Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU18

Sjöfart

1989/90

TU18

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet samtliga förslag under avsnittet Sjöfart
i budgetpropositionens bilaga 8. Förslagen avser inriktningen av
sjöfartsverkets verksamhet, dess resultat-, pris-, soliditets- och servicemål
samt verkets investeringar — allt under perioden 1990—1992.
Förslagen avser vidare medelsanvisningar till ett flertal sjöfartsändamål.
Den största medelsanvisningen — 550 milj.kr. — gäller Bidrag till
svenska rederier. Förslaget skall ses mot bakgrund av riksdagens båda
beslut under år 1988 om vissa sjöfiartspolitiska åtgärder.

I ett avsnitt av betänkandet om sjöfartspolitikens allmänna inriktning
avstyrks m-, fp- och c-yrkanden om införande av ett svenskt internationellt
fartygsregister samt om upphävande av den s.k. flagglagen. M-, fpoch
c-ledamöterna reserverar sig.

Ett stort antal motionsyrkanden syftar till att åstadkomma miljösäkrare
fartygstransporter. Dubbla bottnar på tankfartyg — och andra
konstruktionskrav såsom dubbla sidor — behandlas i m-, fp-, c- och
mp-motioner. Flera av dessa motioner innehåller också krav på hamneller
andra avgifter för att främja en utveckling mot dubbelbottnat
tonnage. Samtliga dessa yrkanden avstyrks med hänvisning bl.a. till det
arbete som pågår inom den internationella sjöfartsorganisationen,
IMO. C-, vpk- och mp-ledamöterna reserverar sig.

Yrkanden i m- och fp-motioner om avslag på regeringens förslag till
medelsanvisning för Fritidsbåtsregister och om upphävande av lagen
om detta register avstyrks samt följs upp med en gemensam m- och
fp-reservation.

Totalt behandlar utskottet ca 110 motionsyrkanden i en mångfald olika
sjöfartsfrågor. Alla yrkandena avstyrks.

Till betänkandet är fogat 34 reservationer och tre särskilda yttranden.

1 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr 18

Propositionen

1989/90:TU 18

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet)
under avsnitt E. Sjöfart (s. 92—106)

1. att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen har
förordat om inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under perioden
1990-1992 (s. 92-96),

2. att riksdagen godkänner de resultat-, pris-, soliditets- och servicemål
för sjöfartsverkets verksamhet som föredragande departementschefen
har förordat för perioden 1990—1992 (s. 92—96),

3. att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen har
anfört om sjöfartsverkets investeringar under perioden 1990—1992
samt bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser därifrån (s.
92-96),

4. att riksdagen till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 120 200 000 kr. (punkt
El., s. 97-99),

5. att riksdagen till Fritidsbåtsregister för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 7 900 000 kr. (punkt E2., s. 99—100),

6. att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 46 000 000 kr. (punkt E3., s. 101),

7. att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen har
anfört om finansieringen av den särskilda sjömanspensionen (punkt
E4., s. 102-103),

8. att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. (punkt E4., s. 102—103),

9. att riksdagen godkänner föredragande departementschefens förslag
till finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd (punkt E5., s.

103-104),

10. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr. (punkt E5., s. 103—104),

11. att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen
anfört i fråga om beslut om ersättning till Trollhätte kanalverk (punkt
E6„ s. 104-105),

12. att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 69 780 000 kr. (punkt E6., s.

104-105),

13. att riksdagen till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 20 000 000 kr. (punkt E7., s. 105—106),

14. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 550 000 000 kr. (punkt E8., s.
106).

Motionerna

1989/90:TU 18

1989/90:T212 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen avslår regeringens förslag under anslaget E7, Stöd
till svenska rederier, om 20 milj.kr.,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett svenskt internationellt
skeppsregister,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flagglagen,

13. att riksdagen upphäver lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister,

14. att riksdagen avslår förslaget om att till Fritidsbåtsregister (E2)
för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 7,9 milj.kr.

1989/90:T214 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högre hamnavgifter för enkelbottnade fartyg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att svenska regeringen skall verka för överenskommelser
inom Helsingforskonventionen angående enkelbottnade
fartyg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om koncession för fartyg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anmälningsplikt för fartyg som seglar in i Östersjön
eller lastar gods i hamn i Östersjön,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på oljesaneringsutrustning på fortyg i Östersjön.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1989/90:Jo749.

1989/90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett svenskt internationellt
sjöfortsregister i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:T233 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att fritidsbåtsregistret skall avskaffas,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att till E2, Fritidsbåtsregister
för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 7 900 000 kr.,

4. att riksdagen, under förutsättning att beslut tas om inrättandet av
ett svenskt internationellt register, avslår regeringens förslag att till
Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 550 000 000 kr.

1989/90:T236 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av investeringar i Södertälje kanal.

1989/90:T243 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av offensiva insatser för att
utveckla infrastrukturen i Skåne.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1989/90:N347.

1989/90:T247 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av ekonomiska styrmedel för att medverka
till en miljösäker tanksjöfart i Östersjön och på Mälaren.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1989/90:J086I.

1989/90:T250 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om krav på dubbel
botten på tankfartyg.

1989/90:T256 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bemanningsplanen för Stockholms skärgård.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1989/90:A297.

1989/90:T258 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som
minskar kustsjöfartens inkl. Hrjetrafikens negativa miljöeffekter.

1989/90:T601 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att omedelbart slopa registreringen av
fritidsbåtar,

2. att riksdagen beslutar att förslagsanslag på 7 900 000 kr. till
fritidsbåtsregister för budgetåret 1990/91 slopas.

1989/90:T602 av Gunilla André och Bengt Kindbom (båda c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att fartyg
som på Vänern transporterar olja och miljöfarliga kemikalier skall ha
dubbla bottnar.

1989/90:T603 av Ewy Möller (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
omedelbart slopa registreringen av fritidsbåtar.

1989/90:T604 av Jan-Erik Wikström och Anne Wibble (båda fp) vari
yrkas

1. att riksdagen upphäver lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister,

2. att riksdagen avslår förslaget om att till Fritidsbåtsregister (E2) för
budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 7 900 000 kr.

1989/90:T605 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lotsverksamheten
i Brofjorden.

1989/90:T606 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att fritidsbåtsregistret skall avskaffas.

1989/90:T607 av Birthe Sörestedt och Karin Wegestål (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
förarbevis och fastställande av en nedre åldersgräns för framförande av
motorbåtar som har stor motorstyrka.

1989/90:TU18

1989/90:T608 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ till trepartsöverläggningar i syfte att
uppnå samstämmiga riktlinjer för utveckling av svensk sjöfart,

2. att riksdagen beslutar att upphäva flagglagen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett svenskt internationellt
sjöfartsregister,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdesäkring av sjöfartsstödet,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om krav på dubbel
botten på tankfartyg.

1989/90:T609 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna att
säkerheten i oljetrafiken skall förbättras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av
att främja säkerheten genom successiv övergång till tankfartyg med
dubbla sidor och bottnar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brister i sjöfartsinspektionens kontroll av oljetankrar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
oljetankrar med förutsedda brister i säkerhet stoppas innan insegling
sker till svenska farleder.

1989/90:T610 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
reguljär turisttrafik mellan Oland och Gotland.

1989/90:T611 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett system för platsreservationer
enligt motionens intentioner utreds och tas i bruk,

2. att riksdagen hos regeringen begär att ett speciellt transportstöd
tas fram enligt intentionerna i motionen.

1989/90:T613 av Sigrid Bolkéus och Axel Andersson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fritidsbåtar och miljö.

1989/90:T614 av Sven-Olof Petersson (c) och Karl-Gösta Svenson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en förläggning av isbrytarförbanden till Karlskrona.

1989/90:T616 av Sigge Godin (fp) och Martin Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingen i Härnösands kommun,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lokalisering av
isbrytarflottan till Härnösand.

1989/90:TU 18

1989/90:T617 av Nic Grönvall (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen i internationella sammanhang
verkar för en skärpning av den internationella regelskrivningen för
oljetransporterande sjöfart,

2. att riksdagen begär att regeringen snarast ser över reglerna för
sjöfart i svenska kustfarvatten och hamnar.

1989/90:T618 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att supertankrar lastade med olja förbjuds
trafikera Östersjön,

2. att riksdagen beslutar att alla oljetransportfartyg i Östersjön,
Vänern och Mälaren skall ha tredubbla skott och dubbla bottnar för
att i möjligaste mån förebygga oljeutsläpp till följd av olyckor till havs,

3. att riksdagen beslutar att varje oljetransport skall märkas på ett
sådant sätt att utsläppen kan spåras,

4. att riksdagen beslutar att Sverige skall verka för att ett sådant
system accepteras internationellt.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1989/90:Jo769.

1989/90:T619 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skärpt lotstvång för miljöfarliga
sjötransporter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta regler, samt förbud då alternativ finns,
för sjötransport av miljöfarliga ämnen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om märkning av olja
för att möjliggöra identifikation vid oljeutsläpp,

5. att riksdagen beslutar att s.k. supertankrar skall förbjudas i
Östersjön,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla oljetankrar som går i Östersjön och i
insjövatten skall ha särskilda skydd som dubbla bottnar etc.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av internationella initiativ vad gäller
miljökraven på sjöfarten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafikmässig miljökonsekvensanalys vid större
industriprojekt, vägbyggen m.m. där bl.a. alternativ med sjöfart skall
vägas in om så är tillämpligt,

9. att riksdagen beslutar att lämplig utbildning och behörighet skall
krävas för att fa framföra fartyg som är minst 7 meter långt eller
maskindrivet fartyg som har en maximal hastighet på minst 7 knop,

10. att riksdagen beslutar att såväl sjötrafikföreskrifterna som kort A,
dvs. symboler och förkortningar för svenska sjökort, skall medföras på
alla fartyg som framdrivs av maskineri eller segel,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sjötrafikföreskrifterna bör ses över i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1989/90:TU 18

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förändra fritidsbåtsregistret så att de minsta
båtarna tas ur registret, och så att registret i övrigt kompletteras med
uppgift om förarintyg e.d., motoreffekt m.m.,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av mer fullständig statistik från sjösäkerhetsrådet.

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av relevanta sanktioner mot vårdslöshet
till sjöss.

1989/90:T620 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att supertankers lastade med olja förbjuds
trafikera Östersjön,

3. att riksdagen beslutar att varje oljetransport skall märkas på ett
sådant sätt att utsläppen kan spåras,

4. att riksdagen beslutar att Sverige skall verka för att ett system för
märkning av oljetransporter accepteras internationellt.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1989/90:N263.

1989/90:T621 av Ewy Möller m.fl. (m,s,c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att åtgärder vidtas så att de reguljära färjeförbindelserna
sommartid mellan Västervik och Visby återupptas.

1989/90:T622 av Tom Heyman och Sonja Rembo (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om långlotsning.

1989/90:T623 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

a) behovet av utökad kapacitet med en tredje färja på routerna
fastlandet—Gotland,

b) betydelsen av sommartrafik på sträckorna Västervik—Visby och
Öland —Visby.

1989/90:T624 av Lennart Nilsson och Nils T Svensson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en höjning av registreringsavgiften för fritidsbåtar
i syfte att utveckla båtlivet i Sverige.

1989/90:T625 av Per Olof Håkansson och Nils T Svensson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en aktivering av hamnstatskontrollen i svenska
hamnar.

1989/90:T627 av Ulla Pettersson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens kostnader för Gotlandstrafiken,

1989/90:TU18

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om passagerarnas kostnader för Gotlandstrafiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en tredje färja i Gotlandstrafiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utveckling av Gotlandstrafiken i
övrigt.

1989/90:T628 av Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist (båda fp)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud mot supertankrar med miljöfarligt gods
att anlöpa svenska hamnar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör arbeta för ett förbud mot supertankrar
i Östersjön.

1989/90:T629 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till svenskt internationellt
skeppsregister,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bemanningskrav och arbetstidsbestämmelser,

3. att riksdagen beslutar att upphäva flagglagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om farledsverksamheten,

5. att riksdagen hos regeringen begär utredning om lotsverksamheten,

6. att riksdagen beslutar avskaffa båtregistret,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljökrav för sjöfarten.

1989/90:T630 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att öka säkerheten vid sjötransporter.

1989/90:T631 av Bertil Danielsson och Karl-Gösta Svenson (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nuvarande koncession för Gotlandstrafiken
skall upphöra och att statens avtal med Nordström & Thulin omförhandlas,
för att möjliggöra för andra företag att bedriva färjetrafik på
Gotland.

1989/90:T632 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att återinföra tidigare gällande regler om
sjömanspensioneringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd sjömanspensionsavgift
som betalas av redarna enligt lagen 1981:691 om socialavgifter.

1989/90:T633 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avskaffande av det offentliga båtregistret.

1989/90:TU18

1989/90:T634 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (båda m) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en expertutredning i
syfte att överväga och föreslå åtgärder för säkrare sjötransporter med
olja.

1989/90:T635 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att förutsättningar skapas för
införskaffande av en tredje året-runtfärja till Gotlandstrafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett särskilt trafikråd eller delegation underställd
regeringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en rättvisare taxesättning i Gotlandstrafiken.

1989/90:T636 av Gunhild Bolander och Sven-Olof Petersson (båda c)
vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om högre hamnavgifter för enkelbottnade fartyg,

2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om anmälningsplikt för fartyg som seglar in i Östersjön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges agerande för bättre internationella regelverk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett system med trafikledning i Östersjön.

1989/90:T637 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensförhållandena på fraktmarknaden.

1989/90:T638 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (båda mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att oljelaster som fraktas på fartyg märks,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att särskilda krav ställs på fartyg för oljetransporter
i Östersjön, Hjälmaren och Vänern.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1989/90:Jo867.

1989/90:T639 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag med stränga miljökrav
på fartygens utsläpp och oljeanvändning,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utveckling av
sjöfartens trafikinformationssystem (TIC) i enlighet med motionens
förslag,

5. att riksdagen i syfte att minska riskerna vid sjötransporter med
farligt gods hos regeringen begär förslag om bättre övervakning ombord.

1989/90:TU18

1989/90:T640 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
hastigheten för fritidsbåtar i skärgården begränsas till maximalt 15
knop.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1989/90:Jo878.

1989/90:T641 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att tankfartyg i Stockholms skärgård och på
Mälaren skall beläggas med krav på dubbelskrov,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om obligatorisk rapportering för fartyg i Mälaren
samt om ökade befogenheter för lotsarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud mot höghastighetsbåtar i linjetrafik.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1989/90:J088O.

Utskottet

1 Inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet m.m.

Sjöfartsverket har inom transportsektorn till uppgift att svara för
väsentliga delar av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och
säkerheten i dessa samt för att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten
under säkra och effektiva former. Därtill svarar sjöfartsverket för
säkerheten ombord på svenska fartyg oberoende av farvatten. Verksamheten
inriktas huvudsakligen på handelssjöfertens intressen, men även
fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas.

Den 1 juli 1987 ombildades sjöfartsverket till affärsverk. Statsmakternas
styrning av verksamheten sker genom att ekonomiska mål och
servicemål fastställs på grundval av rullande treårsplaner. Verket
tillämpar fr.o.m. år 1988 kalenderårsredovisning. Kostnader som inte
skall ingå i handelssjöfertens betalningsansvar finansieras genom anslag
över statsbudgeten.

I propositionen föreslås att riksdagen

1. godkänner vad föredragande departementschefen förordat om
inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under perioden 1990—1992,

2. godkänner de resultat-, pris-, soliditets- och servicemål för verksamheten
som förordats för perioden 1990—1992,

3. godkänner vad som anförts om sjöfartsverkets investeringar under
perioden 1990—1992 samt bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser
därifrån.

Av propositionen framgår att sjöfartsverket i sin treårsplan för åren
1990—1992 angivit mål för samtliga verksamhetsgrenar och den planerade
inriktningen av verksamheten under perioden. Sålunda anges
t.ex. att målet för verksamheten med farleder och utmärkning är en
säker vägledning av sjöfarten i Sverige omgivande farvatten samt att
säkerställa framkomlighet och underlätta intagning av fartyg vid ned -

1989/90:TU 18

satt sikt och vintersjöfartsförhållanden. Sorn mål för lotsningen anges
bl.a. att alla hamnar av betydelse för handelssjöfarten skall kunna
påräkna iotsningsservice. Denna inriktning sägs innebära att verket
skall ge en fullödig service, som inte påverkas av de rationaliseringar
som planeras. Målet för isbrytningen är att sjöfart skall kunna bedrivas
året runt på alla väsentliga hamnar. Departementschefen säger sig
kunna godta den av verket föreslagna allmänna inriktningen och
omfattningen av verksamheten under treårsperioden 1990—1992 samt
föreslagna servicemål.

