Socialutskottets betänkande
1989/90:SoU23

Tobak

1989/90

SoU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal motioner från den allmänna motionstiden
1990 om insatser för att minska tobaksbruket. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks, främst med hänvisning till att tobaksutredningen
nyligen lagt fram förslag om tobakslagstiftning och andra
åtgärder på tobaksområdet och att beredningen av förslagen bör avvaktas
innan riksdagen överväger några sådana initiativ som förordas i
motionerna.

Motionerna

1989/90:So312 av Martin Olsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärdsprogram för att begränsa tobaksbruket.

1989/90:So411 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att fa en
lagändring till stånd som medger att rökförbud kan införas på inomhustorg
och i motsvarande gallerior.

1989/90:So434 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att
reklam och smygreklam på tobak förbjuds,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att
tobak endast får försäljas till personer över 18 år,

3. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att
tjärinnehållet i tobaken sänks,

4. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att
passiv rökning i offentliga lokaler förhindras.

1989/90:So447 av Birger Rosqvist och Sven-Gösta Signell (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om varningstext på cigarettförpackning.

1 Riksdagen 1989/90. 12 sami. Nr 23

1989/90:So473 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen fastställer mål för insatserna mot tobaksskadorna i
enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär en kampanj mot snusning,

5. att riksdagen hos regeringen begär att alla slags tobaksvaror
upphör att klassificeras som livsmedel,

6. att riksdagen hos regeringen begär att produktkontroll av tobaksvaror
genomförs i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tobaksutredningens arbete bör slutföras under
parlamentarisk medverkan,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot
tobaksreklam,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till rökavvänjning.

1989/90:So538 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, vpk, mp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rekommendation om rökfria lokaler där ickerökare
vistas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om reklamförbud inkl. smygreklam för tobaksvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett fr.o.m.
år 1992 och 12 mg från år 1995.

Utskottet

Utskottet har återkommande framhållit att arbetet med att förebygga
ohälsa hos befolkningen måste fortsätta och även intensifieras.

När det gäller tobaksbruket kan konstateras att andelen dagligrökare
bland män minskat sedan slutet av 1960-talet. Andelen dagligrökare
bland kvinnorna ökade fram till slutet av 1970-talet men har därefter
minskat. Utredningar har visat på att det främst är de som rökt mindre
mängder dagligen som slutat röka. En allt större del av de uppväxande
generationerna synes dock förbli rökfri, och den genomsnittliga åldern
för tobaksdebut har också förskjutits uppåt. Rökningen bland män är i
dag mest utbredd bland grupper med kort utbildning och låg inkomst.
En liknande utveckling har iakttagits bland kvinnor och ungdomar.
Under de senaste åren har det dock publicerats studier som tyder på
att rökningen bland tonåringar åter ökar.

Mer än hälften av alla dödsfall i Sverige kan hänföras till hjärtkärlsjukdomar.
Sjukdomsgruppen är den dominerande dödsorsaken
hos män från 45 år och kvinnor från 65 år. Cancersjukdomarna är den
näst vanligaste dödsorsaken och svarar för ca 20 % av alla dödsfall.

1989/90:SoU23

Tobaken är en av de största riskfaktorerna i samband med såväl
cancer som hjärt-kärlsjukdom. Även om utvecklingen när det gäller
tobaksvanor synes gå i en gynnsam riktning måste åtgärder för att
minska tobaksbruket i Sverige mot bakgrund av den risk som tobaken
utgör i cancer- och hjärt-kärlsammanhang få hög prioritet i det kommande
folkhälsoarbetet. Det är mot denna bakgrund som utskottets
ställningstaganden till de nedan behandlade motionsyrkandena bör ses.
Utskottet ställer sig bakom motionernas grundtanke att en rad insatser
för att minska tobaksbruket nu är nödvändiga. Såväl folkhälsogruppen
som tobaksutredningen har nyligen föreslagit åtgärder på en rad olika
områden. Utskottet kan konstatera att det råder stor enighet vad gäller
inriktningen mellan de båda utredningarnas förslag och mellan dessa
förslag och förslagen i motionerna. Utskottet förutsätter att regeringen
efter remissbehandling och beredning av utredningsförslagen skyndsamt
framlägger förslag för riksdagen.

Mål för arbetet på tobaksområdet

I motion So473 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
fastställer mål för insatserna mot tobaksskadorna i enlighet med vad
som anförs i motionen (yrkande 1). Motionärerna hänvisar till den
rekommendation som utfärdats av Världshälsoorganisationen (WHO)
och anser att Sverige bör stadfästa målet om en halvering av mängden
rökt tobak till år 2000.

