Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1989/90:SfU12

Insatser för aktiv rehabilitering och
arbetslivsfondens verksamhet, m.m.

TIONDE HUVUDTITELN
(Tilläggsbudet II)
Propositionen

I proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och
arbetslivsfondens verksamhet, m.m. har regeringen (socialdepartementet),
bilaga 1 föreslagit
dels att riksdagen antar

1. lag om försöksverksamhet med särskild beräkning av sjukpenning
vid arbetsgivarinträde,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
dels

7. att riksdagen godkänner att från anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen
och inkomsttiteln 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 500
milj.kr. får disponeras för försäkringskassornas kostnader för köp av
rehabiliteringstjänster (avsnitt 2) och 10 milj. kr. för betalning av
rehabiliteringsinsatser i samband med försöksverksamhet vid två försäkringskassor
för effektivare rehabilitering,

Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om

8. försäkringskassornas styrelsers och socialförsäkringsnämndernas
medverkan vid köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster,

9. klarläggande av orsakerna till den ökande korttidsfrånvaron och
översynen av försäkringskassornas kontrollverksamhet,

10. förenklad ansökan om förtidspension eller sjukbidrag samt

11. försäkringsskydd vid arbetsprövning och arbetsträning.

Regeringen har vidare i bilaga 2 (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit dels

att riksdagen antar

1. lag om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

1

1989/90

SfU12

1 Riksdagen 1989/90. 11 sami Nr 12

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels att riksdagen godkänner vad som anförts om

3. riktlinjer för hur arbetslivsfondens medel bör användas, en organisation
för bidragsprövning och förvaltning av fondens medel,

4. lön i stället för pension hos Samhall,
dels att riksdagen

5. till Lönebidrag för förtidspensionerade för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 120 000 000 kr.,

Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om

6. uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Förslaget i bilaga 1 till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370) har överlämnats till skatteutskottet för behandling. Övriga
lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1989/90:Sfl3 av Sten-Ove Sundström och Åke Selberg (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förtidspensioneringen av äldre löntagare.

1989/90:Sfl4 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
försöksverksamhet med arbetsgivarinträde vid företag på det privata
området.

1989/90:Sfl5 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om försöksverksamhet
med arbetsgivarinträde inom det privata avtalsområdet under de första
14 dagarna av en sjukperiod i enlighet med vad som i motionen
anförts,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa möjligheten till
förtidspension av enbart arbetsmarknadsskäl i enlighet med vad som i
motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts avseende att arbetsgivaren kan sköta sjuk- och friskanmälningarna
samt lön under sjukskrivningstiden medan försäkringskassan
i efterhand ersätter arbetsgivaren med 90 procent i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1989/90:Sfl7 av Rosa-Lill Wåhlstedt och Ulla Berg (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rehabiliterings- och arbetsmiljöåtgärder även för utsatta
grupper.

1989/90:SfU12

2

1989/90:Sf 18 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående förutsättningarna och formerna för aktiv
rehabilitering,

2. att riksdagen avslår vad regeringen anfört om riktlinjer för hur
arbetslivsfondens medel bör användas m.m.,

3. att riksdagen beslutar att avvisa regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

4. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift
från den 1 mars 1990,

5. att riksdagen beslutar att inbetalade arbetsmiljöavgifter för 1989
och 1990 skall återbetalas i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upphandling av rehabiliteringstjänster,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Lönebidrag till
förtidspensionerade för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag
av 120 000 000 kr.,

8. att riksdagen beslutar att kostnader för Lönebidrag till förtidspensionerade
skall belasta socialförsäkringssektorn i enlighet med vad som
i motionen anförts,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om försöksverksamhet
med särskild beräkning av sjukpenning vid arbetsgivarinträde.

1989/90:Sfl9 av Ingvar Björk och Sture Thun (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arbetslivsfbnden skall ge bidrag till insatser
för ungdomar med omfattande funktionshinder, som möter betydande
svårigheter att komma in i arbetslivet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett beredningsorgan till arbetslivsfondens
styrelse bör inrättas bestående av representanter för handikapprörelsen.

1989/90:Sf20 av Anita Modin och Björn Ericson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med beräkning av sjukpenning utifrån
ett ändrat inkomstbegrepp samt med arbetsmarknadens parters inflytande.

1989/90:Sf21 av Marianne Stålberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet
med arbetsgivarinträde inom det privata avtalsområdet.

1989/90:Sf22 av Marianne Stålberg och Gustav Persson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet försäkringskassor som får möjlighet att
bedriva försöksverksamhet inom rehabiliteringsområdet.

1989/90:Sf23 av Anita Modin och Marianne Stålberg (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om socialförsäkringsnämndernas medverkan i rehabiliteringsärenden.

1989/90:SfU12

3

1989/90:Sf24 av Ingegerd Anderlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Arbetslivsfondens centrala styrelse och förvaltning skall ha sitt säte i
Skåne.

1989/90:Sf25 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förtidspensionering.

1989/90:Sf26 av Björn Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utse
Södra regionen av Stockholmskassan till en av de två försäkringskassorna
för försöksverksamhet, alternativt utöka försöksverksamheten
med denna.

1989/90:Sf27 av Bengt-Ola Ryttar m.fl (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
pensionering av arbetsmarknadsskäl.

1989/90:Sf28 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att punkten 2 till övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha i motionen föreslagen
lydelse.

1989/90:Sf29 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
pensionering av arbetsmarknadsskäl.

1989/90:Sf30 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av försöksverksamhet med sådant annat inkomstbegrepp som
angetts.

1989/90:Sf31 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag
rörande förtidspensionering på grund av arbetsmarknadsskäl m.m.

1989/90:Sf32 av Kjell Nilsson och Lars Hedfors (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bidrag från arbetslivsfonden skall kunna lämnas för
såväl yrkesinriktad rehabilitering som medicinsk eller social rehabilitering.

1989/90:Sf33 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapsarbete
för äldre arbetskraft i glesbygd.

1989/90:Sf34 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om en försöksverksamhet med arbetsgivarinträde
under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en arbetsgivarperiod de första fjorton dagarna av
ett sjukdomsfall,

1989/90:SfU12

4

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheten att utnyttja särskilda medel från
socialförsäkringen för rehabiliteringsåtgärder i samarbete med landstingen,

4. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag
om medicinsk rehabilitering i enlighet med vad i motionen anförts.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1989/90

1989/90:Sf246 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rehabilitering.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A217.

1989/90:Sf273 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en plan för förnyelse av socialförsäkringarna under
1990-talet i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Sf284 av Gustav Persson och Sven-Gösta Signell (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förbättring av försäkringsskyddet i
arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskydd^ vid rehabiliteringar
på arbetsplatserna.

1989/90:Sf296 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omfördelning av resurser från socialförsäkringssektorn till arbetsmarknadsåtgärder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A255.

1989/90:Sf297 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående snabb rehabilitering.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A257.

1989/90:Sf328 av Gustav Persson och Marianne Stålberg (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett ökat ansvar för arbetsskadeutredningar för arbetsgivare/företagshälsovård.

1989/90:Sf352 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande
omfördelning av resurser från socialförsäkringssystemet till arbetsmarknadsåtgärder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A275.

1989/90:Sf355 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialförsäkringsnämndernas
medverkan i rehabiliteringsärenden.

1989/90:SfU12

1989/90:Sf359 av Jan-Olof Ragnarsson m.fl. (vpk,mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föreslagen

5

försöksverksamhet med effektiv rehabilitering skall genomföras av
försäkringskassan i Stockholms län och kommunerna Sandviken, Avesta
och Fagersta enligt motionens förslag.

Motioner överlämnade från arbetsmarknadsutskottet,
väckta under den allmänna motionstiden 1989/90

1989/90:A217 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppbyggnad av lokala arbetsmiljöfonder.

1989/90:A265 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att pröva systemet med
garanterad förtidspension/lönebidrag för förtidspensionärer som återinträder
i arbetslivet på försök i två år i enlighet med vad i motionen
anförts.

1989/90:A279 av Birger Andersson (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vidgade riktlinjer för hur arbetslivsfondens medel
får användas.

1989/90:A291 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjlighet för
förtidspensionerade och långtidssjukskrivna att återvända till arbetslivet
genom lönebidrag enligt vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.

Utskottet

Inledning

I proposition 1989/90:62 lägger regeringen fram förslag om insatser för
aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet i två olika departementsbilagor.
I ett inledande avsnitt av propositionen redogör statsministern
för den offensiv som regeringen inlett för en förnyelse av
arbetslivet och mot de dåliga arbetsmiljöerna. Tillsättandet av arbetsmiljökommissionen,
vars arbete skall vara avslutat under detta halvår,
skall ses som ett första steg i denna offensiv. Inom ramen för den
offensiva satsningen kommer också arbetsgivarnas ansvar för såväl
förbättringar av arbetsmiljön som för den enskildes rehabilitering att
stärkas. Regeringen avser att under år 1990 lägga fram förslag om
arbetslivets förnyelse och förslag till ändringar som möjliggör en aktiv
politik mot utslagning. Genom den förevarande propositionen tas ett
första steg för en sådan politik genom insatser för att se till att
människor inte drabbas av långa sjukskrivningar eller förtidspensionering,
och åtgärder som kan ge dem som drabbas möjlighet att komma
tillbaka i arbetslivet.

1989/90:SfU12

6

I bilaga 1 (socialdepartementet) läggs fram olika förslag som innebär
att socialförsäkringen i högre grad än hittills kan användas för aktiva
insatser för att rehabilitera de försäkrade till arbete. I bilaga 2 (arbetsmarknadsdepartementet)
läggs fram förslag om hur den nya arbetslivsfondens
medel kan användas till att rehabilitera människor och förbättra
arbetsmiljöer och sättet att organisera arbetet. Vidare läggs fram
olika förslag som markerar den s.k. arbetslinjen inom socialförsäkringen
och arbetsmarknadspolitiken.

Förslag om insatser för aktiv rehabilitering (bilaga 1,
socialdepartementet)

Köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster

När ersättning för sjukhusvård lämnats för en försäkrad eller sjukpenning
utgetts för 90 dagar i följd eller det eljest föreligger skälig
anledning till det skall försäkringskassan enligt bestämmelser i 2 kap.
11 § och 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring undersöka om det
finns behov av åtgärder som är ägnade att förkorta sjukdomstiden eller
att på annat sätt helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av
den försäkrades arbetsförmåga. Om försäkringskassan finner att det
finns behov av sådana rehabiliteringsåtgärder, skall den se till att
lämplig åtgärd vidtas.

I propositionen framhålls att försäkringskassorna saknar egna resurser
att genomföra rehabiliteringsinsatser och att deras uppgift blir att i
stället initiera och i viss utsträckning samordna sådana åtgärder som
utförs av andra organ, såsom sjukvården, arbetsförmedlingen och kommunen.
Väntetiderna för olika rehabiliteringsåtgärder utgör ett hinder
i rehabiliteringsarbetet samtidigt som det på olika håll i landet finns
organisationer som har kompetens för att tillhandahålla många av de
rehabiliteringstjänster som behövs. För att smidigt kunna utnyttja de
utrednings- och träningsresurser som finns att tillgå begärs i propositionen
att riksdagen godkänner att försäkringskassorna får möjlighet att
köpa sådana tjänster inom en årlig ram på högst 500 milj. kr. och att
kostnaderna får belasta anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen och
inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto.

De tjänster försäkringskassorna skall få köpa är tjänster för utredning
av förutsättningarna för rehabilitering och för de direkta åtgärder
som syftar till att underlätta en återgång till förvärvsarbete. Åtgärderna
bör ha en yrkesinriktad karaktär, medan insatser av rent medicinsk
natur inte bör kunna köpas. De avsedda rehabiliteringstjänsterna kan
köpas hos t.ex. Ami och AMU-gruppen, men också hos andra organisationer,
t.ex. rygginstituten och Samhall. I kostnaderna vid köp av
rehabiliteringstjänster bör även ingå försäkringsskydd inklusive kostnader
för det skydd som en arbetsgivare, som ställer prövnings- och
träningsplatser till förfogande, behöver mot sådana skador som kan
vållas av den som genomgår prövningen eller träningen.

Beträffande förfarandet hos försäkringskassorna anges i propositionen
att de direkta rehabiliteringsåtgärderna skall ingå som ett led i en

1989/90:SfU12

7

plan för hur rehabiliteringen av individen avses bli genomförd. I
utformningen av planerna bör lokala rehabiliteringsgrupper kunna
utgöra ett lämpligt forum för erforderligt samråd med andra inblandade
instanser, med representanter för arbetsmarknadens parter och med
företrädare för de arbetsmarknadsförsäkringar som kan vara av relevans
i ärendet. Det är angeläget att försäkringskassornas styrelser
beslutar om de riktlinjer som skall gälla för köp av rehabiliteringstjänster.
I fråga om köp av tjänster i enskilda rehabiliteringsärenden är det
vidare angeläget med förtroendemannamedverkan, varför försäkringskassornas
socialförsäkringsnämnder bör kopplas in i samband med
beredningen av sådana rehabiliteringsärenden där köp av tjänster övervägs.

Riksförsäkringsverket bör enligt propositionen utfärda de närmare
riktlinjer och anvisningar som kan erfordras beträffande köp av rehabiliteringstjänster.
Verket bör också nära och kontinuerligt följa verksamheten
för att kunna utvärdera de effekter som möjligheten att köpa
rehabiliteringstjänster har haft dels för de försäkrades sjukskrivningstider,
återgång i arbete m.m., dels vad avser det ekonomiska resultatet
för socialförsäkringen. Utvärderingarna bör vidare omfatta en analys
av hur väl de arbetsformer som nyttjats i rehabiliteringsarbetet har
fungerat. En första utvärdering bör ske senast två år efter det att
verksamheten trätt i kraft.

Två motioner tar upp frågor om köp av andra rehabiliteringstjänster
än enbart yrkesinriktade. I motion Sfi8 av Sonja Rembo m.fl. yrkande
6 begär motionärerna ett tillkännagivande om att försäkringskassorna
skall ha möjligheter att även köpa tjänster avseende medicinsk rehabilitering
i förm av sjukgymnastik och liknande. Motionärerna anser
också att rehabiliteringstjänster skall kunna köpas vid behov och att
fasta platser inte bör inrättas vid arbetsmarknadsinstituten för försäkringskassornas
medel. Även privata tjänster skall kunna köpas. Karin
Israelsson m.fl. begär i motion SB4 ett tillkännagivande om att särskilda
medel från socialförsäkringen skall kunna utnyttjas för rehabiliteringsåtgärder
i samarbete med landstingen (yrkande 3) och att regeringen
skall återkomma med ett förslag om medicinsk rehabilitering
(yrkande 4). Motionärerna anser att det är viktigt att ta till vara den
kompetens och erfarenhet som finns hos landstingen och anför att
dessa kan medverka till särskilda mottagningar för samordnade insatser
från olika specialiteter, under förutsättning att medel från arbetslivsfonden
ställs till förfogande.

I propositionen framhålls att de förslag som läggs fram i denna
innebär ett första steg mot en effektivare rehabilitering. Avsikten är att
regeringen vid ett senare tillfälle skall återkomma med mera omfettande
och genomgripande förslag i dessa frågor. En av de frågor som
nämns är sambandet mellan sjukvården och dess resurser för rehabilitering
å ena sidan och sjukförsäkringen å den andra. Detta samband
har tagits upp i rehabiliteringsberedningens betänkande (SOU 1988:41)
Tidig och samordnad rehabilitering, vilket för närvarande bereds inom
regeringskansliet.

1989/90:SfU12

8

Utskottet anser att resultatet av den fortsatta beredningen inom
regeringskansliet av rehabiliteringsfrågorna bör avvaktas, och utskottet
avstyrker bifall till motionerna Sfi 8 yrkande 6 och Sf34 yrkandena 3
och 4.

I såväl motion Sf23 av Anita Modin och Marianne Stålberg som
motion SB55 av Görel Bohlin begärs tillkännagivanden om att socialförsäkringsnämndernas
renodlade funktion som beslutsorgan bör behållas.
Med försäkringskassans styrelses riktlinjer som grund för åtgärder
i rehabiliteringsärenden finns det enligt motionärerna ingen grund
för socialförsäkringsnämndernas medverkan på beredningsstadiet i enskilda
ärenden. En sådan medverkan skulle innebära en ökad byråkratisering,
medföra väsentligt längre väntetider för den enskilde och
snarast motverka en effektivisering av rehabiliteringsarbetet.

Även när det gäller socialförsäkringsnämndernas medverkan i rehabiliteringsarbetet
förutskickas i propositionen att departementschefen
återkommer i denna fråga i anslutning till den fortsatta behandlingen
av rehabiliteringsberedningens betänkande. Utskottet, som anser att
social®rsäkringsnämnderna har en viktig roll att fylla även inom
rehabiliteringsområdet, förutsätter att bl.a. de synpunkter som framförts
i motionerna kommer att övervägas i den fortsatta beredningen,
och utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Försöksverksamhet med effektivare rehabilitering

I avsikt att pröva vissa specificerade arbetsmetoder eller att pröva
effekten av vissa avvikelser från försäkringsreglerna har en försöksverksamhet
som syftat till en effektivare rehabilitering bedrivits inom
försäkringskassorna under flera år. I propositionen föreslås att en
utvidgad försöksverksamhet under två år skall startas den 1 juli 1990
vid två försäkringskassor för att utveckla försäkringskassornas arbetsmetoder
på rehabiliteringsområdet. Verksamheten, som bör omfatta
hela försäkringskassans område, skall speciellt inriktas på att förbättra
samarbetet mellan olika rehabiliteringsansvariga. Ett syfte med försöksverksamheten
bör vara att utveckla det samarbetsinstrument som de
centrala och lokala rehabiliteringsgrupperna utgör. Försäkringskassans
egna direkta ansvar för att rehabiliteringsinsatser kommer till stånd
bör i första hand avse personer som uppbär ersättning från den
allmänna forsäkringen i form av sjukpenning eller förtidspension eller
ersättning från arbetsskadeforsäkringen i form av sjukpenning eller
livränta, och insatserna bör omfatta även personer som inte är etablerade
på arbetsmarknaden. Försäkringskassorna bör ha en betydande
frihet att inom försökets ram utforma och pröva metoder for rehabilitering,
samarbetsformer och olika rehabiliteringsinsatser, och de bör i
större utsträckning än i dag kunna betala for rehabiliteringsinsatser
som bedöms som lämpliga, men där någon som är ansvarig för
kostnaderna inte har kunnat anges. Inriktningen bör vara att kostnaderna
for de åtgärder försäkringskassorna tar ansvar för inte överstiger
den kostnad socialförsäkringen annars hade belastats med i form av
sjukpenning eller dylikt.

1989/90: SfU 12

9

För att finansiera rehabiliteringsåtgärderna i försöksverksamheten
begärs i propositionen riksdagens godkännande av att 10 milj. kr. per
år får disponeras från anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen och
inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto. För behovet av de särskilda
personalresurser som erfordras för att genomföra den utvidgade försöksverksamheten
har under anslaget B 2. Allmänna försäkringskassor,
som behandlas i utskottets betänkande SfU13, beräknats en engångsanvisning
på 18,5 milj. kr.

Det skall enligt propositionen ankomma på riksförsäkringsverket att
i samråd med Försäkringskasseförbundet välja ut de två försäkringskassor
vid vilka försöksverksamheten skall genomföras. Riksförsäkringsverket
bör också ingående följa försöksverksamheten och utvärdera
den. Erfarenheterna bör löpande kunna föras vidare av riksförsäkringsverket
så att de snarast möjligt kan komma övriga kassor till godo.

I motion Sf22 av Marianne Stålberg och Gustav Persson framhålls
att de medel som anslås, 10 milj. kr., innebär att försöksverksamheten
kommer att bli relativt omfattande vid de båda försäkringskassor som
skall genomföra den och kommer att innebära stora krav på kassorna
såväl administrativt som personalmässigt. Motionärerna föreslår att
försöksverksamheten utvidgas till att omfatta fler än två kassor, åtminstone
delar av försäkringskasseområden, för att verksamheten skall
kunna bedrivas på ett meningsfullt sätt och få önskat resultat, och de
begär ett tillkännagivande härom.

