Socialförsäkringsutskottets

betänkande

1989/90:SfU9

Pensioner m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas de i proposition 1989/90:100, bilaga 7 (socialdepartementet),
under litt. C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.
upptagna anslagen C 3. Vårdbidrag för handikappade barn och C 5.
Barnpensioner samt under litt. D. Försäkring vid sjukdom, handikapp
och ålderdom upptagna anslagen D 2. Folkpensioner, D 3. Bidrag till
kommunala bostadstillägg till folkpension och D 4. Vissa yrkesskadeersättningar
m.m. Vidare behandlas ett antal under den allmänna motionstiden
väckta motioner med anknytning till anslagen. Dessutom
behandlas några motioner rörande delpensionsförsäkringen.

Med anledning av flera motioner och mot bakgrund av en kartläggning
som gjorts av de s.k. undantagandepensionärernas ekonomiska
situation anser utskottet att reglerna för pensionstillskott till undantagandepensionärerna
bör förändras. Undantagandepensionärerna bör
fr.o.m. den 1 juli 1990 erhålla pensionstillskott med beaktande endast
av faktiskt utgående ATP och inte som nu med beaktande av vad som
skulle ha utgått i ATP om undantagande inte hade ägt rum. Denna
förändring kan även komma att påverka beräkningen av kommunalt
bostadstillägg och hustrutillägg.

Till följd av de ökade kostnaderna för pensionstillskott som förändringen
kommer att medföra föreslår utskottet att under anslaget D 2.
Folkpensioner anslås 130 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning i övrigt
och avstyrker bifall till övriga motioner.

Till betänkandet har fogats 31 reservationer och 4 särskilda yttranden.

FEMTE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1989/90:100 bil. 7
under C 3, C 5, D 2—4 föreslagit riksdagen att under femte huvudtiteln -

1989/90

SfU9

1 Riksdagen 1989/90. 11 sami. Nr 9

(C 3) till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1990/91
anvisa ett förslagsanslag på 790 000 000 kr.,

(C 5) till Barnpensioner för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 250 000 000 kr.,

(D 2) till Folkpensioner för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 61 820 000 000 kr.,

(D 3) till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för
budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 1 300 000 000 kr.,

(D 4) till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1990/91
anvisa ett förslagsanslag på 2 800 000 kr.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1989/90

1989/90:Sf203 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar att undantagandepensionärer skall erhålla pensionstillskott
och KBT enligt samma villkor som gäller för andra pensionärer, med
ikraftträdande från den 1 juli 1990.

1989/90:Sf208 av Gösta Lyngå och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya regler angående
kompensation för kostnader i samband med långvarig sjukdom.

1989/90:Sf209 av Ewy Möller (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
ersättning till neurosedynskadade enligt förlikningsavtalet med Astra
inte skall bedömas som pension eller annan inkomst.

1989/90:Sf211 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att 15/30-årsreglerna inom
ATP-systemet bör bibehållas.

1989/90:Sf212 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för registrering av
"vårdår" i enlighet med motionens riktlinjer.

1989/90:Sf217 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om nya
beräkningsgrunder för ersättning för vård i hemmet av utvecklingsstört
barn.

1989/90:Sf218 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om egenföretagares möjlighet till delpension.

1989/90:Sf223 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av ATPreglerna
att den bestraffning som nu sker av vissa pensionärer upphör.

1989/90:SfU9

1989/90:Sf224 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
ersättning till neurosedynskadade enligt förlikningsavtalet med AB
Astra inte betraktas som inkomst vid beräkning av bostadsbidrag.

1989/90:Sf232 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att folkpensionärer och förtidspensionärer
som på grund av undantagande från ATP endast uppbär folkpensionens
grundbelopp fr.o.m. den 1 juli 1990 skall ha rätt till pensionstillskott
i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att undantagandepensionärernas rätt till
KBT fr.o.m. den 1 juli 1990 skall grundas på de inkomster pensionärerna
i fråga verkligen uppbär,

3. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, för
budgetåret 1990/91 under anslaget D 2. Folkpensioner anvisar
130 000 000 kr. utöver regeringens förslag.

1989/90:Sf237 av Ingbritt Irhammar och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hälften av förmånen i vårdbidraget alltid ska
vara skattefri.

1989/90:Sf238 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att de psoriasissjukas och andra
gruppers med långvariga sjukdomstillstånd behov särskilt bör uppmärksammas
i den utredning om det samlade förmånssystemet som
regeringen aviserar i budgetpropositionen.

1989/90:Sf241 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en förstärkt grundpension enligt de i
motionen angivna riktlinjerna.

1989/90:Sf250 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en ändring av beräkningsgrunden för
vårdbidrag så att det utgår med 2,5 basbelopp vid helt vårdbidrag,

2. att riksdagen för budgetåret 1990/91 på socialdepartementets anslag
C 3 Vårdbidrag för handikappade barn anslår ytterligare 231 milj.
kr., dvs. 1 021 000 000 kr.,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system där
ATP-poäng beräknas på grundval av hela det vårdbidrag som utgår,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förtidspensionering av handikappade som
studerar bör undvikas.

Motiveringarna återfinns i motion 1989/90:So227.

1989/90:Sf253 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag för att skapa bättre
villkor för anhörigas insatser vid växelvård.

1989/90:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i delpensioneringen
skall fastställas till 50 % för nytillträdande fr.o.m. den 1 juli 1990,

1989/90:SfU9

2. att riksdagen beslutar att delpensionsavgjften skall minskas till
0,3 % fr.o.m. den 1 januari 1990.

1989/90:Sf255 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för höjning av pensionstillskotten
enligt motionens förslag,

2. att riksdagen hos regeringen begär en plan för höjning av KBT
enligt motionens förslag,

3. att riksdagen beslutar, med ändring av tidigare beslut, att det för
år 1991 och år 1992 ej skall ske förändringar i beräkningen av
basbeloppet på grund av skatteomläggningen.

1989/90:Sf256 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande
beräkning av pensionspoäng vid halv förtidspension.

1989/90:Sf259 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att pensionsberedningen skall ges tilläggsdirektiv
vad gäller framtidens pensionssystem.

1989/90:Sf262 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande förtidspensionering av unga.

1989/90:Sf264 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket får i
uppdrag att se över reglerna för erhållande av handikappersättning i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket får i
uppdrag att utreda om en ytterligare lägre nivå på handikappersättningen
bör införas.

1989/90:Sf275 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av lagen om allmän försäkring, så
att basbeloppet kan fastställas med beaktande av prisläget i oktober året
före det år som basbeloppet avser.

1989/90:Sf277 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett skyndsamt förslag om lagändringar för att trygga
efterlevandeskyddet för homosexuella sambor i enlighet med vad som
anförs i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So246.

1989/90:Sf285 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anslå 130 milj. kr. utöver budgetanslaget för
undantagandepensionärernas pensionstillskott för budgetåret 1990/91,

2. att riksdagen beslutar anslå 130 milj. kr. utöver budgetanslaget till
KBT för undantagandepensionärerna för budgetåret 1990/91,

3. att riksdagen beslutar återgå till det gamla sättet att beräkna
basbeloppet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
förslag om flexibel pensionsålder från 60 till 70 år skall utarbetas,

1989/90:SfU9

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
översyn av utlänningars och invandrares pensioner skall ske snarast,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om växelvård,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillgodoräknande av vårdår,

8. att riksdagen beslutar ge ATP-poäng för yrkesverksamma år även
efter 65 år om man ej hunnit upp till 30 års ATP-poäng,

9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en ny form
av grundpension,

10. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en långsiktig utredning
om ATP-systemet.

1989/90:Sf290 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär utredning om okorrigerade basbeloppsindex i
enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:Sf292 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att undantagandepensionärerna tillerkänns
pensionstillskott från den 1 januari 1991,

2. att riksdagen till anslaget D 2. Folkpensioner för budgetåret
1990/91 anslår 65 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit för att
täcka de kostnader som uppstår när de s.k. undantagandepensionärerna
tillerkänns pensionstillskott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande basbeloppsförändringar.

1989/90:Sf295 av Karl-Gösta Svenson och Ingrid Hemmingsson (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att det kommunala bostadstillägget
inte skall reduceras för förmögenhetsinnehav.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk376.

1989/90:Sf300 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att reglerna för avtrappning av det kommunala bostadstillägget
skall vara likalydande för ålderspensionär med förvärvsinkomst från
tjänst, jordbruk eller rörelse.

1989/90:Sf308 av Martin Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att folkpensionärernas kommunala bostadstillägg
(KBT) fr.o.m. den 1 juli 1990 ej skall påverkas av inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse,

2. att riksdagen beslutar att avtrappningen av folkpensionärernas
kommunala bostadstillägg (KBT) på grund av förmögenhet avskaffas
fr.o.m. den 1 juli 1990.

1989/90:Sf309 av Rune Thorén m.fl. (c, fp, vpk, mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts dels om retroaktiv rätt till ansökan om vårdår, dels om att en
regel införs som automatiskt ger rätt till vårdår om kvalifikationer
föreligger.

1989/90: SfU9

1989/90:SO18 av Margo Ingvardsson och Alexander Chrisopoulos
(vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar att utländsk medborgare som
har uppehållstillstånd och stadigvarande bor i Sverige skall erhålla rätt
till ålders- och förtidspension på samma viilkor som svenska medborgare.

1989/90:SB19 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående pensionstillskott till förtidspensionärer utan ATP.

1989/90:SO22 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om lika bidragsregler för KBT för ogifta och
gifta pensionärer.

1989/90:SB25 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att pensionsberedningen får i
uppdrag att göra en utredning av ATP-systemet vad avser sambandet
mellan inbetalningar till och utdelning från systemet, pensionsnivåer
för olika inkomstlägen samt vilka skillnader som föreligger i pensionsnivåer
för män resp. kvinnor,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en total översyn görs av
ATP-systemet i syfte att bl.a. förbättra för de grupper som har många
intjänandeår, men låg ATP.

1989/90:SB26 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att pensionsutredningen får
tilläggsdirektiv att utreda möjligheterna för makar att rättvist fördela
sitt pensionssparande genom att i förväg avtala om fördelning av
ATP-poäng,

2. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheten till giftorätt i
ATP-poäng utreds.

1989/90:SB27 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexibel pensionsålder och om arbetspension.

1989/90:SB36 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av handikappersättning till blinda.

1989/90:SB40 av Marianne Jönsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag till de förändringar i AFL vad beträffar vårdbidrag som motionen
behandlar.

1989/90.SB44 av Barbro Sandberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att folkpensionärer och förtidspensionärer
som är undantagna från ATP fr.o.m. den 1 juli 1990 ges rätt till
pensionstillskott i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att undantagandepensionärernas rätt till
KBT fr.o.m. den 1 juli 1990 skall grundas på de inkomster pensionärerna
i verkligheten uppbär,

1989/90:SfU9

3. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, för
budgetåret 1990/91 under anslaget D 2. Folkpensioner anvisar 130
milj. kr. utöver regeringens förslag,

4. att riksdagen hos regeringen begär att pensionsberedningen får i
uppdrag att överväga om KBT skall utgå efter samma regler i alla
kommuner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vissa ersättningar bör undantas från beräkningsunderlag
vid fastställande av KBT,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av bestämmelserna för
erhållande av folkpension för utländska medborgare, som beviljats
uppehållstillstånd i Sverige,

7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
utreda och inkomma med förslag om retroaktiv rätt till ATP-poäng för
vård av egna barn.

1989/90:Sf348 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kommunala bostadstillägg inte skall
trappas av mot inkomst av rörelse eller inkomst av jordbruksfastighet
fr.o.m. den 1 januari 1991,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kommunalt bostadstillägg
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motiveringarna återfinns i motion 1989/90:Sk402.

1989/90:Sf349 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
slopa förmögenhetsprövningen vid avtrappning av kommunala bostadstillägg.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk403.

1989/90:Sf356 av Birger Andersson och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i
lagen om allmän försäkring att flexibiliteten ökar i ATP-systemet.

1989/90:Sf357 av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg (mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av handikappersättningen
enligt vad i motionen anförts.

1989/90:Sf363 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten
för fastställande av basbeloppet.

1989/90:Sf365 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre anpassning av pensionssystemet vid växelvård.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So314.

1989/90:Sf370 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket får i
uppdrag att utarbeta förslag till hur förälder som är berättigad till
ATP-poäng för vård av barn skall påföras detta utan egen anmälan.

1989/90:SfU9

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A815.

1989/90: SfU9

1989/90:Sf371 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär nytt förslag om rörlig pensionsålder.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So322.

1989/90:Sf372 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd grundpension
för alla till i dagsläget ca 90 000 kr. i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A817.

1989/90:Sf373 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sociala frågor.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo270.

Motion överlämnad från socialutskottet

1989/90:So260 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fler nivåer i handikappersättningen och handikappersättningens
storlek för pensionerade synskadade.

Utskottet

Folk- och tilläggspension
Inledning

Folkpension utges i form av ålderspension, förtidspension eller familjepension.
Som särskild folkpensionsförmån finns även handikappersättning,
vårdbidrag, pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg. Folkpensionerna finansieras över budgeten genom en
socialavgift, folkpensionsavgiften, och genom skatter.

Utöver folkpensionens generella grundskydd ger den allmänna
tilläggspensioneringen (ATP) ett pensionsskydd som är relaterat till
den försäkrades tidigare förvärvsinkomst. ATP finansieras helt genom
socialavgifter.

Ålderspension liksom hel förtidspension eller änkepension utgår för
år räknat med 96 % av fastställt basbelopp för ensam pensionär och
med sammanlagt 157 % för två pensionsberättigade makar, dvs. med
78,5 % av basbeloppet för vardera maken. För den som inte har ATP
eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott,
som utgår med 50 % av basbeloppet för en ålderspensionär
och med 100 % för en förtidspensionär. Pensionstillskottet avräknas
mot utgående ATP-pension. Däremot görs ingen avräkning mot annan
pension eller annat slag av inkomst.

Enligt nya bestämmelser för efterlevandepensionering, som har trätt
i kraft den 1 januari 1990 (prop. 1987/88:171, SfU 29, rskr. 401), har
den nuvarande änkepensionen ersatts med omställningspension och
särskild efterlevandepension som utgår enligt samma regler för män
och kvinnor. De nya reglerna är försedda med omfattande övergångsbestämmelser.

Bestämmelserna om folkpensionsförmånerna finns i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt lagen (1969:205)
om pensionstillskott.

Pensionerna liksom en del andra sociala förmåner är knutna till
basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Basbeloppet, som fastställs
av regeringen för varje år, utgör 26 400 kr. multiplicerat med
det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i november året före det som basbeloppet avser och prisläget i
november 1987 (prop. 1987/88:121, SfU 31, rskr. 363). Basbeloppet har
för år 1990 fastställts till 29 700 kr.

Fr.o.m. år 1991 skall basbeloppet emellertid fastställas med bortseende
från den särskilda prisutveckling som följer av vissa åtgärder som
vidtas för att finansiera sänkningen av den statliga inkomstskatten
under åren 1990 och 1991 (prop. 1989/90:52, SfU 8, rskr. 100). De
prisförändringar som inte skall beaktas vid bestämmande av basbeloppet
är de som följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av
indirekta skatter och av räntebidrag inom bostadsbidragssystemet.

En översyn av pensionssystemet pågår för närvarande i en parlamentariskt
tillsatt kommitté, pensionsberedningen (S 1984:03, dir.
1984:42). 1 direktiven för beredningen framhålls att folk- och tilläggspensioneringen
bör ligga fast i sina grundlinjer och att nuvarande
uppbyggnad av pensionssystemet med en grundläggande pensionsnivå
oberoende av tidigare förvärvsarbete kompletterad med en tilläggspension
enligt inkomstbortfallsprincipen bör kvarstå oförändrad. Inte heller
finns enligt direktiven skäl att ändra det nuvarande systemet för
finansiering av den allmänna pensioneringen. I övrigt står det pensionsberedningen
fritt att ta upp de frågor som den finner lämpligt.
Direktiven ger emellertid anvisningar om vissa frågor som beredningen
bör analysera. Det gäller reglerna för värdesäkring av pensionerna,
sambandet mellan avtalspension och allmän pension, reglerna för
intjänande av ATP, möjligheterna till rörlig pensionsålder och reformering
av efterlevandepensioneringen. Möjligheterna till lagtekniska
och administrativa förenklingar inom den allmänna pensioneringen
bör också undersökas. De förslag som beredningen lägger fram skall
enligt direktiven rymmas inom ramen för oförändrade resurser.

Pensionsberedningen har avgivit delbetänkandena (SOU 1986:47)
Deltidspension, (SOU 1987:55) Efterlevandepension, (SOU 1989:58)
Undantagandepensionärernas ekonomi och (SOU 1989:101) Förtidspension
och rörlig pensionsålder. Beredningen har dessutom utgivit
expertrapporten (SOU 1988:57) Pensionssystemets stabilitet.

Pensionsberedningen räknar med att avge sitt slutbetänkande under
sommaren 1990.

1989/90: SfU9

Allmänna förutsättningar för rätt till pension

Svenska medborgare som är bosatta i riket är berättigade till folkpension.
Svenska medborgare som är bosatta utom riket är berättigade till
folkpension i förhållande till det antal år de har intjänat ATP-poäng.
Den som inte år svensk medborgare men är bosatt i Sverige har rätt till
folkpension och tilläggsförmåner enligt särskilda regler. För att ha rätt
till folkpension i form av ålderspension skall en utlänning ha bott här
minst tio år efter det att han fyllt sexton år och vara bosatt här sedan
minst fem år. Särskilda regler gäller för nordiska medborgare.

Margo Ingvardsson och Alexander Chrisopoulos anför i motion
Sf318 att många av de personer som i Stockholm erhöll socialbidrag
under år 1989 var invandrare eller flyktingar som inte hade bott i
Sverige tillräckligt länge för att kunna erhålla svensk pension och som
hade ingen eller mycket låg pension från sina hemländer. Motionärerna
anser att det är rimligt att den som är arbetsoförmögen till följd av
ålderdom eller sjukdom har rätt till pension, om han/hon har uppehållstillstånd
och stadigvarande bor i Sverige. De begär därför att
riksdagen beslutar att utländsk medborgare, som har uppehållstillstånd
och stadigvarande bor i Sverige, skall erhålla ålders- och förtidspension
på samma villkor som svenska medborgare.

Barbro Sandberg m.fl. anser i motion Sf344 yrkande 6 att en
översyn behövs av bestämmelserna om folkpension till utländska medborgare
som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige och att detta bör
ges regeringen till känna. Ett liknande yrkande framställs även av
Inger Schörling m.fl. i motion Sf285 yrkande 5.

Utskottet behandlade under föregående riksmöte (se 1988/89:SfU13)
en motion om utländska medborgares rätt till folkpension. Utskottet
anförde därvid att rätten för utlänningar till folkpension i Sverige
infördes i juli 1979 (se prop. 1978/79:75, SfU 15, rskr. 164). Utlänningars
rätt till folkpension hade dittills reglerats endast genom konventioner.
Flertalet av ce invandrare som då fanns i Sverige omfattades av
konventioner men genom de nya reglerna tillförsäkrades även andra
invandrargrupper ett lagfäst minimiskydd efter en viss tids vistelse i
Sverige. Bestämmelserna utformades med ledning av den gynnsammaste
utomnordiska konventionen. Utskottet erinrade om att utlänningar
som har haft hemvist i Sverige sedan fem år i regel har rätt till svenskt
medborgarskap. I särskilda fall kan svenskt medborgarskap beviljas
efter kortare tid. Detta uteslöt emellertid inte att regeringen och
berörda myndigheter kunde behöva vara uppmärksamma på den fråga
som motionärerna tog upp. Utskottet ansåg dock inte att något riksdagens
initiativ i denna fråga var påkallat.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna
Sf318, Sf344 yrkande 6 och Sf285 yrkande 5.

I motion SE277 begär Lars Werner m.fl. ett skyndsamt förslag till
lagändringar för att trygga efter levandeskyddet för homosexuella
sambor såvitt avser förmåner enligt lagen om allmän försäkring och
enligt den statliga grupplivförsäkringen.

