelserna om investeringar
på länsjärnvägarna. Utskottet framhåller vidare att riksdagen
inte bör ha synpunkter på frågor om tågstopp, tidtabeller, priser,
vagnmateriel och andra servicefrågor.

Vid betänkandet har fogats 83 reservationer. De frågor som reservationerna
avser samt de partier som står bakom dem redovisas översiktligt
under avsnitt 7 Hemställan (s. 116—131).

Vidare har vid betänkandet fogats sju särskilda yttranden (s. 181 ff).

En översikt av var i betänkandet motionerna behandlas finns på
s. 183—190). Betänkandets innehållsförteckning finns på s. 191.

Inledning

I betänkandet behandlas

1) bilaga 2 i proposition 1989190:88 om vissa näringspolitiska frågor,

2) delar av bilaga 8 i proposition 1989/90:100,

3) motioner som framlagts under den allmänna motionstiden i januari
1990,

4) motioner som väckts med anledning av bilaga 2 i proposition
1989/90:88,

5) motioner inom trafikutskottets beredningsområde som väckts med
anledning av proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet
samt

6) motioner inom trafikutskottets beredningsområde som väckts med
anledning av proposition 1989/90:66 om särskilda regionalpolitiska
insatser i Blekinge län.

Under arbetet med dessa frågor har utskottet mottagit en rad synpunkter
i form av uppvaktningar och skrivelser från kommuner, länsstyrelser,
organisationer och enskilda.

1989/90: TU27

Betänkandet är indelat i följande tre huvudavsnitt:

-Resursbehov och finansieringsformer (s. 40—57).

-Vägväsende (s. 57—84).

-Järnvägstrafik (s. 85—115).

De frågor som behandlas under huvudavsnittet Resursbehov och
finansieringsformer grupperas i underavsnitt om Allmän bakgrund,
Resursbehoven under 1990-talet, Nya finansieringsformer och Engångsanslag
för infrastrukturinvesteringar inom transportsektorn.

Hänvisningar till "propositionen" avser bilaga 2 till proposition
1989/90:88. Hänvisningar till "budgetpropositionen" avser bilaga 8 till
proposition 1989/90:100.

RESURSBEHOV OCH FINANSIERINGSFORMERPropositionsförslaget Proposition

1989/90:88 bilaga 2

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska
frågor bilaga 2 under rubrikerna Allmän bakgrund, Resursbehoven
inför 1990-talet, Nya finansieringsformer — en nödvändighet
(s. 229—264) och Infrastrukturfond för transportsektorn (s. 264)

1. att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga vägverket
inom en ram på 500 000 000 kr. att ta upp lån eller ställa borgen för
lånefinansierade objekt,

2. att riksdagen godkänner att regeringen Sr bemyndiga vägverket
att teckna aktier i bolag för avgiftsbelagda objekt,

3. att riksdagen beträffande finansieringen av infrastrukturen godkänner
vad i propositionen anförts om ökad näringslivsmedverkan och
avgiftsfinansiering,

4. att riksdagen till Infrastrukturfond för transportsektorn för budgetåret
1990/91 anvisar, som ett engångsbelopp, ett reservationsanslag
på 5 000 000 000 kr.,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att utfärda riktlinjer för
administration och utnyttjande av infrastrukturfonden,

6. att riksdagen i övrigt godkänner vad i propositionen anförts om
infrastrukturfonden.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts
dels om allmän bakgrund,
dels om storstadsförhandlare.

1989/90:TU27

Motionsförslagen

1989/90:TU27

Motioner väckta med anledning av proposition
1989/90:88 bilaga 2

1989190:T32 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en kraftigt höjd ambitionsnivå vad
gäller investeringar i järnvägar och kollektivtrafik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översynen av principerna för kostnadsansvaret

för trafikslagen,

4. att riksdagen avslår regeringens hemställan om att få bemyndiga
vägverket att ta upp lån eller borga inom en ram på 500 000 000 kr.,

5. att riksdagen avslår regeringens hemställan om att få bemyndiga
vägverket teckna aktier i bolag för avgjftsbelagda objekt,

6. att riksdagen avslår regeringens hemställan vad gäller ett godkännande
av vad i propositionen anförts om ökad näringslivsmedverkan
och avgiftsfinansiering,

7. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till nya finansieringsformer
m.m. enligt vad i motionen anförts,

15. att riksdagen beslutar att minst 65 000 000 000 kr. skall nyinvesteras
i järnvägar under de närmaste tio åren,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användningen av medlen i den av regeringen
föreslagna infrastrukturen för transportsektorn.

1989/90:T35 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas at riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i en
och samma organisation ha ansvaret för såväl vägbyggande som trafiksäkerhet.

1989/90:T38 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om särskild infrastrukturfbnd,

2. att riksdagen beslutar att ramen för infrastrukturinvesteringar
under 1990-talet utökas med ett belopp av storleksordningen 10 miljarder
kronor enligt de riktlinjer som angetts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördubbling av de beslutade investeringsramarna
för järnvägsinvesteringarna och rätt för banverket och vägverket att
lånefinansiera investeringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avreglering inom infrastruktur- och trafikområdena.

1989I90:T40 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att planeringen av investeringar i järnvägens
infrastruktur skall inriktas på en omfattning om 40 miljarder kronor
fram till år 2000,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförande av vissa järnvägsprojekt,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om andra aktörers möjlighet att bedriva godstrafik på
det svenska järnvägsnätet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om järnvägsobligationer,

15. att riksdagen hos regeringen begär framläggande av preciserade
förslag om infrastrukturfonden enligt de riktlinjer som angetts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användning av fonden i områden med svagt
sysselsättningsläge,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för
extern finansieringsmedverkan enligt de principer som angetts i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökade investeringar i kollektivtrafikanläggningar
i storstadsområdena.

1989I90:T41 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökade infrastrukturella medel till Kalmar län.

1989190:742 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att privata företag inte skall tillåtas att
investera i, äga och driva nya järnvägslinjer och därigenom styra
trafikpolitiken,

2. att riksdagen beslutar att privata företag inte skall tillåtas överta,
köpa eller ansvara för vägar och vägtullar, broar och brotullar,

3. att riksdagen beslutar att vägverket resp. banverket inte skall
ombildas till affärsdrivande verk,

5. att riksdagen beslutar att de behov som banverket redovisat
beträffande underhåll, 35 miljarder kronor, och nyinvesteringar, ca 60
miljarder kronor fram till sekelskiftet, skall styra riksdagens beslut om
anslag till järnvägar,

6. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att undersöka möjligheten
att utnyttja löntagarfonderna som ett redskap för att styra och påskynda
järnvägsinvesteringar,

7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att undersöka förutsättningarna
för att inrätta en infrastrukturskatt enligt vad i motionen
anförts,

8. att riksdagen beslutar att införa en flygbränsleskatt enligt motionens
förslag.

1989190:743 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen skall utreda nytt system för finansiering av underhåll
och byggande av vägar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:TU27

1989/90:T44 av Åke Wictorsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen sorn
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov
av resurser för utbyggnad av transportsektorn i Stockholms län.

1989I90:T45 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya finansieringsformer
för infrastrukturinvesteringar i enlighet med de i motion
1?89/90:N60 angivna riktlinjerna,

6. att riksdagen — med motivering i motion 1989/90:N60 — avslår
regeringens förslag om inrättande av en infrastrukturfond för transportsektorn.

Motioner framlagda under den allmänna
motionstiden 1990

1989I90:T201 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c)
vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att järnvägstrafiken skall byggas ut i hela landet.

1989I90:T212 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alternativa former för finansiering av väginvesteringar,
driftskostnader och vägunderhåll,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativa och
kompletterande finansieringsformer för järnvägsbanor i enlighet med
vad i motionen anförts.

1989I90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgiftsfinansiering av broar och vägar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansiering på den öppna lånemarknaden av
vissa investeringskostnader,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrad företagsform för vägverket.

1989190:T219 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en fast
andel av från länen inbetalda fordons- och bensinskatter bör återföras
till resp. län som ytterligare väganslag enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
intäkterna från den progressiva skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga
regionala fastighetsskatten och den regionala investeringsavgiften i
Stockholms län under en övergångsperiod återförs till länet för investeringar
i transportsystemet och därefter avskaffas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
förhandlingsman som utses för Stockholmsregionens trafikfrågor bör
ges åtgärdsinriktade direktiv som säkrar kontinuitet för större investeringar
under en längre period.

1989/90:TU27

1989190:T230 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett eventuellt nytt finansieringssystem för
väginvesteringar och underhåll måste ha en regionalpolitisk profil.

1989/90:T239 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
användningen av inkomsterna från regionala bilavgifter etc.

1989190:T240 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att privata företag inte skall tillåtas styra
investeringar på trafikområdet.

1989190:T246 av Pär Granstedt och Karin Söder (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhandlingar mellan staten och Stockholms läns
landsting om en storsatsning på kollektivtrafiken i länet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färdavgjfter i innerstadsområden.

1989I90. T247 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:Jo861 anförts om återföring av inkomsterna från regionala
bilavgifter.

1989190:T248 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgiftsfinansiering av Österleden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgiftsfinansiering av vägar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om näringslivets beredvillighet att ta ansvar för
större vägprojekt.

1989I90.T250 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheter för kommunerna att införa områdesavgifter
för biltrafiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av investeringar om minst 40 miljarder
kronor i järnvägsnätet under tio år,

8. att riksdagen uppdrar till regeringen att ta initiativ till och lägga
förslag om att etablera ett nordiskt snabbtågnät.

1989I90:T252 av Claes Roxbergh och Elisabet Franzén (båda mp) vari
yrkas

4. att riksdagen beslutar att nyinvesteringar på 65 miljarder kronor
skall göras i järnvägar under 1990-talet.

1989I90.T314 av Per Westerberg (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidigareläggning av väginvesteringar med hjälp av
vägavgifter.

1989/90:TU27

I989/90.T325 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (båda m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att vägverket omvandlas till affärsdrivande
verk.

1989I90:T344 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A443 anförts om en förutsättningslös prövning av
alternativa former för finansiering av väginvesteringar, driftskostnader
och vägunderhåll för Älvsborgs län,

3. att riksdagen — med motivering i motion 1989/90:A443 — hos
regeringen begär förslag om alternativa och kompletterande finansieringsformer
för järnvägsbanor av betydelse för Älvsborgs län enligt vad
i motionen anförts.

1989I90:T345 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidigareläggning av väginvesteringar på E66 i
Kalmar län genom privat finansiering.

1989/90:T347 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att vägverket vid
förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg- eller
broprojekt inom stödområdet också skall medge att ersättning för
räntekostnaden utgår fram till att projektet inlöses.

1989I90.T502 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om andra finansieringsmodeller för järnvägsinvesteringar.

1989/90:T528 av Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökade investeringar i banor för att
utveckla attraktiv tågtrafik och investera i nya motorvagnar/tåg.

1989I90:T532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att nyinvesteringarna på 65 miljarder kronor
skall göras i järnvägar under 1990-talet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett gemensamt nordiskt snabbtågsnät,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det är av största vikt att ett alleuropeiskt
järnvägssystem utvecklas,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
skall stå län, landsting och kommuner fritt att i samråd med banverket
göra ytterligare nyinvesteringar i länsjärnvägar m.m.

1989I90:T538 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida
finansiering av det svenska järnvägsnätet.

1989/90:TU27

VÄGVÄSENDE

Propositionsförslagen

Proposition 1989/90:100 bilaga 8

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i budgetpropositionens
bilaga 8 under avsnitt Vägväsende (s. 50—51)

1. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgjfter för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 41 000 000 kr.,

2. att riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket det beställningsbemyndigande
som i propositionen förordats.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om vägväsendet m.m. (s. 27—46).

Proposition 1989/90:88 bilaga 2

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition
1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor bilaga 2 under avsnitt
Vägväsende, punkterna B 1 —B 7 (s. 251—261)

1. att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 11 484 000 kr. (punkt
B 1),

2. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 5 859 900 000 kr.
(punkt B 2),

4. att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg, för
vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta
vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta
anslag och anslag B 6 Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar (punkt B 2),

5. att riksdagen medger att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret
får överföra medel mellan detta anslag och anslag B 5 Bidrag
till drift och underhåll av statskommunvägar (punkt B 2),

6. att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen
för den statliga väghållningen får ske enligt vad i propositionen
anförts (punkt B 2),

7. att riksdagen godkänner inrättandet av vägverkets låneram i
riksgäldskontoret för investeringar av anläggningstillgångar som i propositionen
anförts samt att denna ram fastställs till 1 305 000 000 kr.
(punkt B 2),

8. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen
av anslaget för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och
gator (punkt B 2),

9. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen
av anslaget för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning
(punkt B 2),

10. att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren
1990 och 1991 enligt vad i propositionen anförts (punkt B 2),

1989/90:TU27

11. att riksdagen godkänner att medel från anslaget Drift av statliga
vägar får föras över till anslaget Drift och underhåll av statliga vägar
(punkt B 2),

12. att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 1 512 000 000 kr. (punkt B 3),

13. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen
av anslaget för att täcka kapitalkostnader för utbyggnader av
väg E6 som motorväg på delen Stenungsund—Ljungskile (punkt B 3),

14. att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren
1990 och 1991 enligt vad i propositionen anförts (punkt B 3),

15. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 1 041 800 000 kr.
(punkt B 4),

16. att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren
1990 och 1991 enligt vad i propositionen anförts (punkt B 4),

17. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
595 000 000 kr. (punkt B 5),

18. att riksdagen godkänner att medel från anslaget Bidrag till drift
av kommunala vägar och gator får föras över till anslaget Bidrag till
drift och underhåll av statskommunvägar (punkt B 5),

19. att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 482 000 000
kr. (punkt B 6),

20. att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren
1990 och 1991 enligt vad i propositionen anförts (punkt B 6),

21. att riksdagen till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 669 900 000
kr. (punkt B 7),

22. att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren
1990 och 1991 enligt vad i propositionen anförts (punkt B 7).

Motionsförslagen

Motioner väckta med anledning av proposition
1989/90:88 bilaga 2

1989190:T30 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne Andersson
i Vårgårda (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om väganslagens storlek till Älvsborgs län,

2. att riksdagen beslutar att Bengtsfors, Dals Eds och Åmåls kommuner
i Alvsborgs län även skall omfattas av anslaget B 7 Särskilda
bärighetshöjande åtgärder.

1989190:731 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att vägverket får i uppdrag att planera och genomföra
förstärkning och beläggning av det gotländska vägnätet.

1989/90: TU27

1989I90:T32 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av minskad biltrafik,

8. att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret
1990/91 anslår 2 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 9 484 000 kr.,

9. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret
1990/91 anslår 300 100 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit
eller således 6 160 000 000 kr.,

10. att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret 1990/91
anslår 1 100 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 412 000 000 kr.,

11. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret
1990/91 anslår 518 200 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit
eller således 1 560 000 000 kr., samt att anslaget fördelas på det sätt
som anförts i motionen,

12. att riksdagen beslutar att anslagen till länsjärnvägar resp. länsvägar
skall skiljas åt,

13. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget Vägverket: Särskilda
bärighetshöjande åtgärder.

1989I90.T37 av Hans Dau (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att i enlighet med vägverkets anslagsäskande
till Drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 650 000 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vägverket endast i undantagsfall bör få överföra allmän väg till enskild
väghållning samt att då så sker anslagsbeloppet till drift och byggande
av enskilda vägar skall höjas i motsvarande grad.

1989190:740 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett tioårsprogram för
förstärkt bärighet och beläggning av grusvägar utarbetas enligt de
riktlinjer som angetts i motionen,

2. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar 1 000 000 000 kr.
till förstärkning av bärigheten och beläggning av grusvägar enligt de
riktlinjer som angetts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av enskilda vägar,

4. att riksdagen till anslaget B 6, Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar, för budgetåret 1990/91 anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 100 000 000 kr. förhöjt anslag på
582 000 000 kr.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dels överläggningar med Svenska kommunförbundet,
dels översyn av finansieringsfrågorna angående statskommunvägarna,

1989/90:TU27

6. att riksdagen beslutar sammanföra anslagen B 2, Drift och underhåll
av statliga vägar, och B 7, Särskilda bärighetshöjande åtgärder, till
ett nytt anslag Drift, underhåll och modernisering av statliga vägar att
utnyttjas enligt de riktlinjer som angetts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om program för modernisering och uppgradering av
det befintliga vägnätet,

18. att riksdagen till anslaget B 4, Byggande av länstrafikanläggningar,
för budgetåret 1990/91 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 355 000 000 kr. förhöjt anslag om 1 396 800 000 kr.,
varvid förhöjningen fördelas till delanslagen Länsjärnvägar, Kollektivtrafikanläggningar,
Miljövänliga trafikmedel och Cykelleder med de
belopp som angetts i motionen.

1989I90:T42 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

10. (delvis) att riksdagen beslutar att inga satsningar på nya motorvägar,
stora bilprojekt eller utbyggnad av storflygplatser skall få ske,

15. att riksdagen under punkt B 7, Vägverket: Särskilda bärighetshöjande
åtgärder beslutar avslå regeringens förslag på 669,9 milj.kr.,

16. att riksdagen under punkt B 6, Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar, beslutar att i förhållande till regeringens förslag öka
anslaget med 100 milj.kr. för budgetåret 1990/91,

17. att riksdagen under punkt B 3, Byggande av riksvägar, i förhållande
till regeringens förslag minskar anslaget till 1 miljard kronor för
budgetåret 1990/91.

I989I90:T45 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:N60 anförts om användningen av anslaget B 2, Drift
och underhåll av statliga vägar, för anskaffning av utrustning för
automatisk hastighetsövervakning,

3. att riksdagen — med motivering i motion 1989/90:N60 — till
Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 1 350 000 000 kr.,

4. att riksdagen — med motivering i motion 1989/90:N60 — till

Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag av 1 118 800 000 kr.,

5. att riksdagen — med motivering i motion 1989/90:N60 — till

Bidrag til drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1990/91

anvisar ett reservationsanslag av 650 000 000 kr.,

8. att riksdagen — med motivering i motion 1989/90:N60 — till
Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 6 373 000 000 kr.

Motioner framlagda under den allmänna
motionstiden 1990

1989I90.T203 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en omfördelning av
väganslagen enligt vad i motionen anförts.

1989/90:TU27

I989I90:T207 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en omfördelning av
väganslagen enligt vad i motionen anförts.

1989I90:T208 av Viola Claesson och Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrade
regler enligt vad i motionen anförts om

a) driftbidraget till trafikhuvudmännen,

b) länstrafikanslaget.

1989/90:T209 av Lennart Andersson och Sören Lekberg (båda s) vari
yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utbyggnad av infrastrukturen i södra
delen av Mälardalen.

1989I90:T210 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel för upprustning av riksväg 68.

1989/90:T212 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intensifierad satsning på kringfartsleder,

16. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 50 milj.kr. på kommunikationsdepartementets
anslag B 4 Byggande av länstrafikanläggningar,
att användas till bidrag för investeringar som ökar handikappanpassningen
och tillgängligheten i lokal och regional kollektivtrafik.

1989I90:T213 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A423 anförts om vägar och kommunikationer.

1989I90. T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

II. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kringfartsleder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om målsättning för drift och underhåll av vägar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kalkyler över olika vägprojekts samhällsekonomiska
avkastning.

I989I90. T219 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Stockholms län skall tilldelas sin rättmätiga andel av väganslagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att beräknad avkastning av
objekt skall vara styrande för ordningen över landet.

1989I90:T220 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vägnätet och bilismen måste anses vara fullt
utbyggda,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att minska vägbyggandet och förbättra vägunderhållet
på befintligt vägnät,

1989/90:TU27

10. att riksdagen beslutar att inga ytterligare motorvägar skall byggas,

18. att riksdagen beslutar att det s.k. bärighetsprogrammet avvecklas
med omgående verkan.

1989190:T223 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett utvidgat stamvägnät innebärande att Bergslagsdiagonalen
byggs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att R60 och RSO skall ingå i Bergslagsdiagonalen.

1989/90:T224 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökade väganslag till Värmland.

J989I90:T226 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas (delvis) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om väsentligt ökade ramar för infrastnikturella investeringar i Gävleborgs
län.

1989190:T228 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om väginvesteringar kontra järnvägsinvesteringar i
Dalarna.

1989190:T229 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, c, vpk) vari yrkas (delvis)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbyggnad av kommunikationerna i Södertäljeregjonen.

1989I90:T230 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av insatser för väginvesteringar och
vägunderhåll i Jämtlands län.

1989/90:T231 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
att en ny beräkningsmodell införs så att Västerbotten skall få erforderliga
medel för ökad bärighet, underhåll, beläggningar för vägarna och
för brobyggande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en omfördelning av anslaget till länsvägarna för
budgetåret 1990/91,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägarna
E79 och riksväg 88 bör ingå i ett nationellt stamvägnät,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
särskilt åtgärdsprogram för förbättringar av grusvägarna tillkommer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beredskapsanslagen för vägbyggandet.

1989/90:TU27

1989190:T235 av Roy Ottosson och Eva Goés (båda mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behoven av förbättrade vägar i Västernorrlands
län,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det olämpliga med att bygga en ny E4-bro över
Ångermanälven.

1989/90.T236 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av väginvesteringar i Västmanlands län.

1989/90:7237 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande av riksvägar och länstrafikanläggningar

i Värmlands län,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslagen för drift och underhåll av de allmänna
vägarna i Värmlands län.

1989190:1740 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om anslag på 622 milj.kr.
till särskilda bärighetshöjande åtgärder.

1989/90:T241 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att tidigare beslut om ökad bärighet och
övrig i motionen påtalad EG-anpassning på vägtransportområdet i
enlighet med det ovan nämnda rivs upp,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om anslag på 622 milj.kr.
till Särskilda bärighetshöjande åtgärder,

4. (delvis) att riksdagen beslutar att planerna på en Öresundsbro och
motorvägsprojektet ScanLink avbryts samt att detta skall gälla för
överskådlig tid.

1989/90:T243 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:N347 anförts om nödvändigheten av offensiva
insatser för att utveckla infrastrukturen i Skåne.

1989190:T244 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:A458
anförts om kommunikationerna i Kronobergs län.

1989/90:T245 av Margareta Fogelberg och andre vice talman Christer
Eirefelt (båda fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnaden av E6.

1989/90.T247 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:Jo861 anförts om Stockholms läns andel av de statliga
vägans lagen.

1989/90: TU27

1989190:T248 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de positiva effekter på miljö- och bullerområdena
som byggande av kringfartsleder ger.

1989190:T253 av Ingrid Sundberg m.fl. (m, fp) vari yrkas

2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:A461 anförts om upprustning av kommunikationerna
i södra Sverige.

1989190:7254 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (båda c) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A462 anförts om kommunikationerna i Hallands län.

1989I90.T256 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A297 anförts om fördelning av statliga anslag vad
gäller vägar och kollektivtrafik till Stockholms län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A297 anförts om att Österleden bör byggas snarast.

1989I90:T258 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av kringfartsleder.

1989/90.T301 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av att åstadkomma en Mittsverigeväg med sträckning från Göteborg till
Karesuando.

1989190:T302 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens ansvar för att leva upp till den av
riksdagen uttalade målsättningen om en tillfredsställande transportförsörjning
i landets alla delar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ytterligare 300 000 000 kr. i särskilda
väganslag för upprustning av länets riks-, läns- och enskilda vägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsbidrag till enskilda vägar.

1989/90:T303 av Birgitta Johansson och Håkan Strömberg (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av upprustning vad gäller vägarna 49
och 195.

1989190:T304 av Marianne Andersson och Bengt Kindbom (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande av länsväg 181.

1989/90:TU27

I989/90:T305 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att utöver nu gällande ramar anslå 100 000 000 kr. för beläggning av
grusvägar i Västerbottens län.

1989/90.T306 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av att snabbt fullfölja upprustningen av vägförbindelsen Norrköping—Västerås—Gävle,
den s.k. Räta linjen.

1989/90:T307 av Bo Finnkvist och Rosa-Lill Wåhlstedt (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförande av vägprojekt på väg E18 mellan
den värmländska länsgränsen och Karlskoga.

1989/90.T308 av Hans Nyhage m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att förbättra vägförhållandena i Älvsborgs län.

1989I90.T309 av Sonia Karlsson och Torsten Karlsson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
riksväg 50 Ödeshög (E4)—Vadstena—Motala—Örebro—Bergslagen ges
högre rang i det nationella vägnätet.

1989I90:T310 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att direktiv bör ges till statens
vägverk att prioritera alternativet öster om Vänern före alternativet
väster om Vänern vid den kommande utbyggnaden av den s.k. Inlandsvägen,
som i en framtid kan komma att benämnas Europaväg 88.

1989/90:T311 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
finansieringsformer för brobyggen.

1989/90:T312 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnad av Europaväg 6 till motorväg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning och nybyggnad av riks- och länsvägnätet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringsbehov av kringfartsleder.

1989/90:T313 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Västernorrlands läns regionalpolitiska behov av
bättre vägar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade kriterier vid fördelning av väganslagen.

1989I90:T314 av Per Westerberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att överföra ansvaret
för utbyggnaden av Europavägarna till vägverket centralt.

1989/90:TU27

2 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 27

1989I90:T315 av Olle Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vägutbyggnaden i Södermanlands län.

1989I90:T316 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande och underhåll av vägar i Sjuhäradsbygden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
medel för att bygga färdigt riksväg 41,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
att höja anslaget till enskilda vägar.

1989I90:T317 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1989/90:Fi304 anförts om inriktningen av det statliga väganslaget.

1989190:T318 av Lars De Geer (fg) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att statens vägverk Sr i uppdrag att snarast igångsätta
utbyggnaden av riksväg 60 genom Ludvika och att därvid utnyttja
pengar ur anslaget för byggande av riksvägar.

1989I90.T319 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inom av riksdagen beslutat anslag för väginvesteringar
tilldela Värmland anslag.

/ 989/90:T320 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att landsbygdens vägar skall prioriteras och
fördelning av medel för underhåll och upprustning av vägnätet ske,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för upprustning
och beläggning av grusvägar och att 1 000 milj.kr. årligen avsätts för
detta ändamål enligt vad i motionen anförts.

1989/90:T321 av Anders Svärd m.fl. (c, m, fp, vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksvägarna SO och 60 intas i stamvägnätet och byggs ut
som delar av en planerad "Inlandsväg".

1989I90.T322 av Ulla Berg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den
påbörjade ombyggnaden av länsväg 709 skall fullföljas.

1989190:T323 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av upprustning av länsvägnätet i Västernorrlands
län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av rättvisare fördelningsnyckel vid anslagsfördelningen
mellan länen.

1989/90:TU27

1989/90:T324 av Bengt Kindbom och Gunilla André (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beläggning av samtliga grusvägar i det allmänna
vägnätet i Skaraborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medelstilldelningen i övrigt.

1989/90:T326 av Sven-Erik Alkemark och Nils Nordh (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett snabbt förverkligande av förbifarten
på Europaväg 4 genom Vaggeryd.

1989/90:T327 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad prioritet åt utbyggnad av förbifarter och
undanröjande av flaskhalsar vid fördelning av väganslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade resurser till förbättringar av grusvägnätet.

1989190:7328 av Arne Andersson i Gamleby m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av upprustning av vägarna i Kalmar län.

1989/90:T329 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en annan fördelning av medel för upprustning
och vidmakthållande av det sekundära vägnätet i Älvsborgs län.

1989190:T330 av Anders Svärd (c) och Karl-Erik Persson (vpk) vari
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om nödvändigheten av att fullfölja upprustningen av väg 709
Loka— Kedjeåsen.

1989/90.T331 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre
villkor för cykeltrafiken.

1989/90:T332 av Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist (båda fp)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av länsvägnätet i Östergötland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tvärförbindelse Kinda—Åtvidaberg—Valdemarsvik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riksväg 50 mellan Örebro och Norrköping,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbifart vid Söderköping.

1989/90:TU27

1989/90:T333 av Nils Nordh (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av förverkligande av förbifarterna på riksväg 26 genom Gislaved och
Smålandsstenar.

1989I90.T334 av Elisabeth Persson (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar
om ett statligt anslag på 40 000 000 kr. till utbyggnaden av
spårvägsbanvall i Norrköping.

1989I90:T335 av Mats Lindberg och Leif Marklund (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av reglerna för användning av dubbdäck.

1989/90:T336 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad
användning av dränasfalt som slitlager på starkt trafikerade vägar.

1989I90:T337 av Elver Jonsson och Bengt Rosén (båda fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att snarast färdigställa väg 181, Falköping—Herrljunga—Vårgårda.

1989/90:T338 av Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att användning av dubbdäck

återinförs enligt tidigare gällande regler.

1989190:7339 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om begränsning av användning av dubbdäck,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upplysningskampanj angående dubbfria vinterdäck.

1989190:T340 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att begära förslag hos regeringen om åtgärder så att Dackeleden
kommer till stånd som genomfartsled Växjö—Målilla—Linköping
senast år 1995 enligt vad i motionen anförts.

1989/90:T341 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen
av medel vad gäller underhåll till landets olika län, med
beaktande av speciella behov av politisk styrning till län som Västernorrlands
län.

1989/90:T342 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar öka anslaget till cykelbanor till
200 000 000 kr. enligt vad i motionen anförts.

1989I90.T343 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:Jo821 anförts
om ändrad sträckning av Europavägarna E4 och E75 genom Sundsvalls
centrum.

1989/90:TU27

1989/90:T344 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A443 anförts om en annan fördelning av anslagen till
upprustning och underhåll av grusvägar.

1989I90:T346 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson (båda m)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färdigställande av länsväg 181,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om projekt som berör mer än ett län.

1989190:7347 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar för budgetåret 1990/91 anvisa ett extra
anslag om 100 milj.kr. för underhåll och upprustning av vägnätet i
Jämtlands län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda brofonder.

1989190:T348 av Evert Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
utredning tillsätts med syfte att samordna byggandet av gång- och
cykeltrafikleder med vägbyggandet och underhållet och att därvid
också finansieringen utreds enligt vad i motionen anförts.

1989I90:T349 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
upprustning och bättre underhåll av grusvägnätet.

1989/90:T350 av Rosa Östh (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
landsbygdens vägar skall tilldelas medel för underhåll och upprustning
enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för upprustning
och beläggning av grusvägar och att 1 000 milj.kr. årligen avsätts för
detta ändamål.

1989I90:T351 av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett vägpaket för
Västernorrlands län i syfte att nå en vägstandard jämförbar med övriga
landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade grunder för fördelning av väganslag.

1989190:T352 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om E3/E18 och ökade väganslag för upprustning av
vägnätet i Västmanland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en upprustning av Berslagsdiagonalen, riksväg
68.

1989/90:TU27

1989I90:T353 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
stoppa motorvägbygget i Halland åtminstone tills järnvägen är utbyggd
till dubbelspår från Oslo till Malmö.

1989I90:T410 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafiksäkerhetens flaskhalsar.

I989/90:T424 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att trafiken separeras.

1989I90:T432 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsbidragen till gång- och cykelvägar.

1989I90.T531 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas (delvis) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att komma till rätta med bil- och tågpåkörningar av ren i
bl.a. Norrbottens län.

1989I90:T532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar att anslagen för länsvägar och länsjärnvägar
skall skiljas åt enligt vad i motionen anförts.

1989I90.TV28 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utbyggnaden av kollektivtrafiken i Göteborg.

Motioner väckta med anledning av proposition
1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet

1989I90:A52 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade väg- och järnvägsinvesteringar
och andra infrastrukturella satsningar i Kristianstads län.

1989/90:A61 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär särskilda medel för vägnätet i
Värmland.

1989I90.A65 av Margareta Gard (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny vägsträckning som förbinder Norrland
med Västsverige, den s.k. Bergslagsdiagonalen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en upprustning och ombyggnad av vägarna 68,
71, 297 samt 1053.

1989190:A67 av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att en Bergslagsdiagonal etableras i syfte att stärka regionens
infrastruktur och allmänna utveckling.

1989/90: TU27

1989/90:A68 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett tioårigt program
för upprustning, förstärkning och beläggning av länsvägnätet i Norrbotten,

6. att riksdagen beslutar anvisa 200 milj.kr. för budgetåret 1990/91
för upprustning av vägnätet i Norrbottens län.

1989I90:A69 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustningen av länsvägarna i Västernorrlands
län.

1989190:A90 av Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en "Bergslagsdiagonal" mellan Norrland
genom Bergslagen till Örebro.

1989/90:A94 av Görel Thurdin (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av kommunikationsnäten
i skogslänen och förslag till åtgärder.

1989I90:A101 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör utarbeta en ändrad fördelningsmodell
för väganslagen så att Stockholms län Sr en ökad andel
av dessa.

1989/90:A117 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar anslå 300 milj.kr. för satsning på vägarna i
sydöstra Sverige.

1989/90. A118 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

41. att riksdagen hos regeringen begär att riksdagen föreläggs ett
tioårigt program för förstärkning och beläggning av grusvägar inom
länsvägnätet samt beslutar anvisa 1 000 000 000 kr. för budgetåret
1990/91 för detta ändamål.

JÄRNVÄGSTRAFIK
Propositionsförslagen

Proposition 1989/90:88 bilaga 2

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska
frågor bilaga 2 (kommunikationsdepartementet) under avsnitt Järnvägstrafik,
punkterna D 1 —D 4 (s. 261—264)

1. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 2 784 000 000
kr. (punkt D 1),

1989/90:TU27

2. att riksdagen godkänner att en kostnadsram på 2 895 000 000 kr.
för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret 1991 (punkt
D 1),

3. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna ramen för
banverkets upplåning i riksgäldskontoret år 1991 (punkt D 1),

4. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 864 000 000 kr. (punkt D 2),

5. att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan anslagen D 1
och D 2 (punkt D 2),

6. att riksdagen till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 189 000 000
kr. (punkt D 3),

7. att riksdagen till Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 68 000 000 kr.
(punkt D 4).

Proposition 1989/90:100 bilaga 8

Regeringen föreslår i budgetpropositionens bilaga 8 (kommunikationsdepartementet)
under avsnitt Järnvägstrafik, punkterna D 5—D 8 (s.
78-80 och s. 89-91)

1. att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 11 052 000 kr. (punkt D 5),

2. att riksdagen godkänner en kostnadsram på 11 374 000 kr. för
kalenderåret 1991 (punkt D 5),

3. att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 37 600 000 kr. (punkt D 6),

4. att riksdagen till Ersättning till statens järnvägar för utveckling av
godstrafik för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
445 000 000 kr. (punkt D 7),

5. att riksdagen till Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr. (punkt D 8).

Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen
anförts om mål för statens järnvägar (s. 80—89).

Motionsförslagen

Motioner väckta med anledning av proposition
1989/90:88 bilaga 2

1989I90:T27 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ytterligare tidigareläggning av snabbtåget Stockholm—Sundsvall.

1989I90:T28 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt
järnvägstrafik på NKlJ-banan.

1989/90: TU27

1989190:T29 av Kjell Ericsson m.fl. (c, vpk) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
upprustning av NKlJ-banan.

1989190:732 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
för budgetåret 1990/91 anslår 816 000 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 3 500 000 000 kr.,

16. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret
1990/91 anslår 1 636 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller
således 2 500 000 000 kr.,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användningen av anslaget Ersättning till banverket
för vissa kapitalkostnader,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslaget Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar.

1989190:733 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NKlJbanan.

1989190:T34 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förverkligandet av Svealandsbanan till Karlstad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förverkligandet av Nykroppaprojektet.

1989/90:T36 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av NKlJ-banan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
finansieringen av upprustningen av NKlJ-banan bör ske genom de
extra medel som moderata samlingspartiet föreslagit för upprustning av
vägar och järnvägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att — om
moderata samlingspartiets förslag avslås — en upprustning av NKlJbanan
bör ske genom medel för infrastrukturen.

1989190:T39 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering
av Mälarbanan.

1989190:T40 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförande av vissa järnvägsprojekt,

10. att riksdagen till Utvecklingsinsatser på godstransportområdet för
budgetåret 1990/91 anvisar 100 000 000 kr.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kombitrafikterminaler,

1989/90: TU27

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnaden av det svenska snabbtågnätet både
på kort och lång sikt.

1989I90:T42 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

11. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att undersöka konsekvenserna
av de lönsamhetskrav som ålagts SJ,

12. att riksdagen beslutar att SJs ledning inte skall vara kommersiellt
utan politiskt och fackmässigt inriktad,

13. att riksdagen under punkt D 1, Drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar, beslutar anslå 4 miljarder kronor för budgetåret
1990/91,

14. att riksdagen under punkt D 2, Nyinvesteringar i stomjärnvägar,
beslutar anslå 3 miljarder kronor för budgetåret 1990/91.

1989I90:T45 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen — med motivering i motion 1989/90:N60 — till
Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 1 350 000 000 kr.

Motioner framlagda under den allmänna
motionstiden 1990

1989I90:T203 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den spårbundna trafiken.

I989I90.T204 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att järnvägen blir dubbelspårig
mellan Karlstad och Stockholm,

2. att riksdagen hos regeringen begär snabbtåg mellan Karlstad och
Stockholm,

3. att riksdagen hos regeringen begär att järnvägen mellan Hagfors
och Karlstad byggs om till normal spårvidd och att samhället/staten tar
över ansvaret för den bandelen.

1989190:7205 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
heltäckande plan över kommunikationerna i Västerdalälvens dalgång
snarast bör festläggas och publiceras, så att nuvarande hämsko på
dalgångens utveckling undanröjs.

1989/90:T206 av Bengt Hurtig (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade
kommunikationer med Murmanskregionen.

1989I90:T207 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utbyggnad av västkustbanan mellan Malmö
och Göteborg,

1989/90:TU27

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en elektrifiering av järnvägslinjen mellan Malmö
och Ystad,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
övrigt anförts om järnvägstrafik i Skåne.

1989I90.T208 av Viola Claesson och Bertil Måbrink (båda vpk) vari
yrkas

2. att riksdagen beslutar om ett projekt för försöksjämvägar,

3. att riksdagen beslutar om ett statligt anslag på 175 000 kr. till
föreningen Dellenbanans Vänner.

1989I90:T210 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av banåtgärder för järnvägssträckningen
Frövi—Avesta—Krylbo—Storvik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av satsning på snabba förbindelser till
Stockholm och direktförbindelse till Arlanda.

1989/90.T212 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring av affärsverket SJ till aktiebolag.

1989190:T213 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A423 anförts om vägar och kommunikationer.

1989I90:T219 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att banverket erhåller medel för erforderliga
järnvägsinvesteringar i Stockholmsregionen och Mälardalen.

1989I90:T223 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp) vari
yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att snabbtågen måste göra uppehåll i Hallsberg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Mälarbanans sträckning och tidsplan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fullständig utbyggnad av Svealandsbanan.

1989190:T224 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om upprustningsbehovet av järnvägen Svan skog—Åmål,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inlandsbanan,

1989/90:TU27

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustningsbehovet av NKlJ-banan.

I989I90:T225 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att omklassificering av järnvägssträckor skall
ske genom riksdagsbeslut,

6. att riksdagen beslutar att Bohusbanan skall återföras till stomjärnvägsnätet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Bohusbanans utveckling,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till justering av SJs
soliditetsmål enligt vad i motionen anförts.

1989/90.T226 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas (delvis) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om väsentligt ökade ramar för infrastrukturella investeringar i Gävleborgs
län.

1989190:T228 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar behålla Borlänge—Mora, Borlänge—Malung
och Borlänge—Gävle i stomnätet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Västerdalsbanan,

3. att riksdagen beslutar att sträckan Sälen—Särna—Idre byggs ut i
en etapp,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bandelarna Mora—Älvdalen, Mora—Vansbro—
Lesjöfors och Malung—Torsby.

1989I90:T229 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, c, vpk) vari yrkas (delvis)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbyggnad av kommunikationerna i Södertäljeregjonen.

1989I90:T230 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den av SJ beslutade upprustningen av bansträckan
Östersund—Storlien påbörjas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inlandsbanan.

1989I90:T231 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda förutsättningarna för byggandet av
Bottniabanan och därmed även pröva alternativa finansieringsvägar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inlandsbanan fortsättningsvis bör erhålla
statligt ekonomiskt stöd.

1989/90:TU27

1989I90:T233 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med nytt förslag
beträffande anslaget inom kommunikationsdepartementet D 7 Ersättning
till statens järnvägar för utveckling av godstrafik enligt vad i
motionen anförts.

1989190:T235 av Roy Ottosson och Eva Goés (båda mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ostkustbanan skall byggas ut till Örnsköldsvik
och Umeå under 1990-talet och att ett särskilt anslag i
statsbudgeten inrättas för detta ändamål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skyndsamt inrätta s.k. snabbtåg mellan Stockholm
och Härnösand,

3. att riksdagen beslutar att banan Sundsvall—Långsele åter införs i
stomnätet och att fullgod trafik skall upprätthållas där enligt vad i
motionen anförts.

1989I90:T236 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Mälarbanan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fullföljande av utbyggnaden av Bergslagspendeln.

1989/90:T237 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stomjärnvägen Laxå—Charlottenberg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det s.k. Vålbergspåret,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den s.k. Svealandsbanan, delarna väster om
Örebro,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om NKlJ-banan Hagfors—Deje,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det s.k. Nykroppaprojektet.

1989/90:T241 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att minska SJs
affärsmässiga befogenheter.

1989I90:T243 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:N347 anförts om nödvändigheten av offensiva
insatser för att utveckla infrastrukturen i Skåne.

1989/90:T245 av Margareta Fogelberg och andre vice talman Christer
Eirefelt (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av vidgade anslagsramar för banverket
med avseende på bl.a. västkustbanans dubbelspår.

1989/90:TU27

1989190:T246 av Pär Granstedt och Karin Söder (båda c) vari yrkas

2. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om järnvägsförbindelse till Arlanda,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya fjärrtågstationer i Stockholmsregionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om järnvägsförbindelse till Kapellskär,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en upprustning av Nynäsbanan.

1989/90:T247 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:Jo861 anförts om åtgärder som stimulerar godstransporter
på järnväg och med kombitrafik.

1989/90.T251 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en snabb och kraftig utbyggnad av snabbtågssystemet
för att erbjuda ett fullgott alternativ till flygtrafik på medeldistanssträckor.

1989/90:T252 av Claes Roxbergh och Elisabet Franzén (båda mp) vari
yrkas

5. att riksdagen till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1990/91 anslår 2 500 000 kr.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att banverket skall bekosta såväl underhåll som
reinvesteringar på alla offentligt ägda järnvägar och att dessa kostnader
inte skall övervältras på län, landsting och kommuner.

1989190:T253 av Ingrid Sundberg m.fl. (m, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A461 anförts om utbyggnad av västkustbanan mellan
Göteborg och Malmö till dubbelspår,

2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:A461 anförts om upprustning av kommunikationerna
i södra Sverige.

1989I90:T254 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (båda c) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A462 anförts om kommunikationerna i Hallands län.

1989190:T256 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A297 anförts om behov av fortsatt utbyggnad av spårbunden
trafik i Stockholms län, även efter det att nu påbörjade projekt
är färdiga.

1989I90:T257 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:Bo250 anförts om utbyggnad av dubbelspårig järnväg
Oslo—Göteborg—Malmö—Köpenhamn.

1989/90:TU27

1989I90:T319 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre kommunikationer för Värmland i samband
med investeringar i Svealandsbanan och Mälarbanan samt banorna
Karlstad—Kil—Göteborg och Karlstad—Charlottenberg—Oslo.

1989/90:T342 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att SJ skall underlätta och
förbilliga transport av cyklar enligt vad i motionen anförts.

1989/90:T501 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en positiv medverkan av SJ för en bättre service i kollektivtrafiken i
Stockholms län.

1989190:7502 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om investeringar i Norge—Vänerlänken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att göra Herrljunga till ett resecentrum
för Älvsborgs län,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tåguppehåll i Vårgårda,

6. att riksdagen — därest yrkande 3 avslås — som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om SJs och banverkets
ansvar för matartrafik till snabbtågen.

1989/90:T503 av Karin Israelsson och Stina Eliasson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utnämning av inlandsbanan till nationaljärnväg.

1989190:T504 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari
yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medelsbehov för kust-till-kust-banan i
Kalmar län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett resurstillskott av 150 000 000 kr.
för investeringar i och utveckling av länsjärnvägarna i Kalmar län.

1989I90:T505 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
genomförande av snabbtågsprojektet Stockholm—Sundsvall.

1989/90:T506 av Evert Svensson m.fl. (s, nri, fp, c, vpk, mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en upprustning av Bohusbanan med förlängning
till Norge.

1989190:T507 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
klassificeringen av Blekinge kustbana.

1989/90: TU27

1989I90:T508 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
den fortsatta utbyggnaden av Bergslagspendeln bör fullföljas.

1989/90.T509 av Birger Andersson och Rosa Östh (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till utbyggnad och finansiering
av en Mälarbana enligt vad i motionen anförts.

1989/90:T510 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna den interregionala betydelse som
banan Mjölby—Motala—Hallsberg har.

1989I90:T512 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sowagnsförbindelse mellan Stockholm och Blekinge.

1989/90:T513 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om person- och godstrafik
på järnväg i glesbygd.

1989I90.T514 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att järnvägslinjen Uddevalla—Herrljunga
(Borås) bör rustas upp och att inga försämringar sker i turtäthet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att järnvägslinjen Göteborg—Borås
byggs ut till dubbelspår för att möjliggöra pendeltrafik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att västkustbanan förses med dubbelspår i hela
sin längd Göteborg—Malmö,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av satsning på Götalandsbanan och
kust-till-kustbanan och att en kompletterande utredning och analys
sker av dessa järnvägslinjers utvecklingsmöjligheter.

1989/90.T515 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att SJ får
i uppdrag att ordna en förbindelse med snabba bussar Ludvika—Västerås
till dess Bergslagspendeln på järnväg kunnat etableras.

1989/90.T516 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förutsättningarna för västsvensk jämvägssatsning med Herrljunga som
järnvägens centrum i Älvsborgs län.

1989/90.T518 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att tillskjuta särskilda statliga medel för att investeringarna i
Bergslagspendeln skall kunna förverkligas enligt planerna.

1989/90:TU27

1989I90:T519 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
platsen för framtida sydliga terminaler för att kombitrafik prövas med
hänsyn till utvecklingen i sydöstra Sverige.

1989/90:T521 av Lennart Brunander (c) vari yrkas (delvis) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om satsningar och nyinvesteringar av banor, vagnar och tågtrafik, för
järnvägarna Borås—Göteborg, Borås—Vänersborg, Borås—Varberg,
kust-till-kustbanan och den nya Götalandsbanan.

1989I90:T522 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stamnätets huvudsträcka prioriteras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
banverket tillsammans med SJ, berörda länsstyrelser, länstrafikbolag
och kommuner bör få i uppdrag att undersöka en alternativ finansiering
för en utbyggd och upprustad västkustbana.

1989I90:T523 av Sven-Olof Petersson och Roland Larsson (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre järnvägsförbindelser för sydöstra Sverige,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att ta fram erforderliga beräkningar och beslutsunderlag som
kan anses nödvändiga för ett kommande avgörande beslut om en
sydostkustbana.

1989/90:7524 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning
av länsjärnvägarna i Kalmar län.

1989/90:7525 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Västerdalsbanan bör byggas ut,

2. att riksdagen beslutar om särskilt anslag till utbyggnad av Västerdalsbanan
enligt vad i motionen anförts.

1989/90:7526 av Ivar Franzén m.fl. (c, m, fp, mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnaden av västkustbanan till dubbelspår.

1989/90:7529 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av bättre järnvägstransporter på järnvägslinjen Karlskrona/Kalmar
—Alvesta—Göteborg.

1989/90:7530 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
järnvägen Göteborg—Mellerud—Kornsjö bör rustas upp.

1989/90: TU27

3 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 27

1989190:7531 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas (delvis) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att komma till rätta med bil- och tågpåkörningar av ren i
bl.a. Norrbottens län.

1989I90:T532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret
1990/91 anslår 2 500 000 000 kr.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att SJs soliditetskrav bör vara 30 %,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att SJs målsättning skall vara att utveckla ett
rikstäckande järnvägssystem som blir tillgängligt för så många som
möjligt och att målsättningen därvidlag skall vara att varje kommun
skall ha åtminstone en järnvägsstation i drift,

11. att riksdagen beslutar att SJs målsättning skall innefatta att
utveckla lågprissystem baserat på marginalkostnaden för främst studerande,
barnfamiljer och pensionärer, m.m. enligt vad i motionen
anförts,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att banverket skall bekosta såväl underhåll som
reinvesteringar på alla offentligt ägda järnvägar och att dessa kostnader
inte skall övervältras på län, landsting och kommuner,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklad godstrafik på järnväg,

19. att riksdagen beslutar införa ett nytt anslag Bidrag till stickspår
och lastvagnstrafik m.m. för kommande budgetår och att till detta
anslå 200 milj.kr. i ett första steg,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksjärnvägar
enligt vad i motionen anförts,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den inriktning som en utbyggd järnvägstrafik bör
ha i landets olika delar,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Bottniabanan längs Norrlandskusten skall
byggas ut från nuvarande ostkustbanan/Ådalsbanan till Örnsköldsvik,
Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en sydlig ostkustbana skall byggas ut från
Norrköping eller Linköping till Västervik, Oskarshamn, Kalmar och
Karlskrona samt att denna därefter skall övergå i en utbyggd Blekingekustbana
och delvis ny sträckning genom Skåne till Malmö.

I989/90.T533 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
satsning på tågtrafiken i Västsverige.

1989190:T534 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen skall tillsätta en regional utredning

1989/90: TU27

med tids- och kostnadsplan för att säkerställa utvecklingen av den
spårbundna kollektiva trafiken i Skaraborgs län på sätt som motiverats
i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att persontrafiken på Karlsborgsbanan skall sättas
i gång igen.

1989/90.T535 av Barbro Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att järnvägen till och från Hargshamn införs i stomnätet samt att
ståndpunkterna om medelstilldelning beaktas i den kommande investeringsplaneringen.

1989/90:T536 av Görel Thurdin och Börje Hörnlund (båda c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att tillsätta en parlamentarisk utredning
som bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt näringsliv samt
kommun- och länsföreträdare utreda en ostkustbana med sträckning
efter Norrlandskusten fram till Luleå.

1989/90:T537 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ökade satsningar på järnvägen bör prövas med
hänsyn till nyttan för samhället och miljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Götalandsbanan bör ingå i långsiktsplanen
1994—2003 för stomjärnvägsnätet.

1989/90:T539 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en förlängd ostkustbana utefter Norrlandskusten.

1989/90:T540 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att projekten Mälarbanan och Svealandsbanan fullföljs i sin helhet.

1989190:T541 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om planskilda korsningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ombyggnad av väg/järnvägskorsningen i Vretstorp.

1989/90:T542 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens
ansvar för satsningar på infrastruktur i Bergslagen.

I989/90:T543 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statligt stöd till inlandsbanan med sidolinjer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om teknisk förnyelse av såväl vagnar som tågsäkerhet,

1989/90:TU27

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av inlandsbanans stationer till resecentra.

1989190:7544 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anvisa erforderliga medel för en upprustning
av Blekinge kustbana till den standard som anges i "Blekingevisionen",

2. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar 200 000 000 kr. till
upprustningen av Blekinge kustbana.