Som övergripande ekonomiskt mål anger sjöfartsverket liksom tidigare
full kostnadstäckning för den del av verksamheten som omfattas
av handelssjöfartens betalningsansvar. Det ekonomiska resultatet bör
tillgodose statsmakternas krav på avkastning på verkets fasta statskapital
enligt fastställd avkastningsränta. Beträffande prissättningen anges
som mål bl.a. att höjningar av de allmänna sjöfartsavgifterna skall
hållas inom inflationsramen. Vidare föreslår verket investeringar till ett
belopp av 286,1 milj.kr. under treårsperioden, vilket innebär en kraftig
ökning av investeringsmedlen, med en från 85 % till 80 % minskad
soliditet som följd. Departementschefen finner ingen anledning att nu
revidera de mål för ekonomiskt resultat och prissättning som verket
ställt upp för treårsperioden 1990—1992. I avvaktan på en översyn av
den ekonomiska styrningen av affärsverken, som planeras att genomföras
under år 1990, säger sig departementschefen inte kunna tillstyrka
en långfristig sänkning av soliditeten i enlighet med sjöfartsverkets
förslag. Mot bakgrund av verkets speciella investeringssituation anser
han dock att ett tillfälligt underskridande till 80 %, som förutses för år
1992, kan medges. Detta skulle innebära att den av verket föreslagna
investeringsplanen för åren 1990—1992 kan fullföljas i sina huvuddrag.

I motion T605 (c) framhålls att sjöfartsverket, som ett led i sin
rationaliseringsverksamhet, planerar att avbemanna lotsutkiken i Brofjorden
under vissa tider på dygnet. Planerna är enligt motionären
oförenliga med kraven på en hög säkerhet i farleden i fråga. Denna är

— betonas det — hårt trafikerad av oljetankrar. En olycka i detta
känsliga område skulle därför få oöverskådliga konsekvenser. Riksdagen
bör därför som sin mening ge regeringen till känna att den
planerade nedskärningen inte bör komma till stånd.

Som utskottet framhållit ovan sker statsmakternas styrning av sjöfartsverkets
verksamhet genom målstyrning på grundval av rullande
treårsplaner. Utskottet har för sin del ingen erinran mot de av sjöfartsverket
angivna målen för lotsningen. Enligt vad utskottet erfarit föreligger
numera inte något förslag om en sådan nedskärning som motionären
befarar. Då syftet med motionen sålunda torde fa anses tillgodosett,
avstyrker utskottet ett bifall till densamma. Regeringens förslag
om godkännande av inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet i den
del som nu är i fråga tillstyrks.

1989/90:TU18

1 motion T256 (fp) framhålls att några ytterligare nedskärningar i
sjöfartsverkets bemanning av Stockholms yttre skärgård inte bör ske.
Övervakningen bör i stället förbättras av sysselsättnings- och säkerhetspolitiska
skäl men också med hänsyn till fritidsbåtarnas säkerhet.

Utskottet erinrar om de krav som ställs på sjöfartsverket att fortlöpande
vidta åtgärder i rationaliserande och effektiviserande syfte för att
kunna erbjuda sjöfartens olika intressenter en god service och samtidigt
hålla tillbaka avgiftshöjningarna så långt som möjligt. I de fall
sådana rationaliseringsåtgärder medför personalinskränkningar gäller
förordningen (1982:136) om handläggning av vissa personalfrågor i
statlig verksamhet utmed rikets kuster. Den handläggningsordning som
förordningen föreskriver, och som bl.a. innebär att regeringen i sista
hand kan pröva planerade personalminskningar inom ifrågavarande
verksamhet, innebär enligt utskottets mening att dessa får en allsidig
bedömning. Det kan tilläggas att sjöfartsverket — enligt vad utskottet
erfarit — nu inte har några planer på personalinskränkningar i Stockholms
skärgård.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet för sin del inte skäl
till något sådant riksdagens uttalande som begärs i motion T256 (fp).
Yrkandet härom avstyrks följaktligen. Förslaget i propositionen — att
riksdagen godkänner vad som förordas om inriktningen av sjöfartsverkets
verksamhet — tillstyrks i den del som nu är i fråga.

Utskottet tillstyrker också att riksdagen godkänner vad som förordas i
propositionen om inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under
perioden 1990—1992 i ovan ej berörda delar. Vidare tillstyrks regeringens
förslag i fråga om verkets resultat-, pris-, soliditets- och servicemål
och investeringar.

2 Anslaget Ersättning till sjöfartsverket för vissa
tjänster

Från anslaget betalas kostnader inom sjöfartsverkets ansvarsområde
som inte ska'l ingå i handelssjöfartens betalningsskyldighet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning på
120,2 milj.kr. för nästa budgetår.

3 Anslaget Fritidsbåtsregister m.m.

Regeringen föreslår att 7,9 milj.kr. anvisas under anslaget för nästa
budgetår. Det framhålls att den principiella utgångspunkten vid fastställande
av registeravgiften — 30 kr. för år 1988 — var att avgiftsintäkterna
de närmaste åren skulle täcka hela driftskostnaden för registret
inkl. en periodiserad del av uppläggningskostnaden. Vidare förutsattes
att det färdiga registret skulle komma att omfatta 400 000 båtar.
Av propositionen framgår att sjöfartsverket den 30 juni 1989 hade
utfärdat registerbevis för ca 176 000 båtar. Verkets bedömning är att
det totala antalet registerpliktiga båtar kan uppgå till ca 350 000, men
man håller inte för uteslutet att den siffran kan visa sig vara för hög.
Registeravgiften var även för år 1989 30 kr. och föreslås oförändrad

1989/90:TU 18

under innevarande år. Säkrare kunskaper bör — framhålls det i
propositionen — vinnas om det faktiska antalet registreringsskyldiga
båtar innan någon förändring görs.

I ett flertal motioner framställs yrkanden om avslag på regeringens
förslag till medelsanvisning eller om avskaffande av registreringen och
anslaget eller om upphävande av lagen om fritidsbåtsregister. Det
gäller motionerna T212 (fp), T233 (m), T601 (m), T603 (m), T604 (fp),
T606 (m), T629 (m) och T633 (m).

I motion T601 (m) framhålls att det nu — två år efter det att
skyldigheten att låta registrera fritidsbåtar infördes — står klart att
båtregistreringen blivit ett stort både ekonomiskt och administrativt
misslyckande. I samband med ikraftträdandet den 1 januari 1988
beviljades ett anslag på 13 milj.kr. för att täcka kostnaderna för
uppläggning av registret och för den inledande administrationen till
dess registreringsavgjfterna började flyta in. Avgiftsintäkterna de närmaste
åren skulle täcka hela driftskostnaden inklusive en periodiserad
del av uppläggningskostnaden för registret. Avgiften visade sig emellertid
otillräcklig. För innevarande budgetår har ett anslag på 19 milj.kr.
anvisats, och nu begär regeringen ytterligare 7,9 milj.kr. för nästa
budgetår. Den av regeringen uttalade avsikten med registret var —
framhåller motionärerna — bl.a. att underlätta sjöräddningens arbete
samt polisens möjligheter att spåra stulna båtar. Nu visar det sig att
såväl båtstölder som försäkringsbedrägerier underlättas av regjstreringsplikten,
säger motionärerna, och ger exempel på hur sådant går
till. De finner därför än större anledning att vidmakthålla sitt tidigare
framförda krav på att registreringen av fritidsbåtar snarast upphör.

Lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister (prop. 1986/87:121) bereddes av
kulturutskottet. I sitt av riksdagen godkända betänkande KrU
1986/87:22 (rskr. 347) sammanfattade utskottet de skäl för regeringens
förslag som redovisades i propositionen i följande punkter.

1. Ett register är framför allt till nytta för de myndigheter — bl.a.
kustbevakningen och sjöpolisen — som är verksamma i kontrollen av
ordningen och säkerheten till sjöss.

2. Det statistiska material som kan tas fram med hjälp av registret
kan tjäna som underlag i frågor som rör trafik med fritidsbåtar.
Statistiken kan vidare användas i planeringen av hamnbyggnationer
och annan samhällelig båtservice.

3. Ett fritidsbåtsregister kan underlätta tillämpningen av bestämmelserna
om betalningsansvar i lagen om flyttning av fartyg i allmän
hamn.

4. Ett register kan fa betydelse om i framtiden av säkerhets- och
naturvårdsskäl behovet aktualiseras av speciella bestämmelser avseende
hastighet m.m. för vissa båt- och motortyper eller för vissa regioner.

5. Ett fritidsbåtsregister är en förutsättning för införandet av obligatorisk
ansvarsförsäkring.

6. Genom ett register kan båtägare nås med enkäter av betydelse för
att underlätta och effektivisera planering och insatser för båtlivet.

1989/90:TU18

7. Båtägare kan genom ett fritidsbåtsregister nås med information
om bl.a. aktuell lagstiftning, sjösäkerhetsfrågor och naturvård.

8. Ett register ger samhället bättre möjligheter att kontrollera och
styra hanteringen av uttjänta båtar, något som är av särskild betydelse
sedan plasten fått ett genombrott som skrovmaterial.

9. Ett register kan få stor betydelse för kontroll av att skatter och
tullar erläggs för importerade fritidsbåtar.

10. Ett fritidsbåtsregister kan möjliggöra en mera verksam inkomstoch
förmögenhetsskattekontroll och göra kronofogdemyndighetens indrivningsverksamhet
effektivare.

Kulturutskottet fenn dessa skäl sammantaget ha en sådan tyngd att de,
i förening med vad lagutskottet i ett yttrande hade anfört om behovet
av en obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar, motiverade
att riksdagen antog regeringens förslag.

Trafikutskottet gör för sin del ingen annan bedömning av betydelsen
av ifrågavarande lagstiftning. Yrkandena om ett upphävande av lagen
om fritidsbåtsregister avstyrks därför. Uppbyggnaden av registret medför
ofrånkomligen en relativt hög initialkostnad, något som också
förutsågs när riksdagen beslutade i frågan. Anslagsfinansieringen minskar
nu kraftigt, från 19 milj.kr. för innevarande budgetår till 7,9
milj.kr. som är det belopp som regeringen föreslår för nästa budgetår.
Denna anslagsberäkning föranleder ingen erinran från utskottets sida. I
likhet med departementschefen vill utskottet betona det angelägna i att
sjöfartsverket snarast söker klarlägga antalet återstående registreringspliktiga
fritidsbåtar och med berörda myndigheter diskuterar vilka
åtgärder som bör vidtas för att påskynda registreringen av dessa båtar.
När registret är utbyggt och etablerat finns också anledning att tro att
det effektivare än vad som tidigare varit möjligt skall kunna användas
för att förhindra, och i förekommande fall utreda, båtstölder och
båtförsäkringsbedrägerier.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning och avstyrker samtliga de motionsyrkanden
som nu är i fråga.

I motion T624 (s) begärs en höjning av avgiften till fritidsbåtsregistret
till 100 kr. De genom en sådan höjning ökade registerintäkterna
skulle enligt motionärerna tillföras en fond och användas för att
utveckla båtlivet.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att registeravgiften
bör vara oförändrat 30 kr. i avvaktan på att man vinner kunskap om
det faktiska antalet registreringsskyldiga båtar. Motionen avstyrks följaktligen.

I motion T619 (mp) begärs vissa förändringar av fritidsbålsregistret. Dessa
skulle innebära att fartyg som har en största längd som understiger
sju meter och att maskindrivna fartyg med en maximal fart av sju
knop befrias från registreringsskyldighet. Vidare skulle registret kompletteras
med uppgift huruvida ägaren har förarintyg eller kustskepparintyg
eller högre kompetens samt om båtens motoreffekt och bredd.

1989/90:TU 18

Utskottet finnér de regler som gäller för fritidsbåtsregistret väl
avvägda och kan därför inte förorda någon sådan ändring som begärs i
motionen. Det kan tilläggas att reglerna innebär att registret skall
innehålla uppgift om bl.a. en båts största längd och bredd och motoreffekt.
Med det sagda avstyrks motionsyrkandet.

4 Anslaget Transportstöd för Gotland m.m.

Från anslaget ges statsbidrag till linjesjöfarten på Gotland. Transportstödet
omfattar såväl person- som godsbefordran och är inbyggt i den
taxa som tillämpas. Vidare ges från anslaget ett bidrag till vissa lastbilsföretag
för att täcka de merkostnader som inte kompenseras av det s.k.
Gotlandstillägget.

I propositionen föreslås en medelsanvisning på 46 milj.kr. för nästa
budgetår. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Omfattningen av färjetrafiken till Gotland behandlades i proposition
1985/86:105 (bet. TU 26, rskr. 347). Riksdagens beslut innebar att den
statsunderstödda trafiken skulle fortsätta på en nordlig och en sydlig
linje. Sedan den 1 januari 1988 drivs färjetrafiken på Gotland av N&T
Gotlandslinjen AB med stöd av en av regeringen meddelad koncession.
De ekonomiska mellanhavandena mellan staten och Nordström &
Thulin (N&T) regleras i ett avtal mellan parterna. Av avtalet — i
offentliggjorda delar — framgår att koncessionstrafiken förutsätts avse
trafik mellan Nynäshamn och Visby och omvänt (norra linjen) samt
mellan Oskarshamn/Västervik och Visby och omvänt (södra linjen).
Antalet enkelturer i koncessionstrafiken förutses på norra linjen uppgå
till ca 900 per år och på södra linjen till ca 800 per år. Rederiet har
rätt att driva kompletterande trafik utöver den turlista som staten
fastställer. Inkomster från sådana turer tillfaller rederiet utöver sådant
beräknat bortfall av intäkter i av staten fastställda turer som kan
beräknas ha uppstått på grund av kompletteringsstrafiken. Rederiet
drev sådan kompletteringstrafik under sommaren 1988 mellan Nynäshamn
och Visby samt mellan Västervik och Visby. Någon kompletterande
passagerartrafik bedrevs emellertid inte under år 1989 och
väntas inte heller förekomma innevarande år.

Godstrafiken med färjor på Gotland har under de senaste två åren
ökat med ca 10 %. Även passagerartrafiken har under samma tid ökat
så att antalet passagerare per år nu för första gången överstiger 900 000
per år. Tidigare under 1980-talet var antalet passagerare per år tämligen
konstant 840 000—860 000. Enligt vad utskottet erfarit kommer
rederiet — i likhet med vad som skett tidigare — att under högsäsongen
innevarande år sätta in en godsfärja i trafik mellan Nynäshamn och
Visby och mellan Oskarshamn och Visby för att avlasta de båda
passagerar- och godsfärjor som nu används.

I motion T623 (fp) framhålls betydelsen av sommartrafik på sträckorna
Västervik—Visby och Öland—Visby.

I motion T621 (m,s,c) framhålls att regeringen bör vidta åtgärder så
att de reguljära färjeförbindelserna sommartid mellan Västervik och
Visby återupptas.

1989/90:TU18

I motion T610 (c) betonas vikten från bl.a. turismsynpunkt av
reguljär färjetrafik sommartid mellan Öland och Gotland.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden framhålla att
det ovan nämnda riksdagsbeslutet innebär att staten tar ett ekonomiskt
ansvar för ett visst basutbud i färjetrafiken på Gotland, bestående av
trafik mellan Nynäshamn och Visby samt mellan Oskarshamn
och/eller Västervik och Visby. Enligt vad utskottet erfarit bedöms det
tonnage som används i trafiken mellan Oskarshamn och Visby ha
tillräcklig kapacitet, i vart fall under innevarande år, för att transportera
samtliga som vill resa på den södra linjen. Vidare finner inte
rederiet en trafik mellan Västervik och Visby eller mellan Öland och
Gotland företagsekonomiskt motiverad. Härtill kommer att en sådan
trafik försvagar underlaget för trafiken på linjen Oskarshamn—Visby
och därmed möjligheterna att nå lönsamhet i den trafiken. Med
försvagad lönsamhet ökar behovet av statsbidrag. Utskottet erinrar om
det trafikpolitiska målet att erbjuda medborgarna och näringslivet i
landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad (prop.
1987/88:50, bet. TU 13, rskr. 159). Basutbudet i färjetrafiken och
flygförbindelserna med Gotland synes väl ägnade att motsvara de krav
som denna målsättning innebär. Med det sagda avstyrks samtliga de
motionsyrkanden som nu är i fråga.

1 motionerna T623 (fp), T627 (s) och T635 (c) uttalas önskemål om att
en tredje färja i Gotlandstrafiken sätts in på året-runt-basis. En sådan
färja bör enligt den förstnämnda motionen under sommartid kunna
användas på linjen Västervik—Visby.

Som utskottet redan framhållit kommer, mot bakgrund av ökningen
i trafiken på senare tid, en tredje färja — för enbart godstransporter —
att sättas in i trafiken mellan fastlandet och Gotland under kommande
högsäsong. Om trafikökningen fortsätter, förutsätter utskottet att transportrådet
och rederiet överväger möjligheterna att i än högre grad
söka tillgodose motionärernas önskemål. Med det anförda finner utskottet
syftet med motionsyrkandena i huvudsak tillgodosett. Ett bifall
till desamma avstyrks följaktligen.

I motion T631 (m) och T623 (fp) aktualiseras frågan om konkurrens i
färjetrafiken på Gotland.. Motionärerna vill ha till stånd en trafik
sommartid mellan Öland och Gotland. I den förstnämnda motionen
framhålls att nuvarande koncession för Gotlandstrafiken bör upphöra
och statens avtal med Nordström & Thulin omförhandlas för att göra
det möjligt för andra företag att bedriva färjetrafik på Gotland. I den
sistnämnda motionen framhålls att linjen Öland—Gotland bör öppnas
för ett rederi utanför koncessionen.

