Socialutskottets betänkande
1989/90:SoU4

Abortlagen m.m.

1989/90

SoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet två motioner (fp,m,c och s) som rör
abortlagen samt en motion (c) om etiska frågor till följd av den
medicinsk-etiska utvecklingen.

Motionerna avstyrks.

Mot utskottets ställningstagande när det gäller en förutsättningslös
översyn av abortlagen reserverar sig en av fp-ledamöterna.

Motioner

1988/89:So446 av Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. (fp,m,c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
översynen av regler för sena aborter bör påskyndas,

5. att riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös översyn av
1974 års abortlag.

1988/89:So461 av Ingegerd Sahlström och Ulla-Britt Åbark (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillämpningen av abortlagens huvudprincip.

1988/89:So469 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om inriktningen
av lagstiftningen vad gäller etiska frågor till följd av den medicinsketiska
utvecklingen.

Utskottet

Översyn av abortlagen
Motionen

I motion 1988l89:So446 av Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. (fp,m,c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att översynen
av reglerna för sena aborter bör påskyndas (yrkande 1) samt att riksdagen
hos regeringen begär en förutsättningslös översyn av 1974 års
abortlag (yrkande 5). I motionen påpekas att antalet ansökningar om 1

1 Riksdagen 1989/90. 12 sami. Nr 4

att få göra sen abort ökat från 413 år 1987 till 481 år 1988. Motionärerna
hyser farhågor att livsdugliga barn kan bli föremål för sen abort
och framhåller att översynen av nuvarande regler måste påskyndas.
Vidare tyder enligt motionärerna mycket på att abortlagens syn på
fostret som en del av kvinnans kropp, i stället för som en självständig
individ med människovärde, håller på att överges. Motionärerna hänvisar
bl.a. till inseminationsutredningens betänkande SOU 1987:11,
Skydd för det väntade barnet, vari bl.a. hävdas den uppfattningen att
man inte längre kan betrakta modern och det blivande barnet som en
enda individ. Motionärerna anser det nödvändigt att på allvar diskutera
abortlagens innebörd i den situation vi nu befinner oss.

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt abortlagen (1974:595) avgörs frågan om abort före utgången av
12:e havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast
om åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.
Denna förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12:e veckan
men före utgången av 18:e veckan fordras i princip, utöver vad som
gäller vid abort före 12:e veckan, att det företas en särskild kuratorsutredning.
Om kvinnan inte medges abort, är läkaren skyldig att
omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för förnyad prövning.
Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas endast i rena undantagsfall.
För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd som får lämnas
endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Kan det antas att
fostret är livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om havandeskapet på
grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för
hennes liv eller hälsa.

Enligt nuvarande praxis tillåts därför inte abort efter 22:a graviditetsveckan.

Synnerliga skäl definieras av lagstiftaren som att kvinnan måste ange
särskilda skäl för sin begäran och att dessa skäl underkastas en prövning
och jämförs med eventuella skäl mot ett ingrepp. Som exempel
på när synnerliga skäl kan anses föreligga omnämns i förarbetena till
abortlagen att det med skäl kan antas att det väntade barnet skulle
komma att vara behäftat med arvsanlag som skulle kunna leda till
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller kroppslig sjukdom (den s.k. eugeniska
indikationen). Andra exempel enligt förarbetena är när fostret
under fosterstadiet ådragit sig en skada, vilket gör att det lider av en
svårartad sjukdom eller svårt lyte (den s.k. fosterskadeindikationen)
eller när frågan om abort av skilda orsaker kommit upp först på ett
sent stadium av graviditeten (prop. 1974:70 s. 68 f.).

Ärenden om tillstånd till abort handläggs av socialstyrelsens råd för
vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor (rättsliga rådet).

Av undersökningar som genomfördes av JO (JO dnr 274—1981)
och 1980 års abortkommitté i början av 1980-talet framgår att rättsliga
rådets praxis vid den tidpunkten var mera generös än vad lagstiftaren
tänkt sig. Nämnden hade beviljat tillstånd i det stora flertalet av
ansökningarna. Allmänna medicinska och sociala skäl tycktes ligga till

1989/90:SoU4

grund för många tillstånd. Den mest uttalade avvikelsen från abortlagens
grundtanke tycktes vara att abort beviljades då kvinnans sociala
förutsättningar att ta hand om ett barn var dåliga.

Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd (SOSFS 1989:6) om
tillämpningen av abortlagen. Beträffande innebörden av "synnerliga
skäl" anges bl.a. följande (s. 9).

I de ansökningar, som hittills har prövats av socialstyrelsen och fått
bifall, har som regel funnits flera olika skäl som sammantagna bedömts
som "synnerliga". Som exempel kan nämnas mycket unga och
omogna kvinnor, kvinnor med instabil social bakgrund, allvarligt
missbruk hos kvinnan och/eller hennes partner, psykisk eller kroppslig
sjukdom eller konstaterad allvarlig fosterskada.

Utredningen om det ofödda barnet anför i sitt slutbetänkande (SOU
1989:51) Den gravida kvinnan och fostret — två individer. Om fosterdiagnostik.
Om sena aborter, att utredningens undersökning om rättsliga
rådets nuvarande praxis ger vid handen att rådet numera är mer
restriktivt med att bevilja abort än tidigare samt att rådet mer tycks ha
anpassat sig till lagstiftarens intentioner (s. 117).

