Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1989/90:SfU10

Sjukförsäkringen m.m. SfuTo

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:100, bil. 7, anslagen D 1.
Bidrag till sjukförsäkringen och D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård
jämte motioner. Utskottet tillstyrker bifall till regeringens
anslagsframställningar. Motionerna i anslutning till anslaget D 1. Bidrag
till sjukförsäkringen tar beträffande sjukpenningförsäkringen bl.a.
upp frågor om arbetsgivarperiod eller arbetsgivarinträde och kompensationsnivån
inom sjukpenningförsäkringen. Utskottet avstyrker bifall
till dessa motioner med hänvisning till att regeringen avser att senare i
år lägga fram förslag om att en arbetsgivarperiod skall införas fr.o.m.
den 1 januari 1991.

Beträffande sjukvårdsförsäkringen läggs i propositionen fram förslag
om att fr.o.m. den 1 juli 1990 sjukpenningavdraget vid sjukhusvård
skall höjas till högst 65 kr. per dag och att patientavgiften vid läkemedelsinköp
skall höjas till högst 75 kr. vid varje inköpstillfälle. Utskottet
tillstyrker förslagen och avstyrker bifall till motionsyrkanden i denna
fråga ävensom andra motionsyrkanden rörande läkemedelsfrågor.

I anslutning till anslaget D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård
behandlar utskottet några motioner vari begärs olika tillkännagivanden
om hur ersättningsformen bör utvidgas. Utskottet avstyrker
bifall även till dessa motioner. Förslaget till medelsanvisning tillstyrks
av utskottet.

Till betänkandet har fogats 13 reservationer och ett särskilt yttrande.

FEMTE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1989/90:100, bil. 7,
litt D. föreslagit riksdagen att
anta förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

anta förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader m.m.,

1 Riksdagen 1989/90. 11 sami Nr 10

anta förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

(Dl) till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1990/91 anvisa
ett förslagsanslag på 9 009 000 000 kr.,

(D5) till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret
1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 5 000 000 kr.

Lagförslagen återfinns i bilaga till betänkandet.

Motionerna

I detta betänkande behandlas följande under den allmänna motionstiden
1990 väckta motioner.

1989/90:Sf204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring i 21 kap. lagen om allmän
försäkring (AFL) vad avser rätten att teckna frivillig sjukförsäkring i
enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Sf214 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående frikort för sjukvårdskostnader.

1989/90:Sf216 av Ingbritt Irhammar och Stina Eliasson (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 3 kap. 7
§ AFL, att flexibel sjukskrivning möjliggörs enligt motionens förslag.

1989/90:Sf229 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad
sjukpenning i samband med löneförhandlingar.

1989/90:Sf236 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en försöksverksamhet med
arbetsgivarperiod på 14 dagar vid två försäkringskassor under en tid av
ett år genomförs.

1989/90:Sf242 av Ewy Möller (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
samordning i tiden mellan sjukpenning- och löneutbetalningar.

1989/90:Sf244 av Anita Jönsson och Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
förändring av socialförsäkringssystemet i enlighet med vad i motionen
anförts.

1989/90:Sf251 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av 21 kap. lagen om allmän
försäkring i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:Sf259 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 1990 skall ändras till 80 % under de första
89 dagarna i enlighet med vad i motionen anförts,

1989/90:SfU10

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om s.k. arbetsgivarperiod
i enlighet med vad i motionen anförts i sådan tid att den kan
träda i kraft den 1 januari 1991.

1989/90:Sf265 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att kostnaderna för resor till och från behandlingsanläggning
samt kostnaderna för mjukgörande salvor skall omfattas av
högkostnadsskyddet.

1989/90:Sf279 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbetalning
av sjukpenning.

1989/90:Sf287 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om egenföretagarnas beräkningsgrund för
sjukpenning.

1989/90:Sf304 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att skapa regler för
rabattering av efamol vid sjukdomen Sjögrens syndrom.

1989/90:Sf312 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av regler och tillämpning inom sjukförsäkringen,

3. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån inom sjukförsäkringen
sänks till 70 % för den del av inkomsten som överstiger 4,5 basbelopp.

1989/90:Sf314 av Ulla Berg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utvidgning av rätten till närståendepenning för vård av svårt sjuka i
hemmet.

1989/90:Sf316 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att ungdomar som fyllt 16 år och som anses behöva
fortsatt specialdiet på grund av sjukdomen PKU även i fortsättningen
skall kunna fa livsmedelsrekvisitioner.

1989/90:Sf317 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår de i proposition 1989/90:100 föreslagna höjningarna
av patientavgifterna vid sjukhusvård och läkemedelsinköp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om indexreglering av patientavgifter.

1989/90:Sf335 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen begär
förslag av regeringen om ändrade regler för ersättning och ledighet för
närståendevård i enlighet med vad som anges i motionen.

1989/90:Sf338 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
närståendepenningen.

1989/90: SfU 10

1989/90:Sf339 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (c) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen skall återkomma till riksdagen
med förslag om frikort för utsatta vårdkonsumenter.

1989/90:Sf346 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av s.k.
arbetsgivarperiod enligt de riktlinjer som angivits i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överkompensationen vid korttidsfrånvaro,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av de
fasta nivåerna i sjukpenningförsäkringen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för kartläggning och analys av manlig
och kvinnlig sjukfrånvaro.

1989/90:Sf354 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
närståendepenning vid läkarbesök.

1989/90:Sf362 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
sjukpenning för företagare bör utgå efter den inkomst på vilken
avgiften till sjukförsäkringen är grundad.

1989/90:Sf374 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar sänka avgiftsuttaget av arbetsgivaravgifter i samband med
införande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen i enlighet med
vad som i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi213.

1989/90:Sf519 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring i 3 kap.
5 § lagen om allmän försäkring (AFL) enligt vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub267.

Utskottet

Sjukpenningförsäkringen

Allmänt

Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och
bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m.
den månad då hon eller han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till
sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår
till minst 6 000 kr. Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar
den inkomst i pengar eller vissa naturaförmåner som den
försäkrade kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av
eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat
förvärvsarbete.

1989/90:SfU 10

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med
minst hälften. Om den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd,
skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån åtgärden hindrar henne
eller honom att utföra förvärvsarbete. Vid fullständig nedsättning av
arbetsförmågan utges hel sjukpenning och i annat fall halv sjukpenning.
Sjukpenningen avses normalt ge 90 % kompensation för det
inkomstbortfall som sjukdomen orsakar.

Fr.o.m. den 1 december 1987 gäller nya regler för beräkning av
ersättning från sjukpenningförsäkringen vid korttidssjukdom. Reglerna
innebär att ersättning utgår även för insjuknandedagen. För anställda
utgår sjukpenningen enligt en särskild beräkningsmetod med timberäkning
för sjukperioder som varar högst 14 dagar och för de första 14
dagarna av en sjukperiod. Ersättningen har anpassats till den ordinarie
arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid då den försäkrade
skulle ha utfört förvärvsarbete om hon eller han inte blivit sjuk.
Ersättningen utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från
förvärvsarbete och fastställs med den sjukpenninggrundande inkomsten
som utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 90
% av den sjukpenninggrundande inkomsten och den försäkrades årsarbetstid,
dvs. den ordinarie tid som den försäkrade beräknas utföra
förvärsarbete mätt i timmar per år.

Sjukförsäkringen finansieras till 15 % med statsbidrag och till 85 %
med socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till
sjukförsäkringen utgör 10,1 % av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och
9,6 % av avgiftsunderlaget för egenföretagare.

Antalet ersatta sjukdagar per försäkrad minskade mellan åren 1978
och 1983 från 22,8 till 18,4, men har därefter ökat. För år 1989
beräknas antalet ersatta dagar per försäkrad uppgå till 26,2. Siffran är
dock inte jämförbar med tidigare siffror på grund av ändrad beräkning
av ersatta dagar efter timsjukpenningreformen. Sjukfall med längre
varaktighet än 90 dagar svarade under år 1988 för 46 % av sjukdagarna,
medan sjukfall med kortare varaktighet än sju dagar svarade för 22
% av sjukdagarna. De totala utgifterna för sjukpenningförsäkringen
beräknas för budgetåret 1990/91 till ca 40 miljarder och övriga sjukförsäkringskostnader
till ca 20 miljarder.