Enligt WHO är rökningen den största enskilda undvikbara orsaken till
ohälsa och för tidiga dödsfall i länder som Sverige. År 1984 antog
medlemsländerna i WHO:s Europaregion, däribland Sverige, 38 hälsopolitiska
mål för arbetet med "Hälsa för alla år 2000". Dessa mål är
avsedda att utgöra en bas för utformningen av nationella hälsopolitiska
strategier. I WHO:s Europastrategj har föreslagits olika konkreta mål
för samhällets arbete mot tobaksskadorna. Medlemsländerna å sin sida
har rekommenderats att sätta upp detaljmål.

Förslag till konkreta mål för arbetet mot tobaksskadorna har också
förts fram tidigare av olika nationella utredningar. Här kan nämnas
socialstyrelsens tobaksutredning 1973 (betänkandet Tobaksrökning,
1973) och tobakskommittén i betänkandet (SOU 1981:18) Minskat
tobaksbruk. Förslagen har dock inte lett till att några konkreta mål
fastställts.

En fempartimotion, i vilken det bl.a. begärdes en officiell tobakspolitik
med fastställande av såväl kortsiktiga som långsiktiga mål för
arbetet mot tobaksbruk, behandlades av riksdagen i anslutning till
proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården,
m.m. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till den utförliga
behandling som åtgärder mot tobaksbruk fått i propositionen (SoU
1984/85:28 s. 19).

I betänkandet SoU 1986/87:20 konstaterade utskottet att arbetet mot
tobaksbruket har mycket hög hälsopolitisk prioritet och bedrivs på en
rad områden. Utskottet hänvisade till att några verkliga meningsskiljaktigheter
när det gäller inriktningen av samhällets fortsatta åtgärder

1989/90:SoU23

inte förelåg vid riksdagens behandling av propositionen om utvecklingslinjer
för hälso- och sjukvården och motionerna. Mot bakgrund
härav såg utskottet inte skäl att förorda uppställandet av övergripande
mål, vilka med nödvändighet måste bli mycket allmänt formulerade
och inte tjäna till mycken ledning för det praktiska arbetet.

När saken senast behandlades i betänkandet 1988/89:SoUI4 vidhöll
utskottet sin tidigare uppfattning.

Den år 1988 tillsatta tobaksutredningen (S 1988:01) har nyligen
överlämnat sitt betänkande (SOU 1990:29) Tobakslag till regeringen.
Betänkandet innehåller förslag till olika åtgärder för att minska tobaksbruket.
Utredningen föreslår bl.a. lagstiftning på tobaksområdet. Betänkandet
skall enligt uppgift från socialdepartementet remissbehandlas.

Tobaksutredningen anser att statsmakterna nu bör fastställa vissa
mål för att markera tobaksfrågans vikt. Man bör därvid knyta an till
vad som har rekommenderats av WHO. Utredningen påpekar att
Sveriges tobakskonsumtion visar vissa särdrag i förhållande till Europa
i övrigt, bl.a. genom den utbredda användningen av snus. Detta bör
enligt utredningen beaktas när man formulerar mål för arbetet på
tobaksområdet. Utskottet återkommer i det följande till tobaksutredningens
förslag.

Utskottet anser att beredningen av tobaksutredningens förslag i regeringskansliet
bör avvaktas innan riksdagen överväger att ange mål för
arbetet på tobaksområdet. Motion So473 (fp) yrkande 1 avstyrks därför.

Åtgärdsprogram mot tobak

I motion So312 av Martin Olsson och Kersti Johansson (båda c) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs ett åtgärdsprogram
för att begränsa tobaksbruket. Motionärerna tar upp åtgärder
som behovet av informationssatsningar, annonsförbud, rökfria utrymmen
på arbetsplatser, begränsning när det gäller försäljningsställen,
varningstexter på cigarettförpackningar och Tobaksbolagets policy (yrkande
2). (Några av de föreslagna konkreta åtgärderna kommer att
behandlas under särskilda avnitt nedan.)

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat liknande motionsyrkanden.
Utskottet har därvid hänvisat till åtgärder som föreslagits av olika
utredningar, regeringsuttalanden i propositioner, bl.a. proposition
1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m.m. och
riksdagens uttalanden i samband därmed, socialstyrelsens folkhälsorapport
(Socialstyrelsen redovisar 1987:15) och direktiven till tobaksutredningen.
Här bör särskilt redovisas följande uttalanden av socialutskottet
vilka riksdagen ställt sig bakom.

