Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU10

Ändring i lagen (1972:435) om

överlastavgift 1989/90

TU 10

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:17 med förslag till lagom
ändring i lagen om överlastavgift (ÖVL) jämte motioner. Propositionens
ändringsförslag innebär i huvudsak att överlastavgifterna höjs
samtidigt som viktavdragen vid avgiftsberäkningen reduceras. Vidare
föreslås att tillämpningsområdet utvidgas till att även omfatta bl.a.
traktortåg. Utskottet tillstyrker lagförslaget.

Ett yrkande i en vpk-motion att lagen skall omfatta alla typer av tunga
motordrivna fordon avstyrks. Vpk-ledamoten reserverar sig.

Yrkanden i en m-motion och i en c-motion om högre viktavdrag än
vad regeringen föreslår avstyrks. M- och c-ledamöterna reserverar sig
till förmån för resp. motion.

Ett yrkande i en vpk-motion, som innebär att överlastavgift i vissa
fall skall erläggas med högre belopp än regeringen föreslår, avstyrks.
Vpk- och mp-ledamöterna reserverar sig.

Yrkanden i en m-motion och i en vpk-motion om åtgärder i syfte
att förbättra betalningsbenägenheten i fråga om överlastavgifter avstyrks.
Utskottet säger sig dock förutsätta att regeringen skyndsamt
överväger och föreslår åtgärder i det syftet.

Propositionen

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition
1989/90:17 att riksdagen antar ett inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift.

Lagförslaget har tagits in som bilaga till detta betänkande.

I propositionen föreslås att överlastavgifterna höjs samtidigt som viktavdragen
vid avgiftsberäkningen reduceras. Beträffande avgiftsberäkningen
föreslås också betydande förenklingar. Vidare föreslås att
tillämpningsområdet utvidgas till att även omfatta bl.a. traktortåg. Den
prövning av frågor om nedsättning eller eftergift av överlastavgift, som

1 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 10

för närvarande endast kan göras av regeringen, föreslås bli delegerad
till samma myndigheter som i dag beslutar om överlastavgift resp.
prövar överklaganden, nämligen länsstyrelse och kammarrätt.

Motionerna

1989/90:T9 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att de
s.k. viktavdragen vid överlast fastställs till 500 kg per axel.

1989/90:T10 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att överlastavgiften beräknas för hela överlasten
utan några avdrag i enlighet med vad som sägs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att regler om brukandeförbud motsvarande
de som i dag gäller för obetald vägtrafikskatt införs i enlighet med vad
som sägs i motionen,

3. att riksdagen beslutar att lagändringen skall omfatta alla typer av
tunga motordrivna fordon.

1989/90:T11 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen, med ändring av regeringens förslag, beslutar fastställa
viktavdraget enligt 2 § lagen om överlastavgift till 500 kg för
framaxel på bil, samt till 750 kg för annan axel,

2. att riksdagen beslutar att möjlighet skall finnas att förbjuda att
utländskt fordon får lämna landet innan överlastavgift har betalts eller
säkerhet har ställts, i enlighet med vad som i motionen anförts.

Bakgrund

Om en lastbil, buss eller släpvagn framförs på det allmänna vägnätet
med högre vikt än vad som är tillåtet för vägen eller fordonet, är
ägaren skyldig att betala överlastavgift. Bestämmelser om detta finns i
lagen (1972:435) om överlastavgift (ÖVL), som trädde i kraft den
1 april 1973.

Bakgrunden till lagen var svårigheterna att komma till rätta med de
omfattande överträdelserna av belastningsbestämmelserna genom de
sanktionsformer som då stod till buds. Lagen bygger på tanken att
sådana överträdelser i princip utgör ett undandragande av skatt, eftersom
vägtrafikskatterna fastställs med hänsyn till bl.a. belastningsbestämmelserna.
Överlaster har en nedbrytande effekt på vägnätet, något
som i sin tur innebär negativa effekter för trafiksäkerheten. Härtill
kommer att överlaster medför en snedvridning av konkurrensförhållandena
inom transportmarknaden.

I det regeringsförslag till lag om ändring i ÖVL som utskottet behandlar
i detta betänkande förekommer vissa tekniska termer, vilkas innebörd
framgår av förordningen (1989:670) om ändring i vägtrafikkungörelsen
(1972:603, VTK), enligt följande.

- Axeltryck. Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel
överför till vägbanan.

1989/90:TU10

-Boggi. Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är
mindre än 2,0 meter.

- Boggitryck. Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi
överför till vägbanan.

-Trippelaxel. Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd
mellan den första och den tredje axeln som är mindre än 5,0
meter.

- Trippelaxeltryck. Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en
trippelaxel överför till vägbanan.

