Skatteutskottets betänkande
1989/90:SkU30

Reformerad inkomst- och

företagsbeskattning 1989/90

SkU30

Sammanfattning

Ett första steg på en omfattande skattereform genomfördes hösten 1989
(prop. 1989/90:50, SkUlO). De då beslutade ändringarna innebär att
den planerade reformen till ungefär en tredjedel får sin verkan fr.o.m.
inkomståret 1990. Väsentliga delar av nyheterna på företagsbeskattningens
område tillämpas också vid 1990 års taxering. Återstående
delar av reformen skall enligt dessa planer genomföras med verkan
fr.o.m. inkomståret 1991. De förslag som läggs fram i proposition
1989/90:110 innebär att dessa planer fullföljs.

Utskottet tillstyrker i detta betänkande huvudlinjerna i propositionen
och godtar i allt väsenligt de framlagda förslagen. I anslutning till
behandlingen av olika motioner uttalar utskottet sig om vissa samhällsekonomiska
effekter som kan förväntas. Beträffande ett par detaljer
förordar utskottet oförändrade regler. Det gäller inkomster av bärplockning
m.m. och uttag av bränsle från skogen för uppvärmning av
egen bostad. Utskottet föreslår också en lättnad i beskattningen av
barnpension.

Skattereformen innebär stora ändringar i beskattningen och innehåller
också många detaljbetonade frågor. En kort sammanfattning är att
ca 85 % av inkomsttagarna bara kommer att betala kommunal inkomstskatt.
 För kommunernas del kommer skatteinkomsterna att öka.

Avsikten är att detta skall utnyttjas för att utjämna kommunalskatterna
inom ramen för ett skatteuttag på 30 %. Förslaget medför att skatten
blir ca 30 % för alla inkomster och ungefår lika stor i alla delar av
landet. Av fördelningspolitiska skäl blir marginalskatten lägre i inkomstskiktet
ca 58 000—90 000 kr., 22,5 % vilket innebär en skattelättnad
på högst 2 400 kr. Denna skattelättnad trappas ner i inkomstskiktet
ca 95 000—175 000, varigenom marginalskatten där blir något
högre än 30 %.

För bolagens inkomster blir skattesatsen också 30 %. Samtidigt
begränsas deras obeskattade reserver.

Reformen innebär bl.a. att inkomstbeskattningen blir mer likformig,
enhetlig och effektiv. Detta leder bl.a. till att möjligheterna till skatteflykt
och s.k. skatteplanering begränsas. Bl.a. skärps beskattningen av
kapital av olika slag väsentligt, inte minst genom ändringar av reavinstreglerna,
 och avdragen för underskott och för stora ränteutgifter be- 1

1 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30
Rättelser, se s. 315

gränsas. Sänkningen av marginalskatterna innebär samtidigt att avdrag
m.m. i det enskilda fallet minskar i värde. I reformen ingår också att
förmåner av olika slag i princip skall tas upp till marknadsvärdet och
beskattas på samma sätt som andra inkomster och avdragen för omkostnader
i tjänsten begränsas. Resultatet blir också en ökad neutralitet
i fråga om valet av investeringar och finansieringen av dessa.

Som ett led i skattereformen ingår kostnader på ca 7 miljarder
kronor för höjda barnbidrag och bostadsbidrag och höjda pensionförmåner
till de sämst ställda pensionärerna som inte får del av skattelättnaderna.
 Dessa och andra åtgärder av socialpolitisk karaktär har redan
beslutats av riksdagen eller kommer att genomföras i annat sammanhang.

Skattebortfallet på grund av skattereformen kan i sin helhet beräknas
till ca 90 miljarder kronor. Dessa kostnader finansieras delvis
genom åtgärder av det slag som nyss har beskrivits. Härtill kommer
skärpningar av den indirekta beskattningen med 14,4 miljarder kronor.
 Åtgärderna på den indirekta beskattningens område behandlas i
utskottets betänkande SkU31.

Till betänkandet har fogats reservationer och särskilda yttranden.

1989/90:SkU30

2

Propositionen

I proposition 1989/90:110 föreslår regeringen (finansdepartementet) att
riksdagen

dels antar 47 vid propositionen fogade lagförslag som innefattar
andra etappen av 1991 års skattereform på inkomstbeskattningens och
företagsbeskattningens område,

dels godkänner att de medel som inflyter till följd av avskattningen
av juridiska personer förutom handelsbolag tillförs en ny inkomsttitel
på statsbudgeten från vilken medlen skall överföras till riksgäldskontoret
i syfte att minska statsskulden.

Beträffande lydelsen av lagförslagen hänvisar utskottet till propositionen
(prop. 1989/90:110 s. 6—291)

Propositionen innehåller huvudlinjerna i den andra etappen av 1991
års skattereform och innebär att reformen skall vara fullt genomförd
fr.o.m. 1991. Lagförslagen i denna proposition innehåller de ändringar
som behövs på inkomstbeskattningens och företagsbeskattningens område
och vissa följdändringar i annan lagstiftning.

Beträffande arbetsinkomster innebär förslaget att inkomster som uppgår
till högst 170 000 kr. beskattningsbar inkomst, bortsett från ett statligt grundbelopp
om 100 kr., endast blir föremål för kommunalskatt. För beskattningsbara
inkomster som överstiger 170 000 kr. utgår statlig skatt om 20 %. Gränsen
för statlig inkomstskatt justeras årligen med konsumentprisindex med
tillägg av två procentenheter.

Grundavdraget knyts till basbeloppet och uppgår till lägst 32 % av detta,
eller ca 10 000 kr. vid ett basbelopp för 1991 om 31 200 kr. För taxerade inkomster
i intervallet ca 58 000 - 175 000 kr. utgår ett förhöjt grundavdrag.
Grundavdraget är som högst ca 18 000 kr. vid en inkomst på 90 000 - 95 000
kr. För pensionärer införs ett särskilt grundavdrag.

Schablonavdraget i inkomstslaget tjänst höjs från 3 000 kr. till 4 000 kr.
För att skapa ett neutralt skattesystem och bidra till finansieringen av statsskattesänkningen
föreslås i fråga om inkomst av tjänst en rad åtgärder.

Alla typer av ersättning för arbetsinsatser och prestationer i allmänhet
t.ex. lön eller förmåner av skilda slag beskattas så långt möjligt likformigt
och värderas till marknadsvärdet. Dessa åtgärder innebär bl.a. att nya regler
införs för beskattning av bilförmån, att den nuvarande undervärderingen av
förmånen av fri kost slopas, att reseförmåner beskattas mer generellt samt
att en mer neutral beskattning införs för vissa s.k. avtalsförsäkringar (AGB,

AGS och TFA). Vidare slopas delvis de nuvarande gynnsamma reglerna för
utländska gästforskares inkomster.

Förändringar vidtas på traktaments- och kostnadsersättningsområdet. De
syftar bl.a. till att likställa enskilt och offentligt anställda genom att ersättningarna
blir skattepliktiga för i princip samtliga kategorier. Avdragsmöjligheterna
kvarstår i huvudsak men vissa inskränkningar föreslås bl.a. vad gäller
schablonmässiga avdragsbelopp.

På vissa speciella områden vidtas en del ändringar, som bl.a. innebär följande.
 Hobbyverksamhet som går med överskott beskattas i inkomstslaget
tjänst. Avdraget för underhåll till icke hemmavarande barn, liksom skattereduktionen
för hemmamake och för ensamstående med barn, slopas. Skattereduktionen
för fackföreningsavgift bestäms till maximalt 500 kr. De nuvarande
reglerna om extra avdrag på grund av existensminimum vid preliminärbeskattningen
och vid taxeringen slopas, medan reglerna kvarstår i form
av ett förbehällsbelopp vid beräkning av avdrag för kvarstående skatt. Extra
avdraget för sjukdomskostnader slopas.

Såväl sexmånadersregeln som ettårsregeln bibehålls men kraven för skattefrihet
ändras.

Vad gäller socialavgifter föreslås att alla förvärvsinkomster beläggs med
antingen fulla avgifter om inkomsten är förmånsgrundande, eller en särskild
löneskatt som motsvarar skattedelen av socialavgifterna.

Fastigheter indelas i två kategorier, privatbostadsfastigheter och näringsfastigheter.

För den löpande bostadsbeskattningen föreslås att privatbostäder redovisas
i inkomstslaget kapital medan andra bostäder och fastigheter redovisas i
det nya inkomstslaget näringsverksamhet. Schablonbeskattningen av småhus
slopas. Skatt på innehavet tas i stället ut som fastighetsskatt. Motsvarande
föreslås gälla för mangårdsbyggnad på jordbruk. Hyresintäkter m.m.
avseende privatbostäder och andrahandsupplåtelser av hyreslägenheter redovisas
i inkomstslaget kapital.

Kapitalbeskattningen föreslås bli nominell med en proportionell statlig
skattesats på 30 %. Alla kapitalinkomster beskattas i ett inkomstslag som
också utgör en förvärvskälla.

Sammanföringen av kapitalinkomsterna till ett inkomstslag medför ökade
möjligheter att kvitta t.ex. räntekostnader mot reavinster. Nya avdragsbegränsningar
införs emellertid för att hindra skatteanpassning. Full kvittningsrätt
föreslås dock inom den grupp finansiella instrument som är marknadsnoterade
aktier och liknande. Full kvittningsrätt gäller också inom gruppen
marknadsnoterade skuldebrev, utställda i svenska kronor.

För att ränteutgifter för boende och liknande ändamål skall kunna finansieras
på ett rimligt sätt föreslås att ränteutgifter alltid får kvittas mot ränteinkomster
och fullt avdrag medges för överskjutande ränteutgifter på upp till
100 000 kr. mot samtliga intäkter i inkomstslaget kapital. För den som inte
fyllt 18 år och för handelsbolagsbeskattade dödsbon blir motsvarande beloppsgräns
10 000 kr.

Reaförluster och ränteutgifter som inte får kvittas fullt ut reduceras till
70%. Av underskott i inkomstslaget kapital får 30 % räknas av från statlig

1989/90:SkU30

4

och kommunal inkomstskatt m.m. samma beskattningsår.

Vinster på aktier och andra finansiella instrument beräknas enligt samma
genomsnittsmetod som nu gäller förs. k. äldre aktier. Alternativt får ett schablonmässigt
anskaffningsvärde på 20 % av försäljningsintäkten användas -dock inte för optioner och terminer.

Reglerna för beskattning av finansiella instrument omfattar alla tänkbara
sådana. Nuvarande brister vad gäller beskattning av optioner och terminer
försvinner därmed. Handel med sådana instrument beskattas i princip på
samma sätt som handel med underliggande egendom. Enligt förslaget skall
utnyttjande av bl.a. konvertibelt skuldebrev och köpoption inte utlösa beskattning.

Beskattningen blir likformig med undantag dels för vissa avdragsbegränsningar
och dels för beräkningen av ingångsvärden på olika rättigheter att förvärva
finansiella instrument. För delägare i fåmansföretag föreslås dessutom
särskilda regler vad gäller beskattning av reavinster och utdelning. Dessa
regler skall motverka att arbetsinkomster från sådana företag omvandlas till
lägre beskattade kapitalinkomster.

Reavinstbeskattningen av fastigheter förenklas kraftigt. Bostadsrätter,
använda som privatbostäder, behandlas på samma sätt som fastigheter. Av
bostadspolitiska skäl föreslås också begränsningar i skatteuttaget vid försäljning
av privatbostäder. Genom särskilda schablonregler blir skatten för permanentbostäder
högst 9 % och för övriga privatbostäder högst 18 % av försäljningsintäkten.
 Rätten till uppskov med beskattning av reavinster avskaffas.

Evig reavinstbeskattning införs för sådan lös egendom som nu är skattefri
efter fem års innehav. Beträffande egendom för personligt bruk föreslås
emellertid att ett schablonmässigt anskaffningsvärde på 25 % av försäljningspriset
får användas och att endast årliga vinster som överstiger 50 000
kr. skall beskattas.

Pensionssparandet föreslås beskattat i form av en avkastningsskatt. Denna
skatt uppgår till 10 % av den årliga avkastningen på det försäkringskapital
som avser tjänstepension och till 15 % av den avkastning som avser annat
pensionsförsäkringskapital. Skatten betalas av livförsäkringsföretag, pensionsstiftelser
och arbetsgivare som tryggar sina pensionsutfästelser genom
avsättning till pensionskonto i företaget.

Beträffande K-försäkringskapitalet föreslås vissa ändringar av hittills gällande
beskattning. K-försäkringsrörelse kommer i fortsättningen att beskattas
med 30 %.

Vidare föreslås en särskild skatt på betalning av försäkringspremier avseende
personförsäkring utomlands. Skatten uppgår till 15 % av premiebeloppet
och kan sättas ned om det utländska försäkringsföretaget beskattas
på ett sätt som kan jämföras med den svenska avkastningsbeskattningen.

Stora förändringar görs även på företagsskatteområdet med i princip generell
tillämpning fr.o.m 1992 års taxering. Bolagsskatten sänks till 30 %.
Vinstdelningsskatten avskaffas.

Fortsatt dubbelbeskattning av aktiebolagens vinster. Annellavdragen och
avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser i kooperativa föreningar be -

1989/90:SkU30

5

hålls. Avdragsmöjligheten för utdelning på icke börsnoterade aktier tas bort.
En ny reserveringsmöjlighet - skatteutjämningsreserv (surv) - baserad på
30 % av företagets eget kapital eller 15 % av lönesumman införs.

Nuvarande regler för avskrivning på inventarier och byggnader behålls i
stort. De generella reglerna skall gälla även konventionellt beskattade byggnader
som nu beskattas i inkomstslaget annan fastighet. Avskrivningsunderlaget
för markanläggningar höjs från 75 % till 100 % av anskaffningsutgiften.

Avdragsrätten för avsättning till allmän investeringsfond har redan tagits
bort. Nu slopas avdragsrätten för avsättning till lagerreserv och resultatutjämningsfond.
 Alla slags lagertillgångar - med undantag för djur i jordbruk
och renskötselrörelse - skall värderas strikt enligt lägsta värdets princip. En
alternativ schablonmässig värdering till 97 % av det samlade anskaffningsvärdet
tillåts för andra former av lager än lager av fastigheter, fordringar och
värdepapper. Nuvarande möjligheter till avdrag för avsättningar till fartygsfonder
och andra liknande fonder avskaffas. Ersättningsfonder ersätter
bl. a. eldsvådefonderna.

All beskattning av aktiebolag och flertalet andra juridiska personer skall
ske i ett inkomstslag, näringsverksamhet. Ingen uppdelning görs på olika
förvärvskällor. Underskott i förvärvskällan får dras av vid beräkningen av
inkomst i förvärvskällan närmast följande beskattningsår. Inkomst på grund
av avyttring av aktier och andelar beräknas för sig.

Inkomstberäkningen i näringsverksamhet skall ske enligt bokföringsmässiga
grunder. Likartade skatteregler införs för investmentföretag och alla
slags aktiefonder.

Även för egenföretagare införs en rätt till reservering genom avsättning
till surv. Avdrag för avsättning får göras med antingen 30 % på ingående
eget kapital utan begränsning och med 20 % av årets lönesumma eller med
15 % av inkomsten för beskattningsåret. Om det egna kapitalet i en förvärvskälla
är negativt skall ett belopp motsvarande det negativa kapitalet
multiplicerat med statslåneräntan samtidigt redovisas som intäkt av näringsverksamhet
och som avdrag i inkomstslaget kapital - räntefördelning. Särskilda
övergångsregler införs som lindrar effekterna av tidigare uppkommet
underskott. Skogs- och upphovsmannakonton behålls.

Reavinst på näringsfastighet beskattas i inkomstslaget kapital.

I fråga om enskilda näringsidkares näringsverksamhet görs en indelning
i aktiv verksamhet och passiv verksamhet. Aktiva verksamheter bildar en
förvärvskälla även om de är av sinsemellan olika slag. Passiv verksamhet kan
däremot bilda skilda förvärvskällor. Kvittning av underskott av aktiv litterär,
konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet tillåts mot inkomst av tjänst.
Som villkor uppställs att intäkter av viss betydenhet funnits av verksamheten
under de fyra senaste beskattningsåren.

Delägarbeskattningen av handelsbolag behålls. Beskattning sker - med
vissa undantag - i inkomstslaget näringsverksamhet. Avdrag för avsättning
till surv görs vid beräkning av handelsbolagets inkomst medan räntefördelning
görs på delägarnivå.

Krav på kalenderår som räkenskapsår införs för enskilda näringsidkare

1989/90:SkU30

6

och sådana handelsbolag diir fysiska personer eller dödsbon skall beskattas
för bolagets inkomst.

Fåmansföretagsreglerna behålls - beskattning sker fortsättningsvis i inkomstslaget
tjänst - och kompletteras med regler för beskattning av s. k.
överutdelning. Den s. k. 400-timmarsregeln slopas.

Obeskattade reserver återförs till beskattning under en fyraårsperiod.
Inget särskilt avdrag medges om avskattning görs i snabbare takt än vad reglerna
kräver.

Skattereformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första
gången vid 1992 års taxering - i normalfallet på inkomster under år 1991.

1989/90:SkU30

7

Motionerna

Motioner med anledning av propositionerna
1989/90:110 och 1989/90:111

Propositionerna 110 och lil har föranlett 76 motioner. De yrkanden
som har sådant samband med proposition 110 att de bör behandlas i
detta betänkande redovisas här nedan. Övriga motionsyrkanden behandlas
i betänkandet SkU31.

1989/90:Sk51 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att måltidssubvensioner inte skall
vara förmånsgrundande, utan skall betraktas som personalvård och
inte beläggas med sociala avgifter.

1989/90:Sk52 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det angelägna i att en offentlig utredning analyserar
sambandet mellan beskattning, kostvanor och produktionseffekter i
näringslivet.

1989/90:Sk53 av Karin Falkmer (m) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att beskattningssystemet inte får hämma idrottsrörelsen
som fri och obunden organisation,

3. att riksdagen avvisar förslaget om införande av arbetsgivaravgifter
på alla skattepliktiga ersättningar som överstiger 1 000 kr. per år,

4. att riksdagen avvisar förslaget om skyldighet för föreningarna att
dra preliminärskatt från alla kontanta ersättningar oavsett om man är
arbetsgivare eller ej,

5. att riksdagen avvisar förslaget om förändrad gräns för uppgiftslämnande
och beskattning av priser.

1989/90:Sk54 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c)
vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:110 vad avser avskaffandet
av rätt till uppskov med reavinstskatt vid försäljning av villor och
jordbruksfastigheter i vissa fall,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till motsvarande
uppskovsbestämmelser för bostadsrätter.

1989/90:Sk55 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att det särskilda grundavdraget för pensionärer
inte trappas av mot förmögenhetsinnehav i enlighet med vad som i
motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att pensionärernas extra arbetsinkomster
inte skall beläggas med grundskatt.

1989/90:Sk56 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattefrihet för plockning av bär, svampar och
kottar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bibehållande av nuvarande regler för hobbyverksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattningen av skogskonto,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sparavdrag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvittning mellan inkomst av tjänst och näringsverksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anges om införande av personliga investeringskonton.

1989/90:Sk57 av Ingrid Hemmingsson och Hans Dau (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar att brutet räkenskapsår även i fortsättningen
skall kunna användas av enskilda näringsidkare,

2. att riksdagen beslutar att samebyar fr.o.m. 1990 års taxering
medges möjlighet till skattefria reserveringar i enlighet med de bestämmelser
som gäller för ekonomiska föreningar, samt att återbäring till
byns medlemmar blir avdragsgill i förvärvskällans rörelse.

1989/90:Sk58 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en extra avsättningsmöjlighet,
 vad avser de generella reserveringsmöjligheterna, som stöd
för små och nystartade företag i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrad realisationsvinstbeskattning
i bolagssektorn i enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om successivt slopande
av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar i enlighet med vad som
anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att aktier i utländska dotterbolag får medräknas
i underlaget för den generella reserveringsmöjligheten till
80 %,

5. att riksdagen beslutar att lager alternativt får värderas till 95 % av
det totala anskaffningsvärdet,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nuvärdeavskrivning
och periodiseringsfonder i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för fortsatt
giltighet för så kallade fartygsfonder i enlighet med vad som anförts i
motionen,

8. att riksdagen avslår propositionens förslag vad avser spärregler för
delägare i fåmansbolag beträffande utdelning,

1989/90:SkU30

10

9. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om "spärregler" vad beträffar realisationsvinstbeskattningen
av aktier för delägare i fåmansbolag i enlighet med vad
som anförts i motionen,

10. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om regler för investmentföretag och aktiefonder
i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att banker och andra finansiella instituts
fordringar på allmänheten exklusive utlåning till staten och kommuner
får tas upp till 99 % av det samlade anskaffningsvärdet,

12. att riksdagen beslutar att pågående arbeten inom byggnadssektorn
till festpris alternativt skall kunna tas upp till lägst 95 % av
nedlagda kostnader,

13. att riksdagen beslutar att indirekta kostnader vid pågående
arbeten inom byggnadsverksamhet får omkostnadsföras omedelbart,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reserveringsmöjligheter
inom enskild näringsverksamhet i enlighet med vad som anförts
i motionen,

15. att riksdagen avslår propositionen vad avser beskattning av ränta
på skogs- och upphovsman nakonton,

16. att riksdagen avslår propositionens förslag vad avser så kallad
räntekorrektion,

17. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om kvittning av underskott mellan förvärvskällor
av skilda inkomstslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen avslår propositionens förslag vad avser inskränkning
av rätten till brutet räkenskapsår,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdrag för resor i
tjänsten för egenföretagare i enlighet med vad som anförts i motionen,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för avdrag
för kostnader för lokal i egen bostad i enlighet med vad som anförts i
motionen,

21. att riksdagen — för det fell propositionens förslag om realisationsvinstbeskattning
om näringsfastigheter vinner riksdagens bifall —
beslutar om en takregel som motsvarar den som gäller fritidsbostäder,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad förmögenhetsskatt
på arbetande kapital,

23. att riksdagen beslutar ändra den s.k. begränsningsregeln så att
procentsatsen sänks i enlighet med vad som anförts i motionen,

24. att riksdagen avslår propositionens förslag vad avser beskattning
av handelsbolag och dess delägare,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande bibehållande av nuvarande regler för
handelsbolag,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av fåmansföretagsreglerna
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1989/90:SkU30

11

27. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om avskattning av lagerreserver m.m. i enlighet
med vad som anförts i motionen,

28. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om avskattning av obeskattade reserver inom
den finansiella sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en successiv sänkning av det totala skattetrycket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avregleringar och brutna monopol,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatta sänkningar av den statliga skattesatsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gränsen för uttag av statlig inkomstskatt,

5. att riksdagen beslutar att det extra grundavdrag som föreslås i
propositionen inte anknyts till basbeloppet,

6. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en förändring av
schablonavdraget i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om grundavdrag för
barn i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda sparstimulanser,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrad beskattning
av "hobbyverksamhet" i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen med avslag på propositionen vad avser reglerna för
beskattning av bilförmån hos regeringen begär förslag i enlighet med
vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag till beskattning av reseförmåner i enlighet
med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avdrag för resekostnader vid resor till och från
arbetet,

13. att riksdagen beslutar att undanta tävlingsvinster till ett värde av
högst 600 kr. från beskattning,

14. att riksdagen beslutar bibehålla nuvarande skattefrihet för inkomster
från bär-, svamp- och kottplockning,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om uppräkning av
avdragen för fördyrade levnadsomkostnader i enlighet med vad som
anförts i motionen,

16. att riksdagen avslår propositionen vad avser förslaget om avskaffat
avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn,

17. att riksdagen avslår propositionen vad avser slopad skattereduktion
för hemmamake och ensamstående med barn,

1989/90:SkU30

12

18. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag till slopad skattereduktion för fackföreningsavgift
resp. avdrag för arbetsgjvarkostnader för organisationsverksamhet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förmånsrelatering av socialavgifter,

20. att riksdagen avslår propositionen vad avser förslaget om en
särskild löneskatt,

21. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om regler för extra avdrag vid existensminimum
i enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om extra avdrag för
sjukdomskostnader vid synnerliga skäl i enlighet med vad som anförts
i motionen,

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt att utnyttja
underskott i inkomstslaget kapital vid senare beskattningsår,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt grundavdrag
på 1 000 kr. i inkomstslaget kapital i enlighet med vad som
anförts i motionen,

25. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag angående rätt till avdrag för realisationsförluster
i enlighet med vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en generell anståndsmöjlighet
för erläggande av skatt i samband med realisationsvinstbeskattning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

27. att riksdagen avslår propositionen vad avser ränteavdragsbegränsningar,

28. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om beskattning av realisationsvinster vid avyttring
av fastigheter och bostadsrätter i enlighet med vad som anförts i
motionen,

29. att riksdagen med avslag på propositionens förslag angående
slopad rätt till uppskov vid realisationsvinstbeskattningen hos regeringen
begär förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att riksdagen avslår propositionen vad avser avdragsrätt för
kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll resp. avskattning
i vissa fall,

31. att riksdagen beslutar att begränsningen av rätten till avdrag för
värdehöjande reparationer sätts till de senaste tio åren före avyttringstillfället,

32. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del
hos regeringen begär förslag om beskattning av realisationsvinster av
aktier m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om metod för bestämning av anskaffningsvärde vid
aktie vi nstbeskattni ng,

34. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdrag för realisationsförluster
i enlighet med vad som anförts i motionen,

35. att riksdagen hos regeringen begär förslag om schablonanskaffningsregel
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1989/90:SkU30

13

36. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om realisationsvinstbeskattning av fordringar i
enlighet med vad som anförts i motionen,

37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för
realisationsförluster för premieobligationer i enlighet med vad som
anförts i motionen,

38. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del
hos regeringen begär förslag om särskilda spärregler vad beträffar
realisationsvinst för delägare i famansföretag,

39. att riksdagen avslår propositionens förslag vad avser realisationsvinstbeskattning
av övrig lös egendom,

40. att riksdagen avslår regeringens förslag om avkastningsskatt på
pensionssparande,

41. att riksdagen avslår regeringens förslag om en särskild löneskatt
för pensionspremier,

42. att riksdagen avslår regeringens förslag om en särskild skatt för
premie avseende försäkringssparande i utländskt försäkringsföretag,

43. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om beskattning av mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet
i enlighet med vad som anförts i motionen,

44. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om regler för schablonintäktsberäkning i
enlighet med vad som anförts i motionen,

45. att riksdagen hos regeringen begär förslag om konventionell
beskattning av allmännyttiga bostadsföretag och äkta bostadsföretag i
enlighet med vad som anförts i motionen,

46. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om ändrad fastighetsskatt i enlighet med vad
som anförts i motionen,

47. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförd rätt till
avdrag för faktiska kostnader i samband med resor i tjänsten i enlighet
med vad som anförts i motionen,

48. att riksdagen beslutar att avdrag för pensionsförsäkringspremie
1990 skall medges med hela premien,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgiftsbegränsningar,

50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den långsiktiga inriktningen av skattepolitiken.

1989/90:Sk60 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om avsättning till eget kapital för ömsesidiga skadeförsäkringsfö
retag.

1989/90:Sk61 av Martin Olsson och Karin Israelsson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyndsamt framläggande av förslag om anpassning
av rennäringens och samebyarnas beskattningsregler till denna
närings speciella förhållanden.

1989/90:SkU30

14

1989/90:Sk62 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget i propositionen gällande reavinstbeskattning av fastigheter och
bostadsrätter samt hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad
i motionen anförts.

1989/90:Sk63 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om
erforderliga lagändringar och förtydliganden för att skattereformen inte
skall leda till skattemässiga försämringar för biodlarna.

1989/90:Sk64 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
hobbybiodlare skall undantas från beskattning.

1989/90:Sk65 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
5 000 kr. per person även fortsättningsvis skall vara skattefria vid
plockning av bär, svamp och kottar.

1989/90:Sk66 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
finansiering och utformning om en kraftigt höjd grundpension för
alla.

1989/90:Sk67 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära förslag om gemensamt tak för räntor och
underskott enligt vad som anförs i motionen.

1989/90:Sk68 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att inkomster vid försäljning av vilda bär
och svamp skall vara inkomstskattebefriade upp till minst ett belopp
av 5 000 kr. per år.

1989/90:Sk69 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

2. att begreppet hobbyverksamhet blir kvar i skattelagstiftningen och
att det således är tillåtet också i fortsättningen att hålla två travhästar i
tävlingsverksamhet utan beskattning av vinstmedel.

1989/90:Sk70 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att priser på upp till 1 000 kr. skall vara skattefria (0,03
basbelopp) samt om befrielse från att erlägga arbetsgivareavgifter på det
första halva basbeloppet.

1989/90:Sk71 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag om borttagande av skattefriheten för
utländska gästforskare.

1989/90:Sk72 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om evig reavinstskatt på konst och
antikviteter som används för personligt bruk,

2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att fribeloppet skall
uppgå till 300 000 kr. vid försäljning av ovannämnda konst och
antikviteter samt att försäljning från dödsbon undantas.

1989/90:SkU30

15

1989/90:Sk73 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas
att vid dödsboförsäljning efter person som varaktigt bebott småhus
eller bostadsrätt reavinsten begränsas till högst 9 % av försäljningspriset.

1989/90:Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — såvitt nu är i fråga
— yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om motiven för en skattereform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattens funktion i fördelningspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dynamiska effekter av skattepolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionala effekter av skattepolitiken,

6. att riksdagen beslutar att grundavdraget för inkomst av tjänst skall
vara 20 000 kr.,

7. att riksdagen beslutar om ett förhöjt grundavdrag för taxerade
inkomster mellan 70 000 kr. och 124 000 kr. enligt vad som anförts i
motionen,

8. att riksdagen fastställer de i motionen angivna procenttalen och
brytpunkterna för statlig skatt 1991,

9. att riksdagen fastställer de i motionen angivna procenttalen och
brytpunkterna för statlig skatt fr.o.m. år 1992,

10. att riksdagen beslutar att skatteskalans brytpunkter ej skall vara
indexreglerade,

11. att riksdagen, vid avslag på yrkande 10, beslutar att indexreglering
av brytpunkt för statlig skatt skall indexregleras med konsumentprisindex
utan tillägg med två procentenheter,

12. att riksdagen beslutar att schablonavdraget skall vara 1 000 kr.,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utformning av ett
extra avdrag för "ej yrkesmässig verksamhet" i enlighet med som
anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om skatteregler
och kompletterande åtgärder för pensionärer i enlighet med vad
som anförts i motionen,

15. att riksdagen beslutar om utformning av beskattningen av bilförmån
i enlighet med vad som anförs i motionen,

16. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skattefrihet för "pedagogiska måltider",

17. att riksdagen beslutar att nuvarande skattefrihet om 5 000 kr. för
inkomster från bär-, svamp- och kottplockning skall kvarstå,

18. att riksdagen beslutar om regler för avdrag för resor till och från
arbetet i enlighet med vad som anförs i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avdragsrätt för underhåll till icke hemmavarande
barn skall kvarstå tills vidare i avvaktan på underhållsbidragskommitténs
förslag,

1989/90:SkU30

16

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattereduktion för hemmamake och för ensamstående
med barn,

21. att riksdagen beslutar att reducera avdragen för arbetsgivares
kostnader för organisationsverksamhet och slopa skattereduktionen för
fackföreningsavgjfter i enlighet med vad som anförs i motionen,

22. att riksdagen beslutar att grundavdraget inom inkomstslaget
kapital skall vara 500 kr.,

23. att riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för småsparare i
enlighet med vad som anförs i motionen,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter,

25. att riksdagen beslutar att räntor på allemanssparande och bonusränta
på ungdomssparande skall beskattas som andra ränteinkomster
med 30 %,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer
för beskattning av fastigheter för permanentboende i områden med
fritidsbebyggelse enligt vad som anförts i motionen,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att renar
bör skattemässigt betraktas som inventarier snarare än som omsättningsvara,

28. att riksdagen avvisar propositionens förslag om avskaffande av
kvittningsrätten mellan inkomstkällor inom näringsverksamhet och
inkomst av tjänst,

29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en begränsad
kvittningsrätt skall kunna genomföras enligt vad som anförs i motionen,

30. att riksdagen beslutar om sänkta arbetsgivaravgifter i enlighet
med vad som anförs i motionen.

1989/90:Sk75 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att underskott i förvärvskälla även i framtiden skall vara avdragsgillt
mot överskott i andra förvärvskällor och andra inkomstslag.

1989/90:Sk76 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
med avslag på propositionen i denna del beslutar att nuvarande regler
beträffande undantag från uttagsbeskattning avseende bränsle från egen
fastighet bibehålls.

1989/90:Sk77 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att måltidssubventioner skall vara skattefria.

1989/90:Sk78 av Håkan Hansson och Per-Ola Eriksson (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar att utdelning från ekonomisk förening som
överförs till insatskapitalets konto undantas från beskattning hos den
utdleningsberättigade tills dess att medlen utbetalats,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag att i lagen
om ekonomiska föreningar införa möjligheter för föreningarna att lösa
medlemmarnas andelar även till den del det överstiger inbetalda insatser,

1989/90:SkU30

17

2 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillämpningsområdet för bestämmelserna om
vissa ekonomiska föreningars rätt till avdrag för rabatter och pristillägg
utvidgas så att de blir tillämpliga på även nya ekonomiska föreningar
med verksamhet som berörs av detta.

1989/90:Sk79 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att intäkter från försäljning av vilt växande bär och svampar samt
kottar intill ett belopp om 5 000 kr. per beskattningsår och skattskyldig
inte skall räknas som skattepliktig inkomst.

1989/90:Sk80 av Håkan Hansson och Kjell Ericsson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av åtgärder för att eliminera konkurrenssnedvridande
effekter av skatteförslaget mellan olika skadeförsäkringsföretag
i samband med avskattningen av ovannämnda reserver.

1989/90:Sk81 av Lars Werner m.fl. (v) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:110,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
skattereform inte kan utgå från den skatteuppgörelse som träffats
mellan socialdemokraterna och folkpartiet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning
tillsätts för att omarbeta förslagen från RINK, KIS, URF och IBU
och lägga ett samlat skatteförslag som vilar på principen skatt efter
bärkraft, samt — vid avslag på yrkande 1 och yrkande 2, som avser
avslag på proposition 1989/90:111 och behandlas i betänkandet SkU31,

5. att riksdagen beslutar att statlig skatt, frånsett ett grundbelopp på
100 kr., skall utgå efter följande skala:

Taxerad inkomst
över

180 000 kr. - 20 %

240 000 kr. - 30 %

300 000 kr. - 40 %

på överskjutande belopp

6. att riksdagen beslutar att grundavdraget sätts till 10 000 kr. och att
det i intervallet 30 000 kr. till 60 000 kr. trappas upp till 20 000 kr.
för att sedan i intervallet 120 000 kr. till 180 000 kr. trappas ner till 0
kr. i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen avslår förslaget att slopa skattefriheten upp till 5 000
kr. för inkomster från bär och kottplockning,

8. att riksdagen beslutar att avdragstaket för fackföreningsavgifter
höjs till 2 500 kr. och att skattereduktionen sätts till 30 %,

9. att riksdagen avslår förslaget att den skattskyldige själv skall
framställa särskilt yrkande om skattereduktion för fackavgift,

10. att riksdagen beslutar att avtalsförsäkringarna skall vara skattebefriade
i den utsträckning de är i dag,

1989/90:SkU30

18

11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om konskvenserna
av slopad kvittningsrätt vad gäller näringsverksamhet liksom
möjligheter att introducera nya former av kvittning i enlighet med vad
som anförs i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
översyn av företagsbeskattningen bör göras så att mindre företag inte
skattemässigt missgynnas gentemot de större börsbolagen,

13. att riksdagen avslår förslaget att införa en skatteutjämningsreserv
- SURV,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskilda övergångsregler
för avskattning av fonderade medel och viss möjlighet till
resultatutjämning för mindre företag,

15. att riksdagen avslår förslaget att avskaffa den realt beräknade
vinstdelningss katten,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förslaget om en real kapitalbeskattning bör prövas i en parlamentarisk
utredning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
systemet med avdrag för ränteutgifter på sikt bör slopas och en statlig
bostadsbank med uppgift att finansiera bostadslån till låg och fast ränta
inrättas,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om en progressiv kapitalbeskattning bör prövas enligt vad som anförs i
motionen,

19. att riksdagen beslutar att kapitalinkomster från allemanssparande,
 allemansfond och ungdomssparande beskattas med 30 %,

20. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten på tjänstepensioner
och övrigt pensionssparande sätts till 30 %,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag att anskaffningsvärdet för
aktier schablonmässigt skall kunna beräknas till 20 % av försäljningspriset,

22. att riksdagen beslutar att kapitalinkomster vid försäljning av
aktier beskattas med 30 %,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
effekterna av den enhetliga kapitalbeskattningen på bank- och pensionssparandet
måste följas noga,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om realbeskattning av kollektiva pensionsfonder bör prövas, så att
avkastning över en viss realränta beskattas med 30 %,

25. att riksdagen beslutar att möjligheten att kvitta förluster mot
vinster för marknadsnoterade aktier begränsas till 70 % även under
samma beskattningsår,

26. att riksdagen beslutar om ett skattetak på 15 % av försäljningsintäkten
för privata permanentbostäder,

27. att riksdagen beslutar att inte ha något skattetak för försäljningsintäkten
på övriga bostäder,

28. att riksdagen beslutar om ett fullständigt avdragstak för ränteutgifter
vid 100 000 kr. för vuxna och 10 000 kr. för barn i enlighet med
vad som anförs i motionen,

1989/90:SkU30

19

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om en produktionsfaktorskatt — proms — bör utredas ytterligare,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en förändring av det kommunala skattesystemet,

44. att riksdagen beslutar att kommunerna får behålla de intäkter
som de får genom den vidgade skattebasen och momsavdrag,

45. att riksdagen vid avslag på yrkande 43 beslutar att anslå 9
miljarder kronor till ett ekonomiskt stödpaket för kommunerna,

48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
löpande beskattningen av boendet bör vara låg och att avskattningen
främst bör ske genom beskattning av uppkomna realisationsvinster,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
löpande bostadsbeskattningen bör knytas till fastighetens bruksvärde
som bostad och inte som nu till fastighetens taxeringsvärde,

50. att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatt skall utgå enligt
följande skala:

Belopp kronor Förmögenhetsskatt

800 000 kr. - 1 200 000 kr. 1,5 *

1 200 000 kr. - 1 600 000 kr. 2,0 %

1 600 000 kr. - 2 600 000 kr. 2,5 %

2 600 000 kr. - 3,0 %

51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
värderingsgrunderna för förmögenhet bör ses över i enlighet med vad
som anförs i motionen och att åtgärder vidtas mot manipulerande av
lån,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
grundpensionerna bör höjas,

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
skatteomläggningens konsekvenser för kvinnorna skall ingå i en särskild
redovisning i den utvärdering som skall göras av skatteomläggningen,

54. att riksdagen beslutar att dynamiska effekter inte skall redovisas
som finansiering av skatteomläggningen,

55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
parlamentarisk utvärdering av skatteomläggningen bör göras ur fördelningsperspektiv
både på hushålls- och individnivå för att se effekterna
ur jämställdhetssynpunkt,

56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
tanken på en real företagsbeskattning ånyo bör prövas av en parlamentarisk
utredning.

1989/90:Sk82 av Hans Dau och Sven Eric Lorentzon (båda m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att skattefriheten för uppvärmning med
ved från egen skog skall behållas oförändrad.

1989/90:Sk83 av Ingrid Hemmingsson och Mona Saint Cyr (båda m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att skatteuttaget vid avyttring av
näringsfastigheter begränsas på så sätt att vinsten får beräknas till 60 %
av försäljningsintäkten.

1989/90:SkU30

20

1989/90:Sk84 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra i 18 §, 26 § och 33 § 3 mom. KL
samt i 3 § 13 mom. SIL vad gäller möjlighet till underskottsavdrag i
näringsverksamhet för egenföretagare i enlighet med vad som i motionen
anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om beskattningen av ersättningar i företagens s.k.
förslagsverksamhet.

1989/90:Sk85 av Jens Eriksson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fiskarnas avdrag för fördyrade levnadskostnader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
regeringen med ledning av de system som tillämpas i Island och Norge
bör återkomma med förslag som i skattehänseende jämställer svenskt
fiskes skatteregler med övriga fiskenationers inom EFTA.

1989/90:Sk86 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om att nuvarande skattefrihet för inkomster från bär-,
svamp- och kottplockning avskaffas.

1989/90:Sk87 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjligheten att överföra medel från investeringskonton till pensionsförsäkringar.

1989/90:Sk88 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
avslår propositionen såvitt avser slopandet av extra avdraget för sjukdomskostnader.

1989/90:Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — såvitt nu är i fråga
— yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattereformens samhällsekonomiska effekter,

2. att riksdagen beslutar avskaffa avdragsrätten för medlemsavgift i
facklig organisation och i samband därmed begär förslag till minskad
avdragsrätt för företags medlemsavgift i arbetsgivarorganisation,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avskaffa de
sociala avgifterna på avsättningar till företagsanknutna andel-i-vinststiftelser,
 där vinstandelarna binds i minst fem år,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en slopad förmögenhetsskatt
på arbetande kapital,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring av förmögenhetsskatten i enlighet
med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om justering av den s.k. begränsningsregeln vid
förmögenhetsbeskattning,

7. att riksdagen beslutar höja det skattefria gåvobeloppet till 10 000
kr.,

1989/90:SkU30

21

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arvsbeskattningen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
avdragsrätt för vissa gåvor till ideellt och humanitärt arbete.

1989/90:Sk90 av Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen
av tävlingshästar inom trav- och galoppsporten.

1989/90:Sk91 av Berndt Ekholm och Elver Jonsson (s,fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder till förmån för de fria trossamfunden
och de ideella föreningarna som följd av skatteomläggningen.

1989/90:Sk92 av Eva Johansson och Kjell-Arne Welin (s,fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser på grund av skatteomläggningen för att
säkerställa rekrytering och utbildning av ledare för barn- och ungdomsverksam
heter.

1989/90:Sk93 av Britta Sundin (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen
av tävlingshästar inom trav- och galoppsporten.

1989/90:Sk94 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
företagsbeskattningen måste grundas på en positiv inställning till småföretagare
och småföretagande och utgå från småföretagens förutsättningar
samt att skattereglerna måste vara enkla och entydiga i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
tillsammans med representanter för olika grupper av småföretagare i
basnäringarna, tillverkning och service bör utarbeta förslag till skatteregler
som uppfyller de önskemål och krav som presenterats som
övergripande synpunkter i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i
samråd med Landstingsförbundet och Kommunförbundet bör utarbeta
förslag till reviderat kommunalt skattesystem där även arbetsgivare och
fastigheter blir föremål för kommunal beskattning, med hänsyn till de
kostnader de vållar kommunen för miljö- och hälsoskador samt till
behovet av ökad kommunal service av olika slag,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till egen och fullständig
ekologisk, ekonomisk och social bokföring och redovisning för varje
företagsenhet som bedriver verksamheter i en kommun och till skyldighet
att omvandla dessa verksamheter till dotterbolag eller självständiga
bolag enligt vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om enskilt sparande för investering i företagande och
om granskning av hur pengarna används,

1989/90:SkU30

22

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om små företags möjlighet att finansiera sin utveckling
med egna överskott och ägartillskott,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nuvärdesavskrivning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om olika inkomstslag vid företagsbeskattning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattning av lyxig representation och utbildning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till kvittning mellan inkomst av tjänst och
förlust vid drivande av företag,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattning av realisationsvinst vid försäljning av
fåmansbolag,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anpassning till den internationella utvecklingen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skatteregler för enskild näringsverksamhet.

1989/90:Sk95 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skatteomläggningens fördelningspolitiska effekter
för arbete och sysselsättning i Kalmar län,

2. att riksdagen med avslag på propositionens förslag beslutar fastställa
tidsperioden för avdrag för värdehöjande reparationer på fastighet
till 10 år,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om det höga fastighetsskatteuttaget
och att det i stället fastställs till den lägre nivå som föreslås i
motionen,

4. att riksdagen beslutar att upphäva sitt tidigare beslut om försämrade
beskattningsvillkor för resa med egen bil i tjänsten och att villkoren
fastställs i enlighet med vad som föreslås i motionen,

5. att riksdagen med avslag på propositionens förslag beslutar att
hemställa hos regeringen om nytt förslag så att kvittningsrätten finns
kvar i linje med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande ändrade regler
för beskattning för självständig verksamhet utan vinstsyfte,

7. att riksdagen vid avslag på förslaget om lägre bensinskatt i motion
1989/90:Skll7 med upphävande av sitt tidigare beslut beträffande
beskattningsvillkor för resor med egen bil i tjänsten beslutar fastställa
det högre avdraget i linje med vad som anförs i motionen.

1989/90:Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av skattereformen,

1989/90:SkU30

23

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattereformen och samhällsekonomin,

3. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar att schablonavdrag under inkomst av tjänst skall medges med
2 000 kr. i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av en höjd grundpension lika för alla i
enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effekterna av justeringen av basbeloppet och
behovet av kompensation för grupper som ej får del av inkomstskattesänkningarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att definitionerna i 19 § och
31 — 34 §§ i kommunalskattelagen bör förtydligas,

7. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar att nuvarande regler för beskattning av självständigt bedriven
verksamhet utan vinstsyfte (hobby) skall gälla,

8. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om beskattning av bilförmån i enlighet med vad som anförs i
motionen,

9. att riksdagen beslutar att avdrag för användande av egen bil i
tjänsten skall medges enligt de regler som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om 600-kronors-regeln,

11. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om beskattningsregler för trygghetsförsäkring vid arbetsskada i
enlighet med vad som i motionen anförts,

12. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om beskattning av ersättning för flyttningskostnad i enlighet
med vad som i motionen anförts,

13. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om fortsatt skattefrihet för plockning av bär, svamp och kottar
i enlighet med vad som i motionen anförts,

14. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om uttagsbeskattning beträffande bränsle från egen fastighet i
enlighet med vad som i motionen anförts,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om prövningen beträffande skattefrihet för kostnadsersättningar
till utländska forskare,

16. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats i enlighet
med vad som i motionen anförts,

18. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om skattereduktion för hemmamake i enlighet med vad som i
motionen anförts,

19. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om skattereduktion för ensamstående med barn i enlighet
med vad som i motionen anförts,

1989/90:SkU30

24

20. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om avdrag för fackföreningsavgift i enlighet med vad som i
motionen anförts,

21. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om begränsning
av arbetsgivares avdrag för avgifter till arbetsgivarorganisationer i
enlighet med vad som i motionen anförts,

22. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om personliga
investeringskonton i enlighet med vad som i motionen anförts,

23. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om sparavdrag i enlighet med vad som i motionen anförts,

24. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om allemansfonder
med möjlighet att placera i icke börsnoterade företag i enlighet
med vad som i motionen anförts,

25. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om möjlighet till särskild prövning av uppskov med realisationsvinstbeskattning
av bostäder i enlighet med vad som i motionen
anförts,

26. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om takregel för realisationsvinstbeskattning vid försäljning av
näringsfastighet och bostadsrätt i näringsverksamhet,

27. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om avdrag för värdehöjande reparationer i enlighet med vad
som i motionen anförts,

28. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om beskattning av konvertibla skuldebrev i enlighet med vad
som i motionen anförts,

29. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om beskattning av optioner i enlighet med vad som i motionen
anförts,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande egenföretagares pensionsförsäkringar,

31. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar att småhus på jordbruksfastighet skall ingå i näringsverksamheten
i enlighet med vad som i motionen anförts,

32. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om uttag av fastighetsskatt för småhus i enlighet med vad som
i motionen anförts,

33. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om uttag av fastighetsskatt på hyreshus i enlighet med vad
som i motionen anförts,

34. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om övergångsregler för småhus och hyreshus i enlighet med
vad som i motionen anförts,

35. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om fartygsfonder i enlighet med vad som i motionen anförts,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skadeförsäkringsföretag,

1989/90:SkU30

25

37. att riksdagen beslutar om möjlighet för egenföretagare att överföra
medel från investeringsreserv till pensionsförsäkring i enlighet med
vad som i motionen anförts,

38. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om fortsatt skattefrihet för avkastning på skogskonton i enlighet
med vad som i motionen anförts,

39. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till kvittning mellan
aktiv näringsverksamhet och inkomst av tjänst i enlighet med vad som
i motionen anförts,

40. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om avdrag för egen bil i tjänsten för egenföretagare i enlighet
med vad som i motionen anförts,

41. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om inkomstuppdelning i familjeföretag i enlighet med vad
som i motionen anförts,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om grundavdrag för sociala avgifter,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om analyser av skattereformen.

1989/90:Sk97 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
intäkter från försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar
intill ett belopp om 5 000 kr. per beskattningsår och skattskyldig inte
bör räknas som skattepliktig inkomst.

1989/90:Sk98 av Marianne Andersson i Vårgårda och Lennart Brunander
(båda c) vari — såvitt nu är i fråga — yrkas

3. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter för idrottsrörelsen
skall tas ut först för ersättningar över ett halvt basbelopp,

4. att riksdagen beslutar att kontrolluppgifter på priser skall behöva
lämnas först när värdet överstiger 1 000 kr.,

6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1—5 (jfr SkU31) som sin
mening ger regeringen till känna att en utredning omgående måtte
tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder för bättre finansieringsmöjligheter
för folkrörelsernas verksamhet.

1989/90:Sk99 av Nils Nordh och andre vice talman Christer Eirefelt
(s,fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av ökat stöd till föreningar med ungdomsidrott på programmet.

1989/90:Skl00 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
avslår förslaget om upphävande av lagen om särskild fartygsfbnd
(1954:40).

1989/90:Skl01 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kompensation till ideella organisationer för skatteomläggningens effekter.

1989/90:SkU30

26

1989/90:Skl 17 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari
— såvitt nu är i fråga — yrkas

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförs om den indirekta beskattningens betydelse
för en rättvis fördelning i samband med skatteomläggningen.

1989/90:Skl21 av Sven-Olof Petersson och Ingbritt Irhammar (båda c)
vari — såvitt nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen beslutar att kontrolluppgifter ej skall behöva avges
för priser vilkas värde understiger 1 000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att arbetsgivareavgifter ej skall utgå på
ersättningar understigande ett halvt basbelopp då dessa arvoden kommer
från föreningar av folkrörelsekaraktär och avser ledaruppdrag
eller motsvarande,

6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1—5 (jfr SkU31) som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utredning för att lösa finansieringen av folkrörelsearbetet.

Övriga motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner som hänvisats
till utskottet under den allmänna motionstiden eller som överlämnats
från andra utskott.

1989/90:A17 av Lars Werner m.fl. (v) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skattereform
med en rättvis fördelningspolitik enligt vad som i motionen anförs,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till vinst- och förmögenhetsskatt
på företagen enligt vad som i motionen anförs.

1989/90:L215 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ränta på insatskapital i ekonomiska föreningar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo274.

1989/90:L611 av Margit Gennser och Hugo Hegeland (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att insätta förmånstagare till pensionsförsäkringar.

1989/90:Sf207 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avskaffa socialavgifterna på vinstandelar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk309.

1989/90:Sf331 av Karl-Gösta Svenson och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grundavgift,

2. att riksdagen beslutar att endast s.k. A-inkomst i näringsverksamhet
skall ligga till grund för beräkning av egenavgift från taxeringsåret
1991,

1989/90:SkU30

27

3. att riksdagen beslutar att den del av inkomsten av näringsverksamhet
som utgör avkastning av eget kapital inte skall ligga till grund
för beräkning av egenavgift.

1988/89:Sf350 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
läkemedelsförmåner och högkostnadsskydd.

1989/90:Sk301 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
angelägna i att behålla brutet räkenskapsår som ett alternativ för
enskilda näringsidkare.

1989/90:Sk302 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att sambeskattningen av
makars och barns förmögenhet samt fosterföräldrars och fosterbarns
förmögenhet skall upphöra.

1989/90:Sk303 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning
av ferieinkomster för ungdomar med barnpension.

1989/90:Sk304 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar avveckla skogsvårdsavgiften.

1989/90:Sk305 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om avskaffande av sambeskattningen av makars
förmögenhet ff.o.m. 1991.

1989/90:Sk306 av Martin Olsson och Karin Israelsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att reglerna om rennäringens och samebyarnas
beskattning anpassas till denna närings speciella förhållanden och
träder i kraft samtidigt med en reformerad företagsbeskattning.

1989/90:Sk307 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
sambeskattning av barns och föräldrars förmögenhet fr.o.m. 1991,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
sambeskattning av fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet fr.o.m.
1991.

1989/90:Sk308 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införandet av en generell skattefrihet för hemsjukvårds- och hemvårdsbidrag
för pensionärer.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So201.

1989/90:Sk309 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag rörande skattereglerna för
vinstandelssystem och anställdas förvärv av aktier i syfte att stimulera
en ökad användning av vinstandelssystem.

1989/90:SkU30

28

1989/90:Sk310 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att kostnader för egen bil i tjänsten blir avdragsgilla för inkomståret
1990.

1989/90:Sk311 av Ulf Melin och Anders G Högmark (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvårdsavgjfitens avskaffande.

1989/90:Sk312 av Kjell Johansson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagstiftning om avdragsrätt för vissa
gåvor till ideellt och humanitärt arbete.

1989/90:Sk313 av Kenth Skårvik och Lars Ernestam (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn angående barnpensionens
skatteregler.

1989/90:Sk314 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagändring i enlighet med vad i
motionen anförts avseende gemensam avdragsrätt inom familjen för
privata pensionsförsäkringar.

1989/90:Sk315 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
höja avdraget för resor mellan bostad och arbetsplats till 15 kr. per mil
oavsett körsträcka.

1989/90:Sk316 av Ragnhild Pohanka och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om skattebefrielse
för personliga utgifter i samband med träning och förebyggande hälsovård
på betald arbetstid,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att företagen
stimuleras till att ge förutsättningar för denna träning i form av lokaler
och den personal som behövs.

1989/90:Sk317 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att göra barnpensionen
helt eller delvis skattefri så att barn med barnpension jämställs med
övriga barn i skattehänseende fr.o.m. den 1 januari 1991.

1989/90:Sk318 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att undersöka
förutsättningarna för införandet av en kommunal fastighetsskatt enligt
den modell som redovisats i motionen.

1989/90:Sk319 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — såvitt nu är i
fråga — yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avskaffa sambeskattningen
av förmögenhet,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A802.

1989/90:Sk320 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om innebörden att
arbetande kapital i mindre och medelstora företag undantas från
förmögenhetsskatt fr.o.m. inkomståret 1991,

1989/90:SkU30

29

2. att riksdagen beslutar att den s.k. begränsningsregeln för uttag av
förmögenhets- och inkomstskatt vid 1991 års taxering skall fastställas
till 65 %,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag med innebörden att
arbetande kapital i mindre och medelstora företag undantas från arvsoch
gåvobeskattning i enlighet med vad som i motionen anförs,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att regeln om 30 %
reduktion för företagsförmögenhet skall gälla även för successiva överlåtelser
vid gåvobeskattning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående reserveringsmöjligheter för små företag,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag med innebörden att det
s.k. 70-procentsavdraget vid aktieutdelningar bibehålls samt att beloppsgränsen
höjs till 25 % av aktiekapitalet eller högst 1 000 000 kr. i
enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående successivt slopande av dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående spärregler vid beskattning av famansföretag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående reserveringsmöjligheter för egenföretagare.

1989/90:Sk321 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjt
schablonavdrag för underhåll av icke hemmavarande barn.

1989/90:Sk322 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att reglerna för bilavdrag ändras så att
vid beräkning av tidsvinst också beaktas den tid det tar att lämna och
hämta barn på daghem och liknande.

1989/90:Sk323 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari —
såvitt nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen beslutar att upphäva sitt beslut från den 15 december
1989 om att försämra villkoren för resor med egen bil i tjänsten,

1989/90:Sk324 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
avveckla skogsvårdsavgiften.

1989/90:Sk325 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om främjande av samåkning i enlighet med
vad i motionen anförts.

1989/90:Sk326 av Börje Hörnlund och Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdrag för byggande av skogsvägar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo302.

1989/90:SkU30

30

1989/90:Sk327 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad realisationsvinstbeskattning
av fastigheter i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de kommunala bostadsföretagen skall beskattas
enligt konventionell metod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avdragsrätt för reparationer i småhus,

4. att riksdagen beslutar att 1989 års taxeringsvärden för småhus
skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt och fastställandet av
statlig fastighetsskatt under beskattningsåret 1990,

5. att riksdagen beslutar att beslutet om höjning av fastighetsskatten
för flerfamiljshus fr.o.m. 1990 rivs upp,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
beräkning av schablonintäkt fr.o.m. beskattningsåret 1991 i enlighet
med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
uttag av statlig fastighetsskatt fr.o.m. 1991 i enlighet med vad i motionen
anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär utredning om den framtida
småhusbeskattningen i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo403.

1989/90:Sk328 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående skattebefrielse av inkomster från bär- och svampplockning.

1989/90:Sk329 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
olikheterna i skattehänseende mellan arbetsgivares och arbetstagares
medlemsavgifter till facklig organisation bör undanröjas.

1989/90:Sk330 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett betydligt lägre schablonbelopp skall införas
för lätta lastbilar som används privat,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skattemyndigheterna inte reservationslöst
skall utgå ifrån att ett fordon används privat,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att beviskraven för att fordonet används i tjänsten
skall sättas lägre än vad som är förhållandet i dag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lastbilar överstigande tre ton skall kunna
jämkas till ett lägre värde,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det procentuella tillägg för famansföretagsdelägare
som utgår på personbilar äldre än sex år och s.k. lyxbilar skall
avskaffas.

1989/90:SkU30

31

1989/90:Sk331 av Marianne Andersson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning med syfte att
utreda frågan om införandet av s.k. nyetableringskonton i enlighet
med vad i motionen anförts.

1989/90:Sk332 av Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående ett femårigt renkonto.

1989/90:Sk333 av Marianne Andersson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller om att regeringen utreder frågan om
möjligheterna att medge avdragsrätt för premier till s.k. kompanjonförsäkringar.

1989/90:Sk334 av Birger Andersson och Martin Olsson (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad som i
motionen anförts om höjning av de skattefria grundbeloppen och
dämpning av progressiviteten enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

1989/90:Sk335 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av reglerna för beskattningen av folkpensionärer
som uppbär norsk pension bosatta i Sverige.

1989/90:Sk336 av Sten Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra 8 § andra stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillämpningen av skatteregler för ideella föreningar
och samfund.

1989/90:Sk337 av Ewy Möller och Bertil Danielsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvårdsavgiftens avskaffande.

1989/90:Sk338 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
skogsvårdsavgjften upphör från den 1 juli 1990.

1989/90:Sk339 av Sten Svensson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till avsevärt lägre
arvs- och gåvoskattesatser i samband med generationsskiften i familjeföretag,

2. att riksdagen beslutar att kapitalförsäkringar som tas för att
möjliggöra ett generationsskifte i familjeföretag befrias från förmögenhetsskatt.

1989/90:Sk340 av Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
sambeskattning av förmögenheter.

1989/90:Sk341 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att beskattningen
av arbetande kapital i små och medelstora företag slopas så
länge kapitalet är bundet i företaget,

1989/90:SkU30

32

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att generationsskiften
underlättas genom sänkning av arvs- och gåvobeskattningen,

3. att riksdagen beslutar att den faktiska kostnaden för bilresor i
tjänsten skall vara avdragsgill,

4. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag om beskattning av
bilförmån som utgår från de faktiska förhållandena,

5. att riksdagen beslutar att kvittning skall kunna ske mellan underskott
i en näringsverksamhet och överskott i en annan näringsverksamhet
samt mellan underskott av näringsverksamhet och inkomst av
tjänst,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att begränsningsregeln
om viss minsta arbetsinsats för medhjälpande make i
fåmansfö retag snarast slopas,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att 16-årsgränsen
för egen beskattning av eget barn i fåmansföretag slopas,

8. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande
införandet av nyetableringskonton i enlighet med vad i motionen
anförts.

1989/90:Sk343 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fartygsfonder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T608.

1989/90:Sk344 av Stina Gustavsson och Kersti lohansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt och enkelt förslag om
bilersättning där resor i tjänsten inte beskattas,

2. att riksdagen beslutar att avdrag för arbetsresor medges med 15
kr. per mil.

1989/90:Sk345 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om rätt för småbarnsföräldrar att vid beräkning
av avdrag för resa till och från arbetet fi inräkna resa och restid
för lämnande och hämtning av barn på daghem eller motsvarande.

1989/90:Sk346 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans
av enskilt stöd till kulturlivet.

1989/90:Sk347 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om
skattereduktion för diabeteskost samt tarm- och magsjukas merkostnad
bör bli föremål för utredning.

1989/90:Sk348 av Filip Fridolfsson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i motionen anförts
angående ett avskaffande av förmögenhetsskatt på arbetande kapital i
familjeföretag.

1989/90:Sk349 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften från och med den 1 juli 1990.

1989/90:SkU30

33

3 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30

1989/90:Sk351 av Birgit Friggebo (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
minskade behovet av en allmän fastighetstaxering.

1989/90:Sk352 av Jan Strömdahl m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kommunal beskattningsrätt
för juridiska personer,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att lägga om fastighetsbeskattningen till en kommunal skatt
grundad på bruksvärde vad gäller bostadsfastigheter fr.o.m. budgetåret
1991/92.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi713.

1989/90:Sk353 av Rolf Clarkson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen
beslutar återinföra arbetsgivarens avdragsrätt för allmänna skadestånd
inom arbetsrätten.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A722.

1989/90:Sk354 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten på arbetande
kapital i småföretag,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt arvsskatt för
att underlätta generationsskiften,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om personliga
investerings-/riskkapitalkonton.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N223.

1989/90:Sk355 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av lagen om anställningsskydd för
att göra de allmänna skadestånden till enskilda skattefria i enlighet
med vad i motionen anförts under avsnitt 5.1.18.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A724.

1989/90:Sk356 av Per Westerberg (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till nytt system för beskattning av förmån av
fri bil i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Sk357 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen med
upphävande av sitt tidigare beslut beslutar att den faktiska kostnaden
för bilresor i tjänsten skall vara avdragsgill och inte belastas med
arbetsgivaravgift.

1989/90:Sk358 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
framtida beskattningen av inkomster från tävlingsverksamhet med travoch
galopphästar.

1989/90:Sk359 av Sten Svensson m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om kapitalbeskattning av OTC-aktier
innebärande att dessa skall värderas till 30 % av substansvärdet vid
förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattning.

1989/90:SkU30

34

1989/90:Sk360 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
att riksdagen beslutar att den faktiska utgiften för resor i tjänsten skall
vara avdragsgill.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A423.

1989/90:Sk361 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förvärv av förlustavdrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattedelen på socialavgifterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riskkapitalförsörjning för småföretag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattning av allemansfonder och dess inriktning
för att främja icke börsintroducerade småföretag.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N236.

