Socialförsäkringsutskottets

betänkande

1989/90:SfU4

Socialavgifter

Sammanfattning

I betänkandet behandlas nitton under den allmänna motionstiden
1988/89 väckta motioner rörande de sociala avgifterna. I särskilda
avsnitt behandlas frågor om uppdelning av rörelse- och jordbruksinkomst
i A- och B-inkomst, om överensstämmelsen mellan förmåner
och avgifter inom socialförsäkringssystemet, om kvittningsrätten mellan
förvärvskällor vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och
motsvarande avgiftsunderlag, om differentiering av avgiften till sjukförsäkringen,
om arbets- och uppdragstagarbegreppen, om idrottsföreningars
avgiftsskyldighet och idrottsutövares försäkringsskydd samt om socialavgifter
på vinstandelar.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats tio reservationer och ett särskilt yttrande.

Motioner

1988/89:Sf215 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avskaffa socialavgifter på vinstandelar.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sk313.

1988/89:Sf217 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ändrade regler för debitering av
arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Kr501.

1988/89:Sf221 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning och förslag om införande av kvittningsrätt
mellan olika förvärvskällor vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

1988/89:Sf225 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändrade regler för debitering av socialförsäkringsavgifter
i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Kr502.

1988/89:Sf226 av Karl-Gösta Svenson och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (båda m) vari yrkas att riksdagen beslutar att nettointäkten
av jordbruksfastighet och rörelse uppdelas i A- och B-inkomst från
taxeringsåret 1990.

1989/90

SfU4

1 Riksdagen 1989190.11 sami. Nr 4

1988/89:Sf227 av Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson 1989/90:SfU4
(båda c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen låter göra en
snabb översyn av idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar med syfte att
medge rätt för dessa att undantas från arbetsgivaravgifter för de aktiva
idrottsmän som uppbär ersättning understigande två basbelopp.

1988/89:Sf232 av Martin Olsson och Stina Eliasson (båda c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till överensstämmelse
mellan egenavgifter och förmåner inom sjukförsäkringen och ATP
för företagare med låga inkomster.

1988/89:Sf233 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson (båda m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till
ett nytt socialavgiftssystem för egenföretagare som ger bättre överensstämmelse
mellan avgifter och förmåner än det nuvarande.

1988/89:Sf263 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av
lagen om uppbörd av socialavgifter så att ansökan kan göras av ena
parten i ett avtalat eller tänkt avtalsförhållande i enlighet med vad som
i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
en skyndsam vidareutveckling av lagstiftningen så att lagen blir konkurrensneutral
mellan fysiska och juridiska personer och mellan sådana
personer inbördes.

1988/89:Sf267 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen
beslutar avskaffa arbetsgivaravgifter på bidrag som arbetsgivare lämnar
till s.k. vinstandelsstiftelser.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sk358.

1988/89:Sf272 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beräkning av egenavgift till ATP.

1988/89:Sf278 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en omfördelning av uttaget av arbetsgivaravgifter
innebärande

a) en sänkning av sjukförsäkringsavgiften med 5 procentenheter på
en lönesumma upp till 500 000 kr.,

b) ett slopande av alla egenavgifter på inkomster motsvarande ett
basbelopp samt

c) en totalfinansiering genom en höjning av avgiftsuttaget i övrigt i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:N258.

1988/89:Sf280 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om att avskaffa de sociala avgifterna på
avsättningar till företagsanknutna andel-i-vinst-stiftelser, där vinstandelarna
binds minst fem år i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi4U. 2

1988/89:Sf312 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1989/90:SfU4
beslutar avskaffa sociala avgifter på företagsanknutna vinstandelar i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi602.

1988/89:Sf322 av Karl-Gösta Svenson och Wiggo Komstedt (båda m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att arbetsgivaravgift
avseende sjukförsäkring inte skall utgå vid tilllällig anställning av
utländsk arbetskraft.

1988/89:Sf325 av Ingrid Hasselström Nyvall och Sigge Godin (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning om en ändrad beräkningsgrund för
sjukförsäkringsavgiften.

1988/89:S037 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen i enlighet med motionen framlägger förslag till nytt
försäkringsskydd för idrottsutövare.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Kr513.

1988/89:SB67 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler så att
underskott i näringsverksamhet kan kvittas mot överskott i motsvarande
förvärvskälla i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
beräkning av egenavgifter så att hänsyn tas till underskott i förvärvskälla
enligt vad som anförts i motionen.

Motiveringarna återfinns i motion 1988/89:Sk450.

1988/89:Sf371 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om nödvändigheten av basbeloppsavdrag från småföretagarnas
egenavgifter.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi313.

Utskottet

Inledning

Den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål finansieras
helt eller delvis med socialavgifter. De grundläggande bestämmelserna
om socialavgifter finns i lagen (1981:691) om socialavgifter. Socialavgifter
betalas dels i form av arbetsgivaravgifter, dels i form av egenavgifter
för den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Allmän löneavgift betalas enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Också denna avgift betalas som arbetsgivaravgift eller egenavgjft. Avgifterna
beräknas och uppbärs som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272).

1 * Riksdagen 1989/90.11 sami. Nr 4

Arbetsgivaravgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av sjukförsä- 1989/90:
kringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift,
barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift,
vuxenutbildningsavgift och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget
utgör för år 1989 37,13 % av avgiftsunderlaget, vartill kommer
den allmänna löneavgiften med 0,34 %. Den största delen av avgiftsuttaget
hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är 10,10 %, folkpensionsavgiften
som är 9,45 % och tilläggspensionsavgiften som är
11,00 % av avgiftsunderlaget. Fr.o.m. år 1990 sänks folkpensionsavgiften
till 7,45 % av avgiftsunderlaget medan tilläggspensionsavgiften för
åren 1990- 1994 är 13 %.

Underlaget för beräkning av avgifterna är vad arbetsgivaren har gett
ut som lön eller annan ersättning för utfört arbete. Vid bestämmandet
av underlaget skall bortses bl.a. från ersättning till en och samma
arbetstagare som inte uppgått till 1 000 kr.

Egenavgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av sjukförsäkringsavgift,
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift,
arbetsskadeavgift och arbetarskyddsavgift. Avgiftsuttaget
utgör för år 1989 33,85 % av avgiftsunderlaget, vartill kommer den
allmänna löneavgiften med 0,34 %. Den största delen av avgiftsuttaget
hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är 9,60 % samt till folkpensions-
och tilläggspensionsavgifterna som är desamma som för arbetsgivare.
Procentsatsen för uttaget av sjukförsäkringsavgift är något lägre
för försäkrade som valt sjukförsäkring med karenstid.

Avgifterna beräknas i regel på den vid taxeringen fastställda nettoinkomsten
av rörelse och jordbruk. Avgift beräknas inte för inkomst
under 1 000 kr. Fr.o.m. år 1988 skall egenavgifter inte beräknas på
inkomst av jordbruksfastighet om de intäkter som är hänförliga till
egenverksamhet på fastigheten uppgår till högst 15 000 kr. (se prop.
1986/87:140, SfU 1987/88:1, rskr. 6). Någon övre inkomstgräns för
uttag av egenavgifter finns inte.

Fram till år 1982 beräknades ATP-avgiften på den del av lönen som
för varje arbetstagare och år låg mellan ett basbelopp och sju och ett
halvt basbelopp. Underlaget för egenföretagares ATP-avgift beräknades
på motsvarande sätt. När denna basbelopps- och maximeringsregel
slopades beräknades ATP-avgiften därefter i allmänhet på samma underlag
som de övriga socialavgifterna (prop. 1980/81:178, SfU 28, rskr.