Björn Ericson m.fl. begär i motion Sf26 att försöksverksamheten
skall genomföras i södra regionen av försäkringskassan i Stockholms
län. Även Jan-Olof Ragnarsson m.fl. begär i motion Sf359 att denna
försäkringskassa skall få genomföra försöksverksamheten och då tillsammans
med kommunerna Sandviken, Avesta och Fagersta. Bakgrunden
till motionärernas yrkanden anges vara att försäkringskassan har
påbörjat ett rehabiliteringsprojekt i samverkan med de nämnda kommunerna.
Claes Roxbergh m.fl. begär i motion Sf297 yrkande 2 ett
tillkännagivande om att rehabiliteringen skall kunna sättas in snabbt
medan utredning pågår och hänvisar till att man i Avesta önskar starta
ett rehabiliteringsprojekt för patienter redan efter en månads sjukskrivning.

Utskottet anser det mycket värdefullt att den föreslagna försöksverksamheten
startas. Rehabiliteringsfrågorna har under många år setts som
angelägna ute på försäkringskassorna och många goda idéer om hur
arbetet kan bedrivas har förts fram inom försäkringskassorna. Erfarenheter
finns redan från ett stort antal projekt. Dessa har kunnat
genomföras inom ramen för nuvarande lagstiftning, vilket även blir
fallet med den föreslagna försöksverksamheten. Lagstiftningen ger således
ett betydande utrymme för försäkringskassorna att själva utforma
idéer och ta initiativ till åtgärder som främjar en god rehabilitering.
När det gäller vilka försäkringskassor som med extra medelstilldelning
skall genomföra den avsedda försöksverksamheten är det enligt utskottets
mening värdefullt om olika typer av försäkringskassor deltar i
försöksverksamheten. Vilka försäkringskassor som skall väljas ut för
verksamheten bör därvid såsom föreslagits i propositionen avgöras av

1989/90:SfU12

10

riksförsäkringsverket i samråd med Försäkringskasseförbundet, eftersom
dessa har den bästa kunskapen på området. Arbetsmarknadsutskottet
har i denna fråga framhållit i sitt yttrande att även på arbetsmarknadsområdet
har statsmakterna överlåtit på det för verksamheten
ansvariga ämbetsverket att bestämma förläggningen av olika försöksverksamheter
som har begränsad omfattning. Detta överensstämmer
med strävandena att avveckla riksdagens och regeringens detaljstyrning
av statsverksamheten.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionerna Sf22, Sf26,
S059 och Sf297 yrkande 2.

Attitydpåverkande insatser och ökad kontrollverksamhet

I propositionen framhålls att, även om den ökning av den ersatta
sjukfrånvaron som skett under senare år till stor del kan hänföras till
ökningen av de långa sjukfallen, en ökning också har kunnat registreras
beträffande korttidssjukfrånvaron. Det står visserligen klart att
missbruk av sjukförsäkringen ligger bakom endast en mycket liten del
av de totala kostnaderna för försäkringen, men när missbruk förekommer
måste det stävjas med kraft. Förbättrade och förstärkta insatser är
nödvändiga för att upprätthålla en bred uppslutning kring den solidariska
och kollektiva grund som försäkringen vilar på. Vikten av att det
finns ett väl avvägt system för attitydpåverkande insatser och kontrollverksamheten
i socialförsäkringen markeras. En viss förstärkning kan
vara påkallad av de resurser som disponeras för denna verksamhet,
och departementschefen hänvisar till de förslag som läggs fram i
budgetpropositionen under anslaget B 2. Allmänna försäkringskassor.
Under detta anslag, som behandlas i utskottets betänkande SfU13, har
beräknats medel med 18,5 milj. kr. till ökade insatser i kontrollverksamheten.

Vidare erinras i propositionen om att riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna har fatt i uppdrag att göra en utvärdering av den
information som lämnas till allmänheten om den allmänna försäkringen,
dess roll och utformning. Därvid skall särskilt beaktas den allmänna
försäkringens karaktär av kollektiv, solidarisk försäkring och hur
detta förhållande kommit till uttryck i informationen till allmänheten.
Det är också av intresse att klarlägga allmänhetens uppfattning om
försäkringen. Vidare hänvisas till överväganden och översynsarbete
inom riksförsäkringsverket beträffande attitydpåverkande insatser och
kontrollverksamhet. Bi a. görs en särskild studie beträffande ungdomars
sjukskrivningsmönster. Det anses också inom verket viktigt att
genom information till och diskussioner med läkarna skapa en ökad
insikt om betydelsen av att läkarnas bedömning av i vilken grad och
hur länge arbetsförmågan är nedsatt relateras till den försäkrades
specifika arbetssituation. Ett utvecklingsarbete har startats i fråga om
läkarutlåtanden som grund för sjukpenningrätt med praktiska försök
med nya läkarutlåtanden hos två försäkringskassor. Riksförsäkringsverket
framhåller också att det tydligare måste framgå för allmänheten
att kontroll genomförs i olika former, bl.a. genom kontakter med

1989/90:SfU12

11

arbetsgivaren eller i form av hembesök eller telefonkontroll. För att fa
underlag för en bedömning av om kontrollinsatserna ligger på en
rimlig nivå görs en sammanställning av vilka resurser de olika försäkringskassorna
har avsatt för kontrollverksamhet under år 1989 och
vilket resultat de utförda kontrollerna har gett. Denna analys skall
ligga till grund för närmare riktlinjer för omfattningen och inriktningen
av försäkringskassornas kontrollverksamhet.

Några motioner har inte väckts med anledning av vad som anförts
under detta avsnitt i propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen
lägger propositionen i denna del till handlingarna.

Arbetsgivarinträde vid privata företag

I propositionen föreslås att en försöksverksamhet även genomförs med
förenklade rutiner för beräkning och utbetalning av sjukpenning m.m.
under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall i samband med arbetsgivarinträde
vid företag inom det privata avtalsområdet. I detta syfte
föreslås att riksdagen skall anta en särskild lag med en tidsbegränsad
giltighet mellan den 1 juli 1990 och utgången av juni 1992.

I anslutning till detta förslag har väckts motionerna Sfi4 av Magnus
Persson och Sf20 av Anita Modin och Björn Ericsson, vari föreslås
parallella försöksverksamheter med arbetsgivarinträde, Sfl5 av Lars
Werner m.fl. yrkande 1, Sfl8 av Sonja Rembo m.fl. yrkande 9 och
SD4 av Karin Israelsson m.fl. yrkande 1, vari yrkas avslag på regeringens
förslag, Sf21 av Marianne Stålberg m.fl., vari begärs tillkännagivande
om att försäkringskassorna även fortsättningsvis måste fullt ut
ansvara för att handlägga även korta sjukfall, och Sf30 av Stig
Gustafsson m.fl., vari begärs ett tillkännagivande av behovet av ett
inkomstbegrepp som medger en faktisk kompensation med 90 %. I
motion Sfi5 yrkande 3 begärs också ett tillkännagivande om att
arbetsgivaren kan sköta sjuk- och friskanmälningarna och utge lön
under sjukskrivningstiden medan försäkringskassan ersätter arbetsgivaren
med 90 % av lönen, och i motion SG4 yrkande 2 ett tillkännagivande
om att en arbetsgivarperiod skall införas för de första 14 dagarna
av ett sjukfall.

Med hänsyn till att regeringen såväl i sin regeringsförklaring den 7
mars i år som i sin nyligen avlämnade proposition 1989/90:114 om
inriktningen av den ekonomiska politiken aviserat att ett förslag senare
skall läggas fram om att en arbetsgivarperiod med en lagfäst lön de
första 14 dagarna av ett sjukfall skall införas fr.o.m. den 1 januari 1991
anser utskottet att det inte är meningsfullt att sätta i gång den planerade
försöksverksamheten. Utskottet avstyrker därför lagförslaget i denna
del, och motionsyrkandena med anledning av lagförslaget bör inte
föranleda någon vidare åtgärd. Utskottet vill emellertid erinra om att
frågor om sjukpenning bl.a. under de första 14 dagarna av ett sjukfall
även tagits upp i utskottets betänkande SfUlO om sjukförsäkringen
m.m.

1989/90:SfU12

12

Ytterligare nivåer i sjukpenningförsäkringen och anslutande
ersättningssystem och ersättning för resekostnad i stället för
sjukpenning

Enligt 3 kap. 7 § lagen om allmän försäkring kan sjukpenning utges i
form av hel eller halv sjukpenning. Med stöd av lagen (1985:1002) om
försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet har sedan februari
1986 en försöksverksamhet pågått inom tre försäkringskassor med
möjlighet till även en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning. Syftet
med försöket har i första hand varit att förbättra förutsättningarna för
yrkesinriktad rehabilitering och för en smidigare återgång till arbete
efter lång sjukskrivning. Vidare har under samma tid en försöksverksamhet
pågått med ersättning från sjukförsäkringen för merutgifter för
resor till och från arbetet till en början i fem försäkringskassor men
därefter från den 1 juli 1987 i hela landet. Merkostnadsersättning har
kunnat utges med högst ett belopp motsvarande den sjukpenning som
den försäkrade annars skulle ha fått för samma tid.

I propositionen föreslås att i lagen om allmän försäkring införs
bestämmelser som innebär att de nuvarande ersättningsnivåerna hel
och halv sjukpenning kompletteras med två nya nivåer, en fjärdedels
och tre fjärdedels sjukpenning. Departementschefen anför att erfarenheterna
av försöksverksamheten är goda, och att de två nya ersättningsnivåerna
har använts så som det var tänkt. Den större flexibiliteten har
visat sig vara ett bra medel i strävandena att förbättra rehabiliteringen
så att den som är sjukskriven kan återvända till arbetet snabbare än
vad som för närvarande är fallet. Försöksverksamheten visar också att
införandet av en mer flexibel nivå kan medföra betydande ekonomiska
vinster för den allmänna försäkringen. Redan utnyttjandet av närmast
lägre ersättningsnivå har i försöken medfört en kostnadsminskning,
som omräknad till riksnivå kan beräknas till ca 120 milj. kr. per år.
Än mer betydelsefullt bör vara att sjukskrivningsperioderna har kunnat
avslutas snabbare än vad som skulle ha varit fallet med endast två
nivåer, men någon beräkning av kostnadsminskningen i denna del har
inte gjorts.

De nya nivåerna föreslås även gälla sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen
och det statliga personskadeskyddet, liksom havandeskapspenningen
och smittbärarpenningen. Ändringen får också betydelse för
den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

Vidare föreslås i propositionen att ersättning för merkostnader för
resor till och från arbetsplatsen skall kunna utges enligt lagen om
allmän försäkring som alternativ till sjukpenning för att underlätta
återgång till arbetet i anslutning till sjukdomsfall. Med hänsyn till att
det i försöksverksamheten visat sig att något fåtal personer med låg
sjukpenninggrundande inkomst och lång resväg inte kunnat få full
ersättning för sina merkostnader föreslås att rätten till merkostnadsersättning
skall utvidgas beloppsmässigt till högst ett belopp som svarar
mot det s.k. sjukpenningtaket — för närvarande 516 kr. — för samma
dag. Liksom inom försöksverksamheten skall den försäkrade få avgöra
om alternativet med ersättning för merkostnad för arbetsresa skall

1989/90:SfU12

13

utnyttjas i stället för sjukpenning. Däremot understryks i propositionen
att ersättningen är avsedd att utges under en begränsad tid och att
det är en uppgift för försäkringskassan att pröva när förutsättningarna
för denna ersättning upphör.

Utskottet biträder lagförslagen i dessa delar vilka inte föranlett några
motionsyrkanden.

Med hänsyn till att merkostnadsersättningen inte skall beskattas
föreslås i propositionen att regler härom tas in i 19 § kommunalskattelagen
(1928:370). Lagförslaget, som tillstyrks av utskottet, kommer
senare under riksmötet att behandlas av skatteutskottet.

Vilande förtidspension

En försäkrad som tidigare haft förtidspension men fått denna indragen
eller minskad på grund av att han har börjat förvärvsarbeta kan återfå
pensionen inom två år utan krav på läkarutlåtande och genom ett
förenklat ansökningsförfarande. Ansökningen skall avse pension av
högst motsvarande grad och beräknad på grundval av samma poängtal
som gällde för den pension den försäkrade uppbar vid tidpunkten för
indragningen eller minskningen. Regler härom finns intagna i riksförsäkringsverkets
kungörelse (RRFS 1982:24) om förenklat ansökningsförfarande
i vissa fall för erhållande av förtidspension och sjukbidrag.

För att betona arbetslinjen inom socialförsäkringen ytterligare framhålls
i propositionen att det instrument som systemet med s.k. vilande
förtidspension utgör i rehabiliteringsprocessen bör förbättras ytterligare.
Ett sätt att göra detta är att låta det förenklade förfarandet gälla
under fem år från den tidpunkt pensionen drogs in eller minskades.
Departementschefen avser att förelägga regeringen förslag till förordningsbestämmelser
med detta innehåll.

Inte heller denna del av propositionen har mött erinringar motionsledes.

Försäkringsskydd vid arbetsprövning och arbetsträning

Försäkringsskyddet vid arbetsskada gäller för en förvärvsarbetande och
för den som genomgår utbildning, i den mån utbildningen är föremål
för särskild risk för arbetsskada. Skyddet vid utbildning gäller bl.a. för
den som deltar i arbetsmarknadsutbildning, är inskriven vid Ami eller
genomgår arbetsprövning eller arbetsträning som godkänts av försäkringskassa
under moment i utbildningen då han utför arbete, som
stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen
utförs vid förvärvsarbete.

Enligt propositionen avser departementschefen att föreslå regeringen
förordningsbestämmelser av innebörd att den som deltar i arbetsmarknadsutbildning
eller är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår
arbetsprövning eller arbetsträning skall ha samma skydd som
en förvärvsarbetande. Flärigenom faller begränsningen av skyddet till
vissa moment i utbildningen bort.

1989/90:SfU12

14

I motion Sf284 av Gustav Persson och Sven-Gösta Signell begärs ett
tillkännagivande om behovet av förbättring av försäkringsskyddet i
arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet vid rehabiliteringar
på arbetsplatsen.

Utskottet finner att motion Sf284 tillgodoses genom propositionens
uttalanden, och någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte
påkallad. Propositionen i nu aktuell del bör läggas till handlingarna.

Förslag om arbetslivsfondens verksamhet m.m.
(bilaga 2, arbetsmarknadsdepartementet)

Över denna del av propositionen jämte motioner har arbetsmarknadsutskottet
avgivit yttrande till socialförsäkringsutskottet. Yttrandet har
fogats till betänkandet som bil. 2.

Arbetslivsfonden

Riksdagen fattade under föregående riksmöte (1988/89:FiU30, rskr.
327) beslut om lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Enligt lagen
skall en arbetsgivare betala en särskild arbetsmiljöavgift om 1,5 % av
det avgiftsunderlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen.
Avgifter skall tas ut på underlaget för tiden september
1989—december 1990 och föras till en särskild fond, arbetslivsfonden.
Avgifterna beräknas tillföra fonden ett belopp av 10,7 miljarder kronor,
vartill kommer avkastningen på fondmedlen. Fondens tillgångar
skall utgöra bidrag till arbetsgivare för utgifter för rehabiliteringsåtgärder
för anställda med långvarigt nedsatt hälsa, utgifter för åtgärder för
att nedbringa de anställdas sjukfrånvaro samt utgifter för investeringar
för en bättre arbetsmiljö i den mån det inte enligt lag eller annan
författning åligger arbetsgivaren att göra en sådan investering. Enligt
särskilda övergångsregler till lagen förs influtna fondmedel tills vidare
till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret.

Vid antagandet av lagen om arbetsmiljöavgift förutsattes att regeringen
skulle återkomma till riksdagen med förslag om lämplig organisation
och de närmare tillämpningsföreskrifter som erfordras för förvaltning
och fördelning av fondens tillgångar.

I propositionen begärs att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna
för användningen av arbetslivsfondens medel, för uppbyggnaden
av en organisation för bidragsprövning m.m. och för fondmedlens
förvaltning. Med anledning av att fondens medel skall handhas av
kammarkollegiet förelås att den nämnda övergångsbestämmelsen i lagen
om arbetsmiljöavgift slopas.

Sonja Rembo m. fl. begär i motion Sfi 8 att riksdagen skall upphäva
lagen om arbetsmiljöavgift fr.o.m. den 1 mars i år (yrkande 4) och
besluta att arbetsmiljöavgifter som erlagts för åren 1989 och 1990 skall
återbetalas till arbetsgivarna (yrkande 5). Som en konsekvens av dessa
yrkanden begär motionärerna att riksdagen skall avslå vad regeringen
anfört om riktlinjer för hur arbetslivsfondens medel bör användas
(yrkande 2) och avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen
om arbetsmiljöavgift (yrkande 3).

1989/90:SfU 12

15

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande avstyrkt bifall till de
nämnda motionsyrkandena, och även socialförsäkringsutskottet anser
att motionsyrkandena bör avslås av riksdagen.

Riktlinjer för användning av arbetslivsfondens medel

I enlighet med de bidragsändamål som anges i lagen om arbetsmiljöavgift
delar propositionen upp bidragsgivningen från fonden på två
kategorier åtgärder, bidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder (arbetsplatsåtgärder)
och bidrag till rehabiliterings- och arbetsanpassningsåtgärder
(individinriktade åtgärder).

Kjell Nilsson och Lars Hedfors begär i motion 1989/90:Sf32 att
bidrag skall kunna ges även för medicinsk och social rehabilitering.
Motionärerna hänvisar till att detta har förordats av arbetsmiljökommissionen.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande om att den medicinska
rehabiliteringen närmast avser att återställa grundläggande funktioner
och tillhör sjukvårdshuvudmännens ansvarsområde, medan primärkommunerna
främst svarar för den sociala rehabiliteringen som
service, råd, upplysningar och bistånd i personliga angelägenheter. Den
yrkesinriktade rehabiliteringen avser vanligen insatser för att underlätta
för människor med olika handikapp att få och/eller behålla ett
arbete. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att gränsdragningen mellan
medicinsk, social och yrkesinriktad rehabilitering är inte given en
gång för alla, utan man får räkna med att gränserna förskjuts med
utvecklingen på rehabiliteringsområdet i stort. I dagsläget anser arbetsmarknadsutskottet
att riksdagen inte bör frångå propositionens ställningstagande
att medel från arbetslivsfonden inte bör användas för att
betala medicinsk eller social rehabilitering. Socialförsäkringsutskottet
ansluter sig till denna bedömning och avstyrker bifall till motion Sf32.

Rosa-Lill Wåhlstedt och Ulla Berg föreslår i motion Sfl7 att bidrag
från arbetslivsfonden skall kunna beviljas för utsatta grupper på arbetsmarknaden,
närmast personer som har svag förankring på arbetsmarknaden
och ofta utgör socialtjänstens kunder/klienter.

Arbetsmarknadsutskottet har med anledning av detta motionsyrkande
erinrat om att arbetslivsfondens medel enligt lagen om arbetsmiljöavgift
skall användas som bidrag till arbetsgivare för rehabilitering
m.m. av anställda. Bidrag kan således inte enligt lagen utgå till
kommunerna i deras egenskap av huvudmän för socialtjänsten och för
insatser till förmån för personer som står utanför arbetsmarknaden.
Inom arbetsmarknadspolitikens ram har utvecklats olika former av
stöd för socialt handikappade. Samarbetet mellan socialtjänsten, arbetsförmedlingen
och försäkringskassan är vidare en sak som diskuteras i
propositionen. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att detta samarbete
kommer att utvecklas efter de riktlinjer som antyds i propositionen.
Med hänvisning härtill och till vad i övrigt anförts avstyrks motion
Sfl7, och socialförsäkringsutskottet ansluter sig härtill.