1989/90:Sk362 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattereglerna
för kulturskapare.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr256.

1989/90:Sk363 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
ändra kommunalskattelagen så att avdrag för resor med egen bil i
tjänsten medges med 20 kr. per mil.

1989/90:Sk364 av Ewy Möller och Bertil Danielsson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar den ändringen i 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) att orden "stipendium som är avsett för mottagarens utbildning
och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning" byts ut mot "stipendier till studerande
vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning".

1989/90:Sk365 av Karin Starrin och Lennart Brunander (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att överföra medel från investeringskonton till
pensionsförsäkringar.

1989/90:Sk366 av Karin Starrin och Lennart Brunander (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att lantmäterikostnader skall vara direkt avdragsgilla.

1989/90:Sk369 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hyresersättning från fåmansföretag till
s.k. närstående behandlas på samma sätt som om ersättningen utgått
till annan,

2. att riksdagen beslutar att den tidsgräns om 400 timmar som
uppställts för att medhjälpande make själv skall beskattas för lön eller
motsvarande inkomst slopas,

1989/90:SkU30

35

3. att riksdagen beslutar att åldersgränsen för att lön till rörelseidkares,
 jordbrukares och företagsledares barn själv skall beskattas för
inkomst från företaget eller verksamheten sänks från 16 till 15 år,

4. att riksdagen beslutar att förmånsreglerna för äldre bilar tillämpas
enhetligt oavsett förmånstagare.

1989/90:Sk370 av Eva Goés och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteavdrag för småskogsägare vid skogsavverkning.

1989/90:Sk371 av Sören Lekberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av att hänsynen till miljön beaktas vid beskattningen av tjänstebilar.

1989/90:Sk372 av Marianne Andersson och Birger Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att beträffande 65 § kommunalskattelagen
den ändringen görs att ordet "fosterbarn" tas bort ur lagen.

1989/90:Sk373 av Marianne Andersson och Göran Engström (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
sänkning av åldersgränsen, för rätt till avdrag för lön som utbetalas till
barn som arbetar i föräldraägt företag, från 16 till 15 år.

1989/90:Sk374 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas att beträffande 3 § lag (1979:610) om allmän investeringsreserv
den ändringen görs att "eller, om avsättningen görs av handelsbolag
senast den 31 mars" tas bort ur lagen.

1989/90:Sk375 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om avdragsgillt kulturstöd
i enlighet med vad som anförs i motionen.

1989/90:Sk377 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar sänka skogsvårdsavgiften från 0,8 % till 0,5 %.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo310.

1989/90:Sk378 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften slopas fr.o.m. den 1
juli 1990,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att kostnader för
byggande av skogsbilvägar samt investeringar i skogsdikning skall vara
avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattning av skogskontomedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grundavgift för passiva näringsinkomster.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo312.

1989/90:Sk379 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring av
grundavdraget vid inkomstbeskattningen för ideella organisationer enligt
vad i motionen anförts,

1989/90:SkU30

36

4. att riksdagen beslutar höja schablonavdraget för idrottsutövare till
maximalt 5 000 kr. ff.o.m. inkomståret 1990,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inkomstutjämningsmöjligheter
för elitidrottare i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr509.

1989/90:Sk381 av Rune Rydén och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att ett avdrag motsvarande ett helt bidragsförskott
får göras från barnpension innan den beskattas.

1989/90:Sk382 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
att riksdagen beslutar att ersättning till distriktsveterinär för utnyttjande
av egen bil i tjänst enligt förordningen 1978:679 inte skall tas upp
till beskattning.

1989/90:Sk383 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar avskaffa skogsvårdsavgift.

1989/90:Sk384 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att allmänna
(ideella) skadestånd bör vara skattefria.

1989/90:Sk385 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att reglerna för socialbidrag bör
ändras så att bidrag ej utgör skattepliktig biinkomst vid beräkning av
existensminimum.

1989/90:Sk386 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av kommunalskattelagen på så sätt
att utländska socialförsäkringsförmåner som uppbärs av svensk skattskyldig
jämställs med svenska socialförsäkringsförmåner enligt vad i
motionen anförts.

1989/90:Sk387 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avdragsrätt vid sponsring.

1989/90:Sk388 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om regler för skattereducering vid penninggåvor
till kulturändamål i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Sk389 av Gösta Lyngå och Marianne Samuelsson (mp) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar att biståndsgåvor till människor i tredje
världen skall vara avdragsgilla om dessa gåvor förmedlas genom organisation
godkänd av utrikesdepartementet och gåvorna har ett maximalt
värde av 5 000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att arv testamenterat till någon av utrikesdepartementet
godkänd biståndsorganisation skall undantas från arvsskatt.

1989/90:SkU30

37

1989/90:Sk390 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Lars
Ahlmark (m ) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att realisationsvinstbeskattningen vid enskild försäljning av
konst och antikviteter bör begränsas till nuvarande fern år.

1989/90:Sk391 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av folkrörelsernas totala skatte- och avgiftssituation.

1989/90:Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — såvitt nu är i fråga
— yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om motiven för en skattereform,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattens funktion i fördelningspolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
avdrag för extra arbetsinkomst skall införas 1991 enligt vad i motionen
anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattning av bilförmåner,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regler för avdrag för resor till och från arbete,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer
för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse
enligt vad i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning
av villor med energibesparande installation,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkning av arbetsavgifterna i vissa områden
samt inom vården,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunal företagsbeskattning,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dynamiska effekter av en skattereform.

1989/90:Sk393 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principerna för en skattereform för år 1991,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en fördelningspolitisk utvärdering av skatteomläggningen
åren 1990 och 1991.

1989/90:Sk394 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade
beskattningsregler för pensionärer bosatta i Sverige uppbärande pension
från annat nordiskt land.

1989/90:Sk395 av Larz Johansson och Jan Hyttring (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av inkomst av konstnärlig verksamhet.

1989/90:SkU30

38

1989/90:Sk396 av Kjell Ericsson och Göran Engström (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att starta företag i glesbygd.

1989/90:Sk397 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att utreda konsekvenserna av ett friare användningssätt
av skogskontomedel i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Sk398 av Ingemar Eliasson och Kjell Johansson (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambeskattning av fosterföräldrars och fosterbarns förmögenhet.

1989/90:Sk399 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag
om ändring av reglerna för förvärvskälla.

1989/90:Sk400 av Eva Goés m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdrag för
föräldraavgiften.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub306.

1989/90:Sk402 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande införande av en s.k. "grundavgift",

5. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande beskattning av pensionssparandet,

6. att riksdagen beslutar att avdrag för pensionsförsäkringspremier
avseende 1990 medges inom gällande beloppsramar med hela premien.

1989/90:Sk403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det nödvändiga i en målmedveten sänkning av
det totala skattetrycket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en genomgripande skattereform 1991,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett grundavdrag för
barn i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar återställa tidigare regler för avdrag för resa
med egen bil i tjänsten med verkan från den 1 januari 1990,

5. att riksdagen beslutar att pensionsförsäkringspremie som avser
1990 skall vara avdragsgill till hela sitt belopp,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de generella reglerna för förmögenhetsbeskattning,

8. att riksdagen beslutar att börsnoterade aktier fr.o.m. taxeringen
1992 skall tas upp till 65 % av sitt marknadsvärde,

9. att riksdagen beslutar att OTC-aktier och icke inregistrerade
börsaktier fr.o.m. taxeringen 1992 skall tas upp till 30 % av substansvärdet
vid förmögenhetsbeskattning,

1989/90:SkU30

39

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad sambeskattning
av förmögenheter,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arvs- och gåvobeskattningen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjda grundavdrag
vid arvs- och gåvobeskattningen i enlighet med vad i motionen anförts,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om värdering av
börsnoterade aktier och OTC-aktier vid arvs- och gåvobeskattningen i
enlighet med vad i motionen anförts,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av skattepolitiken efter 1991.

1989/90:Sk404 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att gränsen för uppgiftsskyldighet för
priser höjs från 100 kr. till 2 000 kr.

1989/90:Sk405 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stiftss katten.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi308.

1989/90:Sk406 av Håkan Hansson och Göran Engström (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts för att främja de mindre och nya företagens riskkapitalförsörjning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade skatteregler för sparande på riskkapitalmarknaden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattning av allemansfonder och dess inriktning
för att främja icke börsnoterade småföretag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om småföretagen och förmögenhetsskatten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avvecklingen av skattedelen på socialavgifterna
för mindre företag.

1989/90:Sk407 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att rätten för kommunerna att
få ta ut kommunal fastighetsskatt av icke permanentboende ej i kommunen
mantalsskrivna fastighetsägare utreds,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att taxeringsvärdena
för permanentbebodda skärgårdsfestigheter vid taxeringen reduceras
med en särskild lägesfaktor.

1989/90:Sk408 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika
behandling av ålders- och förtidspensionärer vad gäller extra avdrag.

1989/90:SkU30

1989/90:Sk409 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

40

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om upphävande av de
regler som försvårar bildandet av partrederier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återanskaffningsfonder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T629.

1989/90:Sk410 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade kostnader för permanentboende i skärgården
på grund av fastighetstaxeringen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A442.

1989/90:Sk411 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften upphör från den 1
juli 1990,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskrivningsregler för investeringar i skogsbilvägar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo315.

1989/90:Sk412 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skogsvårdsavgiften skall upphöra.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo243.

1989/90:Sk413 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förbättrad
avdragsrätt för underhållsskyldiga föräldrar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att vid
beräkning av tidsvinst vid resa till och från arbetet med bil också för
inräknas den tid det tar att lämna och hämta barn på daghem m.m.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om reglerna om existensminimum,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattningen av privata pensionsförsäkringar
liksom om förbättrade villkor för att teckna frivilliga tilläggsförsäkringar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So633.

1989/90:Sk415 av Kenth Skårvik m.fl. (fp,m,c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa arbetsgivaravgifter på bidrag som
arbetsgivare lämnar till s.k. vinstandelsstiftelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen i övrigt anförts om vinstandelssystem.

1989/90:Sk416 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av etableringskonto.

1989/90:Sk417 av Gunnar Björk (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattereformens
effekter för idrottsrörelsen.

1989/90:SkU30

41

1989/90:Sk418 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvidgning av tvåårsregeln för dubbel bosättning
utan begränsning till vissa yrkeskategorier.

1989/90:Sk420 av Håkan Hansson och Göran Engström (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att det skattefria beloppet vid gåva höjs till
15 000 kr. fr.o.m. beskattningsåret 1991.

1989/90:Sk421 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompensation till de fria trossamfunden för ökande kostnader
som följden av skatteomläggningen.

1989/90:Sk422 av Elisabeth Fleetwood och Birgitta Rydle (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar ändra beloppet 8 000 kr. i punkt 6, tredje
stycket anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen till ett halvt
basbelopp och att de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid
1990 års taxering.

1989/90:Sk423 av Elisabeth Fleetwood och Birgitta Rydle (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattefri svamp- och bärplockning.

1989/90:Sk425 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning
av bär- och svampplockning samt biodling.

1989/90:Sk426 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fortsatt skattefrihet för hobbyverksamhet.

1989/90:Sk427 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
det skattefria beloppet på 5 000 kr. för bärplockning skall bibehållas.

1989/90:Sk428 av Eva Björne (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa skogsvårdsavgiften,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inte införa en skatt om 20 % av avkastningen

från skogskonton.

1989/90:Sk429 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär total översyn av skogsvårdsavgifterna i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1989/90:Sk430 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förslaget om slopande av avdragsrätten för
underhållsbidrag icke bör ligga till grund för ett kommande lagförslag,

2. att riksdagen, i avvaktan på en familjebeskattningsreform som ger
rättvisa skattevillkor även för underhållsskyldiga, hos regeringen begär
skyndsamt förslag till förbättrad avdragsrätt för underhållsskyldiga.

1989/90:SkU30

42

1989/90:Sk431 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om oförändrade
momsregler och bevarande av skattereglerna för hästhobbyverksamhet.

Motionen behandlas i betänkandet 1989/90:SkU31 såvitt avser
momsfrågor.

1989/90:Sk432 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om befrielse från reaskatt vid s.k. strukturrationalisering.

1989/90:Sk433 av Bengt Rosén och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av biodling.

1989/90:Sk434 av Olof Johansson m.fl. (c) vari — såvitt nu är i fråga
— yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär fördelningspolitiska analyser av
skattereformen i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i kommunalskattelagen
att avdraget för egen bil i tjänst bestäms till 15 krVmil, alternativt
den faktiska kostnaden, i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av skattereformens andra steg.

1989/90:Sk435 av Anders G Högmark och Ulf Melin (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjning av skattefritt fribelopp för ideella föreningars
inkomster upp till tre basbelopp.

1989/90:Sk436 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över de ideella
föreningarnas totala skatte- och avgiftsstituation.

1989/90:Sk437 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om regler för skattereducering vid penninggåvor
till kulturändamål i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Sk438 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av att reseavdrag och ersättning för egen bil i tjänsten utformas så att
äldreomsorgen i glesbygd inte försvåras.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So314.

1989/90:Sk440 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna
avseende avdrag för resa till och från arbetet, i enlighet med vad i
motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna
avseende avdrag för resa med tjänstebil till och från arbetet i enlighet
med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av tjänstebilsbeskattningen,

1989/90:SkU30

43

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättning och avdragsrätt avseende kostnader för
resa med egen bil i tjänsten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om reglerna för tidsvinstberäkning vid reseavdrag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder som stimulerar en föryngring av bilparken,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T248.

1989/90:Sk441 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av ett sänkt skattetryck för en levande
landsbygd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av bättre kommunikation på och bilens
betydelse för landsbygden.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo268.

1989/90:Sk442 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — såvitt nu är i
fråga — yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa avdragsrätten för medlemsavgift i
facklig organisation och i samband därmed begär förslag till minskad
avdragsrätt för företags medlemsavgift i arbetsgivarorganisation,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi211.

1989/90:Sk443 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att små biotoper undantas från skogsvårdsavgiften.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo873.

1989/90:Sk444 av Lars Werner m.fl. (v) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
kommande skatteomläggningen skall ha en inriktning mot en rättvis
fördelningspolitik,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om fastighetsskatt på
industrifastigheter motsvarande en inkomst på 2 miljarder kronor,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd beskattning på
reavinst av aktier motsvarande en inkomst på 550 miljoner kronor,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd skatt på
förmögenheter motsvarande en inkomst på 2 miljarder kronor,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.

1989/90:Sk445 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar ändra gränsen för skattepliktig inkomst från uthyrning av
fritidshus till ett halvt basbelopp.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo557.

1989/90:Sk446 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdrag för miljöinvesteringar i jordbruket.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A292.

1989/90:SkU30

44

1989/90:Sk447 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari — såvitt nu är i fråga —
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stor hänsyn till ledarnas arbetssituation skall
tas när framtida skattepolitik utformas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nuvarande regler för idrotten när det gäller
avgifter, skattefrihet och beskattning av erhållna priser behålls även i
ett nytt skattesystem.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr526.

1989/90:Sk448 av Rolf Kenneryd m.fl. (c,m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften fr.o.m. årsskiftet 1990-1991.

1989/90:Sk449 av Lars Norberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skattefriheten för konsumtion i samband med
uppdrag i tjänsten leder till en överflödskonsumtion som drar resurser
från andra samhällsavsnitt,

2. att riksdagen omprövar skattefrihet för nattraktamenten, representationsmåltider
och vissa konferenser.

1989/90:Sk450 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari —
såvitt nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återgång till förutvarande regler om avdragsrätt
för bil vid arbetsresor med bil i tjänsten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av skogsvårdsavgiften, vilket finansieras
genom motsvarande minskningar i eventuell bidragsgivning till
skogsbruket,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett
skattefritt grundbelop på 10 000 kr. per år för inkomster från egen
tillverkning av hemslöjdsalster,

5. att riksdagen beslutar höja gränsen för skattefri hyresinkomst på
fritidshus till ett halvt basbelopp.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo271.

1989/90:Sk452 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stödja ett spritt ägande genom att den framtida
kapitalbeskattningen ges en sådan utformning att aktieinnehav upp
till en viss nivå stimuleras genom förmånliga skatteregler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
framtida kapitalbeskattningen ej bör utgå från en s.k. portföljmetod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den framtida kapitalbeskattningen skall utgå
från faktiska realiserade vinster och förluster,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vinster och förluster vid beskattning skall
behandlas symmetriskt,

1989/90:SkU30

45

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att beskattningen av investmentbolag och aktiefonder
bör utformas så att den ger en lika hög effektiv beskattning av
bägge dessa sparformer,

6. att riksdagen beslutar om möjlighet för aktiesparare i fåmansbolag
att beskattning anses som rörelsedrivande i värdepapper, förutsatt att
man under året vid minst fem transaktioner tillsammans omsatt lägst
100 000 kr.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N367.

1989/90:Sk453 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grundavgift,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om underskottsavdrag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpt realisationsvinstbeskattning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till avdrag för reparation och underhåll av
jordbrukets mangårdsbyggnader,

5. att riksdagen beslutar att de temporära regler som införts beträffande
insättning på skogskonto permanentas.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo274.

1989/90:Sk454 av Karl-Gösta Svenson och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att avdrag för kostnaden
för egenföretagares pensionsförsäkring skall åtnjutas vid beräkning
av inkomst från näringsverksamhet.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf331.

1989/90:Sk628 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari — såvitt nu är i fråga

— yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet att utnyttja investeringsfonder för
begagnade fartyg.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T212.

1989/90:Sk637 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari — såvitt
nu är i fråga — yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av skatte- och avgiftsregler för idrottens
utövare och ledare.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi717.

1989/90:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) vari — såvitt nu är i fråga

— yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande skattepolitiken,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
förmögenhetsskatt på arbetande kapital i företag.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi213.

1989/90:SkU30

46

1989/90:Sk827 av Karl-Gösta Svenson och Ewy Möller (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av festighetstaxeri
ngssystemet.

1989/90:Sk829 av Alf Wennerfbrs m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om översyn av taxeringsreglerna för skärgårdsfastigheter
och andra fastigheter i attraktiva områden.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo420.

1989/90:Sk833 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att riksskatteverket får i uppdrag att utfärda instruktioner
och direktiv som eliminerar de i motionen nämnda missförhållandena
beträffande taxeringen av tomter som upplåtits med långtidskontrakt.

Yttranden från andra utskott m.m.

Finansutskottet, lagutskottet, socialförsäkringsutskottet, kulturutskottet,
jordbruksutskottet, näringsutskottet och bostadsutskottet har inkommit
med yttranden över propositionen. Vidare har utskottet inhämtat upplysningar
från olika myndigheter och organisationer, bl.a. i form av en
offentlig utfrågning. Härtill kommer skrivelser och andra framställningar
från organisationer, företag och enskilda personer.

Innehållet i yttrandena från andra utskott och en utskrift av en
stenografisk uppteckning från den offentliga utfrågningen redovisas i
de gemensamma bilagorna 1 och 2 till utskottets båda betänkanden.

1989/90:SkU30

47

Utskottet

1989/90:SkU30

Inledning

Under 1989 slutfördes ett intensivt utredningsarbete på en genomgripande
reform fr.o.m. 1991 av den personliga inkomstbeskattningen,
företagsbeskattningen och de indirekta skatterna. Syftet med förslagen
var att uppnå en samhällsekonomiskt effektiv och enhetlig beskattning
och en väsentlig sänkning av marginalskatterna samtidigt som fördelningspolitiska
mål uppfylls.

Vid remissbehandlingen underströks enhälligt behovet av en reform
med de angivna huvuddragen. I de överläggningar som följde mellan
regeringen, riksdagspartierna och arbetsmarknadens parter uppnåddes
enighet mellan socialdemokraterna och folkpartiet om huvuddragen i
reformen och om att delar av den borde genomföras med verkan
redan från år 1990.

I slutet av 1989 beslutade riksdagen i enlighet med denna uppgörelse
att genomföra reformen i ett första steg genom att bl.a. sänka marginalskatterna
för fysiska personer med ungefir en tredjedel (prop.
1989/90:50, 1989/90:SkU10). Samtidigt ändrades delar av företagsbeskattningen
med verkan fr.o.m. 1989. Ändringarna finansierades genom
att skärpa reglerna i fråga om bil i tjänsten och kostnader vid
endagsförrättningar och genom att bredda och skärpa den indirekta
beskattningen.

I propositionerna 110 och lil lägger regeringen fram sitt förslag till
andra steget i skattereformen. Proposition 110, som behandlas i detta
betänkande, omfattar de frågor som rör inkomstbeskattning m.m. av
enskilda personer och företag. Samtidigt lämnas en redogörelse för de
fördelnings- och bostadspolitiska åtgärder inom social-, utbildnings-,
jordbruks- och bostadsdepartementens ämnesområden som ingår som
en del i reformen. Här redovisas också de grundläggande målsättningarna
för reformen, de samhällsekonomiska och fördelningspolitiska
effekterna och planerna rörande kompletterande åtgärder.

Förslagen på den indirekta beskattningens område läggs fram i
proposition lil som utskottet behandlar parallellt härmed i betänkandet
SkU31.

Ändringarna hösten 1989 omfattade bl.a. skatteskalan för förmögenhetsskatten.
 Denna skatt och arvs- och gåvoskatten tar regeringen inte
upp nu. Avsikten är att resultatet av arbetet med dessa frågor inom
regeringskansliet skall redovisas senare i år.

Enligt propositionen ger reformen hushållen en förhållandevis
jämnt fördelad ökning av den disponibla inkomsten. Beräkningarna
tar inte hänsyn till de ekonomiska åtstramningar som föreslås i kompletteringspropositionen
(1989/90:150). Där föreslås bl.a. en tillfällig
höjning av mervärdeskatten från 19 till 20 % och ett kommunalt
skattestopp.

4 Riksdagen 1989/90. ösarn!. Nr30

Enighet föreligger mellan regeringen och folkpartiet också om huvuddragen
av det andra steget i reformen. Även övriga riksdagspartier
instämmer i att det behövs en omfattande skattereform. Moderata
samlingspartiet avvisar emellertid skattehöjningar som en metod att
finansiera reformen i dess helhet och kräver ytterligare skattelättnader
och besparingar. Centern, vänsterpartiet och miljöpartiet kritiserar
förslagen bl.a. från miljöpolitiska och fördelningspolitiska utgångspunkter
och vill av flera skäl ha en annan utformning av åtgärderna
på den indirekta beskattningens område. Kritik riktas också mot
utformningen av reglerna på inkomstbeskattningens område. De båda
sistnämnda partierna anser bl.a. att skatteuttaget på höga inkomster
bör skärpas väsentligt i förhållande till regeringens förslag. Företrädarna
för vänsterpartiet har så långtgående invändningar även i övrigt att
de i första hand yrkar avslag på reformen.

I den allmänna debatten har den planerade skattereformen fått ett
övervägande positivt mottagande. Detta intryck bekräftas också i de
kontakter som utskottet har haft med företrädare för olika myndigheter,
 näringslivet och arbetsmarknaden och de upplysningar som utskottet
har inhämtat vid en offentlig utfrågning. Viss kritik har dock
riktats mot befarade negativa effekter för låginkomsttagare och andra
utsatta grupper och mot att reformen leder till höjda bostadskostnader.
Vissa detaljer har också väckt kritik. Det gäller bl.a. den vidgade
beskattningen av förmåner av olika slag och de skärpningar som
förslaget innebär i fråga om bilkostnader.

Huvudlinjerna i reformen

Propositionen innebär i korthet att ca 85 % av inkomsttagarna skall
betala enbart kommunalskatt. Schablonavdraget i tjänst höjs med
1 000 kr. och 1 800-kronorsreduktionen för gift med hemmamake
och för ogift med barn slopas liksom avdraget för underhållsbidrag till
barn. Grundavdraget knyts till det nuvarande grundavdraget,
10 000 kr., och kvarstår i stort sett oförändrat. Statlig inkomstskatt tas
ut — frånsett ett grundbelopp på 100 kr. — endast på taxerade
förvärvsinkomster över 180 000 kr. och då efter en skattesats på 20 %.
Genom en särskild utformning av grundavdraget uppnås även andra
lättnader i marginalskatten för taxerade inkomster i skiktet
58 000—90 000 kr. Marginalskatten blir här 22,5 % vid en kommunalskatt
på 30 %. I inkomstläget 95 000—175 000 kr. blir marginalskatten
i stället något högre än kommunalskatten. Kapitalinkomster
skall med några få undantag beskattas efter en proportionell statlig
skattesats på 30 % utan grundavdrag och schablonavdrag. — Skiktgränsen
för den statliga inkomstskatten justeras årligen med hänsyn till
konsumentprisindex plus 2 procentenheter. Även grundavdraget justeras
med hänsyn till konsumentprisindex. Beträffande de omfattande
ändringarna i övrigt nöjer sig utskottet här med att hänvisa till
sammanfattningen i början av detta betänkande under rubriken Propositionen.

1989/90:SkU30

50

De bedömningar som ligger till grund för det lörsta steget i skattereformen
åberopas också för de förslag som regeringen nu redovisar.

I propositionen slås än en gång fast att det övergripande målet för
skattereformen är att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning
samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och
sparande skall ges en bättre skattemässig behandling medan villkoren
för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad försämras.
En likvärdig behandling av arbetsinkomster och inkomster av kapital
skall komma till stånd. Skatteplanering och skatteflykt skall motverkas.
Inte minst härigenom kommer den fördelningspolitiska träffsäkerheten
i beskattningen att förbättras.

I propositionen framhålls vidare att ett grundelement i reformen är
en ökad likformighet i behandlingen av skilda slag av inkomster. Det
andra huvudinslaget, dvs. den kraftiga sänkningen av skattesatserna, är
även detta en grundförutsättning för att uppnå syftena med reformen.

Sänkningarna av skattesatserna och andra skattelättnader leder till ett
mycket stort inkomstbortfall för staten. Detta kan — med utgångspunkt
i ett framräknat skatteunderlag 1991 enligt nuvarande regler —
beräknas till drygt 59 miljarder kronor utöver vad som skulle ha följt
av en indexering av skatteskalan (prop. s. 621). Härtill kommer 6,9
miljarder i form av fördelningspolitiska åtgärder av annat slag (s. 629).
Motsvarande årliga kostnader för skattereformens första steg beräknades
till drygt 22 miljarder kronor (1989/90:SkU10 s. 71). Totalkostnaderna
för skattereformens båda steg blir alltså ca 90 miljarder kronor.

I finansutskottets yttrande har lämnats en mer detaljerad redogörelse
för kostnaderna och finansieringen med utgångspunkt i det beräknade
skatteunderlaget 1991, före underskottsavdrag.

Regeringen anser att skattebortfallet av såväl statsfinansiella som
stabiliseringspolitiska skäl måste kompenseras genom basbreddningar
inom arbetsinkomstbeskattningen, en effektivare och skarpare kapitalbeskattning
och ett ökat uttag av indirekta skatter inklusive miljöskatter
på koldioxid och svavel. De åtgärder som föreslås i denna riktning
avser att leda till en likformig behandling av olika inkomster och olika
slag av konsumtion. Att på detta sätt bredda beskattningsunderlaget
främjar alltså de allmänna målen för reformen samtidigt som åtgärderna
bidrar till att finansiera reformen.

Skattereformen innebär enligt regeringens förslag att reglerna i
större utsträckning utformas med utgångspunkt i skattesystemets fundamentala
uppgifter, nämligen att finansiera offentliga utgifter och att
skapa en rättvis fördelning av produktionsresultatet. Andra mål får
därmed i större utsträckning tillgodoses genom åtgärder utanför skattesystemet.

Kompletterande fördelnings- och bostadspolitiska åtgärder ingår i
reformen för att den skall ge ett redan på kort sikt tillfredsställande
resultat för bl.a. barnfamiljer, pensionärer och studerande. I propositionen
framhålls vidare att det är väsentligt att reformen följs upp och
att dess effekter analyseras ingående i en brett upplagd ekonomisk

1989/90:SkU30

51

utvärdering. De särskilda effekterna inom vissa avgränsade sektorer av
samhällslivet, t.ex. de ideella folkrörelserna, bör följas med särskild
uppmärksamhet.

I motion Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) välkomnar motionärerna
en reform med de huvudlinjer som redovisas i motionen men föreslår
vissa ändringar och kompletteringar, bl.a. i syfte att begränsa den totala
skattebelastningen på sparandet. Motionen (yrkande 1) innehåller också
ett yrkande om ett uttalande angående vissa positiva ekonomiska
effekter av skattereformen.

Motionerna Sk59 (yrkandena 1,2, 49 och 50) och Sk403 (yrkandena
1, 2 och 15) av Carl Bildt m.fl. (m) innehåller krav på riksdagsuttalanden
om en inriktning av skattepolitiken efter 1991 som, sammanfattningsvis,
 syftar till en målmedveten sänkning av det totala skattetrycket,
 en reformerad familjebeskattning och en minskad beskattning av
boendet. Motionärerna förordar bl.a. en ytterligare sänkning av skattesatserna
(Sk59 yrkandena 3—5), att schablonavdraget i tjänst omvandlas
(yrkande 6), grundavdrag med 15 000 kr. per barn (Sk59 yrkande
7), bibehållen skattereduktion för hemmamake (Sk59 yrkande 17) och
sänkningar av skatterna på kapital och kapitalvinster. De förordar att
det totala skattetrycket sänks. Ekonomiskt utrymme härför skapas
enligt motionärerna genom en ökad ekonomisk tillväxt, genom ett
ökat enskilt sparande och med besparingar av statsutgifterna. Vidare
begär Carl Bildt m.fl. (m) i motion Sk441 ett uttalande om betydelsen
av ett sänkt skattetryck för en levande landsbygd.

Motionen Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) innehåller krav på
uttalanden om en annan inriktning av reformen (yrkandena 1, 2, 5
och 43). C-förslagen skiljer sig från propositionen framför allt på
finansieringssidan. Genom en annan utformning av den indirekta
beskattningen med lägre moms på mat, boende och persontransporter
och en ändrad energibeskattning vill centern begränsa de allmänna
prishöjningarna, de fördyringar av bostadskostnaderna och det behov
av ökade transfereringar som regeringens förslag sägs medföra. Beträffande
den direkta beskattningen avviker centern från propositionen
beträffande vissa detaljer. Bl.a. föreslås att schablonavdraget i tjänst
sänks till 2 000 kr. (yrkande 3) och att skattereduktionen för hemmamake
behålls (yrkandena 18 och 19). Bland förslagen i övrigt kan här
nämnas att bilavdraget höjs. Syftet med motionen är bl.a. att få ett
bättre fördelningspolitiskt utfall inom grupper med låga och medelhöga
inkomster. Motionärerna begär också en fortlöpande analys av
skattereformens fördelningspolitiska och andra effekter för individer,
hushåll och regioner, med särskild vikt vid de förändringar som rör
boendet samt arbetskraftsutbudet och sjukfrånvaron. Kritiken grundar
sig också på miljöpolitiska och stabiliseringspolitiska skäl. Motionerna
Sk434 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkandena 1 och 6) och Sk698 av
Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 4) har likartad innebörd. I motionerna
Sk95 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c, yrkande 1) och
Skll7 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c, yrkande 5) begär

1989/90:SkU30

52

man också ett riksdagsuttalande med anledning av att skatteomläggningen
enligt deras mening slår hårt mot invånarna i Kalmar län, ett
låglönelän.

I motion Sk81 av Lars Werner m.fl. (v, yrkandena 1 och 2) yrkas i
första hand avslag på den föreslagna skattereformen. Yrkande 2 i
motionen avser den indirekta beskattningen och behandlas i betänkandet
SkU31. De begär samtidigt ett tillkännagivande om att en skattereform
inte kan utgå från uppgörelsen mellan s och fp (yrkande 3) och
yrkar en parlamentarisk beredning för att omarbeta utredningsförslagen
enligt principen skatt efter bärkraft (yrkande 4). Samtidigt bör
frågan om en real kapitalbeskattning prövas (yrkande 16). De anser att
skatteomläggningens konsekvenser för kvinnorna bör ingå i den utvärdering
som skall göras (yrkande 53), liksom en utvärdering från
fördelnings- och jämställdhetssynpunkt (yrkande 55). Motionärerna
har också ett yrkande om att dynamiska effekter inte skall redovisas
som finansiering (yrkande 54). Motion Sk81 innehåller i övrigt andrahandsyrkanden
om sänkt moms på mat och slopad energimoms (frågor
som behandlas i 1989/90:SkU31), sänkt skatt för låginkomsttagare och
en i förhållande till propositionen skärpt skatt för höginkomsttagare
(yrkandena 5 och 6) och utredningskrav om skatteskärpningar för
kapital och företag. Motionerna A17 (yrkande 5), Sk393 och Sk444
(yrkande 1) av Lars Werner m.fl. (v) innehåller principförslag om en
skattereform med skärpt bolagsskatt och hög beskattning av kapital
och höginkomsttagare, skattelättnader för låginkomsttagare och en
differentierad, miljöinriktad indirekt beskattning med lägre moms på
mat och boende. I motion Sk444 krävs också ett uttalande om att
skattereformen bör få en rättvis fördelningspolitisk inriktning och att
fördelningspolitiska analyser av skattereformen bör genomföras (yrkande
1).

Motion Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp, yrkandena 1—4) går ut
på "ett grönt skattesystem" med miljöpolitiska prioriteringar och med
konsumtionsskatter som miljöpolitiskt styrmedel. Beträffande inkomstskatten
föreslås en fördubbling av grundavdraget (yrkandena 6—8), en
progressiv skatteskala på 5—30 % för inkomster över ca 125 000 kr.,
en sänkning av schablonavdraget i tjänst till 1 000 kr. (yrkande 12)
och att skattereduktionen för hemmamake behålls (yrkande 20). Dessa
och övriga förslag i motionen innebär jämfört med propositionen
sänkt moms på mat, minskade skatter och avgifter på normala arbetsinkomster
och högre skatter på höga inkomster, reavinster och kapitalinkomster
och på råvaror och konsumtion. Målsättningen är att på sikt
sänka det totala skattetrycket. Motionärerna anser att deras skatteförslag
ger ett överskott i förhållande till propositionen på ca 9 miljarder
kr. innan hänsyn tagits till en extra statlig inkomstskatt på 3 procentenheter
som motionärerna föreslår för 1991 (yrkande 9). Överskottet
skall i huvudsak användas för miljöinriktade investeringar. — Motion
Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp) har i stort sett samma innebörd.
Motionärerna (yrkandena 1, 3, 4 och 23) begär ett principuttalande

1989/90:SkU30

53

om ett nytt skattesystem som prioriterar livskvalitet och miljö med
sänkt skatt på låga arbetsinkomster och extrainkomster och höjd skatt
på råvaror, konsumtion och kapital.

I sitt yttrande över förslagen framhåller finansutskottet att åtgärderna
måste finansieras i sin helhet och anför att förslagen från regeringen
och från folkpartiet har denna innebörd. Beträffande moderaternas
förslag godtar inte finansutskottet de nedskärningar i statsutgifterna
som föreslås. Finansutskottet framhåller också att de moderata förslagen
förutsätter en väsentlig ökning av hushållens sparande vilket
finansutskottet på kort sikt finner osäkert. Förslaget innebär enligt
finansutskottet att statsfinanserna försvagas vilket i sin tur leder till en
icke acceptabel efterfrågestimulans.

Beträffande centerns förslag att ersätta moms på energi med punktskatter
framhåller finansutskottet att detta skulle försämra näringslivets
konkurrenskraft och därmed förvärra kostnadsproblemen i den svenska
ekonomin. Finansutskottet konstaterar också att centern utan närmare
analys räknat upp värdet av vissa dynamiska effekter med 3
miljarder kr. Denna åtgärd innebär enligt finansutskottet att centerns
förslag i praktiken skulle innebära en icke önskvärd efterfrågestimulans.

Förslagen från vänsterpartiet och miljöpartiet leder enligt finansutskottet
till en påspädning av efterfrågan i samhället, något som strider mot
strävandena att skapa balans i samhällsekonomin.

Skatteutskottet instämmer i finansutskottets bedömningar. Utskottet
vill för sin del framhålla att en finansiering enligt regeringens förslag
bidrar till att främja de allmänna målen för reformen, dvs. att uppnå
en likformig behandling av olika inkomster och olika slags konsumtion.
 Den av regeringen föreslagna finansieringen leder på detta sätt till
ett bättre skattesystem och till en bättre fördelning, medan förslagen
från m, c, v och mp i olika grad strider mot dessa grundläggande
målsättningar.

I samtliga motioner vitsordas behovet av en genomgripande skattereform,
 om än från olika utgångspunkter. Att ett sådant behov föreligger
har under senare år blivit allt mer uppenbart för alla. Vid sin
behandling av denna fråga i höstas anslöt sig utskottet till regeringens
och finansutskottets bedömningar i detta hänseende och anförde följande: Den

allt starkare kritik som från skilda håll har riktats mot skattesystemet
såsom det ter sig i dag kan i huvudsak sammanfattas enligt
följande. Syftet med beskattningen är framför allt att skapa utrymme
för välfärdspolitiken och för våra gemensamma utgifter i övrigt. Beskattningen
skall också genom en lämplig utformning av reglerna
skapa förutsättningar för en stabil samhällsekonomi och en jämn
tillväxt samt ligga till grund för en jämnare fördelning av samhällets
resurser. Under de senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att
skattesystemet inte längre uppfyller dessa syften på ett tillfredsställande
sätt. Som anförs i propositionen medför de höga marginalskatterna och
olikformigheten i beskattningen av skilda inkomster snedvridande effekter
som innebär att samhällets resurser inte utnyttjas effektivt.

1989/90:SkU30

54

Skattesystemet kan av sådana och andra skäl sägas utgöra en broms för
en gynnsam ekonomisk utveckling. Det kan också konstateras att de
välkända bristerna i systemet skapat grogrund för ett utbrett missnöje,
skattefusk och ett omfettande missbruk av reglerna. Samtidigt upplever
breda grupper i dag att marginaleffekterna på grund av beskattningen
och de inkomstberoende barnomsorgsavgifterna och bostadsbidragen
medför svåra begränsningar av möjligheterna för dem att genom en
ökad arbetsinsats förbättra sin ekonomiska situation.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande de problem som sammanhänger
med de höga skattesatserna på arbetsinkomster och den olikformiga
behandlingen av skilda inkomster. Finansutskottet anför att olikformigheter
och komplicerade skatteregler missgynnar personer med
bristande kunskaper om skattesystemet. Genom att skapa en mer
likformig beskattning av olika typer av kapitalinkomster och olika
typer av arbetsersättning samt en likvärdig beskattning av kapital- och
arbetsinkomster minskar också incitamenten till skatteplanering och
skattefusk. Det blir inte heller lika fördelaktigt att låna, vilket främjar
sparande. Hushållens räntekänslighet kan förväntas öka, vilket kommer
att öka de penningpolitiska instrumentens effektivitet. Även på
företagsbeskattningens område leder olikformigheterna till att valen
mellan olika handlingsalternativ styrs utifrån skatteöverväganden. Val
av företagsform, investeringsobjekt och finansieringsform påverkas i
alltför hög grad av skatteeffekterna.

Utskottet anser liksom finansutskottet att det nu behövs en genomgripande
skattereform med den inriktning som har angetts i propositionen.
 Ett viktigt inslag i denna reform är att marginalskatterna sänks
väsentligt. Som utskottet redan har konstaterat innebär propositionen
väsentliga lättnader i detta hänseende, och reformen innebär fullt
genomförd att vi här i landet får en högsta marginalskatt som kan
anses normal i ett internationellt perspektiv.

Beträffande problemen i den svenska ekonomin anför finansutskottet
nu att dessa till väsentlig del bottnar i att våra produktionskostnader
stigit i snabbare takt än i omvärlden. Som finansutskottet framhåller
kan skattereformen därför på ett avgörande sätt förbättra förutsättningarna
för att nå en god ekonomisk utveckling av den svenska ekonomin
genom att de nominella löneökningarna efter reformen kan hållas
inom en acceptabel nivå. Denna slutsats följer av att sänkningen av
marginalskatterna i sig bör motivera lägre lönekrav och att skattereformen
samtidigt innebär att hushållen får en real köpkraftsökning. På
litet längre sikt kommer detta att motverka nuvarande stagnationstendenser
och bidra till en stabil tillväxt. Finansutskottet framhåller också
andra positiva effekter, på arbetskraftsutbudet, på överhettningen på
arbetsmarknaden och på inflationen. Allt detta är något som bidrar till
en bättre ekonomisk utveckling i Sverige.

Utskottet instämmer också i finansutskottets uppfattning att den
föreslagna skattereformen skapar ett system som stimulerar till ett
bättre utnyttjande av resurserna. Som finansutskottet uttalat i anslutning
till motion Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) kommer också
marknadsekonomin att kunna fungera bättre, eftersom dagens skattesy -

1989/90:SkU30

55

stern successivt kommit att innebära att skattehänsyn i alldeles för hög
utsträckning styr ekonomiska beslut både i företag och hos hushåll och
medför snedvridningar och felaktig användning av resurser. Inte minst
viktigt är enligt finansutskottets mening att effektiviteten i användningen
av kapital kommer att öka när inlåsningen av gamla vinstmedel
minskar som en följd av den nya företagsbeskattningen. En effektivare
kapitalmarknad ger möjlighet att använda kapitalet för investeringar
där dessa ger bästa avkastning. Effekten blir att utbytet av insatta
resurser ökar, dvs. produktiviteten förbättras och därigenom också
förutsättningarna att höja produktionstillväxten. Därtill innebär reformen
att vi får en anpassning till förhållandena i omvärlden, något som
är av stor vikt för möjligheterna att vidmakthålla en hög och växande
sysselsättning och levnadsstandard.

De föreslagna skattesatserna och avvägningen av beskattningen mellan
arbetsinkomster och kapitalinkomster måste bedömas med hänsyn
till innebörden av reformen i dess helhet. Underlaget för beskattningen
av de olika inkomstslagen och avdragsrättens utformning i olika
hänseenden har väsentlig betydelse för denna fråga. I dag är skattesatserna
formellt sett lika för de olika inkomstslagen, men utfallet i det
enskilda fallet påverkas i hög grad av att förmåner av olika slag helt
eller delvis undgår beskattning, att förmånliga avdragsregler gäller i
olika hänseenden och att beskattningen av aktievinster innehåller stora
fördelar. Huvudinriktningen i regeringens förslag är att så långt som
möjligt begränsa dessa skillnader.

Förutom dessa steg i riktning mot en mera likformig beskattning av
olika typer av arbets- och kapitalinkomster föreslår regeringen också
ett flertal särskilda åtgärder för att förebygga skatteplanering och
skattefusk, vilket kommer att förbättra den fördelningspolitiska träffsäkerheten.
 Som exempel kan nämnas att avdragen för reaförluster,
underskott och ränteutgifter begränsas på olika sätt. Man får då ett mer
likformigt underlag för beskattningen och skapar förutsättningar för
väsentliga lättnader i de formella skattesatserna.

När det gäller arbetsinkomster och näringsinkomster bör man av
statsfinansiella och fördelningpolitiska skäl fortfarande ha ett visst
progressivt inslag i beskattningen. 1 fråga om kapitalinkomster föreslås
däremot en rent proportionell skatt på 30 % av den nominella avkastningen.
 Bakgrunden härtill är att man i fråga om sådana inkomster
också måste beakta inflationen. Som regeringen och finansutskottet
framhåller innebär förslaget att banksparandet i fortsättningen kan
lämna en positiv real avkastning efter skatt, utan särskilda avdrag eller
andra skattelättnader. Som framgår av propositionen leder även skattetekniska
och andra fördelningspolitiska skäl fram till att kapitalbeskattningen
bör få en fast skattesats som överensstämmer med vad som i
flertalet fall kommer att gälla i fråga om andra inkomster. Det bör
också framhållas att de i dag formellt sett höga skattesatserna av många
skäl har haft begränsad betydelse för den skatt som i praktiken har
utgått på kapitalinkomster och att underlaget för beskattningen av

1989/90:SkU30

56

dessa inkomster breddas väsentligt med regeringens förslag, bl.a. genom
skärpningar i aktievinstbeskattningen och begränsningar i avdragsreglerna.

Beträffande skattereformens fördelningspolitiska effekter konstaterade
utskottet hösten 1989 att förändringarna i skatteskalan — sett
isolerat och i ett kort perspektiv — innebär avsevärda skattelättnader
för höginkomsttagare men att dessa effekter neutraliseras av de andra
förändringar som reformen innebär. Utskottet framhöll också de positiva
fördelningseffekter som följer av en bättre ekonomisk utveckling.
På sikt skapas därmed betydande resurser att fördela. Beskattningen
kan därmed — på sätt som skett i propositionen — i större utsträckning
än i dag utformas med utgångspunkt i skattesystemets fundamentala
uppgifter, nämligen att finansiera offentliga utgifter. Därvid skapas
en bättre grund för socialpolitiska åtgärder av olika slag utanför
skattesystemet. De fördelningspolitiska synpunkterna bör tillgodoses
inom skattesystemets ram endast i den mån detta kan ske utan allvarliga
snedvridningar.

Utskottet har i sin tidigare behandling av dessa frågor konstaterat att
det är förenat med stora svårigheter att med hjälp av skatteskalan
uppnå önskade förbättringar för låglönegrupper och andra med svag
ekonomi. Effekten blir lätt att förbättringarna blir minst för den som
har lägst inkomst. Den beskattningsbara inkomsten är inte heller ett
bra mått på det behov av stöd som kan anses föreligga i det enskilda
fallet. Utskottet kan också konstatera att progressiviteten i beskattningen
åstadkommer stora problem för inkomsttagare med förhållandevis
låg inkomst. De kan ha stora svårigheter att med egna arbetsinsatser
förbättra sin ekonomi. Detta beror för övrigt inte enbart på beskattningen.
 Problemen hänför sig till väsentlig del till inkomstprövningen
av förmåner och avgifter av olika slag bl.a. inom den kommunala
sektorn. Med de regler som regeringen nu föreslår begränsas dessa
problem.

Ett annat fördelningspolitiskt problem i dag är att den kommunala
utdebiteringen växlar avsevärt mellan olika orter. Dessutom förhåller
det sig så att kommuner med dålig ekonomi och låg service ofta har
hög utdebitering av kommunalskatt. Som utskottet konstaterar i annat
sammanhang skall en utredning nu tillsättas angående de kommunalekonomiska
frågorna och redovisas inom kort. Avsikten är bl.a. att
möjliggöra en utjämning av kommunalskatten inom ramen för en
skattesats på ca 30 kr.

De beräkningar som redovisas i propositionen utvisar att skattereformen
kan väntas leda till förbättringar genom en ökning av det totala
utrymmet för privat och offentlig konsumtion och att den samlade
skattereformen ger en förhållandevis jämnt fördelad ökning av den
disponibla inkomsten. Det jämna utfallet beror enligt denna redovisning
på att sänkningen av marginalskatterna kombineras med långtgående
åtgärder som skapar motverkande fördelningseffekter, främst
genom en övergång till en mer likformig beskattning med restriktiva
avdragsregler, genom en skärpt kapitalbeskattning, genom ett förhöjt
grundavdrag för låg- och mellaninkomsttagare samt genom komplette -

1989/90:SkU30

57

rande fördelningspolitiska åtgärder, bl.a. i form av höjda barnbidrag
och bostadsbidrag. Även förändringar av grundavdraget jämfört med
utredningsförslaget gynnar inkomsttagare i låg- och mellaninkomstskiktet.
 De utförliga analyser som har redovisats i propositionen ger
vid handen att skattereformen i kombination med höjda barnbidrag
och kompensation för pensionärer och andra leder till förbättringar
för samtliga grupper.

Som framgår av finansutskottets yttrande har medel anvisats för att
inleda en bred utvärdering av skattereformen. Skulle det visa sig att
icke avsedda effekter uppkommer utgår utskottet från att erforderliga
åtgärder kommer att vidtas. Anledning saknas enligt utskottets mening
att nu gå in närmare på denna fråga.

Utskottet delar regeringens övertygelse att det föreslagna skattesystemet
ger en god grund för en ökad ekonomisk tillväxt och för att säkerställa
det svenska välfärdssamhället. Vad utskottet anfört ovan visar enligt
utskottets uppfattning att regeringens förslag är väl avvägt. Denna
uppfattning grundar sig på en samlad bedömning av samtliga inslag i
reformen. Centerns alternativ ger enligt utskottets uppfattning ett
sämre, ojämnt beskattningsunderlag och ej avsedda negativa effekter
från fördelningspolitisk synpunkt. Detta förslag medför också en inte
obetydlig underfinansiering. Förslagen från moderaterna och från
vänsterpartiet och miljöpartiet är enligt utskottets mening orealistiska.

Utskottet har tidigare i likhet med finansutskottet instämt i vad som
anförts i motion Sk89 yrkande 1 om skattereformens ekonomiska
effekter. Vad utskottet anfört i anslutning till denna motion bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet återkommer
under nästa rubrik till de ideella organisationerna och deras
situation. I övrigt avstyrker utskottet de ovan angivna motionsyrkandena
angående skattepolitikens inriktning m.m.

De föreslagna lättnaderna i skatteskalorna är av den omfattningen att
de inte kan genomföras om inte övriga inslag i skattereformen i allt
väsentligt också genomförs. Utskottet återkommer längre fram i detta
betänkande och betänkandet SkU31 till finansieringen av skattelättnaderna.
 Schablonavdraget i tjänst, grundavdraget och 1 800-kronorsreduktionen
bör dock enligt utskottets uppfattning prövas i samband med
ställningstagandena till skatteskalan.

I de fördelningspolitiska övervägandena ingår bi a. att schablonavdraget
i tjänst höjs från 3 000 till 4 000 kr. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del med hänsyn också till de förenklingar som
en sådan åtgärd innebär. Därmed avstyrker utskottet motionerna Sk59
yrkande 6, Sk96 yrkande 3 och Sk74 yrkande 12.

1 800-kronorsreduktionen vilar på en delvis förlegad inställning.
Denna kvarleva från 1960-talet har med tiden förlorat i betydelse och
medför enligt vad som anförs i propositionen ojämnheter i beskattningen
och praktiska problem. Därtill kommer att kostnader för barn
är av sådan natur att de i första hand för beaktas på annat sätt än
genom avdrag vid beskattningen. Med hänvisning härtill och till att
stödet till ensamföräldrarna skall tas upp i regeringens fortsatta bered -

1989/90:SkU30

58

ning av underhållsbidragskommitténs förslag instämmer utskottet i att
denna skattereduktion nu bör slopas. Utskottet tillstyrker propositionen
i denna del och avstyrker motionerna Sk59 yrkande 17, Sk96
yrkandena 18 och 19 och Sk74 yrkande 20.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört tidigare finner utskottet också
— bl.a. av statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl — att grundavdragen
och skatteskalan bör få den utformning som regeringen föreslagit.
 Utskottet tillstyrker således propositionen även i dessa delar och
avstyrker motionerna Sk59 yrkandena 4, 5 och 7, Sk403 yrkande 3,
Sk81 yrkandena 5 och 6 och Sk74 yrkandena 6—11.

Ideella organisationer

I flera motioner uttalas farhågor för att reformen kommer att få
negativa effekter för de ideella organisationerna i form av ökade
kostnader av olika slag och ett ökat administrativt arbete. Härmed
sammanhängande frågor tas upp i motionerna Sk53 av Karin Falkmer
(m, yrkande 1), Sk91 av Berndt Ekholm (s) och Elver Jonsson (fp),
Sk92 av Eva Johansson (s) och Kjell-Arne Welin (fp), Sk98 av Marianne
Andersson i Vårgårda och Lennart Brunander (c, yrkande 6),
Sk99 av Nils Nordh (s) och Christer Eirefelt (fp), SklOl av Lars
Werner m.fl. (v), Skl21 av Sven-Olof Petersson och Ingbritt Irhammar
(c, yrkande 6), Sk391 av Ingrid Andersson m.fl. (s), Sk417 av Gunnar
Björk (c), Sk421 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c) och
Sk436 av Stig Bertilsson (m). Motionärerna anser att folkrörelsernas
totala skatte- och avgiftssituation bör ses över och att man bör tillgodose
behovet av åtgärder till förmån för organisationer såsom de fria
trossamfunden, idrottsrörelsen och andra föreningar med barn- och
ungdomsverksamheter på programmet. Vidare framställs yrkanden i
motionerna Sk336 av Sten Svensson (m), Sk379 av Bo Lundgren m.fl.
(m, yrkande 1) och Sk435 av Anders G Högmark och Ulf Melin (m)
av innebörd att grundavdragen för de ideella föreningarna ökas till två
eller tre basbelopp eller till 40 000 kr. Yrkandena i den förstnämnda
av dessa motioner går också ut på att skattereglerna för ideella föreningar
och samfund snabbt bör ses över så att ideellt arbete, vare sig
det består av direkta arbetsinsatser eller skänkta varor och andra gåvor,
ej beskattas.

De frågor som tas upp i de tre sistnämnda motionerna ingår i
stiftelse- och föreningsskattekommitténs (Fi 1988:03) utredningsarbete.
Kommittén beräknas avge ett delbetänkande under år 1990 och slutbetänkande
under 1991. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa
motioner.

Som utskottet har konstaterat tidigare kommer skattereformen att
innebära genomgripande förändringar för hela samhället. Avsikten är
att reformen skall följas upp och att dess effekter skall analyseras
ingående i en brett upplagd ekonomisk utvärdering. I propositionen
framhålles särskilt att effekterna för folkrörelserna, t.ex. idrottsrörelsen
och handikapprörelsen, bör följas upp. Många av de regelförändringar

1989/90:SkU30

59

som föreslås i propositionen påverkar deras betingelser — vissa positivt
medan andra har negativa effekter i form av ökade kostnader. Dessa
effekter bör enligt vad som framhålls i propositionen följas med
särskild uppmärksamhet. Skulle det vid en sådan genomgång visa sig
att icke avsedda effekter uppkommer bör självfallet motverkande åtgärder
vidtas. Dessa bör, som framhålls i propositionen, redovisas senast i
budgetpropositionen 1991.

Enighet råder om att de ideella folkrörelserna och andra ideella
organisationer — dvs. idrottsrörelsen, handikapprörelsen, nykterhetsorganisationerna,
 de fria trossamfunden och många andra ideella föreningar
av olika slag — driver en verksamhet som har stort värde för
hela vårt land, inte minst tack vare de uppoffrande insatser som många
funktionärer lägger ned för barn och ungdomar. Utskottet har tidigare
år vid sin återkommande prövning av olika skattefrågor försökt undvika
regler som betungar denna verksamhet och medför onödigt administrativt
merarbete. Skattereglerna innehåller fördelar för de ideella
organisationerna jämfört med vad som gäller för annan verksamhet.
Det har dock ansetts som oundvikligt att även dessa organisationer
måste redovisa skatt och lämna kontrolluppgifter för löner till sina
anställda. Motsvarande gäller också för tillfälliga ersättningar, skattepliktiga
priser i tävlingsverksamhet m.m. Även på den indirekta beskattningens
område har de ideella organisationerna en i vissa hänseenden
gynnad ställning, men höjningar av mervärdeskatten och olika
punktskatter drabbar också deras verksamhet.

Utskottet har även denna gång noga beaktat dessa frågor. Dessutom
bör framhållas att man måste se på helhetsbilden när man bedömer
utfallet. Utskottet anser att denna helhetsbild bör bli positiv även för
de ideella organisationernas del. Med hänvisning till vad som anförts i
propositionen beträffande denna fråga finner utskottet att syftet med
motionerna i allt väsentligt får anses tillgodosett. Eftersom någon
särskild framställning med anledning av motionerna således inte erfordras
avstyrker utskottet desamma i här behandlade delar.

Kommunal beskattning m.m.

Motionerna Sk81 av Lars Werner m.fl. (v, yrkande 43—45), Sk352 av
Jan Strömdahl m.fl. (v, yrkande 1), Sk94 av Krister Skånberg m.fl.
(mp, yrkande 3) och Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp, yrkande 22)
tar upp vissa effekter för kommunerna. Yrkandena i den förstnämnda
motionen innebär också att kommunerna får behålla de ökade intäkter
som de får genom att basen för inkomstskatten vidgas och genom
ändringar i mervärdebeskattningen (jfr SkU31).

Kommunerna har redan förlorat sin rätt att beskatta juridiska personer.
 Aven garantibeskattningen av fastigheter har upphört. Skattereformen
innebär att kommunerna också kommer att fråntas sina intäkter i
form av inkomstskatt på bostadsfastigheter. Enligt motionärernas upp -

1989/90:SkU30

60

fattning undergrävs på detta sätt kommunernas ekonomi. De anser att
det är rimligt att kommunerna får beskatta de fastigheter eller de
företag som finns inom kommunen.

Kyrkoskatten — som är ett utflöde av den kommunala beskattningen
— berörs i motion Sk405 av Anne Wibble m.fl. (fp). Där yrkas en
översyn av den nya stifitsorganisationens beskattningsrätt, som enligt
motionen lett en ökning av utdebiteringen i vissa stift med upp till 8
öre per skattekrona.

Utskottet vill erinra om att kommunerna får kompensation för de
skatteintäkter som de förlorat genom de ändringar av beskattningsrätten
som redan har genomförts. Avsikten är att också den nu aktuella
skattereformen genom åtgärder av olika slag skall ge ett neutralt utfall
för kommunerna. De kommunalekonomiska frågorna behandlas för
närvarande av finansutskottet i betänkandet med anledning av kompletteringspropositionen
(prop. 1989/90:150). En utredning kommer
nu att tillsättas angående kommunernas ekonomiska situation med
uppdrag bl.a. att se över statsbidragen till kommunerna och att göra en
samlad översyn av kommunernas finansieringskällor i övrigt. Avsikten
är att kommittén skall redovisa lösningar som innebär att kommunernas
och landstingens verksamhet kan finansieras inom ramen för en
total kommunal utdebitering på högst 30 kr. Som framgår av kompletteringspropositionen
(prop. 1989/90:150 bilaga 4 s. 11) skall utredningsarbetet
bedrivas skyndsamt och vara avslutat senast den 31 oktober
1991.

Eftersom de frågor som motionärerna tagit upp ingår i det planerade
utredningsarbetet avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.

Socialavgifter, löneskatt

Inkomst av tjänst och näringsverksamhet (förvärvsinkomst) belastas
också av socialavgifter m.m. Dessa är avdragsgilla vid beskattningen
och uppgår för närvarande till drygt 37 % av lönen, i fråga om
egenavgifter till drygt 34 % av inkomsten. Dessa avgifter behålls enligt
regeringens förslag på nuvarande nivå, och av likformighetsskäl föreslås
att alla förvärvsinkomster skall beläggas med socialavgift eller
motsvarande skatt. Förslaget innebär bl.a. att avgiftsskyldigheten utvidgas
i fråga om vissa förmåner m.m. som för närvarande inte är
pensionsgrundande eller avgiftsgrundande.

För förvärvsinkomster som inte till någon del grundar rätt till
socialförsäkringsförmåner föreslås en särskild löneskatt på 22,2 %.
Skatten skall utgå bl.a. för inkomst av näringsverksamhet där den
skattskyldige inte själv är verksam. Vidare skall skatten utgå på lön och
annan arbetsersättning till personer som är äldre än 65 år. Aven de
som är under 16 år berörs av förslaget. För dem skall avgifter eller
särskild löneskatt tas ut på samma sätt som gäller för vuxna.

I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkandena 19 och 20) begär
motionärerna ett riksdagsuttalande av innebörd att socialavgifterna bör
relateras till förmånerna och yrkar avslag på propositionen. Vidare

1989/90:SkU30

61

yrkas i motion Sk378 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m, yrkande 4) och
Sk453 (yrkande 1), också av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) att grundavgift
inte skall utgå på passiva näringsinkomster. Samma yrkande
återfinns i motion Sf331 av Karl-Gösta Svenson och förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m, yrkande 2). De anser också att avkastning på
eget kapital i näringsverksamhet inte skall ligga till grund för egenavgift
(yrkande 3). Förstahandsyrkandet i denna motion är att förslaget
om grundavgift avvisas (yrkande 1). Även i motionerna Sk361 av Olof
Johansson m.fl. (c, yrkande 2) och Sk406 av Håkan Hansson och
Göran Engström (c, yrkande 5) yrkas att skattedelen på socialavgifterna
minskas successivt. Ett yrkande i samma syfte framställs i motion
Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 42) där motionärerna begär
ett grundavdrag för egenföretagare från sociala avgifter. I motionerna
Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp, yrkande 30) och Sk392 av samma
motionärer (yrkande 21) förordas regionala sänkningar av socialavgifterna.
 Bo Lundgren m.fl. (m) yrkar i motion Sk55 att pensionärer
undantas från den särskilda löneskatten (yrkande 2).

I några motioner tar man också upp frågor om uttag av socialavgift
på ersättningar som utges inom idrottsrörelsen. Dessa frågor behandlar
utskottet i ett särskilt avsnitt nedan.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande i allt väsentligt anslutit
sig till de överväganden som ligger bakom förslagen i propositionen
om ändringar i socialavgiftssystemet och tillstyrkt de förslagen. Även
om frågan om en särskild löneskatt inte tillhör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde uttalar socialförsäkringsutskottet att det enligt
dess mening är rimligt att en löneskatt tas ut på arbetsinkomster för
pensionärer, i synnerhet som åtgärder nu vidtas på andra områden för
att underlätta för försäkrade som uppnått den allmänna pensionsåldern
att fortsätta med förvärvsarbete.

När det gäller egenföretagare erinrar socialförsäkringsutskottet om
den allmänna försäkringens solidariska obligatoriska karaktär och att
de olika försäkringsgrenarna bör betraktas som delar av ett sammanhängande
socialförsäkringssystem. Socialförsäkringsutskottet åberopar
också att frågan om avgifter och förmåner inom pensionssystemet
utreds inom pensionsberedningen, vars arbete väntas vara avslutat
inom kort, och att riksförsäkringsverket överlämnat en rapport om
egenföretagarnas sjukpenningförsäkring med förslag till regeringen.
Förslaget syftar till en bättre överensstämmelse mellan egenföretagarnas
sjukförsäkringsförmåner och sjukförsäkringsavgiften. Beträffande
motionärernas invändningar om urholkningen av förmånsanknytningen
beträffande avgiftsuttaget hänvisar socialförsäkringsutskottet till socialförsäkringens
solidariska och obligatoriska karaktär och anför bl.a.
att förslaget om en breddad bas för socialavgifterna syftar till att
anpassa socialavgiftsuttaget på förvärvsinkomster till inkomstbeskattningen.
 Härigenom kan enligt socialförsäkringsutskottet en del praktiska
problem som har samband med denna fråga lösas.

Skatteutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets bedömningar.
Med hänsyn till kravet på likformighet i ett neutralt skattesystem

1989/90:SkU30

62

tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionerna.