406). Syftet med denna förändring var bl.a. att uppnå administrativa
lättnader för såväl myndigheter som avgiftsskyldiga. Ändringarna möjliggjorde
att ett effektivare debiterings- och uppbördssystem infördes
(se prop. 1982/83:60, SfU 10, rskr. 127 och prop. 1983/84:167, SfU 28,
rskr. 369).

Särskilda bestämmelser finns i lagen (1983:1055) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) bortses från 1989/90:SfU4
inkomst som överstiger sju och ett halvt basbelopp. För en egenföretagare
gäller dessutom att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete
för annans räkning. För rätt till sjukpenning krävs att den sjukpenninggrundande
inkomsten uppgår till minst 6 000 kr. Den som saknar
eller har låg sjukpenninggrundande inkomst kan frivilligt försäkra sig
för en sjukpenning om högst garantibeloppet inom föräldraförsäkringen,
för närvarande 60 kr.

Pensionsgrundande inkomst (PGI) beräknas endast på inkomstdelar
mellan ett och sju och ett halvt basbelopp. Vid beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten tas inte heller hänsyn till inkomst av
jordbruksfastighet om intäkterna av egenverksamhet uppgår till högst
15 000 kr.

Rörelse- och jordbruksinkomst

Egenavgifter beräknas bl.a. på inkomst av här i riket bedriven rörelse
och inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den
försäkrade. En jordbruksfastighet skall inte anses brukad av en försäkrad
som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa
intäkter sammanlagt uppgår till högst 15 000 kr. Om fastigheten skall
anses brukad men den försäkrade endast varit s.k. passiv delägare är
inkomsten inte sjukpenninggrundande men däremot pensionsgrundande.
Således debiteras i detta fall endast de egenavgifter som knyter an
till den pensionsgrundande inkomsten, nämligen folkpensionsavgiften,
tilläggspensionsavgiften, delpensionsavgiften och den allmänna löneavgiften.
Om fastigheten inte anses brukad resp. rörelsen inte bedriven
av den försäkrade är inkomsten därav inte förmåns- eller avgiftsgrundande.

I motion Sf226 anför Karl-Gösta Svenson och förste vice talman
Ingegerd Troedsson att likformighet bör uppnås mellan förvärvskällorna
jordbruksfastighet och rörelse. Motionärerna anser att intäkten i
dessa förvärvskällor bör uppdelas i A- och B-inkomster och att endast
A-inkomster skall ligga till grund för beräkning av egenavgift och vara
pensionsgrundande. De pekar även på att bestämmelsen att inkomst av
jordbruksfastighet inte skall vara avgiftsgrundande om intäkterna av
egenverksamhet uppgår till högst 15 000 kr. medför stora tröskeleffekter
om intäkterna överstiger denna nivå. Eftersom motsvarande bestämmelse
inte gäller för rörelseinkomster behandlas t.ex. en hyresintäkt
olika i avgiftshänseende beroende på om den hör till förvärvskällan
rörelse eller jordbruksfastighet. Motionärerna hemställer att riksdagen
beslutar att vad i motionen föreslagits skall gälla från taxeringsåret
1990.

I proposition 1986/87:140 med förslag till nämnda särreglering för
vissa jordbruksinkomster framhölls att det gällande regelsystemet för
uttag av egenavgifter på inkomster av jordbruksfastighet hade konsekvenser
som framstod som otillfredsställande. Särskilt hade dessa konsekvenser
uppmärksammats för jordbruksfastigheter med skogstillgångar.
Problemet sammanhängde med att socialavgifter skulle erläggas om
jordbruksfastigheten var att anse som brukad av den försäkrade; i så
fell utgjorde hela den vid den statliga taxeringen bestämda nettointäkten
av fastigheten underlag för beräkning av egenavgifter. I praxis hade
mycket begränsade intäkter som jordbrukets ägare haft av ett smärre
arbete i egen regi på fastigheten regelmässigt lett till att fastigheten
ansetts brukad. I sådana fell kom såväl stora som små festighetsinkomster
i form av arrenden, upplåtelse av avverkningsrätt o.d. att ingå
i inkomsten av annat förvärvsarbete och bli förmåns- och avgiftsgrundande,
den s.k. smittoeffekten. Departementschefen ansåg det angeläget
att försöka lösa vissa problem med uttaget av egenavgifter på jordbruksinkomster
genom att underlätta för såväl enskilda som myndigheter
att i förväg bedöma effekterna av avgiftsreglerna. En lösning var
angelägen också på grund av avgiftsreglernas betydelse för skogsägares
benägenhet att avverka skog. Vidare borde eftersträvas att reglerna
verkade neutralt så att t.ex. egenverksamhet inom jordbruket inte
missgynnades. Socialförsäkringens finansiering fick inte försvagas och
det var väsentligt att siå vakt om den generella uppbyggnaden av
socialförsäkringssystemet. Särreglering för en grupp avgiftsskyldiga eller
för vissa inkomster borde i görligaste mån undvikas. Vidare måste
administrativa hänsyn tillåtas vara tungt vägande vid val av lösning. 1
propositionen anfördes även att — vad gällde jordbruksfastigheter som
skulle anses brukade — ett undantag av rotpostintäkter från avgiftsunderlaget
för egenavgifter skulle medföra ett icke oväsentligt merarbete
för de lokala skattemyndigheterna. Deklarationer med sådana inkomster
måste då behandlas manuellt och en utbrytning av rotpostintäkter
skulle kräva komplicerade kostnads- och avdragsproportioneringar. De
tröskeleffekter som skulle uppkomma genom den föreslagna särregleringen
av vissa jordbruksinkomster torde mildras något genom att det
är nettointäkten av fastigheten som ligger till grund för beräkning av
avgifterna.

Vid behandlingen av propositionen och motionsyrkanden likartade
nu förevarande anförde utskottet (se SfU 1987/88:1) att de skäl som
anförts mot ett undantagande av inkomster av rotpostförsäljning, och
som utskottet ansåg tungt vägande, också kunde åberopas mot ett
undantagande från avgiftsplikt av all inkomst som inte hänför sig till
eget arbete i jordbruksfastighet eller rörelse. Utskottet kunde inte
heller tillstyrka att den föreslagna särregleringen för vissa jordbruksin -

1989/90:

komster skulle tillämpas även på intäkter av rörelse som inte uppgår 1989/90:SfU4
till 15 000 kr. Utskottet noterade att den föreslagna särregleringen i
första hand avsåg att lösa problem i samband med virkesförsörjningen.

Motsvarande problem med smittoeffekter förelåg inte i inkomstslaget
rörelse.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion
Sf226.

Bättre överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter

I ett antal motioner tas upp problem som sammanhänger med bristande
överensstämmelse mellan egenföretagares sociala avgifter och förmåner.