Kompensation för inkomstförlust vid sjukdom

Mot bakgrund av de kostnadsökningar som skett inom sjukpenningförsäkringen
anser motionärerna i motion Sf259 av Carl Bildt m.fl. att
det är väsentligt att genomföra regeländringar som ger minskade kostnader,
samtidigt som det stärker försäkringssystemets legitimitet. En
förändring som bör vidtas är att man avskaffar överkompensationen i
försäkringsersättningen. Motionärerna föreslår att ersättningsnivån
inom sjukpenningsystemet fr.o.m. den 1 juli 1990 sänks till 80 %
under de första 89 dagarna av en sjukperiod (yrkande 4) och att en s.k.
arbetsgivarperiod, dvs. att arbetsgivaren betalar sjuklön när den anställde
är sjukskriven, införs fr.o.m. den 1 januari 1991 (yrkande 5).
Arbetsgivarperioden föreslås omfatta de första 14 dagarna av ett sjukfall

1989/90:SfU10

och även sjuklönen föreslås utges med 80 % av den lön som skulle ha
utgått om den anställde hade arbetat. Motionärerna beräknar besparingen
på grund av den lägre kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen
till minst 2,4 miljarder och besparingen på grund av
införandet av en arbetsgivarperiod till ca 15 miljarder per år. Dessutom
förväntar de att en arbetsgivarperiod minskar personalbehovet
vid försäkringskassorna med 4 000—5 000 årsarbetskrafter, vilket skulle
frigöra resurser bl.a. för angelägna rehabiliteringsinsatser.

Även i motion SG46 av Sigge Godin m.fl. föreslås att arbetsgivarnas
ansvar för sjukfrånvaron skall ökas genom att en arbetsgivarperiod på
14 dagar införs (yrkande 1). Motionärerna vänder sig också mot att en
överkompensation i vissa fall kan uppkomma under kortare sjukfall
och begär ett tillkännagivande om att överkompensationen skall avskaffas
(yrkande 2).

Karin Israelsson m.fl. begär i motion Sf236 yrkande 1 att en försöksverksamhet
med en arbetsgivarperiod på 14 dagar skall startas vid två
försäkringskassor under en tid av ett år, medan Olof Johansson m.fl. i
motion Sf374 begär beslut om att sänka uttaget av arbetsgivaravgifter i
samband med införande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.

Claes Roxbergh m.fl. anser i motion Sf312 att kostnadsökningarna
inom sjukförsäkringen för sjukfall upp till 14 dagar kan begränsas
genom att arbetsgivaren utger lön med 10 % löneavdrag under sjukdomen
och sedan får ersättning från försäkringskassan för kostnaderna
för sjuklönen. Även dessa motionärer anser att man måste komma till
rätta med överkompensationen under kortare sjukfall och begär tillkännagivanden
till regeringen i de nämnda frågorna (yrkandena 1 och

2). Vidare begär de att sjukpenningens kompensationsnivå sänks till 70
% för den del av inkomsten som överstiger 4,5 basbelopp (yrkande 3).

I regeringsförklaringen den 7 mars 1990 sägs att lagfäst sjuklön för
de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod skall införas från den 1
januari 1991. Regeringen återkommer till denna fråga i sin nyligen
avlämnade proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m.m., enligt vilken regeringen avser att senare i år lägga fram
förslag om att arbetsgivarna fr.o.m. den 1 januari 1991 åläggs att betala
ut sjuklön till sina anställda för de första 14 dagarna av varje sjukdomsperiod.
Vid samma tidpunkt bör enligt propositionen sjukförsäkringsavgiften
sänkas med en procentenhet. Regeringen beräknar att
sjukförsäkringens utgifter minskar med ca 16 miljarder kronor och
inkomsterna med drygt 6 miljarder kronor. Åtgärden ger enligt propositionen
arbetsgivarna starkare direkta incitament att förbättra arbetsmiljö
och arbetsorganisation, så att sjukfrånvaron minskar.

Med hänsyn till vad sålunda förutskickats kan en proposition i
frågan förväntas senast till början av nästa års riksmöte. Utskottet
konstaterar att flera av motionsförslagen skulle komma att helt eller
delvis tillgodoses om reglerna för kompensation under de första 14
dagarna av ett sjukdomsfall ändras i enlighet med vad som uttalats från
regeringens sida. Utskottet vill inte nu föregripa beredningen av den

1989/90:SfU10

kommande propositionen genom några uttalanden med anledning av
de förevarande motionerna, och utskottet föreslår därför att dessa nu
inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även yrkande 7 i motion
S046 av Sigge Godin m.fl. Motionärerna framhåller att kvinnorna
genomgående har en högre sjukfrånvaro än männen och att kvinnorna
svarar för mer än två tredjedelar av ökningen av antalet ersatta dagar
per försäkrad sedan år 1983. Motionärerna menar att det höga sjuktalet
för kvinnor är en varningssignal som tyder på brister i arbetslivet och
att dessa problem måste ägnas uppmärksamhet om det höga sjuktalet
skall kunna sänkas. De begär ett tillkännagivande om att skillnaderna i
sjukfrånvaron mellan män och kvinnor bör kartläggas och analyseras
som underlag för fortsatta överväganden om hur arbetslivets villkor
skall förbättras.

I riksförsäkringsverkets rapport Is-R 1989:1 Varför ökar sjuktalet?
finns en statistisk analys av skillnaderna i sjuktalsutvecklingen mellan
män och kvinnor. År 197^ var sjuktalet för män och kvinnor lika men
år 1987 var sjuktalet för kvinnor 26 och för män 20,6. För kvinnornas
del har sjuktalet ökat i alla åldrar medan för männens del den stora
ökningen finns i åldrarna 60—64 år.

Inom ramen för arbetsmiljökommissionens arbete har en särskild
expertgrupp gjort en kartläggning av arbeten som är utsatta för särskilda
hälsorisker. Kartläggningsgruppens rapport till arbetsmiljökommissionen
har nyligen publicerats. Av rapporten framgår att ett flertal
kvinnodominerade yrken, såsom vårdyrken, serviceyrken och vissa
tillverkningsyrken, är utsatta för särskilda hälsorisker.

Utskottet anser att det är angeläget att de olika faktorer, såväl
arbetsmiljömässiga som sociala, som bidragit till att kvinnornas sjuktal
successivt ökat i betydligt högre grad än männens under 1980-talet blir
föremål för en djupare analys. Det finns emellertid enligt utskottets
uppfattning anledning att avvakta resultatet av arbetsmiljökommissionens
arbete i denna fråga, och motionen påkallar därför inte nu någon
åtgärd från riksdagens sida.

Retroaktiv sjukpenning

Ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten kan ske 14 dagar
efter det att försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades
inkomstförhållanden ändrats.

I två motioner, Sf229 av Rinaldo Karlsson och Sf244 av Anita
Jönsson och Ingegerd Wä; lersson, begärs tillkännagivanden om att
retroaktiv sjukpenning skall kunna utgå till försäkrade som varit
sjukskrivna under perioder som omfattas av en retroaktiv lönehöjning
sedan nytt avtal slutits.

Möjligheten att beräkna ett retroaktivt sjukpenningtillägg utreddes
på sin tid av sjukpenningkommittén och redovisades i betänkandet
(SOU 1983:48) Egenföretagares sjukpenning m.m. Kommittén gjorde
en skiss över hur ett retroaktivt sjukpenningtillägg skulle kunna utformas
men fenn det inte möjligt att lägga fram något förslag med hänsyn

1989/90: SfU 10

till de ökade kostnader som ett sådant tillägg skulle medföra. Kommittén
uttryckte förståelse för kraven på att frågan fick en lösning och
ansåg att en ny prövning borde ske sedan de ekonomiska förutsättningarna
härför förbättrats och ytterligare erfarenheter kunnat vinnas från
arbetsmarknaden av hur problemen kunde lösas avtalsvägen.

Utskottet kan på de av kommittén anförda skälen inte tillstyrka att
ett retroaktivt sjukpenningtillägg införs. Utskottet vill emellertid erinra
om att frågan om ett sjukpenningtillägg till en del har samband med
frågan om införande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Utskottet
avstyrker med det anförda bifall till motionerna.