1989190:T545 av Bengt Hurtig (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energisnål asynkronmotordrift vid spårbunden
trafik,

2. att riksdagen till SJs maskindivision anslår ett särskilt stimulansbidrag
på 10 000 000 kr. för utredning och inköp av lok med den i
motionen beskrivna asynkronmaskintekniken avsedd att användas
inom malmtågstrafiken.

1989/90:T546 av Bengt Hurtig (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkning av norra stambanan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om röda avgångar norr om Ånge,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bygga en ostkustbana.

1989I90:T547 av Maggi Mikaelsson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkning av norra stambanan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återinsätta Lapplandspilen och sovvagnar till
Skellefteå i trafik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om röda avgångar norr om Ånge,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsningar på inlandsbanan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att flytta godshanteringen från Umeå till Vännäs,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bygga ostkustbanan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om snabbtåg till Lycksele.

1989/90:T548 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av bandelen Kil—Charlottenberg.

1989/90:TU27

1989/90:7549 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen tiil känna vad i motionen anförts om möjligheterna
att underlätta för allmänheten att besöka statens järnvägsmuseet i
Gävle.

1989/90:T550 av Per Stenmarck och Rolf Clarkson (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utbyggnad av västkustbanan mellan Malmö
och Göteborg.

1989/90:T551 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening'ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljövänliga
transporter.

1989190:7552 av Karin Starrin och Stina Eliasson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att ytterligare en dubbeltur sätts in
längs norra stambanan,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om snabbtåg
längs norra stambanan.

1989/90:7553 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av dubbelspår på västkustbanan.

1989190:7554 av Olle Östrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
järnvägsmuseet skall vara kvar i Gävle.

1989190:7555 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen — med motivering i motion 1989/90:A444 — hos
regeringen begär att en utbyggnad av västkustbanan mellan Göteborg
och Malmö över Helsingborg till dubbelspår snarast genomförs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motion 1989/90:A444 anförts om upprustning av järnvägar i Skåne.

1989/90:7556 av Görel Bohlin (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till byggande och
finansiering av en Mälarbana på sätt som i motionen framförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
sådan bana bör ges högsta prioritet.

1989/90:7557 av Krister Skånberg m.fl. (mp, fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en snabbutredning om försöksjärnvägar tillsätts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om verksamhet som kan främja järnvägens utveckling,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Järnvägsföreningen Dellenbanans vänner

1989/90:TU27

skall ersättas för hälften av de underhållskostnader som föreningen tog
på sig för att kunna trafikera banan under jubileumssommaren 1988,
dvs. med 167 500 kr.

1989/90.T558 av Elisabeth Persson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av banvallen mellan Mjölby och
Hallsberg.

1989/90:T559 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Blekinge kustbana och dess framtida utveckling.

1989/90:T560 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Alvesta som en viktig knutpunkt för den framtida järnvägstrafiken.

1989/90:T56I av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att till Ersättning till statens järnvägar för utveckling
av godstrafik för budgetåret 1990/91 anvisa 445 milj.kr.

1989/90:T563 av Stig Bertilsson och Arne Andersson i Ljung (båda m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelsen i Älvsborgs
län får i uppdrag att utreda effekterna av persontrafik på järnväg
med tåguppehåll i Vårgårda.

1989I90:T626 av Pär Granstedt och Rosa Östh (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överföring av godstrafik till och från Finland genom
Sverige till järnväg och järnvägsfärja via Hargshamn och, på sikt,
Kapellskär.

Motioner väckta med anledning av proposition
1989/90:66 om särskilda regionalpolitiska insatser i
Blekinge m.m.

1989I90:A9 av Bertil Måbrink m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att staten skall ta det fulla ekonomiska
ansvaret för en upprustning av Blekinge kustbana till den standard
som anges i "Blekingevisionen",

3. att riksdagen för budgetåret 1990/91 beslutar anslå 200 000 000
kr. till upprustning av Blekinge kustbana.

1989/90.A12 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det statliga stödet till utveckling av järnvägstrafiken
i sydöstra Sverige.

1989/90.A13 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att 500 milj.kr. avsätts till ombyggnad och
elektrifiering av Blekinge kustbana under perioden 1990—1995,

5. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Blekinge kustbana skall förbli en stombana,

1989/90:TU27

6. att riksdagen beslutar att ytterligare minst 30 000 000 kr. skall
tillföras anslaget Köp av interregional persontrafik på järnväg på
Blekinge kustbana under budgetåret 1990/91,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utvecklingen av trafiken på Blekinge kustbana
skall samordnas med lokala och regionala intressen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den framtida utvecklingen av järnvägstrafiken i
sydöstra Sverige.

Motioner väckta med anledning av proposition
1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet

1989/90:A52 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

3. (delvis)* att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade väg- och järnvägsinvesteringar
och andra infrastrukturella satsningar i Kristianstads län.

1989190:A61 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
vissa järnvägspolitiska insatser för länet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafiken mellan Stockholm och Oslo.

1989/90:A75 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp) vari
yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande av Mälarbanan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överförande av viss järnvägsdel till stomjärnvägsnätet.

1989I90.A87 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Bergslagspendelns färdigställande.

1989/90:A90 av Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att järnvägsprojekten Mälarbanan och
Svealandsbanan fullföljs.

1989/90:A94 av Görel Thurdin (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om Bottniabanan och
dess finansiering.

1989/90:A106 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av omfattande investeringar i järnvägssystemets
återuppbyggnad i hela landet.

1989I90.A107 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunikationerna i sydöstra Sverige.

1989/90:TU27

1989/90:A111 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en utredning
tillkallas med direktiv att utreda det framtida järnvägsnätet enligt vad i
motionen anförts.

1989I90:A117 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar anslå 400 milj.kr. för en upprustning av
kustbanan i Blekinge.

Utskottet

RESURSBEHOV OCH
FINANSIERINGSFORMER

1 Allmän bakgrund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen fastställde år 1988 grunderna för trafikpolitiken för 1990-talet.
Det övergripande målet för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna
och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker
och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Det övergripande målet har vidareutvecklats i fem delmål
som gäller tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö och regional
balans.

Planering av och beslut om investeringar och underhåll av infrastrukturen
skall enligt det trafikpolitiska beslutet i princip vara organisatoriskt
åtskilda från beslut som rör själva produktionen av transporterna.
Statsmakternas beslut om fördelning av resurser mellan de olika
trafikgrenarna skall bygga på en samordnad och långsiktig investeringsplanering.

Det trafikpolitiska beslutet innebar att det samhällsekonomiska planeringssystemet
för vägar delvis förändrades. Planeringssystemet för
investeringar i länsvägar utvidgades i beslutet till att omfatta även
länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar. För järnvägen introducerades
ett nytt planeringssystem baserat på samhällsekonomiska principer.
Trafikhuvudmännen fick ansvaret för all lokal och regional
kollektivtrafik.

• Enligt riksdagens beslut skall en utvärdering av det trafikpolitiska
beslutet ske år 1992. Det är mot denna bakgrund, enligt departementschefen,
för tidigt att nu ta ställning till utformningen av trafikpolitiken
i alla dess delar efter år 1992. Mot bakgrund av att resursbehoven
inom olika delar av infrastrukturen är mycket stora samt det förhållandet
att det inte är möjligt att under överskådlig tid anslå nödvändiga

1989/90: TU27

resurser över stadsbudgeten anser departementschefen att det redan nu
bör slås fest att en vidareutveckling av nuvarande planerings- och
finansieringsformer bör ske i syfte att långsiktigt trygga infrastrukturen
i ett näringspolitiskt perspektiv. Han avser därmed en vidareutveckling
av bl.a. den samordnade investeringsplaneringen för att möjliggöra att
de resurser som allokeras till infrastrukturen används på ett effektivt
sätt. Vidare bör man finna former för avgiftsfinansiering och en ökad
direkt medverkan av näringslivet i finansieringen av infrastrukturen.

För att detta skall bli möjligt kan det enligt departementschefen bli
nödvändigt att göra vissa förändringar av nuvarande förutsättningar för
trafiken. För järnvägen kan det t.ex. i framtiden bli aktuellt att öppna
möjligheten för olika intressenter att investera i, äga och driva nya
järnvägslinjer. Krav kan vidare komma att ställas på vissa modifieringar
av nuvarande regler vad gäller t.ex. rätten att äga och ta ut avgifter
för vägar och broar.

Den samordnade investeringsplaneringen inom transportsektorn
skall enligt propositionen vidareutvecklas. Det framhålls att denna
planering är ett viktigt instrument för att kunna bedöma olika investeringsstrategier
och för att kunna göra avvägningar mellan olika delsektorer.

Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut skall grundprincipen vara att
de avgifter som tas ut av trafiken som ersättning för utnyttjandet av
infrastrukturen skall täcka de totala samhällsekonomiska kostnader
som trafiken ger upphov till. I beslutet angavs att principerna för
kostnadsansvaret med jämna mellanrum bör ses över mot bakgrund av
samhällsutvecklingen. Regeringen avser inom kort att initiera en uppföljning
av kostnadsansvaret inom trafiksektorn.

Utskottets ställningstagande

Samordnad invesieringsplanering

Av propositionen framgår att regeringen anser att en vidareutveckling
av den samordnade investeringsplaneringen är nödvändig. Denna planering
är enligt propositionen ett viktigt instrument för att man skall
kunna bedöma olika investeringsstrategier och göra avvägningar mellan
olika delsektorer.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut har samhället ansvar för att de
trafikanläggningar som behövs för allmänna transportbehov kommer
till utförande. På grund av infrastrukturens strategiska betydelse för
hela samhällsutvecklingen är det naturligt att den byggs ut med ledning
av samhällsekonomiska bedömningar. Varken riksdag eller regering
kan annat än i undantagsfall ta ställning till enskilda åtgärder i
transportsystemet. Det är därför nödvändigt att delegera besluten till de
organ som svarar för den löpande verksamheten. En långtgående
delegering från riksdag och regering av beslutanderätten i frågor av
central betydelse måste kombineras med en väl utvecklad målstyrning.

Vare sig det föreligger utbytbarhet eller inte mellan investeringar
inom olika trafikgrenar konkurrerar de om gemensamma resurser.

1989/90:TU27

Inför de sektorövergripande avvägningar som behöver göras av riksdag
och regering finns det behov av samhällsekonomiska utvärderingar av
sådana åtgärder som i väsentlig grad kan förväntas påverka trafikutvecklingen
och fördelningen av trafik mellan olika trafikslag.

Utskottet anser att dagens system för samordnad investeringsplanering
inte ger statsmakterna ett tillräckligt underlag för de beslut om
investeringarnas storlek och fördelning mellan olika trafikslag som
statsmakterna måste Satta.

Av det anförda följer att utskottet inte har någon erinran mot att
den samordnade investeringsplaneringen vidareutvecklas. Utskottet
som anser att det är angeläget att detta arbete bedrivs skyndsamt
förutsätter att regeringen för riksdagen redovisar resultatet av utvecklingsarbetet
så snart det föreligger.

Ökad konkurrens, nya ägarformer m.m.

I motion T38 (fp) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna betydelsen
av en avreglering inom infrastruktur- och trafikområdena. Enligt
motionärerna kan man utan omfattande utredningar bryta ner återstående
del av det statliga gods- och persontrafikmonopolet på järnvägen.
Om en trafikanordnare vill konkurrera med SJ bör det också prövas
på stomnätet.

I motion T40 (c) framhålls att SJ i dag i princip har monopol på
godstransporter på järnväg. Motionärerna anser att möjligheter bör
skapas för andra seriösa aktörer än SJ att bedriva godstrafik på
länsjärnvägarna. Även på stomjärnvägarna bör andra transportörer
kunna få bedriva godstrafik mot erläggande av avgifter till banverket.

I motion T42 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar dels att privata
företag inte skall tillåtas att investera i, äga och driva nya järnvägslinjer,
dels att privata företag inte skall tillåtas överta, köpa eller ansvara
för vägar och vägtullar samt broar och brotullar.

I motion T240 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att privata företag
inte skall tillåtas styra investeringar på trafikområdet.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut har på stomnätet SJ trafikeringsrätten
för såväl person- som godstrafiken. Trafikhuvudmännen kan
dock på kortare avgränsade delar av stomnätet få viss trafikeringsrätt
för sådan persontrafik som är av lokal och regional karaktär. På
länsjärnvägarna har trafikhuvudmännen trafikenngsrätten för persontrafiken
och SJ för godstrafiken. Om SJ eller trafikhuvudmännen inte
vill utnyttja trafikeringsrätten kan regeringen överlämna den till andra
trafikutövare.

Av propositionen framgår att det för att möjliggöra en ökad direkt
medverkan av näringslivet i finansieringen av infrastrukturen kan bli
nödvändigt att göra vissa förändringar av nuvarande förutsättningar för
trafiken. För järnvägen kan det t.ex. i framtiden komma att bli aktuellt
att öppna möjligheten för olika intressenter att investera i, äga och
driva nya järnvägslinjer. För vägsektorn kan också komma att ställas
krav på vissa modifieringar av nuvarande regler vad gäller t.ex. rätten
att äga och ta ut avgifter för vägar och broar.

1989/90:TU27

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det kan vara
lämpligt att pröva alternativa ägar- och drifitformer för nya järnvägslinjer.
Detta kan t.ex. bli aktuellt för Arlandabanan. Regeringen har
nämligen i sitt uppdrag till banverket att förhandla fram en finansieringslösning
som inte belastar statsbudgeten gett banverket möjlighet
att överväga alternativt huvudmannaskap för såväl banan som trafiken.

I samband med den utvärdering av det trafikpolitiska beslutet som
skall göras år 1992 kan det enligt utskottets mening vara lämpligt att
göra en bedömning av hur nuvarande regler om trafikenngsrätten har
fungerat. Av det anförda följer att yrkandena i motionerna T38 (fp)
och T40 (c) till en del redan är tillgodosedda. De avstyrks av utskottet
som lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen i denna del.

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion T42 (vpk) att
privata företag inte skall tillåtas att investera i, äga och driva nya
järnvägslinjer. Om riksdagen fattar ett sådant beslut skulle möjligheterna
att utveckla en konkurrenskraftig järnvägstrafik allvarligt försvåras.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom yrkandet i motion T42
(vpk) att riksdagen skall besluta att privata företag inte skall tillåtas
överta, köpa eller ansvara för vägar och vägtullar, broar och brotullar.
Enligt utskottets mening är det rimligt att överväga dessa frågor i
samband med det utredningsarbete som aviseras i propositionen. Det
ankommer på riksdagen att fatta erforderliga beslut.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion T42
(vpk) i nu behandlade delar och lämnar utan erinran vad som anförts
i propositionen. Av utskottets ställningstagande följer att även motion
T240 (vpk), yrkande 3 avstyrks.

Trafikgrenarnas kostnadsansvar

I motion T32 (mp) framhålls att frågan om trafikgrenarnas kostnadsansvar
till stor del har spelat ut sin roll. Enligt motionärerna sammanhänger
detta bl.a. med att ett vidare synsätt på hela skatte- och
avgiftssystemet bör tillämpas så att de för samhället nödvändiga skatterna
tas ut där det är lämpligast för samhället som helhet. De anser att
styrande skatter och avgifter, t.ex. miljöavgjftsutredningens förslag, bör
införas på trafikområdet i syfte att snabbt minska de negativa effekterna
på miljön.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut skall grundprincipen vara att de
avgifter som tas ut av trafiken som ersättning för utnyttjandet av
infrastrukturen skall täcka de totala samhällsekonomiska kostnader
som trafiken ger upphov till. I beslutet angavs att principerna för
kostnadsansvaret med jämna mellanrum bör ses över mot bakgrund av
samhällsutvecklingen. Av propositionen framgår att regeringen har för
avsikt att initiera en sådan översyn.

Utskottet förutsätter att bl.a. de frågor som behandlas i motionen
kommer att övervägas i samband med översynen av trafiksektorns
kostnadsansvar. Någon åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets
mening inte påkallad varför motionsyrkandet avstyrks.

1989/90: TU27

Övrigt

1989/90:TU27

Vad departementschefen i övrigt anfört under avsnittet Allmän bakgrund
har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande.

2 Resursbehoven under 1990-talet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Av propositionen framgår att investeringarna i trafiksektorns infrastruktur
— exkl. teletrafik — sammantaget har minskat realt under
1980-talet. Dessa investeringar uppgick år 1988 till drygt 6 000 milj.
kr. Den successivt minskade nivån i Sverige beror huvudsakligen på
lägre investeringar i såväl statliga som kommunala vägar. Investeringarna
i järnvägar har under senare delen av 1980-talet varit i stort sett
oförändrade. Frånsett vissa speciella utbyggnadsprojekt har emellertid
järnvägsinvesteringarna i huvudsak innefattat spårupprustning och endast
i mindre utsträckning avsett ny- eller ombyggnad av banor.

Investeringar i sjöfart — främst i hamnar och farleder — har
minskat under 1980-talet. Investeringar i luftfart — främst flygplatser

— har varierat kraftigt under perioden beroende på förekomsten av
enskilda stora objekt. Investeringarna i telekommunikationer har ökat
konstant under hela 1980-talet.

De sektorer som televerket, postverket, luftfartsverket och sjöfartsverket
svarar för har klarat att finansiera erforderliga investeringar,
även beaktande att kraven inom dessa delsektorer också är omfattande.
En viktig förklaring är enligt propositionen att berörda verk har
möjlighet att finansiera drift- och underhållsutgifter samt investeringar
med avgifter från användarna.

I propositionen redovisas berörda verks bedömningar av resursbehoven
bl.a. utifrån näringspolitiska utgångspunkter. Objekten som ingår i
behovsbedömningen syftar bl.a. till att säkerställa en tillfredsställande
godstransportförsörjning, förbättra möjligheterna att arbetspendla samt
möjliggöra snabba interregionala persontransporter. Departementschefen
framhåller att det är viktigt att notera att dessa bedömningar har
gjorts av bl.a. vägverket och banverket samt att någon övergripande
bedömning av vad som från samhällets synpunkt är en realistisk
ambitionsnivå för resp. trafikslag inte kan göras utan att en mer
utvecklad samordnad investeringsplanering kommer till stånd och sätts
in i ett totalt ekonomiskt sammanhang.

Departementschefen konstaterar sammanfattningsvis att vägverket
och banverkets bedömningar visar att resursbehoven vida överstiger de
resurser som kan tillföras över statsbudgeten.

Enligt vägverket innebär den lägsta godtagbara resursnivån för bl.a.
drift, underhåll och investeringar att resurserna behöver ökas med i
storleksordningen 65 000 milj. kr. fram till sekelskiftet. Detta innebär

en ökning av anslagen med 6 500 milj. kr. per år. För verksamhetsåret
1990 uppgår vägverkets resurser till ca 10 500 milj. kr. i 1991 års
prisnivå.

Vad gäller järnvägens infrastruktur är enligt banverket underhållsbehoven
under 1990-talet ca 35 000 milj. kr. Detta motsvarar en ökning
av underhållsinsatserna med 600 milj. kr. per år. För år 1990 uppgår
banverkets resurser för detta ändamål till ca 2 900 milj. kr. i 1991 års
prisnivå.

Banverket anser att ca 24 000 milj. kr. behövs för att under 1990-talet
kunna tillgodose de starkast uttalade kraven på nyinvesteringar för
en modernisering/utbyggnad av stomjärnvägsnätet. Detta innebär en
ökning av resurserna för nyinvesteringar med drygt 1 700 milj. kr. per
år. Resurserna år 1990 till stomjärnvägar är ca 650 milj. kr. i 1991 års
prisnivå.

Vägverket bedömer beträffande behovet av investeringar m.m. i
länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar att en godtagbar årlig
resursnivå under 1990-talet motsvarar mer än en tredubbling av budgeterade
anslagsmedel till dessa ändamål år 1990 (1991 års prisnivå).
Detta skulle innebära resursanspråk på i storleksordningen 1 300 milj.
kr. årligen eller sammanlagt 13 000 milj. kr. under perioden.

Motionsyrkanden och utskottets ställningstagande

I motion T38 (fp) yrkas att ramen för infrastrukturinvesteringar under
1990-talet utökas med ett belopp av ca 10 miljarder kronor. Ramen
skall få användas som finansieringskapital för investeringar i järnvägar
och vägar. Om dessutom banverket och vägverket ges rätt att lånefinansiera
investeringar är en flerdubbling av tillgängliga medel möjlig.
Delar av beslutsramen skall enligt motionen vara tillgängliga för
regionalt beslutade investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

I motion T41 (fp) framhålls att den i motion T38 (fp) begärda
beslutsramen bör kunna användas för infrastrukturåtgärder i Kalmar
län, såväl väg- som järnvägsinvesteringar. Besluten skall fattas på
regional nivå.

I motionerna T40 (c) och T250 (c) yrkas att planeringen av investeringar
i järnvägens infrastruktur inriktas på en omfattning av 40
miljarder kronor fram till år 2000. Även i motion T201 (c) framhålls
att 40 miljarder kronor bör anvisar för att järnvägstrafiken skall kunna
byggas ut i hela landet.

I motion T528 (c) framhålls behovet av ökade investeringar i banor
för att kunna utveckla attraktiv tågtrafik samt nya motorvagnar/tåg.

I motion T42 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att de behov som
banverket redovisat beträffande underhåll, 35 miljarder kronor, och
nyinvesteringar, ca 60 miljarder kronor fram till sekelskiftet, skall
styra riksdagens beslut om anslag till järnvägen.

I motion T32 (mp) framhålls att regeringens ambitionsnivå vad
gäller investeringar i infrastrukturen är alltför låg. En kraftigt höjd
ambitionsnivå är nödvändig vad gäller investeringar i järnvägar och
kollektivtrafik. I motionen yrkas att riksdagen beslutar att minst 65

1989/90:TU27

miljarder kronor skall nyinvesteras i järnvägar under de närmaste 10
åren. Motsvarande yrkande om nyinvesteringar i järnvägar återfinns
också i motionerna T252 (mp) och T532 (mp).

I sitt betänkande 1988/89:TU1 uttalade ett enigt trafikutskott att ytterligare
resurser behöver tillföras trafiksektorn för att angelägna investeringar
och nödvändigt underhåll skall kunna genomföras. Riktigheten
av detta uttalande bekräftas av propositionen som redovisar stora
resursbehov inom väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksektorerna.

Dessa resursbehov bygger på vägverkets och banverkets beräkningar.
Enligt propositionen kan någon övergripande bedömning av vad som
från samhällets synpunkt är en realistisk ambitionsnivå för resp. trafikslag
inte göras utan att en mer utvecklad samordnad investeringsplanering
kommit till stånd och satts in i ett totalt ekonomiskt sammanhang.

Utskottet som delar denna uppfattning har i det föregående understrukit
behovet av att systemet med den samordnade investeringsplaneringen
skyndsamt utvecklas färdigt. Det är enligt utskottets mening
angeläget att kunna bedöma hur t.ex. en satsning på snabbtåg påverkar
behovet av investeringar i vägar och flygplatser, liksom hur en utveckling
av kustsjöfarten påverkar behovet av investeringar i vägar och
järnvägar.

Utskottet anser vidare i likhet med departementschefen att resursbehoven
inom väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksektorerna vida överstiger
de resurser som kan tillföras över statsbudgeten. Det är därför
nödvändigt att finna nya finansieringsformer. Möjligheten att finna nya
finansieringskällor kommer naturligtvis att i hög grad påverka möjligheterna
att avsätta ökade resurser till trafiksektorn. Till denna fråga
återkommer utskottet i följande avsnitt.

Med hänvisning till det anförda är det enligt utskottets mening inte
nu möjligt att uttala sig om resursbehovet fram till år 2000 inom de
olika trafiksektorerna. Motionsyrkandena härom avstyrks därför av
utskottet.

Utrikestr afiken

I motion T250 (c) yrkas att regeringen tar initiativ till att utarbeta
förslag om att etablera ett nordiskt snabbtågsnät. Enligt motionen är
snabba förbindelser mellan de nordiska länderna en förutsättning för
ett väl utvecklat nordiskt samarbete.

Aven i motion T532 (mp) framhålls att de tre nordiska länderna bör
knytas ihop med snabbtåg. Snabbtågen bör nå Oslo såväl söderifrån
som österifrån och de bör nå Köpenhamn med en ren järnvägstunnel.
På längre sikt bör de gå runt Bottenviken över Haparanda/Torneå och
vidare in i Finland. I motionen anförs vidare att det nordiska snabbtågsnätet
bör sammanfogas med ett alleuropeiskt snabbtågsnät. Enligt
motionärerna bör inte extrema höghastighetståg komma ifråga för
dessa nät.

1989/90:TU27

Enligt propositionen måste den svenska infrastrukturen för transporter
betraktas som en del av ett större europeiskt transportsystem. De
investeringar som görs i Sverige på transportområdet måste harmoniera
med utvecklingen av transportinfrastrukturen i Europa. I många
europeiska studier förväntas en fortsatt kraftig tillväxt av trafiken.
Denna utveckling kan enligt propositionen förväntas bli accentuerad
år 1993 vid tillkomsten av EG:s fria inre marknad.

Det är den svenska regeringens målsättning att skapa en med EGIänderna
så integrerad och fri landtransportmarknad som möjligt utan
onödiga gränshinder och försvårande kontrollrutiner för företagen.

Departementschefen framhåller att även den internationella järnvägen
ställs inför nya förutsättningar genom skapandet av en europeisk
gemensam transportmarknad. Miljösituationen och trängseln på kontinenten
såväl på vägarna som i luftsystemet gör att järnvägen bedöms
ha särskilt stora utvecklingsmöjligheter. För godstrafiken räknar SJ
också med att godsmängden över färjelederna till kontinenten kommer
att fördubblas under 1990-talet. I Europa finns vidare enligt propositionen
omfattande planer på att rusta upp järnvägsnätet och att införa
ett nät med snabbtågsförbindelser. Skall näringslivet i Sverige kunna
dra fördel av en järnvägssatsning i övriga Europa krävs att fullgoda
anslutningsförbindelser erbjuds.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med
såväl ett nordiskt som ett alleuropeiskt samarbete för att utveckla
järnvägens konkurrenskraft. Som framgår av propositionen avser regeringen
verka för att undanröja onödiga gränshinder. Utskottet har
vidare erfarit att inom Nordiska rådet har ett medlemsförslag väckts
som bl.a. syftar till att knyta samman de nordiska järnvägarna. Utskottet
förutsätter att regeringen allsidigt och med kraft kommer att driva
järnvägsfrågorna i nordiska och europeiska sammanhang.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade
motionsyrkandena inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida
varför de avstyrks.

3 Nya finansieringsformer

Näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering

Departementschefen anser att arbetet med att finna nya finansieringsformer
inom väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksektorerna måste intensifieras.
Riktlinjerna för det kommande arbetet bör generellt vara ökad
näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering. Det framhålls vidare i
propositionen att näringslivets intresse av att medverka till en utbyggd
infrastruktur bör undersökas. För att möjliggöra en ökad näringslivsmedverkan
kan det bli nödvändigt att göra vissa förändringar av de
förutsättningar som gäller för exempelvis möjligheterna att äga och ta
ut avgifter för vägar och broar. Enligt propositionen skulle vidare

1989/90:TU27

ytterligare finansieringsformer kunna utvecklas inom vägsektom genom
en starkare finansiell koppling mellan brukare och leverantör av
i nfr astruktu rt jä nster.

Mot den angivna bakgrunden anser departementschefen att formerna
för ökad näringslivsmedverkan samt avgiftsfinansiering inom vägoch
järnvägssektorerna förutsättningslöst bör utredas.

En förutsättning för att införa nya finansieringsformer inom vägoch
järnvägsområdena är enligt propositionen att grunderna i det
nuvarande planeringssystemet för investeringar behålls. Ett visst inflytande
från bl.a. näringslivet måste dock accepteras för att dessa intressenter
skall vara beredda att bidra till finansieringen.

I motion T45 (m) framhålls att verken själva bör få göra sina affärsmässiga
bedömningar av och prioriteringar mellan olika investeringar.
Målet skall vara att endast lönsamma investeringar kommer till stånd.
Därigenom bör det bli möjligt att åstadkomma finansieringsmodeller
som inte bygger på att medel fördelas över statsbudgeten. Vissa regjonalpolitiskt
motiverade investeringar måste dock finansieras över statsbudgeten.
Motionärerna anser vidare att exempelvis mark och byggnader
skall kunna försäljas om de influtna medlen ger högre avkastning.
De föreslagna åtgärderna ger enligt motionen en ökad flexibilitet
samtidigt som förutsättningar skapas för en ökad effektivitet.

I motion T40 (c) anförs att klara riktlinjer mellan staten och
näringslivet bör läggas fast då näringslivet medverkar vid finansieringen
av infrastrukturen. Bl.a. bör följande riktlinjer gälla. Statsmakterna
skall ha planerings-, utvecklings- och prioriteringsansvar vid utvecklingen
av infrastrukturen. Företag eller annan intressent som kraftigt
vill tidigarelägga ett projekt måste själv stå för kostnaderna. Staten
skall inte kunna ställa ultimativa krav på finansieringsmedverkan från
kommuner och företag. Finansiering med avgifter skall kunna ske,
dock ej om något avgiftsfritt alternativ inte finns att tillgå på rimliga
villkor. För avgifter som tas ut av miljöskäl skall särskilda villkor
gälla. Infrastrukturprojektet som finansieras av annan övergår i det
allmännas ägo vid fastställd tidpunkt.

I motion T32 (mp) ställer sig motionärerna positiva till nya finansieringsformer
utanför statsbudgeten, dock under förutsättning att det inte
försämrar riksdagens möjligheter att styra såväl den totala investeringsnivån
som inriktningen av investeringarna. Det som anförs i propositionen
om ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering är enligt
motionen oklart eller oprecist. Regeringen bör därför återkomma med
ett mer utvecklat förslag som inte äventyrar centrala samhällsmål som
att de miljöfarliga utsläppen skall minskas radikalt, trafiksäkerheten
måste förbättras, energianvändningen måste minskas och att alla skall
ha god tillgång till bra transporter oavsett var de bor i landet.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att arbetet med att
finna nya finansieringsformer inom väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksektorerna
måste intensifieras. Det är omöjligt att finansiera de stora
resursbehoven över statsbudgeten. Det är därför naturligt att riktlinjerna
för det kommande arbetet bör vara ökad näringslivsmedverkan och

1989/90:TU27

avgiftsfinansiering. Utskottet har inget att erinra mot att dessa frågor
förutsättningslöst utreds. Med tanke på de stora investeringsbehov som
finns förutsätter utskottet att utredningsarbetet kommer att bedrivas
skyndsamt.

Frågan om statens inflytande över utbyggnaden av infrastrukturen
tas upp i motionerna T32 (mp) och T40 (c). Utskottet anser i likhet
med motionärerna och departementschefen att en förutsättning för att
införa nya finansieringsformer är att det nuvarande planeringssystemet
för investeringar behålls. Detta system bygger på samhällsekonomiska
bedömningar. Ett visst inflytande från bl.a. näringslivet måste dock,
som framhålls i propositionen, accepteras för att näringslivet skall vara
intresserat av att bidra till finansieringen av infrastrukturen.

Utskottet konstaterar att inte i någon av de nu nämnda motionerna
framförs någon erinran mot ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering.
Att redan nu fastställa precisa villkor för en sådan finansiering
av utbyggnaden av infrastrukturen anser utskottet inte lämpligt.
Resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet förutsätter att
regeringen därefter återkommer till riksdagen med sina förslag.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad departementschefen
anfört om ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering.
Motionsyrkandena avstyrks.

Finansiering av järnvägsinvesteringar

I motionerna T38 (fp) och T212 (fp) framhålls att banverket bör ges
rätt att lånefinansiera sina investeringar. Enligt den sistnämnda motionen
bör alla möjligheter till privatfinansiering prövas. I motion T344
(fp) begärs att banverket ges möjligheter till alternativa finansieringsformer
för järnvägsbanor av betydelse i Älvsborgs län.

För att finansiera utbyggnaden av det svenska järnvägsnätet förordas
i motionerna T40 (c) och T502 (c) att särskilda järnvägsobligationer
utges. Enligt den förstnämnda motionen kan tiden för introduktion av
sådana obligationer nu anses särskilt väl vald eftersom en betydande
stock av premie- och sparobligationer förfaller till inlösen de närmaste
åren.

I motion T42 (vpk) yrkas att möjligheterna att utnyttja löntagarfonderna
som ett redskap för att styra och påskynda järnvägsinvesteringar
undersöks. Vidare bör förutsättningarna att inrätta en infrastrukturskatt
— en skatt på de vinstrikaste företagen — undersökas. Motionärerna
yrkar vidare att en flygbränsleskatt införs som skall vara på en
nivå som motsvarar bilismens bensinskattesystem.

I motion T538 (s) framhålls att regeringen bör överväga alternativa
finansieringsformer såsom bildandet av särskilda aktiebolag tillsammans
med kommuner, landsting och olika privata placerare, utgivande
av järnvägsobligationer samt införande av miljöavgifter.

Utskottet anser att behovet av järnvägsinvesteringar betydligt överstiger
den investeringsram på 10 miljarder kronor under tio år som riksdagen
tidigare beslutat om. Som framgår av föregående avsnitt har
utskottet ställt sig bakom regeringens förslag att utreda nya finansie -

1989/90:TU27

4 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 27

ringsformer för väg- och järnvägsinvesteringar. Utskottet förutsätter
därvid att flertalet av de förslag som tas upp i motionerna kommer att
utredas.

I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet anser utskottet att
motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. De avstyrks därför av utskottet.

I motion T532 (mp) framhålls att det bör stå län, landsting och
kommuner fritt att i samråd med banverket göra ytterligare nyinvesteringar
i länsjärnvägar m.m.

Det är enligt nu gällande regler möjligt för olika intressenter att
medverka vid investeringar i länsjärnvägar. Motionsyrkandet påkallar
ingen åtgärd från riksdagens sida, varför det avstyrks.

Finansiering av väginvesteringar

Med riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 följde nya möjligheter att
finansiera väginvesteringar. De kompletterande finansieringsmöjligheter
som medges i dag är tullvägar och förskottering. Departementschefen
anser inte att dessa möjligheter är tillräckliga för att tillgodose
resursbehoven inom infrastrukturområdet.

Hittills har inga vägbyggnadsobjekt med avgiftsfinansiering påbörjats.
Ett tiotal vägobjekt har tidigarelagts genom förskottering.

Vissa avgiftsfinansierade projekt förbereds inom vägverket. För att
underlätta tillkomsten av sådana objekt bör vägverket enligt departementschefen
medges rätt att ta upp lån i riksgäldskontoret eller ställa
borgen för delägda bolag. Detta skulle också vara ett sätt att stimulera
privat medfinansiering av väghållningen.

1 propositionen föreslås att objekt vars byggkostnad understiger 100
milj. kr. lär finansieras genom kredit i riksgäldskontoret. Krediten
skall återbetalas med de avgifter som uppbärs från objektet. Vidare bör
regeringen enligt propositionen bemyndigas att låta vägverket, efter
ansökan från verket, finansiera krediten med medel från anslagen till
statlig väghållning. Om finansieringen av ett sådant objekt skulle
medföra att ett särskilt bolag bildas, bör vägverket kunna få gå in som
delägare i bolaget. Det föreslås vidare att vägverket bör få ta anslagsmedel
i anspråk för att teckna aktier i bolaget samt att verket också får
ställa garantier. Regeringen bör enligt förslaget få besluta om åtgärderna.
Ett sådant bemyndigande bör också innefatta rätt för regeringen att
till vägverket delegera beslutanderätten i fråga om åtaganden som vart
och ett understiger 30 milj. kr.

Det sammanlagda åtagandet i form av lån eller borgen för avgiftsbelagda
objekt bör enligt propositionen tills vidare uppgå till högst 500
milj. kr. för vägverket. Eventuella förluster och infrianden av borgensåtaganden
bör belasta vägverkets investeringsramar. Härigenom garanteras
att endast sådana projekt som bedöms bärkraftiga finansieras på
detta sätt.

1989/90:TU27

Objekt vars byggkostnad uppgår till mer än 100 milj. kr. bör enligt
förslaget i varje särskilt fall underställas riksdagens prövning. Av detta
följer att den föreslagna låneramen för avgiftsfinansierade projekt
endast bör avse beslut som fattas av regeringen och vägverket.

I motion T32 (mp) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att
vägverket skall medges att inom en ram på 500 milj. kr. ta upp lån
eller ställa borgen för lånefi nansie rade projekt. Motionärerna yrkar
vidare avslag på förslaget att tillåta vägverket att teckna aktier i bolag
för avgiftsbelagda objekt.

Som framgår av propositionen har hittills inga vägbyggnadsobjekt
med avgiftsfinansiering påbörjats medan ett tiotal vägobjekt har tidigarelagts
genom förskottering. Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens
uppfattning att åtgärder redan nu bör vidtas som underlättar
tillkomsten av avgiftsfinansierade projekt och som stimulerar till privat
medfinansiering av väghållningen.

Utskottet tillstyrker därför förslagen i propositionen att vägverket
skall ges rätt att ta upp lån i riksgäldskontoret eller ställa borgen för
lånefinansierade objekt samt att vägverket bemyndigas att teckna aktier
i bolag för avgiftsfinansierade objekt. Av utskottets ställningstagande
följer att motionsyrkandena avstyrks.

I följande motioner framförs vissa övriga förslag beträffande finansiering
av väginvesteringar.

Enligt motion T43 (m) krävs det ett helt nytt system för att finansiera
investeringar och underhåll av vägarna. Motionärerna anser att fasta
och rörliga avgifter bör tas ut av trafikanterna. De fasta avgifterna och
skatterna bör vara låga. Alla fordon skall betala kilometeravgift som
relateras till det slitage fordonet åstadkommer. Eventuellt kan denna
avgift approximeras utifrån bränsleförbrukningen. Samtliga fordon
skall också betala miljöavgifter. Det bör undersökas om också dessa
avgifter kan relateras till bränsleförbrukningen. Grundtanken bör vara
att kilometeravgjfterna skall finansiera byggande och underhåll av
vägarna och att dessa avgifter skall disponeras direkt av de instanser
som svarar för byggande och underhåll. Glesbygdsproblemet måste
lösas på särskilt sätt, exempelvis genom särskilda bidrag eller avdrag.
Regeringen bör enligt motionen få i uppdrag att utreda ett nytt system
för finansiering av underhåll och byggande av vägar enligt de riktlinjer
som angivits i motionen.

I motion T215 (m) framhålls att ett enkelt och överskådligt regelsystem
bör utarbetas som innebär att enskilda entreprenörer får tillstånd
att bygga nya vägar och broar och ta ut avgift av de trafikanter som
använder dem. Motionärerna anser också att finansiering på den
öppna lånemarknaden bör utnyttjas för sådana investeringar.

I motion T248 (m) yrkas att möjligheten att avgiftsfinansiera ett
byggande av Österleden snarast bör utnyttjas. Enligt motionen bör
dock ingen möjlighet ges att avgiftsfinansiera redan anlagda vägar. Inte
heller bör nya vägar kunna finansieras genom avgifter på redan
anlagda vägar. Näringslivets möjligheter att ta ansvar för större vägprojekt
bör tas till vara.

1989/90:TU27

I motion T219 (m) yrkas att en fast andel av från länen inbetalda
fordons- och bensinskatter återförs till resp. län som ytterligare väganslag.

I motion T314 (m) framhålls att det finns anledning att snabbt
utnyttja möjligheten att tidigarelägga väginventeringar genom avgiftsbeläggning
under några år.

I motion T345 (m) yrkas att väginvesteringar på E 66 i Kalmar län
tidigareläggs genom privat finansiering.

I motionerna T38 (fp) och T212 (fp) anförs att vägverket bör ges rätt
att lånefinansiera till investeringar samt att företag och konsortier bör
kunna finansiera och bygga vissa projekt som därvid kan tidigareläggas.

I motion T344 (fp) yrkas att en förutsättningslös prövning görs av
alternativa former för finansiering av väginvesteringar, driftskostnader
och vägunderhåll i Älvsborgs län.

I motion T230 (s) framhålls att ett eventuellt nytt finansieringssystem
för väginvesteringar måste ges en regionalpolitisk profil.

I motion T347 (c) yrkas att vägverket vid förskottering från kommun
eller företag av kostnad för väg- eller broprojekt inom stödområdet
också skall medge att ersättning för räntekostnaden utgår fram till
den tidpunkt projektet inlöses.

Utskottet har i det föregående uttalat att nya finansieringsformer vid
sidan av statsbudgeten måste utvecklas om nödvändiga väginvesteringar
och nödvändigt vägunderhåll skall kunna göras.

I flertalet av motionerna begärs att privata intressenter ges möjlighet
att medverka vid finansiering och byggande av vägar samt att avgiftsfinansiering
införs. Som redovisats ovan har regeringen för avsikt att
förutsättningslöst utreda nya finansieringsformer för väginvesteringar.
En utgångspunkt för detta utredningsarbete skall just vara att finna
former för ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering.

Ett av de centrala målen för trafikpolitiken är att den skall medverka
till regional balans. Utskottet tar för givet att de förslag till nya
finansieringsformer som regeringen kan komma att förelägga riksdagen
inte kommer att strida mot detta mål.

I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet anser utskottet att
motionsyrkandena inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.
De avstyrks därför av utskottet.

Storstadsförhandlare

I motion T219 (m) yrkas att intäkterna från den progressiva skatteutjämningsavgiften,
den tillfälliga regionala fastighetsskatten och den
tillfälliga regionala investeringsavgiften i Stockholms län under en
övergångsperiod återförs till länet för investeringar i transportsystemet
och därefter avskaffas. Vidare yrkas att den förhandlingsman som utses
för Stockholmsregionens trafikfrågor ges åtgärdsinriktade direktiv som
säkrar kontinuitet för större investeringar under en längre period.

I motion T40 (c) framhålls att det av miljöskäl är av stor betydelse
för de tre storstadsregionerna att rejäla satsningar på kollektivtrafiken

1989/90:TU27

omgående kommer till stånd. Utredningar finns enligt motionen i
regel Srdiga, men samordning och prioritering samt ordentliga satsningar
återstår.

I motion T44 (s) framhålls att kompletterande finansieringsvägar
måste sökas för vissa större spårtrafikanläggningar och vägar i Stockholms
län. Motionärerna hälsar med tillfredsställelse förslaget i propositionen
om tillsättande av särskilda förhandlare för storstadsområdena.
De anser att den föreslagna infrastrukturfonden bör bli ett verksamt
medel att lösa transportproblemen i Stockholms län.

I motion T246 (c) framhålls att för att säkerställa en miljömässigt
acceptabel situation i Stockholmsområdet krävs en mycket omfattande
utbyggnad av kollektivtrafiken. Huvudansvaret för detta har landstinget.
En ny "Strängöverenskommelse" mellan stat och landsting bör
träffas som bl.a. löser finansieringsfrågan.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att
göra stora investeringar i kollektivtrafiken för att lösa storstädernas
miljöproblem. Trafiken är storstädernas största miljöproblem. I propositionen
framhålls att tre förhandlare kommer att utses av regeringen
med uppgift att tillsammans med kommuner, landsting, statliga och
andra organ och grupper lägga fram förslag till kraftigt förbättrade
trafiksystem. Syftet skall bl.a. vara att förbättra miljön, öka tillgängligheten
samt skapa bättre förutsättningar för regionernas utveckling.
Regeringen har den 5 april 1990 tillsatt de tre storstadsförhandlarna.
Av direktiven framgår att förhandlarna senast den 15 januari 1991
skall redovisa sina förslag till överenskommelser.

Tidigare erfarenheter visar att förhandlare i storstadsområdena kan
skapa förutsättningar att finna helhetslösningar på olika trafikfrågor i
storstäderna. Utskottet hyser därför stora förhoppningar om att de nu
utsedda förhandlarna skall finna konkreta lösningar som förbättrar
trafik- och miljösituationen i storstäderna. I avvaktan på resultatet av
deras arbete avstyrker utskottet de nu behandlade motionsyrkandena.
Utskottet lämnar utan erinran vad departementschefen anfört om
storstadsfö rhand lare.

Bilavgifter m.m. i storstäderna

I motion T250 (c) framhålls att nya finansieringsformer måste tas fram
för att möjliggöra en utbyggnad av kollektivtrafiken. Införande av
områdesavgjfter för biltrafiken i citykärnor och innerstäder omnämns
särskilt. Intäkterna bör enligt motionärerna kanaliseras till resp. trafikhuvudman
för utbyggnad av modern kollektivtrafik.

I motion T239 (vpk) framhålls att en reduktion av städernas biltrafik
med 50 % eller mer är en rimlig målsättning. För att klara denna
målsättning måste kollektivtrafiken göras sådan att den till väsentlig
del får de kvaliteter som uppskattas hos den privata bilen. Det gäller
bl.a. snabbhet, valfrihet, bekvämlighet, yttäckning och turtäthet. Motionärerna
yrkar att alla inkomster från regionala bilavgifter, lägesavgifter,
drivmedelsavgifter etc. överförs till investeringar för kollektivtrafikens
modernisering och utbyggnad.

1989/90:TU27

I motion T247 (s) yrkas att bilavgifter införs i Stockholm och att
dessa avgifter i sin helhet kommer regionen till del för investeringar i
trafiksystemet.

I motion T246 (c) framhålls att en lämplig åtgärd för att finansiera
skapandet av en attraktiv kollektivtrafik i Stockholms län kan vara att
införa miljöavgifter på privatbilismen i innerstadsområden.

Storstadstrafikkommittén (STORK) har år 1989 framlagt förslag om
bilavgifter (SOU 1989:43). Förslaget innebär att det genom lagstiftning
görs möjligt för en kommun att ta ut avgift för rätten att framföra ett
motorfordon på det allmänna väg- och gatunätet inom ett visst område.
STORK har vidare i sitt slutbetänkande föreslagit en rad andra
åtgärder som syftar till att begränsa trafikens hälso- och miljöeffekter i
storstadsområdena (SOU:1990:16).

Det är enligt utskottets mening väsentligt att bygga ut kollektivtrafiken
i storstäderna och finna nya finansieringsformer härför. Utskottet
anser att regeringens ställningstagande till STORK:s förslag liksom till
de förslag som de s.k. storstadsförhandlarna kommer att lägga fram bör
avvaktas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de nu behandlade
motionsyrkandena.

Vägverkets och banverkets organisation

I motionerna T215 (m) och T325 (m) yrkas att vägverket ombildas till
affärsdrivande verk.

I motion T42 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att vägverket och
banverket inte får ombildas till affärsdrivande verk.

Tidigare har redovisats att regeringen har för avsikt att låta utreda
formerna för en direkt näringslivsmedverkan och en utökad avgiftsfinansiering
i syfte att finna nya finansieringsformer för en utbyggnad av
infrastrukturen under 1990-talet. Av propositionen framgår att vägverkets
framtida verksamhetsform liksom vägverkets organisation därmed
skall övervägas. Utskottet förutsätter att regeringen vid sin redovisning
för riksdagen av sina ställningstaganden med anledning av utredningens
förslag noga kommer att redovisa för- och nackdelar med en
ombildning av vägverket till affärsverk.

Riksdagen beslutade så sent som år 1988 att SJ skulle delas upp i ett
banverk med ansvar för infrastrukturen och ett affärsverk (SJ) med
ansvar för driften. En utvärdering av detta beslut skall ske år 1992. Det
är enligt utskottets mening olämpligt att förändra denna organisationsform
innan det trafikpolitiska beslutet har utvärderats.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av det
utredningsarbete som aviseras i propositionen avstyrker utskottet motionerna
i nu behandlade delar.

I motion T35 (s) framhålls att regeringen vid sin översyn av vägverkets
organisation och verksamhetsform också bör pröva att i en organisation
sammanföra ansvaret för såväl vägbyggande som trafiksäkerhet.

Frågan om trafiksäkerhetsfrågornas organisation har behandlats i två
rapporter av riksrevisionsverket (RRV). I rapporten Den statliga for -

1989/90:TU27

donskontrollen behandlas framför allt den obligatoriska periodiska
kontroll som utförs av Svensk Bilprovning samt polisens och trafiksäkerhetsverkets
(TSV:s) kontroller på väg, s.k. flygande inspektioner. I
rapporten Trafiksäkerhetsinformation belyses främst effekterna av riksdagens
beslut år 1982 om att dela upp ansvaret för informationen
mellan TSV och NTF. Vidare behandlas vissa frågor som berör TSV:s
verksamhet i utredningen Transportrådet (SOU 1990:4).

Då regeringen för riksdagen redovisar sina ställningstaganden i dessa
frågor utgår utskottet från att bl.a. möjligheter och konsekvenser av att
sammanföra ansvaret för vägbyggande och trafiksäkerhet i en organisation
kommer att belysas. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionen.

4 Engångsanslag för infrastrukturinvesteringar
inom transportsektorn

I propositionen föreslås att en infrastrukturfond inrättas genom ett
engångsanslag på 5 miljarder kronor. Syftet med fonden är att åstadkomma
en snabbare utbyggnad av angelägna infrastrukturinvesteringar
inom järnvägs- och kollektivtrafikområdena än vad som är möjligt
inom ramen för anslagen till vägverket och banverket. Fonden skall
enligt propositionen användas för att möjliggöra sådana investeringar
som annars inte skulle komma till stånd på grund av att projektens
drift- och kapitalkostnader inte täcks fullt ut. Fonden bör vidare skapa
förutsättningar för en omfattande lånefinansierad utbyggnad av infrastrukturen,
t.ex. genom samfinansiering med andra intressenter. Med
hänsyn till överhettningen inom bygg- och anläggningssektorn är avsikten
att fonden skall kunna användas först när det är lämpligt ur
stabiliseringssynpunkt. Enligt propositionen bör regeringen utforma
reglerna för användning av fondmedlen. Det anförs vidare att det bör
vara en uppgift för regeringen eller den myndighet som regeringen
utser att ansvara för administrationen av fondmedlen.

I motion T45 (m) yrkas att riksdagen avslår förslaget om en infrastrukturfond.
Enligt motionärerna är det svårt att undgå misstanken att
fonden tillkommmit i största hast utan att förslagsställarna haft tillräcklig
tid att tänka igenom vare sig innehåll eller konsekvenser.
Förslaget att fondens medel inte skall kunna användas förrän det är
lämpligt ur stabiliseringssynpunkt reducerar enligt motionärerna högst
avsevärt värdet av dessa medel.

Även i motion T38 (fp) begärs att riksdagen avslår förslaget om en
infrastrukturfond. Enligt motionärerna innehåller propositionen ingen
motivering till varför en ny fond skulle vara nödvändig vid sidan av
ordinarie anslag och beslutsramar. De anser också att det är oklart hur
fondens användning förhåller sig till den år 1988 beslutade investeringsramen
för järnvägar.

1989/90:TU27

I motion T40 (c) motsätter man sig inte inrättandet av en fond.
Enligt motionärerna lämnas emellertid i propositionen få uppgifter
om fondens uppbyggnad, funktion och uppgifter. Beräkningar saknas
av hur stort tillskott till investeringsverksamheten som fonden totalt
kan tänkas åstadkomma. Fondens styrning, placeringsprinciper och
metoder för projektprövning är också obekant. Motionärerna anser att
regeringen snarast bör lämna riksdagen förslag i dessa frågor. I motionen
framhålls också att den regionalpolitiska propositionen visar att
det råder lågkonjunktur i vissa delar av landet. Detta bör leda till att
investeringsverksamheten snarast kan inledas i vissa landsdelar.