Av statistiska meddelanden från socialstyrelsen framgår att det år 1988
verkställdes ca 37 585 aborter. Av dessa var ca 279 sådana aborter som
ägde rum efter 18:e havandeskapsveckan. År 1987 verkställdes 34 707
aborter, varav 224 var s.k. "sena" aborter. År 1986 var motsvarande
siffror 33 124 resp. 254 och år 1980 34 887 resp. 338 (HS 33 SM 8901
och HS 34 SM 8901).

Ca 35 % av de sena aborterna utförs på grund av upptäckt fosterskada.
I övrigt rör det sig huvudsakligen om en allvarlig psyko-social
problematik (SOU 1989:51, s. 11).

Tidigare behandling

Den abortförebyggande verksamheten behandlades våren 1989 i utskottets
betänkande 1988/89:SoUI4 varvid yrkandena 2—4 i nu aktuell
motion behandlades.

Frågan om en ny abortlagstiftning med starkare rättsskydd för det
ofödda barnet har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. I
betänkandet SoU 1986/87:5 om familjeplanering och abort behandlades
utförligt 1974 års abortlag, utredningar av betydelse i sammanhanget,
den medicinska utvecklingen då det gäller livsduglighet hos mycket
tidigt födda barn och transplantation av mänsklig fostervävnad samt
refererades tidigare uttalanden av riksdagen i ämnet. För en fullständig
bakgrund hänvisas till denna genomgång.

Utskottet (betänkandena SoU 1986187:5 och 1987188:2) har fastslagit
att dess uppfattning är att abortlagens utgångspunkt bör vara att det är
kvinnan själv som, inom vissa tidsgränser, skall avgöra om hon vill
fullfölja en graviditet eller inte. Utskottet har emellertid understrukit
att abort alltid måste vara en nödfallsutväg och att samhällets målsättning
måste vara att minska antalet aborter så mycket som möjligt. För

1989/90: So U4

detta krävs olika slag av förebyggande åtgärder, såsom en utbyggd och
anpassad preventivmedelsrådgivning samt hjälp och stöd till de kvinnor
som önskar detta.

Utskottet har vidare betonat vikten av att en abortsökande kvinna
erbjuds ett gott psykologiskt stöd och att rådgivningen ger möjlighet att
diskutera såväl medicinska som psykologiska och etiska frågor samt ger
erforderliga upplysningar om samhällets hjälp- och stödmöjligheter.

Utskottet har vidare framhållit att den angivna huvudprincipen inte
innebär att inte vissa frågor kring aborterna kan behöva diskuteras på
nytt. Utskottet konstaterade i betänkandet SoU 1986/87:5 (s. 14) att
nuvarande abortlag inte tillåter abort efter den tidsgräns då fostret kan
antas vara livsdugligt, utom i de undantagsfall då graviditeten medför
allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa samt att tidpunkten för
livsduglighet vid lagens tillkomst antogs ligga någonstans mellan 24
och 28 graviditetsveckor. Med utgångspunkt häri bestämdes den tidsgräns
efter vilken abort inte får företas annat än efter tillstånd av
socialstyrelsen till 18 graviditetsveckor, och riksdagen ansåg sig då ha
en betryggande säkerhetsmarginal gentemot gränsen för livsduglighet.
Utskottet framhöll härefter att den medicinska utvecklingen som ägt
rum under 1970- och 1980-talen har ändrat de förutsättningar som
abortlagens regler om tidsgränser bygger på. De möjligheter som nu
finns att rädda mycket tidigt födda barn gör att man kan räkna med att
ett barn kan överleva redan efter 22—23 graviditetsveckor och att efter
26 veckor 60—70 % av barnen överlever. Utskottet fann det tydligt att,
om man till detta lägger att det med hänsyn till svårigheterna att
bestämma den exakta graviditetslängden fortfarande bör finnas en viss
säkerhetsmarginal, ett beslut om sen abort, enligt nuvarande regler,
kan komma att fattas alltför nära den tidpunkt då fostret måste
bedömas som livsdugligt. Genom en försiktig tillämpning, framför allt
av socialstyrelsen då det gäller tillstånd till mycket sena aborter, torde
det visserligen, enligt utskottets bedömning, i praktiken oftast kunna
undvikas att abort beslutas i fall när fostret kan visa sig vara livsdugligt.
Enligt utskottets mening skulle det dock vara felaktigt att överlåta
åt praxis att lösa denna konflikt mellan kvinnans och fostrets intressen.
Utskottet ansåg därför att en noggrann genomlysning av dessa frågor
skyndsamt måste komma till stånd och att därvid frågan om 18-veckorsgränsen
borde prövas samt klarare regler för förutsättningarna för
mycket sena aborter utformas. Utskottet betonade att det inte fanns
någon anledning att se över gränsen 12 veckor. Det anförda gav
riksdagen regeringen till känna.