Sjukpenningnivåer

Sjukpenning utges med halv eller hel sjukpenning. Genom lagen
(1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet har
sedan februari 1986 pågått en försöksverksamhet med utgivande av
sjukpenning på ytterligare två nivåer, en fjärdedels och tre fjärdedels
sjukpenning.

I motion Sf216 av Ingbritt Irhammar och Stina Eliasson begärs
förslag till lagändring så att flexibel sjukskrivning med en fjärdedels
och tre fjärdedels sjukpenning möjliggörs.

I proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och
arbetslivsfondens verksamhet m.m. föreslås att försöksverksamheten
med sjukskrivning på de nya nivåerna permanentas och att lagen om
allmän försäkring ändras i enlighet härmed. Utskottet har i betänkande
1989/90:SfU12 tillstyrkt förslaget och anser att motionen därmed är
tillgodosedd.

Sigge Godin m.fl. framhåller i motion Sf346 yrkande 4 att förslaget i
proposition 1989/90:62 om fler nivåer i sjukpenningförsäkringen är ett
steg i rätt riktning, men att det finns skäl att helt lämna den stela
låsningen till fasta nivåer. I stället bör det enligt motionärerna vara
läkaren, försäkringskassan och arbetsgivaren som i samråd med den
försäkrade avgör vilken procentandel som bör tillämpas. Om det
skulle främja rehabiliteringen bör man t.ex. kunna vara sjukskriven i
en omfattning av 90 %.

Utskottet anser att ett val mellan fyra sjukpenningnivåer, som sedan
flera år prövats i en försöksverksamhet med goda resultat, bör vara
tillräckligt för att möjliggöra en god rehabilitering. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion S046 yrkande 4.

Vilande sjukpenning under studier

En studerande som uppbär studiestöd får vid sjukdom under studietiden
behålla sitt studiestöd.

Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket lagen om allmän försäkring får den
sjukpenninggrundande inkomsten inte sänkas under tid då den försäkrade
bedriver studier för vilka han bl.a. uppbär studiehjälp, studiemedel
eller särskilt vuxenstudiestöd.

I motion Sf519 av Lars Leijonborg m.fl. begärs i yrkande 6 att
regeringen skall lägga fram förslag till lagändring så att även den som

1989/90: SfU 10

inte uppbär studiestöd utan själv finansierar sina studier skall ha rätt
att få behålla sin sjukpenninggrundande inkomst före studierna vilande
under studietiden.

Riksdagen avslog på förslag av utskottet ett motsvarande yrkande
senast vid föregående riksmöte (se 1988/89:SfU16). Utskottet konstaterade
då att reglerna om vilande SGI och studietids-SGI bygger på
rätten för en studerande att under sjukdom behålla sitt studiestöd.
Utskottet var därför inte berett att tillstyrka ett frångående av kravet på
att den studerande skulle uppbära angivet studiestöd. Utskottet konstaterade
dessutom att även den som enbart uppbär bidragsdelen av de
olika stödformerna har rätt att behålla sin sjukpenninggrundande
inkomst under studietiden. Utskottet erinrade dessutom om att enligt
riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande
inkomst den som är ledig från sin anställning för studier inom
det egna yrkesområdet eller i annat fall för högst ett år bedriver studier
inom det egna yrkesområdet skall ha kvar sin SGI. Om vederbörande
inte uppbär studiestöd gäller i dessa fall ingen begränsning av rätten att
under utbildningstiden erhålla sjukpenning enligt denna SGI.

Utskottet anser att riksdagen skall vidhålla sin tidigare inställning
och avstyrker bifall till motion Sf519 yrkande 6.

Utbetalning av sjukpenning

I ett pågående sjukfall sker utbetalning av sjukpenning till den försäkrade
högst var fjortonde dag om inte ersättningsperioden tar slut
dessförinnan. Vid långa sjukfall avgör den försäkrade själv när utbetalningen
skall ske medan vid korta sjukfall utbetalning sker snarast efter
tillfrisknandet.

Riksförsäkringsverket har i en rapport till regeringen i december
1989 redovisat resultatet av ett utredningsarbete om möjligheterna att
anpassa bl.a. sjukpenningutbetalningarna till tidpunkten för den försäkrades
faktiska inkomstbortfall. I rapporten redovisas såväl långsiktiga
lösningar som ett antal alternativ till förändringar av utbetalningsrutinerna
inom ramen för det nuvarande centrala ADB-systemet för
dagersättning. Alternativen är tänkbara som tillfällig lösning i avvaktan
på ett mera utvecklat långsiktigt system som kan tas i bruk tidigast om
ca 2,5 år. De i rapporten skisserade övergångsalternativen innebär att
utbetalningen av dagersättningen koncentreras till ett eller ett visst
antal dagar jämfört med nuvarande rutiner (alt. 1—3), att utbetalningen
fördröjs ett visst antal dagar jämfört med nuvarande rutiner (alt. 4)
och att en så nära anknytning som möjligt mellan ersättningsutbetalning
och tidpunkten för löneutbetalning till den försäkrade eftersträvas.
Enligt riksförsäkringsverket synes alternativ 3, vilket innebär att
utbetalningen sker på fem eller sex fasta utbetalningsdagar varje månad,
vara att föredra.

I två motioner, Sf242 av Ewy Möller och Sf279 av Anita Modin
m.fl., begärs tillkännagivanden om ändrade utbetalningsregler för sjukpenning.
I den förstnämnda motionen anser motionären att det är
angeläget att frågan om en anpassning av sjukpenningutbetalningen till

1989/90:SfU10

1* Riksdagen 1989190. 11 sami. Nr 10

löneutbetalningen snarast sker så att förslag kan läggas fram under
våren 1990. I motion Sf279 anför motionärerna att det system för en
övergångsvis lösning som riksförsäkringsverket anser vara att föredra
medför fortsatt osäkerhet hos allmänheten om när utbetalning sker,
vilket föranleder ett stort antal förfrågningar hos försäkringskassorna.
Motionärerna önskar fa klarlagt om inte två utbetalningsperioder per
månad skulle vara bättre för de försäkrade och det allmänna. Riksförsäkringsverket
bör därför ges möjlighet att verka för att den ur
samhällssynpunkt bästa lösningen kommer till stånd.

De problem som för närvarande finns med sjukpenningutbetalningar
hänför sig i huvudsak till utbetalningarna vid kortare sjukfall. Med
hänsyn till de aviserade förändringarna av ersättningen under sådana
sjukfall och till att riksförsäkringsverkets rapport för närvarande övervägs
inom regeringskansliet finns det enligt utskottets uppfattning nu
inte anledning för riksdagen att göra några uttalanden i frågan. Utskottet
avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf242 och Sf279.

Egenföretagares sjukpenningskydd

Sjukpenninggrundande inkomst för den som har inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning beräknas i princip med ledning av den
försäkrades taxering. Inkomsten av annat förvärvsarbete får dock inte
beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Har en försäkrad under en följd av år
redovisat lägre skatterättslig nettointäkt än vad som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för annans räkning skall enligt riksförsäkringsverkets
föreskrifter hans sjukpenninggrundande inkomst av detta
arbete beräknas med ledning av de tre senaste årens taxering. Den
sjukpenninggrundande inkomsten får emellertid beräknas till högre
belopp än den skatterättsliga nettointäkten i de fall den försäkrade på
grund av särskilda förhållanden har en låg taxerad inkomst.

I motion Sf287 anför Kjell Ericsson att det är orättvist att en
egenföretagare får sin sjukpenning beräknad på den genomsnittliga
inkomsten från de tre sista åren, samtidigt som sjukförsäkringsavgiften
grundas på den aktuella inkomsten. Motionären begär en utredning
om egenföretagarnas beräkningsgrund för sjukpenning. Ivar Virgin
vänder sig i motion Sf362 mot att sjukpenningen för egenföretagare
grundas på inkomstläget i en viss bransch i stället för på den taxerade
inkomsten på vilken avgift utgår. Han begär ett tillkännagivande om
att detta missförhållande snarast rättas till så att sjukpenning beräknas
efter den inkomst på vilken avgiften till sjukförsäkringen är grundad.