1 motion T32 (mp) framhålls att det, med tanke på att en konjunkturnedgång
kan förväntas, är klokt att redan nu avsätta en del av de
medel som behöver investeras i järnvägar och miljövänlig kollektivtrafik
under 1990-talet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att 5 miljarder kronor bör
anvisas för infrastrukturinvesteringar på trafikområdet i form av ett
engångsanslag. Med hänsyn till överhettningen inom bygg- och anläggningssektorn
bör medlen användas när det är lämpligt ur sysselsättnings-
och konjunkturpolitisk synpunkt.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i några av motionerna,
att det inte i propositionen klart anges för vilka ändamål anslaget skall
användas. Det framgår inte heller vem som skall fatta beslut om
användningen av de anvisade medlen och vilka riktlinjer som därvid
skall gälla. Enligt utskottets mening bör därför regeringen återkomma
med förslag till medelsanvisning då också närmare preciseringar av
användningen och administrationen av anslaget bör redovisas.

Som en allmän utgångspunkt bör gälla att medlen skall syfta till att
begränsa trafikens miljöpåverkan, utveckla infrastrukturen för 2000-talets
behov, höja effektiviteten inom transportsystemet, öka trafiksäkerheten
samt säkerställa en tillfredsställande trafikförsörjning i alla delar
av landet.

Utskottet anser att medlen bör användas för att möjliggöra en
tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar i stomjärnvägar, länsjärnvägar
och kollektivtrafikanläggningar. Investeringar i stomjärnvägar
finansieras i dag över anslaget D 2 Nyinvesteringar i stomjärnvägar
medan investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar
finansieras över anslaget B 4 Byggande av länstrafikanläggningar. Härutöver
anser utskottet att anslaget även bör disponeras för investeringar
i vägar som syftar till att förbättra kollektivtrafiken.

Behovet av investeringar inom transportsektorn är stort. Ett enigt
trafikutskott uttalade i sitt betänkande 1989/90:TU1 att ökade resurser
behövs för att angelägna investeringar och nödvändigt underhåll skall
kunna genomföras. Med hänsyn till det stora resursbehovet är det
angeläget att medlen bl.a. används för att tillsammans med andra
intressenter åstadkomma en samfinansiering av olika projekt. Något
uttryckligt krav om samfinansiering bör dock enligt utskottets mening
inte ställas. Det är vidare väsentligt att medlen används till investeringar
som är angelägna att genomföra ur samhällsekonomisk synpunkt.

1989/90:TU27

I samband med 1988 års trafikpolitiska beslut angavs att som riktpunkt
för banverkets planering bör gälla en medelsram för nyinvesteringar
på 10 miljarder kronor under den närmaste tioårsperioden. I
sitt betänkande 1989/90:TU16 underströk utskottet att denna ram avser
de investeringar som banverket finansierar över statsbudgeten. Enligt
utskottets mening bör inte den år 1988 beslutade investeringsramen
påverkas av det i propositionen föreslagna anslaget till infrastrukturinvesteringar.
10 miljarder kronor skall således anvisas till banverket
under tio år oavsett om riksdagen anvisar 5 miljarder kronor under ett
nytt anslag till infrastrukturinvesteringar.

Med hänsyn till det stora resursbehovet anser utskottet det väsentligt
att medlen kan komma till användning så snart som möjligt. Hänsyn
måste, som tidigare framhållits, tas inte bara till resursbehoven utan
också till konjunkturläget och då främst till sysselsättningssituationen
inom bygg- och anläggningssektorn. Konjunkturläget varierar dock i
olika delar av landet. Det torde därför enligt utskottets bedömning
vara möjligt att relativt omgående påbörja vissa investeringar med stöd
av det nya anslaget.

Vad utskottet nu anfört, med anledning av regeringens förslag till en
infrastrukturfond, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T38 (fp) och
T45 (m) avstyrks i nu behandlade delar medan syftet med yrkandena i
motionerna T32 (mp) och T40 (c) till väsentlig del blir tillgodosett.

VÄGVÄSENDE

5 Vägar

5.1 Anförande i årets budgetproposition om
vägväsendet m.m.

I bilaga 8 till årets budgetproposition bereder regeringen riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen anfört om
vägväsendet m.m. Anförandet är indelat i fyra avsnitt med rubrikerna
Målen för vägpolitiken, Finansiering av vägarna, Resultatuppföljning
och Investeringsplanering. Under den förstnämnda rubriken erinras
om de mål för vägpolitiken som fastställdes genom 1988 års trafikpolitiska
beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU 20, rskr. 297). Under
rubriken Finansiering av vägarna framhålls bi a. att regeringen avser
att senare under våren återkomma till riksdagen med förslag om anslag
för vägändamål. Under rubriken Resultatuppföljning framhålls att det
inom vägverket pågår ett omfattande utvecklingsarbete i syfte att utveckla
metoder och modeller för att följa upp verksamheten. Det är
enligt departementschefen av stor vikt att vägverket fortsätter detta
arbete. Under rubriken Investeringsplanering slutligen lämnas en redogörelse
för den planeringsprocess som sedan länge gäller i fråga om
vägar och som genom 1988 års trafikpolitiska beslut utvidgades till att
omfatta även investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikan lägg -

1989/90:TU27

ningar. Vad departementschefen anfört om vågväsendet m.m. utgör
sålunda i allt väsentligt en redogörelse för redan fattade beslut, för
kommande förslag och för gällande ordning i fråga om planering av
vissa infrastrukturinvesteringar. Mot bakgrund härav finner utskottet
något riksdagens uttalande med anledning av det anförda inte erforderligt.

5.2 Vägnätet

Det svenska väg- och gatunätet omfattar enligt budgetpropositionen
drygt 420 000 km totalt. Vägnätet består av allmänna och enskilda
vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring
104 300 km. Av dessa sköter staten genom vägverket väghållningen på
omkring 98 600 km statliga vägar. Väghållningen för resterande 5 700
km — de s.k. statskommunvägarna — sköts av de kommuner som har
förordnats till egna väghållare. För närvarande har 110 kommuner
sådana förordnanden.

Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och gator

— omkring 35 000 km — samt av en mängd enskilda vägar vars
sammanlagda längd har uppskattats till omkring 280 000 km. Av de
enskilda vägarna får omkring 71 800 km statligt bidrag.

Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar. Riksvägnätet
uppgår för närvarande till 14 200 km och länsvägnätet till
omkring 84 400 km. Vissa riksvägar är utmärkta som Europavägar i
enlighet med 1950 års deklaration om Europavägar.

5.3 Målen för vägpolitiken

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut är det övergripande målet för
samhällets trafikpolitik att "erbjuda medborgarna och näringslivet i
landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad" (prop.
1987/88:50, bet. TU 13, rskr. 159). Vägpolitiken skall syfta till att
förverkliga det målet. För att möjliggöra detta har sex delmål lagts fast.
Dessa skall vara vägledande i beslutsprocessen bl.a. för hur de resurser
som anvisas till väghållningen bör fördelas.

Det första delmålet är att ansvaret för väghållningen skall vara
lämpligt avgränsat. Detta är en förutsättning för att de framtida kraven
på en effektiv och rättvis vägpolitik skall kunna mötas. Staten bör
därvid ha ett avgörande ansvar för den övergripande vägplaneringen,
medan kommunerna och trafikhuvudmännen bör svara för lokala och
i viss mån även regionala bedömningar.

Det andra delmålet är att vägkapitalet måste säkras. De medel som
anvisas till drift av vägarna skall så långt som möjligt användas till att
upprätthålla standarden på vägnätet.

Det tredje delmålet är att åstadkomma en god miljö. Därför skall
miljöintressena beaktas på ett tidigt stadium av av den planerings- och
projekteringsprocess som föregår vägbyggen.

Det fjärde delmålet är att trafiksäkerheten måste förbättras. Bra
vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken.

1989/90:TU27

Det femte delmålet är att vägnätet skall bidra till ett effektivt
resursutnyttjande. Goda kommunikationer har en strategisk betydelse
för näringslivets utveckling i en ort eller region.

Det sjätte delmålet är att säkerställa en tillfredsställande vägstandard
i landets alla delar även på det lågtrafikerade vägnätet. För den
regionala utvecklingen och förnyelsen är vägplaneringen ett viktigt
instrument.

I motion T32 (mp) betonas vikten av en ökad kollektivtrafik och en
minskad bilism.

I motion T42 (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen beslutar
att inga satsningar på nya motorvägar eller stora bilbroprojekt skall få
ske.

I motion T220 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om att vägnätet och
bilismen måste anses vara fullt utbyggda.

I motion T220 (mp) yrkas vidare att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av vägbyggandet
och förbättring av vägunderhållet på befintligt vägnät.

I motion T220 (mp) yrkas också att riksdagen beslutar att inga
ytterligare motorvägar skall byggas.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden erinra
om det delmål för vägpolitiken som fastställts av riksdagen och som
innebär att vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande. För
att detta mål skall kunna nås fordras en fortsatt utbyggnad av vägnätet.

Motorvägar byggs med beaktande bl.a. av samhällekonomiska överväganden
om ett effektivt resursutnyttjande samt inte minst av trafiksäkerhets-
och framkomlighetsskäl, vilket torde vara gynnsamt från miljösynpunkt.

Av det trafikpolitiska beslutet framgår också att bilismen svarar för
merparten av persontransporterna och att den är en förutsättning för
att samhällets behov av transporter skall kunna tillgodoses. Lastbilstrafiken
— framhålls det vidare i beslutet — kommer i framtiden liksom
hittills att ha stor betydelse för att tillgodose det svenska näringslivets
behov av transporter och för att bidra till utvecklingen av nya transportlösningar.
Bilismen måste emellertid utvecklas med beaktande av
de säkerhets- och miljökrav som samhället ställer.

Utskottet delar den i motion T220 (mp) uttalade uppfattningen att
vägunderhållet behöver förbättras. Det är emellertid — som departementschefen
framhåller — med hänsyn till samhällsekonomin inte
möjligt att över statsbudgeten anvisa medel i den omfattning som i och
för sig vore önskvärd. Som framgår av utskottets redogörelse i det
föregående avser regeringen att låta utreda möjligheterna att införa nya
finansieringsformer inom vägsektorn.

Utskottet är för sin del inte berett att ompröva 1988 års trafikpolitiska
beslut. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt nu
anfört avstyrks motionsyrkandena.

1989/90: TU27

I motion T215 (m) framhålls att målsättningen för drift och underhåll
av vägar i första hand bör vara att upprätthålla nuvarande vägars
tekniska standard samt att återföra kraftigt förslitna delar av vägnätet
till godtagbar standard.

Som framgår av vad utskottet anfört är det ett av riksdagen fastställt
vägpolitiskt mål att vägkapitalet skall säkras. De medel som anvisas till
drift av vägarna skall så långt möjligt användas till att upprätthålla
standarden på vägnätet. Något sådant riksdagsuttalande som begärs i
motionen synes sålunda inte erforderligt, varför yrkandet härom avstyrks.

5.4 Investeringsplanering

För byggande av allmänna vägar finns sedan många år en väl utvecklad
och decentraliserad planeringsprocess. I 1988 års trafikpolitiska beslut
utvecklades det för väginvesteringar tillämpade planeringssystemet till
att omfatta även investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar.
Byggandet sker enligt förordningen (1988:1015) om riksvägplan
och planer för länstrafikanläggningar enligt tioåriga planer, som
revideras vart tredje år. Vägverket upprättar och fastställer riksvägplanen,
medan länsstyrelserna upprättar och fastställer resp. plan för
länstrafikanläggningar, dvs. länsvägar, statskommunvägar som inte är
riksvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Innan riksvägplanen
upprättas skall vägverket begära in förslag från samtliga
länsstyrelser om de vägbyggnadsföretag som bör utföras i länet under
den tid som planen avser. Innan en länsstyrelse avger förslag eller
yttrande till vägverket skall den höra kommunerna i länet, trafikhuvudmännen
och länsvägnämnden. Innan planen för länstrafikanläggningar
upprättas skall länsstyrelsen begära in förslag om de länstrafikanläggningar
som bör utföras i länet under den tid som planen avser.
Förslag skall inhämtas från SJ, banverket, vägförvaltningen, länsvägnämnden,
trafikhuvudmännen och kommunerna i länet. För såväl
riksvägplanen som planerna för länstrafikanläggningar gäller att byggnadsföretagen
skall anges i ordning efter angelägenhetsgrad. Vid byggandet
skall den i planerna fastställda angelägenhetsordningen i huvudsak
följas. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattningar om
vad en flerårsplan skall innehålla, skall frågan om fastställelse överlämnas
till regeringen.

För närvarande pågår inom såväl vägverket som länen arbete med
upprättande av ny riksvägplan resp. nya planer för länstrafikanläggningar.
Samtliga dessa planer kommer att fastställas under innevarande
år för att gälla under perioden 1991 — 2000.

I motion T314 (m) framhålls det angelägna i att Europavägarna och
vägar av riksintresse prioriteras och finansieras centralt. Detta skulle —
säger motionärerna — medföra en snabbare utbyggnad av Europavägarna
genom Södermanland till motorvägsstandard.

Utskottet är inte för sin del berett förorda någon ändring i den
decentraliserade planeringsprocess som gäller för byggande av Europavägar
och andra riksvägar. Vad gäller finansieringen vill utskottet

1989/90:TU27

framhålla att denna sker med medel som anvisas över anslaget B 3.
Byggande av riksvägar och som disponeras av vägverket. Med det sagda
avstyrks motionsyrkandet.

I motion T346 (m) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande projekt som
berör mer än ett län. Motionärerna framhåller att länsväg 181 har
färdigställts i den del den sträcker sig genom Skaraborgs län men att
planerna för vägen, i den del den sträcker sig genom Älvsborgs län,
inte kunnat genomföras på grund av brist på medel. Beträffande
anläggningar som berör flera vägförvaltningar bör vägverket — säger
motionärerna — förvissa sig om att berört företag kan färdigställas
innan igångsättningsbeslut tas. Om så inte avses, skall beslutet åtföljas
av tidsplan beträffande färdigställandet.

Planeringsprocessen i fråga om länsvägar är, som framgår av vad
utskottet anfört, decentraliserad på så sätt att det ankommer på varje
länsstyrelse att i planen för länstrafikanläggningar ange byggnadsföretagen
i ordning efter angelägenhetsgrad. Utskottet förutsätter att berörda
vägförvaltningar undersöker möjligheterna att samordna byggnadsföretag
avseende vägar som korsar länsgränser. Den decentraliserade beslutsprocessen
har, som utskottet vid ett flertal tillfällen framhållit,
betydande fördelar. Utskottet är därför inte berett att förorda någon
ändring i gällande ordning och avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

I motionerna T215 (m) och T219 (m) behandlas vägverkets avkastningsberäkningar
av investeringar. Motionärerna framhåller att vägverkets
beräkningar av samhällsnytta och avkastning av olika vägobjekt på
senare tid har kompletterats och förbättrats. Även företagens tidsvinster
resp. tidskostnader vägs sålunda numera in i beräkningarna. Prioriteringsordning
och medelstilldelning över landet bör enligt motionerna
ta sin utgångspunkt i det nya beräkningssättet och — enligt den
sistnämnda motionen — leda till ett bättre utslag för Stockholms län
vid fördelningen av medel mellan länen för vägbyggande och underhåll.

Den decentraliserade beslutsprocess som gäller för väginvesteringar
säkerställer enligt utskottets mening en lämplig avvägning av målen för
vägpolitiken. Till dessa mål hör, som nämnts, att säkerställa en tillfredsställande
vägstandard i landets alla delar även på det lågtrafikerade
vägnätet. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

5.5 Anslagsfrågor m.m.

Anslaget B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.

Från anslaget betalas vissa kostnader för central administration (andel),
översiktlig vägplanering, fastställande av arbetsplaner samt vägverkets
internrevision. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 11 484 000
kr. för nästa budgetår.

I motion T32 (mp) yrkas att riksdagen minskar medelsanvisningen
med 2 milj. kr. till 9 484 000 kr. Till stöd för yrkandet åberopas andra

1989/90:TU27

yrkanden i samma motion enligt vilka bia. byggandet av riksvägar
kraftigt bör minska och byggandet av motorvägar upphöra samt det
s.k. bärighetsprogrammet avbrytas.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna medelsanvisningen
och avstyrker motionsyrkandet.

Anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och underhåll av
statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret
för inköp av omsättningstillgångar. Vidare avses från anslaget betalas
vägverkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av
anläggningstillgångar.

Regeringen föreslår för nästa budgetår en medelsanvisning på
5 859,9 milj. kr. Som en anpassning till internationellt vedertagen
terminologi föreslås att den nu använda benämningen av anslaget,
Drift av statliga vägar, ändras till Drift och underhåll av statliga vägar.
Förslaget till ändrad anslagsbeteckning föranleder ingen erinran från
utskottets sida.

I motion T40 (c) yrkas att riksdagen beslutar föra sammman anslagen
B 2 Drift och underhåll av statliga vägar och B 7 Vägverket: Särskilda
bärighetshöjande åtgärder till ett nytt anslag med beteckningen Drift,
underhåll och modernisering av statliga vägar.

I motion T40 (c) begärs också — liksom i motionerna T320 (c),
T350 (c) och Al 18 (c) — att riksdagen för nästa budgetår anvisar 1
miljard kronor för förstärkning och beläggning av grusvägar inom
länsvägnätet.

I motion T32 (mp) yrkas att riksdagen beslutar öka medelsanvisningen
under anslaget med 300,1 milj. kr. till 6 160 milj. kr.

I motion T45 (m) yrkas att riksdagen beslutar öka medelsanvisningen
med 513,1 milj. kr. till 6 373 milj. kr.

Utskottet befarar för sin del att den begärda sammanslagningen av
ifrågavarande två anslag skulle kunna medföra att medel som avsatts
för bärighetshöjningar — under det särskilda anslaget härför — används
för andra ändamål. Därmed skulle de för näringslivet eftersträvade
effekterna med de bärighetshöjande åtgärderna inte kunna uppnås.
Med det sagda avstyrker utskottet motion T40 (c) yrkande 6, såvitt nu
är i fråga.

Vad gäller medelsanvisningen tillstyrker utskottet regeringens förslag
och avstyrker motionsyrkandena.

I motionerna T40 (c), T320 (c), T350 (c) och Al 18 (c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att riksdagen föreläggs ett tioårsprogram
för förstärkning och beläggning av grusvägar inom länsvägnätet. Till stöd
för yrkandena åberopas regional- och näringspolitiska överväganden. I
sistnämnda hänseende framhålls ifrågavarande vägars betydelse främst
för skogsindustrin och lantbruket.

1989/90:TU27

I motion T320 (c) framhålls också att landsbygdens vägar bör
prioriteras och fördelning av medel för underhåll och upprustning ske
med utgångspunkt i överväganden hur vägåtgärder kan vända en
negativ samhällsutveckling till en positiv.

I motion T349 (m) betonas den samhällsekonomiska betydelsen av
upprustning av och förbättrat underhåll på grusvägnätet.

I motion T350 (c) understryks vikten av att tillräckliga medel avsätts
för underhåll och upprustning av landsbygdens vägar så att dessas
standard blir godtagbar.

I motion A94 (c) framhålls att regeringen bör göra en analys av
vägnätet i skogslänen och därefter återkomma till riksdagen med
förslag till åtgärder.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden erinra
om det av riksdagen fastställda vägpolitiska målet att en tillfredsställande
vägstandard i landets alla delar skall säkerställas. I 1988 års trafikpolitiska
beslut betonades dessutom särskilt det väsentliga i att vägverket
i sina prioriteringar av driftåtgärder beaktar nödvändigheten av en
satsning på vägar i skogslänen. Samhällsekonomin medger emellertid
inte, som utskottet redan framhållit, att riksdagen anvisar medel för
drift och underhåll av statliga vägar i en omfattning som regeringen —
och utskottet — finner önskvärd.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag till medelsanvisning
för nästa budgetår under ifrågavarande anslag och avstyrkt
motionsyrkanden om en ökning av medelsanvisningen. Med
hänvisning härtill samt i avvaktan på förslag av regeringen om alternativ
finansiering av kostnaderna för drift och underhåll av statliga vägar
avstyrker utskottet motionsyrkandena.

I propositionen framhålls att det i samband med att statliga vägar byggs
och öppnas för trafik ofta förekommer att vägen i den gamla sträckningen
dras in från allmänt underhåll. Väghållningen av sådana vägar
får som regel övertas av enskilda. Dessa vägar uppfyller i många fell
fordringarna för att få statsbidrag till enskild väghållning. I de fell
vägverket saknar medel under anslaget B 6 Bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar för detta ändamål bör det även under nästa
budgetår vara möjligt för vägverket att besluta om överföring av medel
motsvarande gällande statsbidrag till anslag B 6.

Utskottet tillstyrker att riksdagen medger sådan överföring av medel
mellan anslagen B 2 och B 6 som sålunda förordas.

I propositionen framhålls vidare att frågan om fördelning av väghållningsansvaret
mellan stat och kommun för närvarande bereds inom
regeringskansliet. Då det är svårt att nu förutse omfattningen av de
kommande ändringarna i väghållningsansvaret bör regeringen även för
budgetåret 1990/91 inhämta riksdagens bemyndigande att vid ändringar
i väghållningsansvaret få överföra medel mellan anslag B 2 Drift och
underhåll av statliga vägar och anslag B 5 Bidrag till drift och underhåll
av statskommunvägar.

1989/90:TU27

Utskottet tillstyrker att riksdagen medger sådan överföring av medel
mellan anslagen B 2 och B 5 som sålunda forordas.

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör
vägverket enligt propositionen ha möjlighet att göra mindre justeringar
under ett enskilt år mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att jämkning mellan
drift- och byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i
enlighet med det anförda.

Vidare tillstyrker utskottet förslaget i propositionen om inrättandet av
vägverkets låneram i riksgäldskontoret för investeringar av anläggningstillgångar
samt att denna ram fastställs till 1 305 milj. kr.

Utskottet tillstyrker också att riksdagen godkänner vad som anförts i
propositionen om användningen av anslaget B 2 Drift och underhåll
av statliga vägar under budgetåret 1990/91 för tilläggsbidrag till drift av
kommunala vägar och gator.

Departementschefen erinrar om att i föregående års budgetproposition
redovisades bakgrunden till de försök med automatisk hastighetsövervakning
som inletts under innevarande budgetår. Han finner det angeläget
att rikspolisstyrelsen fortsätter och utökar sin påbörjade verksamhet.
För att möjliggöra detta föreslås att 5 milj. kr. av anslaget beräknas
för anskaffning av utrustning — som polisen får tillgång till — för
automatisk hastighetsövervakning.

I motion T45 (m) framhåller motionärerna att de motsätter sig automatisk
hastighetsövervakning och att de för ändamålet föreslagna medlen
i stället bör användas för drift och underhåll av vägar.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot regeringens förslag i nu
aktuell del, varför detta tillstyrks och motionsyrkandet avstyrks.

Departementschefen framhåller att det är angeläget att de medel som
anvisas under anslaget för drift och underhåll av statliga vägar kan
användas effektivt. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker
därför förslaget om att regeringen skall ha befogenhet att ge sådant
bemyndigande för vägverket till medelsöverföring från anslaget för drift
och underhåll av statliga vägar som innebär att verket under andra
halvåret 1990 kan ta i anspråk behövliga belopp av de medel som
anvisas för verksamhetsåret 1991. Utskottet har inte heller någon
erinran mot att detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts till
budgetår.

Slutligen tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner förslaget i propositionen
om överföring av medel från anslaget Drift av statliga vägar till
anslaget Drift och underhåll av statliga vägar.

1989/90:TU27

Anslaget B 3. Byggande av riksvägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av riksvägar
samt lämnas bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som är
riksvägar. Från anslaget betalas vidare vägverkets räntekostnader för
kredit i riksgäldskontoret för projekteringsutgifter samt vägverkets ränteutgifter
för krediten i riksgäldskontoret för utbyggnaden av väg E6
delen Stenungsund—Ljungskile.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1 512 milj. kr. för nästa
budgetår.

I motion T32 (mp) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 1,1
miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslår eller således 412
milj. kr.

I motion T42 (vpk) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 512
milj. kr. mindre än vad regeringen föreslår eller således 1 miljard
kronor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandena.

Departementschefen erinrar om att riksdagen i maj 1987 beslutade
(prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. TU 19, rskr. 235) att godkänna att en
kredit inrättas i riksgäldskontoret för finansieringen av utbyggnaden av
väg E6 som motorväg på delen Stenungsund—Ljungskile och att kapitalkostnaden
år 1987 skulle få belasta anslaget. Utbyggnaden av väg E6
mellan Stenungsund och Ljungskile pågår. Kapitalkostnaden för krediten
har för år 1989 beräknats överstiga anslagsposten med 10 milj. kr.
För år 1991 beräknas kapitalkostnaden uppgå till 90 milj. kr. Således
bör — framhåller departementschefen — en total kapitalkostnad om
100 milj. kr. få belasta anslaget under år 1991.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad departementschefen
sålunda anfört om användningen av anslaget.

I tre mp-motioner framhålls att vissa väg- eller brobyggen inte bör
planeras eller fullföljas.

I motion T228 (mp) yrkas sålunda att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om väginvesteringar
kontra järnvägsinvesteringar i Dalarna. Motionärerna framhåller att
länsstyrelsen i Kopparbergs län stöder en investering i vägar med 500
milj. kr. Motionärerna vill att medlen skall satsas på järnvägar i stället.

I motion T235 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om det olämpliga i att
bygga en ny E4-bro över Ångermanälven.

I motion T353 (mp) framhålls att motorvägsbygget i Halland bör
stoppas, åtminstone tills järnvägen är utbyggd till dubbelspår från Oslo
till Malmö.

Vad först gäller frågan om väginvesteringar kontra järnvägsinvesteringar
i Dalarna tillgodoses enligt utskottets mening önskemålet om en
avvägning mellan väg- och järnvägsinvesteringar inom ramen för den
investeringsplanering som utskottet i det föregående redogjort för.

1989/90:TU27

5 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 27

Genom länsstyrelsernas nyckelroll vid prioriteringen och eftersom
investeringsbesluten skall grundas på samhällsekonomiska bedömningar
ges goda förutsättningar för att avvägningarna skall bli riktiga.

Enligt vad utskottet erfarit omfattar gällande riksvägplan inte någon
ny E4-bro över Ångermanälven. Kostnaden för en sådan bro beräknas
till drygt 1 000 milj. kr. Med tanke på att anslaget för riksvägar för
nästa budgetår föreslås uppgå till totalt 1 512 milj. kr. för hela riket
synes det utskottet osannolikt att en ny bro inom överskådlig tid skulle
kunna finansieras över statsbudgeten.

I Halland pågår för närvarande ett motorvägsbygge mellan Heberg
och Långås för att få till stånd en förbifart förbi Falkenberg. Beslut om
bygget har fattats i laga ordning. Utskottet kan för sin del inte se något
skäl till att avbryta bygget.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga de
motionsyrkanden som nu är i fråga.

I motion T241 (vpk) framhålls att motorvägsprojektet Scandinavian
Link bör avbrytas.

Beteckningen Scandinavian Link har lanserats av företrädare för
näringslivet och används i den allmänna debatten som ett gemensamt
namn för järnvägar och motorvägar som bl.a. skulle förbinda de tre
skandinaviska huvudstäderna och de tre största städerna i Sverige med
varandra och som även via fasta förbindelser över Öresund, Stora Bält
och Fehmarn-Belt skulle förbinda Sverige med kontinenten. Begreppet
Scandinavian Link har ingen förankring i väglagstiftningen. Flerårsplanerna
för väginvesteringar omfattar följaktligen inte något sådant projekt.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen om medelsöverföring från
anslaget för byggande av riksvägar. Förslaget innebär att det — för att
främja en effektiv medelsanvändning — bör ingå i regeringens befogenheter
att bemyndiga vägverket att under andra halvåret 1990 ta i
anspråk behövliga belopp av de medel för byggande av riksvägar som
anvisas för verksamhetsåret 1991. Utskottet har inte heller någon
erinran mot att detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts till
budgetår.

Anslaget B 4. Byggande av länstrafikanläggningar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av länsvägar
och banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägar och lämnas
bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar,
till väg- och gatuanläggningar samt till spåranläggningar för kollektiv
persontrafik och cykelleder. Vidare lämnas från anslaget bidrag
till kollektivtrafikåtgärder som främjar miljö, energieffektivitet och
samordning. Från anslaget betalas också vägverkets räntekostnader för
kredit i riksgäldskontoret för projekteringsutgifter.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1 041,8 milj. kr. för
nästa budgetår.

1989/90: TU27

Departementschefen anger hur medelsförbrukningen under anslaget
beräknas i stort fördela sig för år 1991 enligt följande sammanställning
och framhåller att det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga
fördelningen.

- Investeringar i länstrafikanläggningar 936,8 milj. kr.

- Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. 85,0 milj. kr.

- Bidrag till byggande av cykelleder m.m. 20,0 milj. kr.

1 041,8 milj. kr.

I motion T45 (m) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 1 118,8
milj. kr., vilket innebär en ökning med 77 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag.

I motion T212 (fp) yrkas att riksdagen beslutar öka den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen med 50 milj. kr. Beloppet bör enligt
motionärerna användas till bidrag för investeringar som ökar handikappanpassningen
och tillgängligheten i lokal och regional kollektivtrafik.

I motion T40 (c) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 1 396,8
milj. kr., vilket innebär en ökning med 355 milj. kr. i jämförelse med
regeringens förslag. Motionärerna framhåller också att den inbördes
fördelningen av dessa medel rör mycket centrala politiska frågeställningar.
Det är därför rimligt att riksdagen Sr ta ställning till huvudinriktningen
genom att anslaget delas på specificerade delanslag. De
ytterligare medel som motionärerna vill tillföra anslaget bör i första
hand användas i syfte att förstärka miljöprofilen. Trafikhuvudmännen
måste fa en rejäl chans att utveckla länsjärnvägarna.

I motion T32 (mp) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 1 560
milj. kr., vilket innebär en ökning med 518,2 milj. kr. i förhållande
till regeringens förslag. Vidare föreslås i motionen att anslaget skall
fördelas på följande sätt:

- Länsjärnvägar 650 milj. kr.

- Cykelvägar m.m. 125 milj. kr.

- Kollektivtrafikanläggningar 300 milj. kr.

- Länsvägar 400 milj. kr.

- Trafikmedel m.m. 85 milj. kr.

1 560 mi 1j. kr.

Vi accepterar således inte — framhåller motionärerna — regeringens
förslag att slå ihop anslagen till länsjärnvägar, länsvägar och kollektivtrafikanläggningar
till en klumpsumma och sedan överlåta till länsstyrelserna
och vägverket att fritt fördela pengarna för de olika ändamålen.

I motion T342 (mp) yrkas att riksdagen beslutar öka anslaget till
cykelbanor till 200 milj. kr.

I motion T208 (vpk) framhåller motionärerna att de vill ha skilda
anslag för investeringar i länsvägar och länsjärnvägar. På de senare går
endast kollektivtrafik — betonar motionärerna — medan länsvägarna

1989/90:TU27

till stor del används för privatbilism. Kostnader för underhållsåtgärder
bör inte heller — framhåller motionärerna — belasta anslaget för
byggande av länstrafikanläggningar utan vägverkets anslag.

I motion T532 (mp) framhålls att anslaget till länsvägar bör skiljas
från anslaget till kollektivtrafikanläggningar och länsjärnvägar. Till
stöd för yrkandet åberopas att kollektivtrafiken endast utgör en liten
del av trafiken på länsvägarna.

Vad först gäller anslagsfrågan vill utskottet, med anledning av yrkandet
i motion T212 (fp) om en höjning av anslaget med 50 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag, erinra om att 1988 års trafikpolitiska
beslut bl.a. innebar att 50 milj. kr. avsattes för bidrag till kommuner
och trafikhuvudmän till investeringar som underlättar för handikappade
att använda kollektivtrafik. Dessa medel har ännu inte fullt
förbrukats. Ett ytterligare stöd till handikappanpassad kollektivtrafik
föreslås av socialministern i årets budgetproposition. Förslaget innebär
att statsbidraget till den kommunala färdtjänsten skall kunna lämnas
även till driftstöd till s.k. servicelinjer med speciellt handikappanpassade
fordon. Utskottet fäster stor vikt vid arbetet för att öka handikappanpassningen
av kollektivtrafiken. Mot den angivna bakgrunden finner
emellertid utskottet det för tidigt att nu ta ställning till behov av
ytterligare medel för ändamålet.

Då utskottet inte heller finner något annat skäl att öka den av
regeringen föreslagna medelsanvisningen, tillstyrks regeringens förslag,
medan samtliga motionsyrkanden om en ökning av anslaget avstyrks.

Som utskottet framhållit i avsnittet 4 Investeringsplanering innebar
1988 års trafikpolitiska beslut att den sedan många år väl utvecklade
och decentraliserade planeringsprocessen för byggande av allmänna
vägar utvidgades till att omfatta även investeringar i länsjärnvägar och
kollektivtrafikanläggningar. Utskottet har där också angivit huvuddragen
i planeringsprocessen enligt de bestämmelser som tillkommit som
en följd av riksdagsbeslutet. I beslutet framhölls att investeringar i
väganläggningar resp. kollektivtrafikanläggningar i viss mån är utbytbara
och att det bl.a. därför är viktigt att lokala och regionala anläggningar
för vägtrafik och kollektivtrafik prioriteras samordnat och på länsnivå.
Vidare uttalades att investeringar i länsjärnvägar skall prövas
regionalt på samma sätt som gäller för kollektivtrafikanläggningar och
länsvägar.

Den decentraliserade ordning som enligt 1988 års riksdagsbeslut
sålunda numera tillämpas för beslut om investeringar inte bara i vägar
utan också i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. är
enligt utskottets mening mera ändamålsenlig än en centraliserad beslutsprocess.
Det bör framhållas att det i beslutet uttalades att spårbunden
trafik har betydande fördelar inte minst från miljösynpunkt och
att bidragssystemet för länstrafikanläggningar därför borde utformas så
att investeringar i sådan trafik kunde främjas.

Vad gäller det i vpk-motionen framställda kravet på att kostnader
för underhåll av länsvägarna inte bör få belasta anslaget för byggande

1989/90:TU27

av länstrafikanläggningar vill utskottet framhålla att samtliga sådana
kostnader i princip belastar anslaget för drift och underhåll av statliga
vägar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även de övriga
motionsyrkanden som nu är i fråga.

Enligt motion T256 (fp) bör det vara möjligt för länsstyrelserna att
besvära sig hos regeringen över de av vägverket fastställda länsramarna.

Som utskottet framhållit i det föregående är det en uppgift för
länsstyrelsen att upprätta och fastställa flerårsplaner för byggande av
länstrafikanläggningar. I planen skall byggnadsföretagen inom länet
anges i ordning efter angelägenhetsgrad. Innan planen upprättas skall
länsstyrelsen hämta in förslag om de länstrafikanläggningar som bör
utföras från bl.a. vägförvaltningen. Innan länsstyrelsen fastställer planen
skall yttrande ha inhämtats från bl.a. vägverket. Om vägverket och
länsstyrelsen har olika uppfattningar om vad planen skall innehålla,
skall frågan om fastställelse överlämnas till regeringen.

Vägverket anger planeringsramar som länsstyrelserna har att beakta
vid upprättandet av flerårsplaner. I planeringsramarna återfinns vägverkets
bedömningar av den medelstilldelning som resp. län kan
förväntas erhålla under planeringsperioden. Till grund för vägverkets
bedömningar ligger riktlinjer fastställda av statsmakterna. Målen för
vägpolitiken, sådana de fastställts av riksdagen, utgör de primära riktlinjerna.
Eftersom regeringen skall pröva frågan om fastställelse av en
flerårsplan i sådana fall då vägverket och länsstyrelsen inte når enighet,
kan regeringen sägas samtidigt pröva i vad mån planen uppfyller de
fastställda målen. Detsamma gäller då ett beslut av vägverket eller
länsstyrelsen om fastställelse av en flerårsplan överklagas hos regeringen.

Vad utskottet sålunda anfört synes ägnat att tillgodose syftet med
motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.

Frågan om en bro över Vallsundet i Storsjön i Jämtland behandlas i
motionerna T311 (m) och T347 (c). I den sistnämnda motionen
behandlas dessutom frågan om en bro över Rödösundet i Storsjön. För
finansieringen av bron över Vallsundet föreslås i den förstnämnda
motionen upplåning av medel att amorteras genom ett utnyttjande av
drift- och investeringsmedel för färjor samt broavgifter under någon
tid. I den sistnämnda motionen framhålls att medel som vägverket
avsätter för reparation och nyanskaffning av färjor över Vallsundet och
Rödösundet i stället skall avsättas till en fond att användas för brobyggen
över de båda sunden.

Enligt vad utskottet erfarit är det med nuvarande nivå på anslaget
för länstrafikanläggningar inte möjligt att bygga broar över ifrågavarande
sund med anslagsmedel. Vägverket undersöker emellertid i samråd
med berörda intressenter möjligheterna att åstadkomma en alternativ
finansiering. Utskottet är för sin del inte berett att förorda något
riksdagens uttalande med anledning av motionsyrkandena, varför desamma
avstyrks.

1989/90:TU27

Cykelleder m.m. behandlas i fyra motioner. Statsbidrag för byggande av
cykelleder kan enligt gällande bestämmelser lämnas i mån av tillgång
på medel med 50 % av kostnaden. Frågor om bidrag administreras av
vägförvaltningen i det län där arbetet skall utföras. Som framgår av vad
utskottet anfört i det föregående är det regeringens avsikt att 20 milj.
kr. under nästa budgetår skall kunna användas för ändamålet.

I motion T348 (s) begärs en utredning om att samordna byggandet av
gång- och cykeltrafikleder med vägbyggandet och vägunderhållet och
om att sådana leder skall bekostas enligt de regler som gäller för
byggande och underhåll av vägnätet.

Byggandet av cykelleder och gångbanor synes utskottet i flertalet fell
vara helt och hållet en kommunal angelägenhet. Cykelleder och gångbanor
omfettas dock i vissa fell av arbetsplaner för riksvägar och
länsvägar. Byggandet och underhållet av cykellederna och gångbanorna
bekostas i sådana fell också av staten—vägverket, om inte kommunen

— såsom är fallet i fråga om statskommunvägarna — är väghållare. I
sistnämnda fall kan dock givetvis statsbidraget med 50 % av anläggningskostnaden
utbetalas. Någon generell skyldighet för vägverket att
bekosta anläggandet av cykelleder och gångbanor, eller en utredning
härom, är utskottet för sin del inte berett att förorda. Motionen
avstyrks följaktligen.

I motion T331 (s) begärs bl.a. en ändring av reglerna om statsbidrag till
byggande av cykelleder. Motionärerna erinrar om att statsbidrag kan
utgå med 50 % av anläggningskostnaden och föreslår att det skall stå
varje län fritt att bestämma bidragsnivån. Det finns säkerligen cykelleder
— säger motionärerna — som skulle komma till utförande även
med ett lägre bidrag. Andra angelägna projekt kan behöva ett högre
bidrag för att sättas i gång. Med en högre flexibilitet i bidragsgivningen
skulle sannolikt de anslagna medlen ge ett bättre resultat än vad som
hittills varit fallet. Vidare vill motionärerna ha till stånd någon form
av allmänna föreskrifter i syfte att underlätta för cyklister att medföra
sina cyklar på allmänna färdmedel såsom flyg, tåg, bussar och båtar.
Motionärerna framhåller också att cykelorganisationerna — med hänsyn
till sina insatser för motionsidrotten — får ekonomiskt stöd via
elfte huvudtitelns anslag E 1 Stöd till idrotten. Enligt motionärerna
bör dessa organisationer med hänsyn till cyklismens betydelse även för
folkhälsa, miljö och trafik få statligt ekonomiskt stöd även för det
arbete de bedriver ur dessa aspekter.

Utskottet är för sin del inte nu berett att förorda den begärda
ändringen av reglerna om statsbidrag till byggande av cykelleder.
Enligt utskottets mening ankommer det på berörda transportföretag att
överväga vad som kan göras för att tillgodose önskemålet om att
cyklister skall kunna medföra sina cyklar på allmänna Srdmedel.
Motionärernas önskemål om ekonomiskt stöd till cykelorganisationerna
— utöver det bidrag som lämnas via elfte huvudtiteln — tillgodoses,
enligt vad utskottet erfarit, i viss utsträckning av Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (NTF). Något ytterligare stöd är utskottet
för sin del inte nu berett att förorda.

1989/90:TU27

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

1989/90:TU27

Enligt motion T432 (c) bör reglerna för statsbidrag till anläggande av
cykelleder utformas så att anläggningar som innebär en från trafiksäkerhetssynpunkt
fördelaktig separation mellan gång- och cykeltrafik blir
ekonomiskt fördelaktiga för kommunerna att uppföra.

Frågor av det sålunda aktualiserade slaget bör enligt utskottets
mening lösas på lokal eller regional nivå med anpassning till rådande
förhållanden. Inom oförändrad anslagsram skulle sådana regler som
motionärerna vill ha till stånd innebära att det antal kommuner som
kan få del av statsbidraget minskar. Utskottet avstyrker med det sagda
motionsyrkandet.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen om medelsöverföring från
anslaget för byggande av länstrafikanläggningar. Förslaget innebär att
det — för att främja en effektiv medelsanvändning — bör ingå i
regeringens befogenheter att bemyndiga vägverket att under andra
halvåret 1990 ta i anspråk behövliga belopp av de medel som anvisas
för verksamhetsåret 1991. Utskottet har inte heller någon erinran mot
att detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts till budgetår.

Anslaget B 5. Bidrag till drift och underhåll av
statskommunvägar

Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt väg- och
gatuanläggningar för kollektiv persontrafik m.m.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 595 milj. kr. för nästa
budgetår. Som en anpassning till internationellt vedertagen terminologi
och för att bättre beskriva anslagets ändamål föreslås att den nu
använda benämningen av anslaget, Bidrag till drift av kommunala
vägar och gator, ändras till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar.
Förslaget till ändrad anslagsbeteckning föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

I motion T45 (m) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar
1 350 milj. kr., vilket innebär en ökning i förhållande till regeringens
förslag med 755 milj. kr.

Utskottet konstaterar att uppgift saknas i propositionen om det
bidragsbelopp som avses utbetalas till kommunerna för bidragsåret
1991. Enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar
och kollektivtrafikanläggningar m.m. gäller som huvudregel att driftbidrag
lämnas i mån av tillgång på medel med 95 % av det belopp som
kostnaden för driften beräknas till (bidragsunderlag). I fjolårets budgetproposition
angavs att det bidragsbelopp som skulle utbetalas till
kommunerna för bidragsåret 1990 uppgick till 696,3 milj. kr. Det
beloppet täcker ca 60 % av det totala bidragsunderlaget. Utskottet
anser att denna bidragsnivå bör vara i stort sett oförändrad under
bidragsåret 1991. Det totala bidragsbeloppet till kommunerna för
nämnda bidragsår bör därför uppgå till 750 milj. kr. Denna ökning av

bidragsbeloppet kräver inte nu någon höjning av den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen men får återverkan på anslagsberäkningen
för kommande budgetår.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med yrkandet i m-motionen
i viss mån torde få anses tillgodosett, varför detsamma avstyrks.
Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks.

I motion T40 (c) framhålls att åtskilliga kommuner under senare år
påtagit sig ett ansvar för vissa vägar och gator under förespegling att
statsbidrag skulle utgå på en viss nivå. Mot bakgrund av att bidragsnivån
därefter sänkts är det angeläget att regeringen tar upp överläggningar
med kommunförbundet i frågan och att statskommunvägarnas finansiering
tas upp i den översyn av finansieringsfrågor som regeringen
aviserar.

Utskottet förutsätter att även statskommunvägarnas finansiering
kommer att omfattas av regeringens överväganden om alternativa finansieringsformer
för investeringar i och drift av vägar. Med hänvisning
härtill och till utskottets ställningstagande i anslagsfrågan avstyrks
motionsyrkandet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om sådan medelsöverföring som
innebär att medel från anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar
och gator får föras över till anslaget Bidrag till drift och underhåll av
statsko mmun vägar.

Anslaget B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Från anslaget lämnas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda
vägar.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 482 milj. kr. för nästa
budgetår.

I motionerna T40 (c) och T42 (vpk) yrkas att riksdagen under anslaget
anvisar 582 milj. kr., vilket innebär en höjning med 100 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag.

I motion T40 (c) yrkas också att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av enskilda
vägar. Motionärerna åberopar bl.a. de enskilda vägarnas stora samhällsekonomiska
betydelse till stöd för sitt yrkande om en ökad medelsanvisning.

I motionerna T37 (m) och T45 (m) yrkas att riksdagen under
anslaget anvisar 650 milj. kr., vilket innebär en höjning med 168 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt motionerna T40
(c) och T42 (vpk) talar för att medelsan visingen för nästa budgetår bör
bestämmas till 582 milj. kr. Yrkandena 4 resp. 16 i de nämnda
motionerna tillstyrks följaktligen. Utskottets ställningstagande innebär
att syftet med yrkande 3 i motion T40 (c) och med motionerna T316

1989/90: TU27

(c) yrkande 3 och T324 (c) yrkande 2 torde få anses tillgodosett. Syftet
med motionerna T37 (m) yrkande 1 och T45 (m) yrkande 5 torde få
anses till väsentlig del tillgodosett.

I motion T37 (m) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att vägverket endast i undantagsfall bör få besluta
om överförande av allmän väg till enskild väghållning samt att, då så
sker, anslagsbeloppet till drift och byggande av enskilda vägar bör
höjas i motsvarande grad.

Enligt 24 § väglagen (1971:948) får en allmän väg dras in, om den
efter tillkomsten av en ny väg eller av något annat skäl inte längre
behövs för det allmänna och åtgärden medför endast ringa olägenhet
för bygden. Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag
att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg, för
vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta
vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag från anslaget
för drift och underhåll av statliga vägar till anslaget för bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar.

Med det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet i
huvudsak tillgodosett och avstyrker därför ett bifall till detsamma.

1 motion T302 (c) behandlas bidragsnormerna för de enskilda
vägarna. Motionärerna är missnöjda med nuvarande normer och vill
ha en återgång till tidigare gällande bidragssystem. Vidare vill motionärerna
att reglerna justeras så att statsbidrag kan utgå för fler nya
enskilda vägar och så att bärigheten på de enskilda vägarna kan ökas.

Utskottet erinrar om riksdagens beslut år 1984 (prop. 1983/84:100
bil. 8, bet. TU 21, rskr. 313) om att införa ett nytt differentierat
bidragssystem för enskild väghållning. I beslutet framhölls att det nya
systemet innebar en för den enskilde rättvisare fördelning av medlen
samtidigt som samhällets intresse i de olika vägarna skulle kunna
återspeglas bättre. Systemet skulle också kunna anpassas till och möjliggöra
förändrade prioriteringar från samhällets sida. Sammantaget
ansågs det innebära väsentliga förbättringar av den enskilda väghållningen
i jämförelse med det då gällande bidragssystemet. Utskottet
finner för sin del inga skäl till att ompröva riksdagsbeslutet. 1 sammanhanget
bör erinras om att det vid sidan av det statliga bidraget
förekommer kommunala bidrag till den enskilda väghållningen i betydande
omfattning. I många fall innebär detta att väghållarna för de
enskilda vägarna får samtliga kostnader för väghållningen täckta med
bidrag. Med nuvarande anslagsnivå och bidragsregler torde det inte
vara möjligt att i väsentlig mån öka antalet statsbidragsberättigade
enskilda vägar. Vad gäller frågan om bärighetshöjningar vill utskottet
framhålla att det är regeringens avsikt att 18,1 milj. kr. från anslaget
för särskilda bärighetshöjande åtgärder skall kunna användas som
bidrag till sådana åtgärder på det enskilda statsbidragsberättigade vägnätet
inom skogslänen under nästa budgetår.

Med hänvisning till det anförda och till utskottets ställningstagande i
anslagsfrågan avstyrks motionsyrkandet.

1989/90:TU27

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen om medelsöverföring från
anslaget Bidrag Ull drift och byggande av enskilda vägar. Förslaget
innebär att det — för att främja en effektiv medelsanvändning — bör
ingå i regeringens befogenheter att bemyndiga vägverket att under
andra halvåret 1990 ta i anspråk behövliga belopp av de medel som
anvisas för verksamhetsåret 1991. Utskottet har inte heller någon
erinran mot att detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts till
budgetår.

Anslaget B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

Riksdagen beslutade år 1987 om ett tioårigt investeringsprogram för
bärighetshöjningar på vissa delar av vägnätet i syfte att så långt möjligt
anpassa detta till den standard som gäller inom EG (prop. 1986/87:100
bil. 8, bet. TU 19, rskr. 235). En sådan anpassning bedömdes vara av
stor betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri som
utnyttjar skogsråvaror. Kostnaden för programmet beräknades till

5 750 milj. kr. — utöver ordinarie vägbyggnadsmedel — i 1988 års
prisnivå. För finansieringen beslutade riksdagen bl.a. i april 1987
(prop. 1986/87:82, bet. SkU 35, rskr. 194) om en höjning av fordonsskatten
för vissa lastbilar och släpvagnar. Åtgärderna enligt programmet
skulle inriktas på huvudvägnätet — riksvägar och primära länsvägar
— samt dessutom övriga länsvägar i de s.k. skogslänen, dvs.
Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Investeringsprogrammet har gjort
det möjligt att i en första etapp höja de tillåtna fordonsvikterna på
betydande delar av vägnätet i skogslänen och huvudvägarna i övrigt
från 51,4 tons bruttovikt till 56 tons bruttovikt, som gäller från den
1 april innevarande år. Omkring år 1995 beräknas den maximalt
tillåtna fordonsvikten kunna höjas ytterligare till 60 tons bruttovikt,
samtidigt som det tillåtna boggitrycket kan höjas till 18 ton.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 669,9 milj. kr. för nästa
budgetår.

I motionerna T240 (vpk) och T241 (vpk), som båda väcktes under den
allmänna motionstiden innevarande år, yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om anslag på 622 milj. kr. till särskilda bärighetshöjande
åtgärder.

Enligt motion T40 (c) bör anslaget för särskilda bärighetshöjande
åtgärder — liksom anslaget för drift och underhåll av statliga vägar —
upphöra och ersättas av ett nytt gemensamt anslag med beteckningen
Drift, underhåll och modernisering av statliga vägar.

I motion T42 (vpk) yrkas att riksdagen avslår regeringens nu framlagda
förslag till medelsanvisning.

I motion T241 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar riva upp 1987 års
riksdagsbeslut om ett tioårigt investeringsprogram för bärighetshöjningar
på vissa delar av vägnätet i syfte att så långt möjligt anpassa detta till
den standard som gäller inom EG. Vidare yrkas att riksdagen river
upp tidigare beslut om EG- anpassning på vägtransportområdet.

1989/90:TU27

I motion T32 (mp) yrkas att riksdagen beslutar avskaffa anslaget
Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder.

I motion T220 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att det s.k. bärighetsprogrammet
avvecklas med omgående verkan.

Motionerna T240 (vpk) och T241 (vpk) väcktes som nämnts under den
allmänna motionstiden. Yrkandena i dessa båda motioner om avslag på
regeringens förslag om ett anslag på 622 milj. kr. till särskilda bärighetshöjande
åtgärder avser ett förslag i årets budgetproposition att
riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Vägverket:
Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1990/91 beräknar ett
reservationsanslag på 622 milj. kr.

