Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU2
Inriktningen av televerkets verksamhet åren 1989/90
1990-1992 TU2
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet vad som förordas i 1989 års budgetproposition
dels om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden 1990-1992, dels om servicemål och ramar för verksamheten under samma period.
I betänkandet behandlas vidare motionsyrkanden om bl.a. telepolitikens
inriktning, televerkets myndighetsutövning och verksamhetsform, televerkets
investeringar och statskapital samt taxefrågor med särskild tonvikt på
frågan om handikappades avgifter för nummerupplysning.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet är fogat 14 reservationer. De avser följande frågor och
partier.
- Den svenska telepolitiken och telepolitiken inom EG (vpk).
- Grundläggande telekommunikationer (vpk).
- Förbättrad teleservice i glesbygd (mp).
- Televerkets myndighetsutövning (m och mp).
- Televerkets verksamhetsform (m och fp).
- Televerkets dotterföretag (m och fp).
- Utbyggnad av datanät utanför storstadsområdena (mp).
- Teleinvesteringar av regionalpolitisk betydelse (vpk och mp).
- Televerksinvesteringar med inriktning på företagen (vpk).
- Uppskrivning av televerkets statskapital (fp).
- Handikappades krav på telekommunikationer (vpk).
Handikappades avgifter för nummerupplysning (fp, vpk och mp).
- Texttelefonering för döva och talskadade (vpk).
- Televerkets satsning på kabel-TV (vpk).
Till betänkandet är vidare fogat tre särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1988/89:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet)
under avsnittet Telekommunikationer (s. 154-166)
1. att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen förordat
om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden 1990-1992,
1
1 Riksdagen 1989190.15 sami. Nr 2
2. att riksdagen godkänner de servicemål och ramar som föredragande
departementschefen har förordat för televerkets verksamhet under perioden
1990-1992.
Motionerna
1988/89:T225 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om telepolitiken.
1988/89:T234 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
19. att riksdagen beslutar om en sådan uppskrivning av televerkets
avkastningskrav att inleveransen till statsbudgeten blir ytterligare 450
milj.kr.
1988/89:T237 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1988/89:A453 (mp) anförts om post-, tele- och datakommunikation.
1988/89:T801 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensamt telefonabonnemang
för familjer med gymnasieelever boende på annan ort.
1988/89:T802 av Lena Öhrsvik och Margareta Persson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ansvar för och finansiering av goda telekommunikationer för handikappade.
1988/89:T803 av Britta Bjelle och Anders Castberger (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
enhetliga telefonnummer för vissa myndigheter.
1988/89:T804 av Anita Stenberg och Ragnhild Pohanka (båda mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att förhindra avgiftshöjning för nummerupplysning till synskadade.
1988/89:T805 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande teletaxor.
1988/89:T806 av Doris Håvik och Margareta Persson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
teletaxor.
1988/89:T807 av Elver Jonsson och Lars Sundin (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att abonnemangskostnader
för institutionsboende, ideella föreningar och församlingar ges en
generös utformning.
1988/89:T809 av Börje Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om dövas och talskadades
texttelefonering.
1988/89:T810 av Arne Andersson i Gamleby m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om telenätet
i Kalmar län.
1989/90: TU2
2
1988/89:T811 av Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist (båda fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådana initiativ att samtliga
abonnenter inom Östergötlands län återfinns i någon av länets två katalogdelar.
1988/89.T812 av Roy Ottosson och Åsa Domeij (båda mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att större investeringar av
regionalpolitisk betydelse i telenätet skall göras till föremål för såväl debatt
som beslut i riksdagen.
1988/89:T813 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att telekommunikationerna
i Sverige bör utvecklas oberoende av förhållandena inom EG,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nuvarande
telepolitiken bör ersättas av en inriktning mot god tillgänglighet och service
för grundläggande telekommunikationer,
4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en fullständig redovisning av
televerkets satsning på kabel-TV-området,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att televerkets
förslag till taxehöjningar för vanliga abonnenter bör avstyrkas,
6. att riksdagen uttalar att de av televerkets investeringar som görs med
inriktning på företagen skall belasta företagen genom avgifter.
1988/89:T814 av Elisabeth Fleetwood och Gullan Lindblad (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening'ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samtidig förbättring och besparing vid dövas och talskadades
texttelefonering.
1988/89:T815 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om televerkets driftsform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om televerkets myndighetsutövning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvarvarande telemonopol,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning om möjligheterna att ge Teleinvests dotterföretag en
bredare ägarbas eller att försälja dem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om teknisk utbyggnad av telenätet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om teletaxor.
1988/89:T816 av Barbro Sandberg och Kerstin Ekman (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
televerkets avgiftshöjning på nummerupplysning.
1989/90: TU2
3
1988 års riksdagsbeslut om telepolitikens mål och
inriktning m.m.
Riksdagen beslutade i maj 1988 om mål och inriktning för telepolitiken m.m.
(prop. 1987/88:118, TU 28, rskr. 402). Enligt beslutet är det övergripande
mälet för telepolitiken att medborgarna, näringslivet och den offentliga
förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång
på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.
Det sålunda angivna målet vidareutvecklas i beslutet i följande fem
delmål.
- Telesystemet skall utformas så att det ger en god tillgänglighet och service
för grundläggande telekommunikationer.
- Telesystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande
i samhället som helhet. Samtidigt skall telesystemet i sig vara
effektivt.
- Telesystemet skall utformas så att utvecklingsmöjligheterna tas till vara.
- Telesystemet skall utformas så att det bidrar till regional balans och
möjliggör sociala hänsynstaganden.
- Telesystemet skall vara uthålligt och tillgängligt under kriser och i krig.
1988 års riksdagsbeslut omfattar också telepolitikens inriktning. Beslutet i
den delen innebär i korthet följande.
- Statens åtgärder skall utformas i en dialog med intressenterna. Televerkets
nätutbyggnadsplaner skall förankras på regional och lokal nivå.
- Konsumenterna skall ha så stor valfrihet som möjligt i sin användning av
teletjänster.
- Staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden
och vid utveckling av teletjänster.
- Staten skall ansvara för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät
som täcker hela landet.
- Kostnaderna för att ge alla tillgång till grundläggande telekommunikationer
och för att tillgodose totalförsvarets intressen skall betalas solidariskt.
I samband med beslutet om telepolitikens mål och inriktning beslutade
riksdagen vidare om inriktningen och omfattningen av televerkets verksamhet
under perioden 1988-1991. Enligt beslutet skall verksamheten inriktas på
- en fortsatt koncentration på nätutveckling och nättjänster,
- effekti visering och behovsanpassning av investeringarna,
- åtgärder för att möta en ökande konkurrens,
- en ökad kostnadsanpassning av avgifterna som delvis får ske selektivt.
Propositionens förslag
I den proposition som utskottet nu har att behandla föreslår regeringen att
riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen förordar dels
om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden 1990-1992, dels
om servicemål och ramar för verksamheten under samma period.