Riksförsäkringsverket har nyligen utrett frågan om egenföretagares
sjukpenningförsäkring och redovisat resultatet i en rapport till regeringen
i juni 1989 (Riksförsäkringsverket anser 1989:5). Verket föreslår
att en ny sjukpenningförsäkring bestående av en grundsjukpenning
och i vissa fall en tilläggssjukpenning införs för egenföretagare. Grundsjukpenningen
skall normalt överensstämma med den inkomstnivå
som vid varje tillfälle under året används som underlag för debitering
av preliminär skatt. Försäkring för tilläggssjukpenning skall kunna

1989/90:SfU10

tecknas ovanför den obligatoriska grundnivån, och avgiften för tilläggssjukpenningen
bör beräknas efter den valda sjukpenningnivån. Den
sammanlagda sjukpenningnivån bör inte tillåtas överstiga den nuvarande
högsta sjukpenninggrundande inkomsten på 7,5 basbelopp.

Utskottet anser att resultatet av beredningen i regeringskansliet av
riksförsäkringsverkets förslag bör avvaktas och att de förevarande motionerna
inte behöver föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Frivillig sjukpenningförsäkring

Fr.o.m. den 1 januari 1989 har den frivilliga sjukpenningförsäkringen
byggts ut. Den omfattar alla som inte är obligatoriskt försäkrade för en
sjukpenning som uppgår till garantinivån inom föräldraförsäkringen,
för närvarande 60 kr. per dag, och som inte uppbär hel ålders- eller
förtidspension. Det högsta ersättningsbeloppet skall motsvara garantinivån
och det lägsta ersättningsbeloppet är 20 kr. Den som har fyllt 55
år får inte inträda i försäkringen.

I två motioner, Sf204 av Gullan Lindblad m.fl. och Sf251 av
Gudrun Norberg, begärs att regeringen skall lägga fram förslag om
lagändring som ger möjlighet att inträda i den frivilliga sjukförsäkringen
efter 55 års ålder.

Utskottet behandlade senast under föregående riksmöte en motion
med samma syfte. Utskottet erinrade då om att fr.o.m. den 1 januari
1986 hade villkoren för tecknande av frivillig sjukförsäkring mjukats
upp genom att ett tidigare villkor om att den försäkrade måste ha god
hälsa togs bort. Utskottet framhöll att det kvarvarande åldersvillkoret
fick ses som ett resultat av en försäkringsmässigt kalkylerad risk och
att avskaffandet av detta villkor skulle rubba förutsättningarna för
försäkringens finansiering. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning
och avstyrker bifall till motionerna Sf204 och Sf251.

Sjukvårdsförmåner

I budgetpropositionen föreslås bl.a. mot bakgrund av kostnadsutvecklingen
vissa förändringar av sjukvårds- och läkemedelsförmånerna.

När den försäkrade vårdas på sjukhus gör försäkringskassan avdrag
på den försäkrades sjukpenning med 55 kr. per dag, dock högst en
tredjedel av sjukpenningbeloppet. I propositionen föreslås att detta
avdrag fr.o.m. den 1 juli 1990 höjs till högst 65 kr. per dag. Förslaget
beräknas minska försäkringsutgifterna med ca 35 milj. kr. per år.

Läkemedelsförmåner utgår enligt lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelsförmåner m.m. i form av antingen prisnedsättning eller
kostnadsfrihet för läkemedel eller skydd mot höga kostnader för läkemedel
och sjukvård. Med läkemedel förstås sådana varor för vilka
läkemedelsförordningen är tillämplig. Prisnedsättningen gäller också
vissa livsmedel till barn under 16 år enligt vad som finns angivet i en
särskild förordning (1979:1132).

1989/90:SfU10

Prisnedsättning på läkemedel sker genom att den kostnad som vid
varje expeditionstillfälle överstiger 65 kr. ersätts genom den allmänna
försäkringen. Patientens kostnad blir härigenom högst 65 kr. per
expeditionstillfälle.

I propositionen framhålls att sjukförsäkringens utgifter för läkemedel
fortsätter att öka kraftigt till stor del beroende på prisutvecklingen
men också beroende på utvecklingen mot nya och dyrare läkemedel
samt läkarnas förskrivningsvanor och terapitraditioner. Förslag från
olika utredningar på läkemedelsområdet bereds för närvarande inom
regeringskansliet, och departementschefen avser att under år 1990
föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag till olika åtgärder som
bl.a. syftar till att motverka kostnadsutvecklingen. I avvaktan på att
dessa åtgärder skall genomföras förordas med hänsyn till den allmänna
kostnadsutvecklingen en höjning av patientavgiften till högst 75 kr. för
varje inköpstillfälle fr.o.m. den 1 juli 1990. Härigenom och genom att
läkemedel mot manligt håravfall nyligen undantagits från läkemedelsrabatteringen
kan sjukförsäkringens kostnader beräknas minska med
135 milj. kr. per år.

Lars Werner m.fl. begär i motion Sf317 yrkande 1 att riksdagen skall
avslå förslagen att höja avdraget på sjukpenningen vid sjukhusvård och
höja patientavgiften vid läkemedelsinköp. Motionärerna begär också i
yrkande 2 ett tillkännagivande om att patientavgifterna vid sjukvård
och läkemedelsinköp skall indexregleras.

Utskottet anser mot bakgrund av den allmänna kostnadsutvecklingen
att det är rimligt att nu höja såväl avdraget vid sjukhusvård, som
legat fast sedan den 1 januari 1986, som patientavgiften vid läkemedelsinköp,
och utskottet ansluter sig till propositionens förslag i dessa
delar. När utskottet vid föregående års riksmöte behandlade en motion
med en begäran om indexreglering av patientavgifterna uttalade utskottet
att framtida ändringar av avgifterna bör prövas genom återkommande
beslut, och utskottet vidhåller denna inställning. Utskottet
avstyrker med det anförda bifall till motion SO 17.

Utskottet tillstyrker vidare ett förslag i propositionen om att ersättning
vid konvalescentvård inte längre skall utgå från den allmänna
försäkringen.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också fem motioner som
syftar till minskade sjukvårdskostnader för den enskilde.

I motion Sf304 anför Bertil Persson att patienter med sjukdomen
Sjögrens syndrom kan ha god nytta av efamol, som inte är registrerat
som läkemedel. Sjögrens syndrom är en vanlig bindvävssjukdom, som
manifesteras bl.a. av muntorrhet och minskat tårflöde. Motionären
begär att socialstyrelsen skall få i uppdrag att skapa regler för rabattering
av efamol.

Motion Sf265 av Charlotte Branting berör högkostnadsskyddet för
psoriatiker. Motionären anför att vårdkostnaderna för dessa personer
ökat kraftigt och att det är viktigt att underlätta för dem att sköta sin
behandling i hemmet och i den öppna vården. Motionären begär att
kostnaderna för resor till och från behandlingsanläggning samt kostnaderna
för mjukgörande salvor skall omfattas av högkostnadsskyddet.

1989/90:SfU 10

Kenth Skårvik tar i motion Sf316 upp situationen för personer med
sjukdomen phenylketonuri (PKU) för vilken specialdestinerade livsmedel
utges med prisnedsättning när patienten är under 16 år. Motionären
framhåller att även ungdomar över denna ålder kan behöva
fortsatt specialdiet, och han begär att åldersgränsen för prisnedsättning
skall tas bort för personer med sjukdomen PKU.

1 motionerna Sf214 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan
Wilson och SB39 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson begärs
tillkännagivanden om att ett frikort skall införas som skydd mot höga
vårdkostnader. Frikortet skall ersätta det nuvarande s.k. 15-kortet, som
förses med stämplar vid läkarbesök m.m. och som efter 15 besök eller
motsvarande ger rätt till kostnadsfri sjukvård eller kostnadsfria läkemedel
under ett år räknat från dagen för första stämpeln. I motion Sf214
anförs att länshandikapprådet i Jönköpings läns landsting väckt förslag
om att det skall införas en möjlighet att köpa ett frikort till subventionerat
pris, när man vet med sig att man står inför en serie behandlingsinsatser
under en period. Frikortet skulle innebära att behandlingar/läkemedelsinköp
skulle bli kostnadsfria det närmaste året.

