Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1989/90:SfU 13

Administration av socialförsäkring

1989/90

SfU13

FEMTE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1989/90:100, bil. 7,
föreslagit riksdagen att

under punkt B 1 till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1990/91
anvisa ett förslagsanslag på 461 421 000 kr.,

under punkt B 2 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 567 350 000 kr.

1989/90:Sf215 av Britta Bjeile (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
pensionsbevis automatiskt utfärdas för sjuk- och förtidspensionärer.

1989/90:Sf234 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tidigare och regelbunden redovisning av ATP-poäng.

1989/90:Sf236 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande utlokalisering av riksförsäkringsverkets verksamhet,

3. att riksdagen beslutar om ett med 15 milj. kr. förhöjt anslag till
riksförsäkringsverket för att täcka kostnaderna för ett bibehållande av
lokalkontoren,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande ADB-verksamheten inom försäkringskassan.

1989/90:Sf268 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1990/91 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
73 500 000 kr. reducerat förslagsanslag på 493 850 000 kr.

Motionerna

1 Riksdagen 1989/90. 11 sami. Nr 13

1989/90:Sf272 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen sorn sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande
arvodering av ledamöter i socialförsäkringsnämnder.

1989/90:Sf282 av Marianne Stålberg och Gustav Persson (s) vari yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
formerna för tillsättande och entledigande av direktörer inom försäkringskassorna.

1989/90:Sf283 av Marianne Stålberg och Gustav Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande beslutsformerna gällande antalet socialförsäkringsnämnder
i varje kassa samt resp. nämnds verksamhetsområde.

1989/90:Sf286 av Sverre Palm och Lisbet Calner (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anteckning av ATP-poäng i debetsedel för slutlig skatt.

1989/90:Sf289 av Gustav Persson och Anita Modin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överförande av tjänster och lönemedel m.m. från riksförsäkringsverket
till försäkringskassorna.

1989/90:Sf307 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket får i uppdrag
att utreda speciella jävssituationer i socialförsäkringsnämnder.

1989/90:Sf333 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn
av riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas organisation och
ansvarsområde.

1989/90:Sf342 av Anita Modin (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en översyn av pensionsutbetalningarna till personer bosatt utomlands.

1989/90:Sf343 av Hans Dau och Margit Gennser (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar tillföra handikapporganisationerna ytterligare 7
milj. kr. för de små handikappgrupperna och därmed till Bidrag till
handikapporganisationer för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 86 075 000 kr. och till Allmänna försäkringskassor för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 560 350 000 kr.

1989/90:Sf346 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen för budgetåret 1990/91 till B 2. Allmänna försäkringskassor
anslår 92 milj. kr. mindre än regeringen föreslagit eller
således 475 350 000 kr.

1989/90:S060 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna
till överprövning av förvaltningsbeslut i försäkringskassornas
styrelser.

1989/90:SfU13

Utskottet

1989/90:SfU 13

Ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna

Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna samt de lokala
organ som regeringen bestämmer har enligt 1 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) hand om den allmänna försäkringen.

Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden
som rör den allmänna försäkringen, delpensionsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen,
allmänna barnbidrag och bidragsförskott, bilstöd till
handikappade, ersättning för vård av närstående samt för vissa utbetalningsärenden.
Verket skall särskilt svara för den centrala ledningen
och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet, verka för att
socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och rättvist
samt svara för uppföljning och utvärdering. Riksförsäkringsverket svarar
dessutom för handläggning av bl.a. ärenden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vissa äldre författningar.

Riksförsäkringsverket är organiserat på en administrativ avdelning,
en försäkringsavdelning, en utvärderingsavdelning, en ombudsavdelning
och en ADB-avdelning. Dessutom finns två fristående enheter,
stabsenheten för lagfrågor samt yrkesskade- och avgiftsenheten. ADBavdelningen
är placerad i Sundsvall.

Det finns 26 allmänna försäkringskassor, en i varje landstingskommun
och i kommun som inte tillhör landstingskommun. De är
offentligrättsliga organ med egna styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga
uppgift är att handlägga enskilda ärenden inom försäkringsoch
bidragsområdet. Hos försäkringskassorna finns för närvarande
omkring 14 900 årsarbetare, varav ca 11 100 finns vid lokalkontoren.

Inom socialförsäkringsadministrationen har under flera år pågått ett
omfattande förändringsarbete. Genom riksdagsbeslut år 1983 (prop.

1982/83:127, SfU 24, rskr. 342) fastlades riksförsäkringsverkets roll och
uppgifter som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsområdet
och arbetsfördelningen mellan verket och försäkringskassorna.
Handläggningen av det stora flertalet enskilda försäkringsärenden
har successivt anförtrotts kassorna. För närvarande pågår
inom försäkringskassorna ett utvecklingsarbete där målet är att i princip
all individinriktad handläggning av försäkringsärenden skall förläggas
till försäkringskassornas lokalkontor. Denna decentralisering skall i
huvudsak vara genomförd under budgetåret 1991/92.

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ingår i den grupp
myndigheter som är med i den första reguljära omgången av de nya
treåriga budgetcyklarna med start budgetåret 1991/92. I direktiven
inför en fördjupad anslagsframställning prioriteras det framtida arbetet
med att tidigt upptäcka och vidta åtgärder för att reducera antalet
sjukskrivningar, förtidspensioner och arbetsskador. Regeringen har vidare
i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och 3

arbetslivsfondens utveckling, m.m. lagt fram förslag om vissa åtgärder

1* Riksdagen 1989/90. 11 sami. Nr 13

för att bl.a. förbättra försäkringskassornas möjligheter att bedriva en
effektiv rehabilitering. Propositionen behandlas i utskottets betänkande
1989/90:SfU12.

