Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:17 med förslag till lagom ändring i lagen om överlastavgift (ÖVL) jämte motioner. Propositionens ändringsförslag innebär i huvudsak att överlastavgifterna höjs samtidigt som viktavdragen vid avgiftsberäkningen reduceras. Vidare föreslås att tillämpningsområdet utvidgas till all även omfatta bl.a. traktoriåg. Utskottet tillstyrker lagförslaget.

Ett yrkande i en vpk-motion att lagen skall omfatta alla typer av tunga motordrivna fordon avstyrks. Vpk-ledamoten reserverar sig.

Yrkanden i en m-motion och i en c-motlon om högre viktavdrag än vad regeringen föreslår avstyrks. M- och c-ledamöterna reserverar sig till förmån för resp. motion.

Ett yrkande i en vpk-motion, som innebär att överlaslavgift i vissa fall skall erläggas med högre belopp än regeringen föreslår, avstyrks. Vpk- och mp-ledamölerna reserverar sig.

Yrkanden i en m-motion och i en vpk-motion om åtgärder i syfte att förbättra betalningsbenägenhelen i fråga om överlastavgifter avstyrks. Utskottet säger sig dock förutsätta att regeringen skyndsamt överväger och föreslår åtgärder I det syftet.

Propositionen

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1989/90:17 att riksdagen antar ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlaslavgift.

Lagförslaget har tagits in som bilaga till detta betänkande.

I propositionen föreslås att överlastavgifterna höjs samtidigt som viktavdragen vid avgiftsberäkningen reduceras. Beträffande avgiftsberäkningen föreslås också betydande förenklingar. Vidare föreslås atl tillämpningsområdet utvidgas till att även omfatta bl.a. traktortåg. Den prövning av frågor om nedsättning eller eftergift av överlastavgift, som

1 Riksdagen 1989/90. 15 saml. Nr 10

för närvarande endast kan göras av regeringen, föreslås bli delegerad 1989/90:7U10

till samma myndigheter som i dag beslutar om överlastavgift resp. prövar överklaganden, nämligen länsstyrelse och kammarrätt.

Motionerna

1989/90:79 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att de s.k. viktavdragen vid överlast fastställs till 500 kg per axel.

1989/90:710 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas

1. atl riksdagen beslutar att överlastavgiften beräknas för hela överlasten utan några avdrag i enlighet med vad som sägs i motionen,

2. att riksdagen beslutar atl regler om brukandeförbud motsvarande de som i dag gäller för obetald vägtrafikskatt införs i enlighet med vad som sägs i motionen,

3. att riksdagen beslutar att lagändringen skall omfatta alla typer av tunga motor

1989/90:711 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen, med ändring av regeringens förslag, beslutar fastställa viktavdraget enligt 2 § lagen om överlastavgift till 500 kg för framaxel på bil, samt till 750 kg för annan axel,

2. atl riksdagen beslutar att möjlighet skall finnas att förbjuda att utländskt fordon får lämna landet innan överlastavgift har betalts eller säkerhet har ställts, i enlighet med vad som I motionen anförts.

Bakgrund

Om en lastbil, buss eller släpvagn framförs på det allmänna vägnätet med högre vikt än vad som är tillåtet för vägen eller fordonet, är ägaren skyldig alt betala överUistavgift. Bestämmelser om detta finns i lagen (1972:435) om överlastavgift (ÖVL), som trädde i kraft den 1 april 1973.

Bakgrunden till lagen var svårigheterna att komma till rätta med de omfattande överträdelserna av belastningsbestämmelserna genom de sanktionsformer som då stod till buds. Lagen bygger på tanken att sådana överträdelser i princip utgör ett undandragande av skatt, eftersom väglrafikskatterna fastställs med hänsyn till bl.a. belastningsbestämmelserna. Överlaster har en nedbrytande effekt på vägnätet, något som i sin tur innebär negativa effekter för trafiksäkerheten. Härtill kommer att överlaster medför en snedvridning av konkurrensförhållandena inom transportmarknaden.

I det regeringsförslag till lag orn ändring I ÖVL som utskottet behandlar i detta betänkande förekommer vissa tekniska termer, vilkas innebörd framgår av förordningen (1989:670) om ändring i vägtrafikkungörelsen (1972:603, V7K), enligt följande.

-Axeltryck. Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel överför till vägbanan.

- Boggi. 7vå hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är 1989/90:7U10
mindre än 2,0 meter.

- Boggitryck. Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi
överför till vägbanan.

- Trippelaxel. 7re hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd
mellan den första och den tredje axeln som är mindre än 5,0
meter.