Utskottet har under innevarande riksmöte i betänkande SfU5 behandlat
frågor om läkemedelsrabatter och högkostnadsskydd. Utskottet
har då erinrat om att dåvarande departementschefen i budgetpropositionen
1988/89:100 i anslutning till vissa uttalanden om en reformering
av läkemedelsförmånerna bl.a. framhållit att inriktningen bör
vara att läkemedelsrabatteringen skall kunna tillämpas även på produkter
för vilka den enskilde i dag helt får stå för kostnaderna, t ex.
mjukgörande salvor till psoriatiker, saliversättnings- och salivstimulerande
medel till muntorra personer samt vissa naturmedel. Det var
också enligt departementschefens uppfattning angeläget att åldersgränsen
för prisnedsättning på speciallivsmedel vid vissa sjukdomar avskaffas
så att förmånen kan behållas oberoende av ålder. Utskottet, som
särskilt hade uppmärksammats på att naturmedlet Preglandin (efamol)
används vid behandlingen av Sjögrens syndrom till höga kostnader för
patienterna, förutsatte att detta förhållande uppmärksammades i det
fortsatta reformarbetet vad avsåg läkemedelsförmånerna. Med hänvisning
till vad som sålunda anförts ansåg utskottet att motionsyrkanden
om rabatterade eller nedsatta priser vid inköp av mjukgörande salvor,
preglandin eller specialdestinerade livsmedel till personer över 16 år
med sjukdomen PKU inte behövde föranleda någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen följde utskottets förslag.

Vad beträffar frågan om högkostnadsskyddet har riksdagen på förslag
av utskottet begärt en förutsättningslös utredning om bl.a. detta senast i
det nämnda betänkandet SfU5. Utskottet utgår från att frågan om hur
högkostnadsskyddet praktiskt skall kunna utnyttjas prövas i detta sammanhang.
I årets budgetproposition förordas en överflyttning av huvudmannaskapet
för sjukreseadministrationen från försäkringskassorna
till sjukvårdshuvudmännen. Enligt departementschefen är det angeläget
att de överläggningar som pågår mellan företrädare för staten och
sjukvårdshuvudmännen kan resultera i en överenskommelse om ett
överförande av sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen

1989/90:SfU10

senast fr.o.m. år 1992. Utskottet har tidigare (se SfU 1987/88:22) uttalat
att bl.a. sjukreseförmånerna tillhörde de förmåner som borde ses över
vid en förutsättningslös utredning om hur det samlade förmånssystemet
skulle kunna reformeras för att skapa en bättre rättvisa mellan
olika grupper.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att motionerna Sf304,
Sf265? Sf214, Sf339 och Sf316 inte behöver föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Medelsanvisningen

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till Bidrag till sjukförsäkringen
anvisa ett förslagsanslag på 9 009 000 000 kr.

D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård

Riksdagen beslutade vid 1988/89 års riksmöte (prop. 1987/88:176,
1988/89:SoU6, rskr. 55) om en ny lag (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård som trädde i kraft den 1 juli 1989. Genom
lagen ges en anhörig som vårdar en svårt sjuk person i hemmet rätt till
ersättning motsvarande sjukpenning från sjukförsäkringen och ledighet
från sitt arbete under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för
den person som vårdas. Kostnaderna för ersättningen finansieras till 15
% över anslaget D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård och till
85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare.

I propositionen föreslås att till Bidrag till ersättning vid närståendevård
för budgetåret 1990/91 skall anvisas ett förslagsanslag på 5 milj.
kr., och utskottet har ingen erinran mot detta förslag.

I fyra motioner begärs tillkännagivanden om förändringar i rätten
till ersättning vid närståendevård. I motion Sf314 av Ulla Berg m.fl.
begärs att rätten till ersättning skall ändras så att det blir möjligt att
vårda svårt sjuka anhöriga i hemmet under perioder med växelvis vård
på institution och i hemmet. 1 motion Sf335 av Elving Andersson
framhålls att ersättningsreglerna är stelbenta och tar inte tillräcklig
hänsyn till de varierande omständigheter som kan föreligga i det
enskilda fallet. Motionären begär förslag om ändrade regler så att
ersättning för enstaka dagars vård kan utgå med samma flexibilitet som
inom föräldraförsäkringen. Gunilla Andersson anför i motion Sf338
att ersättningsreglerna tolkas restriktivt och att lagen är så begränsad
att i praktiken endast ett ytterst fåtal människor har möjlighet att
utnyttja reformen. Hon begär att en översyn av lagen skall ske i syfte
att fler får möjlighet att använda sig av den. Göran Magnusson m.fl.
påtalar i motion Sf354 angelägenheten av att ersättning skall kunna
utgå även vid enstaka dagar då en anhörig har behov av en följeslagare
vid läkarbesök.

Vid behandlingen av regeringens förslag till lag om ersättning och
ledighet för närståendevård yttrade sig socialförsäkringsutskottet till
socialutskottet över motionsyrkanden som syftade till en vidgad ersättningsrätt
(1988/89:SfUly). Utskottet anslöt sig till propositionens inriktning
att ledighet och ersättning skulle ges enbart i sådana situatio -

1989/90:SfU10

ner där det finns ett mycket starkt behov för såväl den vårdade som
den närstående vårdaren att kunna vara tillsammans i hemmet, t.ex. i
livets slutskede, medan reformen inte skulle kunna användas för att
avlasta landsting och kommuner deras ansvar för att ge vård och stöd.
Utskottet avstyrkte därför bifall bl.a. till en motion om att ersättning
skulle kunna utges när man följer med en anhörig ålderspensionär till
läkare.

Utskottet kan ha förståelse för att det kan uppkomma situationer
där lagen och tolkningen av den kan upplevas som restriktiva. Med
hänsyn till att lagen endast varit i kraft drygt ett halvt år anser
utskottet att betydligt större erfarenheter av lagens tillämpning måste
vinnas innan det finns anledning att företa någon översyn av lagen
eller föreslå förändringar i ersättningsreglerna. Utskottet avstyrker därför
bifall till de förevarande motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

Sjukförsäkringen

1. beträffande sjukpenningförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf259 yrkandena 4 och
5, 1989/90:Sf346 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sf236 yrkande 1,
1989/90:Sf374 och 1989/90:SO12 yrkandena 1-3,

res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (c)
res. 4 (mp)

2. beträffande analys av kvinnlig sjukfrånvaro

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf346 yrkande 7,

res. 5 (fp)

3. beträffande retroaktiv sjukpenning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf229 och
1989/90:Sf244,

4. beträffande sjukpenningnivåer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf216 och 1989/90:Sf346
yrkande 4,

res. 6 (fp)

5. beträffande vilande SGl under studier

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf519 yrkande 6,

res. 7 (m, fp)

6. beträffande utbetalning av sjukpenning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf242 och

1989/90:Sf279,

res. 8 (m)

7. beträffande egenföretagares sjukpenningskydd

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf287 och

1989/90:Sf362,

res. 9 (m, c)

1989/90:SfU10

8. beträffande 55-årsgrärtsen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf204 och
1989/90:Sf251,

res. 10 (m,fp, c)

9. beträffande patientavgifter

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 och med
avslag på motion 1989/90:Sf317 antar de i propositionen i bilaga
7.2—4 framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader
m.m.

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

res. 11 (vpk)

10. beträffande låkemedelsrabatt för efamol
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf304,

11. beträffande högkostnadsskydd för psoriatiker
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf265,

res. 12 (fp)

12. beträffande specialdestinerade livsmedel
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sf316,

res. 12 (fp)

13. beträffande frikort

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf214 och
1989/90:Sf339,

res. 13 (c)

14. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100, bil. 7, litt.
D 1 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 9 009 000 000 kr.

Närståendevård

15. beträffande närståendevård

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf314, 1989/90:SD35,
1989/90:Sf338 och 1989/90:Sf354,

16. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100, bil. 7, litt.
D 5 till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr.

Stockholm den 22 mars 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

1989/90:SfU 10

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s),
Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrs -

vik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm
(s), Maud Björnemalm (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och
Christina Pettersson (s).

