Socialutskottets betänkande
1989/90: So U3

Allmänna arvsfonden

1989/90

SoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (fp) om allmänna arvsfonden.

Utskottet uttalar med anledning av ett av yrkandena i motionen att
riksdagen regelbundet bör få en samlad redovisning av hur allmänna
arvsfondens medel används. Vad utskottet anfört föreslås riksdagen ge
regeringen till känna. Utskottet avstyrker däremot kraven i motionen
på att uppgiften att pröva frågan om anslag ur allmänna arvsfonden
skall föras över till en särskild, parlamentariskt tillsatt styrelse.

Motion

1988/89:Fi402 av Daniel Tarschys och Jan-Erik Wikström (båda fp)
vari yrkas

1. att riksdagen uppställer krav på en årlig redovisning av de
understöd som beviljas ur allmänna arvsfonden,

2. att riksdagen genom ändring i 2 § lagen om allmänna arvsfonden
fastställer att understöd ur fonden skall utdelas av en oberoende
styrelse med parlamentarisk förankring.

Motionen har flyttats över till socialutskottet från finansutskottet.

Utskottet

Bakgrund

Allmänna arvsfonden tillkom enligt beslut av 1928 års riksdag i
samband med att kusiner och avlägsnare släktingar genom lagen
(1928:279) om arv uteslöts från arvsrätt. Den grundläggande bestämmelsen
om allmänna arvsfondens rätt till arv finns numera i 5 kap.
ärvdabalken, vari stadgas att om någon avlider utan att efterlämna
någon arvsberättigad eller testamentstagare skall kvarlåtenskapen tillfalla
allmänna arvsfonden. Egendom kan också tillföras fonden genom
gåva eller testamente.

Närmare bestämmelser om ändamålet och förvaltningen av arvsfondens
medel finns i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden. Enligt
1 § denna lag skall de medel som tillfaller fonden i arv eller genom 1

Riksdagen 1989190.12 sami. Nr 3

gåva eller testamente utan sammanblandning med andra medel förvaltas
av kammarkollegiet såsom en särskild fond för främjande av vård
och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade.
Understöd ur fonden utdelas av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer (2 §). Fonden hade i början av maj 1989 ett bokfört
värde av 367 milj.kr. vilket motsvarar ett faktiskt värde av ca 880
milj.kr.

Vid tillskapande av allmänna arvsfonden angavs som fondens ändamål
att främja vård och fostran av barn och ungdom. Är 1964 tillsattes
en utredningsman för att göra en översyn av lagen om allmänna
arvsfonden. Ett förslag till ändringar främst avseende fondens ändamål
framlades i slutet av år 1966 (SOU 1967:2). I betänkandet föreslogs
bl.a. att arvsfondens ändamål skulle utvidgas till att omfatta, förutom
vård och fostran av barn och ungdom, omsorger om åldringar och
handikappade. I den proposition (prop. 1969:83) som grundar sig på
utredningen uttalades bl.a. följande (s. 43-44).

Utredningens förslag tillgodoser de krav som enligt vad jag nyss
anförde bör ställas i fråga om ändamålet för bidragsverksamheten, och
det är väl förenligt med de tankegångar som kom till uttryck i
samband med arvsfondens tillkomst. Från dessa synpunkter finns därför
inte anledning till erinran mot förslaget. Ett genomförande av detta
skulle emellertid innebära en ganska kraftig utvidgning av de grupper
som skall kunna få bidrag ur fonden. Som jag nyss framhöll kommer
det även i fortsättningen att föreligga stort behov av stöd till barn- och
ungdomsvårdsändamål. Det är angeläget att undvika en splittring av
verksamheten som kan minska möjligheterna att göra effektiva insatser
på något område. Jag anser därför att fondens bidragsändamål inte bör
utvidgas i så stor omfattning som utredningen har förslagit. Av de
grupper som omfattas av utredningssförslaget synes i första hand de
handikappade böra uppmärksammas. Visserligen har det allmännas
insatser inom handikappvården ökat kraftigt under senare år. Det
finns dock fortfarande åtskilliga behov som inte tillgodoses genom
understöd från det allmännas sida. Både utredningen och remissinstanserna
har pekat på många sådana behov, särskilt inom ramen för
allmän service, rekreation och fritidssysselsättning. Åtgärder på dessa
områden kan vara av stor betydelse för att bryta de handikappades
isolering genom att ge dem tillfälle till samvaro med andra och till
gemensamma sysselsättningar såsom hobbyverksamhet, gymnastikövningar
etc. samt möjliggöra miljöbyte. Anordningar för handikappade
kräver emellertid ofta kostsamma investeringar. Bidrag ur allmänna
arvsfonden skulle här kunna fylla en väsentlig uppgift. Även för de
gamlas del föreligger behov av lokaler där de kan samlas för gemensam
verksamhet. Ofta torde emellertid befintliga lokaler kunna användas
för sådant ändamål. Bl.a kan lokaler som har inrättats med stöd från
arvsfonden också utnyttjas som samlingslokaler för gamla i den mån
detta inte inkräktar på den verksamhet lokalerna i första hand är
avsedda för.

