Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU23

Undersökning av olyckor

1989/90

TU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlas i proposition 1989/90:104 framlagt förslag om
en gemensam ordning för undersökning från säkerhetssynpunkt av alla
slags allvarliga olyckor, vare sig de har inträffat inom luftfarten, inom
sjöfarten, i järnvägstrafik eller i annan verksamhet.

Ett fristående organ föreslås få ansvaret för sådana undersökningar
och samtidigt rätten att undersöka också händelser av mindre allvarlig
art om det finns särskilda skäl till det.

Statens haverikommission, som nu har ansvaret för undersökning av
allvarliga luftfartsolyckor, förutsätts bli det fristående utredningsorganet
i den nya ordningen.

Bestämmelser om den föreslagna ordningen för undersökning av
olyckor föreslås bli intagna i en ny lag om undersökning av olyckor,
som skall ersätta nuvarande bestämmelser i luftfartslagen (1957:297)
och sjölagen (1891:35 s. 1). Följdändringar föreslås i dessa lagar liksom
i lagen (1938:121) om hittegods och i sekretesslagen (1980:100). Den
nya lagstiftningen m.m. föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Förslag läggs också fram om finansieringen av statens haverikommissions
verksamhet under budgetåret 1990/91.

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av motionsyrkanden
föreslår utskottet ett tillkännagivande beträffande undersökning
av vägtrafikolyckor. Utskottet föreslår att motionsyrkandena i
övrigt avslås.

Till betänkandet har fogats två reservationer, nämligen av vpk-ledamoten
och mp-ledamoten i fråga om utökning av undersökningsskyldigheten
av miljöhänsyn (res. 1) samt av vpk-ledamoten i fråga om
statens haverikommissions organisation (res. 2).

1 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 23

Propositionen

1989/90: TU23

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition
1989/90:104 att riksdagen
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om undersökning av olyckor,

2. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

3. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

4. lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods och

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

dels godkänner vad i propositionen har anförts om finansieringen
av statens haverikommissions verksamhet under budgetåret 1990/91.
Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Lagförslagen under 2—5 har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet. Samtliga lagförslag har granskats av lagrådet.
Chefen för kommunikationsdepartementet har i ärendet också samrått
med chefen för försvarsdepartementet.

Motionerna

1989/90:T46 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att även allvarliga vägolyckor skall höra till
den nya haverikommissionens verksamhetsområde,

2. att riksdagen beslutar att haverikommissionens resurser förstärks i
enlighet med motionens förslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett katastrofpsykiatriskt
omhändertagande vid allvarligare olyckor,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan vidgning av
lagen att undersökning även skall göras vid risk för att allvarligare
skador skulle ha kunnat uppstå på miljön om olyckan fått ett annat
förlopp eller om det kan befaras att sådana skador kan komma att
uppstå i ett senare skede.

1989/90:T47 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att undersökning enligt lagen om undersökning
av olyckor även skall göras då det finns grundad anledning anta
att betydande skada på miljön kan befaras ha uppkommit eller befåras
uppkomma i ett senare skede,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utvidgad statens
haverikommission med en särskild avdelning för vägtrafikolyckor enligt
med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om katastrofpsykiatriskt
omhändertagande i samband med allvarligare olyckor och katastrofer.

1989/90:T48 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svåra olyckor i sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i 1989/90:TU23
motionen anförts om katastrofpsykiatriskt omhändertagande,

3. att riksdagen hos regeringen begär kompletterande förslag om
undersökning av olyckor i vägtrafiken enligt de riktlinjer som angetts i
motionen.

Bakgrund

Nuvarande ordning för undersökning av olyckor

Officiella undersökningar av olyckor görs genom polisens försorg när
misstanke om brott föreligger. Privata undersökningar av olyckor görs
exempelvis genom försäkringsbolag, när frågor om försäkringsersättningar
till följd av olyckor har aktualiserats.

Officiella undersökningar av olyckor inom sjöfarten och luftfarten som
är inriktade på säkerhetsfrågor skall göras av särskilda organ enligt
sjölagstiftningen resp. luftfartslagstiftningen. Föreskrifter om undersökning
av järnvägsolyckor finns i förordningen (1988:707) med instruktion
för banverket.

För undersökning av sjöolyckor finns således tre särskilda officiella
former, nämligen sjöförklaring, undersökning genom särskild undersökningskommission
samt undersökning genom sjöfartsverket.

Undersökning av luftfartsolyckor sker genom statens haverikommission
samt genom luftfartsverket och verkets luftfartsinspektion.

Undersökning av järnvägsolyckor görs av den vid banverket inrättade
järnvägsinspektionen.

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen år 1981 tillkallade chefen
för dåvarande kommundepartementet kommittén (Kn 1981:02) för
undersökning av allvarliga olyckor, utom sjöfarts- och luftfartsolyckor,
samt tillbud till sådana händelser (dir. 1981:12). Kommittén, som
vanligen benämns katastrofkommissionen, hade fram till dess den år
1986 avgav nedannämnda utredningsförslag inlett drygt 20 olycksundersökningar
avseende bl.a. bränder, gasexplosioner, tågolyckor.

I uppgifterna för de tillsynsmyndigheter som finns för att tillse efterlevnaden
av lagstiftningen på olika områden ingår ofta att utreda
olyckor inom respektive område. Syftet med sådana undersökningar är
därvid i regel att få underlag för åtgärder för att förhindra en upprepning
av olyckorna. Detta gäller bl.a. arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
inom arbetsmiljöområdet, kemikalieinspektionen och
länsstyrelserna inom miljöområdet och sprängämnesinspektionen när
det gäller sprängningsolyckor.

1* Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 23

Utredningsförslag m.m. om ordningen för
undersökning av olyckor

Efter att ha upprättat 21 utredningsrapporter avseende allvarliga
olyckshändelser avgav katastrofkommissionen i juni 1986 betänkandet
(Ds Fö 1986:3) Statens katastrofkommission. 1 betänkandet föreslog
kommissionen att dess verksamhet skulle permanentas genom inrättande
av en ny statens katastrofkommission och kommissionen lade fram
förslag till en lag om undersökning av allvarliga olyckshändelser.

År 1986 avgav en av chefen för kommunikationsdepartementet
tillkallad särskild utredare betänkandet (Ds K 1986:2) Haveriutredningar
med förslag om en gemensam ordning för haveriundersökningar
inom luftfarten och sjöfarten. Enligt förslaget skulle statens haverikommission
ha huvudansvaret för undersökningar av såväl luftfartsolyckor
som sjöolyckor.

1 en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds 1988:75)

— Järnvägars skadeståndsansvar. Utredning om järnvägsolyckor —
lades år 1988 fram förslag till bl.a. nya regler för undersökning av
järnvägsolyckor. De nya reglerna föreslogs bli upptagna i ett nytt
kapitel i järnvägstrafiklagen (1985:192).

Nu nämnda utredningsförslag m.m. har remissbehandlats.

På grundval av utredningsförslagen upprättades inom kommunikationsdepartementet
förslag till lag om undersökning av allvarliga olyckor,
m.m. samt förslag till viss följdlagstiftning. Häröver har lagrådet
yttrat sig i februari 1990.

Utskottet

1 Propositionens och motionernas huvudsakliga
innehåll m.m.

1.1 Propositionens förslag om en gemensam ordning för
undersökning från säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga
olyckor

På grundval av ovannämnda utredningsförslag m.m. föreslås i propositionen
att allvarliga sjöolyckor skall utredas i samma ordning som
allvarliga luftfartsolyckor, med statens haverikommission (SHK) som
huvudansvarig för undersökningarna. Sjöfartens haverikommission,
som nu kan tillsättas av regeringen för undersökning av särskilt svåra
sjöolyckor föreslås bli avskaffad.