1989/90: SfU 12

16

Ingvar Björk och Sture Thun föreslår i motion Sfl9 yrkande 1 att
arbetslivsfondens medel skall kunna beviljas för insatser för ungdomar
med omfattande funktionshinder för att underlätta deras inträde på
arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet har anfört att inte heller önskemålen i
denna motion kan tillgodoses, såvida man inte ändrar lagen om
arbetsmiljöavgift och dess syfte. Arbetsmarknadsutskottet har dessutom
erinrat om de särskilda insatser som görs för att hjälpa gravt handikappade
ungdomar vid inträdet på arbetsmarknaden genom arbetsmarknadsverkets
projekt Arbete åt unga handikappade. Projektet, som hittills
drivits på försök, kommer enligt förslag i årets budgetproposition
att bli permanent fr.o.m. nästa budgetår. Mot denna bakgrund bör
enligt arbetsmarknadsutskottet riksdagen inte vidta någon åtgärd med
anledning av motion Sfl9 i denna del. Socialförsäkringsutskottet delar
denna uppfattning.

I motion A279 yrkande 3, som överlämnats till socialförsäkringsutskottet
från arbetsmarknadsutskottet, föreslår Birger Andersson att
bidrag skall kunna ges till intern företagsutbildning i vardagsnära
miljökunskap.

Arbetsmarknadsutskottet har framhållit att motionen behandlar åtgärder
som kan medverka till att hejda miljöförstörelsen och förbättra
vad som ofta kallas den yttre miljön. Arbetslivsfondens verksamhet
skall enligt föreliggande lagstiftning gälla arbetsmiljön eller den s.k.
inre miljön. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening bör lagstiftningen
inte ändras på denna punkt, varför det förevarande yrkandet i motion
A279 avstyrks. Även socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till motionen.

Organisation för bidragsprövningen

Enligt propositionen bör organisationen för prövning och fördelning
av arbetslivsfondens medel bestå av en central styrelse och regionala
styrelser i varje län. Organisationen bör så långt möjligt använda
resurser hos befintliga myndigheter och organisationer.

Den centrala styrelsen bör svara för att statsmakternas mål och
riktlinjer för verksamheten genomförs, fördela medel till den regionala
nivån och besluta i riksomfattande eller branschövergripande frågor
m.m. Styrelsen bör utgöras av företrädare för arbetsmarknadens parter
och politiskt förtroendevalda personer. För ärendenas beredning skall
finnas en eller flera beredningsgrupper, i vilka arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket m.fl. berörda myndigheter
är företrädda. Den centrala organisationen leds av en chef
som utses av regeringen.

De regionala styrelserna skall handlägga ansökningar om bidrag till
individinriktade åtgärder och sådana arbetsmiljöförbättrande åtgärder
som inte är branschövergripande. De bör också vara initiativtagare och
pådrivande gentemot arbetsgivare, och medverka till att aktiviteter
kommer i gång och att ansökningar om bidrag kommer in till fonden.
Även dessa styrelser bör enligt propositionen vara sammansatta av

1989/90:SfU 12

17

2 Riksdagen 1989/90. II sami. Nr 12

företrädare för arbetsmarknadens parter och politiskt förtroendevalda
personer. Verksamheten skall ledas av en kanslichef som utses av
regeringen.

I motion A217 yrkande 4, som överlämnats av arbetsmarknadsutskottet
till socialförsäkringsutskottet, anser Bengt Westerberg m.fl. att
den föreslagna regionala organisationen ökar den splittring och byråkrati
som redan råder i fråga om organen för rehabilitering och
arbetsmiljöfrågor. Vidare hävdar motionärerna att den lägsta nivån för
fondmedlens administration inte bör vara regional utan lokal. De
föreslår att fondmedlen i allt väsentligt återförs för att bygga upp
lokala, företags- eller förvaltningsanknutna fonder. Dessa bör administreras
av parterna lokalt, av skyddskommittéerna om sådana finns på
företagen och förvaltningarna. Motionärerna förordar också att arbetsmiljökommissionen
skall fa i uppdrag att presentera förslag med den
angivna innebörden.

Arbetsmarknadsutskottet påminner om att folkpartiet motsatte sig
tillkomsten av arbetsmiljöavgiften och i en annan motion har yrkat att
avgiften skall avskaffas från den 1 juli i år. Enligt arbetsmarknadsutskottet
bör man, när man skall bedöma förslaget i den förevarande
motionen, hålla i minnet att avsikten med fonden är att stimulera till
insatser som annars inte skulle komma till stånd. Beträffande arbetsmiljöinvesteringar
förutsätter lagen uttryckligen att bidrag lämnas endast
för sådana åtgärder som företagen inte är skyldiga att vidta enligt
lag eller författning. Detta förutsätter i sin tur att tilldelningen av
medel från arbetslivsfonden prövas av organ, som är fristående från de
företag och förvaltningar som söker stöd. Arbetsmarknadsutskottet
avstyrker bifall till motionen, och socialförsäkringsutskottet instämmer
i denna uppfattning.

I motion Sfi 9 av Ingvar Björk och Sture Thun yrkande 2 begärs att
handikapprörelsen skall bli företrädd i den centrala fondstyrelsen
genom att en särskild beredningsgrupp med representanter för handikapprörelsen
knyts till styrelsen.

Eftersom utskottet ovan avstyrkt bifall till motionärernas förslag att
bidrag från arbetslivsfonden skall ges till stödåtgärder för svårt handikappade
ungdomar anser utskottet att även det nu förevarande yrkandet
bör avslås av riksdagen.

Ingegerd Anderlund m.fl. yrkar i motion Sf24 att den centrala
fondstyrelsen skall lokaliseras till Skåne.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande närmare utvecklat innebörden
av de allmänna riktlinjer som gäller för decentralisering av
statlig verksamhet. Med hänvisning till dessa riktlinjer och utan att
närmare gå in på de praktiska förutsättningar som kan komma att
gälla för lokaliseringen av den nya organisationen centralt och regionalt
avstyrker arbetsmarknadsutskottet bifall till motion Sf24. Även
socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till motionen.

Mot övriga delar av förslagen till riktlinjer för arbetslivsfondens
verksamhet har utskottet ingen erinran.

1989/90:SfU12

18

Förtidspension av arbetsmarknadsskäl

1989/90:Sf U12

Regler om förtidspension i form av folkpension och förtidspension
finns intagna i 7 och 13 kap. lagen om allmän försäkring. Förtidspension
kan utgå om en försäkrads arbetsförmåga på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Sedan den 1 juli 1972 har det även funnits regler om att förtidspension
kan beviljas av enbart arbetsmarknadsskäl. Därvid krävs att arbetstagaren
har uppnått 60 års ålder samt till följd av arbetslöshet har fått
ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan
ersättning kan utgå, 450 dagar, eller har fått kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) under 450 dagar. Vidare krävs att hans möjlighet att bereda
sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller
genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med
minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.

I propositionen föreslås att möjligheten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl
skall tas bort. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1
oktober 1991. Departementschefen framhåller i anslutning till förslaget
bl.a. att denna form av förtidspension urholkar de äldre arbetstagarnas
anställningsskydd och innebär en press på dem att lämna anställningen
i förtid. Den pricipiellt riktiga utgångspunkten bör i stället vara att
arbetslöshetsproblemen skall lösas inom arbetsmarknadspolitikens ramar.
Genom att ta bort rätten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl
markeras arbetsgivarnas ansvar för den äldre arbetskraften samtidigt
som arbetslinjen kan hävdas. Departementschefen erinrar också om att
möjligheten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl i en del fell satts
i system på ett sätt som inte varit avsett.

I propositionen framhävs särskilt att äldre arbetstagare, som inte
orkar fortsätta som yrkesverksamma på grund av sjukdomar eller
andra funktionsnedsättningar, måste självfallet också kunna få sin
försörjning tryggad genom socialförsäkringen. De för äldre försäkrade
mildare villkoren för rätten till förtidspension på medicinska grunder
kvarstår således. För äldre arbetstagare som blir arbetslösa och har sin
arbetsförmåga kvar skall kraftfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder
sättas in. Att rätten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl försvinner
innebär inte att sådana skäl helt försvinner som skäl för bedömningen
av rätt till förtidspension. Också i fortsättningen kommer arbetsmarknadsskäl
att vägas in som en del av en samlad bedömning då det gäller
att ta ställning till pensionsrätten. Inte minst vad gäller äldre försäkrade
är detta av betydelse.

I ett flertal motioner framförs synpunkter på förslaget att slopa
förtidspensioneringen av arbetsmarknadsskäl. Lars Werner m.fl. begär i
motion Sfl5 (yrkande 2) att förslaget skall avslås. Motionärerna menar
att det är rimligt att ha kvar denna möjlighet i vissa situationer, men
anser att förfarandet då först skall godkännas av central facklig organisation.
Ragnhild Pohanka anser i motion Sf25 att förslagets genomfö -

19

rande skulle drabba speciellt äldre i glesbygd och orter med ensidigt
arbetsutbud alltför hårt och begär ett tillkännagivande om att förtidspensioneringen
av arbetsmarknadsskäl skall finnas kvar.

Doris Håvik m.fl. lägger i motion 1989/90:Sf28 fram ett förslag till
tillägg i övergångsbestämmelserna till regeringens förslag till lagändring.
Tillägget syftar till att nuvarande möjlighet till förtidspension av
arbetsmarknadsskäl blir kvar för arbetstagare som har blivit uppsagda
på grund av arbetsbrist före den 1 januari 1990, men som ännu inte
slutat sin anställning.

I motion Sf29 av Stig Gustafsson m.fl. och i motion SOI av Anita
Modin m.fl. begärs tillkännagivanden om att regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag om hur olika frågor som rör förtidspension
av äldre kan behandlas i ett sammanhang. Ett sådant förslag bör
innehålla lösningar på problemen med pensionering av arbetsmarknadsskäl,
skapa en mer flexibel pensionsålder och en arbetspension för
dem som har ett långt arbetsliv bakom sig. Förslaget bör innehålla en
precisering av äldrereglernas utformning samt nedre åldersgräns samt
eventuella förslag om ett nytt trygghetssystem inom arbetsmarknadspolitiken
som skall avlösa förtidspensioneringens arbetsmarknadsskäl. I
motion Sf29 begärs också ett tillkännagivande om att arbetstagare som
omfattas av uppgörelser om pensionering före lagens ikraftträdande
skall få pension enligt de förutsättningar som gällde vid uppgörelsen.
Ett liknande yrkande framställs i motion Sf27 av Bengt-Ola Ryttar
m.fl. Sten-Ove Sundström och Åke Selberg begär i motion Sfl3 ett
tillkännagivande om betydelsen av att man tar hänsyn till arbetsmarknadsskäl
i den fortsatta bedömningen av rätt till förtidspension, särskilt
när det gäller möjligheterna för de äldre att få arbete i närregionen. Isa
Halvarsson slutligen begär i motion S03 ett tillkännagivande till
regeringen om att möjligheten till beredskapsarbeten för äldre arbetskraft
i glesbygd måste förbättras.

Arbetsmarknadsutskottet godtar i sitt yttrande förslaget i propositionen.
Arbetsmarknadsutskottet anser det också rimligt att tillföra regeringens
lagförslag en övergångsbestämmelse av det slag som begärs i
motion Sf28 med tanke på de förhandlingsuppgörelser om personalreduktioner
med beaktande av nuvarande pensionsmöjlighet som kan ha
träffats innan regeringsförslaget blev känt. I övrigt avstyrker arbetsmarknadsutskottet
bifall till motionerna.

Socialförsäkringsutskottet anser att de skäl som framförts i propositionen
för att nu ta bort rätten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl
är övertygande. Dessa skäl styrks också av att pensionsberedningen
i sitt nyligen avgivna betänkande SOU 1989:101 föreslagit att pensionsformen
i fråga skall tas bort. Beredningen pekar på att det kan antas
att en hel del försäkrade som i dag beviljas förtidspension av arbetsmarknadsskäl
också uppfyller villkoren för de s.k. äldrereglerna inom
förtidspensioneringen i allmänhet. Detta och det förhållandet att arbetsmarknadsfollen
skulle vid en överföring till arbetsmarknadssektorn
i stället uppbära motsvarande stöd i annan form kan visserligen
anföras som skäl mot en förändring. Ett viktigt skäl för att avskilja
arbetsmarknadsfollen från förtidspensioneringen är emellertid enligt

1989/90:SfU12

20

beredningen att man därigenom fir till stånd en mer adekvat och
renodlad utformning av förtidspensioneringen, och att det tydligare
skulle framhållas att pensionen avser att vara en kompensation för
sådana försörjningsekonomiska konsekvenser som har sin grund i
sjukdom eller skada. Det skulle också ligga i linje med kraven på en
tydligare fördelning vad gäller ansvaret för t.ex. arbetsmiljö och rehabilitering
och innebära en väsentlig markering i attitydpåverkande syfte,
om man från statsmakternas sida gav uttryck för att även personer i
åldern 60—64 år som vill och kan förvärvsarbeta har en plats i
arbetslivet och inte "bör" pensioneras bort därifrån. Ett grundläggande
syfte med pensionsberedningens förslag är att hävda arbetslinjen och
motverka utslagningen av äldre från arbetsmarknaden. Utgångspunkten
är att berörda personer inte skall ställas utan försörjning eller att
deras ekonomiska förutsättningar skall försämras. Försäkrade som uppfyller
vissa villkor skall enligt beredningen garanteras fortsatt ekonomiskt
stöd i någon form, och frågan om hur detta skall utformas,
vilket tillhör arbetsmarknadsdepartementets område, bör enligt beredningen
tas upp i ett annat sammanhang. Beredningen förutsätter att
detta sker innan ändringen av förtidspensioneringen genomförs och att
den enskilde därvid garanteras samma ekonomiska trygghet som enligt
nuvarande regler.

Med anledning av den senare återgivna delen av beredningens
uttalanden vill utskottet understryka vikten av att — som förutskickats
i propositionen — kraftfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in
för äldre arbetstagare som blir arbetslösa och har sin arbetsförmåga
kvar. Arbetsmarknadsutskottet har i detta avseende anfört att det är
givet att för de arbetstagare det här gäller blir det beredskapsarbeten
som i första hand kommer i fråga. Arbetsmarknadsutskottet har också
pekat på den nuvarande möjligheten att tillgripa s.k. IKS-arbeten, dvs.
med glesbygdsstödet finansierade arbeten för äldre arbetstagare i glesbygd.

Förslaget i propositionen innebär som nämnts att förtidspensioneringen
av arbetsmarknadsskäl skall avskaffas först den 1 oktober 1991.
Utskottet utgår från att regeringen under den tid som återstår till dess
förändringen träder i kraft följer utvecklingen på arbetsmarknaden,
och om det kan förutses att förändringen skulle kunna få konsekvenser
som inte är förenliga med de intentioner som nu ligger bakom
förslaget, tar initiativ till sådana åtgärder som kan vara påkallade i
arbetsmarknadspolitisk! hänseende.

Med det anförda och på de av arbetsmarknadsutskottet anförda
skälen biträder socialförsäkringsutskottet förslaget i den nu behandlade
delen i propositionen. Utskottet tillstyrker även bifall till förslaget i
motion Sf28 om ett tillägg till övergångsbestämmelserna till lagen.
Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda
med vad utskottet anfört.

1989/90:SfU12

21

Lön i stället för pension hos Samhall

1989/90:SfU12

Av de ca 30 000 handikappade som arbetar inom Samhalls företag har
enligt propositionen ca 6 700 någon form av pension. Nästan 1 300
uppges ha hel förtidspension. Enligt bestämmelser i kollektivavtal görs
avdrag på lönen för den pension som utgår.

1 propositionen föreslås att anställda hos Samhall erhåller lön i
stället för förtidspension för den tid de arbetar. Vissa övergångsbestämmelser
behövs för dem som nu är anställda, t.ex. de som har högre
pension än den lön som erbjuds.

Denna del av propositionen har inte föranlett motionsyrkanden, och
socialförsäkringsutskottet tillstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet
att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
lön i stället för pension hos Samhall.

Uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen

Mot bakgrund av att försäkringskassorna skall få möjlighet att köpa
rehabiliteringstjänster från bl.a. de av arbetsmarknadsverket drivna
arbetsmarknadsinstituten (Ami), bedöms i propositionen anspråken på
Ami:s tjänster och på arbetsförmedlingens vägledningsfunktion komma
att öka. Även arbetsgivare skall kunna köpa sådana tjänster med bidrag
från arbetslivsfonden.

Ett nytt anslag bör därför enligt propositionen inrättas för uppdragsverksamheten,
och AMS bör dessutom få disponera en rörlig kredit
hos riksgäldskontoret. Framställning om anslag och kreditbemyndigande
läggs fram i årets budgetproposition, bilaga 12.

Arbetsmarknadsutskottet har ingen erinran mot den ökade uppdragsverksamheten,
och propositionen kan i denna del läggas till
handlingarna.

Lönebidrag för förtidspensionerade

Sorn ett ytterligare uttryck för arbetslinjen inom socialförsäkringen
föreslås i propositionen att arbetsgivare som anställer förtidspensionerade
skall kunna erhålla ett lönebidrag om högst 50 % av den totala
lönekostnaden för den anställde. Bidraget skall utgå under längst fyra
år, med möjlighet till omprövning och förlängning vid bidragsperiodens
slut. Under ett för ändamålet inrättat nytt reservationsanslag
föreslås att 120 milj. kr. anvisas för innevarande budgetår för att täcka
det nya lönebidraget, som skall kunna utges så snart riksdagen fattat
beslut i frågan.

Sonja Rembo m.fl. yrkar i motion Sfi8 yrkande 7 att regeringens
anslagsframställning skall avslås. Motionärerna anser att det är obehövligt
med en ny form av lönebidrag. I stället bör ett system med flexibla
lönebidrag tillämpas där bidrag utgår med hänsyn till den handikappades
arbetsnedsättning. Till följd av den osäkerhet som råder om den

22

nya bidragsverksamhetens omfattning och hur den påverkar kostnaden
för förtidspensioner bör enligt motionärerna kostnaderna för sådana
lönebidrag belasta socialförsäkringssektorn (yrkande 8).

Även i motionerna Sf296 av Elver Jonsson m.fl. och SB52 av Isa
Halvarsson begärs omfördelning av resurser från socialförsäkringssystemet
till arbetsmarknadsåtgärder.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande framhållit att förslaget i
denna del är ett ytterligare steg i utvecklandet av en arbetslinje i
socialförsäkringssystemet. Det föreslagna lönebidraget för förtidspensionerade
är något gynnsammare än det ordinarie lönebidrag som beviljas
kommunala och enskilda arbetsgivare för handikappade arbetstagare.
Efter de två första åren trappas nämligen det senare lönebidraget ned
från 50 till 25 % av lönekostnaden. Arbetsmarknadsutskottet anser att
det kan vara en fördel att för en speciell verksamhet ha ett speciellt
bidrag, särskilt i verksamhetens inledningsskede, då det inte kan uteslutas
att detta kan underlätta marknadsföringen hos arbetsgivarna av
bidragsformen och dess ändamål att främja sysselsättning för förtidspensionerade.

Arbetsmarknadsutskottet räknar inte med att bidragsverksamheten
får någon större omfattning, i varje fall inte under återstoden av
budgetåret 1989/90. Detta talar för att finansieringen bör ske över
statsbudgeten och inte genom att man för den aktuella tiden inför nya
finansieringsformer.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således förslaget i propositionen
och föreslår att riksdagen på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1989/90 under tionde huvudtiteln uppför ett reservationsanslag
för ändamålet på 120 milj. kr.

Socialförsäkringsutskottet delar denna bedömning och avstyrker bifall
till motion Sfi 8 yrkande 7.