De nu redovisade övervägandena har lett mig till den slutsatsen att
arvsfondens ändamål alltjämt bör omfatta främjande av vård och
fostran av barn och ungdom samt att utvidgningen bör begränsas till
att avse omsorger om handikappade. I enlighet med vad utredningen
har anfört bör som handikappade betraktas personer vilka på grund av
lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter har mera betydande

1989/90:SoU3

2

svårigheter med sin dagliga livsföring. Jag vill också i likhet med
utredningen förorda att åldersgränsen för dem som skall betraktas som
ungdom i tillämpningen höjs från 21 till 25 år.

Departementschefen uttalade härefter att liksom hittills bidrag från
fonden inte skall lämnas för åtgärder som det åligger stat eller kommun
att bekosta. Endast i undantagsfall bör avsfondsmedel användas
för ändamål som kan finansieras med stöd från det allmäna i annan
ordning, exempelvis genom lån eller bidrag ur särskilda, av statsmedel
bildade fonder.

I utredningens uppdrag ingick enligt direktiven också att pröva
formerna för ärendenas handläggning och överväga möjligheterna av
att beslutanderätten delegeras. Utredningen ansåg att ordningen att det
är regeringen som beslutar om bidrag ur arvsfonden borde behållas
men att regeringen i vissa ärenden borde få möjlighet att delegera
beslutanderätten till underordnad myndighet.

I denna fråga uttalade departementschefen följande (prop. s. 45).

För egen del anser jag det vara betydelsefullt att bidragsgivningen
ligger i händerna på ett organ som har god överblick över hela det fält
inom vilket bidrag kan komma i fråga och därigenom får möjlighet att
väga olika behov mot varandra och mot tillgängliga resurser. Detta
talar för att beslutanderätten borde liggar kvar hos Kungl. Majit. Det
sagda utesluter emellertid inte att bidragsgivningen i vissa fall delegeras
till underordnad myndighet. Jag anser att möjlighet därtill bör införas.
Sålunda bör delegation kunna komma i fråga i vissa klart avgränsade
typer av ärenden, där en fast praxis för bidragsgivningen har utbildats
hos Kungl. Maj:t. — — — I samband med delegation bör de allmänna
principerna för bidragsgivningen anges, och vidare bör vederbörande
myndighet få en bestämd ekonomisk ram att hålla sig inom.

Första lagutskottet (1LU 1969:37) fann inte anledning till erinran mot
de i propositionen framlagda ändringsförslagen. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets hemställan (rskr. 238).

Frågan om allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelser har därefter
vid flera tillfållen varit förmål för riksdagsbehandling (se bl.a. SoU
1981/82:8, 1985/86:3 och 11 samt 1986/87:18). Riksdagen har därvid
avvisat motionsförslag om att fondens ändamål skulle utvidgas till att
avse även insatser för de äldre. I betänkandet 1988/89:SoU6 inskärpte
utskottet att fondens medel endast får användas för ändamål som
främjar vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om
handikappade (s. 37). Uttalandet gjordes med anledning av att regeringen
i prop. 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet aviserat att
10 milj.kr. årligen under två år skall avsättas från allmänna arvsfonden
för förnyelsearbete syftande till en utveckling av anhörigvård.

Formerna för bidrag ur arvsfonden är

-anordningsbidrag till uppförande eller inköp av byggnad, till om eller

tillbyggnad samt förbättringsarbeten
- inventariebidrag för inköp av inventarier och annan lokalutrustning -

1989/90:SoU3

3

-bidrag till försöksverksamhet som omfattar barn, ungdomar eller

handikappade.