Samma ordning skall enligt propositionen gälla för undersökning
från säkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor, vare sig det är
fråga om luftfartsolyckor, sjöolyckor, järnvägsolyckor eller andra
olyckor. Även huvudansvaret för undersökningar av olyckor inom
andra områden än sjöfart och luftfart skall läggas på SHK, som
förutsätts fa viss personalförstärkning.

1989/90:TU23

Undersökningarna av allvarliga olyckor skall, liksom undersökningar
av tillbud till sådana händelser, vara inriktade på de säkerhetsmässiga
aspekterna.

SHK skall ha skyldighet att undersöka alla slags allvarliga olyckor
och tillbud till sådana händelser. Kraven på hur allvarlig en olycka
skall vara för att en undersökning skall vara obligatorisk sätts, utom i
fråga om luftfartsolyckor, tämligen högt så att undersökningsskyldigheten
bara skall omfatta de allvarligaste fallen. SHK skall dock ha rätt
att, om särskilda skäl föreligger, göra en undersökning också i fråga
om händelser som i och för sig är av mindre allvarlig art men som har
betydelse från säkerhetssynpunkt. SHK skall vidare ha rätt att delegera
en undersökning till någon annan, förutsatt att särskilda skäl inte talar
mot en sådan åtgärd. SHK skall få information om inträffade händelser
genom underrättelser från tillsynsmyndigheter och från kommuner
inom ramen för den kommunala räddningstjänsten.

Sjöförklaring enligt sjölagen (1891:35 s. 1) skall bibehållas i huvudsak
oförändrad som instrument för utredning av sjöolyckor. Den enda
principiella nyhet som föreslås i propositionen innebär att sjöförklaringens
användningsområde skall begränsas när det gäller undersökningar
av omständigheter som uteslutande avser sjösäkerheten.

Samma ordning skall gälla för undersökningar av olyckor som
inträffar inom luftfart eller sjöfart för militärt eller annat statsändamål
som för undersökningar av olyckor i motsvarande civila verksamhet.
Huvudansvaret för undersökning av allvarliga olyckor inom offentlig
och icke-offentlig verksamhet läggs på SHK som dock skall ha rätt att
undersöka även mindre allvarliga olyckor om det finns särskilda skäl
därtill.

Behövliga lagbestämmelser om undersökning av alla slags olyckor
och andra händelser som har betydelse från säkerhetssynpunkt föreslås
föras samman i en enda lag — lag om undersökning av olyckor — om
vilken förslag läggs fram i propositionen och vilken skall ersätta
bestämmelser i ämnet i luftfartslagen (1957:297) och sjölagen.

Riksdagen föreslås anta i propositionen framlagt förslag till lag om
undersökning av olyckor samt förslag till följdändringar i luftfartslagen,
sjölagen, lagen (1938:121) om hittegods och sekretesslagen
(1980:100). Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 juli 1990.

1.2 Propositionens förslag om finansiering av statens
haverikommissions verksamhet under budgetåret 1990/91

Till "Statens haverikommission" är i statsbudgeten under sjätte huvudtiteln
uppfört ett formellt förslagsanslag på 1 000 kr. För närvarande
gäller att luftfartsverket och chefen för flygvapnet betalar kostnaderna
för SHK:s verksamhet. Antalet civila och militära haverier och resursåtgången
för att utreda haverierna ligger till grund för fördelningen av
kostnaderna.

1989/90:TU23

Kostnaderna för sjöfartens haverikommission och katastrofkommissionen
har hittills belastat statsbudgeten — via anslag under sjätte resp.
fjärde huvudtiteln.

I propositionen förordas att de fasta kostnaderna för det förändrade
SHK och de kostnader som föranleds av de särskilda undersökningarna
skall bäras av berörda intressenter — luftfarten genom luftfartsverket
och chefen för flygvapnet, sjöfarten genom sjöfartsverket samt den
spårbundna trafiken genom banverket (järnvägsinspektionen).

För budgetåret 1990/91 föreslås beträffande sjöfarten att det belopp
på 135 000 kr. som har tagits upp under anslagsposten Särskild
undersökningskommission vid sjöolyckor m.m. under sjätte huvudtitelns
anslag E 1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster övergångsvis
under nämnda budgetår skall kunna användas för att täcka en
del av SHK:s fasta kostnader. Sjöfartsverket förutsätts skola därutöver
täcka övriga kostnader inom ramen för verkets affärsrörelse. För
luftfartens del föreslås gällande ordning skola bibehållas. För den
spårbundna trafikens del bör enligt propositionen såväl del av de fasta
kostnaderna som kostnader för särskilda undersökningar täckas från
sjätte huvudtitelns anslag D 5. Järnvägsinspektionen. När det gäller
kostnaderna för undersökning av andra olyckor än som har berörts
ovan — dvs. olyckor av det slag som hittills har utretts av katastrofkommissionen
— bör dessa enligt propositionen täckas från fjärde
huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.

Chefen för kommunikationsdepartementet anmäler att han avser att
föreslå regeringen att meddela närmare föreskrifter om kostnadsfördelning
m.m. i samband med regleringsbrev.

Riksdagen föreslås godkänna vad som i propositionen har anförts
om finansieringen av SHK:s verksamhet under budgetåret 1990/91.

1.3 Motionernas huvudsakliga innehåll

Inte i någon av de tre motionerna i ärendet har man något att erinra
mot propositionsförslagen i huvuddrag. Däremot tar man i motionerna
upp vissa delfrågor, nämligen frågor om vilka slags olyckor som skall
undersökas, om organisationen för undersökningsorganet (statens haverikommission)
och om psykiatriskt omhändertagande av dem som har
drabbats av katastrofer.

1.4 Utskottets sammanfattande syn på propositionsförslagen

Utskottet vill— såsom chefen för kommunikationsdepartementet har
gjort i propositionen — understryka det värde som ligger i att allvarliga
olyckor regelmässigt blir föremål för undersökning av ett kvalificerat
samhällsorgan som är fristående från den myndighet som har
ansvaret för föreskrifter och tillsyn i fråga om den verksamhet inom
vilken en allvarlig olycka har inträffat. Ett genomförande av propositionsförslagen
gör att vi nu får ett permanent organ som har till
uppgift att göra undersökningar från säkerhetssynpunkt även av sådana
allvarliga olyckor som inte är luftfarts-, sjö- eller järnvägsolyckor. I

1989/90:TU23

propositionen nämns som exempel katastrofartade bränder på hotell,
explosioner i industrianläggningar, jordskred, matförgiftningar på ålderdomshem,
linbaneolyckor och läckage av giftiga kemikalier ut i
naturen. Utskottet vill också framhålla betydelsen av att SHK skall ha
rätt att undersöka även händelser av mindre allvarlig art om det finns
särskilda skäl till det.

Innan utskottet redovisar sina sammanfattande ställningstaganden till
propositionsförslagen behandlar utskottet i det följande de i motionerna
upptagna delfrågorna.

