Socialutskottets betänkande
1989/90:SoUll

Vissa behörighetsfrågor

1989/90

SoUll

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner som rör olika
behörighetsfrågor inom hälso- och sjukvården.

Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet
anfört dels beträffande behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter,
dels beträffande skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut.

En motion (m) om legitimation för dietister avstyrks.

Mot utskottets ställningstagande när det gäller legitimation för dietister
reserverar sig utskottets m-, fp- och c-ledamöter. Beträffande motiveringen
till utskottets ställningstaganden såvitt avser behörighetsföreskrifter
för arbetsterapeuter samt skydd för yrkestitlarna psykolog och
psykoterapeut reserverar sig utskottets s-ledamöter.

Motioner

1988/89:So410 av Gudrun Schyman och Rolf L Nilson (båda vpk) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning för att
skydda yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut.

1988/89:So429 av Gullan Lindblad och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lagstiftning för att skydda yrkestiteln psykolog på sätt som
angivits i motionen.

1988/89:So488 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagstiftning för att skydda yrkestiteln psykolog.

1988/89:So490 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till behörighetsföreskrifter
för arbetsterapeuter.

1988/89:So515 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att dietister med kvalificerad högskoleutbildning
bör erhålla legitimation som skydd för sin yrkestitel.

1 Riksdagen 1989190. 12 sami. Nr 11

Utskottet

1989/90:SoU 11

Legitimation för dietister
Motionen

I motion 1988/89:So515 av Gullan Lindblad (m) begärs ett tillkännagivande
att dietister med kvalificerad högskoleutbildning skall kunna
erhålla legitimation som skydd för sin yrkestitel. Motionären anför att
det sedan 1978 sker en kontinuerlig utbildning av dietister i Sverige
och att utbildningen omfattar 120 poäng på högskolenivå. Dietisterna
kan erbjuda kostbehandling av hög kvalitet vid en rad olika sjukdomar.
En god kostbehandling kan, enligt motionären, förebygga komplikationer
och avsevärt fördröja olika sjukdomsförlopp. Dietisterna
har inte något skydd för sin yrkestitel, och landstingen kan i princip
anställa vem som helst på en dietisttjänst vilket, enligt motionären, kan
innebära att patienterna inte får den kvalitet på behandlingen som de
annars skulle fa. Det borde ligga ett allmänt intresse i att sätta
kvalitetskraven högt hos dessa yrkesutövare, och därför bör dietisterna
anförtros det skydd för sin yrkestitel som en legitimation innebär,
menar motionären.

Gällande bestämmelser

Lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården
m.m. (behörighetslagen) innehåller bl.a. bestämmelser om kompetensbevis
(t.ex. legitimation), behörighetskrav för att utöva yrke och
skydd för yrkestitel och yrkesbeteckning.

I 2 § uppräknas yrkesgrupper som, under angivna förhållanden, kan
erhålla legitimation. Frågor om meddelande av legitimation prövas
enligt 3 § av socialstyrelsen. I 5 § ges bestämmelser om dem som
genomgått utbildning utomlands. I 6—8 §§ ges bestämmelser om
behörighet att utöva vissa yrken (t.ex. barnmorska, läkare och tandläkare)
inom hälso- och sjukvården m.m. I behörighetslagen ges vidare
ett straffrättsligt skydd för yrkestitlarna barnmorska, läkare och tandläkare.
För övriga legitimerade yrkesutövare gäller i stället ett straffrättsligt
skydd för uppgiften att yrkesutövaren är legitimerad (9 § och 10 §
tredje stycket). I 12 § bemyndigas regeringen att meddela ytterligare
föreskrifter i de frågor som avses i lagen. Föreskrifter har meddelats i
förordningen (1984:545) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården m.m. Vidare får regeringen överlåta åt socialstyrelsen att
meddela sådana föreskrifter.