I fråga om den generella inriktningen av verksamheten framhåller
departementschefen att han inte ser någon anledning att föreslå någon
1989/90: TU2
4
förändring av 1988 års riksdagsbeslut i den delen. Departementschefen
understryker att televerkets primära mål och basen för dess verksamhet är att
- inom de ramar som statsmakterna fastställer i form av högsta godtagbara
prishöjningar och lägsta accepterade soliditet - utforma telesystemet så att
det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer.
Departementschefen finner det inte möjligt eller lämpligt att staten tar ett
övergripande ansvar för annat än de grundläggande telekommunikationerna.
Staten bör dock genom televerket kunna erbjuda andra telekommunikationer
än de grundläggande. Vad riksdag och regering primärt bör behandla
är enligt departementschefen servicemål för de grundläggande telekommunikationerna.
De viktigaste servicemålen är mått på framkomlighet och
tillförlitlighet i telefonnätet samt leveranstider och underhåll för anslutningar.
Departementschefen anser inte att det finns skäl att föreslå någon ändring
i de servicemål som riksdagen fastställde år 1988. Riksdagens beslut i den
delen innebär att målet för framkomlighet skall vara i genomsnitt minst 98 %
fr.o.m. år 1988. Målet för felavhjälpning är att minst 55 % av felen skall vara
åtgärdade inom 8 arbetstimmar helgfri måndag till fredag. I genomsnitt skall
ett fel vara åtgärdat inom högst 2,1 arbetsdagar. I fråga om leveranstiden för
anslutning till telefonnätet är målet 17 dagar.
Vad gäller televerkets taxor erinrar departementschefen att riksdagen år
1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 17, rskr. 212) godkände en taxeomläggning
som innebär att verket ges möjlighet att successivt anpassa sina taxor till
vad som är affärsmässigt inom ramen för de krav som ställs på service,
regional balans och sociala hänsyn. Den genomsnittliga prishöjningen under
perioden 1990-1992 beräknas bli ca 3 % per år. En sådan prisutveckling bör
enligt departementschefen kunna accepteras.
Departementschefen erinrar vidare om statsmakternas beslut (prop.
1987/88:118, TU 28, rskr. 402) att televerkskoncernen skall ha en soliditet på
minst 65 %. Det finns ingen anledning - framhåller han - att nu revidera
soliditetskravet.
Utskottet
1. Telepolitikens inriktning m.m.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad departementschefen
förordat om inriktningen av televerkets verksamhet under perioden 1990-1992.
Vidare tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner de servicemål och
ramar som departementschefen förordat för televerkets verksamhet under
perioden 1990-1992.
I motion T813 (vpk) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna att telekommunikationerna i Sverige bör utvecklas oberoende av
telepolitiken inom EG.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att telekommunikationerna i
Sverige bör utvecklas med utgångspunkt i de förhållanden som råder här.
Däremot synes det inte eftersträvansvärt - eller ens möjligt - att skydda
1989/90: TU2
5
1* Riksdagen 1989190.15 sami. Nr 2
televerkets verksamhet genom att söka hindra konkurrens och bevara
monopolverksamhet. Den tekniska utvecklingen medför nämligen att eventuella
konkurrenter utan svårighet kan kringgå formella monopol. Med det
sagda avstyrks motionsyrkandet.
I motion T813 (vpk) yrkas vidare att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att den nuvarande nyliberala inriktningen av telepolitiken
bör ersättas av en inriktning mot god tillgänglighet och service för
grundläggande telekommunikationer.
Utskottet erinrar om det av riksdagen förra året fastställda övergripande
målet för telepolitiken - att medborgarna, näringslivet och den offentliga
förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång
på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.
Vidare erinras om det av riksdagen likaledes fastställda delmålet att
telesystemet skall utformas så att det ger en god tillgänglighet och service för
grundläggande telekommunikationer. Slutligen erinras om utskottets ställningstagande
ovan till de servicemål för televerkets verksamhet som föreslås
i propositionen. Av det anförda följer att syftet med motionsyrkandet torde
få anses tillgodosett, varför ett bifall till detsamma avstyrks.
2. Vissa övergripande frågor om inriktningen av televerkets
verksamhet
I motion T237 (mp) framhålls att en god teleservice måste upprätthållas över
hela landet. Varje försämring i glesbygden gör det svårare att bo kvar där,
säger motionärerna. Televerket bör få klara direktiv från riksdagen att
bibehålla och förbättra denna service.
Som utskottet redan framhållit är det av riksdagen fastställda övergripande
målet för telepolitiken att medborgarna, näringslivet och den offentliga
förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång
på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. De
av riksdagen likaledes fastställda delmålen för telepolitiken innebär bl.a. att
telesystemet skall utformas så att det bidrar till regional balans.
I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut våren 1988 om
telepolitikens mål och inriktning m.m. förutskickades att regeringen skulle
tillkalla en parlamentarisk utredning med uppgift att närmare utreda statens
regionalpolitiska och sociala ansvar på post- och teleområdena. Så skedde i
maj 1988, då den s.k. post- och teleutredningen (K 1988:02, Dir. 1988:11)
tillsattes. Ordföranden och elva andra företrädare för utredningen omkom
vid den tragiska flygolyckan i Oskarshamn i maj innevarande år. Utredningens
uppgift kommer emellertid att fullföljas, och dess betänkande väntas
föreligga i december innevarande år.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av post- och
teleutredningens arbete avstyrker utskottet motion T237 (mp) i nu berörd
del.
I motion T815 (m) framhålls att televerkets myndighetsutövning helt bör
skiljas från den affärsdrivande verksamheten.
Riksdagens telepolitiska beslut våren 1988 omfattade också godkännande
1989/90: TU2
6
av ett regeringsförslag om att inrätta en ny statlig myndighet, statens
telenämnd. Nämnden, vars verksamhet inleddes den 1 juli innevarande år
(prop. 1988/89:93, TU 21, rskr. 248), har till uppgift främst att utfärda
föreskrifter för anslutning av utrustning till televerkets anläggningar och att
registrera utrustning som får anslutas till det allmänna telenätet. I och med
nämndens tillkomst utgör frekvenstilldelning inom radiokommunikationsområdet
televerkets enda kvarvarande myndighetsuppgift. Som också
framgår av fjolårets telepolitiska beslut skall televerket - i avvaktan på en
översyn av grunderna för fördelning av frekvensutrymmet - behålla sina
myndighetsuppgifter på området. Översynen pågår för närvarande, enligt
vad utskottet erfarit. Utskottet finner inte skäl ompröva riksdagens ställningstagande
och avstyrker motionsyrkandet.
I motion T815 (m) begärs vidare en översyn av kvarvarande telemonopol.
De sista kvarvarande delarna av televerkets s.k. anslutningsmonopol -dvs. monopol på att ansluta utrustning till telenätet - har numera avvecklats.