Pensionärer, barnpension

Pensionärer med låg pension får enligt gällande regler ett extra avdrag
vid beskattningen. Avtrappningen av detta avdrag i högre inkomstskikt
medför fortfarande marginaleffekter som inte är önskvärda. Enligt vad
som anförs i propositionen är det av betydande intresse att pensionärerna
beskattas på samma sätt som andra skattskyldiga, men en sådan
lösning är inte helt problemfri. Regeringen är därför inte beredd att
nu fullt ut lägga fram ett sådant förslag. I stället föreslås att det extra
avdraget för folkpensionärer avskaffas och att man skall medge ett
särskilt grundavdrag med ett och ett halvt basbelopp för ensamstående
och med något lägre belopp för dem som är gifta. Det särskilda
grundavdraget får inte överstiga uppburen folkpension och uppburet
pensionstillskott eller motsvarande ATP. Enligt förslaget skall det
särskilda grundavdraget avtrappas med 65 % av övriga pensionsinkomster
frånsett inkomster av privata pensionsförsäkringar. Det föreslås
också att avdragen åren 1991 — 1992 även reduceras med 65 % av
inkomst av kapital, inkomst av passiv näringsverksamhet och på samma
sätt som nu mot förmögenhet. Grundavdraget skall alltid uppgå till
minst samma belopp som för annan skattskyldig med lika hög taxerad
inkomst.

För pensionärer med normala och höga inkomster balanseras de
höjda indirekta skatterna av sänkta inkomstskatter. Riksdagen har
därför beslutat att basbeloppet fr.o.m. 1991 inte skall räknas upp med
hänsyn till den extraordinära prisökningen som orsakas av skattereformens
finansiering. Pensionärer utan ATP eller med låg ATP betalar
emellertid ingen skatt och får därför ingen skattelättnad. Åtgärder för
de sämst ställda pensionärerna inom systemet för pensionstillskott och
kommunalt bostadstillägg har därför vidtagits.

Som framgått tidigare kommer pensionärernas förvärvsinkomster
vid sidan av pensionen fr.o.m. 1991 att beläggas med särskild löneskatt
på 22,2 %. Sociala avgifter utgår inte på sådana inkomster.

I motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 4), och Sk66 av
Ivar Franzén (c), framställs yrkande av innebörd att man bör höja
grundpensionen kraftigt för alla för att man därmed kan undvara
särreglerna för pensionärer vid beskattningen. Även i motion Sk74 av
Inger Schörling m.fl. (mp, yrkande 14) begärs ett nytt förslag av
innebörd att pensionärerna så långt som möjligt behandlas som löntagare.
 Även motion av Sk81 Lars Werner m.fl. (v, yrkande 52) innehåller
ett yrkande om att grundpensionerna bör höjas.

Utskottet vill inte utesluta att man på sikt kan undvara de särskilda
reglerna för pensionärerna genom att utforma grundpensionen och
pensionstillskotten på ett annat sätt. De statsfinansiella och andra skäl

1989/90:SkU30

63

som åberopas i propositionen innebär emellertid att det för närvarande
saknas utrymme för åtgärder av detta slag. Utskottet avstyrker därför
dessa motioner.

Av samma skäl avstyrker utskottet yrkandet i motion Sk55 av Bo
Lundgren m.fl. (m, yrkande 1) om att förmögenhetsinnehav fr.o.m.
1991 inte skall leda till avtrappning av grundavdraget.

I det förslag som läggs fram i propositionen är yrkandet i motion
Sk408 av Nils Nord m.fl. (s) om en likabehandling av ålders- och
förtidspensionärer vad gäller extra avdrag tillgodosett. Utskottet avstyrker
alltså även denna motion.

Pension som utbetalas från Norge till en person som är bosatt här i
landet skall beskattas här, utan extra avdrag. Något extra grundavdrag
kommer inte heller att utgå i denna situation eftersom reglerna skall
tillämpas endast i fråga om svensk pension. I tre motioner — Sk335 av
Gunilla Andersson (s), Sk386 av Isa Halvarsson (fp) och Sk394 av
Kjell Ericsson (c)— yrkas att norsk pension skall jämställas med
svensk folkpension vid beskattningen.

Att reglerna får de konsekvenser som motionärerna kritiserar beror
bl.a. på utformningen av dubbelbeskattningsavtalet med Norge. Som
framgår av motionerna upphör problemet om pensionären efter en
treårsperiod blir svensk medborgare.

Utskottet är inte berett att förorda den av motionärerna föreslagna
lösningen. Pensioner bör i princip behandlas på samma sätt som andra
inkomster. De särskilda regler som gäller för svensk folkpension har
historiska rötter i det svenska socialförsäkringssystemet. Att dessa skattelättnader
av statsfinansiella och andra skäl tills vidare får kvarstå
utgör enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl för att inordna alla
utländska pensioner i detta system. Problemet har för övrigt samband
med utformningen av dubbelbeskattningsavtalen och ingår inte i denna
del bland de frågor som utskottet behandlar i detta betänkande.
Utskottet avstyrker således dessa motioner.

Frågan om barnpension tas upp i fyra motioner. I motionerna Sk303
av Anita Persson (s), Sk313 av Kenth Skårvik och Lars Ernestam (fp)
och Sk317 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (c) yrkas en
översyn utav reglerna i syfte att lindra beskattningen av barn eller att
helt eller delvis undanta barnpension från beskattning. I motion Sk381
av Rune Rydén och Ingrid Sundberg (m) yrkas att avdrag skall medges
från barnpension med ett belopp som motsvarar helt bidragsförskott.

Utskottet har i sin behandling av denna fråga tidigare i år haft stora
betänkligheter mot att inom ramen för nuvarande system ändra på
reglerna på det sätt som motionärerna har föreslagit. Samtidigt har
utskottet pekat på att den planerade skattereformen kan leda till frågan
kommer i ett nytt läge.

Utskottet vill nu framhålla att grundavdrag inte längre kommer att
medges från kapitalinkomster och att tjänsteinkomsterna kommer att
beskattas med en enhetlig förhållandevis låg skattesats. Detta innebär
enligt utskottets uppfattning att det bör vara möjligt att åstadkomma en
rimlig lösning genom att helt eller delvis undanta barnpension från

1989/90:SkU30

64

beskattningen. Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt pröva
hur denna fråga kan lösas och lägga fram ett förslag med denna
inriktning.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Syftet med motionerna får därmed anses vara
tillgodosett.

Inkomstslag, underskott

Skattereformen innebär bl.a. en genomgripande förändring av indelningen
i olika inkomstslag. För enskilda personer innebär förslaget att
man slår ihop de nuvarande sex olika inkomstslagen så att man får
kvar inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet (förvärvsinkomst)
samt inkomst av kapital. Inkomst av tjänst kommer att omfatta
nuvarande tjänsteinkomster och skall också fungera som en uppsamlingspost
för inkomster som för närvarande inte beskattas. Bl.a. kommer
inkomst av hobbybetonad verksamhet att beskattas som inkomst
av tjänst, efter avdrag för omkostnader under året och året närmast
före beskattningsåret. Näringsverksamhet är en sammanslagning av
jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, och man gör här en
uppdelning mellan aktiv verksamhet, som hänförs till en gemensam
förvärvskälla, och passiv verksamhet, som kan bestå av flera olika
förvärvskällor av detta slag. Det nya inkomstslaget kapital omfattar
nuvarande kapitalinkomster och realisationsvinster och det som blir
kvar av inkomstbeskattningen av småhus (uthyrning och ränteutgifter).
Den nya indelningen i förvärvskällor utgör en modernisering och får
betydelse bl.a. för möjligheterna till avdrag för underskott i näringsverksamhet.
 Sådana underskott får enligt förslaget i princip kvittas
endast mot framtida överskott i samma förvärvskälla. Detta innebär
bl.a. att beskattningen i de nya inkomstslagen tjänst och kapital inte
kommer att påverkas av underskott i annan verksamhet. Så kallade
definitiva förluster som uppkommer när den Skattskyldige avslutat sin
näringsverksamhet kommer dock enligt propositionen att få dras av
enligt reglerna för realisationsförluster.

Förslaget i propositionen gäller i princip även för författare, konstnärer
och liknande. Underskott i den konstnärliga verksamheten skall
dock få dras av från arbetsinkomster, under förutsättning att intäkter
av någon betydenhet har redovisats i den konstnärliga verksamheten.

För underskott som uppkommer i inkomstslaget kapital skall enligt
propositionen skattereduktion medges med 30 % av underskottet. Här
kan också nämnas att underskotten påverkas genom en begränsning av
avdraget för räntor över en viss nivå. Dessa frågor tas upp under
rubriken Inkomst av kapital.

Nuvarande krav för att en verksamhet skall anses som rörelse
(näringsverksamhet) ändras inte enligt förslaget. Härför krävs enligt
nuvarande praxis att verksamheten har en inte alltför obetydlig omfattning
och att den drivs i vinstsyfte. Inkomster av en hobby som inte
kan hänföras till rörelse beskattas inte för närvarande. Enligt förslaget

1989/90:SkU30

65

5 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

skall sådana inkomster i fortsättningen tas upp som inkomst av tjänst
med rätt till avdrag för utgifter under beskattningsåret och för underskott
året innan. Avdraget får dock inte överstiga beskattningsårets
intäkter och får inte heller kvittas mot andra tjänsteinkomster.

Ett stort antal motioner rör frågorna om kvittning av underskott i
näringsverksamhet och om beskattningen av inkomster av hobbyverksamhet.
 Yrkanden om att kvittningsrätten helt eller delvis skall behållas
framställs bl.a. i motionerna Sk56 av Kjell Ericsson (c, yrkande 5),
Sk58 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 17), Sk75 av Göthe Knutson (m),
Sk84 av Margit Gennser (m, yrkande 1), Sk95 av Agne Hansson och
Marianne Jönsson (c, yrkande 5), Sk341 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m, yrkande 5), Sk453 av Sven Eric Lorentzon m.fl.
(m, yrkande 2), Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 39), Sk67 av
Ivar Franzén (c), Sk95 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c,
yrkande 5), Sk81 av Lars Werner m.fl. (v, yrkande 11), Sk74 av Inger
Schörling m.fl. (mp, yrkandena 28 och 29), Sk94 av Krister Skånberg
m.fl. (mp, yrkande 10). Motionärerna anför bl.a. att förslaget medför
svårigheter för den som vill starta ett företag och att avdragsförbudet
kan medföra svårigheter inte minst för personer i glesbygden. I motion
Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 6) anförs också att reglerna
behöver förtydligas.

I andra motioner tar motionärerna upp de särskilda problem som
förslaget kan medföra inom hästsporten. Uppfödning och tävling m.m.
med en till två hästar bedöms ofta som hobby, vilket leder till att
inkomsterna inte tas upp till beskattning och att avdrag ej heller
medges för omkostnaderna. Med den i propositionen föreslagna ordningen
befarar motionärerna att inkomsten av verksamheten kommer
att beskattas utan avdragsrätt för de kostnader som nedlagts långt innan
inkomster uppkommer i verksamheten. Yrkanden om oförändrade
regler eller ändringar i förslaget framställs i motionerna Sk59 av Carl
Bildt m.fl. (m, yrkande 9), Sk69 av Göthe Knutson m.fl. (m, yrkande
2), Sk358 av Rolf Dahlberg (m), Sk426 av Jan Hyttring m.fl. (c), Sk431
av Göthe Knutson (m, i denna del), Sk95 av Agne Hansson och
Marianne Jönsson (c, yrkande 6), Sk56 av Kjell Ericsson (c, yrkande
2). Vidare framställs yrkanden i motionerna Sk90 av Lola Björkquist
(fp) och Sk93 av Britta Sundin (s) av innebörd att regeringen bör
studera verkningarna för trav- och galoppsporten och, om ej avsedda
effekter uppkommer, snarast utarbeta sådana riktlinjer eller förslag att
orättvisor ej uppkommer mellan olika kategorier hästägare.

Vidare yrkas i motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 7)
att nuvarande regler behålls. I motionerna Sk433 av Bengt Rosén och
Elver Jonsson (fp), Sk63 av Martin Olsson (c) och Sk64 av Eva Björne
(m) yrkas att biodling undantas från de nya reglerna. I motionerna
Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp, yrkande 13) och Sk450 av Göthe
Knutson och Gullan Lindblad (m, yrkande 4) begär motionärerna ett
extra avdrag på 10 000 kr. från inkomst av icke yrkesmässig verksamhet.

1989/90:SkU30

66

I motion Sk362 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas särskilda regler för
kulturskapare angående avdrag för underskott, utvecklingskostnader
och avsättningar till upphovsmannakonto, reducerade egenavgifter och
undantag från moms. Likartade yrkanden framställs även i motion
Sk395 av Larz Johansson och Jan Hyttring (c).

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att kvittning av underskott
mellan olika förvärvskällor i princip inte bör tillåtas. Nuvarande
ordning i detta hänseende strider mot grundprinciperna för
skattereformen och lämnar alltför stort utrymme för skatteplanering. I
stället bör förlustutjämning ske på det sättet att underskottet i enlighet
med förslaget i propositionen förs över till nästa år och ackumuleras i
förvärvskällan. Föreligger underskott när förvärvskällan upphör får
70 % av underskottet enligt förslaget dras av från intäkt av kapital.

Vad utskottet nu har anfört gäller i fråga om verksamheter som är
att bedöma som näringsverksamhet. När det gäller hobby innebär
propositionen att inkomster härav — i motsats till vad som gäller i dag
— skall redovisas såsom inkomst av tjänst med rätt till avdrag för
omkostnader med ett belopp som högst far motsvara intäkterna av
verksamheten. I omkostnadsbeloppet får enligt förslaget inräknas underskott
som uppkommit året före beskattningsåret. Med hänsyn till
kontrollproblemen bör avdragsrätten enligt utskottets uppfattning inte
sträcka sig längre tillbaka i tiden än ett år.

I sammanhanget vill utskottet understryka att utgifter för hobbyverksamhet
till sin natur är att anse som ej avdragsgilla levnadskostnader.
 Svårigheterna att dra en bestämd gräns mellan rörelse och hobby
har med nuvarande utformning av reglerna dock fått till följd att
avdrag i många fall ändå medgivits för kostnader av detta slag såsom
för underskott av rörelse. I andra fall har intäkter som egentligen bort
hänföras till rörelse kommit att bedömas som skattefria enligt nuvarande
regler för hobby. Dessa problem bortfaller i stort sett med den nu
föreslagna ordningen som enligt utskottets uppfattning i allmänhet är
ägnad att ge ett mer rättvisande resultat än nuvarande regler.

I vissa speciella situationer, såsom exempelvis i fråga om hobbybetonad
hästuppfödning, kan man dock — som anförs i en del av motionerna
— få den effekten att man i ett skede när intäkter börjar inflyta
i verksamheten inte får dra av underskott som uppkommit mer än ett
år från beskattningsårets ingång. Enbart den omständigheten att en
hobby till sist börjar ge vissa intäkter leder enligt utskottets uppfattning
i och för sig inte till att kostnader som under tidigare år
rätteligen varit att hänföra till levnadskostnader bör bedömas annorlunda.
 Som anförs i propositionen (s. 312, 313) kan det emellertid i en
del fall vara svårt att från början avgöra om det är fråga om hobby
eller näringsverksamhet och bedöma om ett vinstsyfte föreligger eller
ej. I ett längre perspektiv kan vinstsyftet ofta bedömas på säkrare
grund. Som framhålls i propositionen medför det nya omprövningsförfarandet
vid taxeringen ökade möjligheter att få tidigare taxeringar
prövade på nytt. Utskottet finner att syftet med motionerna därmed
åtminstone delvis är tillgodosett. Enligt utskottets mening bör man
emellertid i den planerade utvärderingen av reformen noga följa den

1989/90:SkU30

67

praktiska tillämpningen av reglerna så att man snabbt kan möta
eventuellt uppkommande problem för hästsporten. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen i dessa delar och avstyrker de nu
behandlade motionsyrkandena.

Det är inte ovanligt att författare, konstnärer och andra kulturarbetare
kombinerar verksamhet som i det nya systemet blir hänförlig till
näringsverksamhet med arbetsanställning som skall hänföras till tjänst.
Det är enligt vad som anförs i propositionen rimligt att i sådana fall
underskott av näringsverksamheten får dras av mot intäkt av tjänst. En
förutsättning för avdrag bör dock vara att den skattskyldige redovisat
intäkter av någon betydenhet från verksamheten. Bedömningen bör
avse en period av fyra år inkl. det aktuella beskattningsåret. Utskottet
konstaterar också att avsättning till upphovsmannakonto även fortsättningsvis
kommer att medges.

Enligt utskottets mening är därmed kravet på förmånliga regler för
författare och konstnärer m.fl. tillgodosett så långt som möjligt. Utskottet
avstyrker motionerna och tillstyrker propositionen i denna del.

En speciell fråga om föräldrapenning tas upp i motion Sk399 av Kjell
Johansson (fp). Motionären anser att en sådan ersättning bör kunna
redovisas som intäkt i mottagarens ordinarie verksamhet, dvs. för den
som har en rörelse i inkomstslaget näringsverksamhet. Utskottet har i
och för sig förståelse för denna synpunkt, eftersom det kan förekomma
att rörelsen annars visar underskott. Normalt kommer emellertid detta
att jämna ut sig året efter. Utskottet är medvetet om att skattereformen
kan komma att aktualisera vissa frågor av denna art. Utskottet är för
närvarande inte berett att gå in närmare på denna utan avstyrker
motionen.

Allmänna avdrag, extra avdrag m.m.

Avdraget för underhåll till icke hemmavarande barn (för närvarande
3 000 kr. per barn och år) slopas enligt förslaget i propositionen. Även
det extra avdraget vid sjukdom och vid existensminimum slopas. Den
s.k. 1 800-kronorsreduktionen, som har behandlats i det föregående,
slopas också. Skattereduktionen för fackföreningsavgifter, för närvarande
högst 480 kr., kvarstår men utgår i fortsättningen med 20 % av
högst 2 500 kr., dvs. högst 500 kr. Övriga allmänna avdrag kvarstår
med ett par detaljändringar men skall enligt propositionen i fortsättningen
få dras av endast från förvärvsinkomster.

Beträffande avdraget för underhållsbidrag till barn yrkas i motionerna
Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 16) och Sk74 av Inger Schörling
m.fl. (mp, yrkande 19) avslag på propositionen. I motionerna Sk321 av
Lennart Brunander (c), Sk413 av Sten Svensson m.fl. (m, yrkande 1)
och Sk430 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) yrkas att
avdragsrätten utökas.

Som framhålls i propositionen är ett grundläggande syfte med skattereformen
att eftersträva en förenkling av regelsystemet och undanrö -

1989/90:SkU30

68

ja brister i neutraliteten. Avdragsrätten för underhåll till barn är ett
avsteg från principen att avdrag för personliga levnadskostnader inte
skall medges. Därtill kommer att underhållsbidragskommittén i februari
1990 lämnat ett betänkande med förslag om hur stödet till barn
som inte lever samman med båda föräldrarna bör utformas i framtiden.
 Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet propositionen och
avstyrker motionerna i denna del.

Förslaget i propositionen bygger på att kostnader för barn inte bör
vara avdragsgilla vid taxeringen, en uppfattning som utskottet instämmer
i. Med hänvisning härtill och till den föreslagna höjningen av
barnbidraget avstyrker utskottet det i motion Sk400 av Eva Goés m.fl.
(mp) framställda yrkandet om rätt till avdrag för skolavgifter för barn i
fristående skolor.

Det extra avdraget vid sjukdom och vid existensminimum tas upp i sex
motioner. I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 22) begär
motionärerna förslag om att extra avdrag för sjukdomskostnader skall
medges om synnerliga skäl föreligger. I motion Sk88 av Karin Israelsson
m.fl. (c) yrkas avslag på propositionen, och motion Sk347 av
Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp) innehåller krav på en ökad
avdragsrätt vid diabetes och vid tarm- och magsjukdomar. Vidare yrkas
i motionerna Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 21), Sk413 av Sten
Svensson m.fl. (m, yrkande 3) och Sk385 av Tom Heyman (m) att
existensminimireglerna skall byggas ut i vissa hänseenden.

Förslaget att slopa det extra avdraget skall ses mot bakgrunden att
tillämpningen av reglerna utgör ett komplicerande inslag i skattesystemet
och innefattar bedömningar som inte lämpar sig för skattemyndigheterna.
 Utfallet av dessa regler kan dessutom medföra kraftiga tröskeleffekter
och olikformigheter. Det bör framhållas att sjukdomskostnader
inte har något naturligt samband med taxeringen. Avsikten med
den föreslagna åtgärden är givetvis inte att ge några budgetförstärkningar.
 Utredningen utgick i sitt förslag från att man, samtidigt som
avdraget avskaffas, genom anslag av erforderliga medel i stället utökar
andra stödformer inom berörda områden i ungefär motsvarande utsträckning.
 Utskottet utgår från att så kommer att ske och är övertygat
om att samhällets stöd till behövande grupper på denna väg kan få en
bättre utformning än genom ett avdrag vid beskattningen. Utskottet
instämmer alltså i förslaget att avskaffa detta avdrag. Som anförs i
propositionen bör reglerna om existensminimum dock kvarstå som ett
förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt.

Med det anförda tillstyrker tillstyrker utskottet propositionen i denna
del och avstyrker motionerna.

Beträffande skattereduktionen för fackföreningsavgifter och den därmed
sammanhängande frågan om arbetsgivarnas rätt till avdrag för sina
organisationsavgifter yrkas i motionerna Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m,
yrkande 18), Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp, yrkande 21), Sk89 av
Bengt Westerberg m.fl. (fp, yrkande 2), Sk442 av Bengt Westerberg
m.fl. (fp, yrkande 1) och Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkandena
20 och 21) att skattereduktionen avskaffas och att arbetsgivarnas av -

1989/90:SkU30

dragsrätt för organisationskostnader reduceras. I motion Sk329 av
Anita Modin m.fl. (s) yrkas att olikheterna i arbetsgivarnas och arbetstagarnas
avdragsrätt för organisationsavgift bör undanröjas. Vidare yrkas
i motion Sk81 av Lars Werner m.fl. (v, yrkandena 8 och 9) att
skattereduktionen bestäms till 30 % av beloppet 2 500 kr.

Ett avskaffande av skattereduktionen för fackföreningsavgift kräver
att även arbetsgivarnas avdragsrätt för föreningsavgifter begränsas för
att en olikformighet inte skall uppstå. Som konstateras i propositionen
finns det emellertid starka skäl för att inte genomföra en sådan åtgärd.
Mot denna bakgrund instämmer utskottet i att skattereduktionen för
fackföreningsavgjfter bör behållas. Enligt utskottets mening är förslaget
i propositionen väl avvägt. Utskottet tillstyrker alltså propositionen och
avstyrker motionerna i dessa delar.

Pensionsförsäkringsavgifter är enligt beslutet hösten 1989 avdragsgilla
vid 1991 års taxering endast till 75 % av det belopp som annars skulle
vara avdragsgillt enligt nuvarande regler. Beslutet avsåg att neutralisera
möjligheterna att utnyttja avdragsreglerna för att uppnå ej avsedda
fördelar i samband med skatteomläggningen. I motionerna Sk59 av
Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 48), Sk402 av Bo Lundgren m.fl. (m,
yrkande 6) och Sk403 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 5) yrkas att
denna tillfälliga avdragsbegränsning slopas. Motion Sk413 av Sten
Svensson m.fl. (m) innehåller också ett yrkande av denna innebörd
(yrkande 4 i denna del).

Med hänvisning till de skäl som ligger till grund för höstens beslut i
denna fråga avstyrker utskottet motionerna i denna del.

Yrkande 4 i motion Sk413 av Sten Svensson m.fl. (m) innehåller
också att avdrag bör medges utan begränsningar för efterlevandeförsäkring,
 att möjligheten till avdrag för premier för makes pensionsförsäkring
bör återinföras och att man bör införa rätt till ett avdragsgillt
pensionssparande i bank. Vidare yrkas i motion Sk314 av Charlotte
Cederschiöld (m) en gemensam avdragsrätt inom familjen för pensions®
rsäkringspremier.

Utskottet anser att nuvarande avdragsmöjligheter för pensionsförsäkringspremier
är tillräckliga. Med hänvisning härtill och till att frågan
om pensionssparande i bank uppmärksammas inom finansdepartementet
avstyrker utskottet motionerna i denna del.

I motion L611 av Margit Gennser och Hugo Hegeland (m), begär
motionärerna att reglerna ändras så att man får rätt att insätta annan
förmånstagare än nära anhörig till pensionsförsäkring.

I propositionen föreslås att man även i ett homosexuellt samlevnadsförhållande
skall kunna teckna försäkring med sambo som förmånstagare.
 I den mån yrkandet i motionen inte tillgodoses genom detta
förslag avstyrker utskottet detsamma. Utskottet tillstyrker propositionen
i denna del.

I motion Sk454 av Karl-Gösta Svenson och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m) yrkas att egenföretagare skall kunna dra av avgifter för
pensionsförsäkring i förvärvskälla och inte som allmänt avdrag.

1989/90:SkU30

70

Propositionen omfattar även denna fråga och det förslag som läggs
fram tillgodoser yrkandet i motionen. Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Yrkanden om en avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål av
olika slag framställs i motionerna Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp,
yrkande 9), Sk312 av Kjell Johansson m.fl. (fp), Sk346 av Sten Svensson
(m), Sk388 av Görel Bohlin (m), Sk375 av Pär Granstedt och
Birgitta Hambraeus (c), Sk437 av Görel Bohlin (m) och Sk389 av
Gösta Lyngå och Marianne Samuelsson (mp, yrkande 1). Yrkande 2 i
den sistnämnda motionen innebär att biståndsorganisationer som godkänts
av UD skall undantas från arvsskatt.

Utskottet anser att utgifter av detta slag har privat karaktär och inte
bör beaktas genom avdrag vid beskattningen. Med hänvisning härtill
och till sina ställningstaganden till motsvarande yrkanden tidigare år
avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.

Inkomst av tjänst
Kostnadsersättningar m.m.

En av grundsatserna i propositionen är att alla typer av ersättningar
för eget arbete eller andra prestationer skall beskattas likformigt,
oavsett i vilken form ersättningen utgår och utan undantag eller
undervärdering av vissa ersättningar. Vidare bör alla förmåner tas upp
till sitt marknadsmässiga värde med en rimlig avvägning av kraven på
neutralitet och enkelhet. Om en inkomst inte uttryckligen är befriad
från skatt eller är att hänföra till något annat inkomstslag skall den
hänföras till inkomstslaget tjänst. Detta krav på likformighet får betydelse
framför allt för beskattningen av kostnadsersättningar och förmåner
av olika slag och för avdragsreglerna. Undantag medges endast i
fråga om vissa särskilda ersättningar i speciella situationer och för
hittelön och vissa andra belöningar. Mot denna bakgrund föreslås i
propositionen bl.a. att statliga och kommunala kostnadsersättningar
med vissa undantag skall beskattas på samma sätt som motsvarande
ersättningar från andra arbetsgivare. Denna princip genomfördes hösten
1989 fr.o.m. inkomståret 1990 för traktamenten vid endagsförrättningar
och bilersättningar, samtidigt som avdraget för ökade levnadskostnader
vid endagsförrättningar slopades och avdraget för bilkostnader
begränsades.

Den särskilda skattefrihet som gäller för lön till utländska gästforskare
(endast 70 % av lönen är nu skattepliktig) slopas. Likaså slopas
skattefriheten för ersättning från Nordiska ministerrådet i samband
med det nordiska tjänstemannautbytet, för kostnadsersättning för vård
i enskilt familjehem och för förvaltningskostnadsbidrag m.m. Undantag
medges däremot även i fortsättningen för vissa kostnadsersättningar
till utländska gästforskare, kostnadsersättningar från SIPRI, ersättning
för flyttningskostnad, vissa ersättningar till värnpliktiga och understöd

1989/90:SkU30

71

vid arbetskonflikt samt för utlandstillägg och därmed likställd förmån.
Frågan om bilersättningar behandlas under en särskild rubrik nedan.
Även frågan om inkomster av bärplockning behandlas för sig.

Frågan om gästforskare tas upp i motionerna Sk71 av Ann-Cathrine
Haglund m.fl. (m) och Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 15).
Motionärerna yrkar avslag på propositionen i denna del eller att
reglerna utformas så att de ger utrymme för en generös tillämpning.

De särskilda reglerna för gästforskare innebär bl.a. att en särskild
nämnd prövar frågan om skattefri kostnadsersättning till utländska
forskare som tillfälligt vistas här och som då omfettas av bestämmelserna.
 Utskottet finner att denna skattefrihet bör bestå i enlighet med
förslaget i propositionen men att den särskilda skattelättnaden på
30 % av lönen i dessa fell skulle innebära en överkompensation.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna i denna
del.

Beträffande flyttningskostnader yrkas i motion Sk96 av Olof Johansson
m.fl. (c, yrkande 12) att det nuvarande undantaget för flyttningskostnader
slopas.

Ersättning för flyttningskostnader är av särskilda skäl för närvarande
undantagen från skatteplikt såväl i statlig som — under vissa förutsättningar
— enskild tjänst. En strikt likformighet enligt de principer som
bör gälla för skattereformen skulle leda till att även dessa ersättningar
beskattas. Som anförs i propositionen talar starka skäl bl.a. av arbetsmarknadspolitisk
art för en fortsatt skattefrihet för dessa ersättningar.
Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att föreslå någon ändring
på denna punkt utan avstyrker motionen även i denna del.

Beträffande hemsjukvårdsbidrag yrkas i motion Sk308 av Sten Svensson
m.fl. (m) att skattefriheten behålls.

I propostionen anförs bl.a. att det är förenat med både för- och
nackdelar att göra dessa kostnadsersättningar skattepliktiga. En lämplig
lösning är enligt propositionen att låta de av RSV i dag rekommenderade
högsta omkostnadsbeloppen utgöra en schablon med vilken avdrag
får göras om den skattskyldige inte kan visa att hans kostnader
varit högre. Överskjutande kostnadsersättning skulle i enlighet med
detta bli skatte- och avgjftsgrundande. Enligt propositionen bör det
ankomma på verket att utferda rekommendationer härom.

Den utformning förslaget har fått innebär i regel inte någon utökad
beskattning. Mot bakgrund av att alla andra kommande kostnadsersättningar
blir skattepliktiga finner utskottet att propositionen bör godtas.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen.

Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot regeringens
förslag i vad avser beskattningen av kostnadsersättningar m.m. utan
tillstyrker propositionen i dessa delar.

1989/90:SkU30

72

Andra förmåner och ersättningar

1989/90:SkU30

A vtalsförsäkringar

De s.k. avtalsförsäkringarna på arbetsmarknaden är tjänstegrupplivförsäkring
(TGL), försäkring om avgångsbidrag (AGB), avtalsgruppsjukförsäkring
(AGS) och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) särbehandlas
för närvarande vid beskattningen. Premieförmån eller motsvarande
beskattas inte hos den anställde, och utfallande belopp beskattas
endast i viss utsträckning.

När det gäller TGL avser regeringen att återkomma med ett förslag i
höst.

Beträffande AGB föreslås i propositionen att den nuvarande skattefriheten
för s.k. B-belopp slopas. Vidare föreslås att de utbetalningar
som sker på grund av AGB-försäkring beläggs med löneskatt och att de
inte blir förmånsgrundande. AGS skall enligt propositionen beskattas
och i allmänhet beläggas med socialavgifter och bli förmånsgrundande.
Beträffande TFA föreslås att den nuvarande skattefriheten för s.k.
dagersättning slopas och att ersättning från försäkringen beläggs med
socialavgifter eller löneskatt.

I motion Sk81 av Lars Werner m.fl. (v, yrkande 10) yrkas avslag på
propositionen. Ett motsvarande yrkande framställs i motion Sk96 av
Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 11) i vad avser TFA.

Utskottet vill framhålla att arbetsmarknadsförsäkringarna omfattar i
stort sett hela arbetsmarknaden. De tjänar enligt utskottets uppfattning
viktiga sociala ändamål. De framstår också som motiverade från rättvisesynpunkt
eftersom de tjänar till att likställa olika kategorier arbetstagare
i skilda hänseenden. De skatteregler som gäller på detta område
betecknades emellertid från början som ett provisorium och de har
även senare väckt viss kritik.

Ett gemensamt drag för förmånerna av avtalsförsäkringarna är att de
har direkt samband med tjänsten eller yrket. Eftersom reformen syftar
till en neutral beskattning av arbetsinkomster bör dessa förmåner i
princip beskattas. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att
skälen för att behålla en skattefrihet för de aktuella förmånerna inte är
tillräckligt starka. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och
avstyrker motionerna.

Skadestånd

I motionerna Sk355 av Lars Werner m.fl. (v) och Sk384 av Anna Horn
af Rantzien m.fl. (mp) yrkas att skadestånd enligt lagen om anställningsskydd
bör skattebefrias eftersom de avser ideell skada.

De skadestånd som avses i motionerna har direkt samband med den
skadeståndsberättigades anställning och har enligt utskottets uppfattning
sådan karaktär att de bör beskattas. Utskottet avstyrker således
motionerna.

73

Stipendier

I motion Sk.364 av Ewy Möller och Bertil Danielsson (m) yrkas att det
nuvarande undantaget för fackliga stipendier skall slopas.

Som anförs i propositionen bör frågan om den skattemässiga behandlingen
av stipendier anstå i avvaktan på stiftelse- och föreningsskattekommitténs
(Fi 1988:03) förslag. Utskottet avstyrker således motionen.

Personalvård

Av varierande skäl har olika typer av personalvårdsförmåner undan tagits
från skatteplikt. För att skattefrihet skall komma i fråga bör det
enligt propositionen i fortsättningen endast röra sig om enklare åtgärder
av mindre värde. Dessa krav skall vara uppfyllda även i det fall en
förmån utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet
det handlar om.

I motion Sk316 av Ragnhild Pohanka och Gösta Lyngå (mp) yrkas
förslag från regeringen av innebörd att reglerna kompletteras med en
skattebefrielse för personliga utgifter i samband med träning och
förebyggande hälsovård på betald arbetstid och att man på olika sätt
stimulerar företagen till att ha en verksamhet av detta slag.

Smärre trivselförmåner bör enligt utskottets uppfattning även i
fortsättningen kunna undantas från skatteplikt, men med hänsyn till
de gränsdragningsproblem som annars skulle uppstå och kravet på
likformighet är det angeläget att skattefriheten begränsas på det sätt
som föreslås i propositionen. Det bör också framhållas att arbetsgivarnas
avdragsrätt för sådana kostnader som avses i motionen behålls i
nuvarande omfattning. I den mån yrkandet i motionen inte är tillgodosett
med de aktuella förslagen från regeringens sida avstyrker utskottet
motionen.

Kostförmån

Förmån av lunch eller middag skall enligt propositionen tas upp till
genomsnittspriset i riket för en normallunch, helt fri kost till 25 % av
detta. Förslaget innebär också att socialavgifter skall tas ut på förmånsvärdet.
 Enligt nuvarande ordning kan arbetsgivaren skattefritt lämna
subventioner med 40 % av genomsnittspriset. Beträffande s.k. pedagogiska
måltider anförs i propositionen att det även i fortsättningen bör
finnas en möjlighet till jämkning av förmånsvärdet om det föreligger
synnerliga skäl.

I motion Sk77 av Stina Gustavsson m.fl. (c) yrkas att måltidssubventioner
skall vara skattefria. Motsvarande yrkande framställs i motion
Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp) beträffande s.k. pedagogiska måltider
(yrkande 16). Motion Sk51 av Sten Svensson (m) innehåller krav
på ett uttalande om att måltidssubventioner inte skall vara förmånsgrundande
och om att de inte skall beläggas med sociala avgifter.

1989/90:SkU30

74

Vidare yrkas i motion Sk52 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard
(m) att en analys görs av sambandet mellan kostvanor och
produktionseffekter i näringslivet.

Utskottet har förståelse för den betydelse en god kosthållning kan ha
för de anställdas allmänna hälsotillstånd och arbetsprestationer. I grunden
utgör detta emellertid inte en fråga för beskattningen.

Starka principiella skäl talar för att alla löneförmåner beskattas på
ett likartat sätt. När det gäller kostförmåner har det dessutom framhållits
att ett slopande av skattesubventionerna av lunchförmånerna på
sikt kan leda till en effektiv utveckling i branschen, också det i linje
med målen för skattereformen.

I den kritik som har riktats mot den föreslagna skärpningen av
beskattningen har bl.a. anförts att propositionen vilar på ett felaktigt
underlag i fråga om antalet personer som har tillgång till måltidssubventioner.
 Enligt vissa uppgifter har 2,5—3 miljoner personer tillgång
till måltidssubventioner, och av dem har 0,5—0,6 miljoner lunchkuponger.
 Med anledning härav vill utskottet framhålla att det i och för
sig saknar betydelse vid beskattningen att en person har tillgång till
subventionerad lunch. För att förmånen skall tas upp till beskattning
fordras att den också har utnyttjats i praktiken. När det gäller antalet
personer med lunchkuponger utgår propositionen från den nämnda
siffran 0,5—0,6 miljoner. Därutöver har man i underlaget för propositionen
tagit upp 1 miljon andra subventionerade måltider per dag.
Enligt utskottets mening blir likformighetskravet snarast starkare om
antalet anställda som utnyttjar lunchsubventioner och härmed också
det totala värdet av subventionerna är större än vad som ligger till
grund för beräkningarna i propositionen.

Utskottet som finner att förslaget i propositionen är väl motiverat
tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

När det gäller måltider i samband med representation, konferenser och
andra särskilda tillfällen yrkas i motion Sk449 av Lars Norberg (mp)
att den nuvarande skattefriheten för måltider vid enstaka tillfällen
omprövas.

Som framgår av lagrådets yttrande är rättsläget på denna punkt
oklart. Lagrådet föreslog därför ett klargörande av innebörd att kostförmåner
skall beskattas även i sådana fall. Detta förslag ingår emellertid
inte i propositionen, efterom man inte utan vidare kan ta för givet att
det rör sig om en inbesparad levnadskostnad.

Med hänsyn till vad som anförs i propositionen i denna fråga finner
utskottet att utvecklingen på detta område bör avvaktas innan man går
in på en närmare lagreglering av denna detaljfråga. Utskottet avstyrker
motionen i denna del.

1989/90:SkU30

75

Reseförmåner

1989/90:SkU30

Skattefriheten för reseförmåner till anställda i trafik- eller resebyråföretag
slopas också enligt propositionen.

I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 11) begär motionärerna
förslag från regeringen av innebörd att vad som kan anses som
vanlig personalrabatt bör vara skattefritt och att en försiktig värdering
bör ske när det gäller övriga reseförmåner. Pensionärer som redan
intjänat sina förmåner bör enligt motionen inte beskattas alls. Beträffande
reseförmåner inom SAS anförs att 1 å 2 fria resor bör vara
skattefria i egenskap av personalrabatt. Värdet av övriga resor bör
beskattas på "stand by-basis".

Enligt utskottets mening saknas det bärande skäl för att reglera
frågan om reseförmån på det sätt som motionärerna föreslår. Avsikten
är att man skall ha en försiktig värdering men att värderingen skall
ansluta till det marknadsmässiga värdet. Utskottet avstyrker motionsyrkandet
och tillstyrker propositionen även i denna del.

Bilförmån

De nuvarande reglerna om värderingen av bilförmåner justeras i vissa
hänseenden enligt det förslag som läggs fram i propositionen.

För nya bilar bör förmånsvärdet bestämmas till 0,8 basbelopp (för
närvarande knappt 24 000 kr.) med tillägg av 20 % av nybilspriset.
Enligt en begränsningsregel skall värdet ligga mellan 35 och 42 % av
nybilspriset. Om årsmodellen är äldre än tre år bör värdet bestämmas
till 85 % av det värde som framkommer vid en beräkning enligt
reglerna för nyare bilar. Om årsmodell är sex år eller äldre bör
förmånsvärdet även i fortsättningen beräknas med utgångspunkt i ett
nybilspris på 85 % av nypriset för de vanligast förekommande bilarna
och beräkningen ske på samma sätt som gäller för nya bilar, dvs.
sådana som är tre år eller yngre. Som förmånsvärde bör i dessa fall
gälla 85 % av det framräknade värdet. Om ett jämförbart nybilspris
finns får förmånsvärdet bestämmas på samma sätt som föreslås för
bilar som är äldre än tre år.

Om en skattskyldig bekostar allt drivmedel för privatbruk får enligt
förslaget förmånsvärdet sättas ned med en femtedel. När det gäller
äldre lyxbilar är avsikten att värdet skall räknas upp på samma sätt
som hittills (RSV Dt 1989:22 avsnitt 3.4).

Propositionen innebär att beskattningsnivån höjs genom att beräkningarna
utgår från att den genomsnittliga privata körsträckan uppgår
till närmare 1 500 mil per år.

I motionerna Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 10), Sk74 av
Inger Schörling m.fl. (mp, yrkande 15), Sk96 av Olof Johansson m.fl.
(c, yrkande 8), Sk330 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp, yrkandena 1 — 4),
Sk341 (yrkande 4) av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m), Sk356
av Per Westerberg (m), Sk371 av Sören Lekberg (s), Sk392 (yrkande 5)
av Inger Schörling m.fl. (mp) och Sk440 (yrkandena 3 och 6) av Rolf
Clarkson m.fl. (m) framställs skilda krav på andra mindre stelbenta

regler, lägre värden, hänsynstaganden till de faktiska förhållandena i
det enskilda fallet och en utformning som tar hänsyn till de krav som
bör ställas från miljösynpunkt.

Som utskottet anförde förra året vid sin prövning av dessa frågor är
det ofrånkomligt att använda schabloner. Reglerna är i dag starkt
schabloniserade bl.a. för att de skall kunna tillämpas av arbetsgivaren
vid beräkningen av preliminärskatteavdraget. Propositionen innebär
ingen ändring i detta förhållande utan endast vissa justeringar i avsikt
att fa en bättre precision och få reglerna så enkla och lätthanterliga
som möjligt. Samtidigt föreslås en försiktig uppräkning av förmånsvärdena
med utgångspunkt i en genomsnittlig körsträcka på knappt 1 500
mil per år. Enligt utskottets mening är förslaget väl avvägt ur dessa
synvinklar. Ändringar av det slag som motionärerna förordar skulle
innebära att reglerna blir praktiskt ohanterliga. Med hänsyn härtill
tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna i denna
del.

Vinstandelssystem m.m.

I fyra motioner återkommer motionsyrkanden rörande olika system
där arbetstagarna på ett eller annat sätt får del av vinsten i det företag
där de är anställda. Så yrkas i motion Sk89 av Bengt Westerberg m.fl.
(fp, yrkande 3), Sf207 av Gullan Lindblad (m) och Sk415 av Kenth
Skårvik m.fl. (fp,m,c, yrkande 1) att lättnader i socialavgiftshänseende
för avsättningar m.m. till sådana stiftelser. Yrkande 2 i den sistnämnda
motionen och yrkandet i motion Sk309 av Gullan Lindblad (m)
innefattar krav på en utredning i syfte att stimulera en ökad användning
av vinstandelssystem.

Utskottet har vid sin prövning tidigare år av likartade motionsyrkanden
avvisat olika krav på skattestimulanser för vinstandelssystem eftersom
förmåner av denna art skulle uppfattas som orättvisa av alla som
inte kan åtnjuta denna typ av förmåner. Eftersom de aktuella kraven
strider mot grunderna för skattereformen avstyrker utskottet motionerna
i denna del.

Belöningar m.m.

I propositionen anförs att det inte finns anledning att beskatta ersättning
till blodgivare och liknande, ersättningar för upplysningar m.m.
som lett till gripande av brottslingar, hittelön eller belöningar till
personer som räddat människor eller egendom i fåra.

Med hänsyn till dessa ersättningars speciella karaktär tillstyrker
utskottet propositionen i denna del.

Krav på skattefrihet för belöningar från arbetsgivaren för förslag till
förbättringar m.m. framställs i motion Sk84 (yrkande 2) av Margit
Gennser (m). Eftersom skäl för undantag saknas beträffande förmåner

1989/90:SkU30

77

som har samband med anställning avstyrker utskottet motionen i
denna del.

600-kronorsregeln och idrottsrörelsen, m.m.

600-kronorsregeln innebär att förmåner som i princip är skattepliktiga
ändå inte skall tas upp som intäkt om det sammanlagda värdet per år
uppgår till högst 600 kr. Regeln gäller inte för kontant ersättning m.m.
eller för förmåner som skall värderas enligt schabloner.

I propositionen föreslås att 600-kronorsregeln slopas. Samtidigt föreslås
med tanke på idrottsrörelsen att medaljer, plaketter o.d. som har
karaktären av minnesföremål och tävlingsvinster som består av t.ex.
nyttoföremål undantas från skatteplikt om värdet inte överstiger 0,01
basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor, dvs. ca 300 kr. I
dessa fall utgår då inte heller socialavgifter. Förslaget innebär en
förenkling av skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Vidare förenklas
beloppgränsen genom att den skall bedömas för sig vid varje enskilt
tillfälle och inte med hänsyn till det sammanlagda värdet under året.

Ett flertal motioner angår 600-kronorsregeln och vissa andra skattefrågor
ur idrottsrörelsens synvinkel. Utskottet behandlar dessa yrkanden
tillsammans med de särskilda reglerna för idrottspriser m.m. 1
övrigt finner utskottet att propositionen i nyssnämnda delar bör godtas
och instämmer alltså i regeringens förslag att 600-kronorsregeln slopas.

Motionerna berör inte endast beskattningen av idrottspriser utan
även andra ersättningar till idrottsmän och funktionärer, skyldigheten
att lämna kontrolluppgifter, frågan om socialavgifter samt schablonavdraget
och möjligheterna till inkomstutjämning för idrottsutövare.
Andra frågor som tas upp i motionerna är effekterna av den indirekta
beskattningen. I denna del behandlas motionerna i betänkandet
SkU31. De yrkanden, som är aktuella nu, finns i motionerna Sk53 av
Karin Falkmer (m, yrkandena 3—5), Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m,
yrkande 13), Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 10), Sk98 av
Marianne Andersson i Vårgårda och Lennart Brunander (c, yrkandena
3 och 4), Sk70 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (c), Skl21 av
Sven-Olof Petersson och Ingbritt Irhammar (c, yrkandena 1 och 2),
Sk404 av Karin Starrin (c) och SO50 av samma motionär, Sk447 av
Jan Hyttring m.fl. (c, yrkandena 1 och 3), Sk637 av Bertil Danielsson
och Ewy Möller (m, yrkande 2) och Sk379 av Bo Lundgren m.fl. (m,
yrkandena 4 och 5). Motionärerna anser att idrottsrörelsen blivit hårt
arbetsbelastad med administrationen av olika skattefrågor och att beskattningen
och de sociala avgifterna medfört kostnadsfördyringar.
Enligt deras mening förvärras situationen ytterligare genom skattereformen.
 Den sistnämnda motionen tar upp schablonavdraget och de
bristande möjligheterna till inkomstutjämning.

Som utskottet redan anfört i ett tidigare avsnitt är det angeläget att
effekterna av skattereformen för idrottsrörelsen beaktas noga i uppföljningen
av skattereformen. Skulle — som tidigare nämnts — icke
avsedda effekter uppkomma bör självfallet motverkande åtgärder vid -

1989/90:SkU30

78

tas. Dessa bör, som framhålls i propositionen redovisas senast i budgetpropositionen
1991. Skattereglerna ingår också i stiftelse- och föreningsskattekommitténs
(Fi 1988:03) utredningsarbete. Föreningarnas
särskilda svårigheter i samband med skattefrågorna kommer alltså att
ägnas särskild uppmärksamhet. När det gäller farhågorna för att de nu
ifrågavarande reglerna för idrottspriser m.m., som träder i stället för
600-kronorsregeln, skall försvåra situationen förefaller dessa enligt
utskottets mening åtminstone delvis förhastade. I anslutning till vad
kulturutskottet anfört i sitt yttrande vill utskottet framhålla att reglerna
i vissa situationer tvärt om kan medföra förbättringar efterom man kan
inskränka sig till att bedöma vinstvärdet vid det enstaka tävlingstillfället.
 Beträffande de särskilda schablonregler som tillämpas beträffande
kostnadsavdragen för idrottsutövare har såväl kulturutskottet som socialförsäkringsutskottet
konstaterat att det inte finns några hinder mot
att riksskatteverket även i fortsättningen utfärdar rekommendationer i
detta hänseende. Något behov av särskilda uttalanden i denna fråga
föreligger inte enligt utskottets uppfattning, och utskottet finner ej
heller skäl till att nu åter gå in på en närmare prövning av de andra
årligen återkommande detaljfrågor som tas upp i motionerna.

Med hänvisning till vad utskottet här och tidigare i detta betänkande
har anfört och till innehållet i socialförsäkringsutskottets och kulturutskottets
yttranden tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
i dessa delar i den mån de inte är tillgodosedda genom vad
utskottet anfört.

Ökade levnadskostnader

Nuvarande regler för avdrag för ökade levnadskostnader i samband
med tjänsten behålls i sina huvuddrag men stramas upp och förenklas
i vissa hänseenden.

1 höstas godtog riksdagen den nya principen att statliga och kommunala
kostnadsersättningar skall beskattas med rätt till avdrag för motsvarande
merkostnader på samma sätt som för privatanställda och att
avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa skall medges endast
om tjänsteresan varit förenad med övernattning utanför den vanliga
verksamhetsorten. Denna princip genomfördes i vad gäller endagsförrättningar
fr.o.m. inkomståret 1990. Principen fullföljs nu även i fråga
om andra förrättningar. Samtidigt föreslås nya beloppsramar för avdraget
för ökade levnadskostnader.

Avdraget skall i princip motsvara traktamentet men blir maximalt
150 kr. Efter en tremånadersperiod reduceras avdraget till 100 kr., om
rätt till avdrag alltjämt föreligger. För den som inte uppburit traktamente
medges schablonavdrag med 75 kr.

För kostnader för övernattning medges avdrag för de faktiska kostnaderna.
 För den som uppburit traktamente föreslås också en nattschablon
på 75 kr.

1989/90:SkU30

79

I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 15) begär motionärerna
att avdragsbeloppen räknas upp. I motion Sk449 av Lars Norberg
(mp) yrkas i denna del att skattefriheten för nattraktamentet bör
omprövas.

Propositionen grundar sig på ingående överväganden, och i motionerna
har inte anförts skäl som leder till att dessa avvägningar bör
frångås. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna i
denna del.

I motion Sk418 Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c)
yrkas ett tillkännagivande om att den tvåårsregel som gäller för byggnadsarbetare
i samband med tjänstgöring på annan ort bör utsträckas
till alla kategorier.

De regler som föreslås i propositionen har utformats mer generellt
än vad som gäller för närvarande. Därmed tillgodoses syftet med
yrkandet i motionen. Utskottet avstyrker alltså densamma.

Bilkostnader

Riksdagens beslut i höstas innefattade en begränsning i avdragsbeloppet
för bilresor i tjänsten. I den då aktuella propositionen föreslogs att den
som använder egen bil i tjänsten skall få avdrag enligt en schablon som
baseras på den extrakostnad som körningen i tjänsten genomsnittligt
kan antas ge upphov till. Detta belopp beräknades till 11 kr. per mil.
Efter ingående prövning beslutade utskottet att fastställa avdraget till
12 kr. per mil. och avstyrkte de då föreliggande motionerna i den mån
de inte därigenom blivit tillgodosedda. Samtidigt avstyrkte utskottet då
föreliggande motioner om ändringar i reglerna om avdrag för bilresor
mellan bostad och arbetsplats. Motionsyrkandena avsåg såväl höjningar
som sänkningar av avdragsbeloppen. Riksdagen godtog utskottets förslag
även i detta avseende och de avdragsbelopp som medges under
vissa förutsättningar är fortfarande 10:20 kr. per mil upp till 1 000 mil
och därefter 7:70 kr. per mil.

Avdragsreglerna för bilkostnader berörs inte i den nu aktuella
propositionen men ett flertal motioner har väckts i dessa frågor, såväl
när det gäller resor i tjänsten som resor mellan bostad och arbetsplats.
Motionärerna anser att avdragsbeloppen bör räknas upp och ändras i
vissa hänseenden eller att bilersättningar till vissa yrkeskategorier ej
skall beskattas.

Yrkandena med ändringar i fråga om bilkostnader i tjänsten återfinns
i motionerna Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 47), Sk434 av
Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 2), Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c,
yrkande 9), Sk95 (yrkandena 4 och 7) av Agne Hansson och Marianne
Jönsson (c), Sk344 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c),
Sk382 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (m), Sk310 av Tom
Heyman (m), Sk323 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c,
yrkande 1), Sk403 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 4), Sk357 av Gullan
Lindblad (m), Sk341 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m,
yrkande 3), Sk360 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m), Sk440

1989/90:SkU30

80

av Rolf Clarkson m.fl. (m, yrkande 4), Sk450 av Göthe Knutson och
Gullan Lindblad (m, yrkande 1), Sk363 av Margareta Gard (m), Sk438
av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk441 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande

2).

Frågan om resekostnader till och från arbetet tas upp i motionerna
Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 12), Sk74 av Inger Schörling
m.fl. (mp, yrkande 18), Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 16),
Sk315 av Kjell Ericsson (c), Sk440 av Rolf Clarkson m.fl. (m, yrkande
1, 2 och 5), Sk322 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c), Sk345 av
Martin Olsson (c), Sk413 av Sten Svensson m.fl. (m, yrkande 2), Sk325
av Björn Samuelson (v) och Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp,
yrkande 6).

I motionerna har inte åberopats några nya omständigheter som
föranleder utskottet att ändra ståndpunkt i dessa frågor. Utskottet
avstyrker motionerna i dessa delar.

Bär, svamp och kottar

I propositionen föreslås att den nuvarande skattefriheten upp till 5 000
kr. för inkomster från bär- svamp- och kottplockning slopas.

I 14 olika motioner från samtliga riksdagspartier yrkas avslag på
propositionen i denna del. Yrkanden av denna innebörd finns i
motionerna Sk328 av Ingrid Hemmingsson (m), Sk423 av Elisabeth
Fleetwood och Birgitta Rydle (m), Sk425 av Karin Falkmer (m), Sk427
av Jan Hyttring (c), Sk56 av Kjell Ericsson (c, yrkande 1), Sk59 av
Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 14), Sk65 av Eva Björne (m), Sk68 av
Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m), Sk74 av Inger Schörling
m.fl. (mp, yrkande 17), Sk79 av Sigge Godin m.fl. (fp), Sk81 av Lars
Werner m.fl. (v, yrkande 7), Sk86 av Hans Dau (m), Sk96 av Olof
Johansson m.fl. (c, yrkande 13) och Sk97 av Leif Marklund m.fl. (s).

Den nuvarande skattefriheten står i strid mot principen om en
neutral beskattning av arbetsinkomster. Att beskattningen av arbetsinkomster
sänks så väsentligt som nu blir fallet innebär också att
särreglerna för inkomster av detta slag borde kunna slopas. Undantaget
grundar sig emellertid på speciella praktiska skäl i samband med
denna verksamhet och på önskemålet om att stimulera ett ökat tillvaratagande
av naturtillgångar. Det bör också framhållas att undantaget
inte gäller i anställningsliknande förhållanden. Med vad som ovan
anförs tillstyrker utskottet motionerna och avstyrker propositionen i
denna del.

1989/90:SkU30

6 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30

81

Inkomst av kapital

Beskattningen av kapitalinkomster i allmänhet

Inkomstslaget kapital kommer med förslaget i propositionen huvudsakligen
att omfatta nuvarande inkomst av kapital samt realisationsvinster
och vad som blir kvar av småhusbeskattningen, dvs. ränteavdraget
och inkomster av uthyrning. Inkomsten beskattas, som framgått
ovan, endast med en statlig inkomstskatt på 30 %, utan grundavdrag
och utan s.k. sparavdrag.

Inkomster av kapital skall i princip beräknas likformigt och nominellt,
 enligt kontantprincipen och i en enda förvärvskälla. Bland de
viktigare ändringarna ingår att reavinstbeskattningen i princip skall
avse hela den nominella vinsten, dock med vissa begränsningar i olika
hänseenden. Å andra sidan blir reaförluster avdragsgilla till 70 %, i
fråga om marknadsnoterade aktier m.m. 100 % mot vinster inom
denna kategori värdepapper. I fråga om höga ränteutgifter införs en
motsvarande begränsning. Uppkommer underskott skall detta medföra
rätt till skattereduktion med 30 % av underskottet. Rätten till skattereduktion
skall utnyttjas samma år och får enligt förslaget inte förskjutas
i tiden.

I motionerna Sk56 av Kjell Ericsson (c, yrkande 4) och Sk96 av Olof
Johansson m.fl. (c, yrkande 23) framställs yrkanden om ett sparavdrag
på 1 000 kr. Motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 24)
innehåller ett yrkande om särskilt grundavdrag på 1 000 kr. från
kapitalinkomst samordnat med det vanliga grundavdraget. Yrkandena
22 och 23 i motion Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp) innehåller krav
på grundavdrag i kapital på 500 kr. plus ett sparavdrag med 30 % av
bruttot, högst 1 800 kr.

Kravet på en likformig beskattning och avvägningen av skatteuttaget
mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster leder enligt utskottets
uppfattning till att avdrag av detta slag inte skall medges i fråga om
kapitalinkomster.

Utskottet kan instämma i att obetydliga belopp bör undantas från
beskattning. Utskottet vill dock erinra om att räntebelopp under 100
kr. från en och samma bank är undantagna från skatteplikt enligt
bestämmelserna i 19 § kommunalskattelagen. Detta undantag kvarstår
och innebär att man kan ha närmare 500 kr. i ränta från olika banker
utan att skatteplikt uppstår. Skäl att nu gå längre i detta hänseende
föreligger inte enligt utskottets mening. Utskottet tillstyrker alltså propositionen
och avstyrker motionerna i dessa delar.

I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 23) begär motionärerna
förslag om rätt att utnyttja underskott vid senare beskattningsår.

Som anförs i propositionen bör det framför allt av förenklingsskäl
inte vara möjligt att spara underskott för avräkning under senare
beskattningsår. I motionen har inte anförts tillräckliga skäl för ett
annat ställningstagande i den frågan. Utskottet tillstyrker propositionen
och avstyrker motionen i denna del.

1989/90:SkU30

82

I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkandena 25 och 34) yrkas
också att man bör kunna kvitta reaförluster mot reavinster i full
utsträckning.

Huvudregeln om en begränsning av avdragsrätten för underskott till
70 % avser att förhindra enkla typer av skatteanpassning som med en
full avdragsrätt skulle kunna sättas i system för att uppnå ej avsedda
fördelar vid beskattningen. 1 propositionen anförs att utredningsförslaget
är väl avvägt och att det inte kan antas försvåra företagens riskkapitalförsörjning
i nämnvärd utsträckning. I motionen har inte anförts
några vägande invändningar mot denna bedömning varför utskottet
tillstyrker den i propositionen föreslagna huvudregeln och avstyrker
motionen i denna del.

Den i propositionen föreslagna avdragsbegränsningen för räntor gäller
över en viss gräns. Om nettoränteutgifterna överstiger ränteinkomsterna
med 100 000 kr. Sr endast 70 % av det överskjutande beloppet
dras av. För barn och ungdomar under 18 år och för dödsbon som
behandlas enligt reglerna för handelsbolag föreslås att gränsen blir
10 000 kr. Skattereduktionen för det överskjutande räntebeloppet
kommer därmed att begränsas till 21 %.

I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 27) yrkas avslag på
propositionen i vad avser ränteavdragsbegränsningar. I motion Sk74 av
Inger Schörling m.fl. (mp, yrkande 24) yrkas däremot att avdrag skall
vägras helt över en viss beloppsgräns. Miljöpartiets förslag innebär att
del av avdraget blir bundet till boende. I motion Sk81 av Lars Werner
m.fl. (v, yrkande 17 och 28) framställs yrkanden av innebörd att man
nu skall sätta ett fullständigt avdragstak vid de i propositionen angivna
gränserna, och att man på sikt bör slopa ränteavdraget helt och i stället
inrätta en statlig bostadsbank.

Enligt utskottets mening är det angeläget att ränteavdraget begränsas
om detta kan ske på ett sådant sätt att oacceptabla kostnadshöjningar
för boendet undviks. Enligt utskottets mening är begränsningarna väl
avvägda i dessa hänseenden. Begränsningarna torde också vara tillräckliga
för att förhindra möjligheterna till skatteflykt. Utskottet ansluter
sig till propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

Allemanssparande m.m.

Allemanssparande! får enligt förslaget i propositionen behålla en viss
förmånlig behandling vid beskattningen. Ränta i denna sparform och
på ungdomsbosparande skall beskattas med 20 %. Beträffande allemansfonder
föreslås att realisationsvinster på andelar skall beskattas
men enligt fördelaktigare regler än för reavinster i allmänhet. Även
här är skatteuttaget 20 % och som anskaffningsvärde skall anses marknadsvärdet
av den 31 december 1990 för de andelar som den skattskyldige
då hade. I motionerna Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp,
yrkande 25) och Sk81 av Lars Werner m.fl. (v, yrkande 19) krävs att
räntor på allemanssparande och bonusränta på ungdomssparande skall

1989/90:SkU30

83

beskattas som andra ränteinkomster med 30 %. Yrkande 22 i den
sistnämnda motionen innebär att reavinster på andelarna skall beskattas
med 30 % på samma sätt som andra kapitalinkomster.

Enligt finansutskottets yttrande utgör propositionen — med hänsyn
till de villkor som gäller för allmanssparande — en lämplig avvägning
mellan å ena sidan intresset av likformighet och å andra sidan intresset
av att öka sparandet. Skatteutskottet instämmer i finansutskottets bedömning
och tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna
i denna del.

Frågan om allmänna sparstimulanser, personliga investeringskonton
m.m. tas upp i 11 motioner. I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m,
yrkande 8) framställs krav på allmänna sparstimulanser i form av ett
startsparande för barn, ett breddat bostadsägande, avskaffande av löntagarfonderna,
 försäljning av statliga företag, skattesänkningar m.m. Övriga
motionsyrkanden om sparstimulanser — motionerna Sk56 av
Kjell Ericsson (c, yrkande 6), Sk94 av Krister Skånberg m.fl. (mp,
yrkande 5), Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 22), Sk331 av
Marianne Andersson m.fl. (c,m,fp), Sk341 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m, yrkande 8), Sk354 av Bengt Westerberg m.fl. (fp,
yrkande 3), Sk416 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m), Sk361 av
Olof Johansson m.fl. (c, yrkande 3) och Sk406 av Håkan Hansson och
Göran Engström (c, yrkandena 1 och 2) — innehåller förslag om
skattelättnader för insättningar på personliga investeringskonton, nyetableringskonton
eller riskkapitalkonton eller andra sparstimulanser
för att främja företagens riskkapitalförsörjning.

Som finansutskottet framhåller i sitt yttrande utgör den nya låga
beskattningsnivån i sig en påtaglig stimulans för sparandet. Finansutskottet
konstaterar också att konton av detta slag passar dåligt in i det
nya skattesystemets principer. Utskottet erinrar också om att det i
propositionen aviseras att frågan om s.k. särskild redovisningsmetod
för mindre företag liksom handelsbolagens skattemässiga behandling
skall utredas. Resultaten av denna utredning kan väntas positivt påverka
både möjligheterna att starta företag och att expandera verksamhet.
Skatteutskottet instämmer i finansutskottets bedömning och erinrar
samtidigt om att skatteutskottet vid åtskilliga tillfällen har avstyrkt
motioner med den här angivna inriktningen. Utskottet finner inte skäl
till ett ändrat ställningstagande i dessa frågor och avstyrker motionerna
även denna gång.