Utskottet avstyrker de två motionsyrkandena.

Utskottet har i det föregående motsatt sig ett förslag att slå samman
anslagen för drift och underhåll av statliga vägar och för särskilda
bärighetshöjande åtgärder till ett nytt anslag med beteckningen Drift,
underhåll och modernisering av statliga vägar. Av detta ställningstagande
följer att utskottet avstyrker motion T40 (c) i den del som nu är i
fråga.

Utskottet ser för sin del inte heller några skäl att ompröva 1987 års
riksdagsbeslut om det s.k. bärighetsprogrammet eller 1988 års riksdagsbeslut
om att svenska åtgärder bör vidtas för att uppnå en gemensam
europeisk transportmarknad (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU 21, rskr.
248). Vidare har anslagsberäkningen i propositionen inte givit utskottet
anledning till erinran. Regeringens förslag tillstyrks följaktligen, medan
de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga avstyrks.

I motion T30 (c) aktualiseras en ändrad geografisk fördelning av medel
för särskilda bärighetshöjande åtgärder. Motionärerna vill att även
Bengtsfors, Dals-Eds och Åmåls kommuner i Älvsborgs län skall S del
av anslaget.

Som framgår av den inledande redogörelsen i detta avsnitt av
betänkandet omfattas riksvägarna och de primära iänsvägarna i samtliga
län av det särskilda programmet för bärighetshöjningar. I skogslänen
gäller programmet dessutom för övriga länsvägar. Det har därmed
givits en regionalpolitisk inriktning och avgränsning, som utskottet för
sin del inte är berett att ompröva. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om me de Isöve rföring från anslaget
B 7 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder. Förslaget innebär
att det — för att främja en effektiv medelsanvändning — bör ingå i
regeringens befogenheter att bemyndiga vägverket att under andra
halvåret 1990 ta i anspråk behövliga belopp av de medel som anvisas
för verksamhetsåret 1991. Utskottet har inte heller någon erinran mot
att detta bemyndigande fortsättningsvis inte knyts till budgetår.

1989/90:TU27

Anslaget B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter

1989/90:TU27

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för planering m.m. samt
investeringar vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets
civila delar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen om en
medelsanvisning på 41 milj. kr. för nästa budgetår.

Enligt departementschefen bör vägverket genom ett lämpligt avvägt
beställningsbemyndigande ges möjlighet att anskaffa reserv b ro material så
ekonomiskt som möjligt. Mot bakgrund av de av honom förordade
investeringarna anser departementschefen att ett lämpligt beställningsbemyndigande
för år 1991 är 10 milj. kr.

Utskottet tillstyrker att riksdagen medger att regeringen lämnar
vägverket det sålunda förordade beställningsbemyndigandet.

5.6 Motionsyrkanden beträffande flerårsplaner och
fördelningsplaner m.m.

Utskottet behandlar i detta avsnitt ett stort antal motionsyrkanden som
alla innehåller krav på något beslut eller uttalande från riksdagens sida •
i syfte att få till stånd åtgärder, vilkas genomförande regleras inom
ramen för den decentraliserade planeringsprocess som utskottet redogjort
för under avsnittet 4 Investeringsplanering. Det stora flertalet av
yrkandena är begränsade till att avse ett visst län och gäller då i
allmänhet antingen att ett visst eller vissa vägobjekt bör tidigareläggas
eller att länet i fråga på ett eller annat sätt skall få en ökad medelstilldelning
för vägändamål. Vissa yrkanden gäller emellertid landet
som helhet eller flera län. Två yrkanden, som behandlas sist i avsnittet,
avser sådana kollektivtrafikanläggningar som numera också omfattas av
den decentraliserade investeringsplanering som sedan länge gäller för
byggande av allmänna vägar.

5.6.1 Vägväsende

I motionerna T212 (fp), T215 (m), T248 (m), T258 (m) och T327 (s)
betonas den stora betydelsen från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt
av kringfartsleder och att särskilda satsningar på sådana därför bör
göras.

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Regeringen har också,
enligt vad utskottet erfarit, i direktiv om upprättande av flerårsplaner
för riksvägar och länstrafikanläggningar för åren 1991 — 2000 angivit
att bl.a. sådana väg- eller kollektivtrafikinvesteringar som medför en
trafikavlastning av centrala tätortsområden bör prioriteras.

Utskottet delar också den i motionerna T327 (s) och T410 (fp)
uttalade uppfattningen att det av trafiksäkerhetsskäl är angeläget att
bygga bort "flaskhalsar" i vägnätet och förutsätter att behovet av
åtgärder i det syftet beaktas inom ramen för vägplaneringen.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandena
delvis tillgodosett, varför ett bifall till desamma avstyrks.

I motion T40 (c) begärs ett program för modernisering och uppgradering
av vägnätet. Vägar som inte inom överskådlig tid kan bli föremål
för nybyggnad bör — framhåller motionärerna — på vissa sträckor ha
stignings- och omkörningsfiler så att en säker omkörning av långsam
trafik kan åstadkommas. Säkerhet och framkomlighet kan också förbättras
genom att dubbla filer anläggs vid korsningar. Programmet bör

— betonar motionärerna — ha genomförts på riksvägarna till år 2000.

Utskottet förutsätter att även åtgärder av nu nämnt slag behandlas
inom ramen för vägplaneringen. Något sådant program som begärs i
motionen synes sålunda inte erforderligt, varför yrkandet härom avstyrks.

Enligt motion T312 (fp) bör staten ta initiativ i syfte att underlätta
finansiering av kringfartsleder i storstadsregionerna.

Utskottet erinrar om att 1988 års trafikpolitiska beslut innebar att
möjligheter skapades — genom en ändring i väglagen — att med
avgifter helt eller delvis finansiera sådana vägbyggnadsobjekt som inte
inom rimlig tid kan finansieras över statsbudgeten (prop. 1987/88:50
bil. 1, bet. TU 20, rskr. 297). Samtidigt konstaterades att det i Sverige
endast finns ett fåtal vägar med så mycket trafik att en heltäckande
finansiering av ett vägbygge med avgifter skulle vara möjlig. En finansiering
av vägbyggnadsobjekt med avgifter kan därutöver bli aktuell —
framhölls det i beslutet — främst vid byggande av större broar och
tunnlar som en del av de högtrafikerade vägarna eller i storstadsområdena.
Med hänvisning till det anförda och till det fortsatta utredningsarbetet
om finansieringsformer for investeringar i trafikens infrastruktur
finner utskottet syftet med motionsyrkandet tillgodosett, varför ett
bifall till detsamma avstyrks.

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom vägverket — som ett led i
riksvägsplaneringen — ett utredningsarbete i syfte att klarlägga behovet
av ett antal interregionala vågförbindelser. I avvaktan på resultatet av
detta arbete och med hänvisning till den ordning som gäller för
planeringen av riksvägar avstyrker utskottet följande motionsyrkanden.

Motion T301 (fp) om vikten av att åstadkomma en inlandsväg mellan
Göteborg och Karesuando.

Motion T310 (fp) med önskemål om sträckning av en inlandsväg
öster om Vänern.

Motion T321 (c, m, fp, vpk) med önskemål, såvitt nu är i fråga, att
riksvägarna 50 och 60 byggs ut som delar av en planerad inlandsväg.

Motion T223 (fp) yrkande 1, såvitt nu är i fråga, samt motionerna
A65 (m) yrkande 1, A67 (s) och A90 (m) yrkande 1 om vikten av ett
genomförande av den s.k. Bergslagsdiagonalen. Härmed avses enligt
motionärerna en planerad ny riksväg mellan Norrlandskusten via
Falun/Borlänge och Örebro.

Motion T340 (c) med önskemål om att Dackeleden kommer till
stånd som genomfartsled Växjö—Målilla—Linköping senast år 1995.

Motion T306 (c) med önskemål om en snabb upprustning av
vägförbindelsen Norrköping—Västerås—Gävle, den s.k. Räta linjen.

1989/90-.TU27

I motion T223 (fp) framhålls, såvitt nu är i fråga, att Bergslagsdiagonalen
bör ingå i ett utvidgat stamvågnåt.

I motion T231 (fp) framhålls att vägarna E79 och riksväg 88 bör
ingå i ett stamvägnät.

I motion T309 (s) framhålls att riksväg 50 Ödeshög—Vadstena—Motala—Örebro—Bergslagen
bör tillhöra stomvägnätet.

I motion T321 (c, m, fp, vpk) framhålls, såvitt nu är i fråga, att
riksvägarna 50 och 60 bör intas i stamvägnätet.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om
att det allmänna vägnätet är indelat i riksvägar och länsvägar. Klassificeringen
baserar sig på vilken funktion vägen fyller för samfärdseln.
Begreppen "stamvägar" eller "stomvägar" finns inte i väglagstiftningen.
Utskottet anser för sin del att nuvarande indelning av det allmänna
vägnätet är till fyllest och avstyrker därmed ifrågavarande motionsyrkanden.

Utskottet övergår nu till att behandla det stora antal motionsyrkanden

i olika vägfrågor som i huvudsak endast rör ett län. Yrkandena är, som
nämnts, genomgående av tre olika slag. Det vanligast förekommande
innebär krav på att ett visst eller vissa vägobjekt snarast möjligt skall
komma till stånd. Vanligt är också krav på att ett visst län skall
tillföras ökade medel för drift av vägar. Frågor av de två sistnämnda
slagen omfattas i många fall av ett och samma yrkande. Den ökade
medelstilldelningen avses vanligen komma till stånd genom en omfördelning
länen emellan. I några fall begärs emellertid en specialdestinerad
medelsanvisning till förmån för ett visst län. Till stöd för yrkandena,
av samtliga kategorier, åberopas marknadsmässiga samt trafik-,
miljö- och regionalpolitiska överväganden.

Utskottet avstyrker samtliga dessa motionsyrkanden av följande skäl.

Utskottet har i det föregående — under avsnittet 4 Investeringsplanering
— utförligt redogjort för de grundläggande bestämmelserna om
vägplaneringsprocessen. Den innebär att det ankommer på de centrala,
regionala och lokala vägmyndigheterna att pröva frågorna om utredning,
projektering och planering samt prioritering m.m. av vägutbyggnaderna.
Som utskottet tidigare i olika sammanhang framhållit är det
ett — inte minst från planeringssynpunkt — komplicerat och tidskrävande
förfarande som i de enskilda fallen föregår vägfrågornas lösning.
De stora kostnaderna för vägbyggandet och den begränsade medelstilldelningen
nödvändiggör noggranna avvägningar mellan olika projekt
och mellan alternativa lösningar med avseende på arbetenas
utförande m.m. Behov av samordning med andra planeringssektorer
och intressen har därvid medfört ökade krav på vägplaneringens
inordnande i den totala samhällsplaneringen. Vad gäller länsstyrelserna
har de ett avgörande inflytande på vägfrågorna, dels genom sitt allmänna
planerings- och beslutsansvar på regional nivå, dels genom sina
speciella uppgifter avseende bebyggelseplaneringen och för natur- och
miljövårdsområdena samt dels också genom de befogenheter som väglagstiftningen
ger dem. Under alla skeden av vägplaneringen förekom -

1989/90:TU27

mer med kommuner och andra berörda intressenter ett omfattande
samrådsförfarande, som till sina huvuddrag är reglerat i väglagstiftningen.

Det system för planeringen av väghållningen med planläggning och
projektering, som sedan länge använts av vägverket tillsammans med
länsstyrelser och kommuner och numera även s.k. fasta beredningsgrupper
vid länsstyrelserna, är för övrigt konstruerat så att anpassningar
till trafikplanering och fysisk samhällsplanering kan tillgodoses.
Utskottet vill också erinra om att nu gällande planerings- och beslutsordning
på detta område tillkommit efter ett omfattande utredningsarbete
och en rad beslut från statsmakternas sida samt fatt en utformning
som från många synpunkter ansetts förebildlig. Den kännetecknas
också — som utskottet vid flera tillfällen tidigare framhållit — av stor
flexibilitet, som är av betydande värde inte minst i skiftande arbetsmarknadssituationer.
Regionalpolitiska bedömningar vägs också in vid
länsstyrelsernas prioriteringar, något som utskottet finner lämpligt med
hänsyn till den betydelse som goda kommunikationer — tillsammans
med andra faktorer — har för den regionala utvecklingen.

Fördelningen av investeringsmedel de skilda landsdelarna och vägkategorierna
emellan sker vidare på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering
och efter vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters
hörande — allt i syfte att åstadkomma en så likformig och
rättvis fördelning av dessa medel som möjligt.

Det är enligt utskottets mening av stor vikt att vägbyggnadsprojekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala
instanserna i samverkan med vägverket uppställt.

Frågor som gäller insatser och fördelning av medel för drift av vägar
avgörs även de genom en decentraliserad beslutsprocess som innefattar
en dialog mellan vägverkets huvudkontor och de regionala vägmyndigheterna
och som resulterar i femårsplaner, underkastade en revision
vart tredje år.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet det klart olämpligt att
riksdagen — såsom motionärerna förutsätter — tar ställning till de
frågor om vägväsendet i olika lån som nu aktuella motioner avser.

De motionsyrkanden som utskottet sålunda avstyrker gäller följande
län.

Stockholms län

Motion T209 (s) om en utbyggnad av infrastrukturen i södra delen av
Mälardalen i den del motionen avser vissa väg- och broprojekt. Motionerna
T219 (m) yrkande 1 och T317 (m) enligt vilka Stockholms län
bör tilldelas sin rättmätiga andel av väganslagen. Motion T229
(fp, c, vpk) om utbyggnad av kommunikationerna i Södertäljeregjonen
i den del motionen avser vissa väg- och broprojekt. Motion T247
(s) yrkande 3 om att de statliga väganslagen till Stockholmsregionen
skall anpassas till behovet av kringfartsleder. Motion T256 (fp) yrkande

2 i den del yrkandet avser ökade väganslag för Stockholms län och
upprustning av vissa vägavsnitt och yrkande 3 med önskemål att

1989/90:TU27

Österleden snarast bör byggas. Motion A101 (fp) yrkande 1 om en
ändrad fördelningsmodell för väganslagen så att Stockholms län får en
ökad andel av dessa.

Södermanlands län

Motion T315 (s) om prioritering av E3 och E4 genom Södermanland,
nya och förbättrade förbifarter och upprustning av riksvägarna 52, 53
och 57.

Östergötlands län

Motion T332 (fp) yrkande 1 om upprustning av länsvägnätet, yrkande

2 om en tvärförbindelse Kinda—Åtvidaberg—Valdemarsvik, yrkande 3
om upprustning av riksväg 50 mellan Örebro och Norrköping och
yrkande 4 om byggande av en förbifart vid Söderköping.

Jönköpings län

Motion T326 (s) om byggande av en förbifart på E4 genom Vaggeryd.
Motion T333 (s) om byggande av förbifarter på riksväg 26 genom
Gislaved och Smålandsstenar.

Kronobergs län

Motion T244 (fp) om upprustning av E4 och riksväg 23.

Kalmar län

Motion T302 (c) yrkande 1 om statens ansvar för att leva upp till den
av riksdagen uttalade målsättningen om en tillfredsställande transportförsörjning
i landets alla delar och yrkande 2 om behovet av ytterligare
300 milj. kr. i särskilda väganslag för upprustning av riks- och länsvägar
och enskilda vägar i länet. Motion T328 (s) om behovet av
upprustning av vägarna i Kalmar län.

Gotlands län

Motion T31 (c) om förstärkning och beläggning av vägnätet.

Blekinge län

Motion Al 17 (c) yrkande 5 om behovet av ett resurstillskott om 300
milj. kr. till vägarna i sydöstra Sverige.

Kristianstads och Malmöhus län

Motionerna T203 (m) yrkande 2 och T207 (m) yrkande 3 om en
omfördelning av väganslagen till förmån för Skånelänen. Motion T243
(c) yrkande 1 om nödvändigheten av offensiva insatser för att utveckla
infrastrukturen i Skåne i den del yrkandet avser ökade medel för
vägunderhåll m.m. Motion T253 (m, fp) yrkande 2 om upprustning av
kommunikationerna i södra Sverige i den del yrkandet avser förbätt -

1989/90:TU27

ringar av E66 mellan Malmö och Kalmar genom Blekinge. Motion
A52 (s) yrkande 3 i den del yrkandet gäller förbättringar av E66 och
riksväg 23.

Hallands län

Motion T245 (fp) yrkande 2 om utbyggnad av E6 till motorvägsstandard
där så ännu inte skett. Motion T254 (c) om kommunikationerna i
Hallands län i den del motionen avser krav på ökade väganslag.

Göteborgs och Bohus län

Motion T312 (fp) yrkande 1 om utbyggnad av E6 till motorväg där så
ännu inte skett och yrkande 2 om upprustning och nybyggnad riksoch
länsvägnätet.

Älvsborgs län

Motion T30 yrkande 1 om ökade väganslag. Motionerna T304 (c),
T337 (fp) och T346 (m) yrkande 1 om färdigställande av länsväg 181.
Motion T308 (m) om upprustning av vägnätet. Motion T316 (c)
yrkande 1 om ökade anslag för byggande och underhåll av mindre
vägar och yrkande 2 om att byggandet av riksväg 41 bör fullföljas.
Motion T327 (s) yrkande 2 om ökade resurser till förbättringar av
grusvägnätet. Motion T329 (fp) om vikten av en annan fördelning av
medel för upprustning och vidmakthållande av det sekundära vägnätet.
Motion T344 (fp) yrkande 2 om en annan fördelning av anslagen till
upprustning och underhåll av grusvägar.

Skaraborgs län

Motion T324 (c) yrkande 1 om beläggning av länets samtliga grusvägar.
Värmlands län

Motion T213 (m) om vägar och kommunikationer i den del motionen
avser nödvändigheten av att länsstyrelsens nyligen framlagda flerårsplaner
för vägbyggandet kan genomföras m.m. Motionerna T224 (c)
yrkande 1, T237 (s) yrkandena 7 och 8 och T319 (c, m, fp) yrkande 1
om behovet av ökade väganslag. Motion A61 (vpk) yrkande 1 om
särskilda medel för vägnätet.

Örebro län

Motion T223 (fp) yrkande 2 om att riksvägarna 50 och 60 skall ingå i
Bergslagsdiagonalen. Motion T303 (s) om behovet av upprustning av
vägarna 49 och 195. Motion T307 (s) om genomförande av vägobjekt
på El8 mellan den värmländska länsgränsen och Karlskoga. Motionerna
T322 (s) och T330 (c,vpk) om fullföljande av upprustningen av
länsväg 709 Loka—Kedjeåsen.

1989/90: TU27

6 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 27

Västmanlands län

1989/90: TU27

Motion T236 (s) yrkande 4 om behovet av väginvesteringar. Motion
T352 (m) yrkande 1 om utbyggnad av E3/E18 till motorväg och ökade
anslag för upprustning av vägnätet och yrkande 2 om upprustning av
riksväg 68.

Kopparbergs län

Motion T210 (s) yrkande 1 om medel för upprustning av riksväg 68.
Motion T318 (fp) om utbyggnad av riksväg 60 genom Ludvika. Motion
A65 (m) yrkande 2 om upprustning och ombyggnad av riksvägarna 68
och 71 samt länsvägarna 297 och 1053.

Gävleborgs län

Motion T226 (s) om väsentligt ökade ramar för infrastrukturella investeringar
i den del motionen avser upprustning och ombyggnad av vissa
vägar.

Västernorrlands län

Motionerna T235 (mp) yrkande 4 och T313 (fjp) yrkande 1 om behovet
av förbättrade vägar. Motionerna T313 (fp) yrkande 2, T323 (s) yrkande
2, T341 (m) och T351 (c) yrkande 2 om ändrade grunder för
fördelning av väganslag. Motion T323 (s) yrkande 1 om behovet av
upprustning av länsvägnätet. Motion T343 (fp) om ändrad sträckning
av E4 och E75 genom Sundsvalls centrum. Motion T351 (c) yrkande 1
om ett vägpaket för länet i syfte att nå en vägstandard jämförbar med
övriga landet. Motion A69 (fp) yrkande 7 om upprustning av länsvägarna.

Jämtlands län

Motion T230 (s) yrkande 1 om behovet av insatser för väginvesteringar
och vägunderhåll. Motion T347 (c) yrkande 1 om ett extra anslag om
100 milj. kr. för nästa budgetår för underhåll och upprustning av
vägnätet.

Västerbottens län

Motion T231 (fp) yrkande 2 om behovet av att införa en ny beräkningsmodell
så att länet skall få erforderliga medel för ökad bärighet,
underhåll och beläggningar för vägarna och för brobyggande, yrkande

3 om en omfördelning av anslaget till länsvägarna och yrkande S om
ett särskilt åtgärdsprogram för förbättringar av grusvägarna. Motion
T305 (c) om anslag på 100 milj. kr. utöver nu gällande ramar för
beläggning av grusvägar.

Norrbottens län

Motion A68 (c) yrkande 5 om ett tioårigt program för upprustning,
förstärkning och beläggning av länsvägnätet och yrkande 6 om behovet
av 200 milj. kr. för upprustning av vägnätet.

5.6.2 Kollektivtrafikanläggningar

I motion T334 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar om ett statligt anslag
på 40 milj. kr. till utbyggnaden av en spårvägsbanvall i Norrköping.

Den sålunda aktualiserade frågan bör enligt utskottets mening behandlas
inom ramen för den decentraliserade planeringsprocess som
numera, till följd av 1988 års trafikpolitiska beslut, gäller inte bara för
väginvesteringar utan också för bl.a. sådana kollektivtrafikanläggningar
som motionen avser. Som utskottet tidigare framhållit har den utvidgade
decentraliseringen i fråga om planeringen av infrastrukturinvesteringar
avsevärt förbättrat förutsättningarna för att infrastrukturen i
länen skall kunna utvecklas efter de lokala och regionala behoven.
Utskottet är inte berett att förorda någon ändring i denna ordning och
avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

I motion T928 (fp) uttalas önskemål om högre statsbidrag än med
50 % till investeringar i spårbunden trafik i Göteborg.

Även denna fråga bör enligt utskottets mening behandlas inom
ramen för den ordning som gäller för planering av länstrafikanläggningar.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

5.7 Övriga vägfrågor

I motion T231 (fp) framhålls att beredskapsanslagen tidigare i stor
utsträckning kunde användas till förbättringar och upprustning av
vägnätet och att de nu åter bör användas för sådana ändamål, varvid
anslagen i ökad utsträckning bör komma Västerbotten till del.

I nuvarande sysselsättningsläge synes något behov av beredskapsarbeten
för vägändamål inte föreligga. Med det sagda avstyrker utskottet
motionsyrkandet.

Frågor om användning av dubbdåck behandlas i tre motioner. Föreskrifter
härom utfärdas av trafiksäkerhetsverket. Föreskrifter om förbud
mot dubbdäck på tunga fordon, dvs. fordon med en totalvikt över
3,5 ton, avses träda i kraft den 1 november 1990. För övriga fordon
gäller sedan den 1 oktober 1988 förbud mot användning av dubbdäck
under tiden första måndagen efter påsk—31 oktober, såvida inte under
denna tid vinterväglag som motiverar sådan användning råder eller
kan förutses. Tidigare gällde att det var tillåtet att använda dubbdäck
under perioden 1 oktober—30 april.

1 motion T338 (c) framhålls att användning av dubbdäck skall tillåtas
enligt tidigare gällande regler.

I motion T335 (s) framhålls att användning av dubbdäck generellt
bör tillåtas i de två nordligaste länen även före den 1 november.

1989/90: TU27

I motion T339 (m) framhålls att begränsningar av eller förbud mot
användning av dubbdäck bör övervägas och att, under en övergångstid,
en upplysningskampanj bör drivas om möjligheten att övergå till
dubbfria vinterdäck.

Enligt vad utskottet erfarit har regeringen uppdragit åt trafiksäkerhetsverket
och vägverket att i samordning med övriga nordiska länder
utreda möjligheterna att kraftigt reducera dubbdäckens beläggningsslitage.
Utredningen skall också bl.a. omfatta förutsättningarna för och
konsekvenserna av att införa ett förbud mot dubbdäcksanvändning för
fordon på hela eller delar av vägnätet. I avvaktan på resultatet av
utredningen avstyrker utskottet motionsyrkandena. Utskottet förutsätter
att regeringen kommer att redovisa sitt ställningstagande för riksdagen.

I motion T336 (fp) framhålls att drånasfalt i ökad utsträckning bör
användas som slitlager på starkt trafikerade vägar.

Dränasfalt har enligt vad utskottet erfarit bl.a. den fördelen att den
reducerar bullret från däck och körbana. Den används därför på
vägavsnitt där en bullerminskning bedöms särskilt angelägen. Nackdelen
är dålig hållbarhet; livslängden för en dränasfaltbeläggning är
endast omkring hälften av den som gäller för en konventionell asfaltbeläggning.
Användning av dränasfalt utgör därmed en prioriteringsfråga.
Arbete pågår emellertid i samverkan mellan de nordiska vägmyndigheterna
i syfte att söka få fram slitstarkare dränasfaltbeläggningar.
Om det arbetet leder till avsett resultat torde förutsättningarna att
tillgodose motionärens önskemål avsevärt förbättras. Med det sagda
avstyrker utskottet motionen.

I motion T424 (m) framhålls att separering av trafik på olika sätt har
stor effekt på säkerheten och bör ske i så stor utsträckning som
möjligt. Det kan gälla — säger motionärerna — särskilda cykel- och
gångleder, korsningsfria vägar och överfarter över vägar samt förbioch
kringfartsleder.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och hänvisar till gällande
ordning för planering av investeringar av ifrågavarande slag. Något
riksdagens uttalande synes därför inte påkallat, varför yrkandet härom
avstyrks.

I motion T531 (m) begärs åtgärder för att minska antalet bildödade
renar i Norrbottens lån.

Enligt vad utskottet erfarit är trafiksäkerhetsverkets samordningsgrupp
för Norrbottens län starkt engagerad i det av motionären aktualiserade
problemet. En broschyr med titeln Ren upplysning har tagits
fram med information för bilisterna om samernas speciella problem,
om vilka vägar som går genom betesområden, om renflyttningar samt
om bevakning av renhjordar m.m. Samerna förser också sina renar
med halsband utförda i ett ljusreflekterande material. Vidare kan
samerna själva — utan myndighetsmedverkan — sätta upp varningsskyltar
på tillfälligt särskilt riskfyllda vägavsnitt. Utskottet delar motionärens
uppfattning att det är mycket angeläget att komma till rätta

1989/90:TU27

med problemet och finner för sin del samordningsgruppens insatser
och fortsatta engagemang i frågan väl ägnade att tillgodose det önskemålet.
Någon riksdagens åtgärd torde sålunda inte vara erforderlig,
varför motionsyrkandet avstyrks.

JÄRNVÄGSTRAFIK

6 Järnvägar

6.1 Indelning av bannätet i stomjärnvägar och
länsjärnvägar

Krav på förändringar i bannätets uppdelning i stomjärnvägar och
länsjärnvägar tas upp i följande motioner.

I motion T225 (c) yrkas att Bohusbanan förs till stomjärnvägsnätet.

I motion T228 (mp) yrkas att regeringen beslutar behålla bandelarna
Borlänge—Mora, Borlänge—Malung och Borlänge—Gävle i stomnätet.

I motion T235 (mp) yrkas att bandelen Sundsvall—Långsele åter förs
till stomnätet.

I motion T535 (s) och A75 (fp) framhålls att järnvägen till och från
Hargshamn bör införas i stomnätet.

I motion A13 (mp) yrkas att Blekinge kustbana att banan skall förbli
stomjärnväg.

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att 1988 års
trafikpolitiska beslut innebar att järnvägsnätet — med undantag av
malmbanan och inlandsbanan — delades upp i stomjärnvägar och
länsjärnvägar. Vid avgränsningen av stomnätet valdes i första hand
bandelar som hade en viktig betydelse för den långväga person- och
godstrafiken. För att få en rimlig geografisk täckning av landet fördes
till detta nät även vissa banor av regionalpolitisk betydelse som hade
mindre trafik. I stomnätet ingår dessutom ett antal sammanbindande
godsbanor. Till länsjärnvägarna fördes dels banor som hade dominerande
lokal och regional trafik och i de flesta fall även godstrafik, dels
ett 50-tal banor där enbart godstrafik förekom. Till denna grupp
hänfördes även de banor där inte längre någon trafik upprätthålls.

Vad gäller Bohusbanan är trafiken enligt utskottets mening i huvudsak
av lokal och regional karaktär. Utskottet erinrar vidare om att det
ankommer på banverket att i sin löpande verksamhet successivt följa
upp den beslutade avgränsningen efter samråd med berörda intressenter.
Med utbyggnader av nya länkar i järnvägssystemet och ändrat
trafikmönster kan banornas karaktär förändras över tiden vilket kan
aktualisera omklassificeringar. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund
motion T225 (c) i denna del.

Av samma skäl avstyrks även yrkandet i motion T235 (mp) om att nu
föra bandelen Sundsvall—Långsele till stomnätet.

1989/90:TU27

Utskottet avstyrker vidare yrkandet i motion T228 (mp) om att föra
Västerdalsbanan till nätet för stomjärnvägar. Utskottet anser att trafiken
på banan främst är av lokal och regional karaktär. Vidare avstyrks
yrkandet i denna motion att riksdagen skall uttala att vissa banor skall
kvarstå i stomnätet.

Beträffande motionerna T535 (s) och A75 (fp) om järnvägen till och
från Hargshamn konstaterar utskottet att banan i och med öppnandet
av färjeförbindelsen till Finland fått en viss betydelse också för den
nordiska trafiken. Utskottet vill dock erinra om att till gruppen
länsjärnvägar hör sedan tidigare även andra banor som utgör länkar
för det internationella trafikutbytet. Det finns alltså inte något krav att
endast stomnätsbanor kan ha internationell järnvägstrafik. Enligt utskottets
mening har vidare banan mellan Örbyhus och Hargshamn för
närvarande inte den betydelse att den kan betraktas som en viktig
sammanbindningsbana för godstrafiken. Det bör vara en uppgift för
banverket i sin uppföljning av bannätsindelningen att närmare studera
trafikutvecklingen. Motionerna om att föra banan till stomnätet avstyrks
därför i denna del av utskottet.

Vad gäller Blekinge kustbana konstaterar utskottet att regeringen genom
beslut den 18 januari 1990 föreskrivit att banan från och med
den 1 juli 1990 skall vara länsjärnväg. Trafikhuvudmännen avser enligt
vad utskottet erfarit att överta trafikeringsansvaret och upprätthålla
fortsatt tågtrafik på banan. Skulle banan bibehållits som stombana
hade däremot inte någon tågtrafik varit möjlig att upprätthålla enligt
den tågtrafikupphandling som nyligen genomförts och de affärsmässiga
krav SJ har för att driva tågtrafik. Utskottet avstyrker mot denna
bakgrund motion A13 (mp) i denna del.

1 motion T225 (c) yrkas vidare att omklassificeringar av järnvägssträckor
skall få ske endast genom riksdagsbeslut.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut är det regeringen som fattar
beslut om stomnätets avgränsning. Banverket har vidare en uppgift att
löpande se över bannätsindelningen och till regeringen lämna förslag
om eventuella omklassificeringar med hänsyn till förändringar i trafikmönstret,
bannätets utveckling m.m. Utskottet, som inte ändrat uppfattning
i frågan, avstyrker motionsyrkandet.

6.2 Anslag till banverket

Anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

Från anslaget finansieras banverkets kostnader för drift och vidmakthållande
av det statliga järnvägsnätet. Enligt propositionen om vissa
näringspolitiska frågor finns det ett betydande behov av underhållsåtgärder
inom järnvägsområdet, delvis till följd av inträffade eftersläpningar
inom järnvägsområdet. Kommunikationsministern föreslår att

2 784 milj. kr. anvisas för nästa budgetår och att en kostnadsram på

1989/90-.TU27

2 895 milj. kr. fastställs för kalenderåret 1991. Vidare föreslår kommunikationsministern
att en ram fastställs lör banverkets upplåning i
riksgäldskontoret år 1991 på 1 700 milj. kr.

I motionerna T32 (mp) och T42 (vpk) föreslås att riksdagen under
detta anslag anvisar 3 500 milj. kr. resp. 4 000 milj. kr.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna medelsanvisningen.
Härav följer att motionsyrkandena avstyrks i denna del. Vidare tillstyrker
utskottet den förslagna kostnadsramen för invsteringama och upplåningsramen
i riksgäldskontoret för banverket under kalenderåret
1991.

Anslaget D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar

Kommunikationsministern föreslår att 864 milj. kr. anvisas för nästa
budgetår under anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar. Vidare föreslås
att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan anslagen D 1
och D 2 då detta främjar ett effektivt resursutnyttjande.

I motionerna T32 (mp), T252 (mp) och T532 (mp) yrkas att riksdagen
för nästa budgetår anvisar 2 500 milj. kr. I motionerna T42 (vpk) och
T45 (m) yrkas att riksdagen anvisar 3 000 milj. kr. resp. 1 350 milj.
kr. för nästa budgetår.

Utskottet anser att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 1 200 milj.
kr. Detta belopp motsvarar den av banverket begärda medelsanvisningen.
Utskottets förslag innebär att ökat utrymme skapas för nysatsningar
inom järnvägssektorn och för insatser för att höja trafiksäkerheten. Det
ankommer dock på banverket att avgöra hur medlen skall användas.
Utskottets ställningstagande innebär att samtliga nu behandlade motionsyrkanden
delvis blir tillgodosedda.

Vad gäller regeringens förslag om medelsöverföring mellan anslagen
D 1 och D 2 har utskottet ingen erinran.

För att ge banverket tid att planera sitt arbete bör enligt utskottets
mening riksdagen redan nu ange vilken medelsanvisning verket Iean
påräkna budgetåret 1991/92. Utskottet anser att medelsanvisningen detta
budgetår bör uppgå till 1 500 milj. kr. Detta bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

Anslaget D 3. Ersättning till banverket för vissa
kapitalkostnader

Från anslaget finansieras dels banverkets kapitalkostnader för lån för
de s.k. SL-investeringarna i Stockholmsområdet i enlighet med 1983
års överenskommelse mellan Stockholms läns landsting (SLL), SJ och
staten, dels avskrivningskostnaden för banverkets eldrifisanläggningar.

Kommunikationsministern föreslår att riksdagen anvisar 189 milj.
kr. under anslaget för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

1989/90: TU27

I motion T32 (mp) framhålls att Grödingebanan borde getts en sträckning
längs den nuvarande stambanan till Södertälje i stället för att gå
över Grödinge och Lidaområdet.

Utskottet konstaterar att avtal om bansträckningen över Grödinge
till Södertälje Syd har träffats mellan staten, banverket, SJ och SLL
samt berörda kommuner. Expropiationsförfarande och även byggnation
pågår vidare nu på vissa etapper enligt den överenskommna
bänsträckningen. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionen i
denna del.

Anslaget D 4. Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar
(västkustbanan)

Från anslaget betalades tidigare utbyggnaden av dubbelspår på västkustbanan
i enlighet med den nordiska handlingsplanen för ekonomisk
utveckling och full sysselsättning. I enlighet med vad riksdagen uttalade
med anledning av 1989 års budgetproposition bekostas från anslaget
en tredjedel av kostnaden för utbyggnaden av dubbelspår mellan
Göteborg och Kungsbacka under förutsättning att banverket och berörda
lokala och regionala intressenter svarar för vardera en tredjedel av
kostnaderna.

Kommunikationsministern meddelar i propositionen att banverket
nu träffat en överenskommelse med olika intressenter beträffande
kostnadsfördelningen för dubbelspårsutbyggnaden mellan Göteborg
och Kungsbacka till en sammanlagd kostnad av 400 milj. kr. Mot
denna bakgrund föreslår regeringen att 68 milj. kr. anvisas som statens
andel för utbyggnaden utöver vad som banverket med egna investeringsmedel
finansierar.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

Anslaget D 5. Järnvägsinspektionen

I budgetpropositionen (prop. 1989/90:100, bil. 5) föreslås att riksdagen
anvisar 11 052 000 kr. för nästa budgetår samt godkänner en kostnadsram
på 11 374 000 kr. för kalenderåret 1991.

Utskottet tillstyrker såväl den föreslagna medelsanvisningen som den
föreslagna kostnadsramen.

Anslaget D 6. Banverket: Försvarsuppgifter

Från anslaget betalas vissa kostnader inom järnvägssektorn för uppgifter
inom den civila delen av totalförsvaret.

Kommunikationsministern föreslår i budgetpropositionen att riksdagen
för nästa budgetår anvisar 37,6 milj. kr. för ändamålet.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

1989/90: TU27

6.3 Upprustning och utbyggnad av skilda bandelar
Samhällsekonomisk investeringsplanering

I en råd motioner förekommer krav på upprustning och utbyggnad av
skilda bandelar. Innan dessa yrkanden behandlas vill utskottet erinra
om de principer för en samhällsekonomisk investeringsplanering som
riksdagen lade fast i samband med det trafikpolitiska beslutet år 1988.

Enligt detta beslut skall investeringar i järnvägens infrastruktur
genomföras efter det att en allsidig samhällsekonomisk prövning gjorts
av varje objekt. Även investeringsplaneringen för länsjärnvägar skall
ske på samhällsekonomiska grunder.

En huvuduppgift för banverket är att ta fram en investeringsplan för
hela bannätet där olika projekt värderas och prioriteras. Med utgångspunkt
i denna plan är det möjligt för SJ och andra intressenter, t.ex.
trafikhuvudmännen, att med egna medel bekosta tidigareläggning av
angelägna investeringsobjekt.

Investeringar på stomnätet beslutas av banverket enligt de ramar och
riktlinjer som riksdag och regering anger. I planeringen skall, förutom
med SJ, regelmässigt samråd ske med olika lokala och regionala
intressenter, t.ex. länsstyrelser, kommuner och trafikhuvudmän.

När det gäller investeringsplaneringen på länsjärnvägarna skall avvägningen
mellan väg- och järnvägsutbyggnader ske på länsplanet där
kunskapen om investeringsbehoven finns. Banverkets långsiktiga investeringsplanering
skall ske enligt tioåriga planperioder som revideras
efter samma tidsintervaller som gäller för vägplaneringen.

Banverket arbetar för närvarande med en tioårsplan för perioden
1991 — 2000. Denna plan skall inlämnas till regeringen senast den 1
januari 1991.

Vid sidan av tioårsplanen arbetar banverket med en treårsplan för
perioden 1991 — 1993 som kommer att ingå i den anslagsframställning
som skall lämnas till regeringen senast den 1 september 1990.

Utskottet anser för sin del det väsentligt att grunderna för den av
riksdagen beslutade investeringsplaneringen ligger fast. Banverket skall
således besluta om investeringar på stomnätet efter det att en samhällsekonomisk
bedömning av aktuella objekt gjorts. Denna bedömning
redovisas i en av verket upprättad investeringsplan. Andra intressenters
villighet att delta i finansieringen av olika objekt kan påverka banverkets
bedömning av när investeringarna skall genomföras. Beslut om
investeringar på länsjärnvägarna fattas av länsstyrelserna.

I motionerna T252 (mp) och T532 (mp) framhålls beträffande statens
ansvar för bannätet att banverket skall bekosta såväl underhåll som
reinvesteringar på alla offentligt ägda järnvägar och att dessa kostnader
inte skall övervältras på län, landsting och kommuner.

Utskottet konstaterar att banverket — inom ramen för tillgängliga
medel — har ansvaret för att statens spåranläggningar hålls i ett
betryggande skick för aktuell trafik. Detta sker genom drift och underhåll
samt genom att förslitna anläggningar byts ut genom reinvesteringar
när standarden inte längre kan upprätthållas med god ekonomi

1989/90: TU27

genom underhåll. Som utgångspunkt för banverkets verksamhet gäller
ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt. Detta innebär bl.a. att olika
intressenter kan ge ekonomiska bidrag för att få en högre banstandard
än vad som annars vore möjligt eller tidigarelägga tidpunkten för
upprustningen. Vidare gäller att ansvaret måste tillgodoses inom de
anslagsramar som staten meddelat.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna i
berörda delar.

I motionerna T532 (mp) och A106 (mp) behandlas den allmänna
investeringsplaneringen. Enligt motionärerna bör en rad utbyggnadsprojekt
genomföras under 1990-talet på järnvägsområdet. I motion T537
(s) framhålls att ökade satsningar bör göras på järnvägen med hänsyn
till nyttan för samhället och miljön.

Med den planeringsram och medelsberäkning som utskottet tidigare
förordat har förutsatts att angelägna nysatsningar skall vara möjliga på
järnvägsområdet. Utskottet bedömer vidare att med det planerade
särskilda engångsanslaget för infrastrukturåtgärder och genom införande
av nya finansieringsformer bör en klar investeringsökning kunna
ske inom järnvägsområdet.

Av det anförda följer att de nu behandlade motionsyrkandena i
denna del inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks
därför av utskottet.

I motion Alli (c) framhålls att SJ och banverket med sina begränsade
resurser inte kan göra de totalbedömningar som är nödvändiga från
bl.a. arbetsmarknads-, miljö- och industrisynpunkt. Mot denna bakgrund
föreslås att en parlamentarisk utredning tillsätts som får i uppdrag
att utreda det framtida järnvägsnätet.

Med hänvisning till vad som ovan anförts om investeringsplaneringens
samhällsekonomiska inriktning och prioritering mellan olika projekt
där en rad olika intressenter medverkar i planeringsprocessen
avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motion T541 (fp) framhålls att plankorsningar mellan väg och
järnväg är ett allvarligt trafiksäkerhetsproblem. Det är därför angeläget
att insatser snabbt görs för att förbättra säkerheten. Byggande av
planfria korsningar måste därvid enligt motionen prioriteras starkare.
Detta gäller t.ex. korsningen i Vretstorp på stombanan mellan Göteborg
och Stockholm.

Utskottet konstaterar att kollisioner vid vägkorsningar är den klart
största olycksposten som berör järnvägstrafiken. Det är därför angeläget
att säkerheten förbättras. Inom banverket pågår ett fortlöpande
arbete med att förbättra säkerheten vid vägkorsningar. Enligt banverket
är det grundläggande kravet vid investeringsplaneringen för stombanorna
att inga nya plankorsningar anläggs och att befintliga plankorsningar
slopas eller på sikt byggs om till planskilda. Årligen slopas
250—300 helt oskyddade korsningar. Banverket avser enligt sin anslagsframställning
att lägga större vikt i framtiden vid prioriteringen av

1989/90:TU27

insatser för att förbättra vägskyddet. Med den medelsberäkning som
utskottet tidigare förordat bör också utrymme finnas för en angelägen
ambitionshöjning.

Med hänvisning till det anförda följer att motionen inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida varför den avstyrks.

Arlandabanan

Frågan om Arlandabanans utbyggnad och integrering i trafiksystemet
tas upp i fyra motioner.

I motionerna T209 (s) och T229 (fp,c,vpk) framhålls angelägenheten
av att järnvägen till Arlanda utgår från Södertälje.

I motion T246 (c) framhålls att det är viktigt att alla delar av
Stockholms län Sr goda förbindelser med Arlanda. Detta skulle enligt
motionen underlättas avsevärt om Arlanda fick en järnvägsförbindelse.

I motion T40 (c) framhålls vikten av att arbetet med Arlandabanan
snarast kan inledas.

Utskottet konstaterar att av banverkets anslagsframställning framgår att
infrastrukturkostnaden för en spåranslutning mellan Stockholms Central
och Arlanda kan beräknas till ca 3 000 milj. kr. Till detta
kommer stationsanläggningar vid Stockholm Nord samt vid Arlanda
flygplats. En förprojektering pågår i syfte att ge underlag för slutligt
ställningstagande till projektet. Regeringen har vidare genom beslut
den 2 november 1989 uppdragit åt banverket att skyndsamt utarbeta
ett förslag till finansiering av Arlandabanan.

Utskottet uttalade i samband med det trafikpolitiska beslutet år 1988
att Arlandabanan är ett av de projekt som förenar kraven på samhällsekonomisk
betydelse med viktiga miljö- och regionalpolitiska effekter,
samtidigt som det bidrar till att öka effektiviteten i järnvägssystemet.
Av intresse därvid är inte bara att skapa ett konkurrenskraftigt transportalternativ
till vägtrafiken mellan Stockholms centum och Arlanda
utan även att SJs fjärrtrafik skall kunna anslutas till Arlanda. Grundläggande
för den planering som nu pågår är alltså att integrera tågtrafiken
med såväl nationell trafik som lokal och regional trafik i regionen.

Av det anförda följer att de nu behandlade motionsyrkandena om
Arlandabanan inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De
avstyrks därför av utskottet.

Vissa övriga projekt i Stockholms och Uppsala län

I motion T219 (m) framhålls behovet av att banverket erhåller medel
för erforderliga jårnvägsinvesteringar i Stockholmsregionen. Bland dessa
innefattas en utbyggnad med ökad spårkapacitet vid infarterna till
Stockholm, Arlandabanan, dubbelspår Älvsjö—Västerhaninge, Mälarbanan
och Svealandsbanan.

I motion T256 (fp) yrkas att utbyggnaden av spårnätet för fjärrtåg
och pendeltåg fortsätter även efter det att nu påbörjade projekt är

1989/90:TU27

färdiga bl.a. framhålls att för pendeltågstrafiken behövs ytterligare
dubbelspår på sträckorna Älvsjö—Västerhaninge och Ulriksdal—Upplands
Väsby.

Beslut om planering och inriktning av järnvägsinvesteringar bör
fattas på det sätt som utskottet tidigare förordat. Det innebär att
riksdagen inte bör uttala sig om prioritetsordningen mellan olika
utbyggnadsprojekt.

Som tidigare redovisats har vidare regeringen utsett tre förhandlare,
varav en för Stockholmsregionen, med uppgift att lägga fram förslag
till kraftigt förbättrade trafiksystem i storstadsområdena. Förslagen
skall avse åtgärder som kan genomföras inom en 10-årsperiod samt
hur dessa skall finansieras.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandena
inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks
därför av utskottet.

I motion T246 (c) framhålls behovet av fjärrtågsstationer i Stockholmsområdet
som Stockholm-Nord, Stockholm-Syd och Södertälje-Syd.

Enligt vad utskottet erfarit beräknas en ny station vid Flemingsberg
kunna tas i bruk under hösten 1990 medan överväganden fortfarande
pågår var en fjärrtågsstation Stockholm-Nord bör förläggas. Vad gäller
Södertälje-Syd ingår en stationsanläggning för lokaltåg och fjärrtåg i
det avtal som den 24 augusti 1988 träffades mellan staten, SJ, banverket
samt Stockholms läns landsting och Södertälje kommun om utbyggnaden
av järnvägen på sträckan Flemingsberg—Järna.

Utskottet anser att det närmast ankommer på SJ och banverket att
besluta i dessa frågor. Motionsyrkandet avstyrks därför.

I motionerna T246 (c) och T626 (c) framhålls vidare att bl.a behovet
av att föra över mer av transiurafiken till Finland med järnväg motiverar
en järnvägslinje till Kapellskär över Norrtälje.

Förväntad trafikökning bl.a. från Nynäshamn motiverar enligt motion
T246 (c) en upprustning av Nynäsbanan och då särskilt bandelen
Västerhaninge— Nynäshamn.

I motion T535 (s) yrkas att det i banverkets och vägverkets kommande
investeringsplanering tas upp de medel som behövs för att rusta
upp järnvägen till och från Hargshamn. Enligt motion T626 (c) bör
regeringen ta sådana initiativ så att godstrafiken till och från Finland
genom Sverige kan överföras till järnväg och järnvägsfärja via Hargshamn.

Järnvägen till såväl Hargshamn (Örbyhus—Hargshamn) som Nynäshamn
(Västerhaninge—Nynäshamn) är länsjärnvägar. Det betyder att
banverket svarar för underhåll medan resp. länsstyrelse fattar beslut
om nyinvesteringar. Vad gäller investeringar i nya järnvägar kan såväl
banverket som berörd länsstyrelse aktualisera olika projekt beroende
på banans planerade trafikuppgift. Utskottet, som inte finner skäl att
frångå gällande beslutsordning, avstyrker därför motionerna i berörda
delar.

1989/90:TU27

Mälarbanan och Svealandsbanan

I ett flertal motioner framhålls att Mälarbanan och Svealandsbanan är
angelägna projekt som bör genomföras så snart som möjligt. Det gäller
motionerna T34 (fp), T39 (fp), T40 (c), T209 (s), T223 (fp), T229
(fp, c, vpk), T236 (s), T509 (c), T540 (s) T556 (m), A75 (fp) och A90
(m).

I motion T223 (fp) framhålls att Mälarbanan måste utsträckas runt
Mälaren/Hjälmaren och att en fortsatt utbyggnad bör ske från Örebro
till Karlskoga. Alternativa finansieringsmodeller måste vidare enligt
motionärerna till för att banan skall kunna bli klar före sekelskiftet.
En fortsatt förlängning av banan mot Karlstad tas upp i motionen T34

(fp).

I motionerna T209 (s) och T229 (fp, c, vpk) framhålls att ökade
medel måste till för att i rimlig tid förverkliga en samordnad järnvägsutbyggnad
i Mälardalen.

Finansieringen tas även upp i motion T39 (fp) i vilken yrkas att ett
antal miljarder kronor ur beslutsramen för järnvägsinvesteringar öronmärks
för byggandet av Mälarbanan. Enligt motionärerna bör finansieringen
underlättas av de betydande förstärkningar av trafikinvesteringarna
som föreslås i motion T38 (fp).

I motion T236 (s) framhålls att en utbyggnad till hög standard bör ske
snarast samt att alternativa finansieringslösningar kan bli nödvändiga.

Enligt motion T509 (c) bör en etappvis utbyggnad ske där stäckan
Stockholm—Västerås ges högsta prioritet. Olika finansieringslösningar
bör kombineras.

I motion T540 (s) framhålls att utbyggnadsprojektet bör fullföljas i
sin helhet vilket innebär att såväl Karlskoga som Hallsberg måste
innefattas.

I motion T556 (m) framhålls att SJ, berörda kommuner och näringsliv
gemensamt bör kunna bidra till förverkligandet med finansiering
utanför statsbudgeten. Enligt motionen bör banan ges högsta
prioritet.

Utskottet har tidigare framhållit att Mälarbanan och Svealandsbanan är
intressanta projekt och att den tätbefolkade Mälarregionen är ett av de
områden i Sverige där en utbyggd kapacitet av SJs persontrafik och
minskade restider skulle kunna få betydande effekter i form av ökat
tågresande (bet. TU 1987/88:19).

För den s.k. Mälarbanan (norr om Mälaren) föreligger ett omfattande
utredningsmaterial av såväl samhällsekonomisk som företagsekonomisk
karaktär. Utredningar föreligger även för Svealandsbanan (söder
om Mälaren). Banverket har beräknat investeringskostnaden för en
samordnad första utbyggnad såväl norr som söder om Mälaren till ca
4,5 miljarder kronor.

Regeringen har vidare den 19 januari 1989 utsett en statlig förhandlingsman
för att åstadkomma en lösning av frågan om utbyggnaden av
järnvägstrafiken runt Mälaren. Han skall ta initiativ till överläggningar

1989/90:TU27

mellan de olika parterna om en ekonomisk lösning som möjliggör
utbyggnad helt eller delvis. Förhandlingsmannen skall också studera
etapplösningar samt olika finansieringsalternativ.