(Något formellt monopol att anlägga och driva telenät har aldrig funnits i vårt
land). Monopolet på telefonautomater avvecklades den 1 januari 1989. Från
den 1 juli innevarande år får vidare kontorsväxlar som uppfyller föreskrivna
villkor anslutas till televerkets anläggningar. Syftet med motionsyrkandet
torde följaktligen få anses tillgodosett, varför ett bifall till detsamma
avstyrks.
3. Televerkets verksamhetsform m.m.
I motionerna T225 (m) och T815 (m) framhålls att televerket bör driva sin
verksamhet i aktiebolagsform.
Som utskottet tidigare framhållit - senast i sitt av riksdagen godkända
betänkande TU 1987/88:13 om trafikpolitikens mål och inriktning - har
affärsverkens ställning förändrats kraftigt under senare år. För flera av
verken, bl.a. televerket, gäller att statsmakternas styrning sker på grundval
av rullande treårspaner. Dessa förändringar har lett till att affärsverken blivit
självständigare och mer marknadsinriktade. I det nämnda betänkandet
betonade utskottet vidare att det, vid sidan av de ekonomiska mål som
statsmakterna lagt fast, finns andra samhälleliga mål som affärverkens
verksamhet syftar till att uppnå. Som exempel på mål av sistnämnda art
angavs de regionalpolitiska hänsynstaganden som görs i bl.a. televerkets
verksamhet. Vidare framhölls att de uppgifter som affärsverken svarar för är
av stort allmänt intresse och direkt eller indirekt berör stora delar av
samhället. Det erinrades dessutom om att flera av affärsverken - som t.ex.
televerket - har betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret. Av de sålunda
anförda skälen avstyrkte utskottet motionsyrkanden om en ”bolagisering”
av affärsverken. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker
därför även de nu aktuella motionsyrkandena.
I motion T815 (m) behandlas också televerkets dotterföretag. Motionärerna
erinrar om att televerket via Teleinvest AB äger ett flertal dotterföretag och
framhåller att verket förutsättningslöst bör låta utreda vilka företag som kan
säljas eller ges en bredare ägarkrets.
1989/90: TU2
7
I sitt av riksdagen godkända betänkande om vissa telefrågor TU 1984/
85:28 (prop. 100 bil. 8 och prop. 158, rskr. 382) betonade utskottet vikten av
att televerket, som förvaltare av ett telenät, verkar och skaffar sig breda
kunskaper inom hela telekommunikationsområdet. Televerket har - framhålls
det i betänkandet - i motsats till övriga europeiska teleförvaltningar
sedan länge haft en omfattande egen industriell verksamhet och en därmed
sammanhängande, omfattande utvecklingsverksamhet. Verket har genom
egna utvecklingsinsatser åstadkommit konkurrenskraftiga produkter och
system som tillverkas inom televerkets industrier. Därigenom har verket
också uppnått en starkare ställning gentemot andra leverantörer. Resultatet
av televerkets verksamhet har även varit till nytta för övrig svensk exportindustri
och bidragit till svenska exportframgångar. Intresset av goda telekommunikationer
- underströk utskottet - tillgodoses bäst genom att televerkets
breda verksamhet bibehålls. Den verksamhet som bedrivs i verkets bolag bör
vara ett naturligt stöd och komplement till televerkets egen, och den bör vara
inordnad i en koncernstrategi. Televerket bör ha ett övergripande ansvar för
telekommunikationerna i hela landet, vilket innebär att även sociala och
regionalpolitiska hänsyn måste tas.
Vidare erinrar utskottet om riksdagens beslut med anledning av proposition
1986/87:99 om ledningen av den statliga förvaltningen (KU 29, rskr.
226). Enligt detta beslut bör affärsverken och deras dotterbolag behandlas
som en sammanhållen grupp av företagsenheter, en koncern. Riksdagens
och regeringens styrning av koncernen bör utövas genom affärsverket som
moderföretag, och affärsverken bör ledas av styrelser som också är koncernstyrelser.
Det bör i enlighet härmed i första hand ankomma på koncemstyrelsen
att, utifrån de riktlinjer som statsmakterna lagt fast, avgöra vilka
dotterföretag som skall finnas i koncernen.
Vad utskottet sålunda anfört synes ägnat att i huvudsak tillgodose syftet
med motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.
4. Televerkets investeringar
I motion T815 (m) framhålls att det är viktigt för näringslivet och från
regionalpolitisk synpunkt att digitala teleförbindelser med tillräckligt stor
kapacitet kan erbjudas på alla platser i landet. I annat fall är risken stor -säger motionärerna - att orter utan sådana förbindelser kommer att bli
omöjliga som lokaliseringsorter för ny etablerade företag.
Liknande synpunkter framförs i motion T225 (m).
Enligt vad utskottet erfarit medför den omfattande utbyggnad av telenätet
som för närvarande pågår att digitaliseringsgraden snabbt okar. 31 % av alla
televerkets kunder är nu anslutna till AXE-stationer, och 60 % av kunderna
finns inom riktnummerområden med AXE. En fortsatt hög investeringsnivå
väntas medföra att motsvarande värden i slutet av år 1995 blir 65-70 % resp.
95-100 %. Normalt överförs trafik till och från AXE-stationer på digitala
förbindelser. Vad utskottet sålunda anfört synes ägnat att tillgodose syftet
med motionsyrkandet. Ett bifall till detsamma avstyrks följaktligen.
1989/90: TU2
8
I motion T237 (mp) framhålls att datakommunikationen bör byggas ut i
regioner utanför storstadsområdena. Det är särskilt angeläget - säger
motionärerna - att utveckla sådana tjänster som gör det enklare för olika
kvalificerade arbetsplatser såsom företagsledning, konsultverksamhet, statlig
administration, utbildning och forskning att etablera sig och verka i
landsorten. Televerket bör ges klara direktiv om utbyggnad av datanät.
Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att
riksdagens telepolitiska beslut förra året bl.a. innebär att statens övergripande
ansvar på teleområdet avser de grundläggande telekommunikationerna,
dvs. i första hand telefoni. Staten skall dock genom televerket kunna erbjuda
andra telekommunikationer än de grundläggande. Datatrafiken utgör en del
av trafiken via det allmänna telenätet. Detta byggs ut i takt med kundernas
efterfrågan. Härigenom ökas televerkets kapacitet att tillgodose krav på
även andra tjänster än de grundläggande från kunder i såväl tätorter som
glesbygd. Någon kapacitetsbrist för datakommunikation föreligger inte
enligt verkets bedömning, och problem av den art som behandlas i motionen
väntas inte heller uppstå inom överskådlig tid. Utskottet, som inte ifrågasätter
televerkets bedömning, finner sålunda syftet med motionsyrkandet
tillgodosett och avstyrker därför detsamma.
I motion T812 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna att större teleinvesteringar av regionalpolitisk betydelse skall göras till
föremål för såväl debatt som beslut i riksdagen.