Finansutskottet har i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen
beslutat att lägga fram förslag till riksdagen om en
ändring i 18 § lagen (1983:890) om allemanssparande av innebörd att
allemansfonder i likhet med aktiefonder skall kunna lämna utdelning.
Syftet med förslaget är att uppnå neutralitet i detta avseende mellan
allemansfonder och aktiefonder. Skatteutskottet får med anledning
härav förorda att lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande
och ungdomsbosparande kompletteras så att beskattningen av
realisationsvinst och utdelning på andel i allemansfond blir likformig.

1989/90:SkU30

84

Reavinst på aktier m.m.

Utvecklingen på aktiemarknaden och penningmarknaden har under
de senaste decennierna varit mycket snabb med stora värdeförändringar
åt båda hållen och kraftig ökning av förmögenhetsvärdet på grund
av en långsiktig kursstegring på aktier. Samtidigt har ett stort antal nya
finansiella instrument introducerats och hanteringen moderniserats.

Utvecklingen har lett till ökade krav på beskattningsreglerna. Trots
upprepade ändringar har det visat sig att lagstiftningen inte har varit
tillräckligt flexibel. Den har blivit allt mindre effektiv och har lett till
snedvridande effeker av olika slag.

Kritiken mot aktievinstbeskattningen har gått ut på att reglerna är
olikformiga, orättvisa och krångliga. De har givit upphov till såväl
skatteplanering som inlåsningseffekter. Kontrollmöjligheterna är bristfälliga
och skatteintäkterna har varit förhållandevis små.

Under utredningsarbetet har olika metoder diskuterats för att få
ekonomiskt riktiga lösningar och enkla och lättillämpade regler. I
propositionen anförs att den av kommittén föreslagna portföljmetoden
för aktievinstbeskattningen har uppenbara fördelar från tillämpningsoch
effektivitetssynpunkt men har sådana avvikelser från traditionella
beskattningsprinciper att det inte går att få nödvändig förståelse för en
sådan omläggning.

Det förslag som regeringen nu lägger fram syftar till en enhetlig och
likformig beskattning av alla typer av kapitalinkomster i en enda
förvärvskälla. Förslaget bygger på principen att hela den nominella
vinsten vid en försäljning skall tas upp till beskattning, oavsett innehavstidens
längd och utan indexering av anskaffningsvärdena. Dessa
principer genomförs även i fråga om fastigheter och andra tillgångar.

Förluster vid försäljningar skall enligt förslaget också behandlas mer
enhetligt än i dag. I fråga om marknadsnoterade värdepapper är
avsikten att förluster skall få kvittas fullt ut mot vinster vid försäljning
samma år av motsvarande värdepapper. I övrigt får förluster dras av
till 70 % vid inkomstberäkningen, och underskott som uppkommer
Sr beaktas samma år i form av skattereduktion med 30 % härav.

Den genomsnittsmetod som i dag gäller för aktier med innehavstid
på minst två år, skall tillämpas generellt beträffande alla aktier m.fl.
finansiella instrument. Tills vidare Sr också en modifierad schablon
tillämpas för marknadsnoterade aktier m.m. Anskaffningsvärdet Sr
enligt schablonen tas upp till 20 % av försäljningspriset efter avdrag
för omkostnader.

I motion Sk452 av Alf Wennerfors (m) (yrkandena 2—4) som väckts
under den allmänna motionstiden avvisas utredningsförslaget om en
portföljmetod för aktievinstbeskattningen. Motionären anser att beskattningen
bör utgå från Sktiska vinster och förluster och att vinster
och förluster bör behandlas lika.

Utskottet finner att dessa motionsyrkanden i väsentliga delar har
tillgodsetts genom regeringens förslag och att någon särskild åtgärd inte
påkallas med anledning av dessa yrkanden.

1989/90:SkU30

85

I motionen (yrkandena 1 och 6) krävs också att aktieförsäljning i
fåmansföretag under vissa förhållanden skall anses som rörelse och att
aktieinnehav upp till en viss nivå stimuleras genom förmånliga skatteregler.
 Utskottet finner inte skäl att förorda ett sådana undantag.

Utskottet avstyrker alltså motionen i dessa delar.

I motion Sk59 (yrkandena 26 i denna del, 32, 33 och 35) begär
motionärerna en generell rätt till anstånd ett år med skatten på
aktievinster, förslag om indexering av anskaffningsvärdena för aktier
och en snabbutredning om avskaffande av aktievinstbeskattningen. I
motion Sk453 säger Sven Eric Lorentzon m.fl. (m, yrkande 3) nej till
skärpt reavinstbeskattning. Motion Sk444 av Lars Werner m.fl. (v)
innehåller däremot krav på en skärpning av reavinstbeskattningen på
aktier med 550 milj. kr. Från samma håll yrkas med anledning av
propositionen — i motion Sk81 (yrkandena 21 och 25) — avslag på
förslagen om en schablon för beräkning av anskaffningsvärdet och om
en full kvittningsrätt för förluster på vissa aktier.

Enligt utskottets uppfattning innebär regeringens förslag om aktievinstbeskattningen
och beskattningen i övrigt av kapitalinkomster avsevärda
förbättringar. Genom att reglerna så långt som möjlig Sr en
enhetlig utformning och att skattesatserna sänks kan de snedvridande
effekter som nuvarande regler medför begränsas. Samtidigt Sr man ett
jämnare skatteuttag och en likartad behandling av kapitalinkomster
och andra inkomster. Enligt utskottets mening innebär förslaget också
andra praktiska fördelar i förhållande till vad som nu gäller. I fråga
om inkomstberäkningen innebär förslaget välmotiverade skärpningar.
Därtill kommer att incitamenten till skatteflykt av det slag som grasserat
under senare tid på detta beskattningsområde motverkas genom
den nya utformningen.

Med hänsyn till de grundläggande kraven om en likformig beskattning
med en fördelningspolitiskt acceptabel profil kan utskottet inte
ställa sig bakom de nyss återgivna kraven på lättnader i aktievinstbeskattningen,
 och utskottet finner inte heller skäl att förorda sådana
skärpningar som föreslås av vänsterpartiet. Även i övrigt är propositionen
enligt utskottets uppfattning väl avvägd i de nu återgivna delarna.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
i dessa delar.

Motionerna Sk59 och Sk96 angår också vissa detaljbetonade frågor.
Den förstnämnda motionen innehåller yrkanden om att realisationsförlust
på premieobligationer bör vara fullt avdragsgill (yrkande 37)
och om att frågan om reavinstbeskattning av fordringar i stället bör
lösas enligt reglerna om ränta (yrkande 36). Enligt den sistnämnda
motionen bör ränta på konvertibla skuldebrev behandlas som ränta
och inte, såsom föreslås i propositionen, utdelning (yrkande 28).
Yrkande 29 i denna motion innebär ett yrkande om avslag på propositionen
vad avser behandlingen av optioner, eftersom det framlagda
förslaget enligt motionärernas uppfattning kan få snedvridande effekter
i vissa situationer.

1989/90:SkU30

86

När det gäller reaförluster på premieobligationer skulle det förstnämnda
förslaget leda till olämpliga effekter genom att kursförändringarna
före och efter en vinstdragning då skulle kunna utnyttjas för ej
avsedda skattelättnader. Att ränta och realisationsvinst enligt propositionen
beskattas i samma förvärvskälla innebär att problemen i samband
med gränsdragningen mellan ränteinkomster och reavinster i stor
utsträckning försvinner på inkomstsidan. På avdragssidan blir det med
regeringens förslag den skillnaden att en reaförlust i princip endast är
avdragsgill med 70 %. För övriga marknadsnoterade fordringar innehåller
förslaget dock ett undantag från denna avdragsbegränsning.
Därigenom är yrkandet i motionen i allt väsentligt tillgodosett.

Skuldebrev som kan utbytas mot aktier bör enligt propositionen
behandlas enligt reglerna för aktier. I fråga om beskattningen av
optioner, som i dag vilar på olika lösningar i rättspraxis, innebär
propositionen att området regleras, och förslaget grundas i denna del
på ingående överväganden som redovisas utförligt i propositionen.
Utskottet kan inte finna att motionärerna åberopat några skäl som
förrycker bedömningen att regeringens förslag även i dessa delar är väl
avvägda. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker
motionerna i dessa delar.

I samband med strukturrationalisering kan regeringen under vissa
förutsättningar och efter särskild prövning medge befrielse från realisationsvinstbeskattning.
 I propositionen föreslås i stället en obetingad rätt
till uppskov med beskattningen i sådana fall. Om försäljningen avser
aktier i fåmansföretag fordras dock ansökan till skattemyndigheten.

I motion Sk432 yrkas att nuvarande regler ändras.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget i propositionen.

Reavinst på övrig lös egendom

Vinst vid försäljning av lösöre m.m. som säljaren haft mer än fem år
är skattefri. Är innehavstiden kortare än två år är hela vinsten skattepliktig.
 Vid längre innehav än två år trappas skatteplikten gradvis av.
Om egendomen förvärvats genom arv eller gåva är vinsten alltid
skattefri.

I propositionen föreslås att dessa regler ändras. Vinsten skall alltid
vara skattepliktig i full utsträckning. Från försäljningspriset medges
avdrag för inköpspris, förbättringskostnader m.m., och återstående
belopp skall i sin helhet tas upp till beskattning. I fråga om personligt
lösöre innebär förslaget att man alternativt får dra av 25 % av försäljningspriset.
 Från summan av vinsterna på personligt lösöre medges
avdrag med 50 000 kr. Vidare föreslås att avdrag inte skall medges för
reaförluster på egendom avsedd för personligt bruk.

I motionerna Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 39) och Sk52 av
Mona Saint Cyr och Margareta Gard (m) yrkas avslag på propositionen.
 Den förstnämnda motionen innehåller också ett yrkande om en
generell rätt till uppskov ett år med betalningen av skatten på reavinster.
 I den sistnämnda motionen yrkas i andra hand ett fribelopp på

1989/90:SkU30

87

300 000 kr. vid försäljning av konst och antikviteter. Andrahandsyrkandet
innebär också att försäljning från dödsbon skall undantas från
beskattning. Vidare yrkas i motion Sk390 av förste vice talman Ingegerd
Troedsson och Lars Ahlmark (m) att konst och antikviteter inte
skall reabeskattas efter fem års innehav.

En av grundprinciperna för skattereformen är att man inte längre
skall godta skattefria områden som lockar till skatteflykt. Reformen
innebär också en allmän skärpning av kapitalbeskattningen. I propositionen
åberopas också som skäl för förslaget att man kan konstatera att
konst och andra värdeföremål i allt högre grad utnyttjas vid kapitalplaceringar.
 Enligt utskottets uppfattning är det därför väl motiverat att
slopa nuvarande undantag.

I fråga om personligt lösöre instämmer utskottet också i att mindre
vinster vid försäljning av vanligt bohag m.m. inte bör beskattas. Utskottet
har inte heller något att erinra mot det schablonavdrag som
föreslås vid försäljning av sådan egendom eller mot fribeloppet 50 000
kr. Med anledning av en av motionerna kan nämnas att förslaget i
dessa delar innebär att huvuddelen av de avyttringar som sker när
dödsbon avvecklas kommer att bli skattefria även i fortsättningen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker
motionerna i dessa delar.

Realisationsvinst på fastigheter och bostadsrätter

Vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter skall enligt förslaget i
propositionen vinsten beräknas enligt en nominell metod, vilket innebär
att indexuppräkningen av anskaffningsvärden för fastigheter avskaffas.
 Även uppskovsreglerna för fastigheter slopas.

En egenföretagares reavinster på fastigheter och bostadsrätter skall
också beskattas som inkomst av kapital. Under innehavstiden gjorda
värdeminskningsavdrag m.m. skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
 Detsamma skall gälla kostnader för värdehöjande reparationer
och underhåll som lagts ned på en sådan fastighet eller bostadsrätt
under en femårsperiod före avyttringen. Kostnader för värdehöjande
reparationer och underhåll som återläggs skall vid vinstberäkningen
behandlas som förbättringskostnader. Om en näringsfastighet eller en
bostadsrätt i näringsverksamhet övergår till privatbostad skall värdeminskningsavdrag
m.m. och kostnaden för värdehöjande reparationer
och underhåll tas upp som intäkt av näringsverksamhet på samma sätt
som om en avyttring skett.

Skatteuttaget skall enligt förslaget begränsas genom en alternativregel
(takregel) som innebär att reavinster får beräknas till 30 % av försäljningsintäkten
för privatbostadsfastighet eller privatbostad som är permanentbostad.
 För övriga privatbostadsfastigheter och privatbostäder
får reavinsten beräknas till 60 %. För dödsbon skall 60-procentsregeln

1989/90:SkU30

88

enligt förslaget gälla generellt för alla sådana bostäder. För näringsfastigheter
och sådana bostadsrätter sorn ingår i en näringsverksamhet
föreslås att reavinsten får beräknas till 90 %.

Enligt förslaget skall en permanentbostad i princip vara en bostad
där den skattskyldige varit bosatt minst tre av de senaste fem åren.
Bosättning minst ett år skall godtas om den skattskyldige förvärvar
fastigheten till ett marknadsmässigt pris och under den ytterligare
förutsättningen att den skattskyldige inte har ägt fastigheten under ett
år eller mer utan att ha varit bosatt där.

För bostadsrätter skall den skattepliktiga försäljningsintäkten anses
motsvara köpeskillingen ökad eller minskad med andelen i föreningens
nettoskuld eller nettoförmögenhet vid försäljningstillfållet. Avdrag
medges för ett omkostnadsbelopp avseende anskaffningskostnader
m.m., beräknat på motsvarande sätt. Enligt en motsvarande alternativregel
som för fastigheter får reavinsten tas upp till 30 %, 60 % eller
90 % av försäljningsintäkten plus bostadsrättens andel i föreningens
nettoskuld eller minus andelen i föreningens förmögenhet vid försäljningstillfållet.

Rätten till avdrag för s.k. värdehöjande reparationer begränsas enligt
förslaget. Kostnader för reparationer av detta slag skall få inräknas i
omkostnadsbeloppet endast för de senaste fem åren före avyttringstillfället
och endast om beloppet under ett år överstiger 5 000 kr.

De i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna för realisationsvinst
på fastigheter innebär att omkostnadsbeloppet vid försäljning
senast den 31 december 1999 får beräknas genom att det omkostnadsbelopp
som skulle gällt vid försäljning den 31 december 1990 enligt då
gällande regler ökas med förbättringskostnader m.m. som lagts ned på
fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället.
 Vid omkostnadsbeloppets beräkning skall indexuppräkning ske
med åtta — och inte med fyra — års förskjutning.

För bostadsrätterna utformas övergångsbestämmelserna så att den
skattepliktiga andelen hänförlig till en avyttring av en bostadsrätt som
anskaffats före den 1 januari 1987 beräknas som 60 % av reavinsten år
1991, 75 % år 1992 och 90 % år 1993. En sådan övergångsregel skall
dock enligt förslaget ej få tillämpas om vinsten beräknas enligt någon
av schablonreglerna.

I motion Sk59 (yrkandena 30 och 31) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas
avslag på propositionen i vad avser avskattning och återläggning av
värdeminskningsavdrag och kostnader för värdehöjande reparationer i
en näringsfastighet.

I flera motioner tas det föreslagna slopandet av rätten till indexuppräkning
och avskaffandet av uppskovsinstitutet upp. I motion Sk59 av
Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på propositionens förslag i dessa
avseenden och full indexuppräkning av anskaffningsvärdet (yrkande
28) samt att man i fortsättningen skall ha uppskovsregler för såväl
fastigheter som bostadsrätter (yrkande 29). I samma motion (yrkande
26 i denna del) krävs att möjligheter till anstånd med betalningen av
reavinstskatten införs. I motion Sk327 (yrkande 1) av Carl Bildt m.fl.

1989/90:SkU30

89

(m) framställs ett liknande yrkande i fråga om indexuppräkning och
uppskov samt en utredning om slopande av reabeskattning av bostäder.
I motion Sk62 yrkar Martin Olsson (c) avslag på propositionen och
begär ett nytt modifierat förslag. Birgitta Hambraeus och Göran Engström
(båda c) vill enligt motion Sk54 att riksdagen avslår propositionen
i vad avser uppskovsreglerna och begär ett nytt förslag om
uppskov även för bostadsrätter. Vidare föreslås i motion Sk96 (yrkande
25) av Olof Johansson m.fl. (c) att man behåller en möjlighet till
uppskov efter särskild prövning, t.ex. vid byte av bostad av medicinska
skäl, handikappskäl eller åldersskäl.

Den föreslagna utformningen av takregeln kritiseras i några motioner.
 I motionerna Sk58 (yrkande 21) av Carl Bildt m.fl. (m), Sk96
(yrkande 26) av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk83 Ingrid Hemmingsson
och Mona Saint Cyr (båda m) krävs att reavinsten får beräknas till
skattetaket bestäms till 60 % av försäljningsintäkten för näringsfastigheter.
 I motion Sk81 (yrkandena 26 och 27) av Lars Werner m.fl. (v)
begärs ett skattetak på 15 % av försäljningsintäkten för privata permanentbostäder
och inget tak för övriga bostäder. Förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m) yrkar i motion Sk73 att skatten begränsas till
högst 9 % vid ett dödsbos försäljning av småhus efter en person som
varaktigt bebott huset.

Enligt tre motioner är den i propositionen föreslagna regeln om
värdehöjande reparationer alltför begränsad. I motionerna Sk59 (yrkande
31) av Carl Bildt m.fl. (m), Sk95 (yrkande 2) av Agne Hansson
och Marianne Jönsson (båda c) och Sk96 (yrkande 27) av Olof
Johansson m.fl. (c) yrkas att värdehöjande reparationer under en
1 O-årsperiod beaktas.

Vad först gäller frågan om en avskattning och återläggning av värdeminskningsavdrag
och kostnader för värdehöjande reparationer i en
näringsfastighet motiveras förslaget i propositionen med ett behov att
förhindra skatteplanering. Den omständigheten att kostnader av detta
slag dras av i inkomstslaget näringsverksamhet medan häremot svarande
vinster skall hänföras till inkomstslaget kapital skulle från skattesynpunkt
göra det omotiverat lönsamt att köpa fastigheter eller bostadsrätter
med stort reparationsbehov, reparera dem och därefter sälja
dem. Utskottet instämmer därför i att kostnader för värdehöjande
reparationer m.m. — av praktiska skäl dock endast de som dragits av i
den löpande beskattningen inom den senaste femårsperioden före
avyttringen — alltid bör återläggas i inkomstslaget näringsverksamhet.
Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker
motion Sk59 yrkandena 30 och 31.

Vad därefter beträffar frågan att slopa rätten till indexuppräkning
och uppskov finner utskottet i likhet med bostadsutskottet att det är
väsentligt att undanröja de skillnader som i dag finns vid reavinstbeskattningen
av fastigheter och bostadsrätter. Mot bakgrund härav och
att ett slopande av indexuppräkningen och uppskovsinstitutet innebär
betydande förenklingar i systemet tillstyrker utskottet propositionen
även i denna del och avstyrker de här behandlade motionsyrkandena.

1989/90:SkU30

90

Beträffande den föreslagna takregeln noterar utskottet att bostadsutskottet
inte har funnit anledning till invändningar i vad avser utformningen.
 Med hänsyn härtill och då utskottet finner de föreslagna
reglerna lämpliga och väl avvägda tillstyrker utskottet propositionen i
denna del och avstyrker samtliga de i detta avsnitt behandlade
motionsyrkandena.

I fråga om för hur lång tid före avyttringen värdehöjande reparationer
skall få tillgodoräknas i avdragshänseende ansluter utskottet sig till den
uppfattning som framförs i propositionen att kostnader för reparationer
som ligger långt bak i tiden till stor del kan ses som personliga
levnadskostnader motsvarande förbrukade reparationer under en lång
mellanliggande period. På grund härav och av de praktiska skäl som
åberopas i propositionen biträder utskottet förslaget att begränsa det
berörda avdraget till kostnaderna under de senaste fem åren före
avyttringstillfället i den mån beloppet under ett år överstiger 5 000 kr.
Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna del och avstyrker
de aktuella motionerna i motsvarande del.

Omläggning av bostadsbeskattningen

Bostadsbeskattningens utformning i allmänhet

Den i propositionen föreslagna omläggningen av bostadsbeskattningen
innebär i huvudsak följande.

Fastigheter skall klassificeras antingen som privatbostadsfastighet och
redovisas i inkomstslaget kapital eller som näringsfastighet. Småhus
(en- eller tvåfamiljs) samt bostadshus på jordbruksfastighet räknas som
bostäder (privatbostadsfastighet) om de helt eller till övervägande delen
används för eller är avsedda för ägarens eller honom närstående
personers permanent- eller fritidsboende. Även tomtmark som är
avsedd att bebyggas för sådana ändamål räknas som privatbostadsfastighet.
 Privatbostad som ingår i dödsbo får hänföras till denna kategori
under fyra kalenderår efter dödsfallet.

Bostadsrätt i s.k. äkta bostadsföretag skall räknas som privatbostad.
Schablonbeskattningen av allmännyttiga bostadsföretag och s.k. äkta
bostadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar) behålls.

Andra fastigheter blir näringsfastighet och skall redovisas i inkomstslaget
näringsverksamhet enligt i huvudsak oförändrade regler i övrigt.

Schablonbeskattningen av småhus dvs. av en- och tvåfamiljsfastigheter
slopas. Skatt för innehavet tas ut enligt fastighetsskattelagen. Beskattningen
av ägarens bostad på ett jordbruk (normalt mangårdsbyggnaden)
bryts ut ur inkomstslaget näringsverksamhet. Aven i detta fall
tas skatt för innehavet ut enligt fastighetsskattelagen.

Fastighetsskatten för småhus föreslås uppgå till 1,5 % av taxeringsvärdet
och för hyreshus till 2,5 % av taxeringsvärdet. Initialt föreslås
fastighetsskatten reduceras för nyproduktion. Fr.o.m. år 1991 föreslås
gälla för bostadsfastigheter att någon fastighetsskatt inte tas ut under de
första fem åren efter byggandet samt att halv fastighetsskatt tas ut

1989/90:SkU30

91

under de följande fern åren. Utöver förslaget om reducerad fastighetsskatt
för den framtida nyproduktionen föreslås vissa övergångsregler
för uttagande av fastighetsskatt för hyreshus och småhus. För hyreshus
innebär övergångsreglerna att någon fastighetsskatt inte tas ut för
årgång 1973—1976 under år 1991, att det inte tas ut någon fastighetsskatt
för årgång 1979—1990 samt halv fastighetsskatt för årgång
1975—1978 under år 1992, att det inte tas ut någon fastighetsskatt för
årgång 1981 — 1990 samt halv fastighetsskatt för årgång 1977—1980
under år 1993 osv. till dess att övergångsreglerna för de totalt berörda
18 årgångarna är avvecklade efter nio år.

För småhus innebär övergångsreglerna att fastighetsskatten nedsätts
till 1,2 % av taxeringsvärdet år 1991 och 1992 samt genom att det tas
ut halv fastighetsskatt för årgång 1986—1990 under år 1991, för årgång
1987—1990 under år 1992, för årgång 1988—1990 under år 1993, för
årgång 1989—1990 under år 1994 samt för årgång 1990 under år 1995.

De nu redovisade förslagen avses förutom vissa äldre bestämmelser
träda i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års
taxering.

Underlaget för beskattningen, beskattningen av uthyrda bostäder
m.m. tas upp under särskilda rubriker.

I motion Sk59 (yrkande 44) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att schablonbeskattningen
av småhus bibehålls och att högst 50 % av taxeringsvärdet
medräknas. Vidare (yrkande 46, delvis) yrkas att fastighetsskatt
skall utgå på 1989 års nivå. Yrkanden av samma innebörd framställs i
motion Sk327 (yrkandena 6 och 7 resp. yrkande 4), också den väckt av
Carl Bildt m.fl. (m). 1 den sistnämnda motionen (yrkande 3) begärs
även ett införande av avdragsrätt för reparationer i småhus.

I motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att fastighetsskatten
för småhus bestäms till 1,2% (yrkande 32) och att övergångsbestämmelserna
utformas så att ingen fastighetsskatt utgår för årgångarna
1986—1990 och halv fastighetsskatt för årgångarna 1981 — 1985, med
en successiv avveckling av reduceringarna över tiden. Agne Hansson
och Marianne Jönsson (båda c) yrkar i motion Sk95 (yrkande 3,
delvis) att fastighetsskatten skall vara 1,2% och att övergångsbestämmelser
införs av i huvudsak samma innebörd som i centerns ovannämnda
partimotion.

När det gäller flerfamiljshus yrkas i motionerna Sk59 (yrkande 46 i
denna del) och Sk327 (yrkande 5) av Carl Bildt m.fl. (m) att höjningen
av fastighetsskatten från och med 1990 rivs upp. Olof Johansson
m.fl. (c) yrkar i motion Sk96 att fastighetsskatten för hyreshus bestäms
till 2 % (yrkande 33). Vidare yrkas i centerns partimotion ingen
fastighetsskatt för de fem senaste årgångarna av hus och halv fastighetsskatt
för de fem årgångarna dessförinnan (yrkande 34). Agne Hansson
och Marianne Jönsson (båda c) har framställt ett yrkande av liknande
innebörd i motion Sk95 (yrkande 3, delvis).

Vad gäller propositionens förslag till beskattning av jordbrukets
fastigheter yrkas i motionerna Sk59 (yrkande 43) av Carl Bildt m.fl.
(m) och Sk96 (yrkande 31) av Olof Johansson m.fl. (c) avslag på

1989/90:SkU30

92

propositionen. Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) yrkar i motion Sk453
(yrkande 4) att avdragsrätten behålls för underhåll av mangårdsbyggnad.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande tillstyrkt propositionen såvitt nu är i
fråga och avstyrkt motionerna i motsvarande delar. Aven skatteutskottet
vill framhålla att den ifrågavarande omläggningen av bostadsbeskattningen
utgör ett viktigt led i skattereformen, som syftar till att åstadkomma
en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som
fördelningspolitiska mål uppfylls. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen
i dessa delar och avstyrker motionerna i motsvarande delar.

Underlaget för bostadsbeskattningen, m.m.

Enligt propositionen bör underlaget lör beskattningen vara taxeringsvärdet,
 åtminstone på kort sikt. En översyn bör dock göras. I det
sammanhanget bör enligt regeringen också analyseras om effekterna av
de nya höjda taxeringsvärdena och uttaget av fastighetsskatt övergångsvis
i några fall kan ge ett oskäligt beskattningsresultat.

I motion Sk327 (yrkande 8) av Carl Bildt m.fl. (m) kritiseras
boendebeskattningens nuvarande koppling till taxeringsvärdet och begärs
en utredning i syfte att avveckla småhusbeskattningen. Med samma
motiv begär Karl-Gösta Svenson och Evy Möller (båda m) i
motion Sk827 en avveckling av fiastighetstaxeringssystemet. Aven i
motion Sk351 av Birgit Friggebo (fp) yrkas en avveckling av den
allmänna fastighetstaxeringen och en övergång till en mera schablonartad
bostadsbeskattning. I motion Sk81 av Lars Werner (yrkande 48)
begärs ett uttalande om att den löpande beskattningen bör vara låg och
att avskattningen främst bör ske genom beskattning av reavinster. I
samma motion (yrkande 49) och i motion Sk352 (yrkande 2) av Jan
Strömdahl (v) föreslås att beskattningen knyts till bruksvärdet. Elving
Andersson (c) begär i motion Sk318 en utredning i syfte att avveckla
den nuvarande bostadsbeskattningen och införa en möjlighet för kommunerna
att ta ut en differentierad skatt med olika nivåer för näringsverksamhet,
 åretruntboende och fritidsboende.

Vad särskilt gäller frågan om beskattningen av bostäder i attraktiva
områden yrkas i ett flertal motioner ändringar av beskattningsreglerna
i syfte att åstadkomma en lindring av beskattningen. I motionerna
Sk410 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (s) och Sk392
(yrkande 7) av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas sålunda en särbehandling
vid fastighetstaxeringen av skärgårdsfastigheter som bebos permanent.
 I motion Sk829 av Alf Wennerfors m.fl. (m) begärs i ett liknande
syfte en översyn av taxeringsreglerna. Hugo Andersson m.fl. (c) föreslår
i motion Sk407 (yrkande 1) en utredning om en kommunal
fastighetsskatt för fastighetsägare som inte bor permanent i kommunen
och (yrkande 2) en reducering av taxeringsvärdena för permanentbebodda
skärgårdsfastigheter med en särskild lägesfaktor. I motion Sk74
(yrkande 26) av Inger Schörling m.fl. (mp) föreslås olika taxeringsnivåer
för permanentboende och fritidsboende.

1989/90:SkU30

93

I några motioner har speciella värderingsfrågor tagits upp. I motion
Sk833 begärs direktiv till en utredning mot övervärdering av långtidsuthyrda
tomter. I motion Sk392 (yrkande 8) av Inger Schörling (mp)
föreslås en lindring av beskattningen av villor med energibesparande
installationer.

Inledningsvis vill utskottet framhålla att fastighetsstaxeringen fortfarande
framstår som ett lämpligt underlag för bedömningen av många
skattefrågor och att den för närvarande inte kan undvaras. Som
nämnts ovan kommer frågan nu att tas upp i en översyn. Med hänsyn
härtill kan det för närvarande inte anses aktuellt för riksdagen att göra
något uttalande i frågan, och utskottet avstyrker därför motionerna
Sk327, Sk827, Sk351, Sk81, Sk352 och Sk318 såvitt avser underlaget
för beskattningen m.m.

Beträffande förutsättningarna för permanentboende i våra skärgårdar
har bostadsutskottet tidigare uttalat att åtgärder bör vidtas i den mån
schablonintäktens utformning inte ger avsedd effekt och att regeringen
bör återkomma till riksdagen om boendekostnadsökningarna för den
bofasta skärgårdsbefolkningen utvecklas på ett oacceptabelt sätt. Bostadsutskottet
vidhåller i sitt nu avlämnade yttrande denna uppfattning
och föreslår ånyo att riksdagen begär en översyn av frågan om beskattningen
av fastigheter i vissa attraktiva skärgårdsområden och i andra
områden av stort intresse i rekreationssammanhang.

Utskottet har tidigare vid sin behandling av frågan om ändringar i
villaschablonen konstaterat att det är förenat med stora svårigheter att
hitta en tillfredsställande lösning på skärgårdsbefolkningens särskilda
regionala problem. Så sent som hösten 1989 (bet. 1989/90:SkU10)
erinrade utskottet om att en lösning på sikt av dessa problem hängde
samman med åtgärder även inom bostadspolitikens och regionalpolitikens
områden. Det bör framhållas att effekterna av fastighetstaxeringen
redan beaktades vid de då aktuella ändringarna av förmögenhetsbeskattningen
och kommer att vägas in även vid de ärndringar som
förestår. Även arvs- och gåvobeskattningen kommer att ses över, bl.a.
med anledning av 1990 års fastighetstaxering. Vid utformningen av
dessa förslag kommer de aktuella frågorna att beaktas.

Utskottet kan på samma sätt som vid sin tidigare behandling av
dessa frågor instämma i motionärernas syfte att underlätta situationen
för de bofasta i skärgården. Frågan är som tidigare nämnts enligt
propositionen på väg att ses över, och i det sammanhanget skall bl.a.
analyseras om effekterna av de nya höjda taxeringsvärdena och uttaget
av fastighetsskatt övergångsvis i några fell kan ge ett oskäligt beskattningsresultat.
 Med hänsyn till den uppmärksamhet som regeringen
ägnar åt de ifrågavarande regionala problemen finner utskottet emellertid
att någon särskild åtgärd från riksdagens sida inte kan anses
påkallad. Utskottet avstyrker således dessa motioner.

Vad gäller taxeringen av tomter som upplåtits mot långtidskontrakt
är detta enligt utskottet en fråga som bör tas upp i samband med nästa
allmänna fastighetstaxering av bostads- och fritidsfastigheter. När tillräcklig
erfarenhet vunnits av den pågående fastighetstaxeringen av
detta bestånd bör givetvis en samlad utvärdering ske av utfallet och en

1989/90:SkU30

94

bedömning göras av vilka förändringar i taxeringsreglerna som är
påkallade. Ett ställningstagande till den av motionärerna aktualiserade
frågan bör ske i ett sådant större sammanhang. Utskottet avstyrker
därför motion Sk833.

Vad därefter gäller en lindring av beskattningen av villor med
energibesparande installationer har utskottet i andra sammanhang
motsatt sig att skattereglerna utnyttjas för stimulanser av det slag som
motionärerna föreslår. Stöd till energibesparande åtgärder kan enligt
utskottets mening utformas på ett enklare och bättre sätt genom t.ex.
direkta bidrag än genom åtgärder vid beskattningen. Utskottet vidhåller
sin uppfattning i detta hänseende och avstyrker Sk392 yrkande 8.

Uthyrning av bostäder

Förslaget i propositionen innebär att intäkt av uthyrning m.m. av
privatbostad, som inte är att hänföra till näringsverksamhet, beskattas
som intäkt av kapital till den del den överstiger 4 000 kr. Vid
uthyrning av ägt småhus medges härutöver avdrag med 20 % av
bruttointäkten. Vid andrahandsuthyrning av hyreslägenhet, där intäkten
också skall beskattas i inkomstslaget kapital till den del den
överstiger 4 000 kr., eller vid uthyrning av bostadsrätt medges i stället
för nyss nämnda procentavdrag avdrag för den del av den egna hyran
eller föreningsavgiften som belöper på det som hyrts ut. Dessa avdrag
avses täcka kostnader för underhåll och reparation m.m. I övrigt
medges avdrag i huvudsak enbart för räntor. 4 000-kronorsavdraget
medges inte vid uthyrning till den skattskyldiges eller denne närståendes
arbets- eller uppdragsgivare. 1 de fallen medges skäligt avdrag. I
motionerna Sk422 av Elisabeth Fleetwood och Birgitta Rydle (båda
m), Sk445 av Kjell Johansson m.fl. (fp) och Sk450 (yrkande 5) av
Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) yrkas att det vid
uthyrning av fritidsbostad skall finnas kvar ett skattefritt belopp, f.n.
8 000 kr. Motionärerna yrkar genomgående att beloppet höjs till ett
halvt basbelopp.

Mot bakgrund av den kritik som gällande regler på detta område
utsatts för av flera utredningar under årens lopp ansluter utskottet sig
till föredragande statsrådets uppfattning att de nu bör ersättas av nya
bestämmelser. De regler som föreslås i propositionen och som innebär
att samtliga typer av inkomster från uthyrning av privatbostäder beskattas
uppfyller enligt utskottets uppfattning kravet på likformighet
och enkelhet. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna
del och avstyrker de nu behandlade motionerna i motsvarande del.

Kommunala bostadsföretag

I motionerna Sk59 (yrkande 45) av Carl Bildt m.fl. (m) och Sk327
(yrkande 2), likaledes av Carl Bildt m.fl. (m), föreslås att även allmännyttan
och äkta bostadsföretag skall beskattas enligt den konventionella
metoden.

1989/90:SkU30

95

Utskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning att den nuvarande
schablonbeskattningen av allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar
bör behållas i avvaktan på förslag av bostadsrättstaxeringskommittén
(Fi 1989:01, dir. 1989:27), som utreder möjligheterna
att ta fram ett nytt system för fastighetstaxering av hus ägda av
bostadsrättsföreningar. Utskottet avstyrker därför motionerna i berört
hänseende.

Industrifastigheter

I motion Sk444 (yrkande 3) återkommer Lars Werner m.fl. (v) med ett
yrkande att industrifastigheter beläggs med fastighetsskatt. Skatten bör
enligt motionärerna avvägas så att statens inkomst därav uppgår till 2
miljarder kr.

Lika lite som tidigare är bostadsutskottet berett att nu tillstyrka
förslaget. Skatteutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och avstyrker
motionen i denna del.

Förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt

Skattereformen omfattar inte förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten.
 Förmögenhetsskatten ändrades i höstas med hänsyn till resultatet
av den pågående fastighetstaxeringen, med verkan fr.o.m. 1991 års
taxering. Fortsatta överväganden rörande förmögenhetsskatten och
arvs- och gåvobeskattningen pågår inom finansdepartementet. Avsikten
är att resultatet av detta arbete skall redovisas senare i år.

I motion Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp, yrkande 5) begärs ett
uttalande om att förmögenhetsskatten bör sänkas genom höjning av det
skattefria grundbeloppet och om att skatten bör göras proportionell
med en skattesats på 1 %. Yrkandet innefattar också ett slopande av
sambeskattningen av makar och barn. I motion Sk403 av Carl Bildt
m.fl. (m, yrkande 7) krävs ett principuttalande om att förmögenhetsbeskattningen
skall avskaffas på sikt och om att olika lättnader tills
vidare bör genomföras. Vidare yrkas i motion Sk89 yrkande 6 ett
uttalande om att uttaget av inkomstskatt och förmögenhetsskatt bör
begränsas till totalt högst 50 % av inkomsten. Yrkanden om ändringar
i begränsningsregeln framställs även i motionerna Sk320 av Carl Bildt
m.fl. (m, yrkande 2) och Sk58 av Carl Bildt m.fl. (m, yrkande 23). I
den förstnämnda av dessa båda motioner yrkas att spärrbeloppet beräknas
till högst 65 % mot nuvarande 75 % vid 1991 års taxering. Den
sistnämnda motionen innebär att skatten begränsas till 50 % vid 1992
års taxering. I motion Sk81 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas däremot
skärpningar dels genom ändringar i skatteskalan (yrkande 50) och dels
genom skärpta värderingsregler och åtgärder mot manipulerande med
lån (yrkande 51). I motion Sk444 av Lars Werner m.fl. (v, yrkande 7)
begärs en skärpning av förmögenhetsskatten med 2 miljarder kronor.

Sambeskattningen av förmögenhet tas upp i flera motioner. I motionerna
Sk319 av Bengt Westerberg m.fl. (fp, yrkande 1), Sk340 av

1989/90:SkU30

96

Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson (c) och Sk403 av Carl Bildt
m.fl. (m, yrkande 10) yrkas att sambeskattningen av förmögenhet
slopas. Motsvarande yrkande framställs i motion Sk305 av Martin
Olsson (c) i fråga om sambeskattningen av makars förmögenhet. I
motionerna Sk302 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m), Sk307
av Martin Olsson och Gunhild Bolander (c), Sk403 av Carl Bildt m.fl.
(m, yrkande 10), Sk398 av Ingemar Eliasson och Kjell Johansson (fp)
och Sk372 av Marianne Andersson och Birger Andersson (c) yrkas att
sambeskattningen av makar och barn slopas. De båda sistnämnda
motionerna avser sambeskattningen av fosterföräldrar och fosterbarn.

Beträffande arvs- och gåvobeskattningen yrkas i motionerna Sk89 av
Bengt Westerberg m.fl. (fp, yrkande 7), Sk334 av Birger Andersson
och Martin Olsson (c, i denna del), Sk403 av Carl Bildt m.fl. (m,
yrkande 13) och Sk420 av Håkan Hansson och Göran Engström (c) att
det skattefria gåvobeloppet höjs. Motionerna Sk89 yrkande 8, Sk334
och Sk403 yrkande 13 innebär även att grundavdraget vid arvsbeskattningen
skall höjas. Enligt motion Sk403 yrkande 12 bör man på sikt
anpassa arvs- och gåvobeskattningen till förhållandena i övriga nordiska
länder. I motion Sk389 yrkande 2 yrkas att arv som genom
testamente tillfallit en av utrikesdepartementet godkänd biståndsorganisation
skall undantas från arvsskatt.

I flera motioner yrkas också lättnader i beskattningen av kapital som
lagts ned i företag. Så yrkas i motionerna Sk58 av Carl Bildt m.fl. (m,
yrkande 22), Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp, yrkande 4), Sk320 av
Carl Bildt m.fl. (m, yrkandena 1 och 2), Sk341 av Gullan Lindblad
och Göthe Knutson (m, yrkande 1), Sk348 av Filip Fridolfsson m.fl.
(m,fp,c), Sk354 av Bengt Westerberg m.fl. (fp, yrkandena 1 och 2),
Sk406 av Håkan Hansson och Göran Engström (c), Sk698 av Olof
Johansson m.fl. (c, yrkande 5) och Sk320 av Carl Bildt m.fl. (m,
yrkandena 3 och 4) att förmögenhetsskatten på arbetande kapital i små
och medelstora företag slopas. Yrkandet i den sistnämnda motionen
avser också gåvoskatten. En del av dessa motionsyrkanden avser också
andra åtgärder för att underlätta generationsskiften i familjeföretag.
Aven i motion Sk339 av Sten Svensson m.fl. (m,fp,c, yrkande 1) yrkas
lättnader i arvs- och gåvoskatten i samband med generationsskiften i
familjeföretag. Ett yrkande som avser vissa lättnader i förmögenhetsskatten
men som har samband med problemen i samband med generationsskiften
framställs i motion Sk339 yrkande 2, där motionärerna
yrkar befrielse från förmögenhetsskatt på kapitalförsäkring som tagits
med tanke på generationsskiften i familjeföretag.

Även värderingsreglerna för börsnoterade aktier och OTC-aktier
m.m. tas upp i några motioner. Så yrkas i motion Sk403 av Carl Bildt
m.fl. (m, yrkande 8) ett uttalande om att börsnoterade aktier bör tas
upp till 65 % mot nuvarande 75 % av marknadsvärdet. Vidare yrkas i
motionerna Sk359 av Sten Svensson m.fl. (m,fp,c) och Sk403 av Carl
Bildt m.fl. (m, yrkandena 9 och 14) ett uttalande om att OTC-aktier
och liknande bör värderas till 30 % av substansvärdet vid förmögenhetsbeskattningen
och vid arvs- och gåvobeskattningen.

1989/90:SkU30

97

7 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

Enligt utskottets mening saknas det skäl att nu föregripa regeringens
ställningstaganden till de överväganden som pågår inom finansdepartementet
rörande förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten. Utskottet
förutsätter att regeringen kommer att pröva samtliga nu aktuella
frågor och avstyrker motionerna i dessa delar.

Allmänt om företagsbeskattningen

Genom de förändringar i företagsbeskattningen som beslutades hösten
1989 (prop. 1989/90:50, bet. SkUlO, rskr. 96) har riksdagen tagit det
första steget mot en omläggning av denna beskattning. En utgångspunkt
för den inledda skattereformen är att åstadkomma en kraftig
sänkning av skattesatsen. En sådan åtgärd förutsätter — liksom för
inkomstbeskattningen i övrigt — en omfattande breddning av skattebasen.
 Bland de allmänna motiven för en omläggning märks behovet av
en internationell harmonisering och önskvärdheten av att minska
inlåsningen av kapital.

Målsättningen redan i samband med riksdagens tidigare beslut var
att sänka bo lagsskattesatsen från 52 % till 30 %. För att få en mjukare
övergång till det nya systemet sänktes bolagsskattesatsen i det första
steget till 40 % samtidigt som vissa begränsningar gjordes i reserveringsmöjligheterna.
 Rätten till avsättningar i investeringsfondssystemet
slopades med något tillfälligt undantag. Rätten för aktiebolag m.fl.
juridiska personer att göra nedskrivning av lager begränsades från
50 % till 40 %. Vissa ändringar gjordes även vad gäller avskrivningsmöjligheterna.
 I princip slopades rätten att göra avskrivning på skeppskontrakt,
 och primäravdraget på byggnader avskaffades. Den sänkta
bolagsskattesatsen och inskränkningarna i reserveringsmöjligheterna
slår igenom redan vid 1990 års taxering för de aktiebolag m.fl. juridiska
personer som har bokslut fr.o.m. den 31 december 1989. För de
företag som hade avslutat sina räkenskaper före den nämnda tidpunkten
får reglerna genomslag vid 1991 års taxering.

1 proposition 1989/90:110 föreslås att reformen nu fullföljs i enlighet
med den ursprungliga målsättningen. Bolagsskattesatsen sänks till
30 % från och med 1992 års taxering. Den generella rätten att bilda
reserver i lager tas bort och möjligheten att i andra former bilda
obeskattade reserver inskränks kraftigt. En ny generell reserveringsmöjlighet,
 skatteutjämningsreserv (SURV), föreslås. Aktiebolag och
andra juridiska personer som får rätt till skatteutjämningsreserv skall
kunna grunda sina avsättningar antingen på det egna kapitalet eller —
med tanke på företag med ett litet eget kapital — de löner som betalats
ut till anställda.

Egenföretagarna berördes inte av de nyss nämnda begränsningarna
av lagernedskrivningsrätten. Skälet var att fysiska personer inte fick del
av någon större skattesänkning under inkomståret 1989. Den skattesänkning
som genomförts för inkomståret 1990 förutsätter enligt propositionen
inte heller några större begränsningar av reserveringsmöjligheterna
för enskilda näringsidkare. Möjligheten att göra avsättning till

1989/90:SkU30

98

investeringsreserv slopas dock redan fr.o.m. 1991 års taxering. Övriga
begränsningar i reserveringsrätten genomförs fr.o.m. 1992 års taxering
då också enskilda näringsidkare får tillgång till skatteutjämningsreserv.
De enskilda näringsidkarnas SURV-avsättningar föreslås få grundas på
såväl det egna kapitalet som företagets lönesumma. Som ett alternativ
skall enskilda näringsidkare få göra avsättningar till skatteutjämningsreserv
som — i likhet med inkomstbaserad avsättning till den nuvarande
resultatutjämningsfonden — grundas på inkomsterna. Denna alternativa
avsättningsmöjlighet underlättar bl.a. vid nystart av företag.

Det har enligt propositionen varit möjligt att inom ramen för vad
som är godtagbart ur neutralitetssynpunkt utforma egenföretagarnas
reserveringsmöjligheter något generösare än enligt utredningsförslaget.
Med hänsyn till den möjlighet som egenföretagarna har i förhållande
till löntagare att utnyttja skattekrediter för konsumtion, förordade
URF mer begränsade reserveringsmöjligheter än för aktiebolagen. Under
utredningsarbetet har prövats att ge egenföretagare tillgång till
ytterligare en företagsform som skulle kunna skapa ett "staket" mellan
näringsverksamheten och privatekonomin. En sådan företagsform
skulle ge en enskild näringsidkare bättre möjligheter att utvidga sin
verksamhet utan att behöva välja aktiebolagsformen. Ett förslag om s.k.
särskild redovisningsform (SRM) har arbetats fram, men frågan måste
utredas ytterligare.

När det gäller beskattning av näringsverksamhet som drivs i handelsbolagsform
föreslås inte annat än nödvändiga anpassningar till det nya
skattesystemet. Frågan om handelsbolag kan göras till skattesubjekt
skall prövas vidare i samband med att frågan om särskild redovisningsmetod
för egenföretagare utreds.

I motioner som väckts med anledning av propositionen förordas en
fortsatt översyn av företagsbeskattningen i olika hänseenden.

Enligt motion Sk81 yrkande 12 av Lars Werner m.fl. (v) bör en
översyn syfta till regler som innebär att de mindre företagen inte
skattemässigt missgynnas gentemot de större börsbolagen. Motionärerna
vill också i yrkande 29 resp. 56 fortsätta att utreda en s.k. produktionsfaktorskatt
och real beskattning i företagssektorn. En annan vmotion,
 A17 yrkande 9 av Lars Werner m.fl., innehåller ett förslag om
att en särskild skatt på företagens vinst och förmögenhet skall arbetas
fram.

I motion Sk94 av Krister Skånberg m.fl. (mp) finns flera yrkanden
om att riksdagen skall göra uttalanden i olika frågor och begära
kompletterande förslag från regeringen. Yrkandena 1 och 2 gäller ett
uttalande att företagsbeskattningen skall grundas på en positiv inställning
till småföretagare, utgå från småföretagarnas förutsättningar och
att reglerna skall vara enkla och tydliga. Regeringen skall enligt
motionen utarbeta förslag till skatteregler som uppfyller dessa krav.
Företag som driver verksamheter i andra kommuner än hemkommunen
skall enligt motionens yrkande 4 vara skyldiga att omvandla dessa
verksamheter till dotterbolag eller självständiga bolag med egen och
fullständig ekologisk, ekonomisk och social bokföring och redovisning.

1989/90:SkU30

99

Motionen innehåller, yrkande 12, även en begäran att riksdagen skall
uttala att en internationell anpassning inte får medföra minskade
möjligheter att styra verksamheten för att skydda miljön och nå viktiga
sociala och samhällsekonomiska mål.

Vad först gäller skatteförhållandena för de små företagen har dessa
frågor varit en mycket viktig del av det utredningsarbete som ligger till
grund för de förslag som nu lagts fram i propositionen. Dessa förslag
kännetecknas av en strävan att åstadkomma neutralitet mellan inkomster
från olika verksamheter och att skapa likartade förutsättningar för
olika verksamhetsformer så långt detta är möjligt att åstadkomma. Som
framgår av propositionen pågår ytterligare utredningsarbete för att
komma till rätta med olika problem som kan uppkomma när en
egenföretagare vill utvidga sin verksamhet. En modell som skulle ge
möjlighet till expansion på likartade villkor som aktiebolag utan att
bolagsformen behöver väljas har prövats under utredningsarbetet. Det
finns emellertid kvarstående problem som måste få en ytterligare
belysning. I det sammanhanget skall också prövas om handelsbolagen
skall kunna utgöra skattesubjekt. Enligt skatteutskottets mening finns
det inte anledning för riksdagen att göra uttalanden om fortsatt översyn
m.m. i enlighet med v-motionens yrkande 12 eller mp-motionens
yrkande 1 och 2. Beträffande vad som anförts i den sistnämnda
motionen om enkla och tydliga regler vill utskottet erinra om att det
kommer att ske en tagtekniskt inriktad översyn av reglerna för att
dessa skall bli överskådligare.

Utskottet anser inte heller att det finns skäl att beställa förslag i
enlighet med vad som yrkats i den ovan nämnda motionen Sk94
yrkandena 4 och 12 av Krister Skånberg m.fl. (mp). Det är självfallet
så att en harmonisering av skattereglerna till internationella förhållanden,
 som delvis utgör en bakgrund till förslagen i propositionen, inte
hindrar att viktiga sociala och samhällsekonomiska mål kan uppnås.
Tvärtom kan den föreslagna skattereformen förväntas öka effektiviteten
i ekonomin och därigenom få positiv betydelse också på det miljöpolitiska
och socialpolitiska området.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna Sk81 yrkande 12
och Sk94 yrkandena 1, 2, 4 och 12 med hänvisning till vad som här
ovan anförts.

Beträffande de frågor om alternativa skattemodeller som tagits upp i
v-motionens yrkande 29 och 56 vill utskottet nämna att det under
utredningsarbetet har gjorts en grundlig prövning av dessa frågor. URF
valde en nettovinstbeskattning efter nominalistiska principer. Mot en
real metod talar redan det skälet att en sådan metod knappast förekommer
i omvärlden. Till detta kommer att beskattningen i hushållssektorn
förutsätts ske enligt nominalistiska principer. Utskottet avstyrker
motion Sk81 yrkande 29 och 56 om en fortsatt utredning av dessa
frågor. Utskottet avstyrker också yrkande 9 i v:s motion A17 med
begäran om att regeringen skall få i uppdrag att lägga fram ett förslag
om en särskild skatt på företagens vinst och förmögenhet.

1989/90:SkU30

100

Den nuvarande vinstdelningsskatten bygger på en real beskattning. En
beskattning av företagen enligt nominalistiska principer förutsätter att
vinstdelningsskatten upphävs, vilket föreslås i propositionen. Utskottet
tillstyrker förslaget och avstyrker därmed yrkande 15 i v-motionen
Sk81 om att behålla vinstdelningsskatten.

Generella och regionalt inriktade åtgärder för att stimulera nyföretagande
i glesbygd yrkas i motion Sk396 av Kjell Ericsson och Göran
Engström (båda c). I motionen tas upp flera frågor som rör skattereglernas
utformning och i vissa hänseenden förordas särskilda lättnader i
fråga om företagandet i glesbygd. Det gäller t.ex. avsättning till SURV,
särskilda kvittningsregler under de fem första åren av en ny verksamhet
och stimulanser i form av avdrag vid inkomstbeskattningen för
sparande i eget eller andras företag. Motionen gäller även åtgärder
beträffande socialavgifter från regionalpolitisk synpunkt. Frågan om
nedsättning av sociala avgifter i stödområdena behandlas i socialförsäkringsutskottets
kommande betänkande med anledning av proposition
1989/90:76 om regionalpolitiken. Skatteutskottet avstyrker mot denna
bakgrund motionens yrkande om ett tillkännagivande till regeringen i
dessa frågor.

En annan fråga som utskottet tar upp redan här gäller förslaget i
motion Sk58 yrkande 2 av Carl Bildt m.fl. (m) om att kapitalvinster
inom bolagssektorn skall beräknas efter samma principer som gäller
för kapitalvinster vid försäljning av fastigheter och värdepapper. Detta
har också föreslagits i motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. Motionsförslaget
avser indexuppräkning av anskaffningsvärdet. Med hänvisning till utskottets
ställningstagande tidigare i detta betänkande till motion Sk59 i
berörda delar avstyrker utskottet även motion Sk58 yrkande 2.

Ytterligare en fråga av principiellt intresse tar utskottet också upp i
detta sammanhang. Det gäller dubbelbeskattningen av aktiebolag m.fl.
juridiska personer. Propositionen innebär att ordningen med dubbelbeskattningen
behålls. I motsats till utredningsförslaget förordas dock
att Annellavdragen och avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser
i kooperativa föreningar, som i båda fallen är knutna till tillskjutet
kapital, skall finnas kvar. Som motiv härför anförs att i ekonomiskt
avseende är denna form av lättnad motiverad även i ett skattesystem
med låga skattesatser. I frånvaro av lättnader uppkommer nämligen en
diskriminering av sådana investeringar som finansieras med nyemission
(tillskjutet kapital) i förhållande till investeringar som finansieras
med kvarhållna vinstmedel eller med lånat kapital.

Dessutom föreslås i propositionen ett avskaffande av 70-procentsavdraget
för utdelning på aktier i ej börsnoterade aktiebolag. Denna
lättnad har en mer generell utformning än Annellavdraget och är inte
kopplad till tillskjutet kapital. Emellertid har 70-procentsavdraget den
betydelsen i dagens skattesystem att det medför en skattemässig balans
mellan ägaruttag i form av lön och i form av utdelning. Denna balans
uppnås enligt propositionen utan något särskilt utdelningsavdrag i det
föreslagna systemet med generellt sänkta skattesatser.

1989/90:SkU30

101

Frågor rörande dubbelbeskattningen i aktiebolagen har tagits upp i
motion Sk58 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m). I motionen förordas
att dubbelbeskattningen av aktieutdelningar successivt slopas genom
införande av avräkning för erlagd bolagsskatt vid beskattningen av
aktieägaren fr.o.m. 1992. Ett liknande yrkande finns i den under
allmänna motionstiden väckta motionen Sk320 yrkande 7 av Carl
Bildt m.fl. (m). Enligt yrkande 6 i den sistnämnda motionen skall
70-procentsavdraget vid aktieutdelningar behållas och beloppsgränsen
för avdragsunderlaget höjas till 25 % av aktiekapitalet eller högst
1 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen i fråga om bibehållen
dubbelbeskattning med de föreslagna undantagen. Detta innebär att
utskottet avstyrker motionerna Sk58 yrkande 3 och Sk320 yrkandena 6

och 7.

Bolagsskattesats och skatteutjämningsreserv

Regeringens förslag innebär att bolagsskattesatsen sänks till 30 %. Den
redan inledda avvecklingen av investeringsfondsystemet fullföljs och
den generella rätten till nedskrivning på lager tas bort.

Flera skäl talar enligt propositionen för att behålla vissa möjligheter
till reserveringar också i det nya skattesystemet. Ett viktigt skäl för att
tillåta en generell reserveringsmöjlighet, s.k. skatte utjämningsre -serv (SURV), är att utjämna skillnaderna mellan kostnaderna för
finansiering med eget och främmande kapital utöver vad som följer av
sänkningen av skattesatsen och Annellavdragen. Skatteutjämningsreserven
gör det också möjligt att i viss mån åstadkomma en kvittning av
förluster mot tidigare års vinster.

Avsättningar till SURV skall kunna uppgå till högst 30 % av
företagens beskattade egna kapital (K-SURV). Företag med litet eget
kapital kan alternativt göra reserveringar på maximalt 15 % av lönesumman
(L-SURV). Skatteutjämningsreserven skall kunna utnyttjas av
aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer som
beläggs med 30 % bolagsskatt. I avvaktan på stiftelse- och föreningsskattekommitténs
förslag görs inga ändringar i fråga om skattskyldighetens
omfattning för stiftelser och ideella föreningar och föreslås att
möjligheten till SURV-avsättningar inte skall vara tillgängliga för dessa.
Skatteutjämningsreserv kommer inte heller att vara tillgänglig för bl.a.
förvaltningsföretag, investmentföretag, aktiefonder, allmännyttiga bostadsföretag,
 bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Särskilda regler
skall gälla för handelsbolag. Dessa innebär bl.a. att underlaget för
SURV beräknas hos handelsbolaget. Enskilda näringsidkares avsättningar
till skatteutjämningsreserv kommer också att styras av särskilda
regler. Utskottet återkommer till SURV-avsättningar i egenföretag i det
följande.

1 motion Sk81 yrkande 13 och 14 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs
att propositionen avslås i denna del och att särskilda övergångsregler
för den upplösning av reserver som föranleds av förslaget skall utarbe -

1989/90:SkU30

102

tas. En annan fråga gällande SURV har tagits upp av Carl Bildt m.fl.
(m) i motion Sk58 yrkande 1. Motionärerna föreslår ett system med
s.k. MINI-SURV för små, nystartade företag med utgångspunkt från de
överväganden som gjorts i denna fråga under utredningsarbetet. Motion
Sk320 yrkande 5 av Carl Bildt m.fl. (m) innehåller ett liknande
yrkande. Med tanke främst på kapitaluppbyggnaden i små företag
förordas i motion Sk94 yrkande 6 av Krister Skånberg m.fl. (mp) att
ett företag skall kunna avsätta obeskattade överskott till en "reservfond"
motsvarande 25 basbelopp.

Utskottet instämmer i de skäl för att tillåta en generell reservering
som redovisas i propositionen och tillstyrker att systemet med skatteutjämningsreserv
införs. Följaktligen avstyrker utskottet motion Sk81
yrkandena 13 och 14.

Beträffande det förslag till reserveringsmöjlighet som lagts fram i
motion Sk94 yrkande 6 framgår av motiveringen till motionsyrkandet
att förslaget skall ge företagen goda möjligheter att återinvestera överskott
i verksamheten genom att överskotten får behållas i form av en
obeskattad reservering upp till den i yrkandet avsedda nivån. Utskottet
vill framhålla att systemet med skatteutjämningsreserv på det egna
kapitalet tillgodoser bl.a. detta intresse. Någon beloppsmässig begränsning
i avsättningsmöjligheterna har dock inte föreslagits i propositionen,
 och en sådan begränsning bör enligt utskottets uppfattning inte
införas. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Under utredningsarbetet övervägdes olika slag av s.k. MINI-reserver
som skulle ge bättre expansionsförutsättningar för små, nystartade
företag. Propositionen innehåller inte förslag om en sådan särskild
avsättningsmöjlighet för nya företag, något som bör ställas i relation till
de allmänna förbättringar skatteförslaget innebär. Ytterligare en
SURV-avsättningsmöjlighet skulle mot denna bakgrund sannolikt
komma att få en begränsad ekonomisk betydelse för de berörda aktiebolagen
m.fl. I propositionen frångår man också URF:s förslag om ett
tak för SURV-avsättningarna, vilket gynnar kapitalintensiva småföretag.
 Utskottet har därför inte funnit skäl att frångå ställningstagandet i
propositionen på denna punkt och avstyrker därför yrkandena om att
införa regler om s.k. MINI-SURV i motionerna Sk58 yrkande 1 och
Sk320 yrkande 5. Som utskottet nämnt inledningsvis finns det i fråga
om enskild näringsverksamhet skäl som talar för avsättningsmöjligheter
utöver K-SURV och L-SURV. Utskottet återkommer till denna
fråga i det följande.

Enligt propositionen skall underlaget för skatteutjämningsreserven i
form av K-SURV utgöras av företagets egna kapital vid beskattningsårets
utgång. Eftersom det är det beskattade egna kapitalet som skall
ligga till grund för avsättning till SURV skall årets inkomstskatt
beaktas vid bestämmande av underlaget. Skattekostnaden får därvid
räknas fram schablonmässigt. Tillgångarna skall värderas till skattemässiga
värden. I princip skall alla tillgångar och skulder beaktas vid
beräkning av underlaget för K-SURV. Aktier i dotterbolag och andra
näringsbetingade aktier skall dock inte få ingå i underlaget. Skälet för

1989/90:SkU30

103

denna begränsning är att undvika dubbelräkning i vissa fall, t.ex. när
ett moderföretag tecknar aktier i sitt dotterföretag. Aktier i utländska
dotterbolag skall enligt propositionen få medräknas till 65 %.

Underlaget för L-SURV skall motsvara det belopp som under året
betalats i lön till arbetstagarna. Företag i intressegemenskap skall
använda samma metod för reservering, dvs. antingen K-SURV eller
L-SURV. För sådana företag med negativt kapitalunderlag beräknas en
intäkt. Möjlighet skall finnas att kvitta ett negativt kapitalunderlag mot
ett positivt underlag i ett annat företag i koncernen.

Beträffande de i propositionen framlagda förslagen om beräkning av
underlag för skatteutjämningsreserven har väckts en motion som tar
upp frågan i vilken omfattning aktier i utländska bolag skall få räknas
in i K-SURV. I motionen, Sk58 yrkande 4 av Carl Bildt m.fl. (m),
förordas att aktier i utländska dotterbolag skall få medräknas i underlaget
för K-SURV till 80 %.

I vilken omfattning aktier i utländska dotterbolag skall få räknas in i
skatteutjämningsreserv kan få betydelse i situationer där ett svenskt
företag står i begrepp att köpa upp ett annat företag. En prisskillnad
kan uppkomma därigenom att svenska företag har möjlighet att göra
avsättningar baserade på det egna kapitalet. Vid köp av ett svenskt
företag kommer det köpande företaget att få en upplösning i sin egen
skatteutjämningsreserv eftersom aktierna i dotterbolaget inte får ingå i
det köpande företagets SURV-underlag. Detta förhållande kan dock
förväntas påverka prissättningen vid uppköpet och köparföretaget kan
alltså på det sättet få kompensation för förlusten av SURV-underlag.
Om köparen som alternativ till uppköpet av det svenska företaget
skulle kunna köpa ett utländskt företag tillkommer omständigheten att
priset inte kan förhandlas på samma premisser eftersom prissättningen
i utlandsfallen inte påverkas av förlust av SURV-underlag. Ett uppköp
av ett utländskt företag skulle därmed kunna ställa sig ofördelaktigare
än ett uppköp av ett annat svenskt företag, något som har hävdats
kunna få betydelse för möjligheten för svenska företag att expandera i
utlandet.