-Bruttovikt på fordon. Den sammanlagda statiska vikt som samtliga
hjul, band eller medar på ett fordon vid ett visst tillfälle överför till
vägbanan.

Bestämmelser om fordonsvikter m.m. finns i 106 § VTK. Bestämmelserna
gäller enbart vägar som inte är enskilda, dvs. i princip det
allmänna vägnätet, och är i huvudsak följande: Motordrivna fordon
eller därtill kopplade fordon får inte föras på väg om något axeltryck
eller boggitryck överstiger 10 resp. 16 ton eller om fordonets bruttovikt
eller den sammanlagda vikten av fordonet överstiger vissa i en
tabell (bilaga 1 till VTK) angivna värden. Avgörande för den tillåtna
bruttovikten är avståndet mellan fordonets eller fordonstågets första
och sista axel. Den högsta tillåtna bruttovikten är 51,4 ton, som
uppnås vid ett axelavstånd av minst 18,5 meter. Enligt 109 § VTK får
längden av ett fordon eller fordonståg inte överstiga 24 meter.

Den nämnda förordningen om ändring av VTK träder i kraft den
1 april 1990 och avser bl.a. 106 §. Ändringarna skall ses mot bakgrund
av det s.k. bärighetspaketet, som innebär att det svenska vägnätet
successivt skall upplåtas för högre fordonsvikter. Ändringarna har i
korthet följande innebörd. Det svenska vägnätet indelas i två bärighetsklasser,
BK 1 och BK 2, av vilka BK 1 är den med högst bärighet.
Vägverket bestämmer vilka vägar som skall hänföras till BK 1. Övriga
vägar hänförs till BK 2. På BK 1 tillåts som mest fordonskombinationer
med en bruttovikt av högst 56 ton och med ett minsta avstånd
mellan första och sista axel av 16 meter. Över lag tillåts på BK 1
kortare fordon vid en viss bruttovikt än i dag. Vidare införs begreppet
trippelaxel. Det tillåtna trippelaxeltrycket blir på BK 1 21 resp. 24 ton
beroende på avståndet mellan de yttre axlarna. Samtidigt införs begränsningar
av den högsta tillåtna bruttovikten för enstaka fordon. Ett
motordrivet fordon med två axlar får väga högst 18 ton och ett med tre
axlar (normalt enkel framaxel och boggi) högst 24 ton. Har det fler än
tre axlar får det väga högst 30 ton. En släpvagn får väga högst 36 ton.

Om det för ett motordrivet fordon eller ett därtill kopplat fordon
gäller viss maximilast, får enligt 114 § VTK tyngre last inte befordras
med fordonet.

Brukas ett fordon i strid mot bestämmelserna i 106 § eller 114 §
VTK eller någon lokal trafikföreskrift kan fordonsägaren dömas till
böter, högst 1 000 kr. Även föraren kan dömas till böter. Vidare kan
polisman hindra fortsatt färd med fordonet, om högsta tillåtna axel -

1989/90:TU10

eller boggitryck eller högsta tillåtna bruttovikt har överskridits med
mer än 10 % eller om maximilasten har överskridits med mer än

20 %.

Såväl avgift enligt ÖVL som böter enligt VTK kan sålunda komma i
fråga som sanktioner mot en och samma överlast.

Propositionens förslag i huvuddrag

Föredragande departementschefen framhåller att det instrument som i
första hand står till buds för att stävja överlastning är lagstiftningen om
överlastavgifter. Alltsedan sin tillkomst år 1972 har lagen varit i
huvudsak oförändrad. Bl.a. har avgifterna hela tiden legat på samma
nivå trots att konsumentprisindex mer än tredubblats. Vidare erinras
om att högre fordonsvikter kommer att tillåtas på delar av det svenska
vägnätet fr.o.m. den 1 april 1990. Samtidigt kommer också att tillåtas
att fordon med maximal bruttovikt får vara kortare än för närvarande.
Med de nya högre fordonsvikterna är det utomordentligt angeläget

— fortsätter departementschefen — att förekomsten av överlaster elimineras.
De nya högre vikterna måste också bli de i verkligheten
högsta förekommande och inte enbart en utgångspunkt för överlaster
från den nya högre nivån. ÖVL måste utformas så att den utgör ett
starkare incitament än nu för fordonsägaren att se till att hans fordon
inte har någon överlast. Det måste med andra ord vara så dyrbart för
fordonsägaren att överlasta att det blir mera lönsamt att köra med
laglig last.

Förslaget till lag om ändring i ÖVL skall ses mot den sålunda
angivna bakgrunden och innebär i huvudsak följande.

Tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta även tunga terrängvagnar
och släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap eller tunga
terrängvagnar. De nuvarande avgiftsbeloppen fördubblas. Om högsta
tillåtna axel-, boggi- eller trippelaxeltryck har överskridits görs avdrag
med 500 kg per axel med överlast innan överlastavgiften beräknas. Om
den för vägen, fordonet eller fordonståget tillåtna bruttovikten har
överskridits, fördelas överlasten lika på fordonets eller fordonstågets
axlar. Härefter görs avdrag med 300 kg per axel. Om högsta tillåtna
bruttovikt har överskridits såväl för ett fordonståg som för ett eller
flera fordon som ingår i fordonståget, skall liksom för närvarande
överlastavgiften beräknas för varje fordon för sig, om avgiften därigenom
blir högre. Om såväl högsta tillåtna axeltryck m.m. som bruttovikt
har överskridits under samma färd räknas överlastavgift ut för var
och en av de båda typerna av överskridanden och tas avgift ut med det
högsta av de sålunda framräknade beloppen.

Ändringarna i lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1990. Utvidgningen
av tillämpningsområdet föreslås dock gälla först från den 1
januari 1991.

1989/90:TU 10

Utskottet

1989/90:TU10

1 Lagens tillämpningsområde

Frågan om ÖVL:s tillämpningsområde enligt 1 § i lagförslaget behandlas
i motion TIO (vpk). Regeringens förslag innebär att lastbilar, bussar
och tunga terrängvagnar samt släpvagnar som dras av en bil, tung
terrängvagn, traktor eller ett motorredskap skall omfattas av lagen.
Motionärerna vill att lagen skall omfatta alla tunga motorfordon.

De ytterligare tunga motorfordon som motionärerna åsyftar synes
vara vissa mobilkranar och andra inte lastbärande tyngre motorfordon.
Departementschefen framhåller att det skulle strida mot lagens syfte att
låta den omfatta även sådana fordon. Av motivuttalanden till ÖVL
(prop. 1972:81, bet. TU 13, rskr. 232) framgår att syftet med en
överlastavgift främst är att neutralisera de transportekonomiska vinster
som en fordonsägare kan göra genom att överträda belastningsbestämmelserna.
För att sådana tunga motorfordon såsom mobilkranar skall
få trafikera vägnätet kan fordras en dispens från gällande belastningsbestämmelser.
Om dispensen missbrukas, får man söka komma till rätta
med missbruket på annat sätt än genom överlastavgift. En möjlighet
därvidlag är naturligtvis att den felande inte medges fortsatta dispenser.

Utskottet ansluter sig för sin del till departementschefens uppfattning
att fordon som inte är lastbärande bör undantas från lagens
tillämpningsområde och tillstyrker regeringens förslag såvitt det avser
ÖVL:s 1 § första stycket. Motionsyrkandet avstyrks.

2 Viktavdragens storlek

Frågan om det viktavdrag som skall medges enligt 2 § första stycket i
lagförslaget — som avser fall då högsta tillåtna axel-, boggi- eller
trippelaxeltryck överskridits — behandlas i motion Til (m). Regeringens
förslag i fråga om sådana fall innebär att överlasten för varje axel,
boggi eller trippelaxel avrundas till närmast lägre, hela hundratal kg.
Därefter dras för varje axel av 500 kg. Motionärerna vill att viktavdraget
skall fastställas till 500 kg för framaxeln och 750 kg för varje annan
axel.

Visserligen — säger motionärerna — finns det nu fler och bättre
metoder än tidigare för att hjälpa föraren att beräkna trycket, men
dessa metoder är ännu inte tillräckligt säkra och lättillgängliga. Lastens
storlek och fördelning i ett fordon förändras regelmässigt under en
resas gång genom att last lossas och tillförs i etapper. Förarens möjligheter
att exakt bestämma utfallet på varje axel är inte så stora att de av
regeringen föreslagna viktavdragen kan accepteras fullt ut. Viktgränserna
är meningsfulla — fortsätter motionärerna — bara om föraren har
möjlighet att respektera dem. Alltför små toleranser gör detta omöjligt.
Det är också en rättssäkerhetsfråga att bestämmelser utformas så att det
finns rimliga möjligheter att efterleva dem.

I den departementspromemoria (Ds 1988:72) Överlastavgift som ligger
till grund för propositionen föreslogs ett enhetligt viktavdrag, efter
avrundning till närmast lägre hela hundratal kg, med 300 kg per axel.