Som utskottet framhållit i det föregående sker statsmakternas styrning av
televerket numera på grundval av rullande treårsplaner som verket upprättar.
Planerna avser framför allt inriktningen av televerkets verksamhet under
de närmaste åren. I samband därmed kan naturligtvis också telepolitikens
allmänna inriktning behandlas. Som också framgår av vad utskottet ovan
anfört har post- och teleutredningen till uppgift bl.a. att bedöma och föreslå
preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele- och
postområdena. Utredningen skall vidare föreslå lämpliga former för förankring
av televerkets nätutbyggnadsplaner på regional och lokal nivå.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av post- och
teleutredningens arbete avstyrker utskottet motionen.
I motion T813 (vpk) framhålls att televerksinvesteringar med inriktning pä
företagen skall belasta företagen genom avgifter.
Enligt vad utskottet erfarit tillgodoser televerket i sin taxesättning
motionärernas önskemål. Någon riksdagens åtgärd synes sålunda inte
påkallad med anledning av motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.
I motion T810 (s) framställs önskemål om att en modernisering av telenätet i
norra Kalmar län skall tidigareläggas i förhållande till nuvarande planer.
Enligt televerkets bedömning - som utskottet under hand inhämtat - är
ifrågavarande landsdel, jämförd med övriga landet, väl tillgodosedd med
möjligheter för alla slags telekommunikationer. Dessutom pågår nu i hela
landet en snabb nätutbyggnad som beräknas väl svara mot den förväntade
kommunikationsutvecklingen. Då syftet med motionen sålunda synes tillgodosett
avstyrker utskottet densamma.
1989/90: TU2
9
5. Televerkets statskapital
1989/90: TU2
I motion T234 (fp) yrkas att riksdagen beslutar om en sådan uppskrivning av
televerkets avkastningskrav att inleveransen till statsbudgeten blir ytterligare
450 milj.kr.
Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om riksdagens
beslut (prop. 1983/84:100 bil 8, TU 16, rskr. 249) att dels omvandla
televerkets statskapital per den 30 juni 1984 till ett amorteringsfritt statslån
att redovisas som en långfristig skuld i verkets räkenskaper och med en ränta
som är lika med statens utlåningsränta, dels bilda ett nytt fast statskapital
genom en uppvärdering av vissa av televerkets fastigheter med 1 760 milj.kr.
Statens krav på överskott skulle baseras på detta nya statskapital. Räntesatsen
sattes till statens avkastningsränta (för närvarande 11,75 %). Televerket
beräknas enligt proposition 1988/89:150 (kompletteringspropositionen) för
nästa budgetår inleverera 206,8 milj.kr. i rörelseöverskott till statsverket
(1 760x 11,75 % = 206,8). Om inleveranskravet höjs med 450 milj.kr. skulle
detta innebära en avkastningsränta på drygt 37 % på statskapitalet, något
som utskottet inte vill förorda. En så kraftig ökning av inleveranserna till
statsbudgeten som motionärerna föreslår skulle vidare försämra televerkets
likviditet och soliditet. Detta skulle i sin tur innebära att teleabonnenterna
genom höjda taxor belastas med kostnader som verket inte självt kan
påverka eller förutse. Utskottet kan för sin del inte förorda sådana
kostnadsökningar och avstyrker motionsyrkandet.
6. Taxefrågor
I motion T815 (m) behandlas bl.a. en kostnadsanpassning av televerkets
taxor. Motionärerna framhåller att dagens taxor inte återspeglar de verkliga
kostnaderna för olika nättjänster. Långdistanstrafiken har blivit billigare och
ger i dag - trots låga taxor - ett ekonomiskt överskott, samtidigt som full
kostnadstäckning inte kan nås i de lokala näten. Även den internationella
trafiken ger ett betydande överskott. Televerket bör - betonar motionärerna
- ha som målsättning att successivt anpassa sina taxor efter de verkliga
kostnaderna. Dock bör det nuvarande systemet med kostnadsgaranti för ett
första abonnemang till varje hushåll fortsätta att gälla, eftersom detta är av
stor betydelse för bl.a. glesbygdens befolkning. Vidare framhåller motionärerna
att televerket självt bör få bestämma över taxor och avgifter för att
därigenom kunna uppnå de av riksdagen uppsatta målen.
Som nämnts inledningsvis godkände riksdagen våren 1987 en taxeomläggning
som innebär att televerket ges möjlighet att successivt anpassa sina taxor
till vad som är affärsmässigt inom ramen för de krav som ställs på service,
regional balans och sociala hänsyn. Av nu föreliggande proposition framgår
att den närmare innebörden av dessa krav övervägs av post- och teleutredningen.
Bakgrunden till den av riksdagen år 1987 godkända taxeomläggningen
redovisades i 1987 års budgetproposition. Där framhölls bl.a. att
regeringen funnit starka regionalpolitiska motiv för att fortsätta att minska
kostnaderna för rikssamtalen. Vidare framhölls att utlands- och rikssamtal i
genomsnitt var dubbelt så dyra som televerkets kostnader för dem. Ny teknik
och ett allt informationsintensivare produktionssätt gör det intressant och
möjligt för företagen - sades det vidare i propositionen - att slippa dessa
överpriser genom att leda trafiken vid sidan av det allmänna telenätet. Stora
kunder eller med televerket konkurrerande företag kan etablera egna
långdistansnät och utnyttja televerkets lokalnät för att nå slutanvändarna.
Med den taxesättning som då tillämpades skulle televerket komma att göra
stora förluster på sin del av ett sådant nät, dvs. kraftigt subventionera
konkurrenterna. Intäkterna från storföretagen framhölls vidare vara helt
avgörande för televerkets ekonomi. Om intäkterna från stora kunder föll
bort skulle det få starkt negativa konsekvenser både för hushåll och mindre
företag. De minskande inkomsterna skulle behöva kompenseras genom
kraftiga avgiftshöjningar eller inskränkningar i de samhälleliga kraven på
televerket. Regeringen hade mot den angivna bakgrunden funnit det
motiverat att i god tid och under kontrollerade former genomföra en
omläggning mot ökad kostnadsanpassning, även om den på kort sikt skulle
innebära vissa kostnadsökningar för en del abonnenter.
Utskottet erinrar vidare om att riksdagens telepolitiska beslut förra året
bl.a. innebar godkännande av en ökad kostnadsanpassning av televerkets
taxor och att denna anpassning delvis skulle få ske selektivt.
Det anförda är enligt utskottets mening ägnat att tillgodose syftet med
motionärernas krav på en ökad kostnadsanpassning av televerkets taxor.
Vad gäller kravet på att televerket självt skall få bestämma sina taxor och
avgifter vill utskottet fästa uppmärksamheten på teleförordningen
(1985:765). Av denna framgår att verket fastställer villkor och avgifter för att
utnyttja det allmänna telenätet med undantag för abonnemangsavgifter och
samtalsmarkeringsavgiften, vilka fastställs av regeringen. Även övriga
villkor och avgifter inom olika verksamhetsområden fastställs av televerket.