Som framgått av det föregående utdelas understöd ur allmänna
arvsfonden av regeringen (socialdepartementet) eller den myndighet
regeringen bestämmer. Socialdepartementet fick budgetåret 1987/88 ca
1 500 ansökningar om understöd ur fonden. Av dessa beviljades bidrag
i 256 fall.

När det gäller bidragsansökningar som bereds inom socialdepartementet
fattas besluten i samtliga fall av regeringen. Ärendena tas upp
successivt och återfinns på föredragningslistan till regeringssammanträdena
vid flertalet sammanträden.

Efter ett regeringsbeslut den 29 april 1987 har barn- och ungdomsdelegationen
(Ju 1983:01) fatt i uppdrag att handlägga ärenden om stöd
ur fonden som avser fostran av ungdom. Ca 300 ansökningar av detta
slag överlämnades av socialdepartementet till delegationen under år
1987/88. Barn- och ungdomsdelegationen har i sin tur överlämnat till
delegationens ordförande (för närvarande statsrådet Margot Wallström)
att besluta i flertalet ärenden om stöd.

Under senare budgetår har fördelningen på huvudsakliga ändamål
av stödet ur allmänna arvsfonden och de huvudsakliga bidragsmottagarna
varit följande enligt uppgifter från social- resp. civildepartementen.

1989/90:SoU3

4

1989/90:SoU3

Fördelning av ur allmänna arvsfonden utdelade understöd
under budgetåren 1983/84—1987/88

Av socialdepartementet beslutade understöd, tusental kronor

1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88

Sorrmargårdar (barnkolonier) 900		140		840		-
Försöks-och utrednings-verksamhet (barn och ungdom) S2 888	70	363	45	191	40	216	22
Fritidssysselsät tningar för barn och ungdom (lokal- och inventariestöd) 7 582	7	375	12	511	15	187	3
Omsorg om handikappade 20 831	28	103	42	089	73	860	55
Barn- och ungdomsdelegationen		-		-	8	000	30
Övrigt 220		400		952		862
Surrma utdelade understöd 82 421	106	381	101	583	138	125	112
För utdelning tillgängligt belopp 124 646	133	728	133	456	142	966	112
Av barn- och ungdomsdelegationen kronor	beslutade understöd, tusental
Anläggningar, utrustning m.m.				618		7	736
Ut veck 1 i ngsproj ek t				5 203		11	582
Stöd till konrnunala utvecklingsprojekt				1 365		3	365
Stöd till särskilda projekt				400		3	547
Summa utdelade understöd				7 586		26	130
För utdelning tillgängligt belopp				8 000		30	000

820

5

Bidragsmottagare budgetåret 1987/88 (totalt 256 mottagare).
Utdelade belopp i tusental kronor

1989/90:SoU3

Hand i kapporganisationer

26 044

Andra organisationer och
s t i ftel ser

17 919

Kommuner och landsting

12 033

Andra myndigheter (varav universitet
och högskolor 4 285 000 kr.)

9 767

Arbetsgrupper som utsetts av
regeringen (projekt,
informationsinsatser m.m. samt
administrat ion)

7 895

Övriga (religiösa församlingar,
studieförbund, projekt via
handikappinstitutet m.fl.)

7 360

En utförlig redovisning av allmänna arvsfondens verksamhet sedan de
första bidragen ur arvsfonden beviljades budgetåret 1930/31 och fram
till år 1981 finns i skriften Allmänna arvsfonden för barn, ungdom
och handikappade. Fondens verksamhet under 50 år (Liber Förlag,
1982). Skriften har utarbetats på uppdrag av socialdepartementet.

Tidigare lämnades uppgifter om beviljade understöd ur allmänna arvsfonden
i Kungl. Maj:ts berättelse till riksdagen (riksdagsberättelsen),
vilken avgavs sista gången vid riksmötet 1974. Numera återfinns regelbundet
i budgetpropositionen under socialdepartementets huvudtitel
(se t.ex. prop. 1988/89:100 bil. 7 s. 143) uppgifter om understöd ur
allmänna arvsfonden som under det föregående kalenderåret ställts till
förfogande för särskilda projekt eller som planeras komma att ställas
till förfogande. Regeringen har därutöver i särpropositioner informerat
riksdagen om arbetsgrupper som utsetts av regeringen och vilka projekt
som finansierats med medel ur allmänna arvsfonden. Som exempel
kan nämnas följande.

