Trafikutskottets betänkande 1989/90:TU23

Undersökning av olyckor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas i proposition 1989/90:104 framlagt förslag om en gemensam ordning för undersökning från säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor, vare sig de har inträffat inom luftfarten, inom sjöfarten, i järnvägstrafik eller i annan verksamhet.

Ett fristående organ föreslås få ansvaret för sådana undersökningar och samtidigt rätten att undersöka också händelser av mindre allvarlig art om det finns särskilda skäl till det.

Statens haverikommission, som nu har ansvaret för undersökning av allvarliga luftfartsolyckor, förutsätts bli det fristående utredningsorganet i den nya ordningen.

Bestämmelser om den föreslagna ordningen för undersökning av olyckor föreslås bli intagna i en ny lag om undersökning av olyckor, som skall ersätta nuvarande bestämmelser i luftfartslagen (1957:297) och sjölagen (1891:35 s. 1). Följdändringar föreslås i dessa lagar liksom i lagen (1938:121) om hittegods och i sekretesslagen (1980:100). Den nya lagstiftningen m.m. föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Förslag läggs också fram om finansieringen av statens haverikommissions verksamhet under budgetåret 1990/91.

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av motionsyrkanden föreslår utskottet ett tillkännagivande beträffande undersökning av vägtrafikolyckor. Utskottet föreslår att motionsyrkandena i övrigt avslås.

Till betänkandet har fogats två reservationer, nämligen av vpk-ledamoten och mp-ledamoten i fråga om utökning av undersökningsskyldigheten av miljöhänsyn (res. 1) samt av vpk-ledamoten i fråga om statens haverikommissions organisation (res. 2).

1 Riksdagen 1989/90. 15 saml. Nr 23

1989/90 TU23

Propositionen

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1989/90:104 att riksdagen deb antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om undersökning av olyckor,

2. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

3. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

4. lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods och

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

deb godkänner vad i propositionen har anförts om finansieringen av statens haverikommissions verksamhet under budgetåret 1990/91. Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Lagförslagen under 2—5 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet. Samtliga lagförslag har granskats av lagrådet. Chefen för kommunikationsdepartementet har i ärendet också samrått med chefen för försvarsdepartementet.

1989/90:TU23

Motionerna

1989/90:T46 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att även allvarliga vägolyckor skall höra till den nya haverikommissionens verksamhetsområde,

2. att riksdagen beslutar att haverikommissionens resurser förstärks i enlighet med motionens förslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett katastrofpsykia-triskt omhändertagande vid allvarligare olyckor,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan vidgning av lagen att undersökning även skall göras vid risk för att allvarligare skador skulle ha kunnat uppstå på miljön om olyckan fått ett annat förlopp eller om det kan befaras att sådana skador kan komma att uppstå i ett senare skede.

1989/90:T47 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att undersökning enligt lagen om undersökning av olyckor även skall göras då det finns grundad anledning anta att betydande skada på miljön kan befaras ha uppkommit eller beferas uppkomma i ett senare skede,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utvidgad statens haverikommission med en särskild avdelning för vägtrafikolyckor enligt med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om katastrofpsykiatriskt omhändertagande i samband med allvarligare olyckor och katastrofer.

1989/90:T48 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svåra olyckor i sjukvården.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i 1989/90:TU23 motionen anförts om katastrofpsykiatriskt omhändertagande,

3. att riksdagen hos regeringen begär kompletterande förslag om undersökning av olyckor i vägtrafiken enligt de riktlinjer som angetts i motionen.

Bakgrund

Nuvarande ordning för undersökning av olyckor

Officiella undersökningar av olyckor görs genom polisens försorg när misstanke om brott föreligger. Privata undersökningar av olyckor görs exempelvis genom försäkringsbolag, när frågor om försäkringsersättningar till följd av olyckor har aktualiserats.

Officiella undersökningar av olyckor inom sjöferten och luftfarten som är inriktade på säkerhetsfrågor skall göras av särskilda organ enligt sjölagstiftningen resp. luftfartslagstiftningen. Föreskrifter om undersökning av järnvägsolyckor finns i förordningen (1988:707) med instruktion för banverket.

För undersökning av sjöolyckor finns således tre särskilda officiella former, nämligen sjöförklaring, undersökning genom särskild undersökningskommission samt undersökning genom sjöfartsverket.

Undersökning av luftfartsolyckor sker genom statens haverikommission samt genom luftfartsverket och verkets luftfartsinspektion.

Undersökning av järnvägsolyckor görs av den vid banverket inrättade järnvägsinspektionen.

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen år 1981 tillkallade chefen för dåvarande kommundepartementet kommittén (Kn 1981:02) för undersökning av allvarliga olyckor, utom sjöfarts- och luftfartsolyckor, samt tillbud till sådana händelser (dir. 1981:12). Kommittén, som vanligen benämns katastrofkommissionen, hade fram till dess den år 1986 avgav nedannämnda utredningsförslag inlett drygt 20 olycksun-dersökningar avseende bl.a. bränder, gasexplosioner, tågolyckor.

I uppgifterna för de tillsynsmyndigheter som finns för att tillse efterlevnaden av lagstiftningen på olika områden ingår ofta att utreda olyckor inom respektive område. Syftet med sådana undersökningar är därvid i regel att få underlag för åtgärder för att förhindra en upprepning av olyckorna. Detta gäller bl.a. arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen inom arbetsmiljöområdet, kemikalieinspektionen och länsstyrelserna inom miljöområdet och sprängämnesinspektionen när det gäller sprängningsolyckor.

1* Riksdagen 1989/90. 15 saml. Nr 23

Utredningsförslag m.m. om ordningen för 1989/90:TU23

undersökning av olyckor

Efter att ha upprättat 21 utredningsrapporter avseende allvarliga olyckshändelser avgav katastrofkommissionen i juni 1986 betänkandet (Ds Fö 1986:3) Statens katastrofkommission. I betänkandet föreslog kommissionen att dess verksamhet skulle permanentas genom inrättande av en ny statens katastrofkommission och kommissionen lade fram förslag till en lag om undersökning av allvarliga olyckshändelser.

År 1986 avgav en av chefen för kommunikationsdepartementet tillkallad särskild utredare betänkandet (Ds K 1986:2) Haveriutredningar med förslag om en gemensam ordning för haveriundersökningar inom luftfarten och sjöfarten. Enligt förslaget skulle statens haverikommission ha huvudansvaret för undersökningar av såväl luftfartsolyckor som sjöolyckor.

I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds 1988:75) — Järnvägars skadeståndsansvar. Utredning om järnvägsolyckor — lades år 1988 fram förslag till bl.a. nya regler för undersökning av järnvägsolyckor. De nya reglerna föreslogs bli upptagna i ett nytt kapitel i järnvägstrafiklagen (1985:192).