2 Olyckor som skall undersökas

2.1 Bakgrund

Begreppet "olyckor" används i förslaget till lag om undersökning av
olyckor (i det följande kallad olycksundersökningslagen) i samma
bemärkelse som begreppet "olyckshändelser" i räddningstjänstlagen
(1986:1102). Enligt proposition 1985/86:170 om räddningstjänstlag,
m.m. (s. 62) avses med olyckshändelser plötsligt inträffade händelser
som har medfört eller kan befaras medföra skada. Dit räknas, anförs
det, händelser som beror på företeelser i naturen eller som inträffar
utan människors handlande. Som olyckshändelser räknas också händelser
som beror på människors handlande eller underlåtenhet att
handla — oberoende av om handlingen eller underlåtenheten är
uppsåtlig eller ej. Kravet att det skall vara fråga om en plötsligt
inträffed händelse innebär, påpekas det att långsamma och ständigt
pågående skeenden såsom sättningar i byggnader och jorderosioner
inte räknas som olyckshändelser.

1 2 § första stycket olycksundersökningslagen anges de olika slags
olyckor som skall undersökas enligt lagen (luftfartsolyckor, sjöolyckor,
järnvägsolyckor och andra allvarliga olyckor) samt kraven på hur
allvarliga olyckorna skall vara för att de skall undersökas. I andra
stycket i paragrafen anges förutsättningarna för att också tillbud till
olyckor som nu sagts skall undersökas. När det gäller "andra allvarliga
olyckor" och tillbud till sådana olyckor krävs enligt tredje stycket i
paragrafen att undersökningar skall ske endast om sådana är av betydelse
från säkerhetssynpunkt.

Regeringen skall enligt 3 § olycksundersökningslagen fa föreskriva
eller i enskilda fall besluta att en undersökning enligt lagen skall göras
också när en olycka eller ett olyckstillbud inte är av sådan allvarlig art
som anges i 2 § men en undersökning är påkallad från säkerhetssynpunkt.

I 4 § anges att undersökning enligt lagen skall göras i fråga om
händelse som har inträffat i Sverige. I paragrafen meddelas också
bestämmelser om undersökning av olyckor som berör utländskt fartyg
m.m.

1989/90:TU23

1** Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 23

2.2 Undersökning av olyckor och tillbud till sådana av hänsyn
till miljön

Av bestämmelser i 2 § olycksundersökningslagen följer bl.a. att olyckor,
som har medfört att betydande eller omfattande skador har uppkommit
i miljön, skall undersökas enligt lagen.

I motionerna T46 (vpk) och T47 (mp) framförs yrkanden som synes
innebära att olyckor av miljöhänsyn skall undersökas utöver vad som
foljei av propositionen. I motion T46 (vpk) föreslås sålunda (yrkande
4) att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om att undersökning
även skall göras vid risk för att allvarligare skador skulle ha
kunnat uppstå på miljön om olyckan hade fått ett annat förlopp eller
om det kan befaras att sådana skador kan komma att uppstå i ett
senare skede. I motion T47 (mp) begärs (yrkande 1) att riksdagen skall
besluta att undersökning enligt olycksundersökningslagen även skall
göras då det finns grundad anledning anta att betydande skada på
miljön kan befaras ha uppkommit eller befaras uppkomma i ett senare
skede.

Utskottet anser att erfarenheter från tillämpningen av olycksundersökningslagen
bör avvaktas innan man överväger en sådan utökning av
undersökningsskyldigheten som förordas i här aktuella motionsförslag.
Motionsförslagen avstyrks således.

2.3 Undersökning av vägtrafikolyckor

I alla tre motionerna tas upp frågor om undersökning av vägtrafikolyckor.
I motion T48 (fp) begärs sålunda (yrkande 3) förslag om
undersökning av olyckor i vägtrafiken enligt riktlinjer som anges i
motionen. Motionärerna synes önska en särskild haverikommission för
vägtrafikolyckor inom statens haverikommission. I motion T46 (vpk)
begärs (yrkande 1) att även allvarliga vägolyckor skall höra till den nya
haverikommissionens verksamhetsområde. I motion T47 (mp) begärs
(yrkande 2) att en särskild avdelning för vägtrafikolyckor skall inrättas
inom statens haverikommission.

När misstanke om brott mot vägtrafikföreskrifter föreligger kommer
vägtrafikolyckor liksom nu att undersökas av polisen. Vägtrafikolyckor
kommer också liksom nu att undersökas av försäkringsbolag för att
förutsättningarna för ersättning från försäkringar m.m. skall klargöras.
Genom att noggranna utredningar från polisens, vägverkets och trafiksäkerhetsverkets
sida görs av allvarliga trafikolyckor har det i praktiken
funnits en haverikommission för vägtrafiken. Inom trafiksäkerhetsverket
har man nu påbörjat ett arbete vari man skall förbereda en
verksamhet av försökskaraktär som långsiktigt skall syfta till att haveristudier
skall utnyttjas som ett reguljärt hjälpmedel i det löpande
trafiksäkerhetsarbetet. En redogörelse för detta initiativ inom trafiksäkerhetsverket
har nyligen lämnats i utskottets betänkande

1989/90:TU23

1989/90:TU21 (s. 10). Med tanke på det starka behovet av haveriundersökningar
framhöll utskottet i betänkandet att det förutsatte att haveriundersökningar
skall bli ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet.

Som utskottet har redovisat i det föregående skall — förutom
luftfarts-, sjö- och järn vägso lyckor — "andra allvarliga olyckor" undersökas
enligt olycksundersökningslagen. Till denna kategori hör vägtrafikolyckor,
som således kommer att ligga inom ramen för statens
haverikommissions undersökningsuppgift. Av syftet med olycksundersökningslagen
följer i princip att endast allvarliga vägtrafikolyckor kan
beräknas bli undersökta. Som nämnts möjliggör 3 § i lagen att statens
haverikommission kan undersöka även en olycka som inte är så
allvarlig som krävs i normalfallet.

Statens haverikommissions organisation bygger för närvarande, och
avses även i fortsättningen, bygga på haveriutredare som är fest knutna
till kommissionen samt på experter och sakkunniga som vid behov
anlitas för de särskilda undersökningarna. Organisationen är således
och avses förbli flexibel. Det säger sig också självt att ett organ som
skall svara för så vitt skilda undersökningsuppgifter som de som
kommer att åvila statens haverikommission kräver en flexibel organisation.
Utskottet kan således inte biträda förslag om att kommissionen
skall ha en särskild fest organisation för undersökning av vägtrafikolyckor.

Utskottet anser det angeläget att skapa en ordning där haveriundersökningar
blir ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet. Noggranna
stickprovsundersökningar och sammanställningar av erfarenheter från
inträffade olyckor skulle ha stort värde för trafiksäkerhetsarbetet. Vi
vet i dag alltför litet om många av riskfaktorerna i trafiken. Det är
viktigt att klargöra dessa faktorer för att därigenom bättre kunna
förebygga framtida olyckor.

Av angivna skäl är det enligt utskottets mening väsentligt att haveriundersökningar
görs i betydligt större utsträckning än vad som nu är
fallet. Sådana kan göras av TSV som kommer att inleda en verksamhet
av försökskaraktär med det långsiktiga syftet att haveristudier skall
utnyttjas som ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet
förutsätter vidare att regeringen kommer att utnyttja möjligheten att
låta statens haverikommission göra sådana undersökningar av vägtrafikolyckor
som är påkallade från säkerhetssynpunkt.

Vad utskottet sålunda har anfört med anledning av här aktuella
motionsyrkanden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

2.4 Undersökning av olyckor inom sjukvården

I motion T48 (fp) begärs (yrkande 1) att undersökningar av de säkerhetsmässiga
aspekterna på svåra olyckor inom sjukvården skall ingå i
statens haverikommissions uppgifter.