Behovet av konkurrens i Gotlandstrafiken tillgodoses enligt utskottets
mening genom att upphandlingen av denna sker i konkurrens
mellan olika anbudsgivare på sätt som skedde då N&T tilldelades
koncessionen. Som utskottet tidigare vid ett flertal tillfållen framhållit
skulle en uppdelning av trafiken mellan olika företag kräva en insats

1989/90:TU18

av ytterligare tonnage och därmed minska det totala kapacitetsutnyttjande!,
varigenom anspråken på statsbidrag skulle öka eller taxehöjningar
bli nödvändiga. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker
därför motionsyrkandena.

I motion T627 (s) begärs en ökning av det statliga stödet till Gotlandstrafiken.
Motionärerna framhåller att denna trafik inte under något av
åren 1980—1987 kostade staten mindre än 50 milj.kr. Kostnaden är nu
ungelär 40 milj.kj. I jämförelse med konsumentprisindex har statens
kostnad för Gotlandstrafiken minskat betydligt mer. Om denna kostnad
skulle ha utvecklats i takt med penningvärdet från 1980-talets
början, skulle den nu uppgå till mer än 100 milj.kr. Det bör sålunda

— betonar motionärerna — finnas utrymme för en utveckling av det
statliga stödet till trafiken.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att
riksdagens beslut med anledning av den nämnda proposition
1985/86:105 om färjetrafiken till Gotland innebar att denna skulle
rymmas inom en kostnadsram av ca 40 milj.kr. Det trafikpolitiska
målet, en tillfredsställande trafikförsörjning för Gotland, bedömdes
kunna tillgodoses inom denna ram. Det sålunda angivna målet ligger
fast och synes kunna tillgodoses inom ramen för det anslag på 46
milj.kr. för nästa budgetår, som utskottet i det föregående tillstyrkt.
Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I sammanhanget bör erinras om att riksdagens revisorer beslutat
granska koncessionsavtalet mellan staten och N&T med tonvikt på
frågeställningar rörande bl.a. avtalets kostnadskonsekvenser för staten
och avtalad servicenivå. Resultatet av revisorernas granskning väntas
föreligga i mars innevarande år.

I motionerna T627 (s) och T635 (c) behandlas taxesättningen i fårjetrafiken
på Gotland.

I den förstnämnda motionen erinras om att riksdagen uttalat att
taxesättningen skall gynna gotlänningarna. Det framstår dock som en
märklig uppdelning — säger motionärerna — att man beroende av
bostadsort skall betala olika taxor för samma resa. Utflyttade gotländska
ungdomar och andra, anhöriga till boende på Gotland, fritidsgotlänningar
med flera grupper har ett lätt förståeligt behov av rimliga
resekostnader.

I den sistnämnda motionen framhålls att den nya järnvägspolitiken
innebär att staten tar huvudansvaret för infrastrukturen, medan SJ
svarar för trafiken. Om färjor och hamnanläggningar betraktades som
infrastrukturella och staten svarade för dessa kostnader, skulle kostnadsbilden
i Gotlandstrafiken radikalt förändras. En ekonomisk analys
som transportrådet genomförde år 1985 visade att trafikintäkterna
översteg de rörliga kostnaderna. Då ingick ändå hamnavgifterna i de
rörliga kostnaderna.

Riktlinjer för fastställande av taxor i färjetrafiken på Gotland behandlades
i den nämnda propositionen 1985/86:106 om färjetrafiken
till Gotland. I propositionen föreslogs att den dåvarande bindningen av
persontaxan i färjetrafiken till SJ-taxan skulle slopas och persontrafik -

1989/90:TU18

2 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 18

avgifterna i stället fastställas med hänsyn främst till trafikens kostnadsutveckling,
anspråken på kapacitet och komfort, trafikens marknadsmässiga
villkor samt det av riksdagen anvisade anslaget. Statens bidrag
till Gotlandstrafiken bör — betonades det i propositionen — även i
framtiden i första hand komma gotlänningarna till godo. Övriga trafikanter
bör betala efter principen att den som ställer anspråk på
kapacitet skall betala för den, eftersom bidragsnivån i hög grad påverkas
av den trafik som tonnaget måste dimensioneras för. Sammanfattningsvis
förordades i propositionen en kraftfull prisdifferentiering.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande med anledning av propositionen
(bet. TU 1985/86:26, rskr. 347) sade sig utskottet kunna instämma
i vad som anfördes i propositionen om riktlinjer för fastställande
av taxor i Gotlandstrafiken. Vidare framhölls i betänkandet att även
utskottet fann det angeläget att statens bidrag till trafiken i första hand
kommer gotlänningarna till godo. Utskottet sade sig därför utgå från
att taxesättningen för dem skulle få en sådan utformning att kostnaden
för en färjeresa mellan Gotland och fastlandet eller vice versa inte
skulle i väsentlig mån avvika från den genomsnittliga kostnaden för en
resa av motsvarande längd på fastlandet. Med hänsyn till turismens
betydelse för Gotland sade sig utskottet också förutsätta att prisdifferentieringen
skulle förenas med andra åtgärder i syfte att stärka och
vidmakthålla turismens roll.

Utskottet finner inte för sin del skäl att ompröva ifrågavarande
riksdagsbeslut och avstyrker därför motionsyrkandena. Det bör tilläggas
att nuvarande taxesättning i färjetrafiken har fått en utformning
som synes svara mot det av utskottet i det nämnda betänkandet
uttalade önskemålet. Det förtjänar vidare framhållas att även ickegotlänningar
erbjuds flera olika former av rabatter.

I motion T627 (s) framställs även önskemål om förbättringar i Gotlandstrafiken
genom bl.a. tätare avgångar och snabbare förbindelser.

Utskottet förutsätter att transportrådet och rederiet, inom ramen för
vad nuvarande anslag och taxor medger, tillvaratar alla möjligheter att
erbjuda resenärerna en så god service som möjligt. Med det sagda
avstyrks motionsyrkandet.

I motion Töll (mp) begärs ett särskilt transportstöd för Gotland. Stödet
skulle innebära att en resa till eller från ön aldrig skulle kosta en
enskild eller en familj mer än bensinkostnaden för att köra bil med
oblyad bensin på en vägsträcka motsvarande avståndet mellan Nynäshamn
och Visby.

Motionärens önskemål tillgodoses enligt utskottets mening i rimlig
utsträckning genom nuvarande taxesättning i färjetrafiken på Gotland.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

I motion Töll (mp) framhålls också att ett system för platsreservationer
i färjetrafiken på Gotland — vilket närmare beskrivs i motionen — bör
införas.

1989/90:TU18

Utskottet utgår från att rederiet ser till att platsreservationer görs på
ett ändamålsenligt sätt. Något riksdagens uttalande i frågan synes inte
böra komma i fråga, varför yrkandet härom avstyrks.

I motion T635 (c) begärs inrättandet av ett trafikråd för Gotland. Till
stöd för sitt önskemål åberopar motionären att Gotlandstrafiken och
ändringar i denna har största tänkbara regionalpolitiska dignitet.

Som utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89:TU12 finns till transportrådet knutet en samrådsgrupp för
vissa planeringsfrågor — t.ex. tidtabeller — som gäller färjetrafiken till
Gotland. I gruppen ingår bl.a. företrädare för länsstyrelsen på Gotland,
Gotlands kommun samt turistnäringen och näringslivet i övrigt. Utskottet
vidhåller sin i det nämnda betänkandet uttalade uppfattning att
något ytterligare samrådsorgan inte synes erforderligt och avstyrker
motionsyrkandet.

5 Anslaget Handelsflottans pensionsanstalt

Handelsflottans pensionsanstalt (HPA) handlägger ärenden om pensionering
av sjömän enligt kungörelsen (1972:412) om sjömanspension
(ändrad senast 1989:264). Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
skall arbetsgivare som sysselsätter sjömän betala sjömanspensionsavgjft.
Kostnaderna för pensionsanstaltens administration betalas med dessa
avgifter. Av medlen tas ett så stort belopp i anspråk till pensionsanstalten
som motsvarar summan av anstaltens avlöningar och omkostnader
med avdrag för 1 000 kr.

Departementschefen erinrar om att riksdagen i december 1989 beslutat
om slopande — med iakttagande av en viss övergångsordning —
av den särskilda sjömanspensioneringen fr.o.m. den 1 januari 1990
(prop. 1989/90:4, bet. TU7, rskr. 27).

Av propositionen framgår att HPA i en skrivelse till regeringen i
november 1989 redovisat att marknadsvärdet av HPA:s fondkapital då
uppgick till 81 milj.kr. Den av riksdagen beslutade övergångsordningen
innebär — framhåller departementschefen — att fondkapitalet kan
beräknas vara slut år 1993. Den fortsatta finansieringen av pensionsåtagandena
— efter det att fondkapitalet förbrukats — bör ske genom
upplåning i riksgäldskontoret och genom redaravgifter. Uppiåningsbehovet
kan uppskattas till ca 75 milj.kr. exkl. räntekostnader. Upplåningen
i riksgäldskontoret bör ske genom sjöfartsverkets försorg. Verket
får därefter ställa nödvändiga medel till HPA:s disposition. Upptagna
lån och därmed sammanhängande räntekostnader skall återbetalas
genom redaravgifter. För nästa budgetår förutses inte något upplåningsbehov.

I motion T632 (vpk) yrkas (1) att riksdagen beslutar om återinförande
av tidigare gällande regler om sjömanspensioneringen och (2) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd sjömanspensionsavgift
att betalas av redarna enligt lagen om socialavgifter.

Riksdagen har som nämnts så sent som i december 1989 beslutat om
slopande av den särskilda sjömanspensioneringen fr.o.m. den 1 januari

1989/90:TU18

1990. Utskottet finner ingen anledning ompröva beslutet och avstyrker
därför motionsyrkandena samt tillstyrker regeringens förslag att riksdagen
godkänner vad departementschefen anfört om finansieringen av
den särskilda sjömanspensionen.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag att riksdagen till Handelsflottans
pensionsanstalt för nästa budgetår anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.

6 Anslaget Handelsflottans kultur- och fritidsråd

Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) planlägger, samordnar
och genomför kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk.

I propositionen föreslås att kostnaderna för rådets verksamhet skall
avräknas mot fyravgifterna och att över statsbudgeten skall anvisas ett
belopp om 1 000 kr. Avräkningen bör dock inte utgöra mer än 9 % av
fyravgifterna. Eventuella överskott från rådets filmverksamhet samt
intäkter från övrig service utomlands, lämnad inom ramen för den
ordinarie verksamheten, bör HKF fa tillgodoräkna sig. Eftersom fyravgifterna
är beroende av trafikens omfattning kan — framhåller departementschefen
— avräkningen på högst 9 % komma att bli otillräcklig
för finansiering av HKF:s budgeterade verksamhet. Han förordar därför
att regeringen, om så krävs, får göra avsteg från den gällande
procentavräkningen för finansieringen av HKF:s verksamhet för budgetåret
1990/91.

Utskottet utgår från att en högre avräkning från fyravgifterna än
med 9 % kan komma i fråga endast om regeringen bedömer det som
synnerligen angeläget. Vidare förutsätter utskottet att alla möjligheter
tillvaratas att rationalisera HKF:s verksamhet, så att avräkningen underskrider
ett belopp som svarar mot 9 % av fyravgifterna. Med det
sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag till finansiering av Handelsflottans
kultur- och fritidsråd. Även förslaget till medelsanvisning
tillstyrks.

7 Anslaget Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Från anslaget kompenseras Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse
enligt statsmakternas beslut om att slopa de särskilda
passageraravgifterna för Vänertrafiken (prop. 1978/79:24, bet. TU 6,
rskr. 61). Riksdagen har därefter beslutat (prop. 1985/86:100 bil. 8, bet.
TU 14, rskr. 228) att kostnaderna skall betalas av staten.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 69,8 milj.kr. Härav avser
64,0 milj.kr. ersättning till kanalverket och 5.8 milj.kr. ersättning till
seglationsstyrelsen. Eftersom kanalverket tillämpar kalenderårsredovisning
kommer regeringens beslut om driftstat före kalenderårets början
att omfatta del av kalenderår för vilken riksdagen vid tidpunkten för
beslut om driftstat inte anvisat något anslag. Departementschefen förordar
därför, i likhet med tidigare år, att riksdagen godkänner att
ersättningen från anslaget även i fortsättningen får beslutas för kalenderår.

1989/90:TU18

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner det som anförts i propositionen
om beslut om ersättning till Trollhätte kanalverk och den
föreslagna medelsanvisningen.

8 Anslaget Stöd till svenska rederier

Våren 1982 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska frågor
(prop. 1981/82:217, bet. TU 37, rskr. 437). Beslutet innebar bl.a. ett
tidsbegränsat stöd till svenska rederier. Stödet grundas i normalfallet
på den sjömansskatt som inbetalts åren 1982—1985. 1 nu förevarande
proposition föreslås en medelsanvisning på 20 milj.kr. för nästa budgetår.

I motion T212 (fp) yrkas avslag på förslaget till medelsanvisning.
Motionärerna framhåller att stödet — efter tillkomsten av anslaget
Bidrag till svenska rederier — inte längre behövs.

Utskottet erinrar om att ifrågavarande stöd i normalfallet grundas på
den sjömansskatt som inbetalts åren 1982—1985. Sistnämnda år är det
sista kvalifikationsåret för stödet, som inte kan utgå längre än till år
1992. Utskottet finner för sin del inte skäl att nu ompröva det nämnda
riksdagsbeslutet. Med hänvisning härtill, och då departementschefens
anslagsberäkning inte givit utskottet anledning till erinran, tillstyrks
regeringens förslag och avstyrks motionsyrkandet.

9 Anslaget Bidrag till svenska rederier samt den
allmänna inriktningen av Sveriges internationella
sjöfartspolitik

Våren 1988 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska åtgärder
(prop. 1987/88:129, bet. TU 27, rskr. 337). Beslutet innebar att ett
särskilt stöd lämnas till svenska rederier för att sänka den del av
redarnas bemanningskostnader som avser sociala avgifter. Bidraget har
införts fr.o.m. den 1 januari 1989 med 38 000 kr. per helårsanställd
sjöman sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Kalenderåret 1988
utgör första kvalifikationsår. För detta bidrag föreslås i propositionen
en medelsanvisning på 300 milj.kr. för nästa budgetår. 1 december
1988 beslutade riksdagen att utöver nämnda bidrag införa ett särskilt
statsbidrag till svenska rederier som motsvarar den sjömansskatt som
inbetalas för sjömän sysselsatta på svenska handelsfartyg i fjärrfart
(prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85). Kostnaderna för nästa budgetår
beräknas i propositionen till 250 milj.kr. Förslaget till medelsanvisning
omfattar därmed totalt 550 milj.kr.

I samband med 1988 års båda riksdagsbeslut avslog riksdagen ett
flertal yrkanden om införande av ett svenskt internationellt fartygsregister.
Vad förespråkarna av ett sådant register syftar till är att stärka den
svenska handelsflottans internationella konkurrenskraft genom att
inom ramen för s.k. lokala avtal göra det möjligt att sänka bemanningskostnaderna.
Lokala avtal innebär att utländska besättningar kan
anställas på fartyg på grundval av kollektivavtal som tecknas med de
fackliga organisationerna i sjöfolkets hemländer.

1989/90:TU18

Förslag om ett svenskt internationellt fartygsregister återkommer i ett
flertal motioner, som utskottet nu har att behandla. Det gäller motionerna
T212 (fp), T215 (m), T608 (c) och T629 (m).

I den förstnämnda m-motionen framhålls följande: Lika litet som
övrig svensk industri på anläggningar i utlandet måste anställa svenskar
skall sjöfartsnäringen behöva göra det. Ägandet, driften och sjöfartskunnandet
kan då behållas i Sverige, även om vissa fartyg har
internationella besättningar. Detta ger i sin tur förutsättningar för en
ökad sysselsättning för svenskt sjöfolk. Ett internationellt register ger
bättre konkurrenskraft och därmed en större omfattning på den svenska
sjöfarten. Denna måste ges goda förutsättningar inför den framtid
då alla andra länder antingen har egna internationella register eller
tillgång till gemensamt EG-register.

Utskottet har under de senaste två åren vid en rad tillfallen behandlat
den sålunda aktualiserade frågan. Så skedde senast i november 1989
i det av riksdagen godkända betänkandet 1989/90:TU8. Utskottet vidhåller
sin där uttalade uppfattning att ett svenskt internationellt fartygsregister
skulle kunna innebära att man på svenska fartyg underlåter
att tillämpa svenska lagregler på väsentliga områden — inte minst det
arbetsrättsliga — i en utsträckning som synes oförenlig med svensk
rättsuppfattning. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

I motion T233 (m) yrkas att riksdagen, under förutsättning att beslut
tas om inrättandet av ett svenskt internationellt fartygsregister, avslår
regeringens förslag att till Bidrag till svenska rederier för nästa budgetår
anvisa 550 milj.kr.

Utskottet har ingen erinran mot ifrågavarande anslagsberäkning.
Med hänvisning härtill och till utskottets ställningstagande i registerfrågan
tillstyrks regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrks motionsyrkandet.