Nu nämnda utredningsförslag m.m. har remissbehandlats.

På grundval av utredningsförslagen upprättades inom kommunikationsdepartementet förslag till lag om undersökning av allvarliga olyckor, m.m. samt förslag till viss följdlagstiftning. Häröver har lagrådet yttrat sig i februari 1990.

Utskottet

1 Propositionens och motionernas huvudsakliga innehåll m.m.

1.1 Propositionens förslag om en gemensam ordning för undersökning från säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor

På grundval av ovannämnda utredningsförslag m.m. föreslås i propositionen att allvarliga sjöolyckor skall utredas i samma ordning som allvarliga luftfartsolyckor, med statens haverikommission (SHK) som huvudansvarig för undersökningarna. Sjöfartens haverikommission, som nu kan tillsättas av regeringen för undersökning av särskilt svåra sjöolyckor föreslås bli avskaffad.

Samma ordning skall enligt propositionen gälla för undersökning från säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor, vare sig det är fråga om luftfartsolyckor, sjöolyckor, järnvägsolyckor eller andra olyckor. Även huvudansvaret för undersökningar av olyckor inom andra områden än sjöfart och luftfart skall läggas på SHK, som förutsätts få viss personalförstärkning.

Undersökningarna av allvarliga olyckor skall, liksom undersökning- 1989/90:TU23

ar av tillbud till sådana händelser, vara inriktade på de säkerhetsmässi-ga aspekterna,

SHK skall ha skyldighet att undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till sådana händelser. Kraven på hur allvarlig en olycka skall vara för att en undersökning skall vara obligatorisk sätts, utom i fråga om luftfartsolyckor, tämligen högt så att undersökningsskyldigheten bara skall omfatta de allvarligaste fallen. SHK skall dock ha rätt att, om särskilda skäl föreligger, göra en undersökning också i fråga om händelser som i och för sig är av mindre allvarlig art men som har betydelse från säkerhetssynpunkt. SHK skall vidare ha rätt att delegera en undersökning till någon annan, förutsatt att särskilda skäl inte talar mot en sådan åtgärd. SHK skall få information om inträffade händelser genom underrättelser från tillsynsmyndigheter och från kommuner inom ramen för den kommunala räddningstjänsten.

Sjöförklaring enligt sjölagen (1891:35 s. 1) skall bibehållas i huvudsak oförändrad som instrument för utredning av sjöolyckor. Den enda principiella nyhet som föreslås i propositionen innebär att sjöförklaringens användningsområde skall begränsas när det gäller undersökningar av omständigheter som uteslutande avser sjösäkerheten.

Samma ordning skall gälla för undersökningar av olyckor som inträffar inom luftfart eller sjöfart för militärt eller annat statsändamål som för undersökningar av olyckor i motsvarande civila verksamhet. Huvudansvaret för undersökning av allvarliga olyckor inom offentlig och icke-offentlig verksamhet läggs på SHK som dock skall ha rätt att undersöka även mindre allvarliga olyckor om det finns särskilda skäl därtill.

Behövliga lagbestämmelser om undersökning av alla slags olyckor och andra händelser som har betydelse från säkerhetssynpunkt föreslås föras samman i en enda lag — lag om undersökning av olyckor — om vilken förslag läggs fram i propositionen och vilken skall ersätta bestämmelser i ämnet i luftfartslagen (1957:297) och sjölagen.

Riksdagen föreslås anta i propositionen framlagt förslag till lag om undersökning av olyckor samt förslag till följdändringar i luftfartslagen, sjölagen, lagen (1938:121) om hittegods och sekretesslagen (1980:100). Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

1.2 Propositionens förslag om finansiering av statens haverikommissions verksamhet under budgetåret 1990/91

Till "Statens haverikommission" är i statsbudgeten under sjätte huvudtiteln uppfört ett formellt förslagsanslag på 1 000 kr. För närvarande gäller att luftfartsverket och chefen för flygvapnet betalar kostnaderna för SHK:s verksamhet. Antalet civila och militära haverier och resursåtgången för att utreda haverierna ligger till grund för fördelningen av kostnaderna.

Kostnaderna för sjöfartens haverikommission och katastrofkommis- 1989/90:TU23

sionen har hittills belastat statsbudgeten — via anslag under sjätte resp. fjärde huvudtiteln.

I propositionen förordas att de fasta kostnaderna för det förändrade SHK och de kostnader som föranleds av de särskilda undersökningarna skall bäras av berörda intressenter — luftfarten genom luftfartsverket och chefen för flygvapnet, sjöfarten genom sjöfartsverket samt den spårbundna trafiken genom banverket (järnvägsinspektionen).

För budgetåret 1990/91 föreslås beträfiande sjöfarten att det belopp på 135 000 kr. som har tagits upp under anslagsposten Särskild undersökningskommission vid sjöolyckor m.m. under sjätte huvudtitelns anslag E 1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster övergångsvis under nämnda budgetår skall kunna användas för att täcka en del av SHK;s fasta kostnader. Sjöfartsverket förutsätts skola därutöver täcka övriga kostnader inom ramen för verkets affärsrörelse. För luftfartens del föreslås gällande ordning skola bibehållas. För den spårbundna trafikens del bör enligt propositionen såväl del av de fasta kostnaderna som kostnader för särskilda undersökningar täckas från sjätte huvudtitelns anslag D 5. Järnvägsinspektionen. När det gäller kostnaderna för undersökning av andra olyckor än som har berörts ovan — dvs. olyckor av det slag som hittills har utretts av katastrofkommissionen — bör dessa enligt propositionen täckas från ärde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.

Chefen för kommunikationsdepartementet anmäler att han avser att föreslå regeringen att meddela närmare föreskrifter om kostnadsfördelning m.m. i samband med regleringsbrev.

Riksdagen föreslås godkänna vad som i propositionen har anförts om finansieringen av SHK;s verksamhet under budgetåret 1990/91.

1.3 Motionernas huvudsakliga innehåll

Inte i någon av de tre motionerna i ärendet har man något att erinra mot propositionsförslagen i huvuddrag. Däremot tar man i motionerna upp vissa delfrågor, nämligen frågor om vilka slags olyckor som skall undersökas, om organisationen för undersökningsorganet (statens haverikommission) och om psykiatriskt omhändertagande av dem som har drabbats av katastrofer.