I motion Sf289 begär Gustav Persson och Anita Modin ett tillkännagivande
om att personal och lönemedel bör kunna överföras från
riksförsäkringsverket till försäkringskassorna. Motionärerna anför att
riksförsäkringsverkets främsta uppgifter bör vara att utöva tillsyn över
försäkringskassorna och att utvärdera socialförsäkringens verksamhet.
All ärendehandläggning bör däremot ske vid försäkringskassorna. Aven
annan verksamhet bör kunna överföras till kassorna. Enligt motionärerna
bör det vara en allmän strävan att göra riksförsäkringsverket till
en betydligt mindre central myndighet. Även Görel Bohlin begär i
motion Sf333 av i huvudsak samma skäl ett tillkännagivande om
behovet av en översyn av riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas
organisation och ansvarsområde.

Karin Israelsson m.fl. anför i motion Sf236 yrkande 2 att det finns
anledning att se över riksförsäkringsverkets verksamhet och att regionalisera
vissa de antingen genom att all verksamhet som avser en
region lokaliseras till den regionen eller genom att en hel avdelnings
verksamhet utlokaliseras. Motionärerna begär ett tillkännagivande i
enlighet härmed.

I motion Sf282 påpekar Marianne Stålberg och Gustav Persson att
riksförsäkringsverket överväger att låta försäkringskassorna tillsätta vissa
högre tjänster, avdelningschef och motsvarande. Mot bakgrund av
kassornas självständiga ställning och styrelsernas allt större ansvar
anser emellertid motionärerna att försäkringskassorna även skall fa
tillsätta direktörer för försäkringskassorna, eventuellt efter samråd med
riksförsäkringsverket. Med nuvarande förfarande tar tillsättningen av
direktörer dessutom mycket lång tid. Motionärerna begär att vad
sålunda anförts ges regeringen till känna.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om ansvarsfördelningen
mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Under
föregående riksmöte hänvisade utskottet i betänkande 1988/89:SfU10
till uttalanden i 1989 års budgetproposition. I propositionen anfördes
bl.a. att markeringen av riksförsäkringsverkets ansvar för den centrala
lednings- och tillsynsfunktionen skulle ses i förening med de starka
strävanden mot en decentralisering som gällde på området. Det angavs
även att införandet av ett nytt budgeteringssystem med en övergång till
ram- och målstyrning hade kraftigt begränsat behovet av administrativa
detaljregleringar. Enligt propositionen var det angeläget att ytterligare
decentralisering av beslutsbefogenheter inom det administrativa området
kom till stånd. Härigenom kunde försäkringskassornas styrelser ta
sitt ansvar för socialförsäkringens tillämpning och för de administrativa
ledningsfunktionerna inom kassan. Vidare framhölls att det krävdes
ett förtroendefullt samarbete mellan riksförsäkringsverket ocn försäkringskassorna
för att socialförsäkringsadministrationen skulle fungera
effektivt.

Riksförsäkringsverket har i anslagsframställningen för budgetåret
1990/91 angivit att verket fortlöpande prövar möjligheterna att decen -

1989/90:SfU 13

tralisera uppgifter och befogenheter från verket till kassorna. På förslag
av försäkringskassorna hade nu överförts eller övervägdes ett överförande
av följande uppgifter till kassorna:

-beslut i vissa sjukgymnastärenden

- handläggning av ersättningsanslutningar av tandläkare

- beslut i lokalfrågor där hyreskostnaden överstiger 400 000 kr ./år,
m.m.

-beslut i samtliga återkravsärenden

-avgöranden om kommunernas regler uppfyller de krav riksdag och
regering bestämt avseende kommunalt bostadstillägg

- fortsatt decentralisering av löpande hantering av konventionsärenden
-inrättande av avdelningschefs-, sektionschefs- och motsvarande tjänster
vid försäkringskassan

-tillsättande av ovanstående tjänster

-beviljande av tjänstledighet mer än sex månader för ovanstående
tjänster

Riksförsäkringsverkets roll och arbetsfördelningen mellan verket
och försäkringskassorna har således fastlagts av regering och riksdag.
En fortlöpande decentralisering sker dessutom inom dessa organ. Enligt
utskottets mening finns det därför inte anledning för riksdagen att
göra något tillkännagivande med anledning av motionerna Sf289,
SD33, Sf236 yrkande 2 och Sf282.

Lokalkontorsnätet

Huvuddelen av den verksamhet inom försäkringskassorna som innebär
kontakt med de försäkrade i form av ansökningar angående olika
försäkringsförmåner, information etc. bedrivs vid kassornas lokalkontor
samt vid filialexpeditioner/servicekontor som finns knutna till vissa
lokalkontor. I varje kommun finns minst ett lokalkontor. För närvarande
finns det ca 420 lokalkontor och ett drygt fyrtiotal filialexpeditioner/servicekontor
i landet.

Utskottet har under föregående riksmöte handlagt frågan om betydelsen
av försäkringskassornas lokalkontorsnät. I betänkande
1988/89:SfU10 redovisade utskottet vissa uttalanden i 1989 års budgetproposition.
I propositionen angavs att försäkringskassornas kontorsnät
vid en genomförd decentralisering borde ha en sådan förgrening att
medborgarna i alla delar av landet även fortsättningsvis kunde erbjudas
en god service. Vidare angavs att den framtida administrationen borde
utmärkas av en organisation där personalen kunde utnyttja teknikstöd
i syfte att medverka till god service och ökad kvalitet i handläggningen
av försäkringsärenden. Detta ledde till slutsatsen att en rimlig minsta
storlek måste föreligga hos lokalkontoren och därmed hos det befolkningsunderlag
som kontoret skulle betjäna. Det framtida lokalkontorsnätet
måste således bygga på kontor som hade tillräcklig bärkraft att
med kunnig personal och teknikstöd ge en god service vid handläggningen
av i stort sett samtliga s.k. individinriktade ärenden. Departementschefen
framhöll att det i glesbygder med långa avstånd och ringa
befolkningsunderlag kunde behöva tas särskild hänsyn vid utformning -