Vad utskottet anfört ovan har avsett endast effekterna vid själva
uppköpstillfållet. Enligt propositionen bör även beaktas effekterna
över hela livslängden för de alternativa placeringarna. Skillnaden i
lönsamhet är mindre än den skillnad som kan finnas i likviditetseffekt
vid uppköpet och reduceras om vinsterna i det utländska företaget tas
hem i form av skattefri utdelning. Vinsterna kommer i så fall att öka
det svenska moderföretagets underlag till K-SURV och minska de
svenska skattebetalningarna. Denna möjlighet motiverar enligt propositionen
i sig att det svenska och det utländska företaget prissätts olika.
En ytterligare aspekt som framhålls i propositionen är att en av
skatteutjämningsreservens funktioner är att mildra dubbelbeskattningen
av avkastningen på eget kapital och att det argumentet för att
inkludera aktierna i underlaget för K-SURV inte kan göras gällande
om vinsterna kan tas hem i form av skattefri utdelning.

Som har framhållits i propositionen är det förenat med stora svårigheter
att kvantitativt sammanväga de olika faktorer som spelar in i

1989/90:SkU30

104

sammanhanget. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att merparten
av de utländska aktierna skall få räknas in i underlaget.
Samtidigt får nivån inte fastställas så att den innebär ett gynnande av
en expansion i utlandet på bekostnad av en expansion i Sverige.
Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen härvidlag och
om så bedöms nödvändigt återkommer i ärendet. Utskottet vill dock
inte gå ifrån den bedömning som gjorts i propositionen om att de
utländska aktierna till 65 % skall få räknas in i underlaget för SURV.
Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker
därmed motion Sk58 yrkande 4.

Värdering av lager

I samband med riksdagens beslut hösten 1989 om en påbörjad sänkning
av bolagsskattesatsen beslutades en begränsning i möjligheten att
bilda reserver i form av lagerreserver. När skattesänkningarna nu
genomförs fullt ut föreslås i propositionen att den generella rätten till
nedskrivning på lager slopas.

Beträffande lager i allmänhet föreslås i propositionen att lagret skattemässigt
inte skall få åsättas ett lägre värde än det högsta värde som är
tillåtet enligt bestämmelserna i 14 § första och andra stycket bokföringslagen
(1976:125), BFL. Som alternativ till en sådan strikt värdering
skall det emellertid vara tillåtet att ta upp lagret till ett värde av
97 % av det totala anskaffningsvärdet. Lager av fastigheter och liknande
tillgångar samt värdepapper skall inte omfattas av den alternativa
värderingsregeln. Även fortsättningsvis skall lagret värderas enligt
FIFU-metoden (först in—först ut). Vid värderingen antas alltså att de
varor som finns i lagret är de som anskaffats senast.

Alternativregeln för lagervärderingen har tagits upp i motion Sk58
yrkande 5 av Carl Bildt m.fl. (m). I motionen yrkas att lager alternativt
skall få värderas till 95 % av det totala anskaffningsvärdet. Motionärerna
hänvisar till att detta överensstämmer med utredningsförslagets
alternativregel, vilket enligt motionen medger ett schablonmässigt inkuransavdrag
om 5%.

Som framgår av vad utskottet ovan nämnt skall utgångspunkten för
lagervärderingen vara att lagret inte får värderas försiktigare än vad
som följer av lägsta värdets princip. Bokföringslagen innehåller inte
några schablonregler om inkurans. Vidare beaktas inte inkuransen om
värderingen grundas på anskaffningsvärdet. Förslaget i propositionen
om att tillåta ett visst schablonmässigt inslag i värderingen motiveras av
att detta förebygger praktiska problem som kan uppkomma vid en
strikt värdering enligt bokföringslagens regler. Utskottet anser inte att
det finns anledning att gå längre än vad som föreslagits i propositionen.
 Följaktligen tillstyrker utskottet propositionens förslag om lagervärdering
och avstyrker motion Sk58 yrkande 5.

1989/90:SkU30

105

I fråga om lager av djur i jordbruk och renskötsel föreslås att dessa skall
få tas upp till lägst 85 % av den genomsnittliga produktionskostnaden.
Djuren behöver dock inte tas upp till högre belopp än allmänna
saluvärdet. Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager.

I motion Sk74 yrkande 27 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas att
renar inte skall betraktas som omsättningstillgång utan att de skall
anses vara inventarier i näringsverksamheten. Utskottet finner inte skäl
att på grund av vad som anförts i motionen ompröva ställningstagandena
i propositionen rörande behandlingen av lager av djur i jordbruk
och renskötsel. Den alternativa värderingsregeln innebär emellertid ett
visst hänsynstagande till att djur — oavsett om de är avsedda för
omsättning och förbrukning eller inte — alltid skall betraktas som
lagertillgång. Utskottet tillstyrker propositionen även i denna del och
avstyrker motionsyrkandet.

Avskrivningsregler

Nuvarande avskrivningsregler behålls i huvudsak. De ändringar som
föreslås gäller att avskrivningsrätten för befarat prisfall efter balansdagen
på kontraherade inte levererade inventarier skall slopas. Vidare
föreslås att de särskilda reglerna i inkomstslaget annan fastighet om
avskrivning på maskinell utrustning avskaffas. I fråga om markanläggningar
föreslås att hela anskaffningsvärdet skall få skrivas av och inte
endast 75 % som gäller för närvarande. Skälet för den sistnämnda
ändringen är att den tekniska utvecklingen och strukturrationaliseringar
inom näringslivet torde ha bidragit till att i varje fall vissa typer av
markanläggningar fått en mer begränsad ekonomisk varaktighet än
tidigare.

Det framgår av propositionen att URF har lagt förslag om att vid
sidan av de generella avskrivningsreglerna tillåta en form av partiell
direktavskrivning. Denna avskrivningsmodell, kallad nuvärdeavskrivning,
 skulle rymma möjlighet till ett direktavdrag om 84 % av en
anskaffningskostnad i stället för avskrivning enligt vanliga regler. För
att nuvärdeavdraget skall kunna utnyttjas även under år då företagets
skattepliktiga vinst understiger avdraget har URF också föreslagit att
det till denna avskrivningsmöjlighet kopplas en möjlighet att göra
avsättningar till s.k. periodiseringsfonder. URF:s förslag om nuvärdeavskrivning
och periodiseringsfonder har inte fullföljts.

Nuvärdeavskrivningen har tagits upp i motion Sk58 yrkande 6 av
Carl Bildt m.fl. (m). Enligt motionen bör förslaget genomföras. Också
enligt motion Sk94 yrkande 7 av Krister Skånberg m.fl. (mp) förordas
en ordning med nuvärdeavskrivning i enlighet med utredningens förslag.

Utskottet vill nämna att ett sådant system med nuvärdeavskrivning
som URF föreslagit medför komplikationer av olika slag, på det
ekonomiska planet bl.a. i form av en icke önskvärd inlåsningseffekt. I
propositionen har också ifrågasatts om metoden skulle ge några mer
påtagliga positiva effekter på företagens risktagande och likviditet.

1989/90:SkU30

106

Emellertid har utskottet noterat att det i propositionen anges att vissa
ytterligare överväganden i detta ärende skall ske. Utskottet har därför
inte någon anledning att gå närmare in på frågan i detta sammanhang.
Utskottet avstyrker motionerna Sk58 yrkande 6 och Sk94 yrkande 7.

I några motioner från den allmänna motionstiden i år yrkas om
ändringar i reglerna för avskrivning på skogsbilvägar . Enligt motion
Sk378 yrkande 2 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) bör ett direktavdrag
få ske för kostnader vid byggande av skogsbilvägar. Yrkandet gäller
även skogsdikning. Motionärerna förutsätter härvid att bidrag för dessa
ändamål skall avvecklas. En direktavdragsrätt lör skogsbilvägar förordas
även i motionerna Sk326 av Börje Hörnlund och Per-Ola Eriksson
(c) och i motion Sk411 yrkande 2 av Karl Erik Olsson m.fl. (c).

Enligt gällande regler får värdeminskningsavdrag för skogsvägar ske
med 10 % per år på hela anskaffningsvärdet. Samma gäller för täckdikningar.
 Öppna dikningar får enligt huvudregeln för markanläggningar
skrivas av med 5 % per år på 75 % av anskaffningsvärdet.
Särskilda regler gäller emellertid för dikningar som främjar skogsbruket.
 För dessa medges — liksom i fråga om anläggning av skog —
omedelbart avdrag för hela kostnaden. Alla typer av markanläggningar
som skall användas bara tillfälligt kan också dras av omedelbart till
hela kostnaden. Utgår bidrag minskas avskrivnings- eller avdragsrätten
i motsvarande mån. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
bidraget till dikningar har avvecklats. Propositionen innebär inga
andra förändringar i gällande regler än att avskrivningsunderlaget för
samtliga typer av markanläggningar höjs från 75 % till 100 % av
anskaffningskostnaden. Utskottet har tidigare prövat yrkanden med
motsvarande innehåll som de nu förevarande och har då avstyrkt
dessa. Utskottet har inte funnit skäl att frångå den tidigare bedömningen
och avstyrker motionerna Sk378 yrkande 2, Sk326 och Sk411
yrkande 2.

Inkomstberäkning och förvärvskällor

Beskattning av aktiebolag kan enligt dagens regler ske i fem olika
inkomstslag. I propositionen föreslås att beskattning av alla inkomster i
aktiebolag m.fl. juridiska personer skall ske i det nya inkomstslaget
näringsverksamhet och enligt bokföringsmässiga grunder. Någon uppdelning
på olika förvärvskällor föreslås inte. Underskott i förvärvskällan
får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan närmast
följande beskattningsår. Inkomst på grund av avyttring av aktier och
aktieanknutna finansiella instrument skall liksom andra inkomster
ingå i förvärvskällan men inkomsterna skall beräknas för sig. Avdrag
för underskott får göras vid motsvarande beräkning närmast följande
beskattningsår.

I anslutning till propositionens förslag i denna del hemställs i
motion Sk94 yrkande 8 av Krister Skånberg m.fl. (mp) att riksdagen
skall göra ett uttalande av innebörd att överskott på grund av kapitaltransaktioner
genom spekulation utanför den ordinarie verksamheten

1989/90:SkU30

107

skall beskattas hårdare än inkomster i den ordinarie verksamheten. I
den mån motionärerna syftar på i propositionen berörda frågor angående
kapitalplaceringsaktier m.m. vill utskottet erinra om att de föreslagna
reglerna inte innebär att aktiebolagen får en gynnsammare
situation än vad som gäller för fysiska personer. Utskottet avstyrker
motionsyrkandet.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen Sk361 yrkande
1 av Olof Johansson m.fl. (c) har tagits upp en fråga angående handel
med förlustbolag. Enligt motionen bör riksdagen göra ett uttalande av
innebörd att stora vinstgivande företag inte skall kunna köpa förluster
i andra företag i spekulativt syfte.

Propositionen innebär att de särskilda inskränkningar som gäller i
fråga om möjligheten att utnyttja förlustavdrag efter ägarskiften behålls.
 Under utredningsarbetet har diskuterats förändringar av gällande
regler, men det återstår vissa ytterligare överväganden. Spärregler föreslås
därför tills vidare överförda från förlustavdragslagen till SIL.
Utskottet finner inte anledning för riksdagen att besluta om ett till
regeringen riktat tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker därför
motion Sk361 yrkande 1.

I en annan motion från den allmänna motionstiden, Sk409 yrkande
1 av Rolf Clarkson m.fl. (m), föreslås ett upphävande av de regler som
begränsar möjligheterna att göra avdrag för underskott i rederirörelse.

För närvarande kan fysiska personer och andra aktiebolag än börsbolag
inte fritt kvitta underskott av rederirörelse och luftfartsröreise
mot annan inkomst. Det främsta skälet till denna begränsning är
möjligheten att göra avskrivningar på fartyg och luftfartyg i väsentligt
snabbare takt än som svarar mot den faktiska värdenedgången. Mot
bakgrund av att rätten till kontraktsavskrivning inte finns kvar i det
nya skattesystemet föreslås att begränsningarna i rätten att kvitta underskott
av rederirörelse och luftfartsrö reise respektive underskott av
verksamhet i utlandet avskaffas. Möjligheten att kvitta underskott
kommer i fortsättningen att följa de allmänna reglerna. Därmed är
motionärernas krav tillgodosett.

Fondavsättningar

Rätten att få avdrag för avsättningar till investeringsfond upphävdes
samtidigt som riksdagen i ett första steg till ett nytt företagsskattesystem
sänkte bolagsskattesatsen från 52 % till 40 %. Avvecklingen av fondsystemet
fullföljs nu genom att lagarna om investeringsfond, återanskaffningsfond
för fastighet, särskild fartygsfond och särskild nyanskaffningsfond
föreslås upphävda. De nuvarande eldsvådefonderna omformas
till ersättningsfonder. Dessa skall få användas inte enbart då
skattepliktig ersättning erhållits för egendom som skadats genom brand
eller annan olyckshändelse, utan också i vissa tvångssituationer och
liknande.

I några motioner yrkas att möjligheten att göra avsättningar till
fartygsfonderna med avdragsrätt skall finnas kvar. Dessa motioner är

1989/90:SkU30

108

Sk.58 yrkande 7 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk96 yrkande 36 av Olof
Johansson m.fl. (c), SklOO av Rolf Clarkson m.fl. (m), Sk343 av Elving
Andersson m.fl. (c) och Sk409 yrkande 2 av Rolf Clarkson m.fl. (m).

Som framgått av vad utskottet tidigare anfört kan den kraftigt
nedsatta bo lagsskattesatsen inte gärna kombineras med så omfattande
reserveringsmöjligheter som dagens fondsystem erbjuder. Den nya generella
avsättningsmöjligheten i form av K-SURV kommer emellertid
att delvis fylla samma funktion som dagens fondavsättningar.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens
förslag angående fondavsättningar och avstyrker de nyss nämnda
motionsyrkandena.

I motion Sk628 yrkande 3 av Kenth Skårvik m.fl. (fp), som väckts
under den allmänna motionstiden, har ånyo tagits upp en tidigare av
utskottet vid upprepade tillfällen behandlad fråga om att investeringsfonder
skall kunna användas till investeringar i begagnade fartyg. Utskottet
har tidigare avstyrkt yrkandet. Det finns mot bakgrund av att
investeringsfondssystemet nu skall avvecklas inte anledning att ytterligare
gå in på denna fråga. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Koncernbeskattning m.m.

Inga genomgripande förändringar föreslås i fråga om koncernbeskattningsreglerna.
 Vad gäller koncernbidrag innebär propositionen bl.a. att
sådant bidrag skall kunna medges även i koncerner där moderföretaget
är en sparbank. Koncernbidrag skall kunna ges också i de fall ett
dotterföretag är en ekonomisk förening. Den spärregel som gäller mot
koncernbidrag från fastighets® rvaltande famansfö retag avskaffas. Propositionen
innebär vissa begränsningar i fråga om avdrag för förluster
vid överlåtelser inom en koncern eller mellan företag som står under
gemensam ledning. Avdragsrätten för avsättning till internvinstkonto
slopas.

I fråga om kedjebeskattningsreglerna föreslås en utvidgning av reglerna
om skattefrihet för utdelning på näringsbetingade aktier så att
skattefriheten skall gälla också utdelningar som tillfaller ömsesidiga
skadeförsäkringsföretag och sparbanker. En konsekvens av denna skattefrihet
bör vara att möjligheten till Annellavdrag inskränks beträffande
utdelning som skattefritt tillfaller ömsesidiga försäkringsbolag
och sparbanker i likhet med vad som gäller utdelning som skattefritt
tillfaller andra företag. En sådan förändring har emellertid inte tagits
in i det lagförslag rörande Annellagen som lagts fram i propositionen.
Utskottet har kompletterat lagförslaget på sätt framgår av utskottets
hemställan angående lagförslagen.

Med den justering som föreslagits beträffande Annellavdraget i fråga
om utdelning som lämnas till ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker
tillstyrker utskottet de i propositionen framlagda förslagen
rörande koncernbeskattningen.

1989/90:SkU30

109

Särskilda branscher

1989/90: S k U30

1 propositionen föreslås en omläggning i beskattningen av investmentföretag
och aktiefonder som är två slag av mellanhandsägare. Förslagen i
propositionen syftar bl.a. till att beskattningen av dessa skall vara
likartad och dessutom neutral i förhållande till läget om de aktier och
andra värdepapper som ingår i investmentföretaget eller aktiefonden
skulle ha varit direktägda.

Gemensamt för investmentföretag och alla slags aktiefonder skall
gälla att reavinster på aktier inte skall beskattas och reaförluster inte
vara avdragsgilla. Intäktsräntor skall vara skattepliktiga. Förvaltningskostnader
och utgiftsräntor skall vara avdragsgilla. Mottagen utdelning
beskattas, och lämnad utdelning skall vara avdragsgill, dock ej så att
skattemässigt underskott uppkommer.

Skattefriheten för reavinster skall möjliggöra omplaceringar i aktieportföljen
utan att detta föranleder skattemässiga kostnader. En sådan
skattefrihet ger emellertid en förmån till det indirekta ägandet jämfört
med direkt ägande — en s.k. sparbösseeffekt — och strider därmed
mot kravet på neutralitet mellan indirekt och direkt ägande.

En skatt på 0,5 % av aktiernas marknadsvärde skulle enligt propositionen
motverka sparbösseeffekten. För att underlätta beräkningen av
skattepliktig inkomst bör enligt propositionen skatten emellertid utformas
som en skattepliktig schablonintäkt. Vid en skattesats på 30 %
blir motsvarande schablonintäkt 1,5 %. Detta föreslås gälla för aktiefonderna.

Investmentföretagen har — i motsats till aktiefonderna — möjlighet
att genom upplåning skaffa sig avdragsgilla räntor som kan kvittas mot
schablonintäkten. Den brist i neutralitet som uppkommer härav skulle
kunna motverkas genom begränsningar i avdragsrätten för utgiftsräntor.
 En alternativ lösning, som förslaget i propositionen också bygger
på, är att schablonintäkten för investmentföretagen skall sättas något
högre än för aktiefonderna. Enligt propositionen är 2 % en lämpligt
awägd nivå.

Underlaget för beräkning av schablonintäkten om 1,5 % respektive

2 % skall vara aktiernas m.m. marknadsvärde vid beskattningsårets
ingång.

I motion Sk58 yrkande 10 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att förslagen
om beskattningen av investmentföretag och aktiefonder skall avslås och
att regeringen får i uppdrag att lägga fram ett nytt förslag i enlighet
med utredningsförslaget. URF:s förslag skiljer sig från förslaget i propositionen
genom att skattefriheten för allemansfonder slopas, att
räntor och utdelningar för aktiesparfonder blir skattepliktiga och att
schablonintäkten differentieras.

I motion Sk452 yrkande 5 av Alf Wennerfors (m) hemställs om en
likformig effektiv beskattning av investmentbolag och aktiefonder.

Vad gäller differentieringen av schablonintäkten har utskottet ovan
redovisat de motiv som ligger bakom denna och utskottet ställer sig
bakom den förändring i förhållande till URF:s förslag som gjorts i
propositionen. Beträffande allemansfonderna skall framhållas att inne -

havet av andelar i dessa är gynnat trots skärpningen i beskattningen av
själva fonden eftersom — som framgått tidigare i betänkandet — endast
två tredjedelar av en vinst blir skattepliktig. Denna särbehandling
utgör en avsevärd stimulans av denna sparform och det finns inte
tillräckliga skäl att dessutom särbehandla själva allemansfonderna. Det
finns inte heller skäl att behandla aktiesparfonderna eller de nyligen
tillkomna försäkringspremiefbnderna på ett annat sätt än vanliga aktiefonder.

Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen och avstyrker motion
Sk58 yrkande 10. Enligt utskottets uppfattning har genom propositionens
förslag uppnåtts en likformighet i beskattningen av investmentföretag
och aktiefonder. Utskottet avstyrker därför även motion Sk452
yrkande 5.

I två motioner har tagits upp ett par frågor om allemansfonderna. Enligt
motion Sk96 yrkande 24 av Olof Johansson m.fl. (c) bör inrättas
särskilda allemansfonder med lägre beskattning i syfte att tillföra
riskkapital till icke börsnoterade företag. Samma sak föreslås i den
under allmänna motionstiden i år väckta motionen Sk361 yrkande 4
av Olof Johansson m.fl. I motionen yrkas även att allemansfonders
placeringar i icke noterade aktier skall kunna ske till lägre skattesats
än vad som gäller för övriga placeringar i allemansfonder. Ett liknande
förslag finns i motion Sk406 yrkande 3 av Håkan Hansson och Göran
Engström (c).

Finansutskottet har i sitt yttrande tagit upp förslaget i Sk96 yrkande
24 och har erinrat om att redan nuvarande regler ger möjlighet för en
allemansfond att förvärva aktier m.m. i icke börsnoterade företag.
Placeringar av detta slag får dock normalt inte överstiga 10 % av
fondens värde. Skatteutskottet finner i likhet med finansutskottet att
motionärernas önskemål i betydande utsträckning är tillgodosedda
redan med nuvarande regler. Utskottet avstyrker med hänvisning till
det anförda motionerna Sk96 yrkande 24 och Sk361 yrkande 4.

Den nya modellen för beskattning av företag tillämpas generellt och
omfattar även banker, fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och finansbolag.
 Innehavet av fordringar och värdepapper — lagret — skall
värderas enligt generella regler. Lagret får inte tas upp till lägre värde
än det lägsta av anskaffningsvärdet eller det verkliga värdet, lägsta
värdets princip. I den mån en fordran är osäker t.ex. på grund av en
s.k. länderrisk får detta beaktas inom ramen för denna regel. Rätt till
SURV-avsättning skall tillkomma även dessa företag.

Beträffande lagervärderingen av fordringar och värdepapper yrkas i
motion Sk58 yrkande 11 av Carl Bildt m.fl. (m) att fordringar på
allmänheten exklusive utlåning till staten och kommuner skall få tas
upp till 99 % av det samlade anskaffningsvärdet.

Förslaget i motionen överensstämmer med det förslag till en alternativ
lagervärderingsregel som URF lade fram. När det gäller värderingen
av lager i allmänhet har av hänsyn till den praktiska tillämpningen
godtagits en alternativ schablonmässig värdering till 97 % av det
samlade anskaffningsvärdet. Det framhålls i propositionen att läget är

1989/90:SkU30

lil

något annorlunda för kreditinstituten. Dessa torde ha skyldighet att
alltid skriva ned värdet på individuella fordringar som inte kan förväntas
inflyta med fullt belopp. Någon schablonmässig värdering eller
kollektiv värdering blir alltså inte aktuell för dessa företag, och en
schablonregel — som utgår från anskaffningsvärdet — är därför obehövlig
för kreditinstituten. Hänsyn till det risktagande som ligger i
framtida, potentiella risker bör som framhålls i propositionen återspeglas
i det egna kapitalets storlek. Därvid är kapitaltäckningsreglerna ett
centralt styrinstrument. Regeringen aviserar i propositionen att den
avser att återkomma till frågan om justeringar i kapitaltäckningsreglerna
mot bakgrund av den förändrade beskattningen.

Utskottet vill med hänvisning till det anförda avstyrka kravet i
motion Sk58 yrkande 11 på en alternativ schablonmässig värdering av
lager av fordringar m.m. i kreditinstituten.

I likhet med förslaget beträffande finansiella företag slopas möjligheten
för skadeförsäkringsföretag att bygga upp obeskattade värderegleringsreserver.
 Avdragsrätten för avsättningar till såväl regleringsfond för trafikförsäkring
som utjämningsfond slopas. Värderegleringsreserver skall
återföras till beskattning vid övergången till det nya systemet.

En närmare granskning görs av grunderna för avsättning till säkerhetsfond
för att få klarhet om denna rymmer inslag av skattekonsolidering.
 Enligt propositionen är avsikten att skadeförsäkringsbolagen efter
den företagna granskningen skall få möjlighet till SURV-avsättningar.
Granskningen skall även omfatta konsekvenserna av en återföring till
beskattning av regleringsfond för trafikförsäkring och utjämningsfond.

Enligt motion Sk60 av Per-Ola Eriksson (c) får skattereglerna inte
tvinga ömsesidiga och kundägda försäkringsbolag att ombilda sig till
aktiebolag. Ett yrkande av motsvarande innebörd finns i motion Sk80
av Håkan Hansson och Kjell Ericsson (båda c). Motionärerna hemställer
att åtgärder vidtas för att eliminera snedvridning av konkurrensförhållanden
mellan olika skadeförsäkringsföretag i samband med avskattningen
av reserver. I motion Sk96 yrkande 36 av Olof Johansson m.fl.
(c) hemställs om utredning angående de ömsesidiga bolagens konkurrensförutsättningar
och att lämpliga åtgärder skall vidtas om dessa
förutsättningar försämras.

Det problem som motionärerna tagit upp gäller i vad mån framtida
SURV-avsättningar kan kompensera för avskattningen av de reserver
som skall lösas upp vid övergången till det nya systemet. Här uppkommer
skillnader mellan olika företagsformer på grund av skillnader i
storleken av det egna beskattade kapitalet. Som har redovisats i propositionen
bereds för närvarande frågor om avskattningsreglernas konsekvenser.
 Den fråga motionärerna tagit upp bör enligt utskottets mening
granskas i samband med att frågan om SURV-avsättningar i de
berörda företagen härvid övervägs. Utskottet finner mot denna bakgrund
inte anledning att besluta ett tillkännagivande till regeringen i
denna fråga. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

I fråga om byggnadsföretag gäller för närvarande att omsättningsfastigheter
får tas upp till lägst 85 % av anskaffningsvärdet eller 90 % för

1989/90:SkU30

112

aktiebolag m.fl. företag som omfattades av första steget i skattereformen.
 Detta medför en möjlighet till schablonmässig nedskrivning om
15 % eller med 10 % för de nyss nämnda aktiebolagen. Har samtidigt
gjorts avsättning till resultatutjämningsfond reduceras nedskrivningsmöjligheterna
till 10 % respektive 5 %. Direkta och indirekta kostnader
räknas in vid beräkningen av anskaffningsvärde för omsättningsfastighet.
 Förslaget i propositionen innebär att möjligheten till schablonmässig
nedskrivning av omsättningsfastigheter avskaffas. Värderingen
skall göras strikt enligt bokföringslagens regler.

Pågående arbeten till fest pris ger också en möjlighet till schablonmässig
nedskrivning. Värdet av arbetena skall aktiveras till lägst 85 %
av nedlagda kostnader (90 % för de ovan nämnda aktiebolagen m.fl.).
Därvid räknas endast de direkta kostnaderna in. När det gäller de
indirekta kostnaderna behöver dessa inte aktiveras utan de får omkostnadsföras
löpande. Det får alltså ske ett direkt avdrag för dessa. De
indirekta kostnaderna — t.ex. administrationskostnader som inte kan
hänföras till byggarbetsplatsen, lönekostnader m.m. för ekonomifunktion,
 företagsledning och allmän administration, samt lokal- och kontorsomkostnader
— uppgår i allmänhet till ca 5 % av de direkta
kostnaderna. Möjligheten till skattemässig reservering blir här alltså
högst 15 % (respektive 10 %) av de direkta kostnaderna, men till
detta kommer att de indirekta kostnaderna kan dras av direkt. Enligt
propositionen skall pågående arbeten till fest pris som alternativ till
strikt värdering enligt bokföringslagens regler tas upp till lägst 97 %
av nedlagda kostnader. Något undantag skall inte gälla för indirekta
kostnader. Härvid hänvisas till vad bokföringsnämnden framhållit i sitt
remissvar om att värdet av alla omsättningstillgångar från redovisningsmässiga
utgångspunkter bör inkludera även indirekta kostnader.

För arbeten på löpande räkning får direkta och indirekta kostnader
dras av löpande. Resultatredovisningen sker i takt med faktureringen.
Någon förändring föreslås inte i detta hänseende. I övrigt avser propositionen
slopande av möjligheten att vid värderingen beakta medelvärdena
av de två närmast föregående beskattningsåren samt att basbeloppsavdraget
för pågående arbeten i konsultrörelse avskaffas.

I motion Sk58 yrkande 12 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att
pågående arbeten till fest pris skall alternativt kunna tas upp till lägst
95 % av nedlagda kostnader. Vidare hemställs i yrkande 13 i samma
motion att indirekta kostnader vid pågående arbeten skall få kostnadsföras
omedelbart.

Omläggningen av skattesystemet innebär att alla slag av skattemässig
konsolidering tas bort vid värdering av lager och liknande tillgångar.
Värderingen av omsättningsfastigheter i byggnadsföretag bör mot denna
bakgrund göras strikt enligt bokföringslagens (BFL) regler. Vad gäller
frågan om värderingen av pågående arbeten tillkommer frågan om de
indirekta kostnaderna, som enligt dagens system får dras av direkt. En
utgångspunkt för den nya företagsbeskattningen är att man i ett basbreddat
system med låg skattesats inte bör ha möjlighet till en mer
försiktig värdering av lager än som föreskrivs i BFL. Detta talar för att
den skattemässiga behandlingen av indirekta kostnader vid pågående

1989/90:SkU30

113

8 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

arbeten bör grundas på redovisningsmässiga överväganden. Mot bakgrund
av vad som anförts i propositionen i denna fråga anser utskottet
att även de indirekta kostnaderna bör ingå i värdet av de pågående
arbetena på sätt som avses i propositionen. Utskottet vill emellertid
framhålla att ändrade skatteregler för de indirekta kostnaderna kan
medföra vissa tillämpningsproblem av övergångskaraktär för såväl företagen
som skattemyndigheterna. I syfte att mildra dessa svårigheter och
ge rimlig tid för en omställning föreslås i propositionen att möjligheten
att få direkt avdrag för samtliga indirekta kostnader behålls för
kostnader som lagts ned under räkenskapsår som taxeras år 1992 eller
tidigare. Motsvarande övergångsregler föreslås även gälla i fråga om
pågående arbeten i konsultrörelse.

Utskottets ställningstagande innebär att propositionen tillstyrks i nu
ifrågavarande del och att motion Sk58 yrkandena 12 och 13 avstyrks.

Pensions- och försäkringssparande!

RINK har i sin analys av dagens skattesystem identifierat områden som
inte är neutralt behandlade. Ett sådant område är beskattningen av
försäkringssparandet. Sparande i pensionsförsäkring (P-försäkring) beskattas
inte alls och sparande i kapitalförsäkring (K-försäkring) beskattas
enligt gynnande regler som gör detta sparande gynnsammare än
vanligt banksparande. Också tryggande av tjänstepension har en gynnad
position. Bristande neutralitet råder även i fråga om sociala
avgifter.

För att åstadkomma större neutralitet mellan privatpersoners direkta
sparande och försäkringssparande föreslås i propositionen att det införs
en avkastningsskatt på pensionsmedel. Livförsäkringsföretag skall vara
skattskyldig^ för avkastning av pensionsförsäkringskapitalet. Motsvarande
skall gälla för pensionsstiftelse och för arbetsgivare som avsatt
medel på skuldkonto Avsatt till pensioner.

Livförsäkringsföretagens skatteunderlag skall utgöras av nettointäkten
av företagets kapital- och fastighetsförvaltning beräknad enligt
reglerna för näringsverksamhet. Avgångsbidragsförsäkring (AGB) skall
undantas. I fråga om avsättning på konto i företag blir beskattningsunderlaget
det bokförda värde av pensionsskulder som är avsatt med
avdragsrätt vid ingången av beskattningsåret. Skatten blir avdragsgill
för arbetsgivaren.

Skattesatsen skall vara för försäkringsbolag och stiftelser 10 % för
avkastning på tjänstepensionskapital och 15 % för avkastning på övrigt
pensionskapital. För kontotryggande skall en skatt om 1,1 % tas ut på
den med avdragsrätt avsatta pensionsskuldens bokförda värde vid beskattningsårets
ingång. De lägre skattesatserna i förhållande till direkt
sparande motiveras enligt propositionen av det angelägna i att åstadkomma
sparstimulanser och även att pensionssparandet är långsiktigt
och bundet. De olika skattesatserna mellan tjänstepensioner och annan
privatpension motiveras av de skillnader som finns mellan dessa försäkringstyper.
 Skattesatsen på kontotryggat pensionskapital grundar sig

1989/90:SkU30

114

på beräkningar av en genomsnittlig avkastning i livförsäkringsföretagen
och är avsedd att innebära en faktisk beskattning motsvarande den som
gäller för övrig tjänstepension.

1 motion Sk59 yrkande 40 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs om
avslag på propositionen i fråga om avkastningsskatt på pensionssparande.
 Enligt motion Sk81 yrkande 20 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas
däremot att avkastningsskatten på tjänstepensioner och övrigt pensionssparande
skall uppgå till 30 % för att uppnå likformig beskattning
med andra kapitalinkomster. Med hänsyn till att ett bifall till
detta yrkande skulle innebära ett helt annat läge för denna typ av
sparande i förhållande till regeringsförslaget, vill motionärerna i yrkande
23 i samma motion att riksdagen skall uppdra åt regeringen att
noga följa utvecklingen av denna skärpning. I samma v-motion, yrkande
24, hemställs även att en real beskattning av kollektiva pensionsfonder
bör prövas.

Yrkanden om att pensionssparande! inte skall beskattas genom en
särskild avkastningsskatt återfinns också i de under den allmänna
motionstiden väckta motionerna Sk413 yrkande 4 i denna del av Sten
Svensson m.fl. (m) och Sk402 yrkande 5 av Bo Lundgren m.fl. (m).

Finansutskottet har i yttrande till skatteutskottet tillstyrkt propositionen
i förevarande del. Finansutskottet har framhållit det eftersträvansvärda
i en ökad neutralitet vid beskattningen av avkastningen på
kapital. Detta är angeläget av resursallokeringsskäl och med hänsyn till
målet att förebygga skatteplanering. Å andra sidan bör enligt finansutskottets
mening inte sådana förändringar vidtas som allvarligt kan
minska det långsiktiga sparandet. Sparformer som ansetts särskilt angelägna
och därför hittills varit kraftigt gynnade måste bedömas utifrån
vad en skärpt beskattning kan la för konsekvenser för det långsiktiga
sparandet. Detta sparande spelar en viktig roll i samhällets långsiktiga
kapitalbildning. Avsteg från den likformiga beskattningen på kapital
kan leda till skattearbitrage, dvs. att man kan låna pengar mot en
30-procentig skattereduktion för räntekostnaderna och placera medlen
i ett sparande med lägre beskattning av avkastningen. Finansutskottet
erinrar i detta sammanhang emellertid att de avsteg som föreslås i
propositionen avser ett långsiktigt och bundet sparande. Möjligheterna
att direkt tillgodogöra sig avkastningen är därmed starkt begränsade.
Skillnaden mellan skattesatserna är också enligt finansutskottets mening
så liten att skattearbitrage normalt inte blir lönsamt med hänsyn
till bl.a. förekomsten av olika typer av transaktionskostnader.

I likhet med finansutskottet tillstyrker skatteutskottet att det införs
en särskild avkastningsskatt på pensionssparande! i enlighet med vad
som föreslagits i propositionen. Enligt utskottets mening bör avkastningsskatten
inte beräknas till högre skattesatser än i propositionen.
Detta innebär att utskottet tillstyrker propositionen i denna del och
avstyrker samtliga här ovan nämnda motionsyrkanden.

En följd av förslaget beträffande löneskatt på förvärvsinkomster är
enligt propositionen att också en löneskatt på pensionsavsättningar skall
tas ut i takt med att pensionsrätt tjänas in. Detta innebär i princip att

1989/90:SkU30

115

det avdragsgilla beloppet i förvärvskällan bör ligga till grund för
löneskatten och i förekommande fall det belopp som betalas ut i
pension utan att ha föregåtts av tryggande. Ett sådant uttag på tjänstepensionsområdet
kräver ytterligare överväganden liksom förhållandet
att egenföretagarnas pensionskapital egentligen borde bli beskattat enligt
den lägre skattesats som skall gälla för tjänstepension. Enligt
propositionen skall ett författningsförslag till ett differentierat uttag av
särskild löneskatt för dessa fall utarbetas senare i år.

Enligt motion Sk59 yrkande 41 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att
särskild löneskatt på pensionspremier inte skall tas ut. Ett liknande
yrkande återfinns i den under allmänna motionstiden i år väckta
motionen Sk402 yrkande 3 av Bo Lundgren m.fl. (m).

Egenföretagarnas pensionsförhållanden tas upp i motion Sk96 yrkande
30 av Olof Johansson m.fl. (c). Enligt motionen skall egenföretagare
fa fullständig kompensation för att deras pensionsförsäkringar
belastas med högre skatt än tjänstepensioner, t.ex. genom ett differentierat
uttag av löneskatt.

Utskottet vill framhålla att syftet med den särskilda löneskatten är
att åstadkomma neutralitet mellan alla förvärvsinkomster även i socialavgiftshänseende.
 Finansutskottet har inte haft någon erinran mot
propositionen i denna del mot bakgrund att snedvridningar skulle
kunna uppkomma om det skattemässiga utfallet blir olika beroende på
om arbetsgivaren eller den anställde gör pensionsavsättningen. Skatteutskottet
avstyrker motionerna Sk59 yrkande 1 och Sk402 yrkande 3.

Beträffande yrkandet i c-motionen Sk96 yrkande 30 vill utskottet
erinra om att regeringen har för avsikt att senare i år återkomma med
förslag om en differentierad löneskatt. Utskottet finner mot denna
bakgrund inte anledning att göra ett tillkännagivande till regeringen i
frågan och motionsyrkandet avstyrks.

Beträffande beskattning av K-försäkringskapital föreslås ett slopande av
den särskilda beräkningsmetoden för beskattningen hos försäkringsbolagen
av K-försäkring. Detta innebär att bolagsskattesatsen — 30 % —
blir tillämplig. Eftersom livförsäkringsföretagen inte kommer att ha
rätt till SURV-avsättningar kommer denna formella skattesats att ligga
nära den faktiska skattesatsen. Utskottet tillstyrker propositionen i
denna del.

I propositionen föreslås att den som betalar premier i utländskt försäkringsföretag
skall beskattas med 15 % av premiebeloppet. Det skall
emellertid vara möjligt att få nedsättning eller befrielse med hänsyn till
eventuellt liknande eller motsvarande beskattning på försäkringssparande
i utlandet.

I motion Sk59 yrkande 42 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas om avslag
på propositionen i denna del.

Finansutskottet har tillstyrkt förslaget i propositionen och har därvid
betonat att i de fall försäkringssparande i utlandet beskattas bör
skatten på de premier som betalats i utlandet kunna sättas ned.

1989/90:SkU30

116

Med instämmande i vad finansutskottet anfört tillstyrker utskottet 1989/90:SkU30

propositionen även i förevarande del och avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

Särskilda företagsformer

Enhetliga regler för aktiebolag och andra proportionellt beskattade
subjekt skall gälla i fråga om skattesatsens storlek och principerna för
inkomstberäkningen. I avvaktan på stiftelse- och föreningsskattekommitténs
förslag görs inga ändringar i fråga om skattskyldighetens omfattning
för stiftelser och ideella föreningar. Förvaltningsföretag, investmentföretag,
 aktiefonder, stiftelser, ideella föreningar, allmännyttiga
bostadsföretag, bostadsföreningar och bostadsaktiebolag får inte tillgång
till skatteutjämningsreserv.

Eftersom det enligt propositionen är väsentligt att all affärsverksamhet
behandlas så likformigt som möjligt behålls avdragsrätten för
utdelning på medlemsinsatser i kooperativa föreningar när Annellavdraget
behålls för aktiebolagen.

1 den under allmänna motionstiden i år väckta motionen L215 av
Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) har yrkats om bibehållande av avdragsrätten
för utbetald ränta på insatskapital i ekonomiska föreningar.
Syftet med motionen är tillgodosett genom det i propositionen framlagda
förslaget. Ett tillkännagivande till regeringen i frågan är alltså
onödigt, och yrkandet härom avstyrks följaktligen.

Andra frågor rörande utdelning m.m. från ekonomiska föreningar har
tagits upp i motion Sk78 av Håkan Hansson och Per-Ola Eriksson (c).
Enligt motionens yrkande 1 skall utdelning från ekonomisk förening
som överförs till insatskapitalets konto undantas från beskattning hos
den utdelningsberättigade tills dess att medlen utbetalas. Yrkande 2
gäller en ändring i lagen om ekonomiska föreningar i syfte att föreningarna
skall ges möjlighet att lösa medlemmarnas andelar även till
den del dessa överstiger inbetalda insatser. I yrkande 3 hemställs om
en översyn i syfte att tillämpningsområdet för bestämmelserna om
kooperativa föreningars rätt till avdrag för rabatter och pristillägg skall
utvidgas så att de gäller även nya ekonomiska föreningar som inte
uppfyller de högt ställda krav på öppenhet som gäller för närvarande.

Enligt utskottets mening aktualiserar motionsförslagen vissa frågor
om regelverket för de ekonomiska föreningarna som har betydelse
även utanför beskattningsområdet. Utskottet finner inte skäl att överväga
de föreslagna förändringarna i förevarande ärende. Utskottet avstyrker
därför motion Sk78 yrkandena 1 — 3.

117

Vissa frågor om enskild näringsverksamhet m.m.

Det har framgått av utskottets redovisning tidigare att skattereformen
innebär en omläggning också vad gäller reserveringsmöjligheterna för
egenföretagare. I propositionen föreslås att egenföretagare skall få rätt
att göra avsättning till skatteutjämningsreserv med 30 % på ingående
eget kapital och med 20 % av årets lönesumma. I underlaget för
K-SURV får värdet av näringsfastigheter tas upp till endast 70 %
eftersom försäljningar av sådana fastigheter skall redovisas i inkomstslaget
kapital.

Med hänsyn till att arbetet i nystartade företag ofta utförs i huvudsak
av egenföretagaren själv och att SURV-grundande kapital i början av
en verksamhet i allmänhet är av ringa betydelse har en kombinerad
K-SURV och L-SURV ansetts inte alltid kunna tillgodose sådana behov
för egenföretagare att åstadkomma inkomstutjämning. Som alternativ
till K-SURV och L-SURV föreslås därför en möjlighet till reservering
grundad på den egna inkomsten i likhet med reglerna för inkomstbaserad
avsättning till den nuvarande resultatutjämningsfonden. En sådan
inkomstbaserad reserv, I-SURV, bör enligt förslaget få uppgå till
15 % av årets inkomst. I-SURV fyller även funktionen att förenkla
beskattningen för företagare med liten volym på sin verksamhet.

Möjligheten att göra avsättningar till investeringsreserv föreslås avskaffad
redan fr.o.m. 1991 års taxering med tillämpning i bokslut
fr.o.m. den 30 april 1990. Även uppfinnarkontona avskaffas. De upphävda
lagarna skall dock ha fortsatt giltighet för gjorda avsättningar.
Möjligheten att göra avsättningar till skogskonton och — i motsats till
utredningsförslaget — upphovsmannakonton behålls. Ränta på kontomedel
skall beskattas genom uttag av en skatt på 15 %. Fartygs-,
återanskaffnings- och nyanskaffningsfonderna slopas också för enskilda
näringsidkare. Även enskilda näringsidkare ges möjlighet att använda
ersättningsfond.

I motion Sk94 yrkande 13 av Krister Skånberg m.fl. (mp) yrkas
såvitt nu är i fråga att s.k. särskild redovisningsmetod (SRM) för
egenföretagare bör införas. Enligt motion Sk320 yrkande 9 av Carl
Bildt m.fl. (m) bör reserveringsmöjligheter för egenföretagare i linje
med den s.k. SRM-metoden genomföras.

Utskottet har inledningsvis nämnt att frågan om SRM-metoden skall
prövas ytterligare. Det är mot denna bakgrund ännu för tidigt att ta
ställning till införande av denna metod i beskattningen eller av reserveringsmöjligheter
som har aktualiserats i diskussionerna om utformningen
av denna. Utskottet avstyrker motionerna Sk94 yrkande 13 i
denna del och Sk320 yrkande 9.

I motion Sk58 yrkande 14 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att den
egna inkomsten skall få ingå i underlaget vid egenföretagares avsättning
till L-SURV. Utskottet vill hänvisa till att enskilda näringsidkare har
möjlighet att använda sig av den inkomstbaserade I-SURV:en. Det
finns enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl för att tillåta att den
egna inkomsten även skall få räknas in i underlaget för avsättning till
L-SURV. Följaktligen avstyrker utskottet motionen.

1989/90:SkU30

118

En möjlighet att utan skattekonsekvenser ta i anspråk medel på investeringskonto
till köp av pensionsförsäkringar har begärts i centermotionen
Sk96 yrkande 37 av Olof Johansson m.fl. samt i motionerna Sk87
av Lennart Brunander m.fl. (c) och Sk365 av Karin Starrin och
Lennart Brunander (c). Enligt utskottets mening skulle förslaget slå
mycket olika för egenföretagare beroende på i vad mån de gjort
avsättningar eller utnyttjat dessa för investeringar. En sådan åtgärd
skulle också gå långt utöver syftet bakom reglerna om investeringsreserv.
 Utskottet avstyrker motionerna.

I motion Sk374 återkommer Marianne Andersson och fngbritt Irhammar
(c) till en fråga om att handelsbolag bör ha möjlighet att senarelägga
inbetalning på investeringskonto då anstånd med inbetalning begärts.
 Med hänsyn till att systemet med investeringskonto nu avvecklas
har det problem motionärerna tar sikte på inte längre aktualitet.
Utskottet avstyrker motionen.

Förslaget i propositionen att ta ut en skatt på ränta på skogskonto avvisas
i motionerna Sk56 yrkande 3 av Kjell Ericsson (c), Sk58 yrkande
15 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk96 yrkande 38 av Olof Johansson m.fl.
(c) och Sk428 yrkande 2 av Eva Björne (m). Motion Sk58 avser även
källskatt på upphovsmannakonto.

Skälet för förslaget att beskatta ränta på skogs- och upphovsmannakontona
är att möjligheten att utnyttja sådana konton ger förmåner
utöver den att utjämna inkomster. Beskattningen skjuts upp tills uttag
sker, vilket medför en skattefri kredit vid nuvarande regler. URF har
gjort jämförelser med de skattemässiga favörer som gäller för pensionsförsäkringssparande
och har därför föreslagit en årlig skatt om 20 %.
Enligt propositionen innebär emellertid en skattesats på 15 % en
lämpligare avvägning. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del
och avstyrker motionsyrkandena. Vissa av utskottet förordade justeringar
i den föreslagna lagen om skatt på ränta på skogskontomedel
m.m. framgår av utskottets hemställan.

I detta sammanhang tar utskottet upp några under den allmänna
motionstiden väckta frågor angående utformningen av de gällande
skogskontoreglerna. Kjell Ericsson m.fl. (c) har i motion Sk397 hemställt
om förändringar i i skogskontoreglerna så att medlen kan användas
för bl.a. investeringar i nya näringsgrenar och för aktiekapital eller
i ny förvärvskälla. Förslaget går långt utöver syftet med skogskontot,
som är att möjliggöra en utjämning av inkomster av skogsavverkning
mellan olika år. Utskottet finner inte anledning att överväga en sådan
utvidgning som föreslås i motionen och avstyrker densamma.

I motionerna Sk378 yrkande 3 och Sk453 yrkande 5 hemställer Sven
Eric Lorentzon m.fl. (m) om en permanentning av de tidsbegränsade
reglerna om förhöjda insåttningsnivåer på skogskonto. Utskottet har
tidigare avstyrkt motsvarande yrkande med hänvisning till att de
tillfälligt förhöjda insättningsnivåerna taxeringsåren 1987—1992 beslu -

1989/90:SkU30

119

tades i syfte att stimulera till en ökad avverkning under denna period.
Skäl finns inte att permanenta dessa tillfälliga insättningsnivåer.
Motionsyrkandena avstyrks.

I ett antal motioner har tagits upp frågor som rör beskattningen av
rennäringen. Ingrid Hemmingsson och Hans Dau (m) hemställer i
motion Sk57 yrkande 2 att samebyar fr.o.m. 1990 års taxering ges
möjlighet till skattefria reserveringar i enlighet med bestämmelser för
ekonomiska föreningar. Återbäring till byns medlemmar skall bli
avdragsgill i förvärvskällan. Martin Olsson och Karin Israelsson (c)
yrkar i motion Sköl att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag
om en anpassning av rennäringens och samebyarnas beskattningsregler
till rennäringens speciella förhållanden. Ett liknande yrkande finns i
ytterligare en motion, Sk306, av samma motionärer. Införande av ett
tidsbegränsat renkonto på fem år som skall fungera ungefär som ett
skogskonto yrkas i motion Sk332 av Ingrid Hemmingsson och KarlGösta
Svenson (m).

Enligt utskottets mening kan det inte vara motiverat att införa andra
regler för rennäringen än vad som skall gälla för annan näringsverksamhet.
 Som framgått tidigare kommer rennäringen att i likhet med
jordbruk åtnjuta generösare regler vid lagervärderingen. Det finns
också möjlighet för renägare att använda sig av skatteutjämningsreserv.
Utskottet finner mot denna bakgrund inte skäl att biträda yrkandena i
de här ovan nämnda motionerna och avstyrker följaktligen dessa.

Förslaget att enskilda näringsidkare skall kunna använda K-SURV har
kopplats till en ordning med s.k. räntefördelning. Om underlaget till
K-SURV är negativt skall ett belopp motsvarande underlaget multiplicerat
med statslåneräntan redovisas som intäkt av näringsverksamhet
och som avdrag i inkomstslaget kapital. Det är detta förfarande som
kallas räntefördelning. Vid beräkning av underlaget undantas dock dels
ett belopp om 50 000 kr., dels föregående års ackumulerade underskott
i förvärvskällan. Särskilda övergångsregler gäller t.o.m. 1999 års
taxering för det negativa kapitalunderlag som finns vid övergången till
det nya systemet. Vidare skall t.o.m. 1995 års taxering räntesatsen för
räntefördelning inte vara hela statslåneräntan.

I motion Sk58 yrkande 16 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs om
avslag på propositionen i denna del.

Enligt utskottets mening kan en ordning med räntefördelning inte
undvaras om K-SURV skall vara tillgänglig för egenföretagare. Risken
för transaktioner i skatteundandragande syfte är annars påtaglig. Det
kan emellertid inte uteslutas, att de föreslagna reglerna kan medföra
svårigheter för skattskyldiga och skattemyndigheter. Utskottet förutsätter
att regeringen även här följer utvecklingen och vidtar de åtgärder
som behövs. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
motionsyrkandet.

Propositionen innebär att rätten till brutet räkenskapsår avskaffas för
enskilda näringsidkare, dödsbon och juridiska personer som förvaltar

1989/90:SkU30

120

samfällighet och vars inkomst beskattas hos delägarna samt för sådana
handelsbolag där fysisk person eller dödsbo skall beskattas för bolagets
inkomster. En dispensmöjlighet införs för vissa speciella fell.

I tre motioner yrkas avslag på förslaget att enskilda näringsidkare
inte skall fa använda brutet räkenskapsår. Dessa motioner är Sk57
yrkande 1 av Ingrid Hemmingsson och Hans Dau (m), Sk58 yrkande
18 av Carl Bildt m.fl. (m) och Sk94 yrkande 13 i denna del av Krister
Skånberg m.fl. (mp). Frågan har tagits upp även i motion Sk301 av
Knut Wachtmeister (m) från den allmänna motionstiden. Också i den
motionen yrkas att möjligheten för enskilda näringsidkare att använda
sig av brutet räkenskapsår skall finnas kvar.

Bakgrunden till förslaget i propositionen är vikten av att tillgångar
och skulder liksom inkomst- och utgjfitsräntor fördelas korrekt mellan
näringsverksamheten och privatekonomin. Genom förslagets utformning
uppnås att all näringsverksamhet som skall beskattas kommunalt
kommer — om man bortser från dispensfellen — att fa kalenderåret
som beskattningsår.

Den kritik som förekommit mot förslaget gäller bl.a. att detta leder
till en ökad belastning för bokföringsbyråer m.fl. Enligt propositionen
har de flesta egenföretagarna redan kalenderår som räkenskapsår. Det
merarbete som ändå föranleds av en viss ökning i antalet deklarationer
kommer dock att underlättas av att det inte uppkommer komplikationer
på grund av att näringsverksamheten och privatekonomin deklareras
vid olika tidpunkter.

Emellertid bör enligt propositionen prövas vad som kan göras för
att ge de berörda en möjlighet att fördela arbetet över en något längre
tidsperiod. I propositionen erinras om att den som i varaktigt bedriven
rörelse biträder deklarationsskyldig med att upprätta självdeklaration
kan fe tillstånd att enligt tidsplan lämna deklaration under tiden den 1
april—den 31 maj under taxeringsåret. I propositionen anförs också att
det kan finnas ett utrymme att något flytta fram den nuvarande
sluttidpunkten för deklarationer som skall lämnas inom tidsplan.
Denna fråga skall enligt propositionen prövas i samband med ändringar
i deklarations- och uppgiftsskyldigheten som aktualiseras till följd av
skattereformen. Enligt vad utskottet erferit har regeringen i en lagrådsremiss
föreslagit att den nuvarande sluttidpunkten för att lämna deklaration
enligt tidsplan flyttas fram till den 15 juni.

Utskottet anser att fördelarna med kalenderår som räkenskapsår
talar för att förslaget genomförs. Utskottet förutsätter emellertid att
regeringen följer utvecklingen och uppmärksammar om det trots en
framflyttning av deklarationstidpunkten uppkommer olägenheter av
betydenhet. Utskottet utgår ifrån att regeringen i så fell återkommer
till riksdagen i frågan. Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet propositionen i nu berörd del och avstyrker motionerna Sk57
yrkande 1, Sk58 yrkande 18, Sk94 yrkande 13 i denna del och Sk301.

Någon ändring föreslås inte beträffande grunderna för bedömningen av
när en bil med blandad användning kan anses utgöra tillgång i näringsverksamhet.
 Frågan får liksom hittills avgöras med utgångspunkt från

1989/90:SkU30

121

det allmänna stadgandet i 20 § KL på vilken gällande praxis grundas.
För att en bil skall räknas in i avskrivningsunderlaget krävs alltså att
den kan anses nödvändig för näringsverksamheten. En sådan bil utgör
en tillgång i verksamheten för vilken värdeminskningsavdrag medges
och det skattemässiga restvärdet räknas in i underlaget för skatteutjämningsreserv.

För att anpassa reglerna för egenföretagare till vad som gäller för
löntagare föreslås i propositionen att en egenföretagare som även för
privat bruk disponerar en bil som ingår i hans näringsverksamhet skall
påföras bilförmån enligt samma regler som gäller för löntagare, och att
avdrag för kostnader för egen bil i tjänsten anpassas till vad som gäller
vid beräkning av inkomst av tjänst. Vid beräkning av inkomst av tjänst
medges avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten med 12
kr. per mil. Dessa regler skall alltså fortsättningsvis gälla även för
egenföretagare. Avdraget för tjänsteresor gäller näringsidkare som inte
redovisar bilen som ett inventarium i näringsverksamheten. Liksom
enligt nuvarande regler skall den skattskyldige kunna redovisa underlaget
för avdraget genom körjournal eller på annat lämpligt sätt.

I motion Sk58 yrkande 19 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att
avdrag skall medges för faktiska kostnader vid resor i näringsverksamheten
med egen bil. Enligt motion Sk96 yrkande 40 av Olof Johansson
m.fl. (c) skall avdraget för resor med egen bil medges med 15 kr. per
mil eller med verklig kostnad om denna kan visas överstiga detta
schablonbelopp.

Utskottet instämmer i förslaget i propositionen att anpassa reglerna
för egenföretagare till de regler som gäller för löntagare. Utskottet har
tidigare i betänkandet avstyrkt yrkanden om högre nivå på avdraget för
bilkostnader vid beräkning av inkomst av tjänst. Utskottet avstyrker
således även motionerna Sk58 yrkande 19 och Sk96 yrkande 40.

I två motioner har tagits upp en fråga om näringsidkares avdragsrätt
för kostnader för en lokal i bostaden. Enligt motion Sk58 yrkande 20
av Carl Bildt m.fl. (m) kan den i propositionen föreslagna uppdelningen
i privatbostad och näringsfastighet missgynna egenföretagare eftersom
vissa kostnader som hänför sig till näringsverksamheten inte blir
avdragsgilla. Enligt motionen skall en lokal i egen bostad kunna
föranleda avdrag för kostnader i inkomstslaget näringsverksamhet. Ett
liknande yrkande finns i motion Sk94 yrkande 13 i denna del av
Krister Skånberg m.fl. (mp).

Utskottet vill erinra att i förslaget till ny punkt 27 av anvisningarna
till 23 § KL har efter mönster av hittills gällande bestämmelser tagits
in en bestämmelse som ger möjlighet för näringsidkare som har lokal i
egen bostad att fa avdrag i näringsverksamheten för kostnader som är
omedelbart betingade av näringsverksamheten. Utskottet tillstyrker
denna utformning av avdragsrätten och avstyrker följaktligen motionerna
Sk58 yrkande 20 och Sk94 yrkande 13 i denna del.

Propositionen innebär att det nuvarande undantaget för beskattning
vid uttag av bränsle för uppvärmning från jord- och skogsbruksfastigheter
inte behållits i det nya systemet. Som skäl härför anförs i proposi -

1989/90:SkU30

122

tionen att mangårdsbyggnader skall beskattas som privatbostadsfastigheter
i det nya systemet. Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt
propositionen i fråga om beskattningen av mangårdsbyggnaderna.

I motionerna Sk76 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c), Sk82 av Hans Dau
och Sven Eric Lorentzon (m) och Sk96 yrkande 14 av Olof Johansson
m.fl. (c) hemställs om att det nuvarande undantaget från beskattning
vid uttag av bränsle från egen fastighet skall behållas. Som motiv för
ett fortsatt undantagande framhålls bl.a. att skattefriheten har medfört
att många bostadshus nu värms med ved eller flis, som i de flesta fall
består av ved av restprodukter från röjningar och avverkningar. Dessa
restprodukter skulle enligt motionen inte ha tagits till vara om skattefriheten
inte hade funnits.

Skattefriheten för uttag av bränsle för uppvärmning av bostadshus
infördes från och med 1978 års taxering. Liknande skäl som nu anförs
i motionerna för en fortsatt skattefrihet låg till grund för riksdagsbeslutet.
 Det framhölls även att det från skogs- och miljövårdssynpunkt var
angeläget att skattereglerna utformades så att nödvändig gallring och
röjning av skog inte skulle bli eftersatt. Det framhölls vidare vara ett
samhällsintresse att den energireserv i form av avfallsvirke, som skogsindustrin
inte kan utnyttja, i möjligaste mån kunde tas till vara för
uppvärmning.

Skatteutskottet anser det vara motiverat med ett fortsatt undantag
från beskattningen vid uttag av bränsle för uppvärmning. Utskottet
avstyrker således propositionen i denna del och förordar i enlighet
med motionerna Sk76, Sk82 och Sk96 yrkande 14 att den i propositionen
föreslagna bestämmelsen angående uttagsbeskattning i punkt 1
fjärde stycket anvisningarna till 22 § KL kompletteras med en bestämmelse
som medför att uttag av bränse i här avsett fall också i fortsättningen
undantas från beskattning.

Handelsbolag

De regler som styr beskattningen av näringsverksamhet som drivs i
handelsbolagsform är komplicerade. Som utskottet nämnde inledningsvis
ingår frågan om att göra handelsbolagen till skattesubjekt i det
fortsatta utredningsarbetet rörande en särskild redovisningsmetod
(SRM). I avvaktan på vad detta utredningsarbete kan leda till inriktar
sig förslagen i propositionen på att göra anpassningar till det nya
inkomstskattesystemet. All verksamhet i handelsbolag — utom reavinster
vid avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter m.m. —
föreslås bli beskattade i det nya inkomstslaget näringsverksamhet. Även
verksamhet i handelsbolag skall grunda rätt att göra avsättning till
skatteutjämningsreserv. Avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv
skall få göras vid beräkning av handelsbolagets inkomst. Räntefördelningen
görs däremot på delägarnivå på grundval av det justerade
ingångsvärde som gäller i reavinstsystemet. Delägarbeskattningen av
vissa äldre dödsbon behålls.

1989/90:SkU30

123

I motion Sk.58 yrkande 24 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att
riksdagen skall avslå propositionens förslag i fråga om beskattning av
handelsbolag och dess delägare. Enligt yrkande 25 i samma motion
skall riksdagen besluta ett tillkännagivande till regeringen av innebörd
att nuvarande regler för handelsbolag i huvudsak skall behållas.

Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda förslagen i denna
del och avstyrker motionsyrkandena.

Fåmansföretag

Under utredningsarbetet har diskuterats behovet av en spärr mot att
arbetsinkomster i fåmansföretag omsätts till lägre beskattad utdelning
eller reavinst. Det nya skattesystemet innebär att höga förvärvsinkomster
beskattas hårdare än kapitalinkomster, och det skulle därför kunna
vara skattemässigt lönsamt för en delägare i fåmansföretag att ta ut
arbetsinkomster i form av utdelning eller i form av reavinst vid
avyttring av aktierna i ett företag. Personer som arbetar i och kontrollerar
ett fåmansföretag skulle på detta sätt kunna undvika skatteuttaget
om 50 % på förvärvsinkomster över brytpunkten för uttaget av statlig
inkomstskatt.

I propositionen föreslås mot den angivna bakgrunden särskilda
regler för beskattning av utdelning och reavinst som härrör från fåmansföretag
om skattskyldig eller närstående är eller under den senaste
1 O-årsperioden varit verksam i betydande omfattning i företaget eller i
ett annat företag i samma koncern. De särskilda reglerna skall inte
tillämpas om den skattskyldige kan visa att utomstående i betydande
omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning. Undantag
skall också göras för reavinst som uppenbarligen inte utgör avkastning
av den skattskyldiges eller närståendes arbetsinsats.

De särskilda reglerna innebär i fråga om utdelning som överstiger
normal kapitalavkastning på aktier eller andelar samt lämnade ovillkorliga
kapitaltillskott att denna skall beskattas som inkomst av tjänst.
Utrymmet för normalbeskattad utdelning får sparas för att öka detta
utrymme eller reavinst senare år. Det sparade utrymmet räknas årligen
upp med statslåneräntan med ett tillägg på 5 %. Om den skattskyldiges
make eller — såvitt gäller skattskyldig under 18 år — förälder är eller
under någon del av senaste 1 O-årsperioden varit verksam i företaget i
betydande omfattning skall skatt på överskjutande utdelning beräknas
som om beskattning skett hos den av dessa personer som har den
högsta beskattningsbara inkomsten och som är eller har varit verksam
i företaget.