Reservationer

1. Sjukpenningförsäkringen (mom. 1)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Med
hänsyn" och på s. 7 slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att de galopperande kostnadsökningarna inom sjukpenningförsäkringen
och den alltmer sviktande tilltron till sjukpenningsystemet
kräver snabba förändringar. Utskottet föreslår därför att
ersättningsnivån inom sjukpenningsystemet sätts vid 80 % under de
första 89 dagarna ff.o.m. den 1 juli 1990. Vidare bör en s.k. arbetsgivarperiod
snarast införas inom hela sjukförsäkringen som gör det s.k.
korttidsjukpenningsystemet överflödigt. Arbetsgivaren skall då betala
sjuklön med 80 % av den lön som skulle ha utgått om den anställde
hade arbetat.

Regeringens grundtanke om en arbetsgivarperiod synes överensstämma
med det i motion Sf259, yrkande 5, framlagda förslaget. En
proposition i ärendet kan emellertid inte förväntas förrän i början av
nästa riksmöte, och de mer detaljerade förslagen kan inte nu förutskickas.

De minskade utgifterna för sjukförsäkringen motsvarar ca 2,5 % av
sjukförsäkringsavgiften. Regeringens förslag att sänka avgiften med
endast en procentenhet gör att ca 1,5 procentenheter av sjukförsäkringsavgiften
får karaktären av en ren löneskatt, varför den samlade
effekten för arbetsgivarna blir en kostnadsökning. Dessutom föreligger
det risk att arbetsgivarna skall få betala socialförsäkringsavgifter på
sjuklönen. I så fell tillkommer det ytterligare 7 miljarder kronor i
kostnadsökning. Enligt utskottets uppfattning är detta mycket otillfredsställande.

Det anförda bör med bifall till motion S259 ges regeringen till
känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande sjukpenningförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf259 yrkandena 4
och 5 och med anledning av motionerna 1989/90: SG46 yrkandena
1 och 2, 1989/90:Sf236 yrkande 1, 1989/90:Sf374 och
1989/90:Sf312 yrkandena 1 — 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

1989/90:SfU10

2. Sjukpenningförsäkringen (mom. 1)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Med
hänsyn" och på s. 7 slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den ökande sjukfrånvaron av flera skäl är oroande.
Den är ett symtom på allvarliga brister i arbetslivet och brister
inom hälso- och sjukvården. Den är också ett symtom på brister i
själva sjukförsäkringen. Utskottet föreslår att arbetsgivarens ansvar för
sjukfrånvaron ökas och administrationen förenklas genom införande
av en s.k. arbetsgivarperiod på 14 dagar. Vidare bör överkompensationen
med ersättning över 100 % av lönen vid korttidsfrånvaro avskaffas.
Arbetsgivaren bör kompenseras för de ökade kostnaderna genom en
sänkning av arbetsgivaravgiften. Denna sänkning kan beräknas till 2,3
%. Arbetsgivaren får därmed starka motiv att genast ta itu med
sjukfrånvaron genom olika initiativ till arbetsmiljöförbättringar och
bättre arbetsledning.

Särskilda modifikationer kan behövas för att inte grupper med stor
förväntad frånvaro får svårare att hävda sig på arbetsmarknaden. I vissa
situationer kan det t.ex. vara lämpligt att det allmänna träder i arbetsgivarens
ställe som riskbärare för frånvaron hos personer som har svårt
att göra sig gällande på arbetsmarknaden. En möjlighet är också att
motsvarande modell behålls för arbetsgivare med mycket få anställda.
Utskottet förutsätter att regeringen överväger dessa frågor i samråd
med arbetsmarknadens parter.

Utskottet biträder sålunda förslagen i dessa delar i motion Sf346 och
föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande sjukpenningförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf346 yrkandena 1
och 2 och med anledning av motionerna 1989/90:Sf259 yrkandena
4 och 5, 1989/90:Sf236 yrkande 1, 1989/90:Sf374 och
1989/90:SO12 yrkandena 1 — 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. Sjukpenningförsäkringen (mom. 1)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Med
hänsyn" och på s. 7 slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som framförts i motion Sf236. Införandet
av en arbetsgivarperiod på två veckor i sjukförsäkringen skulle
reducera arbetsgivaravgiften med 2,3 % och minska den administrativa
personalen med ca 3 000 personer. Utbetalningarna från försäkringskassan
kan uppskattas minska med ca 11,6 milj. kr. För företagen

1989/90:SfU 10

skulle det inte innebära något nämnvärt administrativt merarbete.
Utges 100 % ersättning under hela sjukpenningperioden kan företagens
administration minska ytterligare. Genom en arbetsgivarperiod
kan det krångliga och orättvisa timsjukpenningsystemet tas bort och
kompensationen bli rätt. En arbetsgivarperiod bör därför genomföras
på försök vid ett par av landets försäkringskassor under en tid av ett
år, och riksdagen bör begära hos regeringen att en sådan försöksverksamhet
inleds.

Såsom framhållits i motion Sf374 bör därvid arbetsgivaravgiften
sänkas i motsvarande mån för att kompensera företagen för de ökade
kostnaderna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande sjukpenningförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf236 yrkande 1
och 1989/90:Sf374 och med anledning av motionerna
1989/90:Sf259 yrkandena 4 och 5, 1989/90:Sf346 yrkandena 1
och 2 och 1989/90:Sf312 yrkandena 1 — 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Sjukpenningförsäkringen (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Med
hänsyn" och på s. 7 slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande
lydelse:

Nuvarande ersättning inom sjukpenningförsäkringen är helt proportionell
mot inkomsten upp till ersättningstaket vid 7,5 basbelopp
(222 700 kr. i årsinkomst år 1990). Utskottet, som anser att inkomstspridningen
inom samhället bör minskas, anser att denna uppfattning
bör markeras genom socialförsäkringssystemets utformning. Enligt utskottets
mening bör därför ersättning inom sjukpenningförsäkringen
utgå med endast 70 % av inkomsten för den del av årsinkomsten som
överstiger 4,5 basbelopp (133 650 kr. år 1990). En sådan sänkning av
ersättningsnivån för de högre avlönade bidrar också till att sänka
kostnaderna för sjukpenningförsäkringen. Det bör ankomma på regeringen
att utforma förslag i enlighet med det anförda och lägga fram
det för riksdagen.

Utskottet anser också att för korta sjukskrivningar upp till exempelvis
14 dagar bör sjukersättningen kunna utbetalas direkt av arbetsgivaren.
Det skulle eventuellt kunna ske så att den anställde får vanlig lön
med 10 % löneavdrag för de dagar han är sjuk. Arbetsgivaren skulle
sedan fa ersättning från försäkringskassan för de kostnader han har
haft.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande sjukpenningförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:SD12 yrkandena
1 — 3 och med anledning av motionerna 1989/90:Sf236 yrkande

1989/90:SfU 10

1, 1989/90:Sf259 yrkandena 4 och 5, 1989/90:SÖ46 yrkandena 1
och 2 och 1989/90:Sf374 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

5. Analys av kvinnlig sjukfrånvaro (morn. 2)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Inom
ramen" och slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det höga sjuktalet bland kvinnor är en varningssignal
som tyder på brister i arbetslivet. Om sjuktalet skall kunna
sänkas måste dessa problem ägnas ökad uppmärksamhet. Skillnaderna
i sjukfrånvaron mellan män och kvinnor bör enligt utskottets uppfattning
kartläggas och analyseras som underlag för fortsatta diskussioner
om hur arbetsvillkoren skall kunna förbättras.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande analys av kvinnlig sjukfrånvaro
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf346 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Sjukpenningnivåer (mom. 4)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det skäl att helt lämna den stela
låsningen till fasta nivåer i sjukpenningförsäkringen. Det bör vara
läkaren, försäkringskassan och arbetsgivaren som i samråd med den
försäkrade avgör vilken procentandel som bör tillämpas, och det bör
bli möjligt att vara sjukskriven i en omfattning av t.ex. 90 % om detta
skulle främja rehabiliteringen. Såsom begärts i motion SB46 bör
regeringen lägga fram förslag som innebär att de fasta nivåerna i
sjukpenningförsäkringen avskaffas.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande sjukpenningnivåer
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:SO46 yrkande 4 och
med avslag på motion 1989/90:Sf216 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Vilande SGI under studier (mom. 5)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans
Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Riksdagen
avslog" och slutar med "yrkande 6." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör en försäkrad få ha sin sjukpenninggrundande
inkomst vilande under den tid han bedriver studier som