Om en patient i samband med vård eiler behandling inom den
offentliga hälso- och sjukvården har drabbats av eller har utsatts för
risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom ansvarar varje hälso -

1989/90:TU23

och sjukvårdshuvudman (landstingskommun och kommun utanför
landstingskommun) för att anmälan omedelbart görs till socialstyrelsen

— enligt en förordning (1982:772) med bestämmelser om denna anmälningsskyldighet.

Den offentliga hälso- och sjukvården är enligt hälso- och sjukvårdslagen
underkastad socialstyrelsens tillsyn och styrelsen har vid utövandet
av tillsynen rätt att företa inspektioner. I lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. finns bl.a. bestämmelser om
rätt för socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar att inspektera
hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet.

Hälso- och sjukvårdshuvudmännens nämnda anmälningsskyldighet
och socialstyrelsens inspektionsrätt beträffande hälso- och sjukvården
och dess personal bör enligt utskottets mening vara tillräckligt för att i
första hand tillgodose önskemålen bakom motionen. Någon kritik mot
nuvarande ordning framförs inte heller av motionärerna. Härtill kommer
att bestämmelserna i olycksundersökningslagen om undersökning
av "andra allvarliga olyckor" inrymmer möjlighet för statens haverikommission
att även undersöka allvarliga olyckor inom sjukvården.
Någon särskild åtgärd av riksdagen med anledning av det här aktuella
motionsyrkandet synes därför inte vara påkallad. Motionsyrkandet
avstyrks således.

3 Undersökningsorganets (statens haverikommissions)
organisation

Statens haverikommissions organisation bygger som nämnts ovan på
haveriutredare (för närvarande fyra) som är fast knutna till kommissionen
samt på experter och sakkunniga som vid behov anlitas för de
särskilda undersökningarna. I propositionen förutskickas att antalet
haveriutredare skall utökas med två heltidsanställda samt med två
arvodesanställda för tjänstgöring vid behov. Ordningen med att anlita
experter och sakkunniga efter behov för de olika undersökningarna
avses bibehållas.

I motion T46 (vpk) anförs att det krävs betydligt större personalresurser
för den nya statens haverikommission än dem, som anges i propositionen,
för att den nya kommissionen skall kunna fullgöra sina
uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna begär (yrkande 2)
att kommissionens personalresurser skall förstärkas.

Utskottet är inte nu berett att förorda annan förstärkning av statens
haverikommissions fasta organisation än den som nämns i propositionen.
Erfarenheter från kommissionens verksamhet inom det vidgade
undersökningsområdet bör avvaktas. Detta utesluter inte att förstärkning
med särskild expertis kan fa anlitas när behovet så påkallar,
exempelvis vid undersökning av större olyckor eller sådana av speciell
karaktär. Motionsyrkandet bör således inte nu föranleda något initiativ
av riksdagen. Det avstyrks således.

1989/90:TU23

4 Katastrofpsykiatriskt omhändertagande

1989/90:TU23

4.1 Bakgrund

Hälso- och sjukvårdshuvudmännen har att svara för hälso- och sjukvård
vid katastrofer och kriser i fred och under krig och primärkommunerna
har motsvarande ansvar för socialtjänst m.m. Det primära
ansvaret för räddningstjänst i samband med katastrofer åvilar kommunerna.

Socialstyrelsen har att i sin planerings- och tillsynsverksamhet ta
hänsyn till beredskapsaspekter. För att följa utvecklingen inom katastrofområdet,
hålla kontakt med myndigheter och organisationer samt
ta fram kunskaper av betydelse för katastrofberedskapen inom socialstyrelsens
verksamhetsområde med hälso- och sjukvård samt socialtjänst
m.m. har inom styrelsen inrättats en socialstyrelsens katastrofkommitté
och en katastrofberedskapsorganisation. Denna organisation
består av funktionen “socialstyrelsens tjänsteman i beredskap" som i
tur och ordning åvilar olika tjänstemän hos styrelsen. Till vägledning
för bl.a. hälso- och sjukvårdshuvudmännen vid deras planering av den
psykiatriska katastroforganisationen utgav socialstyrelsen år 1987 skriften
Underlag för planering av psykiatrisk katastroforganisation (Allmänna
råd från socialstyrelsen 1987:2). En ny skrift i ämnet beräknas
komma att utges till hösten. Inom socialstyrelsen håller man också för
närvarande på med att ta fram (nya) allmänna råd om hela den
medicinska katastrofberedskapen.

4.2 Katastrofpsykiatriskt omhändertagande av drabbade

I motion T46 (vpk) begärs (yrkande 3) förslag om ett katastrofpsykiatriskt
omhändertagande vid allvarligare olyckor och i motion T47
(mp) begärs (yrkande 3) att katastrofpsykiatriskt omhändertagande av
drabbade skall ske redan i samband med utredningen av katastrofer.

Betydelsen av katastrofpsykiatriskt omhändertagande av dem som drabbats
vid olyckor och katastrofer har alltmer uppmärksammats och
utskottet vill för sin del understryka det angelägna med denna form av
bistånd till drabbade.

För närvarande är frågor om katastrofpsykiatriskt bistånd föremål
för utredning genom den med stöd av ett bemyndigande år 1989
tillkallade utredningen (S 1989:01) om service, stöd och vård till
psykiskt störda. Enligt direktiven för utredningsarbetet (dir. 1989:22)
skall utredningen bl.a. överväga behovet av specialisering inom den
psykiatriska vården i form av särskilda katastrofresurser.

Den år 1987 tillkallade utredningen (Fö 1987:01) om kärnkraftsberedskapen
har i sitt år 1989 avgivna betänkande (SOU 1989:86) Samhällets
åtgärder mot allvarliga olyckor (s. 152) bl.a. föreslagit att socialstyrelsen
skall la i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och
andra organ studera förutsättningarna för ett samarbete mellan hälsooch
sjukvårdshuvudmännen, kommunerna och kyrkan vid behandling

av psykiska reaktioner och vid andra former av stöd vid personliga
kriser efter allvarliga olyckor. Remisstiden beträffande betänkandet
utgår inom kort.

Försvarsutskottet har redan under innevarande riksmöte (bet.
1989/90:FöU2) behandlat och avstyrkt motioner med förslag om åtgärder
för att förbättra den katastrofpsykiatriska beredskapen i vårt land.
Försvarsutskottet hänvisade till det översynsarbete hos socialstyrelsen
som pågår och som redovisats ovan.

Till besvarande av här aktuella motionsyrkanden får även trafikutskottet
hänvisa till översynsarbetet samt vidare till upppdraget för
utredningen om service, stöd och vård till psykiskt störda. Motionsyrkandena
bör således inte föranleda något initiativ av riksdagen utan
de kan avslås.

4.3 Utvärdering av katastrofpsykiatriskt omhändertagande

I motion T48 (fp) begärs (yrkande 2) att statens haverikommission vid
undersökning av olyckor skall utvärdera de katastrofpsykiatriska insatser
som har gjorts efter olyckorna.