- Trippelaxeltryck. Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en
trippelaxel överför till vägbanan.

-Bruttovikt på fordon. Den sammanlagda statiska vikt som samtliga hjul, band eller medar på ett fordon vid ett visst tillfälle överför till vägbanan.

Bestämmelser om fordonsvikter m.m. finns i 106 § V7K. Bestämmelserna gäller enbart vägar som Inte är enskilda, dvs. i princip det allmänna vägnätet, och är i huvudsak följande: Motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon far inte föras på väg om något axeltryck eller boggitryck överstiger 10 resp. 16 ton eller om fordonels bruttovikt eller den sammanlagda vikten av fordonet överstiger vissa i en tabell (bilaga 1 till V7K) angivna värden. Avgörande för den tillåtna bruttovikten är avståndet mellan fordonets eller fordonslågets första och sista axel. Den högsta tillåtna bruttovikten är 51,4 ton, som uppnås vid ett axelavstånd av minst 18,5 meter. Enligt 109 § V7K får längden av ett fordon eller fordonståg inte överstiga 24 meter.

Den nämnda förordningen om ändring av V7K träder i kraft den 1 april 1990 och avser bl.a. 106 §. Ändringarna skall ses mot bakgrund av det s.k. bärighetspakelet, som innebär att det svenska vägnätet successivt skall upplåtas för högre fordonsvikter. Ändringarna har i korthet följande innebörd. Det svenska vägnätet indelas i två bärighetsklasser, BK 1 och BK 2, av vilka BK 1 är den med högst bärighet. Vägverket bestämrrier vilka vägar som skall hänföras till BK 1. Övriga vägar hänförs till BK 2. På BK I tillåls som mest fordonskombinationer med en bruttovikt av högst 56 ton och med ett minsta avstånd mellan första och sista axel av 16 meter. Över lag tillåts på BK 1 kortare fordon vid en viss bruttovikt än i dag. Vidare införs begreppet trippelaxel. Del tillåtna trippeleixeliryckel blir på BK 1 21 resp. 24 lon beroende på avståndet mellan de yttre axlarna. Samtidigt införs begränsningar av den högsta tillåtna bruttovikten för enstaka fordon. Ett motordrivet fordon med två axlar far väga högst 18 ton och ett med tre axlar (normalt enkel framaxel och boggi) högst 24 ton. Har det fler än tre axlar far det väga högst 30 ton. En släpvagn får väga högst 36 ton.

Om det för ett motordrivet fordon eller ett därtill kopplat fordon gäller VISS maximilast, far enligt 114 § V7K tyngre last inte befordras med fordonet.

Brukas ett fordon i strid mot bestämmelserna i 106 § eller 114 § V7K eller någon lokal trafikföreskrift kan fordonsägaren dömas till böter, högst 1 000 kr. Även föraren kan dömas till böter. Vidare kan polisman hindra fortsatt färd med fordonet, om högsta tillåtna axel-

eller boggitryck eller högsta tillåtna bruttovikt har överskridits med 1989/90:7U10

mer än 10 % eller om maximilasten har överskridits med mer än 20 %.

Såväl avgift enligt ÖVL som böter enligt V7K kan sålunda komma i fråga som sanktioner mot en och samma överlast.

Propositionens förslag i huvuddrag

Föredragande departementschefen framhåller att del instrument som i första hand står till buds för ati: stävja överlastning är lagstiftningen om överlastavgifter. Alltsedan sin tillkomst år 1972 har lagen varit i huvudsak oförändrad. Bl.a. har avgifterna hela tiden legat på samma nivå trots att konsumentprisindex mer än tredubblats. Vidare erinras om att högre fordonsvikter kommer att tillåtas på delar av det svenska vägnätet fr.o.m. den 1 april 1990. Samtidigt kommer också att tillåtas att fordon med maximal bruttovikt far vara kortare än för närvarande. Med de nya högre fordonsvikterna är del utomordentligt angeläget — fortsätter departementschefen — att förekomsten av överlaster elimineras. De nya högre vikterna måste också bli de I verkligheten högsta förekommande och inte enbart en utgångspunkt för överlaster från den nya högre nivån. ÖVL måste utformas så att den utgör ett starkare incitament än nu för fordonsägaren atl se till att hans fordon inle har någon överlast. Det n>åste med andra ord vara så dyrbart för fordonsägaren att överlasta atr det blir mera lönsamt att köra med laglig last.

Förslaget till lag om ändring i ÖVL skall ses mot den sålunda angivna bakgrunden och innebär i huvudsak följande.