1989/90:SfU10

berättigar till studiestöd i form av t.ex. studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd. Det bör således inte vara en förutsättning att
han faktiskt uppbär sådant stöd. Regeringen bör snarast lägga fram
förslag till riksdagen härom.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande vilande SGl under studier

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf519 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Utbetalning av sjukpenning (mom. 6)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "De
problem" och slutar med "och Sf279." bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sf242 kan en försäkrad med upprepade
korttidssjukskrivningar komma att erhålla ersättning flera gånger under
den för honom normala löneperioden. Ur administrativ synpunkt
torde det vara fördelaktigt att utbetalningen av sjukpenningen tidsmässigt
samordnas med löneutbetalningen. Utskottet finner det angeläget
att frågan utreds med det snaraste så att förslag kan läggas fram under
våren. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande utbetalning av sjukpenning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf242 och med
avslag på motion 1989/90:Sf279 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

9. Egenföretagares sjukpenningskydd (mom. 7)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m) Hans
Dau (m) och Rune Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "riksdagens sida." bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Sf362 att det är orättvist att
för vissa egenföretagare sjukpenning utgår på en sjukpenninggrundande
inkomst som normalt motsvarar inkomstläget inom en viss bransch,
trots att avgiften till sjukförsäkringen utgår på den taxerade inkomsten
som kan vara avsevärt högre. Detta är ett missförhållande som snarast
bör rättas till. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till
känna att sjukpenning till egenföretagare bör utgå efter den inkomst
på vilken avgiften till försäkringen är grundad. Det anförda tillgodoser
även motion Sf287.

1989/90:SfU10

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande egenföretagares sjukpennin: ydd

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf362 och med
anledning av motion 1989/90:Sf287 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

10. 55-årsgränsen (mom. 8)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit
Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och Rune Backlund
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "och Sf251." bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inga bärande skäl för att behålla
bestämmelsen om att man måste inträda i den frivilliga sjukförsäkringen
före 55 års ålder. Det begränsade skydd denna försäkring ger bör
kunna omfatta alla som inte har möjlighet att vara obligatoriskt
försäkrade fram till pensioneringen. Regeringen bör därför lägga fram
förslag om att inträde i försäkringen skall kunna ske även efter 55 års
ålder.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande 55-ärsgränsen

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf204 och
1989/90:Sf251 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

11. Patientavgifter (mom. 9)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "motion Sf317." bort ha följande
lydelse:

Utskottet motsätter sig den i propositionen föreslagna höjningen av
patientavgiften vid läkemedelsinköp och sjukpenningavdrag vid sjukvård.
Utvecklingen av den enskildes kostnader för sjukvård har ökat
avsevärt mer än den allmänna kostnadsutvecklingen. Om exempelvis
den s.k. sjukronan följt konsumtionsprisindex så hade ett läkarbesök i
dag kostat 30 kr. i stället för 60 kr. Utskottet anser därför att alla
patientavgifter inom vården och vid läkemedelsinköp skall indexregleras.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande patientavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf317 dels avslår de i
proposition 1989/90:100 framlagda förslagen till

1) lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader
m.m.,

1989/90:SfU 10

2) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser ny lydelse av 3 kap. 4 § och övergångsbestämmelserna
p. 3,

3) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
såvitt avser övergångsbestämmelserna p. 3 första dels- satsen,

dels antar lagförslagen under 2 och 3 i övriga delar.

12. Högkostnadsskydd för psoriatiker och
specialdestinerade livsmedel (mom. 11 och 12)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med
"Utskottet har" och på s. 14 slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att underlätta situationen för psoriatiker
och ge dem möjlighet att sköta sin behandling i hemmet och i den
öppna vården. Deras kostnader för läkarbesök, behandling i öppen
vård på behandlingsanläggning och läkemedel uppgår till höga belopp.
Eftersom sjukdomen ofta går i skov blir dessutom vård- och läkemedelsbehovet
mycket stort under en förhållandevis kort tid, och den
sjuke kan få betala hela kostnaden för högkostnadsskyddet inom 1-2
månader. Till detta kommer kostnader för resor till och från behandlingsanläggningen.
Mjukgörande krämer, som utgör basen för behandling
av psoriasis, omfattas inte heber av högkostnadsskyddet. Utskottet
anser därför med bifall till motion Sf265 att regeringen skall lägga
fram förslag om att kostnaderna för resor till och från behandlingsanläggning
samt kostnaderna för mjukgörande salvor skall omfattas av
högkostnadsskyddet.

Personer med sjukdomen phenylketonuri, PKU, har möjlighet att få
prisnedsatta specialdestinerade livsmedel upp till 16 års ålder. Nyare
forskning har emellertid visat att patienter med PKU måste fortsätta
med dieten längre upp i åldrarna och att det är individuellt när den
kan trappas ned. För dem som fyllt 16 år innebär detta stora kostnader
för livsmedel vid sidan om de kostnader för aminosyror och vitaminer
som också måste intas. Utskottet anser därför i enlighet med vad som
begärts i motion Sf316 att även ungdomar över 16 år skall ha rätt till
specialdestinerade livsmedel till rabatterat pris. Det anförda bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att momenten 11 och 12 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelser:

11. beträffande högkostnadsskydd för psoriatiker

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf265 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande specialdestinerade livsmedel

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf316 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:SfU 10

13. Frikort (mom. 13)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 13 börjar med "Vad
beträffar" och på s. 14 slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande
lydelse:

Det s.k. 15-kortet inom högkostnadsskyddet berättigar till kostnadsfrihet
vid läkarbesök, läkemedelsinköp m.m., när man fatt 15 stämplar
vid sådana besök eller inköp. Förfarandet med att samla stämplar är
omständligt, och varken personal vid apoteken eller inom sjukvården
påminner om 15-kortet. Det skulle därför vara betydligt lättare att
handskas med ett frikort som berättigar till sjukvård och behandlingar.
För de mest utsatta vårdkonsumenterna skulle ett frikort förbättra
deras ekonomiska situation, betyda mindre byråkrati och tryggare
livssituation. Utskottet anser därför med bifall till motion S039 att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om frikort för
utsatta vårdkonsumenter.

dets att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande frikort
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sf339 och med
anledning av motion 1989/90:Sf214 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Läkemedelsrabatt för efamol, högkostnadsskydd för
psoriatiker och specialdestinerade livsmedel

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anför:

I flera motioner har framlagts förslag avsedda att minska kostnaderna
för den enskilde vad gäller vård, behandling och resekostnader.

I motion SO04 föreslås t.ex. att regler bör skapas för att rabattera
efamol, som ej är inregistrerat som läkemedel men som visat sig ha
god effekt vid sjukdomen Sjögrens syndrom.

I en annan motion Sf265 föreslås att psoriatikers merkostnader för
t.ex. mjukgörande salvor skall omfattas av högkostnadsskyddet. Ett
liknande förslag i motion Sf238 av Gullan Lindblad (m) har behandlats
i betänkande 1989/90:SfU9, varvid reservation avgivits till förmån
för snabb behandling av frågan i den av utskottet begärda utredningen.

Övriga motioner om specialdestinerade livsmedel samt sjukreseförmåner
har av utskottet också hänvisats till ovan nämnda utredning.

Vi hänvisar till vår reservation nr 18 om handikappersättningsnivå
och högkostnadsskydd i betänkande 1989/90:SfU9 och avstår från att
återigen reservera oss.

1989/90:SfU 10

Vi vill dock som vår bestämda mening framhålla vad vi sagt om
vikten av att utredningen snarast tillsätts, i all synnerhet som regeringen
inte effektuerat riksdagens tidigare beslut om en sådan utredning
1987/88 — ett förhållande som KU uppmärksammats på.

1989/90:SfU10

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I andra fall än som avses i 2 § skall
det fastställda priset för samtidigt på
grund av sjukdom förskrivna och inköpta
läkemedel sättas ned med
hela det belopp som överstiger 65
kronor. Om en förskrivning är avsedd
att expedieras mer än en gång,
gäller nedsättningen köpesumman
vid varje avsett expeditionstillfälle.
Vid beräkning av prisnedsättningen
beaktas inte den avgift som kan ha
uttagits för expedition av telefonförskrivna
läkemedel.