I samma betänkande erinrade utskottet om sitt tidigare uttalande
(SoU 1984/85:11 s. 12) att inseminationsutredningen (numera utredningen
om det ofödda barnet) borde anlägga en helhetssyn på de etiska
problem som abort på grund av fosterskada aktualiserar samt att
utredningen dock, enligt vad utskottet senare erfarit, mot bakgrund av
de ursprungliga direktivens utformning ansåg sig förhindrad att närmare
gå in på frågor som rör innehållet i abortlagen. Utskottet uttalade
därför (SoU 1986/87:5 s. 14) att det, enligt utskottets uppfattning, var
angeläget att inseminationsutredningen behandlade även frågor som

1989/90:SoU4

rör abortlagen i den mån arbetet med skydd för ofödda eller med
fosterdiagnostik ger anledning till det. Även detta gavs regeringen till
känna. Enligt utskottets mening skulle frågan om tidsgränserna för
abort lämpligen kunna behandlas av inseminationsutredningen.

I betänkandet SoU 1987/88:2 om vissa abortfrågor (s. 11) erinrade
utskottet om att det angett vilka frågor i anslutning till abortlagstiftningen
som i första hand måste studeras på nytt, om man i längden
vill kunna bevara en lagstiftning som bygger på den hittills gällande
grundprincipen och att detta getts regeringen till känna. Det är,
anförde utskottet, således nödvändigt att frågan om 18-veckorsgränsen
som övre tidsgräns för abort utan särskilt tillstånd nu prövas, och att
en sänkning övervägs. Det är vidare nödvändigt att klarare regler
utformas lör förutsättningarna för mycket sena aborter. Arbetet härmed
bör inledas utan vidare dröjsmål. Frågor som rör abortlagen
måste även belysas i det pågående utredningsarbetet på fosterdiagnostikens
område. Detta gavs ånyo regeringen till känna.

Utskottet förordade således en översyn av vissa bestämmelser i
abortlagen men konstaterade att några skäl att göra en förutsättningslös
översyn av hela abortlagen, såsom hade yrkats i en motion (fp), inte
hade framkommit. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen överlämnade den 18 februari 1988 socialutskottets betänkanden
SoU 1986/87:5 och SoU 1987/88:2 till utredningen om det
ofödda barnet för beaktande av vad som i betänkandena sägs om
tidsgränsen för abort m.m.

En motion (fp, m, c) som motsvarar nu aktuella So446 yrkande 5
behandlades senast i utskottets betänkande SoU 1987188:21. I betänkandet
(s. 6) kvarstod utskottet vid sin inställning att en översyn av vissa
bestämmelser i abortlagen borde göras. Några skäl att göra en förutsättningslös
översyn av hela abortlagen hade dock, enligt utskottets mening,
inte framkommit. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Utredningar

Utredningen (Ju 1981:04) om det ofödda barnet (tidigare benämnd
inseminationsutredningen) har avgett betänkandena SOU 1983:42,
Barn genom insemination och SOU 1985:5, Barn genom befruktning
utanför kroppen. Utredningen fick 1984 tilläggsdirektiv angående vissa
frågor om skydd för ofödda barn och fosterdiagnostik (Dir. 1984:36).
Utredningen har därefter avgett betänkandet SOU 1987:11, Skydd för
det väntade barnet. Åtgärder vid missbruk m.m. under graviditet. Som
tidigare nämnts överlämnade regeringen i februari 1988 utskottets
betänkanden SoU 1986/87:5 om familjeplanering och abort samt SoU
1987/88:2 om vissa abortfrågor till utredningen för beaktande av vad
som där sägs om tidsgränser för abort m.m.

Den 20 september 1989 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande
SOU 1989:51, Den gravida kvinnan och fostret — två individer. Om
fosterdiagnostik. Om sena aborter. Utredningen tar i betänkandet upp

1989/90:SoU4

frågor av etisk, medicinsk, psyko-social och juridisk art rörande fosterdiagnostik
och sena aborter. Enligt utredningens uppfattning måste
man utgå från att modern och det blivande barnet är två skilda
individer som båda är skyddsvärda.

Tidsgränsen för sen abort — 18 veckor — föreslås inte bli ändrad.
Enligt utredningens uppfattning utgör 18:e graviditetsveckan i dag, och
inom den framtid som vi kan överblicka, i sig en betryggande säkerhetsmarginal
till livsduglighet. Detta har bl.a. att göra med att det i dag
finns diagnostiska möjligheter att med stor exakthet fastställa fostrets
ålder, sägs det. Utredningen anser inte att det finns etiska, medicinska
eller psykologiska skäl att sänka 18-veckorsgränsen. Någon ändring av
nuvarande ordning föreslås därför inte.

Utredningen anför bl.a. följande (s. 115).

På vetenskapens nuvarande ståndpunkt kan foster som är 23—24
veckor bringas att överleva. Man räknar inom prematurvården inte
med att denna tidsgräns skall kunna förskjutas nämnvärt inom överskådlig
tid. Anledningen till detta är att det organiska underlaget för
ett barn att klara sin syreförsörjning genom att andas luft helt saknas
före fullbordade 23 fosterveckor. Utvecklingen av luftrören är ännu
vid denna tidpunkt otillräcklig. Inte ens med den mest välutbyggda
och välfungerande intensivvård skulle överlevnad vara möjlig.

Inte heller finner utredningen någon anledning att ändra den övre
gränsen för abort, dvs. livsduglighet. Det bör, enligt utredningen,
ankomma på socialstyrelsens rättsliga råd att följa den medicinska
utvecklingen på området och vid behov sänka den gräns som för
närvarande gäller enligt praxis för när abort skall vara tillåten, dvs. 22
veckor. När det gäller frågan om att ange förutsättningarna för tillstånd
till abort efter 18:e graviditetsveckan, anser utredningen inte att det
finns skäl att ändra det nuvarande kravet att "synnerliga skäl" skall
föreligga.