Ändringar av större eller principiell betydelse i avgiftssystemen skall dock
underställas regeringen. Regeringens roll vid fastställandet av televerkets
taxor och avgifter skall enligt utskottets mening ses mot bakgrund av statens
regionalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av post- och
teleutredningens arbete avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Telekommunikationer och avgifter för handikappade behandlas i ett flertal
motioner.
I motion T802 (s) betonas att televerket för närvarande har och även
fortsättningsvis bör ha ett ansvar att i sin verksamhet ta hänsyn till de
handikappades krav på telekommunikationer genom anpassning av system
och produkter eller i sin forsknings- och utvecklingsverksamhet. En solidarisk
finansiering för handikappinsatser bör införas - säger motionärerna -genom t.ex. avgifter från olika aktörer på teleområdet, så att dessa insatser
inte bekostas bara av televerket.
I avvaktan på resultatet av post- och teleutredningens arbete är utskottet
inte berett att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen,
varför densamma avstyrks.
I motionerna T804 (mp), T805 (m), T806 (s), T813 (vpk) och 816 (fp)
behandlas televerkets beslut att fr.o.m. den 1 april 1989 höja avgiften för
1989/90: TU2
11
nummerupplysning till 23 öre per varannan sekund mot tidigare 23 öre per
samtal. Genomsnittskostnaden per förfrågan beräknas därmed uppgå till
5,75 kr. I motionerna framhålls att många synskadade inte kan använda
telefonkatalogen och därför i avsevärd utsträckning är beroende av nummerupplysningens
tjänster. Motionärerna finner det orimligt att de synskadade
skall drabbas av en så kraftig avgiftshöjning och föreslår att kostnaderna för
nummerupplysningen finansieras på annat sätt än det televerket har beslutat
om.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat från televerket expedierade
nummerbyrån ca 40 miljoner anrop under år 1988. Verkets kostnad för
denna service uppgick till ca 350 milj.kr. Efterfrågan på nummerbyråns
tjänster har ökat kraftigt på senare år. En snabbt växande grupp av
användare är mobiltelefoninnehavare. De som mest utnyttjar nummerupplysningen
är enligt televerket heltidsanställda höginkomsttagare som ringer
privat eller för sina företags räkning. Hälften av televerkets abonnenter
använder inte nummerupplysningen ens en gång per år. Bland de handikappade
är det endast 4 % som använder nummerupplysningen flera gånger per
vecka. 58 % av dem använder den aldrig och 19 % en å två gånger per år eller
ändå mera sällan. I stället för att låta samtliga abonnenter betala en höjd
abonnemangsavgift med 15 kr. per kvartal valde verket att låta de abonnenter
som utnyttjar tjänsten betala för denna. För att inte handikappade skall
drabbas har televerket beslutat att ge alla handikappade som inte kan
använda telefonkatalogen en rabatt på 7 % på sina samtalskostnader. För det
fåtal handikappade som har större kostnader för nummerupplysning än vad
som täcks av den allmänna rabatten lämnar televerket en individuell, extra
rabatt i syfte att ge full kompensation. Per den 23 augusti 1989 hade
televerket mottagit ca 5 200 ansökningar om rabatt på 7 % och ca 130
ansökningar om den extra rabatten.
Utskottet har vidare erfarit att regeringen uppdragit åt televerket att i
samråd med berörda handikapporganisationer utvärdera den metod för
kompensation till de handikappade som verket beslutat om. Resultatet av
utvärderingen skall redovisas för regeringen senast den 1 maj 1990. I
avvaktan härpå och på resultatet av post- och teleutredningens arbete
avstyrker utskottet motionsyrkandena.
I motionerna T809 (s) och T814 (m) behandlas texttelefonering för döva och
talskadade. Motionärerna vill att texttelefonförmedlingen skall göras effektivare
- och därmed billigare både för abonnenter och staten - vid kommunikation
med döva som kan tala. Motionärerna framhåller att i stort sett alla
vuxendöva och många barndomsdöva kan tala. Vidare förordas i motionerna
att man genom subventionering underlättar för icke handikappade, som ofta
kommunicerar med texttelefonabonnenter, att skaffa texttelefoner. Härigenom
skulle någon medverkan av televerkets förmedlingscentraler inte
behövas. Vidare skulle abonnenterna få en förbättring i och med att ingen
utomstående skulle kunna ta del av deras samtal.
Texttelefonering innebär att kommunikation mellan en hörselskadad och
en icke handikappad abonnent förmedlas av en telefonist, som skriver vad
den icke handikappade säger så att det kan läsas på den handikappades
1989/90: TU2
12
texttelefon. Den hörselskadade abonnenten skriver sitt svar på texttelefonen
och telefonisten läser upp svaret för den icke handikappade. Enligt vad
utskottet erfarit gjorde televerket under våren 1988 med en provisorisk
utrustning ett första prov med en utvecklad teknik för texttelefon, s.k. direkt
tal. Direkt tal innebär att en döv person, som kan tala, talar direkt till en
annan - icke handikappad - abonnent utan medverkan av telefonist vid
någon av televerkets förmedlingscentraler. Den icke handikappades svar
skrivs av en telefonist på en förmedlingscentral på den döves texttelefon. En
förbättrad teknisk lösning för direkt tal provades i början av innevarande år
med mycket gott resultat. Under sommaren 1989 påbörjades ett större prov
med sikte på att genomföra en full utbyggnad av tjänsten i hela landet till
hösten.
Inom televerket gör man den bedömningen att en vanlig persondator med
kommunikationsprogram kan komma att bli ett betydligt bättre alternativ än
texttelefoner för de flesta hörselhandikappade. Prisutvecklingen för persondatorer
är sådan att dessa blir allt billigare, medan motsatt utveckling
förväntas för specialapparater med små volymer som texttelefon.
Utskottet förutsätter att post- och teleutredningen överväger frågan om
ekonomiskt stöd för anskaffande av texttelefoner till sådana icke handikappade
som ofta kommunicerar med döva texttelefonabonnenter.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på utredningens resultat
avstyrker utskottet motionerna.
I motion T807 (fp) framhålls att bestämmelserna om abonnemangskostnader
för institutionsboende, ideella föreningar och församlingar bör ges en
generös utformning.
Den sålunda aktualiserade frågan behandlas av post- och teleutredningen.
I avvaktan på resultatet av utredningens arbete avstyrker utskottet motionen.
Motion T801 (c) gäller telefonabonnemang för vissa gymnasieelever. Motionären
vill att ett gemensamt telefonabonnemang skall gälla för föräldrar och
barn som bedriver gymnasiestudier och som under terminerna är bosatta på
annan ort än föräldrarna.