I motion T608 (c) framhålls att syftet med ifrågavarande sjöfartspol i tiska
stöd är att stärka de svenskflaggade och svenskbemannade fartygens
konkurrenskraft genom att kompensera deras höga kostnadsläge i
jämförelse med lågkostnadsflaggade fartygs. För att inte denna skillnad
skall öka fordras det att en indexuppräkning byggs in i det svenska
stödsystemet så att åtminstone den inhemska kostnadsutvecklingen
balanseras. Det krävs med andra ord en värdesäkring av
sjöfartsstödet. Bidraget på 38 000 kr. per helårsanställd sjöman borde
nu vara minst 43 000 kr. för att motsvara värdet av stödet i utgångsläget.

Enligt utskottets mening är sjöfartsstödet i sin nuvarande omfattning
väl ägnat att tillgodose sitt syfte. Utskottet är därför inte berett att
förorda en indexering av stödet och avstyrker motionsyrkandet.

I motion T608 (c) begärs sjöfartspolitiska trepartsöverläggningar mellan
företrädare för samhället, rederinäringen och fackliga organisationer.
Motionärerna framhåller att det är viktigt att partsintressena kommer
till tals när det gäller utformningen av en framtidsinriktad näringspolitik
på sjöfartsområdet. Därför bör regeringen ta initiativ till sådana

1989/90:TU18

överläggningar i syfte att nå fram till en på en helhetssyn grundad ny
näringspolitik för de svenska rederierna som internationellt verkande
företag. För att hantera sjöfartens problem krävs ett helhetsgrepp där
aspekterna bytesbalans, transportpolitik, miljö, transportekonomi, internationalism
och nationell beredskap beaktas.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att
riksdagens beslut under år 1988 om det nämnda sjöfartsstödet föregicks
av en intensiv allmän debatt, baserad på ett flertal förslag till sjöfartspolitiska
åtgärder i riksdagsmotioner samt från bl.a. Sveriges redareförening
och fackliga organisationer.

I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1987/88:8 utgick utskottet
bl.a. från den debatt som fördes med anledning av dessa förslag och
framhöll att regeringen snarast möjligt borde förelägga riksdagen förslag
om sjöfartspolitiska åtgärder. Utskottet konstaterade att den svenska
handelsflottan hade minskat kraftigt på senare år och sade sig finna
den utvecklingen ägnad att inge allvarlig oro i fråga om möjligheterna
att behålla en svensk handelsflotta av rimlig omfattning till tryggande
av landets transportförsörjning i krissituationer. Sjöfartsnäringen är
vidare — betonade utskottet — väsentlig inte bara från beredskapssynpunkt.
Den bidrar också till att stärka Sveriges bytesbalans. Sysselsättningsaspekterna
berör inte endast de ombordanställda utan också andra
sjöfartsanknutna verksamheter än själva fartygsdriften.

I proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet betonades
att Sverige för sin utrikeshandel är närmast helt beroende av
sjötransporter i någon form. Sjöfartens andel inkl. färjetrafiken av
såväl export- som importgodset uppgick t.ex. år 1986 till ca 82 %.
Effektiva sjötransporter var sålunda av strategisk betydelse för den
svenska utrikeshandeln. Vidare framhölls att tillgången till sjötransporter
ger ökad valfrihet för näringslivet och därmed lägre transportkostnader.
Vad gäller miljöaspekterna på sjöfarten framhölls det i den
trafikpolitiska propositionen att betydande framsteg redan gjorts i
ansträngningarna att minska utsläppen i havet av olja m.m. och
nedskräpningen med avfall. För dessa frågor — sade föredragande
departmentschefen — har också etablerade internationella samarbetsformer
utvecklats. Sjöfartsverket arbetar fortlöpande med problemen,
varför några ytterligare riktlinjer inte syntes erforderliga. Det betonades
samtidigt att fortsatt uppmärksamhet bör ägnas åt sjöfartens vattenföroreningsfrågor.
Riksdagen lämnade det sålunda anförda utan erinran
(bet. TU 1987/88:17, rskr. 246 och bet. TU 1987/88:23, rskr. 324).
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om det handlingsprogram för
miljösäkrare sjötransporter som riksdagen antog år 1981 (prop.
1980/81:119 bil. 2, bet. TU 31, rskr. 422).

I fråga om sjöfartens utsläpp av luftföroreningar bör det erinras om
att sjöfartsverket — såsom aviserades i den trafikpolitiska propositionen
— fått regeringens uppdrag att i samråd med naturvårdsverket och
berörda hamnkommuner söka fl fram ett underlag för utsläppskrav
och tekniska specifikationer för maskiner och drivmedel. Sjöfartsverket
väntas redovisa sitt uppdrag för regeringen i maj innevarande år.

1989/90:TU18

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet för sin del inte nu
något behov av sådana överläggningar som motionärerna föreslår,
varför yrkandet härom avstyrks.

Lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp — den s.k.
flagglagen — bör enligt motionerna T212 (fp), T608 (c) och T629 (m)
upphävas. Lagen antogs av riksdagen så sent som i december 1989 och
ersätter 1977 års flagglag, som upphörde att gälla samtidigt som den
nya lagen trädde i kraft den 1 januari 1990 (prop. 1989/90:22, bet.
TU8, rskr. 62). Den nya lagen motiveras främst av beredskapsskäl och
innebär i likhet med den gamla att ett svenskt registreringspliktigt
skepp eller andel däri inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom
överlåtelsen upphör att vara svenskt. Enligt de tre motionerna bör
lagen upphävas.

I m-motionen framhålls att den nya lagen inte har någon reell
motivering. Den största delen av den svenska handelsflottan saknar
betydelse för vår beredskap — säger motionärerna — och någon
krigsplacering sker inte för huvuddelen av tonnaget. Lagen är dessutom
oklar, eftersom regeringen skall avgöra från fall till fell vad som
skall gälla.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att staten med sitt ansvar
för den svenska beredskapen förbehåller sig rätten till insyn i och visst
inflytande över överlåtelser av svenska fartyg till utlandet. Det förtjänar
erinras att ifrågavarande riksdagsbeslut innebär att tillstånd normalt
skall ges om överlåtelsen sker utan ett bevarat svenskt driftsinflytande.

I fråga om tillstånd till överlåtelser med ett bevarat svenskt driftsinflytande
innebär den nya lagen vissa lättnader i jämförelse med den
gamla. Med det sagda avstyrks motionsyrkandena.

10 Miljöfrågor

Frågor om åtgärder mot oljeskador m.m. till sjöss behandlas i ett
flertal motioner.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att sådana frågor
behandlades av Kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MIST) i
dess betänkande SOU 1979:43—45 Ren Tur — program för miljösäkra
sjötransporter. Betänkandet låg till grund för proposition 1980/81:119
om miljösäkrare sjötransporter. Riksdagens beslut med anledning av
propositionen, i den del som bereddes av trafikutskottet, framgår av
betänkandet TU 1980/81:31 (rskr. 422).

Som framhölls i beslutet medför sjöfartens internationella karaktär
att åtgärder på sjösäkerhetsområdet, för att bli verkningsfulla, vanligtvis
måste vidtas i internationellt samarbete. På det globala planet
bedrivs ett sådant samarbete inom den internationella sjöfartsorganisationen,
IMO (International Maritime Organization), som är FN:s fackorgan
för tekniska sjöfertsfrågor, och ILO (International Labour Organization)
som behandlar frågor som rör de ombordanställdas sociala
förhållanden, vilka också har stor betydelse för sjösäkerheten. Arbetet
inom IMO har på sjösäkerhetsområdet resulterat i en rad viktiga

1989/90:TU18

konventioner som avser bl.a. fartygs konstruktion, utrustning och
certifiering från säkerhetssynpunkt (Protocol of 1978 Relating to the
International Convention of the Safety of Life at Sea, 1974, SOLAS)
och regler för sjötrafiken (Convention on the International Regulations
for Preventing Collisions at Sea, 1972 års sjövägsregler). På
havsföroreningsområdet bör särskilt nämnas MARPOL 73/78 (International
Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973, as
Modified by the Protocol of 1978 Relating thereto). Det internationella
samarbetet bedrivs även på regional nivå. För Östersjöområdets del
kan särskilt nämnas 1974 års Helsingforskonvention (Convention on
the Protection of the Marine Environment of the Baltic Sea Axea,
1974). Samarbetet mellan Östersjöstaterna på de områden som täcks av
konventionen sker inom ramen för en kommission med säte i Helsingfors.
Ett regionalt samarbete bedrivs också mellan sjöfartsverket och
sjöfartsmyndigheterna i tretton andra västeuropeiska länder med stöd
av en överenskommelse av år 1982 om hamnstatskontroll. Samarbetet
syftar till att öka möjligheterna att motverka förekomsten av fartyg
som inte uppfyller internationella normer. Regionalt samarbete bedrivs
av sjöfartsverket och andra sjöfortsmyndigheter även i andra
frågor, såsom t.ex. isbrytning och lotsning.

10.1 Allmänna krav på miljösäkrare fartygstransporter

Sverige har aktivt deltagit i arbetet med att färdigställa internationella
överenskommelser av det slag som nämnts ovan. Säkerhetsarbetet
inom ramen för dessa överenskommelser pågår ständigt med aktivt
svenskt deltagande i syfte att förbättra och förfina gällande regelverk.
Med hänvisning härtill och då utskottet vidhåller att nationella särlösningar
på sjösäkerhetsområdet bör undvikas avstyrker utskottet de
motioner som innehåller allmänna krav på skärpta nationella och
internationella regler för ökad sjösäkerhet. De motioner det gäller är
motion T609 (fp), vari yrkas (yrkande 1) att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att säkerheten i oljetrafiken skall förbättras,
T617 (m), vari yrkas (yrkande 1) att riksdagen begär att regeringen
i internationella sammanhang verkar för en skärpning av den internationella
regelskrivningen för oljetransporterande sjöfart och (yrkande
2) att riksdagen begär att regeringen snarast ser över reglerna för
sjöfart i svenska kustfarvatten och hamnar, T619 (mp), vari yrkas,
såvitt nu är i fråga, (yrkande 7) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella initiativ
vad gäller miljökraven på sjöfarten, T629 (m), vari yrkas, såvitt nu
är i fråga, (yrkande 7) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om miljökrav för sjöfarten och T636 (c),
vari yrkas (yrkande 3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande för bättre internationella
regelverk.

1989/90:TU18

10.2 Dubbla bottnar på tankfartyg m.m.

1989/90:TU 18

Frågan om dubbla bottnar på tankfartyg — och andra konstruktionskrav
såsom dubbla sidor — för att minska riskerna för oljeutflöde vid
haverier med sådana fartyg behandlas i motionerna T214 (c), T250 (c),
T602 (c), T608 (c), T609 (fp), T619 (mp), T630 (s), T634 (m), T636 (c)
och T641 (fp). I flera av dessa motioner framhålls dessutom att hamneller
andra avgifter bör tas ut av enkelbottnade tankfartyg för att styra
en utveckling mot dubbelbottnat tonnage. I motion T247 (s) framhålls
att ekonomiska styrmedel bör införas för att medverka till en miljösäker
tanksjöfart i Östersjön och på Mälaren.

Som framgår av det nämnda riksdagsbeslutet år 1981 innebär MARPOL
73/78 en skärpning av tidigare gällande regler om tankfartygs
konstruktion. Bl.a. infördes krav på särskilda segregerade ballasttankar
i fartygen som skall vara placerade så att de ger skydd mot oljeutflöde
vid grundstötning eller kollision. Bestämmelserna i MARPOL 73/78
tillämpas nu i princip av all världens sjöfartsnationer och har inneburit
att tankfartyg byggda under 1980-talet har en säkrare skrovkonstruktion
än tidigare. I riksdagsbeslutet underströks också att sjöfartens
i hög grad internationella karaktär gör det nödvändigt att eftersträva
enhetliga regler när det gäller fartygs konstruktion och utrustning.
Nationella krav som saknar förankring i internationella regler innebär
inte bara en risk för att den svenska sjöfartens konkurrenskraft äventyras
utan också att den svenska försörjningstryggheten kan hotas.

Utvecklingen internationellt visar emellertid att dubbla bottnar blir
allt vanligare på mindre och medelstora oljetankfartyg, dvs. fartyg som
är frekventa gäster i Sverige och på Östersjön. Utskottet ser med
tillfredsställelse på denna utveckling. I sammanhanget förtjänar vidare
erinras om den s.k. kemikaliebulkkoden (Code for the Construction
and Equipment of Ships Carrying Dangerous Chemicals in Bulk) som
antogs av 1MO år 1971 och som tillämpas i Sverige sedan år 1972. 1
koden finns olika konstruktionskrav för olika fartyg, beroende på
farlighetsgraden av de flytande kemikalier de är avsedda att föra. För
de farligaste lasterna krävs bl.a. dubbla bottnar och sidor.

Kommunikationsministern besvarade den 30 januari 1990 i riksdagen
frågorna 1989/90:334, 335 och 382 om restriktioner mot enkelbottnade
fartyg, som anlöper svenska hamnar. Han framhöll därvid att
arbetet med att öka miljösäkerheten har drivits vidare sedan tillkomsten
av MARPOL 73/78. Sjöfartsverket har således år 1987 inom IMO
presenterat den s.k. vakuum-metoden som bygger på att genom undertryck
i tankarna förhindra utsläpp av olja vid en bottenskada. Metoden
kan till skillnad från bestämmelser om dubbel botten även tillämpas
på äldre befintliga fartyg. Metoden kommer på bl.a. svenskt initiativ —
upplyste kommunikationsministern — att behandlas vidare vid ett
möte inom IMO i mars. Utskottet förutsätter att man från svensk sida
med kraft kommer att verka för att frågan om dubbelbottnade tankfartyg
och andra säkerhetshöjande åtgärder inom sjöfarten kommer att få
en allsidig behandling i lMO:s fortsatta arbete. Någon riksdagens

åtgärd synes med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt
anfört inte påkallad med anledning av de motionsyrkanden som innebär
krav på dubbla bottnar m.m. i tankfartyg.

Vad gäller frågan om att via hamn- eller andra avgifter styra en
utveckling mot miljösäkrare tankfartyg vill utskottet erinra om att
1981 års riksdagsbeslut innebar att ett avgiftssystem skulle införas med
verkan från den 1 juli 1984 att gälla Vänern—Göta älv, Mälaren och
Stockholms skärgård. I beslutet underströks bl.a. att en avgift, vars
närmare utformning sjöfartsverket skulle lämna förslag om, inte fick
medföra en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan fartygsoch
landtransporter.

Av proposition 1983/84:100 bil. 8 framgick att sjöfartsverket hade
redovisat sitt uppdrag och därvid framhållit att utarbetandet av ett
förslag till avgiftssystem borde anstå tills vidare. Verket hade funnit att
en särskild miljöavgift skulle medföra en snedvridning av konkurrensförhållandena
till sjöfartens nackdel. Föredragande departementschefen,
utskottet och riksdagen anslöt sig till denna bedömning. Det s.k.
behovsanpassade lotstvånget, som också omfattades av riksdagens beslut
år 1981, bedömdes tillgodose samma syfte som den särskilda avgiften
när det gäller att premiera miljösäkrare tankfartyg (bet. TU 1983/84:14,
rskr. 197). Dispens från lotstvånget kan ges bl.a. till befälhavare på
tankfartyg med dubbla bottnar i vissa farleder. Utskottet finner inte
skäl att ompröva sin sålunda redovisade uppfattning.

Oavsett vilka konstruktionsregler och ekonomiska styrmedel som
används är enligt utskottets mening inspektionsverksamheten av särskild
betydelse för att främja en ökad sjösäkerhet. Det internationella
samarbetet i inspektionsfrågor, som Sverige aktivt medverkar i, är
därför av central betydelse för att motverka förekomsten av miljöfarliga
fartyg. Utskottet förutsätter att sjöfartsverket gör ytterligare ansträngningar
för att stärka detta samarbete.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga de
motionsyrkanden som nu är i fråga.

Av det sålunda redovisade ställningstagandet följer att utskottet även
avstyrker yrkandena i motionerna T618 (mp), T620 (mp) och T638
(mp) om krav på att tankfartyg skall vara försedda med tredubbla skott
och dubbla bottnar. Tredubbla skott bedöms av sjöfartsverket som en
orealistisk idé. Utskottet ifrågasätter för sin del inte denna bedömning
och avstyrker motionsyrkandet.

10.3 Förbud mot supertankrar i Östersjön m.m.

I motionerna T618 (mp), T619 (mp) och T620 (mp) yrkas att riksdagen
beslutar om ett förbud mot supertankrar i Östersjön.

Östersjön utgör till stora delar internationellt vatten. Något sådant
förbud som motionärerna begär kan sålunda Sverige inte ensidigt
besluta om. Motionsyrkandena avstyrks.

1989/90:TU18

I motion T628 (fp) begärs ett förbud mot att supertankrar anlöper
svenska hamnar.

Kraven på miljösäkra fartygstransporter tillgodoses enligt utskottets
mening genom säkra farleder, skyldighet att anlita lots, en god trafikinformation,
en tillfredsställande sjökarteläggning och en effektiv sjöfartsinspektion
m.fl. faktorer. De risker som är förenade med fartygstransporter
av olja torde inte minska om ett fartyg måste ersättas av flera
mindre. Med det sagda avstyrks motionsyrkandet.