1 2 § behörighetslagen uppräknas, som nämnts, yrken för vilka
legitimation kan meddelas. Det gäller barnmorska, glasögonoptiker,
logoped, läkare, psykolog, psykoterapeut, sjukgymnast, sjuksköterska
och tandläkare. Enligt 5 § kan numera även vissa kiropraktorer
erhålla legitimation. Till legitimationen har knutits vissa rättsverkningar.
Bl.a. kan legitimationen utgöra behörighetskrav i samband med
tillsättningar av tjänster. Dessa fall regleras i förordningen (1982:771)

om behörighet till vissa tjänster inom den landstingskommunalti hälsooch
sjukvården och om tillsättning av sådana tjänster. Legitimation sorn
behörighetskrav omfattar enligt dessa bestämmelser läkare, barnmorskor,
sjukgymnaster och sjuksköterskor. Enligt 6 § skall socialstyrelsen
meddela allmänna råd om kompetenskrav för arbetsterapeuter, sjukhusfysiker,
sjukhusingenjörer, sjuksköterskor och ambulanspersonal.

Frågan om det fanns skäl att meddela föreskrifter om kompetenskraven
för tjänster som kliniska dietister prövades av 1981 års behörighetskommitté
i betänkandet Kompetens inom hälso- och sjukvården
(SOU 1983:33). Kommittén ansåg att legitimation skulle förbehållas
sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig yrkesfunktion
med kvalificerade arbetsuppgifter och stort ansvar för patienternas
säkerhet i vården. Särskild vikt skulle tillmätas det förhållandet att en
grupp, i inte oväsentlig utsträckning, vänder sig direkt till allmänheten
som t.ex. fria yrkesutövare (s. 139). Enligt kommitténs bedömning
fanns det inte tillräckliga skäl att meddela föreskrifter om kompetenskraven
för tjänster som kliniska dietister inom den landstingskommunala
hälso- och sjukvården. I likhet med vad som gäller för många
andra grupper borde dock den framtida utvecklingen av gruppen
följas, hette det (s. 218).

I proposition 1983/84:179 om lag om behörighet att utöva yrke inom
hälso- och sjukvården m.m. anförde föredragande statsrådet bl.a. följande
(s. 12 f. och 15).

Legitimationens huvudfunktion är att vara en garanti för en viss
kunskapsnivå och för sådana personliga egenskaper hos yrkesutövaren
att denne är förtjänt av allmänhetens och myndigheternas förtroende.
Det förhållandet att legitimationen vid behov kan dras in har i detta
sammanhang en central betydelse. Dessutom fyller legitimationen ett
väsentligt informationsbehov dels gentemot allmänheten, som behöver
en lättfattlig "varudeklaration" av olika yrkesutövares kvalifikationer,
dels gentemot statliga och kommunala myndigheter som måste kunna
lita på yrkesutövarna t.ex. ifråga om recept och intyg och dels gentemot
sjukvårdshuvudmännen för att undvika att personer anställs som
visat sig vara uppenbart olämpliga att utöva yrket.

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att bestämmelser
om legitimation fortsättningsvis bör förbehållas sådana grupper
av yrkesutövare, som har en självständig yrkesfunktion med kvalificerade
arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för patienternas säkerhet i
vården. Det förhållandet att en yrkesgrupp i inte oväsentlig utsträckning
vänder sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare,
bör tillmätas särskild betydelse.

Restriktivitet bör iakttas när det gäller att statligt reglera områden, där
flertalet yrkesutövare är anställda av sjukvårdshuvudmännen. Rättslig
reglering bör komma i fråga endast när behovet av skydd för patienternas
säkerhet påkallar det.

De dietister som är verksamma vid sjukhus och andra jämförbara
inrättningar tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen enligt lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynsla -

1989/90:SoUl 1

gen) och är således ställda under tillsyn av socialstyrelsen. Enligt 5 §
tillsynslagen skall den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen
vinnlägga sig om att ge patienten en sakkunnig och omsorgsfull vård.
Denna skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd
med patienten, som också skall visas omtanke och respekt. Om en
dietist, som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen, i sin yrkesutövning
uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i
yrkesutövningen och felet inte är ringa, får hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd ålägga honom disciplinpåföljd (12, 19 §§).