Fillämpningsområdet utvidgas till att omfatta även tunga terrängvagnar och släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap eller tunga terrängvagnar. De nuvarande avgiftsbeloppen fördubblas. Om högsta tillåtna axel-, boggi- eller trippielaxeltryck har överskridits görs avdrag med 500 kg per axel med överlast innan överlastavgiften beräknas. Om den för vägen, fordonet eller fordonståget tillåtna bruttovikten har överskridits, fördelas överlasten lika på fordonets eller fordonstågets axlar. Härefter görs avdrag med 300 kg per axel. Om högsta tillåtna bruttovikt har överskridits såväl för ett fordonståg som för ett eller flera fordon som ingår i fonlonståget, skall liksom för närvarande överlastavgiften beräknas för varje fordon för sig, om avgiften därigenom blir högre. Om såväl höjta tillåtna axellryck m.m. som bruttovikt har överskridits under samma färd räknas överlastavgift ut för var och en av de båda typerna av överskridanden och tas avgift ut med det högsta av de sålunda framräknade beloppen.

Ändringarna i lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1990, Utvidgningen av tillämpningsområdet föreslås dock gälla först från den 1 januari 1991,

Utskottet 1989/90:7U10

1 Lagens tillämpningsområde

Frågan om ÖVL:s tillämpningsområde enligt 1 § i lagförslaget behandlas i motion 710 (vpk). Regeringens förslag innebär att lastbilar, bussar och tunga terrängvagnar samt släpvagnar som dras av en bil, tung terrängvagn, traktor eller ett motorredskap skall omfattas av lagen. Motionärerna vill att lagen skall omfatta alla tunga motorfordon.

De ytterligare tunga motorfordon som motionärerna åsyftar synes vara vissa mobilkranar och andra inte lastbärande tyngre motorfordon. Departementschefen framhåller alt det skulle strida mot lagens syfte att låta den omfatta även sådana fordon. Av motivuttalanden till ÖVL (prop. 1972:81, bet. 7U 13, rskr. 232) framgår att syftet med en överlastavgift främst är atl neutralisera de transportekonomiska vinster som en fordonsägare kan göra genom att överträda belastningsbestämmelserna. För att sådana tunga motorfordon såsom mobilkranar skall fa trafikera vägnätet kan fordras en dispens från gällande belastningsbestämmelser. Om dispensen missbrukas, får man söka komma till rätta med missbruket på annat sätt än genom överlastavgift. En möjlighet därvidlag är naturligtvis att den felande inte medges fortsatta dispenser.

Utskottet ansluter sig för sin del till departementschefens uppfattning att fordon som Inte är lastbärande bör undantas från lagens tillämpningsområde och tillstyrker regeringens förslag såvitt det avser ÖVL:s 1 § första stycket. Motionsyrkandet avstyrks.

2 Viktavdragens storlek

Frågan om det viktavdrag som skall medges enligt 2 § första stycket i lagförslaget — som avser fall då högsta tillåtna axel-, boggi- eller trippelaxeltryck överskridits — behandlas i motion 711 (m). Regeringens förslag i fråga om sådana fall innebär att överlasten för varje axel, boggi eller trippelaxel avrundas till närmast lägre, hela hundratal kg. Därefter dras för varje axel av 500 kg. Motionärerna vill att viktavdraget skall fastställas till 500 kg för framaxeln och 750 kg för varje annan axel.

Visserligen — säger motionärerna — finns det nu fler och bättre metoder än tidigare för att hjälpa föraren att beräkna trycket, men dessa metoder är ännu inte tillräckligt säkra och lättillgängliga. Lastens storlek och fördelning I ett fordon förändras regelmässigt under en resas gång genom att last lossas och tillförs I etapper. Förarens möjligheter att exakt bestämma utfallet på varje axel är inte så stora att de av regeringen föreslagna viktavdragen kan accepteras fullt ut. Viktgränserna är meningsfulla — fortsätter motionärerna — bara om föraren har möjlighet att respektera dem. Alltför små toleranser gör detta omöjligt. Det är också en rättssäkerhetsfråga att bestämmelser utformas så att det finns rimliga möjligheter att efterleva dem.

I den departementspromemoria (Ds 1988:72) Överlastavgift som ligger 1989/90:7U10

till grund för propositionen föreslogs ett enhetligt viktavdrag, efter avrundning till närmast lägre hela hundratal kg, med 300 kg per axel.