1989/90:SfU9

Riksdagen behandlade under 1986/87 års riksmöte (prop.
1986/87:124, LU 28, rskr. 350) vissa förslag om de homosexuellas
situation i samhället. Bl.a. föreslogs att vissa bestämmelser om sambor
skulle göras tillämpliga på homosexuella sambor. Lagutskottet behandlade
därvid även en motion om tillämpning av vissa bestämmelser om
efterlevandepension, bostadsbidrag, familjebidrag och grupplivförsäkring
vid homosexuell samlevnad, något som hade föreslagits av den
utredning som låg till grund för propositionen. Lagutskottet framhöll
att konsekvenserna av en sådan åtgärd inte var närmare utredda. Hur
stora kostnaderna skulle bli för ett genomförande berodde på en rad
omständigheter som var svåra och i vissa fall nästan omöjliga att
analysera. Sådana omständigheter var bl.a. antalet homosexuella sambor,
längden av samlevnaden och föreliggande ekonomiska beroendeförhållanden.
Lagutskottet anslöt sig till uppfattningen att frågan om
ett genomförande krävde ytterligare överväganden. Lagutskottet, som i
och för sig inte ville utesluta att förslaget i ett längre perspektiv kunde
komma att genomföras, kunde i det rådande statsfi nansie Ila läget inte
ställa sig bakom motionärernas önskemål utan avstyrkte bifall till den
föreliggande motionen.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade under föregående riksmöte
(1988/89:AU7) en motion med begäran att statens grupplivförsäkring
skulle omfatta även homosexuella sammanboende. Utskottet noterade
att försäkringen, som reglerades i avtal om statens tjänstegrupplivförsäk
ring (TGL-S), gav ekonomiskt skydd för en arbetstagares efterlevande
make/sambo och barn. Med sambo avses en ogift man eller en ogift
kvinna som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans
med en arbetstagare av motsatt kön. Utskottet angav vidare att frågor
om ändringar i avtalet tas upp vid förhandlingar mellan statens arbetsgivarverk
och de statsanställdas huvudorganisationer, om någon av
parterna begär det. Utskottet avstyrkte bifall till motionen, vilket även
blev riksdagens beslut.

Socialförsäkringsutskottet har tidigare behandlat frågan om homosexuellas
rätt till efterlevandeförmåner enligt den allmänna försäkringen
(se 1988/89:SfU 13). Utskottet anförde därvid att enligt bestämmelserna
om efterlevandeförmåner fr.o.m. den 1 januari 1990 ges ekonomiskt
stöd till vuxna efterlevande i två former, nämligen som omställningspension
och som särskild efterlevandepension. Omställningspension
utgår till en efterlevande make under ett år eller — om den
efterlevande tar vård om barn — under längre tid. Särskild efterlevandepension
kan utgå till en efterlevande make som av arbetsmarknadsmässiga
skäl eller på grund av nedsatt hälsa eller liknande omständighet
saknar möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete men inte har
rätt till förtidspension. Med efterlevande make likställs den som, utan
att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller
kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har, har
haft eller väntade barn med denne. Utskottet anförde vidare att i den
proposition som låg till grund för reformeringen av den allmänna
försäkringens efterlevandeförmåner m.m. angavs som utgångspunkter
för reformeringen bl.a. att tyngdpunkten borde ligga på att garantera

1989/90:SfU9

efterlevande minderåriga barn ett tryggat underhåll och en tillfredsställande
standard. Vidare angavs att förmånerna för vuxna efterlevande i
första hand borde grundas på äktenskapet men att, i den mån det var
praktiskt möjligt och socialt motiverat, efterlevandepensioneringen
borde uppvisa neutralitet mellan olika former av samlevnad mellan
man och kvinna. I propositionen påpekades att det samboendebegrepp
som gäller inom folkpensioneringen återfinns t.ex. inom skattelagstiftningen
och delvis inom föräldraförsäkringen medan på vissa håll i
lagstiftningen finns ett vidare samboendebegrepp. En utgångspunkt för
avgränsningen av den pensionsberättigade personkretsen borde vara att
det rört sig om en samlevnad med familjefunktioner och att parterna i
och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra. Vidare
borde enligt propositionen krävas att det vid tidpunkten för dödsfallet
typiskt sett förelegat en sådan ekonomisk gemenskap mellan parterna i
form av ömsesidigt beroende av varandras insatser i ett gemensamt
hushåll att den ena partens bortgång generellt kunde sägas ha medfört
menliga konsekvenser i ekonomiskt hänseende för den efterlevande.
Detta betydde bl.a. att det måste ha förelegat ett stadigvarande sammanboende
mellan parterna vid tidpunkten för dödsfallet. Med de angivna
utgångspunkterna föll enligt propositionen utanför efterlevandepensioneringens
tillämpningsområde hushållsgemenskap t.ex. mellan syskon,
mellan arbetskamrater, mellan samboende homosexuella samt mellan
föräldrar och vuxna barn. Utskottet hade inte någon erinran mot den i
propositionen gjorda avgränsningen av den pensionsberättigade personkretsen.
Utskottet ansåg inte heller i sitt betänkande 1988/89:SfU13 att
det fanns skäl att utvidga denna krets.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf277.

Folkpension och pensionstillskott

Såsom ovan nämnts utges folkpension i form av ålderspension för år
räknat med 96 % av basbeloppet för ensam pensionär och för två
pensionsberättigade makar med 78,5 % av basbeloppet för vardera
maken. För den som inte har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras
folkpensionen med pensionstillskott, som utges med 50 % av
basbeloppet för en ålderspensionär och med 100 % av basbeloppet för
en förtidspensionär.

Lars Werner m.fl. anför i motion Sf255 yrkande 1 att ett stort antal
pensionärer fortfarande har så låg ATP att de får pensionstillskott och
att majoriteten av dessa är kvinnor. För att utjämna ekonomiska
skillnader mellan pensionärerna bör pensionstillskottet höjas så att
folkpensionens grundbelopp och pensionstillskottet sammanlagt uppgår
till två basbelopp. Motionärerna anser att regeringen bör redovisa
en plan för en sådan höjning.

Utskottet är av statsfinansiella skäl inte berett tillstyrka en sådan
höjning av pensionstillskottet som motionärerna föreslår. Utskottet vill
dock erinra om att regeringen i en lagrådsremiss om reformerad
inkomst- och företagsbeskattning har föreslagit vissa ändringar i skattereglerna
för pensionärer. Bl.a. föreslås att det extra avdraget för folk -

1989/90:SfU9

pensionärer avskaffas. Dessa skall i stället medges ett särskilt kommunalt
grundavdrag som avtrappas i förhållande till vissa övriga inkomster.
I lagrådst emissen anges att vissa kostnadsökningar ger utrymme för
en höjning av pensionstillskottet år 1991 från 50 till 54 %. Vidare
anges att ett särskilt förslag skall läggas fram om hur pensionstillskott
och KBT skall justeras med hänsyn till skatteändringarna år 1991.

Utskottet anser att regeringens proposition i denna fråga bör avvaktas.
Aven pensionsberedningens arbete, som väntas vara avslutat till
sommaren 1990, bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf255 yrkande 1.

I motion Sf319 tar Kenth Skårvik och Charlotte Branting upp
förhållandet att det dubbla pensionstillskottet till en förtidspensionär medför
att denne får vidkännas sänkta pensionsförmåner vid ålderspensioneringen.
De anför att många som saknar ATP är personer som på
grund av ett funktionshinder inte kunnat gå ut i förvärvslivet och
därför direkt efter skolan erhållit förtidspension. En förtidspensionär
utan ATP tvingas leva på en mycket låg standard även med beaktande
av det kommunala bostadstillägget. När denne sedan blir ålderspensionär
och mister halva pensionstillskottet innebär det en sänkning av en
från början mycket låg ekonomisk standard. Motionärerna anser att
denna situation är oacceptabel och bör utredas närmare. De begär ett
tillkännagivande till regeringen härom.

I enlighet med beslut av riksdagen under föregående riksmöte
(1988/89:SfU13, rskr. 141) har pensionsberedningen fått i uppdrag att
förutsättningslöst pröva frågan om ett förstärkt pensionstillskott till
förtidspensionärer som får ålderspension. Pensionsberedningen har
redovisat detta uppdrag i sitt betänkande (SOU 1989:101) Förtidspension
och rörlig pensionsålder. Beredningen har anfört att syftet med
det extra pensionstillskottet är att tillförsäkra dem som blivit allvarligt
handikappade i unga år högre inkomst under de aktiva åren än under
tiden som ålderspensionärer. En ändring varigenom tidigare förtidspensionärer
gavs rätt till en högre garanterad ålderspensionsnivå än
andra skulle kunna angripas från rättvisesynpunkt. Att utge dubbelt
pensionstillskott till ålderspensionen för tidigare förtidspensionärer
skulle också vara en mindre ändamålsenlig lösning för att förbättra
stödet för dem som handikappats allvarligt i unga år; härför bör andra
åtgärder prioriteras. En ändring av diskuterad innebörd skulle dessutom
medföra väsentliga merkostnader för pensionssystemet, med som
mest 1 500 milj. kr. per år. Någon ändring av de nu gällande reglerna
föreslås därför inte. Beredningen understryker dock angelägenheten av
omfattande och utförlig information om regelsystemet till förtidspensionärer,
såväl vid beviljandet av pension som i god tid före uppnåendet
av den allmänna pensionsåldern.

Utskottet anser att remissbehandlingen av pensionsberedningens betänkande
bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Sf319.

Frågan om pensionstillskott till s.k. undantagandepensionärer behandlas
nedan i ett särskilt avsnitt.

1989/90:SfU9

Folkpensionsbeloppen är som ovan angivits lägre för gifta pensionärer
än för ogifta. En gift pensionär som stadigvarande lever åtskild från sin
make likställs, om inte särskilda skäl föranleder annat, med en ogift
pensionär och får därigenom det högre folkpensionsbeloppet.

I tre motioner tas situationen vid s.k. växelvård upp. Olof Johansson
m.fl. anför i motion SB65 yrkande 1 att de anhörigas arbetsinsatser är
av avgörande betydelse för äldreomsorgen. Motionärerna begär därför
ett tillkännagivande om att pensionssystemet bör anpassas så att möjlighet
till växelvård underlättas. Betydelsen av de anhörigas arbete tas
även upp i motion Sf253 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson.
De påpekar att försäkringskassan i vissa fall bedömt ett pär makar som
samboende när en sjuk make som vårdats på institution övergår till
växelvård och periodvis vårdas i hemmet. Motionärerna anser att
pensionssystemet måste utformas så att den vårdinsats som den hemmavarande
maken därvid gör inte bestraffas genom en lägre pension,
och de begär förslag härom. Inger Schörling m.fl. anser i motion Sf285
yrkande 6 att insatser i växelvård skall kunna göras utan sänkt pension
för den vårdande oclj med bibehållen KBT. Motionärerna begär att
detta ges regeringen till känna.

Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension (1987:3)
och om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension
(1988:3) rekommenderat att — om ena maken varaktigt (stadigvarande)
vistas på sjukhus, i servicehus för äldre människor eller liknande
— makarna jämställs med ogifta pensionärer även om de under
veckoslut och helger bor tillsammans i sitt hem. I de allmänna råden
om bl.a. KBT redovisas också Svenska kommunförbundets förslag till
normalgrunder för KBT (eirk. nr 81.168 samt 1983:31 och 1987:129).
Enligt dessa ges KBT inte ut till en pensionär som stadigvarande vårdas
på offentlig eller privat vårdinrättning. Praktiskt taget alla kommuner
har denna bestämmelse i sina grunder. Med stadigvarande vård på
vårdinrättning avses enligt Kommunförbundets förslag sådan vård där
patienten inte har eller med stor sannolikhet inte kommer att få
möjlighet att återvända till eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens
möjligheter att återvända till eget boende skall alltid bedömas
individuellt, varvid hänsyn tas till ålder, sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling,
permissioner i bostaden, sociala förhållanden m.m. Om
patienten vistas i sin bostad under regelbundna permissioner kan
stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Den nämnda definitionen
av begreppet stadigvarande vård har emellertid inte tagits in i alla
kommuners grunder för KBT. Syftet med bestämmelserna om stadigvarande
vård i kommunernas grunder är att framför allt ensamstående
pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin bostad under sjukhusvistelse.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande under hösten
1988 i sitt yttrande 1988/89:SfUly till socialutskottet om äldreomsorgen
inför 90-talet. Utskottet konstaterade därvid att det inte torde vara
möjligt att ge mer långtgående generella regler för och rekommendationer
om när makar skall anses samboende resp. ensamstående i
pensionshänseende än vad som för närvarande är fallet, utan bedöm -

1989/90:SfU9

ningen måste i sista hand göras utifrån de individuella omständigheterna.
Utskottet föreslog socialutskottet att avstyrka bifall till då föreliggande
motionsyrkande. — Socialutskottet delade socialförsäkringsutskottets
bedömning (se 1988/89:SoU6), och riksdagen följde utskotten.

Riksdagen har även därefter på förslag av utskottet i betänkande
1988/89:SfU13 avslagit liknande motionsyrkanden.

Utskottet finner inte anledning för riksdagen att frångå sin tidigare
bedömning av frågan och avstyrker därför bifall till motionerna Sf365
yrkande 1, Sf253 och Sf285 yrkande 6.

Som ovan nämnts har riksdagen beslutat att basbeloppet fr.o.m. år
1991 skall fastställas med bortseende från den särskilda prisutveckling
som följer av vissa åtgärder som vidtas för att finansiera sänkningen av
den statliga inkomstskatten under åren 1990 och 1991. I fyra motioner
begärs att basbeloppet inte skall korrigeras på detta sätt, nämligen i
motionerna Sf290 av Gullan Lindblad m.fl., Sf292 yrkande 3 av Karin
Israelsson m.fl., Sf255 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. och Sf285
yrkande 3 av Inger Schörling m.fl.

Utskottet anförde i betänkande 1989/90:SfU8 vid behandlingen av
regeringens förslag till den ändrade basbeloppsberäkningen att förslaget
fick ses mot bakgrund av de förslag som lades fram i proposition
1989/90:50, genom vilka sänkta inkomstskatter i betydande utsträckning
finansieras genom ökade indirekta skatter. Vid frånvaro av särskilda
åtgärder skulle enligt den propositionen en betydande del av de
skattskyldiga få automatisk kompensation för denna finansiering. Höjda
indirekta skatter höjer nämligen konsumentprisindex och därmed
basbeloppet, vilket i sin tur höjer basbeloppsanknutna förmåner såsom
pensioner. En sådan automatisk kompensation skulle urholka skattereformens
finansiering och skulle innebära en betydande omfördelning
mellan kollektivet pensionärer och övriga. Utskottet delade uppfattningen
att — om inte särskilda åtgärder vidtogs — en betydande del av
de skattskyldiga skulle få automatisk kompensation för de ökade
indirekta skatter som skulle finansiera de sänkta inkomstskatterna.
Utskottet tillstyrkte därför förslaget om en ändring av basbeloppsberäkningen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna
Sf290, Sf292 yrkande 3, Sf255 yrkande 3 och Sf285 yrkande 3.

1 motion Sf275 anför Lennart Brunander att det av praktiska skäl
vore lämpligt att basbeloppet fastställs med beaktande av prisläget i
oktober året före det år som basbeloppet avser, i stället för som nu
prisläget i november. Han anser att regeringen bör lägga fram förslag
till lagändring i enlighet härmed. Även Hans Nyhage tar i motion
Sf363 upp denna fråga och begär ett tillkännagivande härom.

I lagrådsremissen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
föreslås att det skattemässiga grundavdraget knyts till basbeloppet.
Vidare anges följande. Genom att november månads prisläge är avgörande
kan basbeloppet för följande år fastställas först i mitten av
december året innan det skall tillämpas. Redan nu innebär detta
problem för skatteförvaltningen genom att preliminärskattetabellerna

1989/90:SfU9

för folkpensionärer inte kan göras klara förrän basbeloppets storlek är
känd. Genom basbeloppsanknytningen av grundavdraget blir det inte
heller möjligt för skatteförvaltningen att ta fram övriga skattskyldigas
preliminärskattetabeller i tid. 1 lagrådsremissen föreslås därför att basbeloppet
i fortsättningen bygger på prisjämförelser för oktober månad.

Utskottet anser att regeringens förslag i denna fråga bör avvaktas.
Någon åtgärd med anledning av motionerna Sf275 och Sf363 bör
därför inte vidtas.

Pensionsåldern m.m.

Den allmänna pensionsåldern är 65 år, och ålderspension utbetalas
fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 65 år. Det är också möjligt att
göra förtida resp. uppskjutet uttag av ålderspension. Förtida uttag kan
ske tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 60 år. Pensionsbeloppet
minskas då med 0,5 % för varje månad pensionen tas ut före
den månad den försäkrade fyller 65 år. Minskningen av pensionsbeloppet
blir sedan livsvarig. På motsvarande sätt innebär uppskjutet uttag
av ålderspension att pensionsbeloppet höjs med 0,6 % för varje månad
som uttaget skjuts upp efter den månad den försäkrade fyller 65 år.
Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången av den månad under vilken
den försäkrade fyllt 70 år. Förtida resp. uppskjutet uttag av pension
måste i förekommande fall avse såväl folkpension som tilläggspension.
— En arbetslös försäkrad som har fyllt 60 år, och som till följd av
arbetslöshet har uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa
under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit kontant
arbetsmarknadsstöd under 450 dagar, har också rätt till förtidspension.

Tre motioner berör frågan om pensionsåldern. I motion Sf285
yrkande 4 av Inger Schörling m.fl. begärs att regeringen skall lägga
fram förslag om en rörlig pensionsålder mellan 60 och 70 år. Motsvarande
yrkande framställs även av Marianne Samuelsson m.fl. i motion
Sf371. I motion Sf327 yrkande 2 begär Bengt-Ola Ryttar m.fl. ett
tillkännagivande om möjligheter till en mera flexibel pensionsålder
och om möjligheter till arbetspension för den som har ett långt
arbetsliv bakom sig.

Pensionsberedningen har i sitt betänkande (SOU 1989:101) Förtidspension
och rörlig pensionsålder anfört bl.a. följande. Den generella
pensionsåldern bör vara oförändrad, 65 år. Målet bör dock vara att få
till stånd en höjning av den genomsnittliga faktiska pensionsåldern,
som i dag är 62 år. Detta bör i första hand ske genom en minskning av
förtidspensioneringen. Pensionsberedningens allmänna bedömning är
att de syften som ligger bakom det nuvarande systemet för rörlig
pensionsålder i stora delar har blivit uppfyllda. Önskemålen om flexibilitet,
om anpassning till olika individers arbetsförmåga och hälsotillstånd
och om en mjuk övergång från arbete till ålderspension synes
vara väl tillgodosedda med den nuvarande regelutformningen. Det
nuvarande systemet för rörlig pensionsålder bör kvarstå oförändrat i
sina huvuddrag. Systemet har dock endast kommit till användning i
liten utsträckning när det gäller rörligheten uppåt. De faktorer som

1989/90:SfU9

ligger bakom svårigheterna för äldre att stanna kvar i förvärvslivet
avser främst sådana områden där arbetsmarknadens parter har ett
avgörande inflytande. Särskilt gäller detta reglerna om skyldighet att
avgå från anställningen vid uppnådd pensionsålder som finns i kollektivavtal
men även tjänstepensionssystemens utformning och de marginaleffekter
som kan uppkomma för pensionstagaren vid fortsatt förvärvsarbete.
Även vissa attityder gentemot äldre som stannat kvar på
arbetsmarknaden har varit av betydelse. Pensionsberedningen föreslår
en något större förhöjning av pensionsbeloppet vid uppskjutet uttag av
folk- och tilläggspension än vad som gäller i dag. Påslagsfaktorn
föreslås höjd från 0,6 till 0,7 % per månad. Vidare föreslås att den
enskilde skall ha rätt att fortsätta förvärvsarbeta med bibehållet anställningsskydd
fram till 67 års ålder. Vad gäller möjligheten till förtida
uttag av ålderspension föreslås endast den ändringen att förtida uttag
av halv ålderspension skall kunna göras av den som har halv förtidspension.
Pensionsberedningen har även haft i uppdrag att pröva frågan
om möjligheter bör öppnas för äldre förvärvsarbetande att på eget
initiativ lämna arbetsmarknaden före den ordinarie pensionsåldern
och därvid erhålla ekonomisk ersättning från samhället för den förlorade
arbetsinkomsten. Beredningen anser att en sådan ordning inte är
motiverad av sysselsättningspolitiska skäl men väl av sociala skäl.
Beredningen har utarbetat en skiss till en s.k. arbetspension att utges
från folk- och tilläggspensioneringen till personer som uppnått viss
högre ålder, som intjänat pensionspoäng inom ATP för viss längre tid,
som har aktuell anknytning till arbetsmarknaden och som frivilligt vill
lämna arbetslivet. Med ett krav på 30 år med ATP-poäng och pensionsrätt
från fyllda 60 år samt nivåer motsvarande förtidspensionens skulle
kostnaderna på sikt utgöra 6 000 milj. kr. per år. Även en mer
begränsad lösning — med strängare krav i fråga om t.ex. den nedre
åldersgränsen, antalev intjänade ATP-år eller nivån på pensionen —
skulle medföra betydande kostnadsökningar. Även samhällsekonomiska
förluster i form av minskat utbud av arbetskraft m.m. tillkommer.
Beredningen anser inte att det finns förutsättningar att lägga fram
förslag till en arbetspension.