Enligt utskottets mening bör resultatet av förhandlingsmannens arbete
avvaktas. I enlighet med den beslutsordning som riksdagen lagt
fast ankommer det sedan främst på banverket att avgöra frågan om
utbyggnad av spåren runt Mälaren.

Av det anförda följer att motionsyrkandena inte påkallar någon
åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.

Götalandsbanan

Fyra motioner behandlar särskilt Götalandsbanan med vilket avses en
ny järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Göteborg söder om
Vättern. I projektet ingår en nybyggd ca 15 mil lång järnväg Borås—
Ulricehamn—Jönköping—Tranås.

Enligt motion T40 (c) tillhör Götalandsbanan ett av de angelägna stora
utbyggnadsprojekt som bör komma till stånd på järnvägsområdet.

I motion TS14 (fp) framhålls behovet av en satsning på projektet
och att den utredning som gjorts av K-konsult bör bli föremål för
utvärdering och studeras närmare vad gäller bl.a. finansieringsfrågor.

I motion T521 (c) framhålls att Götalandsbanan skulle fl en stor
betydelse för Sjuhäradsregionen och för förbindelserna till Göteborg
och Stockholm varför banan bör byggas under 1990-talet.

I motion T537 (s) framhålls att Götalandsbanan bör ingå i långsiktsplanen
för stomjämvägsnätet avseende tidsperioden 1994—2003.

Utskottet anser att det närmast ankommer på banverket att utifrån
samhällsekonomiska bedömningar och efter kontakter med berörda
intressenter avgöra behovet av en Götalandsbana. Enligt utskottets
mening bör inte riksdagen uttala sig i frågan. Motionsyrkandena avstyrks
därför.

Sydostkustbanan

En ny järnvägssträckning från Norrköping alternativt Linköping längs
ostkusten till Västervik, Oskarshamn, Kalmar och Karlskrona tas upp i
följande motioner.

I motion T523 (c) framhålls att den sydöstra delen av landet under
lång tid har brottats med svåra problem. En järnvägsutbyggnad i
sydöstra Sverige skulle därför enligt motionärerna ha stor betydelse för
att stärka utvecklingen i området, bygga ut handelsutbytet med Östeuropa
och skapa ett mindre sårbart järnvägssystem. I motionen yrkas
vidare att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att ta fram
erforderligt beslutsunderlag för ett avgörande beslut om en sydostkustbana.

1989/90: TU27

I motion T532 (mp) yrkas att en sydlig ostkustbana byggs ut från
Norrköping eller Linköping till Västervik, Oskarshamn, Kalmar och
Karlskrona samt att banan därefter övergår i en utbyggd Blekingekustbana
med delvis ny sträckning genom Skåne till Malmö.

Behovet av en sydostkustbana uppmärksammas också i motionerna
A13 (mp) och A107 (vpk). I den förstnämnda motionen framhålls att
den nya banan bör ges en sträckning från Norrköping.

Utskottet anser att det närmast ankommer på banverket att utifrån
samhällsekonomiska bedömningar avgöra behovet av den aktualiserade
utbyggnaden. Enligt utskottets mening bör därför inte riksdagen uttala
sig i frågan. Motionsyrkandena avstyrks mot denna bakgrund av utskottet.

Bandelen Mjölby—Hallsberg

I motion T510 (s) framhålls att banan Mjölby—Motala—Hallsberg har
en viktig interregional betydelse. Motionärerna anser mot denna bakgrund
bl.a. att banan bör rätas ut och byggas ut kapacitetsmässigt för
att öka järnvägens andel av trafiken. Tågtidtabellen bör därvid enligt
motionen ses över för att möjliggöra bättre anslutningar.

I motion T558 (vpk) yrkas att banvallen mellan Mjölby och Hallsberg
renoveras och byggs ut med tågmötesplatser.

Utskottet konstaterar att bandelen Mjölby—Hallsberg ingår i stomnätet
och därmed i banverkets ansvarsområde för investeringar. Banverkets
beslut om investeringar grundas som ovan angetts på samhällsekonomiska
analyser där planeringen inför beslut förankras lokalt och
regionalt. Vad gäller den aktuella bandelen ingår visst upprustningsarbete
i planerna. Tidpunkten för genomförandet beror dock på de
medel som riksdagen anvisar till banverket.

Av det anförda följer att motionerna i berörda delar inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagen sida. De avstyrks därför av
utskottet.

Bandelar i Kalmar län

Inom Kalmar län finns tre länsjärnvägar med persontrafik, nämligen
banorna Nässjö—Oskarshamn, Hultsfred—Linköping och Västervik—Linköping.

I motion T504 (c) yrkas att 150 milj. kr. anvisas för investeringar i
och utveckling av dessa järnvägar i Kalmar län.

Även i motion T524 (s) framhålls att länsjärnvägarna i Kalmar län
har en eftersatt standard varför en upprustning behövs. Därmed skapas
enligt motionärerna bättre förutsättningar för mellersta och norra
Kalmar läns utveckling.

Utskottet konstaterar att länstyrelserna genom införandet av den av
riksdagen fastlagda beslutsordningen för investeringar har fått ett betydligt
ökat inflytande genom att själva bestämma över medelsfördel -

1989/90: TU27

ningen mellan länsjärnvägar, länsvägar och kollektivtrafikåtgärder.
Fördelningen av tillgängliga medel under anslaget för länstrafikanläggningar
mellan olika län grundas på en samhällsekonomisk prövning.

Utskottet som inte är berett att frångå gällande beslutsordning avstyrker
motionerna i denna del.

Blekinge kustbana

Ett flertal motioner påtalar behovet av att kustbanan i Blekinge mellan
Karlskrona och Kristianstad rustas upp.

I motion T253 (m,fp) framhålls att kustbanan är av stor betydelse. Det
yrkas i motionen mot denna bakgrund att en upprustning av banan
genomförs samt att modernt vagnmateriel sätts in.

I motion A52 (s) framhålls behovet av ökade insatser i regionen
innebärande bl.a. en upprustning och elektrifiering av kustbanan
mellan Kristianstad och Karlskrona.

Enligt motion T507 (m) bör en omklassificering av banan till
länsjärnväg inte aktualiseras förrän tillräckliga upprustningsmedel anvisats.

I motionerna T544 (vpk) och A9 (vpk) yrkas att kustbanan rustas
upp till den nivå som anges i den s.k. Blekingevisionen samt att 200
milj. kr. anvisas för ändamålet för budgetåret 1990/91. En upprustning
av banan efterlyses också i motion A107 (vpk).

I motion T559 (c) framhålls att en satsning bör göras på kustbanan
innefattande 20 milj. kr. i driftstöd per år under 15 år, 150 milj. kr. i
extra länstrafikanslag, 400 milj. kr. enligt förslag från regionalpolitiska
kommittén samt modernt tågmateriel med sowagnsförbindelser.

I motion A12 (c) yrkas att särskilt stöd ges för upprustning och
utveckling av kustbanan utan koppling till hur ansvaret för trafikeringen
blir löst.

I motion A13 (mp) yrkas att 500 milj. kr. avsätts till ombyggnad och
elektrifiering av kustbanan under den närmaste femårsperioden. Vidare
begärs i motionen att ytterligare trafik för 30 milj. kr. skall köpas på
banan samt att trafikutvecklingen på banan skall samordnas med
lokala och regionala intressen.

I motion Al 17 (c) förordas att ett särskilt anslag anvisas för kustbanans
upprustning på totalt 400 milj. kr.

Regeringen har beslutat den 18 januari att kustbanan skall klassificeras
som länsjärnväg fr.o.m. den 1 juli 1990. Regeringen har vidare genom
beslut den 15 februari 1990 föreskrivit att om berörda huvudmän för
kustbanan beslutar om fortsatt tågtrafik skall totalt 150 milj. kr.
inrymmas i planerna för länstrafikanläggningar vad gäller Blekinge
kustbana. För trafiken avses ett avtal träffas före sommaren 1990
mellan transportrådet och trafikhuvudmännen som innebär att 20
milj. kr. kommer att utbetalas till länet per år fr.o.m. budgetåret
1990/91. Därav följer att någon statlig upphandling av långväga persontrafik
inte längre görs på banan.

1989/90:TU27

Med det anförda anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena
om Blekinge kustbana till väsentlig del är tillgodosedda. De bör
därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida varför de
avstyrks av utskottet.

Kust-till-kust-banan (Kalmar/Karlskrona-Göteborg)

I motionerna T504 (c), T514 (fp) och T529 (c) framhålls att kusttill-kust-banan
är en viktig förbindelselänk mellan sydöstra Sverige och
västkusten. Det yrkas mot denna bakgrund i motionerna att banan
rustas upp och förses med modernt tågmateriel samt fler direkta
tågförbindelser.

Utskottet vill med anledning av motionerna om kust-till-kust-banan
erinra om att bansträckningen hör till stomnätet. Det innebär att det
är banverket som, inom de ramar som riksdag och regering anger,
beslutar om underhåll och nyinvesteringar på banan. Banverket skall
därvid samråda med olika lokala och regionala intressenter som länsstyrelser,
kommuner och trafikhuvudmän. Enligt vad utskottet erfarit
har banverket beslutat genomföra en upprustning av banan. Tidsperioden
för upprustningsarbetet beror på den medelstilldelning som banverket
får. Det ankommer vidare på SJ att besluta om vilket vagnmateriel
som skall användas samt fastställa turlistor.

Enligt utskottets mening är detta en riktig beslutsordning. Riksdagen
bör därför inte ta något initiativ med anledning av motionerna. De
avstyrks i denna del av utskottet.

Vissa bandelar i Skåne

I motion T203 (m) framhålls att tillfredsställande trafik måste upprätthållas
mellan Kristianstad och Hässleholm samt att samordningen bör
förstärkas vad gäller biljettsystem och anslutningsmöjligheter.

I motion T207 (m) yrkas att bandelen Malmö—Ystad elektrifieras.
Vidare anförs att en väl fungerande matartrafik krävs till stambanan i
Malmö i samband med införande av snabbtågstrafik.

I motion T243 (c) framhålls att en plan bör upprättas av ansvariga
organ för en utbyggnad av den järnvägsburna kollektivtrafiken i Skåne.

I motion T555 (mp) yrkas att banan mellan Malmö och Simrishamn
återuppbyggs med en ny sträckning till Lund. Vidare framhålls i
motionen att bandelen mellan Hässleholm, Kristianstad och Karlskrona
bör rustas upp.

I motion A52 (s) framhålls behovet av ökade järnvägssatsningar i
Kristianstads län innefattande en upprustning och elektrifiering av
kustbanan till Karlskrona.

Enligt utskottets mening berör de frågor som tas upp i motionerna i
huvudsak den lokala och regionala järnvägstrafiken i Skåne. Dessa
frågor bör därför i första hand aktualiseras av trafikhuvudmännen i
samråd med SJ och banverket. Länsstyrelserna har vidare numera
genom sitt bestämmande över anslaget för investeringar i länstrafikan -

1989/90-.TU27

7 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 27

läggningar möjlighet att själva styra trafikinvesteringarna i länet. Därigenom
har det regionala inflytandet över tillgängliga investeringsmedel
ökat.

Som tidigare redovisats har regeringen utsett tre förhandlare, varav
en för Malmöregionen, med uppgift att lägga fram förslag till kraftigt
förbättrade trafiksystem i storstadsområdena. Förslagen skall avse åtgärder
som kan genomföras inom en tioårsperiod samt hur dessa skall
finansieras.

Utskottet anser, mot bakgrund av vad som ovan angetts, att riksdagen
inte bör ta något initiativ med anledning av motionerna. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandena.

Västkustbanan

I ett flertal motioner framhålls att västkustbanan är ett angeläget
projekt som bör genomföras så snart som möjligt. Det gäller motionerna
T32 (mp), A52 (s), T40 (c), T207 (m), T245 (fp), T253 (m, fp),
T254 (c), T257 (c), T514 (fp), T522 (s), T526 (c, m, fp, mp), T550
(m), T553 (s) och T555 (mp). I motionerna framhålls att en fortsatt
kontinuerlig dubbelspårsutbyggnad är angelägen och bör genomföras
snarast. För att påskynda projektets förverkligande förordar vidare
vissa motionärer att olika finansieringsformer prövas.

Utskottet anförde i sitt betänkande 1988/90:TU16 att särskilda insatser
bör göras för att påskynda utbyggnaden av dubbelspår på västkusten.
Utskottet konstaterade härvid att den låga standarden på huvuddelen
av västkustbanan är ett klart hinder mot en effektivisering av järnvägstrafiken
inom Norden och med kontinenten.

Till följd av riksdagens beslut har som tidigare nämnts ett avtal
träffats mellan banverket och de lokala och regionala intressenterna i
Göteborgsområdet om en gemensam finansiering av återstående dubbelspårsutbyggnad
mellan Göteborg och Kungsbacka.

Vad gäller en fortsatt spårutbyggnad konstaterar utskottet att västkustbanan
intar en stategisk funktion i såväl det inhemska som nordiska
järnvägssystemet. Dagens kapacitet på banan innebär som flera
motionärer vittnat om besvärande "flaskhalsar" och ger en mindre bra
transportkvalitet. Om västkustbanan skall kunna bli en livskraftig
transportlänk inför 2000-talet bör den därför ges en väsentligt högre
standard med bl.a. dubbelspår som gör att järnvägstrafiken i konkurrens
med vägtrafik och flyg kan erbjuda såväl resenärer som godskunder
effektiva och konkurrenskrafiga transporter. Enligt banverkets
anslagsframställning tillhör också en fortsatt ombyggnad av västkustbanan
ett av de mest prioriterade projekten vad gäller nysatsningar på
järnvägsområdet.

Med hänvisning till det nu anförda och vad som tidigare anförts om
behovet av nya finansieringslösningar avstyrks de nu behandlade
motionsyrkandena.

1989/90: TU27

Bohusbanan

1989/90: TU2 7

En förlängning av Bohusbanan till att bli länk i det nordiska järnvägssystemet
tas upp i tre motioner.

I motionerna T40 (c) och T225 (c) yrkas att Bohusbanan förlängs
till Norge via en bro över Svinesund.

I motion T506 (s, m, fp, c, vpk, mp) framhålls att genom restidsförkortningen
och bättre anpassning till naturliga trafikströmmar uppnår
man, genom en utbyggnad av Bohusbanan till Norge, fördelar för
fjärrtrafiken samtidigt som helt nya utvecklingsmöjligheter skapas för
regional tågtrafik. Vidare kan godstrafiken utvecklas genom kortare
väg, rationellare trafik och högre kapacitet. Eftersom den föreslagna
utbyggnaden är kostnadskrävande kan det enligt motionen finnas anledning
att pröva alternativ finansiering.

Utskottet konstaterar att förbindelsen mellan Göteborg och Oslo i dag
går via Mellerud och Kornsjö. Motionärerna anser att ytterligare ett
alternativ, en förlängd Bohusbana bör byggas. Enligt vad utskottet
erfarit har banverket, SJ och Norges statsbaner (NSB) gemensamt låtit
en konsultfirma utreda hur järnvägsförbindelsen mellan Göteborg och
Oslo bör utformas. I utredningsarbetet har för- och nackdelar bedömts
mellan en råd olika alternativ för att klara det ökade behov som
förutses av järnvägstransporter. Utredningens slutsats är att en utbyggnad
längs nuvarande bansträckning över Kornsjö ger den bästa samhällsekonomin.
Detta skulle innebära att dubbelspår byggs ut mellan
Göteborg och Mellerud.

Utredningen är för närvarande föremål för remissbehandling. Det
ankommer därefter närmast på banverket och NSB att då det samlade
beslutsunderlaget föreligger besluta om hur banutbyggnaden bör genomföras.
Enligt utskottets mening bör resultatet av det pågående
beredningsarbetet avvaktas.

Av det anförda följer att motionerna inte bör föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida. De avstyrks därför i denna del av utskottet.

Norge—Väner-länken

I motion T502 (c) yrkas att Norge—Väner-länken bör ges en bättre
spårstandard och delvis byggas ut med dubbelspår.

I motion T530 (s) framhålls att järnvägen Göteborg—Mellerud—Kornsjö
bör rustas upp.

Den i motionerna behandlade banan är en del av järnvägsförbindelsen
Göteborg—Oslo. Som framgår av redovisningen ovan behandlar för
närvarande banverket, SJ och Norges statsbaner (NSB) tillsammans
frågan hur denna förbindelse bör utformas i framtiden. Utskottet anser
att resultatet av detta beredningsarbete bör inväntas. Banverket får
sedan besluta om vilka upprustningar som skall göras på bandelen
Göteborg—Kornsjö. Av det anförda följer att motionerna avstyrks i
denna del.

Vissa övriga projekt i Västsverige

1989/90:TU27

I motionerna T502 (c) och T516 (fp) väcks frågan om Herrljunga som
resecentrum. Enligt motionärerna bör Herrljunga utvecklas till ett resecentrum
i Älvsborgs län genom att bl.a. tågtrafiken från Herrljunga
tryggas och byggas ut samtidigt som stationen rustas upp.

Utskottet konstaterar att SJ har inlett ett arbete på att modernisera
och rusta upp sina stationer. Avsikten är bl.a. att ombilda, där så
bedöms lämpligt, stationshusen till moderna resecentra där resenärerna
smidigt kan byta mellan olika färdmedel men också erbjudas en viss
service. Samarbetsprojekt har nu inletts där SJ tillsammans med berörda
lokala och regionala intressenter söker genomföra den angivna
målsättningen. Vad gäller trafikförsörjningen med utgångspunkt från
Herrljunga är detta enligt 1988 års trafikpolitiska beslut en fråga som
SJ och trafikhuvudmännen närmast har att bedöma. Vidare har transportrådet
som upphandlare av olönsam men regionalpolitisk! viktig
persontrafik möjlighet att engagera sig i förbindelser som bedöms
viktiga för den interregionala samfärdseln.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att riksdagen
inte bör ta något initiativ i ärendet. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

I motionerna T514 (fp) och T533 (s) yrkas att järnvägen Uddevalla—Herrljunga—(Borås)
rustas upp.

Banan som motionärerna tar upp ingår i nätet för stomjärnvägar.
Detta betyder att banverket har att samhällsekonomiskt pröva behovet
av investeringar. Vad gäller persontrafiken på banan har trafikhuvudmännen
ansvaret för lokal och regional trafik medan staten genom
transportrådet kan köpa sådan långväga trafik som är regionalpolitisk!
viktig men som SJ inte kan upprätthålla på affärsmässiga villkor. För
trafikåret 1990/91 har såväl transportrådet för statens räkning som
trafikhuvudmännen för länets trafikförsörjning upphandlat viss tågtrafik
på banan.

Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen inte bör ta något
initiativ i ärendet och avstyrker därför motionsyrkandena.

I motion T514 (fp) framhålls att det är önskvärt att järnvågen Göteborg—Borås
byggs ut till dubbelspår med hänsyn bl.a. till behovet av
pendeltågstrafik på bandelen.

Utskottet anser att det är banverket som, med utgångspunkt från
tillgängliga medel, har att pröva behovet av investeringar i banan.
Utskottet vill också erinra om att kommunikationsministern tillkallat
en särskild förhandlingsman för samlade åtgärder på infrastrukturområdet
för Göteborgsregionen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

100

Tågtrafiken i Skaraborgs län

1989/90:TU27

I motion T534 (mp) yrkas att regeringen tillsätter en regional utredning
som skall ta fram en tids- och kostnadsplan för att säkerställa
utvecklingen av den spårburna kollektiva trafiken i Skaraborg. I planen
bör bl.a. tas upp en ny järnvägslinje mellan Lidköping och
Skövde.

Enligt gällande trafikpolitiska riktlinjer har numera länsstyrelserna
genom anslaget för länstrafikanläggningar möjlighet att bestämma hur
infrastrukturem skall utvecklas. Med trafikhuvudmännens samlade
ansvar för kollektivtrafiken på såväl väg som järnväg ges vidare förutsättningar
för att ett integrerat länsperspektiv kan anläggas på trafikområdet.

Utskottet anser att motionen mot denna bakgrund inte bör påkalla
någon åtgärd från riksdagens sida. Den avstyrks därför i denna del.

Järnvägar i Värmlands län

Ett antal motioner har väckts som tar upp vissa frågor om stomjärnvägar
na i Värmlands län.

I motion T204 (mp) yrkas att järnvägen mellan Karlstad och Stockholm
byggs ut till dubbelspår.

I motion T319 (c, m, fp) framhålls behovet av bättre kommunikationer
för Värmland i samband med olika investeringar på stomnätet.

1 motion T237 (s) anförs att en upprustning krävs på järnvägen
Laxå—Charlottenberg innefattande rälsbyte, linjerätning och införande
av fjärrblockering. I motionen framhålls vidare att genom anläggande
av det s.k. Vålbergsspåret kan restiden förkortas med ca 15 minuter
och spårsträckan reduceras med 15 km. I motionen yrkas även att
Svealandsbanan förlängs på delen Örebro—Karlskoga—Degerfors—Kristinehamn.

I motion T548 (s) framhålls att upprustningen av bandelen
Kil—Charlottenberg bör ske så snabbt som möjligt och inte uppskjutas
till 1995/96.

I motion A61 (vpk) framhålls att bandelen Kil—Charlottenberg bör
rustas upp och dubbelspår byggas mellan Kil och Karlstad.

De i motionerna behandlade banorna ligger på stomnätet. Det ankommer
därför främst på banverket och SJ att avgöra frågor om upprustning
resp. nybyggnad. Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna
inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks
därför.

I motion T224 (c) framhålls att för att klara upprustningsbehovet på
järnvägen Svanskog—Amål bör ytterligare 20 milj. kr. tillföras länstrafikanslaget.

Banan tillhör länsjärnvägarna. En eventuell upprustning av banan
kan därmed finansieras från anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.
Länsstyrelsen beslutar om hur tillgängliga medel från anslaget skall
utnyttjas. Med hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.

I motion T34 (fp), T237 (s) och A61 (vpk) framhålls vikten av att
Nykroppaprojeklet förverkligas på så sätt att Bergslagsbanan sammanlänkas
med inlandsbanan genom ett drygt 800 m långt förbindelsespår.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut tillhör banan Nykroppa—Kristinehamn
länsjärnvägarna. De regionala intessenterna har därmed
givits möjligheter att själv besluta om en eventuell investering.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna i nu behandladé
delar.

NKlJ-banan (Deje—Hagfors)

I motionerna T28 (s), T29 (c), T33 (fp), T36 (m), T204 (mp), T213
(m), T224 (c) T237 (s) och A61 (vpk) framhålls att NKlJ-banan bör
införlivas i statens spåranläggningar, rustas upp och byggas om till
normal spårvidd. I flera motioner påtalas också att den föreslagna
fonden för vissa infrastrukturåtgärder bör medföra att projektet tas upp
till förnyad prövning av statsmakterna. I motion A61 (vpk) anförs
vidare att banan bör byggas ut till länets planerade nya flygplats.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande. Banverket
har på regeringens uppdrag utrett de samhällsekonmiska förutsättningarna
för fortsatt godstrafik på den i dag privatägda NKlJ-banan. Banverket
har i sin utredning förklarat sig berett att ta över ansvaret för
banan endast om en fullständig breddning kommer till stånd och om
denna i sin helhet bekostas av de lokala intressenterna. Enligt banverket
var det endast under dessa förutsättningar som projektet kan bli
samhällsekonomiskt lönsamt. Nuvarande smalspåriga järnvägslinje
döms därmed ut som icke utvecklingsbar. Länsstyrelsen i Värmlands
län har i oktober 1989 redovisat ett förslag där SJ och de lokala
intressenterna förklarade sig beredda att bidra med 25 milj. kr. av de
totalt 120 milj. kr. som en breddning till normalspår skulle kosta.
Regeringen har därefter genom beslut den 8 februari 1990 avslagit en
framställning från länsstyrelsen i Värmlands län om ett statligt övertagande
av banan. Enligt vad utskottet vidare har erfarit har ägaren av
NKlJ-banan nu beslutat verkställa att järnvägslinjen skall läggas ned
under år 1990 och därefter rivas upp.

Vad gäller den fond för infrastrukturåtgärder som vissa motionärer
tar upp i sammanhanget för att delvis bekosta en upprustning och
breddning av banan vill utskottet hänvisa till vad som tidigare anförts
om att regeringen bör återkomma till riksdagen med närmare förslag
till riktlinjer för medelsanvändningen.

Utskottet som inte anser att riksdagen bör ta något initiativ med
anledning av motionsyrkandena avstyrker därför desamma.

Bergslagspendeln (Ludvika—Västerås)

I motionerna T236 (s), T508 (s), T542 (m) och A87 (s) framhålls att
utbyggnaden av Bergslagspendeln är så viktig att den måste fullföljas
trots att de ökade kostnaderna för projektet inte ryms inom nuvarande
anslagsram.

1989/90:TU27

102

I motion T518 (c) yrkas att särskilda statliga medel tillskjuts för att
planerade investeringar i Bergslagspendeln skall kunna förverkligas.

Bandelen Ludvika—Västerås, Bergslagspendeln, tillhör länsjämvägarna.
Efter beslut av trafikhuvudmännen har pendeltrafik inletts år
1989. Investeringar på banan finansieras från anslaget Byggande av
länstrafikanläggningar. Förändrade medelsbehov under anslaget Sr
prövas i samband med den planeringsomgång som pågår under 1990.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna i denna del inte
påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför.

Bandelar i Dalarna

I motion T205 (fp) anförs att en heltäckande plan över kommunikationerna
i Västerdalälvens dalgång snarast bör fastläggas och publiceras,
så att nuvarande hämsko på dalgångens utveckling undanröjs. I planen
bör bl.a. prövas en upprustning av bandelen Borlänge—Malung och en
förlängning av banan till Sälen.

I motion T210 (s) framhålls behovet av banåtgärder på järnvägssträckan
Frövi—Avesta—Krylbo—Storvik.

I motion T228 (mp) yrkas att banstandarden höjs på Västerdalsbanan
och att banan i en etapp byggs ut till Sälen, Särna och Idre.
Vidare yrkas i motionen att persontrafiken byggs ut från Mora till
Älvdalen, ett nytt spår anläggs mellan Malung och Torsby samt att
banstandarden höjs mellan Torsby och Kil.

I motion T525 (vpk) framhålls att Västerdalsbanan bör byggas ut till
Sälen och att ett särskilt anslag bör anvisas för detta ändamål.

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att Västerdalsbanan,
liksom banan mellan Torsby och Kil, är länsjärnvägar. Detta
betyder att banverket svarar för underhållsinsatser medan länsstyrelsen
genom länstrafikanslaget fattar beslut om investeringar. Ansvarig för
den lokala och regionala persontrafiken är trafikhuvudmännen. Vad
gäller bandelen Frövi—Avesta—Krylbo—Storvik tillhör den stomnätet
vilket innebär att banverket efter samhällsekonmiska bedömningar
ansvarar för investeringarna. Denna bansträckning utgör en viktig länk
för bl.a. den långväga godstrafiken. I banverkets planering ingår vissa
insatser för att förstärka banans kapacitet. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motionerna i nu behandlade delar.

Dellenbanan (Ljusdal —Hudiksvall)

I motion T208 (vpk) yrkas att Dellenbana görs till en särskild försöksjärnväg
och att ett statligt anslag på 175 000 kr. ges till föreningen
Dellenbanans Vänner.

I motion T532 (mp) yrkas att nya former för järnvägstrafiken bör
prövas där Dellenbanan är ett konkret exempel som bör tas till vara.

I motion T557 (mp, fp, c) yrkas att en snabbutredning tillsätts om
försöksjärnvägar där tågtrafik bör starta på en eller flera järnvägar som
t.ex. på Dellenbanan. Vidare yrkas att banverket bör ha rätt att stödja
alla initiativ, projekt och verksamheter som kan bedömas kunna

1989/90: TU27

103

främja järnvägens utveckling. I motionen yrkas att 167 500 kr. anslås
till föreningen Dellenbanans Vänner som ersättning för de kostnader
som föreningen tog på sig för tågtrafiken under sommaren 1988.

Enligt utskottets mening ankommer det i första hand på trafikhuvudmännen,
i samarbete med SJ, banverket och olika forskningsorgan, att
pröva de initiativ som begärs i motionerna. Beslut om en eventuell
upprustning av banan fattas av länsstyrelsen. Vad gäller möjligheten att
ge retroaktivt driftstöd erinras om att banverket enligt sin instruktion
skall främja järnvägens utveckling genom att underhålla och bygga ut
järnvägens infrastruktur. Banverket har däremot inte möjlighet att ge
särskilda driftstöd för att bedriva tågtrafik. Med hänvisning till det
anförda avstyrks de nu behandlade motionsyrkandena om Dellenbanan.

Inlandsbanan

I motion T224 (c) begärs att inlandsbanan skall omfatta hela sträckan
Kristinehamn—Gällivare och att en upprustning genomförs mellan
Mora och Kristinehamn. Vidare yrkas att privata intressenter bör
stödjas som trafikutövare.

I motion T230 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om banans betydelse för
utvecklingen i inlandet.

I motion T231 (fp) framhålls att med tanke på banans betydelse
måste även framgent statligt stöd utgå för att trygga banans existens.

I motion T503 (c) yrkas att inlandsbanan utnämns till nationaljärnväg
och att ansvaret för banan åläggs staten.

I motion T543 (vpk) yrkas att statligt stöd skall ges för att trygga
trafiken på banan samt att upprustningen av inlandsbanan med sidolinjer
fullföljs. Det yrkas vidare att en teknisk förnyelse sker av såväl
vagnar som säkerhetssystem och att inlandsbanans stationer upprustas
till resecentra.

I motion T547 (vpk) framhålls att inlandsbanans framtid måste
säkras och att betydande satsningar på sikt bör göras vad gäller
banunderhållet.

Utskottet uttalade i samband med det trafikpolitiska beslutet från år
1988 att inlandsbanan mellan Mora och Gällivare har ett klart samhällsintresse
och att den därför bör finnas kvar (bet. TU 1987/88:19).
Utskottet avstyrkte då motionsyrkanden om att inlandsbanetrafiken
skulle omfatta hela sträckan Gällivare—Kristinehamn och att inlandsbanan
skulle föras till stomnätet. Vidare avstyrkte utskottet vid detta
tillfälle motionsförslag om att inlandsbanan också skulle omfatta de tre
tvärbanorna.

Utskottet ställde sig bakom förslag i den trafikpolitiska propositionen
att det borde prövas om persontrafiken på inlandsbanan kan
bedrivas på ett sådant sätt att lokala och regionala intressenter samt
turistorganisationer medverkar.

1989/90:TU27

104

Regeringen har mot denna bakgrund i juni 1988 tillkallat en särskild
förhandlingsman med uppdrag att pröva hur trafiken på inlandsbanan
kan utvecklas i former som främjar en ökad turisttrafik.

Utskottet anser för sin del att resultatet av förhandlingsmannens
arbete bör avvaktas.

Inlandsbanan sorterar organisatoriskt under banverket som också
täcker kostnaderna för underhåll och investeringar. Det ankommer
därför på banverket att utifrån en samhällsekonomisk bedömning
besluta om investeringar på banan.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker samtliga nu behandlade
motionsyrkanden.

Snabbtåg Stockholm—Sundsvall—Härnösand

I motion T226 (s) framhålls att en snabbtågssatsning Stockholm-Sundsvall
för ca 300 milj. kr. skulle väsentligt främja regionens framtid. Mot
denna bakgrund yrkas att betydligt ökade ramar ges för infrastrukturella
investeringar på järnvägsområdet i Gävleborgs län.

I motionerna T27 (s) och T235 (mp) yrkas att snabbtåg skyndsamt
sätts in mellan mellan Stockholm och Sundsvall/Härnösand.

1 motion T505 (c) framhålls att mot bakgrund av bl.a. tidigare
riksdagsbeslut och SJs och banverkets planer behövs ett klart riksdagsuttalande
om snabbtågsförbindelse på hela sträckan Stockholm—Sundsvall.

Utskottet har från banverket erfarit att den upprustning av banan som
är nödvändig att genomföra för att snabbtåg skall kunna sättas i trafik
kostar ca 300 milj. kr. Banverket har också uppgett att projektet är
högt prioriterat. SJ är för sin del berett att sätta in det vagnmateriel
som krävs.

Enligt utskottets mening står det klart att ett snabbtåg mellan
Stockholm och Sundsvall skulle få mycket stor betydelse för kommunerna
längs den södra Norrlandskusten. Utskottet utgår från att banverket
vid sin samhällsekonomiska prövning av projektet beaktar de
regionalpolitiska effekterna. Investeringskostnaderna är som framgår
ovan relativt begränsade.

Med hänvisning till det anförda och till den av riksdagen fastställda
ordningen för investeringsplaneringen påkallar inte de nu behandlade
motionsyrkandena någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför
av utskottet.

Bothniabanan

Med Bothniabanan avses en förlängning av ostkustbanan längs Norrlandskusten
på sträckan Härnösand—Örnsköldsvik—Umeå—Luleå. I
ett flertal motioner bedöms detta banprojekt som angeläget och det
framhålls att en utbyggnad bör realiseras. Detta gäller bl.a. T40 (c) och
A94 (c).

1989/90:TU27

105

I motion T231 (fp) yrkas vidare att en utredning bör tillsättas för att
utreda de allmänna förutsättningarna för byggande av Bothniabanan
och därvid även pröva alternativa finansieringsformer.

I motion T536 (c) yrkas att en parlamentarisk utredning tillsätts som
bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt näringsliv samt
kommun- och länsföreträdare utreda en ostkustbana med sträckning
efter Norrlandskusten fram till Luleå.

I motion T539 (fp) framhålls att Bothniabanan skulle få stor betydelse
för såväl person- som godstrafiken och helt motsvara de miljökrav
som ställts på SJ. Mot den bakgrunden bör regeringen ges i
uppdrag att noga överväga en snabb lösning av transporterna efter
Norrlandskusten.

I motion T235 (mp) yrkas att ostkustbanan byggs ut till Örnsköldsvik
och Umeå under 1990-talet och att ett särskilt anslag i statsbudgeten
inrättas för ändamålet.

I motion T532 (mp) yrkas att Bothniabanan skall byggas ut från
nuvarande ostkustbanan/Ådalsbanan till Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå,
Piteå och Luleå.

I motion T546 (vpk) yrkas att ostkustbanan förlängs till Luleå eller
Haparanda.

1 motion T547 (vpk) yrkas att ostkustbanan längs Norrlandskusten
byggs ut.

Utskottet anser att det är viktigt att utvecklingen av bl.a. Norrlands
tunga basindustrier inte hämmas av otillräckliga transportmöjligheter
på järnvägen. Bothniabanan är därför ett intressant projekt som bör
studeras i sammanhanget. Det ankommer i första hand på banverket
att pröva och besluta i denna typ av frågor. Utskottet är därför inte
berett att särskilt uttala sig i frågan. Utskottet kan inte heller ställa sig
bakom kravet på att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med
uppgift att utreda behovet av en förlängd ostkustbana. Utskottet avstyrker
därmed de nu behandlade motionsyrkandena.

Vissa övriga projekt i Norrland

I motion T206 (vpk) yrkas att regeringen tar sådana initiativ i det
nordiska samarbetet att kommunikationerna på Nordkalotten — framför
allt de spårburna — snabbt förbättras. På svensk sida innebär detta
enligt motionären att Haparandabanan bör elektrifieras.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra att bandelen Boden—Haparanda
tillhör länsjärnvägarna. Banverket svarar därmed för
underhållet på banan medan nyinvesteringar såsom t.ex. en elektrifiering
finansieras från anslaget för byggande av länstrafikanläggningar
efter beslut av länsstyrelsen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionen.

I motion T230 (s) framhålls att banverket bör återuppta den av SJ
tidigare beslutade upprustningen för 225 milj. kr. av bandelen Östersund—Storlien.

1989/90:TU27

106

I motionerna T546 (vpk) och T547 (vpk) framhålls att godstrafiken
på norra stambanan snart nått kapacitetstaket varför det är viktigt att
tillräckliga resurser avsätts för bl.a. upprustning, förstärkningar och
mötesplatser.

De banor som tas upp i motionerna ingår i stombanenätet. Det
ankommer på banverket att utifrån en samhällsekonomisk bedömning
besluta om investeringar på banan. I banverkets planering ingår insatser
såväl på norra stambanan som på bandelen Östersund—Storlien.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker de nu behandlade motionerna.

6.4 Statens järnvägar
Mål för SJ m.m.

Enligt budgetpropositionen innebär de mål för SJ, som statsmakterna
lagt fast, bl.a. att SJ-koncernen gentemot kunderna skall kännetecknas
av hög servicegrad, komfort, kapacitet och effektivitet. SJ-koncernen
skall koncentrera sin affärsverksamhet till järnvägstrafiken där den kan
utvecklas till att bli rationell och lönsam. För godstrafiken skall
eftersträvas en snabb utveckling så att godsvolymen inom kombitrafiken
år 2000 uppgår till minst 10 miljoner ton per år. Det ekonomiska
resultatet skall successivt förbättras så att SJ-koncernen kan ge en
sådan lönsamhet efter självfinansieringskravet att avkastning kan ske
till staten efter rekonstruktionsperiodens utgång år 1992. Prissättningen
skall ses över för att främja affärsmässighet och därmed bidra till
nödvändig förbättring av det ekonomiska resultatet. I budgetpropositionen
anförs vidare att de övergripande mål och restriktioner som
angetts för SJ till rekonstruktionsperiodens utgång år 1992 alltjämt bör
gälla.

I motion T42 (vpk) yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
undersöka konsekvenserna av de lönsamhetskrav som ålagts SJ. Enligt
motionärerna bör vidare SJs styrelse inte vara kommersiellt utan
politiskt och fackmässigt inriktad.

I motion T241 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
i syfte att minska SJs affärsmässiga befogenheter. Enligt motionärerna
har SJs nya agerande med utförsäljningen av SJ Resebyrå och vissa
huvudverkstäder varit klart olyckligt.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut befinner sig SJ under en rekonstruktionsperiod
som löper ut år 1992. Utskottet anser det viktigt att
de organisatoriska förutsättningarna och de ekonomiska befogenheterna
inte förändras på något avgörande sätt under denna tidsperiod.
Utskottet förutsätter vidare att i den utvärdering som avses göras av SJs
rekonstruktion kommer bl.a. att behandlas vilken styrning och vilket
inflytande som statsmakterna skall utöva gentemot SJ. Utskottet avstyrker
mot denna bakgrund motionsyrkandena och lämnar utan erinran
vad kommunikationsministern i dessa delar anfört om mål för SJ.

1989/90:TU27

107

I budgetpropositionen anförs beträffande SJs soliditet att nivån bör
vara 40 % år 1991.

I två motioner har frågan om SJs soliditet, tagits upp. I motion T225
(c) framhålls att den kraftiga investeringsfas som SJ nu går igenom gör
det angeläget att underlag och förslag tas fram för ett lägre soliditetstal.
I motion T532 (mp) framhålls att SJs soliditetstal bör vara 30 %.

Utskottet konstaterar att för SJ har tidigare lagts fast ett soliditetstal
om 40 % som uttryck för den högsta skuldsättningsgrad som SJ får
ikläda sig (prop. 1988/89:100. bil 8, bet. TU16, rskr 226). Riksdagen
har därefter genom proposition 1989/90:25 informerats om att soliditetsnivån,
till följd av vissa förändringar utanför SJs möjlighet att
påverka sänkts till 34 %. I budgetpropositionen anför kommunikationsministern
att SJ har goda möjligheter att höja soliditeten genom
att t.ex. sälja ut en del av verkets tillgångar och tillgodgöra sig de
övervärden som finns i dessa.

Enligt utskottets mening är det angeläget att den av riksdagen
fastlagda affärsinriktningen för SJ, som innebär att SJ skall koncentrera
sig på att utveckla järnvägstrafiken, fullföljs. Med den avyttring som
i 1988 års trafikpolitiska beslut förutsattes av icke järnvägsnära verksamheter
och tillgångar bör förutsättningar finnas för att uppnå den
soliditetsnivå som ursprungligen angetts utan att investeringsverksamheten
hämmas. Utskottet förutsätter vidare att i samband med den
affärsverksöversyn som enligt budgetpropositionen nu pågår inom regeringskansliet
övervägs utformningen av olika styrformer och restriktioner
som t.ex. val av lämpligt soliditetstal.

Utskottet lämnar utan erinran vad som anförts i budgetpropositionen
om soliditeten och avstyrker därmed motionsyrkandena.

Vad som i övrigt i budgetpropositionen anförts om SJs mål bör enligt
utskottets mening lämnas utan erinran från riksdagens sida.

Beträffande SJs organisation framhålls i motion T212 (fp) att den
rollfördelning som nu skapats mellan trafikanordnare och banverket
skulle renodlas om SJ fick verka i bolagsform. Motionärerna begär
därför att SJ ombildas till aktiebolag.

Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om den rekonstruktionsperiod
SJ befinner sig i bör de organisatoriska förutsättningarna
ligga fast. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

6.5 Anslag till statens järnvägar

Anslaget D 7. Ersättning till SJ för utveckling av godstrafik

I budgetpropositionen föreslås att 445 milj. kr. anvisas under anslaget
Ersättning till statens järnvägar för utveckling av godstrafik. Bidraget
skall bl.a. användas för att utveckla nya transportlösningar såsom
kombinerade lastbils- och järnvägstransporter. Ett annat viktigt syfte
med ersättningen är att bidra till att tillförsäkra landets olika delar en
tillfredsställande standard i deras transportförsörjning. Detta inbegriper

1989/90:TU27

108

även andra trafiklösningar än kombitrafik, t.ex. utveckling av systemtransporter
med vagnslastvagnar av olika slag. Det särskilda utvecklingsbidraget
skall successivt avvecklas.

I motion T233 (m) ifrågasätts anslagets värde och yrkas att regeringen
återkommer med en väl motiverad och underbyggd begäran om anslag
som dock bör vara på en påtagligt lägre nivå än vad som nu förordats.
I motion T561 (m) yrkas att regeringens förslag till medelsanvisning
helt avslås.

I motion T40 (c) framhålls att det inte minst av miljöskäl finns ett
stort behov av att föra över gods från landsväg till järnväg. Enligt
motionärerna finns det material som tyder på att den senaste tidens
utveckling av kombitrafiken på järnväg till stor del skett genom
omfördelning mellan olika typer av järnvägsgods. Riksdagen bör därför
enligt motionen för olika utvecklingsinsatser på godsområdet anvisa
100 milj. kr.

I motion T532 (mp) framhålls att en ensidig inriktning mot utveckling
av kombinerade transporter kan hämma järnvägens utveckling
vad gäller transporter som samhällsekonomiskt bäst utförs genom
vagnslasttrafik. Mot denna bakgrund föreslås att ett nytt anslag på 200
milj. kr. införs för bidrag till stickspår och vagnslasttrafik.

Utskottet anser det angeläget att en mer utförlig redovisning fortsättningsvis
görs till riksdagen av hur medlen för godsutveckling används
och vilken effekt de har för att främja de mål som angetts i det
trafikpolitiska beslutet år 1988. Vad gäller den medelsberäkning som
regeringen har förordat har utskottet ingen erinran. Detta ställningstagande
innebär att de nu behandlade motionsyrkandena avstyrks.

Anslaget D 8. Ersättning till SJ i samband med utdelning från
AB Swedcarrier

SJ ges, från anslaget D 8 Ersättning till statens järnvägar i samband
med utdelning från AB Swedcarrier, medel motsvarande det belopp
som SJs förvaltningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa verksamheter
betalar i skatt på grund av att inget koncernförhållande
enligt aktiebolagslagens mening finns med SJ. Under innevarande
budgetår får anslaget även disponeras i samband med en extraordinär
utdelning av obeskattade medel från AB Swedcarrier.

I budgetpropositionen föreslås att för ändamålet bör ett formellt
1000-kronorsanslag föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1990/91.

Utskottet tillstyrker medelsanvisningen.

1989/90:TU27

109

6.6 Persontrafikfrågor

1989/90: TU27

Ett flertal motioner har tagit upp frågor kring utvecklingen av snabbtågstrafiken.

I motion T223 (fp) yrkas att snabbtågen gör uppehåll i Hallsberg.

I motion T560 (c) framhålls att Alvesta har en viktig funktion som
knutpunkt för den framtida järnvägstrafiken varför tågstopp för snabbtågstrafiken
bör göras i Alvesta.

För Värmland framhålls i motion T213 (m) behovet av snabbtåg på
bandelen Örebro—Karlstad—Charlottenberg vilken bandel innefattas i
planerna för Mälar- och Svealandsbanan, utvecklad tågtrafik
Oslo—Charlottenberg och förbättrad tågtrafik mellan Karlstad och
Göteborg.

Aven motion T319 (c, m, fp) påtalar behovet av bättre kommunikationer
i Värmland i samband med olika järnvägsinvesteringar.

I T204 (mp) yrkas att snabbtåg införs mellan Karlstad och Stockholm.

I motion A61 (vpk) framhålls att trafiken mellan Stockholm och
Oslo också fortsättningsvis bör gå via Kil, Arvika och Chalottenberg.

Enligt motion T210 (s) finns behov av snabba förbindelser från
Bergslagskommunerna till Stockholm och Arlanda.

I motion T251 (mp) framhålls angelägenheten av att en snabb och
kraftig utbyggnad sker av snabbtågssystemet för att erbjuda ett fullgott
alternativ till flygtrafik på medeldistanssträckor.

I motion T40 (c) framhålls behovet av en offensiv utbyggnad av det
svenska snabbtågsnätet både på kort och lång sikt.

I motion T547 (vpk) framhålls att på sikt bör även Lycksele sammanbindas
med snabbtågsförbindelser till Umeå.

I motion T552 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om snabbtåg längs norra stambanan.

Vad gäller matartrafik till snabbtågen påtalas i motion T207 (m) att
väl fungerande anslutningstrafik krävs till Malmö i samband med
införande av snabbtågstrafik.

I motion T502 (c) framhålls SJs och banverkets ansvar för matartrafik
till snabbtågen samt att vissa snabbtågsstopp bör göras i Herrljunga.

Även i motion T533 (s) framhålls att snabbtågsstopp bör göras i
Herrljunga.

Enligt vad utskottet erfarit avser SJ att introducera snabbtågstrafik
mellan Göteborg och Stockholm under hösten 1990. Med en hastighet
av 200 km/tim beräknas att restiden på sikt kan minskas med mer än
en timme till tre timmar. År 1994 räknar SJ med att ha 20 snabbtåg.
SJ övervägar även att före år 1994 köra snabbare tåg från Stockholm
till Malmö, Dalarna, Karlstad, Östergötland och Nedre Norrland samt
mellan Göteborg och Malmö. Med den beslutsordning som följer av
1988 års trafikpolitiska beslut är det SJ som själv bestämmer om
trafikens uppläggning. I den mån högre hastigheter kräver banombyggnader
faller det inom banverkets ansvarsområde att samhällsekonomiskt
planera och genomföra sådana utbyggnader.

Utskottet anser att det är viktigt att SJ med eget ansvar kan utvecklas
till ett attraktivt trafikföretag för resenärerna. Om statsmakterna uttalade
sig i denna typ av frågor skulle SJs möjligheter att utvecklas till ett
konkurrenskraftigt och lönsamt trafikföretag allvarligt försvåras. Av det
anförda följer att samtliga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks av
utskottet.

Flera motioner påtalar behovet av vissa enskilda tågförbindelser m.m.

I motion T552 (c) yrkas att ytterligare en dubbeltur sätts in längs norra
stambanan.

I motion T235 (mp) framhålls att Ådalsbanan mellan Sundsvall och
Långsele bör trafikeras med alla de tåg som i dag vänder i Sundsvall.

Enligt motion T512 (m) bör sowagnsförbindelsen mellan Stockholm
och Blekinge återinföras.

I motion T547 (vpk) framhålls att den s.k. Lapplandspilen med
sovvagnar bör återinsättas till Skellefteå.

Enligt motionen T534 (mp) bör en regional trafikutredning tillsättas
för att bl.a. säkerställa utvecklingen av den spårbundna kollektivtrafiken
i Skaraborgs län. I samma motion yrkas vidare att trafiken på
Karslborgsbanan återupptas.

I motion T533 (s) framhålls att en samhällsekonomisk analys bör
göras om pendeltågstrafik mellan Göteborg och Herrljunga.

Med den rollfördelning som lagts Jast genom 1988 års trafikpolitiska
beslut är det SJ självt som på stomnätet bestämmer sin trafikuppläggning.
För långväga persontrafik kan vidare staten upphandla sådana
förbindelser som bedöms vara regionalpolitisk! viktiga men som inte
SJ kan klara på normala affärsmässiga villkor. På motsvarande sätt har
trafikhuvudmännen möjlighet att för sin lokala och regionala trafikförsörjning
köpa extra tågförbindelser på stomnätet av SJ. Genom samarbetet
mellan SJ och trafikhuvudmännen kan också integrerade trafikuppläggningar
ordnas där t.ex. SJs fjärrtrafik leds över eller går in
delvis på en länsjärnväg.

Utskottet anser att denna rollfördelning är ändamålsenlig. Utskottet
avstyrker därför samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

När det gäller prissättningsfrägor framhålls i motion T501 (fp) behovet
av ett bättre samarbete mellan SJ och de ansvariga för kollektivtrafiken
i Stockholms län så att ökad samordning kan ske inom biljettsystemet.
Bl.a bör resande från Nykvarn kunna använda sig av SL:s månadskort
på SJs fjärrtåg till Stockholm.

I motion T532 (mp) framhålls att järnvägen har låga marginalkostnader
och därför kan ta emot ytterligare passagerare på lediga platser.
Mot denna bakgrund yrkas att ett lågprissystem utvecklas för främst
studerande, barnfamiljer och pensionärer.

I motionerna T546 (vpk) och T547 (vpk) yrkas att alla tågdestinationer
norr om Ånge bör ha s.k. röda avgångar.

1989/90: TU27

Enligt de trafikpolitiska riktlinjerna åligger det SJ att se över sin
prissättning för att främja ökad affärsmässighet och därmed bidra till

lil

en nödvändig förbättring av det ekonomiska resultatet. SJ har vidare
möjlighet att på affärsmässiga villkor teckna olika samarbetsavtal för
att stärka samarbetet med de ansvariga trafikhuvudmännen i länen.
Enligt vad utskottet erfarit har också ett avtal numera träffats som
underlättar resandet mellan Nykvarn och Stockholm som berörs i
motion T501 (fp). Av det anförda följer att riksdagen inte bör uttala sig
i frågor kring SJs taxesättning och om biljettsamarbete med olika
intressenter. Utskottet avstyrker därför samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Önskemål och krav på fler tåguppehåll finns i följande motioner.

I motion T532 (mp) yrkas att SJ bör utveckla ett rikstäckande järnvägssystem
som görs tillgängligt för så många som möjligt och att
målsättningen därvid skall vara att varje kommun skall ha åtminstone
en järnvägsstation i drift.

I motion T502 (c) framhålls att ordinarie fjärrtåg bör göra ett
lämpligt antal uppehåll i Vårgårda. Är inte detta möjligt bör i stället
enligt motionärerna pendeltågstrafiken från Göteborg byggas ut via
Vårgårda till Herrljunga. För den händelse att riksdagen avslår motionsyrkandet
om tåguppehåll i Vårgårda yrkas att regeringen ges till
känna SJs och banverkets ansvar för matartrafik till snabbtågen.