Departementschefen framhåller att viktavdragen enligt ÖVL:s nu gällande lydelse leder till att en vanligt förekommande fordonskombination av lastbil med en boggi och släpvagn med två boggi — dvs. ett ekipage med sju hjulaxlar — kan ha en överlast av 5 ton utan risk för överlastavgift, om lasten är jämnt fördelad. Promemorians förslag innebär — överfört till det angivna exemplet — en teoretisk reducering av den "avgiftsfria" överlasten till (7 x 300 kg = ) 2,1 ton. Departementschefen understryker atl ett bruttoviktsöverskridande av den storleksordning som de nuvarande viktavdragen ger utrymme för inte längre kan accepteras. Även om lastkontrolltekniken säkerligen kan förbättras på en del punkter (orde de metoder för vägning av lasten som transportörerna numera kan använda medge en betydande sänkning av viktavdragens storlek. Ett avdrag om 300 kg per axel ger ett rimligt resultat i de flesta fall. Departementschefen har emellertid förståelse för den av flera remissinstanser uttalade meningen att ett avdrag på 300 kg kan vara för lågt I vissa situationer. De situationer han åsyftar är sådana som anges i motionen och som kan uppstå vid transporter av t.ex. styckegods. Om endast högsta tillåtna axel-, boggi-eller trippelaxeltryck överskridils bör därför ett avdrag om 500 kg per axel med överlast kunna medges. Om däremot bruttovikten har överskridits — samtidigt eller enbart — bör avdrag medges endast med 300 kg per axel.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om det angelägna i att skärpa sanktionerna mot överlaster. Med hänsyn härtill finner utskottet för sin del förslaget till ny lydelse av 2 § första stycket i ÖVL väl awägt och tillstyrker därför regeringens förslag i den delen, medan motionsyrkandet avstyrks.

Frågan om del viktavdrag som skall medges enligt 3 § i lagförslaget

— som avser fall då den högsta tillåtna bruttovikten har överskridits — behandlas I motion 79 (c). Regeringens förslag i den delen innebär, som framgår av vad utskottet just anfört, att viktavdrag

— efter avrundning till närmast lägre hela hundratal kg — far göras med 300 k» per axel. Motionären vill att viktavdragel skall fastställas till 500 kg per axel.

Motionären, som i sin framställning utgår från skogsbrukets transportproblem, framhåller att en toleransgräns på 500 kg på axeltrycket går att klara. Ett viktavdrag med endast 300 kg per axel vid överskridande av den högsta tillåtna bruttovikten blir däremot betydligt svårare att bemästra. 7oleransbehovet lör ett fordon med 60 tons bruttovikt kan beräknas till 3,5 ton. Detta Innebär — för en fordonskombination med sju axlar — 500 kg per axel. Om viktavdraget för en sådan kombination begränsas till 2, I ion — som regeringen föreslår — innebär det att fordonet systematiskt måste underlastas, om risken för

överlast skall elimineras. Beräkningar ger vid handen att del krävs ca 1989/90:7U10

40 000 laslbilslass per år eller ca 140 miljoner tonkilometer för att kompensera en sådan systematisk underlaslning.

Med hänsyn till behovet av skärpta sanktioner mot överlaster finner utskottet även den del av regeringens förslag som nu är i fråga väl awägt. Motionsyrkandet avstyrks därför, medan regeringens förslag tillstyrks, såvitt det avser 3 § första stycket i ÖVL.

3 Överlastavgiftens storlek

Regeringens förslag i fråga om överlastavgiftens storlek innebär att avgift, efter avrundning till närmast lägre hela hundratal kg och viktavdrag med 500 kg (då högsta tillåtna axeltryck m.m. överskridits) resp. 300 kg (då högsta tillåtna bruttovikt överskridits), beräknas för återstående överlast för varje axel, boggi eller trippelaxel enligt en progressiv skala. Vid en överlast på 100—2 000 kg är avgiften 200 kr. per 100 kg. Härefter stiger avgiften till 400 kr., 600 kr., 800 kr. och I 000 kr. per 100 kg, varvid varje steg I skalan står I relation till en viss angiven omfattning av överlasten. Den högsta avgiften, 1 000 kr. per 100 kg, beräknas på överlaster som uppgår till 8 100 kg och däröver. Om såväl högsta tillåtna axeltryck m.m. som bruttovikt har överskridits under samma Srd skall överlastavgift räknas ul för var och en av de båda typerna av överskridanden och avgift tas ut med det högsta av de sålunda framräknade beloppen.

I motion 710 (vpk) framhålls att avgiften bör beräknas för hela överlasten utan några viktavdrag, om överlast återstår sedan avdragen gjorts. Yrkandet innebär sålunda att om t.ex. den högsta tillåtna bruttovikten, efter avrundning till närmaste lägre hela hundratal kg, överskridits med 400 kg skall avgiften beräknas för hela den överlasten och inte, som regeringen föreslår, för endast (400—300 = ) 100 kg. I del valda exemplet blir avgiften 200 kr. enligt regeringens förslag och 800 kr. enligt motionärernas förslag.