Regeringen har i proposition 1989/90:62 föreslagit att möjligheterna
att fa förtidspension på enbart arbetsmarknadsmässiga skäl skall avskaffas.

Utskottet anser att remissbehandlingen av pensionsberedningens betänkande
i denna del bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till
motionerna Sf285 yrkande 4, S071 och Sf327 yrkande 2.

ATP-systemet

Pensionsgrundande inkomst (PGI) festställs för varje år från det år den
försäkrade blir 16 år och t.o.m. det år han fyller 64 år eller fram till
det år han dessförinnan uppbär hel ålderspension. För varje år för
vilket PGI fastställts för en försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas
honom. Med sådant poängår jämställs sedan den 1 januari 1982 år
under vilket en förälder under större delen av året vårdat barn som

1989/90:SfU9

2 Riksdagen 1989190. 11 sami. Nr 9

inte har fyllt tre år. För full pension från ATP krävs att pensionären
tillgodoräknats minst 30 poängår. Pensionen beräknas efter genomsnittspoängen
under de 15 bästa åren. Inkomst av anställning och av
annat förvärvsarbete är pensionsgrundande i den mån summan av
inkomsterna överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet och
med bortseende från inkomst över 7,5 basbelopp. ATP-avgiften, som
för år 1990 utgör 13,00 % av avgiftsunderlaget, beräknas däremot
sedan år 1982 utan motsvarande begränsningar.

Olof Johansson m.fl. anför i motion Sf241 att marginaleffekterna för
en pensionär är mycket kraftiga, särskilt på grund av avtrappningen av
det extra avdraget inom skattesystemet och inkomstprövningen av
KBT. Nuvarande förmåner till en ensamstående pensionär som har
folkpension, pensionstillskott och oreducerat lägsta KBT uppgår till ca
59 000 kr. enligt 1990 års regler. Motionärerna föreslår att alla pensionärer
tillförsäkras en grundtrygghet inom ATP-systemet motsvarande
90 882 kr. i 1990 års penningvärde (68 % av 4,5 basbelopp). Med
tillämpning av nuvarande skatteregler för arbetsinkomster skulle detta
motsvara en nettoinkomst efter skatt på ca 63 500 kr. per år. En
pension relaterad till inkomster över 4,5 basbelopp skall utgå ovanpå
grundpensionen på samma sätt som nuvarande ATP. Pensionstillskott
och KBT samt det extra avdraget skulle kunna avvecklas. Motionärerna
anser att regeringen bör lägga fram förslag om en förstärkt grundpension
i enlighet med dessa riktlinjer. Förslag om ett liknande
pensionssystem begär även Gunilla André och Karin Starrin i motion
SD72 yrkande 2. I motion Sf285 yrkande 9 begär Inger Schörling m.fl.
en utredning om en grundpension som pensionärer har möjlighet att
leva på utan olika förmer av bidrag, pensionstillskott och andra
transfereringar.

I motion Sf259 yrkande 7 anför Carl Bildt m.fl. att pensionssystemet
— med undantag för fblkpensionssystemet — bör bygga på premiereservtekniken
och i allt större utsträckning tillhandahållas av fristående
försäkringsbolag och andra finansinstitut. Åtgärder bör därför vidtas
som bl.a. uppmuntrar enskilt pensionssparande och som säkerställer
familjernas möjligheter att fördela pensionssparandet rättvist. ATPtaket
bör ligga fast men tilläggspensionsavgift bör endast erläggas för
den del av inkomsten som är ATP-grundande. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att pensionsberedningen bör utreda och lägga
fram förslag i enlighet härmed.

Bo Nilsson m.fl. anser i motion Sf325 yrkande 1 att det är dags att
göra en översyn av ATP-systemet. Motionärerna föreslår att pensionsberedningen
får i uppdrag att göra en utredning av ATP-systemet vad
avser sambandet mellan inbetalningar till och utdelning från systemet,
pensionsnivåer för olika inkomstlägen samt vilka skillnader som föreligger
i pensionsnivåer för män resp. kvinnor.

I motion Sf285 yrkande 10 begär Inger Schörling m.fl. en långsiktig
utredning om ATP-systemet.

I motion Sf211 begär Charlotte Cederschiöld ett tillkännagivande
om att de nuvarande 15- och 30-årsreglerna inom ATP-systemet, som
är av stor betydelse för kvinnors möjligheter att tjäna in en pensions -

1989/90:SfU9

rätt, bör bibehållas. Charlotte Cederschiöld anför vidare i motion
SG26 att kvinnorna har ett generellt sett sämre pensionsläge än männen
trots att de har en längre total arbetstid och betalar mer skatt än
männen. Kvinnorna bör därför ha rätt till del i familjens samlade
ATP-poäng. Hon begär i yrkande 1 att pensionsutredningen Sr utreda
möjligheterna för makar att avtala om fördelning av ATP-poäng och i
yrkande 2 att regeringen bör låta göra en utredning om möjligheten
till giftorätt i ATP-poäng.

För att öka kvinnornas möjligheter att tjäna in en pensionsrätt begär
Inger Schörling m.fl. i motion Sf285 yrkande 8 att riksdagen beslutar
att en försäkrad som inte har 30 år med pensionspoäng skall kunna S
tillgodoräkna sig ATP-poäng för arbetsinkomster även efter 65 års
ålder.

I motion Sf373 anför Lars Werner m.fl., såvitt nu är i fråga, att
många inom lantbruket, och då särskilt kvinnorna, har låga pensioner.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om lantbrukarnas pensionsförhållanden.

Bo Nilsson m.fl. anför i motion S025 yrkande 2 att många lågavlönade
män är missgynnade av pensionssystemet eftersom deras pension
beräknas på en låg medelpoäng, trots att de bidragit till ATP-systemet
under en lång tid. Regeringen bör därför göra en total översyn av
ATP-systemet i syfte att bi a. förbättra systemet för denna grupp.

Tilläggspension utgår i allmänhet med 60 % av basbeloppet multiplicerat
med den genomsnittliga pensionspoängen och i förhållande till
antalet år med intjänad pensionsrätt. Birger Andersson och Marianne
Jönsson anför i motion Sf356 att flexibiliteten i ATP-systemet skulle
öka betydligt om pensionen kunde utbetalas med varierande procentsatser
under pensionstiden. En försäkrad skulle t.ex. kunna ta ut en
större pension åren närmast efter pensioneringen och en lägre för
tiden därefter. Motionärerna begär förslag till lagändring i detta syfte.

Som ovan angivits har pensionsberedningen till uppgift att göra en
allmän översyn av reglerna inom det allmänna pensionssystemet. Folkoch
tilläggspensioneringen bör dock enligt direktiven ligga fast i sina
grundlinjer. Pensionsberedningen räknar med att avge sitt slutbetänkande
under sommaren 1990.

De frågor som tas upp i förevarande motioner har samband med
pensionsberedningens arbete. Utskottet anser att resultatet av detta
arbete bör avvaktas.

Den pågående skattereformen kan även bli av betydelse för vissa av
frågorna. Regeringen har i en lagrådsremiss om reformerad inkomstoch
företagsbeskattning föreslagit bl.a. ändringar i skattereglerna för
pensionärer och beskattningen av pensionssparande m.m. I lagrådsremissen
föreslås att det extra avdraget för folkpensionärer avskaffas.
Folkpensionärerna skall i stället medges ett särskilt kommunalt grundavdrag
som avtrappas i förhållande till vissa övriga inkomster. På sikt
skall avtrappningen endast reduceras mot pensionsinkomster, dock
inte mot inkomster från individuella pensionsförsäkringar.

I fråga om 15- och 30-årsreglerna vill utskottet dock erinra om att
utskottet i sitt betänkande SfU 1987/88:29 uttalat att reglerna är av stor

1989/90:SfU9

betydelse för särskilt kvinnornas möjligheter att skapa sig en trygghet i
form av egen ATP-pension och att reglerna kunde komma att få ökad
betydelse genom förändringarna i det allmänna efterlevandeskyddet.
Utskottet utgick från att pensionsberedningen i sina fortsatta överväganden
skulle beakta vad utskottet sålunda anfört.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf241,
S072 yrkande 2, Sf285 yrkandena 8—10, Sf259 yrkande 7, Sf325,
Sf211, SB26, S073 i denna del och SOS6.

Såsom ovan nämnts jämställs med poängår vid ATP-beräkning sådant
år under vilket en förälder under större delen vårdar barn under tre år
(vårdår). För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna
sig vårdår. Möjligheten att tillgodoräkna sig vårdår infördes ff.o.m. år
1982. En förälder som vill ha ett vårdår tillgodoräknat skall skriftligen
ansöka härom hos försäkringskassan senast ett år efter utgången av det
år som skall tillgodoräknas.

I en rad motioner tas upp frågan om ett förenklat förfarande för
tillgodoräknande av vårdår. Rune Thorén m.fl. anför i motion Sf309,
såvitt nu är i fråga, att tillgodoräknande av vårdår bör kunna ske
automatiskt och således utan egen anmälan. Liknande synpunkter och
yrkanden framförs av Charlotte Cederschiöld i motion Sf212, Inger
Schörling m.fl. i motion Sf285 yrkande 7 (delvis) och Kersti Johansson
m.fl. i motion SO70 yrkande 2. I den sistnämnda motionen begärs att
riksförsäkringsverket får i uppdrag att utarbeta förslag i frågan.

I motion SD09 av Rune Thorén m.fl. tas även upp frågan om
retroaktiv rätt till ATP för vård av barn. Enligt motionärerna är det ett
rättvisekrav att de föräldrar som efter ATP-systemets införande den 1
januari 1960 vårdat egna barn under tre år ges sådan retroaktiv rätt.
Detta skall således gälla såväl de som vårdat barn före år 1982 som de
som efter år 1982 vårdat barn men glömt att ansöka om vårdår.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen härom. Även
Barbro Sandberg m.fl. i motion Sf344 yrkande 7 och Inger Schörling
m.fl. i motion Sf285 yrkande 7 (delvis) anser att möjligheterna till
retroaktiv rätt till ATP för vård av barn bör utredas.

Utskottet har vid behandling av frågan om tillgodoräknande av
vårdår i sitt betänkande SfU 1986/87:10 uttalat att minskningen av
antalet försäkrade som utnyttjade rätten till vårdår från 15 250 år 1982
till 3 620 år 1984 var anmärkningsvärd. Utskottet förutsatte därför att
riksförsäkringsverket såsom tillsynsmyndighet övervägde möjliga orsaker
till varför minskningen skett och — om så bedömdes nödvändigt
— tog initiativ till att ytterligare information om rätten till vårdår
spreds till försäkrade som kunde beröras av förmånen. Utskottet har
även vid 1987/88 och 1988/89 års riksmöten påtalat behovet av förbättrad
information om reglerna om vårdår. Utskottet har däremot uttalat
(se senast 1988/89:SfU13) att tillgodoräknande av vårdår är en frivillig
förmån och att den därför inte bör påföras automatiskt.

Riksförsäkringsverket har den 20 juni 1989 (RFV anser 1989:8)
föreslagit regeringen vissa ändringar i reglerna om vårdår. Verket har
anfört bl.a. följande.

1989/90:SfU9

Första gången möjlighet att ansöka om vårdår förelåg var år 1982, då
17 159 försäkrade tillgodoräknades sådant år. Antalet har sedan sjunkit
fram till år 1987 då antalet personer som tillgodoräknades vårdår var
5 645. En viss uppgång har noterats år 1988 (7 208), sannolikt beroende
på de informationsinsatser som gjorts av riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna.

Det sjunkande antalet försäkrade som anmäler vårdår har uppmärksammats
i olika sammanhang och frågan har bl.a. aktualiserats i
riksdagen. Riksförsäkringsverket beslutade därför att genomföra en
enkät till 1 000 småbarnsföräldrar som kunnat vara berättigade att
tillgodoräkna sig vårdår.

Av de svarande i enkäten var det ca 58 % som inte hade hört talas
om vårdår och av dem som hade sådan kännedom var det ca 46 %
som inte kände till reglerna.

Enligt riksförsäkringsverket finns det anledning att förbättra den
nuvarande informationen om möjligheten att tillgodoräkna sig vårdår.
Detta skulle kunna ske genom att föräldrar som under ett år haft barn
under tre år registrerade i bidragsregistret och som för detta år inte
tillgodoräknats någon ATP-poäng får en ansökningsblankett hemsänd
tillsammans med information om gällande regler. De nuvarande reglerna
innebär bl.a. att rätt till vårdår inte föreligger om den hemmavarande
föräldern studerat. I vissa samboendefall kan det också finnas
bristande överensstämmelse mellan förälder som har rätt till vårdår
och förälder som finns registrerad i bidragsregistret. Mot denna bakgrund
är det inte lämpligt att automatiskt tillgodoräkna någon ett
vårdår.

Enligt gällande regler skall ansökan om vårdår göras senast ett år
efter utgången av det år som skall tillgodoräknas. Eftersom uppgift om
ATP-poäng för det år som eventuellt skall tillgodoräknas som vårdår är
känd först i december året efter, saknas praktiska förutsättningar att
hinna avisera aktuella föräldrar i sådan tid att de har möjlighet att
komma in med ansökan före årsskiftet. Med hänsyn till de omfattande
ändringar i övrigt som görs i ADB-systemet vid årsskiftet (bl.a. på
grund av ändrat basbelopp) är det också önskvärt att denna avisering
kan göras efter årsskiftet. För att den föreslagna aviseringen skall
kunna genomföras och föräldrarna få rimlig tid att lämna in sin
ansökan, bör ansökningstiden förlängas till två år efter utgången av det
år som skall tillgodoräknas.

Riksförsäkringsverket har således funnit att det inte är lämpligt att
automatiskt tillgodoräkna någon ett vårdår. Verket har emellertid
föreslagit vissa förändringar i ansökningsförforandet. Utskottet anser
därför att beredningen av förslaget i denna del bör avvaktas. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motion SD09 i denna del,
Sf212, Sf285 yrkande 7 i denna del och Sf370 yrkande 2.

Frågan om retroaktiv rätt till ATP för vård av barn före år 1982 har
tidigare behandlats av utskottet och senast i det av riksdagen godkända
betänkandet 1988/89:SfU13. Utskottet har därvid erinrat om att dåvarande
departementschefen i samband med införandet av rätt till ATP
för vård av barn uttalat att reformen var klart avgränsad och att
utskottet i det sammanhanget inte ansåg att någon retroaktiv rätt till
ATP för vård av barn borde införas. I stället borde olika åtgärder av
social- och arbetsmarknadspolitisk! slag genomföras för att stärka ATPskyddet
för småbarnsföräldrar. Utskottet har också erinrat om att de
nuvarande reglerna för ATP-beräkning ger ett visst skydd för föräldrar

1989/90:SfU9

som avstår från förvärvsarbete för att vårda egna barn. Utskottet har
vidare framhållit att det ingår i pensionsberedningens uppdrag att se
över reglerna för intjänande av ATP-rätt.

Enligt utskottets mening saknas anledning till annat ställningstagande
vad gäller rätt till ATP för vård av barn före år 1982. Utskottet är
inte heller berett tillstyrka en retroaktiv rätt till ATP för vård av barn
år 1982 eller senare. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna Sf309 i denna del, SD44 yrkande 7 och Sf285 yrkande 7 i
denna del.

Pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad t.o.m. det år den
försäkrade fyller 64 år eller fram till år då han för hela året får hel
ålderspension. Pensionsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst
av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån
summan överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng
för året är den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid
årets ingång gällande basbeloppet. Fr.o.m. den 1 januari 1980 (prop.
1978/79:75, SfU 15, rskr. 164) kan pensionsgrundande inkomst på
samma sätt beräknas även för år då den försäkrade har förtidspension.
Till den för sådant år beräknade pensionspoängen görs för den som haft
halv förtidspension tillägg med hälften av den s.k. antagandepoängen
och för den som haft två tredjedelar av hel förtidspension tillägg med
två tredjedelar av antagandepoängen. Den försäkrade skall dock för det
aktuella året få lägst en pensionspoäng som motsvarar antagandepoängen.
Antagandepoängen utgörs i regel av genomsnittet av pensionspoängen
för de fyra närmaste åren före förtidspensioneringen.

I motion Sf256 anför Karin Israelsson att den som har halv förtidspension
måste öka sin inkomst med mer än 25 % för att kunna få en
pensionspoäng som är högre än antagandepoängen. Detta beror på att
antagandepoängen redan är beräknad efter en inkomst som har minskats
med 1 basbelopp, och halva antagandepoängen belastas således
med ett halvt basbeloppsavdrag. Från inkomsten som härrör från den
resterande arbetsförmågan görs ånyo ett basbeloppsavdrag. Motionären
föreslår att antagandepoängen ökas med 1,0 innan den halveras eller
att endast ett halvt basbeloppsavdrag görs på den senare inkomsten.
Hon begär att vad sålunda anförts ges regeringen till känna.

Möjligheten för en förtidspensionär att tjäna in pensionsrätt infördes
på förslag av pensionskommittén i delbetänkandet (SOU 1977:46)
Pensionsfrågor m.m. Kommittén, som hade övervägt olika lösningar,
avvisade tanken på att den utgående förtidspensionen skulle bli pensionsgrundande
jämte sidoinkomsten. Kommittén avvisade även en
lösning som skulle innebära att man vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst verkställer ett i förhållande till invaliditeten reducerat
basbeloppsavdrag från sidoinkomsten. Som skäl härför angav kommittén
att man inte ville medverka till att det öppnades en gynnsammare
väg in i ATP-systemet för förtidspensionärer än för dem som t.ex. av
olika anledningar arbetar deltid eller korttid.

1989/90:SfU9

Utskottet är av de skäl som sålunda anförts av pensionskommittén
inte berett tillstyrka en ändring av förevarande regler. Motion Sf256
bör därför avslås.

Förtidspension

Förtidspension utgår enligt gällande bestämmelser till en försäkrad
som har fyllt 16 år för tid före den månad, då han fyller 65 år eller
ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga
på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen
kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte
anses varaktig men antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade
rätt till sjukbidrag. Detta bidrag är begränsat till viss tid men i övrigt
gäller vad som är föreskrivet om förtidspension även sjukbidrag.

Rätt till förtidspension tillkommer också en arbetslös försäkrad som
fyllt 60 år och som till följd av arbetslöshet har uppburit ersättning
från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning
kan utgå eller uppburit kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar.
— 1 proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och
arbetslivsfondens verksamhet, m.m. föreslås emellertid att dessa möjligheter
till förtidspension avskaffas.

Förtidspension utges i form av hel, halv eller två tredjedels pension.

Reglerna om förtidspension/sjukbidrag gäller även handikappade
studerande under förutsättning att arbetsförmågan är nedsatt med
minst 50 %. Enligt praxis bedöms studerande ungdomars rätt till
förtidspension/sjukbidrag utifrån deras förmåga att skaffa sig inkomst
av förvärvsarbete vid ett tänkt avbrott i studierna.

Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf250 yrkande 7 ett tillkännagivande
om att förtidspensionering av handikappade studerande bör
undvikas.

I motion Sf262 yrkande 3 anför Karin Israelsson m.fl. att det inte är
rimligt att ungdomar skall förtidspensioneras. De försök som pågår på
vissa platser i landet att aktivera handikappade måste utökas. Motionärerna
begär ett tillkännagivande härom.

Rehabiliteringsberedningen har i betänkandet (SOU 1988:41) Tidig
och samordnad rehabilitering behandlat bl.a. frågor om förtidspensionering
och om samordning av rehabiliteringsinsatser. I betänkandet
föreslås att åldersgränsen för rätt till förtidspension/sjukbidrag skall
höjas till 25 år, om inte synnerliga skäl föreligger. Med den höjda
åldersgränsen vill beredningen understryka vikten av att alla handikappade
skall ha rätt till en individanpassad habilitering resp. rehabilitering
inkl. arbetsprövning innan en eventuell pensionsprövning kan bli
aktuell. Beredningen föreslår att handikappade ungdomar mellan 16
och 25 år skall ha rätt till s.k. rehabiliteringsersättning under förutsättning
att den handikappade deltar i rehabiliteringsåtgärd och/eller att
arbetsförmågan på grund av handikappet är nedsatt med minst en
fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. I fråga om gruppen
synskadade, döva och hörselskadade ungdomar utan andra handikapp

1989/90:SfU9

föreslår beredningen att de under utbildning undantas från rätt till
sjukbidrag enligt nuvarande regelsystem eller till föreslagen rehabiliteringsersättning.
Studiestöd tillsammans med handikappersättning föreslås
vara det stöd som normalt skall utges under studietiden. —
Beredningen har också lämnat förslag om ett samordnat rehabiliteringsmål
och om ett ökat administrativt och samordnande ansvar för
försäkringskassorna för att rehabiliteringsarbetet genomförs i varje
enskilt fall.

Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen har härefter i propositionen
1989/90:62 lagt fram vissa förslag som ett första steg i ett
förbättrat rehabiliteringsarbete.

Utskottet vill även erinra om att arbetsmarknadsstyrelsen sedan
budgetåret 1986/87 har haft regeringens uppdrag att bedriva försöksverksamhet
med syfte att förbättra unga handikappades möjligheter att
arbeta i stället för att uppbära förtidspension eller sjukbidrag. Försöksverksamheten
har varit inriktad på en uppsökande verksamhet med att
erbjuda ungdomar, som redan fått förtidspension/sjukbidrag, en kontakt
med arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut för att pröva möjligheterna
till avlönat arbete. Under senare år har inriktningen även varit
förebyggande verksamhet genom en utökad samverkan med skolan.
Överenskommelser skall träffes mellan länsarbetsnämnden i resp. län
och försäkringskassorna om hur man i reguljär verksamhet bevakar
och hos arbetsförmedlingen aktualiserar ungdomar som har pension. I
årets budgetproposition har chefen för arbetsmarknadsdepartementet
bl.a. uttalat att insatserna för unga handikappade bör permanentas.
Erfarenheterna från försöken visar att många ungdomar som tidigare
inte haft arbete eller deltagit i dagcenterverksamhet har kunnat fe ett
avlönat arbete. De*, är ytterst angeläget att insatserna för unga människor
med grava funktionsnedsättningar kan fortsätta med minst lika
hög ambitionsnivå som hittills.

Utskottet anser att motionärernas synpunkter i mycket är tillgodosedda
genom den försöksverksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen bedrivit
och som nu skall permanentas. Utskottet anser emellertid att
beredningen av övriga delar av rehabiliteringsberedningens betänkande
bör avvaktas. Motionerna Sf250 yrkande 7 och Sf262 yrkande 3 bör
därför inte föranleda någon åtgärd.

Handikappersättning

Handikappersättning utges till en försäkrad som har fyllt 16 år och
som före 65 års ålder fett sin funktionsförmåga varaktigt nedsatt i
sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande
hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att kunna
förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på
grund av sitt handikapp. Handikappersättning utges för år räknat med
65, 50 eller 34 % av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning och
merutgifternas storlek. Behovet av handikappersättning skall omprövas
i samband med förtids- eller ålderspensionering.

1989/90:SfU9

Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller
gravt hörselskadad om handikappet inträffat före 65 års ålder. Till den
som är blind utges ersättning regelmässigt med 65 % före pensionering
och för tid efter pensionering med 34 %, om inte stödbehovet då
motiverar högre ersättning. Till den som är döv eller gravt hörselskadad
utges ersättning med 34 % av basbeloppet, om inte stödbehovet
motiverar högre ersättning.

1989 års handikapputredning (S 1988:03, dir. 1988:53) har till uppgift
att utreda vissa frågor om kommunernas och landstingens insatser
för människor med omfattande funktionshinder. Kommitténs huvuduppgift
bör enligt direktiven vara att kartlägga och analysera de
insatser för funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt habiliteringen
och rehabiliteringen. Utgångspunkten för utredningsarbetet
bör vara situationen för barn, ungdomar och vuxna med omfattande
funktionshinder samt situationen för de små och mindre kända handikappgrupperna.
Om kommittén finner att det föreligger brister i
socialtjänstens och habiliteringens/rehabiliteringens insatser för dessa
grupper bör den lämna förslag som kan leda till förbättringar inom
områdena och som innebär att grupperna i framtiden bör kunna
tillförsäkras ett väl fungerande stöd. Utredningens arbete bör vara
avslutat under år 1990.

Sten Svensson m.fl. begär i motion So260 yrkande 10, såvitt nu är i
fråga, ett tillkännagivande om att frågan om fler nivåer inom handikappersättningen
snart bör föras upp till behandling i den aviserade
utredningen om bl.a. högkostnadsskydd.

I motion Sf264 yrkande 2 framhåller Charlotte Branting de merkostnader
som psoriatiker har på grund av sin sjukdom. En lägre nivå
inom handikappersättningen skulle behövas för att ge dem ekonomiskt
stöd. Hon begär därför att riksförsäkringsverket Sr i uppdrag att
utreda om en ytterligare, lägre nivå inom handikappersättningen bör
införas.

Gullan Lindblad begär i motion Sf238 ett tillkännagivande om att de
psoriasissjukas behov och behovet hos andra grupper med långvariga
sjukdomstillstånd särskilt bör uppmärksammas i den utredning om det
samlade förmånssystemet som riksdagen har begärt.

I motion Sf208 anför Gösta Lyngå och Ragnhild Pohanka att det
nuvarande systemet med avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
på grund av sjukdom bör ersättas med en kompensation inom
socialförsäkringssystemet. Ett nytt system får dock inte medföra att den
som har utgifter för långvarig sjukdom e.d. kommer i ett sämre läge än
i dag. Motionärerna begär förslag om nya regler i detta syfte.

I årets budgetproposition har dåvarande chefen för socialdepartementet
angivit bl.a. följande.

I fjolårets budgetproposition redovisade min företrädare ett översiktligt
förslag till olika förändringar i systemet för läkemedelsförmåner. Förmånerna
med kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar skulle
enligt förslaget ersättas av ett enhetligt system för begränsning av den
enskildes läkemedelskostnader och denna läkemedelsrabattering skulle
även tillämpas på produkter för vilka den enskilde nu helt får stå för

1989/90:SfU9

kostnaderna, t.ex. mjukgörande salvor till psoriatiker samt saliversättnings-
och salivstimulerande medel till muntorra. Åldersgränsen på 16
år för prisnedsättning av speciallivsmedel skulle enligt förslaget avskaffas
så att förmånen kunde erhållas oavsett ålder. Förslaget innehöll
även andra åtgärder inom socialförsäkringsområdet i form av införande
av ett särskilt högkostnadsskydd för sjukresor och en ny och lägre
nivå inom handikappersättningen. Samtidigt angavs att ett avskaffande
av den möjligheten som nu finns till avdrag för sjukdomskostnader i
taxeringen också borde övervägas. Sammanfattningsvis konstaterades
att de föreslagna åtgärderna delvis skulle medföra en viss omfördelning
från grupper som har en total befrielse från kostnader för läkemedel
och förbrukningsartiklar, men att effekterna i hög grad skulle begränsas
av högkostnadsskyddet. Det redovisades dessutom att de föreslagna
åtgärderna totalt sett skulle innebära betydande merutgifter för försäkringen,
men att denna reform var angelägen från både rättvise- och
trygghetssynpunkt.

Förslaget har helt nyligen behandlats i riksdagens socialförsäkringsutskott.
Utskottet har därvid uttalat att riksdagen på förslag av ett enigt
utskott begärt en förutsättningslös utredning om hur det samlade
förmånssystemet skulle kunna reformeras för att skapa bättre rättvisa
mellan olika grupper försäkrade som har kostnader för sjukdom och
handikapp (1989/90:SfU5). Utskottet anser att de vedertagna principerna
om kostnadsfria läkemedel skall bibehållas, med den begränsning
som detta kan innebära i utredningens direktiv. Riksdagen har sedermera
beslutat i enlighet med utskottets förslag (rskr. 43). Jag har för
avsikt att inom kort återkomma till regeringen angående en sådan
utredning.

De frågor som tas upp i förevarande motioner torde komma att
omfattas av den av riksdagen begärda utredningen, och resultatet av
denna bör därför avvaktas. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall
till motionerna So260 yrkande 10 i denna del, Sf264 yrkande 2, Sf238
och Sf208.

Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg anför i motion Sf357 att en
person som drabbas av ett handikapp efter 65 års ålder inte har rätt till
handikappersättning. Motionärerna begär en utredning av hur dessa
personer skall kunna få sina merutgifter för handikappet täckta.

Riksdagen har tidigare avstyrkt liknande motionsyrkanden. Utskottet
har därvid (se senast betänkande 1988/89:SfU13) framhållit att syftet
med handikappersättning är att ge kompensation för hjälpbehov som
uppkommit på grund av sjukdom eller skada, medan de hjälpbehov
som hänför sig till åldrandet inte bör ersättas genom handikappersättning.
Utskottet har vidare erinrat om att rätten till handikappersättning
omprövas då den försäkrade tillerkänns ålderspension. Frågan
kan dock komma att beröras av 1989 års handikapputredning.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion
Sf357.

Sten Svensson m.fl. ifrågasätter i motion So260 yrkande 10, såvitt nu
är i fråga, den sänkning av handikappersättningen som drabbar gravt
synskadade personer i samband med pensioneringen. Motionärerna
framhåller att en bibehållen handikappersättning oftast behövs för att
en förtidspensionerad person skall få möjligheter till ett aktivt liv.

1989/90:SfU9

Härtill kommer att funktionsnedsättningar som kan komma med åldern,
t.ex. en hörselnedsättning, ofta förvärrar den synskadades handikapp.

Barbro Sandberg och Kenth Skårvik anför i motion Sf336 att en
blind persons hjälpbehov inte torde bli mindre efter fyllda 65 år än
före, och de begär ett tillkännagivande om att handikappersättningen
till blinda inte skall sänkas vid pensioneringen.

Bakgrunden till regeln om omprövning av rätten till handikappersättning
vid pensionering är att den som tidigare har haft behov av
fortlöpande hjälp eller har haft merutgifter för att kunna förvärvsarbeta
ofta inte kan åberopa stödbehov i samma omfattning sedan han har
pensionerats (prop. 1974:129). Omständigheterna vid pensioneringen
kan däremot vara eller bli sådana att den försäkrade med åberopande
av övrigt stödbehov har rätt till fortsatt handikappersättning. Riksförsäkringsverket
rekommenderar i sina allmänna råd om handikappersättningen
(1988:8) att, vid omprövningen av rätten till handikappersättning
för en blind, stödbehovet utreds förutsättningslöst med utgångspunkt
från att högre handikappersättning än garantinivån 34 %
kan komma i fråga.

I likhet med vad utskottet anfört under föregående riksmöte (se
1988/89:SfU13) anser utskottet att nuvarande regler ger utrymme för
en generös bedömning av blindas rätt till handikappersättning även
efter pensionering. Frågan kan även komma att beröras av 1989 års
handikapputredning. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna So260 yrkande 10 och S036.

I motion Sf264 yrkande 1 anför Charlotte Branting att informationen
och anvisningarna till försäkringskassorna om handikappersättningen
borde vara så tydliga och enhetliga att någon godtycklig bedömning
inte kan förekomma. Motionären begär därför att riksförsäkringsverket
får i uppdrag att se över reglerna för erhållande av handikappersättning.

Riksförsäkringsverket har utfärdat rekommendationer om tillämpningen
av bestämmelserna om handikappersättning i allmänna råd
(1988:8). Med hänsyn härtill, och då utskottet utgår från att riksförsäkringsverket
inom ramen för sitt tillsynsansvar bevakar informationsfrågor
och regeltillämpningen, avstyrker utskottet bifall till motion Sf264
yrkande 1.

Kommunalt bostadstillägg (KBT)

Kommunalt bostadstillägg (KBT) utges som tilläggsförmån till den som
är mantalsskriven i en kommun och uppbär folkpension i förm av
ålderspension, förtidspension eller änkepension. KBT utgår dock inte
till ålderspension för tid före den månad vederbörande fyller 65 år.
KBT, som är inkomstprövat, utges enligt grunder som den enskilda
kommunen bestämmer, dock lägst med belopp som svarar mot den del
av den bostadskostnad som enligt föreskrifter som regeringen meddelar
skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas. Statsbidrag
utgår under förutsättning att kommunen täcker minst 80 % av den del

1989/90:SfU9

av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kr. men inte
1 700 kr. för ogift pensionär och 1 850 kr. för makar. Kommunerna
får statsbidrag med 25 % av sina KBT-kostnader i dessa intervall.
Statsbidrag utgår inte om bostadstillägget täcker bostadskostnader som
utgör en del av en avgift som bestäms enbart på grundval av pensionärens
inkomster. Fr.o.m. den 1 juli 1989 utgår dock statsbidrag för
bostadskostnader för psykiskt utvecklingsstörda pensionärer m.fl. som
bor i gruppbostad.

Inkomstprövningsreglerna, som är fastlagda i lag, innebär bl.a. att
bostadstillägget minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst som överstiger 750 kr. för den som är gift och 1 000 kr.
för annan pensionär. Som inkomst räknas t.ex. ATP, tjänstepension,
arbetsinkomst samt avkastning av kapital och fastighet enligt särskilda
regler. I inkomstunderlaget inräknas dock inte ATP till den del den
föranlett minskning av pensionstillskott. För den som är ålderspensionär
beaktas fr.o.m. den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:46, SkU4, rskr. 64)
inte sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. a kommunalskattelagen
(löneinkomst).

Som inkomst vid beräkningen av KBT anses även avkastning av
förmögenhet. För en- och tvåfamiljsfastighet som den pensionsberättigade
bor i beräknas avkastningen enligt den s.k. schablonmetoden vid
taxering till statlig inkomstskatt. Från denna summa får vissa avdrag
göras. För jordbruks- och övriga fastigheter beräknas avkastningen till
5 % av fastighetens taxeringsvärde. Samma procentsats gäller vid
beräkning av avkastning av banktillgodohavanden, aktier, bostadsrättslägenheter
och andelar i ekonomiska föreningar. Förmögenhetsavkastningen
höjs enligt lagen med 10 % av det förmögenhetsbelopp som
överstiger 120 000 kr. för makar gemensamt och 75 000 kr. för en
ogift pensionär. Fr.o.m. den 1 juli 1989 beräknas härvid förmögenhetsvärdet
av en- och tvåfamiljsfastighet samt jordbruksfastighet till en
fjärdedel av den del av taxeringsvärdet som överstiger 400 000 kr.
Motsvarande gäller vid värderingen av en andel i bostadsrättsförening,
bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Om den pensionsberättigade
eller hans make har flera sådana fastigheter eller andelar skall bestämmelserna
gälla endast en av dem och då i första hand den som utgör
stadigvarande bostad för den berättigade. Med hänsyn till de höjda
taxeringsvärden som väntas vid 1990 års fastighetstaxering höjs gränsen
400 000 kr. till 800 000 kr. fr.o.m. den 1 januari 1991 (prop.
1989/90:52, SfU 8, rskr. 100).

Barbro Sandberg m.fl. anför i motion SB44 yrkande 4 att skillnaderna
i KBT mellan kommunerna leder till oacceptabla skillnader i
levnadsstandard mellan pensionärer i olika kommuner. Pensionsberedningen
bör därför få i uppdrag att överväga om KBT skall utgå efter
samma regler över hela landet.

I motion Sf255 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. anför motionärerna
att KBT för ensamstående bör utgå efter den faktiska hyran för en
tvårumslägenhet på orten och för sammanboende efter hyran för en

1989/90:SfU9

trerumslägenhet. Vidare bör staten svara för hela kostnaden för KBT.
Motionärerna begär att regeringen lägger fram en plan för höjning av
KBT i enlighet härmed.

Bertil Persson anser i motion SD22 att regeringen bör lägga fram
förslag om att KBT bör utgå på samma nivå till gifta som ogifta
pensionärer.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att den övre gränsen för den
del av det kommunala bostadstillägget som berättigar till statsbidrag
höjdes med 700 kr. fr.o.m. den 1 januari 1988 och med 200 kr. fr.o.m.
den 1 januari 1990. Att nu ytterligare öka statens andel av kostnaderna
lör KBT, såsom föreslås i motion Sf255, kan utskottet av statsfinansiella
skäl inte medverka till. Av samma skäl kan utskottet inte heller
förorda att staten på sikt skall överta hela kostnadsansvaret för KBT.
Det står dock kommunerna fritt att besluta om förmånligare regler för
KBT än de grundregler som utgör en förutsättning för rätt till statsbidrag.
I likhet med vad utskottet tidigare uttalat i frågan (se
1988/89:SfU20) vill utskottet framhålla att de skillnader i KBT-grunderna
som därvid kan uppstå är en följd av det kommunala självstyret.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf344
yrkande 4, Sf255 yrkande 2 och Sf322.

I motionerna SÖ48 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl., Sf300 av
Gullan Lindblad m.fl. och Sf308 yrkande 1 av Martin Olsson hemställs
att riksdagen beslutar att inte heller inkomst av rörelse och inkomst av
jordbruksfastighet skall beaktas vid inkomstprövningen. I motion
Sf308 begärs att detta skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1990 och i motion
Sf348 att detta skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1991.

Utskottet behandlade frågan om betydelsen av jordbruks- och rörelseinkomster
i sitt yttrande 1988/89:SfU2y till skatteutskottet över regeringens
förslag att vissa tjänsteinkomster skulle undantas från inkomstprövningen
för KBT samt över då föreliggande motioner. Utskottet
hänvisade därvid till att regeringens förslag i denna del motiverades
med bristen på arbetskraft på stora delar av arbetsmarknaden till följd
av en allmänt förbättrad ekonomi och en kraftigt ökad efterfrågan på
arbetskraft. Enligt utskottets mening var det i första hand bristen på
arbetstagare som behövde avhjälpas. Behovet av åtgärder gjorde sig inte
på samma sätt gällande i fråga om egenföretagare. Till detta kom enligt
utskottets uppfattning svårigheten att hitta regler som var lika enkla att
tillämpa vid beräkningen av egenföretagares inkomst. I sammanhanget
kunde också påpekas att ett visst incitament för egenföretagare att
fortsätta förvärvsarbeta efter uppnådd pensionsålder låg i att de då inte
längre behövde erlägga socialavgifter. Med hänsyn till det anförda
ansåg utskottet att regeringsförslaget borde tillstyrkas och motionerna
avslås. — Skatteutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89:SkU4 att bl.a. inkomstprövningen av det kommunala
bostadstillägget gjorde att det ekonomiska incitamentet till förvärvsarbete
försvann nästan helt. Samtidigt rådde det i det nuvarande konjunkturläget
brist på arbetskraft. Det fanns också skäl som talade för
att bristen på arbetskraft skulle bli ett återkommande problem, eftersom
utbudet av arbetskraft av demografiska och andra skäl skulle

1989/90:SfU9

komma att växa långsammare i framtiden. Enligt skatteutskottet fanns
det mot denna bakgrund anledning att söka reducera det hinder för
förvärvsarbete som inkomstprövningen av det kommunala bostadstilllägget
utgjorde. När det gällde inkomst av rörelse och jordbruksfastighet
fanns det emellertid enligt skatteutskottet skäl att förhålla sig
avvaktande. Här kunde nämligen inte arbetsinkomsterna avskiljas lika
enkelt som vid inkomst av tjänst. Dessutom erlade ålderspensionärer
inte socialavgifter. Ett visst incitament till förvärvsarbete fanns således
redan för pensionärer med sådan inkomst. Skatteutskottet tillstyrkte
med det anförda propositionen och avstyrkte föreliggande motioner.

Riksdagen har även därefter avslagit liknande motionsyrkanden
(1988/89:SfU20, rskr. 244).

Utskottet finner inte anledning för riksdagen att frångå sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker bifall till motionerna SB48 yrkande 1,
Sf300 och SD08 yrkande 1.

1 fyra motioner begärs att förmögenhetsprövningen vid beräkning av
KBT skall slopas, nämligen i motionerna SB49 av Carl Bildt m.fl.,
Sf295 av Karl-Gösta Svenson och Ingrid Hemmingsson, Sf308 yrkande
2 av Martin Olsson och S048 yrkande 2 av Bo Lundgren m.fl.