Betänkandet har överlämnats till socialdepartementet för beredning.
Utskottets bedömning

Som utskottet tidigare fastslagit är dess uppfattning att abortlagens
utgångspunkt bör vara att det är kvinnan själv som, inom vissa
tidsgränser, skall avgöra om hon vill fullfölja en graviditet eller inte.
Utskottet har emellertid understrukit att abort alltid måste vara en
nödfallsutväg och att samhällets målsättning måste vara att minska
antalet aborter så mycket som möjligt. Utredningen om det ofödda
barnet har helt nyligen redovisat sitt slutbetänkande Den gravida
kvinna och fostret — två individer. Reglerna beträffande s.k. sena
aborter, dvs. aborter efter 18:e havandeskapsveckan, har därvid fatt en
noggrann genomlysning. Såväl tidsgränserna för de sena aborterna som
frågan om förutsättningarna för tillstånd till dessa har behandlats av
utredningen. När det gäller dessa frågor, har utskottet vid upprepade
tillfällen efterlyst en redovisning. Utskottet konstaterar att utredningens
förslag nu kommer att bli föremål för remissbehandling och

1989/90: SoU 4

beredning i regeringskansliet. Regeringens överväganden bör, enligt
utskottets mening, avvaktas. Med hänvisning till vad utskottet nu
anfört avstyrks yrkande 1 i motion So446 (fp,m,c).

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att några skäl att göra en
förutsättningslös översyn av hela abortlagen inte har framkommit.
Yrkande 5 i samma motion avstyrks följaktligen.

Abortingrepp på utvecklingsstörda kvinnor
Motionen

I motion 1988/89:So461 av Ingegerd Sahlström och Ulla-Britt Åbark
(båda s) hemställs om ett tillkännagivande beträffande tillämpningen
av abortlagens huvudprincip. Motionärerna framhåller att en gravt
förståndshandikappad kvinna inte förstår innebörden av vare sig en
graviditet eller en abort. Det är, enligt motionärerna, rimligt att i dessa
fall avvika från abortlagens huvudprincip att det är kvinnan själv som,
inom viss tidsgräns, skall avgöra om hon vill fullfölja en graviditet
eller inte.

Bakgrund

I propositionen med förslag till 1974 års abortlag (prop. 1974:70, s. 79)
anförde departementschefen bl.a. följande.

Enligt 3 § 1938 års lag kan abort företas utan att kvinnan själv har
begärt det, om kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar
förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Kommittén konstaterar
att bestämmelsen inte tillämpas längre och föreslår att den avskaffas.
Jag delar kommitténs uppfattning att det från humanitär synpunkt
numera inte kan godtas att abort får utföras utan kvinnans samtycke.
Jag föreslår därför att det som förutsättning för abort i lagen anges att
kvinnan har begärt åtgärden. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att vederbörande läkare vid bedömningen av frågan om giltigt samtycke
föreligger alltid har möjlighet att vid behov komplettera sin egen
medicinska bedömning med utlåtande från någon specialist t.ex. en
psykiater. Frågan i vilken utsträckning en abort som är nödvändig av
hänsyn till kvinnans liv eller hälsa får företas utan uttryckligt eller
presumerat samtycke av kvinnan får lösas efter samma principer som
gäller vid operativa ingrepp i allmänhet.

Regeringen tillsatte 1980 en kommitté för att utvärdera abortlagstiftningen
och föreslå åtgärder i syfte att minska antalet aborter. Kommittén
gjorde en omfattande genomgång av abortsituationen inkluderande
förslag till åtgärder, vilken presenterades i kommitténs slutbetänkande
Familjeplanering och abort. Erfarenheter av ny lagstiftning, SOU
1983:31.

Av betänkandet framgår bl.a. följande (s. 25).

Kort efter det att abortlagen trätt i kraft uppkom i skilda sammanhang
frågor om möjligheten till abortingrepp på icke rättskapabla kvinnor.
En förfrågan hos JO och en artikel i ämnet i Läkartidningen
(Sahlin, Abortlagen och de rättsinkapabla, Läkartidningen 8/1975) föranledde
dåvarande JO Bertil Wennergren att göra en utredning, vilken

1989/90: SoU4

i sin tur ledde till en framställning till regeringen om ändring i
abortlagen. Framställningen och dess bakgrund redovisas utförligt i
JO:s ämbetsberättelse 1975/76 (s. 244 ff.).

Diskussionen avsåg i korthet den tveksamhet som kunde råda om
det rätta förfarandet i abortsituationer dels när det fanns skäl att
ifrågasätta om kvinnans begäran om abort var att anse som en rättsligt
giltig viljeförklaring, dels när abort på objektiva grunder kunde anses
tillrådlig men kvinnan själv saknade förmåga att framställa en begäran
om abort eller kanske inte ens kunde uppfatta att hon var gravid.

Någon ändring i abortlagen på grundval av JO:s hemställan gjordes
emellertid inte. Enligt regeringsbeslut 1975-05-06 föranledde framställningen
inte någon regeringens åtgärd.