I motion T628 (fp) framhålls vidare att Sverige bör verka för en
internationell överenskommelse om förbud mot supertankrar i Östersjön.

Enligt vad utskottet erfarit motsätter sig samtliga Östersjöstater ett
förbud av ifrågavarande slag. Någon sådan överenskommelse som
motionärerna önskar torde därför inte kunna komma till stånd. Motionsyrkandet
avstyrks följaktligen.

10.4 Anmälningsplikt, trafikinformation och trafikledning

Anmälningsplikt för fartyg som seglar in i Östersjön eller lastar gods
vid hamn i Östersjön begärs i motionerna T214 (c), T630 (s) och T636
(c). Härigenom skulle — framhålls det i motionerna — inledandet av
saneringsinsatser vid en olycka kunna underlättas.

Kommittén för undersökning av allvarliga olyckor, katastrofkommissionen,
(KN 1981:02) har i sitt betänkande Beredskap mot oljeskador
till sjöss (SOU 1990:15) föreslagit en skyldighet för befälhavare på
oljetankfartyg på minst 20 000 tons dödvikt att tillställa sjöfartsinspektionen
viss förhandsinformation innan fartyget anlöper svensk hamn.
Informationen skulle bestå av kopia av fartygets certifikat, uppgifter
om lasten och färdplanen samt beräknad ankomsttid. I avvaktan på
regeringens beredning av detta förslag avstyrker utskottet motionsyrkandena.

1 motion T639 (vpk) framhålls att det inom sjötrafikområdena Stockholm,
Mälaren, Bråviken och Göteborg finns ett system för trafikinformation
(T1C). Med nuvarande omfattning av systemet är fartygen skyldiga
— säger motionärerna — att rapportera passage av i lag fastställda
punkter i farlederna till TIC. Information går därefter tillbaka till
fartygen om aktuella fartygsrörelser i farleden. Motionärerna vill att
trafikinformationssystemet byggs ut och kompletteras med uppgifter
till skydd för miljön.

Katastrofkommissionen framhåller i det nämnda betänkandet att det
bör vara möjligt att tillskapa en bättre samordning av tillgänglig
information om fartyg och fartygsrörelser. Det bör — säger kommittén

— ankomma på sjöfartsverket att närmare utreda vilka åtgärder som
kan vidtas i detta syfte. I avvaktan på regeringens beredning av
förslaget finner utskottet inte någon riksdagens åtgärd påkallad med
anledning av motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.

Trafikinformation i Mälaren behandlas i motion T641 (fp). Motionärerna
vill att trafikinformationssystemet där skall användas så att lotsstationerna
får möjlighet att stoppa ett fartyg om det finns risk för att två
fartyg med farlig last möts i någon av de trängre passager som finns i
Mälaren.

1989/90:TU18

En av avsikterna med trafikinformationssystemet är att fartyg genom
detta skall kunna fa besked om mötande fartyg så att kontakt kan
etableras via radio mellan de ansvariga nautikerna om hur och var
man skall mötas. Vad utskottet sålunda anfört synes ägnat att tillgodose
syftet med motionsyrkandet, varför ett bifall till detsamma avstyrks.

I motion T636 (c) begärs också ett system med trafikledning i
Östersjön med förebild i det trafikledningssystem som gäller för luftfarten.

Östersjön består som nämnts till stora delar av internationellt vatten.
Ingen stat kan följaktligen ta på sig uppgiften att leda trafik i speciella
trafikleder där. Ett trafikledningssystem skulle också strida mot sjöfartens
traditioner och det internationellt vedertagna synsättet att befälhavaren
beslutar över fartygets framförande med iakttagande av de trafikföreskrifter
som kan gälla. För trafiken på svenskt inre vatten finns
också det nämnda systemet med trafikinformationscentraler. Av det
anförda följer att utskottet avstyrker motionsyrkandet.

10.5 Åtgärder för att underlätta spårning av olagliga
oljeutsläpp

I motionerna T618 (mp) och T620 (mp) yrkas att riksdagen beslutar
att varje oljetransport skall märkas på ett sådant sätt att utsläppen kan
spåras samt att riksdagen beslutar att Sverige skall verka för att ett
sådant system accepteras internationellt.

I motion T619 (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
om märkning av olja för att möjliggöra identifikation vid oljeutsläpp.

I motion T638 (mp) framhålls att Sverige bör arbeta internationellt
för ett gemensamt system för märkning av oljelaster på fartyg.

Enligt vad utskottet erfarit genomfördes i slutet av 1970-talet på
svenskt initiativ ett försök med ett partikelmärkningssystem för oljelaster.
Samtliga Östersjöstater deltog i försöket. Systemet kunde emellertid
inte fas att fungera på sätt som avsågs. Då något annat arbete
som rör märkning av oljor för närvarande inte bedrivs, torde det inte
vara möjligt att vinna internationellt gehör för förslag av den art som
framläggs i motionerna. I sammanhanget bör erinras om bl.a. den
regelbundna flygspaning som kustbevakningen bedriver för att upptäcka
och spåra olagliga oljeutsläpp. Med det sagda avstyrks motionsyrkandena.

10.6 Inspektionsverksamhet

I motion T625 (s) framhålls att den nämnda internationella överenskommelsen
om hamnstatskontroll innebär ett åliggande för de berörda
sjöfartsmyndigheterna att undersöka minst 25 % av alla utländska
fartyg som anlöper resp. lands hamnar. Färsk statistik visar emellertid

— framhåller motionärerna — att Sverige ännu inte nått upp till en
granskningsvolym av 10 %. Det svenska arbetet inom ramen för

1989/90:TU18

överenskommelsen måste stärkas för att på ett omedelbart och aktivt
sätt bidra till en säkrare sjöfart. Liknande önskemål återfinns också i
motionerna T609 (fp) och T630 (s).

Enligt vad utskottet erfarit har sjöfartsverket i sin budget för innevarande
år avsatt extra resurser, motsvarande tre årsarbetskrafter, för att
måluppfyllelsen enligt överenskommelsen om hamnstatskontroll skall
förbättras. Verket säger sig redan kunna konstatera att antalet kontroller
ökat väsentligt. Med hänsyn till den centrala roll som inspektionsverksamheten
spelar för en miljösäker sjöfart vill utskottet för sin del
understryka vikten av att sjöfartsverket uppfyller de krav som ifrågavarande
överenskommelse innebär. Med det sagda torde syftet med
motionsyrkandena få anses tillgodosett. Ett bifall till desamma avstyrks
följaktligen.

10.7 Lotsningsfrågor

I motion T619 (mp) framhålls att ett skärpt lotstvång bör gälla för
miljöfarliga sjötransporter.

I motion T639 (vpk) framhålls att samtliga fartyg, oavsett storlek,
skall ha lots ombord under gång i svenska farvatten, då de är lastade
med petroleumprodukter och annat farligt gods.

I motion T629 (m) begärs en utredning om lotsverksamheten. Reglerna
om lotsning är enligt motionärerna schablonartade och motsvarar
inte de krav som näringen och sjösäkerheten ställer, i många fall
kan det inträffa att den lots som anlitas har väsentligt mindre erfarenhet
av den aktuella leden än beSlhavaren ombord. I vissa fall finns
inga behöriga lotsar till den aktuella platsen, men lotstvång och
lotsavgift gäller trots detta.

Riksdagens beslut år 1981 om miljösäkrare sjötransporter innebar, som
nämnts, också införandet av ett behovsanpassat lotstvång, vars utformning
sjöfartsverket hade att svara för. Enligt beslutet skall frågan om
lotstvång prövas med utgångspunkt i farledsförhållandena, fartygets
storlek, konstruktion, utrustning och beskaffenhet, bemanningen samt
lastens miljöfarlighet. Ett principiellt lotstvång föreligger på svenskt
inre vatten. Undantag från lotstvånget får medges med hänsyn till bl.a.
befälets kännedom om farleden och språkkunskaper i den nödvändiga
kommunikationen med lotsplats eller trafikinformationscentral.

Utskottet förutsätter att utformningen och tillämpningen av sjöfartsverkets
lotsningsbestämmelser står i överensstämmelse med de sålunda
angivna riktlinjerna. Vidare utgår utskottet från att tillämpningen
fortlöpande följs av dem som berörs. Riktlinjerna synes väl ägnade att
tillgodose sitt syfte, varför någon förändring i vare sig skärpande eller
mildrande riktning inte torde vara erforderlig. Motionsyrkandena avstyrks
följaktligen.

I motion T622 (m) framhålls att Sverige inom ramen för det regionala
internationella sjösäkerhetssamarbetet förbundit sig att tillhandahålla
s.k. långlotsning på Östersjön och i Nordsjön. Verksamheten har ringa
omfattning — säger motionärerna — och genom en dåligt anpassad

1989/90:TU18

taxesättning har de svenska långlotsarna prisats ut från marknaden.
Försök bör därför göras med en privatisering av långlotsningen på så
sätt att en förening med de utbildade lotsarna som medlemmar får
överta verksamheten under sjöfartsverkets överinseende.

Ett tillgodoseende av motionärernas önskemål skulle enligt vad
utskottet erfarit innebära avsevärda svårigheter för sjöfartsverket i fråga
om personalplanering och med att kontrollera att rimlig säkerhet
upprätthålls i långlotsningsverksamheten. Utskottet finner inte skäl att
ifrågasätta denna bedömning och avstyrker motionen.

10.8 Vissa andra miljöfrågor

Enligt motion T214 (c) bör riksdagen lagstifta om att alla fartyg som
transporterar olja på svenska vatten skall vara försedda med länsor och
annan lämplig oljesaneringsutrusining för att kunna begränsa skadorna
vid oljeutsläpp.

Sjöfartsverket bedömer, enligt vad utskottet under hand inhämtat,
förslaget som opraktiskt. Det skulle enligt verket knappast vara möjligt
att lägga ut länsor från ett skadat tankfartyg. Tillgången på länsor inom
rimlig tid i samband med ett haveri har varit god. Problemet har
snarare varit att tekniskt begränsa oljans spridning, trots att länsor
använts. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Enligt motion T214 (c) bör vidare en koncession för svenska fartyg, särskilt
större handelsfartyg och färjor, införas. Som villkor för koncession
skall gälla att vissa gränsvärden för kväveoxidutsläpp inte överskrids,
att tillräcklig oljesaneringsutrustning finns ombord samt på sikt

— i fråga om tankfartyg — att dessa har dubbla bottnar eller ett
vakuumsystem.

Ett krav på koncession för att S använda svenska fartyg och färjor
skulle enligt utskottets mening snedvrida konkurrensen till svensk
nackdel och bl.a. innebära en försämring av vår beredskap. I viss
utsträckning kan sägas att för alla handelsfartyg fordras ett slags "koncession".
Fartygen, såväl svenska som utländska, måste uppfylla vissa
säkerhetskrav. När så sker får de vissa certifikat, som medför att de får
användas i trafik. Efterlevnaden av säkerhetsbestämmelserna kontrolleras
genom besiktningar och inspektioner. Med det sagda avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

I motion T619 (mp) begärs ett förbud mot fartygstransporter av särskilt
farliga ämnen om de inte är nödvändiga eller om bättre alternativ
finns.

Utskottet hänvisar till vad som i det föregående anförts om åtgärder
för att åstadkomma miljösäkra fartygstransporter i bulk och till de
regler om fartygstransporter av farligt gods som gäller enligt lagen
(1982:821) om transport av farligt gods. Något sådant förbud som
motionärerna begär är utskottet för sin del inte berett att förorda,
varför yrkandet härom avstyrks.

1989/90:TU18

I motion T619 (mp) begärs vidare att möjligheten att transportera på
sjön bör tas i béaktande när miljökonsekvensanalyser görs av större
industriprojekt, vägprojekt etc. En sådan trafikmässig miljöprövning —
fortsätter motionärerna — skall naturligtvis också omfatta järnvägen
som alternativ. Den lösning som ger det bästa samhällsekonomiska
resultatet, med fullt beaktande av den totala miljökostnaden, bör
normalt fa företräde.

Utskottet erinrar om att riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988
bl.a. innebär att transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö
och hushållningen med naturresurser främjas. Det finns emellertid —
framhölls det vidare — ingen anledning från statens sida att ingripa i
företagens val av transportlösningar. Kundernas krav måste få styras av
de fördelar som olika transportalternativ kan erbjuda (prop.
1987/88:50, bet. TU 13 och 17, rskr. 159 och 246). Utskottet finner
inte skäl att ompröva beslutet och avstyrker motionsyrkandet.

I motion T630 (s) framhålls att Skagerrak, Kattegatt och Öresund är
mycket hårt trafikerade. Sverige, Norge och Danmark bör därför
eftersträva en trafikseparation i dessa vatten.

Trafiksystem av den art som motionärerna vill ha till stånd måste,
eftersom de berör internationellt vatten resp. ett internationellt sund,
vara internationellt förankrade. Ett inom IMO beslutat trafikseparationssystem
finns bl.a. i Öresund. Då syftet med motionen, i här
berörd del, sålunda torde fa anses väsentligen tillgodosett avstyrker
utskottet ett bifall till densamma.

I motionerna T258 (m), T619 (mp), T629 (m) och T639 (vpk) aktualiseras
luftföroreningarna från fartygstrafiken. Motionärerna vill fa till
stånd strikta miljökrav på fartygens — inte minst de stora färjornas —
utsläpp och oljeanvändning.

Som utskottet redan framhållit har sjöfartsverket fått regeringens
uppdrag att i samråd med naturvårdsverket och berörda hamnkommuner
söka få fram ett underlag för utsläppskrav och tekniska specifikationer
för maskiner och drivmedel. Uppdraget skall redovisas i maj
innevarande år. Som framgår av proposition 1987/88:50 har Östersjöstaterna
— inom ramen för samarbetet enligt 1974 års Helsingforskonvention
— uppmanats att inom IMO och internationella standardiseringskommissionen
verka för att kvalitetskraven på fortygsbränsle förbättras
i syfte att reducera luftföroreningarna från fartygstrafik. Utskottet
finner det för sin del angeläget att krav av ifrågavarande slag
fastställs så att åtgärder kan vidtas på såväl det nationella som det
internationella planet. I avvaktan på resultatet av sjöfartsverkets uppdrag
avstyrker utskottet motionsyrkandena.

I motion T641 (fp) begärs — under åberopande av naturvårdshänsyn

— ett förbud mot höghastighetsbåtar i linjetrafik i Stockholms skärgård.

Frågor om hastighetsbegränsningar för fartygstrafiken i skärgården
avgörs av länsstyrelsen i samråd med bl.a. sjöfartsverket under beaktande
av naturvårdsintressen och säkerheten i förhållande till annan trafik
m.m. Det lätta tonnage som används i den katamarantrafik — som

1989/90:TU 18

motionären torde åsyfta — innebär för övrigt enligt sjöfartsverkets
bedömning mindre olägenheter från miljöskyddssynpunkt än de stora
Finlandsbåtarna. Utskottet kan för sin del inte finna något riksdagens
uttalande i frågan påkallat och avstyrker därför motionsyrkandet.

11 Vissa andra sjöfartspolitiska frågor med
övervägande internationell anknytning

I motion T629 (m) framhålls att de bestämmelser som reglerar sjöfarten
måste anpassas så att konkurrensförutsättningarna blir desamma
som gäller för landtransportföretag. En översyn av bemannings-, arbetstids-
och tillsynsregler bör därför komma till stånd.

Frågor som rör bemanning, arbetstid och tillsyn regleras i bl.a.
fartygssäkerhetslagen (1988:49) och sjöarbetstidslagen (1970:105). Denna
lagstiftning skall naturligtvis ses mot bakgrund av att arbete till sjöss
med nödvändighet — inte minst av säkerhetsskäl — i åtskilliga avseenden
skiljer sig från arbete i land. Särregler kan därför inte undvaras.
Det bör dock vara en strävan att så långt möjligt söka utjämna
skillnaderna. Den nämnda lagstiftningen tillgodoser enligt utskottets
mening detta önskemål. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motion T629 (m) erinras om att staten genom sjöfartsverket svarar
för utprickning och farleder utmed kusterna. Motionärerna vill ha en
utredning om farledsverksamheten för att det skall undersökas om inte
tillsyn av ferledsutprickning m.m. kan skötas av den industri eller
hamnförvaltning som har nytta av leden.

Enligt vad utskottet erfarit förekommer det på flera håll utmed våra
kuster att kommuner eller industriföretag svarar för farledsutprickning
och tillsyn av denna i sådana fall där sambandet mellan trafiken och
en viss hamn är otvetydigt. Någon riksdagens åtgärd synes sålunda inte
erforderlig, varför motionsyrkandet avstyrks.

12 Vissa fritidsbåtsfrågor

I motion T607 (s) yrkas att regeringen hos riksdagen begär förslag om
införande av förarbevis och fastställande av en nedre åldersgräns för
framförande av motorbåtar som har stor motorstyrka.

I motion T619 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att lämplig utbildning
och behörighet skall krävas av den som vill framföra fartyg som
är minst sju meter långt eller maskindrivet fartyg som har en maximal
hastighet på minst 7 knop.