I betänkandet 1987l88:SoU19 anförde utskottet följande med anledning
av yrkanden om ett åtgärdsprogram mot tobak (s. 10 f.):

1 arbetet med att förebygga ohälsa har insatserna mot tobaksbruket
mycket hög prioritet. Här förutsätts en mångfald åtgärder, bl.a. avseen -

1989/90:SoU23

de information, prispolitik och marknadsföring. Tyngdpunkten i tobakspolitiken
ligger emellertid på information och upplysning om
tobakens skadeverkningar.

Utskottet vill mot bakgrund av det stora folkhälsoproblem som
tobaksbruket utgör understryka vikten av en fortsatt systematisk satsning
mot tobak. Särskilt viktigt är ett fortsatt målmedvetet upplysningsarbete
i syfte att förändra den allmänna inställningen till tobaksrökning
och motverka rökdebut framför allt hos ungdomar. Utskottet
konstaterar att motionärernas önskemål går i samma riktning. Någon
skillnad i principiellt synsätt finns inte mellan motionärerna och
utskottet.

När det gäller frågan om det eventuella behovet av riksdagsinitiativ
vill utskottet erinra om att åtgärder mot tobaksbruket redan är starkt
prioriterade i det förebyggande hälsoarbetet och att vikten av åtgärder
på tobaksområdet kraftigt markerats av regeringen i den tidigare
nämnda propositionen om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården.
Tobaksfrågorna har även tagits upp i socialstyrelsens folkhälsorapport,
vilken ligger till grund för den skrivelse om folkhälsan som regeringen
inom kort kommer att avlämna till riksdagen. Utskottet vill dessutom
erinra om det utredningsuppdrag på tobaksområdet som för närvarande
övervägs inom regeringskansliet.

Med hänvisning till det anförda och till de olika åtgärder på området
som vidtagits av bl.a. socialstyrelsen ansåg utskottet att tobaksfrågorna
redan var väl uppmärksammade. Ett initiativ från riksdagens sida
tedde sig därför enligt utskottet överflödigt.

I betänkandet 1988/89:SoU14 konstaterade utskottet våren 1989 att
rökningen är ett av de stora folkhälsoproblemen och påkallar en rad
insatser på skilda områden. Utskottet ansåg det därför angeläget att ett
samlat åtgärdsprogram utarbetas. Särskilt kvinnors tobaksbruk borde
därvid enligt utskottet uppmärksammas. Utskottet hänvisade till tobaksutredningen
som fått uppgiften att överväga åtgärder för att begränsa
tobakskonsumtionen. Utskottet konstaterade att tobaksutredningens
uppdrag omfattade de centrala tobakspolitiska frågeställningarna.
Utskottet ansåg därför att utredningsarbetet borde ske under parlamentarisk
medverkan. Vad utskottet anfört i denna del beslutade
riksdagen sedermera att som sin mening ge regeringen till känna (rskr.
1988/89:215).

Genom det anförda ansåg utskottet syftet med de då aktuella motionerna
tillgodosett, varför dessa avstyrktes.

Som framgått av den tidigare redovisningen har tobaksutredningen nyligen
i betänkandet Tobakslag lagt fram förslag till olika åtgärder för att
minska tobaksbruket. Utredningen föreslår bl.a. lagstiftning på tobaksområdet.
Betänkandet skall enligt uppgift från socialdepartementet
remissbehandlas.

En ny och bredare sammansatt hälso- och sjukvårdsberedning med
statsministern som ordförande inrättades av regeringen år 1987. I och
med den kartläggning och analys av hälsosituationen som presenterades
i socialstyrelsens Folkhälsorapport samma år (Socialstyrelsen redovisar
1987:15) ansåg regeringen att ett sådant underlag förelåg att en
rådgivande hälsopolitisk grupp borde inrättas, den s.k. folkhälsogruppen.
Denna har i en rapport (Nr 2 1989) lagt fram förslag till åtgärder

1989/90:SoU23

för att minska tobaksbruket i Sverige. Folkhälsogruppen föreslår åtgärder
i fråga om prishöjningar på tobaksvaror, skattefri försäljning och
införsel av skattefria tobaksvaror i Sverige, en åldersgräns för tobaksförsäljning
till barn och ungdom, förbud mot tobaksrökning i lokaler
av gemensamhetskaraktär m.m.

Utskottet konstaterar att tobaksutredningen nyligen lagt fram förslag
till olika åtgärder för att minska tobaksbruket. Utredningen föreslår
bl.a. lagstiftning på ett flertal av de områden som efterlyses i motionen.
Utredningen föreslår också att informationen om tobakens skadeverkningar
avsevärt skall förstärkas. Beredningen av tobaksutredningens
förslag i regeringskansliet bör enligt utskottets mening avvaktas innan
riksdagen överväger ett åtgärdsprogram mot tobaksbruk. Motion So312
(c) yrkande 2 avstyrks därför.