Vad avser yrkande 8 i motion Sfi8 om finansiering av lönebidragskostnaden
för tiden efter innevarande budgetår samt yrkandena i
motionerna Sf296 och Sf352 om finansiering av arbetsmarknadsåtgärder
med socialförsäkringsmedel erinrar arbetsmarknadsutskottet om att
motionsyrkanden om nya finansieringsformer av det slaget tidigare
flera gånger har behandlats av både socialförsäkrings- och arbetsmarknadsutskotten
(se senast SfU 1987/88:18 och 1988/89:AU12). Utskottet
hänvisar till att arbetsmiljökommissionen överväger huruvida medel
för sjukförsäkring och förtidspension kan användas för rehabilitering
av sjuka och skadade och till att den i propositionen föreslagna
försöksverksamheten med nya arbetsmetoder i rehabiliteringsarbetet
skall bekostas av medel avsedda för sjukförsäkringen. Arbetsmarknadsutskottet
anser att arbetsmiljökommissionens förslag bör avvaktas innan
man överväger i vad mån lönebidrag och andra arbetsmarknadsåtgärder
i fortsättningen skall finansieras med arbetsgivaravgifter via
socialförsäkringen i stället för med budgetmedel.

Socialförsäkringsutskottet har som nämnts tidigare avstyrkt bifall till
liknande motionsyrkanden och riksdagen har följt utskottets förslag.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och
avstyrker bifall till motionerna Sfl8 yrkande 8, Sf296 och S052.

1989/90:SfU12

23

I de av arbetsmarknadsutskottet överlämnade motionerna A265 yrkande
3 och A291 yrkande 2, båda av Lars Werner m.fl., begärs
tillkännagivanden om att försök görs med garanterad förtidspension
och med lönebidrag för förtidspensionerade och långtidssjukskrivna.
Socialförsäkringsutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning
att propositionens förslag beträffande vilande förtidspension och nytt
lönebidrag för förtidspensionärer i allt väsentligt tillgodoser motionsförslagen,
som därför inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Övriga frågor om rehabilitering m.m.

Utskottet behandlar under detta avsnitt fyra motionsyrkanden som
allmänt anknyter till frågor som tagits upp i propositionen.

I motion Sfi8 yrkande 1 av Sonja Rembo m.fl. begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen angående
förutsättningar och former för aktiv rehabilitering. Yrkandet hänför sig
till den kritik motionärerna riktar i motionens inledningsavsnitt mot
regeringens politik på arbetsmarknads- och socialförsäkringsområdena.
Exempelvis sägs de ovan behandlade förslagen i propositonen på
arbetsmiljöområdet i huvudsak vara avsedda att dels öka det kollektiva
sparandet, dels skapa ytterligare utrymme för politiska och korporativa
organ.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande över motionsyrkandet
anfört att det är en självklarhet att det råder olika uppfattningar och
till och med starka meningsmotsättningar om politiken på arbetsmarknadsområdet
liksom på andra områden. När det gäller de meningsyttringar
som framförs i föreliggande del av motion Sfi8 avstyrker
arbetsmarknadsutskottet att riksdagen ansluter sig till dem med ett
tillkännagivande till regeringen, och socialförsäkringsutskottet delar
denna uppfattning.

Bengt Westerberg m.fl. tar i motion Sf246 upp frågor som har
anknytning till rehabiliteringsberedningens förslag. Motionärerna ser
vissa problem med att avgörandena i frågor om rehabiliteringsåtgärder
skall ligga på de regionala försäkringskassorna. Motionärerna menar
att man måste sträva efter en ökad snabbhet i rehabiliteringsarbetet. De
signaler försäkringskassorna får genom sjukskrivning kommer inte att
vara tydliga nog för att möjliggöra ett tidigt handlande. Den kompetens
som företagshälsovård och arbetsförmedling besitter måste också tas till
vara. Beslutsfattandet bör ske så nära de enskilda företagen som
möjligt, på större arbetsplatser i organ knutna till själva arbetsplatsen.
För att arbetsgivarna skall påverkas att tidigt identifiera rehabiliteringsbehov
på arbetsplatserna och se till att rehabiliteringsarbetet kommer i
gång snabbt tänker sig motionärerna att man bör gå fram på två vägar,
dels genom ett system med ekonomiska styrmedel av det slag som
föreslås i den till arbetsmarknadsutskottet hänvisade partimotionen
A217, dels genom att arbetsgivaren ges ett särskilt ansvar för att initiera
rehabiliteringsprocessen när skador upptäcks lokalt.

Arbetsmarknadsutskottet har erinrat om att motionen berör centrala
delar av arbetsmiljökommissionens uppdrag. Ett problem i samman -

1989/90:SfU12

24

hanget är att det med undantag för den statliga sektorn inte finns något
uttryckligt i författning angivet rehabiliteringsansvar för arbetsgivarna.
Arbetsmarknadsutskottet är inte berett att med utgångspunkt i motionskravet
förorda att riksdagen skall föreläggas förslag till lagstiftningsåtgärder,
t.ex. genom tillägg till arbetsmiljölagen, som fastlägger
det av motionärerna önskade rehabiliteringsansvaret för arbetsgivarna.
Enligt utskottets mening bör arbetsmiljökommissionens förslag i denna
del liksom i fråga om ekonomiska styrmedel avvaktas. Socialförsäkringsutskottet
delar denna uppfattning och avstyrker bifall till motion
Sf246.

Gustav Persson och Marianne Stålberg begär i motion Sf328 ett
tillkännagivande om att arbetsgivarna och företagshälsovården skall ha
ett ökat ansvar för arbetsskadeutredningar i syfte att avlasta försäkringskassornas
arbete. I motionen ges en rad exempel på hur företagshälsovården
skulle kunna ta ansvar för och medverka i utredningsarbetet.

Arbetsmarknadsutskottet har även beträffande detta motionsyrkande
hänvisat till arbetsmiljökommissionens uppdrag beträffande frågan om
arbetsgivarnas medverkan vid rehabilitering av anställda. Utskottet har
vidare erinrat om att parallellt med kommissionen arbetar en särskild
utredning om företagshälsovården, vars uppdrag skall vara fullgjort
samtidigt med kommissionens.

Socialförsäkringsutskottet anser att resultatet av det nämnda utredningsarbetet
bör avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden med
anledning av motion SD28.

Rune Backlund m.fl. begär i motion Sf273 ett tillkännagivande om
att regeringen skall lägga fram en plan för förnyelse av socialförsäkringarna
under 1990-talet. I motionen ger motionärerna riktlinjer för
hur socialförsäkringen enligt deras mening kan reformeras. Riktlinjerna
innebär i korthet följande.

-Sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen bör samordnas med
hundraprocentig ersättning för att avlasta försäkringskassorna ett
omfattande administrativt arbete. Livräntorna inom arbetsskadeförsäkringen
bör samordnas och tas över av avtalsförsäkringar.

-En arbetsgivarperiod på två veckor införs inom sjukpenningförsäkringen.

-Rehabiliteringsansvaret samordnas, och försäkringskassorna kontaktar
en försäkrad som är sjukskriven efter en månad.

-Arbetslinjen skall hävdas och lönebidragsutfyllnad användas vid
nedsättning av arbetsförmågan i stället för förtidspension.

-Personella resurser som frigörs vid försäkringskassorna skall överföras
till rehabiliteringsområdet.

Utskottet konstaterar att flera av de i motionen framförda riktlinjerna
ligger i linje med det första steg mot en aktivare rehabilitering som
propositionens förslag innebär. De ligger också i linje med vad som
uttalas i proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m.m. Regeringen har i denna aviserat ett förslag om att en
arbetsgivarperiod för de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall skall
införas den 1 januari 1991. Enligt propositionen gör regeringen också

1989/90:SfU12

25

en översyn av systemen för sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och
förtidspensionering. Syftet med denna översyn är att — genom bättre
samordning mellan dessa system och andra delar av välfärdssystemet —
åstadkomma en större flexibilitet och en aktivare rehabilitering för att
korta ner och undvika långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar.

Även om utskottet kan ansluta sig till många av de synpunkter som
förts fram i motionen anser utskottet att de kommande förslagen från
regeringen bör avvaktas och att motionen därför inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

Bilaga I (socialdepartementet)

1. beträffande rehabiliteringstjänster

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sfl8 yrkande 6 och
1989/90:Sf34 yrkandena 3 och 4,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande socialförsäkringsnämndernas medverkan m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sf23 och
1989/90:Sf355 lägger propositionen i denna del till handlingarna,

res. 2 (m)

3. beträffande försäkringskassor med försöksverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf22, 1989/90:Sf26,
1989/90:Sf359 och 1989/90:Sf297 yrkande 2,

res. 3 (vpk, mp)

4. beträffande yrkesinriktade rehabiliteringstjänster m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner att från
anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen och inkomsttiteln 1221
Sjukförsäkringsavgift, netto 500 milj. kr. får disponeras för försäkringskassornas
kostnader för köp av rehabiliteringstjänster
och 10 milj. kr. för betalning av rehabiliteringsinsatser i samband
med försöksverksamhet vid två försäkringskassor för effektivare
rehabilitering,

5. beträffande kontrollverksamhet m.m.

att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,

6. beträffande försöksverksamhet med arbetsgivarinträde

att riksdagen avslår det i bilaga 1 till propositionen framlagda
förslaget till lag om försöksverksamhet med särskild beräkning
av sjukpenning vid arbetsgivarinträde och motionerna
1989/90:Sfl4, 1989/90:Sfl5 yrkandena 1 och 3, 1989/90:Sfl8 yrkande
9, 1989/90:Sf20, 1989/90:Sf21, 1989/90:Sf30 och

1989/90:Sf34 yrkandena 1 och 2,

7. beträffande nivåer i sjukpenningförsäkringen och resekostnader att

riksdagen med bifall till propositionen antar de i bilaga 1 i
propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1989/90:SfU12

26

b) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

c) lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

d) lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

8. beträffande förenklad ansökan om förtidspension

att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,

9. beträffande försäkringsskydd vid arbetsprövning och arbetslärling att

riksdagen med avslag på motion 1989/90:Sf284 lägger propositionen
i denna del till handlingarna,

Bilaga 2 (arbetsmarknadsdepartementet)

10. beträffande arbetsmiljöavgift

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sfl8 yrkandena 2—5,

res. 4 (m)

11. beträffande bidrag till medicinsk och social rehabilitering
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf32,

12. beträffande bidrag till rehabilitering av utsatta grupper
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sfl7,

13. beträffande bidrag till insatser för ungdomar med omfattande
funktionshinder

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sfl9 yrkande 1,

14. beträffande bidrag för internutbildning i vardagsnära miljökunskap att

riksdagen avslår motion 1989/90:A279 yrkande 3,

15. beträffande lokal organisation för arbetslivsfondens verksamhet
m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:A217 yrkande 4,

res. 5 (jp)

16. beträffande representation för handikapprörelsen i centrala
fondstyrelsen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sfl9 yrkande 2,

17. beträffande lokalisering av centrala fondstyrelsen till Skåne
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf24,

18. beträffande arbetslivsfondens verksamhet

att riksdagen dels godkänner vad som anförts i propositionen
om riktlinjer för hur arbetslivsfondens medel bör användas, en
organisation för bidragsprövning och förvaltning av fondens
medel, dels antar det i bilaga 2 till propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

19. beträffande förtidspension av arbetsmarknadsskäl

att riksdagen med bifall till propositionen och till motion
1989/90:Sf28 och med anledning av motionerna 1989/90:Sf27
och 1989/90:Sf29 samt med avslag på motionerna 1989/90:Sfl3,
1989/90:Sfl5 yrkande 2, 1989/90:Sf25, 1989/90:Sf31 och

1989/90:Sf33 antar det i bilaga 2 i propositionen framlagda

1989/90:SfU12

27

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring med den ändringen att punkten 2 i övergångsbestämmelserna
erhåller följande lydelse:

2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 §, 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 1 § samt
16 kap. 7 och 8 §§ gäller fortfarande dels i fråga om försäkrad för
vilken rätten till förtidspension har inträtt före ikraftträdandet, dels i
fråga om försäkrad som före den 1 januari 1990 blivit uppsagd på
grund av arbetsbrist.

res. 6 (vpk)

20. beträffande lön i stället för pension hos Samhall

att riksdagen godkänner vad som anförts härom i propositionen,

21. beträffande uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen

att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,

22. beträffande lönebidrag för förtidspensionerade

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del samt med
avslag på motion 1989/90:Sfl8 yrkande 7 på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1989/90 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 120 000 000 kr.,

res. 7 (m)

Övriga frågor

23. beträffande finansiering av arbetsmarknadsåtgärder med socialförsäkringsmedel att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sfl8 yrkande 8,
1989/90:Sf296 och 1989/90:Sf352,

res. 8 (m, fp)

24. beträffande garanterad förtidspension m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A265 yrkande 3 och
1989/90:A291 yrkande 2,

25. beträffande förutsättningar och former för en aktiv rehabilitering att

riksdagen avslår motion 1989/90:Sfl8 yrkande 1,

26. beträffande lokalt ansvar för rehabilitering

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf246 och
1989/90:Sf328,

res. 9 (fp)

27. beträffande förnyelse av socialförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf273.

res. 10 (c)

Stockholm den 27 mars 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

1989/90:SfU12

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s),
Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Ohrsvik (s), Margit

28

Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Maud Björnemalm
(s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c),
Ragnhild Pohanka (mp), Christina Pettersson (s), Arne Mellqvist (s)
och Jan-Olof Ragnarsson (vpk).

Reservationer

1. Rehabiliteringstjänster (mom. 1)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "och 4." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör försäkringskassan ges möjlighet att
vid behov köpa inte endast yrkesinriktade rehabiliteringstjänster utan
också medicinsk rehabilitering i form av sjukgymnastik och liknande.
Därvid bör inte enbart offentliga tjänster, kunna köpas utan också
privata tjänster eftersom även inom rehabiliteringen behövs den dynamik
och det nytänkande som konkurrens skapar.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande rehabiliteringstjänster

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sfl8 yrkande 6 och
med anledning av motion 1989/90:Sf34 yrkandena 3 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Socialförsäkringsnämndernas medverkan m.m.
(mom. 2)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Även
när" och slutar med "till motionerna." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna Sf355 och Sf23 att
socialförsäkringsnämndernas renodlade funktion som beslutsorgan bör
behållas och att dessa med försäkringskassans styrelses riktlinjer som
grund för åtgärder i rehabiliteringsärenden inte bör kopplas in på
beredningsstadiet av rehabiliteringsärendena. I rehabiliteringsarbetet
måste man snabbt kunna bestämma vilka åtgärder som skall vidtas.
Socialförsäkringsnämndernas medverkan på detta stadium skulle innebära
en ökad byråkratisering av handläggningen och medföra längre
väntetider för den enskilde, vilket snarast skulle motverka en effektivisering
av rehabiliteringsarbetet.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande socialförsäkringsnämndernas medverkan m.m.

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1989/90:Sf355 och
1989/90:Sf23 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört, dels lägger propositionen i övrigt i denna del
till handlingarna,

1989/90:SfU12

29

3. Försäkringskassor med försöksverksamhet
(mom. 3)

Jan-Olof Ragnarsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Vilka
försäkringskassor" och som på s. 11 slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att rehabiliteringen skall kunna sättas in snabbt
medan utredning pågår. I detta syfte vill man i Avesta starta ett
rehabiliteringsprojekt med patienter redan efter en månads sjukskrivning.
I diskussioner mellan försäkringskassan och LO-distriktet i
Stockholms län och ett antal kommuner i Bergslagen, bl.a. Avesta, har
parterna enats om att Bergslagsregionen skall kunna erbjuda rehabiliteringsresurser
till självkostnadspris för patienter i Stockholms län.
Utskottet anser därför att försäkringskassan i Stockholms län skall få
starta försöksverksamhet med kommunerna Sandviken, Avesta och
Fagersta.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande försäkringskassor med försöksverksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf359 och
1989/90:Sf297 yrkande 2 och med anledning av motion
1989/90:Sf26 samt med avslag på motion 1989/90:Sf22 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Arbetsmiljöavgift (mom. 10)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "av riksdagen." bort ha
följande lydelse:

Moderata samlingspartiet har tidigare gått emot instiftandet av
arbetslivsfonden, och utskottet delar uppfattningen i motion Sfi8 att
lagen om arbetsmiljöavgift bör upphävas snarast. De medel som hunnit
inflyta till fonden från arbetsgivarna under åren 1989 och 1990 bör
återbetalas genom en avräkning vid socialavgjftsdebiteringen för år
1990. Som en konsekvens härav avvisar utskottet regeringens förslag
beträffande arbetslivsfondens verksamhet och det förslag till ändrade
övergångsbestämmelser i lagen om arbetsmiljöavgjft som föreslagits.
Det får ankomma på regeringen att snarast lägga fram förslag som
tillgodoser syftet med motion Sfi 8 i dessa delar.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande arbetsmiljöavgift
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sfl8 yrkandena 2—5
och med avslag på propositionen i dessa delar dels beslutar att
lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift omedelbart skall upphöra
att gälla, dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90:SfU12

30

5. Regional organisation för arbetslivsfondens
verksamhet (mom. 15)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet påminner" och slutar med "denna uppfattning.
" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A217 om att regeringens
förslag till regional organisation av arbetslivsfonden ökar den organisatoriska
splittring som i dag råder på rehabiliterings- och arbetsmiljöområdena.
Den föreslagna organisationen skapar dessutom ytterligare
byråkrati. Utskottet anser att tyngdpunkten i arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet
bör ligga på den lokala nivån. Fondmedlen bör därför i
allt väsentligt återföras för att bygga upp lokala, företags- eller förvaltningsanknutna
fonder för rehabiliterings- och arbetsmiljöinsatser. Fonderna
bör därvid administreras lokalt av parterna, i första hand av
skyddskommittéerna när sådana finns inrättade på arbetsplatserna.
Skyddskommittéerna skulle därigenom få tillgång till egna medelsresurser
för sin verksamhet.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande regional organisation för arbetslivsfondens verksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A217 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Förtidspension av arbetsmarknadsskäl (mom. 19)

Jan-Olof Ragnarsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med
"Socialförsäkringsutskottet anser" och på s. 21 slutar med "utskottet
anfört." bort ha följande lydelse:

Möjligheten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl har funnits
sedan 1972 och infördes av sociala och regionalpolitiska skäl. Om
denna pensionsform skall tas bort måste man samtidigt tillskapa andra
möjligheter att trygga försörjningen för äldre arbetslösa som slås ut
från arbetslivet. Som framhålls i motion Sfl5 måste man dessutom
även fortsättningsvis i vissa situationer kunna bevilja förtidspension av
arbetsmarknadsskäl. Därvid bör krävas att den centrala fackliga organisationen
godkänner att den enskilde beviljas sådan förtidspension.

Utskottet föreslår således att regeringens lagförslag i denna del avslås
av riksdagen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
lagändringar som tillgodoser vad utskottet anfört om godkännande av
centrala fackliga organisationer.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande förtidspension av arbetsmarknadsskäl
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sfl5 yrkande 2 och
med anledning av motionerna 1989/90:Sfl3, 1989/90:Sf25,

1989/90:Sf27, 1989/90:Sf28, 1989/90:Sf29, 1989/90:Sf31 och

1989/90:SfU12

31

1989/90:SD3 samt med avslag på propositionen i denna del dels
avslår det i bilaga 2 i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring dels som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Lönebidrag för förtidspensionerade (mom. 22)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "yrkande 7." bort ha
följande lydelse:

Moderata samlingspartiet har sedan flera år förespråkat ett system
med flexibla lönebidrag, som utgår med hänsyn till den handikappades
arbetsnedsättning. Bidraget bör knytas till den handikappade och således
kunna utgå till anställning hos alla slags arbetsgivare. Lönebidragets
storlek bör omprövas vid regelbundet återkommande tillfällen,
och det bör inte finnas någon tidsgräns för hur länge lönebidrag kan
utgå. Med ett sådant system finns det ingen anledning att, som regeringen
föreslagit, ha ett särskilt lönebidrag med upp till 50 % av
lönekostnaderna. Utskottet avvisar således detta förslag.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

22. beträffande lönebidrag för förtidspensionerade
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sfl8 yrkande 7 och
med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Finansiering av arbetsmarknadsåtgärder med
socialförsäkringsmedel (mom. 23)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Vad
avser" och slutar med "och SD52." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att handikappade personer
i så stor utsträckning som möjligt kan beredas sysselsättning, i
första hand på den reguljära arbetsmarknaden och i andra hand, när
sådan anställning inte är möjlig, i Samhallgruppens företag eller annan
form av skyddad sysselsättning. Först när dessa möjligheter är uttömda
skall förtidspension tillgripas.