1989/90:SfU13

en av lokalkontorsnätet. Liksom hittills ankom det på styrelsen för
resp. försäkringskassa att inom tilldelade ekonomiska resurser besluta
om organisationen och lokalkontoren inom kassans område. Samtidigt
underströks behovet av en helhetslösning på de problem som kunde
skönjas inom socialförsäkringsadministrationen. En sådan helhetslösning
innefattade åtgärder för att effektivisera lokalkontorsstrukturen
och utveckla personalens kompetens samt åtgärder för att inrikta
verksamheten mot försäkringens centrala delar för att ge stadga, arbetsro
och den rationella hantering av försäkringen som kan begäras av
socialförsäkringsadministrationen.

Utskottet framhöll i betänkande 1988/89:SfU 10 att den lokala förankring
som är utmärkande för försäkringskassorna är av stor betydelse
för socialförsäkringsadministrationen. Det var därför viktigt att
försäkringskassornas väl utbyggda lokalkontorsnät bibehölls. För att ett
lokalkontor skulle fylla sin funktion måste det dock ha förutsättningar
att kunna erbjuda en god service. Utskottet ville därför inte utesluta att
det kunde förekomma att ett kontor inte hade de förutsättningar som
krävdes. En indragning av kontoret borde dock inte komma till stånd
förrän olika alternativa lösningar noga hade övervägts, t.ex. om samverkan
kunde ske med andra offentliga inrättningar. Utskottet ansåg
att det var vederbörande försäkringskassas styrelse som i det enskilda
fallet fick ta ställning till lokalkontorsnätets omfattning. Som angavs i
propositionen skulle därvid särskild hänsyn tas i glesbygder, och enligt
utskottets mening borde sådan hänsyn tas även när det gällde övriga
lokalkontor. Utskottet utgick från att regeringen noga följde utvecklingen.

Riksförsäkringsverket har härefter utfärdat rekommendationer om
försäkringskassornas kontorsnät i Allmänna råd 1989:5.

I motion Sf360 begär Rune Backlund ett tillkännagivande om möjligheterna
till överprövning av förvaltningsbeslut som fattas av försäkringskassans
styrelse. Kassornas styrelser har i dag stor frihet att förändra
sin organisation, men han anser att ett styrelsebeslut som påverkar
servicen till allmänheten, t.ex. ett beslut om nedläggning av ett
lokalkontor, skall kunna överprövas i en högre instans. Lämpligen bör
sådana beslut kunna överklagas till riksförsäkringsverket såsom tillsynsmyndighet.

Som ovan angivits ankommer det på styrelsen för resp. försäkringskassa
att inom tilldelade ekonomiska resurser besluta om organisationen
och lokalkontoren inom kassans område. Detta står även i överensstämmelse
med den ram- och målstyrning som skall gälla på det

administrativa området och med de decentraliseringssträvanden som
ovan redovisats. Enligt 18 kap. 2 § AFL skall försäkringskassorna även
rätta sig efter riksförsäkringsverkets anvisningar. Utskottet utgår emellertid
från att, såvitt gäller lokalkontorsnätet, försäkringskassorna beaktar
de riktlinjer som ovan redovisats och de uttalanden som utskottet
enhälligt gjorde i frågan under föregående riksmöte.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion

SO60.

1989/90:SfU13

Socialförsäkringsnämnder

1989/90:SfU13

I försäkringskassan avgörs vissa ärenden av socialförsäkringsnämnd.
Det gäller bl.a. rätt till förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag
samt flertalet beslut i arbetsskadeärenden. Vidare skall omprövningsbeslut
i sjukpenningärenden fettas av nämnd. Ärende avgörs efter
föredragning av tjänsteman hos försäkringskassan. 1 18 kap. 6 § AFL
anges att i varje försäkringskassa skall finnas en eller flera socialförsäkringsnämnder.
Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder
som skall finnas i riket, och riksförsäkringsverket beslutar för varje
försäkringskassa om antalet nämnder i kassan. Riksförsäkringsverket
har i bilaga till sin kungörelse (RFFS 1986:15) med föreskrifter om
socialförsäkringsnämnder i de allmänna försäkringskassorna angivit det
antal nämnder varje försäkringskassa skall ha och vilket geografiskt
område varje nämnds verksamhet skall omfatta. I kungörelsen föreskrivs
vidare att, om flera socialförsäkringsnämnder har samma geografiska
verksamhetsområde och ärendefördelningen inte framgår av bilagan,
försäkringskassans styrelse skall bestämma hur ärendena skall
fördelas mellan nämnderna. En socialförsäkringsnämnd skall enligt 18
kap. 20 § AFL bestå av ordförande och sex övriga ledamöter med sex
suppleanter. Nämnden är beslutsför då minst fyra ledamöter är närvarande.

1 motion Sf283 anför Marianne Stålberg och Gustav Persson att
försäkringskassorna själva bör få avgöra hur nämndorganisationen
skall se ut, då detta kan ha betydelse för rehabiliteringsarbetet och för
samverkansfrågorna. Kassornas styrelser har ansvar för tillämpningen
av socialförsäkringen, för ledningsfunktionerna inom kassorna och för
planering av verksamheten. Eftersom socialförsäkringsnämnderna, som
har verkat sedan år 1987, nu i stora drag har funnit formerna för sin
verksamhet måste det anses rimligt att kassorna också får fetta beslut i
fråga om nämndernas antal och verksamhetsområde. Motionärerna
begär ett tillkännagivande härom.