Även i motion T563 (m) yrkas att tåguppehåll i Vårgårda bör prövas
närmare.

Enligt motionen T513 (vpk) bör tågen stanna vid befintliga järnvägsstationer
i glesbygden.

Utskottet anser med anledning av motionerna om tåguppehåll att det
trafikpolitiska beslutet från år 1988 gett SJ möjligheter att utvecklas till
ett modernt, effektivt och kundinriktat trafikföretag med en sådan
lönsamhet att det kan överleva av egen kraft. En grundförutsättning
för detta beslut var att ge SJ stor frihet att självständigt agera på
transportmarknaden. Om staten inte av regionalpoliska skäl kan acceptera
nedläggning av trafik kan denna trafik köpas med hjälp av anslag
över statsbudgeten. På motsvarande vis kan trafikhuvudmännen köpa
lokal och regional tågtrafik liksom extra tåguppehåll.

Med denna politik är rollfördelningen tydlig. SJ agerar företagsekonomiskt
som i princip vilket trafikföretag som helst medan staten och
trafikhuvudmännen svarar för samhälleliga värderingar. Denna rollfördelning
innebär enligt utskottets mening att riksdag och regering inte
bör ha synpunkter på frågor om tågstopp.

Av det anförda följer att samtliga nu behandlade motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.

I motion T515 (fp) yrkas beträffande SJs busstrafik att SJ får i uppdrag
att ordna en förbindelse med snabba bussar Ludvika—Västerås till dess
att Bergslagspendeln på järnväg kunnat etableras.

Vad gäller etablering av en snabb busslinje till dess Bergslagspendeln
förverkligats är detta en fråga som trafikhuvudmännen har att pröva.
Genom att trafikhuvudmännen numera har det politiska och ekono -

1989/90: TU27

112

miska ansvaret för länets trafik såväl på väg som järnväg ges förutsättningar
för att en väl avvägning kan göras. Utskottet avstyrker därför
motionen.

6.7 Godstrafikfrågor

Flera motioner tar upp allmänna krav på att järnvägens godstrafik
utvecklas vidare.

I motion T247 (s) yrkas att åtgärder vidtas som stimulerar godstransporter
på järnväg och med kombitrafik.

I motion T532 (mp) framhålls att järnvägens godstrafik kan utvecklas
genom utbyggnad av järnvägssystemet, kundanpassade godstransporter,
kombitransporter och specialbyggda godsvagnar. Enligt motionärerna
är vidare inte alltid kombitransporter den bästa lösningen varför
vagnslasttrafiken bör stimuleras.

I motion T551 (s) framhålls att för att behålla godstransporter på
järnväg i så stor utsträckning som möjligt kan bildandet av en fond för
bekostnad av olönsamma men miljövänliga transporter vara en lösning.

I motion T513 (vpk) framhålls särskilt att åtgärder bör vidtas i
glesbygden så att t.ex. timmertransporter överförs till järnvägen.

I motion A61 (vpk) framhålls att en åtgärd för att främja godstrafiken
på bl.a. Fryksdalsbanan vore att anlägga en virkesterminal i
Torsby.

Enligt motion T40 (c) bör godstrafiken på järnvägen främjas genom
att terminalutbyggnader sker på ett miljövänliga sätt där målsättningen
skall vara att finna lägen utanför tätorternas kärnor.

I motion T519 (s) framhålls att den industriella strukturen i Blekinge
och de östra delarna av Kristianstad samt starka miljöskäl talar
för att en kombiterminal förläggs till Hässleholm.

I motion T547 (vpk) yrkas att godshanteringen flyttas från Umeå till
Vännäs.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut skall SJ av egen kraft förbättra sitt
resultat med minst 1 miljard kronor fram till år 1992. Av SJs affärsplan
framgår att SJs vagnslast- och kombitrafik uppvisar förluster på
åtskilliga hundra milj. kr. år 1988. Den dåliga ekonomiska situationen
förklaras bl.a. av en överdimensionerad infrastruktur, produkter som
inte är marknadsanpassade, försvagade relationer till utlandet och
fundamentala problem med prissättningen.

För att stärka godstrafikens konkurrenskraft har SJ beslutat om ett
omfattande åtgärdsprogram som redovisas i affärsplanen för åren
1989—1991. Huvudinriktningen av de åtgärder som SJ planerar kan
sammanfattas enligt följande:

- effektivisering av vagnslasttrafiken,

- koncentration av kombitrafiken,

- utveckling av speciallösningar för stora transporter,

- marknadsorientering,

1989/90: TU27

113

8 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 27

- utveckling av effektiva informationssystem.

1989/90:TU27

SJ kommer att införa tidtabellsbundna heltåg mellan bestämda fasta
orter. På sikt räknar SJ med att all hantering av enstaka godsvagnar
har upphört inte bara i Sverige utan även i övriga delar av världen.
Transporterna till och från godsterminalerna för vidare befraktan med
heltåg sker i samarbete med åkerierna. För att förstärka marknadsföringen
har SJ påbörjat etableringen av s.k. kundcentra på ett 20-tal
platser i landet. SJ kommer själv att erbjuda sina tjänster för såväl
systemtransporter som kombitrafik till de ca 200 största kunderna.
Försäljningen av transporter till övriga kunder skall ske via speditionsfö
retag.

SJ skall satsa på ett 10-tal större och effektiva kombiterminaler som
kompletteras med ett antal mindre terminaler. De mindre kan komma
att drivas av t.ex. åkerier. SJ kommer att tillsammans med berörda
kunder göra en översyn av transportflödet på bandelar med liten
transportvolym. Lönsamma transporter på järnväg kommer att behållas,
medan i andra fall alternativa transportlösningar som kombinerade
lastbils- och järnvägstransporter kommer att övervägas.

Temporärt räknar SJ med att åtgärdsprogrammet kommer att innebära
att järnvägen genom omläggning av olönsam vagnslasttrafik kommer
att reducera sin totala transportvolym. En överflyttning beräknas
dock kunna ske till system- och kombitrafik som sett över en längre
tidsperiod innebär ökade järnvägstransporter.

1988 års trafikpolitiska beslut innebar att en rad åtgärder genomfördes
som har gett järnvägen förutsättningar att spela en viktig roll som ett
konkurrenskraftigt, miljövänligt och energisnålt transportmedel. I samband
med detta beslut uttalades att SJ skall sträva efter att få så stora
marknadsandelar som möjligt men att det skall ske inom ramen för en
tågtrafikrörelse som drivs på sunda företagsekonomiska grunder.

Som redovisats ovan befinner sig SJs godstrafik i en mycket svår
situation. SJ har för avsikt att genomföra ett omfattande åtgärdsprogram
för att komma till rätta med problemen. Det är utskottets
bestämda uppfattning att om SJ inte tillåts göra de efféktiviseringar
som är nödvändiga, utan av ägaren staten tvingas kvar i en ineffektiv
och resursslukande organisation, så kommer det på sikt att innebära
att SJs godstrafik inte kan hävda sig på transportmarknaden. Detta
skulle leda till såväl betydande ekonomiska förluster som minskade
transportmängder.

Enligt utskottets mening måste nu SJ fä möjlighet att visa att det i
affärsplanen redovisade åtgärdsprogrammet kommer att leda till att SJs
godstrafik kommer att bli lönsam och att den även på sikt kommer att
öka i volym.

Av det anförda följer att de nu behandlade motionerna inte påkallar
någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.

114

6.8 Övriga järn vägsfrågor

1989/90:TU27

SJs jårnvågsmusum i Gävle har tagits upp i två motioner.

I motion T549 (fp) framhålls att åtgärder bör vidtas för att underlätta
för allmänheten att besöka statens järnvägsmuseum i Gävle.

I motion T554 (s) yrkas att riksdagen beslutar att järnvägsmuseet
skall vara kvar i Gävle.

Utskottet anser att detta är en fråga som SJ har att avgöra. Utskottet
avstyrker därför motionerna.

I motion T342 (mp) behandlas SJs transporter av cyklar och yrkas att
SJ skall underlätta och förbilliga transport av cyklar.

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut skall SJ drivas på ett affärsmässigt
sätt. Prissättningen skall grundas på vad som bedöms vara riktigt
ur marknadssynpunkt.

Med denna ansvarsfördelning följer att riksdagen inte bör uttrycka
uppfattning om prissättning och transportupplägg för enskilda trafikuppgifter.
Utskottet avstyrker därför motionen.

I motion T531 (m) framålls att ågärder bör vidtas för att komma till
rätta med tågpåkörningar av ren i bl.a. Norrbottens län. Enligt motionären
bör fler fasta och mobila renstängsel samt helikopterspaning
vara till en värdefull hjälp.

Enligt gällande ansvarsfördelning är det banverket som svarar för
bannätet. Genom banverkets försorg och genom insatser med särskilda
sysselsättningsmedel har successivt stängselskyddet byggts ut. Med hänsyn
till att det även trots renstängsel sker renpåkörningar pågår vidare
ett utvecklingsarbete inom SJ och banverket med bl.a. detektorer som
varnar när renar finns vid spåret.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motion T545 (vpk) framhålls att asynkronmotom för tågdrift är
energisnål och möjliggör att bromsenergin kan omvandlas till elström
och återföras till kontaktledningarna. Mot denna bakgrund yrkas att
ett särskilt stimulansbidrag på 10 milj. kr. anvisas till SJ för utredning
och inköp av lok att användas inom malmbanetrafiken.

Enligt vad utskottet erfarit pågår ett arbete inom SJ för att pröva
drift med asynkronmotorer. De nya snabbtågen X2 kommer vidare att
drivas med asynkronmotorer. Denna motorteknologi anses vad gäller
energibesparing mest intressant för pendeltågstrafik med hänsyn till de
förhållanden som där gäller beträffande täta inbromsningar och accelerationskrav.
Med den rollfördelning som gäller för utvecklingsarbete är
det närmast styrelsen för teknisk utveckling (STU) som har att överväga
behovet av särskilda statliga stimulansåtgärder för att främja utvecklingen
på området.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionen.

115

7 Hemställan

1989/90: TU27

Utskottet hemställer

Allmän bakgrund

1. beträffande samordnad investeringsplanering

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen,

2. beträffande ökad konkurrens och nya ägarformer

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T38 yrkande 4,
1989/90:T40 yrkande 11, 1989/90:T42 yrkandena 1 och 2 och
1989/90:T240 yrkande 3 lämnar utan erinran vad som anförts i
propositionen,

res. 1 (m, fp, mp)
res. 2 (c)
res. 3 (vpk)

3. beträffande trafikgrenarnas kostnadsansvar

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T32 yrkande 3
lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen,

res. 4 (mp)

4. att riksdagen lämnar utan erinran vad som i övrigt anförts
under avsnittet Allmän bakgrund i propositionen,

Resursbehoven under 1990-talet

5. beträffande resursbehoven under 1990-talet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T32 yrkandena 1 och

15, 1989/90:T38 yrkandena 2 och 3 i denna del, 1989/90:T40
yrkande 8, 1989/90:T41, 1989/90:T42 yrkande 5, 1989/90:T201
yrkande 2, 1989/90:T250 yrkande 7, 1989/90:T252 yrkande 4,
1989/90:T528 yrkande 1 och 1989/90:T532 yrkande 1,

res. 5 (fp)
res. 6 (c)
res. 7 (vpk)
res. 8 (mp)

6. beträffande utrikestrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T250 yrkande 8 och
1989/90:T532 yrkandena 6 och 7,

res. 9 (c, vpk, mp)

Nya finansieringsformer

7. beträffande näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T32 yrkandena
6 och 7, 1989/90:T40 yrkande 17 och 1989/90:T45 yrkande 1
lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen,

res. 10 (m, fp)
res. 11 (c, mp)

8. beträffande finansiering av jårnvågsinvesteringar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T38 yrkande 3 i denna

116

del, 1989/90:T40 yrkande 14, 1989/90:T42 yrkandena 6-8,
1989/90:T212 yrkande 8, 1989/90:T344 yrkande 3, 1989/90:T502
yrkande 2 och 1989/90:T538,

res. 12 (m, fp, c, mp)
res. 13 (vpk)

9. beträffande nyinvesteringar i länsjärnvägar

att riksdagen avslår motion 1989/90:T532 yrkande 16,

10. beträffande vissa avgiftsfinansierade vägprojekt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1989/90:T32 yrkandena 4 och 5,

a) godkänner att regeringen får bemyndiga vägverket att inom
en ram på 500 000 000 kr. ta upp lån eller ställa borgen för
lånefinansierade objekt,

b) godkänner att regeringen får bemyndiga vägverket att teckna
aktier i bolag för avgjftsbelagda objekt,

res. 14 (vpk, mp)

11. beträffande finansiering av väginvesteringar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T38 yrkande 3 i denna
del, 1989/90:T43, 1989/90:T212 yrkande 5, 1989/90:T215 yrkandena
12 och 15, 1989/90:T219 yrkande 3, 1989/90:T230 yrkande

2, 1989/90:T248 yrkandena 9-11, 1989/90:T314 yrkande 2,
1989/90:T344 yrkande 1, 1989/90:T345 samt 1989/90:T347 yrkande
2,

res. 15 (m,fp)

12. beträffande storstadsförhandlare

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T40 yrkande 19,
1989/90:T44, 1989/90:T219 yrkandena 4 och 6 samt 1989/90:T246
yrkande 1 lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen,

res. 16 (c, vpk, mp)
res. 17 (m)

13. beträffande bilavgifter m.m. i storstäderna

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T239, 1989/90:T246 yrkande
6, 1989/90:T247 yrkande 4 och 1989/90:T250 yrkande 5,

res. 18 (c, vpk, mp)

14. beträffande vägverkets och banverkets organisation

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T42 yrkande 3,
1989/90:T215 yrkande 16 och 1989/90:T325,

res. 19 (m)
res. 20 (vpk)

15. beträffande organisationen för vägbyggande och trafiksäkerhet att

riksdagen avslår motion 1989/90:T35,

Engångsanslag för infrastrukturinvesteringar inom
transportsektorn

16. beträffande engångsanslag för infrastrukturinvesteringar inom
transportsektorn

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1989/90:T32 yrkande 19 och 1989/90:T40 yrkandena 15

1989/90: TU27

117

och 16 samt med avslag på motionerna 1989/90:T38 yrkande 1
och 1989/90:T45 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

res. 21 (m, fp)

Vägväsendet m.m.

17. beträffande vägväsendet m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad som i proposition
1989/90:100 bil. 8 anförts härom,

Målen för vägpolitiken

18. beträffande vägnätet och bilismen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T32 yrkande 2,
1989/90:T42 yrkande 10 i denna del samt 1989/90:T220 yrkandena
1, 9 och 10,

res. 22 (vpk, mp)

19. beträffande målsättningen för drift och underhåll av vägar
att riksdagen avslår motion 1989/90:T215 yrkande 13,

res. 23 (m, fp, c)

Investeringsplanering

20. beträffande vägar av riksintresse

att riksdagen avslår motion 1989/90:T314 yrkande 1,

21. beträffande projekt som berör mer än ett län ratt riksdagen
avslår motion 1989/90:T346 yrkande 2,

22. beträffande vägverkets avkastningsberäkningar av investeringar att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:T215 yrkande 14 och
1989/90:T219 yrkande 2,

res. 24 (m)

Anslagsfrågor m.m.

23. beträffande medelsanvisning för ämbetsverksuppgifter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1989/90:T32 yrkande 8 till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 11 484 000 kr.,

res. 25 (vpk, mp)

24. beträffande medelsanvisning för drift och underhäll av statliga
vägar m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1989/90:T32 yrkande 9, 1989/90:T40 yrkande 2
och yrkande 6 i denna del, 1989/90:T45 yrkande 8, 1989/90:T320
yrkande 2 i denna del, 1989/90:T350 yrkande 2 i denna del och
1989/90:A118 yrkande 41 i denna del till Drift och underhåll av
statliga vägar för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 5 859 900 000 kr.,

res. 26 (m)
res. 27 (c)

1989/90: TU27

118

25. beträffande tioårsprogram för förstärkning och beläggning av
grusvägar inom länsvägnätet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T40 yrkande 1,
1989/90:T320 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del,
1989/90:T349, 1989/90:T350 yrkande 1 och yrkande 2 i denna
del, 1989/90:A94 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 41 i
denna del,

res. 28 (c)

26. beträffande överföring av medel mellan anslagen B 2. och
B 6.

att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg,
för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning
får låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag
mellan anslag B 2. Drift och underhåll av statliga vägar och
anslag B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,

27. beträffande överföring av medel mellan anslagen B 2. och
B 5.

att riksdagen medger att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret
får överföra medel mellan anslag B 2. Drift och underhåll
av statliga vägar och anslag B S. Bidrag till drift och
underhåll av statskommunvägar,

28. beträffande jämkning mellan drift- och byggandeanslagen

att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen
för den statliga väghållningen får ske i enlighet med
vad som anförts i propositionen,

29. beträffande vägverkets låneram i riksgäldskontoret

att riksdagen godkänner inrättandet av vägverkets låneram i
riksgäldskontoret för investeringar av anläggningstillgångar i enlighet
med vad som anförts i propositionen samt att denna ram
fastställs till 1 305 000 000 kr.,

30. beträffande tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och
gator

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
användningen av anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga
vägar för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator,

31. beträffande automatisk hastighetsövervakning

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T45 yrkande 2
godkänner vad som anförts i propositionen om användningen av
anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar för anskaffning
av utrustning för hastighetsövervakning,

res. 29 (m)

32. beträffande medelsöverföring från anslaget för drift och
underhåll av statliga vägar

att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren i
enlighet med vad som anförts i propositionen,

33. beträffande överföring av medel från anslaget Drift av
statliga vägar till anslaget Drift och underhåll av statliga vägar

att riksdagen godkänner att så sker,

1989/90:TU27

119

34. beträffande medelsanvisning för byggande av riksvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1989/90:T32 yrkande 10 och 1989/90:T42 yrkande
17 till Byggande av riksvägar för budgetåret 1990/91 anvisar
ett reservationsanslag på 1 512 000 000 kr.,

res. 30 (mp)

35. beträffande kapitalkostnader för utbyggnader av väg E6

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
användningen av anslaget B 3. Byggande av riksvägar för att
täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E6 som motorväg
på delen Stenungsund—Ljungskile,

res. 31 (vpk)

36. beträffande vissa väg- eller brobyggen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T228 yrkande 6,
1989/90:T235 yrkande 5 och 1989/90:T353,

res. 32 (vpk, mp)

37. beträffande Scandinavian Link

att riksdagen avslår motion 1989/90:T241 yrkande 4 i denna del,

res. 33 (vpk, mp)

38. beträffande medelsöverföring från anslaget för byggande av
riksvägar

att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren i
enlighet med vad som anförts i propositionen,

39. beträffande medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar
m.m.

att riksdag med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1989/90:T32 yrkandena 11 och 12, 1989/90:T40 yrkande
18, 1989/90:T45 yrkande 4, 1989/90:T208 yrkande 1 i
denna del, 1989/90:T212 yrkande 16, 1989/90:T342 yrkande 1
och 1989/90:T532 yrkande 13 till Byggande av länstrafikanläggningar
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
1 041 800 000 kr.,

res. 34 (m)
res. 35 (fp)
res. 36 (c)
res. 37 (vpk, mp)

40. beträffande de av vägverket fastställda länsramarna

att riksdagen avslår motion 1989/90:T256 yrkande 2 i denna del,

41. beträffande broar över Vallsundet och Rödösundet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T311 och 1989/90:T347
yrkande 3,

42. beträffande gång- och cykeltrafikleder
att riksdagen avslår motion 1898/90:T348,

43. beträffande ändring av reglerna om statsbidrag till byggande
av cykelleder m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:T331,

44. beträffande separation mellan gång- och cykeltrafik
att riksdagen avslår motion 1989/90:T432 yrkande 3,

res. 38 (c, vpk)

1989/90: TU27

120

45. beträffande medelsöverföring från anslaget för byggande av
länstrafikanläggningar

att riksdagen godkänner att medel får förås över mellan åren i
enlighet med vad som anförts i propositionen,

46. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll
av statskommunvågar m.m.

att riksdagen

a) med bilall till regeringens förslag och med avslag på motion
1989/90:T45 yrkande 3 till Bidrag till drift och underhåll av
statskommunvågar för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 595 000 000 kr.,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om det bidragsbelopp som bör utbetalas till kommunerna
för bidragsåret 1991,

47. beträffande överläggningar mellan regeringen och kommunförbundet att

riksdagen avslår motion 1989/90:T40 yrkande 5,

res. 39 (c, vpk)

48. beträffande viss medelsöverföring

att riksdagen godkänner att medel från anslaget Bidrag till drift
av kommunala vägar och gator får föras över till anslaget Bidrag
till drift och underhåll av statskommunvågar,

49. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T40 yrkande 4
och 1989/90:T42 yrkande 16 samt med anledning av regeringens
förslag och motionerna 1989/90:T37 yrkande 1, 1989/90:T40
yrkande 3, 1989/90:T45 yrkande 5, 1989/90:T316 yrkande 3 och
1989/90:T324 yrkande 2 till Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 582 000 000 kr.,

res. 40 (s)

50. beträffande överförande av allmän väg till enskild väghållning att

riksdagen avslår motion 1989/90:T37 yrkande 2,

51. beträffande bidragsnormerna för de enskilda vågarna m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:T302 yrkande 3,

res. 41 (c)

52. beträffande medelsöverföring från anslaget Bidrag till drift
och byggande av enskilda vågar

att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren i
enlighet med vad som anförts i propositionen,

53. beträffande beräknat reservationsanslag för särskilda bårighets
höj ande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T240 yrkande 4 och
1989/90:T241 yrkande 2,

54. beträffande medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande
åtgärder m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag

1989/90: TU27

121

på motionerna 1989/90:T32 yrkande 13, 1989/90:T40 yrkande 6 i
denna del, 1989/90:T42 yrkande 15, 1989/90:T220 yrkande 18
och 1989/90:T241 yrkande 1 till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande
åtgärder för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 669 900 000 kr.,

res. 42 (vpk, mp)

55. beträffande ändrad geografisk fördelning av medel för särskilda
bärighetshöjande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1989/90:T30 yrkande 2,

56. beträffande medelsöverföring frän anslaget för särskilda bärighetshöjande
åtgärder

att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren i
enlighet med vad som anförts i propositionen,

57. beträffande medelsanvisning för försvarsuppgifter

att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 41 000 000 kr.,

58. beträffande beställningsbemyndigande för vägverket att anskaffa
reservbromaterial

att riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket det beställningsbemyndigande
som förordats i proposition 1989/90:100
bil. 8,

Motionsyrkanden beträffande flerårsplaner och
fördelningsplaner m.m.

59. beträffande kringfartsleder m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T212 yrkande 4,
1989/90:T215 yrkande 11, 1989/90:T248 yrkande 8, 1989/90:T258
yrkande 3, 1989/90:T327 yrkande 1 och 1989/90:T410 yrkande 7,

res. 43 (m, fp)
res. 44 (mp)

60. beträffande program för modernisering av vägnätet
att riksdagen avslår motion 1989/90:T40 yrkande 7,

res. 45 (c)

61. beträffande finansiering av kringfartsleder

att riksdagen avslår motion 1989/90:T312 yrkande 3,

62. beträffande en inlandsväg Göteborg—Karesuando
att riksdagen avslår motion 1989/90:T301,

63. beträffande en inlandsväg öster om Vänern
att riksdagen avslår motion 1989/90:T310,

64. beträffande riksvägarna 50 och 60 som delar av en planerad
inlandsväg

att riksdagen avslår motion 1989/90:T321 i denna del,

65. beträffande den s.k. Bergslagsdiagonalen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T223 yrkande 1 i denna
del, 1989/90:A65 yrkande 1, 1989/90:A67 och 1989/90:A90 yrkande
1,

66. beträffande Dackeleden

att riksdagen avslår motion 1989/90:T340,

1989/90:TU27

122

67. beträffande den s.k. Räta linjen

att riksdagen avslår motion 1989/90:T306,

68. beträffande stamvägnät

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T223 yrkande 1 i denna
del, 1989/90:T231 yrkande 4, 1989/90:T309 och 1989/90:T321 i
denna del,

69. beträffande vågväsendet i Stockholms län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T209 i denna del,
1989/90:T219 yTkande 1, 1989/90:T229 i denna del, 1989/90:T247
yrkande 3, 1989/90:T256 yrkande 2 i denna del och yrkande 3,
1989/90:T317 och 1989/90:A101 yrkande 1,

70. beträffande vågväsendet i Södermanlands län
att riksdagen avslår motion 1989/90:T315,

71. beträffande vägväsendet i Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1989/90:T332,

72. beträffande vägväsendet i Jönköpings län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T326 och 1989/90:T333,

73. beträffande vägväsendet i Kronobergs län
att riksdagen avslår motion 1989/90:T244,

74. beträffande vägväsendet i Kalmar län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T302 yrkandena 1 och 2
och 1989/90:T328,

75. beträffande vägväsendet i Gotlands län
att riksdagen avslår motion 1989/90:T31,

76. beträffande vägväsendet i Blekinge län

att riksdagen avslår motion 1989/90:A117 yrkande 5,

77. beträffande vägväsendet i Kristianstads och Malmöhus län
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T203 yrkande 2,
1989/90:T207 yrkande 3, 1989/90:T243 yrkande 1 i denna del,
1989/90:T253 yrkande 2 i denna del och 1989/90A52 yrkande 3

i denna del,

78. beträffande vägväsendet i Hallands län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T245 yrkande 2 och
1989/90:T254 i denna del,

79. beträffande vägväsendet i Göteborgs och Bohus län

att riksdagen avslår motion 1989/90:T312 yrkandena 1 och 2,

80. beträffande vägväsendet i Älvsborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T30 yrkande 1,
1989/90:T304, 1989/90:T308, 1989/90:T316 yrkandena 1 och 2,
1989/90:T327 yrkande 2, 1989/90:T329, 1989/90:T337,

1989/90:T344 yrkande 2 och 1989/90:T346 yrkande 1,

81. beträffande vägväsendet i Skaraborgs län

att riksdagen avslår motion 1989/90:T324 yrkande 1,

82. beträffande vägväsendet i Värmlands län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T213 i denna del,
1989/90:T224 yrkande 1, 1989/90:T237 yrkandena 7 och 8,
1989/90:T319 yrkande 1 och 1989/90:A61 yrkande 1,

1989/90:TU27

123

83. beträffande vägväsendet i Örebro län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T223 yrkande 2,

1989/90:T303, 1989/90:T307, 1989/90:T322 och 1989/90:T330,

84. beträffande vägväsendet i Västmanlands län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T236 yrkande 4 och
1989/90:T352,

85. beträffande vägväsendet i Kopparbergs län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T210 yrkande 1,

1989/90:T318 och 1989/90:A65 yrkande 2,

86. beträffande vägväsendet i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1989/90:T226 i denna del,

87. beträffande vägväsendet i Västernorrlands län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T235 yrkande 4,

1989/90:T313, 1989/90:T323, 1989/90:T341, 1989/90:T343,

1989/90:T351 och 1989/90:A69 yrkande 7,

88. beträffande vägväsendet i Jämtlands län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T230 yrkande 1 och
1989/90:T347 yrkande 1,

89. beträffande vägväsendet i Västerbottens län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T231 yrkandena 2, 3
och 5 och 1989/90:T305,

90. beträffande vägväsendet i Norrbottens län

att riksdagen avslår motion 1989/90:A68 yrkandena 5 och 6,

91. beträffande spårvägsbanvall i Norrköping
att riksdagen avslår motion 1989/90:T334,

res. 46 (vpk)

92. beträffande spårbunden trafik i Göteborg
att riksdagen avslår motion 1989/90:T928,

Övriga vägfrågor

93. beträffande beredskapsanslagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:T231 yrkande 6,

94. beträffande användning av dubbdäck

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T335, 1989/90:T338 yrkande
1 och 1989/90:T339,

95. beträffande dränasfalt

att riksdagen avslår motion 1989/90:T336,

96. beträffande separering av trafik

att riksdagen avslår motion 1989/90:T424 yrkande 1,

97. beträffande bildödade renar i Norrbottens län
att riksdagen avslår motion 1989/90:T531 i denna del,

Indelning av bannätet i stomjärnvägar och länsjärnvägar

98. beträffande Bohusbanan

att riksdagen avslår motion 1989/90:T225 yrkande 6,

res. 47 (c, vpk)

99. beträffande bandelen Sundsvall—Långsele

att riksdagen avslår motion 1989/90:T235 yrkande 3 i denna del,

res. 48 (vpk, mp)

1989/90 :TU27

124

100. beträffande bandelama Borlänge—Mora, Borlänge—Malung
och Borlänge—Gävle

att riksdagen avslår motion 1989/90:T228 yrkande 1,

res. 49 (vpk)

101. beträffande järnvägen till och från Hargshamn

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T535 i denna del och
1989/90:A75 yrkande 3,

102. beträffande Blekinge kustbana

att riksdagen avslår motion 1989/90:A13 yrkande 5,

res. 50 (vpk, mp)

103. beträffande omklassificeringar av järnvägssträckor
att riksdagen avslår motion 1989/90:T225 yrkande 5,

res. 51 (c, vpk, mp)

Anslag till banverket m.m.

104. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1989/90:T32 yrkande 14 och 1989/90:T42 yrkande
13 till Drift och vidmakthållande av statliga järnvågar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på

2 784 000 000 kr.,

res. 52 (vpk)
res. 53 (mp)

105. beträffande kostnadsram för år 1991

att riksdagen godkänner att en kostnadsram på 2 895 000 000
kr. för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret

1991,

res. 52 (vpk)
res. 53 (mp)

106. beträffande banverkets upplåning

att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna ramen
för banverkets upplåning i riksgäldskontoret år 1991,

107. beträffande anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motionerna
1989/90:T32 yrkande 16, 1989/90:T42 yrkande 14,
1989/90:T45 yrkande 7, 1989/90:T252 yrkande 5 och

1989/90:T532 yrkande 2 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på

1 200 000 000 kr.,

108. beträffande överföring av medel

att riksdagen godkänner att medel kan förås mellan anslagen
D 1 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar samt D 2
Nyinvesteringar i stomjärnvägar,

109. beträffande framtida medelsanvisning till nyinvesteringar i
stomjärnvägar

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar
för budgetåret 1991/92,

res. 54 (c, vpk, mp)
res. 55 (m)

1989/90 :TU27

125

110. beträffande anslag till ersättning till banverket för vissa
kapitalkostnader

att riksdagen till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
189 000 000 kr.,

111. beträffande Grödingebanan

att riksdagen avslår motion 1989/90:T32 yrkande 17,

112. beträffande anslag till särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar att

riksdagen till Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 68 000 000
kr.,

113. beträffande anslag till järnvägsinspektionen
att riksdagen

a) till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 11 0S2 000 kr.,

b) godkänner en kostnadsram på 11 374 000 kr. för kalenderåret
1991,

114. beträffande anslag till försvarsuppgifter

att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 37 600 000 kr.,

Upprustning och utbyggnad av skilda bandelar

115. beträffande statens ansvar för baruiätet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T252 yrkande 7 och
1989/90:T532 yrkande 15,

res. 56 (vpk, mp)

116. beträffande den allmänna investeringsplaneringen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T532 yrkande 21,
1989/90:T537 yrkande 1 och 1989/90:A106 yrkande 26,

res. 57 (vpk, mp)

117. beträffande parlamentarisk utredning

att riksdagen avslår motion 1989/90:A111 yrkande 7,

res. 58 (c)

118. beträffande plankorsningar mellan väg och järnväg
att riksdagen avslår motion 1989/90:T541,

119. beträffande Arlandabanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T40 yrkande 9 i denna
del, 1989/90:T209 i denna del, 1989/90: T229 i denna del och
1989/90:T246 yrkande 2,

120. beträffande järnvägsinvesteringar i Stockholms och Uppsala
län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T219 yrkande 5 och
1989/90:T256 yrkande 5,

121. beträffande fjärrtågsstationer i Stockholm

att riksdagen avslår motion 1989/90:T246 yrkande 3,

122. beträffande transittrafiken till Finland

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T246 yrkande 4 och
1989/90:T626 i denna del,

1989/90:TU27

126

123. beträffande upprustning av Nynäsbanan

att riksdagen avslår motion 1989/90:T246 yrkande 5,

124. beträffande järnvägen till och från Hargshamn

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T535 i denna del och
1989/90:T626 i denna del,

125. beträffande Mälarbanan och Svealandsbanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T34 yrkande 1,
1989/90:T39, 1989/90:T40 yrkande 9 i denna del, 1989/90:T209 i
denna del, 1989/90:T223 yrkandena 4 och 5, 1989/90:T229 i
denna del, 1989/90:T236 yrkande 1, 1989/90:T509, 1989/90:T540,
1989/90:T556, 1989/90:A75 yrkande 2 och 1989/90:A90 yrkande
2,

126. beträffande Götalandsbanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T40 yrkande 9 i denna
del, 1989/90:T514 yrkande 4 i denna del, 1989/90:T521 i denna
del och 1989/90:T537 yrkande 2,

127. beträffande sydostkustbanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T523, 1989/90:T532 yrkande
23, 1989/90A13 yrkande 8 och 1989/90^107 yrkande 16
i denna del,

res. 59 (vpk, mp)

128. beträffande bandelen Mjölby—Hallsberg

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T510 och 1989/90:T558
yrkande 1,

res. 60 (vpk)

129. beträffande bandelar i Kalmar län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T504 yrkande 2 och
1989/90:T524,

130. beträffande Blekinge kustbana

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T253 yrkande 2 i denna
del, 1989/90:T507, 1989/90:T544, 1989/90:T559, 1989/90:A9 yrkandena
2 och 3, 1989/90:A12 yrkande 3, 1989/90:A13 yrkandena
4, 6 och 7, 1989/90:A52 yrkande 3 i denna del, 1989/90:A107
yrkande 16 i denna del och 1989/90:A117 yrkande 4,

res. 61 (vpk, mp)

131. beträffande kust-till-kust-banan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T504 yrkande 1 i denna
del, 1989/90:T514 yrkande 4 i denna del och 1989/90:T529,

132. beträffande vissa bandelar i Skåne

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T203 yrkande 4,
1989/90:T207 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 1 i denna del,
1989/90:T555 yrkande 2 och 1989/90:A52 yrkande 3 i denna del,

1989/90: TU27

127

133. beträffande västkustbanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T32 yrkande 18,
1989/90:T40 yrkande 9 i denna del, 1989/90:T207 yrkande 4,
1989/90:T245 yrkande 1, 1989/90:T253 yrkande 1, 1989/90:T254 i
denna del, 1989/90:T257 yrkande 4, 1989/90:T514 yrkande 3,
1989/90:T522, 1989/90:T526, 1989/90:T550, 1989/90:T553,

1989/90:T555 yrkande 1 och 1989/90:A52 yrkande 3 i denna del,

res. 62 (vpk, mp)

134. beträffande Bohusbanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T40 yrkande 9 i denna
del, 1989/90:T225 yrkande 7 och 1989/90:T506,

res. 63 (c, vpk, mp)

135. beträffande Norge— Väner-länken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T502 yrkande 1 och
1989/90:T530,

136. beträffande Herrljunga som resecentrum

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T502 yrkande 3 i denna
del och 1989/90:T516,

137. beträffande järnvägen Uddevalla—Herrljunga (Borås)

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T514 yrkande 1 i denna
del och 1989/90:T533 i denna del,

138. beträffande järnvägen Göteborg—Borås

att riksdagen avslår motion 1989/90:T514 yrkande 2,

139. beträffande tågtrafiken i Skaraborgs län

att riksdagen avslår motion 1989/90:T534 yrkande 1 i denna del,

140. beträffande stomjämvägama i Värmlands län

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T204 yrkande 1,
1989/90:T237 yrkandena 2-4, 1989/90:T319 yrkande 2 i denna
del, 1989/90:T548 yrkande 2 och 1989/90:A61 yrkande 3 i denna
del,

141. beträffande järnvägen Svanskog—Åmål

att riksdagen avslår motion 1989/90:T224 yrkande 2,

142. beträffande Nykroppaprojektet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T34 yrkande 2,

1989/90:T237 yrkande 6 och 1989/90:A61 yrkande 3 i denna del,

143. beträffande NKU-banan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T28, 1989/90-.T29,

1989/90:T33, 1989/90:T36, 1989/90:T204 yrkande 3, 1989/90:T213

i denna del, 1989/90:T224 yrkande 4, 1989/90:T237 yrkande 5
och 1989/90:A61 yrkande 3 i denna del,

res. 64 (m, fp)
res. 65 (c, vpk, mp)

144. beträffande Bergslagspendeln

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T236 yrkande 2,

1989/90:T508, 1989/90:T518, 1989/90:T542 och 1989/90:A87 yrkande
1,

145. beträffande bandelar i Dalarna

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T205, 1989/90:T210 yrkande
2, 1989/90:T228 yrkandena 2-4 och 1989/90:T525,

res. 66 (vpk, mp)

1989/90:TU27

128

146. beträffande Dellenbanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T208 yrkandena 2 och

3, 1989/90:T532 yrkande 20 och 1989/90:T557 yrkandena 1, 4
och 5,

res. 67 (c, vpk, mp)

147. beträffande inlandsbanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T224 yrkande 3,
1989/90:T230 yrkande 4, 1989/90:T231 yrkande 8, 1989/90:T503,
1989/90:T543 och 1989/90:T547 yrkande 4,

res. 68 (vpk, mp)

148. beträffande snabbtåg Stockholm—Sundsvall—Härnösand
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T27, 1989/90:T226 i
denna del, 1989/90:T235 yrkande 2 och 1989/90:T505,

149. beträffande Bothniabanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T40 yrkande 9 i denna
del, 1989/90:T231 yrkande 7, 1989/90:T235 yrkande 1,

1989/90:T532 yrkande 22, 1989/90:T536, 1989/90:T539 yrkande

3, 1989/90:T546 yrkande 4, 1989/90:T547 yrkande 6 och
1989/90:A94 yrkande 3,

res. 69 (vpk, mp)

150. beträffande kommunikationerna på Nordkalotten
att riksdagen avslår motion 1989/90:T206,

res. 70 (vpk)

151. beträffande bandelen Östersund—Storlien

att riksdagen avslår motion 1989/90:T230 yrkande 3,

152. beträffande norra stambanan

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T546 yrkande 1 och
1989/90:T547 yrkande 1,

res. 71 (vpk, mp)

Mål för SJ m'.m.

153. beträffande SJs lönsamhetskrav m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T42 yrkandena

11 — 12 och 1989/90:T241 yrkande 6 lämnar utan erinran vad
som anförts i proposition 1989/90:100 bilaga 8,

res. 72 (vpk)

154. beträffande SJs soliditet

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T225 yrkande 9
och 1989/90:T532 yrkande 4 lämnar utan erinran vad som
anförts i proposition 1989/90:100 bilaga 8,

res. 73 (c, mp)

155. beträffande mål för SJ i övrigt

att riksdagen i övrigt lämnar utan erinran vad som anförts i
proposition 1989/90:100 bilaga 8 om mål för SJ,

156. beträffande SJs organisation

att riksdagen avslår motion 1989/90:T212 yrkande 7,

res. 74 (m,fp)

1989/90:TU27

129

9 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr. 27

Rättelse: S. 136 rad 13 och S. 137 rad 3 tillkommit: som anfört.

Anslag till statens järnvägar

157. beträffande anslag till ersättning till statens järnvägar för
utveckling av godstrafik

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 8 och
med avslag på motionerna 1989/90:T40 yrkande 10,

1989/90:T233 yrkande 1, 1989/90:T532 yrkande 19 och
1989/90:T561 till Ersättning till statens järnvägar för utveckling av
godstrafik för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 445 000 000 kr.,

res. 75 (m)
res. 76 (mp)

158. beträffande anslag till ersättning till statens järnvägar i
samband med utdelning från AB Swedcarrier

att riksdagen till Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.,

Persontrafikfrågor

159. beträffande utvecklingen av snabbtågstrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T40 yrkande 13,
1989/90:T204 yrkande 2, 1989/90:T207 yrkande 6, 1989/90:T210
yrkande 3, 1989/90:T213 i denna del, 1989/90:T223 yrkande 3,
1989/90:T251 yrkande 3, 1989/90:T319 yrkande 2 i denna del,
1989/90:T502 yrkandena 3 i denna del och 6, 1989/90:T533 i
denna del, 1989/90:T547 yrkande 9, 1989/90:T552 yrkande 2,
1989/90:T560 och 1989/90:A61 yrkande 4,

res. 77 (c, vpk, mp)

160. beträffande enskilda tågförbindelser m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T235 yrkande 3 i denna
del, 1989/90:T512, 1989/90:T533 i denna del, 1989/90:T534 yrkandena
1 i denna del och 2, 1989/90:T547 yrkande 2 och
1989/90:T552 yrkande 1,

161. beträffande prissättningsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T501, 1989/90:T532 yrkande
11, 1989/90:T546 yrkande 3 och 1989/90:T547 yrkande 3,

res. 78 (vpk, mp)

162. beträffande tåguppehåll

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T502 yrkande 5,
1989/90:T513 i denna del, 1989/90:T532 yrkande 5 och
1989/90:T563,

res. 79 (vpk, mp)

163. beträffande SJs busstrafik

att riksdagen avslår motion I989/'90:T515,

1989/90:TU27

130

Godstrafikfrågor

164. beträffande SJs godstrafik

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T40 yrkande 12,
1989/90:T247 yrkande 1, 1989/90:T513 i denna del,

1989/90:T519, 1989/90:T532 yrkande 18, 1989/90:T547 yrkande
5, 1989/90:T551 och 1989/90:A61 yrkande 3 i denna.del,

res. 80 (c)
res. 81 (vpk)

Övriga järnvägsfrågor

165. beträffande SJs järnvägsmuseum

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T549 och 1989/90:T554,

166. beträffande SJs transporter av cyklar

att riksdagen avslår motion 1989/90:T342 yrkande 3,

res. 82 (mp)

167. beträffande tågpåkörningar av renar

att riksdagen avslår motion 1989/90:T531 i denna del,

168. beträffande tågdrift med asynkronmotor
att riksdagen avslår motion 1989/90:T545.

res. 83 (vpk)

Stockholm den 18 maj 1990
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Sven-Gösta Signell (s), Görel
Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström
(s), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk),
Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Tom Heyman (m) och Hugo
Andersson (c).

Reservationer

1989/90:TU27

1. Ökad konkurrens och nya ägarformer (mom. 2)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Hugo
Bergdahl (fp), Roy Ottosson (mp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T38 (fp) att
en fortsatt avreglering på järnvägsområdet är viktig för att möjliggöra
att järnvägens konkurrenskraft stärks. Om en trafikanordnare vill
konkurrera med SJ på stomnätet bör detta tillåtas. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag till upphävande av det
statliga person- och godstrafikmonopolet på järnvägen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T38 (fp) tillstyrks
i denna del och yrkandet i motion T40 (c) till väsentlig del blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ökad konkurrens och nya ägarformer
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T38 yrkande 4, med
anledning av det som anförts i propositionen och motion
1989/90:T40 yrkande 11 samt med avslag på motionerna
1989/90:T42 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:T240 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ökad konkurrens och nya ägarformer (mom. 2)

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motion T40 (c) att möjligheter bör
skapas för andra seriösa aktörer än SJ att bedriva godstrafik på
länsjärnvägarna. Även på stomjärnvägarna bör enligt utskottets mening
andra transportörer än SJ kunna få bedriva godstrafik mot erläggande
av avgifter till banverket.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T40 (c) tillstyrks i
denna del medan syftet med yrkandet i motion T38 (fp) till en del blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ökad konkurrens och nya ägarformer
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T40 yrkande 11,
med anledning av det som anförts i propositionen och motion
1989/90:T38 yrkande 4 samt med avslag på motionerna
1989/90:T42 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:T240 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

132

3. Ökad konkurrens och nya ägarformer (mom. 2)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "yrkande 3 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkandena i motion T42 (vpk) att privata företag
inte skall tillåtas att investera i, äga och driva järnvägslinjer samt att
privata företag inte skall tillåtas överta, köpa eller ansvara för vägar
och vägtullar, broar och brotullar. Regeringens förslag på dessa punkter
avslöjar en total underkastelse under kapitalets krav och kraven på
internationalisering. En fråga som regeringen inte berör i propositionen
är vem som skall ta ansvaret för de privatiserade järnvägsbanor
och vägar som privata investerare överger när deras lönsamhet inte
längre är tillräckligt stor.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att också motion T240 (vpk)
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ökad konkurrens och nya ägarformer

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T42 yrkandena
1 och 2 och 1989/90:T240 yrkande 3 samt med avslag på det som
anförts i propositionen och motionerna 1989/90:T38 yrkande 4,
och 1989/90:T40 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Trafikgrenarnas kostnadsansvar (mom. 3)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med
"Utskottet förutsätter" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T32 (mp),
nämligen att ett vidare synsätt på hela skatte- och avgiftssystemet bör
tillämpas så att de för samhället nödvändiga skatterna tas ut där det är
lämpligast för samhället som helhet. Styrande skatter och avgifter bör
införas på trafikområdet i syfte att snabbt minska de negativa effekterna
på miljön. Sådana ekonomiska styrmedel har av miljöavgiftsutredningen
(SOU 1989:83) visats kunna vara kostnadseffektiva och ur
miljösynpunkt nödvändiga komplement till den befintliga och planerade
regleringen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T32 (mp) tillstyrks
i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande trafikgrenarnas kostnadsansvar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T32 yrkande 3 samt
med anledning av det som anförts i propositionen som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:TU27

133

5. Resursbehoven under 1990-talet (mom. 5)

Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion T38 (fp) anser utskottet att
beslutsramen för infrastrukturinvesteringar under 1990-talet bör förstärkas
med ca 10 miljarder kronor. Dessa investeringar kan finansieras
dels genom att försälja statliga företag och använda innestående
medel på löntagarfonderna dels genom att utnyttja olika statliga näringslivsfonder.
Den nya ramen bör användas som finansieringskapital
för investeringar i vägar och järnvägsanläggningar. Om dessutom banverket
och vägverket ges rätt att lånefinansiera till investeringar är en
fördubbling av de tillgängliga medlen möjlig.

Delar av beslutsramarna skall enligt utskottets mening vara tillgängliga
för regionalt beslutade investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Utskottets ställningstagande innebär att motion T38 (fp) tillstyrks i
nu behandlade delar. Eftersom utskottets förslag innebär en flerdubbling
av nu tillgängliga medel för infrastrukturinvesteringar blir övriga
nu behandlade motionsyrkanden till en del tillgodosedda.

Aven andra yrkanden om väg- och järnvägsinvesteringar som utskottet
behandlar i kommande avsnitt kan tillgodoses. Enligt utskottet bör
emellertid nu gällande beslutsordning bibehållas, vilket betyder att
banverket, vägverket och länsstyrelserna skall besluta om hur de av
riksdagen anvisade medlen skall användas.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande resursbehoven under 1990-talet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T38 yrkandena 2

och 3 i denna del samt med anledning av motionerna

1989/90:T32 yrkandena 1 och 15, 1989/90:T40 yrkande 8,
1989/90:T41, 1989/90:T42 yrkande 5, 1989/90:T201 yrkande 2,
1989/90:T250 yrkande 7, 1989/90:T252 yrkande 4, 1989/90:T528
yrkande 1 och 1989/90:T532 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Resursbehoven under 1990-talet (mom. 5)

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande

lydelse:

Som framhålls i motion T40 (c) bör investeringsprogrammet vad
gäller järnvägens infrastruktur omfatta 40 miljarder kronor i stället för

1989/90:TU27

134

de 10 miljarder kronor som riksdagen beslutade om i samband med
1988 års trafikpolitiska beslut. Detta krav har fatt stöd i det förslag till
ny- och ombyggnader av bannätet som SJ utarbetat.

Det är enligt utskottets mening särskilt angeläget att arbetet med
Arlandabanan snarast kan inledas samt att klartecken kan ges till
sammankoppling av de svenska och norska järnvägsnäten via en bro
vid Svinesund. Mälarbanan, Svealandsbanan, Götalandsbanan, Bothniabanan
och utbyggnad av dubbelspår längs hela den svenska västkusten
är andra större projekt som bör komma till stånd. Utskottets
förslag till investeringsram skapar förutsättningar för att dessa projekt,
liksom många andra projekt som tas upp i motioner som utskottet
kommer att behandla i ett senare avsnitt kan genomföras.

Utskottet anser att det i första hand är banverket som, inom ramen
för tillgängliga medel utifrån samhällsekonomiska bedömningar, skall
avgöra vilka projekt som skall genomföras. För vissa större projekt kan
det dock vara lämpligt att riksdag och regering fattar de avgörande
besluten. Till dessa frågor återkommer utskottet.

Vad utskottet nu anfört innebär att motionerna T40 (c), T201 (c)
och T250 (c) tillstyrks i nu behandlade delar. Övriga yrkanden blir till
en del tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande resursbehoven under 1990-talet
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T40 yrkande 8,
1989/90:T201 yrkande 2 och 1989/90:T250 yrkande 7 samt med
anledning av motionerna 1989/90:T32 yrkandena 1 och 15,
1989/90:T38 yrkandena 2 och 3 i denna del, 1989/90:T41,
1989/90:T42 yrkande 5, 1989/90:T252 yrkande 4, 1989/90:T528
yrkande 1 och 1989/90:T532 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Resursbehoven under 1990-talet (mom. 5)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T42 (vpk) att
järnvägen bör utvecklas till en beständig stomme i landtransportsystemet.
I Sverige har det inte gjorts några egentliga nyinvesteringar under
de senaste trettio åren. Med tillräckliga ekonomiska anslag till upprustning
och nya projekt går det att fa en mycket god lönsamhet i
järnvägsnätet.

Utskottet tillstyrker yrkandet i motion T42 (vpk) att de behov som
banverket redovisat beträffande underhåll, 35 miljarder kronor, och
nyinvesteringar, ca 60 miljarder kronor fram till sekelskiftet skall styra
riksdagens beslut om anslag till järnvägen.

Utskottets ställningstagande innebär att övriga nu behandlade motionsyrkanden
till väsentlig del blir tillgodosedda. Aven övriga mo -

1989/90:TU27

135

tionsyrkanden om upprustning och utbyggnad av olika järnvägsbanor
som utskottet behandlar i ett senare avsnitt torde kunna tillgodoses. I
första hand bör dock banverket, inom ramen för anvisade medel,
besluta i dessa frågor.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande resursbehoven under 1990-talet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T42 yrkande 5 samt
med anledning av motionerna 1989/90:T32 yrkandena 1 och 15,
1989/90:T38 yrkandena 2 och 3 i denna del, 1989/90:T40 yrkande
8, 1989/90:T41, 1989/90:T201 yrkande 2, 1989/90:T250 yrkande
7, 1989/90:T252 yrkande 4, 1989/90:T528 yrkande 1 och
1989/90:T532 yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

8. Resursbehoven under 1990-talet (mom. 5)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

I motion T32 (mp) framhålls att regeringens ambitionsnivå vad
gäller investeringar i infrastrukturen är alltför låg. Utskottet delar
denna uppfattning. Investeringarna bör företrädesvis göras inom järnvägssektorn
och kollektivtrafiken.