Från socialstyrelsens sida uppges att de hithörande frågorna inte kan
anses ha utgjort något egentligt problem under den tid abortlagen
hittills varit i kraft. Det är sålunda bara något enstaka fall som under
de gångna åtta åren kommit under socialstyrelsens prövning. Socialstyrelsen
har också pekat på att vad som sägs i anslutning till sterilisering
av psykiskt utvecklingsstörda m.fl. i verkets anvisningar (MF 1975:116)
om tillämpningen av steriliseringslagen (s. 10 ff.) i hög grad är tillämpligt
också på en abortsituation.

Abortkommittén finner för sin del att erfarenheterna hittills inom
denna speciella del av abortverksamheten inte ger anledning till några
nya överväganden eller ställningstaganden.

Mot bakgrund av bl.a. abortkommitténs betänkande har socialstyrelsen
i januari 1989 utkommit med nya allmänna råd om tillämpningen av
abortlagen. När det gäller kvinnor som är rättsinkapabla anförs följande
(SOSFS 1989:6, s. 8).

En grundläggande princip i abortlagen är att abort inte får utföras
utan kvinnans samtycke, dvs. hon skall ha begärt åtgärden. Om en
kvinna på grund av psykisk sjukdom eller abnormitet eller annan
rubbning av själsverksamheten saknar rättslig handlingsförmåga beträffande
frågan om hon skall genomgå abort, kan hennes ansökan om
eller samtycke till abort inte utan vidare godtas. I ett sådant fall måste
arten och graden av hennes rubbning fastställas för att bedöma, om
hon är rättskapabel i abortfrågan eller inte. Abort får utföras om
kvinnan på goda grunder kan antas förstå innebörden av ingreppet och
dess konsekvenser. Om abort bedöms nödvändig för kvinnans liv och
hälsa får frågan lösas i enlighet med samma principer, som gäller för
operativa ingrepp i allmänhet.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
riksdagens ombudsmän (JO) och förre JO Tor Sverne.

Socialstyrelsen hänvisar till de allmänna råden om tillämpningen av
abortlagen.

Justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom anför bl.a. att det från
JO:s verksamhet inte kan hämtas något stöd för behovet av en sådan
regel som motionärerna efterlyser. Däremot visar erfarenheten att det
är särskilt viktigt att samhället, i de fall som avses med motionen,
lämnar största möjliga stöd och hjälp till både kvinnan och barnet,
anför hon.

1989/90:SoU4

Tor Sverrie anser att motionen bör avstyrkas. Han anför att statsmakterna,
i samband med antagandet av steriliseringslagen, intagit den
ståndpunkten att sterilisering inte skulle få ske mot den enskildes vilja.
Det förefaller egendomligt, om detta skulle kunna få leda till att man i
stället tvångsmässigt skulle genomföra en abort och ta livet av fostret,
menar han.

Ett annat skäl som kan anföras mot förslaget är att fostret till en
gravt förståndshandikappad kvinna ingalunda behöver vara handikappat.
Förståndshandikapp kan uppstå av flera olika orsaker och behöver
inte vara ärftligt.

Det anförda skälet att en gravt förståndshandikappad kvinna inte
själv kan ta hand om sitt barn anser Sverne inte vara särskilt bärande.
Det finns andra som kan ta hand om barnet, framhåller han.

Sverne hänvisar slutligen till den nyligen avslutade utredningen om
fosterdiagnostik (SOU 1989:51) och framhåller att utredningens förslag
går ut på att fosterdiagnostik inte skall få ske utan kvinnans samtycke.
Sådan diagnostik skulle för övrigt i mycket begränsat antal fall kunna
avslöja sådana avvikelser från det normala som det nu är frågan om,
uppger han.

Utskottets bedömning

De inhämtade remissyttrandena ger inte vid handen att det skulle
finnas skäl för en sådan regel som motionärerna efterlyser. Inte heller
utskottet anser att en sådan regel är motiverad. Däremot är det, som
också framhålls av justitieombudsmannen, viktigt att största möjliga
stöd och hjälp kan ges en gravt utvecklingsstörd kvinna under en
graviditet.

Utskottet avstyrker motion So461 (s).

Fosterdiagnostik m.m.

Motionen

I motion 1988/89:So469 av Ulla Tillander m.fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om inriktningen
av lagstiftningen vad gäller etiska frågor till följd av den
medicinsk-etiska utvecklingen. I motionen anförs att svar på frågor om
det ofödda barnets ställning har karaktären av kompromisser och är
resultatet av en ofta känslig vägning av moraliskt motverkande ståndpunkter.
Slutsatsen måste enligt motionärerna bli att det är rätt och
sunt att frågor som gäller bl.a. abort och fosterdiagnostik behandlas i
medvetande om att det gäller en samvetskonflikt. Motionärerna framhåller
härefter att kunskapen i sig inte är ond. Det som kan vara ont
är dels användningen och tillämpningen av kunskapen, dels det sätt
genom vilket man inhämtar kunskapen. Motionärerna pekar särskilt
på de problemställningar som uppkommer i samband med genetisk
fosterdiagnostik samt vid transplantation av vävnad från aborterade
foster.