Således anför Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson i motion
Sf233 att företagare med låga inkomster tvingas betala egenavgifter för
dessa inkomster utan att få några motsvarande förmåner från sjukförsäkringen
och tilläggspensioneringen. Makar som gemensamt driver
jordbruk eller rörelse kan i inkomstlägen upp till två basbelopp helt
mista ATP-skyddet. Motionärerna kritiserar vidare att sjukpenningen
för en egenföretagare maximeras till vad som motsvarar lönen för en
anställd. De anser att frågor rörande egenföretagares sociala avgifter
och förmåner inom socialförsäkringen bör bli föremål för en utredning
som utmynnar i nya bestämmelser för uttag av egenavgifter som
ger bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner. Därvid bör
även utredas frågan om bättre möjligheter för egenföretagare att teckna
frivillig sjukförsäkring. Motionärerna pekar på att det nyligen införda
undantaget för vissa jordbruksintäkter visar att det är administrativt
möjligt att göra en särreglering för att undvika negativa effekter av
avgiftssystemet. Även Martin Olsson och Stina Eliasson kritiserar i
motion Sf232 den bristande överensstämmelsen mellan egenavgifter
och förmåner inom sjukförsäkringen och ATP för företagare med små
inkomster samt hemställer att riksdagen hos regeringen begär förslag
syftande till en bättre sådan överensstämmelse.

Olof Johansson m.fl. påpekar i motion Sf278 i motsvarande del att
avgift till tilläggspensioneringen tas ut på hela lönesumman medan
inkomster under ett basbelopp inte ger pensionspoäng. Motionärerna
föreslår att alla egenavgifter slopas på inkomster upp till ett basbelopp
och att åtgärden finansieras genom en höjning av avgiftsuttaget i övrigt.

Regeringen bör lägga fram förslag till omfördelning av avgiftsuttaget. 1
två motioner, Sf272 av Ingrid Hemmingsson och Sf371 av Agne
Hansson och Marianne Jönsson, föreslås att avgiftsuttaget för egenföretagare
justeras så att ATP-avgift inte tas ut för inkomst understigande
ett basbelopp, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom till
regeringen.

1** Riksdagen 1989/90.11 sami. Nr4

Riksdagen har tidigare på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden
om en bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner.
Utskottet erinrade i sitt betänkande 1988/89:SfUl om att den bristande
överensstämmelsen har sin grund i bl.a. den allmänna försäkringens
solidariska och obligatoriska karaktär och om att de olika försäkringsgrenarna
bör betraktas som delar av ett sammanhängande socialförsäkringssystem.
Utskottet framhöll också att, även om den bristande
överensstämmelsen under senare år förstärkts genom den nya lagen
om socialavgifter, det nya avgiftssystemet samtidigt hade inneburit
betydande administrativa lättnader för såväl myndigheter som arbetsgivare
och egenföretagare. Utskottet var därför inte berett att förorda en
återgång till en differentiering av avgifterna för att få bättre överensstämmelse
med förmånerna. Utskottet påpekade vidare att särregleringen
av vissa jordbruksintäkter hade tillkommit för att lösa ett speciellt
problem. Utskottet vidhöll sin tidigare principiella uppfattning om
fördelarna med det gällande avgiftssystemet men erinrade om att flera
av de aktuella frågorna inom kort skulle bli föremål för överväganden
i andra sammanhang. Sålunda utreddes frågan om förmåner och
avgifter inom pensionssystemet av pensionsberedningen, och utskottet
utgick från att även de särskilda problem beträffande egenföretagares
pensionsskydd och avgiftsuttag som berörts i föreliggande motioner
skulle komma att diskuteras av beredningen. Utskottet nämnde vidare
att riksförsäkringsverket planerade att se över egenföretagarnas sjukpenningskydd.

Riksförsäkringsverket har den 22 juni 1989 till regeringen överlämnat
sin rapport Sjukpenningförsäkring för egenföretagare — utredning
och förslag (RFV anser 1989:5). I rapporten föreslår verket en förändrad
sjukförsäkring för egenföretagarna som skall bestå av en grundsjukpenning
och en tilläggssjukpenning. Grundsjukpenningen föreslås
beräknas på den inkomst som i dag utgör underlag för debitering av
preliminär B-skatt. Samtliga egenföretagare bör omfattas av denna del
av försäkringen. Utöver grundsjukpenningen bör det finnas möjligheter
för egenföretagare att teckna en försäkring för tilläggssjukpenning
ovanför den obligatoriska grundnivån. Avgiften bör beräknas efter den
valda sjukpenningnivån. Den sammanlagda sjukpenningnivån bör
dock inte tillåtas överstiga sju och ett halvt basbelopp. De föreslagna
reglerna har anknytning till införande av nya regler om företagarregistrering,
och införandetidpunkten bör därför samordnas.

Utskottet vidhåller sin tidigare principiella uppfattning om fördelarna
med nuvarande avgiftssystem. Utskottet vill samtidigt erinra om att
vid slopandet av basbelopps- och maximeringsregeln sänktes den då
fastställda tilläggspensionsavgiften med drygt 3 procentenheter. Utskottet
anser emellertid att resultatet av pensionsberedningens arbete och
beredningen av riksförsäkringsverkets förslag till nytt sjukpenningsystem
för egenföretagare bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens
sida är därför inte påkallat med anledning av motionerna Sf233, Sf232,
Sf278 i motsvarande del, Sf272 och Sf371.

1989/90:SfU4

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Sf322 av 1989/90:SfU4
Karl-Gösta Svenson och Wiggo Komstedt. Motionärerna kritiserar att
en arbetsgivare är skyldig att betala bl.a. sjukförsäkringsavgift för en
utländsk arbetare som vistas tillfälligt i Sverige trots att arbetstagaren
inte får utnyttja den svenska sjukförsäkringen. I samband med anlitande
av polsk arbetskraft måste arbetsgivaren förbinda sig att svara för
arbetstagarens kostnader för bl.a. sjukvård. Arbetsgivaren tvingas att
teckna privat försäkring för detta ändamål. Motionärerna anser att det
är orimligt att arbetsgivaren på detta sätt skall drabbas av dubbla
kostnader, och regeringen bör därför lägga fram förslag om att arbetsgivaravgift
avseende sjukförsäkring inte skall utgå vid tillfällig anställning
av utländsk arbetskraft.

Utskottet avvisar av ovan redovisade skäl även en differentiering av
arbetsgivaravgiften vad avser tillfällig utländsk arbetskraft. Sjukvårdsförmåner
för sådan arbetskraft får när så anses motiverat i stället lösas
genom socialförsäkringskonventioner. Vad gäller den polska arbetskraften
har detta nyligen skett. Mellan Sverige och Polen har träfets
en överenskommelse om sjukvårdsförmåner som gäller fr.o.m. den 1
juni 1989 (1989:142). I artikel 1 överenskommelsen föreskrivs att
personer som är bosatta och har rätt till sjukvårdsförmåner enligt
lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna under tillfällig
vistelse i den andra fördragsslutande staten vid plötslig ohälsa, olycksfall
eller akut sjukdom som medför ett omedelbart behov av sjukvård
skall erhålla sjukvårdsförmåner på samma villkor som gäller för personer
som är omfattade av lagstiftningen i sistnämnda stat.

Med det anförda anser utskottet att motion Sf322 får anses besvarad.

Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst och motsvarande avgiftsunderlag

Fr.o.m. år 1982 (se prop. 1981/82:10, SkU 9, rskr. 51) har kvittningsrätten
vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
slopats, vilket påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten
och därmed även avgiftsunderlaget. Sålunda får underskott i
en förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse inte kvittas mot överskott i
en annan förvärvskälla inom detta inkomstlag och inte heller underskott
i en jordbruksfastighet mot överskott i en annan jordbruksfastighet.
Redan tidigare gällde att kvittning inte fick ske mellan förvärvskällor
i de olika inkomstslagen.

