Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1989/90:SfU2

Svenskt medborgarskap SfU29°

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet fyra motioner. I en motion begärs
sådan ändring i medborgarskapslagen att utlänningar får rätt att bli
svenska medborgare då de vistats minst tre år i Sverige. Utskottet
avstyrker bifall till motionen. I en annan motion begärs att kunskaper
i svenska språket skall utgöra ett villkor för att förvärva svenskt
medborgarskap. Utskottet avstyrker bifall även till denna motion.
Slutligen avstyrker utskottet bifall till två motioner som föreslår en
särskild högtidlighet för dem som förvärvat svenskt medborgarskap.

Till betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1988/89:Sf519 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på
minimikunskaper i svenska för invandrare som önskar erhålla svenskt
medborgarskap.

1988/89:Sf520 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att varje länsstyrelse får i uppdrag att arrangera en
ceremoni för nya medborgare på nationaldagen den 6 juni.

1988/89:Sf523 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en högtidlighet för dem som blivit svenska medborgare.

1988/89:Sf546 av Birger Schlaug och Ragnhild Pohanka (mp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att utlänning som vistats i minst tre år i
landet skall ges laglig rätt att bli svensk medborgare.

1 Riksdagen 1989190. 11 sami. Nr 2

Utskottet

1989/90: SfU 2

Kvalifikationstid för förvärv av svenskt
medborgarskap

Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap återfinns i lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap och i medborgarskapskungörelsen
(1969:235).

Enligt medborgarskapslagen förvärvas svenskt medborgarskap genom
födelse, legitimation, naturalisation eller anmälan.

Föreskrifter om naturalisation finns i 6 § medborgarskapslagen.

Enligt första stycket i lagrummet kan en utlänning på ansökan upptas
till svensk medborgare om han/hon fyllt 18 år, sedan fem år — eller i
fråga om medborgare i annat nordiskt land sedan två år — har
hemvist här i riket samt fört en hederlig vandel. Avvikelse från dessa
villkor kan enligt lagrummets andra stycke ske om det skulle medföra
gagn för riket, om sökanden förut varit svensk medborgare, om sökanden
är gift med en svensk medborgare eller om det annars med hänsyn
till sökandens förhållanden finns särskilda skäl att bevilja svenskt
medborgarskap.

I motion Sf546 anför Birger Schlaug och Ragnhild Pohanka att en
utlänning som är bosatt i Sverige är skyldig att rätta sig efter gällande
lagar och förordningar. Utlänningen har däremot inte samma rättigheter
och skydd som en svensk medborgare. Motionärerna begär därför
att riksdagen beslutar att en utlänning som vistats minst tre år i Sverige
skall ha laglig rätt att bli svensk medborgare.

Den 1 juli 1976 sänktes det lagstadgade hemvistkravet från sju år till
fem år för icke nordiska medborgare och till två år för nordiska
medborgare (prop. 1975/76:136, InU 44, rskr. 400). I propositionen (s.

29—31) angav föredragande statsrådet att hon i likhet med remissinstanserna
ansåg att förslaget i den föreliggande departementspromemorian
(Ds A 1975:14) Förvärv av svenskt medborgarskap såvitt avsåg en
sänkning av det generella hemvistkravet var väl underbyggt. Främst
hade de många åtgärder som på senare tid vidtagits för att underlätta
för invandrarna att växa in i det svenska samhället lett till att dåvarande
krav på hemvisttid framstod som onödigt långtgående. En förändring
motiverades även av att dispens lämnades i sådan utsträckning att
lagtexten kommit att i allt mindre grad ge en rättvisande bild av
gällande förutsättningar för förvärv av svenskt medborgarskap. Statsrådet
delade uppfattningen i promemorian att kravet på hemvisttidens
längd inte borde sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för
att utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska samhället.
Den föreslagna tiden om fem år för utomnordiska medborgare var
därför enligt statsrådet lämpligt vald. Gemenskapen i fråga om kultur
och samhällsförhållanden inom Norden borde däremot föranleda att
hemvistkravet sattes avsevärt lägre för nordiska medborgare och hon
anslöt sig till förslaget att tiden sänktes till två år för nordiska medborgare.
2