Parlamentarisk tobaksutredning

I motion So473 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad
som anförs i motionen om att tobaksutredningens arbete bör slutföras
under parlamentarisk medverkan (yrkande 7).

Genom beslut den 11 maj 1988 bemyndigade regeringen dåvarande
chefen för socialdepartementet att tillsätta en utredning (S 1988:01) om
åtgärder för minskat tobaksbruk. Utredningen antog namnet tobaksutredningen.

Som framgått av den tidigare redovisningen gav riksdagen våren
1989 regeringen till känna att tobaksutredningens fortsatta utredningsarbete
borde ske under parlamentarisk medverkan (1988/89:SoU14,
rskr. 215).

Regeringen beslutade dock den 18 januari 1990 att inte vidta någon
åtgärd med anledning av tillkännagivandet.

Tobaksutredningen överlämnade den 26 mars 1990 betänkandet
(SOU 1990:29) Tobakslag till regeringen. Utredningen har därigenom
slutfört sitt arbete.

I sammanhanget kan också nämnas att folkhälsogruppen nyligen lagt
fram förslag till åtgärder för att minska tobaksbruket i Sverige.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet konstaterar att tobaksutredningen nu har överlämnat sina
förslag till regeringen utan den parlamentariska medverkan i utredningsarbetet
som riksdagen ansett motiverad. Eftersom utredningsarbetet
sålunda är avslutat bör riksdagen dock nu avstå från uttalanden
med anledning av motionsyrkandet. Motion So473 (fp) yrkande 7
avstyrks därmed.

Rökfria miljöer

I motion So538 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, vpk, mp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rekommendation om rökfria lokaler där ickerökare
vistas (yrkande 2). Motionärerna anför att de rekommendatio -

1989/90: SoU23

ner som socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen utfärdat efterlevs
ojämnt. Ett rökförbud i lokaler där flera vistas är ett stöd för rökarna.
De flesta vill sluta och ett förbud minskar tillfällena för tobaksrökning.
Staten, landstingen och kommunerna bör enligt motionärerna utnyttja
möjligheten att ställa krav på rökfria lokaler i samband med finansiering
av olika anläggningar och vid bidrag till drift- och hyreskostnader
i organisationslivet.

I motion So434 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) hemställs att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att passiv rökning i
offentliga lokaler förhindras (yrkande 4).

I motion So411 av Anita Stenberg m.fl. (mp) hemställs att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att fa en
lagändring till stånd som medger att rökförbud kan införas på inomhustorg
och i motsvarande gallerior.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motioner om förbud
mot rökning i offentliga lokaler m.m. Utskottet har därvid, senast i
betänkandet 1988/89:SoU14, hänvisat till olika utredningsförslag, arbetarskyddsstyrelsens
och socialstyrelsens allmänna råd från 1983 om
begränsning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär (AFS
1983:10), Nordiska rådets arbete på detta område, vissa av socialstyrelsen
och andra myndigheter och organisationer genomförda aktiviteter
m.m. I det nämnda betänkandet hänvisades också till att tobaksutredningen
tillsatts.

I betänkandet anförde utskottet vidare följande (s. 6):

Utskottet vill åter betona att utgångspunkten för överväganden i saken
måste vara att ingen mot sin vilja skall behöva exponeras för tobaksrök.
Rökning bör således inte förekomma i offentliga lokaler och
andra lokaler avsedda för gemensamt bruk. Det mest verkningsfulla
medlet för att nå en sådan rökfrihet är självfallet en allmän attitydförändring
till rökningen. Ett arbete med detta syfte pågår också. Det kan
också konstateras att allmänhetens inställning till rökning i offentliga
och liknande lokaler förändrats, vilket medfört att önskemål om
rökfrihet nu normalt respekteras. Det erfordras dock ytterligare åtgärder
för att hindra rökning i lokaler för gemensamt bruk. En översyn
av åtgärder för att tillförsäkra allmänheten tillgång till rökfria miljöer i
sådana lokaler genomförs för närvarande av tobaksutredningen. Översynen
omfattar även frågan om överträdelser mot regler om rökning
skall kunna straffbeläggas. I avvaktan på resultatet av tobaksutredningens
översyn anser utskottet det inte erforderligt med något riksdagsinitiativ
i saken.

Den då aktuella motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1988/89:215).

Tobaksutredningen har föreslagit att det införs lagregler om rökfria
miljöer. De föreslagna reglerna innebär bl.a. följande:

-Förbud mot rökning i skollokaler och andra lokaler för barn och
ungdom liksom i lokaler för hälso- och sjukvård, lokaler för offentliga
tillställningar och allmänna sammankomster. Det skall dock
vara möjligt att anordna särskilda rökrum.