Undersökning enligt olycksundersökningslagen skall när det gäller
utvärdering av insatser vid en olycka avse räddningstjänstens insatser.
Enligt 6 § skall sålunda syftet med undersökning enligt lagen vara att
bl.a. (punkt 3) ge underlag för en bedömning av de insatser som
samhällets räddningstjänst har gjort i samband med händelsen och, om
det finns skäl därtill, för förbättringar av räddningstjänsten. Utskottet
är inte berett att föreslå att statens haverikommission skall ha att —
utöver utvärdering av räddningstjänstens insatser — utvärdera det
katastrofpsykiatriska omhändertagandet av drabbade vid en olycka.
Utvärdering av sådant omhändertagande ligger inom kompetensområdet
för socialstyrelsen, som har att svara för tillsynen av hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten, och socialstyrelsen kan också vid behov
förväntas göra sådan utvärdering. Motionsyrkandet bör således inte
föranleda något initiativ från riksdagens sida utan bör avslås.

5 Utformningen av olycksundersökningslagen

Utformningen av förslaget till lag om undersökning av olyckor har
inte föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet föreslår att
riksdagen antar förslaget.

6 Övriga lagförslag

Propositionens förslag om följdändringar i luftfartslagen m.fl. lagar har
inte föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet föreslår att
förslagen till lagändringar antas.

1989/90:TU23

7 Finansiering av statens haverikommissions
verksamhet under budgetåret 1990/91

Inte heller vad i propositionen anförs om finanseringen av statens
haverikommissions verksamhet under budgetåret 1990/91 har föranlett
någon erinran från utskottets sida. Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner vad som sålunda har anförts.

8 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utökning av undersökningsskyldigheten av miljöhänsyn att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:T46 yrkande 4 och
1989/90:T47 yrkande 1,

res. 1 (vpk, mp)

2. beträffande vägtrafikolyckor

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T46 yrkande
1, 1989/90:T47 yrkande 2 och 1989/90:T48 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande olyckor inom sjukvården

att riksdagen avslår motion 1989/90:T48 yrkande 1,

4. beträffande statens haverikommissions organisation
att riksdagen avslår motion 1989/90:T46 yrkande 2,

res. 2 (vpk)

5. beträffande katastrofpsykiatriskt omhändertagande

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T46 yrkande 3 och
1989/90:T47 yrkande 3,

6. beträffande utvärdering av katastrofpsykiatriskt omhändertagande att

riksdagen avslår motion 1989/90:T48 yrkande 2,

7. beträffande förslaget till lag om undersökning av olyckor

att riksdagen antar det i proposition 1989/90:104 framlagda
förslaget till lag om undersökning av olyckor,

8. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

b) lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l),

c) lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods,

d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

9. beträffande finansiering av statens haverikommissions verksamhet
1990191

att riksdagen godkänner vad i propositionen har anförts om
finansieringen av statens haverikommissions verksamhet under
budgetåret 1990/91.

1989/90:TU23

Stockholm den 24 april 1990
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s),
Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove
Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp),
Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp), Yngve
Wernersson (s) och Tom Heyman (m).

Reservationer

1. Utökning av undersökningsskyldigheten av
miljöhänsyn (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i båda motionerna finns i propositionen inte något
förslag om att olyckor med risk för allvarliga miljöskador skall undersökas.
En olycka som inte har medfört att skador i miljön har
uppkommit kan likväl vara sådan att skador kan uppkomma i miljön i
ett senare skede eller skulle ha kunnat uppkomma om olyckan hade
fatt ett annat förlopp. Intresset att få närmare kunskap om händelseförloppet
vid och orsaken till en sådan olycka är med tanke på att vi
numera på alla sätt måste försöka undvika sådant som belastar vår
miljö lika stort som om olyckan direkt hade medfört en skada i
miljön. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag
till sådan komplettering av olycksundersökningslagen som avses i
motionsyrkandena.

Vad utskottet sålunda har anfört om utökning av undersökningsskyldigheten
av miljöhänsyn bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utökning av undersökningsskyldigheten av miljöhänsyn att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T46 yrkande 4
och 1989/90:T47 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. Statens haverikommissions organisation (mom. 4)

Viola Claesson (vpk.) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet är" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

Utskottet är ense med motionärerna om att det krävs betydligt större
personalresurser hos statens haverikommission för att den skall kunna
fullgöra sina uppgifter på ett mer tillfredsställande sätt än de personalresurser
som i propositionen förutsätts tillkomma. Fullgoda expertkunskaper
måste knytas till varje område, inom vilket kommissionen
kommer att företa olycksundersökningar. Regeringen bör i samband
med förslag om tilläggsbudget till statsbudgeten återkomma till riksdagen
med förslag om eller redogörelse för hur kommissionen bör
förstärkas.

Vad utskottet sålunda har anfört om statens haverikommissions
organisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statens haverikommissions organisation
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T46 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:TU23

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

1989/90:TU23

Bilaga

Lag om undersökning av olyckor
Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag innehåller föreskrifter om undersökning från säkerhetssynpunkt
av olyckor och tillbud till olyckor.

Olyckor som skall undersökas

2 § Olyckor skall undersökas enligt denna lag, om de är av sådan allvarlig
art som anges i det följande, nämligen

1. luftfartsolyckor: Olyckor vid användningen av luftfartyg som har
medfört att

a) någon har avlidit eller blivit allvarligt skadad,

b) luftfartyget eller egendom som inte transporteras med luftfartyget har
fått betydande skador eller omfattande skador har uppkommit i miljön, eller

c) luftfartyget är oåtkomligt eller har försvunnit under flygning och inte
har kunnat återfinnas,

2. sjöolyckor: Olyckor vid användningen av handelsfartyg, fiskefartyg
eller statsfartyg som har medfört att

a) flera människor har avlidit eller blivit allvarligt skadade,

b) fartyget eller egendom som inte transporteras med fartyget har fått
omfattande skador eller omfattande skador har uppkommit i miljön, eller

c) fartyget har försvunnit eller har övergetts i sjön,

3. järnvägsolyckor: Olyckor vid järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägsdrift
som har medfört att

a) flera människor har avlidit eller blivit allvarligt skadade, eller

b) spårfordon, späranläggningar eller egendom som inte transporteras
med spårfordonet har fått omfattande skador eller omfattande skador har
uppkommit i miljön,

4. andra allvarliga olyckor: Andra olyckor än som avses i 1 — 3, om de har
medfört att

a) flera människor har avlidit eller blivit allvarligt skadade, eller

b) omfattande skador har uppkommit på egendom eller i miljön.

Tillbud till olyckor som avses i första stycket skall undersökas enligt

denna lag, om tillbudet inneburit allvarlig fara för att en olycka skulle
inträffa eller om tillbudet tyder på ett väsentligt fel hos luftfartyget, fartyget,
spårfordonet eller spåranläggningen eller på andra väsentliga brister i
säkerhetshänseende.

Olyckor som avses i första stycket 4 och tillbud till sådana olyckor skall
undersökas endast om en undersökning är av betydelse från säkerhetssynpunkt.

3 § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall besluta att en undersökning
enligt denna lag skall göras också när en olycka eller ett olyckstillbud
inte är av sådan allvarlig art som anges i 2 § men en undersökning ändå är
påkallad från säkerhetssynpunkt.

4 § Undersökning enligt denna lag skall göras i fråga om händelser som

har inträffat i Sverige. Om en sådan händelse berör ett utländskt fartyg, får 16

undersökning enligt denna lag dock göras endast om det finns särskilda
skäl och fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium.

Undersökning enligt denna lag av en händelse som berör ett svenskt
fartyg eller luftfartyg skall göras även när händelsen har inträffat utomlands,
om annat inte foijer av en internationell överenskommelse som har
biträtts av Sverige.

Vern som skall göra undersökningen

5 § Undersökning enligt denna lag skall göras av den myndighet som
regeringen bestämmer.