Utskottet anser att den fråga motionärerna tar upp får behandlas av
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna inom ramen för det löpande
decentraliseringsarbetet. De rehabiliterings- och samverkansaspekter
motionärerna anlägger på nämndorganisationen bör dock kunna
tillgodoses redan med nuvarande ordning. Motion Sf283 bör därför
inte föranleda någon åtgärd.

I förvaltningslagen finns föreskrifter om jäv som i försäkringskassa
gäller för den som handlägger eller beslutar i ett ärende. I 11 §
förvaltningslagen föreskrivs sålunda att den som skall handlägga ett
ärende är jävig bl.a. om saken angår honom själv eller någon närstående,
om han eller någon närstående är ställföreträdare för den som
saken angår eller för någon som kan vänta synnerligen nytta eller
skada av ärendets utgång, eller om han har fört talan som ombud eller
mot ersättning biträtt någon i saken. Handläggaren är även jävig om
det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroen -

det till hans opartiskhet i ärendet, s.k. delikatessjäv. Den som känner
till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom skall
självmant ge det till känna.

Barbro Sandberg och Kenth Skårvik påpekar i motion Sf307 att hela
socialförsäkringsnämnden i vissa fall kan hamna i en jävssituation.
Som exempel nämns fall då en av ledamöterna eller en föredragande
ansöker om en socialförsäkringsförmån. Enligt motionärerna skulle en
lösning kunna vara att direktören för försäkringskassan får befogenhet
att flytta ärendet till en annan socialförsäkringsnämnd. De begär att
riksförsäkringsverket får i uppdrag att utreda frågan.

Socialförsäkringsnämnd är beslutsför med endast fyra ledamöter. Ett
jävsproblem bör därför enligt utskottets mening i allmänhet kunna
lösas genom att den jävige inte deltar i beslutet. Om flera socialförsäkringsnämnder
har samma geografiska område kan försäkringskassans
styrelse besluta att en annan nämnd för samma område skall handlägga
ärendet. Utskottet har erfarit att riksförsäkringsverket förbereder en
ändring av föreskrifterna så att försäkringskassan även i andra fall skall
kunna flytta ett ärende till en annan av kassans socialförsäkringsnämnder.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet att något uttalande
från riksdagens sida med anledning av motion SD07 inte är
erforderligt.

Enligt 18 kap. 25 § AFL fastställs arvode och annan ersättning till
ledamot av socialförsäkringsnämnd av regeringen. I beslut den 30 juni
1988 har finansdepartementet fastställt arvoden m.m. för vissa uppdrag
inom socialdepartementets verksamhetsområde under budgetåret
1988/89. Beslutet gäller även tills vidare under budgetåret 1989/90. I
beslutet anges att annan ledamot i socialförsäkringsnämnd än ordförande
erhåller arvode med 250 kr. för månad och 300 kr. för sammanträdesdag.
Vidare anges att en ledamot eller suppleant som är anställd
hos stat eller kommun eller hos annan arbetsgivare får ersättning för
de avlöningsförmåner som han går miste om när han är tjänstledig
från sin anställning för att fullgöra uppdraget.

1 motion Sf272 anför Karin Israelsson att arvodesreglerna missgynnar
de ledamöter i socialförsäkringsnämnderna som är egna företagare.
Den nuvarande ersättningen motsvarar inte det verkliga inkomstbortfallet.
För att socialförsäkringsnäinnderna även för framtiden skall
kunna ges en bred sammansättning bör det vara ekonomiskt möjligt
för egenföretagare att kunna delta, och motionärerna begär ett tillkännagivande
i enlighet med det anförda.

Utskottet vili — liksom vid behandlingen av denna fråga under
föregående riksmöte — erinra om att utskottet vid behandlingen av
frågan om inrättande av socialförsäkringsnämnder framhöll att det är
värdefullt att även egenföretagarna får delta i socialförsäkringsnämndernas
arbete (se SfU 1985/86:12). Vad gäller ersättning för deras
medverkan i nämnderna konstaterar utskottet att egenföretagarna enligt
regeringens ovannämnda beslut endast har rätt till ett fast arvode
per månad resp. sammanträde.

1989/90:SfU 13

I delbetänkandet (Ds 1988:84) Pengar är inte allt men ... har
förtroendeuppdragsutredningen lämnat förslag till nya ersättningsregler
för kommunalt förtroendevalda. Reglerna föreslås träda i kraft den 1
januari 1992. Utskottet har i sitt betänkande 1988/89:SfU10 redovisat
vissa av utredningens överväganden, som bl.a. rör frågan om ersättning
till egenföretagare. Förtroendeuppdragsutredningens betänkande är föremål
för beredning inom regeringskansliet.

Utskottet anser att resultatet av denna beredning bör avvaktas och
att motion Sf272 därför inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

ADB-verksamhet

I budgetpropositionen anges att utvecklingen av ADB-stödet är av stor
betydelse på socialförsäkringsområdet. Det bör på sikt inriktas mot en
struktur där registerhanteringen inom sjuk- och föräldraförsäkringen
förläggs lokalt. I de särskilda direktiven till riksförsäkringsverket inför
den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92—
1993/94 har regeringen angett att lokala sjukförsäkringsregister bör ha
upprättats vid samtliga försäkringskassor budgetåret 1991/92.