En omfattande utbyggnad och förbättring av järnvägsnätet i hela
landet krävs för att klara miljökraven på trafiksystemet. Utskottet
tillstyrker därför yrkandena i motionerna T32 (mp), T252 (mp) och
T532 (mp) att minst 65 miljarder kronor skall nyinvesteras i järnvägar
under de närmaste tio åren. 1 motion T32 (mp) redovisas vilka projekt
som torde kunna genomföras under 1990-talet om riksdagen under
denna period anvisar 65 miljarder kronor för järnvägsinvesteringar.
Utskottet tillstyrker även yrkandet i motion T32 (mp) att riksdagen
som sin mening bör ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av en kraftigt höjd ambitionsnivå vad gäller
investeringar i järnvägar och kollektivtrafik.

Utskottets ställningstagande innebär att övriga nu behandlade motionsyrkanden
till väsentlig del blir tillgodosedda. Det innebär vidare
att övriga motionsyrkanden om utbyggnad av enskilda järnvägsbanor
som utskottet behandlar i ett senare avsnitt torde kunna tillgodoses. I
första hand bör dock banverket, inom tillgängliga ramar och utifrån
samhällsekonomiska bedömningar fatta beslut i dessa frågor.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande resursbehoven under 1990-talet
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T32 yrkandena
1 och 15, 1989/90:T252 yrkande 4, och 1989/90:T532 yrkande 1
samt med anledning av motionerna 1989/90:T38 yrkandena 2

1989/90:TU27

136

och 3 i denna del, 1989/90:T40 yrkande 8, 1989/90:T41,
1989/90:T42 yrkande 5, 1989/90:T201 yrkande 2, 1989/90:T250
yrkande 7 och 1989/90:T528 yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Utrikestrafiken (morn. 6)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "de avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i de båda motionerna,
nämligen att det inte minst av miljöskäl är angeläget att knyta samman
de nordiska länderna med ett snabbtågsnät. Regeringen bör därför
snarast ta kontakt med sina kollegor i övriga nordiska länder och
inleda diskussioner som skall syfta till att ett sådant nät kan etableras.
Som framhålls i motion T532 (mp) är det också nödvändigt att
sammanfoga ett nordiskt nät med det europeiska snabbtågsnätet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionsyrkandena i allt
väsentligt tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utrikestrafiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T250 yrkande
8 och 1989/90:T532 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfort,

10. Näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering
(mom. 7)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Hugo
Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med
"Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "Motionsyrkandena avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, såsom framhålls i motion T45 (m), att verken själva
bör få göra sina affärsmässiga bedömningar av och prioriteringar
mellan olika investeringar, och välja den från teknisk och ekonomisk
synpunkt lämpligaste tidpunkten för investeringarna. Förskjutningar i
tiden kan åstadkommas genom upplåning som sedan återbetalas med
exempelvis ökade intäkter eller anslagsmedel som faller ut senare.
Målet skall vara att endast lönsamma investeringar kommer till stånd,
men att å andra sidan alla lönsamma investeringar genomförs. Därigenom
bör det bli möjligt att åstadkomma finansieringsmodeller som
inte bygger på att medel fördelas över statsbudgeten. Vissa regionalpolitisk
motiverade investeringar måste dock finansieras över statsbudgeten.

1989/90:TU27

137

Affärsverken bör tillåtas att försälja exempelvis mark och byggnader
om de influtna medlen kan användas så att de ger högre avkastning.
När det är förmånligare att hyra eller leasa jämfört med att äga
tillgångar bör denna möjlighet stå öppen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder i
enlighet med vad utskottet angivit.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T45 (m) tillstyrks
i denna del medan syftet med övriga motionsyrkanden till en del blir
tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T45 yrkande 1, med
anledning av det som anförts i propositionen samt motionerna
1989/90:T32 yrkandena 6 och 7 och 1989/90:T40 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering
(mom. 7)

Rune Thorén (c), Roy Ottosson (mp) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med
"Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "Motionsyrkandena avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det väsentligt att finna nya finansieringsformer vid
sidan av statsbudgeten för att den nödvändiga utbyggnaden av infrastrukturen
skall kunna genomföras. Som framhålls i motionerna T32
(mp) och T40 (c) är det nödvändigt att lägga fast klara riktlinjer då
näringslivet medverkar vid finansieringen. Sådana riktlinjer anges inte
i propositionen.

Enligt utskottets mening får riksdagen möjligheter att styra såväl den
totala investeringsnivån som inriktningen om investeringarna inte försämras.
Statsmakterna måste ha ansvaret för planeringen och utbyggnaden
av infrastrukturen.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om
riktlinjer för näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering vid utbyggnaden
av infrastrukturen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna
T32 (mp) och T40 (c) blir tillgodosett medan motion T45 (m) avstyrks
i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering
att riksdagen med anledning av det som anförts i propositionen
samt motionerna 1989/90:T32 yrkandena 6 och 7 och
1989/90:T40 yrkande 17 samt med avslag på motion 1989/90:T45
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

1989/90:TU27

138

12. Finansiering av järnvägsinvesteringar (mom. 8)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Hugo
Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Roy Ottosson (mp), Tom Heyman
(m) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med
"Utskottet anser" och på s. 50 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i flera av motionerna
att det utbyggnadsprogram av järnvägen som måste genomföras inte
kan förverkligas inom den nuvarande ramen för statsbudgeten. Banverket
bör därför ges möjlighet att finansiera sina investeringar genom
lån. En finansieringsmetod som därvid särskilt bör övervägas är utgivandet
av särskilda järnvägsobligationer. Tiden för introduktion av
järnvägsobligationer kan just nu vara särskilt väl vald eftersom en
betydande stock av premie- och sparobligationer förfaller till inlösen
inom de närmaste åren.

Regeringen bör se till att den utredning om nya finansieringsformer
som har tillsatts beaktar de synpunkter som utskottet angivit.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T38 (fp), T40
(c), T212 (fp), T344 (fp), T502 (c), T532 (mp) och T538 (s) till
väsentlig del blir tillgodosedda medan övriga motionsyrkanden avstyrks,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande finansiering av järnvägsinvesteringar
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T38 yrkande
3 i denna del, 1989/90:T40 yrkande 14, 1989/90:T212 yrkande 8,
1989/90:T344 yrkande 3, 1989/90:T502 yrkande 2 och

1989/90:T538 samt med avslag på motion 1989/90:T42 yrkandena
6—8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

13. Finansiering av järnvägsinvesteringar (mom. 8)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med
"Utskottet anser" och på s. 50 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

För att klara den nödvändiga upprustningen och utbyggnaden av
järnvägsnätet är det nödvändigt att utnyttja nya finansieringskällor.
Utskottet anser att följande förslag bör genomföras. AP- och löntagarfonderna
borde kunna utnyttjas som ett viktigt redskap för att styra
och påskynda järnvägsinvesteringarna. De vinstrikaste företagen bör
kunna åläggas en infrastrukturskatt. Det är vidare hög tid att införa en
flygbränsleskatt som bör ligga på en nivå som motsvarar bilismens
bensinskattesystem. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen
med förslag enligt de riktlinjer utskottet angivit.

1989/90:TU27

139

Idén med järnvägsobligationer för småsparare är enligt utskottets
mening intressant men förutsätter en diskussion och ett ställningstagande
till om sparandet över huvud taget skall användas till investeringar.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T42 (vpk) tillstyrks
i nu behandlade delar och övriga motionsyrkanden avstyrks, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande finansiering av järnvägsinvesteringar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T42 yrkandena 6—8
samt med avslag på motionerna 1989/90:T38 yrkande 3 i denna
del, 1989/90:T40 yrkande 14, 1989/90:T212 yrkande 8,

1989/90:T344 yrkande 3, 1989/90:T502 yrkande 2 och

1989/90:T538 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

14. Vissa avgiftsfinansierade vägprojekt (mom. 10)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med "Som
framgår" och slutar med "motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T32 (mp) att
det inte nu finns någon anledning att godta förslaget i propositionen
att inom en ram på 500 milj. kr. bemyndiga vägverket att ta upp lån
eller ställa borgen till väginvesteringar. Det är inte heller nu lämpligt
att bemyndiga vägverket att teckna aktier i bolag för avgiftsbelagda
objekt. Regeringens förslag på dessa två punkter bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande vissa avgiftsfinansierade vägprojekt
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T32 yrkandena 4
och 5 avslår regeringens förslag,

15. Finansiering av väginvesteringar (mom. 11)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Hugo
Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Som framhålls bl.a. i motionerna T43 (m), T38 (fp) och T212 (fp)
krävs det ett helt nytt system för att finansiera investeringar och
underhåll av vägarna. Ett framtida finansieringssystem måste vara så
konstruerat att det kontinuerligt genererar tillräckliga intäkter samtidigt
som det belastar trafiken på ett rättvist sätt.

För att ge incitament till ett miljövänligare beteende bör fordon som
inte ger miljöskador och som inte sliter på vägarna inte belastas med

1989/90:TU27

140

skatter och avgifter i någon mer påtaglig utsträckning. Detta talar för
att den fasta avgiften, den årliga fordonsskatten, inte skall vara särskilt
hög. I stället bör någon form av rörliga avgifter användas.

Alla fordon bör betala kilometeravgift och miljöavgift vilka avgifter
eventuellt kan relateras till bränsleförbrukningen.

Grundtanken bör vara att kilometeravgifterna skall finansiera byggande
och underhåll av vägarna. Dessa avgifter skall då inte behöva gå
omvägen över statsbudgeten utan skall kunna disponeras direkt av de
vägansvariga instanserna. Glesbygdsproblemen måste lösas på särskilt
sätt. Ett sätt kan vara särskilda bidrag eller avdrag för personer som är
bosatta inom särskilda områden.

Utskottet anser att den utredning om olika finansieringsformer som
regeringen har tillsatt bör få direktiv att belysa konsekvenserna av ett
avgifts- och finansieringssystem som angivits ovan.

Utskottet är vidare positivt inställt till att vägverket genom lån eller
avgiftsbeläggning av vissa vägsträckor finansierar väginvesteringar. Det
är emellertid viktigt att slå fest att avgiftsfinansiering skall användas för
nya vägprojekt, t.ex. Österleden i Stockholm. En sådan metod skall
inte användas för att finansiera redan anlagda vägar.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga nu behandlade
motionsyrkanden i större eller mindre utsträckning blir tillgodosedda,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande finansiering av väginvesteringar
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T38 yrkande

3 i denna del, 1989/90:T43, 1989/90:T212 yrkande 5,

1989/90:T215 yrkandena 12 och 15, 1989/90:T219 yrkande 3,
1989/90:T230 yrkande 2, 1989/90:T248 yrkandena 9—11,

1989/90:T314 yrkande 2, 1989/90:T344 yrkande 1, 1989/90:T345
samt 1989/90:T347 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

16. Storstadsförhandlare (mom. 12)

Rune Torén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "om storstadsförhandlare" bort ha
följande lydelse:

Som framhålls i motion T40 (c) är trafiken de tre storstadsregionernas
största miljöproblem samtidigt som en väl fungerande trafik är
avgörande för medborgarnas välfärd och levnadsstandard. Utskottet
anser att det av miljöskäl är av stor betydelse för de tre storstadsregionerna
att rejäla satsningar omgående kommer till stånd. Utredningar
finns i regel färdiga men samordning och prioritering samt rejäla
satsningar återstår.

1989/90:TU27

141

Vad utskottet nu anfört innebär att motion T40 (c) tillstyrks i denna
del medan motionerna T44 (s), T219 (m) yrkande 6 och T246 (c) till
väsentlig del blir tillgodosedda vilket bör av riksdagen ges regeringen
till känna. Yrkande 4 i motion T219 (m) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande storstadsförhandlare
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T40 yrkande 19,
med anledning av det som anförts i propositionen och motionerna
1989/90:T44, 1989/90:T219 yrkande 6 och 1989/90:T246 yrkande
1 samt med avslag på motion 1989/90:T219 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Storstadsförhandlare (mom. 12)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "om storstadsförhandlare" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T219 (m),
nämligen att behoven i Stockholms läns trafikinfrastruktur genom
1970- och 1980-talens eftersläpningar blivit så stora att de gängse
planerings- och resursfördelningssystemen inte längre räcker till. Det
måste till ett klarare samband mellan inbetalda skatter och avgifter och
vad regionen får i investeringsresurser.

Utskottet tillstyrker förslaget i motion T219 (m) att intäkterna från
den progressiva skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga regionala fastighetsskatten
och den regionala investeringsavgiften i Stockholms län
under en övergångsperiod bör återföras till länet för investeringar i
transportsystemet och därefter avskaffas. Utskottet tillstyrker även yrkandet
i motionen att förhandlingsmannen för Stockholmsregionens
trafikfrågor bör ges direktiv som säkrar kontinuitet för större investeringar
under en längre period.

Vad utskottet nu anfört, vilket även innebär att övriga motionsyrkanden
delvis blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande storstadsförhandlare
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T219 yrkandena 4
och 6 samt med anledning av det som anförts i propositionen
och motionerna 1989/90:T40 yrkande 19, 1989/90:T44 och
1989/90:T246 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

1989/90:TU27

142

18. Bilavgifter m.m. i storstäderna (mom. 13)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med
"Storstadstrafikkommittén" och slutar med "behandlade motionsyrkandena"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att nya finansieringsformer måste tas fram för att
möjliggöra en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken i storstäderna.
Storstadstrafikkommittén (STORK) har lagt fram förslag som innebär
att kommunerna skall ges möjlighet att införa bilavgifter för trafiken i
innerstäderna. Intäkterna från dessa avgifter skall användas för utbyggnad
av kollektivtrafiken.

Enligt utskottets mening bör regeringen snarast för riksdagen lägga
fram förslag som innebär att kommunerna ges möjligheter att införa
bilavgifter. Även andra typer av avgifter kan övervägas. Som framhålls
i motionerna bör intäkterna från avgifterna användas till investeringar
för kollektivtrafikens modernisering och utbyggnad.

Vad utskottet nu anfört vilket innebär att syftet med motionsyrkandena
blir tillgodosedda bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande bilavgifter m.m. i storstäderna

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T239,
1989/90:T246 yrkande 6, 1989/90:T247 yrkande 4 och
1989/90:T250 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

19. Vägverkets och banverkets organisation
(mom. 14)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med
"Tidigare har" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att vägutbyggnaden och väghållningen i huvudsak
bör finansieras genom avgifter som direkt bör överföras till vägverket.
Som en följd av ett sådant system bör vägverket ombildas till affärsverk
med inkomster relaterade till verksamheten snarare än till politiska
beslut. Möjligheten för vägverket att skaffa kapital på den öppna
lånemarknaden skulle därmed också underlättas.

Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motionerna T215 (m) och
T325 (m) tillstyrks i denna del bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Yrkandet i motion T42 (vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande vägverkets och banverkets organisation

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T215 yrkande

1989/90:TU27

143

16 och 1989/90:T325 samt med avslag på motion 1989/90:T42
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anlort,

20. Vägverkets och banverkets organisation
(mom. 14)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med
"Tidigare har" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser det självklart att samhället skall ha ett avgörande
inflytande över vägar, järnvägar och trafikförsörjning. Om privata
vinstintressen ges möjlighet att ta över och styra delar av infrastrukturen
kan inte samhället samtidigt garantera att hela landets transportbehov
blir tillgodosedda. Det är därför, enligt utskottets mening, nödvändigt
att riksdagen nu slår fast att vägverket och banverket inte skall
ombildas till affärsdrivande verk.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att yrkandet i motion T42
(vpk) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande vägverkets och banverkets organisation
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T42 yrkande 3 samt
med avslag på motionerna 1989/90:T215 yrkande 16 och
1989/90:T325 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

21. Engångsanslag för infrastrukturinvesteringar inom
transportsektorn (morn. 16)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m). Hugo
Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med
"Utskottet delar" och på s. 57 slutar med "blir tillgodosett" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening står det klart att det är nödvändigt att
kraftigt öka såväl väg- som järnvägsinvesteringarna. Den nödvändiga
investeringsökningen kan finansieras såväl genom ökade anslag över
statsbudgeten som genom att utnyttja alternativa finansieringsformer.

Utskottet anser att då medel anvisas över statsbudgeten bör i första
hand ordinarie anslag utnyttjas. Därmed skapas garantier för att medlen
används på ett så effektivt sätt som möjligt.

Regeringens förslag till en infrastrukturfond är ytterst anmärkningsvärt.
Förslaget innebär att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att
använda 5 miljarder kronor till ändamål som är mycket knapphändigt

1989/90:TU27

144

beskrivna. Det finns heller ingen redovisning i propositionen av vem
som skall besluta om utnyttjandet av fondmedlen. Det är vidare oklart
hur fonden skall finansieras.

Utskottet anser därför att riksdagen bör avvisa regeringens förslag till
infrastrukturfond. Regeringen bör i stället i kommande budgetproposition
återkomma till riksdagen med förslag till resursförstärkningar på
transportområdet. Därvid bör också redovisas hur dessa resursförstärkningar
skall finansieras.

Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motionerna T38 (fp) och
T45 (m) tillstyrks i denna del bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande engångsanslag för infrastrukturinvesteringar inom
transportsektorn

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T38 yrkande 1
och 1989/90:T45 yrkande 6 samt med avslag på regeringens
förslag och motionerna 1989/90:T32 yrkande 19 och 1989/90:T40
yrkandena 15 och 16 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

22. Vägnätet och bilismen m.m. (mom. 18)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "avstyrks motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör investeringar i trafikens infrastruktur
företrädesvis göras inom järnvägssektorn och kollektivtrafiken. Utbyggnaden
av vägarna måste begränsas starkt, och skötseln av de befintliga
vägarna måste förbättras. Viss person- och godstrafik på vägarna kan då
överföras till järnvägarna, och kollektivtrafiken kan växa på privatbilismens
bekostnad, vilket sammantaget medför minskad biltrafik. Några
ytterligare motorvägar eller stora bilbroar bör vidare enligt utskottets
mening inte byggas.

Till stöd för sina sålunda redovisade ståndpunkter vill utskottet bl.a.
åberopa de omfattande skador på miljö och hälsa som vägtrafiken
medför. Bilavgaserna är giftiga och frätande och bidrar till stor del till
försurning, skogsdöd, övergödning av kusthav, växthuseffekten, korrosionsskador,
astma och andra sjukdomar i andningsapparaten. Vägtrafiken
är vidare förenad med stora olycksrisker. Tiotusentals människor
skadas och mer än 800 dödas varje år. En alltför omfattande vägtrafik
medför också trängselproblem och därmed sammanhängande förluster
för såväl företag som enskilda och det offentliga. Vägtrafiken kostar
också stora pengar i form av väg- och gatuunderhåll, parkeringsplatser
m.m. Dessa kostnader har under senare år ökat så snabbt att vägkapitalet
har börjat utarmas.

1989/90: TU27

145

10 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 27

Vad utskottet sålunda anfört — och som torde tillgodose syftet med
de motionsyrkanden som nu är i fråga — bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande vägnätet och bilismen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T32 yrkande
2, 1989/90:T42 yrkande 10 i denna del samt 1989/90:T220 yrkandena
1, 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet härom anfört,

23. Målsättningen för drift och underhåll av vägar
(mom. 19)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Hugo

Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Tom Heyman (m) och Hugo Anders son

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Som
framgår" och slutar med "härom avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att målsättningen för drift
och underhåll av vägar i första hand bör vara att upprätthålla nuvarande
vägars tekniska standard samt att återföra kraftigt förslitna delar av
vägnätet till godtagbar standard.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande målsättningen för drift och underhåll av vägar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T215 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

24. Vägverkets avkastningsberäkningar av
investeringar (mom. 22)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med "Den
decentraliserade" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vägprojektens nyttoeffekter
bör vara styrande för ordningen över landet vad avser byggande.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion T215 (m) yrkande 14. Syftet
med motion T219 (m) yrkande 2 torde genom utskottets ställningstagande
få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande vägverkets avkastningsberäkningar av investeringar -

1989/90: TU27

146

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T215 yrkande 14
och med anledning av motion 1989/90:T219 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

25. Medelsanvisning för ämbetsverksuppgifter
(morn. 23)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en medelsanvisning på

9 484 000 kr. bör vara tillfyllest. Motionsyrkandet tilllstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande medelsanvisning för ämbetsverksuppgifter

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1989/90:T32 yrkande 8 till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 9 484 000 kr.,

26. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga
vägar m.m. (mom. 24)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med "Vad
gäller" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den i motion T45 (m) uttalade uppfattningen att

6 373 milj. kr. bör anvisas under anslaget för nästa budgetår. Utskottet
tillstyrker således yrkande 8 i nämnda motion. Detta ställningstagande
innebär att syftet med motion T32 (mp) yrkande 9 torde fa anses
tillgodosett och att syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i
fråga torde fa anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av statliga
vägar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T45 yrkande 8, med
avslag på motion 1989/90:T40 yrkande 6 i denna del samt med
anledning av regeringens förslag och motionerna 1989/90:T32
yrkande 9, 1989/90:T40 yrkande 2, 1989/90:T320 yrkande 2 i
denna del, 1989/90:T350 yrkande 2 i denna del och
1989/90:A118 yrkande 41 i denna del till Drift och underhåll av
statliga vägar för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 6 373 000 000 kr.,

1989/90: TU27

147

27. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga
vägar m.m. samt medelsanvisning för särskilda
bärighetshöjande åtgärder m.m. (morn. 24 och 54)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med
"Utskottet befarar" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:

Eftersom vägunderhållet är starkt eftersatt är det enligt utskottets
mening angeläget att avvägningen mellan kostsamma nybyggnadsprojekt
på vägområdet och insatser för att bibehålla det existerande
vägkapitalet betraktas på ett annat sätt än hittills. Det är — som
motionärerna framhåller — anmärkningsvärt begränsade förbättringar
i det samlade vägnätet som åstadkoms genom nybyggnader. Om vägnätet
skall nå upp till en standard som av transporttekniska och ekonomiska
skäl är rimlig torde det krävas hundratals år av nybyggande.
Mot denna bakgrund bör underhållsbegreppet vidgas till att också
inrymma vissa moderniseringar. För att främja en utveckling med
denna inriktning bör anslagen B 2 Drift och underhåll av statliga
vägar och B 7 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder slås
samman till ett nytt anslag med beteckningen Drift, underhåll och
modernisering av statliga vägar.

Vidgningen och sammanslagningen av anslagen bör innebära att
insatser för att öka framkomligheten och trafiksäkerheten stimuleras.
Målsättningen bör vara att åstadkomma ett smidigare och jämnare
trafikflöde inom ramen för det befintliga vägnätet.

Vidare delar utskottet den i c-motionerna uttalade uppfattningen att
riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 1 miljard kronor för förstärkning
och beläggning av grusvägar inom länsvägnätet.

Under det nya anslaget bör således anvisas 7 529,8 milj. kr. eller 1
miljard kronor utöver regeringens förslag. Anslagsökningen bör i sin
helhet användas för förstärkning och beläggning av grusvägar inom
länsvägnätet.

Med det anförda finner utskottet syftet med samtliga c-yrkanden som
nu är i fråga tillgodosett. Syftet med de övriga motionsyrkanden, som
nu är i fråga, torde få anses delvis tillgodosett.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "fråga avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat att anslaget för drift och
underhåll av statliga vägar och anslaget för särskilda bärighetshöjande
åtgärder slås samman till ett nytt anslag med beteckningen Drift,
underhåll och modernisering av statliga vägar. Av det ställningstagandet
följer att syftet med yrkandet i c-motionen, i den del som nu är i
fråga, torde fa anses tillgodosett. Yrkandena i vpk- och mp-motionerna
avstyrks.

1989/90:TU27

148

dels att utskottets hemställan under 24 och 54 bort ha följande lydelse:

24. och 54.

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motionerna
1989/90:T32 yrkande 9, 1989/90:T40 yrkandena 2 och 6,
1989/90:T45 yrkande 8, 1989/90:T320 yrkande 2 i denna del,
1989/90:T350 yrkande 2 i denna del och 1989/90:A118 yrkande
41 i denna del samt med avslag på motionerna 1989/90:T32
yrkande 13, 1989/90:T42 yrkande 15, 1989/90:T220 yrkande 18
och 1989/90:T241 yrkande 1 dels beslutar att avskaffa anslagen
Drift och underhåll av statliga vägar och Vägverket: Särskilda
bärighetshöjande åtgärder samt att upprätta ett anslag med benämningen
Drift, underhåll och modernisering av statliga vägar,
dels till Drift, underhåll och modernisering av statliga vägar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på

7 529 800 000 kr.,

28. Tioårsprogram för förstärkning och beläggning av
grusvägar inom länsvägnätet m.m. (mom. 25)

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

En betydande andel av det statliga vägnätet består av grusvägar. Det
är framför allt länsvägnätet som saknar beläggning. Hela 3 000 mil av
sammanlagt 8 000 mil länsvägar saknar beläggning.

Vägstandarden spelar enligt utskottets mening en avgörande roll för
glesbygdens utveckling. En kraftfull satsning på upprustning av länsvägnätet
genom att belägga och förstärka bärigheten på grusvägarna
skulle få stor regional- och näringspolitisk betydelse. Grusvägarna har
en mycket stor betydelse för skogsindustrin, som är en av våra allra
främsta exportnäringar och som varje år tillför oss handelsintäkter på
ca 50 miljarder kronor. Det är därför enligt utskottets uppfattning av
nationalekonomiskt intresse att de delar av landets infrastruktur som
utgör en betydande förutsättning för skogsnäringens verksamhet har en
god standard. Lantbruket är på liknande sätt beroende av transporter
på dessa vägar.

Mot den angivna bakgrunden finner även utskottet det angeläget att
regeringen förelägger riksdagen ett tioårsprogram för förstärkning och
beläggning av grusvägar inom länsvägnätet. Utskottet tillstyrker sålunda
motionerna T40 (c) yrkande 1, T320 (c) yrkande 2, såvitt nu är i
fråga, T350 yrkande 2, såvitt nu är i fråga och motion Al 18 (c)
yrkande 41, såvitt nu är i fråga. Utskottets ställningstagande innebär att
syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses
i väsentlig mån tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande tioårsprogram för beläggning av grusvägar inom
länsvägnätet m.m.

1989/90:TU27

149

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T40 yrkande 1,
1989/90:T320 yrkande 2 i denna del, 1989/90:T350 yrkande 2 i
denna del och 1989/90:A118 yrkande 41 i denna del samt med
anledning av motionerna 1989/90:T320 yrkande 1, 1989/90:T349,
1989/90:T350 yrkande 1 och 1989/90:A94 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

29. Automatisk hastighetsövervakning (mom. 31)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör automatisk hastighetsövervakning inte
förekomma. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag att 5 milj.
kr. av anslaget för drift och underhåll av statliga vägar skall få
användas för inköp av utrustning för automatisk hastighetsövervakning.
Medlen bör i stället användas för drift och underhåll av statliga
vägar.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande automatisk hastighetsövervakning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T45 yrkande 2 och
med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

30. Medelsanvisning för byggande av riksvägar
(mom. 34)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med
"Utskottet tillstyrker regeringens" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T32 (mp) uttalade uppfattningen att en
medelsanvisning på 412 milj. kr. bör vara tillfyllest. Utskottet tillstyrker
följaktligen yrkande 10 i nämnda motion. Utskottets ställningstagande
innebär att syftet med motion T42 (vpk) yrkande 17 torde få
anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande medelsanvisning för byggande av riksvägar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T32 yrkande 10 samt
med anledning av regeringens förslag och motion 1989/90:T42
yrkande 17 till Byggande av riksvägar för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 412 000 000 kr.,

1989/90: TU27

150

31. Kapitalkostnader för utbyggnader av väg E6
(mom. 35)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med
"Utskottet tillstyrker att" och slutar med "av anslaget" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det felaktigt att anslaget Byggande av
riksvägar belastas med vägverkets räntekostnader för utbyggnaden av
väg E6 på sträckan Stenungsund—Ljungskile. Enbart kapitalkostnaden
för krediten som gäller 1989/90 beräknas till 100 milj. kr. Kostnaden
bygger på den uppgörelse som regeringen och Volvo tidigare gjort och
är alltså en direkt företagssubvention. Kostnaden bör enligt utskottets
mening belasta Volvo — inte staten.

Med det sagda avstyrker utskottet regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande kapitalkostnader för utbyggnader av våg E6

att riksdagen avslår regeringens förslag att riksdagen godkänner
vad som anförts i propositionen om användningen av anslaget
B 3. Byggande av riksvägar för att täcka kapitalkostnader för
utbyggnader av väg E6 som motorväg på delen Stenungsund—Ljungskile,

32. Vissa väg- eller brobyggen (mom. 36)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "Vad
först" och på s. 66 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att den s.k. Bergslagsdiagonalen inte bör
byggas. Härför avsedda medel bör — som framhålls i motion T228
(mp) — satsas på järnvägar i stället. Även i motion T42 (vpk) framhålls
att järnvägen måste gynnas på bekostnad av bl.a. vägtrafiken.

I likhet med de motionärer som står bakom motion T235 (mp)
finner även utskottet det olämpligt att bygga en ny E4-bro över
Ångermanälven.

Utskottet delar också den i motion T353 (mp) uttalade uppfattningen
att det pågående motorvägsbygget mellan Heberg och Långås i
Halland bör stoppas, åtminstone till dess järnvägen mellan Malmö och
Oslo är utbyggd till dubbelspår.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandena
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande vissa väg- eller brobyggen

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T228 yrkande 6,
1989/90:T235 yrkande 5 och 1989/90:T353 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU27

151

33. Scandinavian Link (mom. 37)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med
"Beteckningen Scandinavian" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet"
bort ha följande lydelse:

Det nordiska Scan-Linkkonsortiets inflytande över regeringarna har
enligt utskottets mening öppnat vägen för överdimensionerade vägsatsningar
som är förödande för människor och miljö. Konsortiets samarbete
med de västeuropeiska Rundabordsindustrialistema, Deutsche
Bank m.fl. har pressat fram motorvägsbyggen som är en provokation
mot alla miljöintressen. I sin nit att tillfredsställa övernationella EGintressen
låter regeringen miljöhänsynen underordnas. Någon avvägning
mot andra transportsätt och färdmedel har inte gjorts. Vad
utskottet sålunda anfört — och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandet
såvitt nu är i fråga — bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande Scandinavian Link
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:T241 yrkande 4
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

34. Medelsanvisning för byggande av
länstrafikanläggningar m.m. (mom. 39)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med "Vad
först" och slutar med "anslaget avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den i m-motionen uttalade uppfattningen
att 1 118,8 milj. kr. bör anvisas under anslaget för nästa budgetår.
Yrkande 4 i nämnda motion tillstyrks följaktligen. Utskottets ställningstagande
innebär att syftet med motionerna T212 (fp) yrkande 16
och T342 (mp) yrkande 1 torde få anses delvis tillgodosett. Vidare
torde syftet även med motionerna'T32 (mp) yrkande 11 och T40 (c)
yrkande 18, i de delar dessa yrkanden avser medelsanvisningens storlek,
få anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar
m.m.
att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:T45 yrkande 4 samt med
anledning av regeringens förslag och motionerna 1989/90:T212
yrkande 16, 1989/90:T32 yrkande 11, i den del yrkandet avser
medelsanvisning, 1989/90:T40 yrkande 18, i den del yrkandet
avser medelsanvisning, och 1989/90:T342 yrkande 1 till Byggande
av länstrafikanläggningar för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 1 118 800 000 kr.,

1989/90-.TU27

152

b) avslår motionerna 1989/90:T32 yrkande 11 och 1989/90:T40
yrkande 18, i de delar dessa yrkanden avser uppdelning av
anslaget för byggande av länstrafikanläggningar, 1989/90:T32 yrkande
12, 1989/90:T208 yrkande 1 i denna del och 1989/90:T532
yrkande 13,

35. Medelsanvisning för byggande av
länstrafikanläggningar m.m. (mom. 39)

Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med "Vad
först" och slutar med "anslaget avstyrks" bort ha följande lydelse:
Riksdagen antog år 1979 en lag (1979:558) om handikappanpassad
kollektivtrafik. I samband därmed uttalade riksdagen att anpassningen
borde genomföras under en tioårsperiod. Sedan dess har enligt utskottets
mening alltför lite hänt för att öka tillgängligheten för de handikappade
i kollektivtrafiken. Det är i många fall att föredra att handikappade
människor kan använda den allmänna kollektivtrafiken i
stället för färdtjänsten. Det ger den handikappade ökad frihet och blir
på sikt billigare.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet yrkande 16 i
motion T212 (fp) om att öka den av regeringen föreslagna medelsanvisningen
med 50 milj. kr. Beloppet bör användas till bidrag för
investeringar som okar handikappanpassningen och tillgängligheten i
lokal och regional kollektivtrafik.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T45 (m)
yrkande 4 torde få anses delvis tillgodosett. Vidare torde syftet även
med motionerna T32 yrkande 11 och T40 yrkande 18, i de delar dessa
yrkanden avser medelsanvisningens storlek, få anses delvis tillgodosett.
Motion T342 (mp) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar
m.m.
att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:T212 yrkande 16 samt med
anledning av regeringens förslag och motion 1989/90:T45 yTkande
4 och motionerna 1989/90:T32 yrkande 11 och 1989/90:T40
yrkande 18, i de delar dessa yrkanden avser medelsanvisningens
storlek, till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 1 091 800 000 kr,

1989/90: TU27

153

36. Medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m. (mom. 39)

1989/90:TU27

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med "Vad
först" och på s. 69 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion T40 (c) uttalade uppfattningen
att 1 396,8 milj. kr. bör anvisas under anslaget för nästa budgetår.

Vidare finner även utskottet att den inbördes fördelningen av medlen
under anslaget rör centrala politiska frågeställningar. Det är därför
rimligt att riksdagen får ta ställning till huvudinriktningen genom att
anslaget delas på specificerade delposter. Så bör ske fr.o.m. nästa års
budgetproposition. Delposterna framgår av tabellen nedan. Den ökning
av anslaget, i förhållande till regeringens förslag, med 355 milj.
kr. för nästa budgetår som utskottet förordar bör — som framhålls i
c-motionen — i första hand användas för att förstärka anslagets miljöprofil
och fördelas på de olika delposterna på sätt som framgår av
tabellen.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion T40 yrkande 18. Syftet med
samtliga övriga yrkanden som nu är i fråga får anses helt eller delvis
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T40 yrkande 18 samt
med anledning av regeringens förslag och motionerna
1989/90:T32 yrkandena 11 och 12, 1989/90:T45 yrkande 4,
1989/90:T208 yrkande 1 i denna del, 1989/90:T212 yrkande 16,
1989/90:T342 yrkande 1 och 1989/90:T532 yrkande 13 till Byggande
av länstrafikanläggningar för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 1 396 800 000 kr.,

Länsvägar

Länsjärnvägar

Stat skorrmunvägar

Kol lekt ivtrafi kan läggningar

Miljövänliga trafikmedel

Cykel leder

+ 150 milj. kr.

♦ 150 mi 1j. kr.
+ 50 mi 1j. kr.

+ 5 mi 1j. kr.

355 mi 1j. kr.

154

37. Medelsanvisning för byggande av

länstrafikanläggningar m.m. (mom. 39)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med "Vad
först" och på s. 69 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion T32 (mp) uttalade uppfattningen
att 1 560 milj. kr. — eller 518,2 milj. kr. mer än vad regeringen
föreslagit — bör anvisas under anslaget för nästa budgetår.

Vidare finner utskottet det angeläget att anslaget fördelas på det sätt
som framgår av följande tabell. Medlen till länsjärnvägar bör således
inte få användas till t.ex. länsvägar.

Länsjärnvägar	650 milj.	kr.
Cykelvägar m.m.	125 milj.	kr.
Kol lekt i vt raf ikanläggn i ngar	300 milj.	kr.
Länsvägar	400 mi 1j.	kr.
Trafikmedel m.m.	85 mi 1j.	kr.

1 560 mi 1 j. kr.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena 11 och 12 i motion
T32 (mp).

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med samtliga övriga
motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses helt eller delvis
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T32 yrkandena 11
och 12 samt med anledning av regeringens förslag och motionerna
1989/90:T40 yrkande 18, 1989/90:T45 yrkande 4,

1989/90:T208 yrkande 1 i denna del, 1989/90:T212 yrkande 16,

1989/90:T342 yrkande 1 och 1989/90-.T532 yrkande 13 till Byg gande

av länstrafikanläggningar för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 1 560 000 000 kr.,

38. Separation mellan gång- och cykeltrafik
(mom. 44)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Frågor
av" och slutar med "sagda motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunerna bör
stimuleras att bygga separata gångvägar genom att statsbidragen kon -

strueras så att det blir ekonomiskt fördelaktigt för kommunerna att
separera gång- och cykeltrafik. Inte minst för att förbättra de synskadades
situation är detta väsentligt.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande separation mellan gång- och cykeltrafik
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T432 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

39. Överläggningar mellan regeringen och
kommunförbundet (mom. 47)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med
"Utskottet förutsätter" och slutar med "avstyrks motionsyrkandet" bort
ha följande lydelse:

Enligt gällande bestämmelser får kommunerna, i mån av tillgång på
medel, statligt bidrag med 95 % för driften av statskommunvägar och
av väg- och gatuanläggningar för persontrafik som tillgodoser ett
allmänt kommunikationsbehov och som inte är statskommunvägar.
Med minskande tillgång på medel har bidragsprocenten på senare år
kraftigt minskat för att nu ligga på en nivå kring ca 60. Kommunerna
har sålunda fått vidkännas betydligt högre driftskostnader för ifrågavarande
vägar och gator än vad statsmakterna förespegla! dem genom
bidragsbestämmelsernas utformning. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det är angeläget att statsmakternas trovärdighet som
stabil avtalspartner i förhållande till kommunerna bibehålls och att
regeringen därför bör ta upp överläggningar med kommunförbundet i
frågan. Vidare bör naturligtvis statskommunvägarnas finansiering tas
upp i den översyn av finansieringsfrågor inom vägsektorn som regeringen
nu aviserar.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande överläggningar mellan regeringen och kommunförbundet att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:T40 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

40. Medelsanvisning för bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar m.m. (mom. 49)

Birger Rosqvist, Ove Karlsson, Olle Östrand, Sven-Gösta Signell, Margit
Sandéhn, Rune Johansson, Sten-Ove Sundström och Jarl Lander
(alla s) anser

1989/90:TU27

156

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med
"Utskottet ansluter" och på s. 73 slutar med "del tillgodosett" bort ha
följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker motionsyrkandena.

Utskottets ställningstagande innebär att det även avstyrker motionerna
T316 (c) yrkande 3 om behovet av att höja anslaget till enskilda vägar
och motion T324 (c) yrkande 2 om att ökade resurser bör avsättas för
att förbättra statsbidragen till vägföreningarna.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1989/90:T37 yrkande 1, 1989/90:T40 yrkandena 3
och 4, 1989/90:T42 yrkande 16, 1989/90:T45 yrkande 5,
1989/90:T316 yrkande 3 och 1989/90:T324 yrkande 2 till Bidrag
till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 482 000 000 kr.,

41. Bidragsnormerna för de enskilda vägarna m.m.
(mom. 51)

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med
"Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrks motionsyrkandet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att bidragsnormerna nu
bör ändras så att de Sr den innebörd de hade innan de ändrades till
följd av riksdagens beslut i maj 1984 (prop. 1983/84:100 bil. 8, bet.
TU 21, rskr. 313.) Vidare anser även utskottet att bidragsreglerna bör
justeras så att statsbidrag kan utgå för fler nya enskilda vägar och så att
bärigheten på de enskilda vägarna kan öka.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande bidragsnormerna för de enskilda vägarna m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T302 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

42. Medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande
åtgärder m.m. (mom. 54)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "fråga avstyrks" bort ha följande
lydelse:

1989/90:TU27

157

Det EG-anpassade s.k. bärighetspaketet på ca 6 miljarder kronor
innebär enligt utskottets mening ett enormt slöseri med samhällets
resurser. I likhet med just-in-time-transportema leder de bärighetshöjande
åtgärderna till en ökning av tunga landsvägstransporter och ökat
slitage på miljön och på vägarna.

Enligt utskottets mening bör regeringen snarast möjligt utfärda
bestämmelser enligt vilka landsvägsfordons högsta tillåtna bruttovikt
och längd reduceras från nuvarande 56 ton resp. 24 meter till 40 ton
resp. 18 meter. Vidare bör högsta tillåtna drivaxeltryck begränsas till

10 ton. Med sådana bestämmelser behövs inte de särskilda bärighetshöjande
åtgärderna och anslaget härför. Med tanke på att de vanliga
begränsningarna för fordons längd och bruttovikt i EG-länderna, för
närvarande 18 meter och 40 ton, kan även sådana begränsningar anses
vara en anpassning till internationella förhållanden.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning och tillstyrker motionsyrkandet om avslag på regeringens
förslag.

Vad utskottet anfört — och som innebär att syftet med de övriga
motionsyrkanden som nu är i fråga torde fa anses tillgodosett — bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande
åtgärder m.m.
att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:T42 yrkande 15 avslår regeringens
förslag till medelsanvisning och 1989/90:T40 yrkande 6 i
denna del,

b) med anledning av motionerna 1989/90:T32 yrkande 13,
1989/90:T220 yrkande 18 och 1989/90:T241 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

43. Kringfartsleder m.m. (mom. 59)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Hugo
Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "desamma avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Kringfartsleder förbi såväl större städer som mindre orter ökar enligt
utskottets mening effektiviteten i trafikföringen. De är samtidigt en god
miljöinvestering. Säkerheten för främst oskyddade trafikanter förbättras
avsevärt. Det kraftiga buller som uppkommer i tätorter med
reflekterande ljud och i samband med ständiga accelerationer kan
avskärmas och minskas.

Utsläppen minskar därför att fordon som kan framföras i jämn
hastighet förorenar väsentligt mindre än fordon som står still med
motorn i gång eller framförs i ryckig fart. Även bränsleförbrukningen
minskar i allmänhet vid jämn fart. Vägar med bra kvalitet från

1989/90:TU27

158

trafiksäkerhetssynpunkt och dimensionerade för aktuell trafikmängd
innebär möjlighet till jämn hastighet för trafiken. Jämn hastighet
innebär inte nödvändigtvis hög hastighet. Vägar som konstant är
underdimensionerade och med många hinder och upprepade hastighetsnedsättningar
för ökad trafiksäkerhet leder till en ojämn trafikrytm.
Den ojämna trafikrytmen leder till mer skadliga utsläpp, ökad
energiförbrukning och störande buller.

Att avstå från att bygga bra vägar i syfte att hindra trafik skapar ökad
irritation och minskad framkomlighet. I praktiken innebär det att
miljön försämras. Till detta kommer ökade kostnader för transporter,
minskad samhällsekonomisk effektivitet och ökade trafikskador.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed torde syftet med samtliga de motionsyrkanden
som nu är i fråga få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande kringfartsleder m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande
4, 1989/90:T215 yrkande 11, 1989/90:T248 yrkande 8,
1989/90:T258 yrkande 3, 1989/90:T327 yrkande 1 och

1989/90:410 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

44. Kringfartsleder m.m. (mom. 59, motiveringen)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med "Utskottet
delar motionärernas" och slutar med "desamma avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan nya kringfartsleder ge upphov till nya
och fördjupade problem såväl vad gäller trafiksäkerhet som trafikens
negativa miljöeffekter. Nya kringfartsleder medför regelmässigt att vägtrafiken
totalt sett ökar genom bl.a. ökad pendling, utflyttning av
köpcentra och minskad konkurrensförmåga hos kollektivtrafiken gentemot
privatbilismen. Ökad vägtrafik medför i sin tur ökande utsläpp
av luftföroreningar och försämrad trafiksäkerhet. Dessa försämringar
kan således uppträda på andra platser än där själva kringfartsleden
byggs.

Utskottet vill också nyansera den bild som ges i motionerna T327 (s)
och T410 (fp) av att s.k. "flaskhalsar" längs vägarna ska byggas bort av
trafiksäkerhetsskäl. En utbyggnad och förbättring av vägnätet som
leder till ökande hastigheter och ökande trafik medför tvärtom att en
totalt sett sämre trafiksäkerhet blir resultatet.

Utskottet anser att investeringar i vägnätet ska vägas mot att i stället
investera i kollektivtrafik och järnvägar, och att utveckla en mer
balanserad samhällsplanering i syfte att öka trafiksäkerhet och minska
trafikens negativa miljöpåverkan. En central målsättning bör därvidlag
vara att minska vägtrafiken.

1989/90:TU27

159

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

45. Program för modernisering av vägnätet
(mom. 60)

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med
"Utskottet förutsätter" och slutar med "härom avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vägverket, vid sidan av
programmet för nybyggnad, bör utarbeta ett moderniserings- och uppgraderingsprogram
för vägar som inte inom överskådlig tid kan bli
föremål för nybyggnad. Inom ramen för ett sådant program kan t.ex.
stigningsfiler anläggas. Det är också möjligt att genom målning och
skyltning även av vägsträckor utan stigning åstadkomma särskilda
omkörningsfiler på vissa sträckor. Om bilisterna vet att en säker
omkörningsmöjlighet finns inom rimligt avstånd avvaktar de flesta
detta tillfälle. Säkerhet och framkomlighet kan också förbättras genom
att dubbla filer anläggs vid korsningar. Programmet bör ha genomförts
på riksvägnätet till år 2000.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande program för modernisering av vägnätet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T40 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

46. Spårvägsbanvall i Norrköping (mom. 91)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med "Den
sålunda" och slutar med "följaktligen motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att en spårvägsutbyggnad
till Navestad är utomordentligt angelägen från trafiksäkerhets- och
miljösynpunkt. Kostnaden härför beräknas till 80 milj. kr. Statsbidrag
kan utgå med 50 % av kostnaden via anslaget för byggande av länstrafikanläggningar.
Projektet har emellertid — som motionären framhåller
— att konkurrera med investeringar i bl.a. länsvägar i Östergötlands
län inom ramen för den flerårsplanering som gäller för byggande
av länstrafikanläggningar. Denna ordning synes innebära att projektet
inte kan genomföras inom överskådlig tid. Utskottet finner det emellertid
för sin del angeläget att så sker snarast möjligt och tillstyrker
därför motionsyrkandet om att riksdagen beslutar om ett statligt anslag
på 40 milj. kr. för ändamålet för nästa budgetår.

1989/90:TU27

160

dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:

91. beträffande spårvägsbanvall i Norrköping
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T334 till Utbyggnad
av spårvägsbanvall i Norrköping för budgetåret 1990/91 anvisar
ett reservationsanslag på 40 000 000 kr.,

47. Bohusbanan (morn. 98)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med "Vad
gäller" och slutar med "motion T225 (c) i denna del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att Bohusbanan bör föras till stomnätet. Med detta
förslag vill utskottet markera vikten av att järnvägstrafiken planeras i
ett nordiskt perspektiv.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionen T225 (c)
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 98 bort ha följande lydelse:

98. beträffande Bohusbanan

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T225 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

48. Bandelen Sundsvall—Långsele (mom. 99)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med "Av
samma" och slutar med "till stomnätet" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion T235 (mp) att bandelen
Sundsvall—Långsele bör överföras till stomnätet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 99 bort ha följande lydelse:

99. beträffande bandelen Sundsvall—Långsele

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T235 yrkande 3 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

49. Bandelarna Borlänge—Mora, Borlänge—Malung
och Borlänge—Gävle (mom. 100)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 86 som börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "i stomnätet" bort ha följade
lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionären att Västerdalsbanan bör
överföras till stomnätet. Som framhålls i motionen bör riksdagen
vidare uttala att bandelarna Borlänge—Mora och Borlänge—Gävle
skall kvarstå i stomnätet.

1989/90:TU27

161

11 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 27

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T228 (mp)
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 100 bort ha följande lydelse:

100. beträffande bande larna Borlänge—Mora, Borlänge—Malung
och Borlänge—Gävle

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T228 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

50. Blekinge kustbana (mom. 102)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med "Vad
gäller" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Vad gäller Blekinge kustbana konstaterar utskottet att banan utgör
en viktig del i ett nationellt sammanhängande stomnätssystem och för
kontakterna med sydöstra Sverige. Utskottet bedömer därför att banan
bör tillhöra stomnätet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion A13 (mp) i denna
del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:

102. beträffande Blekinge kustbana

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A13 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

51. Omklassificeringar av järnvägssträckor
(mom. 103)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 86 som börjar med "Enligt
1988 års" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att frågan om överflyttning av bandelar mellan
stomjärnvägarna och länsjärnvägarna har så stor betydelse att beslut
härom bör fattas av riksdagen. Därmed skapas enligt utskottets mening
vissa garantier för att bandelar inte läggs ned i onödan. Så kan bli
fallet om regeringen överför en bana från stomnätet till länsjärnvägarna
och trafikhuvudmännen inte har ekonomiska möjligheter att fortsätta
driften trots att denna är samhällsekonomiskt lönsam.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T225 (c) i denna
del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 103 bort ha följande lydelse:

103. beträffande omklassificeringar av järnvägssträckor

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T225 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU27

162

52. Anslag till och kostnadsram för drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar (mom. 104
och 105)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "kalenderåret 1991" bort ha
följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion T42 (vpk) att riksdagen för
nästa budgetår bör anvisa 4 miljarder kronor för drift och vidmakthållande
av statliga järnvägar. Kostnadsramen Kr kalenderåret 1991 bör
därmed anges till 4,2 miljarder kronor. Vidare tillstyrker utskottet den
föreslagna kostnadsramen för banverkets upplåning.

Syftet med motion T32 (mp) blir med detta ställningstagande tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 104 och 105 bort ha följande
lydelse:

104. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av statliga
järnvågar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T42 yrkande 13 samt
med anledning av regeringens förslag och motion 1989/90:T32
yrkande 14 till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på

4 000 000 000 kr.,

105. beträffande kostnadsram för år 1991

att riksdagen med anledning av regeringens förslag fastställer en
kostnadsram på 4 200 000 000 kr. för drift och vidmakthållande
för kalenderåret 1991,

53. Anslag till och kostnadsram för drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar (mom. 104
och 105)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "kalenderåret 1991" bort ha
följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion T32 (mp) att riksdagen för
nästa budgetår bör anvisa 3,5 miljarder kronor för drift och vidmakthållande
av statliga järnvägar. Kostnadsramen för kalenderåret 1991
bör därmed anges till 3,6 miljarder kronor. Vidare tillstyrker utskottet
den föreslagna kostnadsramen för banverkets upplåning.