Utskottet har i sitt yttrande 1988/89:SfU2y till skatteutskottet framhållit
att det skulle föra långt från de ursprungliga avsikterna bakom
KBT om man vid prövningen av en persons rätt till förmånen bortsåg
från allt förmögenhetsinnehav. Det var emellertid uppenbart att de
gällande reglerna innebar att ett sparande inför ålderdomen för den
övervägande delen pensionärer eller blivande pensionärer kunde 11
direkt negativa konsekvenser. Detta var olyckligt inte bara för den
enskilde spararen utan också för samhället som på andra sätt försökte
uppmuntra ett ökat sparande. Utskottet hyste också viss förståelse för
de svårigheter som orsakades av att förmögenhet i form av egen bostad
eller ett enkelt fritidshus kunde medföra reduktion eller bortfall av
KBT. Dessa problem accentuerades av stigande taxeringsvärden på
fastigheter i attraktiva områden. Att utan vidare avskaffa hänsynstagande
till förmögenhet i form av egen bostad eller fritidsfastighet vid
beviljande av KBT skulle emellertid kunna leda till andra inte förutsebara
effekter. — Med hänsyn till det anförda kunde det enligt utskottets
mening finnas skäl för en översyn av reglerna i detta avseende. —
Skatteutskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89:SkU4 att det var befogat att lindra de marginaleffekter som
kunde träffa en folkpensionärs förmögenhet. Särskilt stötande var det
enligt skatteutskottets mening när förmögenhetsprövningen drabbade
en folkpensionärs förmögenhet i form av eget boende eller fritidshus
på ett sådant sätt att det inte längre var möjligt för pensionären att
behålla bostaden eller fritidshuset. I avvaktan på resultatet av inkomstskatteutredningens
(RINK) översyn borde därför enligt skatteutskottet
förmögenhet som var bunden i boende och som understeg 400 000 kr.
vara undantagen när det extra avdraget och det kommunala bostadstilllägget
jämkades. Av principiella skäl borde därvid även boende i form
av andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag undantas.

1989/90:SfU9

Riksdagen har därefter avslagit motionsyrkanden med begäran om
ett slopande av förmögenhetsprövningen på förslag av utskottet i
betänkandena 1988/89:SfU20 och 1989/90:SfU8. Vid senaste tillfället
beslutade riksdagen även om en höjning av gränsen för förmögenhetsskärpning
till 800 000 kr. fr.o.m. den 1 januari 1991.

Riksdagen har sålunda redan beslutat om minskad betydelse av viss
förmögenhet vid bedömningen av en persons rätt till KBT. Utskottet
har ovan, vid behandlingen av ett motionsyrkande om en höjning av
pensionstillskotten, redovisat att i regeringens lagrådsremiss av förslaget
till ett andra steg i skattereformen anges att även ett förslag till ändring
av KBT-reglerna planeras. Utskottet anser att detta förslag bör avvaktas
och avstyrker därför bifall till motionerna SD49, Sf295, Sf308 yrkande
2 och Sf348 yrkande 2.

I lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
anges att som årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon
kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. I lagen
anges vidare vad som inte skall räknas som inkomst. Till dessa inkomster
hör bl.a. allmänt barnbidrag, folkpension och ATP till den del den
föranlett minskning av pensionstillskott. Därutöver anges i riksförsäkringsverkets
föreskrifter (RFFS 1979:5) om inkomstberäkning m.m.
vissa intäkter, bl.a. studiehjälp och studiemedel, som inte skall ingå i
inkomstunderlaget.

I två motioner, Sf209 av Ewy Möller och Sf224 av Bo Nilsson m.fl.,
tas upp frågan om hur
skadefonden skall hanteras vid bedömning av en försäkrads rätt till
KBT. Motionärerna erinrar om att ersättningen från AB Astra till de
neurosedynskadade genom en särskild lag inte utgör skattepliktig ersättning
för mottagaren. Motionärerna anser att avsikten med skattefriheten
var att så mycket som möjligt underlätta för de skadedrabbade.
Ersättningen bör därför enligt motionärernas mening inte heller bedömas
som inkomst vid inkomstberäkningen för KBT, och de begär ett
tillkännagivande i enlighet härmed. Även i motion SB44 yrkande 5 av
Barbro Sandberg m.fl. tas denna fråga upp. Motionärerna anser dock
att man även bör bortse från andra skattefria ideella ersättningar, t.ex.
krigsskadeersättning som utbetalas av andra länder till dem som varit i
koncentrationsläger under andra världskriget. De begär ett tillkännagivande
härom.

Utskottet har senast i sitt betänkande 1989/90:SfU5 behandlat motionsyrkanden
om ersättningen till de neurosedynskadade i detta avseende.
Utskottet har därvid inhämtat yttranden från riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet.

Riksförsäkringsverket anförde i sitt yttrande att en ändring av nuvarande
regler så att neurosedynskadades ersättning inte längre skall
räknas som inkomst skulle innebära att en hittills tillämpad enhetlig
princip frångås. Med hänsyn till att KBT-reglerna redan i dag är
komplicerade och detaljrika avstyrkte verket bifall till motionerna.
Verket ansåg att, om reglerna ändras, ändringen borde omfatta också
den ovannämnda krigsskadeersättningen.

1989/90:SfU9

Försäkrings kasseförbundet instämde i de synpunkter som framförts i
motionerna och tillstyrkte bifall till motionerna. Förbundet påminde
dock om att det även finns andra typer av ersättningar som kan
likställas med ideell ersättning och att det därför är viktigt att det görs
en klar gräns mellan vilka ersättningar som skall tas med och som inte
skall tas med vid inkomstberäkningen.

Utskottet hänvisade till att det av förarbetena till lagen (1971:118)
om skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade framgår att ersättningen
kan utgöra såväl ideellt skadestånd som livränta och kostnadsersättning
(se prop. 1971:66) samt att liknande ersättningar utgår även
i andra sammanhang till försäkrade. Utskottet hänvisade vidare till att
frågan om betydelsen av neurosedynskadeersättning för en försäkrads
rätt till KBT nyligen varit föremål för bedömning i ett mål vid
försäkringsrätten för Södra Sverige (mål nr 1706/87). Försäkringsrätten
hade därvid beslutat att inte göra ändring i vederbörande försäkringskassas
beslut, vari kassan funnit att det inte förelåg något skäl för att
undanta ersättning från neurosedynskadefonden från inkomstunderlaget
vid beräkning av KBT. Domen hade inte vunnit laga kraft. Med
hänsyn härtill ansåg utskottet att riksdagen inte borde göra något
uttalande i frågan.

Utskottet har inhämtat att försäkringsrättens dom numera har
överklagats till försäkringsöverdomstolen. Utskottet vidhåller därför sin
inställning att riksdagen inte för närvarande bör göra något uttalande i
frågan, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf209, Sf224 och
Sf344 yrkande 5.

Frågor om KBT till s.k. undantagandepensionärer behandlas i följande
avsnitt.

Undantagandepensionärer

När den allmänna tilläggspensioneringen infördes fr.o.m. den 1 januari
1960 fick de försäkrade möjlighet att efter anmälan stå utanför tilläggspensionssystemet
såvitt gällde inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
s.k. undantagande. Undantagandet medförde att sådan inkomst
fr.o.m. påföljande år inte beaktades vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst. Undantagandet minskade också den pensionsrätt
som den försäkrade förvärvade på grund av inkomst av
anställning eller, under år då den försäkrade inte omfattades av undantagande,
på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete. En försäkrad
som hade begärt undantagande betalade inte tilläggspensionsavgift för
inkomst av annat förvärvsarbete.

Anmälan om undantagande kunde efter fem år återkallas med
verkan från nästa årsskifte. Ny anmälan om undantagande kunde i så
fall inte göras.

Fr.o.m. den 1 januari 1982 är det inte längre möjligt att vara
undantagen från ATP. Försäkrade, som är födda år 1923 eller tidigare
och som hade ett gällande undantagande under år 1981, kan dock
alltjämt stå kvar utanför ATP såvitt gäller inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning.

1989/90:SfU9

För samtliga försäkrade som någon gång haft ett gällande undantagande
— utom de som utnyttjade möjligheten att återkalla sin anmälan
med verkan fr.o.m. den 1 januari 1963 i samband med ikraftträdandet
av lagen (1962:381) om allmän försäkring — kan undantagandet påverka
rätten till pensionstillskott. Vid beräkningen av pensionstillskott
görs nämligen avräkning inte bara mot faktiskt utgående tilläggspension
utan också mot den tilläggspension därutöver som skulle ha
utgetts om undantagande inte hade ägt rum.

Vidare kan ett undantagande medföra att rätten till KBT och hustrutillägg
påverkas. Den som har ett gällande undantagande från ATP
omfattas inte heller av arbetsskadeförsäkringen.

I flera motioner föreslås att vid beräkning av pensionstillskott till
undantagandepensionärer endast skall beaktas faktiskt utgående tilläggspension.
I motionerna Sf232 yrkande 1 av Sten Svensson m.fl.,
Sf344 yrkande 1 av Barbro Sandberg m.fl. och Sf203 av Lars Werner
m.fl. begärs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen beslutar att detta skall
gälla fr.o.m. den 1 juli 1990. I motion Sf292 yrkande 1 begär Karin
Israelsson m.fl. ett sådant beslut fr.o.m. den 1 januari 1991. Inger
Schörling m.fl. föreslår i motion Sf285 yrkande 1 att medel anslås för
oreducerat pensionstillskott till undantagandepensionärerna fr.o.m.
den 1 juli 1990.

Riksdagen har under 1986/87 års riksmöte begärt en närmare undersökning
av behovet av ekonomiskt stöd till de pensionärer som på
grund av att de begärt undantagande från ATP inte kunde erhålla
pensionstillskott. Pensionsberedningen har i augusti 1989 i sitt delbetänkande
(SOU 1989:58) Undantagandepensionärernas ekonomi redovisat
den begärda undersökningen. I betänkandet anges bl.a. följande.

I början av 1960-talet hade ca 70 000 förvärvsarbetande anmält
undantagande från ATP. Antalet försäkrade som hade ett gällande
undantagande minskade successivt och hade år 1981 sjunkit till
18 000. I och med slopandet av undantagandemöjligheten reducerades
antalet till 5 000. År 1987 återstod drygt 1 000 personer med ett
gällande undantagande.

År 1988 fanns 21 800 pensionärer vilkas pension påverkades av att
de under sin förvärvsaktiva tid haft ett gällande undantagande från
ATP. Av dessa var 19 400 ålderspensionärer. 60 % av dessa ålderspensionärer
uppbar ATP-pension. Den genomsnittliga tilläggspensionen
motsvarade 0,98 basbelopp. 12 000 av dessa ålderspensionärer gick helt
eller delvis miste om pensionstillskott på grund av undantagandet.

År 1985 hade undantagandepensionärerna med ålderspension en
genomsnittlig bruttoinkomst på 60 400 kr. jämfört med 63 400 kr. för
samtliga ålderspensionärer samma år. Genomsnittsinkomsten för manliga
undantagandepensionärer var 60 500 kr. jämfört med 79 800 kr.
för samtliga ålderspensionerade män. För kvinnliga undantagandepensionärer
var bruttoinkomsten 58 700 kr. i genomsnitt jämfört med
51 300 kr. för samtliga kvinnor med ålderspension. Drygt 60 %
(12 000 personer överfört på 1988 års antalsuppgifter) av de ålderspensionerade
undantagandepensionärerna saknade ATP eller hade en
ATP-pension under nivån för fullt pensionstillskott. Cirka en tredjedel

1989/90:SfU9

3 Riksdagen 1989190. 11 sami Nr 9

av dessa (motsvarande omkring 4 000 hushåll år 1988) hade en
bruttoinkomst som högst motsvarar nivån för hel folkpension, fullt
pensionstillskott och lägsta oreducerade KBT.

Undantagandepensionärerna har i genomsnitt större beskattningsbar
förmögenhet än ålderspensionärer i allmänhet.

Pensionsberedningen anser att det är svårt att dra några långtgående
och generella slutsatser om hur undantagandepensionärernas ekonomi
gestaltar sig, eftersom bilden är splittrad och variationerna mellan
olika pensionärer är stora.

Enligt pensionsberedningen torde kostnaden för pensionstillskott
öka med ca 130 milj. kr. per år (1989 års basbelopp) om pensionstillskott
till undantagandepensionärer skulle beräknas med hänsyn till
faktiskt utgående ATP. Denna kostnad skulle avta successivt. För år
1995 kan den beräknas till 110 milj. kr. och för år 2010 till 20 milj.
kr.

Som pensionsberedningen framhållit varierar den ekonomiska situationen
för undantagandepensionärer i hög grad. Utskottet konstaterar
emellertid att ca 4 000 hushåll har en inkomst som understiger nivån
för hel folkpension, fullt pensionstillskott och lägsta oreducerade KBT.
Dessa hushåll har således inte genom andra inkomster kunnat kompensera
sig för effekterna av undantagandet. Utskottet anser att dessa
pensionärers situation måste förbättras. De försäkrade som även efter
1981 års utgång har kunnat stå utanför tilläggspensionssystemet har
senast år 1988 uppnått den allmänna pensionsåldern 65 år. Det finns
därför inte längre någon grupp där undantagandet har betydelse för
det fortsatta intjänandet av pensionsrätt inom ATP eller skyldigheten
att erlägga tilläggspensionsavgift. Med hänsyn härtill anser utskottet att
pensionstillskott till pensionärer som har eller har haft undantagande i
fortsättningen skall utgå med beaktande endast av faktiskt utgående
ATP. För den som fått sin ATP omräknad på grund av att han/hon av
andra skäl än undantagande från ATP inte har erlagt avgifter för
tilläggspension (s.k. omdebiteringsfall) skall pensionstillskottet dock
fortfarande beräknas enligt nuvarande regler. Utskottet anser att regeringen
snarast bör lägga fram ett lagförslag om pensionstillskott till
undantagandepensionärer som kan träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1990.
Vad sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Sf232
yrkande 1, Sf344 yrkande 1, Sf203 (delvis) och Sf285 yrkande 1
(delvis) samt med anledning av motion Sf292 yrkande 1 ge regeringen
till känna.

Vid inkomstprövningen av KBT räknas som årsinkomst bl.a. ATP,
dock inte till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott.
När det gäller försäkrade som omfattats av ett undantagande från
ATP tillämpas i praxis denna regel på så sätt att i första hand den
ATP-pension som skulle ha utbetalats utöver den faktiska om undantagande
inte ägt rum ("fiktiv" tilläggspension) avräknas mot pensionstillskottet.
Hela den faktiskt utbetalade tilläggspensionen eller, i förekommande
fall, den dei därav som inte utöver den "fiktiva" pensionen
avräknats mot pensionstillskottet tas upp som inkomst vid inkomstprövningen.
En större del av tilläggspensionen anses således utgöra

1989/90:SfU9

inkomst vid den inkomstprövning som sker vid bestämmandet av KBT
än vad som blir fallet för andra pensionärer med lika hög faktisk
tilläggspension. Någon "fiktiv" tilläggspension inräknas däremot inte i
inkomstunderlaget. Försäkrade som till följd av undantagande från
ATP inte uppbär någon tilläggspension alls har därför rätt till KBT på
lika villkor som andra pensionärer.

I fyra motioner föreslås att undantagandepensionärer skall fa kommunalt
bostadstillägg på samma villkor som gäller för andra pensionärer
och att detta bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1990. Beslut härom begärs
i motionerna Sf232 yrkande 2 av Sten Svensson m.fl., SB44 yrkande 2
av Barbro Sandberg m.fl. och Sf203 i denna del av Lars Werner m.fl.
Frågan tas även upp i motion Sf285 yrkande 2 (delvis) av Inger
Schörling m.fl.

Utskottet har ovan föreslagit att undantagandepensionärerna fr.o.m.
den 1 juli 1990 skall erhålla pensionstillskott med beaktande endast av
faktiskt utgående ATP. En sådan förändring kommer samtidigt att
innebära att faktiskt utgående ATP vid inkomstprövningen av KBT
minskas med storleken av pensionstillskottet. Motsvarande torde, i
förekommande fall, gälla beräkningen av hustrutillägg. Utskottet anser
därför att motionerna Sf232 yrkande 2, SB44 yrkande 2, Sf203 i denna
del och Sf285 yrkande 2 i denna del får anses tillgodosedda med vad
utskottet ovan anfört om pensionstillskottet.

Som ovan nämnts medförde ett undantagande ursprungligen att
även en förvärvad pensionsrätt minskade. Om den försäkrade på grund
av undantagandet för något år inte tillgodoräknats pensionspoäng eller
förlorat mer än en poäng — dvs. om undantagandet avsett mer än
endast en mindre biinkomst — kunde full ålderspension inte utgå.
Oavsett om pensionspoäng tillgodoräknats för flera eller färre år än 30
reducerades pensionen vid tillämpning av 30-årsregeln till den andel
av full pension som svarade mot förhållandet mellan å ena sidan det
antal år (dock högst 30) för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade och å andra sidan talet 30 ökat med ett för varje år
undantagandet haft sagda verkan, dock ökat till högst 50. Genom
bestämmelsen att talet 30 inte fick ökas till mer än 50 begränsades
reduktionen på så sätt att ålderspensionen alltid utgick med minst
60 % av det belopp som annars skulle ha utgetts.

För försäkrade födda åren 1915—1923 skall för full pension enligt
huvudregeln talet 30 utbytas mot talet 20 utökat med ett för varje år
som den försäkrade är född senare än år 1914. Dessutom skall för varje
år som den försäkrade är född senare än år 1914 en ökning ske med
en tiondel av det antal år som den försäkrad inte tillgodoräknats
pensionspoäng på grund av undantagande från ATP.

När möjligheten att begära undantagande från ATP upphörde med
utgången av år 1981 avskaffades den särskilda reduktionsregeln för
personer födda år 1924 eller senare. Personer som är födda före år
1924 fick dock möjlighet att behålla ett tidigare undantagande från
ATP och för försäkrade födda åren 1915—1923 bibehölls därför reduktionsregeln.

1989/90:SfU9

Lennart Brunander och Karin Starrin begär i motion Sf223 att den
som begärt undantagande från ATP inte skall fa sin ATP reducerad
utöver den reducering som själva undantagandet omfattar. Motionen
riktar sig således mot de övergångsregler som gäller för personer födda
under åren 1915-1923.

Den särskilda reduktionsregeln behandlades senast i utskottets av
riksdagen godkända betänkande 1988/89:SfU13. Utskottet anförde därvid
att regler angående reducering av ATP för den som var född under
åren 1915—1923 och som helt eller delvis stod utanför ATP tillkom
redan i samband med införandet av ATP. Syftet härmed var att
undvika att någon skaffade sig obefogade fördelar på pensioneringens
bekostnad. Mot denna bakgrund fann utskottet inte anledning förorda
någon ändring i bestämmelserna i fråga.

Utskottet vidhåller denna uppfattning men vill erinra om att även
denna grupp av undantagandepensionärer genom utskottets förslag
ovan kommer att få pensionstillskott med beaktande endast av faktiskt
utgående ATP. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf223.

Delpension

Delpensionsförsäkringen för arbetstagare trädde i kraft den 1 juli 1976.
Fr.o.m. den 1 januari 1980 omfattar försäkringen även egna företagare
och uppdragstagare. Delpensionen syftar till att ge möjlighet till en
mjuk övergång från arbete till ålderspension genom en nedtrappning
av arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren. Delpensionen
ger kompensation för en del av det inkomstbortfall som uppstår på
grund av arbetstidsminskningen.

Delpensionsnivån bestämdes vid reformens införande till 65 % av
den försäkrades pensionsunderlag. Nivån sänktes fr.o.m. år 1981 till
50 % av pensionsunderlaget men är fr.o.m. den 1 juli 1987 åter 65 %.

Rätt till delpension förutsätter att den försäkrade i princip under en
ramtid av ett år omedelbart före delpensioneringen skall ha förvärvsarbetat
i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader.

Som villkor för delpension gäller för anställda att arbetstiden måste
minskas med minst fem timmar i veckan medan egna företagare måste
minska sin arbetstid med i genomsnitt minst hälften. Arbetstiden skall
för såväl anställda som egna företagare efter arbetstidsminskningen
uppgå till i genomsnitt minst 17 timmar och högst 35 timmar i
veckan.

Pensionsunderlaget utgör för en anställd skillnaden mellan hans
genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den
förvärvsinkomst som han kan antas ha tills vidare efter arbetstidsminskningen.
För egna företagare är pensionsunderlaget i regel hälften
av den genomsnittliga förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen.
Inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas schablonmässigt för
samtliga försäkrade med ledning av de tre högsta av de fem senaste
årens pensionspoäng. Överstiger den förvärvsinkomst som egenföreta -

1989/90:SfU9

garen efter arbetstidsminskn ingen kan antas ha tills vidare hälften av
den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill.

Delpensionen är pensionsgrundande för allmän tilläggspension och
är knuten till basbeloppet.

Försäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivare och egna
företagare. Avgiften, som för närvarande uppgår till 0,50 % av avgiftsunderlaget,
tillförs en särskild fond som förvaltas av riksförsäkringsverket.

Antalet delpensionärer ökade under åren 1978—1980 från ca 33 900
till ca 67 800. Fr.o.m. år 1981 skedde en successiv minskning av
antalet personer med delpension och i slutet av år 1986 hade endast
32 200 personer delpension. Antalet delpensionärer har därefter sakta
ökat och vid utgången av år 1989 beräknas antalet ha uppgått till
40 000.