I motion Sf236 yrkande 4 anför Karin Israelsson m.fl. att försäkringskassorna
snarast bör fa tillgång till ett småskaligt och decentraliserat
ADB-system. Lokalkontorens datorlagrade uppgifter skall inte kunna
delges andra kontor. Den enskilde måste ovillkorligen behålla sitt
integritets- och sekretesskydd även när personuppgifter införs i ett
datasystem. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Ovan framgår att avsikten är att försäkringskassornas ADB-stöd skall
inriktas mot lokala register. De måste då följa de bestämmelser i
sekretesslagen och datalagen som är till för att skydda den personliga
integriteten. Datainspektionen har tidigare haft att ta ställning till
integritetsfrågorna vid viss försöksverksamhet med lokala sjukförsäkringsregister,
och inspektionen får senare pröva hur integritetsskyddet
skall lösas i den slutliga utformningen av registren. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion Sf236 yrkande 4 är enligt utskottets
mening inte erforderlig.

Vissa pensionsfrågor

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. För
varje år fastställer skattemyndigheten storleken av pensionsgrundande
inkomst för envar försäkrad. Försäkringskassan tillgodoräknar därefter
försäkrad pensionpoäng för varje år under vilket sådan inkomst har
fastställts. Tilläggspensionen i form av ålderspension beräknas sedermera
i princip på medeltalet av de 15 högsta pensionspoängtalen. Storleken
av den utgående pensionen påverkas emellertid även av andra
faktorer såsom om vederbörande inte har tillgodoräknats pensionspoäng
för minst 30 år, inberäknat s.k. vårdår.

I motion Sf234 anför Ingrid Andersson m.fl. att en försäkrad får
information om det pensionsskydd som den allmänna försäkringen ger
i samband med att han/hon fyller 50 år, men enligt motionärerna bör
sådan information lämnas tidigare. Detta skulle nämligen underlätta

1989/90:SfU13

för den enskilde att i tid planera sin ekonomiska situation. Vidare bör
årligen redovisas uppgift om intjänad ATP-poäng. Motionärerna föreslår
att det antingen på den slutliga skattsedeln anges vad den pensionsgrundande
inkomsten motsvarar i pensionspoäng, eller att försäkringskassan
regelbundet lämnar sådan information. De begär ett tillkännagivande
härom. Sverre Palm och Lisbet Calner begär i motion Sf286 ett
tillkännagivande om att aktuell ATP-poäng bör anges på den slutliga
skattsedeln.

Som ovan nämnts är storleken av pensionen beroende av många
olika faktorer. Utskottet är därför tveksamt till värdet av en löpande
uppgift om vederbörandes pensionspoäng. Som utskottet framhållit vid
behandling av frågan under föregående riksmöte (se 1988/89:SfU10)
har alla försäkrade möjlighet att vända sig till försäkringskassan för att
få ett preliminärt besked om den framtida pensionens storlek. Utskottet
vill även erinra om att riksförsäkringsverket sedan några år tillbaka
sänder ut individuell information till försäkrade i vissa åldersgrupper
om intjänade pensionspoäng, den framtida pensionens storlek m.m. I
allmänhet lämnas information till försäkrade som fyller 50, 60 eller 63
år.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till
motionerna Sf234 och Sf286.

I 16 kap. 4 § lagen om allmän försäkring anges att pension utges
månadsvis. Ar den pensionsberättigade inte bosatt i riket, kan dock
riksförsäkringsverket med hans samtycke förordna att pensionen skall
utges på annat sätt om det finns skäl till det. Pensionsförmåner som
sammanlagt understiger 1 kr. per månad betalas inte ut.

I motion Sf342 anför Anita Modin att det många gånger är fråga om
små pensionsbelopp per månad som betalas till pensionärer bosatta
utomlands. Kostnaden för sådana betalningar är stor. Den möjlighet
som finns i dag att i vissa fall betala pensionen årligen eller med
engångsbelopp utnyttjas knappast eftersom pensionsutbetalningarna då
måste göras manuellt. Motionären anser att ansökningar med låga
pensionsbelopp skulle kunna avslås eller att pensioner under visst
belopp inte skulle betalas ut. Pensioner skulle även kunna betalas ut
årsvis eller engångsvis. Motionären begär ett tillkännagivande härom.

Riksrevisionsverket har inom ramen för den årliga granskningen av
riksförsäkringsverkets räkenskaper granskat rutiner för allmän pension.
I en revisionspromemoria den 5 mars 1990 har riksrevisionsverket
angivit bl.a. följande. I samband med revisionsbesök på utlandsavdelningen
vid försäkringskassan i Stockholm noterades att belopp
överstigande 1 kr. per månad kan utbetalas till bosatta i utlandet som
har rätt till pension från Sverige. Riksrevisionsverket rekommenderar
att riksförsäkringsverket höjer den undre gränsen för månatlig utbetalning
och att detta i stället leder till årliga utbetalningar. Vidare bör
möjligheten till engångsutbetalning utnyttjas i större utsträckning.
Riksrevisionsverket har begärt svar från riksförsäkringsverket senast
den 20 april 1990 på vad som anförts i promemorian.

1989/90:SfU13

Utskottet anser att resultatet av riksrevisionsverkets påpekande i
denna fråga bör awaktas. Motion Sf342 bör därför inte föranleda
någon åtgärd.

I motion Sf215 tar Britta Bjelie upp frågan om de olika rabatter
pensionärer kan fa. Motionären påpekar att en ålderspensionär med
ett vanligt ID-kort kan styrka sin pensionsålder, medan sjuk- och
förtidspensionärer måste uppvisa själva beslutet om pension, där även
pensionsbelopp m.m. anges. Motionären anser att ett särskilt pensionsbevis
borde utfärdas automatiskt för dessa grupper. En enkel lösning
kunde vara att nedre delen av pensionsbeslutet innehöll vissa uppgifter
som kunde avskiljas som en talong. Motionären begär ett tillkännagivande
i frågan.