Av propositionen framgår alt den fördubbling av nuvarande avgifter som föreslås, i förening med de föreslagna reglerna om minskning av nuvarande viktavdrag, innebär en ungefarlig tredubbling av nuvarande avgifter. Om överlastavgiften skulle beräknas utan avdrag, i de fall då överlast återstår sedan avdragen gjorts, skulle avgiftshöjningen — framhåller departementschefen — bli betydligt större än en tredubbling.

Utskottet finner för sin del den i propositionen föreslagna avgiftsnivån lämpligt awägd och tillstyrker därför regeringens förslag i den delen. Följaktligen avstyrks motionsyrkandet.

4 Beslutande myndighet, uppbörd och indrivning 1989/90:7U10

Av ÖVL framgår all beslut om överlastavgift fattas på grundval av polisens primärrapport av län;«tyrelsen i det län där bilens ägare har sin adress enligt bilregistret. I fråga om utländska fordon påförs avgiften av länsstyrelsen i Stockholms län. Det allmännas talan förs av ett allmänt ombud. Beslut om nedsättning eller eftergift fattas av regeringen.

Riksskatteverket har utärdat föreskrifter m.m. om överlastavgift (RSFS 1982:34). Enligt föreskLrifterna skall avgiften normalt betalas inom tre veckor från mottagandet av beslutet. Om avgiften inte betalas i rätt tid, skall den drivas in enligt bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

I propositionen återges vissci uppgifter I den nämnda departementspromemorian som visar att bctalningsfrekvensen när del gäller överlastavgifter inte är tillfredsställande. Betalningsbenägenheten hos utländska fordonsägare är ännu sämre än hos de svenska. I promemorian diskuteras olika möjligheter att åstadkomma förbättringar av betalningsfrekvensen. Bl.a. föreslås att tullmyndigheten i den ort, där ett utländskt fordon som har påförts överlastavgift skall föras ut, skall fa förbjuda att fordonet lämnar landet innan avgiften har betalts eller säkerhet ställts. Vidare görs i promemorian den bedömningen att länsstyrelsen bör behållas som beslutande myndighet.

I remissyttranden över promemorian, vilka återges i propositionen, framhålls bl.a. att en ordning med polismyndigheten som beslutande organ har goda skäl för sig från såväl praktiska som principiella synpunkter. Vidare framhålls att regler om brukandeförbud bör införas på samma sätt som i fråga om obetald vägtrafikskatt. Behovet av åtgärder såvitt gäller utländska fordon vitsordas, men promemorians förslag i den delen bedöms som svårt att praktiskt genomföra.

I motion 710 (vpk) framhålls att regler om brukandeförbud på grund av obetald överlastavgift bör intöras med förebild I de regler som gäller om brukandeförbud på grund av obetald vägtrafikskatt. En samordning av uppbörden av överlastavgift med uppbörden av vägtrafikskatt skulle möjliggöra avräkning av obetald överlastavgift vid återbetalning av vägtrafikskatt. 7rafiksäkerhetsverket bör få uppdraget att svara för uppbörden av överlastavgift.

1 motion 711 (m) tar man fasta på förslaget i departementspromemorian att tullmyndigheten skall fa förbjuda utländska fordon att lämna landet innan överlastavfft har betalts eller säkerhet har ställts. Motionärerna säger sig vara medvetna om att ett genomförande av förslaget är förenat med vissa praktiska svårigheter. De förordar ändå att så sker som en tillfallig lösning och åberopar till stöd härför att skyndsamma åtgärder behöver vidtas. För en definitiv lösning av frågan bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag.

Departementschefen framhåller att det är tydligt att nuvarande förhållanden när det gäller uppbörd och indrivning av överlastavgifter inte är tillfredsställande. Vad som framkommit under remissbehandlingen

har övertygat honom om att åtgärder för att förbättra situationen inte 1989/90:7U10

kan vidtas utan att man också samtidigt ser över frågan om beslutande myndighet. Detta kräver emellertid fortsatta överväganden, som inte kan göras i det nu aktuella lagstiftningsärendet. Han förordar därför atl de nuvarande bestämmelserna om beslutande myndighet, uppbörd och indrivning behålls oförändrade i avvaktan på sådana fortsalla överväganden.