Frågan om att återinföra kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst tas upp i två motioner. I motion Sf221 framhåller
Martin Olsson att förbudet mot kvittning gör det oförmånligt för en
person att samtidigt driva flera verksamheter, t.ex. ett mindre jordbruk
i kombination med en mindre rörelse. För att möjliggöra kombinationssysselsättning
på landsbygden bör enligt motionären regeringen
lägga fram förslag om införande av kvittningsrätt mellan olika förvärvskällor
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Någon skyldighet
att utnyttja denna rätt skall dock inte föreligga. 1 motion SD67 9

anför Bo Lundgren m.fl. att underskott i förvärvskälla av karaktären
"näringsverksamhet" bör få dras av mot inkomst från andra förvärvskällor
samt att underskott i förvärvskälla inom inkomstslagen "jordbruk
och rörelse" bör få kvittas mot överskott i annan förvärvskälla
inom dessa inkomstslag vid beräkning av egenavgifter (yrkande 2).
Vidare anser motionärerna att förlustavdrag bör beaktas vid beräkning
av egenavgifter, om den skattskyldige så yrkar (yrkande 3). Motionärerna
begär att regeringen lägger fram förslag om ändrade regler i
enlighet härmed.

Riksdagen har efter det att kvittningsrätten slopades vid flera tillfällen
behandlat motionsyrkanden av samma slag som i de förevarande
motionerna (se senast 1988/89:SfUl). Dessa yrkanden har avslagits med
motiveringen att det inte kan godtas att en försäkrads framtida pension
skall kunna begränsas genom möjligheter till kvittning vid beräkningen
av den pensionsgrundande inkomsten. Aven ett medgivande att
avräkna en förlust i rörelse eller jordbruk under ett år mot ett annat
års överskott innebär att det framtida pensionsskyddet begränsas.

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att frångå sin tidigare bedömning
i dessa frågor och avstyrker bifall till motionerna Sf221 och
Sf367 yrkandena 2 och 3.

Differentierad sjukförsäkringsavgift

Sjukförsäkringsavgiften utgör i form av arbetsgivaravgift 10,10 % och i
form av egenavgift 9,60 % av avgiftsunderlaget. Den som är sjukförsäkrad
med karenstid erlägger egenavgift med 7,3 % eller 5,8 % på
inkomster upp till sju och ett halvt basbelopp och med 9,60 % på
inkomster däröver.

1 motion Sf278 i motsvarande del anför Olof Johansson m.fl. att
sjukfrånvaron är väsentligt lägre på små företag än på större arbetsplatser.
Detta förhållande motiverar enligt motionärerna en väsentligt
lägre sjukförsäkringsavgift för anställda i småföretag och för egenföretagare.
Sjukförsäkringsavgiften bör därför sänkas med 5 procentenheter
för de första 15 anställda men som ett första steg i form av en sänkning
med 5 % på en lönesumma upp till 500 000 kr. Åtgärden bör
finansieras genom en omfördelning av uttaget av arbetsgivaravgifter i
övrigt, och regeringen bör lägga fram förslag om en sådan omfördelning.

Ingrid Hasselström Nyvall och Sigge Godin framhåller i motion
Sf325 att det finns skäl att anta att omfattningen av sjukfrånvaron har
ett starkt samband med arbetsmiljön på resp. arbetsplats. Om sjukförsäkringsavgiften
kan relateras till skador och sjukdomar som direkt
härrör från brister i arbetsmiljön skulle detta enligt motionärerna
sannolikt leda till bättre arbetsmiljöer. De begär att frågan om en
ändrad beräkningsgrund för sjukförsäkringsavgiften bör utredas i syfte
att åstadkomma en sådan effekt.

1989/90 :SfU4

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:SfUl 1
om arbetsskadeförsäkringen behandlat motionsyrkanden om dels en
utredning av arbetsskadeförsäkringen så att den ger incitament till
arbetsmiljöförbättringar, dels en förändring av sjukförsäkringen så att
arbetsgivaren blir motiverad att förebygga arbetsskador. Utskottet anförde
därvid bl.a. följande.

Vad slutligen gäller de i motionerna upptagna frågorna om ett incitament
för arbetsgivaren att dels åstadkomma arbetsmiljöförbättringar,
dels medverka i rehabiliteringsarbetet, vill utskottet erinra om rehabiliteringsberedningens
betänkande SOU 1988:41. Beredningen föreslår att
ett större ansvar läggs på arbetsplatsen för arbetsanpassning och rehabilitering.
Utskottet vill vidare erinra om att frågan om incitament till
arbetsmiljöförbättringar ingår i arbetsmiljökommissionens uppgifter.
Av intresse i detta sammanhang är även den särskilda arbetsgrupp som
arbetsmiljökommissionen har tillsatt. Arbetsgruppen består av generaldirektörerna
för arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och
riksförsäkringsverket. Dessa skall undersöka om medel för förtidspensioner
och sjukförsäkring kan användas för rehabilitering, utbildning
och andra åtgärder som syftar till arbete. De skall också försöka hitta
bättre former för samverkan mellan vård, försäkringar, arbetsprövning/arbetsträning
osv. och pröva möjligheter att effektivare koppla
ihop insatserna från samhällets sida med åtgärder på arbetsplatserna.
Det ingår också i gruppens uppgifter att belysa möjligheterna att med
ekonomiska styrmedel stimulera till investeringar som minskar riskerna
för sjukdomar och olycksfall i arbetslivet.

Aven beträffande frågan om incitament för arbetsgivaren att vidta
förbättringar av arbetsmiljön och att medverka i rehabiliteringsarbetet
anser utskottet att beredningen av rehabiliteringsberedningens betänkande
och resultatet av arbetsmiljökommissionens och den särskilda
arbetsgruppens arbete bör avvaktas. Samma bedömning gör utskottet
beträffande frågan om möjligheten att påföra arbetsgivaren hela kostnaden
för sjukvård förorsakad av arbetsskador.

Utskottet anser att resultatet av ovan redovisade arbeten bör avvaktas
och att motionerna Sf278 i motsvarande del och Sf325 därför inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Arbets- och uppdragstagarbegreppen

Sociallagstiftningens bestämmelser om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
är knutna till begreppet arbetstagare med den innebörd begreppet
ges i denna lagstiftning. Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
föreligger dessutom när den som utför arbetet enligt sociallagstiftningen
är att anse som uppdragstagare.

1989/90:SfU4

För att en person skall anses som arbetstagare gäller att ett anställningsförhållande
skall föreligga. Bedömningen sker i varje enskilt fall,
varvid hänsyn tas till samtliga omständigheter i samband med arbetsavtalet.
En person kan anses som arbetstagare även om han eller hon har
inregistrerad firma och betalar B-skatt. Arbetsgivare som under ett år
utgivit minst 1 000 kr. i lön till en arbetstagare är skyldig att erlägga
arbetsgivaravgifter.

Såsom uppdragstagare anses den som utför arbete för annans räkning
utan att anställningsförhållande föreligger. Ersättning för uppdrag
anses som inkomst av anställning om ersättningen under ett år uppgått
till minst 1 000 kr. från en och samma uppdragsgivare. Ett undantag
från nämnda regel är dock om uppdraget ingår i en rörelse eller ett
jordbruk som uppdragstagaren bedriver. Uppdragsgivaren är då avgiftsskyldig
endast om överenskommelse har träffats att ersättningen för
uppdraget skall anses som inkomst av anställning. Aven här görs en
bedömning av varje enskilt fall. Vissa begränsningar i skyldigheten att
betala arbetsgivaravgifter gäller dock för småhusägare och lägenhetsinnehavare
som utbetalat ersättning för arbete på fastigheten eller lägenheten.