Riksförsäkringsverket har utformat en blankett "Intyg för pensionärsrabatt"
som fr.o.m. den 1 juli 1989 utfärdas av försäkringskassan
på begäran av pensionären. Intyget kan användas för den som uppbär
förtidspension/sjukbidrag, handikappersättning, ålderspension före fyllda
65 år eller hustrutillägg. Intyget ersätter det intyg om behörighet till
pensionärsrabatt vid SJ som tidigare utfärdades.

Utskottet anser att syftet med motion Sf215 är tillgodosett genom det
intyg som nu kan fås från försäkringskassan.

Medelsanvisning

Kostnaderna för försäkringskassornas administration finansieras till
15 % över ett förslagsanslag i statsbudgeten. Resterande 85 % av
kostnaderna finansieras med arbetsgivaravgifter och egenavgifter från
inkomsttitel på statsbudgeten. Anvisade medel fördelas av riksförsäkringsverket
mellan de olika försäkringskassorna.

I propositionen anges att vissa förstärkningar av försäkringskassornas
resurser bör göras. För personalkostnader har därför beräknats ett
tillskott med drygt 92 milj. kr. Härvid har hänsyn tagits till att
försäkringskassornas arbetsbelastning ökar till följd av såväl volymökningar
som nya regler för efterlevandepensionering och fortsatt utbyggnad
av föräldraförsäkringen etapp två. I beloppet ingår även 18,5 milj.
kr. till ökade insatser i kontrollverksamheten. För särskilda personalinsatser
m.m. för en försöksverksamhet i syfte att vidareutveckla
försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbetet i enlighet med vad som
föreslagits i proposition 1989/90:62 har beräknats ett engångsanslag på

18,5 milj. kr. I budgetpropositionen föreslås att till Allmänna försäkringskassor
anvisas 567 350 000 kr.

Okade anslag till försäkringskassorna begärs i motion Sf236 yrkande
3 av Karin Israelsson m.fl. Motionärerna framhåller betydelsen av
försäkringskassornas lokalkontorsnät och anför att en handläggning vid
lokalkontor kan ha många fördelar. Således är den lokala kännedomen
en stor fördel i arbetsskadeärenden, och den medför att handläggningstiden
i ärendena förkortas. Vidare förbättras kontakterna mellan försäkringskassan
och sjukvården, arbetsförmedlingen samt socialtjänsten

1989/90:SfU13

i rehabiliteringsärenden. Motionärerna begär att ytterligare 15 milj. kr.
anslås till försäkringskassorna för att möjliggöra ett bibehållande och
en utbyggnad av lokalkontorsnätet.

I tre motioner begärs minskade anslag till försäkringskassorna.

I motion Sf268 yrkande 4 begär Gullan Lindblad m.Q. att de i
propositionen beräknade medlen för försäkringskassorna minskas med

73,5 milj. kr. Motionärerna anser att införandet av en arbetsgivarperiod
i sjukförsäkringen och en förlängd samordningstid inom arbetsskadeförsäkringen
kommer att frigöra personal inom försäkringskassorna.

Aven Sigge Godin m.fl. anför i motion S046 yrkande 3 att försäkringskassornas
behov av personal minskar om en arbetsgivarperiod
införs och om samordningstiden inom arbetsskadeförsäkringen förlängs.
Motionärerna begär att medelsberäkningen för försäkringskassorna
minskas med 92 milj. kr.

I motion Sf343 anför Hans Dau och Margit Gennser att handikapporganisationerna
gör en viktig insats för de handikappade. Ett överförande
av resurser från försäkringskassan till handikapporganisationerna
skulle enligt motionärerna göra det möjligt även för vissa små
organisationer att arbeta på en rimlig nivå. Motionärerna hemställer
att till Allmänna försäkringskassor anvisas ett 7 milj. kr. lägre anslag
än det som föreslagits i propositionen och att till Bidrag till handikapporganisationer
anvisas ett motsvarande högre anslag.

Utskottet har ovan redovisat dels vissa riktlinjer för utformningen av
försäkringskassornas lokalkontorsnät, dels att försäkringskassornas styrelser
inom tilldelade ekonomiska resurser skall besluta om lokalkontorsnätet.
Utskottet saknar anledning ifrågasätta den bedömning regeringen
gjort av medelsbehovet i detta avseende.

1 proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m.m. anges att regeringen avser att senare i år lägga fram förslag om
en arbetsgivarperiod, varigenom arbetsgivaren skall åläggas att fr.o.m.
den 1 januari 1991 betala ut sjuklön till sina anställda för de första 14
dagarna av varje sjukdomsperiod. Enligt utskottets mening skulle en
sådan arbetsgivarperiod innebära att besparingar kan göras i försäkringskassornas
administrativa arbete med korta sjukfall. Arbetsgivarperioden
skall emellertid införas först under mitten av nästa budgetår,
och en hel del arbete torde komma att erfordras från försäkringskassornas
sida i samband därmed. Utskottet vill därför inte tillstyrka att
försäkringskassornas resurser redan nu minskas med hänvisning till
införandet av en arbetsgivarperiod. Inte heller kan förslaget i motionerna
Sf268 och SD46 om en förlängning av samordningstiden inom
arbetsskadeförsäkringen nu motivera en minskning av anslaget. Utskottet
avvisar även förslaget i motion Sf343.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringens förslag
till medelsanvisning till försäkringskassorna bör godtas. Motionerna
Sf236 yrkande 3, Sf268 yrkande 4, Sf346 yrkande 3 och Sf343 bör
därför avslås.