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
Landstingsförbundet och Dietisternas Riksförbund.

Socialstyrelsen anför att de dietister som är verksamma inom hälsooch
sjukvården i första hand arbetar i anslutning till yrkesgrupper som
har legitimation (dvs. läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster). Från
behandlingssynpunkt är det därför inte nödvändigt att även dietisterna
har legitimation.

En legitimering av yrkesgruppen har, enligt styrelsen, både positiva
och negativa konsekvenser.

En legitimering kan ge patienten trygghet, eftersom legitimationen
är ett bevis på att dietisten genomgått den specialutbildning som krävs
för yrket.

Inom den offentliga hälso- och sjukvården överstiger efterfrågan på
dietisternas tjänster tillgången. Ett sätt att förbättra tillgången är att låta
den allmänna försäkringen omfatta även denna verksamhet. Dietister
kan i så fall etablera sig som privata yrkesutövare. Detta förutsätter
dock inte legitimation, påpekar socialstyrelsen.

Dietisterna har specialiserat sig på kostrådgivning i samband med
sjukdom eller ökad risk för sjukdom. Socialstyrelsen anser att fler
yrkesgrupper med kvalificerad kostutbildning, såsom nutritionister och
hushållslärare, kan vara lika lämpade som dietister att medverka i det
förebyggande arbetet med att öka befolkningens medvetenhet om matens
betydelse för hälsan. Legitimation för en av dessa yrkesgrupper är
inte befogad, anför styrelsen.

Landstingsförbundet anför bl.a. att socialstyrelsens bevis om legitimation
är förbehållet yrkesutövare som självständigt utför kvalificerade
arbetsuppgifter med särskilt ansvar för patienternas säkerhet i vården.
Förbundet ser legitimationen främst som ett informationsinstrument
till allmänheten med betydelse i första hand inom privat vård. Det är
också ett av skälen till att man i vissa fell tillstyrkt legitimation, såsom
var fallet beträffande gruppen Dr’s of Chiropractic. Förbundet anser
inte att gruppen dietister, vilken huvudsakligen återfinns inom den
offentliga hälso- och sjukvården, har arbetsuppgifter som motiverar ett
krav på legitimation.

1989/90: SoU 11

Dietisternas riksförbund anför att dietistutbildningen är den enda näringsterapeutiska
utbildningen med medicinsk inriktning här i landet.
Den omfattar bl.a. näringslära, fysiologi, dietik, sjukdomslära och
psykologi.

Antalet dietister uppgår för närvarande till 400 och årligen tillkommer
30 yrkesutövare med dietistexamen. Omkring 90 % av dietisterna
är verksamma inom den offentliga vården, men det har under de
senaste åren skett en markant ökning av antalet enskilt verksamma
dietister, uppger förbundet.

Legitimation för dietister finns i USA, England, Finland, Norge och
Island.

Arbetet som dietist på sjukhus innebär framför allt att ansvara för
kostbehandling av sjuka människor. Kostbehandling kan erbjudas vid
en rad olika sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, övervikt,
mag-tarmsjukdomar, födoämnesintolerans och allergier, cancersjukdomar,
njursjukdomar, ämnesomsättningsrubbningar (PKU) samt övriga
sjukdomar där kostbehandling är avgörande för behandlingsresultatet.

Oftast gör en specialist (läkare) den medicinska diagnostiseringen,
medan dietisten är remissinstans och har eget behandlingsansvar. Dietisten
har ensam, med sitt kostterapeutiska kunnande, kompetens att
behandla patienter med bl.a. ovan nämnda sjukdomar. För vissa av
dessa sjukdomar har dietisten förskrivningsrätt av specialdestinerade
livsmedel. Intyg skrivs också till försäkringskassan för patienter med
fördyrade levnadskostnader på grund av kostbehandling vid sjukdom,
anförs det.

Förbundet anger slutligen fyra olika skäl för legitimation:

1. Kravet på yrkeskunskap och kompetens. Det förekommer ett mer
eller mindre oseriöst tyckande i fråga om sambandet kost — hälsa, ofta
med stora ekonomiska intressen.