Bedömningen av vem som är att anse som arbetstagare resp. uppdragstagare
görs i efterhand av lokala skattemyndigheten. Efter en
ändring år 1986 i lagen (1984:688) om uppbörd av socialavgifter kan
emellertid myndigheten lämna förhandsbesked angående skyldigheten
att betala socialavgifter. Sådant besked lämnas efter gemensam ansökan
av uppdragsgivaren och uppdragstagaren (se prop. 1986/87:16, SfU 4,
rskr. 66).

I motion Sf263 av Kjell Johansson m.fl. hemställs i yrkande 1 att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om uppbörd
av socialavgifter så att ansökan om förhandsbesked skall kunna
lämnas på ansökan av endast en part. I yrkande 2 begär motionärerna
ett tillkännagivande om behovet av en skyndsam vidareutveckling av
gällande lagstiftning så att lagen blir konkurrensneutral mellan fysiska
och juridiska personer och mellan sådana personer inbördes.

I betänkandet (Ds S 1985:1) Företagarregistrering — klarare regler
för socialavgifter, som låg till grund för införandet av möjligheten till
förhandsbesked, behandlades även frågan om en bättre samordning
mellan skyldigheten att göra avdrag för preliminär skatt och att betala
arbetsgivaravgifter samt möjligheten att åstadkomma enklare och klarare
regler för avgiftsskyldigheten. Utredningen föreslog en huvudregel
som innebar att en fysisk person som var registrerad för betalning av
preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt automatiskt skulle
fa en s.k. företagarregistrering. Sådan registrering skulle också under
vissa förutsättningar kunna ske efter ansökan. Arbetsgivaravgifter skulle
därefter inte betalas för ersättningar som utges till den som registrerats
innan avtal om arbete träffats.

1989/90:

Utredningsförslaget mötte vissa invändningar vid remissbehandlingen,
bl.a. för att det innehöll begränsningar vad gällde fysiska personers
möjligheter att bli företagsregistrerade och framför allt för att det över
huvud taget inte omfattade juridiska personer. Den huvudsakliga grunden
för remissinstansernas kritik var att skyldigheten att göra skatteavdrag
och betala arbetsgivaravgifter inte hade knutits närmare till reglerna
för utfårdande av skattsedlar. Utredningsförslaget har därför
vidareutvecklats inom regeringskansliet. Resultatet av detta arbete har
redovisats i betänkandet (Ds 1988:59) F-skattebevis — nya regler för
skatteavdrag och socialavgifter. I betänkandet föreslås att skyldigheten
att betala socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter
anknyts till skattsedlarna för preliminär skatt. En särskild skattsedel
benämnd F-skattesedel tilldelas den som har inkomster för vilka socialavgifter
skall betalas i form av egenavgifter. F-skattesedeln blir ett bevis
på att innehavaren är företagarregistrerad och därför själv skall betala
sin preliminära skatt och socialavgifter i form av egenavgifter. Förutsättningen
för en företagarregistrering och därmed för F-skattesedel
skall i princip vara att den skattskyldige har inkomster för vilka
socialavgifter enligt nu gällande bestämmelser skall betalas i form av
egenavgifter. Registreringsförfarandet bör också gälla juridiska personer.
En företagarregistrering skall meddelas efter ansökan. De nya
reglerna föreslås träda i kraft under år 1991. I betänkandet anges
vidare (s. 274) att behovet av att kunna få ett förhandsbesked angående
avgiftsskyldigheten torde minska väsentligt med den föreslagna ordningen.
Det kan dock inte uteslutas att situationer kan uppstå där det
är tveksamt hur avgifterna skall betalas. Någon ändring av bestämmelserna
om förhandsbesked föreslås därför inte. — Betänkandet är nu
föremål för behandling inom regeringskansliet.

Utskottet anser att det är angeläget att klara regler om avgiftsskyldigheten
snarast kan införas. Med hänsyn till att arbetet härmed pågår
inom regeringskansliet behöver motion Sf263 yrkande 2 inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Beträffande ansökan om förhandsbesked har utskottet tidigare (se
senast 1988/89:SfUl) uttalat att en gemensam ansökan ger det bästa
underlaget för en konkret bedömning av omständigheterna och ökar
förutsättningarna för en snabb handläggning. Utskottet, som noterar att
behovet av förhandsbesked kan komma att minska i betydelse vid
införandet av en företagarregistrering, har för närvarande ingen anledning
att frångå denna inställning och avstyrker därför bifall till motion
Sf263 yrkande 1.

Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar m.m.

På grundval av bl.a. ett avgörande i dåvarande försäkringsdomstolen år
1975, enligt vilket en viss ersättning till en fotbollsspelare inte skulle
anses som inkomst av förvärvsarbete, utgick idrottsföreningarna under
lång tid från att arbetsgivaravgifter inte skulle komma att beräknas på
utbetalda ersättningar till idrottsutövare.

1989/90 :SfU4

Regeringsrätten fonn emellertid i en dom i juni 1985 (RÅ85 1:39) 1989/90:SfU4
att en ersättning på ca 40 000 kr. som en idrottsförening under år 1978
betalat ut till en ishockeyspelare för dennes medverkan i föreningens
ishockeylag var att jämställa med ersättning för förvärvsarbete på
grund av anställning. Föreningen var därför enligt domen att anse som
arbetsgivare i förhållande till spelaren, och den utbetalda ersättningen
skulle läggas till grund för debitering av tillkommande arbetsgivaravgifter
för föreningen för utgiftsåret 1978.

För att inte idrottsföreningarna till följd av den under år 1985
ändrade rättstillämpningen skulle drabbas av en oförutsedd ekonomisk
belastning beslöts att bidrag av statsmedel skulle utgå till de idrottsföreningar
som debiterades arbetsgivaravgifter för år 1985 eller tidigare år
(se prop. 1985/86:82, SfU 11, rskr. 113).

Sveriges riksidrottsförbund överlämnade i september 1986 en utredning
om arbetsgivaravgifter till regeringen. Utredningen hade utarbetats
av en inom riksidrottsstyrelsen tillsatt grupp. I utredningen presenterades
tre alternativ för att tillgodose behovet av socialt skydd för
idrottsutövare. Alternativ 1 innebar att idrottsutövare erhåller lagstadgade
sociala förmåner utan att avgifter behöver erläggas. Alternativ 2
innebar att idrottsutövare erhåller skydd genom en privat försäkring
som föreningen tvingas teckna enligt lag. Alternativ 3 slutligen innebar
att idrottsrörelsen erlägger avgifter för sådana idrottsutövare som uppbär
en årlig idrottsersättning överstigande två basbelopp medan övriga
idrottsutövares skydd upprätthålls enligt alternativ 2.

Fyra motioner berör frågan om idrottsföreningarnas skyldighet att
betala arbetsgivaravgifter.

I motion Sf217 anför Bengt Westerberg m.fl. att den som ägnar sig
åt idrotten som yrke inte skall ha sämre förmåner än andra. Om
idrotten inte utgör den huvudsakliga inkomstkällan är det däremot
angeläget att finna en metod som tillförsäkrar den enskilde idrottaren
rimlig trygghet utan nuvarande stora påfrestningar på föreningens
ekonomi. En sådan lösning skulle enligt motionärerna kunna nås
genom Riksidrottsförbundets alternativ 3. Regeringen bör snarast lägga
fram förslag till en sådan begränsning av avgiftsskyldigheten. I motion
Sf227 begär Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson en snabb
översyn av idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar i syfte att befria dessa
från arbetsgivaravgifter för de aktiva idrottsmän som uppbär ersättning
understigande två basbelopp.