Vad motionären synes åsyfta är att ingen avgift skall utgå för ifrågavarande
gymnasieelevers telefonabonnemang. Utskottet kan för sin del inte ansluta
sig till denna uppfattning. Motionärens önskemål synes i viss mån kunna
tillgodoses genom att det är möjligt att få räkningen för ett teleabonnemang
sänd till annan adressat än abonnenten. Med det sagda avstyrker utskottet
motionen.
7. Vissa servicefrågor
I motion T803 (fp) uttalas önskemål om enhetliga telefonnummer för vissa
myndigheter. Motionärerna vill att televerket reserverar en nummerserie
eller ett fast telefonnummer som är lika inom varje riktnummerområde och
som ofta anlitas av såväl andra myndigheter som näringsliv och allmänhet.
Enligt vad utskottet erfarit arbetar televerket för närvarande med en
utökning av nummerserien från i dag 0 + 8 siffror (de 8 siffrorna avser
1989/90: TU2
13
riktnummer utom 0 + abonnentnummer) till 0 + 9 siffror. Bakgrunden
härtill är en brist på lediga telefonnummer i flera riktnummerområden, bl.a.
07-områdena inom Storstockholm. Utökningen av nummerserien syftar bl.a.
till utvidga 08-området så att det även omfattar de nuvarande 07-riktnummerområdena.
Omkoppling för utökningen skall vara genomförd till den 1
april 1992. Samtidigt kommer televerket att introducera specialnummer i den
ledigbliyna 07-serien. Efter den tidpunkten kommer det att finnas möjligheter
för verket att erbjuda de kunder som så önskar enhetliga telefonnummer
över landet. De kunder som vill ha denna tjänst kommer då att få betala den
kostnad som de förorsakar för beläggning av nummerserier m.m. Trafikavgiften
(inkl. avgiften för tjänsten) betalas av den uppringande.
I dag finns möjligheter för kunder som så önskar att erhålla enhetliga
nummer i 020-serien. I denna serie betalar uppringaren en markering, medan
mottagaren betalar resterande trafikavgifter.
I sitt av riksdagen godkända betänkande De allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och för budgetregleringen m.m. (FiU 1988/89:30,
prop. 150, 151 och 100, rskr. 327, 328) framhåller finansutskottet att
020-systemet i ökad utsträckning bör tillämpas inom den statliga förvaltningen.
Användningen av systemet är naturligtvis mest angelägen - säger
utskottet - vid de statliga myndigheter, verk och företag som har omfattande
serviceuppgifter gentemot allmänheten. Den närmare omfattningen av
denna service bör övervägas av regeringen, sägs det vidare i betänkandet.
I avvaktan på de av televerket aviserade åtgärderna och resultatet av
regeringens överväganden avstyrker utskottet motionen.
Enligt motion T811 (fp) bör samtliga teleabonnenter i Östergötlands län
återfinnas i någon av länets två katalogdelar.
Utskottet har från televerket inhämtat att man där för närvarande ser över
möjligheten att tillgodose ifrågavarande önskemål. I avvaktan på resultatet
av översynen avstyrker utskottet motionen.
8. Kabel-TV
I motion T813 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en fullständig
redovisning av televerkets satsning på kabel-TV-området.
Televerket lämnar varje år en redgörelse för kabel-TV-verksamheten i sin
årsredovisning. Vidare lämnas en redogörelse för planeringen av verksamheten
i treårsplanen. Någon ytterligare redovisning finner utskottet för sin del
för närvarande inte erforderlig, varför motionsyrkandet avstyrks.
9. Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av televerkets verksamhet under perioden
1990-1992
att riksdagen godkänner vad som förordas härom i propositionen,
2. beträffande servicemål och ramar
att riksdagen godkänner de servicemål och ramar som förordas i
propositionen för televerkets verksamhet under perioden 1990-1992,
1989/90:TU2
14
3. beträffande telepolitiken inom EG
att riksdagen avslår motion 1988/89:T813 yrkande 1,
4. beträffande grundläggande telekommunikationer
att riksdagen avslår motion 1988/89:T813 yrkande 2,
5. beträffande en god teleservice
att riksdagen avslår motion 1988/89:T237 yrkande 2 i denna del,
6. beträffande televerkets myndighetsutövning
att riksdagen avslår motion 1988/89:T815 yrkande 2,
7. beträffande översyn av kvarvarande telemonopol
att riksdagen avslår motion 1988/89:T815 yrkande 3,
8. beträffande televerkets verksamhetsform
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:T225 yrkande 25 i denna del
och 1988/89:T815 yrkande 1,
9. beträffande televerkets dotterföretag
att riksdagen avslår motion 1988/89:T815 yrkande 4,
10. beträffande digitala teleförbindelser
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:T225 yrkande 25 i denna del
och 1988/89:T815 yrkande 5,
11. beträffande utbyggnad av datanät
att riksdagen avslår motion 1988/89:T237 yrkande 2 i denna del,
12. beträffande teleinvesteringar av regionalpolitisk betydelse
att riksdagen avslår motion 1988/89:T812,
13. beträffande televerksinvesteringar med inriktning pä företagen
att riksdagen avslår motion 1988/89:T813 yrkande 6,
14. beträffande modernisering av telenätet i norra Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1988/89:T810,
15. beträffande televerkets statskapital
att riksdagen avslår motion 1988/89:T234 yrkande 19,
16. beträffande kostnadsanpassning av televerkets taxor m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:T815 yrkande 6,
17. beträffande handikappades krav på telekommunikationer
att riksdagen avslår motion 1988/89:T802,
18. beträffande avgiften för nummerupplysning
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:T804, 1988/89:T805, 1988/
89:T806, 1988/89:T813 yrkande 5 och 1988/89:T816,
19. beträffande texttelefonering för döva och talskadade
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:T809 och 1988/89:T814,
20. beträffande abonnemangskostnader för institutionsboende m.fl.
att riksdagen avslår motion 1988/89:T807,
21. beträffande telefonabonnemang för vissa gymnasieelever
att riksdagen avslår motion 1988/89:T801,
22. beträffande enhetliga telefonnummer för vissa myndigheter
att riksdagen avslår motion 1988/89:T803,
23. beträffande teleabonnenter i Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1988/89:T811,
1989/90: TU2
15
24. beträffande kabel-TV
att riksdagen avslår motion 1988/89:T813 yrkande 4.
Stockholm den 19 september 1989
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit
Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i
Malmö (m), Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp),
Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Anders Castberger (fp) och Ingrid
Hasselström Nyvall (fp).
Reservationer
1. Telepolitiken inom EG (mom. 3)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 6 slutar med ”avstyrks motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:
Inom två mandatperioder har regeringen inte bara accepterat de nyliberala
steg på telepolitikens område som togs av den borgerliga regeringen. I
praktiken genomdrivs nu idéerna - de få återstående monopolskyddade
delarna inom televerket håller på att plockas bort.