I dag hindras en del möjliga arbetsmarknadsåtgärder av resursbrist.
Det är fallet beträffande vissa typer av lönebidrag, utbyggnaden av
verksamheten i Samhallgruppen och mer kostsamma arbetshjälpmedel
för handikappade. Däremot låter sig tillväxten av förtidspensionerna
inte bromsas av medelsbrist. Detta visar att det i dag är närmast
vattentäta skott mellan de resurser som står till förfogande för socialförsäkringssektorn
resp. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I den
föreliggande propositionen 62 tas ett första steg att bekosta yrkesinriktade
rehabiliteringsåtgärder av medel från sjukförsäkringen. Utskottet

1989/90:SfU12

32

anser att detta är bra, men vill understryka att det är fråga om insatser 1989/90:SfU12

av blygsam omfattning och att det är viktigt att snabbt gå vidare med
att i denna form utveckla arbetslinjen även inom socialförsäkringen.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande finansiering av arbetsmarknadsåtgärder med socialförsäkringsmedel att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf296 och
1989/90:Sf352 och med anledning av motion 1989/90:Sfl8 yrkande
8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. Lokalt ansvar för rehabilitering (morn. 26)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har" och på s. 25 slutar med "motion
Sf246" bort ha följande lydelse:

Rehabiliteringsberedningen har föreslagit att försäkringskassan, arbetsmarknadsmyndigheterna,
de sociala myndigheterna, sjukvården
och det enskilda företaget involveras i rehabiliteringsarbetet och att
samtliga instanser skall samverka. Detta är enligt utskottets uppfattning
positivt. Samtidigt finns det emellertid problem med de lösningar
utredningen förespråkar. För det första finns problem med den kompetens
som personalen vid den regionala försäkringskassan besitter.

Det är svårt att se hur denna personal kan besitta den kunskap om de
enskilda företagen som är nödvändig för att fa en fullständig bild av
rehabiliteringsbehovet och relevanta åtgärder. Den kompetens som
både arbetsförmedling och inte minst företagshälsovården besitter måste
här tas till vara. För det andra finns problem med den regionala
försäkringskassans möjligheter att handla i tidigast möjliga skede. Utskottet
ser en uppenbar risk i att de signaler försäkringskassan får i
form av information om sjukskrivningar inte kommer att vara tydliga
nog för att möjliggöra ett tidigt handlande.

Enligt utskottets uppfattning bör den modell man valt inom skyddsarbetet
och som innebär att en stor del av ansvaret läggs på lokal nivå
tillämpas även när det gäller rehabiliteringsarbetet. Beslutsfattandet bör
ske så nära det enskilda företaget som möjligt och, när fråga är om
större företag, i organ som är knutna till företaget. Mindre företag
skulle kunna samordna sitt rehabiliteringsarbete. Förslag till ekonomiska
styrmedel för att ge arbetsgivarna incitament till att tidigt
identifiera rehabiliteringsbehovet läggs fram i motion A217 som behandlas
av arbetsmarknadsutskottet.

Vad utskottet anfört om rehabiliteringsarbetet bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna med anledning av motion Sf246.

33

3 Riksdagen 1989/90. II sami. Nr 12

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande lokalt ansvar för rehabilitering
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf246 och med
avslag på motion 1989/90:SO28 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. Förnyelse av socialförsäkringen (mom. 27)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 26 slutar med "riksdagens åtgärd"
bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för en förnyelse av socialförsäkringarna
under 1990-talet som föreslagits i motion Sf273. Såsom
påpekats i motionen finns en del brister i det nuvarande systemet. Så
t.ex. uppfattas sjukförsäkringen av en del försäkrade också som en
mera allmän ledighetsförsäkring och används felaktigt som ett strejkvapen.
Arbetsskadeförsäkringen har styrt utvecklingen mot att många
sjukdomsfall skall betraktas som arbetsskada. Försäkringens konstruktion
och de långa handläggningstiderna motverkar dessutom rehabiliteringsarbetet.
Många unga människor har blivit mer benägna att vilja få
en förtidspension än att delta i en rehabilitering och återvända till
arbetsmarknaden. För samhällsekonomin som helhet är det långtidssjukskrivningarna
och förtidspensioneringarna som utgör den stora
kostnadsposten.

Den nämnda utvecklingen visar med all tydlighet behovet av reformeringar.
Utskottet anser därför att man inför 1990-talet måste ställa
ett antal krav på genomgripande förändringar i socialförsäkringssystemet.
Dessa krav kan sammanfattas på följande sätt.

Eftersom man via avtal i de flesta fall har en fullständig kompensation
för inkomstförlust vid sjukdom bör arbetsskadeförsäkringen och
sjukpenningförsäkringen kunna samordnas till en sjukpenning med en
100-procentig kompensationsnivå.

Korttidssjukfallen svarar för en mycket hög andel av det totala
antalet sjukfall, men endast för 22 % av antalet sjukdagar. Genom att
en arbetsgivarperiod införs för de första två veckorna av en sjukperiod
får man ett enklare ersättningssystem som motverkar olika former av
missbruk. Utbetalningen av sjuklönen, som motsvarar den ordinarie
lönen blir enkel. Företagen får en självrisk som stimulerar till att vidta
åtgärder som minskar sjukfrånvaron.

Flera samordnade åtgärder krävs för att åstadkomma en effektivare
rehabilitering. Efter den föreslagna arbetsgivarperioden skall försäkringskassan
ta över ansvaret, och enligt utskottets mening bör försäkringskassan
redan inom en månad från det sjukanmälan lämnades till
arbetsgivaren kontakta den försäkrade för att diskutera dennes situation.
Den försäkrade bör få en egen handläggare på försäkringskassan
som svarar för hans rehabilitering och som har ansvaret för att
åtgärder planeras och genomförs i samarbete med andra aktörer. Vid
behov skall rehabiliteringstjänster kunna köpas.

1989/90:SfU 12

34

Utöver slopandet av förtidspensionering av arbetsmarknadsstöd behövs
ytterligare åtgärder och förändringar för att begränsa förtidspensioneringarna.
En viktig sådan åtgärd är att en samordnad och snabb
rehabilitering sker. Den som efter en rehabilitering har en bestående
arbetsnedsättning som är mer än hälften skall i stället för förtidspension
ges möjlighet att söka arbete med lönebidrag som kan anpassas till
graden av arbetsnedsättning. Först när arbetsförmågan helt upphört
bör det vara aktuellt med förtidspension.

En samordning mellan sjukpenning och arbetsskadeförsäkring samt
införandet av en arbetsgivarperiod frigör stora personella resurser från
administrativa uppgifter. Dessa resurser kan i stället överföras till
rehabiliteringsområdet. Det krävs då att man omgående påbörjar vidareutbildning
av personal vid försäkringskassorna.

Vad utskottet anfört om en plan för förnyelse av socialförsäkringarna
under 1990-talet bör riksdagen med bifall till motion Sf273 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

27. beträffande förnyelse av socialförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf273 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Rehabiliteringstjänster

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anför:

Enligt vår mening bör försäkringskassorna kunna fa möjlighet att
utnyttja särskilda medel från socialförsäkringen för att även betala
medicinsk eller social rehabilitering. I rehabiliteringsarbetet är det
viktigt att ta till vara den kompetens som landstingen besitter. Under
förutsättning att landstingen fick särskilda medel från arbetslivsfönden
till sitt förfogande skulle dessa genom särskilda mottagningar för
samordnade insatser från olika medicinska specialiteter kunna medverka
till att snabbt kunna satsa på rehabilitering för långtidssjuka.

Med hänsyn till att dessa frågor kommer att tas upp vid den fortsatta
beredningen av rehabiliteringsberedningens förslag har vi för dagen
inget särskilt yrkande.

2. Försöksverksamhet med arbetsgivarinträde

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Hans Dau (alla m) anför:

Ett eventuellt införande av arbetsgivarperiod respektive arbetsgivarinträde
har behandlats dels i föreliggande betänkande, dels i utskottsbetänkande
1989/90:SfU10. Den splittrade behandlingen hänger ytterst
samman med regeringens bristande handlingskraft när det gäller att
utforma en konsekvent ekonomisk politik. I proposition 1989/90:62

1989/90:SfU12

35

om insatser för en aktivare rehabilitering har regeringen lagt fram
förslag om försöksverksamhet med arbetsgjvarinträde. I budgetpropositionen
1989/90:100 höll regeringen fortfarande fast vid behovet av en
försöksverksamhet med arbetsgjvarinträde. Innan utskottet över huvud
taget hade behandlat dessa två propositioner har regeringen bytt fot
och aviserar nu förslag om införande av en arbetsgivarperiod de första
fjorton dagarna av en sjukskrivning. Något konkret förslag är ännu
inte känt med ett undantag, nämligen att arbetsgivarna som kompensation
för att de tar över kostnadsansvaret för sjukpenningen under en
14-dagarsperiod endast skall fa nedsättning av sjukförsäkringsavgiften
med en procentenhet. Detta innebär en betydande kostnadsövervältring
och i realiteten en skattehöjning om ca 9 miljarder kronor. Skulle
dessutom arbetsgivarna betala socialavgifter på sjukersättningen kommer
kostnadsökningarna enligt näringslivets beräkningar att uppgå till
drygt 16 miljarder kronor.

Arbetsgivarperiod är ett bra system, när det gäller ersättning för den
kortvariga sjukfrånvaron. Förändringen av sjukpenningsystemet får
dock inte nyttjas som ett tillfålle till förtäckt skattehöjning. Företagen
måste få full kompensation genom avgiftssänkningar för övertagandet
av sjukpenningansvaret för den första sjukperioden. Denna uppfattning
har vi givit till känna i samband med betänkandet 1989/90:SfU10.

Slutligen kan vi inte underlåta att påpeka att regeringens åtgärd,
som sägs syfta till att föra en mer utbudsvänlig ekonomisk politik,
uppenbart kommer att få helt motsatta effekter.

3. Förtidspension av arbetsmarknadsskäl

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

Slopandet av möjligheten att erhålla förtidspension av arbetsmarknadsskäl
får följder för äldre arbetstagare, framför allt för dem som bor i
glesbygd och i orter med ensidigt och begränsat arbetsutbud. Vi
förutsätter att det stöd regeringen utlovat i form av kraftfulla arbetsmarknadsåtgärder
utformas så att arbetstagare i de åldrar det här gäller
inte skall behöva börja arbetspendla till andra orter eller flytta till
andra delar av landet där ett nytt arbete kan erbjudas.

4. Förutsättningar och former för en aktiv
rehabilitering

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anför:

I motion Sfl8 anges ett antal orsaker till den oroande utvecklingen av
antalet anmälda och godkända arbetsskador, som kännetecknat den
senaste 1 O-årsperioden liksom den tilltagande sjukskrivningsfrekvensen.

Sverige har flest antal beviljade arbetsskadeersättningar i Västeuropa,
trots att omfattande miljöåtgärder vidtagits. Detta tyder på att arbetsskadeförsäkringen
är felaktigt utformad. Riksdagens revisorer har också
vid sin granskning av arbetsskadeförsäkringen konstaterat att försäkringen
är behäftad med allvarliga brister. För att komma till rätta med

1989/90:SfU12

36

de nu påtalade problemen fordras ett erkännande av tidigare feltänkande
och en vilja att reformera systemet från grunden. Detta har regeringen
inte varit mäktig utan försöker att dölja de värsta bristerna
genom tillsättandet av olika utredningar samt genom att föreslå olika
dellösningar. Detta leder inte till en tillfredsställande långsiktig lösning
av arbetsskadeförsäkringens problem.

Förändrade regler och praxis för utbetalning av sjukpenning har lett
till en kraftig ökning av såväl sjukfrånvaron som kostnaderna för
sjukförsäkringen. Ett icke obetydligt missbruk har också uppmärksammats.

Moderata försök att påvisa bristerna i de nuvarande socialförsäkringssystemet
och anvisa lämpliga förändringar har tillbakavisats av
regeringen.

Regeringen har inte visat sig mäktig att vidta radikala förändringar
av försäkringssystemen utan har försökt dölja de värsta bristerna genom
tillsättandet av olika utredningar samt genom att föreslå olika
dellösningar. Detta leder inte till en tillfredsställande långsiktig lösning
av problemen.

Moderata samlingspartiets förslag som syftar till en radikal reformering
av arbetsskadeförsäkringen redovisas i betänkande 1989/90:SfU15
och vad gäller sjukförsäkringen i betänkande 1989/90:SfU10.

5. Nivåer i sjukpenningförsäkringen och förnyelse av
socialförsäkringen

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:

Folkpartiet har i andra sammanhang framhållit nödvändigheten av
ändringar i bl.a. sjukförsäkringssystemet. I motion Sf346 av Sigge
Godin m.fl. har mot bakgrund av de snabbt ökade kostnaderna inom
denna försäkring föreslagits att en arbetsgivarperiod införs för de första
14 dagarna av en sjukperiod och att överkompensationen vid korta
sjukfall åtgärdas. Vidare har föreslagits att de festa nivåerna för sjukpenning
avskaffes och att samordningstiden mellan arbetsskadeförsäkringen
och sjukpenningförsäkringen förlängs från 90 till 180 dagar. De
personella resurser som frigörs vid försäkringskassorna om våra förslag
genomförs skulle kunna inriktas på rehabilitering och de långa sjukfellen.
Vi har i reservationerna 2 och 6 till utskottets betänkande
1989/90:SfU10 följt upp yrkandena vad avser sjukförsäkringen.

1989/90:SfU12

37

1 Förslag till

Lag om försöksverksamhet med särskild beräkning av
sjukpenning vid arbetsgivarinträde

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt
denna lag meddela föreskrifter om försöksverksamhet med särskild beräkning
av sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd.

2 § Föreskrifterna skall avse särskilt angivna arbetsgivare och arbetstagare
som är bundna av kollektivavtal som avses i 3 kap. 16 § tredje stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Föreskrifterna får gälla längst till utgången av juni 1992.

3 § Med avvikelse från 3 kap. 4 och 10 - 10 b §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt 3 kap. 5 — 5 c §§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
får det, för den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes och
de följande 13 dagarna i sjukperioden, föreskrivas

1. att sjukpenningen skall beräknas på den lön som skulle ha betalats ut
om den försäkrade hade arbetat under den period han varit frånvarande
på grund av sjukdom; en sådan beräkning får dock inte grundas på den del
av lönen som för år räknat överstiger sju och en halv gånger basbeloppet
enligt 1 kap. 6§ lagen om allmän försäkring,

2. att sjukpenningen, till den del den grundar sig på inkomst av anställning
från en annan arbetsgivare eller på inkomst av annat förvärvsarbete,
skall utges till den försäkrade, om sjukpenningen överstiger det enligt 1
beräknade sjukpenningbeloppet.

4 § Föreskrifter som meddelas enligt denna lag får tillämpas endast om
en skriftlig överenskommelse gäller mellan den ifrågavarande arbetsgivaren
och den allmänna försäkringskassan om samarbete beträffande utbetalning
av sjukpenning och andra därmed sammanhängande frågor.

Regeringen eller den myndighet iom regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om sådana överenskommelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och gäller till utgången av juni
1992.

1989/90:SfU12

Bilaga 1

38

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring' dels

att 3 kap. 7, 9 och 9 a §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

7§

Sjukpenning utgår vid sjukdom,
som förorsakar nedsättning av
arbetsförmågan med minst hälften.
Såsom sjukdom anses jämväl sådant
tillstånd av nedsatt arbetsförmåga,
som förorsakats av sjukdom
för vilken sjukpenning utgivits och
som alltjämt kvarstår efter sjukdomens
upphörande.

Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan
utgives hel sjukpenning.
I annat fall utgår halv sjukpenning.

Allmän försäkringskassa må, när
skäl åro därtill, påfordra att nedsättning
av arbetsförmågan styrkes
genom intyg av läkare.

Sjukpenning utges vid sjukdom
som sätter ned den försäkrades
arbetsförmåga med minst en fjärdedel.
Med sjukdom jämställs ett tillstånd
av nedsatt arbetsförmåga,
som orsakats av sjukdom för vilken
sjukpenning utgetts och som fortfarande
kvarstår efter det att sjukdomen
upphört.

Saknar den försäkrade arbetsförmåga
utges hel sjukpenning. Om
arbetsförmågan inte saknas helt
men är nedsatt med minst tre fjärdedelar
utges tre fjärdedels sjukpenning.
År arbetsförmågan nedsatt i
mindre grad men med minst hälften
utges halv sjukpenning. I annat fall
utges en fjärdedels sjukpenning.

Försäkringskassan får när det
finns skäl till det kräva att läkarintyg
ges in för att styrka nedsättning
av arbetsförmågan.

7 a§

För att underlätta återgång till arbete
i anslutning till ett sjukdomsfall
får i stället för den sjukpenning
som annars skulle ha utgetts enligt
7 § andra stycket ersättning utges
för den försäkrades merutgifter för
resor till och från arbetet.

Merutgifterna skall ha uppkommit
på grund av att den försäkrades
hälsotillstånd inte tillåter honom att
utnyttja det färdsätt som han normalt
använder för sådana resor.

Ersättning för dag får utges med
högst ett belopp som svarar mot hel
sjukpenning beräknad enligt 4 §

1989/90:SfU12

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1982:120.

39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första stycket på en sjukpenninggrundande
inkomst som uppgår till
sju och en halv gånger basbeloppet.

Ersättning enligt denna paragraf
får utges endast med den försäkrades
samtycke.

9§2

En försäkrad kvinna har rätt till En försäkrad kvinna har rätt till
havandeskapspenning, om havan- havandeskapspenning, om havandeskap
har satt ned hennes förmåga deskap har satt ned hennes förmåga

att utföra uppgifterna i sitt förvärvs- att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete
med minst hälften och hon arbete med minst en fjärdedel och

inte kan omplaceras till annat hon inte kan omplaceras till annat

mindre ansträngande arbete enligt mindre ansträngande arbete enligt

bestämmelserna i 12 § lagen bestämmelserna i 12 § lagen

(1978:410) om rätt till ledighet för (1978:410) om rätt till ledighet för

vård av barn, m. m. vård av barn, m. m.

En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får
sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot
arbete under havandeskap, som har meddelats med stöd av 3 kap. 16 §
arbetsmiljölagen (1977:1160), och hon inte kan omplaceras till annat
arbete enligt bestämmelserna i 12 § lagen om rätt till ledighet för vård av
barn, m. m.

Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag
som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen
före den beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som avses i
andra stycket för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning
utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för
barnets födelse.

Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning
enligt 4§.

9 a §3

En kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning skall göra ansökan
därom. Den allmänna försäkringskassan får påfordra att kvinnan till stöd
för sin rätt till havandeskapspenning inger utlåtande av sin arbetsgivare
samt läkarutlåtande.

1 beslutet om havandeskapspenning skall anges under vilken tid ersättning
kan utges.

Vad i lag eller annan författning Vad i lag eller annan författning
föreskrivs om sjukpenning gäller i föreskrivs om sjukpenning gäller i

fråga om havandeskapspenning fråga om havandeskapspenning

med undantag av bestämmelserna med undantag av bestämmelserna

om karenstid i 11 §. Havandeskaps- om ersättning för merutgifter i 7 a §

penning utges inte i den mån kvin- och om karenstid i 11 §. Havande -

1989/90:SfU12

Bilaga 1

2 Senaste lydelse 1985:83.

3 Senaste lydelse 1985:83.

40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nan för samma tid uppbär sjukpen- skapspenning utges inte i den mån

ning. kvinnan för samma tid uppbär

sjukpenning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 7§ skall fortfarande gälla i fråga om
sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrift i 3 kap. 9§ skall fortfarande gälla om det vid ikraftträdandet
är mindre än 60 dagar kvar till den beräknade tidpunkten för
barnets födelse.

1989/90:SfU12

Bilaga 1

41

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 dels

att 3 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 5 d §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5§2

Vid sjukdom som efter samordningstidens
slut sätter ned den försäkrades
förmåga att skaffa sig inkomst
genom arbete med minst en
fjärdedel utges sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen.