Enligt kungörelsen (1970:344) om kompetenskrav för förare av större
fritidsbåtar får fritidsbåt vars skrov har en största längd av minst tolv
meter och en största bredd av minst fyra meter föras endast av den
som har skepparexamen. Enligt vad utskottet erfarit avläggs ca 4 500
skepparexamina varje år. Omkring 80 % av dessa avser fritidsbåtsägare.
För förande av fritidsbåtar som är mindre än dem som omfattas av den
nämnda kungörelsen finns inga direkta kompetenskrav utfärdade. Sjöfartsverket
har emellertid sedan år 1961 administrerat en verksamhet

3 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 18

1989/90:TU18

Rättelse: S. 47 rad 3 Står: 9 Rättat till: 7

som syftar till att stimulera fritidsbåtsförare att frivilligt lära sig navigation
och sjövägsregler. Bevis om förvärvade kunskaper och färdigheter
utSrdas i form av ett förarintyg. I januari 1990 hade omkring 300 000
sådana intyg utfärdats. Sjöfartsverket har vidare tillsammans med
Svenska båtunionen, Svenska seglarförbundet och Svenska kryssarklubben
bildat en ideell förening med namnet Nämnden för båtlivsutbildning.
Nämnden fastställde våren 1989 vissa kunskapskrav för förare
av högfartsbåtar och utfärdar bevis om förvärvade kunskaper i form av
ett manöverintyg. Utbildningen väntas komma i gång innevarande år
och kommer — i likhet med vad som gäller i fråga om förarintygen —
att tillhandahållas i studieförbundens och båtorganisationernas regi.
Enligt vad utskottet erfarit har företrädare för sjöfartsverket, polisen
och båtorganisationerna efter överläggningar inte funnit sig nu böra
förorda införande av obligatoriska kunskapskrav för förare av andra
fritidsbåtar än dem som omfattas av den nämnda kungörelsen. Antalet
olyckor med ifrågavarande typer av fritidsbåtar är relativt litet och har
under senare år inte ökat trots att antalet båtar ökat kraftigt. Enligt vad
utskottet vidare inhämtat överväger man inom försäkringsbranschen
att införa regler som skulle innebära att försäkringsbelopp på grund av
försäkring av en högfartsbåt utbetalas endast under förutsättning att
båten förts av en förare som förvärvat ett manöverintyg. Obligatorisk
ansvarsförsäkring för ägare av fritidsbåtar har vidare aktualiserats i
olika sammanhang, bl.a. — som nämnts — av lagutskottet i dess
yttrande till kulturutskottet (LU 1986/87:6y) i det ärende som gällde
1987 års lag om fritidsbåtsregister.

Trafiken med vissa fritidsbåtar är även enligt utskottets mening av
betydelse för säkerheten till sjöss. Utskottet förutsätter därför att de
frågor som motionärerna aktualiserar fortsättningsvis noga följs av
berörda myndigheter och organisationer.

Vad utskottet sålunda anfört synes ägnat att i huvudsak tillgodose
syftet med motionsyrkandena. Dessa bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

1 motion T613 (s) begärs vidare — liksom i motion T619 (mp) en
hastighetsgräns på 15 knop för fritidsbåtar i inre farvatten resp. skärgården.

Enligt vad utskottet erfarit överväger sjöfartsverket bl.a. förslag av
den art som motionärerna aktualiserar. I avvaktan på resultatet av
dessa överväganden, som omfattar även andra sjösäkerhetsfrågor, är
utskottet inte för sin del berett att förorda någon riksdagens åtgärd
med anledning av de båda motionsyrkandena. Dessa avstyrks följaktligen.

I motion T613 (s) begärs också en utredning om förbud mot tomgångskörning
av motorer i fritidsbåtar. Motionärerna framhåller att många
moderna fritidsbåtar har en mängd elektrisk apparatur som laddas
genom att motorn körs på tomgång. Härigenom kan lokalt vållas
besvärande utsläpp och bullerproblem.

För att komma till rätta med problemet bör man enligt utskottets
mening i första hand lita till informationsinsatser av ansvariga myndig -

1989/90:TU18

heter, kommuner och hamnförvaltningar. Båtorganisationerna synes
också kunna medverka till att förmedla erforderlig information. En
utredning i frågan torde sålunda inte nu vara erforderlig. Med det
sagda avstyrks motionen i nu berörd del.

Enligt motion T619 (mp) bör riksdagen besluta att sjötrafikföreskrifter
och teckenförklaring till sjökort måste medföras på alla fartyg som
framdrivs av maskineri eller segel.

Motionärernas krav är enligt utskottets mening alltför långtgående.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion T619 (mp) begärs vidare en översyn av sjötrafikfcreskrifterna i
syfte att anpassa dem bättre till den ökande fritidsbåttrafiken. Det är
t.ex. inte självklart — säger motionärerna — att en liten båt ska vika
för en stor när det gäller fritidsbåtar. En kanotist bör sålunda kunna
ges samma rätt som en liten motorbåt med överstark motor.

Motionsyrkandet synes bygga på ett missförstånd; fritidsbåtar emellan
gäller inga sådana väjningsregler som motionärerna hävdar. Yrkandet
avstyrks följaktligen.

I motion T619 (mp) begärs också vissa sanktioner mot
fritidsbåtsförare som visat ovarsamhet eller vårdslöshet till sjöss. De
sanktioner som enligt motionärerna bör kunna komma i fråga är
"indragen behörighet för att få framföra fartyget, och i grövre fall även
indraget körkort för bil".

Enligt 324 § sjölagen (1891:35) är straffet för vårdslöshet i sjötrafik
böter eller Sngelse i högst sex månader. Om brottet är grovt kan
påföljden bli Sngelse i högst två år. Enligt 16 § körkortslagen
(1972:603) kan körkort under vissa förutsättningar återkallas bl.a. om
körkortshavarén gjort sig skyldig till brottslig gärning. Några ytterligare
påföljder för vårdslöshet i sjötrafik än nu gällande är utskottet för sin
del inte berett att förorda, varför motionsyrkandet avstyrks.

I sammanhanget förtjänar nämnas att frågan om påföljder för onykterhet
till sjöss är under beredning inom regeringskansliet.

Enligt motion T619 (mp) är vidare sjösåkerhetsrådets olycksstatistik
ofullständig. Rådets årliga rapporter har endast i undantagsfall —
säger motionärerna — innehållit uppgifter om personskador andra än
dödsfall. Den bristen bör omgående åtgärdas.

Enligt vad utskottet erfarit förklaras den av motionärerna påtalade
bristen av att andra olyckor än sådana med dödlig utgång i alltför liten
utsträckning rapporteras. Sjösäkerhetsrådet överväger hur man skall
kunna förbättra statistiken på det sätt som motionärerna önskar. I
avvaktan på resultatet av dessa överväganden avstyrker utskottet motionsyrkandet.

1989/90:TU18

13 Övriga frågor

I motion T236 (s) behandlas investeringar i Södertälje kanal. Motionärerna
vill att 30 milj.kr. satsas för att underlätta framkomligheten och för
att möjliggöra en ökning av tonnaget från ca 8 000 ton till ca 12 000
ton.

Enligt vad utskottet erfarit diskuterar sjöfartsverket och den s.k.
Mälarledskommittén för närvarande framkomligheten i kanalen. Som
ett led i diskussionen utreder verket nyttoeffekterna av olika åtgärder,
förväntad trafikutveckling m.m. Verket avser också att göra en miljökonsekvensbeskrivning
av eventuella åtgärder. 1 avvaktan på resultatet
av diskussionen och sjöfartsverkets arbete avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motion T243 (c) begärs offensiva insatser för att utveckla infrastrukturen
i Skåne. Såvitt nu är i fråga uttalas önskemål om ett för de båda
Skånelänen gemensamt samarbetsorgan mellan kommuner, landsting
och näringsliv i hamnfrågor.

Berörda intressenter är oförhindrade att skapa det sålunda aktualiserade
samarbetsorganet. Någon statlig styrning av hamnutvecklingen
skall enligt riksdagens beslut år 1984 inte ske (prop. 1983/84:100 bil. 8,
bet. TU 14, rskr. 197). Av det anförda följer att något riksdagens
uttalande med anledning av motionsyrkandet, i här berörd del, inte
bör komma i fråga, varför detsamma avstyrks.

I motion T637 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensförhållandena
på fraktmarknaden. Motionärerna framhåller att det inte råder
konkurrens på lika villkor inom fraktnäringen. Anpassningen på
hamn- och stuverisidan släpar efter. Det behövs en rationellare lastoch
lossningshantering. Anlitas inte stuverierna så bör man slippa
avgifterna.

Eftersom hamn- och stuveriverksamheten sker i kommunal eller
privat regi torde något riksdagens uttalande i frågan inte böra komma i
fråga. Motionen avstyrks följaktligen.

1 motion T616 (fp,c) framhålls att staten har ett ansvar för att lämplig
verksamhet lokaliseras till Härnösand och att en lokalisering av isbrytarflottan
dit skulle utgöra ett utmärkt komplement till den militära
verksamhet som redan är etablerad i kommunen. Enligt motionärerna
finns det undersökningar som visar att de lägsta underhållskostnaderna
för sjöfartsverket och därmed för sjöfarten skulle erhållas om isbrytarna
stationerades i Mellannorrland.

Isbrytarna är avsedda att kunna bryta is runt hela den svenska
kusten, inte bara utmed den norrländska. Personalen som tjänstgör
ombord på fartygen har — enligt vad utskottet erfarit — sin huvudsakliga
hemvist i Stockholm och Karlskrona. Fartygsöversynen sker, i den
mån den inte görs av besättningen ombord, främst vid varv i Stockholm,
Oskarshamn, Karlskrona, Göteborg och Åbo. Någon varvskapacitet
för dockning av isbrytare finns inte på Norrlandskusten sedan de

1989/90:TU18

mindre enheterna i isbrytarflottan utgått. Sjöfartsverket delar inte
motionärernas uppfattning att de lägsta underhållskostnaderna skulle
erhållas om isbrytarna stationerades i Mellannorrland.

Med hänvisning till det anförda och till de principer som gäller för
statsmakternas styrning av affärsverken avstyrker utskottet motionen.

I motion T614 (c,m) begärs en lokalisering av isbrytarflottan till Karlskrona.

Statsisbrytarna har sedan länge varit förlagda till Stockholm. Sjöfartsverket
diskuterar för närvarande — enligt vad utskottet erfarit —
frågan om kajplatser för dessa under icke-isbrytningssäsong med företrädare
för Stockholms hamn. Dessa diskussioner kan komma att leda
till att man undersöker möjligheten av att förlägga viss del av isbrytarflottan
till Karlskrona. I avvaktan på resultatet av dessa diskussioner
avstyrker utskottet motionen.

14 Hemställan

Utskottet hemställer

Inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet m.m.

1. beträffande lotsutkiken i Brofjorden

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T605 godkänner den
inriktning av sjöfartsverkets verksamhet i denna del under perioden
1990—1992 som förordas i propositionen,

2. beträffande sjöfartsverkets bemanning av Stockholms yttre
skärgård

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T256 yrkande 1
godkänner den inriktning av sjöfartsverkets verksamhet i denna
del under perioden 1990—1992 som förordas i propositionen,

3. beträffande inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet
övrigt

att riksdagen godkänner den inriktning av sjöfartsverkets verksamhet
för perioden 1990—1992 som förordas i propositionen
och som inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

4. beträffande resultatmål m.m.

att riksdagen godkänner de resultat-, pris-, soliditets- och servicemål
för sjöfartsverkets verksamhet som förordas i propositionen
för perioden 1990—1992,

5. beträffande investeringar m.m.

att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om
sjöfartsverkets investeringar under perioden 1990—1992 samt
bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser därifrån,

Anslagsfrågor

6. beträffande medelsanvisning för vissa tjänster

att riksdagen till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 120 200 000 kr.,

7. beträffande fritidsbåtsregister
att liksdagen

1989/90:TU18

a) med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1989/90:T212 yrkande 14, 1989/90:T233 yrkande 3,
1989/90:T601 yrkande 2 och 1989/90:T604 yrkande 2 till Fritidsbåtsregister
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
7 900 000 kr.,

b) avslår motionerna 1989/90:T212 yrkande 13, 1989/90:T233
yrkande 2, 1989/90:T601 yrkande 1, 1989/90:T603, 1989/90:T604
yrkande 1, 1989/90:T606, 1989/90:T629 yrkande 6 och

1989/90:T633,

res. 1 (m, fp)

8. beträffande höjning av avgiften till fritidsbåtsregistret
att riksdagen avslår motion 1989/90:T624,

9. beträffande förändringar av fritidsbåtsregistret

att riksdagen avslår motion 1989/90:T619 yrkande 12,

res. 2 (mp)

10. beträffande medelsanvisning för transportstöd till Gotland
att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 46 000 000 kr.,

11. beträffande omfattningen av färjetrafiken till Gotland

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T610, 1989/90:T621 och
1989/90:T623 i denna del,

res. 3 (fp, c, vpk, mp)

12. beträffande en tredje färja i Gotlandstrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T623 i denna del,
1989/90:T627 yrkande 3 och 1989/90:T635 yrkande 1,

13. beträffande konkurrens i färjetrafiken på Gotland

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T623 i denna del och
1989/90:T631,

14. beträffande ökning av det statliga stödet till Gotlandstrafiken att

riksdagen avslår motion 1989/90:T627 yrkande 1,

15. beträffande taxesättningen i färjetrafiken på Gotland

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T627 yrkande 2 och
1989/90:T635 yrkande 3,

16. beträffande förbättringar i Gotlandstrafiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:T627 yrkande 4,

17. beträffande särskilt transportstöd för Gotland
att riksdagen avslår motion 1989/90:T611 yrkande 2,

18. beträffande platsreservationer i färjetrafiken på Gotland
att riksdagen avslår motion 1989/90:T611 yrkande 1,

19. beträffande trafikråd för Gotland

att riksdagen avslår motion 1989/90:T635 yrkande 2,

res. 4 (c)

20. beträffande finansieringen av den särskilda sjömanspensionen att

riksdagen med avslag på motion 1989/90:T632 godkänner vad
som anförts härom i propositionen,

res. 5 (vpk, mp)

1989/90:TU18

21. beträffande medelsanvisning för handelsflottans pensionsanstalt att

riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

22. beträffande finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd att

riksdagen godkänner förslaget i propositionen härom,

23. beträffande medelsanvisning för Handelsflottans kultur- och
fritidsråd

att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

24. beträffande beslut om ersättning till Trollhätte kanalverk

att riksdagen godkänner vad som anförts härom i propositionen,

25. beträffande medelsanvisning för ersättning till viss kanaltrafik att

riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 69 780 000 kr.,

26. beträffande medelsanvisning för stöd till svenska rederier

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1989/90:T212 yrkande 10 till Stöd till svenska
rederier för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
20 000 000 kr.,

res. 6 (fp)

27. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T212 yrkande 11,
1989/90:T215 yrkande 27, 1989/90:T608 yrkande 3 och

1989/90:T629 yrkande 1,

res. 7 (m, fp, c)

28. beträffande medelsanvisning för bidrag till svenska rederier
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på' motion 1989/90:T233 yrkande 4 till Bidrag till svenska
rederier för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
550 000 000 kr.,

res. 8 (m)

Den allmänna inriktningen av Sveriges internationella
sjöfartspolitik

29. beträffande värdesäkring av sjöfartsstödet

att riksdagen avslår motion 1989/90:T608 yrkande 4,

res. 9 (c)

30. beträffande sjöfartspolitiska trepartsöverläggningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:T608 yrkande 1,

res. 10 (c)

31. beträffande flagglagen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T212 yrkande 12,
1989:90/T608 yrkande 2 och 1989/90:T629 yrkande 3,

res. II (m, fp, c)

1989/90:TU18

Miljöfrågor m.m.