I motion Sf254 begär Gullan Lindblad m.fl. att kompensationsnivån
inom delpensionsförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1990 sänks till 50 %
för nytillkommande delpensionstagare (yrkande 1). Detta skulle vara
ett led i strävandena att påverka människor till ökade arbetsinsatser.
Motionärerna begär även att delpensionsavgiften fastställs till 0,3 %
fr.o.m. den 1 januari 1990 (yrkande 2).

När kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen fr.o.m. den
1 juli 1987 återställdes till den ursprungliga nivån, 65 % av pensionsunderlaget,
uttryckte utskottet sin tillfredsställelse över att detta kunde
ske (se SfU 1986/87:13). Utskottet påpekade bl.a. att antalet delpensionstagare
hade mer än halverats sedan kompensationsgraden sänktes
den 1 januari 1981 och att minskningen av antalet delpensionstagare
främst hänförde sig till personer med lägre inkomster.

Med hänsyn inte minst till de effekter en sänkning av kompensationsnivån
tidigare fatt anser utskottet att nivån även fortsättningsvis
bör vara 65 %. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf254
yrkande 1.

Riksförsäkringsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret
1990/91 redovisat en prognos över delpensionsfondens utveckling
t.o.m. år 1995. Verket konstaterar att fonden kan förväntas öka kraftigt
med ett oförändrat avgiftsuttag. Med ett avgiftsuttag på 0,3 % måste
däremot en del av fondavkastningen tas i anspråk för att täcka pensionsutbetalningarna.
Om antalet nybeviljade delpensioner blir högre
än ca 15 000 per år räcker dock inte ett avgiftsuttag på 0,3 %. Enligt
SCB:s befolkningsprognos kommer antalet personer i åldersgruppen
60—64 år att öka kraftigt de första åren på 2000-talet och beräknas år
2008 vara 617 000 jämfört med för närvarande ca 430 000. Det bör
enligt riksförsäkringsverket därför finnas en betydande buffertfond
inför de kostnadsökningar som kan förväntas på längre sikt.

Mot bakgrund av det ovan anförda kan utskottet inte tillstyrka en
sänkning av delpensionsavgiften. Motion Sf254 yrkande 2 bör därför
avslås.

Karin Israelsson m.fl. anför i motion Sf218 att en lantbrukare skall
kunna erhålla delpension vid en arbetstidsminskning av samma om -

1989/90:SfU9

fattning som gäller för löntagare eller i vart fall om lantbrukaren
minskar sin arbetstid och sin inkomst genom att slopa en produktionsgren,
exempelvis genom avyttring av en djurbesättning. En lantbrukare
kan nämligen ha svårt att minska sin arbetsinsats med hälften utan att
minska på eller "hacka sönder" produktionsgrenar. Motionärerna begär
att det anförda ges regeringen till känna.

I motion SD73 anför Lars Werner m.fl., såvitt nu är i fråga, att
bestämmelserna om delpension bör anpassas till de särskilda förhållanden
som råder inom lantbruket och att detta bör ges regeringen till
känna.

Frågan om delpension skall kunna utgå till egna företagare vid en
minskning av arbetstiden med mindre än hälften har tidigare behandlats
av utskottet (se senast 1988/89:SfU16). Utskottet har därvid hänvisat
till att pensionsberedningen i sitt betänkande (SOU 1986:47) Deltidspension,
översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen,
hade framhållit att försäkringskassorna hade betydande svårigheter vid
bedömningen av arbetstidsminskningen för en egenföretagare. Beredningen
föreslog därför att nuvarande regler om arbetstidsförkortning
för egenföretagare tills vidare borde kvarstå. Enligt beredningen kunde
det inte komma i fråga att införa särregler om arbetstidsminskningen
för en viss grupp egenföretagare som lantbrukare. Utskottet ansåg med
hänsyn till de redovisade erfarenheterna att tillämpningssvårigheterna
sannolikt skulle öka om kravet på arbetstidsminskning för egenföretagare
sattes lägre än för närvarande och avstyrkte därför bifall till då
behandlade motionsyrkanden.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till
motionerna Sf218 och Sf373 såvitt nu är i fråga.

Vårdbidrag för handikappade barn

Vårdbidrag utges till förälder som vårdar barn under 16 års ålder som
behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller handikapp.
Aven merkostnader på grund av sjukdomen eller handikappet
skall beaktas. Vårdbidraget utgår med belopp motsvarande hel, halv
eller fjärdedels förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott
(196, 98 resp. 49 % av basbeloppet). Vårdbidraget är skattepliktig och
pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan dock
en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader. Merkostnadsersättningen
är skattefri och denna ersättning grundar inte någon rätt
till pension. Merkostnadsersättningen har fyra nivåer (17, 34, 50 resp.
65 % av basbeloppet).

Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf250 yrkande 1 beslut om
nya beräkningsgrunder för vårdbidraget. Motionärerna anser att bidraget
skall höjas och utges med 2,5 basbelopp vid hel förmån. De
motiverar förslaget med att vården av ett handikappat barn hemma
ställer stora krav på en familj och att en av föräldrarna ofta måste
avbryta ett förvärvsarbete, vilket leder till en svår ekonomisk situation.

1989/90:SfU9

Sten Svensson begär i motion Sf217 ett tillkännagivande om att bidragsnivån
bör höjas till 2,5 basbelopp. Detta är enligt motionären
motiverat inte minst med tanke på effekterna av skattereformen.

Utskottet behandlade ett motionsyrkande med samma syfte senast
under föregående riksmöte i sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89:SfU13. Utskottet hänvisade därvid till att anhörigvårdskommittén
i sitt betänkande (Ds S 1981:16) tagit upp frågan om vårdbidraget
även fortsättningsvis skulle vara anpassat till nivån på förtidspension
inom folkpensioneringen eller om vårdbidraget skulle basbeloppsanknytas
till en viss nivå. Kommittén fenn att en anknytning till förtidspensionen
hade haft stora fördelar genom att förbättringar av förtidspensionen
utöver basbeloppsuppräkningar även slagit igenom på vårdbidraget,
och kommittén föreslog ingen ändring av konstruktionen i
detta hänseende. — Utskottet fenn för sin del inte heller anledning att
beloppsmässigt skilja vårdbidraget från förtidspension och avstyrkte
bifall till motionen.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till
motionerna Sf250 yrkande 1 och Sf217.

I motion Sf237 anför Ingbritt Irhammar och Marianne Jönsson att
det är ett mycket tidsödande och svårt arbete för försäkringskassorna
att beräkna merkostnadsdelen av vårdbidraget. Eftersom alla föräldrar
har ökade kostnader på grund av barnets handikapp anser motionärerna
att hälften av vårdbidraget alltid borde vara skattefritt. De begär att
detta ges regeringen till känna.

Utskottet vill, liksom i betänkandet 1988/89:SfU13 angående motionsyrkanden
om en mer schablonmässig beräkning av merkostnaderna,
erinra om att de angivna frågorna kan komma att beröras inom
1989 års handikapputredning. Någon riksdagens åtgärd är enligt utskottets
uppfattning inte påkallad, och utskottet avstyrker bifall till
motion Sf237.

I motion Sf250 yrkande 3 begär Bengt Westerberg m.fl. att regeringen
skall lägga fram ett förslag som gör att föräldern får tillgodoräkna
sig ATP-poäng på grundval av vårdbidraget i dess helhet, antingen
genom att även merkostnadsersättningen blir ATP-grundande eller
genom att merkostnadsersättningen utgår vid sidan av vårdbidraget.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande senast i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1988/89:SfU13. Utskottet uttalade därvid
att det i motionen berörda förhållandet var en ofrånkomlig följd av
att en särskild skattefri merkostnadsdel numera kunde beräknas. Alternativet
var att återgå till de regler som tidigare gällde och göra hela
vårdbidraget skattepliktigt. Utskottet ansåg att fördelarna med det nuvarande
systemet övervägde den nackdel som motionärerna påtalat och
avstyrkte bifall till det föreliggande motionsyrkandet.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning
och avstyrker bifall till motion Sf250 yrkande 3.

1989/90:SfU9

Vårdbidrag utges till förälder. Om föräldrarna lever åtskilda kan de få
hälften var om båda tar del i vården om barnet. Med förälder likställs
den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn,
om de stadigvarande sammanbor.

I motion SO40 anför Marianne Jönsson och Kersti Johansson att det
finns situationer då båda föräldrarna saknas eller är ur stånd att ta
hand om sitt handikappade barn. För barnets bästa borde vårdbidrag i
dessa situationer kunna utgå till någon annan i barnets omgivning som
är villig att ha vårdnaden om barnet. Motionärerna begär förslag till
lagändring i detta syfte.

Den bidragsberättigade kretsen har haft nuvarande utformning sedan
bestämmelserna om vårdbidrag infördes fr.o.m. den 1 januari 1974.
Utskottet finner inte skäl att föreslå en utvidgning av kretsen i enlighet
med motionärernas förslag. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
Sf340.

Medelsanvisningar

Folkpensioner

Från anslaget bekostas folkpension i förm av ålderspension, förtidspension
och änkepension samt hustrutillägg och barntillägg till den som
uppbär ålders- och förtidspension. Vidare bekostas handikappersättning
från detta anslag. Folkpensionerna finansieras över budgeten
genom en socialavgift, folkpensionsavgiften, och genom skatter.

Regeringen har till anslaget D 2. Folkpensioner föreslagit ett förslagsanslag
på 61 820 000 000 kr.

Under förutsättning att riksdagen beslutar att pensionstillskott
fr.o.m. den 1 juli 1990 skall utges till pensionärer som begärt undantagande
från ATP begärs i motionerna Sf232 yrkande 3 av Sten Svensson
m.fl. och SG44 yrkande 3 av Barbro Sandberg m.fl. att riksdagen
under anslaget D 2 anvisar ytterligare 130 milj. kr. Även i motion
Sf285 yrkande 1 (delvis) begär Inger Schörling m.fl. att riksdagen för
samma ändamål beslutar om en sådan höjning av anslaget. Karin
Israelsson m.fl. begär i motion Sf292 yrkande 2 att riksdagen utöver
regeringens förslag anslår 65 milj. kr., avseende pensionstillskott för
undantagandepensionärer fr.o.m. den 1 januari 1991.

Utskottet har ovan tillstyrkt att pensionstillskott till undantagandepensionärerna
fr.o.m. den 1 juli 1990 skall utgå med beaktande endast
av faktiskt utgående ATP. Till följd härav tillstyrker utskottet bifall
även till motionerna Sf232 yrkande 3, Sf344 yrkande 3 och Sf285
yrkande 1 i denna del . Utskottet föreslår således att under D 2 anslås
totalt 61 950 000 000 kr.

Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension

Från anslaget bekostas statsbidraget till kommunernas kostnader för
KBT.

Regeringen har under anslaget D 3 föreslagit ett förslagsanslag på
1 300 milj. kr.

1989/90:SfU9

I motion Sf285 yrkande 2 (delvis) begär Inger Schörling m.fl. att
riksdagen anslår ytterligare 130 milj. kr. avseende ökade kostnader till
följd av i motionen föreslagna ändrade beräkningsgrunder för KBT till
undantagandepensionärerna.

Utskottet har ovan förordat att pensionstillskott fr.o.m. den 1 juli
1990 skall utges till undantagandepensionärer med beaktande endast av
faktiskt utgående ATP. En sådan förändring torde även medföra att
vissa undantagandepensionärer blir berättigade till högre KBT. Pensionsberedningen
har inte gjort några kostnadsberäkningar i denna del,
och utskottet anser att regeringen bör återkomma även i denna fråga.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning
och avstyrker motion Sf285 yrkande 2 i denna del.

Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i
anledning av skadefall där ersättningen på grund av speciella författningar
eller särskilda beslut helt eller delvis utgår av statsmedel.

Utskottet tillstyrker regeringens under litt. D 4 framlagda förslag om
medelsanvisning.

Vårdbidrag för handikappade barn

Regeringen har till anslaget C 3. Vårdbidrag till handikappade barn
föreslagit ett förslagsanslag på 790 000 000 kr.

1 motion Sf250 yrkande 2 begär Bengt Westerberg m.fl. till följd av
den i samma motion föreslagna höjningen av vårdbidraget att under
anslaget anvisas ytterligare 231 milj. kr.

Utskottet har ovan avstyrkt motionsyrkandet om höjning av vårdbidraget.
Till följd härav avstyrker utskottet även bifall till det i motion
Sf250 yrkande 2 framställda anslagsyrkandet och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning till vårdbidrag för handikappade barn.

Barnpensioner

Från anslaget bekostas barnpension från folkpensioneringen. Barnpension
utges till barn som är under 18 år och vars far eller mor eller
båda föräldrar avlidit. Fr.o.m. den 1 januari 1990 kan barnpension
utges även efter 18 års ålder om barnet bedriver gymnasiestudier eller
annan grundutbildning. Pension kan dock utges längst t.o.m. första
halvåret det år då barnet fyller 20 år.

Utskottet tillstyrker regeringens under litt. C 5 framlagda förslag till
medelsanvisning till Barnpensioner.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande folkpension till utlänningar
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf285 yrkande 5,
1989/90:Sf318 och 1989/90:Sf344 yrkande 6,

res. I (fp, c, vpk, mp)

1989/90:SfU9

2. beträffande efterlevandeskydd för homosexuella sambor
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf277,

res. 2 (vpk, mp)

3. beträffande höjning av pensionstillskotten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf255 yrkande 1,

res. 3 (vpk)

4. beträffande förtidspensionärers pensionstillskott
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf319,

5. beträffande villkoren vid växelvård

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf253, 1989/90:Sf285

yrkande 6 och 1989/90:Sf365 yrkande 1,

res. 4 (c, mp)

6. beträffande okorrigerat basbelopp

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf290, 1989/90:Sf292

yrkande 3, 1989/90:Sf255 yrkande 3 och 1989/90:Sf285 yrkande

res. 5 (m, c, vpk, mp)

7. beträffande basbelopp per oktober månad

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf275 och
1989/90:Sf363,

8. beträffande flexibel pensionsålder

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf285 yrkande 4,

1989/90:Sf327 yrkande 2 och 1989/90:Sf371,

res. 6 (mp)

9. beträffande nytt grundtrygghetssystem

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf241, 1989/90:Sf372

yrkande 2 och 1989/90:Sf285 yrkande 9,

res. 7 (c)
res. 8 (mp)

10. beträffande översyn av ATP-systemet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf259 yrkande 7,

1989/90:Sf285 yrkande 10 och 1989/90:Sf325 yrkande 1,

res. 9 (m)
res. 10 (mp)

11. beträffande 15- och 30-årsreglerna
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf211,

res. 11 (m)

12. beträffande delning av pensionspoäng mellan makar
att riksdagen avslår motion 1989/90:SB26,

res. 12 (m)

13. beträffande pensionspoäng efter 65 år

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf285 yrkande 8,

res. 13 (mp)

14. beträffande lantbrukarnas pensiortsförhållanden
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf373 i denna del,

15. beträffande intjänande av ATP under mer än 30 år
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf325 yrkande 2,

16. beträffande pension med varierande procentsats
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf356,

1989/90:SfU9

17. beträffande automatiskt tillgodoräknande av vårdår

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf212, 1989/90:Sf285
yrkande 7 i denna del, 1989/90:SD09 i denna del och
1989/90:Sf370 yrkande 2,

res. 14 (m, c, mp)

18. beträffande retroaktiv rått till vårdår

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf285 yrkande 7 i denna
del, 1989/90:Sf309 i denna del och 1989/90:Sf344 yrkande 7,

res. 15 (fp, c, vpk, mp)

19. beträffande pensionspoäng vid halv förtidspension
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf256,

res. 16 (c)

20. beträffande förtidspensionering av handikappa de studerande att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf250 yrkande 7 och
1989/90:Sf262 yrkande 3,

res. 17 (fp, c, mp)

21. beträffande handikappersättningsnivå och högkostnadsskydd att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf208, 1989/90:Sf238,
1989/90:Sf264 yrkande 2 och 1989/90:So260 yrkande 10 i denna
del,

res. 18 (m, fp, mp)

22. beträffande handikappersättning till ålderspensionär
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf357,

res. 19 (mp)

23. beträffande handikappersättning lill blinda

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf336 och

1989/90:So260 yrkande 10 i denna del,

res. 20 (m)

24. beträffande översyn av handikappersättningsreglerna
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf264 yrkande 1,

25. beträffande bostadskostnaden vid KBT

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf255 yrkande 2,
1989/90:Sf322 och 1989/90:Sf344 yrkande 4,

res. 21 (fp)
res. 22 (vpk)

26. beträffande KBT vid jordbruks- eller rörelseinkomst

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf300, 1989/90:Sf308

yrkande 1 och 1989/90:Sf348 yrkande 1,

res. 23 (m, fp, c)

27. beträffande KBT vid förmögenhetsinnehav

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf295, 1989/90:Sf308

yrkande 2, 1989/90:Sf348 yrkande 2 och 1989/90:Sf349,

res. 24 (m, c)

28. beträffande ersättning till neurosedynskadade m.fl.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf209, 1989/90:Sf224

och 1989/90:Sf344 yrkande 5,

res. 25 (m, fp)

29. beträffande pensionstillskott och KBT vid undantagande från
ATP

1989/90:SfU9

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf203,
1989/90:Sf232 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sf285 yrkandena 1
och 2 i dessa delar och 1989/90:SO44 yrkandena 1 och 2 samt
med anledning av motion 1989/90:Sf292 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande reduktion av ATP vid undantagande
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf223,

res. 26 (c)

31. beträffande kompensationsnivån inom delpensioneringen
m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf254,

res. 27 (m)

32. beträffande delpension till egenföretagare

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf218 och 1989/90:SB73
i denna del,

res. 28 (m, c)

33. beträffande beräkningsgrunden för vårdbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf217 och 1989/90:Sf250
yrkande 1,

res. 29 (fp)

34. beträffande beräkningen av merkostnadsersättning
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf237,

35. beträffande ATP-poäng av vårdbidrag

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf250 yrkande 3,

res. 30 (fp)

36. beträffande vårdbidrag till närstående
att riksdagen avslår motion 1989/90:S£340,

37. beträffande medelsanvisning till folkpensioner

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf232 yrkande
3, 1989/90:Sf285 yrkande 1 i denna del och 1989/90:Sf344 yrkande
3 samt med anledning av propositionen och motion
1989/90:Sf292 yrkande 2 till Folkpensioner för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 61 950 000 000 kr.,

38. beträffande medelsanvisning till bidrag till kommunala bostadstillägg att

riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1989/90:Sf285 yrkande 2 i denna del till Bidrag till
kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 1 300 000 000 kr.

39. beträffande medelsanvisning till vissa yrkesskadeersättningar
m.m.

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 2 800 000 kr.,

40. beträffande medelsanvisning till vårdbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1989/90:Sf250 yrkande 2 till Vårdbidrag för handikappade
barn för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
790 000 000 kr.,

res. 31 (fp)- villk. 29

1989/90:SfU9

41. beträffande medelsanvisning till barnpensioner
att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 250 000 000 kr.

Stockholm den 6 mars 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s),
Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik
(s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm
(s), Maud Björnemalm (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och
Christina Pettersson (s).

Reservationer

1. Folkpension till utlänningar (mom. 1)

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande
lydelse:

Nuvarande regler om rätt till folkpension innebär att invandrare
som i pensionsåldern kommit hit och beviljats uppehållstillstånd här
inte förrän efter lång tid kan få svensk folkpension. De är i stället
hänvisade till socialbidrag. Detta gäller även invandrare som på grund
av sjukdom inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Enligt
utskottets uppfattning är denna ordning inte tillfredsställande. Bestämmelserna
om rätten till folkpension för utländska medborgare som får
permanent uppehållstillstånd i Sverige bör därför ses över.