2. Kravet på etik. Medlemmarna i förbundet har åtagit sig att följa
vissa etiska regler.

3. Kravet på dokumentation. Om dietistkåren legitimeras, kan patientjournallagens
krav utvidgas till att omfatta även denna yrkesgrupp.

4. Kravet på ansvar. Man bör ställa samma krav på ansvar för
kostbehandling som för medicinska åtgärder vidtagna av läkare, sjuksköterskor,
sjukgymnaster och logopeder.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den inställning som kommer till uttryck i propositionen
om lag om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården
m.m. att man överhuvudtaget bör vara försiktig, när det gäller att
statligt reglera områden där flertalet yrkesutövare är anställda av
sjukvårdshuvudmännen. Legitimationen — och möjligheten till återkallelse
av denna — har, enligt utskottets mening, ett särskilt värde
som information till patienter som vänder sig till enskilt verksamma
yrkesutövare. Utskottet anser att betydande restriktivitet bör iakttas,
när det gäller att införa legitimation för nya yrkesgrupper.

1989/90: So U11

Utskottet är således av den uppfattningen att dietisterna, vilka huvudsakligen
är verksamma inom den landstingskommunala hälso- och
sjukvården, inte bör komma i fråga för legitimation. På grund av nu
anförda skäl avstyrker utskottet motion So515 (m).

Behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter
Motionen

I motion 1988/89:So490 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (båda
fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till behörighetsföreskrifter
för arbetsterapeuter. Motionärerna hänvisar till de av socialstyrelsen
utfärdade allmänna råden för arbetsterapeuter och påpekar
att råden är bindande för sjukvårdshuvudmännen endast om dessa
antar råden som föreskrifter. Det förekommer enligt motionärerna
regelbundet att sjukvårdshuvudmännen, på arbetsterapeuttjänster, anställer
personer som saknar arbetsterapeututbildning. Situationen är,
enligt motionärernas mening, otillfredsställande. De hänvisar till frågans
tidigare behandling och menar att frågan nu återigen bör prövas.

Bakgrund

Av socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 1987:23 följer att alla arbetsterapeuter,
i sådan yrkesutövning som avser åtgärder för att förebygga,
utreda och behandla sjukdomar, skador, handikapp och andra medicinska
besvär, skall hänföras till hälso- och sjukvårdspersonalen enligt
tillsynslagen och således omfattas av lagens bestämmelser om ansvar.

Enligt patientjournallagen (1985:562) har arbetsterapeuterna, som är
verksamma i den allmänna hälso- och sjukvården, skyldighet att föra
patientjournal (9 § 3 p.).

Beträffande innehållet i behörighetslagen och i förordningen om behörighet
till vissa tjänster inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården
och om tillsättning av sådana tjänster hänvisas till avsnittet om
legitimation för dietister. Några behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter
har inte meddelats i dessa författningar. I 6 § nämnda förordning
sägs dock att socialstyrelsen skall meddela allmänna råd om
kompetenskrav för bl.a. arbetsterapeuter.

I behörighetskommitténs betänkande Kompetens inom hälso- och sjukvården
(1983:33) anfördes bl.a. följande (s. 203 f.).

I motsats till vad som gäller för gruppen sjukgymnaster kräver enligt
kommitténs uppfattning inte patientsäkerheten att staten meddelar
regler i form av föreskrifter om kompetenskrav för tjänst som arbetsterapeut.
Statsmakterna har inte heller hittills funnit nödvändigt att
införa någon rättslig reglering för arbetsterapeuter.

Kommittén anser således att föreskrifter om behörighet till tjänst som
arbetsterapeut inte bör införas. Socialstyrelsen bör dock utfärda allmänna
råd om den kompetens som krävs för anställning av arbetsterapeuter.