I likhet med motionärerna och departementschefen finner utskottet att nuvarande förhållanden i fråga om uppbörd och indrivning av överlastavgifter gör det nödvändigt atl vidta åtgärder i syfte att åstadkomma en förbättring. Utskottet förutsätter alt åtgärder av den art som motionärerna föreslår kommer att omfattas av de fortsatta övervägandena inom regeringskansliet. Vidare förutsätter utskottet all övervägandena sker skyndsamt och att regeringen därefter utan dröjsmål förelägger riksdagen erforderliga förslag.

Med det anförda torde syftet med de båda motionsyrkandena få
anses i huvudsak tillgodosett, varför ett bifall till desamma avstyrks. t

Propositionens lagförslag i de delar det inte behandlats ovan tillstyrks.

5 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:710 yrkande 3 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift, såvitt avser I § första stycket,

res. 1 (vpk)

2. beträffande viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
axeltryck m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:711 yrkande I antar del under moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 2 § första stycket,

res. 2 (m)

3. beträffande viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
bruttovikt

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:79 antar det under moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 3 § första stycket,

res. 3 (c)

4. beträffande överlasiavgiftens storlek

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:710 yrkande 1 antar det i moment I nämnda lagförslaget, såvitt avser 2 § andra stycket,

res. 4 (vpk, mp)

5. beträffande beslutande myndighet, uppbörd och indrivning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:710 yrkande 2 och 1989/90:711 yrkande 2,

6. beträffande propositionens lagförslag i övrigt

att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i de 9

delar del inte omfattas av utskottets hemställan ovan.

Stockholm den 28 november 1989 1989/90:7U10

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving /mdersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune 7horén (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp), Jarl Länder (s), Yngve Wernersson (s), 7om Heyman (m) och Anita Jönsson (s).

Reservadoner

1. Tillämpningsområdet (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anser

deb atl den del av ulskottels yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning atl lagen bör omfatta alla tunga motordrivna fordon och alt undantag sålunda inle skall göras för t,ex. vissa mobilkranar och andra inte lastbärande fordon.

1 § första stycket och ikraflträdandebestämmelserna i regeringens förslag bör ändras I enlighet härmed.

deb att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande tillämpningsområdet att riksdagen med anledriiing av motion 1989/90:710 yrkande 3 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift, såvitt avser 1 § första stycket och ikraftträdandebestämmelserna, med de ändringarna att stycket och ikraftträdandebestämmelserna ges följande som Reservanteris förslag betecknade lydelser:

Regeringens förslag Reservantens förslag

1 §

Första stycket

Överlaslavgift tas ut enligt den- Överlastavgift tas ut enligt den
na lag om lastbil eller buss eller na lag om motordrivet fordon el-
tung terrängvagn eller släpvagn, ler släpvagn, som dras av sådant
som dras av bil, tung terrängvagn, fordon, framförs på väg med hög-
traktor eller motorredskap, fram- re axeltryck, boggitryck, trippei
förs på väg med högre axeltryck, axeltryck eller bruttovikt än som
boggitryck, trippelfixellryck eller är tillåtet för fordonet, fordonstå-
bruttovikt än som är tillåtet för get eller vägen.,
fordonet, fordonståget eller vä
gen..

Denna lag träder I kraft den I Denna lag träder i kraft den 1

april 1990. Bestämmelserna i 1 § april 1990. Bestämmelserna i 1 §

om tung terrängvagn och om släp- träder dock i kraft först den 1

vagn, som dras av tung terräng- januari 1991, såvin de avser tung

vagn, traktorellermotorredskap, trä- terrängvagn eller släpvagn, som

der dock i kraft först den 1 janua- dras av tung terrängvagn, traktor

r i 1991., eller motorrécbkap..

2. Viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna axeltryck m.m. (mom. 2)

Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö och 7om Heyman (alla m) anser

deb all den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motionsyrkandel avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt motionen talar för all medge viktavdrag med 500 kg för framaxeln och 750 kg för varje annan axel.

2 § första stycket i regeringens förslag bör ändras i enlighet härmed.

deb att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. belräfende viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna axeltryck m.m.

alt riksdagen med anledning av motion 1989/90:711 yrkande 1 antar det under moment I nämnda lagförslaget, såvitt avser 2 § första stycket, med den ändringen all stycket ges följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

1989/90:7U10

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2§ Första stycket

Har högsta tillåtna axeltryck. Har högsta tillåtna axeltryck,

boggitryck eller trippelaxeltrjck boggitryck eller trippelaxeltryck
överskridits, avrundas överlasten överskridils, avrundas överlasten
för varje axel, boggi eller trippel- för varje axel, boggi eller trippel
axel till närmast lägre, hela hund- axel till närmast lägre, hela hund
ratal kilogram. Vidare dras för ratal kilogram. Vidare dras för
varje axel av 500 kilogram., framaxel på bil av 500 kilogram

och för varje annan axel 750 kilogram.,

3. Viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
bruttovikt (mom. 3)

Elving Andersson och Rune Fhorén (båda c) anser

deb alt den del av ulskottels yttrande som på s. 7 börjar med "Med hänsyn" och slutar med "i ÖVL," bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt motionen talar för att medge viktavdrag med 500 kg per axel även i de fall då den högsta tillåtna bruttovikten har överskridits.