1989/90:SoU23

-Minst hälften av alla hotellrum och liknande skall vara rökfria.
Större restauranger skall ha rökfria avdelningar som omfattar minst
hälften av sittplatserna.

- Rökning på allmänna färdmedel, i väntsalar och i myndigheters
lokaler dit allmänheten har tillträde får bara ske i särskilda rökutrymmen.

- Rökning på arbetsplatser förbjuds i lokaler och andra utrymmen där
två eller flera arbetstagare brukar vistas. Rökning får dock ske i
särskilda rökutrymmen och i enskilda arbetsrum om tillfredsställande
ventilation kan garanteras.

Allergiutredningen har i sitt betänkande Att förebygga ALLERGI/överkänslighet
(SOU 1989:76) föreslagit att det blir en lagstadgad skyldighet
med rökfria offentliga lokaler, offentliga transportmedel och arbetsplatser.
Folkhälsogruppen har också föreslagit förbud mot tobaksrökning i
lokaler av gemensamhetskaraktär.

Utskottet erinrar om sin vid flera tillfällen tidigare redovisade principiella
inställning att ingen mot sin vilja skall behöva utsättas för
tobaksrök och att rökning inte bör förekomma i offentliga lokaler och
andra lokaler för gemensamt bruk. Olika åtgärder har redan på
frivillig väg vidtagits för att genom attitydförändringar hos människor
nå rökfrihet i dessa avseenden. Tobaksutredningen har nu lagt fram
förslag om en lagstiftning på området. En sådan har också efterlysts av
bl.a. allergiutredningen. Utskottet anser att regeringens beredning av
tobaksutredningens förslag bör avvaktas. Motionerna So538 (m, s, fp,
c, vpk, mp) yrkande 2, So434 (mp) yrkande 4 och So411 (mp) avstyrks
därför.

Förbud mot tobaksreklam

I motion So538 (m, s, fp, c, vpk, mp) begärs ett tillkännagivande om
vad som anförs i motionen om reklamförbud inkl. smygreklam för
tobaksvaror (yrkande 3). Motionärerna anser att ett totalt reklamförbud
är en nödvändig åtgärd för att minska tobaksbruket. Ett förbud
måste även omfatta smygreklam, eftersom erfarenheterna visar att i
länder som har förbjudit reklam tobaksbolagen försöker kringgå förbudet
genom att marknadsföra varor och tjänster som anknyter till
cigarettmärken.

Liknande synpunkter framförs även i motionerna So473 (fp) yrkande
8 och So434 (mp) yrkande I.

Tobaksutredningen föreslår i sitt betänkande (s. lil ff.) att det införs
ett förbud mot reklam och annan försäljningsfrämjande verksamhet
som avser tobaksvaror och som riktar sig till konsumenter. Under
förbudet anses böra falla annonsering, utomhusreklam, radio- och
TV-reklam, reklam på säljställen o.d. Förbudet föreslås omfatta exponering
av tobaksvaror i samband med mässor och utställningar, utdelande
av tobaksvaror som varuprov och sponsring.

Utredningen föreslår också att reklam och annan försäljningsfrämjande
verksamhet som avser annat än tobaksvaror inte skall få utfor -

1989/90:SoU23

mas så att den är påtagligt ägnad att främja avsättningen av tobaksvaror.
Härigenom förbjuds en del former av s.k. förtäckt tobaksreklam
eller smygreklam, bl.a. vissa fall då namnet på en tobaksprodukt
används som beteckning på en vara eller tjänst utanför tobaksområdet.

Även folkhälsogruppen föreslår förbud mot all form av tobaksreklam
vari också inbegrips förtäckt reklam.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet konstaterar att tobaksutredningen och folkhälsogruppen föreslagit
att förbud införs mot all form av tobaksreklam riktad till
konsumenter. Förbudet skall omfatta även smygreklamen. Beredningen
av förslagen i regeringskansliet bör avvaktas. Motionerna So538 (m,
s, fp, c, vpk, mp) yrkande 3, So473 (fp) yrkande 8 och So434 yrkande
1 (mp) avstyrks således.

Åldersgräns för inköp av tobak

I motion So538 (m, s, fp, c, vpk, mp) begärs ett tillkännagivande om att
en åldersgräns på 18 år bör införas för inköp av tobaksvaror (yrkande
I). Motionärerna anser att ett förbud att sälja tobaksvaror till minderåriga
skulle bidra till en senare tobaksdebut. Motionärerna hänvisar
bl.a. till att det i flera länder, t.ex. Norge, Finland och Storbritannien,
redan finns sådana regler och att liknande lagförslag planeras inom
EG.