Departementschefen framhåller att viktavdragen enligt ÖVL:s nu
gällande lydelse leder till att en vanligt förekommande fordonskombination
av lastbil med en boggi och släpvagn med två boggi — dvs. ett
ekipage med sju hjulaxlar — kan ha en överlast av 5 ton utan risk för
överlastavgift, om lasten är jämnt fördelad. Promemorians förslag
innebär — överfört till det angivna exemplet — en teoretisk reducering
av den "avgiftsfria" överlasten till (7 x 300 kg = ) 2,1 ton. Departementschefen
understryker att ett bruttoviktsöverskridande av den storleksordning
som de nuvarande viktavdragen ger utrymme för inte
längre kan accepteras. Även om lastkontrolltekniken säkerligen kan
förbättras på en del punkter torde de metoder för vägning av lasten
som transportörerna numera kan använda medge en betydande sänkning
av viktavdragens storlek. Ett avdrag om 300 kg per axel ger ett
rimligt resultat i de flesta fall. Departementschefen har emellertid
förståelse för den av flera remissinstanser uttalade meningen att ett
avdrag på 300 kg kan vara för lågt i vissa situationer. De situationer
han åsyftar är sådana som anges i motionen och som kan uppstå vid
transporter av t.ex. styckegods. Om endast högsta tillåtna axel-, boggieller
trippelaxeltryck överskridits bör därför ett avdrag om 500 kg per
axel med överlast kunna medges. Om däremot bruttovikten har överskridits
— samtidigt eller enbart — bör avdrag medges endast med
300 kg per axel.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om det angelägna i
att skärpa sanktionerna mot överlaster. Med hänsyn härtill finner
utskottet för sin del förslaget till ny lydelse av 2 § första stycket i ÖVL
väl avvägt och tillstyrker därför regeringens förslag i den delen, medan
motionsyrkandet avstyrks.

Frågan om det viktavdrag som skall medges enligt 3 § i lagförslaget

— som avser fall då den högsta tillåtna bruttovikten har
överskridits — behandlas i motion T9 (c). Regeringens förslag i den
delen innebär, som framgår av vad utskottet just anfört, att viktavdrag

— efter avrundning till närmast lägre hela hundratal kg — får göras
med 300 k» per axel. Motionären vill att viktavdraget skall fastställas
till 500 kg per axel.

Motionären, som i sin framställning utgår från skogsbrukets transportproblem,
framhåller att en toleransgräns på 500 kg på axeltrycket
går att klara. Ett viktavdrag med endast 300 kg per axel vid överskridande
av den högsta tillåtna bruttovikten blir däremot betydligt svårare
att bemästra. Toleransbehovet för ett fordon med 60 tons bruttovikt
kan beräknas till 3,5 ton. Detta innebär — för en fordonskombination
med sju axlar — 500 kg per axel. Om viktavdraget för en sådan
kombination begränsas till 2, 1 ton — som regeringen föreslår — innebär
det att fordonet systematiskt måste underlastas, om risken för

1989/90:TU 10

överlast skall elimineras. Beräkningar ger vid handen att det krävs ca
40 000 lastbilslass per år eller ca 140 miljoner tonkilometer för att
kompensera en sådan systematisk underlastning.

Med hänsyn till behovet av skärpta sanktioner mot överlaster finner
utskottet även den del av regeringens förslag som nu är i fråga väl
avvägt. Motionsyrkandet avstyrks därför, medan regeringens förslag
tillstyrks, såvitt det avser 3 § första stycket i ÖVL.

3 Överlastavgiftens storlek

Regeringens förslag i fråga om överlastavgiftens storlek innebär att
avgift, efter avrundning till närmast lägre hela hundratal kg och
viktavdrag med 500 kg (då högsta tillåtna axeltryck m.m. överskridits)
resp. 300 kg (då högsta tillåtna bruttovikt överskridits), beräknas för
återstående överlast för varje axel, boggi eller trippelaxel enligt en
progressiv skala. Vid en överlast på 100—2 000 kg är avgiften 200 kr.
per 100 kg. Härefter stiger avgiften till 400 kr., 600 kr., 800 kr. och
1 000 kr. per 100 kg, varvid varje steg i skalan står i relation till en
viss angiven omfattning av överlasten. Den högsta avgiften, 1 000 kr.
per 100 kg, beräknas på överlaster som uppgår till 8 100 kg och
däröver. Om såväl högsta tillåtna axeltryck m.m. som bruttovikt har
överskridits under samma färd skall överlastavgift räknas ut för var
och en av de båda typerna av överskridanden och avgift tas ut med det
högsta av de sålunda framräknade beloppen.

I motion T10 (vpk) framhålls att avgiften bör beräknas för hela
överlasten utan några viktavdrag, om överlast återstår sedan avdragen
gjorts. Yrkandet innebär sålunda att om t.ex. den högsta tillåtna
bruttovikten, efter avrundning till närmaste lägre hela hundratal kg,
överskridits med 400 kg skall avgiften beräknas för hela den överlasten
och inte, som regeringen föreslår, för endast (400—300 = ) 100 kg. I det
valda exemplet blir avgiften 200 kr. enligt regeringens förslag och 800
kr. enligt motionärernas förslag.