I propositionen angavs vidare att i departementspromemorian hade
föreslagits att vid en förkortning av hemvisttiden följande riktlinjer
skulle gälla vid dispens från hemvistkravet. Beträffande dispensgrunderna
gagn för riket och tidigare ägt svenskt medborgarskap föreslogs
inte någon ändring i gällande praxis. I de fell dessa dispensgrunder
tillämpades nedsattes hemvistkravet vanligen högst betydligt. I fråga
om utomnordisk medborgare som är gift med svensk medborgare föreslogs
en sänkning av hemvisttiden till tre år och en sänkning av tiden
för äktenskapets bestånd till två år. Sammanboende under äktenskapsliknande
former borde även framdeles jämställas med äktenskap. Dispens
på grund av andra särskilda skäl skulle även fortsättningsvis
kunna ges för den som erhåller s.k. villkorat medborgarskap och
kunna meddelas efter fyra års hemvist. För statslösa och politiska
flyktingar föreslogs en generell dispens. Dessa båda grupper skulle
kunna upptas till svenska medborgare efter fyra års hemvist i Sverige.
Utöver de nämnda dispensgrunderna kunde det i enstaka fell finnas
skäl att med hänsyn till humanitära, sociala eller personliga förhållanden
medge vissa lättnader beträffande hemvistkravet. Föredragande
statsrådet fenn även dessa förslag till riktlinjer för dispenspraxis väl
underbyggda.

Sedan kravet på hemvisttid har sänkts till fem år har riksdagen vid
flera tillfällen avslagit motionsyrkanden om en ytterligare sänkning av
tiden till fyra år (se senast AU 1982/83:11).

Utskottet anser att de skäl som låg till grund för en sänkning av det
lagstadgade generella hemvistkravet till fem år fortfarande äger giltighet.
Med beaktande jämväl av möjligheterna att erhålla dispens från
detta krav anser utskottet att riksdagen inte bör bifalla motion Sf546.

Krav på kunskaper i svenska språket vid förvärv av
svenskt medborgarskap

De i 6 § medborgarskapslagen uppställda villkoren för medborgarskap
genom naturalisation innehåller inte något krav på kunskaper i svenska
språket.

I motion Sf519 av Göthe Knutson begär motionären ett tillkännagivande
om att det som en huvudregel bör kunna ställas krav på att
svenska medborgare skall kunna hjälpligt förstå och kunna göra sig
förstådda på svenska språket. Om särskilda skäl föreligger, t.ex. avseende
äldre invandrare som har tagits hit av sina barn eller barnbarn, bör
dispens kunna meddelas.

Riksdagen har senast på förslag av utskottet i betänkande
1988/89:SfU3 avslagit en motsvarande motion. Utskottet har därvid
framhållit att det är utomordentligt viktigt för den enskilde invandraren
att ha kunskaper i svenska språket och att man på allt sätt bör
underlätta för invandrarna att få sådana kunskaper. Utskottet har
också framhållit att barn som invandrar hit ofta snabbt lär sig svenska,
medan föräldrarna, och då särskilt de hemarbetande kvinnorna, kanske
aldrig gör det. Personer som invandrar vid hög ålder kan kanske
ha stor svårighet att lära sig svenska. Mot denna bakgrund var det

1989/90:SfU2

enligt utskottets mening varken rimligt eller möjligt att ställa krav på
kunskaper i svenska språket som en förutsättning för rätt till svenskt
medborgarskap.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning
och avstyrker bifall till motion Sf519.

Högtidlighet vid erhållande av svenskt
medborgarskap

När någon efter ansökan om naturalisation blir svensk medborgare
utfärdar invandrarverket ett skriftligt bevis om det.

Göthe Knutson anser i motion Sf520 att en högtid bör kunna hållas
en gång om året — lämpligen på nationaldagen den 6 juni — för dem
som invandrat och blivit svenska medborgare under den senaste tolvmånadersperioden.
Det bör enligt motionären i första hand ankomma
på länsstyrelsen att arrangera en sådan ceremoni i residensstaden, men
även kommunstyrelser bör kunna ombesörja en högtidlighet enligt
förslaget. Motionären begär att varje länsstyrelse skall fa i uppdrag att.
arrangera en ceremoni för nya medborgare på nationaldagen den 6
juni.

Även Sten Andersson i Malmö anser i motion Sf523 att ett nyblivet
medborgarskap bör omges med ett större mått av högtidlighet. Enligt
motionären bör man ute i kommunerna vid några tillfållen under året
samla dem som erhållit medborgarskap till någon form av högtidlighet.
Detta bör ske under för kommunerna frivilliga former och självfallet
skall inte någon tvingas att delta. I motionen begärs ett tillkännagivande
i enlighet med det anförda.