Syftet med motion T42 (vpk) blir med detta ställningstagande delvis
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 104 och 105 bort ha följande
lydelse:

104. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar

1989/90:TU27

163

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T32 yrkande 14 samt
med anledning av regeringens förslag och motion 1989/90:T42
yrkande 13 till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
3 500 000 000 kr.,

105. beträffande kostnadsram för år 1991
att riksdagen med anledning av regeringens förslag fastställer en
kostnadsram på 3 600 000 000 kr. för drift och vidmakthållande
för kalenderåret 1991,

54. Framtida medelsanvisning till nyinvesteringar i
stomjärnvägar (mom. 109)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "För
att" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det väsentligt att riksdagen redan nu anger riktlinjer
för kommande medelsberäkningar för nyinvesteringar. Utgångspunkten
bör vara att anslaget till banverket så snart som möjligt kommer
upp till en nivå som motsvarar en investeringsram på minst 4 miljarder
kronor.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande lydelse:

109. beträffande framtida medelsanvisning till nyinvesteringar i
stomjärnvägar

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

55. Framtida medelsanvisning till till nyinvesteringar i
stomjärnvägar (mom. 109)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "För
att" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Riksdagen har beslutat om en investeringsram på 10 miljarder
kronor under tio år. Utskottet anser att riksdagen inte redan nu bör
binda sig för exakta medelsanvisningar för enskilda år under denna
period.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande lydelse:

109. beträffande framtida medelsanvisning till nyinvesteringar i
stomjärnvägar

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90:TU27

164

56. Statens ansvar för bannätet (mom. 115)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 sorn börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 90 slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att det trafikpolitiska beslutet bl.a. innebar en
uppdelning av järnvägsnätet i stomjärnvägar och länsjärnvägar. Banverket
skall svara för investeringar och underhåll på stomjärnvägarna
och underhåll på länsjärnvägarna. I realiteten har det dock enligt vad
utskottet erfarit framkommit att banverket inte visat sig berett att ta på
sig hela kostnaden för banunderhållet, inkl. reinvesteringar. I stället
söker man övervältra delar eller hela kostnaden på kommuner, län
och landsting. Särskilt besvärligt har detta varit för banor som är starkt
nedslitna och alltså i stort behov av reinvesteringar för att uppnå sin
tidigare högre standard. Enligt utskottets mening bör därför klargöras
att banverket har ett ansvar för underhållet som inte får övervältras på
andra parter i samhället.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med de nu behandlade
motionsyrkandena om statens ansvar för bannätet tillgodoses, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:

115. beträffande statens ansvar för bannätet
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T252 yrkande
7 och 1989/90:T532 yrkande 15 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

57. Den allmänna investeringsplaneringen
(mom. 116)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 90 som börjar med "Med
den" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att järnvägssystemet i Sverige står inför en ny utbyggnadsepok
under 1990-talet. Miljöanpassningen av det moderna samhället
ställer mycket stora krav på energieffektivitet och goda miljöegenskaper
på transportsystemen. Stora delar av den energislösande och
förorenande vägtrafiken måste därför ersättas med järnvägstrafik.

I motionerna T42 (vpk) och T532 (mp) anges en rad projekt som
skulle kunna genomföras om banverket ges väsentligt ökade resurser.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att dessa utbyggnader är
angelägna att genomföra och därför bör ligga till grund för den
inriktning som järnvägens utveckling bör få under 1990-talet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T532 (mp)
tillstyrks i denna del och att syftet med övriga nu behandlade motionsyrkanden
till väsentlig del tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

1989/90:TU27

165

dels att utskottets hemställan under 116 bort ha följande lydelse:

116. beträffande den allmänna investeringsplaneringen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T532 yrkande 21
och med anledning av motionerna 1989/90:T537 yrkande 1 och
1989/90:A106 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

58. Parlamentarisk utredning (mom. 117)

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 90 som börjar med "Med
hänvisning" och som slutar med "utskottet motionsyrkandet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att banverket och SJ med sina begränsade befogenheter
och resurser inte kan göra de totalbedömningar som är nödvändiga
från bl.a. arbetsmarknads-, miljö- och industriutgångspunkt. Utskottet
anser därför att en parlamentarisk utredning bör tillsättas som får i
uppdrag att utreda det framtida järnvägsnätet. Härvid bör bl.a. möjligheterna
till ett nordiskt snabbtågsnät utredas.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion Alli (c) tillstyrks
i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 117 bort ha följande lydelse:

117. beträffande parlamentarisk utredning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A111 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

59. Sydostkustbanan (mom. 127)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att en utbyggnad av sydostkustbanan skulle vara av
stor betydelse för att stärka utvecklingen i området, bygga ut handelsutbytet
med Östeuropa och skapa ett mindre sårbart järnvägssystem.
Enligt utskottets mening bör projektet inrymmas i den investeringsplan
för åren 1991 — 2000 som banverket för närvarande utarbetar. En
närmare utredning och projektering av lämplig bansträcka bör skyndsamt
påbörjas.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T523 (c),
T532 (mp), A13 (mp) och A107 (vpk) blir tillgodosedda i berörda
delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 127 bort ha följande lydelse:

127. beträffande sydostkustbanan
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T523,
1989/90:T532 yrkande 23, 1989/90:A13 yrkande 8 och

1989/90:A107 yrkande 16 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU27

166

60. Bandelen Mjölby—Hallsberg (mom. 128)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 95 börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att bansträckan Mjölby—Hallsberg har en eftersatt
standard i förhållande till den trafikfunktion bandelen intar i stomnätet.
Enligt utskottets mening bör en angelägen upprustning med bl.a.
fler tågmötesplatser inrymmas i banverkets investeringsplanering.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T558 (vpk)
tillstyrks i denna del och att syftet med motion T510 (s) blir tillgodosett,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 128 bort ha följande lydelse:

128. beträffande bandelen Mjölby—Hallsberg
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T558 yrkande 1 och
med anledning av motion 1989/90:T510 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

61. Blekinge kustbana (mom. 130)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med
"Regeringen har" och på s. 97 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att för utvecklingen i sydöstra Sverige är det viktigt
att en snabb, attraktiv och miljövänlig tågtrafik kan erbjudas. Det är
därför angeläget att kustbanan i Blekinge snarast rustas upp och
elektrifieras. Enligt utskottets mening bör också banan anpassas till
snabbtågsstandard. Utskottet anser, såsom också begärs i motionerna
T544 (vpk), A9 (vpk) och A13 (mp) att riksdagen under den kommande
femårsperioden bör anvisa erforderliga medel med utgångspunkt
från den s.k. Blekingevisionen. Det innebär att minst 500 milj. kr. bör
anvisas under denna period, varav ca 200 milj. kr. för nästa budgetår,
för den nödvändiga upprustningen av banan. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag till medelsanvisning enligt dessa riktlinjer.
Utskottet förutsätter vidare att om banan återförs till stomnätet bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag till medelsanvisning
för upphandling av interregional tågtrafik på banan. Som framhålls i
motion A13 (mp) torde riksdagen behöva anvisa ca 30 milj. kr. för
upphandlingen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med nu behandlade
motionsyrkanden blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 130 bort ha följande lydelse:

130. beträffande Blekinge kustbana
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T253 yrkande
2 i denna del, 1989/90:T507, 1989/90:T544, 1989/90:T559,

1989/90:TU27

167

1989/90:A9 yrkandena 2 och 3, 1989/90:A12 yrkande 3,
1989/90:A13 yrkandena 4, 6 och 7, 1989/90:A52 yrkande 3 i
denna del, 1989/90:A107 yrkande 16 i denna del och
1989/90:A117 yrkande 4 ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

62. Västkustbanan (mom. 133)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 sorn börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att västkustbanan bör byggas ut i väsentligt snabbare
takt än vad som för närvarande är fallet och att klartecken nu bör ges
för en fortsatt sammanhängande utbyggnad av hela västkustbanan till
dubbelspår. Enligt utskottets mening bör därför projektet inrymmas i
den investeringsplan för åren 1991—2000 som banverket för närvarande
utarbetar. Medel för ändamålet bör tas från banverkets anslag för
nyinvesteringar. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med
motionsyrkandena blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 133 bort ha följande lydelse:

133. beträffande västkustbanan
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T32 yrkande
18, 1989/90:T40 yrkande 9 i denna del, 1989/90:T207 yrkande 4,
1989/90:T245 yrkande 1, 1989/90:T253 yrkande 1, 1989/90:T254 i
denna del, 1989/90:T257 yrkande 4, 1989/90:T514 yrkande 3,
1989/90:T522, 1989/90:T526, 1989/90:T550, 1989/90:T553,

1989/90:T555 yrkande 1 och 1989/90:A52 yrkande 3 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

63. Bohusbanan (mom. 134)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 100 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det är en strategiskt viktig fråga att goda järnvägsförbindelser
erhålls mellan Göteborg och Oslo för att järnvägen därigenom
kan utvecklas till ett bra alternativ till vägtrafiken på E6. Den
nuvarande enkelspåriga förbindelsen till Oslo via Kornsjö är således
inte tillräcklig. Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i
motionerna att Bohusbanan bör rustas upp och förlängas till Norge.
Därigenom skulle helt nya möjligheter skapas för en konkurrenskraftig
person- och godstrafik på järnväg. Stora miljövinster skulle uppnås
genom att landsvägstrafiken skulle begränsas. Regeringen bör snarast

1989/90: TU27

168

uppta diskussioner med den norska regeringen om järnvägsförbindelserna
mellan Göteborg och Oslo i syfte att ett beslut snabbt kan fattas
om en upprustning och förlängning av Bohusbanan.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att nu behandlade motionsyrkanden
tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 134 bort ha följande lydelse:

134. beträffande Bohusbanan
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T40 yrkande
9 i denna del, 1989/90:T225 yrkande 7 och 1989/90:T506 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

64. NKlJ-banan (mom. 143, motiveringen)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Hugo
Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Vad
gäller" och slutar med "för medelsanvändningen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att anläggning av en normalspårig järnväg längs den
tidigare NKlJ-banan skulle utgöra en intressant satsning för framtiden
som väl kan förenas med de trafikpolitiska målsättningar som riksdagen
tidigare beslutat om. Även från regionalpolitiska utgångspunkter
skulle en god järnvägsförbindelse ha en stor betydelse för regionen.
Utskottet förutsätter därför att banverket i sitt planeringsarbete mot
denna bakgrund prövar hur behovet av goda järnvägskommunikationer
kan tillgodoses i regionen.

65. NKlJ-banan (mom. 143)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "avstyrker desamma" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att NKlJ-banan har stor betydelse för utvecklingsmöjligheterna
i regionen. Det är därför angeläget att en upprustning
och breddning till normalspår kan genomföras. Det finansieringsintresse
som berörda parter lokalt och regionalt visat för projektet bekräftar
också banans betydelse. Utskottet anser därför att resterande kostnad
för projektet bör inrymmas i banverkets kommande investeringsplanering.
För att påskynda projektet kan det även bli aktuellt att utnyttja
det anslag för vissa infrastruktursatsningar som utskottet tidigare förordat.
Genom att NKlJ-projektet inrymmer samfinansiering och är näringspolitiskt
och regionalpolitisk! viktigt bör investeringen väl stå i
överensstämmelse med de riktlinjer för utnyttjandet av anslaget som
utskottet tidigare angivit.

1989/90: TU27

169

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med de nu behandlade
motionsyrkandena tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 143 bort ha följande lydelse:

143. beträffande NKU-banan
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T28,
1989/90:T29, 1989/90:T33, 1989/90:T36, 1989/90:T204 yrkande 3,
1989/90:T213 i denna del, 1989/90:T224 yrkande 4, 1989/90:T237
yrkande 5 och 1989/90:A61 yrkande 3 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

66. Bandelar i Dalarna (mom. 145)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att en upprustning och förlängning av Västerdalsbanan
till Sälen är väsentlig av turist-, miljö- och regionalpolitiska skäl.
Banverket bör därför ges i uppdrag att skyndsamt påbörja en sådan
projektering.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna
T205 (fp), T228 (mp) och T525 (vpk) tillgodoses i denna del medan
övriga motionsyrkanden avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 14S bort ha följande lydelse:

145. beträffande bandelar i Dalarna
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T205,
1989/90:T228 yrkandena 2 och 3 och 1989/90:T525 samt med
avslag på motionerna 1989/90:T210 yrkande 2 och 1989/90:T228
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

67. Dellenbanan (mom. 146)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med
"Enligt utskottets" och slutar med "om Dellenbanan" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att 3 klarlagt vilken
utvecklingspotential som en länsjärnväg har om man utvecklar såväl
teknik som organisation, säkerhetsordning, tågföring, marknadsföring
m.m.

Utskottet tillstyrker därför förslagen i motionerna att pröva nya
former av järnvägstrafik på olika försöksjärnvägar där Dellenbanan
utgör en särskilt intressant järnvägssträcka. Dellenbanan är lämplig för
ett sådant försök eftersom den är normalspårig, elektrifierad och har

1989/90:TU27

170

ett befolkningsunderlag som ligger i gränsskiktet för bärkraftig persontrafik.
Utskottet vill vidare i sammanhanget framhålla att banverket,
som ansvarig sektorsmyndighet för jämvägsfrågor, bör ha rätt att stödja
alla initiativ, projekt och verksamheter, typ utveckling av Dellenbanan,
som kan bedömas kunna främja järnvägens utveckling. Enligt
utskottets mening bör därvid banverket ges rätt att anslå 175 000 kr.
som stöd till föreningen Dellenbanans Vänner för den tågtrafik som
föreningen upprätthöll under banans jubileum sommaren 1989.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna i
denna del tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 146 bort ha följande lydelse:

146. beträffande Dellenbanan

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T208 yrkandena
2 och 3, 1989/90:T532 yrkande 20 och 1989/90:T557 yrkandena
1, 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

68. Inlandsbanan (mom. 147)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med
"Utskottet uttalade" och på s. 105 slutar med "behandlade motionsyrkanden"
bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att inlandsbanan genom 1988 års trafikpolitiska
beslut fick en särställning genom sin betydelse för bl.a. turismen. Med
den organisation som nu formerats genom Inlandsbanekommunernas
ekonomiska förening finns goda förutsättningar för att trafiken på
banan kan utvecklas och bli framgångsrik. Ett krav är dock att staten
ger tillräckligt stöd för att garantera ett hyggligt trafikutbud. En
framgångsrik verksamhet förutsätter vidare att ett tillräckligt antal
motorvagnar reserveras för ändamålet. På längre sikt måste även vagnarna
moderniseras och deras tekniska prestanda förbättras. Med hänsyn
till att banan har fullgod radioutrustning bör en satsning kunna
ske på förenkling och förbilligande av tågsäkerhetssystemet för att
minska kostnaden för tågklarering och tåganmälan. Vad gäller baninvesteringar
bör den tidigare beslutade upprustningen av inlandsbanan
med sidolinjer fullföljas. Stationerna längs banan bör vidare kunna
försäljas för en symbolisk summa till berörd kommun och därefter
omvandlas till resecentra.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T543 (vpk)
och T547 (vpk) tillstyrks i berörda delar och övriga nu behandlade
motionsyrkanden helt eller delvis tillgodoses, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 147 bort ha följande lydelse:

147. beträffande inlandsbanan

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T543 och
1989/90:T547 yrkande 4 samt med anledning av motionerna

1989/90:TU27

171

1989/90:T224 yrkande 3, 1989/90:T230 yrkande 4, 1989/90:T231
yrkande 8 och 1989/90:T503 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

69. Bothniabanan (mom. 149)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att en utbyggnad av Bothniabanan från nuvarande
ostkustbanan/Ådalsbanan till Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå och Luleå
skulle ha stor betydelse för utvecklingen i Norrland. Regeringen
bör därför uppdra åt banverket att projektera med sikte på att en
utbyggnad kan påbörjas under den kommande planeringsperioden.
Härvid bör även prövas hur anslutningstrafiken kan ordnas på ett
attraktivt sätt så att inlandsregionerna kan erbjudas goda resemöjligheter.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna i
denna del blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 149 bort ha följande lydelse:

149. beträffande Bothniabanan

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T40 yrkande
9 i denna del, 1989/90:T231 yrkande 7, 1989/90:T235 yrkande 1,
1989/90:T532 yrkande 22, 1989/90:T536, 1989/90:T539 yrkande
3, 1989/90:T546 yrkande 4, 1989/90:T547 yrkande 6 och
1989/90:A94 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

70. Kommunikationerna på Nordkalotten (mom. 150)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 106 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "utskottet motionen" bort ha följande
lydelse:

Såsom framhålls i motion T206 (vpk) är det angeläget för det
nordiska samarbetet att kommunikationerna på Nordkalotten snabbt
förbättras. En ökad satsning bör därför göras på järnvägstrafik i området.
Vad gäller bandelen Boden—Haparanda bör en elektrifiering
genomföras i syfte att erhålla en mer miljövänlig och effektiv tågtrafik.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionen tillstyrks, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 150 bort ha följande lydelse:

150. beträffande kommunikationerna på Nordkalotten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T206 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU27

172

71. Norra stambanan (mom. 152)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 107 börjar med "De
banor" och slutar med "behandlade motionerna" bort ha följande
lydelse:

Såsom framhålls i motionerna T546 (vpk) och T547 (vpk) är en
upprustning av norra stambanan en viktig förutsättning för en ökad
godstrafik på järnväg. För närvarande är kapacitetstaket nått på vissa
bansträckor. En kraftig upprustning krävs därför liksom förstärkningar
och anläggning av fler mötesspår. Enligt utskottets mening bör en
sammanhängande upprustning tas upp i den investeringsplan som
banverket för närvarande utarbetar för åren 1991 — 2000.

Vad utskottet nu anfort, vilket innebär att motionerna tillstyrks i
denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Motion T230 (s)
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 152 bort ha följande lydelse:

152. beträffande norra stambanan
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T546 yrkande 1
och 1989/90:T547 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

72. SJs lönsamhetskrav m.m. (mom. 153)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 107 börjar med
"Enligt 1988 års" och slutar med "för SJ" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening går det med tillräckligt stora ekonomiska
anslag för investeringar och underhåll att få en mycket god lönsamhet
i järnvägsnätet. De nuvarande ekonomiska vinstkraven på SJ leder
dock till höjda biljettpriser eller nedläggning av trafik. Med ett samhällsekonomiskt
synsätt torde all miljövänlig trafik vara lönsam. Utskottet
anser mot denna bakgrund att konsekvenserna av SJs lönsamhetskrav
bör undersökas.

Såsom framhålls i motion T241 (vpk) har vidare SJ med 1988 års
beslut fått vittgående befogenheter att agera. Enligt utskottets mening
kan man redan nu konstatera att SJs nya affärsmässighet lett till
felaktiga beslut. Exempel på detta är avyttringen av resebyråerna och
vissa strategiska huvudverkstäder. Utskottet anser därför att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag i syfte att minska SJs
affärsmässiga befogenheter.

Enligt utskottets mening måste det politiska inflytandet över SJ
stärkas. Därmed skulle bl.a. det växande intresse och engagemang som
finns för miljövänliga transporter kunna uppmuntras och stödjas.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T42 (vpk) tillstyrks
i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

1989/90:TU27

173

dels att utskottets hemställan under 153 bort ha följande lydelse:

153. beträffande SJs lönsamhetskrav m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T42 yrkandena
11 och 12 och 1989/90:T241 yrkande 6 samt med anledning av
proposition 1989/90:100 bil. 8 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

73. SJs soliditet (mom. 154)

Rune Thorén (c), Roy Ottosson (mp) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med
"Enligt utskottets" och slutar med "därmed motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att SJ ges förutsättningar
att utveckla en attraktiv järnvägstrafik. Med hänsyn till den tidigare
eftersläpningen och bristande förnyelsen finns nu ett stort investeringsbehov.
För att inte denna nödvändiga investeringsfas skall hindras bör
en anpassning ske av det soliditestal som angetts för SJ. Utskottet anser
därför att underlag och förslag bör tas fram för ett lägre soliditetstal för
SJ. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till
sänkt soliditetstal.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T225 (c) tillstyrks
i denna del och att syftet med motion T532 (mp) tillgodoses, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 154 bort ha följande lydelse:

154. beträffande SJs soliditet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T225 yrkande 9 samt
med anledning av proposition 1989/90:100 bil. 8 i denna del och
motion 1989/90:T532 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

74. SJs organisation (mom. 156)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Hugo
Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "därför motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T212 (fp) att
den rollfördelning som nu skapats mellan trafikutövare och banverket
skulle renodlas om SJ fick verka i bolagsform. SJ bör därför ombildas
till aktiebolag.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T212 (fp) tillstyrks
i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 156 bort ha följande lydelse:

156. beträffande SJs organisation
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T212 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90: TU27

174

75. Anslag till ersättning till statens järnvägar för
utveckling av godstrafik (mom. 157)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "motionsyrkandena avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkandet i motion T233 (m) att regeringen bör
återkomma till riksdagen med en väl underbyggd analys av om anslaget
för godsutveckling verkligen behövs. Utskottet kan redan nu konstatera
att ett eventuellt nytt förslag till medelsanvisning bör vara på en
betydligt lägre nivå än den av regeringen föreslagna.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att yrkande 1 i motion T233
(m) tillstyrks och att syftet med motion T561 (m) till väsentlig del
tillgodoses medan övriga motionsyrkanden avstyrks, bör av riksdagen
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1S7 bort ha följande lydelse:

157. beträffande anslag till ersättning till statens järnvågar för
utveckling av godstrafik

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T233 yrkande 1,
med anledning av motion 1989/90:T561 samt med avslag på
regeringens förslag och på motionerna 1989/90:T40 yrkande 10
och 1989/90:T532 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

76. Anslag till ersättning till statens järnvägar för
utveckling av godstrafik (mom. 157)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "motionsyrkandena avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion TS32 (mp)
att medel erfordras för bidrag till stickspår och vagnslasttrafik m.m.
För budgetåret 1990/91 bör som ett första steg 200 milj. kr. anvisas för
ändamålet utöver vad regeringen förordat för övrig utveckling av
godstrafiken.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att yrkande 19 i motion T532
(mp) tillstyrks och att syftet med motion T40 (c) tillgodoses till viss del
medan övriga motionsyrkanden avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 157 bort ha följande lydelse:

157. beträffande anslag till ersättning till statens järnvägar för
utveckling av godstrafik

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T532 yrkande 19,
med anledning av regeringens förslag och motion 1989/90:T40
yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1989/90:T233 yrkan -

1989/90:TU27

175

de 1 och 1989/90:T561 till Ersättning till statens järnvägar för
utveckling av godstrafik för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 645 000 000 kr.,

77. Utvecklingen av snabbtågstrafiken (morn. 159)

Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med
"Enligt vad" och på s. lil slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionerna T40 (c) och T251 (mp) är det angeläget
att snabbtågsnåtet byggs ut så snart som möjligt. En sådan utbyggnad
skulle innebära såväl välbehövlig konkurrens som avlastning för flyget.
Genom en snabb och kraftfull utbyggnad av snabbtågstrafiken skulle
vidare underlaget bortfalla för en parallell kraftig utbyggnad av inrikesflyget.

Enligt utskottets mening bör det svenska snabbtågsnätet byggas ut så
att det binder samman Stockholm, Göteborg och Malmö samt mellanliggande
orter. Det bör vidare byggas ut från Stockholm, Karlstad,
Falun, Sundsvall och Östersund. Utbyggnaden bör också förbinda Oslo
med Göteborg och Stockholm.

Det är vidare angeläget att insatser görs för att öka snabbheten för
järnvägen också i de delar av nätet som inte kan komma att betjänas
av snabbtåg. Framtagande av en lätt, snabb vagn som kan klara 140
km/tim på stora delar av nätet inkl. länsjärnvägarna bör därför ges hög
prioritet. Förberedelser bör även nu inledas för utveckling av en
"andra generation" av svenska snabbtåg med högre hastigheter som
kan sättas in i trafik en bit in på nästa sekel.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T40 (c) och
T251 (mp) tillstyrks i denna del medan syftet med övriga motionsyrkanden
till väsentlig del torde tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 159 bort ha följande lydelse:

159. beträffande utvecklingen av snabbtågstrafiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T40 yrkande 13
och 1989/90:T251 yrkande 3 samt med anledning av motionerna
1989/90:T204 yrkande 2, 1989/90:T207 yrkande 6, 1989/90:T210
yrkande 3, 1989/90:T213 i denna del, 1989/90:T223 yrkande 3,
1989/90:T319 yrkande 2 i denna del, 1989/90:T502 yrkandena 3 i
denna del och 6, 1989/90:T533 i denna del, 1989/90:T547 yrkande
9, 1989/90:T552 yrkande 2, 1989/90:T560 och 1989/90:A61
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

1989/90:TU27

176

78. Prissättningsfrågor (mom. 161)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

1989/90: TU27

dels att den del av utskottets yttrande på s. lil som börjar med
"Enligt de" och på s. 112 slutar med "behandlade motionsyrkanden"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör järnvägens låga marginalkostnader på
tåg med lediga platser utnyttjas mer för att erbjuda billigare biljetter.
SJs målsättning bör därför innefatta att utveckla ett lågprissystem
baserat på marginalkostnaden för främst studerande, barnfamiljer och
pensionärer.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T532 (mp)
tillstyrks i denna del och övriga motionsyrkanden helt eller delvis blir
tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 161 bort ha följande lydelse:

161. beträffande prissättningsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T532 yrkande 11
samt med anledning av motionerna 1989/90:T501, 1989/90:T546
yrkande 3 och 1989/90:T547 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

79. Tåguppehåll (mom. 162)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T532 (mp)
att SJs målsättning bör vara att utveckla ett rikstäckande järnvägssystem
som blir tillgängligt för så många som möjligt och att målet
därvidlag skall vara att varje kommun har åtminstone en järnvägsstation
i drift. Som framhålls i motion T513 (vpk) är tåguppehåll mycket
betydelsefulla för glesbygdsområdena.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T532 (mp)
tillstyrks i denna del och övriga motionsyrkanden helt eller delvis blir
tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 162 bort ha följande lydelse:

162. beträffande tåguppehåll

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T532 yrkande 5 samt
med anledning av motionerna 1989/90:T502 yrkande 5,
1989/90:T513 i denna del och 1989/90:T563 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

177

12 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 27

80. SJs godstrafik (mom. 164)

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 114 som börjar med "1988
års trafikpolitiska" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det inte minst av miljöskäl finns ett stort och
växande behov av att föra över alltmer av godstransporterna från
landsväg till järnväg. För att klara detta är det angeläget att utbyggnaden
av kombiterminaler sker på ett miljövänliga sätt. Det innebär att
lämpliga lägen för nya terminaler måste sökas där viktiga vägar och
järnvägar skär varandra utanför tätorternas kärnor. Många järnvägsstationer
har dock idag sin hantering av kombigods förlagd i nära
anslutning till centralstationerna för persontrafik. Målsättningen att
minimera de tunga transporterna i tätorterna främjas om i stället
externa lägen anvisas för kombitrafikterminalerna.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T40 (c) i denna
del tillstyrks medan syftet med övriga motionsyrkanden helt eller
delvis tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 164 bort ha följande lydelse:

164. beträffande SJs godstrafik
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T40 yrkande 12 samt
med anledning av motionerna 1989/90:T247 yrkande 1,
1989/90:T513 i denna del, 1989/90:T519, 1989/90:532 yrkande 18,
1989/90:T547 yrkande 5, 1989/90:T551 och 1989/90:A61 yrkande

3 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

81. SJs godstrafik (mom. 164)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 114 som börjar med "1988
års trafikpolitiska" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

I dag pågår en massiv överflyttning av gods, bl.a. malm och skogsråvara,
från järnvägen till lastbil i norra Sverige. För glesbygden blir
följden en försämrad miljö, sönderkörda vägar och ökade olycksrisker.
Denna utveckling är dels ett resultat av många års försummelser i
fråga om investeringar, dels en följd av den marknadsanpassning av SJ
som blev ett resultat av 1988 års trafikpolitiska beslut. Genom den
kommersialisering SJ nu genomgår har sålunda en prioritering gjorts
till de stora trafikflödena och en anpassning till kombi- och systemtransporter
vilket har varit till förfång för glesbygdens transportmöjligheter.

För att öka godstrafiken bör regeringen ges i uppdrag att vidta
nödvändiga åtgärder så att t.ex. timmertransporterna överförs från
landsväg till järnväg.

1989/90: TU27

178

Utskottet vill vidare framhålla vikten av att godsterminalerna ges en
placering som är riktig ur miljösynpunkt och ger utvecklingsmöjligheter
för framtiden. SJs beslut att göra Umeå till godsterminal var därför
olyckligt. Den naturliga placeringen för en godsterminal i regionen är
i stället Vännäs dit en överflyttning bör göras. För att lösa problemen
med transporter till och från godsterminalen i Vännäs bör byggandet
av ett stickspår utredas.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T513 (vpk) i
denna del och T547 (vpk) tillstyrks och övriga motionsyrkanden helt
eller delvis tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 164 bort ha följande lydelse:

164. beträffande SJs godstrafik
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T513 i denna
del och 1989/90:T547 yrkande 5 samt med anledning av motionerna
1989/90:T40 yrkande 12, 1989/90:T247 yrkande 1,

1989/90:T519, 1989/90:T532 yrkande 18, 1989/90:T551 och
1989/90:A61 yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

82. SJs transporter av cyklar (mom. 166)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 115 som börjar med
"Enligt 1988 års" och slutar med "därför motionen" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att cyklandet uppmuntras
och stimuleras. Cykeln kan rätt utnyttjad utgöra ett viktigt komplement
till andra transportmedel. För närvarande finns det dock en rad
förhållanden som försvårar resor i kombinationen tåg—cykel. Cykeltransporter
på järnväg är t.ex. väsentligt dyrare i Sverige än i jämförbara
länder. Att som nu enbart kunna sända cyklar som resgods är
vidare ineffektivt. Det vore mot denna bakgrund angeläget att kunna ta
med sig cykeln på samma tåg som man själv reser med. Enligt
utskottets mening krävs det därför förbättrade möjligheter att ta med
sig cykel vid järnvägsresor.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T342 (mp)
tillstyrks i berörd del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 166 bort ha följande lydelse:

166. beträffande SJs transporter av cyklar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T342 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

83. Tågdrift med asynkronmotor (mom. 168)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 115 börjar med
"Enligt vad" och slutar med "avstyrker motionen" bort ha följande
lydelse:

1989/90: TU27

179

Utskottet anser att tågdrift med asynkronmotorer är en intressant ny
motorteknologi som ytterligare kan stärka järnvägens fördelar som ett
energisnålt transportmedel. Genom att bromsenergin med asynkronmotorer
kan omvandlas till elström som återförs till kontaktledningarna
finns en betydande besparingspotential. För malmbanetrafiken mellan
Kiruna och Narvik bör t.ex. de omfattande inbromsningar som
krävs vid nedfarten till Narvik kunna alstra elenergi som återförs till
elsystemet. För att främja och påskynda denna utveckling av ny
motorteknologi bör ett särskilt utvecklingsanslag på 10 milj. kr. anvisas
till SJ. Anslaget bör kunna disponeras för utredning och inköp av lok
att användas inom malmbanetrafiken. Regeringen bör återkomma med
förslag till medelsanvisning.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T545 (vpk)
tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 168 bort ha följande lydelse:

168. beträffande tågdrift med asynkronmotor
att riksdagen med bifall till motion l-?89/90:T545 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

Särskilda yttranden

1. Näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering
(mom. 7)

Viola Claesson (vpk) anför:

I motion T42 (vpk) framhålls att möjligheterna att utnyttja löntagarfonderna
som ett redskap för att styra och påskynda järnvägsinvesteringar
bör undersökas. Vidare bör enligt motionen förutsättningarna
att inrätta en infrastrukturskatt — en skatt på de vinstrikaste företagen
— undersökas. I motionen yrkas också att en flygbränsleskatt införs
som skall vara på en nivå som motsvarar bilismens bensinskattesystem.

Dessa frågor behandlas av utskottet under avsnittet finansiering av
järnvägsinvesteringar. I reservation 13 yrkar jag bifall till dessa förslag.
Härav följer att jag anser att det är samhällets och inte näringslivets
uppgift att svara för den nödvändiga utbyggnaden av infrastrukturen.

2. Engångsanslag för infrastrukturinvesteringar inom
transportsektorn (mom. 16)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anför:

Utskottsmajoriteten framhåller att det förslag till engångsanslag på 5
miljarder kronor som regeringen bör förelägga riksdagen skall användas
för att möjliggöra en tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar
i stomjärnvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Härutöver
bör, enligt utskottet, anslaget disponeras för investeringar i vägar
som syftar till att förbättra kollektivtrafiken.

1989/90: TU27

180

För att undvika att en alltför stor andel av anslaget går till väginvesteringar
anser vi att det borde klargjorts att väginvesteringar endast
skall kunna komma i fråga om spårbundna transporter inte utgör ett
möjligt alternativ.

Väginvesteringar som finansieras genom det nya anslaget skall vara
direkt knutna till kollektivtrafikens behov och inte till väginvesteringsbehov
som normalt betalas via andra anslag över statsbudgeten.

3. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga
vägar m.m. (mom. 24)

Roy Ottosson (mp) anför:

Jag hade i och för sig gärna sett en ökning av anslaget med 300 milj.
kr. Majoritet i utskottet kunde emellertid inte nås för en sådan ökning.
Däremot kunde jag medverka till att majoritet nåddes för en ökning av
anslaget till enskilda vägar med 100 milj. kr. Jag har därför avstått från
att reservera mig i fråga om medelsanvisningen för drift och underhåll
av statliga vägar.

4. Automatisk hastighetsövervakning (mom. 31)

Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:

Som utskottet tidigare framhållit är det angeläget att komma till rätta
med hastighetsöverträdelser både ur trafiksäkerhetssynpunkt och ur
miljösynpunkt. Automatiserad hastighetsövervakning ökar sannolikheten
för att upptäcka hastighetsöverträdelser. Hastighetsövervakning bör
koncentreras till sträckor som är särskilt olycksdrabbade eller miljödrabbade.
System med automatisk hastighetsövervakning kan enligt
folkpartiets uppfattning komma i konflikt med rättssäkerhets- och
integritetsintressen. Folkpartiet har förordat att dessa frågor noggrant
utreds innan försöksverksamhet startar. Riksdagen har på regeringens
förslag låtit starta försöksverksamhet, där även rättssäkerhets- och
integritetsfrågorna skall prövas i försöket. Detta inger enligt vår uppfattning
betänkligheter.

5. Ändring av reglerna om statsbidrag till byggande
av cykelleder m.m. (mom. 43)

Sven-Gösta Signell (s) anför:

Jag har ansett mig kunna biträda utskottets uppfattning att inte nu
förorda någon ändring av bidragsreglerna, eftersom jag förutsätter att
regeringen överväger möjligheterna att åstadkomma en sådan ökad
flexibilitet i bidragsgivningen som motionärerna aktualiserar.

1989/90:TU27

181

13 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 27

6. Blekinge kustbana (mom. 102)

Rune Thorén och Hugo Andersson (båda c) anför:

Vi anser att Blekinge kustbana bör tillhöra stomnätet. Regeringen har
emellertid beslutat överföra banan till länsjärnvägarna. Som framgår av
reservation 50 stöder vi ett yrkande i motion T225 (c) att omklassificeringar
av järnvägssträckor endast bör kunna ske genom riksdagsbeslut.

7. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar
(mom. 107)

Viola Claesson (vpk) anför:

Vpk vill utveckla järnvägen till en beständig stomme i landtransportsystemet.
Vi har mot denna bakgrund krävt en plan för nyinvesteringar
på 60 miljarder kronor för att utveckla järnvägstrafiken. Den anslagsökning
som nu förordas är därför en klar framgång och kan betraktas
som en angelägen inledning för att klara de investeringsbehov som vpk
tidigare redovisat. Vpk:s långsiktiga investeringsram ligger dock feist.

1989/90:TU27

182

Översikt av utskottets behandling av
motionerna

1989/90 :TU27

RESURSBEHOV OCH FINANSIERINGSFORMER

Motion Utskottets Utskottets Reservation

1989/90:yrk yttrande s. hemställan nr

moment

T32: 1	45	5	5,6,7,8
3	43	3	4
4	51	10	14
5	51	10	14
6	48	7	10,11
7	49	7	10.11
15	45	5	5,6,7,8
19	56	16	21
T35	54	15
T38:1	55	16	21
2	45	5	5,6,7,8
3	45,49,52	5,8,11	5,6,7,8,12,13,15
4	42	2	1,2,3
T40:8	45	5	5,6,7,8
11	42	2	1,2,3
14	49	8	12,13
15	56	16	21
16	56	16	21
17	48	7	10.11
19	52	12	16,17
T41	45	5	5,6.7,8
T42: 1	42	2	1.2,3
2	42	2	1,2.3
3	54	14	19,20
5	45	5	5,6,7.8
6	49	8	12,13
7	49	8	12.13
8	49	8	12,13
T43	51	11	15
T44	53	12	16,17
T45:1	48	7	10,11
6	55	16	2
T201:2	45	5	5,6,7,8
T212:5	52	11	15
8	49	8	12,13
T215: 12	51	11	15
15	51	11	15
16	54	14	19,20
T219:3	52	11	15
4	52	12	16,17
6	52	12	16,17
T230:2	52	11	15
T239	53	13	18
T240:3	42	2	1.2,3
T246:1	53	12	16.17
6	54	13	18
T247:4	54	13	18
T248:9	51	11	15
10	51	11	15
11	51	11	15
T250:5	53	13	18
7	45	5	5,6,7,8
8	46	6	9
T252:4	46	5	5.6,7,8
T314:2	52	11	15

183

1989/90 :TU27

Mot ion 1989/90:yrk moment	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan	Reservat ion nr
T325	54	14	19,20
T344:1	52	11	15
3	49	8	12,13
T345	52	11	15
T347:2	52	11	15
T502:2	49	8	12,13
T528:1	45	5	5.6.7,8
T532:1	46	5	5,6,7.8
6	,46	6	9
7	46	6	9
16	50	9
TS38	49	8	12,13
VÄGVÄSENDE
T30:1	81	80
2	75	55
T31	80	75
T32:2	59	118	22
8	61	23	25
9	62	24	26,27
10	65	34	30
11	67	39	34,35,36,37
12	67	39	34,35,36,37
13	75	54	42
T37:1	72	49	40
2	73	50
T40:1	62	25	28
2	62	24	26,27
3	72	49	40
4	72	49	40
5	72	47	39
6	62,74	24,54	26,27,42
7	77	60	45
18	67	39	34,35,36,37
T42:10 delvis	59	18	22
15	74	54	42
16	72	49	40
17	65	34	30
T45:2	64	31	29
3	71	46
4	67	39	34,35,36,37
5	72	49	40
8	62	24	26,27
T203:2	80	77
T207:3	80	77
T208:1 delvis	67	39	34,35,36,37
T209:de 1 v i s	79	69
T210:1	82	85
T212:4	76	59	43,44
16	67	39	34,35,36,37
T213:delvis	81	82
T215:11	76	59	43,44
13	60	19	23
14	61	22	24
T219:1	79	69
2	61	22	24
T220:1	59	18	22
9	59	18	22
10	59	18	22
18	75	54	42

184

1989/90 :TU27

Motion Utskottets Utskottets Reservation

l989/90:yrk yttrande s. hemställan nr

moment

T223:1 77,78 65,68

2 81 83

T224:1 81 82

T226:delvis 82 86

T228:6 65 36 32

T229:delvis 79 69

T230:1 82 88

T231:2 82 89

3 82 89

4 82 89

5 82 89

6 83 93

T235:4 82 87

5 65 36 32

T236:4 82 84

T237:7 81 82

8 81 82

T240:4 74 53

T241:1 74 54 40

2 74 53

4 delvis 74 37 33

T243:1 delvis 80 77

T244 80 73

T245:2 81 78

T247:3 79 69

T248:8 76 59 43,44

T253:2 delvis 80 77

T254:delvis 81 78

T256:2 69.79 40,69

3 79 69

T258:3 76 59 43,44

T30I 77 62

T302:1 80 74

2 80 74

3 73 51 41

T303 81 83

T304 81 80

T305 82 89

T306 77 67

T307 81 83

T308 81 80

T309 78 68

T310 77 63

T311 69 41

T312:1 81 79

2 81 79

3 77 61

T313:1 82 87

2 82 87

T314:1 60 20

T315 80 70

T316:1 81 80

2 81 80

3 72 49 40

T317 79 69

T318 82 85

T319:1 81 82

T320:1 62 25 28

2 62,63 24,25 26,27,28

T321 77,78 64,68

T322 81 83

185

1989/90 :TU27

Motion Utskottets Utskottets Reservation

1989/90:yrk yttrande s. hemställan nr

moment

T323: t	82	87
2	82	87
T324: 1	81	81
2	73	49	40
T326	80	72
T327:1	76	59	43,44
2	81	80
T328	80	74
T329	81	80
T330	81	83
T331	70	43
T332:1	80	71
2	80	71
3	80	71
4	80	71
T333	80	72
T334	83	91	46
T335	83	94
T336	84	95
T337	81	80
T338:1	83	94
T339:1	84	94
2	84	94
T340	77	66
T341	82	87
T342:1	67	39	34,35,36,37
T343	82	87
T344:2	81	80
T346: 1	81	80
2	61	21
T347:1	82	88
3	69	41
T348	70	42
T349	63	25	28
T350:1	62	25	28
2	62,63	24	26,27,28
T351:1	82	87
2	82	87
T352:1	82	84
2	82	84
T353	65	36	32
T410:7	76	59	43,44
T424:1	84	96
T432:3	71	44	38
T531 delvis	84	97
T532: 13	68	39	34,35,36,37
T928	83	92
A52:3 delvis	81	77
A61:1	81	82
A65:1	77	65
2	82	85
A67	77	65
A68:5	83	90
6	83	90
A69:7	82	87
A90:1	77	65
A94:2	63	25	28
A101:1	80	69
Al 17:5	80	76
A118:41	62	24,25	26,27,28

186

JÄRNVÄGSTRAFIK

1989/90 :TU27

Mot ion 1989/90:yrk moment	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan	Reservat nr
T27	105	148
T28	102	143	64,65
T29	102	143	64,65
T32: 14	87	104	52,53
16	87	107
17	88	lil
18	98	133	62
T33	102	143	64,65
T34:1	93	125
2	102	142
T36:1	102	143	64,65
2	102	143	64,65
3	102	143	64,65
T39	93	125
T40:9	91,93,94	119,125,126
9 62,63,69	98,99,105	133,134,149
10	109	157 75	.76
12	113	164	80,81
13	110	159	77
T42:11	107	153	72
12	107	153	72
13	87	104	52,53
14	87	107
T45:7	87	107
T203:4	97	132
T204:1	101	140
2	110	159	77
3	102	143	64,65
T205	103	145	66
T206	106	150	70
T207:4	98	133	62
5	97	132
6	110	159	77
T208:2	103	146	67
3	103	146	67
T209:de1 vi s	91,93	119,125
T210:2	103	145	66
3	110	159	77
T212:7	108	156	74
T213:delviJ	102,110	143,159	64,75,77
T219:5	91	120
T223:3	110	159	77
4	93	125
5	93	125
T224:2	101	141
3	104	147	68
4	102	143	64,65
T225:5	86	103	51
6	85	98	47
7	99	134	63
9	108	154	73
T226:delvis	105	148
T228:1	85	100	49
2	103	145	66
3	103	145	66
4	103	145	66
T229:deIvis	91,93	119,125
T230:3	106	151
4	104	147	68

187

1989/90 :TU27

Motion Utskottets Utskottets Reservation

1989/90:yrk yttrande s. hemställan nr

moment

T231:7	106	149	69
8	104	147	68
T233:1	109	157	75,76
T235:1	106	149	69
2	105	148
3	85,111	99,160	48
T236:1	93	125
2	102	149
T237:2	101	140
3	101	140
4	101	140
5	102	143	64,65
6	102	142
T241:6	107	153	72
T243:1 delvis	97	132
T245:1	98	133	62
T246:2	91	119
3	92	121
4	92	122
5	92	123
T247:1	113	164	80,81
T251:3	110	159	77
T252:5	87	107
7	89	115	56
T253:1	98	133	62
T253:2 delvis	96	130	61
T254:delvis	98	133	62
T256:5	91	120
T257:4	98	133	62
T319:2	101,110	140,159	77
T342:3	115	166	82
T501	lil	161	78
T502:1	99	135
3	100,110	136,159	77
5	112	162	79
6	110	159	77
T503	104	147	68
T504:1 delvis	97	131
2	95	129
T505	105	148
T506	99	134	63
T507	96	130	61
T508	102	144
T509	93	125
T510	95	128	60
T512	lil	160
T513	112,113	162,164	79,80
T514:1 delvis	100	137
2	100	138
3	98	133	62
4	94,97	126,131
T515	112	163
T516	100	136
T518	103	144
T519	113	164	80,81
T521:delvis	94	126
T522:1	98	130	62
2	98	130	62
T523:1	94	127	59
2	94	127	59
T524	95	129
T525:1	103	145	66
2	103	145	66
T526	98	133	62

188

1989/90 :TU27

Motion Utskottets Utskottets Reservation

1989/90:yrk yttrande s. hemställan nr

moment

T529	97	131
T530	99	135
T531 delvis	115	167
T532:2	87	107
4	108	154	73
5	112	162	79
11	lil	161	78
15	89	115	56
18	113	164	80,81
19	109	157	75,76
20	103	146	67
21	90	116	57
22	106	149	69
23	95	127	59
TS33	100,110,111	137,159,160	77
T534:1	101,111	139,160
2	lil	160
T535	85,92	101,124
T536	106	149	69
T537:1	90	116	57
2	94	126
TS39:3	106	149	69
T540	93	125
T541:1	90	118
2	90	118
T542	102	144
T543:1	104	147	68
2	104	147	68
3	104	147	68
T544:1	96	130	61
2	96	130	61
T545.1	115	168	83
2	115	168	83
T546:1	107	152	71
3	lil	161	78
4	106	149	69
T547:1	107	152	71
2	lil	160
3	lil	161	78
4	104	147	68
5	113	164	80.81
6	106	149	69
9	110	159	77
T548:2	101	140
T549	115	165
T550	98	133	62
T551	113	164	80,81
T552:1	lil	160
2	110	159	77
T553	98	130	62
T554	115	165
T5S5:1	98	133	62
2	97	132
T5S6:1	93	125
2	93	125
T557:1	103	146	67
4	103	146	67
5	103	146	67
T558.1	95	128	60
T559	96	130	61
T560	110	159	77

189

1989/90 :TU27

Motion Utskottets Utskottets Reservation

1989/90:yrk yttrande s. hemställan nr

momen t

T561	109	157		75,76
T563	112	162		79
T626	92	122,	124
A9:2	96	130		61
3	96	130		61
A12:3	96	130		61
A13: 4	96	130		61
5	85	102		50
6	96	130		61
7	96	130		61
8	95	127		59
A52:3 delvis	96,97,98	130,	132,133	61,62
A61:3	101,102	140,	142,143	64,65
3	113	164		80,81
4	110	159		77
A75:2	93	125
3	85	101
A87:1	102	144
A90:2	93	125
A94:3	105	149		69
A106:26	90	116		57
A107: 16	95,96	127,	130	59,61
A111:7	90	117		58
Al 17:4	96	130		61

190

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning 1

Inledning 2

RESURSBEHOV OCH FINANSIERINGSFORMER 3

Propositionsförslaget 3

Proposition 1989/90:88 bilaga 2 3

Motionsförslagen 4

Motioner väckta med anledning av proposition

1989/90:88 bilaga 2 4

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden
1990 6

VÄGVÄSENDE 9

Propositionsförslagen 9

Proposition 1989/90:100 bilaga 8 9

Proposition 1989/90:88 bilaga 2 9

Motionsförslagen 10

Motioner väckta med anledning av proposition

1989/90:88 bilaga 2 10

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden

1990 12

Motioner väckta med anledning av proposition

1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet 22

JÄRNVÄGSTRAFIK 23

Propositionsförslagen 23

Proposition 1989/90:88 bilaga 2 23

Proposition 1989/90:100 bilaga 8 24

Motionsförslagen 24

Motioner väckta med anledning av proposition

1989/90:88 bilaga 2 24

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden

1990 26

Motioner väckta med anledning av proposition

1989/90:66 om särskilda regionalpolitiska insatser i Blekinge
m.m 38

Motioner väckta med anledning av proposition

1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet 39

Utskottet 40

RESURSBEHOV OCH FINANSIERINGSFORMER 40

I Allmän bakgrund 40

Propositionens huvudsakliga innehåll 40

Utskottets ställningstagande 41

Samordnad investeringsplanering 41

Ökad konkurrens, nya ägarformer m.m 42

Trafikgrenarnas kostnadsansvar 43

1989/90 :TU27

191

Övrigt 44 1989/90 :TU27

2 Resursbehoven under 1990-talet 44

Propositionens huvudsakliga innehåll 44

Motionsyrkanden och utskottets ställningstagande 45

Utrikestrafiken 46

3 Nya finansieringsformer '... 47

Näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering 47

Finansiering av jämvägsinvesteringar 49

Finansiering av väginvesteringar 50

Storstadsförhandlare 52

Bilavgifter m.m. i storstäderna 53

Vägverkets och banverkets organisation 54

4 Engångsanslag för infrastrukturinvesteringar inom
transportsektorn 55

VÄGVÄSENDE 57

5 Vägar 57

5.1 Anförande i årets budgetproposition om vägvåsendet m.m. 57

5.2 Vågnätet 58

5.3 Målen för vågpolitiken 58

5.4 Investeringsplanering 60

5.5 Anslagsfrågor m.m 61

Anslaget B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. 61

Anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar . 62

Anslaget B 3. Byggande av riksvägar 65

Anslaget B 4. Byggande av länstrafikanläggningar .. 66

Anslaget B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskom munvägar

Anslaget B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda

vägar 72

Anslaget B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
74

Anslaget B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter 76

5.6 Motionsyrkanden beträffande flerårsplaner och
fördelningsplaner m.m 76

5.6.1 Vägväsende 76

5.6.2 Kollektivtrafikanläggningar 83

5.7 Övriga vägfrågor 83

192

JÄRNVÄGSTRAFIK

85 1989/90 :TU27

6 Järnvågar 85

6.1 Indelning av bannåtet i stomjärnvägar och länsjärnvägar 85

6.2 Anslag till banverket 86

Anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar 86

Anslaget D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar 87

Anslaget D 3. Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader
88

Anslaget D 4. Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar

(västkustbanan) 88

Anslaget D 5. Järnvägsinspektionen 88

Anslaget D 6. Banverket: Försvarsuppgjfter 88

6.3 Upprustning och utbyggnad av skilda bandelar 89

Samhällsekonomisk investeringsplanering 89

Arlandabanan 91

Vissa övriga projekt i Stockholms och Uppsala län . 91

Mälarbanan och Svealandsbanan 93

Götalandsbanan 94

Sydostkustbanan 94

Bandelen Mjölby—Hallsberg 95

Bandelar i Kalmar län 95

Blekinge kustbana 96

Kust-till-kust-banan

(Kalmar/Karlskrona—Göteborg) 97

Vissa bandelar i Skäne 97

Västkustbanan 98

Bohusbanan 99

Norge—Vänerlänken 99

Vissa övriga projekt i Västsverige 100

Tågtrafiken i Skaraborgs län 101

Järnvägar i Värmlands län 101

NKlJ-banan (Deje—Hagfors) 102

Bergslagspendeln (Ludvika—Västerås) 102

Bandelar i Dalarna 103

Dellenbanan (Ljusdal—Hudiksvall) 103

Inlandsbanan 104

Snabbtåg Stockholm—Sundsvall—Härnösand 105

Bothniabanan 105

Vissa övriga projekt i Norrland 106

6.4 Statens järnvägar 107

Mål för SJ m.m 107

6.5 Anslag till statens järnvägar 108

Anslaget D 7. Ersättning till SJ för utveckling av godstrafik
108

Anslaget D 8. Ersättning till SJ i samband med utdelning
från AB Swedcarrier 109

6.6 Persontrafikfrågor 110

6.7 Godstrafikfrågor 113

6.8 Övriga jåmvägsfrågor 115

7 Hemställan

116

Reservationer 132

Särskilda yttranden 181

Översikt av utskottets behandling av motionerna ... 183

1989/90 :TU27

194