3 § första stycket I regeringens förslag bör ändras i enlighet härmed.

deb att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande viktavdrag vid överskridande av högsta tillåtna
bruttovikt

atl riksdagen med anledning av motion 1989/90:79 antar del under moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 3 § första stycket, med den ändringen att orden "300 kilogram" ersätts med orden "500 kilogram",

4. Överlastavgiftens storlek (mom. 4)

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks motionsyrkandel" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till behovet av skärpta sanktioner mot överlaster finner utskottet att förslaget i motionen är väl awägt och bör genomföras.

2 § andra stycket och 3 § första stycket i regeringens förslag bör ändras i enlighet härmed.,

deb att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträflande överlastavgiftens storlek

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:710 yrkande 1

För återstående överlast (avgiftspliktig överlast) beräknas överlastavgift för varje axel, boggi eller trippelaxel på följande sätt..

Överlastavgi ft
200 kr. per	100 kg
400 kr. per	100 kg
600 kr, per	100 kg
800 kr, per	100 kg
1 000 kr, per	100 kg

Del av överlasten

100 - 2 000 kg 2 100 - 4 000 Lg 4 100 - 6 000 kg 6 100 - 8 000 kg 8 100 kg och däröver

Reservanternas förslag

2§ Andra stycket

Återstår överlast efter avrundning och viktavdrag beräknas överlastavgift för varje axel, boggi eller trippelaxel för hela den före viktavdragen fastställda överlasten på följande sätt..

100 100 100 100

- 2 000 kg

- 4 000 kg

- 6 000 kg

- 8 000 kg

100 kg och däröver

Del av överlasten

Överlastavgi ft
200 kr. per	100 kg
400 kr, per	100 kg
600 kr, per	100 kg
800 kr, per	100 kg
1 000 kr, per	100 kg

Propositionens lagförslag

Lagom ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift'

dels att 8 a § skall upphöra att gälla,

dels all 1—5,8 och 11 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FramfÖres lastbil, buss eller Överlastavgift tas ut enligt denna

släpvagn, som dragés av bil, på väg lag om lastbil eller buss eller tung

med högre axeltryck, boggitryck el- terrängvagn eller släpvagn, som

ler bruttovikt än som är tillåtet Jor dras av bil, tung terrängvagn, trak-

viss axel eller boggi på fordonet el- tor eller motorredskap, framförs på

ler för fordonet, fordonståget eller väg med högre axeltryck, boggi-

vägen, utgår överlastavgift enligt tryck, trippelaxeltryck eller brut-

denna lag. lovikt än som är tillåtet för fordo
net, fordonståget eller vägen.

Med väg avses allmän väg, gatsi eller annan allmän plats.

Vad som av totalvikten enligt det Högsta for fordonet tillåtna axel
senaste for fordonet utfärdade re- tryck, boggitryck och trippelaxel-
gistreringsbeviset vilar på viss axel tryck bestäms med ledning av app
eller boggi utgör högsta för axeln    giften i det senaste registreringsbevi-
eller boggin tillåtna a\e\tryck elier   set om den garanterade axelbelast-
boggitryck.                          ningen.

2§

Har högsta tillåtna axeltryck eller Har högsta tillåtna axeltryck,

boggitryck överskridits, avrundas boggitryck eller trippelaxeltryck

överlasten för varje axel eller boggi överskridits, avrundas överlasten

till närmast lägre, hela hundratal för \ar'}ea\e\,hogg\ eller trippelaxel

kilogram. Vidare avdrages för/rarii- till närmast lägre, hela hundratal

axel på bil SOO kilogram, for annan kilogram. Vidare dras för varje axel

enkela.xel 1000 kilogram och för av 500 kilogram,
boggi 1500 kilogram.

1989/90:7U10 Bilaga

Nuvarande lydelse

För återstående överlast (avgiftspliktig överlast) beräknas överlastavgift för varje axel e//er boggi på följande sätt.