1.4 Utskottets sammanfattande syn på propositionsförslagen

Utskottet vill— såsom chefen för kommunikationsdepartementet har gjort i propositionen — understryka det värde som ligger i att allvarliga olyckor regelmässigt blir föremål för undersökning av ett kvalificerat samhällsorgan som är fristående från den myndighet som har ansvaret för föreskrifter och tillsyn i fråga om den verksamhet inom vilken en allvarlig olycka har inträffat. Ett genomförande av propositionsförslagen gör att vi nu får ett permanent organ som har till uppgift att göra undersökningar från säkerhetssynpunkt även av sådana allvarliga olyckor som inte är luftfarts-, sjö- eller järnvägsolyckor. 1

propositionen nämns som exempel katastrofartade bränder på hotell, 1989/90:TU23 explosioner i industrianläggningar, jordskred, matförgiftningar på ålderdomshem, linbaneolyckor och läckage av giftiga kemikalier ut i naturen. Utskottet vill också framhålla betydelsen av att SHK skall ha rätt att undersöka även händelser av mindre allvarlig art om det finns särskilda skäl till det.

Innan utskottet redovisar sina sammanfattande ställningstaganden till propositionsförslagen behandlar utskottet i det följande de i motionerna upptagna delfrågorna.

2 Olyckor som skall undersökas

2.1 Bakgrund

Begreppet "olyckor" används i förslaget till lag om undersökning av olyckor (i det följande kallad olycksundersökningslagen) i samma bemärkelse som begreppet "olyckshändelser" i räddningstjänstlagen (1986:1102). Enligt proposition 1985/86:170 om räddningstjänstlag, m.m. (s. 62) avses med olyckshändelser plötsligt inträffade händelser som har medfört eller kan befaras medföra skada. Dit räknas, anförs det, händelser som beror på företeelser i naturen eller som inträffar utan människors handlande. Som olyckshändelser räknas också händelser som beror på människors handlande eller underlåtenhet att handla — oberoende av om handlingen eller underlåtenheten är uppsåtlig eller ej. Kravet att det skall vara fråga om en plötsligt inträffad händelse innebär, påpekas det att långsamma och ständigt pågående skeenden såsom sättningar i byggnader och jorderosioner inte räknas som olyckshändelser.

1 2 § första stycket olycksundersökningslagen anges de olika slags olyckor som skall undersökas enligt lagen (luftfartsolyckor, sjöolyckor, järnvägsolyckor och andra allvarliga olyckor) samt kraven på hur allvarliga olyckorna skall vara för att de skall undersökas. I andra stycket i paragrafen anges förutsättningarna för att också tillbud till olyckor som nu sagts skall undersökas. När det gäller "andra allvarliga olyckor" och tillbud till sådana olyckor krävs enligt tredje stycket i paragrafen att undersökningar skall ske endast om sådana är av betydelse från säkerhetssynpunkt.

Regeringen skall enligt 3 § olycksundersökningslagen få föreskriva eller i enskilda fall besluta att en undersökning enligt lagen skall göras också när en olycka eller ett olyckstillbud inte är av sådan allvarlig art som anges i 2 § men en undersökning är påkallad från säkerhetssynpunkt.

1 4 § anges att undersökning enligt lagen skall göras i fråga om händelse som har inträffat i Sverige. I paragrafen meddelas också bestämmelser om undersökning av olyckor som berör utländskt fartyg m.m.

r* Riksdagen 1989/90. 15 saml. Nr 23

2.2 Undersökning av olyckor och tillbud till sådana av hänsyn 1989/90:TU23
till miljön

Av bestämmelser i 2 § olycksundersökningslagen följer bl.a. att olyckor, som har medfört att betydande eller omfattande skador har uppkommit i miljön, skall undersökas enligt lagen.

I motionerna T46 (vpk) och T47 (mp) framförs yrkanden som synes in-ebära att olyckor av miljöhänsyn skall undersökas utöver vad som följet av propositionen. I motion T46 (vpk) föreslås sålunda (yrkande 4) att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om att undersökning även skall göras vid risk för att allvarligare skador skulle ha kunnat uppstå på miljön om olyckan hade fått ett annat förlopp eller om det kan befaras att sådana skador kan komma att uppstå i ett senare skede. I motion T47 (mp) begärs (yrkande 1) att riksdagen skall besluta att undersökning enligt olycksundersökningslagen även skall göras då det finns grundad anledning anta att betydande skada på miljön kan befaras ha uppkommit eller befaras uppkomma i ett senare skede.

Utskottet anser aft erfarenheter från tillämpningen av olycksundersökningslagen bör avvaktas innan man överväger en sådan utökning av undersökningsskyldigheten som förordas i här aktuella motionsförslag. Motionsförslagen avstyrks således.

2.3 Undersökning av vägtrafikolyckor

I alla tre motionerna tas upp frågor om undersökning av vägtrafikolyckor. I motion T48 (fp) begärs sålunda (yrkande 3) förslag om undersökning av olyckor i vägtrafiken enligt riktlinjer som anges i motionen. Motionärerna synes önska en särskild haverikommission för vägtrafikolyckor inom statens haverikommission. I motion T46 (vpk) begärs (yrkande 1) att även allvarliga vägolyckor skall höra till den nya haverikommissionens verksamhetsområde. I motion T47 (mp) begärs (yrkande 2) att en särskild avdelning för vägtrafikolyckor skall inrättas inom statens haverikommission.

När misstanke om brott mot vägtrafikföreskrifter föreligger kommer vägtrafikolyckor liksom nu att undersökas av polisen. Vägtrafikolyckor kommer också liksom nu att undersökas av försäkringsbolag för att förutsättningarna för ersättning från försäkringar m.m. skall klargöras. Genom att noggranna utredningar från polisens, vägverkets och trafik-sakerhetsverkets sida görs av allvarliga trafikolyckor har det i praktiken funnits en haverikommission för vägtrafiken. Inom trafiksäkerhetsverket har man nu påbörjat ett arbete vari man skall förbereda en verksamhet av försökskaraktär som långsiktigt skall syfta till att haveristudier skall utnyttjas som ett reguljärt hjälpmedel i det löpande trafiksäkerhetsarbetet. En redogörelse för detta initiativ inom trafiksäkerhetsverket har nyligen lämnats i utskottets betänkande

1989/90:TU21 (s. 10). Med tanke på det starka behovet av haveriunder- 1989/90:TU23 sökningar framhöll utskottet i betänkandet att det förutsatte att haveriundersökningar skall bli ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet.

Som utskottet har redovisat i det föregående skall — förutom luftfarts-, sjö- och järnvägsolyckor — "andra allvarliga olyckor" undersökas enligt olycksundersökningslagen. Till denna kategori hör vägtrafikolyckor, som således kommer att ligga inom ramen för statens haverikommissions undersökningsuppgift. Av syftet med olycksundersökningslagen följer i princip att endast allvarliga vägtrafikolyckor kan beräknas bli undersökta. Som nämnts möjliggör 3 § i lagen att statens haverikommission kan undersöka även en olycka som inte är så allvarlig som krävs i normalfallet.