Regeringen följer med stor ambition vissa signaler från EG. Enligt
dokumentet Green Paper (Grönboken) räknar EG med att kommunikationerna
kommer att växa från 2 till 7 % av bruttonationalprodukten under
1990-talet. Dessa förhoppningar har skapat en mängd forskningsprojekt med
inriktning på nya vinstgivande nischer inom informationsteknologins områden.
EG:s grönbok har mötts av både fackligt och politiskt motstånd i olika
länder, främst därför att privata och makthungriga telebolag arbetar för att
slå sönder samtliga statliga monopol. Protesterna från facket har inte
påverkat den socialdemokratiska regeringen i Sverige - tvärtom har den
anammat alla signaler om avreglering och upplösning av televerkets monopol.
Mot bakgrund av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet
finner utskottet i likhet med motionärerna den tilltagande avregleringen
och s.k. fria konkurrensen på detta område ytterst olämplig. De nyliberala
krafter i Förenta staterna och inom EG som verkar styrande för utvecklingen
på teleområdet där bör inte få tillåtas påverka den svenska telepolitikens
utformning.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motionsyrkandet tillstyrks -bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
1989/90: TU2
16
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande telepolitiken inom EG
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T813 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
2. Grundläggande telekommunikationer (mom. 4)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”detsamma avstyrks” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har de nya avancerade teknologisatsningar som
televerket är engagerat i inget samband med sådana grundläggande telekommunikationer
som gynnar teleabonnentema i allmänhet. Nätutbyggnaden
sker i alltför hög grad för att tillgodose företagens krav på överföring av
datatrafik. Nuvarande nyliberala inriktning av telepolitiken bör enligt
utskottets bestämda uppfattning avbrytas och ersättas med en politik som
leder till förbättrad tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer.
Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande grundläggande telekommunikationer
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T813 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
3. En god teleservice (mom. 5)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Sorn utskottet”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att televerket bör ges klara
direktiv att bibehålla och förbättra sin service i glesbygd.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motionsyrkandet tillstyrks -bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande en god teleservice
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T237 yrkande 2 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
4. Televerkets myndighetsutövning (mom. 6)
Rolf Clarkson (m), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m) och Roy
Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Riksdagens
telepolitiska” och på s. 7 slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att televerkets affärsverksam -
1989/90: TU2
17
het helt bör skiljas från myndighetsutövningen. Frekvenstilldelning inom
radiokommunikationsområdet synes numera utgöra televerkets enda myndighetsuppgift.
Den bör sålunda enligt utskottets mening snarast möjligt
skiljas från affärsverksamheten.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motionsyrkandet tillstyrks -bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande televerkets myndighetsutövning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T815 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
5. Televerkets verksamhetsform (mom. 8)
Rolf Clarkson (m), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Anders
Castberger (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:
Affärsverksformen, under vilken televerket bedriver sin verksamhet, har
enligt utskottets mening en råd brister. Redan 1973 års affärsverksutredning
påpekade det nödvändiga i att bl.a. televerket övergår till aktiebolagsform.
Utskottet ansluter sig för sin del helhjärtat till denna uppfattning.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motionsyrkandena tillstyrks
- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande televerkets verksamhetsform
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:T225 yrkande 25 i
denna del och 1988/89:T815 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,
6. Televerkets dotterföretag (mom. 9)
Rolf Clarkson (m), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Anders
Castberger (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 sitt” och
slutar med ”detsamma avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att televerket förutsättningslöst
bör utreda vilka av dess dotterföretag som kan säljas eller ges en bredare
ägarkrets. Vidare bör enligt utskottets mening televerkets fyra divisioner,
Radio, Industri, ADB och Kabel-TV i likhet med TELI byta företagsform
och ingå i ett från televerket som affärsverk till ett fristående aktiebolag
förändrat företag. Även för den gruppen bör det utredas vilka företag som på
sikt bör ges en bredare ägarkrets. Med det anförda tillstyrker utskottet
motionsyrkandet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
1989/90:TU2
18
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande televerkets dotterföretag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T815 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
7. Utbyggnad av datanät (mom. 11)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”därför detsamma” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt motionärerna talar
för att datakommunikationerna bör byggas ut i regioner utanför storstadsområdena.
Televerket bör därför även enligt utskottets mening ges de av
motionärerna begärda direktiven.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motionsyrkandet tillstyrks -bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande utbyggnad av datanät
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T237 yrkande 2 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
8. Teleinvesteringar av regionalpolitisk betydelse (mom. 12)
Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
Televerkets investeringar i infrastruktur såsom ledningar, kablar m.m. har
enligt utskottets mening stor betydelse för den regionala utvecklingsförmågan.
I vårt alltmer datoriserade samhälle, där informationsflöden är minst
lika viktiga som materialflöden, blir tillgången på bra telekommunikationer
ofta avgörande för t.ex. företagsetableringar.
Mot den angivna bakgrunden synes det utskottet angeläget att riksdagen
får en förbättrad insyn i och ett starkare inflytande över större investeringsprojekt.
Som det nu är bestämmer televerket i alltför hög grad självt över
mycket stora investeringar i kommunikationsnätet. Därmed avgör verket
också i stor utsträckning var i landet de bästa utvecklingsmöjligheterna
hamnar, liksom var möjligheterna blir betydligt sämre.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att utskottet tillstyrker
motionen - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande teleinvesteringar av regionalpolitisk betydelse
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T812 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
1989/90: TU2
19
9. Televerksinvesteringar med inriktning på företagen
(mom. 13)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”detsamma avstyrks” bort ha följande lydelse:
Teletekniken har - som framhålls i motionen - på senare år alltmer
förfinats, till fördel främst för företagen. Kostnaderna för förbättringarna
bärs emellertid enligt utskottets mening i alltför hög grad av dem som inte har
mer avancerade telekommunikationsbehov än att ringa vanliga lokalsamtal.
Kostnaderna bör enligt utskottets mening i högre grad än för närvarande
belasta företagen genom att dessa påförs ökade teleavgifter.
Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande televerksinvesteringar med inriktning på företagen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T813 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
10. Televerkets statskapital (mom. 15)
Anders Castberger och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör televerkets statskapital skrivas upp så att
inleveranserna till statsbudgeten blir 450 milj.kr. utöver de 206,8 milj.kr.
som regeringen räknar med för innevarande budgetår.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att syftet med motionsyrkandet
torde få anses tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande televerkets statskapital
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:T234 yrkande 19 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
11. Handikappades krav på telekommunikationer (morn. 17)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”1 avvaktan”
och slutar med ”densamma avstyrks” bort ha följande lydelse:
Televerket har i dag ett uttalat ansvar att i sin verksamhet ta hänsyn till
handikappades krav exempelvis i anpassning av system och produkter eller i
sin forsknings- och utvecklingsverksamhet. Även om dess monopol nu
upphör fortsätter verket att spela en dominerande roll på telekommunikationsområdet.
Det är därför enligt utskottets mening väsentligt att televerket
har kvar sitt ansvar för handikappfrågor.