Det anförda bör med bifall till motionerna Sf285 yrkande 5 och
Sf344 yrkande 6 samt med anledning av motion SB18 ges regeringen
till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande folkpension till utlänningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf285 yrkande 5
och 1989/90:Sf344 yrkande 6 samt med anledning av motion
1989/90:Sf318 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90:SfU9

2. Efterlevandeskydd för homosexuella sambor
(mom. 2)

Margo Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Riksdagen behandlade" och på s. 12 slutar med "motion Sf277." bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att efterlevandeskyddet för homosexuella sambor
behöver förbättras. T.ex. bör en sambo i ett homosexuellt förhållande
få åtnjuta efterlevandeskydd enligt lagen om allmän försäkring och
vara förmånstagare i den statliga grupplivförsäkringen. Utskottet anser
att regeringen bör utforma förslag till erforderlig lagstiftning och
snarast lägga fram detta för riksdagen. Det anförda bör med bifall till
motion Sf277 ges regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande efterlevandeskydd för homosexuella sambor

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf277 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Höjning av pensionstillskotten (mom. 3)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
"Utskottet är" och på s. 13 slutar med "yrkande 1." bort ha följande
lydelse:

Antalet ATP-pensionärer ökar men fortfarande beräknas ca 523 000
pensionärer fa helt eller reducerat pensionstillskott. Majoriteten
(87 %) av dessa är kvinnor. Folkpensionens grundbelopp med pensionstillskott
uppgår till endast 3 614 kr. i månaden för en ensamstående
pensionär. För att utjämna orättvisorna mellan folkpensionärer
med låg pension och välbeställda pensionärer, måste enligt utskottets
mening pensionstillskottet höjas så att detta tillsammans med folkpensionens
grundbelopp uppgår till två basbelopp. Regeringen bör snarast
redovisa en plan över i vilken takt detta kan ske. Det anförda bör
riksdagen med bifall till motion Sf255 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande höjning av pensionstillskotten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf255 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Villkoren vid växelvård (mom. 5)

Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c) och Ragnhild Pohanka (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
"Utskottet behandlade" och på s. 15 slutar med "yrkande 6." bort ha
följande lydelse:

1989/90:SfU9

I många fall vårdas en sjuk pensionär växelvis i hemmet av en
pensionerad make. Denna vårdinsats är mycket betydelsefull. Den
nuvarande tillämpningen av pensionssystemets regler om när makar,
som båda är pensionärer, skall betraktas som ensamstående resp.
samboende utgör emellertid i många fall ett ekonomiskt hinder för s.k.
växelvård. Enligt utskottets mening bör därför riksdagen begära förslag
från regeringen i syfte att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid
sådan vård. Det anförda bör med bifall till motionerna Sf253, Sf285
yrkande 6 och Sf365 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande villkoren vid växelvård

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf253,
1989/90:Sf285 yrkande 6 och 1989/90:Sf365 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Okorrigerat basbelopp (mom. 6)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m), Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk) och Ragnhild
Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Utskottet anförde" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande
lydelse:

Fram t.o.m. år 1981 fastställdes basbeloppet med ledning av förändringarna
i konsumentprisindex. Därefter knöts basbeloppet till ett
särskilt basbeloppsindex, varvid bortsågs från vissa förändringar i energipriser
m.m. På hösten 1982 beslöt riksdagen att de ursprungliga
grunderna för beräkning av basbeloppet skulle återställas. Särskilda
regler skulle emellertid gälla för avräkning av priseffekterna av 1982
års devalvering. Fr.o.m. år 1989 har sambandet mellan konsumentprisindex
och basbeloppet återställts.

Riksdagen har nyligen beslutat att basbeloppet fr.o.m. år 1991 skall
fastställas med bortseende från vissa prisförändringar. Detta innebär
både att värdesäkringen av pensionerna rubbas och att problem skapas
för förmåner inom andra områden än den allmänna försäkringen, där
förmånen knutits till basbeloppet. Enligt utskottets mening skapar
förändringar i sättet att beräkna basbeloppet långsiktiga problem genom
att fastheten i pensionssystemet gröps ur och tilltron till systemet
undermineras. Sambandet mellan konsumentprisindex och basbeloppet
är av väsentlig betydelse för att pensionärer och andra grupper
skall känna trygghet och säkerhet inför statsmakternas ambitioner att
kompensera dem för eventuella prisförändringar. Utskottet anser att
den osäkerhet som skapas med ständigt ändrade beräkningsgrunder för
basbeloppet inte kan godtas. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande okorrigerat basbelopp

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf290 och

1989/90:SfU9

1989/90:Sf292 yrkande 3 samt med anledning av motionerna
1989/90:Sf255 yrkande 3 och 1989/90:Sf285 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Flexibel pensionsålder (mom. 8)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Friheten att själv fa bestämma över sin vardagssituation måste också
få gälla äldre människor. Enligt utskottets mening skall människor
kunna välja om de — utan att förlora på det ekonomiskt — vill gå i
pension redan vid 60 års ålder eller vänta till 70 års ålder. Pensionsberedningens
betänkande (SOU 1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder
är för närvarande föremål för remissbehandling. Utskottet
anser att beredningens förslag i denna del inte medger en sådan
flexibel pensionsålder. Regeringen bör därför lägga fram förslag om
förbättrade möjligheter härvidlag. Detta anförda bör riksdagen med
bifall till motionerna Sf285 yrkande 4, S027 yrkande 2 och SD71 som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande flexibel pensionsålder
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf285 yrkande
4, 1989/90:Sf327 yrkande 2 och 1989/90:SD71 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Nytt grundtrygghetssystem (mom. 9)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Som
ovan" och på s. 20 slutar med "och Sf356." bort ha följande lydelse:
Dagens pensionssystem med nuvarande regler om KBT och med
gällande skatteregler leder till synnerligen höga marginaleffekter för
personer med låg pension. Det är enligt utskottets mening därför
nödvändigt att införa ett system med avsevärt höjd grundpension, så att
även folkpensionärer kan betala skatt enligt den normala skatteskalan
och ändå ha en tillfredsställande levnadsstandard. I motion Sf241
föreslås att alla pensionärer bör tillförsäkras en grundtrygghet inom
ATP-systemet motsvarande för närvarande drygt 90 000 kr. om året.
Med tillämpning av nuvarande skatteregler för arbetsinkomster skulle
detta motsvara en nettoinkomst efter skatt på ca 63 500 kr. per år. För
inkomster över 4,5 basbelopp skulle pension dessutom utgå på samma
sätt som nuvarande ATP. Pensionstillskott och KBT samt det extra
avdraget vid taxeringen skulle därmed kunna avvecklas. Utskottet
anser att regeringen bör lägga fram förslag om en förstärkt grundpension
i enlighet med dessa riktlinjer. Det anförda bör med bifall till
motion Sf241 och Sf372 yrkande 2 samt med anledning av motion
Sf285 yrkande 9 ges regeringen till känna.

1989/90: SfU9

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande nytt grundtrygghetssystem
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf241 och
1989/90:SO72 yrkande 2 samt med anledning av motion
1989/90:Sf285 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

8. Nytt grundtrygghetssystem (mom. 9)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Som
ovan" och på s. 20 slutar med "och Sf356." bort ha följande lydelse:
Dagens pensionssystem med nuvarande regler om KBT och med
gällande skatteregler leder till synnerligen höga marginaleffekter för
personer med låg pension. Det är, enligt utskottets mening, därför
nödvändigt att införa ett system med avsevärt höjd grundpension, så att
även folkpensionärer kan betala skatt enligt den normala skatteskalan
och ändå ha en tillfredsställande levnadsstandard. Pensionstillskott och
KBT samt det extra avdraget vid taxeringen skulle därmed kunna
avvecklas. Grundpensionen bör som i dag kompletteras med en inkomstrelaterad
pension. Utskottet anser att regeringen bör lägga fram
förslag om en förstärkt grundpension i enlighet med dessa riktlinjer.
Det anförda bör med bifall till motion Sf285 yrkande 9 samt med
anledning av motionerna Sf241 och Sf372 yrkande 2 ges regeringen till
känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande nytt grundtrygghetssystem
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf285 yrkande 9 och
med anledning av motionerna 1989/90:Sf241 och 1989/90:Sf372
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. Översyn av ATP-systemet (mom. 10)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Sorn
ovan" och på s. 20 slutar med "och SD56." bort ha följande lydelse:
Framtidens pensionssystem bör göra skillnad mellan det system som
skall säkra en tillfredsställande minimistandard — folkpensionssystemet
— och det som skall skydda mot en alltför betydande standardsänkning
vid pensionsålderns inträde. Utskottet anser att systemet i den
sistnämnda delen bör bygga på premiereservtekniken och i allt större
utsträckning tillhandahållas av fristående försäkringsbolag och andra
finansinstitut. Åtgärder bör därför vidtas som bl.a. uppmuntrar enskilt
pensionssparande och som säkerställer familjernas möjligheter att fördela
pensionssparandet rättvist. ATP-taket bör ligga fast, men tilläggspensionsavgift
bör endast erläggas för den del av inkomsten som är
ATP-grundande. Ett fast ATP-tak kommer med tiden att innebära att

1989/90:SfU9

4 Riksdagen 1989/90. 11 sami. Nr 9

ATP förvandlas till en bra folkpension. Utskottet föreslår att pensionsberedningen
får i uppdrag att lägga fram förslag om åtgärder i enlighet
härmed. Det anförda bör med bifall till motion Sf259 yrkande 7 ges
regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande översyn av ATP-systemet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf259 yrkande 7
samt med anledning av motionerna 1989/90:Sf285 yrkande 10
och 1989/90:Sf325 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

10. Översyn av ATP-systemet (mom. 10)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Som
ovan" och på s. 20 slutar med "och Sf356." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en större och mer långsiktig utredning om hela
ATP-systemets giltighet nu och i framtiden bör komma till stånd. Detta
bör riksdagen med bifall till motion Sf285 yrkande 10 som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande översyn av ATP-systemet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf285 yrkande 10
samt med anledning av motionerna 1989/90:Sf259 yrkande 7 och
1989/90:Sf325 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

11. 15- och 30-årsreglerna (mom. 11)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Som
ovan" och på s. 20 slutar med "och Sf356." bort ha följande lydelse:

15- och 30-årsreglerna för intjänande av ATP är av stor betydelse för
särskilt kvinnornas möjligheter att skapa sig en trygghet i form av en
egen ATP. Utskottet anser därför att dessa regler bör behållas oförändrade.
Det anförda bör med bifall till motion Sf211 ges regeringen till
känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande 15- och 30-årsreglerna

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf211 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:SfU9

12. Delning av pensionspoäng mellan makar
(mom. 12)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Som
ovan" och på s. 20 slutar med "och Sf356." bort ha följande lydelse:
Kvinnorna har generellt sett ett sämre pensionsläge än männen.
Samhället är beroende av den arbetsinsats kvinnorna gör genom att
vårda familjens barn. Enligt utskottets mening bör kvinnorna, liksom
männen, ha rätt till del i familjens pensioner, såväl privata som
offentliga. Detta kan ske genom att makar får möjlighet att träffa avtal
om fördelning av ATP-poäng och genom giftorätt i ATP. Vad sålunda
anförts bör med bifall till motion SD26 ges regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande delning av pensionspoäng mellan makar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf326 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Pensionspoäng efter 65 år (mom. 13)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Som
ovan" och på s. 20 slutar med "och Sf356." bort ha följande lydelse:

För att få full ATP krävs att pensionspoäng har tillgodoräknats den
försäkrade för minst 30 år (inkl. s.k. vårdår). Kvinnor går ofta miste
om 15—20 sådana år på grund av vård av barn. Vid 65 år är hon
fortfarande vital och har möjlighet att arbeta ytterligare några år. Även
om hon skjuter upp uttaget av ålderspensionen, är inkomsten därefter
inte pensionsgrundande. Utskottet anser att även inkomsten efter 65 år
skall vara pensionsgrundande. Detta bör med bifall till motion Sf285
yrkande 8 ges regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande pensionspoäng efter 65 är

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf285 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Automatiskt tillgodoräknande av vårdår
(mom. 17)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m), Rune Backlund (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med
"Riksförsäkringsverket har" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:

Rätten att inom den allmänna tilläggspensioneringen få tillgodoräkna
sig s.k. vårdår för vård av barn utnyttjas numera i en anmärkningsvärt
låg grad. Första gången möjlighet att ansöka om vårdår förelåg var
år 1982, då drygt 17 000 försäkrade tillgodoräknades sådant år. Antalet

1989/90:SfU9

har sedan sjunkit fram till 1987, då antalet personer som tillgodoräknades
vårdår var drygt 5 600. År 1988 var antalet ca 7 200 personer.
Utskottet anser att det mot denna bakgrund är nödvändigt att den som
har rätt till vårdår tillgodoräknas sådant automatiskt. Regeringen bör
därför lägga fram förslag i enlighet härmed. Med bifall till motion
Sf212, Sf285 yrkande 7 i denna del, Sf309 i denna del och Sf370
yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till
känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande automatiskt tillgodoräknande av värdar

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf212,
1989/90:Sf285 yrkande 7 i denna del, 1989/90:Sf309 i denna del
och 1989/90:SB70 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

15. Retroaktiv rätt till vårdår (mom. 18)

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Frågan
om" och på s. 22 slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:

År 1982 beslutade riksdagen om rätt för småbarnsföräldrar att
tillgodoräkna sig ATP-år för vård av egna barn. För den förälder som
väljer att stanna hemma hos barnen medan de är små eller som av
andra orsaker inte kan få ett annat arbete eller kanske inte kan få
barnomsorgen ordnad på annat sätt har rätten att tillgodoräkna sig
ATP-år en mycket stor betydelse. Eftersom kravet för full pension är
att man intjänat pensionspoäng under 30 år, blir ofta följden den att
företrädesvis kvinnor som ägnat sig åt vården av egna barn inte når
upp till erforderliga 30 poängår. Detta får i sin tur den konsekvensen
att pensionen för vederbörande reduceras. Enligt utskottets mening är
det ett rättvisekrav att även de kvinnor som sedan ATP-systemet
infördes vårdat egna barn under tre år, får rätt att tillgodoräkna sig
ATP-år härför. Frågan om hur rätten till vårdår skall tillgodoses bör
därför utredas.

Det anförda bör med bifall till motionerna Sf285 yrkande 7 i denna
del, Sf309 i denna del och SB44 yrkande 7 ges regeringen till känna.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande retroaktiv rätt till vårdar

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf285 yrkande 7
i denna del, 1989/90:Sf309 i denna del och 1989/90:Sf344 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

1989/90:SfU9

16. Pensionspoäng vid halv förtidspension (mom. 19) !989/90:SfU9

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 22 börjar med
"Möjligheten för" och på s. 23 slutar med "därför avslås." bort ha
följande lydelse:

Den som har förtidspension kan numera tillgodoräknas pensionspoäng
på förvärvsinkomster. Pensionsgrundande inkomst är därvid,
liksom före pensioneringen, summan av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det vid
årets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng för året är den
pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet. För den som
har halv eller två tredjedels förtidspension gäller dock att denna
pensionspoäng ökas med hälften resp. två tredjedelar av den antagandepoäng
som beräknats för året. Som anförts i motion Sf256 är denna
antagandepoäng redan belastad med basbeloppsavdrag. Utskottet föreslår
därför att antagandepoängen ökas med 1,0 innan den halveras
eller att endast ett halvt basbeloppsavdrag görs på den senare inkomsten.
Utskottet anser att regeringen bör lägga fram förslag till förbättring
av ifrågavarande bestämmelser.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande pensionspoäng vid halv förtidspension

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf256 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Förtidspensionering av handikappade studerande
(mom. 20)

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "någon åtgärd." bort ha följande
lydelse:

Rehabiliteringsberedningen har i november 1988 lämnat förslag som
rör frågan om förtidspensionering av handikappade studerande. Utskottet
anser att denna fråga är så väsentlig att riksdagen redan nu bör
ge regeringen till känna att sådan förtidspensionering bör undvikas.

Utskottet anser vidare att alla möjligheter att aktivera unga handikappade
personer bör tas till vara. Den försöksverksamhet som har pågått
en tid med syfte att få ut unga handikappade i arbetslivet bör därför
utökas.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna Sf250
yrkande 7 och Sf262 yrkande 3.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

20. beträffande förtidspensionering av handikappade studerande

5 Riksdagen 1989190. 11 sami. Nr 9

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf250 yrkande 7
och 1989/90:Sf262 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

18. Handikappersättningsnivå och högkostnadsskydd
(mom. 21)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "De
frågor" och slutar med "och Sf208." bort ha följande lydelse:

Den utredning om en lägre nivå inom handikappersättningen och
ett samlat förmånssystem beträffande sjukvårds-, sjukrese- och läkemedelskostnader
som riksdagen begärde 1987/88 har ännu inte tillsatts.
De problem som skulle utredas har stor betydelse för enskilda människor.
Utskottet förutsätter därför att utredningen snarast tillsätts. Det
anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Sf208, Sf238, Sf264
yrkande 2 och So260 yrkande 10 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande handikappersättningsnivå och högkostnadsskydd att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf208,
1989/90:Sf238, 1989/90:Sf264 yrkande 2 och 1989/90:So260 yrkande
10 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

19. Handikappersättning till ålderspensionär
(mom. 22)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med
"Riksdagen har" och slutar med "motion SG57." bort ha följande
lydelse:

En person som Sr en funktionsnedsättning efter sin 65-årsdag har
lika stora merkostnader till följd av sitt handikapp som den som Stt
funktionsnedsättningen före 65 år. Utskottet anser att frågan om hur
en sådan person skall kunna S sina merutgjfter täckta bör utredas. Det
anförda bör med biCall till motion SOS7 ges regeringen till känna.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

22. beträffande handikappersättning till ålderspensionär

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf357 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:SfU9

20. Handikappersättning till blinda (mom. 23)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "I
likhet" och slutar med "och SD36." bort ha följande lydelse:

Enligt nuvarande regler utges handikappersättning till en försäkrad
som är blind med 65 % före 65 års ålder och därefter med 34 %, om
stödbehovet inte ger anledning till högre ersättning. Enligt utskottets
mening blir en blind persons hjälpbehov inte särskilt mycket mindre
efter 65 års ålder än före. Funktionsnedsättningar, t.ex. en hörselnedsättning,
som kommer med åldern förvärrar dessutom ofta situationen
för den blinde. Utskottet anser därför att det finns anledning att utreda
frågan om handikappersättning till blinda efter pensionering. Det
anförda bör med bifall till motionerna Sf336 och So260 yrkande 10 ges
regeringen till känna.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande handikappersättning till blinda
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf336 och
1989/90:So260 yrkande 10 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Bostadskostnaden vid KBT (mom. 25)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "och SD22." bort ha följande lydelse:
De skillnader i KBT-reglerna som kan uppstå mellan kommunerna
är en följd av det kommunala självstyret. Utskottet anser emellertid att
det finns skäl att, såsom anförs i motion Sf344, överväga om KBT i
framtiden skall vara en primärkommunal uppgift och om KBT skall
utgå efter samma regler över hela landet. Översynen bör enligt utskottets
uppfattning anförtros åt pensionsberedningen. Detta bör med bifall
till motion Sf344 yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande bostadskostnaden vid KBT
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf344 yrkande 4 och
med avslag på motionerna 1989/90:Sf255 yrkande 2 och
1989/90:Sf322 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

22. Bostadskostnaden vid KBT (mom. 25)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "och SD22." bort ha följande lydelse:
KBT har en avgörande inkomstutjämningseffekt för de sämst ställda.
Det nu gällande taket för KBT, 1 700 kr. för ensamstående och 1 850
kr. för makar, är enligt utskottets mening för lågt i förhållande till den

1989/90:SfU9

faktiska hyran. KBT bör i stället för en ensamstående betalas i förhållande
till den faktiska hyran för en tvårumslägenhet på orten och för
gifta i förhållande till hyran för en trerumslägenhet. Vidare bör staten
på sikt svara för hela kostnaden för det kommunala bostadstillägget.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringen bör redovisa
en plan för höjning av KBT i enlighet härmed. Det anförda bör med
bifall till motion Sf255 yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande bostadskostnaden vid KBT

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf255 yrkande 2 och
med avslag på motionerna 1989/90:Sf322 och 1989/90:Sf344 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

23. KBT vid jordbruks- eller rörelseinkomst
(mom. 26)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit
Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och Rune Backlund
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
"Utskottet behandlade" och på s. 30 slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:

Fr o m. den 1 juli 1989 gäller att en ålderspensionärs löneinkomst
undantas från det inkomstunderlag som påverkar en pensionärs rätt
till KBT. Bestämmelsen infördes i syfte att öka de ekonomiska incitamenten
för pensionärer att förvärvsarbeta. Denna åtgärd var väl motiverad,
men utskottet anser att bestämmelsen inte skall begränsas till
arbetsinkomster som härrör från anställning. Även pensionärer som är
småföretagare bör stimuleras att fortsätta sin verksamhet efter uppnådd
pensionsålder. Samma regler bör därför enligt utskottets uppfattning
gälla för löneinkomster och för inkomster av jordbruksfastighet eller
av rörelse.

Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt lägga fram ett förslag
härom. Det anförda bör med anledning av motionerna SOOO, SD08
yrkande 1 och Sf348 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande KBT vid jordbruks- eller rörelseinkomst

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sf300,
1989/90:Sf308 yrkande 1 och 1989/90:Sf348 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. KBT vid förmögenhetsinnehav (mom. 27)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Rune Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med
"Riksdagen har" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:

1989/90:SfU9

Riksdagen har på senare tid genom olika beslut minskat betydelsen
av förmögenhetsinnehav vid prövningen av rätten till KBT. Detta
gäller dock främst vissa fastigheter, bostadsrätter o.d. Enligt utskottets
mening är besluten inte tillräckligt långtgående. Regeringen bör därför
skyndsamt lägga fram förslag om att förmögenhetsinnehav inte alls
skall beaktas vid beviljande av KBT.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

27. beträffande KBT vid förmögenhetsinnehav

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf348 yrkande 2
samt med anledning av motionerna 1989/90:Sf295, 1989/90:Sf308
yrkande 2 och 1989/90:Sf349 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

25. Ersättning till neurosedynskadade m.fl. (mom. 28)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Avsikten med reglerna om skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade
bör ha varit att så mycket som möjligt underlätta för de
skadedrabbade. Enligt utskottets mening bör ersättningen därför inte
heller tas med i beräkningen av den försäkrades inkomst vid bedömningen
av rätten till kommunalt bostadstillägg. Motsvarande kan gälla
även andra grupper, t.ex. dem som uppbär s.k. krigsskadeersättning.
Vad sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Sf209,
Sf224 och Sf344 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande ersättning till neurosedynskadade m.fl.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf209,
1989/90:Sf224 och 1989/90:Sf344 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Reduktion av ATP vid undantagande (mom. 30)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Den
särskilda" och slutar med "motion Sf223." bort ha följande lydelse:

En person som haft undantagande från ATP får sin pension beräknad
i förhållande till den pensionspoäng han faktiskt tillgodoräknats
och det antal år han tillgodoräknats pensionspoäng. Personer födda
under åren 1915—1923 får därutöver en minskning med pensionen på
så sätt att, för varje år som den försäkrade är född senare än år 1914,
det antal år som erfordras för full pension ökas med en tiondel av det
antal år som den försäkrade på grund av undantagandet från ATP gått
miste om pensionspoäng. Utskottet anser detta vara en orimlig konse -

1989/90: SfU9

kvens av undantagandet. Samtliga personer som haft undantagande
från ATP bör behandlas lika. Regeringen bör därför lägga fram ett
förslag om förändring av ATP-reglerna som tillgodoser motion Sf223.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

30. beträffande reduktion av ATP vid undantagande

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf223 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Kompensationsnivån inom delpensioneringen
m.m. (mom. 31)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "När
kompensationsnivån" och slutar med "därför avslås." bort ha följande
lydelse:

Nuvarande kompensationsnivå inom delpensioneringen, 65 % av
pensionsunderlaget, innebär med marginalskatteeffekter en kompensation
som gör det mindre ekonomiskt rationellt att fortsätta med ett
heltidsarbete. En sänkning av kompensationsnivån till 50 % skulle i
stället kunna påverka människor att öka arbetsinsatsen. Regeringen
bör därför skyndsamt återkomma med förslag i enlighet härmed som
kan träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1990 och avse nytillkommande
delpensionärer.

Riksförsäkringsverket beräknar att delpensionsfonden kommer att
öka kraftigt vid ett oförändrat avgiftsuttag (0,50 %). Genom en sänkning
av kompensationsnivån för nya delpensionärer i enlighet med vad
ovan förordas, kommer behovet av avgiftsmedel att ytterligare minska.
Utskottet anser därför att delpensionsavgiften bör sänkas till 0,30 %
och att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag även i denna
del.

Vad sålunda anförts bör riksdagen med anledning av motion Sf254
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

31. beträffande kompensationsnivån inom delpensioneringen
m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sf254 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Delpension till egenföretagare (mom. 32)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Rune Backlund (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Frågan
om" och slutar med "i fråga." bort ha följande lydelse:

För lantbrukarna, liksom för övriga egenföretagare, gäller att de för
att få delpension måste minska sin arbetstid med minst hälften. En
lantbrukare kan dock ha svårt att minska sin arbetstid med så mycket
utan att samtidigt "hacka sönder" produktionsgrenar. Utskottet anser

1989/90:SfU9

därför att regeringen bör göra en översyn av reglerna om delpension i
syfte att egenföretagare skall kunna beviljas delpension vid en arbetstidsminskning
av samma omfattning som gäller för löntagare. Vad
sålunda anförts bör med bifall till motion Sf218 ges regeringen till
känna.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

32. beträffande delpension till egenföretagare

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf218 och med
anledning av motion 1989/90:Sf373 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Beräkningsgrunden för vårdbidrag (mom. 33)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "och Sf217." bort ha följande
lydelse:

Att vårda ett handikappat barn hemma ställer stora krav på familjen.
Oftast måste någon av föräldrarna avbryta sitt förvärvsarbete,
vilket givetvis leder till en svår situation. Den förälder som stannar
hemma får ett vårdbidrag som vid helt bidrag under år 1990 utges med
196 % av basbeloppet eller 58 212 kr. per år. Denna ersättning är
otillräcklig. Det är därför angeläget att vårdbidraget höjs. Utskottet
anser att grunden för vårdbidraget bör vara 2,5 basbelopp. För den
enskilda familjen skulle detta innebära att ett helt vårdbidrag skulle
uppgå till 74 250 kr., dvs. en förbättring med drygt 1 300 kr i
månaden.

Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag till lagändringar
i enlighet härmed. Det anförda bör med bifall till motionerna
Sf217 och SD09 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

33. beträffande beräkningsgrunden för vårdbidrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf217 och
1989/90:Sf250 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

30. ATP-poäng av vårdbidrag (mom. 35)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande
lydelse:

De föräldrar som erhåller skattefri merkostnadsersättning har ofta
barn som är gravt handikappade och behöver avstå från förvärvsarbete
för att kunna vårda barnet. De får därigenom dåliga möjligheter att
erhålla pensionspoäng. Deras situation skulle förbättras om hela vårdbidraget
blir ATP-grundande, antingen genom att merkostnadsersättningen
blir pensionsgrundande eller genom att merkostnadsersättning -

1989/90: SfU9

en utgår vid sidan av vårdbidraget. Utskottet anser att regeringen bör
lägga fram förslag i enlighet härmed. Det anförda bör med bifall till
motion Sf250 yrkande 3 ges regeringen till känna.

dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

35. beträffande ATP-poång av vårdbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf250 yTkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Medelsanvisning till vårdbidrag (mom. 40)

Under förutsättning av bifall till reservation 29

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "handikappade barn." bort ha följande
lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt yrkandet i motion Sf250 yrkande 1 om
höjning av vårdbidragets grundbelopp. Till följd härav tillstyrks bifall
även till yrkandet i samma motion om höjt anslag.

dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

40. beträffande medelsanvisning till vårdbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf250 yrkande 2
och med anledning av propositionen till Vårdbidrag för handikappade
barn för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
1 021 000 000 kr.,

Särskilda yttranden

1. 15- och 30-årsreglerna samt delning av
pensionspoäng mellan makar

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:

Vi delar den uppfattning som framförs i motion Sf211 att 15- och
30-årsreglerna inom ATP-systemet är av stor betydelse för kvinnors
möjligheter att tjäna in en egen pensionsrätt. Vi delar även den
uppfattning som framförs i motion Sf326 att kvinnorna bör ha rätt till
del i familjens samlade ATP-poäng. Med hänsyn till att pensionsberedningen,
som haft i uppdrag att utreda dessa frågor, avser att lämna sitt
slutbetänkande under sommaren 1990, har vi nu inget yrkande i
denna del.

1989/90:SfU9

2. Handikappersättning till blinda och översyn av
handikappersättningsreglerna

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:

I motionerna SD36 och So260 yrkande 10 anförs att en blind persons
hjälpbehov inte torde bli mindre efter 65 års ålder än före. Handikappersättningen
till blinda skall därför inte sänkas vid pensioneringen.
Vidare har i motion Sf264 yrkande 1 anförts att informationen och
anvisningarna till försäkringskassorna om handikappersättningen borde
vara så tydliga och enhetliga att någon godtycklig bedömning inte
kan förekomma. I motionen begärs därför en översyn av reglerna för
erhållande av handikappersättning.

Vi delar de uppfattningar som framförts i motionerna. Med hänsyn
till att 1989 års handikapputredning enligt direktiven bör ha avslutat
sitt arbete under år 1990, anser vi att utredningens förslag bör avvaktas.
Vi har därför nu inget yrkande i frågan.

3. KBT vid förmögenhetsinnehav

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:

Vi anser att förmögenhetsinnehav inte bör påverka rätten till KBT. I
lagrådsremissen av andra steget i den föreslagna skatteomläggningen
föreslås att det extra avdraget för folkpensionärer avskaffas. I stället
införs ett särskilt grundavdrag som endast skall reduceras mot pensionsinkomster,
dock inte inkomster från individuella pensionsförsäkringar.
Med hänsyn till att man tidigare har strävat efter en samordning
mellan vissa skatte- och KBT-regler, anser vi att regeringens
förslag i skattefrågan bör avvaktas. Vi har därför nu inget yrkande i
frågan.

4. Pensionstillskott och KBT vid undantagande från
ATP

Doris Håvik, Börje Nilsson, Ulla Johansson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof
G us ta feson, Ingegerd Elm, Maud Björnemalm och Christina Pettersson
(alla s) anför:

Vid införandet av den allmänna tilläggspensioneringen fick försäkrade
möjlighet att stå utanför til läggspensionssystemet såvitt gällde inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning. Som motiv anfördes (prop.
1959:100) att den som hade inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet
ibland kunde sägas redan äga ett pensionsskydd i den kapitaltillgång
som ligger i själva rörelsen eller fastigheten, något som löntagaren
vanligen saknade. Vidare kunde företagaren i vissa fall på grund av
rörelsens värde och beskaffenhet förvänta sig inkomst av denna även
om hans arbetsförmåga nedgick eller bortföll. Med hänsyn härtill
kunde det ställa sig fördelaktigare att behålla medlen i rörelsen i stället
för att betala avgifter till en pensionsförsäkring. Bestämmelsen om att
undantagande inte kunde bringas att upphöra förrän efter viss tid —
fem år — hade sin grund i att man ville undvika förhastade anmäl -

1989/90:SfU9

ningar om undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen.
Det ansågs att den som gjorde sådan anmälan borde noga ha övervägt
sin situation på längre sikt och att undantagandet som regel borde
grundas på en bedömning av pensionsbehovet och inte göras annat än
där detta av olika skäl var mindre framträdande eller blev tillgodosett i
annan ordning.

Riksdagen har därefter i samband med olika ändringar i socialförsäkringssystemet
beslutat att återkallande av anmälan kunde göras även
om inte fem år hade gått. Detta gällde t.ex. vid införandet av lagen om
allmän försäkring, då det beslöts att den som hade ett gällande undantagande
från tilläggspensioneringen inte skulle få tilläggssjukpenning
för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Återkallande kunde
även ske då sjukpenningen omkonstruerades ff.o.m. den 1 januari
1974 och blev skattepliktig och pensionsgrundande, eftersom egenföretagare
som gjort anmälan om undantagande genom reformen förlorade
sitt grundskydd vid sjukdom. Även i samband med ändrade regler år
1974 om socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster gavs möjlighet
att återkalla ett undantagande. Motsvarande gällde när lagen om arbetsskadeförsäkring
trädde i kraft den 1 juli 1977 och när egenföretagare
anslöts till delpensionsförsäkringen fr.o.m. år 1980.

De mot ATP inkomstprövade pensionstillskotten tillkom år 1969.
Därvid beslöts att den som var eller hade varit undantagen från
tilläggspensioneringen skulle fa pensionstillskott i den mån tilläggspensionen,
om undantagande inte hade skett, tillsammans med pensionstillskottet
inte skulle ha överstigit pensionstillskottets nivå. De som
hade återinträtt fr.o.m. den 1 januari 1963 fick dock fullt pensionstillskott.

Möjligheten att anmäla undantagande från ATP avskaffades vid
utgången av år 1981. Försäkrade som var födda senast år 1923 och som
hade ett gällande undantagande berördes dock inte av förslaget. Till
grund för den ändrade lagstiftningen låg pensionskommitténs betänkande
(SOU 1977:46) Pensionsfrågor m.m. När det gällde rätten till
pensionstillskott ansåg kommittén att för samtliga försäkrade hänsyn
även fortsättningsvis borde tas till den ATP som skulle ha utgått om
undantagandet inte hade ägt rum. I annat fall skulle nämligen pensionstillskottet
så att säga kostnadsfritt fylla ut den del som försäkrade
som har varit anslutna till ATP i stället får i form av ATP. Kommittén
anförde vidare i denna fråga:

För dem som är i aktiv ålder vill kommittén peka på de upprepade
möjligheter som berörda kategorier har filt och i princip alltid har
haft att få träda in i systemet igen. I vissa fall kommer härvidlag
pensionstillskottens storlek att påverkas av ett tidigare undantagande
men man bör enligt kommitténs uppfattning hålla i minnet att försäkrade
som har anmält undantagande själva en gång har valt att disponera
sina inkomster på nämnda sätt. I stället för avgifter till ATPförsäkringen
kan ett motsvarande belopp ha använts i t.ex. en rörelse
eller för att finansiera en privat pensionsförsäkring. Att det senare
visar sig att ett undantagande från ATP får vissa konsekvenser för den
försäkrade har kanske mera berott på svårigheter att nå ut med
information än på brister i försäkringssystemet.

1989/90:SfU9

När det gäller dem som nu har uppnått pensionsåldern så har det
bi a. hävdats att pensionstillskottsreformen inte kunde förutses och att
de därför har kommit att ställas utanför den för andra försäkrade
garanterade miniminivån. Samma synpunkt som har anförts ovan
beträffande dem i aktiv ålder kan enligt kommitténs mening anläggas
också på nu ifrågavarande kategori. Kommittén är medveten om att
det föreligger fall där försäkrads pensionssituation på grund av undantagande
har blivit mindre tillfredsställande. Bl.a. på grund härav har
kommittén för samtliga försäkrade med undantagande övervägt en
konstruktion med avgiftsinbetalningar i efterhand. En sådan lösning
har emellertid visat sig vara behäftad med betydande svårigheter. Så
t.ex. uppkommer sådana frågor som om hänsyn skall tas till räntefaktorn,
om man kan kräva att den som uppbär förtids-, änke- eller
ålderspension skall nödgas erlägga avgifter i efterhand och hur man
skall förfara för att kunna beakta det förhållandet att avgiften är eller
skulle ha varit avdragsgill vid inkomsttaxeringen som driftkostnad i
t.ex. en rörelse. Även om dessa frågor skulle kunna lösas vill kommittén
inte förorda en sådan konstruktion. Den skulle nämligen gynna
dem som har ekonomiska möjligheter att erlägga avgifter retroaktivt
medan andra, som kanske bättre skulle behöva en förhöjning av sin
pension, ofta inte skulle ha råd att betala dessa retroaktiva avgifter.
Kommittén har också övervägt en lösning som innebär att man inom
pensionstillskottens ram skulle garantera vissa ålderskategorier försäkrade
en miniminivå, men vill inte förorda en sådan lösning.

Beträffande såväl dem i aktiv ålder som dem som har uppnått
pensionsåldern uppkommer frågan om rättvisa gentemot andra kategorier
försäkrade. Kommittén menar, att skulle pensionstillskott kunna
utgå till dem som har valt att stå utanför ATP, skulle de som har varit
med i försäkringen och hela tiden har erlagt avgifter till denna
försäkring — mot vilken alltså sedan pensionstillskotten räknas av —
kunna erfara att deras avgiftsinbetalning har varit till ingen eller ringa
nytta.

Kommittén har med anledning av det uppdrag som kommittén har
fått noga prövat vilka olika vägar man skulle kunna gå för att komma
till rätta med problemen för dem som av skilda anledningar anser sig
ha blivit missgynnade av pensionstillskottssystemet, men kommittén
har därvid inte funnit någon godtagbar lösning. Kommittén anser att
lösningen på de problem som har aktualiserats här inte bör sökas
inom den allmänna försäkringens ram.

Vi delar de bedömningar som gjordes vid införandet av ATP-systemet,
nämligen att den som begärde undantagande från tilläggspensioneringen
hade anledning att noga överväga sin situation på längre sikt. De
som då eller senare begärde undantagande har även haft upprepade
möjligheter att träda in i systemet igen.

Av den kartläggning som nu gjorts av undantagandepensionärernas
ekonomiska situation framgår att av de personer som nu har ålderspension
endast 2 000 hushåll beräknas ha en inkomst som högst
uppgår till den nuvarande nivån för folkpension och fullt pensionstillskott.
Övriga pensionärer har, vilket även var avsikten, kompenserat
sig ekonomiskt på annat sätt. De kan i stället för att erlägga tilläggspensionsavgifter
t.ex. ha ökat sina kapitaltillgångar på olika sätt eller
använt medel för att finansiera en privat pensionsförsäkring.

Ett fåtal personer har trots allt en inkomst som inte uppgår till
nivån för folkpension och pensionstillskott. Det kan inte uteslutas att
det bland dessa även finns personer som inte nåtts av information om

1989/90:SfU9

de förändringar som under årens lopp gjorts i pensionssystemet. Någon
lösning av den ekonomiska situationen för enbart denna grupp har
inte kunnat presenteras. Vi vill inte medverka till att en lösning skjuts
på framtiden genom ytterligare beredning av frågan och accepterar
därför att pensionstillskott i enlighet med vad utskottet förordat införs
redan fr.o.m. den 1 juli 1990.

1989/90:SfU9

Innehållsförteckning

1989/90:SfU9

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 8

Folk- och tilläggspension 8

Inledning 8

Allmänna förutsättningar för rätt till pension 10

Folkpension och pensionstillskott 12

Pensionsåldern m.m 16

ATP-systemet 17

Förtidspension 23

Handikappersättning 24

Kommunalt bostadstillägg (KBT) 27

Undantagandepensionärer 32

Delpension 36

Vårdbidrag för handikappade barn 38

Medelsanvisningar 40

Folkpensioner 40

Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
40

Vissa yrkesskadeersättningar m.m 41

Vårdbidrag för handikappade barn 41

Barnpensioner 41

Hemställan 41

Reservationer 45

1. Folkpension till utlänningar (fp, c, vpk, mp) 45

2. Efterlevandeskydd för homosexuella sambor (vpk,

mp) 46

3. Höjning av pensionstillskotten (vpk) 46

4. Villkoren vid växelvård (c, mp) 46

5. Okorrigerat basbelopp (m, c, vpk, mp) 47

6. Flexibel pensionsålder (mp) 48

7. Nytt grundtrygghetssystem (c) 48

8. Nytt grundtrygghetssystem (mp) 49

9. Översyn av ATP-systemet (m) 49

10. Översyn av ATP-systemet (mp) 50

11. 15- och 30-årsreglerna (m) 50

12. Delning av pensionspoäng mellan makar (m) 51

13. Pensionspoäng efter 65 år (mp) 51

14. Automatiskt tillgodoräknande av vårdår (m, c, mp) . 51

15. Retroaktiv rätt till vårdår (fp, c, vpk, mp) 52

16. Pensionspoäng vid halv förtidspension (c) 53

17. Förtidspensionering av handikappade studerande

(fp, c, mp) 53 65

18. Handikappersättningsnivå och högkostnadsskydd 1989/90:SfU9

(m, fp, mp) 54

19. Handikappersättning till ålderspensionär (mp) 54

20. Handikappersättning till blinda (m) 55

21. Bostadskostnaden vid KBT (fp) 55

22. Bostadskostnaden vid KBT (vpk) 55

23. KBT vid jordbruks- eller rörelseinkomst (m, fp, c) .. 56

24. KBT vid förmögenhetsinnehav (m, c) 56

25. Ersättning till neurosedynskadade m.fl. (m, fp) 57

26. Reduktion av ATP vid undantagande (c) 57

27. Kompensationsnivån inom delpensioneringen m.m.

(m) 58

28. Delpension till egenföretagare (m, c) 58

29. Beräkningsgrunden för vårdbidrag (fp) 59

30. ATP-poäng av vårdbidrag (fp) 59

31. Medelsanvisning till vårdbidrag (fp) 60

Särskilda yttranden 60

1. 15- och 30-årsreglerna samt delning av pensionspoäng
mellan makar (fp) 60

2. Handikappersättning till blinda och översyn av handikappersättningsreglerna
(fp) 61

3. KBT vid förmögenhetsinnehav (fp) 61

4. Pensionstillskott och KBT vid undantagande från

ATP (s) 61