Bo Lundgren m.fl. anför i motion Sf225 att en grundprincip bör
vara att den som har idrottsutövning som sin huvudsakliga inkomstkälla
skall ha samma sociala förmåner som andra arbetstagare, varav
följer att arbetsgivaravgifter också måste erläggas. I de fall däremot då
idrottsutövaren har en annan huvudinkomst anser motionärerna att
parterna bör fa välja om sociala förmåner skall utgå och därvid
avgifter erläggas. Motionärerna begär ett förslag om ändrade regler i
enlighet härmed.

I motion Sf337, slutligen, begär Jan Hyttring m.fl. förslag till nytt 1989/90:SfU4
försäkringsskydd för idrottsutövare i enlighet med alternativ 2 i Riksidrottsförbundets
förslag. Enligt motionärerna skall den privata försäkringen
vara obligatorisk och omfatta ett minimiskydd som bör föreskrivas
i lag.

Utskottet behandlade senast frågan om idrottsrörelsens skyldigheter
att betala socialavgifter i sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89:SfUl. Utskottet uttalade förståelse för att den genom regeringsrättens
dom ändrade situationen kan medföra ekonomiska problem för
många idrottsföreningar. Utskottet hade dock den principiella uppfattningen
att inkomster i samband med idrottsutövning i likhet med
andra inkomster bör grunda rätt till socialförsäkringsförmåner och
föranleda att socialavgifter erläggs. En lösning på idrottsföreningarnas
ekonomiska problem fick därför enligt utskottet sökas på annat sätt än
genom att man gav avkall på det skydd som socialförsäkringarna
erbjuder. Regeringen hade på olika sätt, bl.a. genom den utredning om
arbetsgivaravgifter som Riksidrottsförbundet överlämnat, redan fått ett
underlag för en bedömning av idrottsrörelsens behov av statligt stöd.

Utskottet fann mot denna bakgrund inte anledning att förorda någon
ytterligare utredning i syfte att helt eller delvis befria idrottsrörelsen
från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter för utgivna ersättningar
eller att göra några uttalanden om behovet av fortsatta statsbidrag för
att täcka sådana avgifter.

Utskottet vidhåller den redovisade inställningen och avstyrker bifall
till motionerna Sf217, Sf227, Sf225 och S037.

Socialavgifter på vinstandelar

I avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter ingår som lön även vinstandelar
som en anställd erhåller. Fr.o.m. den 1 januari 1988 skall arbetsgivaravgifter
även tas ut på de bidrag en arbetsgivare lämnar till en s.k.
vinstandeisstiftelse, dvs. en stiftelse till vilken ett företag lämnar medel
för att tillgodose de anställdas ekonomiska intressen (prop.

1986/87:107, SfU 20, rskr. 334). Den anställde skall tillgodoräknas
pensionsgrundande inkomst för sin andel för det år då bidraget lämnas
till stiftelsen. För avsättning till vinstandeisstiftelse utgår endast de
avgifter som är knutna till pensionsgrundande inkomst.

I motion SB12 anför Lars Tobisson m.fl. att det är viktigt att
långsiktigt bundet sparande stimuleras, och särskilt viktigt är det att
aktiesparandet är väl spritt bland medborgarna. För att stimulera
företagsanknutna vinstandelssystem bör riksdagen därför avskaffa de
våren 1987 införda reglerna om sociala avgifter på vinstandelar.

I motion Sf280 framför Bengt Westerberg m.fl. flera skäl för vinstdelningssystem
och medägande i det egna företaget. Den kanske största
samhällsekonomiska vinsten är enligt motionärerna att man härigenom
bättre tar till vara medarbetares engagemang och ansvar, vilket
leder till konkurrenskraftigare företag, effektivare produktion och därmed
också skatteintäkter för stat och kommun. Motionärerna anser att 15

införande av vinstdelning i företagen och formen för detta visserligen
skall beslutas av dem som arbetar i företagen och företagens ägare men
att företagsanknutna andel-i-vinst-system bör uppmuntras genom att
sociala avgifter slopas på vinstandelarna. En förutsättning skall dock
vara att andelarna är bundna minst fem år. Regeringen bör lägga fram
förslag härom.

Även Gullan Lindblad i motion Sf215 och Kenth Skårvik m.fl. i
motion Sf267 begär att socialavgifter på vinstandelar avskaffas.

Vid behandlingen av proposition 1986/87:107 med förslag om uttag
av arbetsgivaravgifter på bidrag till vinstandelsstiftelser anförde utskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1986/87:20 bl.a.
följande. De skäl som främst åberopades mot ett genomförande av
förslaget var att avsättningar till vinstandelsstiftelser inte kan jämställas
med lön för utfört arbete, eftersom avsättningarna inte bestäms på
förhand i löneförhandlingar utan först i efterhand av arbetsgivaren,
och att den anställde ofta inte kan disponera andelen förrän efter en
viss tid. Utskottet erinrade om att det inte är ovanligt med ersättningar
från arbetsgivare till arbetstagare som i avgiftshänseende betraktas som
lön trots att ersättningarnas belopp inte bestäms i löneförhandlingar.
Exempel på sådana ersättningar är gratifikationer, bonus, tantiem och
vinstandelar som utbetalas direkt till arbetstagaren. Det förhållandet att
de aktuella vinstandelsbeloppen först utbetalas till en stiftelse för att i
ett senare skede slussas vidare till andelsägarna förändrade enligt
utskottets mening inte beloppens karaktär av löneersättningar. Utskottet
ansåg således att någon principiell invändning inte kunde riktas
mot att arbetsgivaravgifter tas ut på avsättningar till vinstandelsstiftelser.
Vidare delade utskottet de farhågor som framfördes i propositionen
att om överföringar till vinstandelsstiftelser är undantagna från
avgiftsskyldighet kan detta leda till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna
företag emellan och också — vid en mera utbredd
förekomst av vinstandelssystem — på sikt urholka det sociala trygghetssystemet.
Utskottet ville inte främja en sådan utveckling och tillstyrkte
således propositionen.

Utskottet har i yttrande till finansutskottet SfU 1987/88:1 y vidhållit
denna uppfattning.

Finansutskottet har därefter vid flera tillfällen (se senast
1988/89:FiU20) avstyrkt bifall till motioner med begäran att slopa
arbetsgivaravgifterna på avsättningar till vinstandelsstiftelser. Finansutskottet
har därvid anfört att de fördelar som är förknippade med olika
former av frivilliga, företagsanknutna andel-i-vinst-system inte blir
mindre av att delägarnas andelar är pensionsgrundande och behandlas
därefter i avgiftshänseende. Riksdagen har följt finansutskottet.

Socialförsäkringsutskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare
uppfattning och avstyrker därför bifall till motionerna SG12, Sf280,
Sf215 och Sf267.

1989/90:

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uppdelning av rörelse- och jordbruksinkomst
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf226,

res. I (m)

2. beträffande bättre överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf232, 1988/89:Sf233,
1988/89:Sf272, 1988/89: Sf278 i motsvarande del och 1988/89:
Sf371,

res. 2 (m, fp, c)

3. beträffande tillfällig utländsk arbetskraft
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf322,

res. 3 (m)

4. beträffande kvittningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf221 och 1988/89:Sf367
yrkandena 2 och 3,

res. 4 (m. fp, c, mp)

5. beträffande differentierad sjukförsäkringsavgift

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf278 i motsvarande del
och 1988/89:SB25,

res. 5 (m.fp)
res. 6 (c, mp)

6. beträffande arbets- och uppdragstagarbegreppen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf263,

res. 7 (m. fp, c)

7. beträffande arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf217, 1988/89:Sf225,
1988/89:Sf227 och 1988/89:Sf337,

res. 8 (fp, c)
res. 9 (m)

8. beträffande vinstandelar

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf215, 1988/89:Sf267,
1988/89:Sf280 och 1988/89:Sf312.

res. 10 (m, fp, c)

Stockholm den 24 oktober 1989
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

1989/90:SfU4

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), 1989/90:SfU4
Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof
Gustafsson (s), Maud Björnemalm (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Christina Pettersson
(s), Bertil Persson (m), Marianne Jönsson (c), Kent Carlsson (s)
och Krister Skånberg (mp).