32. beträffande allmänna krav på miljösäkrare fartygstransporter att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:T609 yrkande 1,
1989/90:T617, 1989/90:T619 yrkande 7 i denna del, 1989/90:T629
yrkande 7 i denna del och 1989/90:T636 yrkande 3,

res. 12 (fp, c, vpk, mp)

33. beträffande dubbla bottnar på tankfartyg m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T214 yrkandena 1 och

2, 1989/90:T247 yrkande 6, 1989/90:T250 yrkande 9,

1989/90:T602, 1989/90:T608 yrkande 5, 1989/90:T609 yrkande 2,
1989/90:T619 yrkande 6, 1989/90:T630 i denna del,

1989/90:T634, 1989/90:T636 yrkande 1 och 1989/90:T641 yrkande
1,

res. 13 (c, vpk, mp)

34. beträffande tredubbla skott och dubbla bottnar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T618 yrkande 2,

1989/90:T620 yrkande 2 och 1989/90:T638 yrkande 2,

res. 14 (mp)

35. beträffande förbud mot supertankrar i Östersjön

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T618 yrkande 1,

1989/90:T619 yrkande 5 och 1989/90:T620 yrkande 1,

res. 15 (mp)

36. beträffande förbud mot att supertankrar anlöper svenska
hamnar

att riksdagen avslår motion 1989/90:T628 yrkande 1,

37. beträffande internationell överenskommelse om förbud mot
supertankrar i Östersjön

att riksdagen avslår motion 1989/90:T628 yrkande 2,

res. 16 (vpk, mp)

38. beträffande anmälningsplikt för fartyg

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T214 yrkande 4,

1989/90:T630 i denna del och 1989/90:T636 yrkande 2,

res. 17 (c, vpk, mp)

39. beträffande trafikinformation

att riksdagen avslår motion 1989/90:T639 yrkande 4,

res. 18 (vpk, mp)

40. beträffande trafikinformation i Mälaren

att riksdagen avslår motion 1989/90:T641 yrkande 2,

41. beträffande trafikledning i Östersjön

att riksdagen avslår motion 1989/90:T636 yrkande 4,

42. beträffande åtgärder för att underlätta spårning av olagliga
oljeutsläpp

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T618 yrkandena 3 och
4, 1989/90:T619 yrkande 4, 1989/90:T620 yrkandena 3 och 4 och
1989/90:T638 yrkande 1,

res. 19 (mp)

43. beträffande inspektionsverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T609 yrkandena 3 och

4, 1989/90:T625 och 1989/90:T630 i denna del,

1989/90:TU18

44. beträffande lotsningsfrägor

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T619 yrkande 2,
1989/90:T629 yrkande 5 och 1989/90:T639 yrkande 5,

res. 20 (m)
res. 21 (vpk)
res. 22 (mp)

45. beträffande långlotsning

att riksdagen avslår motion 1989/90:T622,

46. beträffande oljesaneringsutrustnlng

att riksdagen avslår motion 1989/90:T214 yrkande 5,

47. beträffande koncession för svenska fartyg

att riksdagen avslår motion 1989/90:T214 yrkande 3,

48. beträffande förbud mot fartygstransporter av särskilt farliga
ämnen

att riksdagen avslår motion 1989/90:T619 yrkande 3,

res. 23 (mp)

49. beträffande miljökonsekvensanalyser

att riksdagen avslår motion 1989/90:T619 yrkande 8,

res. 24 (mp)

50. beträffande trafikseparation

att riksdagen avslår motion 1989/90:T630 i denna del,

51. beträffande luftföroreningarna från fartygstrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T258 yrkande 1,
1989/90:T619 yrkande 7 i denna del, 1989/90:T629 yrkande 7 i
denna del och 1989/90:T639 yrkande 3,

res. 25 (vpk, mp)

52. beträffande förbud mot höghastighetsbåtar i linjetrafik
att riksdagen avslår motion 1989/90:T641 yrkande 3,

53. beträffande översyn av bemanningsregler m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:T629 yrkande 2,

res. 26 (m)

54. beträffande utredning om farledsverksamheten
att riksdagen avslår motion 1989/90:T629 yrkande 4,

res. 27 (m)

Vissa fritidsbåtsfrågor

55. beträffande kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T607 och 1989/90:T619
yrkande 9,

res. 28 (mp)

56. beträffande hastighetsgräns på 15 knop för fritidsbåtar

att riksdagen avslår motion 1989/90:T613 i denna del och
1989/90:T640,

res. 29 (vpk, mp)

57. beträffande förbud mot tomgångskörning av motorer i fritidsbåtar att

riksdagen avslår motion 1989/90:T613 i denna del,

res. 30 (vpk, mp)

1989/90:TU18

58. beträffande sjötrafikföreskrifter och teckenförklaring till sjökort att

riksdagen avslår motion 1989/90:T619 yrkande 10,

res. 31 (mp)

59. beträffande översyn av sjötrafikföreskrifterna

att riksdagen avslår motion 1989/90:T619 yrkande 11,

res. 32 (mp)

60. beträffande vissa sanktioner mot fritidsbåtsförare
att riksdagen avslår motion 1989/90:T619 yrkande 14,

res. 33 (mp)

61. beträffande sjösäkerhetsrådets olycksstatistik

att riksdagen avslår motion 1989/90:T619 yrkande 13,

res. 34 (mp)

Övriga frågor

62. beträffande investeringar i Södertälje kanal

att riksdagen avslår motion 1989/90:T236 yrkande 5,

63. beträffande ett för de båda Skånelänen gemensamt samarbetsorgan
i hamnfrågor

att riksdagen avslår motion 1989/90:T243 yrkande 1 i denna del,

64. beträffande konkurrensförhållandena på fraktmarknaden
att riksdagen avslår motion 1989/90:T637,

65. beträffande lokalisering av isbrytarflottan till Härnösand
att riksdagen avslår motion 1989/90:T616,

66. beträffande lokalisering av isbrytarflottan till Karlskrona
att riksdagen avslår motion 1989/90:T614.

Stockholm den 13 mars 1990
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta
Signell (s), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten Andersson i
Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson
(mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m) och
Hugo Andersson (c).

1989/90:TU18

, 42

Reservationer

1989/90:TU18

1. Fritidsbåtsregister (mom. 7)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Sten Andersson i Malmö (m),
Hugo Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Lagen
(1987:773)" och på s. 14 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig helt till de överväganden som talar för att
avskaffa anslaget till Fritidsbåtsregister och att upphäva lagstiftningen
härom. Kostnaderna för skattebetalarna, det byråkratiska krånglet och
de särskilda resursinsatser som regeringen aviserar för att få försumliga
båtägare att betala in 30 kr. till statskassan är skäl nog för att avskaffa
registreringen. När det nu också visar sig att registrets tillkomst underlättar
båtstölder och försäkringsbedrägerier framstår registreringen enligt
utskottets mening som ett så uppenbart misslyckande att ytterligare
dröjsmål med dess avskaffande inte kan godtas.

Utskottet avstyrker följaktligen regeringens förslag till medelsanvis.
ning och tillstyrker motionerna T212 (fp) yrkande 14, T233 (m)
yrkande 3, T601 (m) yrkande 2 och T604 (fp) yrkande 2.

Vidare vill utskottet framhålla att regeringen snarast bör förelägga
riksdagen förslag om upphävande av den lagstiftning som reglerar
registrering av fritidsbåtar.

Vad utskottet nu anfört — och som torde tillgodose syftet med
motionerna T212 (fp) yrkande 13, T233 (m) yrkande 2, T601 (m)
yrkande 1, T603 (m), T604 (fp) yrkande 1, T606 (m), T629 (m)
yrkande 6 och T633 (m) — bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande fritidsbåtsregister
att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1989/90:T212 yrkande 14,
1989/90:T233 yrkande 3, 1989/90:T601 yrkande 2 och

1989/90:T604 yrkande 2 avslår regeringens förslag att riksdagen
till Fritidsbåtsregister för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 7 900 000 kr.,

b) med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande 13,
1989/90:T233 yrkande 2, 1989/90:T601 yrkande 1, 1989/90:T603,
1989/90:T604 yrkande 1, 1989/90:T606, 1989/90:T629 yrkande 6
och 1989/90:T633 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

2. Förändringar av fritidsbåtsregistret (mom. 9)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "avstyrks motionsyrkandet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att fritidsbåtsregistret bör
begränsas så att mindre segelbåtar och långsamtgående motorbåtar inte
tas med. De föreslagna gränserna, 7 meters längd eller 7 knops
hastighet, finnér utskottet vara väl valda eftersom de ansluter till
internationella regler vad gäller lanternor m.m. Genom en sådan
begränsning torde fritidsbåtsregistret bli mer hanterligt och mindre
byråkratiskt, utan att nyttan med registret i någon påtaglig grad försämras.
Utskottet förordar därför att fritidsbåtsregistret förändras på det
sätt som motionärerna föreslår.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande förändringar av fritidsbåtsregistret
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T619 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

3. Omfattningen av färjetrafiken till Gotland
(mom. 11)

Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Hugo Bergdahl (fp), Viola
Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till turismens stora betydelse lör Öland är det enligt
utskottets mening angeläget att denna stimuleras och vidareutvecklas.
Färjeförbindelsen sommartid mellan Öland och Gotland är därvid av
särskild betydelse. År 1987 — som var det sista året med färjetrafiken

— reste 36 000 personer mellan öarna. Den siffran skulle, med tanke
på den utveckling som turismen haft efter 1987, kunna öka avsevärt,
om lämpligt tonnage sattes in i trafiken.

Färjelinjen Västervik—Visby sommartid har alltid varit den mest
frekventa linjen mellan Gotland och fastlandet. Den kraftigt tilltagande
trafikmängden sommartid måste mötas med färjetrafik med tillräcklig
kapacitet för att inte förbindelserna skall försämras. Linjesträckan
Västervik—Visby är också med bred marginal det kortaste avståndet
mellan Visby och fastlandet och därmed den sträcka som innebär den
minsta energikonsumtionen. Sistnämnda omständighet skall ses mot
bakgrund av statsmakternas ansvar för att skapa ett energisnålare
samhälle.

1989/90:TU18

Sammanfattningsvis delar utskottet motionärernas uppfattning att
reguljär färjetrafik sommartid mellan Öland och Gotland och mellan
Västervik och Visby bör komma till stånd.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandena,
såvitt nu är i fråga, tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande omfattningen av färjetrafiken till Gotland
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T610,
1989/90:T621 och 1989/90:T623 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Trafikråd för Gotland (morn. 19)

Elving Andersson och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Som
utskottet" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till Gotlandstrafikens regionalpolitiska betydelse delar
utskottet motionärens uppfattning att ett särskilt råd, direkt underställt
regeringen, för handläggning av trafikfrågorna bör tillsättas.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande trafikråd för Gotland
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T635 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. Finansieringen av den särskilda sjömanspensionen
(mom. 20)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med
"Riksdagen har" och på s. 20 slutar med "särskilda
sjömanspensionen" bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut i december 1989 att slopa den särskilda sjömanspensionen
var enligt utskottets mening ett misstag. Sett till redarkapitalets
ekonomiska läge är den redaravgift på 1,2 % som betalas till HPA
mycket blygsam. Åren 1988 och 1989 uppgick redaravgifterna till
totalt 39,3 milj.kr. Under dessa båda år uppbar de svenska redarna
subventioner med mer än 550 milj.kr. samtidigt som de nybeställde
och projekterade fartyg för 24 miljarder kronor.

Enligt utskottets mening bör den särskilda sjömanspensionen återinföras.
För finansieringen bör redaravgiften till HPA höjas så mycket
som krävs för att sjömanspensionen skall kunna tryggas. Det ankommer
på regeringen att förelägga riksdagen erforderliga förslag.

Med det sagda tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion T632. Syftet
med yrkande 1 i samma motion torde fa anses tillgodosett.

1989/90:TU18

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande finansieringen av den särskilda sjömanspensionen att

riksdagen med anledning av vad som anförts härom i propositionen
och motion 1989/90:T632 yrkande 1 samt med bifall till
motion 1989/90:T632 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

6. Medelsanvisning för stöd till svenska rederier
(mom. 26)

Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med
"Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrks motionsyrkandet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ifrågavarande statsbidrag
nu bör avvecklas och tillstyrker motionsyrkandet. Regeringens
förslag till medelsanvisning avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande medelsanvisning för stöd till svenska rederier

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T212 yrkande 10
avslår regeringens förslag,

7. Ett svenskt internationellt fartygsregister (mom. 27)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Eving Andersson (c), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m) och
Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Utskottet har under" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig helt till de överväganden som enligt motionerna
talar för att Sverige bör införa ett internationellt fartygsregister.
Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt förelägga riksdagen
förslag härom. Med det sagda tillstyrks de motionsyrkanden som nu är
i fråga.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandena
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T212 yrkande
11, 1989/90:T215 yrkande 27, 1989/90:T608 yrkande 3 och
1989/90:T629 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU18

8. Medelsanvisning för bidrag till svenska rederier
(mom. 28)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Utskottet har ingen" och slutar med "avstyrks motionsyrkandet" bort
ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt motionsyrkanden om att
regeringen bör förelägga riksdagen förslag om införande av ett svenskt
internationellt fartygsregister. Så har skett i förvissning om att subventioner
inte är rätta vägen att gå för att stärka den svenska sjöfartsnäringens
internationella konkurrenskraft. Det är mot bakgrund av det
anförda följdriktigt att utskottet tillstyrker motionsyrkandet om avslag
på regeringens förslag till medelsanvisning för bidrag till svenska
rederier och avstyrker regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande medelsanvisning för bidrag till svenska rederier
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T233 yrkande 4
avslår regeringens förslag,

9. Värdesäkring av sjöfartsstödet (mom. 29)

Elving Andersson och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Det är även enligt utskottets mening angeläget att det stöd som
lämnas från anslaget Bidrag till svenska rederier behålls på en realt
oförändrad nivå. Regeringen bör därför i kommande budgetpropositioner
lämna förslag ägnade att säkerställa att så sker. Vidare bör regeringen
snarast återkomma till riksdagen med förslag om en höjning av
bidraget för nästa budgetår som är så avpassad att stödet får samma
reala nivå som det hade då det infördes.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande värdesäkring av sjöfartsstödet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T608 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU18

10. Sjöfartspolitiska trepartsöverläggningar (mom. 30)

Elving Andersson och Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 24 slutar med "härom avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att grunden för sjöfartspolitiken
vidgas till att omfatta andra aspekter än beredskapsskäl på sätt
som anges i motion T608 (c). Så bör ske genom att erforderliga förslag
utarbetas inom ramen för de trepartsöverläggningar och med utgångspunkt
i de överväganden som motionen avser. Det ankommer på
regeringen att ta initiativ till dessa överläggningar.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkande!
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande sjöfartspolitiska trepartsöverläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T608 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

11. Flagglagen (mom. 31)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m) och
Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "avstyrks motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:

Flagglagen begränsar enligt utskottets mening på ett högst olyckligt
sätt de svenska rederiernas handlingsfrihet när tonnaget. Detta innebär nackdelar på en marknad där flexibilitet och
rörlighet är viktiga förutsättningar för framgång. Regeringen bör därför
utan dröjsmål förelägga riksdagen förslag om upphävande av lagen.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att syftet med
motionsyrkandena torde få anses tillgodosett — bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande flagglagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande
12, 1989/90:T608 yrkande 2 och 1989/90:T629 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU18

12. Allmänna krav på miljösäkrare fartygstransporter
(mom. 32)

Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Hugo Bergdahl (fp), Viola
Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Sverige
har" och slutar med "internationella regelverk" bort ha följande
lydelse:

I motion T609 (fp) yrkas (yrkande 1) att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att säkerheten i oljetrafiken skall förbättras.

I motion T617 (m) yrkas (yrkande 1) att riksdagen begär att regeringen
i internationella sammanhang verkar för en skärpning av den
internationella regelskrivningen för oljetransporterande sjöfart och (yrkande
2) att riksdagen begär att regeringen snarast ser över reglerna
för sjöfart i svenska kustfarvatten.

I motion T619 (mp) yrkas (yrkande 7), såvitt nu är i fråga, att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av internationella initiativ vad gäller miljökraven på
sjöfarten.

I motion T629 (m) yrkas (yrkande 7), såvitt nu är i fråga, att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljökrav för sjöfarten.

I motion T636 (c) yrkas (yrkande 3) att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande
för bättre internationella regelverk.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige måste intensifiera
arbetet med att internationellt verka för miljösäkrare fartygstransporter
och att de regler som gäller för sjöfart i svenska kustfarvatten
och hamnar bör ses över i syfte att förbättra sjösäkerheten. Med det
anförda tillstyrker utskottet de motionsyrkanden som nu är i fråga.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande allmänna krav på miljösäkrare fartygstransporter att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T609 yrkande 1,
1989/90:T617, 1989/90:T619 yrkande 7 i denna del, 1989/90:T629
yrkande 7 i denna del och 1989/90:T636 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

13. Dubbla bottnar på tankfartyg m.m. (mom. 33)

Elving Andersson (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och
Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Som
framgår" och på s. 27 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringen förelägga riksdagen förslag
om att tankfartyg som anlöper svenska hamnar bör vara försedda med

1989/90:TU18

4 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 18

dubbel botten för att minimera riskerna för utflöde av olja vid grundstötning.
Vidare bör regeringen verka för att kravet på dubbla bottnar
skall gälla även internationellt, i första hand på Östersjön.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna T250 (c) yrkande 9
och T608 (c) yrkande 5. Utskottets ställningstagande innebär att syftet
med samtliga övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde fa anses
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande dubbla bottnar på tankfartyg m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T250 yrkande 9
och 1989/90:T608 yrkande 5 samt med anledning av motionerna
1989/90:T214 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T247 yrkande 6,
1989/90:T602, 1989/90:T609 yrkande 2, 1989/90:T619 yrkande 6,
1989/90:T630 i denna del, 1989/90:T634, 1989/90:T636 yrkande 1
och 1989/90:T641 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

14. Tredubbla skott och dubbla bottnar (mom. 34)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Av
det" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att säkerhetskraven på fartyg med miljöfarlig last
måste höjas. De utsläpp och de olyckor som regelbundet inträffar visar
på att ytterligare åtgärder är motiverade. Den stadigt försämrade miljösituationen
i havet måste tas på ett större allvar än vad som hittills
varit fallet. Även möjligheten att använda tredubbla skott på tankfartyg
bör därför kunna utvecklas.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att syftet med
motionsyrkandena torde få anses tillgodosett — bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande tredubbla skott och dubbla bottnar

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T618 yrkande
2, 1989/90:T620 yrkande 2 och 1989/90:T638 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

15. Förbud mot supertankrar i Östersjön (mom. 35)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med
"Östersjön utgör" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att supertankrar bör förbjudas
i Östersjön. En stor olycka med en oljetanker i 100 000-tonsklassen
skulle fa direkt förödande effekter för mycket långa tider och
måste därför undvikas. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma

1989/90:TU18

till riksdagen med förslag om förbud mot de största oljetankfarygen
som nu tillåts gå in i den svenska delen av Östersjön. Regeringen bör
också omgående ta initiativ till att förmå övriga Östersjöstater att
förbjuda trafik med sådana supertankrar i sina resp. delar av Östersjön.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att syftet med
motionsyrkandena torde fa anses tillgodosett — bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande förbud mot supertankrar i Östersjön
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T618 yrkande 1,
1989/90:T619 yrkande 5 och 1989/90:T620 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

16. Internationell överenskommelse om förbud mot
supertankrar i Östersjön (mom. 37)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Enligt
vad" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Det är även enligt utskottets mening angeläget att regeringen verkar
för en överenskommelse med övriga Östersjöstater om ett förbud mot
supertankrar i Östersjön.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande internationell överenskommelse om förbud mot
supertankrar i Östersjön

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T628 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

17. Anmälningsplikt för fartyg (mom. 38)

Elving Andersson (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp) och
Hugo Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med
"Kommittén för" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förhandsinformation
beträffande fartyg som avser att trafikera svenska vatten bör tillställas
svensk myndighet. Vidare anser utskottet att Sverige internationellt bör
verka för att en sådan anmälningsplikt bör gälla för hela Östersjön.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandena
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

1989/90:TU 18

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande anmälningsplikt för fartyg

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T214 yrkande 4,
1989/90:T630 i denna del och 1989/90:T636 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

18. Trafikinformation (mom. 39)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med
"Katastrofkommissionen framhåller" och slutar med "detsamma avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör förelägga
riksdagen förslag om utbyggnad och komplettering av trafikinformationssystemet
(TIC) med uppgifter till skydd för miljön.