Statens haverikommissions organisation bygger för närvarande, och avses även i fortsättningen, bygga på haveriutredare som är fast knutna till kommissionen samt på experter och sakkunniga som vid behov anlitas för de särskilda undersökningarna. Organisationen är således och avses förbli flexibel. Det säger sig också självt att ett organ som skall svara för så vitt skilda undersökningsuppgifter som de som kommer att åvila statens haverikommission kräver en flexibel organisation. Utskottet kan således inte biträda förslag om att kommissionen skall ha en särskild fast organisation för undersökning av vägtrafikolyckor.

Utskottet anser det angeläget att skapa en ordning där haveriundersökningar blir ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet. Noggranna stickprovsundersökningar och sammanställningar av erfarenheter från inträffade olyckor skulle ha stort värde för trafiksäkerhetsarbetet. Vi vet i dag alltför litet om många av riskfaktorerna i trafiken. Det är viktigt att klargöra dessa faktorer för att därigenom bättre kunna förebygga framtida olyckor.

Av angivna skäl är det enligt utskottets mening väsentligt att haveriundersökningar görs i betydligt större utsträckning än vad som nu är fallet. Sådana kan göras av TSV som kommer att inleda en verksamhet av försökskaraktär med det långsiktiga syftet att haveristudier skall utnyttjas som ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet förutsätter vidare att regeringen kommer att utnyttja möjligheten att låta statens haverikommission göra sådana undersökningar av vägtrafikolyckor som är påkallade från säkerhetssynpunkt.

Vad utskottet sålunda har anfört med anledning av här aktuella motionsyrkanden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.4 Undersökning av olyckor inom sjukvården

I motion T48 (fp) begärs (yrkande 1) att undersökningar av de säker-hetsmässiga aspekterna på svåra olyckor inom sjukvården skall ingå i statens haverikommissions uppgifter.

Om en patient i samband med vård eller behandling inom den

offentliga hälso- och sjukvården har drabbats av eller har utsatts för 9

risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom ansvarar varje hälso-

och sjukvårdshuvudman (landstingskommun och kommun utanför 1989/90:TU23

landstingskommun) för att anmälan omedelbart görs till socialstyrelsen — enligt en förordning (1982:772) med bestämmelser om denna anmälningsskyldighet.

Den offentliga hälso- och sjukvården är enligt hälso- och sjukvårdslagen underkastad socialstyrelsens tillsyn och styrelsen har vid utövandet av tillsynen rätt att företa inspektioner. I lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. finns bl.a. bestämmelser om rätt för socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet.

Hälso- och sjukvårdshuvudmännens nämnda anmälningsskyldighet och socialstyrelsens inspektionsrätt beträffande hälso- och sjukvården och dess personal bör enligt utskottets mening vara tillräckligt för att i första hand tillgodose önskemålen bakom motionen. Någon kritik mot nuvarande ordning framförs inte heller av motionärerna. Härtill kommer att bestämmelserna i olycksundersökningslagen om undersökning av "andra allvarliga olyckor" inrymmer möjlighet för statens haverikommission att även undersöka allvarliga olyckor inom sjukvården. Någon särskild åtgärd av riksdagen med anledning av det här aktuella motionsyrkandet synes, därför inte vara påkallad. Motionsyrkandet avstyrks således.

3 Undersökningsorganets (statens haverikommissions) organisation

Statens haverikommissions organisation bygger som nämnts ovan på haveriutredare (för närvarande fyra) som är fast knutna till kommissionen samt på experter och sakkunniga som vid behov anlitas för de särskilda undersökningarna. I propositionen förutskickas att antalet haveriutredare skall utökas med två heltidsanställda samt med två arvodesanställda för tjänstgöring vid behov. Ordningen med att anlita experter och sakkunniga efter behov för de olika undersökningarna avses bibehållas.

I motion T46 (vpk) anförs att det krävs betydligt större personalresurser för den nya statens haverikommission än dem, som anges i propositionen, för att den nya kommissionen skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna begär (yrkande 2) att kommissionens personalresurser skall förstärkas.

Utskottet är inte nu berett att förorda annan förstärkning av statens haverikommissions fasta organisation än den som nämns i propositionen. Erfarenheter från kommissionens verksamhet inom det vidgade undersökningsområdet bör avvaktas. Detta utesluter inte att förstärkning med särskild expertis kan få anlitas när behovet så påkallar, exempelvis vid undersökning av större olyckor eller sådana av speciell karaktär. Motionsyrkandet bör således inte nu föranleda något initiativ av riksdagen. Det avstyrks således.

4 Katastrofpsykiatriskt omhändertagande 1989/90:TU23

4.1 Bakgrund

Hälso- och sjukvårdshuvudmännen har att svara för hälso- och sjukvård vid katastrofer och kriser i fred och under krig och primärkommunerna har motsvarande ansvar för socialtjänst m.m. Det primära ansvaret för räddningstjänst i samband med katastrofer åvilar kommunerna.

Socialstyrelsen har att i sin planerings- och tillsynsverksamhet ta hänsyn till beredskapsaspekter. För att följa utvecklingen inom katastrofområdet, hålla kontakt med myndigheter och organisationer samt ta fram kunskaper av betydelse för katastrofberedskapen inom socialstyrelsens verksamhetsområde med hälso- och sjukvård samt socialtjänst m.m. har inom styrelsen inrättats en socialstyrelsens katastrofkommitté och en katastrofberedskapsorganisation. Denna organisation består av funktionen "socialstyrelsens tjänsteman i beredskap" som i tur och ordning åvilar olika tjänstemän hos styrelsen. Till vägledning för bl.a. hälso- och sjukvårdshuvudmännen vid deras planering av den psykiatriska katastroforganisationen utgav socialstyrelsen år 1987 skriften Underlag för planering av psykiatrisk katastroforganisation (Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:2). En ny skrift i ämnet beräknas komma att utges till hösten. Inom socialstyrelsen håller man också för närvarande på med att ta fram (nya) allmänna råd om hela den medicinska katastrofberedskapen.

4.2 Katastrofpsykiatriskt omhändertagande av drabbade

1 motion T46 (vpk) begärs (yrkande 3) förslag om ett katastrofpsykiatriskt omhändertagande vid allvarligare olyckor och i motion T47 (mp) begärs (yrkande 3) att katastrofpsykiatriskt omhändertagande av drabbade skall ske redan i samband med utredningen av katastrofer.