1989/90:SoU4

Tidigare behandling

De etiska frågeställningar som rör den medicinska utvecklingen kring
det mänskliga livets början har behandlats av utskottet vid flera tillfällen
tidigare, bl.a. i betänkandena SoU 1986/87:7, SoU 1987/88:4 om
genteknik m.m. och SoU 1987/88:26 om befruktning utanför kroppen,
m.m. I betänkandet SoU 1986187:7 gavs en redogörelse för bl.a. de
grundläggande fri- och rättigheterna enligt 2 kap. regeringsformen,
bestämmelserna i 1974 års abortlag, vissa internationella regler och
deklarationer, utredningar av intresse i detta sammanhang samt tidigare
riksdagsbehandling. I betänkandet SoU 1987188:4 erinrade utskottet
om att det i betänkandet SoU 1986/87:7 uttalat att det vore önskvärt att
regeringens förslag i de aktuella frågorna lades fram för riksdagen
under år 1987 och så samlat som möjligt, så att riksdagen gavs tillfälle
att anlägga en helhetssyn på de etiska frågeställningar som den medicinska
utvecklingen kring det mänskliga livets början aktualiserar.
Utskottet konstaterade därefter att något sådant förslag inte var att
vänta från regeringen vare sig under hösten 1987 eller våren 1988.
Utskottet anförde därefter:

Som utskottet uttalade i sitt betänkande SoU 1986/87:7 går utvecklingen
på den medicinska teknologins och forskningens område mycket
snabbt. Frågorna är komplexa och går delvis i varandra på ett sådant
sätt att ett övergripande principiellt resonemang måste föras för att
ställning skall kunna tas i olika delfrågor. Utskottet är medvetet om att
den snabba utvecklingen gör att varje ställningstagande kan komma att
behöva omprövas mot bakgrund av nya vetenskapliga rön. Det faktum
att ny kunskap hela tiden tillkommer är emellertid inget skäl för att
avvakta med den övergripande politiska diskussionen. Utskottet ser det
alltså som angeläget att riksdagen inom kort får en samlad redovisning
av det aktuella läget inom forskningen och de etiska problem vartill
ställning måste tas. Att arbetet inom regeringskansliet inte bedrivs med
denna inriktning är allvarligt. Risken är uppenbar att politikerna kan
försättas i en situation då nya medicinska tekniker tas i bruk och blir
etablerade utan att riksdagen har givits möjlighet att lägga fast de
vägledande principerna.

Utskottet förutsätter därför att regeringen skyndsamt fullföljer det
arbete på de behandlade områdena som inletts av gen-etikkommittén
och dåvarande inseminationsutredningen och som fortsatts av bl.a. det
medicinsk-etiska rådet. I avvaktan därpå kan utskottet inte heller nu
förorda att riksdagen binder sig för någon viss uppfattning i de
aktuella frågorna — — —

I betänkandet SoU 1987188:26 (s. 15 f.) uttalade utskottet att det på
nytt ville framhålla det angelägna i att regeringen snarast fullföljer det
arbete som inletts av gen-etikkommittén och som fortsatts av bl.a. det
medicinsk-etiska rådet samt att regeringens arbete bedrivs med inriktningen
att ge riksdagen underlag för en övergripande principiell
diskussion kring de etiska frågeställningar som rör livets början. Regeringen
borde, enligt utskottets mening, intensifiera sitt arbete i syfte att
ge riksdagen underlag till ett sådant ställningstagande. Detta gavs
regeringen till känna.

Motioner (c) som i huvudsak överensstämmer med den nu aktuella
motionen behandlades av utskottet i betänkandena SoU 1987188:4 och

1989/90: So U4

SoU 1987188:26. Utskottet hänvisade därvid till det pågående arbetet
hos utredningen om det ofödda barnet och ville för tillfället inte binda
sig för något ställningstagande. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet.

Frågan om behovet av ett ökat rättsskydd för fostret behandlades,
med anledning av motioner (m) därom, i utskottets betänkanden SoU
1987/88:2 och SoU 1987/88:21.

Utskottet avstyrkte i betänkandet SoU 1987188:2 motionen med hänvisning
till uttalanden i betänkandet SoU 1987/88:4, vari utskottet
efterlyste regeringens överväganden med anledning av gen-etikkommitténs
och inseminationsutredningens tidigare förslag. Utskottet tilläde
bl.a. följande (s. 10).

Utskottets ställningstagande åren 1985 och 1986 för en genomlysning
och eventuell förändring av vissa bestämmelser i 1974 års abortlag
samt för att frågor som rör abortlagen skall behandlas i den mån
arbetet med fosterdiagnostiken ger anledning till det, har sin grund i
utskottets allvarliga övertygelse att de etiska problem, som genom den
medicinska utvecklingen under åren efter abortlagens tillkomst har
uppstått i tillämpningen av lagen, snarast måste fa sin lösning. Enligt
utskottets mening rycks förutsättningarna för en abortlagstiftning baserad
på den angivna huvudprincipen om kvinnans rätt att själv inom
vissa tidsgränser besluta om abort undan, om endast en misstanke
uppstår att utsortering av individer, som av olika skäl bedöms som
mindre önskvärda, sker med lagens hjälp, eller att lagen tillämpas så
"generöst" att abort sker av foster, som — om de vore önskade
— skulle kunna räddas till livet.

I betänkandet SoU 1987/88:21 erinrade utskottet om den belysning av
vissa frågor som riksdagen begärt samt om det ännu inte färdigberedda
förslaget från gen-etikkommittén och det ännu pågående arbetet i
utredningen om det ofödda barnet. I avvaktan på resultatet av detta
arbete såg utskottet inte skäl att initiera ytterligare utredningar på
området. Motionen avstyrktes därför. Riksdagen följde utskottet.