Av propositionen framgår att den fördubbling av nuvarande avgifter
som föreslås, i förening med de föreslagna reglerna om minskning av
nuvarande viktavdrag, innebär en ungefärlig tredubbling av nuvarande
avgifter. Om överlastavgiften skulle beräknas utan avdrag, i de fall då
överlast återstår sedan avdragen gjorts, skulle avgiftshöjningen — framhåller
departementschefen — bli betydligt större än en tredubbling.

Utskottet finner för sin del den i propositionen föreslagna avgiftsnivån
lämpligt avvägd och tillstyrker därför regeringens förslag i den
delen. Följaktligen avstyrks motionsyrkandet.

1989/90:TU10

4 Beslutande myndighet, uppbörd och indrivning

Av ÖVL framgår att beslut om överlastavgift fattas på grundval av
polisens primärrapport av länsstyrelsen i det län där bilens ägare har
sin adress enligt bilregistret. I fråga om utländska fordon påförs avgiften
av länsstyrelsen i Stockholms län. Det allmännas talan förs av ett
allmänt ombud. Beslut om nedsättning eller eftergift fettas av regeringen.

Riksskatteverket har utärdat föreskrifter m.m. om överlastavgift
(RSFS 1982:34). Enligt föreskrifterna skall avgiften normalt betalas
inom tre veckor från mottagandet av beslutet. Om avgiften inte betalas

i rätt tid, skall den drivas in enligt bestämmelserna i uppbördslagen

(1953:272).

L propositionen återges vissa uppgifter i den nämnda departementspromemorian
som visar att betalningsfrekvensen när det gäller överlastavgifter
inte är tillfredsställande. Betalningsbenägenheten hos utländska
fordonsägare är ännu sämre än hos de svenska. I promemorian
diskuteras olika möjligheter att åstadkomma förbättringar av betalningsfrekvensen.
Bl.a. föreslås att tullmyndigheten i den ort, där ett
utländskt fordon som har påförts överlastavgift skall föras ut, skall fa
förbjuda att fordonet lämnar landet innan avgiften har betalts eller
säkerhet ställts. Vidare görs i promemorian den bedömningen att
länsstyrelsen bör behållas som beslutande myndighet.

I remissyttranden över promemorian, vilka återges i propositionen,
framhålls bl.a. att en ordning med polismyndigheten som beslutande
organ har goda skäl för sig från såväl praktiska som principiella
synpunkter. Vidare framhålls att regler om brukandeförbud bör införas
på samma sätt som i fråga om obetald vägtrafikskatt. Behovet av
åtgärder såvitt gäller utländska fordon vitsordas, men promemorians
förslag i den delen bedöms som svårt att praktiskt genomföra.

I motion TIO (vpk) framhålls att regler om brukandeförbud på grund
av obetald överlastavgift bör införas med förebild i de regler som gäller
om brukandeförbud på grund av obetald vägtrafikskatt. En samordning
av uppbörden av överlastavgift med uppbörden av vägtrafikskatt
skulle möjliggöra avräkning av obetald överlastavgift vid återbetalning
av vägtrafikskatt. Trafiksäkerhetsverket bör få uppdraget att svara för
uppbörden av överlastavgift.

I motion Til (m) tar man festa på förslaget i departementspromemorian
att tullmyndigheten skall få förbjuda utländska fordon att
lämna landet innan överlastavgift har betalts eller säkerhet har ställts.
Motionärerna säger sig vara medvetna om att ett genomförande av
förslaget är förenat med vissa praktiska svårigheter. De förordar ändå
att så sker som en tillfällig lösning och åberopar till stöd härför att
skyndsamma åtgärder behöver vidtas. För en definitiv lösning av
frågan bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag.

Departementschefen framhåller att det är tydligt att nuvarande förhållanden
när det gäller uppbörd och indrivning av överlastavgifter inte
är tillfredsställande. Vad som framkommit under remissbehandlingen

1989/90:TU10

har övertygat honom om att åtgärder för att förbättra situationen inte
kan vidtas utan att man också samtidigt ser över frågan om beslutande
myndighet. Detta kräver emellertid fortsatta överväganden, som inte
kan göras i det nu aktuella lagstiftningsärendet. Han förordar därför att
de nuvarande bestämmelserna om beslutande myndighet, uppbörd och
indrivning behålls oförändrade i avvaktan på sådana fortsatta överväganden.

I likhet med motionärerna och departementschefen finner utskottet att
nuvarande förhållanden i fråga om uppbörd och indrivning av överlastavgifter
gör det nödvändigt att vidta åtgärder i syfte att åstadkomma
en förbättring. Utskottet förutsätter att åtgärder av den art som motionärerna
föreslår kommer att omfattas av de fortsatta övervägandena
inom regeringskansliet. Vidare förutsätter utskottet att övervägandena
sker skyndsamt och att regeringen därefter utan dröjsmål förelägger
riksdagen erforderliga förslag.