Regeringen får föreskriva att myndigheten får överlåta åt någon annan
att göra undersökningen.

Undersökningens syfte

6 § Syftet med en undersökning enligt denna lag skall vara att

1. så långt som möjligt klarlägga såväl händelseförloppet och orsaken till
händelsen som skador och efTekter i övrigt,

2. ge underlag för beslut om åtgärder som har som mål att förebygga en
upprepning av händelsen eller att begränsa effekten av liknande händelser,

3. ge underlag för en bedömning av de insatser som samhällets räddningstjänst
har gjort i samband med händelsen och, om det finns skäl
därtill, för förbättringar av räddningstjänsten.

Undersökningens genomförande

7 § Den myndighet som gören undersökning enligt denna lagskall, i den
mån det är praktiskt genomförbart, underrätta dem som kan vara berörda
av händelsen och ge dem tillfälle att yttra sig. Dessa har rätt att närvara vid
undersökning på olycksplatsen och vid utredningsarbetet i övrigt, om det
kan ske utan men för utredningen.

Vid tillämpningen av första stycket skall dock alltid iakttas de bestämmelser
om medverkan vid undersökningar som finns i internationella
överenskommelser som har biträtts av Sverige.

8 § En undersökning enligt denna lag skall genomföras i samråd med
den som enligt 23 kap. rättegångsbalken leder förundersökning av det
inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds får polismyndigheten eller
annan myndighet som regeringen bestämmer avspärra område, ta hand om
egendom eller vidta annan liknande åtgärd, om det behövs för att säkerställa
utredningen och åtgärden inte kan uppskjutas.

9 § Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får hålla
förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen.
Myndigheten får också granska handlingar eller föremål som kan
antas vara av sådan betydelse.

Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet som
gör undersökningen begära att polismyndigheten lämnar den hjälp som
behövs vid utredninger. För polismyndighetens utredning gäller bestämmelserna
om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken i tillämpliga
delar.

Den myndighet som gör undersökningen har rätt att få tillträde till

1989/90:TU23

Bilaga

platsen för händelsen. Om tillträde vägras, får polismyndigheten lämna
den hjälp som behövs.

10 § Den myndighet som gör undersökningen får begära att vittnen eller
sakkunniga hörs vid domstol eller att någon föreläggs att tillhandahålla
handlingar eller föremål. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt
inom vars område händelsen har inträffat eller den berörda personen vistas.
Rätten skall hålla förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder inte
möter. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling.

Förbud att rubba egendom

11 § Om det har inträffat en olycka eller en annan händelse som
undersöks enligt denna lag, får egendom som kan antas vara av betydelse
för undersökningen inte rubbas utan tillstånd av polismyndigheten eller
den myndighet som undersöker händelsen.

Detta gäller inte, om egendomen rubbas för att rädda människoliv eller
om det i övrigt finns synnerliga skäl därtill.

Tillvaratagen egendom

12 § Den som har tagit till vara egendom som avses i 11 § första stycket
skall genast anmäla det till polismyndigheten eller den myndighet som
undersöker olyckan. Detsamma gäller den som, efter en händelse som
berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken och som undersöks enligt
denna lag, har tagit till vara egendom som har transporterats med det
luftfartyg, fartyg eller spårfordon som berörs av händelsen eller egendom
som hör till luftfartyget, fartyget, spårfordonet eller till den spåranläggning
som berörs av händelsen. Om det behövs, får myndigheten ta hand om
egendomen.

Ansvar m.m.

13 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 11 eller 12 §
döms till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. I
ringa fall skall dock inte dömas till straff.

14 § Beslut enligt 8§ andra stycket, 11 eller 12 § får överklagas hos
kammarrätten.

15 § Regeringen får i fråga om kommunal räddningstjänst föreskriva att
kommunen skall underrätta den myndighet som avses i 5 § första stycket
om en händelse som skall undersökas enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:TU23

Bilaga

2 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

1989/90:TU23

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957:297)'
dels att 11 kap. 8 och 10 — 13 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 8 §, 11 kap. 7 §, 13 kap. 3 § och 15 kap. 1 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.
8§

Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och
medför olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att
fartyget får betydande skada eller att egendom som inte transporteras med
fartyget får betydande skada, skall befälhavaren rapportera det inträffade.
Han skall också rapportera, när det har funnits någon allvarlig fara för att
en sådan olycka skulle inträffa eller när något har hänt som tyder på ett
väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra
dessa skyldigheter, skall fartygets
ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får begränsa
underrättelseskyldigheten och får
besluta att den skall gälla också för
medlemmar av besättningen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra
dessa skyldigheter, skall fartygets
ägare eller brukare göra det. Ägaren
eller brukaren skall rapportera om
ett fartyg har försvunnit under flygning
och inte har kunnat återfinnas.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får begränsa
underrättelseskyldigheten och får
besluta att den skall gälla också för
medlemmar av besättningen. Regeringen
får föreskriva att rapportering
av händelser som är av betydelse
för luftfartens säkerhet skall ske
också i andra fall än som anges i
första och andra styckena.

11 kap.

7§

Inträffar det en olycka vid användningen
av ett luftfartyg och
medför olyckan att någon avlider,
att någon blir allvarligt skadad, att
fartyget får betydande skador, att
egendom som inte transporteras
med fartyget får betydande skador
eller att fartyget är oåtkomligt, skall
det göras en undersökning om olyckan,
dess orsaker och de uppkomna
skadorna.

Om undersökning från säkerhetssynpunkt
av luftfartsolyckor och
andra händelser som berör luftfarten
finns bestämmelser i lagen
(1990:000) om undersökning av
olyckor.

' Lagen omtryckt 1986:166.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Detsamma gäller, om det har funnits
någon allvarlig fara för att en
sådan olycka skulle inträffa, om något
har hänt som tyder på ett väsentligt
fel hos luftfartyget eller markorganisationen
eller om ett fartyg har
försvunnit under flygning och inte
har kunnat återfinnas.

13 kap.
3§

Till böter döms den sorn

1. uppsåtligen lämnar oriktiga
uppgifter i ett ärende, som rör innehav
av certifikat eller behörighetsbevis
eller frågan om annan behörighet,
eller vid prov, kontroller eller
annan tillsyn över behörigheten,

2. bryter mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 4 kap. 20 §
första och andra styckena eller 6
kap. 15 § andra stycket första meningen,

3. bryter mot 8 kap. 4 a § eller
mot 4 b § första stycket eller andra
stycket första meningen,

4. utför passagerartransporter
utan att det i biljetter eller standardvillkor
finns föreskrivna utfästelser
enligt vad som anges i 9 kap.

22 § första stycket, eller

5. bryter mot 11 kap. 13 §.

Till böter döms också den som i andra fall än som anges i 1 och 2 §§
försummar någon skyldighet enligt 1 —6 eller 8 kap.

Till böter döms den som

2. bryter mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 4 kap. 20 §
första och andra styckena eller 6
kap. 15 § andra stycket första meningen,

3. bryter mot 8 kap. 4 a § eller
mot 4 b § första stycket eller andra
stycket första meningen, eller

4. utför passagerartransporter
utan att det i biljetter eller standardvillkor
finns föreskrivna utfästelser
enligt vad som anges i 9 kap.
22 § första stycket.

15 kap.
1§

Bestämmelserna i 6 kap. 15 §, 9
kap., 10 kap. 3 § samt 11 kap. 2 §
första och tredje styckena och 13 §
gäller även i fråga om luftfart med
svenska militära luftfartyg och i
fråga om den militära markorganisationen.