Även en motion (fp) om hanteringen av aborterade foster behandlades
av utskottet i betänkandet SoU 1987188:26 om befruktning utanför
kroppen m.m. Beträffande den aktuella forskningen om en metod att
bota Parkinsons sjukdom hade utskottet inhämtat att man använder sig
av hjärnceller från högst 11 veckor gamla foster.

I betänkandet hänvisades också till att Svenska läkaresällskapets
delegation för medicinsk etik har antagit riktlinjer för användning av
vävnad från foster. Enligt dessa riktlinjer får vävnad tas endast från
döda foster. I riktlinjerna sägs vidare att eftersom död inte förutsätter
celldöd i varje enskilt organ, är det möjligt att en kort tid efter döden
tillvarata enskilda celler, vävnader eller organ för transplantation. Vid
forskning på foster, eller där fosterceller kommer till användning,
krävs att modern informeras om forskningen och sedan efter rimligt
rådrum ger sitt samtycke till denna.

Utskottet (SoU 1987/88:26 s. 19 f.) konstaterade att frågor om
hanteringen av aborterade foster skall övervägas av transplantationsutredningen.
I direktiven hänvisas uttryckligen till utskottets tidigare
uttalanden (i betänkandet SoU 1986/87:5) att det i dag, för behandling

1989/90: SoU4

av bl.a. Parkinsons sjukdom och diabetes, bedrivs forskning med
aborterade foster. En av transplantationsutredningens viktigaste uppgifter
är vidare, uttalade utskottet, att överväga och lämna förslag till
vilka krav på samtycke som bör ställas för att fS ta organ för transplantation.
Utskottet förutsatte att utredaren även överväger frågan om
formerna för moderns samtycke, när frågan är om att använda ett
aborterat foster, eller celler från ett sådant, för forskningsändamål.

Utredningen skall även överväga frågan om den slutliga hanteringen
av dödfödda foster, vilket utskottet också såg som en angelägen fråga.
Önskemålen i motionen ansågs i allt väsentligt tillgodosedda, och
motionen avstyrktes därför. Riksdagen följde utskottet.

Utredningar m.m.

I sitt slutbetänkande (SOU 1984:88) Genetisk integritet diskuterade
gen-etikkommittén (S 1981:03) etiska, humanitära och sociala frågor
kring hybrid-DNA-tekniken. Utredningen övervägde vidare behovet av
en etisk och social lagstiftning i syfte att sätta gränser för hur långt
försök med att på konstlad väg förändra anlag hos levande organismer
skall tillåtas. Kommittén redovisade också olika synsätt beträffande det
mänskliga livets början samt lade fram förslag rörande forskning och
försök på befruktade ägg. I fråga om fosterdiagnostik anförde genetikkommittén
bl.a. följande (s. 166 f.).

Den genetiska diagnostiken öppnar vägen för tidig identifiering av ett
helt spektrum av tillstånd från svåra genetiska sjukdomar och missbildningar
över funktionsnedsättningar av olika slag och svårighetsgrad till
vad som skulle kunna betecknas som smärre variationer i en befolkning.

Ett krav på all medicinsk diagnostik är att den skall ha ett medicinskt
syfte. Motivet eller målet måste vara att skydda liv, återställa
hälsa eller minska lidande.

Med tanke på den DNA-baserade diagnostikens möjligheter att med
bibehållet medicinskt syfte även nyttjas för andra ändamål bör detta
krav skärpas. Endast svåra sjukdomar bör komma ifråga för sådan
diagnostik. Kriteriet bör vara att den riskerade sjukdomen hotar fostrets
och det blivande barnets liv eller utvecklingsmöjligheter.

Användningen av genetisk diagnostik måste alltid föregås av en
noggrann familjegenetisk studie av arvgången för sjukdomen ifråga.
Resultatet av en sådan undersökning avgör om genetisk diagnostik
genom DNA-analys skall användas och vad man i så fall skall leta
efter.

Gen-etikkommittén ansåg vidare att socialstyrelsen borde få till uppgift
att lämna tillstånd till att bedriva DNA-baserad fosterdiagnostik och i
sitt tillstånd räkna upp vilka sjukdomar som får efterforskas. Betänkandet
har remissbehandlats och övervägs fortfarande inom regeringskansliet.

Statens medicinsk-etiska råd har våren 1987 till socialdepartementet
framfört synpunkter på betänkandet och de inkomna remissvaren. I
sina allmänna synpunkter förutsätter och föreslår rådet att Genévedeklarationen
och Helsingforsdeklarationen, i egenskap av grundläggande
medicinsk-etiska dokument, i tillämpliga delar och analogt skall gälla

1989/90: SoU4

vid försök på foster och embryon. I detta sammanhang vill rådet lyfta
fram följande ur HelsingforsdekJarationen: "Syftet med biomedicinsk
forskning som innefattar försök på människa måste vara att förbättra
diagnostiska, terapeutiska och profylaktiska åtgärder samt att öka förståelsen
för sjukdomens etiologj och patogenes". Vad gäller gen-etikkommitténs
förslag till normer bör deras existens, enligt rådets uppfattning
och i likhet med kommitténs förslag, förankras i en lag som
också anger efterlevnad och tillsyn. Forskning och försök på könsceller,
embryon och foster är av den karaktären att denna typ av
forskning och försök, enligt rådets mening, bör bli föremål för en
enhetlig etisk bedömning. De föreslagna etiska normerna uttrycker
också viktiga principiella ställningstaganden. När det gäller att sätta
gränser för användningen av genetisk fosterdiagnostik, avvisar rådet
alla typer av förteckning över de sjukdomar som får efterforskas.