Med det anförda torde syftet med de båda motionsyrkandena få
anses i huvudsak tillgodosett, varför ett bifall till desamma avstyrks.

Propositionens lagförslag i de delar det inte behandlats ovan tillstyrks.

5 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T10 yrkande 3 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1972:435) om överlastavgift, såvitt avser 1 § första stycket,

res. 1 (vpk)

2. beträffande viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
axeltryck m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T11 yrkande 1 antar
det under moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 2 § första
stycket,

res. 2 (m)

3. beträffande viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
bruttovikt

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T9 antar det under
moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 3 § första stycket,

res. 3 (c)

4. beträffande överlastavgiftens storlek

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:T10 yrkande 1 antar
det i moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 2 § andra
stycket,

res. 4 {vpk. mpj

5. beträffande beslutande myndighet, uppbörd och indrivning
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T10 yrkande 2 och
1989/90:T11 yrkande 2,

6. beträffande propositionens lagförslag i övrigt

att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i de
delar det inte omfattas av utskottets hemställan ovan.

1989/90:TU10

Stockholm den 28 november 1989
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö
(m). Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy
Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman
(m) och Anita Jönsson (s).

Reservationer

1. Tillämpningsområdet (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
ansluter" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att lagen bör omfatta alla
tunga motordrivna fordon och att undantag sålunda inte skall göras för
t.ex. vissa mobilkranar och andra inte lastbärande fordon.

1 § första stycket och ikrafiträdandebestämmelserna i regeringens
förslag bör ändras i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tillämpningsområdet
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:T10 yrkande 3
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1972:435) om överlastavgift, såvitt avser 1 § första

stycket och ikraftträdandebestämmelserna, med de ändringarna
att stycket och ikraftträdandebestämmelserna ges följande som
Reservantens förslag betecknade lydelser:

1989/90:TU10

Regeringens förslag

Första

Överlastavgift tas ut enligt denna
lag om lastbil eller buss eller
tung terrängvagn eller släpvagn,
som dras av bil, tung terrängvagn,
traktor eller motorredskap, framförs
på väg med högre axeltryck,
boggitryck, trippelaxeltryck eller
bruttovikt än som är tillåtet för
fordonet, fordonståget eller vägen.
,

Reservantens förslag

stycket

Överlastavgift tas ut enligt denna
lag om motordrivet fordon eller
släpvagn, som dras av sådant
fordon, framförs på väg med högre
axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck
eller bruttovikt än som
är tillåtet för fordonet, fordonståget
eller vägen.,

Denna lag träder i kraft den 1
april 1990. Bestämmelserna i 1 §
om tung terrängvagn och om släpvagn,
som dras av tung terrängvagn,
traktor eller motorredskap, träder
dock i kraft först den 1 januari
1991.,

Denna lag träder i kraft den 1
april 1990. Bestämmelserna i 1 §
träder dock i kraft först den 1
januari 1991, såvitt de avser tung
terrängvagn eller släpvagn, som
dras av tung terrängvagn, traktor
eller motorredskap.,

2. Viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
axeltryck m.m. (mom. 2)

Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt motionen talar
för att medge viktavdrag med 500 kg för framaxeln och 750 kg för
varje annan axel.

2 § första stycket i regeringens förslag bör ändras i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
axeltryck m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:T11 yrkande 1
antar det under moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 2 §
första stycket, med den ändringen att stycket ges följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

2 §

Första stycket

Har högsta tillåtna axeltryck, Har högsta tillåtna axeltryck,
boggitryck eller trippelaxeltryck boggitryck eller trippelaxeltryck

överskridits, avrundas överlasten överskridits, avrundas överlasten

för varje axel, boggi eller trippel- för varje axel, boggi eller trippel axel

till närmast lägre, hela hund- axel till närmast lägre, hela hundratal
kilogram. Vidare dras för ratal kilogram. Vidare dras för

varje axel av 500 kilogram., framaxel på bil av 500 kilogram

och för varje annan axel 750 kilogram.
,

3. Viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
bruttovikt (mom. 3)

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "i ÖVL" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt motionen talar
för att medge viktavdrag med 500 kg per axel även i de fall då den
högsta tillåtna bruttovikten har överskridits.

3 § första stycket i regeringens förslag bör ändras i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
bruttovikt

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:T9 antar det
under moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 3 § första
stycket, med den ändringen att orden "300 kilogram" ersätts
med orden "500 kilogram",

4. Överlastavgiftens storlek (mom. 4)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
finner" och slutar med "avstyrks motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till behovet av skärpta sanktioner mot överlaster finner
utskottet att förslaget i motionen är väl avvägt och bör genomföras.