Bestämmelserna i 5 kap. 8 §, 6
kap. 15 §, 9 kap., 10 kap. 3 § samt

11 kap. 2 § första och tredje styckena
och 7 § gäller även i fråga om
luftfart med svenska militära luftfartyg
och i fråga om den militära
markorganisationen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar i övrigt
föreskrifter för den militära luftfarten och markorganisationen i de ämnen
som anges i första avdelningen och som inte gäller förhållandet mellan
enskilda eller annars måste meddelas i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:TU23

Bilaga

3 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

1989/90:TU23

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891:35 s. 1 )2
dels att 314 § skall upphöra att gälla,

dels att 70, 301, 302, 312, 313 och 315 §§ samt rubriken till 12 kap. skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 315 a §, och närmast före
denna paragraf en ny rubrik, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse
70 §

Nuvarande lydelse

Befälhavare på handelsfartyg eller
fiskefartyg skall ofördröjligen
avgiva skriftlig rapport till sjöfartsverket 1.

när någon i samband med fartygets
drift har eller kan antagas
hava avlidit eller erhållit svår
kroppsskada;

2. när någon ombordanställd i
annat fall har eller kan antagas
hava avlidit eller erhållit svår
kroppskada;

3. när någon i annat fall än som
avses under 1 och 2 har eller kan
antagas hava drunknat från fartyget
eller avlidit ombord och begravts
i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller
kan antagas hava inträffat ombord; 5.

när fartyget stött samman med
annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget övergivits i sjön;

7. när i samband med fartygets
drift skada av någon betydenhet
har eller kan antagas hava uppkommit
på fartyget eller lasten eller på
egendom utanför fartyget; eller

8. när förskjutning av någon betydenhet
inträffat i lasten.

Befälhavare på fartyg skall vidare
avgiva rapport till sjöfartsverket, när
i anledning av händelse som inträffat
eller kan antagas hava inträffat i
samband med fartygets drift verket
påfordrar det eller sjöförklaring
skall avgivas enligt 302 §.

Befälhavaren på ett svenskt handelsfartyg,
fiskefartyg eller statsfartyg
skall ofördröjligen rapportera
till behörig myndighet

1. när någon i samband med fartygets
drift har eller kan antas ha
avlidit eller erhållit svår kroppsskada; 2.

när någon ombordanställd i
annat fall har eller kan antas ha
avlidit eller erhållit svår kroppskada; 3.

när någon i annat fall än som
avses under 1 och 2 har eller kan
antas ha drunknat från fartyget eller
avlidit ombord och begravts i
sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller
kan antas ha inträffat ombord;

5. när fartyget har stött samman
med ett annat fartyg eller stött på
grund;

6. när fartyget har övergetts i
sjön;

7. när i samband med fartygets
drift skada av någon betydenhet
har eller kan antas ha uppkommit
på fartyget eller lasten eller på egendom
utanför fartyget; eller

8. när förskjutning av någon betydenhet
har inträfTat i lasten.

Regeringen får föreskriva att rapportering
av händelser som är av betydelse
för sjösäkerheten skall ske
också i andra fall än som anges i
första stycket.

2 Lagen omtryckt 1985:176.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Befälhavaren på fartyg skall rapportera
till sjöfartsverket när i anledning
av händelse som har eller
kan antas ha inträffat i samband
med fartygets drift sjöförklaring
skall avges enligt 302 §.

Rapporten, som upprättas enligt
formulär som fastställes av sjöfartsverket,
skal! innehålla utförlig redogörelse
för händelsen och de omständigheter
som kunna tjäna till
ledning för bedömandet av dess orsaker.
Den skall upptaga fullständig
avskrift av vad som antecknats om
händelsen i fartygets dagböcker och
kladdar till dem.

Bestämmelser om sjöförklaring och befälhavares åligganden därvid
meddelas i 12 kap.

Tolfte kapitlet

Om dagböcker, sjöförklaring och Om dagböcker, sjöförklaring, anbesiktning
nan undersökning av sjöolyckor och

besiktning

301 §3

Sjöförklaring skall äga rum för
svenskt handelsfartyg eller fiskefartyg 1.

när någon, medan fartyget var
på väg, i samband med fartygets
drift har eller kan antagas hava avlidit
eller erhållit svår kroppsskada;

2. när i annat fall i samband med
fartygets drift någon ombordanställd
eller annan som medföljer
fartyget har eller kan antagas hava
avlidit eller erhållit svår kroppsskada; 3.

när någon som avlidit ombord
begravts i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller
kan antagas hava inträffat ombord; 5.

när fartyget stött samman med
annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget försvunnit eller
övergivits i sjön;

7. när i samband med fartygets
drift skada av någon betydenhet
har eller kan antagas hava uppkommit
antingen på fartyget eller, medan
fartyget var på väg, på egendom
utanför fartyget; eller

8. när brand, explosion eller förskjutning
av någon betydenhet inträffat
i lasten.

Sjöförklaring skall äga rum för
svenskt handelsfartyg eller fiskefartyg 1.

när någon, medan fartyget var
på väg, i samband med fartygets
drift har eller kan antas ha avlidit
eller erhållit svår kroppsskada;

2. när i annat fall i samband med
fartygets drift någon ombordanställd
eller annan som medföljer
fartyget har eller kan antas ha avlidit
eller erhållit svår kroppsskada;

3. när någon som avlidit ombord
har begravts i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller
kan antas ha inträffat ombord;

5. när fartyget har stött samman
med ett annat fartyg eller stött på
grund;

6. när fartyget har försvunnit eller
övergetts i sjön;

7. när i samband med fartygets
drift skada av någon betydenhet
har eller kan antas ha uppkommit
antingen på fartyget eller, medan
fartyget var på väg, på egendom
utanför fartyget; eller

8. när brand, explosion eller förskjutning
av någon betydenhet har
inträffat i lasten.

1989/90:TU23

Bilaga

3 Senaste lydelse 1986:297.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelser om undantag här- Bestämmelser om undantag härifrån
i vissa fall meddelas i 308 § ifrån i vissa fall meddelas i 308 §

tredje stycket samt i 312 och 314 §§. tredje stycket och 312 §.

302 §4

Sjöförklaring skall vidare äga
rum för svenskt fartyg, när i anledning
av händelse som har eller kan
antagas hava inträffat i samband
med fartygets drift sjöfartsverket
förordnar därom eller befälhavaren
eller redaren finnér det påkallat.
Detsamma gäller när lastägare eller
lastförsäkringsgivare i annat fall än
som avses i 308 § tredje stycket eller
i 314 § begär det för att vinna
upplysning om orsaken till skada av
någon betydenhet på godset, vilken
har eller kan antagas hava uppkommit
i samband med fartygets drift.

Sjöförklaring skall vidare äga
rum för svenskt fartyg, när i anledning
av händelse som har eller kan
antas ha inträffat i samband med
fartygets drift sjöfartsverket förordnar
därom eller befälhavaren eller
redaren finner det påkallat. Detsamma
gäller när lastägare eller
lastförsäkringsgivare i annat fall än
som avses i 308 § tredje stycket eller
i 312 § andra stycket begär det
för att vinna upplysning om orsaken
till skada av någon betydenhet
på godset, vilken har eller kan antas
ha uppkommit i samband med fartygets
drift.