1989/90:SfU13

Vad gäller regeringens förslag till medelsanvisning till anslaget B 1. 1989/90:SfU13

Riksförsäkringsverket har detta inte föranlett något motionsyrkande,
och utskottet tillstyrker förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf236 yrkande 2,
1989/90:Sf282, 1989/90:Sf289 och 1989/90:Sf333,

res. I (m)
res. 2 (c)

2. beträffande överklagande av förvaltningsbeslut
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf360,

res. 3 (c)

3. beträffande beslut om nämndorganisationen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf283,

4. beträffande jävssituationer

att riksdagen avslår motion 1989/90:SB07,

res. 4 (fp)

5. beträffande arvode till nämndledamöter
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf272,

res. 5 (c)

6. beträffande lokala ADB-system

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf236 yrkande 4,

7. beträffande redovisning av pensionspoäng

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf234 och 1989/90:
Sf286,

8. beträffande pensionsutbetalning till utlandet
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf342,

9. beträffande pensionsbevis till förtidspensionär
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf215,

res. 6 (fp)

10. beträffande medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100, bil. 7, litt.
B 2 och med avslag på motionerna 1989/90:Sf236 yrkande 3,

1989/90:Sf268 yrkande 4, 1989/90:Sf343 och 1989/90:Sf346 yrkande
3 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 567 350 000 kr.,

res. 7 (m)
res. 8 (fp)
res. 9 (c)

11. beträffande medelsanvisning till riksförsäkringsverket

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100, bil. 7, litt.
B 1 till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 461 421 000 kr.

Stockholm den 22 mars 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s),
Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik
(s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm
(s), Maud Björnemalm (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och
Christina Pettersson (s).

Reservationer

1. Ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna (mom. 1)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Riksförsäkringsverkets
roll" och slutar med "och Sf282." bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att riksförsäkringsverkets nuvarande organisation
och verksamhet bör ses över. Det gäller exempelvis informations- och
utbildningsverksamheten, som borde kunna överföras till försäkringskassorna.
Andra områden som bör diskuteras är fondförvaltningen,
tillsynsverksamheten och behovet av en ombudsenhet inom verket. En
omprövning av organisationsformerna och huvudmannaskapet för
ADB-verksamheten är även nödvändig. En allmän strävan bör vara att
göra riksförsäkringsverket till en betydligt mindre myndighet, vars
främst uppgifter bör vara att ha tillsyn över försäkringskassorna och
utvärdera socialförsäkringens verksamhet.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf333 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf333 och med
anledning av motionerna 1989/90:Sf236 yrkande 2,
1989/90:Sf282 och 1989/90:Sf289 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. Ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna (mom. 1)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Riksförsäkringsverkets
roll" och slutar med "och Sf282." bort ha följande
lydelse:

Riksförsäkringsverket skall bl.a. svara för den centrala ledningen
och för tillsynen av de allmänna försäkringskassornas verksamhet.
Verket är organiserat på olika avdelningar och med två fristående
enheter. Utskottet anser att det finns anledning att se över riksförsäkringsverkets
verksamhet för att regjonalisera en del av den förekommande
verksamheten. Antingen kan all verksamhet knuten till en
region förläggas till den regionen eller så kan viss avdelnings verksamhet
utlokaliseras. Utskottet anser att en översyn av riksförsäkringsverkets
verksamhet i detta syfte snarast bör göras.

Det anförda bör med bifall till motion Sf236 yrkande 2 ges regeringen
till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf236 yrkande 2 och
med anledning av motionerna 1989/90:Sf282, 1989/90:Sf289 och
1989/90:Sf333 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Överklagande av förvaltningsbeslut (mom. 2)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Som
ovan" och slutar med “motion Sf360." bort ha följande lydelse:

Försäkringskassorna är offentligrättsliga organ med stor frihet för
kassornas styrelser att själva besluta om förändringar i sin organisation.
Regering och riksdag kan visserligen ange hur försäkringskassornas
anslag skall användas, men problem uppstår när försäkringskassorna
tolkar statsmakternas beslut på ett felaktigt sätt. Särskilt stor betydelse
får försäkringskassornas beslut om utformningen av lokalkontorsnätet.
Utskottet har ovan redovisat vissa principer som skall gälla beträffande
utformningen av detta nät, men trots det fortsätter försäkringskassorna
på olika håll i landet att lägga ner lokalkontor. Mot denna bakgrund
anser utskottet att de som berörs av nedläggningarna bör få möjlighet
att få beslutet prövat i en högre instans. Detta bör även gälla andra
styrelsebeslut som påverkar servicen till allmänheten. Lämpligen bör
besluten kunna överklagas till riksförsäkringsverket i egenskap av
tillsynsmyndighet.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion SG60 ge regeringen
till känna.

1989/90:SfU 13

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande överklagande av förvaltningsbeslut
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf360 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Jävssituationer (mom. 4)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Socialförsäkringsnämnd
är" och slutar med "är erforderligt." bort ha följande
lydelse:

En socialförsäkringsnämnd fattar beslut i ärenden som i huvudsak
avser ett visst geografiskt område. Områdesindelningen fastställs av
riksförsäkringsverket. Som framhålls i motion Sf307 kan det uppstå
fall när hela nämnden kan hamna i en jävssituation. För att lösa dessa
problem borde försäkringskassan få besluta att ärendet skall handläggas
av en annan socialförsäkringsnämnd. Utskottet anser att riksförsäkringsverket
bör få i uppdrag att utreda frågan.