2 § andra stycket och 3 § första stycket i regeringens förslag bör
ändras i enlighet härmed.,

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande överlastavgiftens storlek
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:T10 yrkande 1

dels antar det under moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt
avser 2 § andra stycket, med den ändringen att lagrummet ges
följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

2 §

Andra stycket

För återstående överlast (avgiftspliktig överlast) beräknas överlastavgift
för varje axel, boggi eller trippelaxel på följande sätt.,

Del av överlasten Överlastavgift

	100	- 2 000 kg	200	kr.	per	100	kg
2	100	- 4 000 kg	400	kr.	per	100	kg
4	100	- 6 000 kg	600	kr.	per	100	kg
6	100	• 8 000 kg	800	kr.	per	100	kg
8	100 kg och däröver	1 000	kr.	per	100	kg

Reservanternas förslag

2 §

Andra stycket

Återstår överlast efter avrundning och viktavdrag beräknas överlastavgift
för varje axel, boggi eller trippelaxel för hela den före viktavdragen
fastställda överlasten på följande sätt..

Del av över lasten

Över las tavgi f t

100 - 2 000 kg

2 100 - 4 000 kg

4 100 - 6 000 kg

6 100 - 8 000 kg

8 100 kg och däröver

200 kr
400 kr
600 kr
800 kr
I 000 kr

per

100 kg
100 kg
100 kg
100 kg
100 kg

dels beslutar att orden "tabellen i" utgår ur 3 § första stycket i
det under moment 1 nämnda lagförslaget,

1989/90:TU 10

Propositionens lagförslag

Lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift1

dels att 8 a § skall upphöra att gälla,

dels att 1-5,8 och 11 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§2

Framföres lastbil, buss eller
släpvagn, som drages av bil, på väg
med högre axeltryck, boggitryck eller
bruttovikt än som är tillåtet för
viss axel eller boggi på fordonet eller
för fordonet, fordonståget eller
vägen, utgår överlastavgift enligt
denna lag.

Överlastavgift tas ut enligt denna
lag om lastbil eller buss eller tung
terrängvagn eller släpvagn, som
dras av bil, tung terrängvagn, traktor
elter motorredskap, framförs på
väg med högre axeltryck, boggitryck,
trippelaxeltryck eller bruttovikt
än som är tillåtet för fordonet,
fordonståget eller vägen.

Med väg avses allmän väg, gata eller annan allmän plats.

Vad som av totalvikten enligt det
senaste för fordonet utfärdade registreringsbeviset
vilar på viss axel
eller boggi utgör högsta för axeln
eller boggin tillåtna a
boggitryck.

Högsta för fordonet tillåtna axeltryck,
boggitryck och trippelaxeltryck
bestäms med ledning av uppgiften
i det senaste registreringsbeviset
om den garanterade axelbelastningen.

2§

Har högsta tillåtna axeltryck eller
boggitryck överskridits, avrundas
överlasten för varje axel eller boggi
till närmast lägre, hela hundratal
kilogram. Vidare avdrages för framaxel
på bil 500 kilogram, för annan
enkelaxel 1000 kilogram och för
boggi 1500 kilogram.

Har högsta tillåtna axeltryck,
boggitryck eller trippelaxeltryck
överskridits, avrundas överlasten
för varje axel, boggi eller trippelaxel
till närmast lägre, hela hundratal
kilogram. Vidare dras för varje axel
av 500 kilogram.

Nuvarande lydelse

För återstående överlast (avgiftspliktig överlast) beräknas överlastavgift
för varje axel eller boggi på följande sätt.

Del av överlasten Överlastavgift

100 — 2 000 kg 100 kr. per 100 kg

2100 — 4 000 kg 200 kr. per 100 kg

4 100 — 6000 kg 500 kr. per 100 kg

6100 —8 000 kg 400 kr. per 100 kg

8 100 kg och däröver 500 kr. per 100 kg

1 Senaste lydelse av 8 a § 1975:1413.

2 Senaste lydelse 1982:173.

Föreslagen lydelse

För återstående överlast (avgiftspliktig överlast) beräknas överlastavgift
för varje axel, boggi eller trippelaxel på följande sätt.

Del av överlasten
100 - 2000 kg

2 100 - 4000 kg

4 100 - 6000 kg

6 100-8000 kg
8 100 kg och däröver

Nuvarande lydelse

Överlastavgift
200 kr. per 100 kg
400 kr. per 100 kg
600 kr. per 100 kg
SOOkr. per 100 kg

7 000 kr. per 100 kg

Föreslagen lydelse

3 §

Har högsta tillåtna bruttovikt
överskridits i fråga om fordon, som
ej ingår i fordonståg, fördelas överlasten
på fordonets axlar med relationstalen
1 för framaxel på bil, 2
för annan enkelaxel och 3för boggi.
Härefter beräknas avgiftspliktig
överlast och överlastavgift för varje
axel eller boggi enligt 2 §.