Liknande synpunkter framförs i motion So434 (mp), vari hemställs
att regeringen skall fa i uppdrag att utarbeta direktiv för att tobak
endast får försäljas till personer över 18 år (yrkande 2).

Tobaksutredningen föreslår ett lagstadgat förbud mot försäljning av
tobaksvaror till den som är under 18 år. Folkhälsogruppen har framfört
samma förslag.

Utskottet anser att beredningen av tobaksutredningens förslag bör
avvaktas. Motionerna So538 (m, s, fp, c, vpk, mp) yrkande 1 och
So434 (mp) yrkande 2 avstyrks därför.

Produktkontroll m.m.

I motion So473 (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära
att produktkontroll av tobaksvaror skall genomföras i enlighet med
vad som anförs i motionen (yrkande 6). I samma motion hemställs
också att riksdagen hos regeringen skall begära att alla slags tobaksvaror
upphör att klassificeras som livsmedel (yrkande 5). Motionärerna
påtalar att tobaksvaror trots att de är farliga för hälsa eller miljö till
skillnad från andra produkter inte är underkastade krav på produktkontroll
och säkerhet. Rökfri tobak som snus och portionstobak
klassificeras visserligen som livsmedel men livsmedelslagen anses ändå
inte tillämplig på sådana varor. Snus och tuggtobak bör enligt motionärerna
med hänsyn till nikotinets och övriga ämnens farlighet föras
in under lagstiftning som omfattar hälsofarliga ämnen. Samhället bör

1989/90:SoU23

ha möjligheter att ställa krav på produkternas sammansättning och
egenskaper, t.ex. i form av maximigränser för skadliga ämnen och
beståndsdelar.

I motion So434 (mp) hemställs att riksdagen skall ge regeringen i
uppdrag att utarbeta direktiv för att tjärinnehållet i tobaken sänks
(yrkande 3). I motion So538 (m, s, fp, c, vpk, mp) begärs ett tillkännagivande
om att det bör bli en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett
fr.o.m. år 1992 och 12 mg från år 1995 (yrkande 4).

Tobaksutredningen föreslår att tillverkare och importörer av tobaksvaror,
i den omfattning som socialstyrelsen bestämmer, skall utreda de
kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror som tillverkas
i eller införs till Sverige och redovisa resultaten till socialstyrelsen.
Liksom i dag skall socialstyrelsen kunna bestämma att uppgifter om en
tobaksvaras innehåll skall deklareras på förpackningen.

Efter förebild av vad som gäller i vissa andra länder föreslår utredningen
att regeringen skall kunna meddela föreskrifter om gränsvärden
för skadliga ämnen eller beståndsdelar som en tobaksvara innehåller
eller ger upphov till. Avsikten är att det i första hand skall meddelas
en föreskrift om högsta tillåtna tjärhalt i cigarettrök. En gräns på till
en början 15 mg per cigarett, motsvarande vad som gäller i Finland,
anses rimlig.

Regeringen föreslås också kunna förbjuda att sådana tobaksvaror
som inte tidigare har marknadsförts i Sverige tillverkas här eiler införs
hit.

Inom EG planeras en lag om begränsad tjärhalt i cigaretter. En
maximihalt på 15 mg tjära per cigarett har föreslagits från 1992 och på
12 mg från 1995.

Folkhälsogruppen föreslår att lagstiftning motsvarande den för EG
planerade införs i Sverige. Gruppen anser också att de nuvarande
internationella standarder som reglerar mätmetoderna för innehållet i
tobaksröken behöver förbättras.

Utskottet gör följande bedömning.

Tobaksutredningen har föreslagit införandet av en sådan produktkontroll
som efterlyses i motion So473. Utredningen har också ansett att
gränser bör kunna föreskrivas för skadliga ämnen eller beståndsdelar
hos tobaksvaror och även föreslagit sådana gränser för tjärhalten hos
cigaretter som efterlyses i motionerna So434 och So538. Beredningen
av tobaksutredningens förslag bör enligt utskottet avvaktas. Motionerna
1989/90:So473 (fp) yrkandena 5 och 6, So434 (mp) yrkande 3 och
So538 (m, s, fp, c, vpk, mp) yrkande 4 avstyrks därför.

Varningstexter på cigarettförpackningar

I motion So447 av Birger Rosqvist och Sven-Gösta Signell (båda s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om varningstexter på cigarettförpackningar.
Motionärerna pekar bl.a. på en japansk undersökning
som visar att tobaksrök innehåller förhållandevis stora mängder dioxiner.
Motionärerna anser att problemet med cigarettrökningen alltför

1989/90: SoU23

sällan nämns bland alla miljöfrågor. Det är angeläget att varningstexterna
på cigarettpaketen verkligen tar med de risker som såväl rökare
som omgivning utsätts för av cigarettrökning.

Enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror skall förpackningar på tobaksvaror som säljs inom landet
vara försedda med varningstext i den utsträckning som föreskrivs av
regeringen eller myndighet som regeringen utser. Bestämmelser kan i
samma ordning meddelas om hur varningstexterna skall vara avfattade
och hur de skall utformas och anbringas på förpackningarna. Tillverkare
eller, när det gäller importerade varor, den som först saluhåller
varan inom landet ansvarar för att tobaksförpackningar är försedda
med föreskrivna varningstexter. Varor som saknar sådan text får inte
säljas till konsumenter.

Regeringen har överlåtit till socialstyrelsen att meddela närmare
bestämmelser om varningstexter. Med stöd av bemyndigandet har
socialstyrelsen föreskrivit att alla slags tobaksförpackningar med undantag
av dosor med s.k. luktsnus skall vara försedda med varningstext.

Varningstexternas innehåll har ändrats med jämna mellanrum. Den
nuvarande uppsättningen varningstexter togs i bruk under 1987 och är
den fjärde sedan systemet infördes.

Tobaksutredningen anför i sitt betänkande (s. 130) att varningstexterna
enligt utredningens åsikt utgör ett viktigt inslag i strävandena att sprida
upplysning om tobakens skadeverkningar och minska tobakskonsumtionen.
Betydelsen av varningstexterna kan hävdas ha blivit större i
takt med de nya forskningsresultat som kommit fram på tobaksområdet.
Det konstateras att varningstexter också har fått en ökad internationell
utbredning, såväl i Europa som på andra håll. Det redovisas att
man inom EG nyligen antagit direktiv med krav på att tobaksförpackningar
skall vara försedda med varningstexter. Utredningen föreslår
oförändrade bestämmelser i sak.

Utskottet konstaterar att regeringen med stöd av lagen om varningstext
och innehållsdeklaration på tobaksvaror har överlåtit till socialstyrelsen
att bl.a. fastställa varningstexter för tobaksförpackningar. Riksdagen
bör med hänvisning härtill avstå från uttalanden om innehållet i
varningstexterna, t.ex. om de bör innehålla uppgifter om att tobaksrök
kan innehålla dioxiner. Det kan i sammanhanget påpekas att tobaksutredningen
ansett att socialstyrelsen även i fortsättningen bör meddela
de närmare föreskrifterna om varningstexter. Utskottet avstyrker därmed
motion So447 (s).

Stöd till rökavvänjning

I motion So473 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad
som anförs i motionen om stöd till rökavvänjning (yrkande 9). Motionärerna
hänvisar till att undersökningar visat att de flesta rökare skulle
vilja sluta med sitt missbruk men att de flesta misslyckas gång på gång.
Stödet till rökavvänjningen måste därför öka och forskningen om olika
awänjningsmetoder förbättras.

1989/90:SoU23

I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) festslås bl.a. att hälso- och
sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Den som vänder sig
till hälso- och sjukvården skall alltså, när det är möjligt, ges upplysningar
om metoder för att förebygga sjukdom och skada.

Varje landsting har inom sitt område ansvar för hälsoupplysning
och sjukdomsförebyggande arbete. Landstingen har under senare år
gjort betydande insatser mot tobaksbruket. Information om tobakens
skadeverkningar och olika former av rökavvänjningshjälp erbjuds ofta
inom primärvård och företagshälsovård.

Allergiutredningen har i betänkandet (SOU 1989:76) Att förebygga
ALLERGI/överkänslighet föreslagit bl.a. att rökawänjningskurser skall
erbjudas blivande och nyblivna föräldrar, rökande astmatiker, anhöriga
m.fl.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar motionärernas inställning att den som vill sluta röka
bör kunna fa hjälp med detta i form av t.ex. rökavvänjning. Olika
former av rökavvänjningshjälp och annat stöd till rökare som vill sluta
erbjuds ofta inom primärvården och företagshälsovården. Anordnandet
av särskild sådan stödverksamhet är enligt utskottet i första hand en
fråga för hälso- och sjukvården. Utskottet anser sig kunna förutsätta att
sjukvårdshuvudmännen är väl medvetna om att i det förebyggande
arbetet också bör ingå t.ex. rökavvänjning. Något tillkännagivande till
regeringen om stöd till rökavvänjning behövs därför inte. Utskottet
avstyrker därmed motion So473 (fp) yrkande 9.

Kampanj mot snusning

I motion So473 (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en
kampanj mot snusning (yrkande 4).