1989/90: SoU 11

Socialstyrelsen har 1987 utfärdat allmänna råd om kompetenskrav för
arbetsterapeuter (SOSFS 1987:24). Styrelsen anger därvid vilken kompetens,
i fråga om utbildning och yrkeserfarenhet, som huvudmannen
bör kräva vid anställning av arbetsterapeuter. Den arbetsterapeutiska
verksamhetens utveckling, arbetsterapeuternas arbetsuppgifter, ansvarsregler
och utbildning samt vissa planeringsfrågor har även belysts.

Tidigare behandling m.m.

Vid utskottets behandling av propositionen om lag om behörighet att
utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. (prop. 1983/84:179)
behandlades även en motion (fp) om behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter
(Sol] 1983184:32 s. 13). Utskottet påpekade att det inom
regeringskansliet pågick en översyn av förordningen om behörighet till
vissa tjänster inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården
och om tillsättning av sådana tjänster. Utskottet hade inhämtat att
frågan om behov av behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter därvid
skulle komma att behandlas. Utskottet förutsatte att de synpunkter
som anförts i motionen sålunda skulle övervägas. Motionen avstyrktes.
Riksdagen följde utskottet.

Översynen av nämnda förordning resulterade sedermera i att regeringen,
genom en ändring i förordningen, föreskrev att socialstyrelsen
skulle meddela allmänna råd om kompetenskrav för bl.a. arbetsterapeuter.

Våren 1985 behandlade utskottet en motion (fp) angående utformningen
av socialstyrelsens allmänna råd beträffande arbetsterapeuter (Soll
1984185:15 s. 7 f.). Utskottet upplyste att arbetet med de allmänna
råden skulle påbörjas senare samma vår, och utskottet utgick från att
dessa skulle komma att tillgodose grundläggande krav på säkerhet i
vården och tillfredsställande kompetens för arbetsterapeuterna. Utskottet
ansåg därmed motionen tillgodosedd, varför den avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
Landstingsförbundet och Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.

Socialstyrelsen utgår från att hälso- och sjukvårdshuvudmännen följer
de allmänna råden vid anställning av arbetsterapeuter, och styrelsen
har inte några belägg för att de allmänna råden skulle åsidosättas.

Avsaknaden av rättslig reglering av arbetsterapeutisk verksamhet kan
fa vissa negativa konsekvenser för ett mindre antal utomlands utbildade
arbetsterapeuter, eftersom det system för kompletterande utbildning
som styrelsen etablerat för legitimerade yrkesgrupper inom hälso- och
sjukvården inte gäller för dessa arbetsterapeuter.

Sammanfattningsvis anser socialstyrelsen inte att det är nödvändigt
att införa särskilda behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter.

1989/90:SoU 11

Landstingsförbundet avvisar förslaget att behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter
skall utarbetas. Bestämmelser om behörighet till vissa
anställningar i hälso- och sjukvården bör ske genom allmänna råd från
socialstyrelsen. Det är landstingsförbundets uppfattning att dessa råd
kommer att ha en normerande effekt, samtidigt som de ger utrymme
för den flexibilitet som är nödvändig för att upprätthålla en god vård.

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter ställer sig bakom de synpunkter
som framförs i motionen. Antalet personer, som är anställda som
arbetsterapeuter och som saknar fastställd utbildning, torde vara mellan
200 och 300, anför förbundet. Andelen utan utbildning är låg
inom landstingens hälso- och sjukvård och förekommer där främst i
den psykiatriska vården och långtidssjukvården. Inom omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda, i kriminalvård, på arbetsmarknadsinstitut
och i kommunernas äldreomsorg finns relativt många utan utbildning.

Att besluta om behörighetsföreskrifter för nyckelgrupper inom hälso-
och sjukvården är enligt förbundet ett sätt för samhället att garantera
en viss kvalitativ nivå i vården, en möjlighet att utöva kontroll av
denna nivå och ett medel att förhindra att de som inte uppfyller
kraven lagligen bedriver vård.

Utskottets bedömning

Bl.a. genom behörighetsföreskrifter såvitt avser olika yrkesgruppers
kompetens i fråga om utbildning och yrkeserfarenhet kan samhället
garantera kvalitet och trygghet i hälso- och sjukvården.