Har högsta tillåtna bruttovikt
överskridits i fråga om ett fordon
som inte ingår i ett fordonståg, fördelas
överlasten lika på fordonets
axlar. Överlasten för varje axel avrundas
därefter till närmast lägre,
hela hundratal kilogram och minskas
sedan med 300 kilogram. För
varje axel beräknas härefter överlastavgift
med tillämpning av tabellen
i 2 § andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga
om fordon, som ingår i fordonståg, när den för tåget tillåtna bruttovikten
ej överskridits.

4§

Har högsta tillåtna bruttovikt
överskridits i fråga om fordonståg,
fördelas överlasten på tågets axlar
med de i 3 § angivna relationstalen
och beräknas avgiftspliktig överlast
och överlastavgift för varje axel eller
boggi enligt 2 §. Har högsta tilllåtna
bruttovikt överskridits även i
fråga om ett eller flera i tåget ingående
fordon, beräknas dock avgiftspliktig
överlast och överlastavgift
efter fördelningen av överlasten
på varje fordon för sig, om det sammanlagda
beloppet av överlastavgift
därvid blir högre.

Har högsta tillåtna bruttovikt
överskridits i fråga om ett fordonståg,
fördelas överlasten lika på tågets
axlar och beräknas avgiftspliktig
överlast och överlastavgift för
varje axel enligt 3 §. Har högsta tilllåtna
bruttovikt överskridits även i
fråga om ett eller flera i tåget ingående
fordon, beräknas dock avgiftspliktig
överlast och överlastavgift
för varje fordon för sig, om det
sammanlagda beloppet av överlastavgift
därvid blir högre.

5§

Överlastavgift utgår för varje
färd med avgiftspliktig överlast
med det sammanlagda belopp som
beräknats för visst fordon eller fordonståg
enligt 2, 3 eller 4 §, eller,
när både högsta tillåtna axeltryck

Överlasta vgift utgår för varje
färd med avgiftspliktig överlast
med det belopp som beräknas för
visst fordon eller fordonståg enligt

2, 3 eller 4 § eller, när både högsta
tillåtna axeltryck, boggitryck eller

1989/90:TU10

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller boggitryck och högsta tillåtna
bruttovikt överskridits vid samma
färd, med det högsta av de sammanlagda
belopp som beräknats
för fordonet eller fordonståget enligt
angivna bestämmelser.

trippelaxeltryck och högsta tillåtna
bruttovikt överskridits vid samma
färd, med det högsta av de belopp
som beräknas för fordonet eller fordonståget
enligt angivna bestämmelser.

Har överlastavgift påförts någon för färd med visst fordon och skall
sådan avgift påföras honom för färd som företagits med samma fordon
inom ett år efter den tidigare färden, utgår avgiften med 50 procent högre
belopp än som följer av första stycket.

8§

1 fråga om bil, som är registrerad här i landet, eller släpvagn, som drages
av sådan bil, påföres överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i det län
där den i bilregistret antecknade ägaren av bilen har sin adress enligt
registret. I fråga om andra fordon påföres avgiften av länsstyrelsen i
Stockholms län.

Överlastavgift får nedsättas eller
efterges om särskilda omständigheter
föreligger. Detta får ske såväl i
samband med prövning av ärendet
om påföring av överlastavgift som
efter särskild ansökan hos länsstyrelsen.

11 §3

Länsstyrelsens beslut enligt denna
lag överklagas genom besvär hos
kammarrätten. Allmänna ombudets
besvärstid räknas från beslutets
dag. För besvär gäller vidare 8 kap.
4,6, 11 och 13 §§ lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Vid tillämpningen av
8 kap. 6 § är motpartens besvärstid
dock två veckor.

Länsstyrelsens beslut enligt denna
lag får överklagas hos kammarrätten.
Skrivelsen med överklagandet
skall ha kommit in till länsstyrelsen
inom tre veckor från den dag
då klaganden fick del av beslutet.
För allmänna ombudet räknas dock
tiden från beslutets dag. I fråga om
överklagande tillämpas vidare

8 kap. 4, 6, 11 och 13 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Vid tillämpningen
av 8 kap. 6 § skall dock motpartens
tid för överklagande vara
två veckor.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990. Bestämmelserna i 1 § om tung
terrängvagn och om släpvagn, som dräs av tung terrängvagn, traktor eller
motorredskap, träder dock i kraft först den 1 januari 1991.

Har den avgiftsgrundande färden ägt rum före ikraftträdandet gäller 1 —

5 §§ i den äldre lydelsen.

1989/90:TU10

Bilaga

3 Senaste lydelse 1984:173.

gotab 99339, Stockholm 1989