Saknar den försäkrade förmåga
att skaffa sig inkomst, utges hel
sjukpenning. Om denna förmåga
inte saknas helt men är nedsatt med
minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels
sjukpenning. Är förmågan
nedsatt i mindre grad men med
minst hälften utges halv sjukpenning.
1 annat fall utges en fjärdedels
sjukpenning.

Om inte annat följer av 5 a — 5 c §§ utgör hel sjukpenning för dag en
trehundrasextiofemtedel av den försäkrades sjukpenningunderlag enligt
6§. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. När sjukpenning
skall utges till den försäkrade för sådan tid, för vilken denne har erhållit
sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, får sjukpenningen
dock beräknas till det sammanlagda belopp som har betalats ut för
samma tid ökat med en niondel. Det sålunda beräknade beloppet avrundas
till närmaste hela krontal.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd
lider av sjukdom som avses i första stycket.

5d§

Föreskrifterna i 3 kap. 7a§lagen
(1962:381) om allmän försäkring
tillämpas även i fråga om sjukpenning
enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5§ skall fortfarande gälla i fråga om
sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.

Vid sjukdom som efter samordningstidens
slut sätter ned den försäkrades
förmåga att skaffa sig inkomst
genom arbete med minst
hälften utgår sjukpenning från arbetsskadeförsäkri
ngen.

Saknar den försäkrade förmåga
att skaffa sig inkomst, utges hel
sjukpenning. I annat fall utges halv
sjukpenning.

1989/90:SfU12

Bilaga 1

' Lagen omtryckt 1977:264.
2 Senaste lydelse 1988:1538.

42

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

Den som avses i 1 § första stycket
1 har rätt till särskild sjukpenning,
om han under grundutbildning eller
därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildning har ådragit
sig sjukdom som efter skyddstidens
slut sätter ned hans förmåga att
skaffa sig inkomst genom arbete
med minst hälften och sjukdomen
ej berättigar till annan ersättning
enligt denna lag. Detta gäller även
vid sjukdom som har ådragits under
utryckningsmånaden eller månaden
efter denna.

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs i 4 kap.
10§ andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Den som avses i 1 § första stycket
1 har rätt till särskild sjukpenning,
om han under grundutbildning eller
därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildning har ådragit
sig sjukdom söm efter skyddstidens
slut sätter ned hans förmåga att
skaffa sig inkomst genom arbete
med minst en fjärdedel och sjukdomen
inte ger rätt till annan ersättning
enligt denna lag. Detta gäller
även vid sjukdom som har ådragits
under utryckningsmånaden eller
månaden efter denna.

År den som har rätt till särskild
sjukpenning samtidigt berättigad
till sjukpenning enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
utgår den särskilda sjukpenningen
endast i den mån den är högre.

Om den som har rätt till särskild
sjukpenning samtidigt har rätt
till sjukpenning enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
utges den särskilda sjukpenningen
endast i den mån den är högre.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om särskild sjukpenning
som avser tid före ikraftträdandet.

1989/90:SfU12

Bilaga 1

43

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§

Hel smittbärarpenning utges till
en smittbärare som måste avstå
helt från förvärvsarbete. Halv
smittbärarpenning utges till en
smittbärare som arbetar högst hälften
av den tid han annars skulle ha
arbetat.

Hel smittbärarpenning utges till
en smittbärare sorn måste avstå
helt från förvärvsarbete. En fjärdedels,
halv eller tre fjärdedels smittbärarpenning
utges till en smittbärare
som arbetar högst tre fjärdedelar,
hälften respektive en fjärdedel
av den tid han annars skulle ha arbetat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om smittbärarpenning
som avser tid före ikraftträdandet.

1989/90:SfU12

Bilaga 1

44

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelsen till lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1990.

1989/90:SfU12

Bilaga 1

45

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 §, 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 1 §, 16 kap.
7 och 8 §§ samt 18 kap. 21 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5§2

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en
försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan
samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och,
om inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, dennes
årsarbetstid. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 §
andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos
kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande
inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete.
Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden,
arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse
för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när förtidspension eller sär- b) när förtidspension eller särskild
efterlevandepension enligt skild efterlevandepension enligt

denna lag beviljas den försäkrade denna lag beviljas den försäkrade

eller redan utgående sådan pension eller redan utgående sådan pension

ändras med hänsyn till ändring i ändras med hänsyn till ändring i

den försäkrades förmåga eller möj- den försäkrades arbetsförmåga eller,

lighet att bereda sig inkomst genom vid särskild efterlevandepension, förarbete,
måga eller möjlighet att bereda sig

inkomst genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden, samt

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) inte ske förrän 14 dagar
efter det försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit.

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än
som avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäkrade

1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller
bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,

2. genomgår grundutbildning för vuxna (grundvux), vuxenutbildning för

1989/90:SfU12

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Nuvarande lydelse enligt 1989:218.

46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller grundläggande svenskundervisning
för invandrare och uppbär timersättning för studierna,

3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en
arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. och barnet inte har
fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller
vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett
år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall försäkringskassan, vid
sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande
inkomst som har fastställts på grundval av enbart den
inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att
hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart
det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande
förvärvsarbete under utbildningstiden.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av förstatredje
styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på
den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

7 kap.

1§

Rätt till folkpension i form av Rätt till folkpension i form av
förtidspension tillkommer För- förtidspension har försäkrad,

säkrad, som fyllt sexton år och som som fyllt sexton år och som inte upp ej

åtnjuter ålderspension enligt den- bär ålderspension enligt denna lag,

na lag, för tid före den månad, då för tid före den månad, då han fyller

han fyller sextiofem år, därest hans sextiofem år, om hans arbetsförmå arbetsförmåga

på grund av sjukdom ga på grund av sjukdom eller annan

eller annan nedsättning av den fy- nedsättning av den fysiska eller

siska eller psykiska prestafionsför- psykiska prestationsförmågan är

mågan är nedsatt med minst hälf- nedsatt med minst hälften och ned ten

och nedsättningen kan anses sättningen kan anses varaktig,

varaktig.

Rätt till förtidspension tillkommer
även JÖrsäkrad, som fyllt sextio
år och som till följd av arbetslöshet
uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa
under den längsta
tid sådan ersättning kan utgå eller
uppburit kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd under
fyrahundrafemtio dagar, därest
hans möjlighet att bereda sig fortsatt
inkomst genom sådant arbete

1989/90:SfU12

Bilaga 1

47

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sorn han tidigare utfört eller genom
annat för honom tillgängligt lämpligt
arbete är nedsatt med minst hälften
och nedsättningen kan anses varaktig.
Rätt till förtidspension enligt
vad nu sagts tillkommer försäkrad
som uppburit kontant arbetsmarknadsstöd
utan hinder av att stödet ej
utgått under fyrahundrafemtio dagar.
såvida han dessförinnan uttömt
sin rätt till stöd.

Kan nedsättning av arbetsförmågan
icke anses varaktig men kan
den antagas bliva bestående avsevärd
tid, äger den försäkrade rätt
till folkpension i form av sjukbidrag.
Sådant bidrag skall vara
begränsat till viss tid; och skall i övrigt
vad som är stadgat om förtidspension
enligt första stycket gälla
beträffande sjukbidrag.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan
inte anses varaktig men kan
den antas bli bestående avsevärd
tid, har den försäkrade rätt till folkpension
i form av sjukbidrag.
Sådant bidrag skall vara begränsat
till viss tid; och skall i övrigt vad
som är föreskrivet om förtidspension
enligt första stycket gälla beträffande
sjukbidrag.

2§

Försäkrad, vars förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst genom
arbete är, till följd av förhållande
som avses i I §, nedsatt i sådan
grad att intet eller endast en ringa
del därav återstår, erhåller hel förtidspension.

Är den försäkrades arbetsförmåga
eller möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete nedsatt i mindre
grad men likväl med avsevärt
mer än hälften, utgår två tredjedelar
av hel förtidspension.

I övriga fall utgives halv förtidspension.

Försäkrad, vars arbetsförmåga är
nedsatt i sådan grad att intet eller
endast en ringa del därav återstår,
erhåller hel förtidspension.

Är den försäkrades arbetsförmåga
nedsatt i mindre grad men likväl
med avsevärt mer än hälften, utges
två tredjedelar av hel förtidspension.

1 övriga fall utges halv förtidspension.

13

kap.

1§

Rätt till tilläggspension i form av
förtidspension tillkommer enligt
vad nedan sägs försäkrad, som ej
åtnjuter ålderspension enligt denna
lag, för tid före den månad, då han
fyller sextiofem år, därest hans arbetsförmåga
på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska
eller psykiska prestationsförmågan
är nedsatt med minst hälften
och nedsättningen kan anses
varaktig samt den försäkrade äger

Rätt till tilläggspension i form av
förtidspension har enligt vad
nedan sägs försäkrad, som inte uppbär
ålderspension enligt denna lag,
för tid före den månad, då han fyller
sextiofem år, om hans arbetsförmåga
på grund av sjukdom eller annan
nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan är
nedsatt med minst hälften och nedsättningen
kan anses varaktig samt
den försäkrade skall tillgodoräknas

1989/90:SfU12

Bilaga 1

48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tillgodoräkna sig pensionspoäng för
tid före det år, varunder pensionsfallet
inträffat. Ä ven om nedsättning
av arbetsförmågan som nyss sagts
icke föreligger, skall äldre försäkrad
under de närmare förutsättningar
som angi vas i 7 kap. 1 § andra stycket
äga rätt till förtidspension, därest
han är varaktigt arbetslös.

Kan nedsättning av arbetsförmågan
icke anses varaktig men kan
den antagas bliva bestående avsevärd
tid, äger den försäkrade rätt
till tilläggspension i form av sjukbidrag.
Sådant bidrag skall vara
begränsat till viss tid; och skall i övrigt
vad som är stadgat om förtidspension
enligt första stycket första
punkten gälla beträffande sjukbidrag.

Vad i 7 kap. 2 och 3§§ stadgas
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande förtidspension enligt
detta kapitel.

pensionspoäng för tid före det år,
varunder pensionsfallet inträffat.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan
inte anses varaktig men kan
den antas bli bestående avsevärd
tid, har den försäkrade rätt till tilläggspension
i form av sjukbi-,
drag. Sådant bidrag skall vara begränsat
till viss tid; och skall i övrigt
vad som är föreskrivet om förtidspension
enligt första stycket gälla
beträffande sjukbidrag.

Vad som föreskrivs i 7 kap. 2 och
3§§ skall tillämpas även beträffande
förtidspension enligt detta kapitel.

16 kap.

7§

Därest förmågan eller möjligheten
att bereda sig inkomst genom
arbete väsentligt förbättras för försäkrad
som åtnjuter förtidspension,
skall pensionen indragas eller minskas
med hänsyn till förbättringen.

Om arbetsförmågan väsentligt
förbättras för försäkrad som uppbär
förtidspension, skall pensionen
dras in eller minskas med hänsyn
till förbättringen.

8§3

Den som uppbär förtidspension
enligt 7 kap. 1 § första stycket eller
13 kap. 1 § första stycket första meningen
är skyldig att, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättras,
utan oskäligt dröjsmål göra anmälan
om det hos allmän försäkringskassa.
Motsvarande skall gälla den
vars rätt till förtidspension grundats
på varaktig arbetslöshet och den
som uppbär efterlevandepension
eller förmån enligt 9 kap., om förhållandena
ändras så att rätten till
pensionen eller förmånen påverkas.
Är den försäkrade omyndig, åvilar
anmälningsskyldigheten förmynda -

Den som uppbär förtidspension
enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § är
skyldig att, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättras, utan oskäligt
dröjsmål göra anmälan om det hos
allmän försäkringskassa. Motsvarande
skall gälla den som uppbär
efterlevandepension eller förmån
enligt 9 kap., om förhållandena
ändras så att rätten till pensionen
eller förmånen påverkas. Är den
försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten
förmyndaren.
Om den försäkrade har en god man
eller förvaltare enligt föräldrabalken,
har denne motsvarande skyl -

3 Nuvarande lydelse enligt 1988:1327.

1989/90:SfU12

Bilaga 1

49

4 Riksdagen 1989/90. 11 sami Nr 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ren. Om den försäkrade har en god dighet att göra anmälan, om det
man eller förvaltare enligt föräldra- kan anses ingå i uppdraget,
balken, har denne motsvarande
skyldighet att göra anmälan, om
det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen
eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.

18 kap.

21 §4

En socialförsäkringsnämnd avgör frågor om rätt till

1. förtidspension med undantag 1. förtidspension,
av ärenden som avses i 7 kap. 1 §

andra stycket,

2. särskild efterlevandepension, 2. särskild efterlevandepension,

3. handikappersättning, 3. handikappersättning,

4. vårdbidrag. 4. vårdbidrag.

Socialförsäkringsnämnden avgör även frågor om rätt till förmåner enligt
vad som föreskrivs i andra författningar.

Socialförsäkringsnämnden är beslutför då minst fyra ledamöter är närvarande.

1 övrigt skall vad i 8—10§§ föreskrivs med avseende på styrelse ha
motsvarande tillämpning med avseende på socialförsäkringsnämnden.
Har föredraganden från beslutet avvikande mening skall denna antecknas
till protokollet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5§, 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 1 § samt 16
kap. 7 och 8 §§ gäller fortfarande i fråga om försäkrad för vilken rätten till
förtidspension har inträtt före ikraftträdandet.

3. I fråga om 18 kap. 21 § gäller äldre föreskrift fortfarande beträffande
frågor om rätt till förtidspension som grundar sig på varaktig arbetslöshet.

1989/90:SfU12

Bilaga 1

4 Nuvarande lydelse enligt 1988:881.

50

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1989/90:AU2y

Arbetslivsfondens verksamhet m.m.

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har begärt arbetsmarknadsutskottets yttrande
över proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och
arbetslivsfondens verksamhet, m.m. och över tretton med anledning av
propositionen väckta motioner. Dessutom har arbetsmarknadsutskottet
beretts tillfälle att yttra sig över fem motioner som har väckts under
allmänna motionstiden i år och som har hänvisats till socialförsäkringsutskottet.
I sammanhanget tar utskottet upp yrkanden i fyra till
arbetsmarknadsutskottet remitterade motioner från allmänna motionstiden,
nämligen 1989/90:A217 (yrk. 4) av Bengt Westerberg m.fl. (fp),
1989/90:A265 (yrk. 3) av Lars Werner m.fl. (vpk), 1989/90:A279 (yrk.
3) av Birger Andersson (c) och 1989/90:A291 (yrk. 2) av Lars Werner
m.fl. (vpk).

Arbetsmarknadsutskottets yttrande begränsas i fråga om propositionen
till de av regeringen i bilaga 2 (arbetsmarknadsdepartementet)
framlagda förslagen.

Arbetslivsfonden

Inledning

Arbetslivsfonden byggs upp av medel som arbetsgivarna har att erlägga
i form av en tidsbegränsad arbetsmiljöavgift enligt den av riksdagen
våren 1989 antagna lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Avgiften tas
ut med 1,5 % på lönesumman under perioden september 1989 —
december 1990. Avgifterna beräknas tillföra fonden ett belopp av 10,7
miljarder kronor (1988/89:FiU30 s. 72), vartill kommer avkastningen
på fondmedlen. Medlen skall enligt lagen utgöra bidrag till arbetsgivare
för rehabiliteringsåtgärder, för åtgärder i syfte att nedbringa de
anställdas sjukfrånvaro och för investeringar i bättre arbetsmiljö. Fondmedlen
skall vidare kunna utnyttjas för åtgärder som kan bli aktuella
genom arbetsmiljökommissionens nu pågående arbete.

Vid antagandet av lagen om arbetsmiljöavgift förutsattes att regeringen
skulle återkomma till riksdagen med förslag om lämplig organisation
och de närmare tillämpningsföreskrifter som erfordras för förvaltning
och fördelning av fondens tillgångar. Detta är vad som anförs och
föreslås i det första huvudavsnittet i den aktuella propositionsbilagan
(s. 38-46).

I bilagan begärs riksdagens godkännande av de riktlinjer som där
föreslås för användningen av arbetslivsfondens medel, för uppbyggna -

1989/90:SfU12

Bilaga 2

51

den av en organisation för bidragsprövning m.m. och för fondmedlens
förvaltning. Arbetsmiljökommissionen delgav i höstas regeringen synpunkter
och förslag i dessa frågor.

Innan utskottet närmare går in på dessa regeringsförslag och därtill
anslutande motionsyrkanden tar utskottet upp de i motion
1989/90:Sfl8 av Sonja Rembo m.fl. (m) framställda yrkandena 2, 4 och
5 om att riksdagen skall dels avslå de av regeringen föreslagna riktlinjerna,
dels fr.o.m. den 1 mars i år upphäva lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift
och dels besluta att för åren 1989 och 1990 erlagda arbetsmiljöavgifter
skall återbetalas till arbetsgivarna. Vidare yrkas i samma
motion (yrk. 3) att riksdagen skall avslå regeringens förslag till riktlinjer
för fondmedlens förvaltning och därav betingad lagändring.

Utskottet avstyrker för sin del de nämnda yrkandena 2, 4 och 5 i
motion Sfi 8. Samtidigt vill utskottet påpeka att yrkanden om att
arbetsmiljöavgiften skall avskaffas har framställts även i de till finansutskottet
hänvisade partimotionerna 1989/90:Fi704 (yrk. 3) från moderata
samlingspartiet och 1989/90:Fi211 (yrk. 4) från folkpartiet.

Till yrkande 3 i motion Sfi 8 om fondmedlens förvaltning återkommer
utskottet i det följande.

Riktlinjerna för användning av arbetslivsfondens medel

Propositionen delar upp bidragsgjvningen från fonden på två kategorier
åtgärder, bidrag till arbetsmiljöförbättrande åtgärder (arbetsplatsåtgärder)
och bidrag till rehabiliterings- och arbetsanpassningsåtgärder
(individinriktade åtgärder). Denna uppdelning har styrts av de bidragsändamål
som är fastlagda genom lagen om arbetsmiljöavgift.

De åtgärder av båda slagen som skall kunna få bidrag exemplifieras
och kommenteras i propositionen, till vars framställning i denna del
(s. 39—44) torde få hänvisas. I vissa delar kommer bidragsvillkoren att
närmare belysas vid den följande redovisningen av hithörande motionsyrkanden.

Kjell Nilsson och Lars Hedfors (båda s) hemställer i motion
1989/90:Sf32 att bidrag skall kunna ges även för medicinsk och social
rehabilitering. Motionärerna hänvisar till att detta har förordats av
arbetsmiljökommissionen i den ovannämnda framställningen till regeringen.

Såsom sägs i propositionen brukar man skilja mellan medicinsk,
social och yrkesinriktad rehabilitering. Den medicinska rehabiliteringen
avser närmast att återställa grundläggande funktioner och tillhör
sjukvårdshuvudmännens ansvarsområde, medan primärkommunerna
främst svarar för den sociala rehabiliteringen som service, råd, upplysningar
och bistånd i personliga angelägenheter. Den yrkesinriktade
rehabiliteringen avser vanligen insatser för att underlätta för människor
med olika handikapp att få och/eller behålla ett arbete.

I propositionen anförs (s. 43) att de individinriktade åtgärder som
skall stödjas av medel från arbetslivsfonden främst bör vara sådana som

1989/90:SfU 12

Bilaga 2

52

kan ingå i en yrkesinriktad rehabilitering. Bidrag, sägs det vidare, bör 1989/90:

således inte användas för att betala medicinsk eller social rehabilite- Bilaga 2

ring.

Gränsdragningen mellan medicinsk, social och yrkesinriktad rehabilitering
är inte given en gång för alla, utan man får räkna med att
gränserna förskjuts med utvecklingen på rehabiliteringsområdet i stort.

I dagsläget anser utskottet att riksdagen inte bör frångå propositionens
ställningstagande på denna punkt och avstyrker med det gjorda uttalandet
motion SB2.