Del av överlasten Överlastavgift

100-2 000 kg /Oökr. per lOOkg

2 100-4 000 kg 200 kr. per 100 kg

4 100-6 000 kg iOOkr. per lOOkg

6 100 - 8 000 kg 400 kr. per 100 kg

8 100 kg och däröver 500 kr. per 100 kg

' Senaste lydelse av 8 a § 1975:1413. ■ Senaste lydelse 1982:173.

3§

Har högsta tillåtna bruttovikt överskridits I fråga om fordon, som ej ingår i fordonståg, fördelas överlasten på fordonets axlar med relationstalen 1 for framaxel på bil, 2 för annan enkelaxel och 3 for boggi. Härefter beräknas avgiftspliktig överlast och överlastavgift for varje axel eller boggi enligt 2 §.

Har högsta tillåtna bruttovikt överskridits i fråga om ett fordon som inte ingår i ett fordonståg, fördelas överlasten lika på fordonets axlar. Överlasten för varje axel avrundas därefter till närmast lägre, hela hundratal kilogram och minskas sedan med 300 kilogram. För varje axel beräknas härefter överlastavgift med tillämpning av tabellen i 2 § andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om fordon, som ingår i fordonståg, när den för tåget tillåtna bruttovikten ej överskridits.

4§

Har högsta tillåtna bruttovikt överskridits i fråga om fordonståg, fördelas överlasten på tågets axlar med de i 3 § angivna relationstalen och beräknas avgiftspliktig överlast och överlastavgift för varje axel eller boggi enligt 2 §. Har högsta tlll-låtna bruttovikt överskridits även i fråga om ett eller flera i tåget ingående fordon, beräknas dock avgiftspliktig överlast och överlastavgift efter fördelningen av överlasten på varje fordon för sig, om det sammanlagda beloppet av överlastavgift därvid blir högre.

Har högsta tillåtna bruttovikt överskridits i fråga om ett fordonståg, fördelas överlasten lika på tågets axlar och beräknas avgiftspliktig överlast och överlastavgift för varje axel enligt 3 §. Har högsta tlll-låtna bruttovikt överskridits även I fråga om ett eller flera i tåget ingående fordon, beräknas dock avgiftspliktig överlast och överlastavgift for varje fordon för sig, om det sammanlagda beloppet av överlastavgift därvid blir högre.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1989/90:7U 10

Bilaga
eller boggitryck och högsta tillåtna trippelaxeltryck och högsta tillåtna
bruttovikt överskridils vid samma     bruttovikt överskridits vid samma
färd, med det högsta av de sarn-    färd, med det högsta av de belopp
maniagda belopp som beräknats      som beräknas för fordonet eller for-
för fordonet eller fordonståget en- donståget enligt angivna bestäm-
ligt angivna bestämmelser.     melser.

Har överlastavgift påförts någon för färd med visst fordon och skall sådan avgift påföras honom för färd som företagits med samma fordon Inom ett år efter den tidigare färden, utgår avgiften med 50 procent högre belopp än som följer av första stycket.

8§ I fråga om bil, som är registrerad här i landet, eller släpvagn, som dragés av sådan bil, påföres överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i bilregistret antecknade ägaren av bilen har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påföres avgiften av länsstyrelsen i Stockholms län.

Överlastavgift får nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter föreligger. Detta får ske såväl i samband med prövning av ärendet om påfÖring av överlastavgift .som efter särskild ansökan hos länsstyrelsen.

11§'

Länsstyrelsens beslut enligt den- Länsstyrelsens beslut enligt den
na lag överklagas genom besvär hos na lag får överklagas hos kammar
kammarrätten. Allmänna ombudets rätten. Skrivelsen med överklagan-
besvärslid räknas från beslutets det skall ha kommit in till länssty-
dag. För besvär gäller vidare 8 kap. relsen inom tre veckor från den dag
4, 6, 11 och 13 §§ lagen (1984:151) då klaganden fick del av beslutet.
om punktskatter och prisreglerings- För allmänna ombudet räknas dock
avgifter. Vid tillämpningen av liden från beslutets dag. Ifråga om
8 kap. 6 § är motpartens besvärstid överklagande tillämpas vidare
dock två veckor. 8 kap. 4, 6, 11 och 13 §§ lagen

(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter Vid tillämpningen av 8 kap. 6 § skall dock motpartens tid för överklagande vara två veckor.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990. Bestämmelserna i 1 § om tung terrängvagn och om släpvagn, som dras av tung terrängvagn, traktor eller motorredskap, träder dock i kraft först den 1 januari 1991.

Har den avgiftsgrundande färden ägt rum före ikraftträdandet gäller I — 5 §§ i den äldre lydelsen.

Senaste lydelse 1984:173,

gotab 99339. Stockholm 1989