Betydelsen av katastrofpsykiatriskt omhändertagande av dem som drabbats vid olyckor och katastrofer har alltmer uppmärksammats och utskottet vill för sin del understryka det angelägna med denna form av bistånd till drabbade.

För närvarande är frågor om katastrofpsykiatriskt bistånd föremål för utredning genom den med stöd av ett bemyndigande år 1989 tillkallade utredningen (S 1989:01) om service, stöd och vård till psykiskt störda. Enligt direktiven för utredningsarbetet (dir. 1989:22) skall utredningen bl.a. överväga behovet av specialisering inom den psykiatriska vården i form av särskilda katastrofresurser.

Den år 1987 tillkallade utredningen (Fö 1987:01) om kärnkraftsberedskapen har i sitt år 1989 avgivna betänkande (SOU 1989:86) Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor (s. 152) bl.a. föreslagit att socialstyrelsen skall få i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och andra organ studera förutsättningarna för ett samarbete mellan hälso-och sjukvårdshuvudmännen, kommunerna och kyrkan vid behandling

av psykiska reaktioner och vid andra former av stöd vid personliga 1989/90:TU23

kriser efter allvarliga olyckor. Remisstiden beträfende betänkandet utgår inom kort.

Försvarsutskottet har redan under innevarande riksmöte (bet. 1989/90:FöU2) behandlat och avstyrkt motioner med förslag om åtgärder för att förbättra den katastrofpsykiatriska beredskapen i vårt land. Försvarsutskottet hänvisade till det översynsarbete hos socialstyrelsen som pågår och som redovisats ovan.

Till besvarande av här aktuella motionsyrkanden får även trafikutskottet hänvisa till översynsarbetet samt vidare till upppdraget för utredningen om service, stöd och vård till psykiskt störda. Motionsyrkandena bör således inte föranleda något initiativ av riksdagen utan de kan avslås.

4.3 Utvärdering av katastrofpsykiatriskt omhändertagande

I motion T48 (fp) begärs (yi-kande 2) att statens haverikommission vid undersökning av olyckor skall utvärdera de katastrofpsykiatriska insatser som har gjorts efter olyckorna.

Undersökning enligt olycksundersökningslagen skall när det gäller utvärdering av insatser vid en olycka avse räddningstjänstens insatser. Enligt 6 § skall sålunda syftet med undersökning enligt lagen vara att bl.a. (punkt 3) ge underlag för en bedömning av de insatser som samhällets räddningstjänst har gjort i samband med händelsen och, om det finns skäl därtill, för förbättringar av räddningstjänsten. Utskottet är inte berett att föreslå att statens haverikommission skall ha att — utöver utvärdering av räddningstjänstens insatser — utvärdera det katastrofpsykiatriska omhändertagandet av drabbade vid en olycka. Utvärdering av sådant omhändertagande ligger inom kompetensområdet för socialstyrelsen, som har att svara för tillsynen av hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, och socialstyrelsen kan också vid behov förväntas göra sådan utvärdering. Motionsyrkandet bör således inte föranleda något initiativ från riksdagens sida utan bör avslås.

5 Utformningen av olycksundersökningslagen

Utformningen av förslaget till lag om undersökning av olyckor har inte föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet föreslår att riksdagen antar förslaget.

6 Övriga lagförslag

Propositionens förslag om följdändringar i luftfartslagen m.fl. lagar har inte föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet föreslår att förslagen till lagändringar antas.

7 Finansiering av statens haverikommissions 1989/90:TU23
verksamhet under budgetåret 1990/91

Inte heller vad i propositionen anförs om finanseringen av statens haverikommissions verksamhet under budgetåret 1990/91 har föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som sålunda har anförts.

8 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utökning av undersökningsskyldigheten av miljö
hänsyn

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T46 yrkande 4 och 1989/90:T47 yrkande I,

res. 1 (vpk, mp)

2. beträffande vägtrafikolyckor

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T46 yrkande 1, 1989/90:T47 yrkande 2 och 1989/90:T48 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande olyckor inom sjukvården

att riksdagen avslår motion 1989/90:T48 yrkande 1,

4. beträffande statens haverikommbsions organbation
att riksdagen avslår motion 1989/90:T46 yrkande 2,

res. 2 (vpk)

5. beträffande katastrofpsykiatrbkt omhändertagande

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T46 yrkande 3 och 1989/90:T47 yrkande 3,

6. beträffande utvärdering av katastrofpsykiatrbkt omhänderta
gande

att riksdagen avslår motion 1989/90:T48 yrkande 2,

7. beträffande förslaget till lag om undersökning av olyckor

att riksdagen antar det i proposition 1989/90:104 framlagda förslaget till lag om undersökning av olyckor,

8. beträffiinde övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

b) lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l),

c) lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods,

d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

9. beträffande finansiering av statens haverikommbsions verk
samhet 1990191

att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om finansieringen av statens haverikommissions verksamhet under budgetåret 1990/91.

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp), Yngve Wernersson (s) och Tom Heyman (m).

Reservationer

1. Utökning av undersökningsskyldigheten av miljöhänsyn (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i båda motionerna finns i propositionen inte något förslag om att olyckor med risk för allvarliga miljöskador skall undersökas. En olycka som inte har medfört att skador i miljön har uppkommit kan likväl vara sådan att skador kan uppkomma i miljön i ett senare skede eller skulle ha kunnat uppkomma om olyckan hade fått ett annat förlopp. Intresset att få närmare kunskap om händelseförloppet vid och orsaken till en sådan olycka är med tanke på att vi numera på alla sätt måste försöka undvika sådant som belastar vår miljö lika stort som om olyckan direkt hade medfört en skada i miljön. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till sådan komplettering av olycksundersökningslagen som avses i motionsyrkandena.

Vad utskottet sålunda har anfört om utökning av undersökningsskyldigheten av miljöhänsyn bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utökning av undersökningsskyldigheten av miljöhänsyn

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T46 yrkande 4 och 1989/90:T47 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Statens haverikommissions organisation (mom. 4) 1989/90:TU23

Viola Claesson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet är ense med motionärerna om att det krävs betydligt större personalresurser hos statens haverikommission för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett mer tillfredsställande sätt än de personalresurser som i propositionen förutsätts tillkomma. Fullgoda expertkunskaper måste knytas till varje område, inom vilket kommissionen kommer att företa olycksundersökningar. Regeringen bör i samband med förslag om tilläggsbudget till statsbudgeten återkomma till riksdagen med förslag om eller redogörelse för hur kommissionen bör förstärkas.