Reservationer

1. Uppdelning av rörelse- och jordbruksinkomst
(mom. 1)

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "I
proposition" och på s. 7 slutar med "motion Sf226." bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att den nyligen införda bestämmelsen att intäkter
av jordbruksfastighet inte är avgifts- eller förmånsgrundande om
inkomster av egenverksamhet inte överstiger 15 000 kr. medför stora
tröskeleffekter i den mån sådana inkomster överstiger 15 000 kr. Den
medför också att samma typ av inkomster, t.ex. hyresinkomster, behandlas
olika i avgiftshänseende beroende på om denna inkomstgräns
passeras eller inte och om inkomsten hänför sig till förvärvskällan
jordbruksfastighet eller rörelse. Enligt utskottets uppfattning är detta
inte tillfredsställande. Intäkten av såväl jordbruksfastighet som rörelse
bör i stället delas upp i avgiftsgrundande resp. icke avgiftsgrundande
inkomster, dvs. inkomster av eget arbete resp. kapitalinkomster. Utskottet
anser att regeringen snarast bör lägga fram förslag härom.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande uppdelning av rörelse- och jordbruksinkomst
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sf226 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Bättre överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter (mom. 2)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Rune Backlund (c), Bertil Persson (m) och Marianne
Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Riksdagen
har" och slutar med "och Sf371." bort ha följande lydelse:

Den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter ger
i många fall ett för den enskilde helt orimligt resultat. Såsom framhållits
i motionerna debiteras socialavgifter för inkomster som är så små
att de inte ger någon rätt till ersättning från sjukpenningförsäkringen
och tilläggspensioneringen. Sjukfrånvaron är dessutom lägre bland

egenföretagare än hos större företag. Genom att ATP-avgift tas ut på
egenföretagares hela nettoinkomst medan pensionspoäng inte räknas
för inkomster under ett basbelopp tvingas många småföretagare betala
ATP-avgift utan att få någon motsvarande pensionsförmån. Härtill
kommer att makar, som båda deltar i arbetet inom ett jordbruk eller
en rörelse, även i inkomstlägen mellan ett och två basbelopp kan mista
ATP-skyddet om en inkomstuppdelning sker.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet att det finns skäl
att göra en utredning i syfte att få fram ett förslag till avgiftsuttag som
innebär bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter för
egenföretagare.

Det anförda bör med bifall till motionerna Sf233 och Sf232 ges
regeringen till känna. Härigenom tillgodoses även syftet med motionerna
Sf278 i denna del, Sf272 och SD71.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande bättre överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sf232 och
1988/89:Sf233 samt med anledning av motionerna 1988/89:Sf272,
1988/89:Sf278 i motsvarande del och 1988/89-.SB71 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Tillfällig utländsk arbetskraft (mom. 3)

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet
avvisar" och slutar med "anses besvarad." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det bör föreligga överensstämmelse mellan skyldigheten
att erlägga socialavgifter och rätten till motsvarande förmån,
vilket inte är fallet för närvarande. Särskilt anmärkningsvärt är det om
en arbetsgivare dessutom drabbas av ytterligare kostnader. Detta inträffar
när en arbetsgivare tillfälligt anställer utländsk arbetskraft som inte
genom en socialförsäkringskonvention har rätt till sjukvård i Sverige. I
dessa fall måste en arbetsgivare teckna en privat försäkring för att
skydda den anställde.

Utskottet anser att riksdagen bör begära att regeringen kraftfullt
verkar för att antalet konventioner eller särskilda överenskommelser
om sjukvårdsförmåner utökas. I de fall denna väg inte är framkomlig
bör regeringen lägga fram förslag syftande till att arbetsgivaren inte
skall behöva drabbas av dubbla avgifter.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillfällig utländsk arbetskraft

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf322 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:SfU4

4. Kvittningsrätt (mom. 4)

1989/90 :SfU4

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Rune Backlund (c), Bertil Persson (m), Marianne Jönsson
(c) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
"Riksdagen har" och slutar med "2 och 3." bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motionerna Sf221 och Sf367 finns det många
anledningar till att en företagare bedriver sin verksamhet i olika
förvärvskällor. Sådana företagare bör enligt utskottets mening inte
missgynnas vid beräkningen av egenavgifter. Den slopade kvittningsrätten
kan medföra att en företagare kan få det ännu svårare att klara upp
en genom underskott uppkommen besvärlig situation. Detta är särskilt
olyckligt med tanke på betydelsen av kombinationssysselsättning framför
allt i glesbygd. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att
bestämmelserna om beräkning av pensionsgrundande inkomst bör
ändras på så sätt att överskott i en förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet eller rörelse får kvittas mot underskott i annan
förvärvskälla inom något av dessa inkomstslag. Regeringen bör skyndsamt
låta utreda frågan och lägga fram förslag i enlighet med vad
utskottet anfört.

Det anförda bör med bifall till motion Sf221 ges regeringen till
känna. Härigenom tillgodoses också i huvudsak motion SG67.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande kvittningsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf221 och med
anledning av motion 1988/89:Sf367 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Differentierad sjukförsäkringsavgift (mom. 5)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande
lydelse:

Såsom framhållits i motion SÖ25 är sjukfrånvaron i de små företagen
väsentligen lägre än på många större arbetsplatser. Sjukfrånvaron
varierar även mellan olika regioner. Det finns därför enligt utskottets
mening skäl att anta att omfattningen av sjukfrånvaron har ett starkt
samband med arbetsmiljön på resp. arbetsplats. Om beräkningsunderlaget
för sjukförsäkringsavgiften kunde relateras till skador och sjukdomar
som direkt härrör från brister i arbetsmiljön — och därmed till
faktorer som den enskilde arbetsgivaren har möjlighet att åtgärda
— skulle detta sannolikt få en styreffekt mot bättre arbetsmiljöer. Det

skulle medföra såväl en minskning av sjukfrånvaron som en bättre 1989/90:SfU4
fördelning av kostnaderna mellan olika typer av företag. Utskottet
anser att regeringen bör låta utreda frågan om en sådan ändrad
beräkningsgrund för sjukförsäkringsavgiften och snarast lägga fram
förslag härom.

Det anförda bör med bifall till motion Sf325 ges regeringen till
känna. Härigenom tillgodoses också i viss mån syftet med motion
Sf278 i denna del.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande differentierad sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf325 och med
anledning av motion 1988/89:Sf278 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Differentierad sjukförsäkringsavgift (mom. 5)

Rune Backlund (c), Marianne Jönsson (c) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande
lydelse:

Som framhållits i motion Sf278 är sjukfrånvaron i de små företagen
väsentligen lägre än på många större arbetsplatser. På grund av avgiftssystemets
utformning innebär detta i praktiken att många småföretag
tvingas subventionera de större företagen. Den lägre sjukfrånvaron i de
mindre företagen motiverar enligt utskottets uppfattning en väsentligt
lägre sjukförsäkringsavgift för dem. Ett sänkt avgiftsuttag för småföretagen
skulle även ha gynnsamma konsekvenser för sysselsättningen.