Utskottet har tidigare i detta betänkande uttalat att staten bör vara
restriktiv, när det gäller att införa behörighetsföreskrifter för personalgrupper
där majoriteten av yrkesutövarna är anställda av de offentliga
sjukvårdshuvudmännen. Rättslig reglering bör dock undantagsvis komma
i fråga.

Socialstyrelsen har 1987 meddelat allmänna råd om kompetenskrav
för arbetsterapeuttjänster inom den landstingskommunala hälso- och
sjukvården. Trots de allmänna råden saknar fortfarande flera av de
anställda arbetsterapeuterna den rekommenderade utbildningen och
yrkeserfarenheten. Det finns därför skäl att införa behörighetsföreskrifter
för arbetsterapeuter. Regeringen bör överväga hur sådana föreskrifter
lämpligen kan utformas.

Vad utskottet anfört beträffande behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter
bör riksdagen, med anledning av motion So490 (fp), som sin
mening ge regeringen till känna.

Skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut
Motionerna

I motionerna 1988189:So429 av Gullan Lindblad och förste vice talman
Ingegerd Troedsson (båda m) och 1988/89:So488 av Siw Persson (fp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning för att
skydda yrkestiteln psykolog. I motion 1988/89:So410 av Gudrun Schy -

1989/90:SoU 11

man och Rolf L Nilson (båda vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagstiftning för att skydda såväl yrkestiteln psykolog
som yrkestiteln psykoterapeut.

Motionärerna anför att det skydd som legitimationen representerar
är väsentligt för allmänheten och har stor betydelse för yrkesutövningen
inom de olika samhällsområden där psykologer är verksamma.
Emellertid förekommer enligt motionärerna fortfarande ett missbruk
av psykologiska utrednings- och behandlingsmetoder som bedrivs utan
psykologisk kompetens. Enskilda personer, utan erforderlig utbildning,
kallar sig psykolog och bedriver en verksamhet som kan ha direkt
skadliga konsekvenser. Behörighetslagens 9 § bör kompletteras i syfte
att likställa yrkestiteln psykolog — och enligt So410 även yrkestiteln
psykoterapeut — med yrkestitlarna barnmorska, läkare och tandläkare.
Enligt motionerna So429 och So488 bör i denna ändring innefattas
såväl den som avlagt psykologexamen och som fullgör praktisk tjänstgöring
för legitimation som den som meriterar sig för legitimation
enligt socialstyrelsens övergångsbestämmelser genom tjänstgöring och
vidareutbildning.

Gällande bestämmelser

1 9 § 1 p. behörighetslagen ges, som tidigare nämnts, ett skydd för
yrkestitlarna barnmorska, läkare och tandläkare. För övriga legitimerade
yrkesutövare — t.ex. psykolog och psykoterapeut — gäller enligt 9
§ 2 p. ett skydd för uppgiften att yrkesutövaren är legitimerad. Ansvarsbestämmelsen
finns i 10 §.

I propositionen om lag om behörighet att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården m.m. (prop. 1983/84:179 s. 24 f.) anges beträffande 9 § 1 p.
att regleringen av rätten att använda yrkestiteln för läkare tillkom
därför att behov förelåg att ge allmänheten ett skydd mot mindre
kompetenta yrkesutövare. Under den tid som förflutit sedan bestämmelsens
tillkomst, har det tid efter annan visat sig att yrkesutövare
med otillräcklig kompetens sökt ge sken av kompetens genom att
använda titeln doktor eller läkare utan tydlig ursprungsbeteckning
eller en benämning där sådan titel ingår, anförs det. För att fa en
konsekvent och enhetlig reglering har skyddet utsträckts till att avse
även barnmorska och tandläkare. Bestämmelsen i 9 § 2 p. hör samman
med legitimationens syfte att ge allmänheten en garanti för att
yrkesutövaren uppfyller kraven på duglighet och allmän lämplighet.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen.
Landstingsförbundet och Sveriges Psykologförbund samt beträffande
motion So410 även från Svenska psykoanalytiska föreningen. Svenska
föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys och Psykoterapicentrum.