Vad utskottet sålunda har anfört om statens haverikommissions organisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande statens haverikommbsions organbation att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T46 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag i989/90:TU23

1 Förslag till ''"S"

Lag om undersökning av olyckor

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag innehåller föreskrifter om undersökning från säkerhets
synpunkt av olyckor och tillbud till olyckor.

Olyckor som skall undersökas

2 § Olyckorskallundersökasenligt denna lag, om de är av sådan allvarlig
art som anges i det följande, nämligen

1. luftfartsolyckor: Olyckor vid användningen av luftfartyg som har
medfört att

a) någon har avlidit eller blivit allvarligt skadad,

b) luftfartyget eller egendom som inte transporteras med luftfartyget har fått betydande skador eller omfattande skador har uppkommit i miljön, eller

c) luftfartyget är oåtkomligt eller har försvunnit under flygning och inte har kunnat återfinnas,

2. sjöolyckor: Olyckor vid användningen av handelsfartyg, fiskefartyg
eller statsfartyg som har medfört att

a) flera människor har avlidit eller blivit allvarligt skadade,

b) fartyget eller egendom som inte transporteras med fartyget har fått omfattande skador eller omfattande skador har uppkommit i miljön, eller

c) fartyget har försvunnit eller har övergetts i sjön,

3. järnvägsolyckor: Olyckor vid järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägs
drift som har medfört att

a) flera människor har avlidit eller blivit allvarligt skadade, eller

b) spårfordon, späranläggningar eller egendom som inte transporteras med spårfordonet har fått omfattande skador eller omfattande skador har uppkommit i miljön,

4. andra allvarliga olyckor: Andra olyckor än som avses i 1 — 3, om de har
medfört att

a) flera människor har avlidit eller blivit allvarligt skadade, eller

b) omfattande skador har uppkommit på egendom eller i miljön. Tillbud till olyckor som avses i första stycket skall undersökas enligt

denna lag, om tillbudet inneburit allvarlig fara for att en olycka skulle inträffa eller om tillbudet tyder på ett väsentligt fel hos luftfartyget, fartyget, spårfordonet eller spåranläggningen eller på andra väsentliga brister i säkerhetshänseende.

Olyckor som avses i första stycket 4 och tillbud till sådana olyckor skall undersökas endast om en undersökning är av betydelse från säkerhetssynpunkt.

3 § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall besluta att en undersökning enligt denna lag skall göras också när en olycka eller ett olyckstillbud inte är av sådan allvarlig art som anges i 2 § men en undersökning ändå är påkallad från säkerhetssynpunkt.

4 § Undersökning enligt denna lag skall göras i fråga om händelser som

har inträffat i Sverige. Om en sådan händelse berör ett utländskt fartyg, får 16

undersökning enligt denna lag dock göras endast om det finns särskilda 1989/90:TU23

skäl och fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium. Bilaga

Undersökning enligt denna lag av en händelse som berör ett svenskt fartyg eller luftfartyg skall göras även när händelsen har inträffat utomlands, om annat inte följer av en internationell överenskommelse som har biträtts av Sverige.

Vem som skall göra undersökningen

5 § Undersökning enligt denna lag skall göras av den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen får föreskriva att myndigheten får överlåta åt någon annan att göra undersökningen.

Undersökningens syfte

6 § Syftet med en undersökning enligt denna lag skall vara att

1. så långt som möjligt klarlägga såväl händelseförloppet och orsaken till händelsen som skador och effekter i övrigt,

2. ge underlag for beslut om åtgärder som har som mål att förebygga en upprepning av händelsen eller att begränsa effekten av liknande händelser,

3. ge underlag for en bedömning av de insatser som samhällets räddningstjänst har gjort i samband med händelsen och, om det finns skäl därtill, for förbättringar av räddningstjänsten.

Undersökningens genomförande

7 § Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag skall, iden
mån det är praktiskt genomförbart, underrätta dem som kan vara berörda
av händelsen och ge dem tillfälle att yttra sig. Dessa har rätt att närvara vid
undersökning på olycksplatsen och vid utredningsarbetet i övrigt, om det
kan ske utan men for utredningen.

Vid tillämpningen av första stycket skall dock alltid iakttas de bestämmelser om medverkan vid undersökningar som finns i internationella överenskommelser som har biträtts av Sverige.

8 § En undersökning enligt denna lag skall genomföras i samråd med
den som enligt 23 kap. rättegångsbalken leder förundersökning av det
inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds får polismyndigheten eller annan myndighet som regeringen bestämmer avspärra område, ta hand om egendom eller vidta annan liknande åtgärd, om det behövs fÖr att säkerställa utredningen och åtgärden inte kan uppskjutas.

9 § Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får hålla
förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse fÖr utred
ningen. Myndigheten får också granska handlingar eller föremål som kan
antas vara av sådan betydelse.

Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet som gör undersökningen begära att polismyndigheten lämnar den hjälp som behövs vid utredninger. För polismyndighetens utredning gäller bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.

Den myndighet som gör undersökningen har rätt att få tillträde till 17

platsen fÖr händelsen. Om tillträde vägras, får polismyndigheten lämna 1989/90:TU23

den hjälp som behövs. Bilaga

10 § Den myndighet som gör undersökningen får begära att vittnen eller sakkunniga hörs vid domstol eller att någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller föremål. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt inom vars område händelsen har inträffat eller den berörda personen vistas. Rätten skall hålla förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder inte möter. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling.

Förbud att rubba egendom

11 § Om det har inträffat en olycka eller en annan händelse som undersöks enligt denna lag, får egendom som kan antas vara av betydelse for undersökningen inte rubbas utan tillstånd av polismyndigheten eller den myndighet som undersöker händelsen.

Detta gäller inte, om egendomen rubbas fÖr att rädda människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga skäl därtill.

Tillvaratagen egendom

12 § Den som har tagit till vara egendom som avses i 11 § första stycket skall genast anmäla det till polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detsamma gäller den som, efter en händelse som berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken och som undersöks enligt denna lag, har tagit till vara egendom som har transporterats med det luftfartyg, fartyg eller spårfordon som berörs av händelsen eller egendom som hör till luftfartyget, fartyget, spårfordonet eller tiW den spåranläggning som berörs av händelsen. Om det behövs, får myndigheten ta hand om egendomen.

Ansvar m.m.

13 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 11 eller 12 § döms till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. 1 ringa fall skall dock inte dömas till straff.

14 § Beslut enligt 8§ andra stycket, 11 eller 12 § får överklagas hos kammarrätten.

15 § Regeringen får i fråga om kommunal räddningstjänst föreskriva att kommunen skall underrätta den myndighet som avses i 5 § första stycket om en händelse som skall undersökas enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

5 kap.