Vid avyttring av aktier m.fl. finansiella instrument i ett fåmansbolag
skall hälften av den del av realisationsvinsten som överstiger kvarstående
sparad utdelning tas upp som inkomst av tjänst.

I motion Sk.58 yrkandena 8 och 9 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas om
avslag på förslaget om spärregler för utdelning och reavinstbeskattningen
för delägare i fåmansbolag. Ett liknande yrkande finns i ytterligare
en partimotion från moderata samlingspartiet, Sk59 yrkande 38. I

1989/90:SkU30

124

anslutning till de föreslagna spärreglerna yrkas i motion Sk94 yrkande
11 av Krister Skånberg m.fl. (mp) att reavinst vid försäljning av
fåmansföretag skall kunna fördelas över flera år i de fall företaget
byggts upp under flera år.

Utskottet vill framhålla att syftet med de särskilda reglerna för
beskattning av delägare i fåmansföretag är att förhindra att sparade
arbetsinkomster omvandlas till lägre beskattade reavinster, inte att
försvåra normalt företagande. Enligt utskottets mening har de i propositionen
föreslagna spärreglerna fått en ändamålsenlig utformning.
Utskottet avstyrker motionerna Sk58 yrkande 8 och 9, Sk59 yrkande
38 och Sk94 yrkande 11.

I propositionen har även tagits upp en fråga angående förhöjt avdragsutrymme
för fåmansföretagares lån i näringsverksamheten. Som framgått
tidigare i betänkandet kommer i fortsättningen begränsningar att
gälla för möjligheten att dra av låneräntor. Med hänsyn till att kapitalförsörjningen
i fåmansföretag inte skall försvåras är det enligt propositionen
motiverat att dessa kan medges avdrag utöver de allmänna
reglerna. Avdragsutrymmet skall enligt förslaget utökas med möjlighet
att dra av räntor upp till ett belopp som motsvarar statslåneräntan plus
5 % beräknat på anskaffningskostnaden för aktierna eller andelarna,
erlagd arvs- och gåvoskatt för dessa samt lämnande av ovillkorliga
kapitaltillskott. Utskottet tillstyrker förslaget.

Med de i propositionen föreslagna reglerna blir det enligt propositionen
inte längre möjligt att få obehöriga skatteförmåner av det slag som
den nuvarande stopplagstiftningen mot vinstbolagstransaktioner och interna
aktieöverlåtelser avser att förhindra. Det föreslås därför att denna
lagstiftning upphävs. Utskottet tillstyrker även detta förslag.

I syfte att förhindra att företagsledare eller delägare i fåmansföretag
skaffade sig obehöriga skatteförmåner genom olika transaktioner mellan
företaget och sig själva infördes år 1976 vissa särregler för fåmansföretag
(de s.k. stoppreglerna). Dessa regler utformades så att den för
aktiebolagen gällande dubbelbeskattningseffekten inte eliminerades.

Enligt propositionen kvarstår behovet av särregler för fåmansföretag
även i det reformerade skattesystemet. Reglerna bibehålls därför med
vissa anpassningar till det nya skattesystemet. Beskattning skall ske i
inkomstslaget tjänst eftersom inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet
inte skall finnas kvar. Reglerna föreslås bli överförda till 32 § KL.
Samtidigt förordas vissa justeringar av främst teknisk natur.

Företagsledaren skall beskattas för hela anskaffningsvärdet vid fåmansfö
retagets förvärv från utomstående av lös egendom som uteslutande
eller så gott som uteslutande är avsedd för företagsledarens eller
närståendes privata bruk. Undantag görs för förvärv av bil som beskattas
som bilförmån. I konsekvens med detta har företaget avdragsrätt för
bilkostnaderna. En delägare eller närstående som till företaget säljer in
egendom som avses i 30 § SIL beskattas för hela köpeskillingen som
intäkt av tjänst om egendomen inte är till nytta för företaget. Utköp av
egendom till underpris skall inte föranleda beskattning av företagsleda -

1989/90:SkU30

125

ren om denne tidigare beskattats för anskaffningsvärdet. Har en delägare
förvärvat egendom från företaget till ett pris som understiger marknadsvärdet
skall företaget beskattas för skillnaden mellan marknadsvärdet
och vederlaget. Uttagsbeskattning sker inte i de fall företagsledaren
beskattats vid företagets förvärv av egendomen. Vidare sker uttagsbeskattning
när ett fåmansföretag lämnat företagsledare lån med fördelaktig
ränta.

Särskilda vinstberäkningsregler skall gälla vid delägares eller närståendes
införsäljning av egendom till företaget. Överstiger det avtalade
priset marknadsvärdet, skall som försäljningspris vid reavinstbeskattningen
gälla marknadsvärdet. Skillnaden mellan försäljningspris och
marknadsvärde förmånsbeskattas. Schablonreglerna vid försäljning av
fastighet och bostadsrätt får inte tillämpas vid beräkning av vinsten om
inte fastigheten eller bostadsrätten helt eller till huvudsaklig del skall
användas i företagets näringsverksamhet eller annars synnerliga skäl
föreligger.

I motion Sk58 yrkande 26 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att
regeringen skall utarbeta ett förslag av innebörd att förmåner till
delägare i fåmansbolag i skattehänseende skall behandlas efter samma
regler som annars gäller för anställda eller aktieägare. Ett liknande
yrkande finns i motion Sk320 yrkande 8 av Carl Bildt m.fl. (m).

Enligt utskottets mening är sådana spärrar som för närvarande gäller
för fåmansföretag nödvändiga också i det nya systemet. Utskottet
tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motionerna Sk58
yrkande 26 och Sk320 yrkande 8. Detsamma gäller den fråga angående
hyresersättning från fåmansföretag som tagits upp i motion Sk369
yrkande 1 av Erik Holmkvist (m).

De yrkanden om avskaffande av det procentuella tillägget för vissa
bilar vid värdering av bilförmån för delägare i fåmansföretag som
väckts i motionerna Sk330 yrkande 5 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp)
och i yrkande 4 i den nyss nämnda motion Sk369 av Erik Holmkvist
(m) är tillgodosedda genom förslaget i propositionen om samma värderingsregler
för delägare i fåmansföretag som för vanliga löntagare.
Utskottet avstyrker motionen.

Propositionen innebär även att definitionen av fåmansföretag inte skall
omfatta handelsbolag. För de fall en viss bestämmelse skall omfatta
även handelsbolag införs en definition av begreppet fåmansägt handelsbolag
som i princip överensstämmer med definitionen av fåmansföretag.
 Utskottet tillstyrker propositionen även i denna del.

Inkomstuppdelning i familjeföretag

Den nuvarande 400-timmarsgränsen för att medhjälpande make själv
skall beskattas för ersättning för sin arbetsinsats liksom bestämmelsen
angående arbete utfört i makarnas gemensamma bostad slopas. Avgörande
skall i stället vara den faktiska arbetsinsatsen och ersättningens
marknadsmässighet i förhållande till det utförda arbetet. 16-årsgränsen
för att barn själva skall beskattas för lön för sitt arbete i föräldrarnas

1989/90:SkU30

126

verksamhet behålls. Beträffande ersättningar från fåmansägt handelsbolag
till medhjälpande make och barn, som också är delägare i bolaget,
skall bestämmelsen om inkomstuppdelning gälla för all inkomst —
bortsett från skälig ränta på insatt kapital.

Utskottet tillstyrker förändringen beträffande ersättning till medhjälpande
make. Ett slopande av 400-timmarsgränsen har tagits upp i de
under allmänna motionstiden i år väckta motionerna Sk341 yrkande 6
av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) samt Sk369 yrkande 2 av
Erik Holmkvist (m). Dessa motionsyrkanden är tillgodosedda genom
förslaget i propositionen.

I motionerna Sk96 yrkande 41 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs
att åldersgränsen för lön till barn skall sänkas från 16 till 15 år. Samma
sak föreslås i motionerna Sk341 yrkande 7 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m), Sk369 yrkande 3 av Erik Holmkvist (m) samt
Sk373 av Marianne Andersson och Göran Engström (c).

Enligt utskottets uppfattning är regeln om ålderskravet för att barn
själva skall bli beskattade fortfarande motiverad av kontrollskäl. Utskottet
tillstyrker förslaget om ett bibehållande av denna åldersgräns
och avstyrker följaktligen motionsyrkandena om sänkt åldersgräns.

Vissa frågor om avdragsrätt

I propositionen föreslås en förändring i fråga om avdrag för ökande
levnadskostnader för yrkesfiskare. Om en yrkesfiskare under längre
tidsperioder personligen bedrivit fiske får denne enligt gällande regler
rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnader som han får vid
vistelsen utom sin hemort. Dessa regler föreslås få kvarstå med den
ändringen att avdrag inte medges för förrättningar som inte varit
förenade med övernattning. Detta är en anpassning till vad som gäller
vid beräkning av inkomst av tjänst för löntagare. I sammanhanget
upphävs det nuvarande bemyndigandet till riksskatteverket (RSV) att
fastställa avdraget beloppsmässigt. RSV kommer dock fortsättningsvis
att utlärda rekommendationer som skall tjäna till ledning för en
enhetlig och likformig beskattning.

Enligt motion Sk85 yrkande 1 av Jens Eriksson m.fl. (m) skall
avdrag för fiskare för fördyrade levnadskostnader behållas i den nuvarande
utformningen. Motionen innehåller även ett yrkande 2 av innebörd
att svenska fiskare skall i skattehänseende likställas med övriga
fiskenationer inom EFTA.

Utskottet vill erinra att förslaget att slopa avdragsrätten för endagsförrättningar
innebär att yrkesfiskarna jämställs med andra kategorier
inkomsttagare som i sitt yrkesutövande genomför sådana förrättningar.
Enligt utskottets uppfattning finns det inte skäl att göra undantag från
denna regel för en särskild yrkeskategori. Utskottet finner det inte
heller motiverat att mot bakgrund av den förändring som föreslagits i
propositionen ta ställning för en jämförelse mellan olika länders regler
som yrkats i motionen. Utskottet får alltså med tillstyrkande av propositionen
i denna del avstyrka motion Sk85 i dess helhet.

1989/90:SkU30

127

I motion Sk94 yrkande 9 av Krister Skånberg m.fl. (mp) har tagits upp
en fråga om avdragsrätt för representation. Enligt motionen bör lyxrepresentation
och utbildning i samband med resor samt kost och logi
i lyxklass beskattas som löneförmån och vara undantaget från avdragsrätt
för företaget. Utskottet vill erinra att kostnader för representation
och andra kostnader i ett företags verksamhet skall vara betingade av
verksamheten. Kostnader för representation skall hålla sig inom vissa
ramar. Utskottet anser det inte vara motiverat med några förändringar
i dessa regler med anledning av den nu föreslagna skattereformen.
Utskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

Marianne Andersson m.fl. (c,m,fp) yrkar i motion Sk333 att frågan om
avdragsrätt för premier till s.k. kompanjonsförsåkringar skall utredas.
Premier av försäkringar av detta slag behandlas som kapitalförsäkringar,
 vilket innebär att avdragsrätt inte föreligger. Utskottet har vid
upprepade tillfällen prövat motsvarande yrkanden. Den nu förevarande
propositionen innebär inte någon förändring vad gäller avdragsrätten
för K-försäkringar, och utskottet har därför inte funnit anledning
att biträda motionsyrkandet. Detta avstyrks således.

I motion Sk353 av Rolf Clarkson m.fl. (m,fp,c) yrkas att arbetsgivarens
avdragsrätt för allmänna skadestånd inom arbetsrätten skall återinföras.
Utskottet har tidigare avstyrkt motsvarande yrkande med hänvisning
till att skadeståndets preventiva funktion jämställer detta med böter
och vitén och andra icke avdragsgilla kostnader enligt 20 § KL.
Utskottet har inte funnit anledning att frånträda den tidigare uppfattningen
och avstyrker motionen.

Karin Starrin och Lennart Brunander (c) tar i motion Sk366 upp en
fråga om avdragsrätt för lantmäterikostnader. Enligt motionärerna bör
sådana kostnader vara direkt avdragsgilla. Utskottet har tidigare inte
varit berett att medverka till att lantmäterikostnader blir omedelbart
avdragsgilla i förvärvskällan. Utskottet har samtidigt erinrat om att vid
rationaliseringsförvärv i underlaget för skogsavdrag skall inräknas bl.a.
lantmäterikostnader. Detta innebär att avdrag för lantmäterikostnader i
sådana fall kan medges mot skogsinkomster med 50 % av den totala
kostnaden. Utskottet har inte funnit anledning att ändra sitt tidigare
ställningstagande och får med hänvisning till det anförda avstyrka
motion Sk366.

En fråga om ett särskilt avdrag vid virkesförsäljning för småskogsägare
har tagits upp i motion Sk370 av Eva Goés och Gösta Lyngå (mp).
Avdraget skall enligt motionen uppgå till 10 000 kr. Motionsförslaget
skulle kunna sägas innebära en form av schablonavdrag som annars
inte skall förekomma i inkomstslaget näringsverksamhet. Utskottet
avstyrker motionen.

I motion Sk387 av Yngve Wernersson (s) yrkas att avdragsrätt inte
skall föreligga för sponsorverksamhet. Utskottet vill erinra om att
sponsring som sådan inte kan föranleda avdragsrätt. Med hänsyn till
det reklamvärde och goodwillvärde sådan verksamhet kan ha för ett

1989/90:SkU30

128

företag kan det dock i vissa fall hänföras till avdragsgilla driftkostnader
vid taxeringen. Utskottet vill inte förorda en förändring i dessa avdragsmöjligheter
och avstyrker följaktligen motionen.

I motion Sk446 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (c) hemställs
om direktavdrag för investeringar i arbetsmiljön i jordbruket.
Utskottet vill framhålla att behandlingen av kostnader för åtgärder som
förbättrar arbetsmiljön följer de allmänna reglerna om värdeminskningsavdrag
och avdrag för driftkostnader beroende på vilken typ av
åtgärd som vidtas. Utskottet har inte med anledning av vad som anförts
i motionen funnit skäl att ompröva gällande regler. När det gäller
sådana olycksfallsrisker m.m. inom lantbruket som tas upp i motionen
vill utskottet nämna att dessa frågor sammanhänger med arbetsmiljöfrågorna
mera allmänt. Utskottet får med hänvisning till det anförda
avstyrka motionen.

Avskattning m.m.

De nya reglerna rörande företagsbeskattningen träder i kraft den 1 juli
1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Det innebär
bl.a. att företag med brutna räkenskapsår skall tillämpa de nya reglerna
vid 1992 års taxering oavsett bokslutstidpunkt. På motsvarande sätt
tillämpas äldre regler vid 1991 års taxering.

För att underlätta övergången till det nya systemet föreslås i propositionen
särskilda övergångsregler om avskattning av reserver. Lagerreserver,
 avsättning till internvinstkonto och resultatutjämningsfond återförs
till beskattning till den nya skattesatsen under längst fyra år. Formellt
återförs reserverna till beskattning vid 1992 års taxering. Vid denna
taxering beslutas ett uppskovsbelopp som utgör skillnaden mellan de
upplösta reserverna och årets avsättning till skatteutjämningsreserv.
Beloppet utgör en intäkt som skall återföras till beskattning med minst
25 % per år vid taxeringarna åren 1992—1995. Något särskilt avdrag
— rabatt — om uppskovsbeloppet återförs i snabbare takt utgår inte.
Fysiska personer behöver inte ta upp någon del av uppskovsbeloppet
vid 1992 års taxering. För enskilda näringsidkare skall intäkten beläggas
med särskild löneskatt och inte bli förmånsgrundande om den
skattskyldige inte yrkar annat. För näringsidkare som i samband med
övergången går över till att driva verksamheten i aktiebolag föreslås en
möjlighet att återföra uppskovsbeloppet i bolaget. De medel som på
grund härav inflyter till statsverket skall tillföras en ny inkomsttitel på
statsbudgeten från vilken medlen skall överföras till riksgäldskontoret i
syfte att minska statsskulden.

I motion Sk58 yrkande 27 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på
propositionen i fråga om avskattningen av lagerreserver m.m. och
hemställs att riksdagen av regeringen begär ett förslag till övergångsregler
i enlighet med URF:s förslag. Sistnämnda förslag innebär en
femårig återföringstid och att rabatter skulle kunna utgå vid snabbare
återföring.

1989/90:SkU30

129

9 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

De i propositionen föreslagna reglerna skall ses mot bakgrund av att
gamla reserver nu får beskattas mot den nya, lägre skattesatsen och att
företagen, låt vara i varierande omfattning, har möjlighet att överföra
en del gamla reserver till skatteutjämningsreserv. För enskild näringsverksamhet
är visserligen likviditetspåfrestningen större än för aktiebolag
om intäkten både grundar egenavgifter och träffas av full inkomstskatt.
 Med hänsyn härtill har förslaget utformats så, att fullständigt
uttag av egenavgifter inte sker med mindre den skattskyldige önskar att
intäkten skall bli förmånsgrundande. Om en näringsidkare avstår från
detta kommer de avskattade beloppen att belastas enbart med skattedelen
av egenavgifterna — den särskilda löneskatten.

Utskottet anser att de föreslagna avskattningsreglerna bör godtas och
avstyrker följaktligen yrkande 27 i motion Sk58 om att utredningsförslaget
i stället skall genomföras.

I övergångshänseende föreslås särskilda regler för banker m.fl. De
finansiella företagens obeskattade reserver — värderegleringskonton
m.m. — föreslås bli helt återförda till beskattning vid 1992 års taxering.
 Skatten som belöper på uppskovsbeloppet debiteras under en
fyraårsperiod taxeringsåren 1992—1995 med 25 % respektive år. Någon
rabatt skall inte heller utgå i detta fell.

Också i denna fråga yrkas i motion Sk58 yrkande 28 av Carl Bildt
m.fl. (m) att propositionen avslås och att riksdagen begär att regeringen
lägger fram ett förslag om avskattning i enlighet med URF:s förslag.
Utskottet vill inte heller på denna punkt frånträda förslaget i propositionen
och avstyrker motionsyrkandet.

Gamla outnyttjade förluster enligt lagen (1960:63) om förlustavdrag får
av juridiska personer dras av vid den första taxeringen i det nya
systemet. Uppkommer underskott får detta föras vidare enligt de nya
reglerna. Fysiska personer får motsvarande avdrag antingen från sin
taxerade förvärvsinkomst eller från inkomst av kapital. För alla skattskyldiga
gäller att reaförluster som inte kunnat utnyttjas och vissa
förluster i rederirörelse m.m. förs över i det nya systemet på i
huvudsak oförändrade premisser. Utskottet tillstyrker propositionen i
denna del.

I propositionen föreslås även en spärregel beträffande inventarieanskaffning.
 Rätten till avdrag för värdeminskning på inventarier och andra
tillgångar som skrivs av enligt inventariereglerna halveras vid 1991 års
taxering till vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt. Begränsningen
skall gälla anskaffningar efter den 26 januari 1990. Regeringen har i
skr. 1989/90:84, som inkom nämnda dag, aviserat kommande förslag
med denna innebörd. Undantag görs för sådana anskaffningar som
grundas på skriftligt avtal som ingåtts senast den 26 januari 1990. En
möjlighet till dispens införs för vissa omstruktureringssituationer.

Enligt utskottets mening är det motiverat att införa den spärregel
som föreslagits i motionen. Starka skäl talar för att spärregeln i
enlighet med förslaget får verkan redan från och med den 27 januari i

1989/90:SkU30

130

år i enlighet med den skrivelse regeringen lämnat till riksdagen.
Utskottet tillstyrker alltså propositionen i denna del.

Skogsvårdsavgift

Utskottet behandlar i detta sammanhang även ett antal under den
allmänna motionstiden i år väckta motioner som gäller skogsvårdsavgift.
 I flera motioner yrkas att avgiften slopas. Dessa yrkanden, som
motionärerna i allmänhet har knutit till förslag om att avveckla olika
bidrag till skogsbruket, finns i motionerna Sk304 av Stina Gustavsson
och Kersti Johansson (c), Sk311 av Ulf Melin och Anders G Högmark
(m), Sk324 av Kjell Ericsson (c), Sk337 av Ewy Möller och Bertil
Danielsson (m), Sk338 av Rosa Östh (c), Sk349 av Sven-Olof Petersson
(c), Sk378 yrkande 1 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m), Sk383 av Agne
Hansson m.fl. (c), Sk411 yrkande 1 av Karl Erik Olsson m.fl. (c),
Sk412 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c), Sk428 yrkande 1 av
Eva Björne (m), Sk448 av Rolf Kenneryd m.fl. (c,m) och Sk450
yrkande 3 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m).

I motion Sk377 av Lars Ernestam m.fl. (fp) yrkas om en sänkning
av skogsvårdsavgiften från 0,8 till 0,5 %. Enligt motion Sk429 av Lars
Werner m.fl. (v) bör det ske en översyn av skogsvårdsavgiftssystemet
och i en annan motion, Sk443, yrkar Lars Werner m.fl. att av
naturvårdsskäl intressanta små biotoper skall undantas från skogsvårdsavgift.

De i motionerna väckta frågorna angående skogsvårdsavgiften har
tagits upp i jordbruksutskottets yttrande (1989/90:JoU7y) till skatteutskottet
med anledning av skattereformen. Jordbruksutskottet har i
samband med behandlingen av statsbudgeten för budgetåret 1990/91
behandlat vissa frågor angående statliga bidrag till skogsbruket och
deras finansiering (1989/90:JoU14). Utskottet hänvisade till regeringsförklaringen
den 7 mars 1990 vari statsministern uttalade att skogspolitikens
mål och medel för ökad tillväxt skall utvärderas utifrån de
förändrade krav som miljöpolitiken ställer. Utskottet konstaterade att
det var naturligt att även finansieringsfrågorna skulle gås igenom i det
sammanhanget. Med hänvisning till det anförda har jordbruksutskottet
avstyrkt de motioner i vilka yrkats att skogsvårdsavgiften skall slopas
eller att avgiften skall sänkas. Vad gäller begäran om en översyn m.m.
enligt v-motionen Sk429 har jordbruksutskottet ansett denna vara i allt
väsentligt tillgodosedd med vad som anförts beträffande den aviserade
utvärderingen av skogspolitikens mål och medel och att motionen inte
bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Jordbruksutskottet har
även uttalat att det för sin del inte har något att erinra mot skatteförslaget
i fråga om skogsbeskattningen.

Skatteutskottet får med hänvisning till vad jordbruksutskottet anfört
avstyrka samtliga ovan nämnda motioner gällande skogsvårdsavgiften.

1989/90:SkU30

131

Övriga frågor

1989/90:SkU30

Beträffande lagkomplexet på inkomstbeskattningens område sägs i propositionen
att detta efter alla ändringar under årens lopp fått stora
brister i systematik och överskådlighet och att skatteförfettningarna bör
moderniseras. Avsikten är att en teknisk översyn skall genomföras efter
det att de materiella ändringarna har genomförts.

Enligt utskottets uppfattning är det givetvis värdefullt om reglerna
kan utformas mer systematiskt och överskådligt, och utskottet har inte
något att erinra mot en översyn med det angivna syftet.

Vad utskottet föreslagit i det föregående beträffande inkomster vid
försäljning av bär och kottar m.m. samt beträffande vedbrand föranleder
ändring av regeringens förslag beträffande 19 och 20 §§ och punkt
1 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (KL). Utskottet har
i det föregående också förordat en ändring i lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande och ungdomssparande.

Vid sin granskning av lagförslagen i övrigt har utskottet funnit skäl
att förorda vissa detaljändringar av företrädesvis teknisk och redaktionell
karaktär. Utskottets förslag i dessa hänseenden framgår av hemställan
och fordrar inte någon vidare kommentar. När det gäller punkt
4 e i övergångsbestämmelserna till ändringarna i lagen om statlig
inkomstskatt innebär utskottets förslag att reglerna under övergångsperioden
anpassas till vad som för närvarande gäller i fråga om förbättringskostnader
vid tidigareläggning i vissa fall av anskaffningstidpunkten
när ersättningsfastighet säljs.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av beskattningen, m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:110 och
motion 1989/90:Sk89 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1989/90:A17 yrkande 5, 1989/90:Sk59 yrkandena 1, 2, 49 och 50,
1989/90:Sk74 yrkandena 1-4, 1989/90:Sk81 yrkandena 1, 3, 4,
16, 18 och 53—55, 1989/90:Sk95 yrkande 1, 1989/90:Sk96 yrkandena
1, 2, 5 och 43, 1989/90:Skll7 yrkande 5, 1989/90:Sk392
yrkandena 1, 3, 4 och 23, 1989/90:Sk393, 1989/90:Sk403 yrkandena
1, 2 och 15, 1989/90:Sk434 yrkandena 1 och 6, 1989/90:
Sk441 yrkande 1, 1989/90:Sk444 yrkande 1 och 1989/90:Sk698
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om skattereformens ekonomiska effekter,

res. I (m)
res. 2 (c)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)

132

2. beträffande schablonavdraget i tjänst

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 6, 1989/90:Sk74 yrkande
12 och 1989/90:Sk96 yrkande 3,

res. 5 (m)
res. 6 (c)
res. 7 (mp)

3. beträffande skattereduktionen för gift med hemmamake och
för ogift med hemmavarande barn

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 17, 1989/90:Sk74 yrkande
20 och 1989/90:Sk96 yrkandena 18 och 19,

res. 8 (m, c, mp)

4. beträffande grundavdraget och skatteskalan

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena 3—5 och 7, 1989/90:
Sk74 yrkandena 6—11, 1989/90:Sk81 yrkandena 5 och 6 och
1989/90:Sk403 yrkande 3,

res. 9 (m)
res. 10 (v)
res. 11 (mp)

5. beträffande ideella organisationer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk53 yrkande 1,
1989/90:Sk91, 1989/90:Sk92, 1989/90:Sk98 yrkande 6, 1989/90:
Sk99, 1989/90:Skl01, 1989/90:Skl21 yrkande 6, 1989/90:Sk336,
1989/90:Sk379 yrkande 1, 1989/90:Sk391, 1989/90:Sk417,

1989/90:Sk421, 1989/90:Sk435 och 1989/90:Sk436,

res. 12 (m)
s.y. 1 (v)
s.y. 2 (mp)

6. beträffande kommunal beskattning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk81 yrkandena 43—45,
1989/90:Sk94 yrkande 3, 1989/90:Sk352 yrkande 1, 1989/90:
Sk392 yrkande 22 och 1989/90:Sk405,

res. 13 (v, mp)

7. beträffande socialavgifter, löneskatt

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk55 yrkande 2, 1989/90:Sk59 yrkandena
19 och 20, 1989/90:Sk74 yrkande 30, 1989/90:Sk96 yrkande
42, 1989/90:Sf331, 1989/90:Sk361 yrkande 2, 1989/90:Sk378 yrkande
4, 1989/90:Sk392 yrkande 21, 1989/90:Sk406 yrkande 5
och 1989/90:Sk453 yrkande 1,

res. 14 (m)
res. 15 (c)
res. 16 (mp)

8. beträffande pensionärer

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk55 yrkande 1, 1989/90:Sk66,

1989/90:SkU30

133

1989/90:Sk74 yrkande 14, 1989/90:Sk81 yrkande 52, 1989/90:Sk96 yrkande
4, 1989/90:Sk335, 1989/90:Sk386, 1989/90:Sk394 och 1989/90:
Sk408,

res. 17 (m)
res. 18 (c, v, mp)

9. beträffande barnpension

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk303, 1989/90:
Sk313 och 1989/90:Sk317 och med anledning av motion
1989/90:Sk381 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående beskattningen av barnpension,

10. beträffande kvittning av underskott mot inkomst av tjänst
m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 5, 1989/90:Sk58 yrkande
17, 1989/90:Sk67, 1989/90:Sk74 yrkandena 28 och 29,
1989/90:Sk75, 1989/90:Sk81 yrkande 11, 1989/90:Sk84 yrkande 1,
1989/90:Sk94 yrkande 10, 1989/90:Sk95 yrkande 5, 1989/90:Sk96
yrkandena 6 och 39, 1989/90:Sk341 yrkande 5 och 1989/90:
Sk453 yrkande 2,

res. 19 (m)
res. 20 (c)
res. 21 (v, mp)

11. beträffande hobby

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 2, 1989/90:Sk59 yrkande
9, 1989/90:Sk63, 1989/90:Sk64, 1989/90:Sk69 yrkande 2,
1989/90:Sk74 yrkande 13, 1989/90:Sk90, 1989/90:Sk93, 1989/90:
Sk95 yrkande 6, 1989/90:Sk96 yrkande 7, 1989/90:Sk358,
1989/90:Sk426, 1989/90:Sk431 i denna del, 1989/90:Sk433 och
1989/90:Sk450 yrkande 4,

res. 22 (m, c)
res. 23 (mp)

12. beträffande författare, konstnärer m.fl.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk362 och 1989/90:Sk395,

res. 24 (m)

13. beträffande föräldrapenning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk399,

14. beträffande underhållsbidrag till barn

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 16, 1989/90:Sk74 yrkande
19, 1989/90:Sk321, 1989/90:Sk413 yrkande 1 och 1989/90:
Sk430,

res. 25 (m, mp)

15. beträffande skolavgifter

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk400,

res. 26 (mp)

16. beträffande extra avdrag

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och

1989/90:SkU30

134

avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena 21 och 22, 1989/90:Sk88,
1989/90:Sk347, 1989/90:Sk385 och 1989/90:Sk413 yrkande 3,

res. 27 (m)
res. 28 (c)

17. beträffande skattereduktion för fackföreningsavgifter

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 18, 1989/90:Sk74 yrkande
21, 1989/90:Sk81 yrkandena 8 och 9, 1989/90:Sk89 yrkande
2, 1989/90:Sk96 yrkandena 20 och 21, 1989/90:Sk329 och
1989/90:Sk442 yrkande 1,

res. 29 (m, fp, c, mp)
res. 30 (v)

18. beträffande pensionsförsäkringsavgifter

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
motion 1989/90:Sk454 och avslår motionerna 1989/90:L611,
1989/90:Sk59 yrkande 48, 1989/90:Sk314, 1989/90:Sk402 yrkande
6, 1989/90:Sk403 yrkande 5 och 1989/90:Sk413 yrkande 4 i
denna del,

res. 31 (m)

19. beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 9,
1989/90:Sk312, 1989/90:Sk346, 1989/90:Sk375, 1989/90:Sk388,
1989/90:Sk389 yrkande 1 och 1989/90:Sk437,

res. 32 (fp)
res. 33 (mp)

20. beträffande gästforskare

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk71 och 1989/90:Sk96 yrkande 15,

res. 34 (c)

21. beträffande flyttningskostnader

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk96 yrkande 12,

res. 35 (c)

22. beträffande hemsjukvårdsbidrag

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk308,

23. beträffande avtalsförsäkringar

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk81 yrkande 10 och 1989/90:Sk96
yrkande 11,

res. 36 (c)
res. 37 (v)

24. beträffande skadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk355 och 1989/90:
Sk384,

res. 38 (v, mp)

25. beträffande stipendier

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk364,

res. 39 (m)

1989/90:SkU30

135

26. beträffande personalvård

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk316,

res. 40 (mp)

27. beträffande kostförmån

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk51, 1989/90:Sk52, 1989/90: Sk74
yrkande 16, 1989/90:Sk77 och 1989/90:Sk449 i denna del,

res. 41 (m, c)
res. 42 (v)
res. 43 (mp)

28. beträffande reseförmåner

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk59 yrkande 11,

res. 44 (m)
res. 45 (v)

29. beträffande bilförmån

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 10, 1989/90:Sk74 yrkande
15, 1989/90:Sk96 yrkande 8, 1989/90:Sk330 yrkandena
1-4, 1989/90:Sk341 yrkande 4, 1989/90:Sk356, 1989/90:Sk371,
1989/90:Sk392 yrkande 5 och 1989/90:Sk440 yrkandena 3 och 6,

res. 46 (m)
res. 47 (c)
res. 48 (mp)
s.y. 3 (v)

30. beträffande vinstandelssystem m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 3,
1989/90:Sf207, 1989/90:Sk309 och 1989/90:Sk415,

res. 49 (m, fp, c)

31. beträffande belöningar m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk84 yrkande 2,

32. beträffande 600-kronorsregeln m.m., idrottsrörelsen

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk53 yrkandena 3—5, 1989/90:Sk59
yrkande 13, 1989/90:Sk70, 1989/90:Sk96 yrkande 10, 1989/90:
Sk98 yrkandena 3 och 4, 1989/90:Skl21 yrkandena 1 och 2,
1989/90:Sf350, 1989/90:Sk379 yrkandena 4 och 5, 1989/90:Sk404,
1989/90:Sk447 yrkandena 1 och 3 och 1989/90:Sk637 yrkande 2,

res. 50 (m)
res. 51 (c)
s.y. 1 (v)
s.y. 2 (mp)

33. beträffande ökade levnadskostnader

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 15, 1989/90:Sk418 och
1989/90:Sk449 i denna del,

res. 52 (m)
res. 53 (mp)

1989/90:SkU30

136

34. beträffande bilkostnader i tjänsten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 47,

1989/90:Sk95 yrkandena 4 och 7, 1989/90:Sk96 yrkande 9,
1989/90:Sk310, 1989/90:Sk323 yrkande 1, 1989/90:Sk341 yrkande
3, 1989/90:Sk344, 1989/90:Sk357, 1989/90:Sk360, 1989/90:Sk363,
1989/90:Sk382, 1989/90:Sk403 yrkande 4, 1989/90:Sk434 yrkande
2, 1989/90:Sk438, 1989/90:Sk440 yrkande 4, 1989/90:Sk441 yrkande
2 och 1989/90:Sk450 yrkande 1,

res. 54 (m)
res. 55 (c)

35. beträffande bilresor till och från arbetsplatsen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 12,

1989/90:Sk74 yrkande 18, 1989/90:Sk96 yrkande 16, 1989/90:
Sk315, 1989/90:Sk322, 1989/90:Sk325, 1989/90:Sk345, 1989/90:
Sk392 yrkande 6, 1989/90:Sk413 yrkande 2 och 1989/90:Sk440
yrkandena 1, 2 och 5,

res. 56 (m)
res. 57 (c)
res. 58 (v)
res. 59 (mp)

36. beträffande bär, svamp och kottar

att riksdagen avslår proposition 1989/90:110 i denna del och
tillstyrker motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 1, 1989/90:Sk59
yrkande 14, 1989/90:Sk65, 1989/90:Sk68, 1989/90:Sk74 yrkande
17, 1989/90:Sk79, 1989/90:Sk81 yrkande 7, 1989/90:Sk86,

1989/90:Sk96 yrkande 13, 1989/90:Sk97, 1989/90:Sk328, 1989/90:
Sk423, 1989/90:Sk425 och 1989/90:Sk427,

37. beträffande den allmänna utformningen av inkomstslaget
kapital

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del,

38. beträffande sparavdrag m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 4, 1989/90:Sk59 yrkande
24, 1989/90:Sk74 yrkandena 22 och 23 och 1989/90:Sk96
yrkande 23,

res. 60 (m)
res. 61 (c)
res. 62 (mp)

39. beträffande avräkning av underskott senare år

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk59 yrkande 23,

res. 63 (m)

40. beträffande kvittning av reavinst mot reaförlust

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk59 yrkandena 25 och 34,

res. 64 (m)

1989/90:SkU30

137

41. beträffande avdragsbegränsningar för ränteutgifter

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 27, 1989/90:Sk74 yrkande
24 och 1989/90:Sk81 yrkandena 17 och 28,

res. 65 (m)
res. 66 (v)
res. 67 (mp)

42. beträffande allemanssparande m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 6, 1989/90:Sk59 yrkande
8, 1989/90:Sk74 yrkande 25, 1989/90:Sk81 yrkandena 19 och
22, 1989/90:Sk94 yrkande 5, 1989/90:Sk96 yrkande 22, 1989/90:
Sk331, 1989/90:Sk341 yrkande 8, 1989/90:Sk354 yrkande 3,
1989/90:Sk361 yrkande 3, 1989/90:Sk406 yrkandena 1 och 2 och
1989/90:Sk416,

res. 68 (m)
res. 69 (c)
res. 70 (mp)
res. 71 (v, mp)
s.y. 4 (fp)

43. beträffande reavinst på aktier m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
motion 1989/90:Sk432 och avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena
26 i denna del, 32, 33 och 35, 1989/90:Sk81 yrkandena
21 och 25, 1989/90:Sk444 yrkande 6, 1989/90:Sk452 yrkandena
1—4 och 6 och 1989/90:Sk453 yrkande 3,

res. 72 (m)
res. 73 (v)

44. beträffande reavinst på optioner och fordringar

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i dessa delar och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena 36 och 37 och
1989/90:Sk96 yrkandena 28 och 29,

res. 74 (m)
res. 75 (c)

45. beträffande reavinst på övrig lös egendom

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 39, 1989/90:Sk72 och
1989/90:Sk390,

res. 76 (m)

46. beträffande reavinst på fastigheter och bostadsrätter

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk54, 1989/90:Sk58 yrkande 21,
1989/90:Sk59 yrkandena 26 i denna del, 28, 29, 30 och 31,
1989/90:Sk62, 1989/90:Sk73, 1989/90:Sk81 yrkandena 26 och 27,
1989/90:Sk83, 1989/90:Sk95 yrkande 2, 1989/90:Sk96 yrkandena
25, 26 och 27 och 1989/90:Sk327 yrkande 1,

res. 77 (m)
res. 78 (c)
res. 79 (v)

47. beträffande bostadsbeskattningens utformning i allmänhet
att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och

1989/90:SkU30

138

avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena 43, 44 och 46,
1989/90:Sk95 yrkande 3, 1989/90:Sk96 yrkandena 31-34,
1989/90:Sk327 yrkandena 3-7 och 1989/90:Sk453 yrkande 4,

res. 80 (m)
res. 81 (c)

48. beträffande underlaget för bostadsbeskattningen, m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk74 yrkande 26, 1989/90:Sk81 yrkandena
48 och 49, 1989/90:Sk318, 1989/90:Sk327 yrkande 8,
1989/90:Sk351, 1989/90:Sk352 yrkande 2, 1989/90:Sk392 yrkandena
7 och 8, 1989/90:Sk407 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk410,
1989/90:Sk827, 1989/90:Sk829 och 1989/90:Sk833,

res. 82 (m)
res. 83 (v)
res. 84 (mp)

49. beträffande uthyrning av bostäder m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk422, 1989/90:Sk445 och 1989/90:
Sk450 yrkande 5,

50. beträffande kommunala bostadsföretag

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 45 och
1989/90:Sk327 yrkande 2,

res. 85 (m)

51. beträffande industrifastigheter

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk444 yrkande 3,

res. 86 (v)

52. beträffande uttaget av förmögenhetsskatt

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk81 yrkande 50,

1989/90:Sk89 yrkande 5 i denna del, 1989/90:Sk403 yrkande 7
och 1989/90:Sk444 yrkande 7,

res. 87 (m)
res. 88 (fp)
res. 89 (v)
s.y. 5 (mp)

53. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 23,

1989/90:Sk89 yrkande 6 och 1989/90:Sk320 yrkande 2,

res. 90 (m)
res. 91 (fp)

54. beträffande sambeskattningen av förmögenhet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 5 i denna
del, 1989/90:Sk302, 1989/90:Sk305, 1989/90:Sk307, 1989/90:

Sk319 yrkande 1, 1989/90:Sk340, 1989/90:Sk372, 1989/90:Sk398
och 1989/90:Sk403 yrkande 10,

res. 92 (m, fp, c)

55. beträffande värderingen av förmögenhetstillgångar, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 22,

1989/90:Sk81 yrkande 51, 1989/90:Sk89 yrkande 4, 1989/90:
Sk320 yrkandena 1, 3 och 4, 1989/90:Sk339 yrkandena 1 och 2,
1989/90:Sk341 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk348, 1989/90:Sk354

1989/90:SkU30

139

1989/90:SkU30

yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk359, 1989/90:Sk403 yrkandena 8,

9 och 14, 1989/90:Sk406 yrkande 4 och 1989/90:Sk698 yrkande
5,

res. 93 (m, fp, c)
res. 94 (v)

56. beträffande det skattefria gåvobeloppet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 7,

1989/90:Sk334 i denna del, 1989/90:Sk403 yrkande 13 i denna
del och 1989/90:Sk420,

res. 95 (m)
res. 96 (fp)
res. 97 (c)

57. beträffande arvsbeskattningen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 8,

1989/90:Sk334 i denna del, 1989/90:Sk389 yrkande 2 och
1989/90:Sk403 yrkandena 12 och 13 i denna del,

res. 98 (m)
res. 99 (fp)
res. 100 (mp)

58. beträffande en fortsatt översyn av företagsbeskattningen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk81 yrkandena 12, 29
och 56, 1989/90:Sk94 yrkandena 1, 2, 4 och 12 och 1989/90:A17
yrkande 9,

res. 101 (v)
res. 102 (mp)

59. beträffande vinstdelningsskatt

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk81 yrkande 15,

res. 103 (v)

60. beträffande nyföretagande i glesbygd
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk396,

s.y. 6 (m)
s.y. 7 (c)
s.y. 8 (v)
s.y. 9 (mp)

61. beträffande kapitalvinster i bolagssektorn

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk58 yrkande 2,

res. 104 (m)

62. beträffande dubbelbeskattningen av aktiebolag

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 3 och 1989/90:Sk320
yrkandena 6 och 7,

res. 105 (m)

63. beträffande skatteutjämningsreserv

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk81 yrkandena 13 och 14, 1989/90:

Sk94 yrkande 6, 1989/90:Sk58 yrkande 1 och 1989/90:Sk320
yrkande 5,

res. 106 (m)

res. 107 (v) 140

res. 108 (mp)

64. beträffande underlaget för skatteutjämningsreserv

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk58 yrkande 4,

res. 109 (m)

65. beträffande lager i allmänhet

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk58 yrkande 5,

res. 110 (m)

66. beträffande lager av djur i jordbruk och renskötsel

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk74 yrkande 27,

res. lil (mp)

67. beträffande nuvärdeavskrivning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 6 och
1989/90:Sk94 yrkande 7,

res. 112 (m)
res. U3 (mp)

68. beträffande avskrivning på skogsbilvägar, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk326, 1989/90:Sk378
yrkande 2 och 1989/90:Sk411 yrkande 2,

res. 114 (m)
res, 115 (c)

69. beträffande överskott vid vissa kapitaltransaktioner m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk94 yrkande 8,

res. 116 (v, mp)

70. beträffande handel med förlustbolag

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk361 yrkande 1,

res. 117 (c, v, mp)

71. beträffande underskott i rederirörelse

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk409 yrkande 1,

res. US (m)

72. beträffande fartygsfonder

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 7, 1989/90:Sk96 yrkande
35, 1989/90:Skl00, 1989/90:Sk343 och 1989/90:Sk409 yrkande

2,

res. 119 (m, c)

73. beträffande investeringar i begagnade fartyg

att riksdagen avslår motion !989/90:Sk628 yTkande 3,

74. beträffande beskattningen av investmentföretag och aktiefonder att

riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 10 och 1989/90:Sk452
yrkande 5,

res. 120 (m)

75. beträffande allemansfonderna

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk96 yrkande 24,
1989/90:Sk361 yrkande 4 och 1989/90:Sk406 yrkande 3,

res. 121 (c)

1989/90:SkU30

141

76. beträffande lager av fordringar och värdepapper

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk58 yrkande 11,

res. 122 (m)

77. beträffande skadeförsäkringsföretag

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk60, 1989/90: Sk80 och
1989/90:Sk96 yrkande 36,

res. 123 (c)

78. beträffande byggnadsföretag

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk58 yrkandena 12 och 13,

res. 124 (m)
s.y. 10 (v)

79. beträffande avkastningsskatt på pensionsmedel

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 40, 1989/90:Sk81 yrkandena
20, 23 och 24, 1989/90:Sk413 yrkande 4 i denna del
och 1989/90:Sk402 yrkande 5,

res. 125 (m)
res. 126 (v)

80. beträffande löneskatt på pensionsavsåttningar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 41,
1989/90:Sk96 yrkande 30 och 1989/90:Sk402 yrkande 3,

res. 127 (m)
res. 128 (c)

81. beträffande premier i utländskt försäkringsbolag

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk59 yrkande 42,

res. 129 (m)

82. beträffande utdelning på medlemsinsatser i kooperativa föreningar att

riksdagen avslår motion 1989/90:L215,

83. beträffande utdelning m.m. från ekonomiska föreningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk78 yrkandena 1—3,

84. beträffande särskild redovisningsmetod

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk94 yrkande 13 i denna
del och 1989/90:Sk320 yrkande 9,

res. 130 (m, mp)
s.y. 11 (c, v)

85. beträffande egenföretagares L-surv

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk58 yrkande 14,

res. 131 (m)

86. beträffande medel på investeringskonto

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk87, 1989/90: Sk96
yrkande 37 och 1989/90:Sk365,

res. 132 (m, c)

87. beträffande inbetalning på investeringskonto
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk374,

1989/90:SkU30

142

88. beträffande ränta på skogskonto

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 3, 1989/90:Sk58 yrkande
15, 1989/90:Sk96 yrkande 38 och 1989/90:Sk428 yrkande 2,

res. 133 (m, c)

89. beträffande skogskontoreglerna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk397,

90. beträffande insättningsnivåer på skogskonto

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk378 yrkande 3 och
1989/90:Sk453 yrkande 5,

res. 134 (m)

91. beträffande beskattningen av rennäringen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk57 yrkande 2,
1989/90:Sk61, 1989/90:Sk306 och 1989/90:Sk332,

res. 135 (m, c)

92. beträffande räntefördelning

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk58 yrkande 16,

res. 136 (m)

93. beträffande brutet räkenskapsår

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk57 yrkande 1, 1989/90:Sk58 yrkande
18, 1989/90:Sk94 yrkande 13 i denna del och 1989/90:Sk301,

res. 137 (m, mp)

94. beträffande bil i egenföretag

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 19 och 1989/90:Sk96
yrkande 40,

res. 138 (m)
res. 139 (c)

95. beträffande rörelselokal i bostaden

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 20 och 1989/90:Sk94
yrkande 13 i denna del,

res. 140 (m, mp)

96. beträffande uttag av bränsle för uppvärmning

att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
och med bifall till motionerna 1989/90:Sk76, 1989/90:Sk82 och
1989/90:Sk96 yrkande 14 beslutar att i punkt 1 anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen (1928:370) införa en föreskrift av
innebörd att uttag av bränsle för uppvärmning av den skattskyldiges
egen bostad skall vara undantaget från uttagsbeskattning,

97. beträffande handelsbolag

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk58 yrkandena 24 och 25,

res. 141 (m)

1989/90:SkU30

143

98. beträffande utdelning och reavinst som härrör från fåmansföretag att

riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkandena 8 och 9, 1989/90:
Sk59 yrkande 38 och 1989/90:Sk94 yrkande 11,

res. 142 (m)
res. 143 (mp)

99. beträffande särregler för fåmansföretag

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 26, 1989/90:Sk320 yrkande
8, 1989/90:Sk330 yrkande 5 och 1989/90:Sk369 yrkandena
1 och 4,

res. 144 (m)

100. beträffande lön till medhjälpande make

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk341 yrkande 6 och 1989/90:Sk369
yrkande 2,

101. beträffande lön till barn

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Sk96 yrkande 41, 1989/90:Sk341 yrkande
7, 1989/90:Sk369 yrkande 3 och 1989/9Q:Sk373,

res. 145 (m, c)

102. beträffande yrkesfiskare

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk85 yrkandena 1 och 2,

res. 146 (m)

103. beträffande representationsavdrag m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk94 yrkande 9,

res. 147 (v, mp)

104. beträffande kompanjonsförsäkringar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk333,

res. 148 (m)

105. beträffande arbetsrättsliga skadestånd
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk353,

res. 149 (m, fp)

106. beträffande lantmäterikostnader

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk366,

res. 150 (m)

107. beträffande avdrag vid virkesförsäljning
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk370,

108. beträffande sponsorverksamhet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk387,

109. beträffande miljöinvesteringar

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk446,

110. beträffande avskattning av reserver, m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:110 i denna del och
avslår motion 1989/90:Sk58 yrkandena 27 och 28,

res. 151 (m)

111. beträffande skogsvårdsavgiften

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk304, 1989/90:Sk311,

1989/90:SkU30

144

1989/90:Sk324, 1989/90:Sk337, 1989/90:Sk338, 1989/90:Sk349,
1989/90:Sk377, 1989/90:Sk378 yrkande 1, 1989/90:Sk383,

1989/90:Sk411 yrkande 1, 1989/90:Sk412, 1989/90:Sk428 yrkande
1, 1989/90:Sk429, 1989/90:Sk443, 1989/90:Sk448 och 1989/90:
Sk450 yrkande 3,

res. 152 (m,c)
res. 153 (fp)
res. 154 (v)
s.y. 12 (mp)

112. beträffande övriga frågor

att riksdagen godtar vad utskottet anfört,

113. beträffande lagförslagen, m.m.

dels att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:110 i denna
del godkänner att de medel som inflyter till följd av avskattningen
av juridiska personer förutom handelsbolag tillförs en ny
inkomsttitel på statsbudgeten från vilken medlen skall överföras
till riksgäldskontoret i syfte att minska statsskulden,
dels att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:110
och vad utskottet ovan anfört och hemställt antar de vid propositionen
fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de
ändringarna beträffande

19 § första stycket att lagrummet erhåller följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

19 §, första stycket
Till skattepliklig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som — — — — — eller modersmjölk;

tävlingsvinst som inte hänför
sig till anställning eller uppdrag
och som utgår i annan form än
kontant eller därmed likställd ersättning,
 om vinsten avser minnesföremål
eller värdet inte överstiger
0,1 basbelopp avrundat till
närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse

ränta enligt punkt

tävlingsvinst som inte hänför
sig till anställning eller uppdrag
och som utgår i annan form än
kontant eller därmed likställd ersättning,
 om vinsten avser minnesföremål
eller värdet inte överstiger
0,01 basbelopp avrundat till
närmaste hundratal kronor;
vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt
växande bär och svampar samt
kottar som den skattskyldige själv
plockat till den del intäkterna under
ett beskattningsår inte överstiger
5 000 kronor och inte kan
hänföras till näringsverksamhet
som utgör rörelse eller till lön eller
liknande förmån;

3 av anvisningarna.

1989/90:SkU30

145

10 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30

20 § att ändringen i fråga om bär, svampar och kottar utgår,

punkt 1 tredje och fjärde stycket av anvisningarna till 22 § att
styckena får följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

till 22 §, punkt 1 tredje och fjärde stycket

Till intäkt i näringsverksamhet
hänförs vidare vinst vid icke yrkesmässig
avyttring (realisationsvinst)
av andel i sådan ekonomisk
förening som avses i 2 § 8 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida innehavet av
andelen betingats av sådan verksamhet.
 I fråga om handelsbolag
hänförs till intäkt av näringsverksamhet
också realisationsvinst vid
avyttring av andra tillgångar som
avses i 27 § 1 morn., av tillgångar
som avses i 28 §, 29 § 1 mom.
och 30 § samt av förpliktelser
som avses 3 § 1 mom. nämnda
lag.

Har en tillgång tagits ut ur en
förvärvskälla sker beskattning
som om tillgången i stället hade
avyttrats för ett vederlag motsvarande
marknadsvärdet (uttagsbeskattning).
 Vad nu sagts gäller
dock endast om vederlag eller
vinst vid en avyttring skulle ha
tagits upp som intäkt av näringsverksamhet
och särskilda skäl
mot uttagsbeskattning inte föreligger.

Till intäkt i näringsverksamhet
hänförs vidare vinst vid icke yrkesmässig
avyttring (realisationsvinst)
av andel i sådan ekonomisk
förening som avses i 2 § 8 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida innehavet av
andelen betingats av sådan verksamhet.
 I fråga om handelsbolag
hänförs till intäkt av näringsverksamhet
också realisationsvinst vid
avyttring av andra tillgångar som
avses i 27 § 1 morn., av tillgångar
som avses i 28 §, 29 § 1 mom.
och 30 § samt av förpliktelser
som avses t 3 § 1 mom. nämnda
lag.

Har en tillgång tagits ut ur en
förvärvskälla sker beskattning
som om tillgången i stället hade
avyttrats för ett vederlag motsvarande
marknadsvärdet (uttagsbeskattning).
 Vad nu sagts gäller
dock endast om vederlag eller
vinst vid en avyttring skulle ha
tagits upp som intäkt av näringsverksamhet
och särskilda skäl
mot uttagsbeskattning inte föreligger.
 Uttag av vedbränsle från fastighet
för uppvärmning av den
skattskyldiges bostad beskattas ej.

punkt 5 första och andra stycket av anvisningarna till 22 § att
styckena får följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1989/90:SkU30

till 22 §, punkt 5 första och andra stycket

5. Vid avyttring av en näringsfastighet
som inte utgör omsättningstillgång
tas som intäkt upp
medgivna avdrag för värdeminskning
av byggnad eller av markanläggning,
 dock inte för beskattningsår
då avdraget understigit
3 000 kronor, samt skogsavdrag
och avdrag för substansminskning.
 Som intäkt tas även
upp belopp varmed byggnad eller
markanläggning på fastigheten
har skrivits av i samband med
ianspråktagande av ersättningsfond
e.d. Vidare tas — för fysisk
person och dödsbo — som intäkt
upp det belopp för vilket avdrag
för värdehöjande reparation och
underhåll av byggnad eller markanläggning
på fastigheten medgetts
under de fem beskattningsår som
närmast föregått det aktuella beskattningsåret.

Vid avyttring av en sådan bostadsrätt
eller aktie eller andel
som avses i 26 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
tas — om bostadsrättslägenheten
eller den till aktien eller andelen
knutna lägenheten inte utgör privatbostad
eller omsättningstillgång
— för fysisk person och dödsbo
som intäkt upp det belopp för vilket
avdrag för värdehöjande reparation
och underhåll av lägenheten
medgetts under de fem beskattningsår
som närmast föregått det
aktuella beskattningsåret.

5. Vid avyttring av en näringsfastighet
som inte utgör omsättningstillgång
tas som intäkt upp
medgivna avdrag för värdeminskning
av byggnad eller av markanläggning,
 dock inte för beskattningsår
då avdraget understigit
3 000 kronor, samt skogsavdrag
och avdrag för substansminskning.
 Som intäkt tas även
upp belopp varmed byggnad eller
markanläggning på fastigheten
har skrivits av i samband med
ianspråktagande av ersättningsfond
e.d. Vidare tas som intäkt
upp ett belopp motsvarande avdragsgilla
utgifter för värdehöjande
reparation och underhåll av byggnad
eller markanläggning på fastigheten
under det aktuella beskattningsåret
och medgivna avdrag avseende
sådana utgifter under de
fem närmast föregående beskattningsåren.

Vid avyttring av en sådan bostadsrätt
eller aktie eller andel
som avses i 26 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
tas — om bostadsrättslägenheten
eller den till aktien eller andelen
knutna lägenheten inte utgör privatbostad
eller omsättningstillgång
— som intäkt upp ett belopp motsvarande
avdragsgilla utgifter för
värdehöjande reparation och underhåll
av lägenheten under det aktuella
beskattningsåret och medgivna
avdrag avseende sådana utgifter
under de fem närmast föregående
beskattningsåren.

punkt 23 andra stycket av anvisningarna till 23 § att ordet
"rörelse" byts ut mot "näringsverksamhet" i olika böjningsformer,

punkt 1 av anvisningarna till 31 § att före sista stycket i regeringens
förslag tas in den ändring av lagrummet som införts genom
SFS 1989:1080,

punkt 14 första stycket av anvisningarna till 32 § att uttrycket
"företagsledare, företaget" byts ut mot "företagsledare i företaget",

147

punkt 3 tionde stycket av anvisningarna till 33 § att stycket får

följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

till 33 §, punkt
Kostnadsökning under förrättning
som varit förenad med övernattning
på utrikes ort, får beräknas
för varje förrättning för sig.
Avdraget skall även här, om de
skattskyldige inte visar större ökning,
 anses ha uppgått till belopp
som motsvarar den kostnadsersättning
som arbetsgivaren givit ut.
Avdraget för merkostnad för måltider
och småutgifter får dock inte
överstiga belopp som kan anses
motsvara största normala ökning i
levnadskostnaden under ett dygn
för respektive förrättningsland.

Utskottets förslag

i tionde stycket

Kostnadsökning under förrättning
som varit förenad med övernattning
på utrikes ort, får beräknas
för varje förrättning för sig.
Avdraget skall även här, om den
skattskyldige inte visar större ökning,
 anses ha uppgått till belopp
som motsvarar den kostnadsersättning
som arbetsgivaren givit ut,
dock högst med belopp som kan
anses motsvara största normala
ökning i levnadskostnaden under
ett dygn för respektive förrättningsland.

punkt 3 första stycket av anvisningarna till 54 § KL att stycket

får följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

till 54 §, punkt

3. Skattefrihet enligt 54 § första
stycket f föreligger om anställningen
och vistelsen utomlands
varat minst sex månader i den
mån inkomsten beskattats i verksamhetslandet.
 Om anställningen
och vistelsen utomlands varat
minst ett år i samma land och
avsett anställning hos annan än
svenska staten, svensk kommun,
svensk landstingskommun eller
svensk församling medges dock
sådan befrielse även om inkomsten
inte beskattats i verksamhetslandet
på grund av lagstiftning eller
administrativ praxis i detta
land eller avtal som detta land
ingått.

Utskottets förslag

3 första stycket

3. Skattefrihet enligt 54 § första
stycket f föreligger om anställningen
och vistelsen utomlands
varat minst sex månader i den
mån inkomsten beskattats i verksam
hetslandet. Om anställningen
och vistelsen utomlands varat
minst ett år i samma land och
avsett anställning hos annan än
svenska staten, svensk kommun,
svensk landstingskommun eller
svensk församling medges dock
sådan befrielse även om inkomsten
inte beskattats i verksamhetslandet
på grund av lagstiftning eller
administrativ praxis i detta
land eller annat avtal än avtal för
undvikande av dubbelbeskattning
som detta land ingått.

punkterna 14—17 övergångsbestämmelserna att de får följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

1989/90:SkU30

148

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1989/90:SkU30

14. Äldre föreskrifter i punkt 2
b av anvisningarna till 25 § gäller
i fråga om avdrag för värdeminskning
på värmepannor, hissmaskinerier
och jämförlig maskinell
utrustning som har anskaffats före
ikraftträdandet. Byts utrustningen
ut och har den skattskyldige på
grund härav rätt till avdrag för
reparation av byggnad medges
dock inte avdrag för utrangering.
I sådant fall skall ett belopp motsvarande
vad som återstår oavskrivet
av anskaffningsvärdet för
utrustningen läggas till anskaffningsvärdet
för byggnaden i den
mån beloppet överstiger vad som
inflyter genom avyttring av material
e.d. i samband med utbytet.

15. Äldre föreskrifter tillämpas
på markanläggning som har anskaffats
före ikraftträdandet.

16. I fråga om utgifter som avses
i punkt 15 av anvisningarna
till 23 § tillämpas äldre föreskrifter
på utgifter före ikraftträdandet.

17. I fråga om anslutningsavgift
och anläggningsbidrag som avses i
punkt 17 av anvisningarna till
23 § tillämpas äldre föreskrifter
på utgifter före ikraftträdandet.

14. Äldre föreskrifter i punkt 2
b av anvisningarna till 25 § gäller
i fråga om avdrag för värdeminskning
på värmepannor, hissmaskinerier
och jämförlig maskinell
utrustning som har anskaffats
före ikraftträdandet och på utrustning
av sådant slag som anskaffats
efter ikraftträdandet men under ett
beskattningsår för vilket taxering
sker år 1991. Byts utrustningen ut
och har den skattskyldige på
grund härav rätt till avdrag för
reparation av byggnad medges
dock inte avdrag för utrangering.
I sådant fall skall ett belopp motsvarande
vad som återstår oavskrivet
av anskaffningsvärdet för
utrustningen läggas till anskaffningsvärdet
för byggnaden i den
mån beloppet överstiger vad som
inflyter genom avyttring av material
e.d. i samband med utbytet.

15. Äldre föreskrifter tillämpas
på markanläggning som har anskaffats
före ikraftträdandet och
på markanläggning som har anskaffats
efter ikraftträdandet men
under ett beskattningsår för vilket
taxering sker år 1991.

16. 1 fråga om utgifter som avses
i punkt 15 av anvisningarna
till 23 § tillämpas äldre föreskrifter
på utgifter före ikraftträdandet
och på utgifter som uppkommit efter
ikraftträdandet men under ett
beskattningsår för vilket taxering
sker är 1991.

17. 1 fråga om anslutningsavgift
och anläggningsbidrag som avses i
punkt 17 av anvisningarna till
23 § tillämpas äldre föreskrifter
på utgifter före ikraftträdandet
och på utgifter som uppkommit efter
ikraftträdandet men under ett
beskattningsår för vilket taxering
sker år 1991.

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
med de ändringarna beträffande

27 § 2 mom. andra stycket att ordet "inländsk" byts mot uttrycket
"inländsk eller utländsk",

149

punkt 4 övergångsbestämmelserna att punkten får följande som utskot tets

förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

4. Avyttras fastighet före utgången
av år 1999 får omkostnadsbeloppet
beräknas genom att
det omkostnadsbelopp som hade
kunnat användas om avyttringen
skett den 31 december 1990 ökas
med i 25 § 4 mom. avsedda förbättringskostnader
m.m. som lagts
ned på fastigheten under tiden
mellan den 1 januari 1991 och
avyttringstillfället. Vid tillämpning
av punkterna 6 a och 6 b av
anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
(1928:370) i deras
lydelse intill den 1 juli 1990 skall
dock följande gälla.

4. Avyttras fastighet före utgången
av år 1999 får — i andra
fall än när delägare i fåmansföretag
eller fåmansägt handelsbolag eller
delägare närstående person avyttrar
fastighet till företaget — omkostnadsbeloppet
beräknas genom att
det omkostnadsbelopp som hade
kunnat användas om avyttringen
skett den 31 december 1990 ökas
med i 25 § 4 mom. avsedda förbättringskostnader
m.m. som lagts
ned på fastigheten under tiden
mellan den 1 januari 1991 och
avyttringstillfället. Vid tillämpning
av punkterna 6 a och 6 b av

anvisningarna till 36 § kommu nalskattelagen

(1928:370) i deras
lydelse intill den 1 juli 1990 skall
dock följande gälla,

a) Ingångsvärde samt — — — med mer än åtta år.

e) Tidigareläggning får ske en- e) Tidigareläggning får ske en -

dast i fråga om den del av ingångsvärde
och förbättringskostnader
för ersättningsfastigheten
som inte överstiger ett belopp
motsvarande vederlaget vid avyttringen
av den ursprungliga fastigheten
minskat med förbättringskostnader
som under den skattskyldiges
innehav har lagts ned på
denna fastighet under det år då
fastigheten avyttrades eller under
något av de sju närmast föregående
åren.

dast i fråga om den del av ingångsvärde
och förbättringskostnader
för ersättningsfastigheten
som inte överstiger ett belopp
motsvarande vederlaget vid avyttringen
av den ursprungliga fastigheten
minskat med förbättringskostnader
som under den skattskyldiges
innehav har lagts ned på
denna fastighet under det år då
fastigheten avyttrades eller under
något av de sju närmast föregående
åren. Sådan minskning med
hänsyn till förbättringskostnader på
den ursprungliga fastigheten skall
dock ske endast för år då de nedlagda
kostnaderna har överstigit tio
procent av vederlaget vid avyttring -

en av denna fastighet.