1989/90:SoUl 1

Socialstyrelsen anser inte att det finns skäl att införa skydd för yrkestitlarna
psykolog och psykoterapeut.

Psykologer arbetar inom många verksamhetsområden, såsom hälsooch
sjukvården, socialtjänsten, skolan, värnpliktsverket, vid personalavdelningar
inom olika företag samt med undervisning och utbildning
i offentlig och privat regi. På den privata marknaden förekommer ett
stort utbud av tjänster i form av psykologisk rådgivning, service och
behandling. Särskilt i fråga om samtalsterapi i olika former använder
man i marknadsföringen titlarna psykolog och psykoterapeut. Även
titeln psykoanalytiker används ibland, utan att vederbörande är utbildad
psykoanalytiker.

Socialstyrelsen uppger att man regelmässigt får telefonförfrågningar
från personer som känner sig tveksamma inför kompetensen hos
yrkesutövare som använder dessa titlar. I fråga om behandling av
sjukdom, psykiska besvär eller bedömning av om något av detta
föreligger, rekommenderar styrelsen aldrig att allmänheten vänder sig
till annan yrkesutövare än sådan som har legitimation. Legitimationen
innebär en garanti för en viss kunskaps- och utbildningsnivå samt
sådana personliga egenskaper att yrkesutövaren är förtjänt av allmänhetens
och myndigheternas tilltro. Av central betydelse för allmänhet,
statliga och kommunala myndigheter samt sjukvårdshuvudmän är också
att legitimerade yrkesutövare omfattas av tillsynslagen och att legitimationen
vid behov kan dras in.

Socialstyrelsen ställer sig tveksam till om ett skydd för titlarna
psykolog och psykoterapeut på något avgörande sätt skulle sanera
utbudet av tjänster rörande psykologisk rådgivning, service och behandling.
I så fell är det, enligt styrelsens mening, också angeläget att
införa skydd för yrkestiteln psykoanalytiker. Risken finns dock att
andra terapeuttitlar dyker upp. För allmänheten måste den tydligaste
och enklaste distinktionen vara, om vederbörande psykolog eller psykoterapeut
är legitimerad eller ej.

Landstingsförbundet avvisar motionsförslagen och anser att den nu
gällande avgränsningen bör stå fest.

Sveriges Psykologförbund anför att problem uppstår för allmänheten
när otillräckligt utbildade yrkesutövare använder ifrågavarande yrkestitlar.
Att det finns en "varudeklaration", såsom legitimerad psykolog, i
vissa fell men inte i andra kan vara svårt att skilja ut, särskilt för
människor i akut behov av hjälp, framhåller förbundet. Sammanfattningsvis
tillstyrker förbundet samtliga motionsförslag.

Svenska Psykoanalytiska Föreningen och Svenska föreningen för holistisk
psykoterapi och psykoanalys delar den uppfattning som kommer till
uttryck i motion So410. Föreningarna anför att deras medlemmar
kommit i kontakt med personer som farit illa i tidigare kontakter med
icke professionella behandlare. Det vore, enligt föreningarna, önskvärt
att yrkestiteln psykoanalytiker kunde skyddas på likvärdigt sätt.

Även Psykoterapicentrum stöder motion So410 och anser att en lagändring
är synnerligen angelägen.

1989/90:SoU 11

Utskottets bedömning

1989/90:SoUl 1

Enligt gällande bestämmelser föreligger inte något hinder för den som
saknar utbildning att kalla sig psykolog eller psykoterapeut. Detta
innebär, enligt utskottets uppfattning, en betydande risk att människor
med psykiska problem kan utsättas för utredning och behandling av
personer utan tillräcklig utbildning och erfarenhet med allvarliga
olägenheter som följd.

En enskild person, som söker hjälp för psykiska besvär, har ofta inte
tillräcklig kunskap om vilka krav som bör ställas på en psykolog eller
psykoterapeut.