TIMU-gruppen: utvecklingsarbete för tidiga insatser mot drogmissbruk
bland ungdomar. Regeringen beslutade den 14 mars 1985 att
högst 12 milj.kr. under tre år skulle utgå ur arvsfonden. Ärendet
anmäldes för riksdagen i prop. 1984/85:19 (s. 33). Information lämnades
också i prop. 1987/88:100 (bil. 11, s. 145).

Försöksverksamhet med förnyelsearbete i äldrevården beträffande
stöd till närstående: regeringen beslutade den 8 september 1987 att 10
milj. kr. årligen under två år skall avsättas från fonden. Beslutet
aviserades i prop. 1987/88:169 (s. 93). Riksdagens uttalande med anledning
av uttalandet i propositionen har redovisats ovan (1988/89:SoU6).

6

Motionen

1989/90: SoU3

I motion 1988/89:Fi402 av Daniel Tarschys och Jan-Erik Wikström (båda
fp) hemställs att riksdagen skall uppställa krav på en årlig redovisning
av de understöd som beviljas ur allmänna arvsfonden (yrkande 1) och
att riksdagen genom ändring i 2 § lagen om allmänna arvsfonden skall
fas tälla att understöd ur fonden skall utdelas av en oberoende styrelse
med parlamentarisk förankring (yrkande 2). Motionärerna anför att
regeringens tolkning av allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse
med åren har blivit allt friare. Anslag beviljas enligt motionärerna till
många ändamål som endast perifert anknyter till de i lagen stipulerade
syftena. Stora anslag beviljas statliga och kommunala myndigheter.
Motionärerna anser det särskilt anmärkningsvärt att regeringen tillsätter
egna arbetsgrupper vilkas verksamhet bekostas av arvsfonden. Motionärerna
anser också att kontrollen över utnyttjandet av allmänna
arvsfondens medel behöver skärpas och föreslår därför de förändringar
som framgår av yrkandena i motionen.

Utskottets bedömning

Vad först gäller kraven i motionen på en förbättrad redovisning av hur
allmänna arvsfondens medel används kan utskottet konstatera att regeringen
tidigare lämnade en årlig redovisning till riksdagen i den s.k.
riksdagsberättelsen. Under senare år har redovisningen haft en annan
karaktär. Riksdagen har vid flera tillfällen funnit anledning att göra
uttalanden om regeringens tillämpning av arvsfondens ändamålsbestämmelser.
Detta visar att riksdagen har ett intresse att följa upp
användningen av fondens medel. Utskottet anser därför att riksdagen
regelbundet bör få en samlad redovisning av hur allmänna arvsfondens
medel används.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi402 (fp) yrkande 1
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad gäller ändamålet för stöd från allmänna arvsfonden vill utskottet
erinra om de regler som gäller. Stöd skall inte beviljas för åtgärder
som det åligger stat eller kommun att bekosta. Arvsfondens medel skall
huvudsakligen användas för stöd till frivilliga och ideella insatser.

Motionärerna tar också upp frågan om vem som skall besluta om
bidrag ur allmänna arvsfonden. Motionärerna förespråkar att beslut
rörande understöd ur fonden i stället för av regeringen skall fattas av
en oberoende styrelse med parlamentarisk förankring. Detta förutsätter
en ändring av 2 § lagen om allmänna arvsfonden.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom kraven i motionen på att
uppgiften att pröva frågor om anslag ur allmänna arvsfonden skall
förås över till en särskild, parlamentariskt tillsatt styrelse.

Utskottet vill däremot erinra om de uttalanden som gjorts i olika
sammanhang om betydelsen av att minska antalet detaljärenden i
regeringen och i departementen (se bl.a. KU 1983/84:23 och 25 samt
återkommande i budgetpropositionen, bilaga 2 Gemensamma frågor).
Detta synsätt gör sig givetvis gällande även beträffande regeringens

befattning med ärenden om bidrag ur allmänna arvsfonden. Det finns i
detta sammanhang skäl att peka på den möjlighet till delegering av
beslutanderätten som finns enligt 2 § lagen om allmänna arvsfonden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi402
(fp) yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande redovisning av understöd som beviljas ur allmänna
arvsfonden

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi402 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande rätten att besluta om bidrag ur allmänna arvsfonden att

riksdagen avslår motion 1988/89:Fi402 yrkande 2.

Stockholm den 17 oktober 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s).
Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck
(m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund
(s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa
Osth (c), Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson
(s) och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m).

1989/90:SoU3

gotab 99132, Stockholm 1989

8