Det anförda bör med bifall till Sf307 ges regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande jävssituationer

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf307 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arvode till nämndledamöter (mom. 5)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att de ledamöter i försäkringskassornas socialförsäkringsnämnder
som är egenföretagare inte erhåller samma ekonomiska
kompensation för sitt uppdrag som övriga ledamöter. Enligt
utskottets mening är det viktigt att nämnderna får en så bred sammansättning
som möjligt, och som utskottet tidigare har framhållit är det
värdefullt att även egenföretagare deltar i nämndernas arbete. För att
detta skall bli möjligt måste dock även egenföretagare få ersättning för
sitt inkomstbortfall. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till
motion Sf272 ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande arvode till nämndledamöter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf272 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:SfU 13

6. Pensionsbevis till förtidspensionär (mom. 9)

1989/90:SfU13

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 sorn börjar med
"Riksföräkringsverket har" och slutar med "från försäkringskassan."
bort ha följande lydelse:

Försäkringskassorna utfärdar numera på begäran ett särskilt pensionsbevis
för den som är sjuk- eller förtidspensionerad. Utskottet
anser att ett sådant pensionsbevis automatiskt borde tillhandahållas
pensionärerna. Enklast kunde detta ske genom att några rader infördes
nedtill på pensionsbesluten och att denna nedre del skulle kunna
avskiljas och användas som pensionsbevis.

Det anförda bör med bifall till motion Sf215 ges regeringen till
känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande pensionsbevis lill förtidspensionär
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf215 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
(mom. 10)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "I
proposition" och slutar med "därför avslås." bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås ett tillskott med drygt 92 milj. kr. för
försäkringskassornas personalkostnader, bl.a. beroende på volymökningar
inom föräldraförsäkringen, efterlevandepensioneringen och arbetsskadeförsäkringen.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall en arbetsgivarperiod
införas i sjukförsäkringen för de första 14 dagarna av ett
sjukfall. Härigenom kommer personal inom försäkringskassorna att
frigöras för andra väsentliga uppgifter. Genom en förlängning av
samordningstiden inom arbetsskadeförsäkringen skulle ytterligare personal
kunna frigöras för andra uppgifter. Enligt utskottets mening
skulle de av regeringen beräknade medlen mot denna bakgrund kunna
minskas med 73,5 milj. kr. Eftersom 15 % av försäkringskassornas
medel förs över statsbudgeten bör det i propositionen föreslagna anslaget
i detta avseende minskas med 11 milj. kr.

Utskottet anser att handikapporganisationerna genom sina breda
grundläggande kunskaper om handikapp och de handikappades livsförhållanden
gör en viktig insats i samhällsorganens arbete för de
handikappade. Vissa små handikapporganisationer kan dock ha svårt
att få sådana ekonomiska resurser att de kan arbeta på en rimlig nivå.
Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i motion Sf343 att 7 milj.
kr. av försäkringskassornas anslag i stället bör användas för bidrag till
dessa handikapporganisationer.

Utskottet föreslår att riksdagen dels anvisar ett förslagsanslag på
549 350 000 kr, dels som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts om bidrag till vissa handikapporganisationer.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:100, bil. 7,
litt. B 2 och motionerna 1989/90:Sf268 yrkande 4, 1989/90:Sf343
och 1989/90:Sf346 yrkande 3 samt med avslag på motion
1989/90:Sf236 yrkande 3

dels till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 549 350 000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
(mom. 10)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "I
proposition" och slutar med "därför avslås." bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås ett tillskott med drygt 92 milj. kr. för
försäkringskassornas personalkostnader, bl.a. beroende på volymökningar
inom föräldraförsäkringen, efterlevandepensioneringen och arbetsskadeförsäkringen.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall en arbetsgivarperiod
införas i sjukförsäkringen för de första 14 dagarna av ett
sjukfall. Härigenom kommer personal inom försäkringskassorna att
frigöras för andra väsentliga uppgifter. Genom en förlängning av
samordningstiden inom arbetsskadeförsäkringen skulle ytterligare personal
kunna frigöras för andra uppgifter. Enligt utskottets mening
behöver försäkringskassorna i enlighet med vad som föreslås i motion
Sf346 yrkande 3 inte få något personaltillskott härutöver. Med hänsyn
till att 15 % av försäkringskassornas medel finansieras över statsbudgeten
föreslår utskottet att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1990/91 anvisas ett förslagsanslag på 553 550 000 kr.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf346 yrkande 3 och
med anledning av proposition 1989/90:100, bil. 7, litt. B 2 samt
med avslag på motionerna 1989/90:Sf236 yrkande 3,
1989/90:Sf268 yrkande 4 och 1989/90:Sf343 till Allmänna försäkringskassor
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
553 550 000 kr.

1989/90:SfU13

9. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
(mom. 10)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "därför avslås." bort ha följande
lydelse:

Som utskottet tidigare uttalat är försäkringskassornas lokalkontorsnät
av stor betydelse ur många aspekter. För att inte ytterligare
lokalkontor skall behöva dras in anser utskottet att, i enlighet med vad

som föreslås i motion Sf236 yrkande 3, ytterligare 15 milj. kr. bör

anvisas till försäkringskassorna för detta ändamål.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande medelsanvisning till allmänna försäkringskassor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf236 yrkande 3 och
med anledning av proposition 1989/90:100, bil. 7, litt. B 2 samt
med avslag på motionerna 1989/90:Sf268 yrkande 4,

1989/90:SB43 och 1989/90:Sf346 yrkande 3 till Allmänna försäk ringskassor

för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
582 350 000 kr.

Särskilt yttrande

Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:

Vi delar uppfattningen i reservation 7 att handikapporganisationerna
gör en värdefull insats i arbetet för de handikappade. Folkpartiet har i
annat sammanhang föreslagit kraftiga resursförstärkningar för handikapporganisationerna.
Vi reserverar oss därför inte till förmån för
motion Sf343.

Vi delar även uppfattningen i reservation 9 att försäkringskassornas
lokalkontorsnät är av stor betydelse ur många aspekter. Vi anser dock
att förutsättningar bör föreligga att inom nuvarande anslagsramar
bibehålla lokalkontorsnätet.

1989/90:SfU 13

.ii ■ >

■