Konsumtionen av snus har fördubblats sedan slutet av 1960-talet och
ökar för närvarande stadigt med ett par procent om året (Socialstyrelsens
folkhälsorapport, 1987:15 s. 128).

WHO har efterlyst kraftigare restriktioner mot det alltmer utbredda
snusandet i världen.

I socialstyrelsens PM 1988:4 Snus — en hälsorisk, rapport från ett
expertmöte, redogörs för snusets hälsorisker, snusvanornas utveckling
och internationella ställningstaganden (förbud mot "fuktigt" snus har
införts i några länder).

Socialstyrelsen har vidare satsat på åtgärder riktade till särskilda
målgrupper, som värnpliktiga och skolungdom. Medel har utgått till
TV- och videoinformation, lärarhandledning, tidningsannonser och
bidrag till Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar
(NTS) för en ungdomsbroschyr om snus.

Utskottet har även tidigare behandlat motioner med krav på åtgärder
mot den ökade snusningen. I betänkandet SoU 1987/88:19 uttalade
utskottet (s. 11) att det är angeläget att åtgärder vidtas för att vända

1989/90: SoU23

konsumtionskurvan för snus nedåt. Utskottet avstyrkte dock de då
aktuella motionerna med hänvisning till socialstyrelsens initiativ på
området.

Vid sin senaste behandling av frågan, i betänkandet
I988/89:SoU14, anförde utskottet att det är angeläget att informationen
om tobakens skadeverkningar även tar upp hälsoriskerna med snusning.
En sådan information bör i första hand inriktas mot ungdomar.
Utskottet hänvisade till att problemen med den ökade användningen
av snus har uppmärksammats av bl.a. socialstyrelsen och till att
åtgärder mot snusning övervägs inom tobaksutredningen. Utskottet
ansåg det därför inte erforderligt med något riksdagsinitiativ. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1988/89:215).

I sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1989/90:Soill7 behandlade
utskottet frågan om förstärkta resurser till tobaksupplysning.
Utskottet fastslog därvid att informationen om tobaksbrukets skadeverkningar
är ett viktigt inslag i hälsoupplysningen med hänsyn till de
stora hälsoriskerna förenade med tobaksbruk. Utskottet avstyrkte dock
motionsyrkandena främst med hänvisning till att behovet av informationsåtgärder
övervägdes av tobaksutredningen. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 1989/90:172).

Tobaksutredningen föreslår att informationen beträffande tobaksbruket
skall förstärkas. De resurser som hittills har satsats på arbetet mot
tobaksbruket anses av utredningen klart otillräckliga. En kraftig ökning
snarast möjligt anses nödvändig.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet har vid flera tillfällen betonat betydelsen av information om
tobaksbrukets skadeverkningar och att denna också måste ta upp
hälsoriskerna med snusning. Utskottet har därvid hänvisat bl.a. till
socialstyrelsens informationsinsatser på området. I skolans hälsofostran
ingår också information om hälsoriskerna med snusning. Som framgått
i det föregående har tobaksutredningen föreslagit en avsevärd förstärkning
av insatserna för information och opinionsbildning på tobaksområdet.
Beredningen av tobaksutredningens förslag bör enligt utskottets
mening avvaktas. Motion So473 (fp) yrkande 4 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för arbetet på tobaksområdet

att riksdagen avslår motion 1989/90:So473 yrkande 1,

2. beträffande åtgärdsprogram mot tobak

att riksdagen avslår motion 1989/90:So312 yrkande 2,

3. beträffande parlamentarisk tobaksutredning

att riksdagen avslår motion 1989/90:So473 yrkande 7,

4. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So538 yrkande 2,
1989/90:So434 yrkande 4 och 1989/90:So411,

1989/90:SoU23

5. beträffande förbud mot tobaksreklam

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So538 yrkande 3,
1989/90:So473 yrkande 8 och 1989/90:So434 yrkande 1,

6. beträffande åldersgräns för inköp av tobak

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So538 yrkande 1 och
1989/90:So434 yrkande 2,

7. beträffande produktkontroll m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So473 yrkandena 5 och

6, 1989/90:So434 yrkande 3 och 1989/90:So538 yrkande 4,

8. beträffande varningstexter på cigarettförpackningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:So447,

9. beträffande stöd till rökavvänjning

att riksdagen avslår motion 1989/90:So473 yrkande 9,

10. beträffande kampanj mot snusning

att riksdagen avslår motion 1989/90:So473 yrkande 4.

Stockholm den 24 april 1990
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Aina Westin (s). Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per
Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd
Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c), Gudrun
Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka
Bohlin (s) och Barbro Westerholm (fp).

1989/90: So U23