Målet för en avgiftsreform bör vara en sänkning med ett belopp
motsvarande 5 procentenheter av avgiftsuttaget för de första 15 anställda.
Ett första steg är en sänkning med 5 % på en lönesumma på
500 000 kr. Sänkningen bör finansieras genom en omfördelning av
avgiftsuttaget. Regeringen bör lägga fram förslag till en ändring av
avgiftsuttaget enligt de nu givna riktlinjerna.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf278 i denna
del.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande differentierad sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf278 i motsvarande
del och med anledning av motion 1988/89:Sf325 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Arbets- och uppdragstagarbegreppen (mom. 6)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Rune Backlund (c), Bertil Persson (m) och Marianne
Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "I
betänkandet" och på s. 13 slutar med "yrkande 1." bort ha följande
lydelse:

De nya reglerna om uppbörd av socialavgifter som infördes efter
förslag i proposition 1986/87:16 har flera brister. Reglerna är inte
konkurrensneutrala mellan fysiska och juridiska personer inbördes.
Förslag till en form av företagarregistrering som även omfattar juridiska
personer har lagts fram i betänkandet (Ds 1988:59) F-skattebevis
— nya regler för skatteavdrag och socialavgifter. Enligt utskottets
mening är det viktigt att förbättringar av systemet skyndsamt genomförs
och riksdagen bör därför fa ta ställning till ett förslag i frågan
redan under innevarande riksmöte. Med det anförda tillstyrker utskottet
bifall till motion Sf263 yrkande 2.

Enligt utskottets mening har några tillräckligt vägande skäl inte
anförts mot att låta endast en av parterna i ett uppdragsförhållande
ansöka om förhandsbesked. Även om de flesta ansökningarna sannolikt
skulle vara gemensamma för parterna kan det finnas situationer då
endast ena parten kan behöva göra en ansökan. En sådan möjlighet
bör därför införas i enlighet med vad som begärts i motion Sf263
yrkande 1. Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbets- och uppdragstagarbegreppen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf263 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (mom. 7)

Sigge Godin (fp), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c) och
Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "och Sf337." bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionerna är idrottsrörelsens viktiga funktion som
folkrörelse välkänd och uppskattad. Särskilt stor betydelse har den
enligt utskottets uppfattning i sin roll som fostrare av barn och
ungdom. Idrottsföreningarnas skyldighet att numera betala arbetsgivaravgifter
för ersättningar till idrottsmän har blivit ett hot mot många
föreningars existens, eftersom nya inkomster inte kan förväntas i den
utsträckning som motsvarar utgiftsökningen. Det skulle enligt utskottets
mening underlätta för många idrottsföreningar att bedriva fortsatt

1989/90:

värdefull bredd- och ungdomsidrott om föreningarnas skyldighet att 1989/90:SfU4

erlägga arbetsgivaravgifter reducerades. Samtidigt måste dock idrottsut övarna

vara garanterade ett fullgott försäkringsskydd. Regeringen bör

därför låta göra en snabb översyn och lägga fram förslag till lösning av

frågan.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sf217,

1988/89:Sf225, 1988/89:Sf227 och 1988/89:SB37 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (mom. 7)

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "och Sf337." bort ha följande
lydelse:

Genom regeringsrättsdomen år 1985 om avgiftsskyldighet fick
många idrottsföreningar en kraftigt ökad ekonomisk belastning med
därav följande svårigheter. Enligt utskottets uppfattning måste åtgärder
vidtas för att lindra effekterna härav. Den grundläggande principen
måste därvid, såsom anförs i motion Sf225, vara att en idrottsutövare
eller annan som är verksam inom idrottsrörelsen skall ha samma
förmåner som vid normala anställningar om idrottsverksamheten är
den huvudsakliga inkomstkällan och att i sådana fall arbetsgivaravgifter
skall erläggas. I de fall en annan huvudinkomst föreligger bör
idrottsutövaren och föreningen ges möjlighet att träffa en överenskommelse
om huruvida sociala förmåner skall utgå. I de fall överenskommelsen
innebär att förmåner skall utgå, skall självfallet avgifter också
erläggas. Regeringen bör därför snarast förelägga riksdagen förslag
enligt de nämnda riktlinjerna.

Det anförda bör med bifall till motion Sf225 ges regeringen till
känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf225 och med
anledning av motionerna 1988/89:Sf217, 1988/89:Sf227 och

1988/89:Sf337 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

10. Vinstandelar (mom. 8)

1989/90:SfU4

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Rune Backlund (c), Bertil Persson (m) och Marianne
Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Vid
behandlingen" och slutar med "och Sf267." bort ha följande lydelse:
Som skäl för att avgiftsbelägga avsättningar till vinstandelssystem har
anförts att bidrag till vinstandelsstiftelser kan jämställas med lön.
Utskottet anser dock att det finns flera framträdande skillnader mellan
bidragen och löneutbetalningarna. Bidragen bestäms i efterhand ensidigt
av företagets ägare medan lönen bestäms i förhandlingar mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Andelarna i vinstandelsstiftelser binds
under en viss tid innan de kan disponeras av de slutliga mottagarna.
Vidare bör en utveckling av vinstandelssystemen uppmuntras eftersom
de har gynnsamma effekter för samhälle, näringsliv och anställda.
Regeringen bör därför snarast lägga fram förslag om ett upphävande av
arbetsgivaravgifter på avsättningar till vinstandelsstiftelser.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande vinstandelar
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sf215,
1988/89:Sf267, 1988/89:Sf280 och 1988/89:Sf312 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Bättre överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter

Krister Skånberg (mp) anför:

I likhet med vad som anförts i reservation 2 erlägger egenföretagare
socialavgifter för inkomster som är så små att de inte berättigar till
några förmåner. Detta gäller såväl sjukförsäkringen som tilläggspensionen.
Bättre överensstämmelse bör således föreligga mellan förmåner
och avgifter. Härtill kommer att en egenföretagare inte utnyttjar sjukförsäkringen
i samma omfattning som andra personer. Jag anser därför
att — i linje med vad som föreslås i motion Sf278 — en egenföretagare
bör erlägga en lägre sjukförsäkringsavgift.

Såväl frågan om bättre överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter som frågan om en differentierad sjukförsäkringsavgift bör
utredas i ett sammanhang och jag avstår därför från att reservera mig
till förmån för föreliggande motioner.

1989/90: Sf U 4

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motioner 1

Utskottet 3

Inledning 3

Rörelse- och jordbruksinkomst 5

Bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter 7

Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
och motsvarande avgiftsunderlag 9

Differentierad sjukförsäkringsavgift 10

Arbets- och uppdragstagarbegreppen 11

Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar m.m 13

Socialavgifter på vinstandelar 15

Hemställan 17

Reservationer 18

1. Uppdelning av rörelse- och jordbruksinkomst (m) ... 18

2. Bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
(m, fp, c) 18

3. Tillfällig utländsk arbetskraft (m) 19

4. Kvittningsrätt (m, fp, c, mp) 20

5. Differentierad sjukförsäkringsavgift (m, fp) 20

6. Differentierad sjukförsäkringsavgift (c, mp) 21

7. Arbets- och uppdragstagarbegreppen (m, fp, c) 22

8. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (fp, c) 22

9. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (m) 23

10. Vinstandelar (m, fp, c) 24

Särskilt yttrande

Bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter

(mp) 24