1989/90:TU2
20
Utskottet anser att de särskilda handikappinsatser på teleområdet som
krävs bör finansieras solidariskt av alla som använder telesystemet. Det
innebär således att även icke handikappade bör bidra till att underlätta för
personer med funktionshinder att kunna använda telekommunikationer.
Man kan också t.ex. i taxesättningen ta hänsyn till att en handikappad person
ofta behöver längre tid för sin kommunikation.
Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att syftet med motionen
torde få anses tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande handikappades krav på telekommunikationer
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:T802 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
12. Avgiften för nummerupplysning (mom. 18)
Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp), Anders Castberger (fp) och
Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Post-och teleutredningen har som nämnts till uppgift att närmare utreda
statens regionalpolitiska och sociala ansvar på post- och teleområdena.
Utskottet finner det för sin del synnerligen anmärkningsvärt att televerket -under pågående utredning - ensidigt har kunnat besluta om och genomföra
den mycket drastiska höjning av avgiften för nummerupplysning som gäller
sedan den 1 april innevarande år.
Höjningen drabbar främst dem som på grund av olika handikapp inte kan
utnyttja telefonkatalogen. Det är enligt utskottets mening angeläget att de
handikappade inte drabbas av extra kostnader enbart på grund av sitt
handikapp. Detta gäller särskilt den relativt lilla andel av de handikappade
som måste använda nummerupplysningen ofta.
Utskottet anser att handikappade i största möjliga utsträckning skall ges
samma möjligheter som andra. Den rabatt som televerket har beslutat om
och som innebär att teleavgiften sätts ned med 7 % på samtalsmarkeringarna
är enligt utskottets mening alltför låg.
I avvaktan på slutförandet av post- och teleutredningens arbete samt
riksdagens ställningstagande till de regeringsförslag som denna kan väntas
föranleda bör regeringen enligt utskottets mening vidta åtgärder i syfte att
säkerställa att de handikappade inte får högre kostnader för nummerupplysning
än de som gällde före den 1 april 1989. Till de åtgärder som bör
övervägas hör höjningar av teleavgifterna för t.ex. företag och biltelefoninnehavare.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att samtliga de motionsyrkanden
som nu är i fråga tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
1989/90: TU2
21
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande avgiften för nummerupplysning
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:T804, 1988/89:T805,
1988/89:T806, 1988/89:T 813 yrkande 5 och 1988/89:T816 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
13. Texttelefonering för döva och talskadade (mom. 19)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Inom
televerket” och slutar med ”utskottet motionerna” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör post- och teleutredningen överväga om man
genom subventionering kan underlätta för icke handikappade, som ofta
kommunicerar med texttelefonabonnenter, att själva skaffa texttelefoner.
Härmed skulle två väsentliga fördelar vinnas. För det första minskas
kostnaderna för televerkets förmedlingscentraler. För det andra vinns ett
integritetsskydd i och med att ingen utomstående kan ta del av samtalet
mellan den handikappade och den icke handikappade.
Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att motionerna tillstyrks -bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande texttelefonering för döva och talskadade
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:T809 och 1988/
89:T814 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
14. Kabel-TV (mom. 24)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Televerket
lämnar” och slutar med ”motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:
Det är enligt utskottets mening uppenbart att den nya teknik som
televerket satsar på inte gynnar de vanliga telefonabonnenterna med deras
behov av att ringa vanliga telefonsamtal. Enligt uppgift har televerket under
de senaste sju åren bl.a. satsat 800 milj.kr. på kabel-TV med den uttalade
ambitionen att kunna erbjuda ett bredbandsnät.
Televerket bör nu enligt utskottets bestämda uppfattning lämna riksdagen
en fullständig redovisning av samtliga satsningar på kabel-TV. Till dess att
riksdagen har behandlat denna redovisning bör ett moratorium införas för
televerkets kabel-TV-utbyggnad.
Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande kabel-TV
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:T813 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.
1989/90: TU2
22
Särskilda yttranden
1989/90: TU2
1. Televerkets dotterföretag (mom. 9)
Viola Claesson (vpk) anför:
Jag delar utskottsmajoritetens uppfattning att avstyrka yrkandet i motion
T815 (m) om att televerket bör låta utreda vilka av dess dotterföretag som
kan säljas eller ges en bredare ägarkrets. Jag vill tillfoga att det enligt min
mening inte bör kunna komma i fråga att televerkets styrelse - eller någon
annan koncernstyrelse i de affärsdrivande verken - avgör vilka dotterföretag
som skall finnas i koncernen.
2. Televerkets dotterföretag (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) anför:
Jag anser att det är principiellt riktigt att de statliga företagen inte skall ägna
sig åt verksamhet som saknar stort allmänintresse. De statliga företagen skall
förstärka allmänintresset som sådant snarare än att vara en kommersiell
verksamhet. Med hänsyn till den utveckling som har varit inom televerket på
senare år är det rimligt att, såsom i motion T815 (m), kräva att televerket
förutsättningslöst skall utreda vilka av dess dotterbolag som kan säljas.
Däremot finner jag förslaget om att televerkets fyra divisioner skall ombildas
till aktiebolag helt oacceptabelt. Jag kan därför ansluta mig till majoritetens
uppfattning att avstyrka bifall till motion T815 (m) yrkande 4.
3. Televerkets statskapital (mom. 15)
Roy Ottosson (mp) anför:
Förslaget i motion T234 (fp) att dra in mer av televerkets vinst till statskassan
innebär i princip att samhället får större kontroll över televerkets tillgängliga
investeringsutrymme. Detta sammanfaller i någon mån med miljöpartiets
förslag (se bl.a. reservation 8) att låta riksdagen behandla televerkets större
investeringar, eller inriktningen av dess investeringar, i en normal demokratisk
process.
Nackdelen med folkpartiförslaget är dock att investeringsutrymmet för
offensiva investeringar i informationsteknologi och teleförbindelser minskar.
Genom indragning till staten hamnar pengarna ju i en statskassa som
används till andra ändamål. Därigenom skulle teleservicen på sikt försämras
och utecklingen av informationsteknologi hämmas.
Det är min uppfattning att informationsutbytet och telekommunikationerna
tvärtom skall utvecklas och stimuleras (se bl.a. reservation 7). Det är en
förutsättning för ett utvecklat decentraliserat lågenergisamhälle.
23
Innehållsförteckning
1989/90: TU2
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
1988 års riksdagsbeslut om telepolitikens mål och inriktning m.m 4
Propositionens förslag 4
Utskottet 5
1. Telepolitikens inriktning m.m 5
2. Vissa övergripande frågor om inriktningen av televerkets
verksamhet 6
3. Televerkets verksamhetsform m.m 7
4. Televerkets investeringar 8
5. Televerkets statskapital 10
ö.Taxefrågor 10
7. Vissa servicefrågor 13
8. Kabel-TV 14
9. Hemställan 14
Reservationer 16
Särskilda yttranden i 23
gotab 99002, Stockholm 1989