Förordnar sjöfartsverket, att sjöförklaring skall äga rum, skall underrättelse
därom tillställas befälhavaren eller redaren. Hos endera av dem skall
lastägares eller lastförsäkringsgivares begäran om sjöförklaring göras.

312 §

Om tillfredsställande utredning angående händelse som avses i 301 § är
eller kan väntas bliva tillgänglig i annan ordning, kan sjöfartsverket medgiva,
att sjöförklaring enligt nämnda lagrum underlåtes eller att den uppskjutes
i avbidan på sådan utredning.

Regeringen får föreskriva att sjöförklaring
enligt 301 § kan underlåtas,
om sjöolyckan eller händelsen
är eller skall bli föremål för en undersökning
som avses i 315 a §.

Regeringen får föreskriva inskränkningar
i sjöfartsverkets rätt
enligt 302 § första stycket, 308 §
tredje stycket, 311 § och 313 § andra
stycket att förordna om sjöförklaring
i fall då sjöolyckan elter händelsen
är eller skall bli föremål för en
undersökning som avses i 315 a §.

313 §

För fartyg hemmahörande i Danmark, Finland eller Norge skall rätten
hålla sjöförklaring när befälhavaren eller redaren eller behörig myndighet i
fartygets hemland finner det påkallat. För annat utländskt fartyg hålles i
sådant fall sjöförklaring, om skäl äro därtill.

1989/90:TU23

Bilaga

4 Senaste lydelse 1986:297.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om utredning av händelse som
inträffat i samband med utländskt
fartygs drift är påkallad från sjöfartssäkerhetens
synpunkt och fartyget
befinner sig inom Sveriges sjöterritorium,
kan sjöfartsverket förordna,
att sjöförklaring skall äga
rum.

Finner myndighet som angives i första stycket sjöförklaring påkallad
eller förordnar sjöfartsverket att sjöförklaring skall äga rum, skal! underrättelse
därom tillställas befälhavaren eller redaren. Sjöförklaring hålles på
anmälan enligt 306 § av endera av dem.

Om utredning av händelse som
inträffat i samband med utländskt
fartygs drift är påkallad från sjöfartssäkerhetens
synpunkt och fartyget
befinner sig i svensk hamn,
kan sjöfartsverket förordna, att sjöförklaring
skall äga rum.

315 §5

Sjöfartsverket, kustbevakningen,
tullverket och polismyndighet skola
lämna tingsrätt, som håller sjöförklaring,
och undersökningskommission
det biträde dessa påkalla för
utredningen. För polismyndighets
utredning gälla i tillämpliga delar
bestämmelserna i rättegångsbalken
om förundersökning i brottmål.
Tvångsmedel enligt 24—28 kap.
samma balk får dock användas endast
i den mån anledning förekommer
att brott som hör under allmänt
åtal har förövats.

Sjöfartsverket, kustbevakningen,
tullverket och polismyndighet skall
lämna tingsrätt, som håller sjöförklaring,
det biträde tingsrätten påkallar
för utredningen. För polismyndighetens
utredning gäller bestämmelserna
om förundersökning i

23 kap. rättegångsbalken i tillämpliga
delar.

Annan undersökning av sjöolyckor -

315 a §

Om undersökning från säkerhetssynpunkt
av sjöolyckor och andra
händelser som berör sjöfarten finns
bestämmelser i lagen (1990:000) om
undersökning av olyckor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:TU23

Bilaga

5 Senaste lydelse 1988:440.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1938:121) om hittegods skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §6

Beträffande fynd som har samband
med olycka eller händelse som
avses i lagen (1990:000) om undersökning
av olyckor skall iakttas vad
som föreskrivs i 12 § nämnda lag.

I den mån i särskilda författningar meddelats föreskrifter angående
sådant som tillvaratages å fortskaffningsmedel i allmän trafik eller inom
område som hör till företag för sådan trafik, skall vad sålunda stadgats
lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Beträffande fynd som har samband
med luftfartsolycka skall iakttagas
vad i 11 kap. 13 § luftfartslagen
stadgas.

1989/90:TU23

Bilaga

6 Senaste lydelse 1957:298.

5 Föl slag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100)7 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
8 kap.

16 §

Sekretess gäller i ärende om utredning
av fartygs sammanstötning
med annat fartyg för uppgift som
angår sammanstötningen och härrör
från det fartyg som ärendet avser,
om fartygets befälhavare eller
redare begär det. Sekretess gäller
dock inte, om sjöförklaring eller annan
sådan undersökning beträffande
båda fartygen sker samtidigt. Sekretess
gäller inte heller, om sådan
undersökning beträffande det andra
fartyget har ägt rum förut eller
tillgång annars finns till motsvarande
uppgift rörande det andra fartyget.

Sekretess gäller i ärende om utredning
av fartygs sammanstötning
med annat fartyg eller av tillbud till
sådan händelse för uppgift som angår
sammanstötningen eller tillbudet
och härrör från det fartyg som
ärendet avser, om fartygets befälhavare
eller redare begär det. Sekretess
gäller dock inte, om sjöförklaring
eller annan sådan undersökning
beträffande båda fartygen sker
samtidigt. Sekretess gäller inte heller,
om sådan undersökning beträffande
det andra fartyget har ägt
rum förut eller tillgång annars finns
till motsvarande uppgift rörande
det andra fartyget.

Handläggs ärende som anges i första stycket vid annan myndighet än
domstol, tillämpas 12 kap. 3 § första stycket hos den myndigheten.

I fråga om uppgift i allmän handling
upphör sekretessen enligt denna
paragraf när motsvarande uppgift
rörande det andra fartyget har
blivit tillgänglig och senast när fem
år har förflutit från det att sammanstötningen
skedde.

1 fråga om uppgift i allmän handling
upphör sekretessen enligt denna
paragraf när motsvarande uppgift
rörande det andra fartyget har
blivit tillgänglig och senast när fem
år har förflutit från det att sammanstötningen
eller tillbudet skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:TU23

7 Lagen omtryckt 1988:9.

Innehållsförteckning

1989/90: TU23

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Bakgrund 3

Nuvarande ordning för undersökning av olyckor 3

Utredningsförslag m.m. om ordningen för undersökning av

olyckor 4

Utskottet 4

1 Propositionens och motionernas huvudsakliga innehåll

m.m 4

1.1 Propositionens förslag om en gemensam ordning
för undersökning från säkerhetssynpunkt av alla slags
allvarliga olyckor 4

1.2 Propositionens förslag om finansiering av statens
haverikommissions verksamhet under budgetåret

1990/91 5

1.3 Motionernas huvudsakliga innehåll 6

1.4 Utskottets sammanfattande syn på propositionsför slagen

2 Olyckor som skall undersökas 7

2.1 Bakgrund 7

2.2 Undersökning av olyckor och tillbud till sådana av

hänsyn till miljön 8

2.3 Undersökning av vägtrafikolyckor 8

2.4 Undersökning av olyckor inom sjukvården 9

3 Undersökningsorganets (statens haverikommissions)
organisation 10

4 Katastrofpsykiatriskt omhändertagande 11

4.1 Bakgrund 11

4.2 Katastrofpsykiatriskt omhändertagande av drabbade . 11

4.3 Utvärdering av katastrofjpsykiatriskt omhändertagande
12

5 Utformningen av olycksundersökningstagen 12

6 Övriga lagförslag 12

7 Finansiering av statens haverikommissions verksamhet

under budgetåret 1990/91 13

8 Hemställan 13

Reservationer 14

Bilaga

Lagförslagen

gotrnb 96548, Stockholm 1990