Vad utskottet nu anfört — och som innebär att utskottet tillstyrker
motionsyrkandet — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande trafikinformation

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T639 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

19. Åtgärder för att underlätta spårning av olagliga
oljeutsläpp (mom. 42)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Enligt
vad" och slutar med "avstyrks motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör regeringen förelägga riksdagen förslag
om märkning av olja i tankfartyg på sådant sätt att olagliga oljeutsläpp
kan spåras. De erfarenheter som gjordes i samband med försök med
märkning av olja i slutet av 1970-talet i Östersjön, bör kunna utnyttjas.
Utskottet vill i sammanhanget påtala att det erfarenhetsmässigt är
mycket svårt att på ett juridiskt hållbart sätt binda förövaren till ett
visst utsläpp, kustbevakningens flygspaning till trots. Det är därför
angeläget att ett märkningssystem införs. Vidare bör Sverige verka för
att ett sådant märkningssystem accepteras internationellt. Med det
sagda tillstyrker utskottet motion T619 (mp) yrkande 4. Utskottets
ställningstagande innebär att syftet med de övriga motionsyrkanden
som nu är i fråga torde fa anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande åtgärder för att underlätta spårning av olagliga
oljeutsläpp

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T619 yrkande 4 samt

1989/90:TU18

med anledning av motion 1989/90:T618 yrkandena 3 och 4,
1989/90:T620 yrkandena 3 och 4 och 1989/90:T638 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

20. Lotsningsfrågor (mom. 44)

Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med
"Utskottet förutsätter" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:

Mot bakgrund av de uppgifter som lämnas i motion T6.~ (m) finnér
även utskottet en utredning av lotsverksamheten erforderlig och tillstyrker
yrkande 5 i nämnda motion.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden som nu är i fråga avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande lotsningsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T629 yrkande 5 samt
med avslag på motionerna 1989/90:T619 yrkande 2 och
1989/90:T639 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

21. Lotsningsfrågor (mom. 44)

Viola Claesson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med
"Utskottet förutsätter" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör regeringen förelägga riksdagen förslag
om en skärpning av lotstvånget så att samtliga fartyg, oavsett storlek,
skall ha lots ombord, under gång i svenska farledsområden, då de är
lastade med farligt gods. Till farligt gods bör hänföras petroleumprodukter
och farligt gods som klassats som sådant av IMO. Med det
anförda tillstyrker utskottet motion T639 (vpk) yrkande 5. Utskottets
ställningstagande innebär att syftet med motion T619 (mp) yrkande 2
torde få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Motion T629 (m) yrkande 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande lotsningsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T639 yrkande 5,
med anledning av motion 1989/90:T619 yrkande 2 samt med
avslag på motion 1989/90:T629 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU18

22. Lotsningsfrågor (mom. 44)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
"Utskottet förutsätter" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att transporter av miljöfarligt
gods sker på säkrast möjliga sätt. Skärpt lotstvång bär därför gälla
för miljöfarliga sjötransporter. Kraven för dispensgivning bör också
skärpas avsevärt. Med det anförda tillstyrker utskottet motion T619
(mp) yrkande 2. Därmed torde även syftet med motion T639 (vpk)
yrkande 5 i väsentlig del fa anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Motion T629 (m) yrkande 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande lotsningsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T619 yrkande 2,
med anledning av motion 1989/90:T639 yrkande 5 samt med
avslag på motion 1989/90:T629 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

23. Förbud mot fartygstransporter av särskilt farliga
ämnen (mom. 48)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med
"Utskottet hänvisar" och slutar med "härom avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det behövs skärpta
regler för transport av miljöfarliga ämnen till sjöss. I de fall då dessa
transporter kan undvaras, eller ersättas med transport av mindre
miljöfarliga ämnen, bör så också ske. En prövning i syfte att fa bort
onödiga miljöfarliga transporter kan tänkas ske i samband med prövning
enligt miljöskyddslagen, genom att där också pröva transporterna
till och från anläggningen i fråga. Det är också tänkbart att substitutionsprincipen
i lagen om kemiska produkter kan tillämpas eller
utvecklas på ett sådant sätt att onödiga miljöfarliga transporter minskas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i detta syfte.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkande!
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande förbud mot fartygstransporter av särskilt farliga
ämnen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T619 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

1989/90:TU18

24. Miljökonsekvensanalyser (mom. 49)

1989/90:TU18

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med
"Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort
ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör möjligheten att transportera på sjön tas
i beaktande när miljökonsekvensanalyser görs av större industri- och
vägprojekt o.d. En sådan trafikmässig miljöprövning bör naturligtvis
också omfatta järnvägen som alternativ. Den lösning som ger det bästa
samhällsekonomiska resultatet, med fullt beaktande av den fulla miljökostnaden,
bör normalt fa företräde.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande miljökonsekvensanalyser
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T619 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

25. Luftföroreningarna från fartygstrafiken (mom. 51)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Som
utskottet" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:

Det är enligt utskottets mening mycket angeläget att sjöfarten omfattas
av i princip samma miljökrav som övrig trafik. Normen bör vara,
vad gäller utsläpp till luft, densamma som för godstrafik på väg. Med
hänsyn till att sjöfarten hittills undsluppit de alltmer långtgående
miljökrav som ställts på vägtrafiken, är det befogat att regeringen nu
skyndsamt lägger fram förslag med ovanstående inriktning såväl till
riksdagen som i internationella sammanhang.

Vad utskottet nu anfört — och som innebär att motionerna T619
(mp) yrkande 7 i den del som nu är i fråga och T639 (vpk) yrkande 3
tillstyrks, och att syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i
fråga torde fa anses tillgodosett — bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande luftföroreningarna från fartygstrafiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T619 yrkande 7
i denna del och 1989/90:T639 yrkande 3 samt med anledning av
motionerna 1989/90:T258 yrkande 1 och 1989/90:T629 yrkande

7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

26. Översyn av bemanningsregler m.m. (mom. 53)

Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Frågor
som" och slutar med "utskottet motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de bestämmelser som
reglerar sjöfarten måste anpassas så att konkurrensförutsättningarna
blir desamma som gäller för landtransportföretag. Särregler för bemanning,
arbetstid och tillsyn bör ses över så att sjöfarten får samma
driftsförutsättningar som andra transportörer.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande översyn av bemanningsregler m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T629 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

27. Utredning om farledsverksamheten (mom. 54)

Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Enligt
vad" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit förekommer det på flera håll utmed
kusterna att hamnförvaltningar eller industriföretag svarar för farledsutmärkning
och tillsyn av denna. Det synes emellertid angeläget att en
fullständig kartläggning görs av möjligheterna att i största möjliga
utsträckning låta tillsynen av farledsutmärkningen ske på sätt som
föreslås i motionen. I samband med en sådan utredning bör vidare
förslag läggas fram om en motsvarande reducering av sjöfartsavgifter.

Vad utskottet nu anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande utredning om farledsverksamheten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T629 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

28. Kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar
m.m. (mom. 55)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med
"Trafiken med" och slutar med "och avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:

1989/90:TU18

Enligt utskottets mening bör regeringen förelägga riksdagen förslag
om att lämplig utbildning och behörighet skall krävas av den som vill
framföra fartyg som är minst sju meter långt eller maskindrivet fartyg
som har en maximal hastighet på minst sju knop. Den snabba ökningen
av fritidsbåtstrafiken, ökande trängseln i attraktiva skärgårdar och
båtarnas högre hastigheter motiverar en sådan skärpning. Av det
anförda följer att syftet med motion T619 (mp) yrkande 9 torde få
anses tillgodosett. Vidare torde syftet med motion T607 (s) fä anses i
huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T607 och
1989/90:T619 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

29. Hastighetsgräns på 15 knop för fritidsbåtar
(mom. 56)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Enligt
vad" och slutar med "Dessa avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör regler införas om en hastighetsgräns på
15 knop för fritidsbåtar i inre farvatten. Med det sagda tillstyrker
utskottet motion T613 (s) i här berörd del. Syftet med motion T640
(mp) torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande hastighetsgräns på 15 knop för fritidsbåtar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T613 i denna del
och med anledning av motion 1989/90:T640 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

30. Förbud mot tomgångskörning av motorer i
fritidsbåtar (mom. 57)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "För
att" och på s. 35 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av de utsläpps- och bullerproblem som tomgångskörning
av fritidsbåtar vållar bör även enligt utskottets mening en tomgångskörningsregel
av motsvarande slag som gäller för bilar närmare
utredas.

1989/90:TU18

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
i här berörd del tillstyrks — bör riksdagen sorn sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande förbud mot tomgångskörning av motorer i fritidsbåtar att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:T613 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

31. Sjötrafikföreskrifter och teckenförklaring till
sjökort (mom. 58)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med
"Motionärernas krav" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks följaktligen"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör regler införas om att såväl sjötrafikföreskrifterna
som kort A, som innehåller symboler och förkortningar
för svenska sjökort, skall medföras på alla fartyg som framdrivs av
maskineri eller segel.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att syftet med
motionsyrkandet torde få anses tillgodosett — bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande sjötrafikföreskrifter och teckenförklaring till sjökort att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:T619 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

32. Översyn av sjötrafikföreskrifterna (mom. 59)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med
"Motionsyrkandet synes" och slutar med "Yrkandet avstyrks följaktligen"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen uttalade uppfattningen att sjötrafikföreskrifterna
behöver ses över och förbättras med hänsyn bl.a. till den
ökande fritidsbåtstrafiken. För översynen bör regeringen tillsätta en
lämpligt sammansatt kommitté.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:TU18

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande översyn av sjötrafikföreskrifterna

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T619 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

33. Vissa sanktioner mot fritidsbåtsförare (morn. 60)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Enligt
324 § sjölagen" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av effektiva
sanktioner mot dem som framför fritidsbåtar ovarsamt eller vårdslöst.
Lämpliga sanktioner — förutom straff enligt sjölagen — är indragen
behörighet att fa framföra fartyget, i den mån krav på sådan behörighet
föreligger, och i grövre fall även återkallelse av körkort. Därigenom
uppnås också en tydligare koppling mellan vårdslöshet i trafik, oaktat
om detta sker på land eller till sjöss.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande vissa sanktioner mot fritidsbåtsförare

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T619 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

34. Sjösäkerhetsrådets olycksstatistik (mom. 61)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Enligt
vad" och slutar med "utskottet motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att sjösäkerhetsrådets
olycksstatistik bör förbättras så att den i större utsträckning än för
närvarande innehåller uppgifter om olyckor som inte fått dödlig
utgång.

Vad utskottet sålunda anfört — och som innebär att motionsyrkandet
tillstyrks — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande sjösäkerhetsrådets olycksstatistik

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T619 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

1989/90.TU18

Särskilda yttranden

1989/90:TU18

1. Färjetrafiken på Gotland (mom. 15 och 18)

Roy Ottosson (mp) anför:

Det är viktigt att biljettpriset för en resa med Srja till Gotland inte
väsentligt överstiger vad motsvarande resor med tåg eller bil på fastlandet
kostar. Människor som bor och verkar på Gotland bör ges samma
förutsättningar som människor på festlandet även i transportekonomiskt
avseende.

Det är också viktigt att gotlänningar även under den intensiva
turistperioden ges goda möjligheter att få plats på färjorna, och det
även med kort varsel.

Jag stödjer därför i princip de krav som ställs på Gotlandstrafiken i
motion Töll (mp). Med hänsyn till nu gällande avtal mellan staten
och rederiet, och att riksdagen normalt bör avhålla sig från alltför
detaljerade anvisningar till verk och myndigheter, avstår jag dock från
att reservera mig till förmån för motionen i de aktuella momenten. Jag
förutsätter också att staten i samband med omförhandling av avtal och
framtida ny upphandling av Gotlandstrafiken beaktar dessa frågor.

2. Dubbla bottnar på tankfartyg m.m. (mom. 33)

Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp) och Hugo Bergdahl (fp) anför:

Nordiska rådet har vid sin 38:e session i Reykjavik den 27 februari—den
2 mars 1990 antagit en rekommendation (22/1990) om åtgärder
för att undvika oljekatastrofer till sjöss. Rådet rekommenderar bl.a.
de nordiska ländernas regeringar att vidta effektiva åtgärder för att
undvika oljeskador vid fartygsolyckor, däribland främjande av användning
av dubbelbottnade tankfartyg vid oljetransporter, särskilt med
hänsyn till Östersjöområdets sårbara kuster och marina miljö.

1 det betänkande av social- och miljöutskottet som ligger till grund
för rekommendationen framhålls att frågan om åtgärder för att befrämja
övergång till dubbelbottnat tonnage bör tas upp internationellt av de
nordiska länderna, då det torde ge en extra säkerhet mot katastrofala
oljeutsläpp. Då beslut på internationellt plan i dessa frågor torde kräva
avsevärd tid — säger utskottet — i synnerhet som förändringar innebär
stora kostnader, bör de nordiska länderna samtidigt vidta egna åtgärder
för att stimulera till ökad användning av dubbelbottnat tonnage. Ekonomiska
styrmedel torde enligt social- och miljöutskottets uppfattning
erbjuda de bästa möjligheterna. Sålunda bör de nordiska länderna i sin
avgiftspolitik gynna transport av olja på fartyg utrustade med dubbelbotten.

3. Långlotsning (mom. 45)

Tom Heyman (m) anför:

Att organisera en så marginell företeelse som långlotsningen kan inte
innebära några större problem för ett trafikområde. Sjöfartsverket
väljer att avstå från verksamhet hellre än att skapa förutsättningar för
nya initiativ, en inställning som inte överensstämmer med de nya idéer
om utveckling av offentlig sektor som återfinns i årets budgetproposition.

Under den tid hamnlotsningen i Göteborg var kommunal bedrevs
en liknande verksamhet av hamnlotsarna till glädje både för hamnlotsarna
och hamnförvaltningen och utan att några stora problem uppstod
för personalplaneringen.

Sjöfartsverket borde kunna organisera verksamheten på liknande
sätt.

1989/90:TU 18

Innehållsförteckning

1989/90:TU18

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 10

1 Inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet m.m 10

2 Anslaget Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster 12

3 Anslaget Fritidsbåtsregister m.m 12

4 Anslaget Transportstöd för Gotland m.m 15

5 Anslaget Handelsflottans pensionsanstalt 19

6 Anslaget Handelsflottans kultur- och fritidsråd 20

7 Anslaget Ersättning till viss kanaltrafik m.m 20

8 Anslaget Stöd till svenska rederier 21

9 Anslaget Bidrag till svenska rederier samt den allmänna
inriktningen av Sveriges internationella sjöfartspolitik 21

10 Miljöfrågor 24

10.1 Allmänna krav på miljösäkrare fartygstransporter . . 25

10.2 Dubbla bottnar på tankfartyg m.m 26

10.3 Förbud mot supertankrar i Östersjön m.m 27

10.4 Anmälningsplikt, trafikinformation och trafikledning
28

10.5 Åtgärder för att underlätta spårning av olagliga
oljeutsläpp 29

10.6 Inspektionsverksamhet 29

10.7 Lotsningsfrågor 30

10.8 Vissa andra miljöfrågor 31

11 Vissa andra sjöfartspolitiska frågor med övervägande
internationell anknytning 33

12 Vissa fritidsbåtsfrågor 33

13 Övriga frågor 36

14 Hemställan 37

Reservationer 43

Särskilda yttranden 60