Utskottet anser att det finns skäl att ge även själva yrkesbeteckningarna
psykolog och psykoterapeut ett straffrättsligt skydd.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motionerna
So410 (vpk), So429 (m) och So488 (fp), ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande legitimation för dietister
att riksdagen avslår motion 1988/89:So515,

res. I (mjjp,c)

2. beträffande behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So490 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (s) - motiv.

3. beträffande skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:So410, motion
1988/89:So429 och motion 1988/89:So488 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

res. 3 (s) - motiv.

Stockholm den 16 november 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m),
Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c),
Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s),
Sinikka Bohlin (s) och Rosa-Lill Wåhlstedt (s).

Reservationer

1989/90: So U11

1. Legitimation för dietister (mom. 1)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c). Per
Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist
(fp) och Rosa Östh (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 5 börjar med "Utskottet
delar" och på s. 6 slutar med "So515 (m)." bort ha följande lydelse:
Utskottet är visserligen av den uppfattningen att staten bör vara
restriktiv, när det gäller att reglera områden inom vilka flertalet
yrkesutövare är anställda av de offentliga sjukvårdshuvudmännen. Legitimation
bör vidare förbehållas yrkesgrupper som har en självständig
yrkesfunktion och kvalificerade arbetsuppgifter. Legitimationen tjänar
i dessa fall som ett skydd och som en upplysning till allmänheten om
den kompetens en yrkesgrupp besitter.

Dietisterna är, enligt utskottets mening, en seriöst arbetande grupp
inom hälso- och sjukvården med ansvar för kostbehandling av sjuka
människor. Vissa yrkesutövare, som också ägnar sig åt olika former av
kostrådgivning, saknar emellertid tillräcklig utbildning och erfarenhet.
Informationen till allmänheten om dietisters speciella yrkeskunskap
och erfarenhet kan förbättras om de kan erhålla ett kompetensbevis.
Utskottet anser därför att det finns skäl att möjliggöra för dietister med
godkänd yrkesutbildning att erhålla legitimation.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion
So515 (m), som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. beträffande legitimation för dietister
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So5l5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter
(motiveringen till mom. 2)

Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Johnny Ahlqvist, Rinaldo Karlsson,
Ingegerd Anderlund, Jan Andersson, Sinikka Bohlin och Rosa-Lill
Wåhlstedt (alla s) anser att det avsnitt i betänkandet som på s. 8 börjar
med "Socialstyrelsen har" och slutar med "kan utformas." bort ha
följande lydelse:

Socialstyrelsen har 1987 meddelat allmänna råd om kompetenskrav för
arbetsterapeuttjänster inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården.
Trots de allmänna råden saknar fortfarande flera av de anställda
arbetsterapeuterna den rekommenderade utbildningen och yrkeserfarenheten.
Regeringen bör pröva förutsättningarna för och konsekvenserna
av ett införande av behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter.

3. Skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut
(motiveringen till mom. 3)

Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Johnny Ahlqvist, Rinaldo Karlsson,
Ingegerd Anderlund, Jan Andersson, Sinikka Bohlin och Rosa-Lill
Wåhlstedt (alla s) anser att det avsnitt i betänkandet som på s. II
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "straffrättsligt skydd."
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det kan finnas skäl att överväga om även själva
yrkesbeteckningarna psykolog och psykoterapeut bör ha ett straffrättsligt
skydd.

1989/90:SoU 11

Innehållsförteckning i989/90:Soui i

Sammanfattning 1

Motioner 1

Utskottet 2

Legitimation för dietister 2

Motionen 2

Gällande bestämmelser 2

Remissyttranden 4

Utskottets bedömning 5

Behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter 6

Motionen 6

Bakgrund 6

Tidigare behandling m.m 7

Remissyttranden 7

Utskottets bedömning 8

Skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut .... 8

Motionerna 8

Gällande bestämmelser 9

Remissyttranden 9

Utskottets bedömning 11

Hemställan 11

Reservationer 12