Rosa-Lill Wåhlstedt och Ulla Berg (båda s) föreslår i motion
1989/90:Sfl7 att bidrag från arbetslivsfonden skall kunna beviljas för
utsatta grupper på arbetsmarknaden. Motionärerna avser härmed personer
som har svag förankring på arbetsmarknaden och ofta utgör
socialtjänstens kunder/klienter.

Arbetslivsfondens medel skall enligt lagen om arbetsmiljöavgift användas
som bidrag till arbetsgivare för rehabilitering m.m. av anställda.

Enligt lagen kan bidrag således inte utgå till kommunerna i deras
egenskap av huvudmän för socialtjänsten och för insatser till förmån
för personer som står utanför arbetsmarknaden. Inom arbetsmarknadspolitikens
ram har utvecklats olika former av stöd lör socialt handikappade.
Samarbetet mellan socialtjänsten, arbetsförmedlingen och
försäkringskassan är vidare en sak som diskuteras i propositionen (s.

48—49). Utskottet utgår från att detta samarbete kommer att utvecklas
efter de riktlinjer som antyds i propositionen. Med hänvisning härtill
och till vad i övrigt anförts avstyrker utskottet motion Sfl7.

Ingvar Björk och Sture Thun (båda s) föreslår i motion 1989/90:Sfl9
(yrk. 1) att arbetslivsfondens medel skall kunna beviljas för insatser för
ungdomar med omfattande funktionshinder, så att dessa ungdomars inträde
på arbetsmarknaden underlättas.

Arbetslivsfondens medel är som nyss sagts främst avsedda för åtgärder
inom företagen till gagn för deras anställda. Därför kan inte heller
önskemålen i denna motion tillgodoses, såvida man inte ändrar lagen
om arbetsmiljöavgift och dess syfte. Utskottet vill dessutom erinra om
de särskilda insatser som görs för att hjälpa gravt handikappade ungdomar
vid inträdet på arbetsmarknaden genom arbetsmarknadsverkets
projekt Arbete åt unga handikappade. Projektet, som hittills drivits på
försök, kommer enligt förslag i årets budgetproposition att bli permanent
fr.o.m. nästa budgetår. Mot denna bakgrund bör riksdagen inte
vidta någon åtgärd med anledning av motion Sfi 9 i denna del.

I den till arbetsmarknadsutskottet hänvisade motionen 1989/90:A279
(yrk. 3) föreslår Birger Andersson (c) att bidrag skall kunna ges till
intern företagsutbildning i vardagsnära miljökunskap. Med överlämnande
av motionen i den aktuella delen får utskottet anföra följande.

Motionen behandlar åtgärder som kan medverka till att hejda miljöförstörelsen
och förbättra vad ofta kallas den yttre miljön. Arbetslivsfondens
verksamhet skall enligt föreliggande lagstiftning gälla arbetsmiljön
eller den s.k. inre miljön. Enligt utskottets mening bör lagstiftningen
inte ändras på denna punkt, varför det förevarande yrkandet i
motion A279 avstyrks.

5 Riksdagen 1989/90. 11 sami. Nr 12

Organisation för bidragsprövningen

I propositionen förordas att en mycket begränsad organisation för bl.a.
bidragsprövningen skall byggas upp. Organisationen skall bestå av en
central styrelse och regionala styrelser i länen. Resurser hos befintliga
myndigheter och organisationer skall användas så långt möjligt.

Den centrala styrelsen skall svara för att statsmakternas mål och
riktlinjer för verksamheten genomförs, fördela medel till den regionala
nivån och besluta i riksomfattande eller branschövergripande frågor
m.m. Styrelsen skall utgöras av företrädare för arbetsmarknadens parter
och politiskt förtroendevalda personer. För ärendenas beredning
skall finnas en eller flera beredningsgrupper, i vilka arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket m.fl. berörda
myndigheter är företrädda. Den centrala organisationen leds av en chef
som utses av regeringen.

De regionala styrelserna skall på motsvarande sätt vara sammansatta
av företrädare för arbetsmarknadens parter och politiskt förtroendevalda
personer. Den regionala verksamheten skall ledas av en kanslichef
som för varje län utses av regeringen. De regionala styrelserna skall
handlägga ansökningar om bidrag till individinriktade åtgärder samt
till arbetsmiljöförbättrande åtgärder som inte är branschövergripande.
De bör vara initiativtagare och pådrivande gentemot arbetsgivare, så att
aktiviteter kommer i gång och ansökningar om bidrag kommer in till
fonden.

I partimotionen 1989/90:A217 (yrk. 4) kritiserar folkpartiet den
föreslagna organisationen. Kritiken gäller särskilt den regionala organisationen,
som sägs öka den splittring och byråkrati som enligt motionen
redan råder i fråga om organen för rehabilitering och arbetsmiljöfrågor.
Vidare hävdas att den lägsta nivån för fondmedlens administration
inte bör vara regional utan lokal. Folkpartiet föreslår utifrån det
anförda att fondmedlen i allt väsentligt bör återföras för att bygga upp
lokala, företags- eller förvaltningsanknutna fonder. Dessa bör administreras
av parterna lokalt, av skyddskommittéerna om sådana finns på
företagen och förvaltningarna. Folkpartiet förordar avslutningsvis att
arbetsmiljökommissionen skall få i uppdrag att presentera förslag med
den angivna innebörden.

Utskottet påminner om att folkpartiet motsatte sig tillkomsten av
arbetsmiljöavgiften och har, såsom redovisats i det föregående, i en
annan motion yrkat att denna avgift skall avskaffas från den 1 juli i år.
Det nu aktuella förslaget om fondmedlens administration bör ses mot
denna bakgrund. När man skall bedöma förslaget att återföra fondmedlen
till lokala fonder, knutna till företag och förvaltningar, bör man
vidare hålla i minnet att avsikten med fonden är att stimulera till
insatser som annars inte skulle komma till stånd. Beträffande arbetsmiljöinvesteringar
förutsätter lagen uttryckligen att bidrag lämnas endast
för sådana åtgärder som företagen inte är skyldiga att vidta enligt
lag eller författning. Detta förutsätter i sin tur att tilldelningen av
medel från arbetslivsfonden prövas av organ, som är fristående från de
företag och förvaltningar som söker stöd.

1989/90:SfU12

Bilaga 2

54

Med överlämnande av det nu behandlade yrkandet i motion A217
avstyrker utskottet detsamma.

I den tidigare behandlade motionen Sfl9 av Ingvar Björk och Sture
Thun (båda s) yrkas även att handikapprörelsen skall bli företrädd i den
centrala fondstyrelsen. Utöver den eller de beredningsgrupper som enligt
propositionen skall knytas till den centrala styrelsen anser motionärerna
att det är nödvändigt med en särskild beredningsgrupp med
representanter för handikapprörelsen.

Yrkandet hänger samman med motionärernas förslag att bidrag från
arbetslivsfonden skall ges till stödåtgärder för svårt handikappade ungdomar.
Eftersom utskottet inte biträtt motionen i den delen, anser
utskottet att det inte heller är påkallat med någon åtgärd på grund av
motionen i nu förevarande del (yrk. 2).

Ingegerd Anderlund m.fl. (s) yrkar i motion 1989/90:Sf24 att den
centrala fondstyrelsen skall lokaliseras till Skåne.

De allmänna riktlinjer som gäller för decentralisering av statlig
verksamhet innebär att man vid tillkomsten av ny statlig verksamhet
liksom i fråga om expanderande sådan verksamhet skall ingående
pröva om annan lokaliseringsort än Stockholm/Solna är möjlig att
välja. Vid val mellan tänkbara lokaliseringsorter utanför huvudstadsregionen
skall skogslänen komma i första hand och sydöstra Sverige och
Sjuhäradsbygden i andra hand. Utskottet har utförligt behandlat decentraliseringsfrågorna
i betänkandet AU 1987/88:13 (s. 36—41). Utöver
vad nu sagts framhöll utskottet i det sammanhanget sammanfattningsvis
betydelsen av en fortsatt målmedveten decentralisering av den
statliga verksamheten. Vidare underströk utskottet att det är en angelägen
uppgift för regeringen att i det fortlöpande beredningsarbetet
uppmärksamt pröva förutsättningarna för att decentralisera verksamheter.
Även behovet av hänsyn till den inomregionala balansen vid
omorganisationer m.m. inom statsförvaltningen uppmärksammades.
Med hänvisning till dessa riktlinjer och utan att närmare gå in på de
praktiska förutsättningar som kan komma att gälla för lokaliseringen
av den nya organisationen centralt och regionalt avstyrker utskottet
motion Sf24.

Fondmedlens förvaltning

Inflytande arbetsmiljöavgifter förs för närvarande till ett särskilt konto
hos riksgäldskontoret enligt en övergångsbestämmelse till lagen om
arbetsmiljöavgift. I propositionen föreslås att fondmedlen i likhet med
vissa andra statliga fonder skall förvaltas av kammarkollegiet. Den
kapitalavkastning som uppkommer vid förvaltningen bör tillföras fonden.
Den nämnda övergångsbestämmelsen bör i enlighet härmed utgå
ur lagen.

Sonja Rembo m.fl. yrkar i motion Sfi 8 (yrk. 3) att regeringens
förslag till lagändring skall avvisas av riksdagen.

Yrkandet är en följd av motionärernas ståndpunkt att arbetsmiljöavgiften
bör avskaffas. Eftersom utskottet inte delar motionärernas upp -

1989/90:SfU12

Bilaga 2

55

fattning i det hänseendet, avstyrks det nu föreliggande yrkandet. Regeringens
förslag till ändring av lagen om arbetsmiljöavgift och till
riktlinjer för förvaltningen av fondmedlen bör antas av riksdagen.

Återstående delar av regeringens förslag till riktlinjer för
arbetslivsfondens verksamhet

Utskottet godtar för sin del regeringens förslag till riktlinjer för arbetslivsfondens
verksamhet i de delar förslaget inte har redovisats i det
föregående.

Förtidspension av arbetsmarknadsskäl

I det andra huvudavsnittet av propositionens bilaga 2 — med rubriken
Aktiv rehabilitering till arbete (s. 46—59) — läggs fram olika förslag
för att främja den i 1989 års kompletteringsproposition förordade
principen om en arbetslinje i socialförsäkringen. Häri ingår att möjligheten
att bevilja förtidspension enbart av arbetsmarknadsskäl skall
avskaffas.

Denna möjlighet till förtidspension har funnits sedan år 1972.
Villkoren är att arbetstagaren har uppnått 60 års ålder samt har fått
ersättning från sin arbetslöshetskassa under så lång tid som ersättningen
kan utgå eller har fått kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) under
450 dagar. Regeringen föreslår som nämnts att denna möjlighet till
förtidspension skall avskaffas och att lagen om allmän försäkring skall
ändras i enlighet härmed. Lagändringen avses träda i kraft den 1
oktober 1991.

Vänsterpartiet kommunisterna anser i motion 1989/90:Sfl5 (yrk. 2)
att det är rimligt att ha kvar möjligheten att i vissa situationer kunna
bevilja förtidspension av arbetsmarknadsskäl och yrkar att regeringens
förslag skall avslås.

Ragnhild Pohanka (mp) uttalar i motion 1989/90:Sf25 att förtidspensionering
av arbetsmarknadsskäl bör finnas kvar i begränsad omfattning,
speciellt med tanke på äldre personer i glesbygd och orter med
ensidigt arbetsutbud.

Doris Håvik m.fl. (s) förespråkar i motion 1989/90:Sf28 att övergångsbestämmelserna
till lagändringen utformas så, att nuvarande möjlighet
till förtidspension av arbetsmarknadsskäl blir kvar för arbetstagare
som har blivit uppsagda på grund av arbetsbrist före den 1 januari
1990. Liknande förslag till övergångsbestämmelse men för tiden fram
till dess lagen träder i kraft den 1 oktober 1991 läggs fram i motionerna
1989/90:Sf27 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) och 1989/90:Sf29 av Stig
Gustafsson m.fl. (s).

I propositionen anförs att enbart arbetslöshet inte längre kan vara
ett tillräckligt skäl för att förtidspensionera äldre arbetstagare. Att
möjligheten finns urholkar deras anställningsskydd och innebär en
press på dem att lämna sina anställningar i förtid. Det nuvarande
systemet har bl.a. lett till att en arbetstagare som blir arbetslös vid en
ålder av 58 år och 3 månader därefter kan uppbära arbetslöshetsersättning
och — från 60 års ålder — fortsatt ekonomiskt stöd i form av

1989/90:SfU 12

Bilaga 2

56

förtidspension tills den ordinarie pensionsåldern vid 65 år uppnås.
Detta är de s.k. 58,3-årspensioneringarna, vid vilka arbetstagarna i
många fell dessutom erbjuds avgångsvederlag och ytterligare ekonomiska
utfestelser för att förmås lämna sina anställningar i förtid.

Regeringens förslag syftar till att markera arbetsgivarnas ansvar för
den äldre arbetskraften och att hävda arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken
och socialförsäkringen. Utskottet godtar förslaget och avstyrker
yrkandena i motionerna Sfl5 (vpk) och Sf25 (mp) om avslag helt eller
delvis på detta förslag. Som utvecklas i det följande innebär detta inte
att arbetsmarknadsskälen i fortsättningen kommer att sakna betydelse
vid bedömningen av rätten till förtidspension.

Det är enligt utskottets åsikt rimligt att tillföra regeringens lagförslag
en övergångsbestämmelse av det slag som begärs i motion Sf28 (s) med
tanke på de förhandlingsuppgörelser om personalreduktioner med
beaktande av nuvarande pensionsmöjlighet som kan ha träffats innan
regeringsförslaget blev känt. Därmed tillgodoses till en del yrkandena
om vidsträcktare övergångsregler i motionerna Sf27 (s) och Sf29 (s).

I den nyssnämnda motionen Sf29 av Stig Gustafsson m.fl. (s) samt i
motion 1989/90:Sf31 av Anita Modin m.fl. (s) anförs att det är otillfredsställande
att regeringen har undvikit att ta upp frågan om vilken
ekonomisk ersättning som skall ges till grupper som ställs utanför
arbetsmarknaden. Motionärerna vill ha en ny ersättningsform inom
arbetsmarknadsområdet, som minst motsvarar den nivå som förtidspensionen
ger i dag. Motionärerna begär att regeringen skall få i
uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med ett sammanhållet
förslag om olika frågor rörande förtidspensionering av äldre.

Avskaffandet av förtidspensioneringen av arbetsmarknadsskäl är enligt
utskottets uppfattning en viktig markering av arbetslinjen inom
socialförsäkringen. Effekten av denna markering kommer otvivelaktigt
att suddas ut om man samtidigt tar initiativ till nya ersättningsformer
som skall ge med förtidspensionen likvärdiga förmåner. Det bör dessutom
påpekas att arbetsmarknadsskälen inte försvinner som fektor vid
bedömningen av rätt till förtidspension utan kommer även i fortsättningen
att kunna vägas in vid den samlade bedömningen i de enskilda
fellen av rätt till förtidspension. Vidare är det avsett att kraftfulla
arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid behov skall sättas in för äldre
arbetslösa som har kvar sin arbetsförmåga. Med hänsyn härtill och till
vad i övrigt anförts avstyrker utskottet att riksdagen gör de i motionerna
Sf29 och SOI begärda tillkännagivandena till regeringen.

Sten-Ove Sundström och Åke Selberg (båda s) understryker i motion
1989/90:Sfl3 betydelsen av att man tar hänsyn till arbetsmarknadsskäl
i den fortsatta bedömningen av rätt till förtidspension, särskilt när
det gäller möjligheterna för de äldre att få arbete i närregionen.

I propositionen betonas som nyss nämnts att arbetsmarknadsskäl
även i fortsättningen kommer att vägas in vid ställningstagandena till
ansökningar om förtidspension. Med hänsyn härtill anser utskottet att
det inte är påkallat att föreslå någon åtgärd med anledning av motionen.

1989/90:SfU12

Bilaga 2

57

Isa Halvarsson (fp) föreslår i motion 1989/90:SD3 ett tillkännagivande
till regeringen om det ökade behov av beredskapsarbeten för äldre i
glesbygd som blir en följd av att man avskaffar möjligheten till förtidspension
av arbetsmarknadsskäl.

Som ovan sagts förutskickas i propositionen att kraftfulla arbetsmarknadspolitiska
åtgärder vid behov skall sättas in för äldre arbetslösa
med bibehållen arbetsförmåga. Det är givet att för de arbetstagare det
här gäller blir det sysselsättningsskapande åtgärder som beredskapsarbeten
som i första hand kommer i fråga. Utskottet vill härutöver peka
på den nuvarande möjligheten att tillgripa s.k. IKS-arbeten, dvs. med
glesbygdsstödet finansierade arbeten för äldre arbetstagare i glesbygd.
Med det anförda får motionsyrkandet anses vara tillgodosett, och
någon åtgärd därutöver från riksdagens sida är inte behövlig.

Lön i stället för pension hos Samhall

Av de ca 30 000 handikappade som arbetar inom Samhalls företag har
enligt propositionen ca 6 700 någon form av pension. Nästan 1 300
uppges ha hel förtidspension. Enligt bestämmelser i kollektivavtal görs
avdrag på lönen för den pension som utgår.

I propositionen uttalas att den principen bör gälla i fortsättningen
att anställda hos Samhall för den tid de arbetar skall ha lön och inte
pension enligt lagen om allmän försäkring. Vissa övergångsbestämmelser
behövs för dem som nu är anställda, t.ex. de som har högre
pension än den lön som erbjuds. Förändringen berör inte deltidsarbetande
som har pension för tid då de inte arbetar. En förutsättning för
omläggningen är vidare att förslagen i propositionens bilaga 1 om
utsträckt tid för s.k. vilande pension genomförs.

Den nya principen om lön i stället för pension, som är avsedd att
gälla från den 1 juli i år, kan genomföras utan riksdagens medverkan
genom ändringar i kollektivavtal och vissa författningar. Finansiellt
sett innebär den dock en kostnadsomfördelning mellan Samhall och
socialförsäkringen på så sätt att Samhalls utgifter för löner ökar,
samtidigt som socialförsäkringen å ena sidan får minskade kostnader
för förtidspension och å andra sidan ökade intäkter av inbetalade
sociala avgifter.

Den föreslagna ordningen överensstämmer med vad som har förordats
av rehabiliteringsberedningen. Den har tillstyrkts av RFV och
Samhall. Några invändningar mot förslaget har inte riktats i de föreliggande
motionerna. Utskottet tillstyrker att regeringen får det i propositionen
begärda godkännandet av åtgärden.

Uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen

I motsvarande del av propositionens bilaga 2 bereds riksdagen tillfälle
att ta del av vad som där anförs om uppdragsverksamhet på de av
arbetsmarknadsverket drivna arbetsmarknadsinstituten (AMI). Bakgrunden
är det förslag som i bilaga 1 föreläggs riksdagen om att
försäkringskassorna skall få möjlighet att av medel från socialförsäk -

1989/90:SfU12

Bilaga 2

58

ringen köpa rehabiliteringstjänster från bi a. AMI. Som utskottet tidigare
berört är det vidare meningen att arbetsgivare skall kunna köpa
sådana tjänster med bidrag från arbetslivsfonden.

Försök med avgiftsfinansierad verksamhet bedrivs redan i liten skala
vid AMI. Anspråken på AMI:s tjänster och på arbetsförmedlingens
vägledningsfunktion bedöms nu komma att öka. Ett nytt anslag bör
därför enligt propositionen inrättas för uppdragsverksamheten, och
AMS bör dessutom få disponera en rörlig kredit hos riksgäldskontoret.
Framställning om anslag och kreditbemyndigande läggs inte fram i den
förevarande propositionen utan i årets budgetproposition, bilaga 12 s.
99.

Vad som nu anförs i propositionsbilagan om uppdragsverksamhet
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen ger inte utskottet anledning
till erinran. Utskottet föreslår att riksdagen lägger den aktuella punkten
till handlingarna.