8§ Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att fartyget får betydande skada eller att egendom som inte transporteras med fartyget får betydande skada, skall befälhavaren rapportera det inträffade. Han skall också rapportera, när det har funnits någon allvarlig fara fÖr att en sådan olycka skulle inträffa eller när något har hänt som tyder på ett väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra dessa skyldigheter, skall fartygets ägare eller brukare göra det.

Om befälhavaren inte kan fullgöra dessa skyldigheter, skall fartygets ägare eller brukare göra det. Agaren eller brukaren skall rapportera om ett fartyg har forsvunnit under jlyg-ning och inte har kunnat återfinnas.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får begränsa underrättelseskyldigheten och får besluta att den skall gälla också for medlemmar av besättningen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får begränsa underrättelseskyldigheten och får besluta att den skall gälla också for medlemmar av besättningen. Regeringen får föreskriva att rapportering av händelser som är av betydelse för luftfartens säkerhet skall ske också i andra fall än som anges i första och andra styckena.

11 kap.

7§

Till böter döms den som

1. uppsåtligen lämnar oriktiga
uppgifter i ett ärende, som rör inne
hav av certifikat eller behörighets
bevis eller frågan om annan behö
righet, eller vid prov, kontroller el
ler annan tillsyn över behörigheten,

2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 20 § första och andra styckena eller 6 kap. 15 § andra stycket första meningen,

3. bryter mot 8 kap. 4 a § eller mot 4 b § första stycket eller andra stycket första meningen, eller

4. utför passagerartransporter
utan att det i biljetter eller stan
dardvillkor finns föreskrivna utfäs
telser enligt vad som anges i 9 kap.
22 § första stycket.

Till böter döms den som

2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 20 § första och andra styckena eller 6 kap. 15 § andra stycket första meningen,

3. bryter mot 8 kap. 4 a § eller mot 4 b § första stycket eller andra stycket första meningen,

4. utför passagerartransporter
utan att det i biljetter eller stan
dardvillkor finns föreskrivna utfäs
telser enligt vad som anges i 9 kap.
22 § första stycket, eller

5. bryter mot 11 kap. 13 §.

Till böter döms också den som i andra fall än som anges i 1 och 2 §§ försummar någon skyldighet enligt 1 —6 eller 8 kap.

15 kap. 1§

Befölhavare på handelsfartyg eller fiskefartyg skall ofördröjligen avgiva skriftlig rapport till sjöfartsverket

1. när någon i samband med far
tygets drift har eller kan antagas
hava avlidit eller erhållit svår
kroppsskada;

2. när någon ombordanställd i
annat fall har eller kan antagas
hava avlidit eller erhållit svår
kroppskada;

3. när någon i annat fall än som avses under I och 2 har eller kan antagas hava drunknat från fartyget eller avlidit ombord och begravts i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller kan antagas hava inträffat ombord;

5. när fartyget stött samman med annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget övergivits i sjön;

7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydenhet har eller kan antagas hava uppkommit på fartyget eller lasten eller på egendom utanför fartyget; eller

8. när förskjutning av någon betydenhet inträffat i lasten.

Befälhavare på fartyg skall vidare avgiva rapport till sjöfartsverket, när i anledning av händelse som inträffat eller kan antagas hava inträffat i samband med fartygets drift verket påfordrar det eller sjöförklaring skall avgivas enligt 302 §.

Befälhavaren på ett svenskt handelsfartyg, fiskefartyg eller statsfartyg skall ofördröjligen rapportera till behörig myndighet

1. när någon i samband med far
tygets drift har eller kan antas ha
avlidit eller erhållit svår kroppsska
da;

2. när någon ombordanställd i
annat fall har eller kan antas ha
avlidit eller erhållit svår kroppska
da;

3. när någon i annat fall än som avses under 1 och 2 har eller kan antas ha drunknat från fartyget eller avlidit ombord och begravts i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller kan antas ha inträffat ombord;

5. när fartyget har stött samman med ett annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget har övergetts i sjön;

7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydenhet har eller kan antas ha uppkommit på fartyget eller lasten eller på egendom utanför fartyget; eller

8. när förskjutning av någon betydenhet har inträffat i lasten.

Regeringen får föreskriva att rapportering av händelser som är av betydelse för sjösäkerheten skall ske också i andra fall än som anges i första stycket.

Föreslagen lydelse

Befälhavaren på fartyg skall rapportera till sjöfartsverket när i anledning av händelse som har eller kan antas ha inträffat i samband med fartygets drift sjöförklaring skall avges enligt 302 §.

Nuvarande lydelse

Rapporten, som upprättas enligt formulär som fastställes av sjöjarls-verket, skall Innehålla utförlig redogörelse för händelsen och de omständigheter som kunna tjäna till ledning för bedömandet av dess or-.mker. Den skall upptaga fullständig avskrift av vad som antecknats om händelsen i Jhrtygets dagböcker och kladdar till dem.

Bestämmelser om sjöförklaring och befälhavares åligganden därvid meddelas i 12 kap.

Tolfte kapitlet

Om dagböcker, sjöförklaring och Om dagböcker, sjöförklaring, an-
besiktning nan undersökning av sjöolyckor och

besiktning

1989/90:TU23 Bilaga

Sjöförklaring skall äga rum fÖr svenskt handelsfartyg eller fiskefartyg

1. när någon, medan fartyget var på väg, i samband med fartygets drift har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

2. när i annat fall i samband med fartygets drift någon ombordanställd eller annan som medföljer fartyget har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

3. när någon som avlidit ombord begravts i sjön;

4. när allvariig förgiftning har eller kan antagas hava inträffat ombord;

5. när fartyget stött samman med annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget försvunnit eller övergivils i sjön;

7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydenhet har eller kan antagas hava uppkommit antingen på fartyget eller, medan fartyget var på väg, på egendom utanför fartyget; eller

8. när brand, explosion eller förskjutning av någon betydenhet inträffat i lasten.

Sjöförklaring skall äga rum for svenskt handelsfartyg eller fiskefartyg

1. när någon, medan fartyget var på väg, i samband med fartygets drift har eller kan antas ha avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

2. när i annat fall i samband med fartygets drift någon ombordanställd eller annan som medföljer fartyget har eller kan antas ha avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

3. när någon som avlidit ombord //flr begravts i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller kan antas ha inträffat ombord;

5. när fartyget har stött samman med ett annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget har försvunnit q\-\eT övergetts i sjön;

7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydenhet har eller kan anlas ha uppkommit antingen på fartyget eller, medan fartyget var på väg, på egendom utanför fartyget; eller

8. när brand, explosion eller förskjutning av någon betydenhet har inträffat i lasten.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1989/90:TU23

Bilaga
Bestämmelser om undantag här- Bestämmelser om undantag här-

ifrån i vissa fall meddelas i 308 § ifrån i vissa fall meddelas i 308 § tredje stycket samt / 312 och 314 §§. tredje stycket och 312'.