Föreslagen lydelse

§'

I andra fall än som avses i 2 § skall
det fastställda priset för samtidigt på
grund av sjukdom förskrivna och inköpta
läkemedel sättas ned med
hela det belopp som överstiger 75
kronor. Om en förskrivning är avsedd
att expedieras mer än en gång,
gäller nedsättningen köpesumman
vid varje avsett expeditionstillfälle.
Vid beräkning av prisnedsättningen
beaktas inte den avgift som kan ha
uttagits för expedition av telefonförskrivna
läkemedel.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat
fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller ammande
kvinna eller till barn.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf kan regeringen undanta ett
visst läkemedel eller en viss grupp av läkemedel som avses i första stycket.

7 §2

Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har köpt
prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt patientavgift
för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som avses i 2 kap. 2
och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för motsvarande vård
eller behandling som erhållits inom företagshälsovård, för vilken bidrag lämnas
efter beslut av yrkesinspektionen, är han befriad från att därefter betala
för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller under den tid som återstår av ett
år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet.

För kostnadsbefrielse enligt första För kostnadsbefrielse enligt första
stycket fordras att prisnedsatta läke- stycket fordras att prisnedsatta läkemedel
har inköpts eller patientavgif- medel har inköpts eller patientavgifter
för läkarbesök erlagts vid sam- ter för läkarbesök erlagts vid sammanlagt
minst 15 tillfällen. Med ett manlagt minst 15 tillfällen. Med ett

sådant tillfälle likställs dels ett köp sådant tillfälle likställs dels ett köp

av läkemedel som avses i 3 § för ett av läkemedel som avses i 3 § för ett

belopp som överstiger 30 men inte belopp som överstiger 30 men inte

1989/90:SfU10

Bilaga

'Senaste lydelse 1988:275.
2Senaste lydelse 1988:275.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 kronor, dels två tillfällen då pa- 75 kronor, dels två tillfällen då patientavgift
har erlagts för besök för tientavgift har erlagts för besök för

sjukvårdande behandlingar eller för sjukvårdande behandlingar eller för

telefonrådfrågningar som har skett telefonrådfrågningar som har skett

hos läkare eller privatpraktiserande hos läkare eller privatpraktiserande

sjukgymnast. sjukgymnast.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin
vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när antalet vårdtillfällen, behandlingstillfällen
och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till
vad som sägs i andra stycket.

Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för
barn som under denna tid fyller 16 år.

Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den
med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit
gift eller har eller har haft barn med föräldern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:SfU10

Bilaga

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 6 §§ samt 3 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §2

Ersättning för sjukhusvård, som på grund av sjukdom eller förlossning
varit erforderlig, utges enligt grunder som fastställs av regeringen.

Med sjukhusvård avses vård på sjukhus som lämnas där intagen försäkrad.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall räknas som sjukhus
enligt denna lag.

För utgifter för konvalescentvård
utges ersättning enligt grunder som
regeringen fastställer.

6 §3

Har en försäkrad med anledning
av sjukdom erhållit läkarvård eller
annan sjukvårdande behandling,
som avses i 2 eller 5 §, eller sjukhusvård
eller konvalescentvård enligt
4 §, utges ersättning för resekostnaderi
samband med vården enligt
grunder som regeringen fastställer.
Detsamma gäller resekostnader i
samband med

1. tillhandahållande av hjälpmedel

2. tandvård som avses i 3 §,

3. besök med anledning av sjukdom
hos läkare eller sjukgymnast
inom företagshälsovård, för vilken
bidrag lämnas efter beslut av yrkesinspektionen,
eller

4. besök med anledning av sjukdom
hos läkare inom studerandeorganisationernas
hälsovård, för vilken
statsbidrag utbetalas av högskolestyrelse.

Har en försäkrad med anledning
av sjukdom erhållit läkarvård eller
annan sjukvårdande behandling,
som avses i 2 eller 5 §, eller sjukhusvård
enligt 4 §, utges ersättning för
resekostnader i samband med
vården enligt grunder som regeringen
fastställer. Detsamma gäller
resekostnader i samband med

åt handikappad,

3. besök med anledning av sjukdom
hos läkare eller sjukgymnast
inom företagshälsovård, för vilken
bidrag lämnas efter beslut av yrkesinspektionen,

4. besök med anledning av sjukdom
hos läkare inom studerandeorganisationernas
hälsovård, för vilken
statsbidrag utbetalas av högskolestyrelse,
eller

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1984:686.

3 Senaste lydelse 1987:265.

1989/90:SfU10

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. konvalescentvård som lämnas i
konvalescenthem som har tagits upp
på förteckning som fastställs av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer.

Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen fastställer.

En allmän försäkringskassa får träffa överenskommelse med en kommun
eller en landstingskommun om gottgörelse för kommunens kostnader för åtgärder
som kan beräknas leda till att kassans utgifter för resekostnadsersättning
minskar. En sådan överenskommelse skall för att gälla godkännas av
riksförsäkringsverket.

3 kap.

4 §4

Om inte annat följer av 10-10 b §§ utgör hel sjukpenning för dag 90 procent
av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.
Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal.

För varje dag då den försäkrade För varje dag då den försäkrade
får sjukhusvård skall sjukpenning får sjukhusvård skall sjukpenning

enligt denna lag minskas med 55 enligt denna lag minskas med 65

kronor, dock med högst en tredjedel kronor, dock med högst en tredjedel

av sjukpenningens belopp. Därvid av sjukpenningens belopp. Därvid

skall det belopp varmed minskning skall det belopp varmed minskning

sker avrundas till närmast lägre hela sker avrundas till närmast lägre hela

krontal. krontal.

Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den försäkrade
uppbär hel ålderspension enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Äldre föreskrifter i 2 kap. 4 § skall fortfarande gälla beträffande konvalescentvård
som har påbörjats före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4 § skall fortfarande gälla i fråga om sjukpenning
som avser tid före ikraftträdandet.

1989/90:SfU10

Bilaga

4 Senaste lydelse 1988:1543.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4, 8 och 10
arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.

lagen (1976:380) om

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
4 §

Arbetsskadeförsäkringen ersätter nödvändiga kostnader efter samordningstidens
slut för

1. läkarvård,

2. tandvård,

3. sjukvårdande behandling,

4. sjukhusvård,

5. konvalescentvård,

6. läkemedel,

7. särskilda hjälpmedel.

Sjukvårdande behandling och
konvalescentvård bekostas av arbetsskadeförsäkringen
under förutsättning
att behandlingen eller värden
har ordinerats av läkare och, såvitt
gäller konvalescentvård, lämnas i
konvalescenthem som har tagits upp
på förteckning som fastställes av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer.

5. läkemedel,

6. särskilda hjälpmedel.

Sjukvårdande behandling bekostas
av arbetsskadeförsäkringen under
förutsättning att behandlingen
har ordinerats av läkare.

8 §2

För dag då den försäkrade erhåller
sjukhusvård eller konvalescentvård
minskas sjukpenningen med
belopp som framgår av 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

För dag då den försäkrade erhåller
sjukhusvård minskas sjukpenningen
med belopp som framgår av
3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i 3 kap. 14 och 15 §§ lagen om allmän försäkring skall
tillämpas även beträffande sjukpenning som utges från arbetsskadeförsäkringen.

1989/90:SfU10

Bilaga

'Lagen omtryckt 1977:264.
2Senaste lydelse 1987:225.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

I kostnad för vård m.m. enligt 3 eller 4 § inräknas nödvändiga utgifter för
resor.

Är den skadade inte sjukförsäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring har han rätt till ersättning
frän arbetsskadeförsäkringen för resekostnader
i samband med konvalescentvård
i enlighet med vad som
skulle ha utgetts om 2 kap. 6 § lagen
om allmän försäkring hade varit tilllämplig
på honom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4 § gäller fortfarande om konvalescentvården
har påbörjats före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 8 § gäller fortfarande dels i fråga om sjukpenning
som avser tid före ikraftträdandet, dels i fråga om sjukpenning som avser
tid efter ikraftträdandet om konvalescentvården bekostas av arbetsskadeförsäkringen
på grund av övergångsbestämmelsen i 2.

1989/90:SfU 10

Bilaga