Lönebidrag för förtidspensionerade

Regeringen föreslår i denna del av propositionen ett nytt lönebidrag
avsett för arbetsgivare som anställer förtidspensionerade. Bidraget skall
utgå med högst 50 % av den totala lönekostnaden för den anställde
under längst fyra år, med möjlighet till omprövning och förlängning
vid bidragsperiodens slut. Under innevarande budgetår bör bidragskostnaden
täckas av ett nytt anslag om 120 milj. kr.

Sonja Rembo m.fl. (m) yrkar i motion Sfl8 att regeringens anslagsframställning
skall avslås. Motionärerna anser att det är obehövligt
med en ny form av lönebidrag. I stället bör det system med flexibla
lönebidrag som moderata samlingspartiet förordar sedan flera år kunna
användas. Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den nya
bidragsverksamhetens omfattning och hur den påverkar kostnaden för
förtidspensioner bör bidragsgivningen finansieras av den allmänna
försäkringen.

Förslag beträffande omfördelning av resurser från socialförsäkringssystemet
till arbetsmarknadsåtgärder föreslås också i motionerna
1989/90:Sf296 av Elver Jonsson m.fl. (fp) och 1989/90:Sf352 av Isa
Halvarsson (fp), som utskottet beretts tillfälle yttra sig över.

Regeringsförslaget är ett ytterligare steg i utvecklandet av en arbetslinje
i socialförsäkringssystemet. Det föreslagna lönebidraget för förtidspensionerade
är något gynnsammare än det ordinarie lönebidrag
som beviljas kommunala och enskilda arbetsgivare för handikappade
arbetstagare. Efter de två första åren trappas nämligen det senare
lönebidraget ned från 50 till 25 % av lönekostnaden.

I motsats till motionärerna anser utskottet att det kan vara en fördel
att för en speciell verksamhet ha ett speciellt bidrag, särskilt i verksamhetens
inledningsskede. Det kan inte uteslutas att detta kan underlätta
marknadsföringen hos arbetsgivarna av bidragsformen och dess ändamål
att främja sysselsättning för förtidspensionerade.

Av olika skäl som närmare berörs i propositionen kan man inte
räkna med att bidragsverksamheten får någon större omfattning. Inte

1989/90:SfU12

Bilaga 2

59

minst gäller det om den verksamhet som hinner komma i gång under
återstoden av budgetåret 1989/90. Redan detta talar för att finansieringen
bör ske över statsbudgeten och att man inte för den aktuella tiden
inför nya finansieringsformer såsom förordas i motion Sfi8.

Utskottet tillstyrker alltså att regeringens förslag att införa ett nytt
lönebidrag för förtidspensionerade och att riksdagen på tilläggsbudget
II till statsbudgeten för budgetåret 1989/90 under tionde huvudtiteln
uppför ett reservationsanslag för ändamålet på 120 milj. kr. Motion
Sfi 8 (yrk. 7 och yrk. 8 i motsvarande del) avstyrks samtidigt.

Utskottet tar härefter upp yrkande 8 i motion Sfl8 om finansiering
av lönebidragskostnaden i vad avser tiden efter innevarande budgetår
samt de mer allmänna yrkandena i motionerna Sf296 (fp) och Sf352
(fp) om finansiering av arbetsmarknadsåtgärder med socialförsäkringsmedel.

Motionsyrkanden om nya finansieringsformer av det slaget har tidigare
flera gånger behandlats av både socialförsäkrings- och arbetsmarknadsutskotten
(se senast SfU 1987/88:18 och 1988/89:AU12). 1 det
sistnämnda betänkandet upplystes att arbetsmiljökommissionen överväger
huruvida medel för sjukförsäkring och förtidspension kan användas
för rehabilitering av sjuka och skadade. I propositionens bilaga 1
föreslås f.ö. att en vidgad försöksverksamhet med nya arbetsmetoder i
rehabiliteringsarbetet skall bekostas av medel avsedda för sjukförsäkringen.
Utskottet anser att arbetsmiljökommissionens förslag bör avvaktas
innan man överväger i vad mån lönebidrag och andra arbetsmarknadsåtgärder
i fortsättningen, som motionärerna vill, skall finansieras
med arbetsgivaravgifter via socialförsäkringen i stället för budgetmedel.
De nu behandlade motionsyrkandena avstyrks därmed.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i partimotionerna
1989/90:A265 (yrk. 3) och 1989/90:A291 (yrk. 2) att försök görs med
garanterad förtidspension och med lönebidrag för förtidspensionerade
och långtidssjukskrivna. Med överlämnande av de båda motionerna i
angivna delar får utskottet anföra följande.

De förslag som läggs fram i propositionens bilaga 1 om s.k. vilande
pension och de av utskottet ovan tillstyrkta förslagen om nytt lönebidrag
för förtidspensionärer tillgodoser i allt väsentligt motionsförslagen.
Dessa påkallar följaktligen inte någon riksdagens åtgärd.

Andra rehabiliteringsfrågor

Efter behandlingen ovan av förslagen i propositionens bilaga 2 och
därtill anslutande motionsyrkanden tar utskottet upp några andra
rehabiliteringsfrågor som har aktualiserats i motionerna.

I kommittémotionen Sfi8 (yrk. 1) av Sonja Rembo m.fl. (m) föreslås
ett tillkännagivande till regeringen av vad som anförs i motionen
angående förutsättningar och former för aktiv rehabilitering. Yrkandet
anknyter till motionens inledningsavsnitt. I detta görs en kritisk genomgång
av den förda politiken på arbetsmarknads- och socialförsäkringsområdena.
Exempelvis sägs de nyss behandlade regeringsförslagen

1989/90:SfU12

Bilaga 2

60

på arbetsmiljöområdet i huvudsak vara avsedda att dels öka det kollektiva
sparandet, dels skapa ytterligare utrymme för politiska och korporal
va organ.

Det är en självklarhet att det råder olika uppfattningar och till och
med starka meningsmotsättningar om politiken på arbetsmarknadsområdet
liksom på andra politikområden. När det gäller de meningsyttringar
som framförs i föreliggande del av motion Sfl8 avstyrker
utskottet för sin del att riksdagen ansluter sig till dem med ett
tillkännagivande härom till regeringen.

Återstående tre motioner ingår bland dem som utskottet har beretts
tillfälle att yttra sig över, och utskottet får anföra följande.

Folkpartiet förespråkar i motion 1989/90:Sf246 ett decentraliserat
beslutsfattande i rehabiliteringsärenden. I motionen diskuteras möjligheterna
att nå en ökad snabbhet i rehabiliteringsarbetet. Beslutsfattandet
bör enligt motionärerna ske så nära de enskilda företagen som
möjligt, på större arbetsplatser i organ knutna till själva arbetsplatsen.
För att arbetsgivarna skall påverkas att tidigt identifiera rehabiliteringsbehov
på arbetsplatserna och se till att rehabiliteringsarbetet kommer i
gång snabbt tänker sig motionärerna att man bör gå fram på två vägar,
dels genom ett system med ekonomiska styrmedel av det slag som
föreslås i den till arbetsmarknadsutskottet hänvisade folkpartimotionen
1989/90:A217, dels genom att arbetsgivaren påförs ett särskilt ansvar
för att initiera rehabiliteringsprocessen när skador upptäcks lokalt.

De frågor om rehabiliteringsarbetet som förs fram i motionen utgör
centrala delar av arbetsmiljökommissionens uppdrag. Ett problem i
sammanhanget är att det med undantag för den statliga sektorn inte
finns något uttryckligt i författning angivet rehabiliteringsansvar för
arbetsgivarna. Utskottet är inte berett att med utgångspunkt i motionskravet
förorda att riksdagen skall föreläggas förslag till lagstiftningsåtgärder,
t.ex. genom tillägg till arbetsmiljö lagen, som fastlägger det av
motionärerna önskade rehabiliteringsansvaret för arbetsgivarna. Enligt
utskottets mening bör arbetsmiljökommissionens förslag i denna del
liksom i fråga om ekonomiska styrmedel avvaktas. Det kan tilläggas att
kommissionen enligt sina direktiv skall avsluta sitt arbete redan före
utgången av innevarande budgetår.

Gustav Persson och Marianne Stålberg (båda s) vill i motion
1989/90:Sf328 lägga ett ökat ansvar för arbetsskadeutredningar på arbetsgivarna
och företagshälsovården i syfte att avlasta försäkringskassornas
arbete.

Utskottet noterar att motionärernas synpunkter nära sammanfaller
med de tankegångar som framförts av LO och TCO i remissyttranden
över riksdagens revisorers rapport (1988/89:5) om arbetsskadeförsäkringen.
Härutöver vill utskottet hänvisa till vad ovan sagts om arbetsmiljökommissionens
uppdrag beträffande frågan om arbetsgivarnas
medverkan vid rehabilitering av anställda men dessutom till att parallellt
med kommissionen arbetar en särskild utredning om företagshälsovården,
vars uppdrag skall vara fullgjort samtidigt med kommissionens.

1989/90:SfU12

Bilaga 2

61

Utskottet har vidare beretts tillfälle att yttra sig över motion
1989/90:SO59 av Jan-Olof Ragnarsson m.fl. (vpk, mp) om lokalisering
av den i propositionens bilaga 1 föreslagna försöksverksamheten vid
två försäkringskassor med nya arbetsmetoder och samarbetsformer i
rehabiliteringsarbetet. Motionärerna föreslår att försöken förläggs till
Stockholm och tre orter i Bergslagen.

I propositionen (s. 13) uttalas att det bör vara RFV:s sak att i samråd
med Försäkringskasseförbundet välja ut de försäkringskassor som skall
genomföra försöksverksamheten. Utskottet anser för sin del att en
sådan ordning är välbetänkt. Även på arbetsmarknadsområdet har
statsmakterna överlåtit på det för verksamheten ansvariga ämbetsverket
att bestämma förläggningen av olika försöksverksamheter som har
begränsad omfattning liksom i det nu föreliggande fallet. Detta kan f.ö
sägas överensstämma med strävandena att avveckla riksdagens och
regeringens detaljstyrning av statsverksamheten.

Stockholm den 22 februari 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars ölander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m),
Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson
(vpk), Anna Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Erik Holmkvist
(m) och Göran Engström (c).

Avvikande meningar

1. Avslag på regeringens förslag till riktlinjer för
användning av arbetslivsfondens medel m.m.

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)
anser att avsnittet Arbetslivsfonden, Inledning i arbetsmarknadsutskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion Sfi8 (m) lägger arbetsmiljölagen ett mycket
långtgående ansvar på arbetsgivarna för arbetsmiljön på arbetsplatserna.
Rehabiliteringsansvaret är enligt lagen om allmän försäkring lagt
på försäkringskassorna. Resurser för yrkesinriktad rehabilitering finns
hos arbetsgivare, företagshälsovård och arbetsmarknadsmyndigheter.

Ansvaret på arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena är således
redan väl definierat, och erforderliga organisatoriska förutsättningar
föreligger för att utföra arbetet. Det finns inte något behov av att nya

1989/90:SfU12

Bilaga 2

62

byråkratiska institutioner skall byggas upp. Arbetslivsfonden fyller med
andra ord inte något ändamål och bör följaktligen avvecklas. Besparingar
inom försäkringen ger nödvändiga resurser för rehabilitering.

Utskottet anser att det härutöver saknas anledning att närmare gå in
på regeringens förslag beträffande arbetslivsfonden. Förslagen bör avslås
av riksdagen i enlighet med yrkandena i motion Sfl8. Detsamma
gäller om förslaget att införa ett särskilt lönebidrag för förtidspensionerade.

2. Regional organisation för arbetslivsfondens
verksamhet

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den del av
arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Organisation för bidragsprövningen
som börjar med "Utskottet påminner" och slutar med
"utskottet detsamma" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till administration för arbetslivsfonden — innefattande
regionala enheter — är olyckligt. Förslaget ökar den organisatoriska
splittring som i dag råder på rehabiliterings- och arbetsmiljöområdena
och skapar ytterligare byråkrati.

En annan nackdel med förslaget är att den regionala nivån görs till
lägsta nivå för administrationen. Tyngdpunkten i arbetsmiljö- och
rehabiliteringsarbetet bör ligga på den lokala nivån.

Mot denna bakgrund och med anslutning till motion A217 (fp) i
motsvarande del föreslår utskottet att fondmedlen i allt väsentligt bör
återföras för att bygga upp lokala, företags- eller förvaltningsanknutna
fonder för rehabiliterings- och arbetsmiljöinsatser. Fonderna bör administreras
lokalt av parterna, i första hand av skyddskommittéerna när
sådana finns inrättade på arbetsplatserna. Detta skulle innebära att
skyddskommittéerna får tillgång till egna medelsresurser för sin verksamhet.

Det bör uppdras åt regeringen att lägga fram ett omarbetat förslag
till administration för arbetslivsfonden i enlighet med vad ovan anförts.
Med tillstyrkan i övrigt av motion A217 yrk. 4 föreslår utskottet
ett tillkännagivande till regeringen härom.

3. Förtidspension av arbetsmarknadsskäl

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets
yttrande i avsnittet Förtidspension av arbetsmarknadsskäl som börjar
med "I propositionen" och slutar med "Sf29 (s)" bort ha följande
lydelse:

Förtidspension av arbetsmarknadsskäl för äldre arbetslösa infördes
av sociala och regionalpolitiska skäl. Det är en möjlighet till pension
som har funnits i närmare två decennier. Man bör inte som regeringen
föreslår ta bort den utan att tillskapa andra möjligheter att trygga
försörjningen för äldre arbetslösa som slås ut från arbetslivet. Som
framhålls i motion Sfi5 av vpk måste man även i fortsättningen i vissa
situationer kunna bevilja förtidspension av arbetsmarknadsskäl. I förhållande
till vad som gäller i dag bör dock förtidspension av angivna

1989/90:SfU12

Bilaga 2

63

skäl i de enskilda fallen kräva godkännande av en central facklig
organisation. Regeringen bör fa i uppdrag att utarbeta förslag till
lagändring på den punkten.

Utskottet föreslår alltså att riksdagen med avslag på regeringens
förslag att avskaffa förtidspension av enbart arbetsmarknadsskäl delger
regeringen vad utskottet anfört om lagändring beträffande fackligt
godkännande av beslut om sådan pension. Ställningstagandet i huvudfrågan
tillgodoser syftet med motion Sf25 (mp) att i glesbygder behålla
nuvarande pensionsmöjlighet och gör de övergångsbestämmelser som
föreslås i s-motionerna Sf27, Sf28 och Sf29 obehövliga.

4. Förtidspension av arbetsmarknadsskäl

Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets
yttrande i avsnittet Förtidspension av arbetsmarknadsskäl som
börjar med "I propositionen" och slutar med "Sf29 (s)" bort ha
följande lydelse:

Slopandet av möjligheten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl
på det sätt regeringen föreslår kommer i vissa fall att drabba äldre
arbetstagare alltför hårt. Utskottet tänker särskilt på sådana arbetstagare
som bor i glesbygder och i orter med ensidigt och begränsat arbetsutbud.
Regeringen utlovar stöd i form av "kraftfulla" arbetsmarknadsåtgärder,
men man kan inte begära att arbetstagare i de åldrar det här
gäller skall börja arbetspendla till andra orter eller rent av flytta till
andra delar av landet där ett nytt arbete kan erbjudas.

Mot bakgrunden härav föreslår utskottet med anledning av motion
Sf25 (mp) att riksdagen inte skall anta förslaget att avskaffa förtidspension
av enbart arbetsmarknadsskäl utan uppdra åt regeringen att återkomma
till riksdagen med nytt förslag som medger förtidspension av
angivna skäl i begränsad omfattning i enlighet med vad ovan anförts.
Vid bifall härtill tillgodoses i viss del syftet med avslagsyrkandet i
motion Sfi 5 (vpk), medan de ändrade övergångsbestämmelser till
regeringens lagförslag som föreslås i motionerna Sf27, Sf28 och Sf29
(alla s) inte längre fyller något ändamål.

5. Finansiering av arbetsmarknadsåtgärder med
socialförsäkringsmedel

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Lönebidrag för förtidspensionerade som
börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att handikappade personer i så stor utsträckning
som möjligt kan beredas sysselsättning i första hand på den reguljära
arbetsmarknaden och i andra hand när sådan anställning inte är möjlig
erbjudas arbete i Samhallgruppens företag eller annan form av skyddad
sysselsättning. Först när dessa möjligheter är uttömda skall förtidspension
tillgripas. Detta är vad motionerna Sf296 och Sf352 (båda fp)
syftar till med förslagen att resurser bör omfördelas från socialförsäkringssystemet
till arbetsmarknadsåtgärder.

1989/90:SfU12

Bilaga 2

64

I dag hindras en del av möjliga arbetsmarknadsåtgärder av resursbrist.
Det gäller om vissa typer av lönebidrag, utbyggnaden av verksamheten
i Samhallgruppen och mer kostsamma arbetshjälpmedel för
handikappade. Däremot låter sig tillväxten av förtidspensionerna inte
bromsas av medelsbrist. Detta visar att vi i dag har närmast vattentäta
skott mellan de resurser som står till förfogande för socialförsäkringssektorn
resp. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I den föreliggande
propositionen 62 tas ett första steg att bekosta yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder
av medel från sjukförsäkringen. Detta bör hälsas med
tillfredsställelse. Men det bör påpekas att det är fråga om insatser av
blygsam omfattning, och utskottet anser att det är viktigt att snabbt gå
vidare med att i denna form utveckla arbetslinjen även inom socialförsäkringen.

Utskottet biträder alltså yrkandena i motionerna Sf296 och Sf352.
Samtidigt tillgodoses kvarstående del av yrkande 8 i motion Sfi 8 (m)
beträffande finansiering av lönebidrag för förtidspensionerade med
socialförsäkringsmedel. Det anförda bör delges regeringen för kännedom.

1989/90:SfU12

Bilaga 2

65

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motioner 2

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1989/90 5

Motioner överlämnade från arbetsmarknadsutskottet ... 6

Utskottet 6

Inledning 6

Förslag om insatser för aktiv rehabilitering (bilaga 1,

socialdepartementet) 7

Köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster 7

Försöksverksamhet med effektivare rehabilitering . . 9

Attitydpåverkande insatser och ökad kontrollverksamhet
11

Arbetsgivarinträde vid privata företag 12

Ytterligare nivåer i sjukpenningförsäkringen och
anslutande ersättningssystem och ersättning för resekostnad
i stället för sjukpenning 13

Vilande förtidspension 14

Försäkringsskydd vid arbetsprövning och arbets träning

14

Förslag om arbetslivsfondens verksamhet m.m. (bilaga

2, arbetsmarknadsdepartementet) 15

Arbetslivsfonden 15

Riktlinjer för använding av arbetslivsfondens medel
16

Organisation för bidragsprövningen 17

Förtidspension av arbetsmarknadsskäl 19

Lön i stället för pension hos Samhall 22

Uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen
22

Lönebidrag för förtidspensionerade 22

Övriga frågor om rehabilitering m.m 24

Hemställan 26

Reservationer 29

1. Rehabiliteringstjänster (m, fp) 29

2. Socialförsäkringsnämndernas medverkan m.m. (m) . . 29

3. Försäkringskassor med försöksverksamhet (vpk, mp) . 30

4. Arbetsmiljöavgift (m) 30

5. Regional organisation för arbetslivsfondens verksamhet
(fp) 31

6. Förtidspension av arbetsmarknadsskäl (vpk) 31

7. Lönebidrag för förtidspensionerade (m) 32

8. Finansiering av arbetsmarknadsåtgärder med socialförsäkringsmedel
(m, fp) 32

9. Lokalt ansvar för rehabilitering (fp) 33

10. Förnyelse av socialförsäkringen (c) 34

1989/90:SfU12

66

Särskilda yttranden 35 1989/90:SfU12

1. Rehabiliteringstjänster (c) 35

2. Försöksverksamhet med arbetsgivarinträde (m) 35

3. Förtidspension av arbetsmarknadsskäl (mp) 36

4. Förutsättningar och former för en aktiv rehabilitering
(m) 36

5. Nivåer i sjukpenningförsäkringen och förnyelse av
socialförsäkringen (fp) 37

Bilaga 1 Lagförslagen 38

Bilaga 2 Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1989/90:AU2y ... 50

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990

67