0 Tidigareläggning får nämnda fastighet.

Vad nu sagts gäller dock inte om
delägare i fåmansföretag eller delägare
närstående person avyttrar
fastighet till företaget enligt vad
som sägs i 24 § 6 mom.

1989/90:SkU30

150

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om skatteutjämningsreserv,

6. lag om återföring av obeskattade reserver,

7. lag om ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

10. lag om särskild löneskatt,

11. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

12. lag om avkastningsskatt på pensionsmedel,

13. lag om skatt på vissa premiebetalningar,

14. lag om ersättningsfonder,

15. lag om ändring i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning med den ändringen att 7 § får
följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 §

Avdrag medges — utdelningstillfället ägs av

a) svenskt investmentföretag eller
förvaltningsföretag, om det
sammanlagda röstetalet för företagets
aktier i det utdelade bolaget
— i förekommande fall tillsammans
med aktier tillhöriga bolag
och förening som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan
anses stå företaget nära — motsvarar
mer än hälften av röstetalet
för samtliga aktier i bolaget, eller

b) svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening som
inte avses under a), om det sammanlagda
röstetalet för företagets
aktier i det utdelande bolaget
motsvarar en fjärdedel eller mer
av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget och företaget inte visas
vara skattskyldigt för utdelning på
aktierna.

a) svenskt investmentföretag eller
svenskt förvaltningsföretag, om
det sammanlagda röstetalet för företagets
aktier i det utdelande bolaget
— i förekommande fell tillsammans
med aktier tillhöriga
bolag och förening som med hänsyn
till äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden
kan anses stå företaget nära —
motsvarar mer än hälften av
röstetalet för samtliga aktier i bolaget,
 eller

b) svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening som
inte avses under a), svensk sparbank
eller svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag,
 om det sammanlagda
röstetalet för företagets
aktier i det utdelande bolaget
motsvarar en fjärdedel eller mer
av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget och företaget inte visas
vara skattskyldigt för utdelning på
aktierna.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Avdrag för utdelning följande slag av aktieägare:

a) annan än svenskt aktiebolag, a) annan än svenskt aktiebolag,

svensk ekonomisk förening eller svensk ekonomisk förening,

utländsk juridisk person, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt

skadeförsäkringsföretag eller utländsk
juridisk person,

b) investmentföretag eller första stycket a),

c) svenskt aktiebolag eller c) svenskt aktiebolag, svensk

svensk ekonomisk förening som ekonomisk förening, svensk spar visas

vara skattskyldig för utdel- bank eller svenskt ömsesidigt skåning
på aktierna, och deförsåkringsföretag som visas

vara skattskyldig för utdelning på
aktierna, och

d) utländsk juridisk — — — nedsatt belopp.

Vid tillämpning av denna para- Vid tillämpning av denna paragraf
anses aktie, som ägs av en av graf anses aktie, som ägs av en av

bolag eller förening bildad pen- bolag, förening, sparbank eller

sions- eller personalstiftelse, inne- ömsesidigt skadeförsäkringsföre havd

av bolaget eller föreningen. tag bildad pensions- eller perso nalstiftelse,

innehavd av
företaget.

16. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),

17. lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141),

18. lag om ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för
fackföreningsavgift,

19. lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag,

20. lag om ändring i utsökningsbalken med den ändringen att
övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse: "Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre bestämmelser i 15 kap. 14 §
gäller till den 1 januari 1991.",

21. lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av utländska
forskare vid tillfälligt arbete i Sverige,

22. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

23. lag om ändring i lagen (1989:1023) om upphävande av lagen
(1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.,

24. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

25. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

26. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande med den ändringen
att ordet "realisationsvinst" i 2 § andra stycket byts ut mot
uttrycket "realisationsvinst och utdelning",

27. lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. med de
ändringarna beträffande

3 § att paragrafen tillförs ett tredje stycke av följande lydelse:
"Skatt tas inte heller ut om den gottskrivna räntan understiger
100 kronor."

6 § att paragrafen får följande som utskottets förslag betecknade

lydelse:

Regeringens förslag

6

Banken skall inom en månad
från råntegottskrivningen på blankett
som fastställs av riksskatteverket
— eller efter särskilt medgivande
på annat lämpligt sätt —
till verket lämna uppgifter om
kontohavare, kontoslag, kontobehållning,
 gottskriven ränta och innehållen
skatt.

Utskottets förslag

§

Banken skall före utgången av
månaden efter den månad då råntegottskrivning
skett på blankett
som fastställs av riksskatteverket
— eller efter särskilt medgivande
på annat lämpligt sätt — till verket
lämna uppgifter om kontohavare,
 kontoslag, kontobehållning,
gottskriven ränta och innehållen
skatt.

28. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

29. lag om ändring i lagen (1986:492) om tillfälliga regler för
insättning på skogskonto,

30. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

31. lag om upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst,

32. lag om upphävande av lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

33. lag om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag,

34. lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för
utdelning på icke börsnoterade aktier,

35. lag om upphävande av lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

36. lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv,

37. lag om upphävande av vissa fondförfattningar, m.m.,

38. lag om upphävande av lagen (1954:40) om särskild fartygsfond,

39. lag om upphävande av lagen (1967:96) om särskild
nyanska ffningsfond,

40. lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av
fastighet,

41. lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvådefonder,

42. lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående
beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer,

43. lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer,

44. lag om upphävande av lagen (1972:128) om skattefrihet vid
premiering av sparande,

45. lag om upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkonto,

1989/90:SkU30

46. lag om upphävande av lagen (1989:1021) om särskilda regler
för nedskrivning av lager m.m.,

47. lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska
Museum.

Stockholm den 29 maj 1990
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s).
Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita
Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson
(fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (v), Gösta Lyngå (mp) och
Kjell Nordström (s).

154

Reservationer

1989/90:SkU30

1. Inriktningen av beskattningen, m.m. (mom. 1)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört följande:

Inledning

Den skattereform som föreslås i de två aktuella propositionerna 110
och lil innebär förbättringar i vissa hänseenden, framför allt genom
att de orimligt höga marginalskatterna sänks. Detta är ett steg i rätt
riktning, men det hårda och förlamande skattetrycket i vårt land
kommer totalt sett att skärpas genom andra åtgärder som regeringen
föreslår. Som framgår av motionerna Sk59, Sk403 och Sk441 anser vi
att skattetrycket måste sänkas radikalt för att komma åt de grundläggande
problemen i vårt samhälle. I anslutning till vad som anförs i
dessa motioner vill vi här sammanfatta vår syn på skattepolitiken i dag,
skattepolitikens framtida inriktning och de förslag som nu är aktuella.

Skattetrycket

Sverige är det land i den fria världen där människor är mest beroende
av politikers värderingar och politiska beslut. Det innebär att det
svenska samhället också har den fria världens hårdaste skattetryck.
Ingen annanstans har så stor del av medborgarnas inkomster socialiserats.
 Ingen annanstans har marknadsekonomin trängts undan så mycket
som i Sverige. Ingen annanstans är utrymmet för enskilt sparande
och enskilt ägande så begränsat som i Sverige.

Frågan hur stort det totala skattetrycket bör vara är starkt ideologiskt
laddad. För ett parti som förespråkar kollektiva lösningar och
därmed stor makt för politiska beslutsorgan blir ett högt skattetryck ett
självklart mål. I ett sådant samhälle styrs människors vardag till stor
del av politiska beslut. Enskilda människor blir mer beroende av
politiker och deras beslut när en stor del av månadslönen dras in till
staten via skatten.

För partier som tror på individernas förmåga och vilja att ta ansvar
för sig själva och andra är det lika självklart att medborgarna genom
ett lågt skatteuttag skall ha så stor frihet som möjligt att forma sina
egna liv. Grunden för denna syn vilar på respekten för äganderätten
och det faktum att inkomsten tillhör den enskilde, inte staten. Detta
synsätt leder med nödvändighet till ett lågt skattetryck, som ändå ger
de intäkter som behövs för att tillgodose nödvändiga gemensamma
åtaganden. Skatten är ett tvångsmedel, som politikerna måste behandla
med stor varsamhet och med respekt för enskilda människors frihet.

Utvecklingen av skattetrycket bestäms således av vad den politiska
majoriteten anser bör skötas och finansieras kollektivt. Till detta bör
emellertid läggas att det finns en inneboende tendens till automatisk
ökning av skatteuttaget, eftersom kollektiva lösningar på individuella
behov erfarenhetsmässigt är mindre effektiva och därmed kräver mera
resurser.

Sveriges rekordhårda skattetryck har vuxit fram under ett långvarigt
socialdemokratiskt regeringsinnehav. Den enda period under efterkrigstiden
då skattetrycket varit oförändrat är 1977—1982. Skatteutvecklingen
avspeglar en medveten socialistisk politik. Kollektiva lösningar
har prioriterats. Vård, omsorg och inkomstomfördelningar över
livscykeln handhas av offentliga — huvudsakligen skattefinansierade —
monopol. Till detta kommer att den bedrivna konjunkturpolitiken
konsekvent har utformats så att åtstramning skett genom skattehöjningar
medan efterfrågan stimulerats genom offentliga utgiftsprogram.

Den skattepolitiska debatten blir lätt en jämförelse av effekter på
kort sikt för olika typer av hushåll i kronor räknat. Det är i sig viktigt.
Det är emellertid ännu viktigare att skattepolitiken diskuteras med
utgångspunkt i den långsiktiga utvecklingen och det sätt på vilket den
påverkar utvecklingen av vårt samhälle.

Den genomsnittlige inkomsttagaren i Sverige får för egen del förfoga
över ungefär en tredjedel av vad han eller hon har arbetat ihop. Mer
blir inte kvar sedan arbetsgivaravgifter, inkomstskatter och konsumtionsskatter
betalats. Politiker i stat och kommun styr över ungefär två
tredjedelar av ekonomin, medan medborgarna själva direkt kan bestämma
över den resterande tredjedelen. Skatteuttaget sker huvudsakligen
i former som hårt drabbar låg- och medelinkomsttagare. Detta
gäller särskilt de skattehöjningar som genomförts efter 1982.

I tabell 1 redovisas en genomsnittlig industriarbetares nettolön som
andel av den totala arbetsersättningen 1987. Det framgår klart att den
svenske industriarbetaren själv disponerar en förhållandevis mindre
andel av ersättningen för sin arbetsinsats än hans kollegor i andra
länder. Till detta kommer Sveriges höga mervärdeskatt och andra
varu- och punktskatter som minskar köpkraften ännu mer i förhållande
till andra länder.

1989/90:SkU30

156

Tabell 1

En genomsnittlig industriarbetares nettolön i procent av
bruttolönekostnaden år 1988

Land

Nettolön i procent
av brutto lönekostnaden 1988

Japan
Canada
Schwe iz

Förenta Staterna
Storbr i tann ien
Finland
Ös terr ike
Norge

Väs t tysk land
Frankr i ke
Danmark
Neder länderna
I tal ien
Sver i ge
Be I g i en

78

73

71

05

65

61

60

57

55

54

53

50

49

47

45

Källa: Näringslivets ekonomifakta, januari 1990.

De enskilda medborgarnas valfrihet har således efter hand kraftigt
inskränkts medan politikernas makt ökat. Socialdemokraterna har
format ett samhälle där staten beskattar medborgarna så hårt att de
flesta inte har möjlighet att välja annan vård eller omsorg än den
staten och kommunerna erbjuder. De utlämnas till den politiska
sektorn — när den offentliga sjukvården, barnomsorgen eller äldreomsorgen
inte fungerar finns inga möjliga alternativ.

I socialdemokraternas Sverige är det bara de som har råd att själva
betala för icke subventionerad vård och omsorg som kan slippa köer
och välja fritt.

Offentliga monopol och inskränkt valfrihet leder också till en
felaktig fördelning och ett sämre utnyttjande av våra totala resurser.
Skatter, avgifter och subventioner minskar möjligheterna för de enskilda
att bestämma hur produktionsresultatet skall fördelas. Trögheten i
de stora offentliga systemen och bristen på konkurrens ger dålig
effektivitet.

Ett samhälles utvecklingsförmåga och dynamik är beroende av människornas
möjligheter att ta initiativ och ansvar. Högskattesamhället
tvingar enskilda, organisationer och exempelvis massmedia till ett
bidragsberoende. De höga skatterna påverkar människors ekonomiska
levnadsvillkor, så att egna önskemål om boende, barnomsorg eller
sjukvård Sr vika. De "kilar" som slås in mellan värdet av produktionen
och ersättningen efter skatt till den enskilde för en extra arbetsinsats
gör att det i praktiken blir näst intill omöjligt att utveckla nya
arbeten inom områden som är av stor betydelse för den framtida
sysselsättningen, främst tjänstesektorn.

Genom lägre skatter öppnas möjligheter för enskilda människor att
ta initiativ, satsa på företagande, spara och äga. Ägandet kan spridas till
enskilda människor. Det är viktigt för nyföretagandet och för tillväxten
i ekonomin.

Lägre skatter medför ett ökat arbetsutbud genom att "skattekilarna"
minskar och extra arbetsinsatser blir mer lönsamma.

Lägre skatter motverkar svåra sociala problem, som exempelvis den
nyfattigdom som gjort över 500 000 människor beroende av socialbidrag.
 Genom ökad tillväxt och genom att människor kan disponera en
större del av sin arbetsersättning skall det vara möjligt att kunna leva
på sin lön.

Högt skattetryck ger låg tillväxt

Det är den ekonomiska tillväxten som avgör hur välfärden i ordets
egentliga bemärkelse utvecklas. Tillväxten i Sverige minskade drastiskt
med ingången av 1970-talet. Som framgår av diagram 1 beräknas
Sverige 1990 ligga i tillväxtligans botten. Bedömningarna för nästa år
är också mycket pessimistiska.

Diagram 1

Tillväxtligan 1990

Ökataf sr BNP lnt I % Ma Breghadc år

Turtoat

Japan

Spantan

»alian

Portugal

Mand

Nadartåndama

QraWand

ViattyaMand

Fiankrika

Baigian

Luxamburg

Oatarrika

NOfy#

Finland

Schwalz

USA

Kanada

Storttrttannian

Mand

AuWialan

NyaZaaland

Danmart

Svang»

0 1.0 2.0 9,0 4.0

Källa: OECD.

1989/90:SkU30

158

Den låga tillväxttakten är ett hot mot exempelvis gjorda pensionsåtaganden.
 Genom dålig ekonomisk tillväxt skapas också mindre resurser
att lösa miljöproblemen. Det är uppenbart att skattetryckets storlek
påverkar tillväxttakten i ett land.

Sverige har inte alltid varit ett högskatteland. Det var först på
1960-talet som skattetrycket mera markant började avvika från internationella
förhållanden.

Under tiden fram till 1960 utvecklades det svenska skatteuttaget i
ungefär samma takt som genomsnittet för de andra OECD-länderna.
Från början av 1960-talet började emellertid den svenska skatteutvecklingen,
 som framgår av diagram 2, markant avvika uppåt. Under
1960-talet genomfördes det stora miljonprogrammet på bostadsområdet.
 Subventionsgraden ökade, och genom regleringar blev kostnaderna
högre än vad de annars skulle ha behövt vara.

Även på andra områden ökade den offentliga verksamheten, trots att
den i flertalet fall kunnat skötas minst lika bra genom privata insatser.
Regleringar och monopol ledde till ineffektivitet. Den stabiliseringspolitik
den socialdemokratiska regeringen förde bidrog också till skatteutvecklingen.
 Åtstramning genomfördes genom skattehöjningar, medan
offentliga utgifter ökades för att stimulera efterfrågan.

Redan 1965 var därför skattetrycket i Sverige nästan 9 procentenheter
högre än vad som gällde för genomsnittet i OECD. 1970 hade
skillnaden ökat till drygt 10 procentenheter. Det totala skattetrycket i
Sverige uppgick då till drygt 40 % av bruttonationalprodukten.

Diagram 2

Skattetrycket i Sverige och OECD

%|v

B Sverige
■ OECD-länderna

Källa: "Skattetryck och skattepolitik", Danne Nordling 1989.

1989/90:SkU30

159

Skattetrycket skärptes kraftigt under första hälften av 1970-talet och
steg till ca 50 % 1976. I förhållande till OECD-ländernas genomsnitt
låg skattetrycket detta år 13—14 procentenheter högre.

Under perioden 1976—1982 var det totala skattetrycket oförändrat,
vilket framgår av diagram 2 ovan. 1982 återkom socialdemokraterna
till regeringsmakten och inledde åter den skattehöjningspolitik som
sedan länge varit deras.

1 1987 års långtidsutredning (s. 172) står:

Sammanfattningsvis kan konstateras att skattesystemet har vissa snedvridande
effekter och att dessa aldrig helt — och kanske inte ens i
huvudsak — kan försvinna vid en skattenivå motsvarande den i dag
rådande.

Det bör noteras att när finansdepartementets ekonomer gjorde sin
analys var skattetrycket 51,7 % (1986). I år blir det enligt finansplanen
57,3 %. Det har således skett en ökning med nästan 6 procentenheter
eller med ca 70 miljarder kronor, sedan dess. Skatteproblematiken har
således förvärrats ytterligare under senare år. Därmed har också gapet
vidgats gentemot OECD-genomsnittet till närmare 18 procentenheter.

Att ett höjt skattetryck är skadligt för samhällsekonomin konstateras
också av årets långtidsutredning (SOU 1990:14, s. 112 och s. 181):

Många av de problem som har diskuterats förstärks vid ett högre
skattetryck. Inte minst mot bakgrund av den ökade integrationen med
omvärlden kan nivån på skattetrycket i Sverige komma att bli ett
problem på 1990-talet.

Lägre skatter kan förväntas medföra ökad effektivitet i ekonomin.
Arbetskraftsutbudet kan tänkas öka liksom produktiviteten. Skatteandelen
av BNP skulle också komma att närma sig den i omvärlden.

Det finns ett klart samband mellan skattetryck och tillväxt. I diagram 3
nedan jämförs tillväxten under 1980-talet med skattetrycket i 16
OECD-länder. Sambandet är tydligt: ju högre skattetryck, desto lägre
tillväxt. Endast Norge faller utanför mönstret: trots ett högt skattetryck
har tillväxten varit god. Detta sammanhänger självfallet med den
speciella roll som oljan spelat i den norska ekonomin.

1989/90:SkU30

160

1989/90:SkU30

Diagram 3

BNP-tillväxt och skattetryck 1980—1989 i 16 OECD-länder
TWvfcrt 1060-891 X

4S

40

Hofg*

• Finland

30

USA

England

25

Italien

20 -

Tyskland

15 -

Nederländerna

52

46

40

28

36

44

32

Genomsnfnligt skattetryck i X av BNP

Källa: Svenska arbetsgivareföreningen.

Också i årets finansplan vidimeras skattetryckets betydelse för den
ekonomiska utvecklingen. Man skriver:

Statsbudgetens förbättrade saldo under 1980-talet är inte bara ett resultat
av en stram utgjftsprövning. Utvecklingen är också en följd av
snabba nominella löneökningar och därmed snabbt stigande skatteintäkter
och av höjd skattekvot. Dessa faktorer har en negativ inverkan
på tillväxten och på ekonomins funktionssätt.

Aven om man jämför tillväxten i Sverige med den genomsnittliga
utvecklingen inom OECD-området finns ett klart negativt samband, se
diagram 4. Högre skattetryck ger sämre tillväxt!

161

11 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

1989/90:SkU30

Diagram 4

Skattetryck och tillväxt 1960—1989
Sverige relativt OECD-området

Procentenheter av BNP

15 -

10 -

Relativt skattetryck

100

Index
1960
= 100

95 -

Relativ tillväxt

85 -

80 -

1960

1965

1970

1975

1980 1985 1989

Källa: 1960—1988 "Skattetryck och skattepolitik", Danne Nordling

1989.

162

Propositionen

1989/90:SkU30

I proposition 1989/90:110 redovisas huvuddragen av skatteomläggningen
för 1991. I en särskild proposition (1989/90:111) återfinns förslagen
beträffande indirekta skatter och miljöskatter.

Propositionerna syftar inte till en sänkning av skattetrycket. Avsikten
är att de "kostnader" i form av skattebortfall etc. som uppstår skall
täckas i sin helhet genom skattehöjningar och vissa bidragsminskningar.
 När de föreslagna skattesänkningarna som föreslås i propositionen
t.o.m. understiger skattehöjningarna stiger skattetrycket.

Utskottet välkomnar förslagen om marginalskattesänkningar och
återinfört inflationsskydd. Som föreslås i den moderata partimotionen
bör emellertid den statliga skattesatsen sänkas ytterligare och gränsen
för när statlig inkomstskatt skall tas ut höjas.

Den kritik som kan riktas mot förslaget gäller således främst finansieringen
och kan sammanfattas i följande rubriker:

- Det redan rekordhöga skattetrycket ökar ytterligare.

- Inflationen ökar. Prisstegringarna späs på med ca 6,5 procentenheter
utöver den redan höga underliggande inflationstakten under 1990
och 1991.

- Bidragsberoendet ökar.

- Minst en miljon inkomsttagare får höjd skatt.

-Kostnadskrisen fördjupas.

- Den nödvändiga ökningen av hushållssparande! motverkas.

- Nyföretagandet försvåras.

I det följande utvecklas denna kritik. Sammanfattningsvis kan sägas att
till följd av att skattetrycket inte sänks utan tvärtom höjs något ökar
inte medborgarnas frihet att själva disponera över sina egna inkomster
efter skatt.

Dessutom genomförs skattehöjningar som i sig skadar samhällsekonomin
genom ökad inflation, sämre kostnadsutveckling och risk för
minskat sparande och nyföretagande.

Dessa negativa effekter kan försämra den samhällsekonomiska utvecklingen
så mycket att marginalskattesänkningarnas positiva effekter
inte får fullt genomslag i exempelvis ökat arbetsutbud, ökat sparande
och högre produktivitet.

Höjt skattetryck

Som har visats i det föregående leder Sveriges rekordhöga skattetryck
till minskad frihet för medborgarna samtidigt som samhällsekonomin
skadas. Denna uppfattning delas uppenbarligen — åtminstone i tanke

- av regeringen. I den långtidsbudget som redovisas i kompletteringspropositionen
sägs följande (s. 115):

Av stor betydelse för samhällsekonomin och inte minst sparandet är
det samlade skatte- och avgiftstrycket. Ett högt skattetryck skapar i sig
problem för ekonomins sätt att fungera. Budgetåret 1990/91 beräknas

skattetrycket motsvara ca 55 % av BNP. Internationellt sett är detta
mycket högt, vilket måste tas i beaktande med tanke på Sveriges
utlandsberoende.

Som framgår av ovanstående resonemang talar ett antal omständigheter
för ett sänkt skattetryck.

Trots att regeringen tydligen nu inser att redan dagens skattetryck
skadar sparande och tillväxt lägger den i propositionen fram ett förslag
till skatteomläggning som innebär höjt skattetryck.

De skattehöjningar som föreslås överstiger föreslagna skattesänkningar
med 4,1 miljarder kronor enligt propositionen (räknat som ett
genomsnitt för åren 1991 — 1993; för enbart 1991 blir höjningen av
skattetrycket 5,7 miljarder kronor). Då har regeringen — felaktigt —
räknat att den till tre fjärdedelar begränsade rätten att dra av pensionsförsäkringspremier
för år 1990 innebär en skattesänkning med 0,7
miljarder kronor. 1991. Riksdagsbeslutet gällde ju bara för 1990 och
försvinner automatiskt 1991. Skattehöjningen kan alltså på kort sikt
beräknas uppgå till 4,8 miljarder kronor (6,4 miljarder kronor 1991)
enligt propositionen.

Till detta kommer att regeringen valt att endast räkna av 6,2 miljarder
kronor som skydd mot automatiska skattehöjningar till följd av
inflationen 1990—1991 vid beräkningen av de skattehöjningar som
erfordras för full statsfinansiell täckning av skattebortfallet till följd av
marginalskattesänkningarna. Detta belopp motsvarar en inflation på
4,1 % mellan 1990 och 1991. Det är i dag uppenbart att inflationen
kommer att uppgå till i storleksordningen 10 %. Man kan inte heller i
detta sammanhang låta bli att ta hänsyn till de prisökningar som blir
en följd av finansieringen. Det skulle ju innebära att medborgarna
först får betala genom de skattehöjningar som föreslås och därmed får
höjd inkomstskatt genom de prisökningar som blir följden av bl.a.
skattehöjningarna. Om man i en mycket försiktig beräkning antar att
inflationen mellan 1990 och 1991 skulle uppgå till 8 %, bör 12,2 miljarder
kronor (i stället för 6,2) av marginalskattesänkningen inte
finansieras för att skattehöjningar skall kunna undvikas. Propositionens
förslag innebär således en skattehöjning på i vart fall 6 miljarder
kronor utöver vad som angivits.

Dessutom har regeringen valt att endast räkna med ränteeffekten av
den avskattning av obeskattade reserver som följer av de ändrade
reglerna för företagsbeskattning. Den tas upp till 2,1 miljarder kronor.
Avskattningen innebär enligt propositionen ökade skattebetalningar för
företagen på 6,6 miljarder kronor i genomsnitt åren 1991 — 1994. Det
är sannolikt att inbetalningarna blir större de första åren, även utan
den rabattering som föreslogs av företagsskatteutredningen. På kort sikt
blir skatteinbetalningarna alltså 4,5 miljarder kronor större än vad
som tagits upp som ränteeffekt.

Totalt kommer skattetrycket alltså att öka med 13,3 miljarder kronor
eller mer än 3 000 kr. per hushåll i genomsnitt. För året 1991
blir ökningen betydligt större.

I proposition 111 föreslås, i syfte att skapa konkurrensneutralitet
mellan egenregiverksamhet och entreprenader, att kommuner ges rätt

1989/90:SkU30

164

att göra avdrag för all erlagd mervärdeskatt. Detta leder i sig till att
kostnaderna i kommunsektorn minskar med ca 15 miljarder kronor.
Detta kompenseras emellertid genom andra åtgärder så att resultatet
blir en oförändrad kostnadsnivå för kommunerna. Formellt leder detta
till en minskning av skattekvoten, men reellt påverkas inte skattetrycket.

Eftersom skattetrycket således fortsätter att öka till följd av den
föreslagna skatteomläggningen kommer de enskilda medborgarnas frihet
att inskränkas ytterligare. De blir i ännu större utsträckning
utlämnade åt politiska beslut. Det framgår inte minst av det ökade
bidragsberoende som blir följden.

Dessutom förstärks självfallet de skadliga verkningar som enligt
regeringen redan dagens skattetryck har på samhällsekonomin.

Inflationen accelererar

Under 1990 och 1991 leder finansieringen av skattereformen genom
bl.a. höjd mervärdeskatt och andra indirekta skatter till att konsumentpriserna
stiger i snabbare takt än vad som annars skulle vara
fallet. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har uppskattat priseffekten
av skattereformen och ändrade taxeringsvärden till ca 2,9 % under
loppet av 1990. Under 1991 förväntas finansieringen av skattereformen
dra upp prisnivån med ca 3,5 %.

Eftersom Sverige redan i utgångsläget har en alltför snabb prisstegringstakt,
 som överstiger vad som gäller i bl.a. våra viktigaste konkurrentländer,
 får prisgenomslaget till följd av skatteomläggningens finansiering
starkt negativa följder. Det finns en uppenbar risk för att en
inflation som kan bedömas uppgå till tvåsiffriga tal under 1990 och
1991 sätter igång en pris- och lönespiral med en ännu kraftigare
försvagning av den internationella konkurrenskraften för näringslivet
som följd.

Ökat bidragsberoende

Som redovisas i nästa avsnitt får många löntagare höjd skatt som en
följd av den totalfinansierade skatteomläggning som föreslås i propositionen.
 För att i någon mån begränsa de negativa effekterna föreslås
bidragsökningar till hushållen på netto nästan 7 miljarder kronor
räknat på kort sikt. Bidragen ökar därefter med automatik till en
sammanlagd ökning på 10 miljarder kronor. Till detta skall läggas
ytterligare 5 miljarder kronor i subvention till byggföretagen som
kompensation för den höjda byggmomsen. Detta bidrag anses nödvändigt
för att man skall ha råd att bo i fördyrade nyproducerade
lägenheter.

Pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg för pensionärer måste
höjas, reglerna för studiemedel ändras och bostadsbidragen höjas.
Dessutom föreslås att barnbidragen höjs samtidigt som livsmedelssubventionerna
slopas.

1989/90:SkU30

165

Hade ett sänkt skattetryck kunnat accepterats i samband med den
nödvändiga margjnalskattereformen hade alla fatt sänkt skatt. Därmed
hade de försämringar i det ursprungliga utredningsförslaget som blev
en följd av uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet
kunnat undvikas. Bidragsberoendet och rundgången hade heller inte
behövt öka ytterligare.

Dessutom hade den stora fördelningspolitiska frågan — fördelningen
av inkomsterna i samhället mellan de enskilda medborgarna och den
politiska sektorn — förts något steg i rätt riktning. Utgiftstrycket, dvs.
de offentliga utgifternas storlek i förhållande till BNP, skulle minska i
stället för att öka, vilket blir följden av skatteuppgörelsen av det ökade
bidragsberoendet. Det hade också blivit möjligt för flera att kunna leva
på sin lön.

Förlorarna

En marginalskattesänkning som genomförs inom ramen för oförändrat
skattetryck leder med nödvändighet till att vissa genom höjd skatt får
betala andras skattesänkningar. Eftersom de för samhällsekonomin
nödvändiga marginalskattesänkningarna ger störst skattesänkning i kronor
räknat för personer med högre inkomster, leder en finansiering
genom exempelvis höjda bostadsskatter och höjd mervärdeskatt till att
främst låg- och medelinkomsttagare kommer att förlora.

LO presenterade i september 1989 en analys av skatteomläggningens
effekter, som visade att alla som tjänade mindre än ca 125 000 kr. —
ca 2 miljoner personer eller hälften av alla löntagare — skulle förlora
i genomsnitt 2 225 kr. på den skatteomläggning som inkomstskatteutredningens
majoritet förordade.

Bl.a. mot bakgrund av detta ändrades utredningsförslaget så att, som
tidigare sagts, gränsen för uttag av statlig inkomstskatt justerades ned
till 180 000 kr. 1991. Dessutom föreslogs ett särskilt grundavdrag i
inkomstskikten mellan 58 000 och 175 000 kr. Detta grundavdrag
trappas upp successivt och blir maximalt 8 000 kr. mellan 90 000 och
95 000 kr. Därefter trappas det av. Denna teknik skapar marginaleffekter,
 som leder till höjd marginalskatt jämfört med utredningsförslaget
i inkomstlägena mellan 95 000 och 175 000 kr.

Dessa fördelningspolitiskt motiverade förändringar försämrar således
från samhällsekonomisk synpunkt uppgörelsen i jämförelse med inkomstskatteutredningens
ursprungliga förslag. Den egentliga anledningen
är emellertid att skattetrycket skall behållas oförändrat högt
och att några därför måste förlora.

Om man korrigerar LO:s beräkningar med hänsyn till uppgörelsens
förslag samt att försämringen av reseavdragen inte längre tycks vara
aktuell, kommer ändå i vart fall drygt en miljon löntagare att tvingas
betala högre skatt 1991 än de gör i dag.

1989/90:SkU30

166

Lönebildningen försvåras

1989/90:SkU30

Sveriges höga marginalskatter har varit en starkt bidragande orsak till
urholkningen av Sveriges konkurrenskraft. Genom höga marginalskatter
leder ett visst nettolönekrav till väsentligt högre bruttolönekrav än
då marginalskatterna är lägre. I detta avseende kommer självfallet
sänkningen av marginalskatterna att förbättra situationen. Detsamma
gäller förslaget om återinfört inflationsskydd.

Nedflyttningen av gränsen för uttag av statlig inkomstskatt leder
emellertid till högre marginalskatt för många tjänstemannagrupper och
industriarbetargrupper. I ett brett skikt mellan 95 000 och 175 000 kr.
ökar marginalskatten genom reducering av det extra grundavdraget.

Det är emellertid inte bara marginalskatterna som påverkar lönebildningen.
 Det är uppenbart att det höga skattetrycket i Sverige som
ger många hushåll små marginaler (ungefär en halv miljon medborgare
tvingas ju till socialbidrag) också spelar in. Som framgår av diagram
5 har under perioden 1980—1988 en industriarbetares löneökning
uppgått till brutto 88 % men netto efter inflation och skattehöjningar
till 0,25 %. Skattetrycksökningen under perioden sedan 1982 har
självfallet påverkat lönebildningen negativt.

Diagram 5

EN SVENSK INDUSTRIARBETARES LÖNEÖKNING 1980-88

Brutto

KATTE-I

ININGAR

Netto

fasta priser 0,25 %

Källa
Nånngsliveti
Ekonomifakia

1980

Källa: "Industriarbetarens inkomst 1980—1988 i OECD-länderna.

167

En starkt negativ aspekt för lönebildningen är således att skatteuppgörelsen
utgått från ett oförändrat skattetryck. Som visats tidigare skärps
t.o.m. skatteuttaget om propositionens förslag genomförs. Man kan
självfallet inte anta att löntagare kommer att hålla nere sina nettolönekrav
om skatteomläggningen resulterar i oförändrad eller t.o.m. höjd
skatt för nyckelgrupper på arbetsmarknaden. Det senare gäller exempelvis
många deltidsarbetande.

Sannolikt kommer omläggningen på grund av finansieringen att
leda till ett tryck på höjda nettolöner som helt förtar och sannolikt
överstiger effekten av de sänkta marginalskatterna under kommande
år.

Minskat sparande

Sänkta marginalskatter leder i sig till ökat hushållssparande. Det lönar
sig bättre att spara, eftersom sparandets avkastning beskattas mindre
hårt. Det lönar sig sämre att låna, eftersom kostnaden blir mera
märkbar.

Den omläggning som föreslås i propositionen innebär emellertid
samtidigt en försämring av villkoren för det långsiktigt bundna hushållssparande!
i form av pensionssparande och sparande till och i en
egen bostad. Med tanke på att sparande inför ålderdomen och till den
egna bostaden torde vara de två största sparmotiven är detta synnerligen
allvarligt för hushållssparandets utveckling. Det finns all anledning
att befara att den sammantagna effekten av uppgörelsens förslag inte
leder till en ökning av det totala hushållssparande! — tvärtom är
risken uppenbar för att det går ner jämfört med vad som annars skulle
vara fallet.

Därigenom ökar också socialistiska debattörers och partiers krav på
ett ökat offentligt sparande (skattehöjningar) för att samhällsekonomins
totala sparande skall vara tillräckligt högt. Detta är för övrigt en
av de bärande tankegångarna i det socialdemokratiska partiets 90-talsprogram.
 En avgörande förutsättning för en avsocialisering av Sverige
och den därmed sammanhängande sänkningen av skattetrycket är att
hushållssparande! ges möjlighet att öka.

Nyföretagandet minskar

Ett av socialdemokraternas motiv för skatteomläggningen har varit en
förskjutning av skatteuttaget mot hårdare beskattning av vad man
kallar "kapital". Denna benämning är emellertid inte något annat än
en beskrivning av hushållens tillgångar i form av egna bostäder,
pensionssparande, aktiesparande och småföretagande. Den föreslagna
skärpningen av "kapitalbeskattningen" är således en ökad belastning
för boende, pensionssparande, aktie- och företagssparande.

Förutom risken för en allmän nedgång av hushållssparande!, vilket
har diskuterats ovan, innebär den skärpta beskattningen av s.k. riskvilligt
kapital att förutsättningarna att uppnå en tillfredsställande tillväxt
försämras ytterligare.

1989/90:SkU30

168

Förutsättningarna för nyföretagande försämras genom flera av förslagen
i propositionen. Genom att rätten att kvitta underskott av en
nystartad rörelse mot exempelvis inkomst av tjänst slopas ökar kostnaden
och risken för att starta ett nytt företag. Genom den skärpta
kapitalvinstbeskattningen minskar utbytet av ett lyckat risktagande.

Till detta kommer att den skärpta kapitalbeskattningen som ligger
också i övriga förslag i propositionen försämrar incitamenten till
satsningar i Sverige. I tabell 2 redovisas skattetrycket för kapital i 22
OECD-länder 1986 och dessutom för Sverige med utgångspunkt i
materialet från inkomstskatteutredningen. Eftersom propositionens
förslag till stor del överensstämmer med inkomstskatteutredningens ger
tabellen en rättvisande bild av vad som händer.

Tabell 2

Rangordning av skattetrycket på kapital i 22 OECD-länder 1986
före och efter den svenska skatteomläggningen 1991

Summa skatteintäkter i procent av driftsöverskottet

Sverige efter 1991

56.4

Norge

50,8

Storbr i tann i en

50,8

Japan

46,0

Frankr ike

44,9

Danmark

42,9

Sc hwe i z

42,7

Sverige före 1991

41,8

Luxemburg

41,5

Aus t ra 1 i en

37,8

Nya Zeeland

35,2

Grek land

33,7

Neder länderna

32,6

Belgien

32,0

Canada

31,1

USA

29,6

Österr ike

27,5

Itai ien

24,5

Finland

23,2

Västtyskland

21,1

Spanien

19,2

Turkiet

17,7

1rland

11,6

Källa: Ekonomifakta

En skärpning av kapitalbeskattningen kan lätt leda till att kapitalet
som produktionsfaktor söker sig till utlandet. Med den tendens till
ökad utflyttning av företag och långsiktigt investeringskapital som
kunnat noteras under de senaste åren kan en ytterligare ökad utflyttning
mycket väl bli följden av den nu föreslagna skatteomläggningen.

1989/90:SkU30

169

Sänkt skatt för större frihet och ökad välfärd

1989/90:SkU30

I det följande redovisas huvuddragen i den skattepolitik som förordas i
den moderata partimotionen och som vi ställer oss bakom.

Större frihet och ökad välfärd

Familjer och enskilda skall normalt kunna leva på sina inkomster och
ha möjlighet att förbättra sin situation genom egna insatser. Därigenom
minskas deras i dag stora beroende av den politiska sektorn.

Redan i den moderata partimotionen "Reformerad inkomstbeskattning
(1983/84:747) angavs att målet för en varaktig skattereform borde
vara att avskaffa den statliga inkomstskatten utom för höga inkomster.
Samtidigt skulle det totala skattetrycket sänkas.

Den moderata skattepolitiken skall också vara ett medel för att
uppnå ekonomisk tillväxt, låg inflationstakt och arbete åt alla som vill
arbeta. Alla tjänar på att dessa mål uppnås — främst de med låga
inkomster och i små ekonomiska omständigheter.

Den genomgripande inkomstskattereform för 1990-talet som moderata
samlingspartiet förespråkar har därför som mål att öka de enskilda
medborgarnas valfrihet samtidigt som de välSrdsförluster som uppkommer
till följd av att skattesystemet snedvrider ekonomiska beslut
minskar kraftigt.

Det är bra att också andra partier nu delar uppfattningen om att den
statliga inkomstskatten för det stora flertalet inkomsttagare skall slopas
nu. Det innebär att det finns en bred parlamentarisk majoritet för en
sedan länge nödvändig marginalskattereform.

Sänkt skattetryck

Om medborgarnas frihet att själva disponera sina egna inkomster skall
öka måste skattetrycket sänkas. Det står också för de allra flesta klart
att den främsta orsaken till våra ekonomiska problem är det höga
skattetrycket.

Det har i debatten emellanåt hävdats att vårt höga skattetryck är en
förutsättning för välfärd. Detta är ett felaktigt påstående. Skulle det
vara sant skulle Sverige också ha världens i särklass bästa välfärd — så
är det inte. Omvänt skulle länder som exempelvis Schweiz ha betydligt
sämre välfärd — så är det heller inte. Tvärtom är alltså det höga
skattetrycket ett hot mot den framtida välfärden.

Det har tidigare redovisats att den statliga långtidsutredningen ser
skattetrycket som ett stort problem. De s.k. SNS-ekonomerna säger i
sin rapport 1990 (I samtidens bakvatten?):

Den mest uppenbara skillnaden mellan Sverige och flertalet OECDländer
rör det totala skattetrycket och den offentliga sektorns storlek,
(s. 126)

Man säger vidare med hänvisning till skatteomläggningen:

170

Det mycket höga totala skattetrycket i den svenska ekonomin gör att
de totala marginalskatterna, de så kallade skattekilarna där alla skatter
är inräknade, endast minskas med några få procentenheter, (s. 25)

För att uppnå målen om ökad frihet och minskad snedvridning som
ger ökad tillväxt är det nödvändigt att genomföra en skattereform som
innebär såväl sänkta marginalskatter som sänkt skattetryck.

Den skattereform i ordets egentliga bemärkelse som föreslås i den
moderata partimotionen innebär att skattetrycket sänks med nästan
27 miljarder kronor. Det motsvarar 7 000 kr. per hushåll i genomsnitt.

Avreglering och brutna monopol

En skattereform som innebär minskat skattetryck och sänkta marginalskatter
måste kombineras med avregleringar och stimulans av alternativ
till existerande offentliga monopol.

Därigenom förstärks den ökning av arbetsutbudet som marginalskattesänkningarna
i sig medför. Genom ökad konkurrens förbättras effektiviteten
i den offentliga sektorn samtidigt som de som verkar där får
möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare och att "starta eget".
Därigenom tas deras initiativförmåga till vara på ett bättre sätt.

Den stora betydelse avregleringar och uppbrutna monopol har genom
att öka effektiviteten kan belysas genom produktivitetsutvecklingen.
 Hade produktiviteten i den offentliga sektorn under perioden
1970—1980 varit oförändrad i stället för att minska med 1,5 % årligen
i genomsnitt hade kostnaderna för den offentliga verksamheten kunnat
vara ca 70 miljarder kronor lägre 1980 (räknat i nuvarande prisläge).

Till detta kommer att genom flera alternativ inom och utom offentlig
sektor ökar också valfriheten och tryggheten för medborgarna. De
får genom skattesänkningarna större möjlighet att välja mellan olika
alternativ på exempelvis vård- och omsorgsområdet. Genom avreglering
och uppbrutna monopol uppkommer alternativen.

Skatteskalan, grundavdrag och schablonavdrag

En bred majoritet i inkomstskatteutredningen föreslog att nuvarande
sex inkomstslag skulle slås samman till tre: inkomst av tjänst, inkomst
av näringsverksamhet samt inkomst av kapital. De två förstnämnda
inkomstslagen beskattas tillsammans och påförs såväl kommunal inkomstskatt
som statlig inkomstskatt över ett visst belopp. Inkomstslaget
kapital beskattas separat.

Inkomstskatteutredningen föreslog vidare att statlig inkomstskatt
1991 endast skulle utgå för förvärvsinkomster (inkomst av tjänst och
inkomst av näringsverksamhet) som överstiger 190 000 kr. i beskattningsbar
inkomst.

I propositionen föreslås att gränsen för statlig inkomstskatt reduceras
med 20 000 kr. och sätts vid 170 000 kr. i beskattningsbar inkomst.
Den statliga skattesatsen föreslås bli 20 %.

1989/90:SkU30

171

Enligt vår mening bör inkomstskatteutredningens förslag om när statlig
inkomstskatt skall tas ut fullföljas. För 1991 godtas förslagen i
propositionen. Därefter bör gränsen justeras upp till 190 000 kr.
räknat i 1991 års priser.

Intresset för vad som skulle kallas överdriven skatteplanering blir
självfallet större ju högre skatteuttaget och marginalskatterna är. En
sänkning av marginalskatterna leder således till minskat intresse för
skatteanpassningsåtgärder. Även fortsättningsvis kan emellertid skillnader
beträffande skattesatser för olika former av inkomster leda till
åtgärder som syftar till att lägga inkomster där de beskattas med den
lägsta skattesatsen.

För att motverka risken för fortsatt överdriven skatteplanering bör
därför spännvidden vad gäller skattesatserna minskas. Den statliga
skattesatsen bör successivt justeras ned till 10 %.

Inflationsskyddet föreslås återinfört genom att gränsen för statlig
inkomstskatt årligen justeras med förändringen av konsumentprisindex
med tillägg av 2 procentenheter. Detta överensstämmer med krav vi
under lång tid ställt i riksdagen.

Grundavdraget, som för närvarande är 10 000 kr., knyts till basbeloppet
på ett sätt så att det 1991 fortfarande uppgår till ca 10 000 kr.
Dessutom införs ett extra grundavdrag på maximalt ca 8 000 kr. 1991
som trappas upp i inkomstskiktet ca 58 000 kr. till 90 000 kr. och
trappas ned för inkomster över 95 000 kr. upp till ca 175 000 kr.

Det extra grundavdraget är föranlett av att finansieringen av de
nödvändiga marginalskattesänkningarna annars skulle leda till alltför
stora skatteskärpningar i många inkomstlägen. Även om vi förordar en
alternativ finansiering där skatten sänks för alla godtar vi förslaget i
propositionen. I syfte att så småningom uppnå en enhetlighet beträffande
grundavdraget förordar vi emellertid att det extra grundavdraget
inte anknyts till basbeloppet.

Schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs från 3 000 kr. till
4 000 kr. Förslaget är motiverat av förenklingsskäl. Schablonavdraget
medför orättvisor för dem som har faktiska kostnader för inkomsternas
förvärvande. I realiteten innebär schablonavdraget att de inte får
avdrag för kostnader upp till 4 000 kr. Schablonavdraget gäller heller
inte alla inkomsttagare. Frågan om hur schablonavdraget kan sänkas i
syfte att uppnå ökad rättvisa i beskattningen bör därför utredas.

Grundavdrag för barn

Inkomstbeskattningens nuvarande utformning leder till stora orättvisor
mellan olika familjer. Genom progressiviteten i statsskatteskalan leder
olikheter vid fördelningen av inkomster mellan två föräldrar till stora
variationer i skatteuttaget. Det drabbar framför allt flerbarnsfamiljerna,
som mer än andra är hänvisade till att leva på en inkomst. Detta
problem kan bara lösas genom övergång till en mera proportionell
inkomstskatt. Problemet kvarstår — även om det minskar — även efter

1989/90:SkU30

172

den föreslagna omläggningen. Till detta skall läggas att barnfamiljerna i
hög grad drabbas av de skattehöjningar som socialdemokraterna och
folkpartiet vill finansiera skatteomläggningen med.

En av de flesta, åtminstone i ord, omfattad skattepolitisk princip är
att skatteuttaget skall ske med hänsyn till bärkraft. Detta innebär bl.a.
att inkomstbeskattningen måste utformas på ett sådant sätt att skatteuttaget
relateras till inkomsttagarnas försörjningsbörda. Familjer med
olika antal barn har självfallet olika stor förmåga att betala skatt,
eftersom familjens totala kostnader varierar med antalet barn. En
reform av inkomstbeskattningen i syfte att skapa rättvisa för barnfamiljerna
måste därför innebära att den beskattningsbara inkomsten reduceras
med ett belopp som motsvarar kostnaderna för barn.

För att hänsyn till försörjningsbörda skall tas vid beskattningen bör
ett grundavdrag för barn införas. Avdragets storlek beräknas med
utgångspunkt i att nödvändiga kostnader för barnens konsumtion (med
avräkning för direkta bidrag) skall undantas från beskattningen. Beloppet
bör därför sättas till 15 000 kr. per barn och införas stegvis med
7 500 kr. gällande från den 1 januari 1991.

Eftersom den statliga inkomstskatten avskaffas för det stora flertalet
inkomsttagare, genomförs reformen inom ramen för den kommunala
inkomstbeskattningen.

Beskattningen av kapitalinkomster och kapitalvinster

Som tidigare sagts föreslog inkomstskatteutredningen en separat beskattning
av kapitalinkomster och kapitalvinster i ett gemensamt inkomstslag.
 Beskattningen föreslås bli enbart statlig med en skattesats på
30 %.

I förslaget till skatteomläggning föreslås att kapitalvinster skall behandlas
på samma sätt som kapitalinkomster. Detta är orimligt. Kapitalvinster
uppkommer till skillnad från kapitalinkomster oftast över en
längre tidsperiod och under risk. 1 allmänhet finns också möjligheten
att avstå från att realisera vinsten. En hög kapitalvinstbeskattning
medför då besvärande inlåsningseffekter.

Med tanke på att kapitalbeskattningen även i fortsättningen föreslås
vara nominell är systemets hållfasthet i ett samhällsekonomiskt perspektiv
beroende av att inflationen kan hållas nere. Vid en hög
inflationstakt är nämligen den föreslagna skattesatsen för hög vilket
framgår av nedanstående exempel.

Vid en realränta på 3 % och en inflationstakt på 4 % blir den
nominella beskattningsbara räntan 7 %. Med den föreslagna skattesatsen
blir skatten 2,1 %. Placeringen ger ett realt överskott. Vid samma
realränta och en inflationstakt på 7 % blir emellertid situationen
annorlunda. Den nominella räntan uppgår till 10 % och skatten tar
3 %. Någon real förräntning av placeringen uppnås således inte.

Den alltför höga underliggande inflation som är ett resultat av
Sveriges rekordhöga skattetryck späds på av de priseffekter som följer

1989/90:SkU30

173

av den föreslagna finansieringen. Inflationstakten kan för innevarande
år bedömas uppgå till i storleksordningen 10 % och nästa år bli lika
hög. I det perspektivet är den valda skattesatsen alldeles för hög.

Den moderata politiken skulle innebära en väsentligt lägre inflationstakt.
 Den helt övervägande delen av den finansiering av marginalskattesänkningarna
som leder till priseffekter avvisas. Skattesänkningar
som innebär att lönekraven kan hållas på en samhällsekonomiskt
godtagbar nivå föreslås.

Den föreslagna skattesatsen 30 % kan alltså godtas om den kombineras
med en inflationsbekämpande ekonomisk politik i enlighet med
vad moderata samlingspartiet föreslår. Med den utveckling som nu
framstår som trolig måste skattesatsen justeras ned.

Underskott i inkomstslaget kapital föreslås ge rätt till en skattereduktion
på 30 %. Detta innebär att symmetrin i kapitalinkomstbeskattningen
återinförs, eftersom positiva kapitalinkomster i fortsättningen
beskattas proportionellt med 30 % — skattereduktionen motsvarar
således den skatt som utgår på positiva kapitalinkomster.

Kapitalvinstbeskattningen bör ske i inkomstslaget kapital men med
indexuppräkning av anskaffningsvärdena. Detta bör gälla oavsett tillgångens
art. På detta vis kan inte realisationsvinster som endast är
nominella komma att beskattas. I det föreslagna systemet kan t.o.m.
reala förluster bli beskattade.

Reformerad boende bes känning

De flesta strävar efter att kunna bo i ett eget hem eller i en ägd
lägenhet. Marginalskattesänkningarna föreslås i propositionen till stor
del finansieras med hjälp av skärpt boendebeskattning. Det minskar
självfallet möjligheterna till egen bostad för många, särskilt som dessa
boendeformer drabbas hårdare av de föreslagna skattehöjningarna.

Varje form av skattehöjning för boendet bör avvisas. Den för några
år sedan införda fastighetsskatten bör successivt slopas i den takt det
samhällsekonomiska utrymmet medger. Därigenom minskas belastningen
för såväl egna hem som bostadsrätter och hyreslägenheter. De
föreslagna skärpningar av fastighetsskatten som finns i propositionen
avvisas. De taxeringsvärdeshöjningar som blir följden av 1990 års
taxering av småhus får inte leda till höjd fastighetsskatt.

Vad gäller den löpande beskattningen av egna hem föreslås att
schablonbeskattningen övergångsvis behålls. Som schablonintäkt skall
1,5 % av fastighetens taxeringsvärde tas upp. För att undvika regionala
skatteskärpningar till följd av fastighetstaxeringen 1990 sätts en gräns
på 50 % för hur stora taxeringsvärdeshöjningar som får påverka
schablonintäkten.

Den löpande beskattningen av egna hem måste snarast reformeras.
En värdering av boförmånen som mer utgår från det faktiska värdet av
boendet bör, i enlighet med vad moderata samlingspartiet länge krävt,
snarast införas. Därigenom kan också många av de negativa effekter

1989/90:SkU30

174

sorn uppkommer genom den regionalt olikartade prisutvecklingen
undvikas. Någon skärpning av skatteuttaget får inte uppstå. I princip
bör alla ägda bostäder beskattas lika.

Även vad beträffar realisationsvinstbeskattningen föreslås i propositionen
kraftiga skärpningar. Rätten till indexuppräkning slopas (med
undantag för vissa övergångsbestämmelser) och rätten till uppskov
slopas men ersätts med vissa takregler.

Som framhållits tidigare, under avsnittet "Beskattning av kapitalinkomster
och kapitalvinster", bör alla kapitalvinster beskattas efter
uppräkning av anskaffningsvärdet med konsumentprisindex. Dessutom
bör rätten till uppskov finnas kvar för att undvika de inlåsningseffekter
som annars följer vid en avskattning även av reala vinster. Uppskovsreglerna
bör dessutom gälla vid byte mellan olika former av boende,
dvs. såväl egna hem som bostadsrätter.

Beskattningen av sparande

Arbete och sparande är grunden för välstånd. Den föreslagna skatteomläggningen
innebär att beskattningen av arbete minskar medan beskattningen
av sparande ökar som en följd av det oförändrat höga skattetrycket.
 Visserligen leder de föreslagna marginalskattesänkningarna i
sig till att det blir mera lönsamt att spara och mindre intressant att
låna, men detta motverkas genom de föreslagna skatteskärpningarna
för sparande till och i egen bostad och för ålderdomen.

Det är inte uteslutet att de negativa verkningarna av skärpta bostadsskatter
och en ny skatt på pensionssparandet leder till ett totalt sett
minskat hushållssparande i stället för som önskvärt är ett ökat. Bortsett
från det negativa för samhällsekonomin kommer detta att leda till en
fortsatt socialisering genom att det bristande hushållssparande! kompenseras
genom ett ökat offentligt sparande (överbeskattning).

Det är mot denna bakgrund viktigt att inte ytterligare skattebelasta
de två egentliga sparmotiv som finns kvar i Sverige, nämligen bostaden
och tryggheten inför ålderdomen. Moderata samlingspartiet avvisar
således varje skatteskärpning vad gäller boendet och dessutom införandet
av en ny permanent pensionsskatt.

Sparstimulanser

I en partimotion till årets riksmöte (Sparande och ägandespridning)
har moderata samlingspartiet, förutom de generella åtgärder i form av
en politik som långsiktigt ökar hushållets disponibla inkomster genom
ökad tillväxt och minskat skattetryck och dessutom höjer avkastningen
efter skatt på sparandet, föreslagit vissa särskilda åtgärder:

-Långsiktigt sparande bör stimuleras genom att ett startsparande införs
som gör det möjligt för bl.a. föräldrar att bygga upp ett startkapital
för barn och ungdomar. Vidare bör pensionssparandet breddas
så att det också kan ske i bank med liknande skattefördelar som
gäller för det nuvarande försäkringssparandet.

1989/90:SkU30

175

-En breddning av bostadsägandet är det bästa sättet att åstadkomma
en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna. Omvandling av
hyreslägenheter till bostadsrätts- och även ägarlägenheter bör underlättas.
 Ett målinriktat bosparande i bank bör stödjas med statliga
premier.

- Det enskilda aktiesparandet har under lång tid straffbeskattats, vilket
lett till att hushållen sålt ut betydande aktieinnehav till institutioner.
Denna utveckling måste vändas, vilket förutsätter att nuvarande
skattemässiga diskriminering av privatpersoners aktieägande upphör.
Därför bör bl.a. följande åtgärder vidtas: löntagarfonderna avskaffas
och tillgångarna används som sparstimulans så att en majoritet av
den vuxna befolkningen kan bli aktiesparare, statliga företag försäljs,
reavinstbeskattningen av aktier förenklas och lindras, dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar avskaffas, taxeringsvärdets genomslag vid
arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen minskas, omsättningsskatten
på aktier avskaffas och anställdas andel-i-vinst-system premieras
och utvidgas.

Genom generell politik med sänkta marginalskatter och nej till skärpt
bostadsbeskattning och ny pensionssparandebeskattning och de särskilda
åtgärder för sparstimulans som föreslås ovan skapas förutsättningar
för en rejäl ökning av hushållssparande!. Därmed möjliggörs också
fortsatta sänkningar av skattetrycket.

Finansiering

Den finansiering av de föreslagna marginalskattesänkningarna som
erfordras är inte främst motiverad av statsfinansiella skäl utan syftar i
f*rsta hand till att undvika en alltför snabb ökning av köpkraften och
.ärmed följande balansproblem.

Såväl statsbudgeten som den konsoliderade offentliga sektorn visar
för närvarande stora överskott. Sett isolerat borde naturligtvis denna
överbeskattning återföras till medborgarna genom rejäla skattesänkningar.
 Det kan emellertid inte ske utan samhällsekonomiska störningar
om inte hushållens sparkvot samtidigt ökar.

Det förutsätter i sin tur att skattetrycket sänks så att möjligheten att
över huvud taget spara öppnas i större utsträckning och för flera
hushåll. Hushållssparande! får inte heller straflbeskattas.

Från samhällsekonomisk synpunkt kan den köpkraftsökning som
följer av de sänkta marginalskatterna kompenseras genom en ökad
produktion, ökat hushållssparande eller åtgärder på budgetens utgiftsresp.
 inkomstsida.

De "dynamiska effekter" som uppkommer när marginalskatterna
sänks och företagsbeskattningen reformeras innebär att den samlade
produktionen kan öka snabbare än den annars skulle ha gjort. Det
sker genom bättre resursallokering och ett ökat utbud av arbete.
Arbetskraftsutbudet kan beräknas öka inte i första hand genom att de

1989/90:SkU30

176

formella arbetstiderna ökar utan genom att fler människor exempelvis
väljer att kompensera övertidsarbete kontant i stället för genom ledighet.

De dynamiska effekterna av sänkta marginalskatter kan väntas bli
omfattande. De växer fram efter hand under en längre tidsperiod men
efter en engångsförbättring i samband med att marginalskattesänkningen
träder i kraft.

Genom lägre marginalskatter och genom att skattehöjningar på
bostadssparande och pensionssparande avvisas kan hushållssparande!
beräknas öka kraftigt. En försiktig bedömning av den ökning av
hushållssparande! som blir följden av en sådan skattereform moderata
samlingspartiet förespråkar bör vägas in när det gäller att avväga hur
mycket av det skattebortfall marginalskattesänkningen innebär som
behöver kompenseras. Det som sparas kommer ju inte att konsumeras.

För övrigt bör finansieringen, i det syfte som angetts ovan, ske
genom basbreddningar i skattesystemet och besparingar i de offentliga
utgifterna. De basbreddningar som bör komma i fråga är främst sådana
som innebär enhetligare beskattning. Således bör naturaförmåner i
princip beskattas på samma sätt som kontant ersättning från arbetsgivaren.
 Förutom skattehöjningar som påverkar sparandet negativt bör
skattehöjningar som leder till priseffekter undvikas med tanke på deras
effekter på kostnadsutvecklingen.

Generellt kan besparingar sägas vara att föredra framför skattehöjningar.
 Skattehöjningar måste alltid betalas av hushållen till sista
kronan. Besparingar kan emellertid utformas så att de leder till ökad
effektivitet i den offentliga verksamheten. Man får mer än tidigare för
satsade pengar. Även samhällsekonomiskt har besparingarna avgörande
fördelar framför skattehöjningar. Genom den tidigare nämnda effektivitetshöjningen
i offentlig verksamhet kan en större del av den tillkommande
arbetskraften gå till den enskilda sektorn. Därigenom kan
vår bytesbalanssituation förbättras. Besparingar i transfereringssystemen
som exempelvis syftar till att minska den s.k. friskfrånvaron
innebär också i sig ett ökat arbetskraftsutbud samtidigt som kostnaderna
minskar för övriga medborgare.

Av tabellen nedan framgår översiktligt de ekonomiska konsekvenserna
av moderata samlingspartiets förslag till marginalskattereform.

Samhällsekonomiska konsekvenser av

det moderata förslaget, 1991 (miljarder kronor)

Sänkta skatter, netto + 55,4

Dynamiska effekter i form av ökade - 6,0

ska t teinbetalningar

Ökat hushållssparande • 6,0

Minskade statsutgifter - 14,9

Ökade skatteinbetalningar till följd - 27,3

av ändrade skatteregler

1989/90:SkU30

177

12 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

Efter 1991

Beslutet om skatterna för 1991 kan endast ses som ett första steg i en
reformering av det svenska skattesystemet. Aven efter den sänkning
som moderata samlingspartiet förordar för 1991 ligger det svenska
skattetrycket klart över omvärldens.

En målmedveten politik som syftar till att harmonisera det svenska
skattetrycket med vad som gäller för genomsnittet i Europa måste
därför bedrivas. Därmed kommer också de enskilda medborgarnas rätt
att disponera över sina egna inkomster att öka. Samtidigt blir tillväxten
större än vad den annars skulle vara.

Det är i första hand de mest skadliga skatteformerna som bör
sänkas. Stor hänsyn måste tas till vikten av att harmonisera svenska
skatteregler med dem som gäller för EG och övriga Europa.

En strävan bör vara att antalet medborgare som betalar statlig
inkomstskatt successivt minskar samtidigt som skattesatsen sänks. Genom
att statlig detaljstyrning avskaffas och offentliga monopol slopas
och till följd av den effektivisering som därmed uppnås skapas utrymme
för kommunerna att sänka sin inkomstskatt.

Reformeringen av familjebeskattningen bör fortsätta. Det slutliga
målet skall vara att åstadkomma ett skatte- och bidragssystem som
innebär att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den
som behöver bidrag inte skall betala skatt. Genom sänkta skatter bör
utrymme efter hand skapas för en fullständig frihet för familjerna vad
gäller val av barnomsorg.

Nuvarande socialförsäkringsavgifter bör efter hand åter relateras till
utgående förmåner. De avgifter som inte är anknutna till någon
förmån bör successivt slopas. Det bör också övervägas att — parallellt
med motsvarande höjning av bruttolönen — överföra betalningsansvaret
för socialförsäkringsavgifterna till de enskilda. Därigenom renodlas
avtalsrörelserna genom att eventuella förändringar av socialförsäkringsavgifterna
vägs in i dessa.

Beskattningen av boendet måste lindras. Fastighetsskatten bör successivt
avskaffas. Även andra skattesänkningar måste övervägas för att
minska den omfattande boendebeskattningen.