Även denna fråga har tidigare behandlats av riksdagen. I utskottets
av riksdagen godkända betänkande 1988/89:SfU3 erinrade utskottet om
att före år 1924 gällde som villkor för erhållande av svenskt medborgarskap
att en tro- och huldhetsed avgavs inför representant för myndighet.
Detta villkor togs bort i 1924 års medborgarskapslag men
föregicks då av en diskussion om att byta ut eden mot ett i högtidlig
form avgivet trohetslöfte. Någon bestämmelse om ett sådant löfte
infördes dock inte i nämnda lag. Som motivering härför anfördes att
olägenheterna — dryga kostnader och besvär — med den praktiska
tillämpningen av en sådan bestämmelse var större än de fördelar som
eventuellt stod att vinna.

Med hänsyn till det stora antalet utländska medborgare — under år
1987 närmare 13 000 vuxna personer — som beviljas svenskt medborgarskap
ansåg utskottet att skälen mot att åter införa en ceremoni vid
förvärv av svenskt medborgarskap var avsevärt starkare än skälen för
ett sådant förslag. Utskottet avstyrkte följaktligen bifall till motionerna.
Utskottet erinrade dock om att kommunerna har möjlighet att, om de
så finner lämpligt, anordna en högtidlighet för sådana kommuninvånare
som beviljats svenskt medborgarskap.

Utskottet finner inte anledning att frångå sin tidigare uppfattning.
Utskottet ser emellertid gärna att invandrarverket ger bevisen om
svenskt medborgarskap en utformning som mer än för närvarande

1989/90:SfU2

markerar dokumentets stora betydelse för den enskilde. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionerna Sf520 och Sf523 är dock
inte påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kvalifikationstid för att bli svensk medborgare
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf546,

res. I (mp)

2. beträffande krav på kunskaper i svenska språket
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf519,

res. 2 (m)

3. beträffande en högtidlighet för nyblivna svenska medborgare
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf520 och
1988/89:Sf523.

Stockholm den 25 oktober 1989
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik.

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (jn), Börje Nilsson (s),
Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp). Lena Ohrsvik (s), Nils-Olof
Gustafsson (s), Maud Björnemalm (s), Hans Dau (m), Rune Backlund
(c), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Bertil Persson (m), Ingrid RonneBjörkqvist
(fp), Kersti Johansson (c), Jan-Olof Ragnarsson (vpk), Kent
Carlsson (s) och Krister Skånberg (mp).

Reservationer

1. Kvalifikationstid för att bli svensk medborgare
(mom. 1)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Den 1
juli" och på s. 3 slutar med "motion Sf546." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att en utlänning som varit bosatt i
Sverige en längre tid skall ha samma rättigheter och skydd som en
svensk medborgare. Redan i dag ges i många fall dispens från kravet på
fem års bosättning. Vi anser att det mot denna bakgrund bör i lag
anges att svenskt medborgarskap kan beviljas efter tre års bosättning i
landet. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till sådan lagändring.
Det anförda bör med anledning av motion Sf546 ges regeringen till
känna.

1989/90:SfU2

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande kvalifikationstid för att bli svensk medborgare

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sf546 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Krav på kunskaper i svenska språket (mom. 2)

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Riksdagen
har" och på s. 4 slutar med "motion Sf519." bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att krav på vissa kunskaper i svenska språket bör
ställas på dem som söker svenskt medborgarskap. Den sökande skall
hjälpligt kunna förstå och göra sig förstådd på svenska. Undantag från
detta krav skall dock kunna göras om särskilda skäl föreligger, t.ex. när
det gäller äldre invandrare som tagits till Sverige av sina barn eller
barnbarn. Vad sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motion
Sf519 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande krav på kunskaper i svenska språket

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf519 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

En högtidlighet för nyblivna svenska medborgare

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför:

Som anges i betänkandet ser utskottet gärna att invandrarverket ger
bevisen om svenskt medborgarskap en utformning som mer än för
närvarande markerar dokumentets stora betydelse för den enskilde.
Utskottet har vidare erinrat om att kommunerna har möjlighet att, om
de så finner lämpligt, anordna en högtidlighet för sådana kommuninvånare
som beviljats svenskt medborgarskap.

Vi vill härigenom ytterligare framhålla möjligheten att anordna en
sådan högtidlighet. Det kan t.ex. — som även föreslås i motion Sf520
— ske i form av en särskild ceremoni en gång om året i samband med
de offentliga arrangemang som brukar arrangeras på nationaldagen i
de flesta städer och kommuner.

1989/9aSfU2

gotal> 99150, Stockholm 1989