302 f

Sjöförklaring skall vidare äga   Sjöförklaring skall vidare äga
rum för svenskt fartyg, när i anled-                                         rum för svenskt fartyg, när i anled
ning av händelse som har eller kan                                          ning av händelse som har eller kan
antagas hava inträffat i samband                                            antas ha inträffat i samband med
med fartygets drift sjöfartsverket                                            fartygets drift sjöfartsverket förord
förordnar därom eller befälhavaren                                           nar därom eller befälhavaren eller
eller redaren finner det påkallat. redaren finner det påkallat. Det-
Detsamma gäller när lastägare eller                                          samma gäller när lastägare eller
lastförsäkringsgivare i annat fall än                                          lastförsäkringsgivare i annat fall än
som avses i 308 § tredje stycket el-                                        som avses i 308 § tredje stycket el
ler i 314 § begär det för att vinna                                           ler i 312 § andra stycket begär det
upplysning om orsaken till skada av                                         för att vinna upplysning om orsa-
någon betydenhet på godset, vilken                                        ken till skada av någon betydenhet
har eller kan antagas hava uppkom-                                        på godset, vilken har eller kan antas
mit i samband med fartygets drift.                                           ha uppkommit i samband med far
tygets drift.

Förordnar sjöfartsverket, att sjöförklaring skall äga rum, skall underrättelse därom tillställas befälhavaren eller redaren. Hos endera av dem skall lastägares eller lastförsäkringsgivares begäran om sjöförklaring göras.

312§ Om tillfredsställande utredning angående händelse som avses i 301 § är eller kan väntas bliva tillgänglig i annan ordning, kan sjöfartsverket medgiva, att sjöförklaring enligt nämnda lagrum underlåtes eller att den upp-skjutes i avbidan på sådan utredning.

Regeringen får föreskriva att sjöförklaring enligt 301 § kan underlåtas, om sjöolyckan eller händelsen är eller skall bli föremål för en undersökning som avses i 315 a§.

Regeringen får föreskriva inskränkningar i sjöfartsverkets rätt enligt 302 § första stycket, 308 § tredje stycket, 311 § och 313 § andra stycket att förordna om sjöförklaring ifall då sjöolyckan eller händelsen är eller skall bli jöremål för en undersökning som avses i 315 a §.

313§ För fartyg hemmahörande i Danmark, Finland eller Norge skall rätten hålla sjöförklaring när befälhavaren eller redaren eller behörig myndighet i fartygets hemland finner det påkallat. För annat utländskt fartyg hålles i sådant fall sjöförklaring, om skäl äro därtill.

4 Förslag till 1989/90:TU23

Lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1938:121) om hittegods skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§*

Beträffande fynd som har sam- Beträffande fynd som har sam
band med luftfartsolycka skall iakt- band med olycka eller händelse som
tagas vad i 11 kap. 13 § luftfarts- avses i lagen (1990:000) om under
lagen stadgas. sökning av olyckor skall iakttas vad

som föreskrivs i 12 § nämnda lag.

I den mån i särskilda författningar meddelats föreskrifter angående sådant som tillvaratages å fortskaflfningsmedel i allmän trafik eller inom område som hör till företag för sådan trafik, skall vad sålunda stadgats lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den I juli 1990.

25 ' Senaste lydelse 1957:298.

Sekretess gäller i ärende om utredning av fartygs sammanstötning med annat fartyg för uppgift som angår sammanstötningen och härrör från det fartyg som ärendet avser, om fartygets befälhavare eller redare begär det. Sekretess gäller dock inte, om sjöförklaring eller annan sådan undersökning beträffande båda fartygen sker samtidigt. Sekretess gäller inte heller, om sådan undersökning beträffande det andra fartyget har ägt rum förut eller tillgång annars finns till motsvarande uppgift rörande det andra fartyget.

Sekretess gäller i ärende om utredning av fartygs sammanstötning med annat fartyg eller av lillhud till sådan händelse för uppgift som angår sammanstötningen eller tillbudet och härrör från det fartyg som ärendet avser, om fartygets befälhavare eller redare begär det. Sekretess gäller dock inte, om sjöförklaring eller annan sådan undersökning beträffande båda fartygen sker samtidigt. Sekretess gäller inte heller, om sådan undersökning beträffande det andra fartyget har ägt rum förut eller tillgång annars finns till motsvarande uppgift rörande det andra fartyget.

Handläggs ärende som anges i första stycket vid annan myndighet än domstol, tillämpas 12 kap. 3 § första stycket hos den myndigheten.

Sammanfattning ....................................................... ........... 1

Propositionen ......................................................... 2

Motionerna .............................................................. 2

Bakgrund ................................................................. 3

Nuvarande ordning för undersökning av olyckor ..... 3

Utredningsförslag m.m. om ordningen för undersökning av

olyckor......................................................................... 4

Ubkottet .................................................................. 4

1 Propositionens och motionernas huvudsakliga innehåll

m.m............................................................................. ........... 4

1.1 Propositionens förslag om en gemensam ordning för undersökning från säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor ...................................................................... 4

1.2 Propositionens förslag om finansiering av statens haverikommissions verksamhet under budgetåret

1990/91...................................................................... 5

1.3 Motionernas huvudsakliga innehåll........................ 6

1.4 Utskottets sammanfattande syn på propositionsförslagen 6

2 Olyckor som skall undersökas.................................. 7

2.1 Bakgrund ............................................................. 7

2.2 Undersökning av olyckor och tillbud till sådana av

hänsyn till miljön......................................................... ........... 8

2.3 Undersökning av vägtrafikolyckor.......................... ........... 8

2.4 Undersökning av olyckor inom sjukvården............. ........... 9

3 Undersökningsorganets (statens haverikommissions) organisation 10

4 Katastrofpsykiatriskt omhändertagande ................ 11

4.1 Bakgrund ............................................................ 11

4.2 Katastrofpsykiatriskt omhändertagande av drabbade . 11

4.3 Utvärdering av katastrofpsykiatriskt omhänderta
gande ....................................................................... 12

5 Utformningen av olycksundersökningslagen .......... ......... 12

6 Övriga lagförslag...................................................... ......... 12

7 Finansiering av statens haverikommissions verksamhet

under budgetåret 1990/91......................................... 13

8 Hemställan ............................................................ 13

Reservationer ........................................................... 14

Bilaga

Lagförslagen............................................................... ......... 16