År 1980 tillsattes en särskild expertgrupp inom socialstyrelsen med
uppgift att utarbeta en fakta- och problembeskrivning i fråga om
fosterdiagnostik. Expertgruppen har avgett rapporten "Fosterdiagnostik"
(PM 27/82) som innehåller medicinsk-tekniska, psykologiska,
etiska och juridiska aspekter på fosterdiagnostik. Rapporten har remissbehandlats,
och en reviderad rapport utkom 1988 (Socialstyrelsen
redovisar 1988:12, Fosterdiagnostik. Fakta och problembeskrivning).

Utredningen om det ofödda barnet har, som tidigare nämnts, nyligen
avgett sitt slutbetänkande SOU 1989:51 (Den gravida kvinnan och
fostret — två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter.). I
fråga om fosterdiagnostik lämnas en faktaredovisning av diagnostikens
användnings- och problemområden, vilka diagnostikmetoder som i dag
används samt i vilka fall fosterdiagnostik görs. Utredningens etiska
överväganden i fråga om fosterdiagnostik redovisas utförligt. Frågan
om frivillighet vid fosterdiagnostik tas upp, särskilt med avseende på
screeningundersökningar. Synpunkter lämnas även beträffande vilka
kvinnor som bör fl tillgång till fosterdiagnostik. Utredningens synpunkter
i fråga om information och vägledning i samband med fosterdiagnostik
redovisas också.

Transplantationsutredningen (S 1987:02) tillkallades genom beslut den
26 mars 1987. Enligt direktiven (Dir. 1987:17) skall utredaren bl.a.
överväga och lämna förslag till vilka krav på samtycke som bör ställas
för att få ta organ för transplantation.

I direktiven anförs vidare, med hänvisning till utskottets betänkande
SoU 1986/87:5, att det för behandling av bl.a. Parkinsons sjukdom och
diabetes i dag bedrivs forskning med aborterade foster och att utredaren
bör överväga frågor rörande hanteringen av aborterade foster.

Slutbetänkandet, som bl.a. tar upp dessa frågor, kommer enligt
uppgift att överlämnas 1990.

1989/90: SoU4

Utskottets bedömning

1989/90:SoU4

Utskottet konstaterar att de nu aktuella frågorna behandlas i såväl
gen-etikkommitténs betänkande som slutbetänkandet från utredningen
om det ofödda barnet. Förslagen är för närvarande föremål för beredning
inom regeringskansliet. Även i samband med transplantationsutredningens
pågående arbete kommer vissa av de frågeställningar som
motionärerna tar upp att belysas. Regeringens överväganden i dessa
frågor bör, enligt utskottets mening, avvaktas. Utskottet vidhåller uppfattningen
att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med
underlag för en övergripande principiell diskussion beträffande olika
etiska frågeställningar som rör livets början.

I avvaktan på resultatet av beredningsarbetet anser utskottet inte att
riksdagen bör göra några sådana uttalanden som förordas i motionen.
Utskottet avstyrker därför motion So469 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av regler för sena aborter

att riksdagen avslår motion 1988/89:So446 yrkande 1,

2. beträffande en förutsättningslös översyn av abortlagen
att riksdagen avslår motion 1988/89:So446 yrkande 5,

res. (fp)

3. beträffande abortingrepp på utvecklingsstörda kvinnor
att riksdagen avslår motion 1988/89:So461,

4. beträffande fosterdiagnostik m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:So469.

Stockholm den 16 november 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m),
Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c),
Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s),
Sinikka Bohlin (s) och Rosa-Lill Wåhlstedt (s).

Reservation

1989/90: So U 4

En förutsättningslös översyn av abortlagen (mom. 2)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 7 börjar med "Utskottet
vidhåller" och slutar med "avstyrks följaktligen." bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser dock att det nu är dags att ånyo överväga abortlagens
innebörd. Lagen bygger på synen på fostret som en del av kvinnans
kropp i stället för en individ med människovärde. Det är emellertid,
enligt utskottets mening, väsentligt att nu slå fest att modern och det
blivande barnet är två olika individer som båda är skyddsvärda. Vid de
olika ställningstaganden som måste göras när de olika individernas
intressen skall vägas mot varandra bör man utgå från det sistnämnda
synsättet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion
1988/89:So446 yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande en förutsättningslös översyn av abortlagen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:so466 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning i989/90:SoU4

Sammanfattning 1

Motioner 1

Utskottet 1

Översyn av abortlagen 1

Motionen 1

Gällande bestämmelser m.m 2

Tidigare behandling 3

Utredningar 5

Utskottets bedömning 6

Abortingrepp på utvecklingsstörda kvinnor 7

Motionen 7

Bakgrund 7

Remissyttranden 8

Utskottets bedömning 9

Fosterdiagnostik m.m 9

Motionen 9

Tidigare behandling 10

Utredningar m.m 12

Utskottets bedömning 14

Hemställan 14

Reservation 15

gotab 99243. Stockholm 1989