Mervärdeskatten måste efter hand till både bas och skattesatser
anpassas till vad som gäller för övriga länder. I det sammanhanget kan
det bli aktuellt att sänka det totala mervärdeskatteuttaget.

Flertalet av de konsumtionsstyrande punktskatterna bör slopas. Alkohol-
och tobaksskatterna bibehålls och höjs i takt med prisutvecklingen.

dels vid mom. 1 hemställt

1. beträffande inriktningen av beskattningen, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena
1, 2, 49 och 50, 1989/90:Sk403 yrkandena 1, 2 och 15 och
1989/90:Sk441 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1989/90:A17 yrkande 5, 1989/90:Sk74 yrkandena 1-4, 1989/90:
Sk81 yrkandena 1, 3, 4, 16, 18 och 53—55, 1989/90:Sk89 yrkan -

1989/90:SkU30

178

de 1, 1989/90:Sk95 yrkande 1, 1989/90:Sk96 yrkandena 1, 2, 5
och 43, 1989/90:Skll7 yrkande 5, 1989/90:Sk392 yrkandena 1, 3,
4 och 23, 1989/90:Sk393, 1989/90:Sk434 yrkandena 1 och 6,
1989/90:Sk444 yrkande 1 och 1989/90:Sk698 yrkande 4 som sin
mening ger regering till känna vad som här har anförts om
inriktningen av beskattningen, m.m.

1989/90:SkU30

179

2. Inriktningen av beskattningen, m.m. (mom. 1)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har
dels anfört följande:

Inledning

Skattesystemet har de senaste årtiondena successivt genomgått större
och mindre förändringar. Ett par större reformer har också genomförts.
 Den senaste initierades 1981 av den dåvarande centerledda regeringen.
 Målsättningen var att 90 % av inkomsttagarna skulle ha högst
50 % marginalskatt. Den socialdemokratiska regeringen genomförde
aldrig reformen fullt ut efter regeringsskiftet 1982. Därför har under
80-talet skattesystemets måluppfyllelse fortsatt att bli allt sämre. Marginalskatter
och marginaleffekter har fjärmats allt mer ifrån de internationella
förhållandena. Skatteplaneringen har blivit mycket omfattande
och det totala skattetrycket har stigit kraftigt. Mot denna bakgrund har
det blivit uppenbart för allt fler att en större skattereform på nytt
behövs. Centern var på ett tidigt stadium förespråkare för en sådan.

I en riksdagsmotion 1986/87 begärde centern att en parlamentarisk
skatteberedning skulle tillsättas med uppgift att utarbeta ett långsiktigt
skattereformprogram, vilket också gav resultat.

1987 gav regeringen direktiv till de skatteutredningar som nu resulterat
i reformförslag. Centern kritiserade de direktiv som givits utredningarna
— bland annat att vare sig kommunalskatteutjämningsfrågan
eller frågan om differentierad moms tillåtits att ingå i utredningarnas
arbetsuppgifter. KIS fick så småningom tilläggsdirektiv att utreda sänkt
mervärdeskatt på "viss konsumtion". Detta för att lägga frågan om
matmoms på is under valrörelsen. Först nyligen har regeringen givit
direktiv till en utredning som skall se över statsbidragen och kommunernas
finansiering i övrigt inkl. kommunalskatterna. Detta sedan man
observerat att genomförandet av målen beträffande högsta marginalskattesatser
eroderas vid kommunala skattehöjningar. Enligt vår uppfattning
hade det varit önskvärt att utredningen tillsatts i så god tid att
ett nytt skatteutjämnings- och bidragssystem kunnat tas i bruk samtidigt
med övriga delar i skattereformen.

Under 1989 lämnade de tillsatta skatteutredningarna sina betänkanden.
 Remisstiden på utredningarna gick ut den 6 oktober 1989. Samma
dag hölls det första mötet i överläggningarna mellan regeringen,
oppositionspartierna och arbetsmarknadens parter. Dessförinnan hade
regeringen aviserat tidigareläggning av en tredjedel av reformen. Detta
accepterades av centern under förutsättning att överblick i samband
med det första reformsteget kunde uppnås för hela reformens grunddrag.

Ett första steg i skattereformen med genomförande 1990 beslutades
sedermera av riksdagen i december 1989. Centerns förslag innebar att
vi instämde i propositionen beträffande skatteskalans utformning för

1990. Vi föreslog dock en skattereduktion för att gynna låg- och

1989/90:SkU30

181

medelinkomsttagare. Vi motsatte oss införande av moms på energi och
förordade i stället punktskatter. Centern föreslog därtill en differentierad
moms. Det innebar att vi motsatte oss full moms på bl.a. hotell
och restaurang. Slutligen krävde vi höjda avdrag för resor till och från
arbetet samt resa med egen bil i tjänsten — detta mot bakgrund av de
kraftiga bensinskattehöjningar som energimomsen innebär.

I propositionerna 110 och lil lägger regeringen fram förslag till ett
andra och sista steg i skattereformen — med tänkt genomförande
fr.o.m. 1 januari 1991. Förslagen bygger på en politisk uppgörelse
mellan regeringen och folkpartiet. 1 en rad särpropositioner lägger
regeringen fram förslag till omfattande bidragsökningar till olika samhällsgrupper
som man anser sig behöva göra på grund av skattereformens
effekter. Proposition 110 behandlas i detta betänkande och
omfattar inkomst- och företagsbeskattning.

I partimotionerna Sk96 och Skll3 föreslår centerpartiet en alternativ
skattereform som karaktäriseras av samma skatteskalor som enligt
regeringens förslag men med en annan finansiering. Vi anser att det
står fullt klart att centerns förslag i förhållande till regeringens är mer
fördelningspolitskt rättvist gentemot lägre inkomsttagare, samt att centerns
förslag präglas av sänkt skattetryck, mindre rundgång av skatter
och bidrag, lägre inflationspåverkan, större främjande av personligt
hushållssparande och småföretagande samt större hänsynstagande till
målen om en god miljö och en regional balans. Detta kommenteras
och utvecklas nedan.

Samtliga riksdagspartier instämmer i bedömningen att det krävs en
omfettande skattereform. Moderata samlingspartiets förslag till finansiering
av reformen skulle dock enligt vår uppfattning leda till en
kraftig underfinansiering. Den påspädning av den allmänna köpkraften
detta skulle leda till är enligt vår mening inte tillrådlig i nuvarande
konjunkturläge. Moderaternas förslag innebär därutöver en än större
fördelningspolitisk snedfördelning än regeringens och folkpartiets förslag.
 Miljöpartiet och vänsterpartiet har så omfettande invändningar
mot skattereformen att det får anses att de i själva verket emotsätter sig
att en sådan genomförs.

I den allmänna debatten har den planerade skattereformen, sådan
den förordas av regeringen och folkpartiet, fått ett blandat mottagande.
Flertalet myndigheter, näringsliv och arbetsmarknadsparter instämmer
i det önskvärda att en omfattande reform nu genomförs. Inriktningen
av densamma har emellertid ifrågasatts. Kritiken från många håll
överensstämmer med den som förts och förs fram i centerns motioner.
Bland allmänheten har mottagandet varit övervägande negativt. Det
gäller bl.a. kritiken mot de omfattande prisökningarna, inte minst på
boendet och arbetsresorna, försämringarna för det privata hushållssparande!
samt de förslag som missgynnar den regionala balansen. Kritiken
är en följd dels av reformförslagets utformning, dels av den svaga
förankring som reformen fått hos allmänheten.

Väljarna hade inte möjlighet att ta ställning till reformens grunddrag
i valet 1988. Reformen kommer att beslutas och genomföras innan
nästkommande val 1991. Väljarnas inflytande inskränker sig således i

1989/90:SkU30

182

stort sett till att i efterhand betygsätta partiernas reformförslag. Skattereformen
och dess ef- fekter måste enligt vår uppfattning bli en stor
valfråga i 1991 års val.

Hanteringen av reformen från regeringens sida gentemot oppositionspartierna
och skatteutskottets hantering lämnar enligt vår uppfattning
en hel del övrigt att önska. Som ovan nämnts startades överläggningar
med oppositionen och de tunga näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationerna
redan samma dag som remisstiden på skatteutredningarna
gick ut. Detta gav givetvis inte stor möjlighet till beaktande
av remissinstansernas åsikter. Utskottets hantering av det slutliga
reformförslaget i proposition 110 och lil har dessutom präglats av
ovilja från s- och fp-ledamöterna att på saklig grund diskutera och
bemöta de synpunkter som framförts av övriga partiers företrädare.
Det gäller också de åsikter som redovisats av dem som deltog i
skatteutskottets två-dagars utfrågning. Även med beaktande av önskvärdheten
att beslut tas innan sommaruppehållet hade det enligt vår
uppfattning bort föras en ordentlig diskussion i utskottet med utfrågningsprotokollet
som utgångspunkt. De dokumenterade utfrågningarna
bör även de beaktas i samband med den utvärdering som är nödvändig.

Riktlinjer för reformen

Våra förslag

Det förslag till skattereform som centern lägger fram i motionerna
Sk96 och Sk 113 har följande huvudinriktning.

Mål

-Skatt efter bärkraft
-Arbete och företagande
-Sparande och decentraliserat ägande
-God miljö och resurshushållning
- Regional balans

-Sänkning av den totala skattekvoten.

Det förslag till skattereform som centern lägger fram är i överensstämmelse
med dessa mål.

Från vår sida vill vi också peka på att skattereformen inte bör
utformas på sådant sätt att det strider mot tidigare av riksdagen
fastlagda mål på andra områden än skattepolitiken. Enligt vår uppfattning
gör dessvärre det förslag till skattereform som framförs i propositionerna
110 och lil detta. Det gäller t.ex. förslaget om att införa
moms på persontransporter, vilket strider såväl mot riksdagens trafikpolitiska
som miljöpolitiska mål.

Utformning

Marginalskatterna skall sänkas kraftigt. En ökad likformighet med
internationella förhållanden är nödvändig och skulle kunna uppnås
genom reformens inriktning. Beträffande skatteskalorna skall högsta
skattesats för statlig skatt vara 20 %, vilket skall uttas över 180 000 kr.

1989/90:SkU30

183

i taxerad inkomst räknat i 1991 års penningvärde. Skatteskalorna,
inklusive grundavdraget, skall inflationsskyddas inkluderande ett reallöneskydd.
 För att förbättra den fördelningspolitiska profilen skall ett
förhöjt grundavdrag medges i vissa inkomstskikt. Dessutom bör enligt
vår mening schablonavdraget sänkas till 2 000 kr. som ett led i
finansieringen av skattereformen. Reseavdraget för resa till och från
arbetet och resa med bil i tjänsten skall höjas.

Finansieringen skall allmänt sett ske så att låg- och medel- inkomsttagarna
inte får betala höginkomsttagarnas marginalskattesänkningar.
Reformens fördelningspolitiska helhet får ej innebära att inkomst- och
förmögenhetsskillnaderna ökar.

Finansieringen skall innebära skärpt beskattning av kapitalinkomster,
 breddad bas för inkomster under inkomstslaget tjänst samt viss
indirekt beskattning. Återhållsamhet skall iakttas vid finansiering via
beskattning av nödvändig konsumtion såsom boende, livsmedel och
kultur.

När det gäller indirekta skatter måste särskild återhållsamhet iakttas
beträffande finansiering via regressivt verkande mervärdeskatt. På miljö-
och energiområdet skall beskattning ske genom styrande punktskatter
så att fastlagda energi- och miljömål kan nås. Moms på energi
saknar denna styreffekt och bör således inte införas. Beslutet om
energimoms bör rivas upp. Fler miljöavgifter som styr och stimulerar
till bättre miljö skall däremot införas.

En differentierad mervärdeskatt skall införas med lägre skattesats för
nödvändig konsumtion. Det innebär att två skattesatser kommer att
gälla, förutom s.k. nollmoms. Det bör således finnas en oreducerad
skattesats på f.n. 19 % samt en reducerad skattesats på 60 % av den
oreducerade — d.v.s. för närvarande 11,4 %. Det innebär konkret
bland annat att momsen på basmat bör sänkas till 60 % av ordinarie
momsuttag. För boende och byggande bör likaledes skattesatsen genomgående
vara 60 % av ordinarie momsuttag. Detta för att tillse att
utvecklingen av de totala boendekostnaderna gör det möjligt att upprätthålla
de bostadssociala målen.

Vi accepterar att inkomst av kapital, tillfällig förvärvsverksamhet och
annan fastighet slås samman till ett inkomstslag och i huvudsak beskattas
med en enhetlig skattesats på 30 %.

Vi anser vidare att villkoren för sparandet måste förbättras. Detta
bör åstadkommas dels genom de sänkta marginalskatterna, dels genom
särskilda stimulanser för framför allt det personliga hushållssparande!
— bl.a. införande av personliga investeringskonton och bibehållande
av ett sparavdrag på 1 000 kr.

Beträffande företagsbeskattningen skall inriktningen vara sänkta skattesatser
och breddad skattebas genom minskade re- serveringsmöjligheter.
 Stor vikt måste läggas vid de mindre företagens skattesituation.
Konkurrensneutralitet mellan olika företagsformer måste eftersträvas.
För att stärka de mindre företagens möjligheter till konsolidering bör
bl.a. en särskild redovisningsmetod införas. Detta innebär bl.a. att
handelsbolag och enskilda firmor ges ungefärligen samma förutsättningar
för avsättning till reserver som aktiebolagen. Ett grundavdrag

1989/90:SkU30

184

för sociala avgifter bör vidare ges för egenföretagare. Även andra
lättnader i socialavgiftsuttaget bör göras för små- och medelstora företag.
 Vinstdelningsskatten och löntagarfondsavgiften skall avskaffas. Detsamma
gäller skogsvårdsavgiften. Stimulansåtgärder måste vidtas för att
öka riskkapitaltillgången i de små- och medelstora företagen. En
kvittningsmöjlighet mellan underskott av inkomstslaget näringsverksamhet
och inkomstslaget tjänst bör även fortsättningsvis medges,
främst för att underlätta nyföretagandet och dess tillgång på startkapital.

Vi anser vidare att pensionärerna skall beskattas enligt samma regler
som övriga samhällsgrupper. För att möjliggöra denna likabehandling
bör en höjd grundpension lika för alla införas.

Skattesystemet skall, i sig självt och i så stor utsträckning som
möjligt, åstadkomma önskvärt fördelningspolitiskt resultat. Ökade
transfereringar som bestående förutsättningar för skattesystemet skall i
möjligaste mån undvikas. Ökade bostadsbidrag bidrar till ökade marginaleffekter
och motverkar därmed det positiva i sänkta marginalskatter.

Skattereformen beräknas ge upphov till dynamiska effekter. Dessa
skall beaktas i finansieringen från och med 1991. Därmed bör ett höjt
totalt skattetryck via överfinansiering undvikas.

Vidare anser vi att den kommunala skatteutjämningen bort utredas så
att en reform på detta område kunnat införas i samband med övriga
delar i skattereformen.

I motionen kritiserar vi att skattereformen inte på ett grundligare
sätt och på regeringens initiativ utvärderats ur fördelningspolitisk
synvinkel innan beslut tas i riksdagen. Krav ställs på att
skattereformen nu måste analyseras och ut- värderas löpande efter
ikraftträdandet. Oberoende studier initierade av regeringen måste sålunda
göras. Dessa skall om- fatta såväl individer, hushåll som regioner.
 Särskild vikt bör läggas vid de förändringar som föreslås beträffande
boendet. Vidare bör en studie göras som utvärderar skattereformens
effekter för de samlade alternativkostnaderna för närvaro på
arbetet och risken för friskfrånvaro.

Propositionen

Propositionens förslag, som grundar sig på den politiska överenskommelsen
med folkpartiet, innebär att de allmänna principerna för
inkomstbeskattningens omläggning överensstämmer med de förslag
som förordas av centerpartiet. Det gäller t.ex. införande av en separat
statlig kapitalbeskattning. Utformning av skatteskalor och grundavdrag
överensstämmer likaledes. Schablonavdraget höjs emellertid, i stället
för att sänkas som vi föreslår. Kvittning mellan tjänst och näringsverksamhet
tillåts inte heller, utom för vissa kulturarbetare.

I proposition lil föreslår regeringen omfettande höjningar och
breddningar av de indirekta skatterna som ett led i finansieringen av
reformen.

1989/90:SkU30

185

Proposition 110 redovisar vissa beräkningar av skattereformens fördelningseffekter.
 Enligt dessa skulle i stort sett samtliga hushållsgrupper
få en ökad real disponibel inkomst till följd av skattereformen
sådan den presenteras i propositionen. Dessa beräkningar utgör en analys
av flera som gjorts av andra, oberoende organisationer, och som i
många fall visat betydligt sämre utfall, framför allt för de lägre inkomsttagarna.

Beräkningarna i propositionen visar dock den fördelningspolitiska
trenden genom att den procentuella vinsten blir högre för högre
inkomsttagare. Räknas i stället vinsten i absoluta tal så blir givetvis
utfallet av skattereformen än mer olikt för låg- respektive höginkomsttagare.
 Inom respektive hushållsgrupp döljs också en rad förlorare
oaktat att den genomsnittliga förändringen beräknats bli positiv. Antalet
förlorare blir också fler när beräkningarna sker på individuell basis
i stället för på hushållsnivå.

För de lägre inkomstgrupperna blir de genomsnittliga vinster som
reformen sägs ge upphov till även procentuellt sett små. Det gör att
känsligheten är hög för andra förändringar i samhällsekonomin —
t.ex. räntenivån, löneutvecklingen samt ekonomisk-politiska åtgärder
från statsmakternas sida. Exempelvis är de förändringar som följer av
det av regeringen i kompletteringspropositionen presenterade åtstramningspaketet
med bl.a. höjd moms ej medräknade i de beräkningar
som görs i proposition 110.

Som bl.a. påpekas i motion Skll3 av Olof Johansson m.fl. (c)
drabbar momshöjningar de lägre inkomstgrupperna hårdare än övriga
grupper, liksom höga matpriser och höga boendekostnader över huvud
taget. Den allmänna höjningen av mervärdeskattesatsen slår givetvis
extra hårt denna gång eftersom regeringens skattereform innebär omfattande
såväl höjningar som breddningar av momsuttaget.

För barnfamiljernas del innebär dessutom åtstramningspaketet att
den utlovade omfattande barnbidragshöjningen blir betydligt lägre för
1991 än vad som tidigare sagts. Det innebär att antalet förlorare på
skattereformen 1991 inom gruppen barnfamiljer blir betydligt fler än
vad som annars varit Fallet.

Med det ovan sagda utesluter vi inte att även den av regeringen och
folkpartiet föreslagna reformen på längre sikt kan ge de positiva
effekter för såväl samhällsekonomin som för de enskildas ekonomi
som propositionen hävdar. Vi anser dock att en bestående effekt av
regeringens och folkpartiets förslag kommer att bli ökade samhällsklyftor.
 I det korta perspektivet kan samhällsekonomin komma att skadas
av skattereformen — inte minst genom de kompensationskrav som
utlöses i avtals- förhandlingarna till följd av de omfattande prisökningarna.
 Inte minst kan exportindustrin drabbas av minskade marknadsandelar
utomlands om skattereformen driver upp produktions- och
lönekostnaderna. Vidare är det i det korta perspektivet endast med
hjälp av mycket omfattande bidragsökningar som propositionernas
förslag kan hindra att antalet förlorare i de lägre inkomsttagargrupperna
blir mycket stort.

1989/90:SkU30

186

Rundgången ökar då de samlade bidragsökningar som föreslås i
regeringens propositioner i anledning av skattereformen uppgår till ca
10 miljarder kronor. Det är ökningar av barnbidrag, pensionstillskott
och KBT, studiemedel, bostadsbidrag samt ett investeringsbidrag som
föreslås kompensera för höjd byggmoms. Skattereformen ökar således
människors bidragsberoende. Bidragen måste finansieras med skatter.
Den s.k. rundgången skatter—bidrag ökar på ett dramatiskt sätt. Samhällsutgifterna
ökar därmed, skattetrycket och utgiftskvoten för den
offentliga sektorn pressas uppåt. En självklar samhällsekonomisk strävan
borde i stället vara att söka minska rundgången.

Skattereformens effekter

Allmänt

Regeringen menar att skattereformen är den enskilda åtgärd som har
störst inverkan på den ekonomiska utvecklingen framöver. Vi instämmer
i detta. Därmed inte sagt att inverkan är enbart positiv. En
skattereform ger stora möjligheter att komma till rätta med de mindre
väl fungerande delarna av skattesystemet. Ett reformarbete ger också
en möjlighet att åstadkomma ett mer rättvist skattesystem grundat på
skatt efter bärkraft. Slutligen kan en skattereform bidra till att vi får ett
skattesystem som styr rätt i miljö- och energipolitiken, främjar en
levande landsbygd m.fl. viktiga mål. Enligt vår uppfattning kommer
dessvärre den utformning av reformen, som regeringen och folkpartiet
kommit överens om, att missa merparten av dessa möjligheter. Samhällsekonomiskt
finns mycket som talar för att skattereformen i den
utformning den givits av regeringen och folkpartiet i väsentliga avseenden
förstärker de samhällsekonomiska problemen på kort sikt och i
vissa fall även på lång sikt (energi- och miljöpolitiken).

Skattereformen skall samhällsekonomiskt bl.a. bidra till att växla
ned det höga svenska pris- och kostnadsläget samt skapa förutsättningar
för en bättre externbalans, en ökad produktivitet och en lägre ränta.

Skattereformen måste därför så långt som möjligt integreras i den
övriga ekonomiska politiken.

Inflationspåverkan

Skattereformen, sådan regeringen föreslagit att den skall se ut, bidrar
till ökningen av konsumentpriserna med över 3 % för vart och ett av
åren 1990 och 1991.

Detta är en följd av att man valt att i hög utsträckning använda höjd
och breddad mervärdeskatt för att finansiera sänkningen av inkomstskatterna.
 Vi är kritiska till detta val av finansiering via mervärdeskatt
av flera skäl. Mervärdeskatten slår relativt sett hårdast mot dem med
litet konsumtionsutrymme — det är en dålig finansieringsväg fördelningspolitiskt.
 En generellt pålagd och enhetlig mervärdeskatt saknar,
inte minst på miljöområdet, önskvärd styreffekt — bl.a. därför avvisar
centern moms på energi. Mervärdeskattehöjningar får därutöver ome -

1989/90:SkU30

187

delbar effekt på konsumentpriserna — det är en dålig finansieringsväg
ur stabiliseringspolitisk synvinkel. Politiskt beslutad inflation via mervärdeskattehöjningar
ovanpå det höga pris- och kostnadsläget i övrigt
är enligt vår mening inte tillrådligt i den utsträckning som föreslås av
regeringen och folkpartiet.

Förutsättningar för att skattereformen på ett nöjaktigt sätt skall
kunna infogas i den aktuella ekonomisk-politiska situtionen är återhållsamhet
med direkt prishöjande finansiringsmetoder. I annat fall
riskerar reformen att inte leda till sänkt inflation utan i stället via
kompensationskrav öka inflationstakten. Skatteutskottets majoritet
hänvisar till finansutskottets yttrande och hävdar att skattereformen på
ett avgörande sätt kan förbättra förutsättningarna för att nå en god
ekonomisk utveckling av den svenska ekonomin genom att de nominella
löneökningarna efter reformen kan hållas inom en acceptabel
nivå. Som vi tidigare anfört så utesluter vi inte att propositionens
förslag kan ha vissa gynnsamma samhällsekonomiska effekter på längre
sikt. På kort sikt innebär dock förslaget sannolikt att de nominella
löneökningarna blir högre än om reformen inte genomförts. Detta
leder bland annat till minskande marknadsandelar för den svenska
industrin.

Skattetrycket

Skattetrycket har under 80-talet stigit kraftigt och ligger nu på en nivå
på över 56 %. Skattereformen riskerar att ytterligare öka skattetrycket
genom en överfinansiering som följer av att de dynamiska effekterna
bedömts för lågt och inflationsantagandena i propositionen är för låga.
Centerns alternativ medför däremot mindre rundgång av skatter och
bidrag och detta medför i sin tur också ett lägre skattetryck.

Proposition 110 räknar med att reformen ger upphov till dynamiska
effekter uppgående till 5 miljarder kronor som ett genomsnitt för
perioden 1991 — 1993. Denna bedömning gjordes av den socialdemokratiska
majoriteten redan i samband med RINKs betänkande, varför
bedömningen nu är försiktigare. Folkpartiet hade i sitt alternativ i
RINK dynamiska effekter på 10 miljarder kronor.

Vi beräknar att centerns alternativ ger upphov till dynamiska effekter
på 8 miljarder kronor, räknat som ett genomsnitt för åren 1991 —
1993. Detta är även för vår del en försiktigare beräkning än vad vi
tidigare gjort då vi bedömt effekterna till 10 miljarder kronor. Utskottets
majoritet hävdar att centern räknat upp de dynamiska effekterna.
Detta är således inte korrekt utan vi har räknat ner effekterna i
förhållande till vårt utredningsförslag. Majoriteten hävdar att vi "utan
närmare analys" har en högre bedömning av de dynamiska effekterna
än propositionens förslag. Vi kan konstatera att inte heller propositionen
har någon närmare analys. Det är ju här fråga om bedömningar
med stor osäkerhet. Vi kan dock hänvisa till de vetenskapliga studier
som gjorts i ämnet, som bl.a. redovisas i RINK, och som ger vid
handen att de bedömningar som gjorts i propositionen är mycket låga,
och att våra bedömningar är fullt rimliga.

1989/90:SkU30

188

Vi bedömer dessutom att vårt förslag med ett bättre fördelningspolitiskt
utfall för dem med låga och medelhöga inkomster, mindre
rundgång samt lägre inflationseffekter ger en högre dynamisk effekt än
vad propositionen räknar med. Propositionens prognos för de dynamiska
effekterna är sannolikt för låg även beträffande det egna förslaget.

Propositionens bedömning av inflationsutvecklingen under 1991 bidrar
också till risken för att reformen blir överfinansierad. Den del av
skattesänkningarna mellan 1990 och 1991 som endast utgör kompensation
för den inflation som förekommit under året skall ej finansieras.
Vi instämmer i detta. Propositionen har emellertid räknat med en
inflation mellan 1990 och 1991 på endast 7 % inkl. effekter av
skattereformen. Statens pris- och konkurrensverk samt även regeringen
själv i kompletteringspropositionen bedömer inflationsutvecklingen till
ca 10 %. Trots detta har regeringen och folkpartiet valt att räkna med
endast 7 % som förutsättning för indexregleringen. Detta gör att den
summa som undantas från finansiering är lägre än den borde vara.

Centern har trots detta valt att använda samma bas som regeringen
eftersom andra beräkningsgrunder omedelbart skulle ifrågasättas som
orealistiska. Tillsammans med vår bedömning av de dynamiska effekterna
till 8 miljarder kronor anser vi dock att vi säkerställer att
centerns reformförslag ej höjer skattetrycket.

Sparandet

Ett stort samhällsekonomiskt problem är det alltför låga sparandet. Vi
anser att skattereformens utfall härvidlag är osäkert. Reformens allmänna
effekter till följd av sänkta skattesatser och avdragsbegränsningar
för lån torde visserligen verka för ökat sparande. För småsparare
försämras dock villkoren på flera punkter. Allvarligast är att det
föreslås att sparavdraget helt tas bort. Enligt vår uppfattning har
regeringen och folkpartiet underskattat den samhällsekonomiska nödvändigheten
av ett ökat sparande. Som vi tidigare anfört föreslår vi att
ett sparavdrag bibehålls, samt därtill en rad andra sparstimulanser bl.a.
införande av personliga investeringskonton. Utskottsmajoriteten resonerar
beträffande sparavdraget så att en privatperson enligt de föreslagna
reglerna kan skaffa sig inlåningskonton hos flera långivare och på
detta sätt på egen hand tillgodogöra sig ett samlat "sparavdrag" uppgående
till 100 kr. från varje insättningsmottagare. För att motsvara det
sparavdrag som vi föreslår skulle krävas att människor skaffar sig
minst tio olika bankförbindelser e.d. Uppmuntran till sådant beteende
kan knappast anses ligga i linje med skattereformens ambitioner. Ett
sparavdrag på 1 000 kr. enligt vårt förslag är avsevärt mera rationellt.

Fördelningspolitiken

Som vi tidigare anfört så anser vi att den fördelningspolitiska helheten
av reformen måste vara sådan att alla samhällsgrupper får del av
skattesänkningarna. Låg- och medelinkomsttagare skall inte vara de
som betalar höginkomsttagarnas skattesänkningar. Ett motsatt förhål -

1989/90:SkU30

189

lande skulle rubba den samhällsekonomiska balansen och bidra till
förstärkta krav på löne- och transfereringsökningar. I förlängningen
kan ett sådant skeende leda till nya skattehöjningar och att reformen
vittrar sönder. Skattereformens stabilitet är således enligt vår uppfattning
beroende av det fördelningspolitiska utfallet.

Vi anser att centerpartiets förslag ger ett bättre fördelningspolitiskt
utfall för låg- och medelinkomsttagare än regeringens och folkpartiets
förslag. Centerpartiets förslag till skattereform innebär också betydligt
mindre rundgång av skatter och bidrag samt ett lägre genomslag av
finansieringen på priserna. Denna lägre inflationspåverkan är en följd
av att centerpartiet i betydligt lägre utsträckning än regeringen och
folkpartiet använder sig av direkt prishöjande indirekta skatter för att
finansiera skattereformen. Centerpartiets förslag innebär tvärtom att
vissa indirekta skatter sänks — bl.a. momsen på mat och momsen på
hotell och restaurang. Det förhållandet att centerpartiet höjer de
indirekta skatterna betydligt mindre än vad regeringen föreslår samt
därtill differentierar momsuttaget och skapar ett system med lägre
moms på nödvändig konsumtion bidrar starkt till att de fördelningspolitiska
målen med centerpartiets alternativ klaras utan att bidragen
behöver höjas i den utsträckning som regeringen föreslår. Centerns
alternativ medför således mindre rundgång av skatter och bidrag och
därmed som vi tidigare nämnt också ett lägre skattetryck.

Beräkningarna av de fördelningspolitiska effekterna har vi kommenterat
ovan under stycket Propositionen.

Sociala frågor

I nuvarande skattesystem kan avdrag medges för extra stora sjukkostnader,
 särskild skattereduktion ges automatiskt till ensamstående med
barn osv.

I skatteutredningen (RINK) föreslogs att dessa delar i systemet skulle
tas bort. Samtidigt markerades mycket starkt att dessa avdrag och
skattelättnader skulle ersättas med andra åtgärder utanför systemet. I
regeringens proposition har det andra steget uteblivit. Vi tycker att
beslut om kompenserande åtgärder skulle ha tagits samtidigt med
beslutet om skattereformen. Riksdagen borde ha bett regeringen återkomma
med förslag under hösten. En skattereform får ej finansieras
med social nedrustning.

Miljö- och energipolitiken

Vi anser att propositionens förslag till skattereform fått en inriktning
som inte tar hänsyn till de ekonomiska styrmedel som krävs för att
fastlagda energi- och miljömål skall kunna nås. Det övergripande
målet från regeringens och folkpartiets sida har i stället varit att för
statens räkning dra in ett tillräckligt antal miljarder som en del i
finansieringen av skattereformen utan hänsynstagande till energi- och
miljömålen. Vi anser mot denna bakgrund att skarp kritik måste riktas
mot denna inriktning av finansieringen av skattereformen.

Det beslut om införande av moms på energi som gjordes i samband
med skattereformens första steg 1990 bör rivas upp av riksdagen.

1989/90:SkU30

190

Moms på energi innebär att möjligheterna att uppfylla fastlagda energioch
miljöpolitiska mål kraftigt försvåras bl.a. genom att utrymmet för
miljöavgifter och en offensiv miljöpolitik i övrigt minskar. Energimomsen
leder även till att kostnader som i dag bärs av konsumenterna
i utlandet till viss del vältras över på de svenska konsumenterna.
Framför allt boendet drabbas. Energimoms medför dessutom att konkurrenskraften
för biobränslen kraftigt försämras, eftersom någon skatt
i dag inte utgår vid användningen av dessa bränslen. Detta innebär att
de positiva möjligheter för landsbygdsutveckling, jordbruksnäring och
miljöpolitik, som en utveckling av dessa bränslen skulle kunna medverka
till, inte kan tas till vara. Detta strider dessutom mot en
utveckling i riktning mot större användande av biobränslen som
påbörjats i och med besluten om en ny livsmedelspolitik.

Vi anser i stället att skatte- och avgiftsuttaget på energi måste bygga
på miljöanpassad punktbeskattning kombinerat med miljöavgifter och
en koldioxidskatt som gynnar effektiviseringar och inhemsk förnybar
miljövänlig energi. Belastningen på olika energislag måste därefter
anpassas efter vilka möjliga alternativ som står till buds. Detta innebär
bl.a. att någon ökad skattebelastning på bensin inte borde ske utöver
vad ett införande av en generell koldioxidskatt motiverar.

Ytterligare ett exempel på de negativa effekterna för miljöpolitiken
från propositionerna är att man föreslår att moms skall införas för
persontransporter. Detta kommer att innebära minskad volym på
kollektivresandet vilket måste anses strida mot riksdagens fastlagda mål
för såväl miljö- som trafikpolitik.

Frågan om skattereformens effekter för miljö- och energipolitiken
behandlas utförligare i centerns reservationer till betänkande SkU31.

Regional balans

Vi anser att skattereformens utformning måste beakta och stimulera en
utveckling mot en större regional balans. Den finansiering som föreslås
i propositionerna 110 och lil drabbar dess värre landsbygden och dess
småorter negativt. Några exempel på detta är införande av energimomsen,
 som redan nämnts, och övriga förslag som höjer kostnaderna för
nödvändiga transporter på landsbygden. Bensinpriset stiger kraftigt och
villkoren för biobränslen, som förutom en positiv effekt för miljön
även kan bidra till en levande landsbygd, försämras. Vidare kommer
förslaget om moms på hotell och restaurang att försämra såväl bytesbalansen
som konkurrenskraften för den för landsbygden viktiga turistnäringen.
 De här aspekterna på reformen behandlas ytterligare i
centerns reservationer till betänkande SkU31.

I proposition 110 återfinns också en rad förslag som drabbar landsbygden
och försämrar den regionala balansen. Det gäller t.ex. de
försämrade villkoren för resa med egen bil i tjänsten samt de —
bensinprishöjningen till trots — oförändrat otillräckliga villkoren för
avdrag för resa till och från arbetet. Vidare är möjligheten till kvitt -

1989/90:SkU30

191

ning mellan tjänst och näringsverksamhet viktig för möjligheten till
kombinationssysselsättning på landsbygden. Borttagandet av denna
kvittningsmöjlighet drabbar landsbygden hårt.

Genom att försämra villkoren för att bo och leva på landsbygden
och i småorterna medför propositionens förslag att överhettningen och
köproblemen i storstäderna ökar. Miljösituationen förbättras inte eftersom
propositionens förslag inte styr rätt i miljö- och energipolitiken.
Fördelningspolitiska brister, bi a. de kraftigt ökade boendekostnaderna,
riskerar därtill att öka klyftorna i storstäderna, inte minst i det s.k.
miljonprogrammets förorter. Livskvaliteten i våra städer försämras,
precis som den gör på landsbygden. Vi beklagar djupt att regeringen
och folkpartiet på detta sätt försitter chansen till en offensiv och
positiv påverkansmöjlighet i riktning mot en bättre regional balans.

Sammanfattning

Våra förslag, som redovisats i motionerna Sk96 och Skll3, medför inte
de problem som propositionsförslagen gör och som berörts ovan. Våra
förslag innebär mindre inflation, lägre skattetryck, större sparstimulans,
 rättvisare fördelning, större måluppfyllelse i miljö- och energipolitiken
och en bättre regional balans. Vi tillstyrker därför motionerna
Sk96 och Skll3 i dessa delar.

dels vid moment 1 hemställt

1. beträffande inriktningen av beskattningen, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk96 yrkandena
1, 2, 5 och 43, 1989/90:Sk434 yrkandena 1 och 6 och 1989/90:
Sk698 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1989/90:A17
yrkande 5, 1989/90:Sk59 yrkandena 1, 2, 49 och 50, 1989/90:
Sk74 yrkandena 1 — 4, 1989/90:Sk81 yrkandena 1, 3, 4, 16, 18
och 53-55, 1989/90:Sk89 yrkande 1, 1989/90:Sk95 yrkande 1,
1989/90:Skll7 yrkande 5, 1989/90:Sk392 yrkandena 1, 3, 4 och
23, 1989/90:Sk393, 1989/90:Sk403 yrkandena 1, 2 och 15,
1989/90:Sk441 yrkande 1 och 1989/90:Sk444 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservationen
om skattepolitikens inriktning och en fortlöpande analys av
skattreformens fördelningspolitiska och andra effekter för individer,
 hushåll och regioner.

1989/90:SkU30

192

3. Inriktningen av beskattningen, m.m. (mom. 1)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande angående de frågor om skattepolitikens inriktning
m.m. som utskottet behandlar under rubriken "Huvudlinjer":

Inledning

Vänsterpartiet verkar för en grundläggande skattereform. En reform
som minskar skatten på arbete och ökar skatten på kapital och
produktion. 1 denna reservation redovisar vänsterpartiet förslag för en
sådan rättvis skattereform.

Vänsterpartiet stödjer ej den uppgörelse om skatterna som träffats
mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Vänsterpartiets kritik mot
propositionerna utgår från en fördelningspolitisk syn där vi förutsätter
att skattepolitiken verksamt skall bidrag till att minska inkomst- och
förmögenhetsklyftor.

Vänsterpartiet yrkar avslag på propositionerna. De brister i fördelningspolitisk
rättvisa. Regeringens förslag slår mot lågavlönade och
därmed mot kvinnorna som utgör en majoritet av låginkomsttagarna.
Vänsterpartiet menar vidare att propositionerna inte tar erforderliga
hänsyn till miljömässiga och ekologiska aspekter på skattepolitiken.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att en skattereform ej kan utgå från den skatteuppgörelse
som träffats mellan socialdemokraterna och folkpartiet.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen hos regeringen begär att en
parlamentarisk beredning tillsätts för att omarbeta förslagen från
RINK, KIS, URF och IBU och lägga ett samlat skatteförslag som vilar
på principen skatt efter bärkraft, i enlighet med de riktlinjer som
redovisas i denna reservation.

Det finns dock delar i regeringsförslaget som vänsterpartiet ser
positivt på. Det gäller den ökade kapitalbeskattningen och de minskade
möjligheterna till skatteundandragande samt begränsningar av de
skattefria förmånerna för höginkomsttagare.

Vänsterpartiet ställer under andra moment konkreta förslag för
skatteuttaget under 1991.

Skatterna för 1991

Som ovan angetts så yrkar vänsterpartiet avslag på propositionerna
1989/90:110 och 1989/90:111. I denna reservation redovisar vänsterpartiet
motiven för detta samt förslag för hur skattesystemet kan läggas om
efter principen skatt efter bärkraft. Därest riksdagen ej skulle bifalla
vänsterpartiets yrkanden under detta moment ställer vänsterpartiet en
rad andrahandsyrkanden för skatteuttaget under 1991. Dessa yrkanden
kan sammanfattas enligt följande.

13 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

Inkomstbeskattningen sker liksom i propositionen i inkomstslagen
tjänst, kapital och näringsverksamhet.

Den statliga skatten slopas för låg- och normalinkomsttagare. För
övriga utgår en statlig progressiv skatt. Skatten tas ut med 20 % på
taxerad förvärvsinkomst över 180 000 kr., 30 % för inkomster över
240 000 kr., samt 40 % för inkomster över 300 000 kr. Skatteskalorna
justeras genom årliga beslut.

Vänsterpartiet föreslår ett högre grundavdrag för låginkomsttagare. I
vänsterpartiets alternativ trappas grundavdraget upp till 20 000 kr.
inom inkomstskiktet 30 000—60 000 kr. Avdraget trappas ned från en
inkomst på 120 000 kr. För inkomster över 180 000 kr. föreslår
vänsterpartiet att grundavdraget slopas.

Vänsterpartiet förespråkar en strikt enhetlig kapitalbeskattning på
30 %, utan de många undantag som medges i propositionen.

Vänsterpartiet verkar för att företagen skall vara med och finansiera
sänkt skatt på arbete. Propositionens förslag om en företagsskatt på
30 % blir i realiteten endast drygt 20 % genom införandet av en ny
skatteutjämningsreserv, SURV. Förslaget om SURV gynnar främst stora
aktiebolag. Vänsterpartiet motsätter sig denna nya reservenngsmöjlighet.

Vänsterpartiet avvisar höjningar av de indirekta skatter som ytterligare
förstärker skatteomläggningens sneda fördelningseffekter. Vänsterpartiet
föreslår att momsen på energi och vatten och avlopp avskaffas

1991. Det är fördelningspolitiskt och miljömässigt riktigare att beskatta
energi via punktskatter. Vänsterpartiet vänder sig mot att skatteomläggningen
till så stor del finansieras via ökade boendekostnader.

Vänsterpartiet föreslår att matmomsens avveckling inleds genom en
reducering med en tredjedel under 1991.

Vänsterpartiets förslag till skatteomläggning är fullt finansierat och
rymmer ej någon post för uppskattade s.k. dynamiska effekter. Vänsterpartiets
alternativ ger utrymme för att förstärka kommunsektorns
finanser med 9 miljarder.

Den sänkta skatten på arbetsinkomster finansieras främst genom ett
ökat skatteuttag på kapital, höjda och breddade indirekta skatter, bl.a.
höjd skatt på energi, breddad inkomstbeskattning och ökad företagsbeskattning.

Jämförelse Vänsterpartiet Proposition

Sänkt inkomstskatt - 54.9 mdkr. - 63.0 mdkr.

Höjd skatt på kapital + 40.9 mdkr. + 31.0 mdkr.

Företagsskatt + 7.2 mdkr. + 1.2 mdkr.

Näringsverksamhet etc + 9.2 mdkr. + 9.2 mdkr.

Surnna förstärkning = 57.3 mdkr. = 41.4 mdkr.

Vänsterpartiets förslag skall ses som en helhet gentemot regeringens
skattepropositioner. Vänsterpartiet har tidigare betonat att vänsterpartiet
har varit och är villigt till alternativa lösningar i syfte att blockera
en skatteomläggning med sneda fördelningseffekter.

1989/90:SkU30

194

Vänsterpartiet har påtalat att det finns ett mått av samsyn vad gäller
fördelningspolitik mellan vänsterpartiet, miljöpartiet och centerpartiet.
Vänsterpartiet är villigt att diskutera förslag som ligger i linje med
denna samsyn. Denna inställning har varit grundläggande för vänsterpartiet
under beredning av propositioner och motioner.

Regeringen har trots detta valt att samarbeta i skattepolitiken med
folkpartiet. Vänsterpartiet beklagar detta, men kommer fortsätta arbetet
för att förändra beslut som utgår från en liberal syn på skattepolitiken.

Reformbehovet

Vänsterpartiet anser att det finns behov av en grundläggande skattereform.
 Genom flera skattebeslut under 1980-talet har de bäst ställda
gynnats i skatte- och fördelningspolitiken. Socialdemokraternas och
folkpartiets skatteomläggning för 1991 leder åt fel håll. Vänsterpartiet
menar att Sverige behöver en skattereform för rättvisa, där de lågavlönade
sätts i främsta rummet och där kommuner och landsting får
erforderliga resurser till sin verksamhet.

I teorin har Sverige ett progressivt skattesystem. I verkligheten finns
en mängd kryphål. Det finns stora möjligheter till skatteplanering
genom avdrag och andra metoder för att minska progressiviteten. I
praktiken betalar höginkomsttagare ofta inte en större procentuell
skatteandel än låg- och normalinkomsttagare. Bl.a. därför behöver
Sverige ett nytt skattesystem.

Det nuvarande skattesystemet innehåller en rad olikheter. Olika
inkomster/kapitaltillgångar beskattas efter olika principer.

Hög skattebelastning
Arbetsinkomster
Banksparande
Varor (momsen)

Kommun, låg skattekraft
Löntagare

Löntagare (utan löneförmån)
Små företag

Låg skattebelastning
Kapitalinkomster
Aktiesparande
Tjänster

Kommun, hög skattekraft
Egen företagare
Löntagare (med löneförmån)
Stora företag

Genom att systemet blandar olika principer blir det mycket lönsamt
att förvandla en typ av inkomst till någon annan form, arbetsinkomst
till kapitalinkomst, eller förvärvsinkomst till kapitalinkomst etc. Omvandlingarna
ger vinster för individ och företag och förluster för
samhälle och andra skattebetalare. Arbete och kapital brukas inte där
de gör bäst nytta, utan där de ger minst skatt.

1989/90:SkU30

195

Problemområden

1989/90:SkU30

‘Marginalskatt

Den statliga inkomstskatten 1989 hade tre brytpunkter . Vid kommunal
skatt på 30 kr. gav skatteskalan nedanstående effekt (beskattningsbar

inkomst).

stall, skatt

margina

- 75 000

kr.

5 *

35 %

75 000-

kr.

17 %

47 %

140 000-

kr.

31 *

61 %

190 000-

kr.

42 *

72 %

Om inga förändringar vidtas så drabbas låginkomsttagare och löntagarna
i normala inkomstlagen av alltför höga marginaleffekter.

*Kommunalskatt

De höga marginaleffekterna i låga och normala inkomstlagen skapas
inte genom en hög progressiv statlig skatt. Effekterna grundläggs
genom ett högt proportionellt kommunalt skatteuttag, för närvarande
runt 31 kr. Enligt vänsterpartiets mening bör en grundläggande skattereform
därför utgå från en reformering av kommunalskattesystemet,
som tillgodoser kommunsektorns ekonomiska behov.

‘Företagsskatt

Företagsskatten i Sverige är formellt sett hög. 1 praktiken är den dock
låg och detta även i ett internationellt perspektiv. Det låga effektiva
skatteuttaget skapas genom generösa möjligheter till skattefria avskrivningar
och reservenngar. Sverige har en företagsbeskattning som i hög
grad gynnar storföretag.

‘Moms

I Sverige sägs att momsnivån är generell. I verkligheten finns det
reduceringsregler på en mängd områden. Momsen omfattar tills nu
främst köp av varor, inte tjänster. Det är således momsbelagt att handla
mjölk, men momsfritt att hyra en "skatteplanerare". Inom EG är det
regel att vissa varor, som t.ex. mat, har lägre momsnivå än andra varor.

Regeringen hävdar att momsen är en proportionell skatt. En skatt
som belastar alla lika. Detta är inte korrekt. Folk med låga inkomster
betalar en större andel av sin inkomst i moms än rika. Den svenska
momsen är således en skatt med regressiva drag, dvs. den belastar
fattiga hårdare än rika.

‘Kapitalbeskattning

Kapitalbeskattningen leder till ett beräknat skattebortfall för stat och
kommun på mellan 5 och 10 miljarder kronor. Orsaken är dagens
generösa möjligheter till avdrag för lån etc.

196

♦Kryphål

1989/90:SkU30

Skattefusk och skatteundandragande är omöjligt att beräkna korrekt.
Några olika typer de senaste åren är följande: omvandla reavinst till
kapitalvinst, skaffa dubbla avdrag genom andelar i handels- och kommanditbolag,
 förvandla inkomst av förvärvsverksamhet till inkomst av
lågbeskattad reavinst, handel med förluster och andelar i utdelningsfonder,
 köp av förlust- och s.k. skalbolag.

Handeln med handels- och kommanditbolag låg vid 1988 års taxering
på 10 miljarder kronor. Utdelningsfonderna ligger normalt på ca
3 miljarder, runt utdelningstillfället växer de genom tillfälliga insättningar
till ca 30 miljarder kronor, för att sedan återgå till normalläge.
Handeln med förlust- och skalbolag beräknas av riksskatteverket till
"åtskilliga miljarder". Ovanstående uppgifter måste ses som försiktiga
överslag. Bara dessa tre metoder omsätter ca 45 miljarder kronor.

Riksskatteverket har redovisat exempel på hur dagens system fungerar.
 Verket undersökte aktieförsäljningar som gav en intäkt på drygt en
miljard. Vinsten var ca 900 milj. kr. Beskattningsunderlaget enligt
gällande regler blev 300 milj. kr. Av denna beskattningsbara vinst
kvittades 285 milj. kr. bort mot redovisade förluster. Återstod till
beskattning 15 milj. kr. Detta kvittades bort mot förluster på korttidsinnehav
av aktier och andra värdepapper.

RSV har påtalat att banker och kreditinstitut nu helt öppet säljer
transaktionskedjor, för att ge önskat skatteresultat.

*Nya aktörer

Moralen har urholkats även inom skattefinansierade verksamheter.
Staten har sålt företag för symboliska summor och låtit storföretag
överta förlustavdrag i miljardklassen. En rad kommuner har sålt
vattenverk, hamnar etc. till privata företag. Kommunerna får pengar
och företagen förlustavdrag. Företagen slipper skatt och samhället
tappar skatteinkomster.

♦Orsaker

Högern hävdar att orsakerna är ett för högt skattetryck. Nyliberala
marknadsekonomer ger samma förklaring. Det är riktigt att mer
likformiga skatter och färre avdragsmöjligheter skulle göra att det blev
mindre skatteplanering. Ingen kan dock redovisa undersökningar som
visar att länder med lägre skatteuttag har mindre skatteundandragande.

Skattesystemet läcker kraftigt. Andra får betala den skatt som undandras.
 Orsakerna är främst möjligheten att utnyttja avdragsrätter och
olika skattenivåer inom systemet. Ingen tror att något system kan täppa
till alla hål. Att fortsätta att lappa på befintligt system är dock inte
tillrådligt. Vänsterpartiet vill skapa ett skattesystem som "fångar hajarna
i skattenätet".

197

Tillväxt och internationell skattepolitik

1989/90:SkU30

I mångå länder driver man igenom skatteomläggningar som innebär
minskad skatt på arbetsinkomster och sänkt marginalskatt. Andelen
indirekta skatter ökar. I flera länder kombineras åtgärderna med
försök att sänka det totala skatteuttaget.

1 regeringens proposition betonas att den föreslagna skatteomläggningen
är ett led i en internationell harmoniseringsprocess. Det är
möjligt att en anpassning av skattereglerna kortsiktigt kan leda till
fördelar vad gäller ekonomisk tillväxt.

Att satsa på en långtgående anpassning av skattesystemet efter internationella
trender leder dock till fördelningspolitiska spänningar i
samhället, som motverkar den ekonomiska tillväxten. För en stabil
långsiktig tillväxt är andra åtgärder viktigare än en internationell
anpassning av skattepolitiken.

Det är vänsterpartiets mening att bl.a. följande faktorer bör sättas i
centrum för att trygga ekonomisk tillväxt; utbildning och forskning,
produktivitetshöjande åtgärder, nya produktionsformer som tar till
vara löntagarnas vilja och förmåga att utveckla kvalité och produkter,
demokratiska rättigheter i arbetslivet för de anställda och åtgärder för
en god arbetsmiljö, satsningar på bättre infrastruktur, liksom en målmedveten
industripolitik som tar sikte på att utveckla produktionen
inom framtidssektorer. Genom en sådan politik tryggas en nationell
kapitalresurs, och förutsättningarna skapas för en ekonomisk tillväxt i
balans med sociala och ekologiska mål.

Moms utomlands

Momsen i Västeuropa är bred men differentierad. Normalt är matmomsen
lägre än annan moms, ibland helt slopad. EG-kommissionen
har föreslagit två "skattesatser", en mellan 14 och 20 %, och en
reducerad mellan 4 och 9 %. Den lägre skall omfatta livsmedel, energi
för belysning och uppvärmning, vatten, läkemedel, böcker och tidningar
samt persontransporter.

Företagsskatt utomlands

Den effektiva svenska företagsskatten är internationellt sett låg. Enligt
regeringens proposition får Sverige Europas lägsta företagsskatt även
formellt. I USA finansierades en stor del av skatteomläggningen genom
skattehöjningar inom företagssektorn. Detta alternativ avvisas i regeringens
proposition. I den meningen ligger propositionen till höger
om den skatteomläggning som genomförts i USA.

198

Skatteutredningarna

1989/90:SkU30

Den föreslagna skatteomläggningen utgår från utredningen om reformerad
inkomstbeskattning, RINK, kommittén för indirekta skatter,
KIS, samt utredningen om reformerad företagsbeskattning, URF.

Det rådde och råder en bred enighet om behovet av att tillsätta
utredningarna. Dåvarande vänsterpartiet var dock inte överens om de
direktiv som regeringen gav till utredningarna.

Vänsterpartiet är också starkt kritiskt till det sätt som utredningsarbetet
bedrevs på.

I valrörelsen 1988 presenterade folkpartiet ett skatteförslag som
utsattes för hård kritik bl.a. från förutvarande vänsterpartiet och socialdemokraterna.
 Folkpartiets förslag var snarlikt det alternativ som hösten
därpå blev socialdemokraternas. Det bör betraktas som ett utslag av
bristande politisk etik att hantera skattefrågan och valrörelsen på detta
vis.

Efter finansministerns utspel drevs arbetet i en mycket snabb takt.
Det forcerade arbetet gjorde att ledamöter som ej delade regeringens
grundsyn fick arbeta under mycket besvärliga förhållanden.

Då skatteförslagen ej skulle komma att diskuteras i en valrörelse,
hade det funnits skäl att söka alternativa vägar för att få skattefrågan
belyst i en bred och folkligt förankrad debatt. Regering och riksdag
gjorde inga sådana åtgärder men genom förslagens kontroversiella
karaktär skapades en omfattande kritik, i media och bland allmänheten.
 Medan skatteförslagen mottogs tämligen positivt bland de etablerade
remissinstanserna, särskilt inom näringslivet, så var misstron mot
skatteförslagen desto större bland allmänheten.

Haga — Rosenbad

Under hösten 1989 valde regeringen att ytterligare forcera skattefrågan.
Regeringen inledde realförhandlingar innan något oppositionsparti
haft verklig möjlighet att studera remissvaren. Detta var att visa bristfällig
respekt för det arbete som bedrivits av remissinstanserna.

Vänsterpartiet noterade den fördelningskritik som riktats mot förslagen.
 Vänsterpartiet konstaterade också att tre partier vänsterpartiet,
centerpartiet och miljöpartiet, om än i varierande grad var eniga om
att förslagen måste korrigeras i fördelningspolitiskt rättvis riktning. Två
partier, folkpartiet och moderaterna, kritiserade från motsatt riktning
och menade bl.a. att utredningarna föreslog en för hög skatt på
kapitalsidan. Moderaterna drev dessutom ståndpunkten att skatteuttaget
allmänt och direkt skulle sänkas.

Vänsterpartiet var motståndare till inriktningen i förslagen, men
menade att det var riktigt att försöka blockera de värsta konsekvenserna
av en skatteomläggning utifrån utredningarnas grundlinjer. Vänsterpartiet
menade att man borde försöka skapa en samsyn mellan vänsterpartiet,
 centerpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna. Regeringen

199

valde dock att göra upp med folkpartiet. Uppgörelsen s—fp var en
kapitulation för den skattelinje som kritiserades så skarpt i valet 1988.

Vänsterpartiets skattepolitik

Skatt efter bärkraft

Vänsterpartiet menar att skatt skall utgå efter bärkraft. Personer med
en hög inkomst skall betala en större andel av sin inkomst än personer
med låga inkomster. Denna grundprincip kommer bl.a. till uttryck i
en progressiv skatteskala, där skattesatsen ökar vid ökad inkomst.
Skattesystemet har enligt vänsterpartiet två grundläggande uppgifter.

1. Skatterna skall finansiera de offentliga utgifterna.

2. Skatterna skall utjämna skillnader i inkomster och förmögenhet.
Skatteintäkterna ger samhället medel att finansiera den offentliga

sektorns skydd och service samt resurser till långsiktiga investeringar.
Skattemedlen ger också samhället möjlighet att föra över pengar till
personer och hushåll med låga inkomster.

Vänsterpartiet menar att en rättvis skattereform borde utgå från
följande principer:

-Ökad skatt på produktionen. Frågan om skatt på företagens nyttjande
av produktionsresurser liksom en real företagsbeskattning bör
prövas vidare.

-Nya finansieringsformer för kommunsektorn, sänkta och utjämnade
kommunalskatter. Detta förutsätter en bättre kommunal skatteutjämning
och ökade statsbidrag till kommunsektorn, liksom en breddad
skattebas för kommunerna.

-Mindre skatt på arbete, progressiva inkomstskatter, ett riktmärke bör
vara att normala inkomster inte träffas av en högre marginaleffekt
än ca 50 %. För verkliga höginkomsttagare kan ett margi nalskattetak
på ca 70 % vara rimligt.

-Ökad skatt på kapital. På sikt skall rätten till skatteavdrag för
ränteutgifter avskaffas. Detta förutsätter ett nytt system för boendefinansiering.
 Sparande gynnas genom att ränteavdrag ej medges. Kapitalinkomster
beskattas efter progressiv skala
-Möjligheten att låta skattesystemet grundas på reala principer bör
beredas ytterligare. En real kapitalbeskattning gör att skalan kan
höjas och sparandet skyddas mot inflation.

-Differentierade indirekta skatter. Lägre skatt på basvaror och slopad
moms på mat. De indirekta skatterna kan då breddas och omfatta
fler tjänster och varor.

-Skatten på energi utformas efter miljöpolitiska mål. Energiskatterna
utgör en del av den samlade skattebasen, medan miljöavgifter viks
för satsningar inom miljöområdet.

1989/90:SkU30

200

Vänsterpartiets överväganden

Som redan framgått av reservationen är vänsterpartiet starkt kritiskt
tili de propositioner som skall utgöra "århundradets skattereform".
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att en
parlamentarisk beredning bör tillsättas för att omarbeta förslagen från
RINK, KIS, URF och IBU. Denna beredning skall i sitt arbete utgå
från de principer som ovan angetts under rubriken "Skatt efter bärkraft".

Vänsterpartiets huvudskäl till avslagsyrkandet är att propositionerna
brister allvarligt i fördelningspolitisk rättvisa.

-Vänsterpartiet är kritiskt till det sätt som utredningsarbetet bedrivits
på. Kritiken gäller "oppositionens" möjligheter att få sina alternativ
allsidigt belysta och den starka tidspress som präglat arbetet. Bl.a.
detta har gjort att verkligt grundläggande förslag till nya skattesystem
ej har prövats i tillräcklig omfattning.

-Vänsterpartiets kritik gäller möjligheterna till offentlig debatt kring
skatteutredningarnas förslag och det faktum att en så viktig fråga
som en omfattande skatteomläggning bör underställas väljarnas prövning
i ett allmänt val.

-Vänsterpartiet vill kritiskt betona det faktum att vänsterpartiet ej
bereddes möjlighet att delta i utredningen om reformerad företagsbeskattning,
 URF, den utredning som i realiteten prövade grundläggande
nya skattesystem, bl.a. frågan om proms.

-Utredningen om real inkomstbeskattning var en ren expertutredning
utan parlamentarisk medverkan. Detta är ej tillfredsställande.

Om inte riksdagen bifaller vänsterpartiets avslagsyrkande ställer
vänsterpartiet en rad andrahandsyrkanden.

Dynamiska effekter

Nyliberala teoretiker menar att sänkta skatter leder till stora positiva
effekter. Människor arbetar mer och investeringarna ökar. Då växer
nationalprodukten och skatteinkomsterna stiger. Skattesänkningen finansierar
sig själv. Dvs. sänkt skatt ger ökade skatteintäkter.

I propositionen har regeringen skruvat ner förväntningarna på de
dynamiska effekterna. Bland fackekonomer finns få om ens några som
vill göra anspråk på att kunna göra solida förutsägelser om hur
utbudet av arbetskraft och skatteintäkterna påverkas av sänkta marginalskatter.

Regeringen hävdar nu att de dynamiska effekterna inte främst härrör
från ett ökat utbud av arbetskraft utan lika mycket från en
ekonomi som mera allmänt fungerar bättre. Med en sådan utgångspunkt
torde det bli närmast ogörligt att beräkna det som betecknas
som dynamisk effekt från skatteomläggningen.

Detta gör det mindre välbetänkt att finansiera omläggningen med ca
5 miljarder kronor, från dessa omtvistade dynamiska effekter. Självklart
bör en skatteomläggning leda till en bättre fungerande samhällsekonomi.
 Det är dock inte bra, bl.a. från stabiliseringspolitiska ut -

1989/90:SkU30

201

gångspunkter, att låta en skatteomläggning realt vara ofinansierad med
ett så stort belopp som 5 miljarder kronor. Från dessa överväganden
avvisar vänsterpartiet att ta med en post för dynamiska effekter i
finansieringen av skatteomläggningen.

Kvinnorna Förlorar på regeringens skatteomläggning

Skatteomläggningens stora förlorare är kvinnorna. Kvinnorna utgör en
majoritet av dagens arbetarklass. De har de tyngsta jobben, de sämsta
arbetstiderna och de lägsta lönerna. Många, däribland vänsterpartiet,
menar att låginkomsttagarna kommer att fa betala en stor del av de
kraftiga skattesänkningarna för hög- och medelinkomsttagarna.

Vänsterpartiet är kritiskt till att regeringen inte tar upp skatteomläggningens
konsekvenser för kvinnorna. Det faktum att detta inte
uppmärksammas i propositionen är anmärkningsvärt mot bakgrund av
de jämställd hetsmål som regering och riksdag slagit fast. I propositionen
om jämställdhetspolitiken inför 90-talet fastslås att den ekonomiska
politikens roll för jämställdheten mellan kvinnor och män liksom
fördelningen av ekonomiska resurser måste uppmärksammas. Bland de
åtgärder som då fastslogs sades att fördelningen av ekonomiska resurser
mellan könen skall följas löpande och redovisas i budgetprocessen
samt att statliga utredningar i ökad utsträckning skall analysera sina
förslag ur jämställdhetsperspektiv. Detta har inte skett i skattepropositionerna.

En av skatteomläggningens konsekvenser blir ökade kostnader för
kommuner och landsting. Detta kommer också att drabba kvinnor
hårdare än män, men det har inte berörts i propositionen. Det
föreslagna skattestoppet för kommuner och landsting tillsammans med
kravet att staten skall dra in de ökade intäkter som skatteomläggningen
ger kommuner och landsting kommer att innebära stora nedskärningar
inom den offentliga sektorn där 80 % av de förvärvsarbetande
kvinnorna finns. Detta sker samtidigt som man vet att behoven av
äldreomsorg ökar och barnomsorgsmålet om full behovstäckning inte
kommer att kunna uppnås. Inte heller dessa konsekvenser för i huvudsak
kvinnor har behandlats i propositionen.

Vänsterpartiet anser att det är märkligt att ingen av dessa effekter
nämnts i propositionen. Vi kräver att i den utvärdering som skall
göras av skatteomläggningen skall ingå en särskild redovisning av dess
konsekvenser för kvinnor.

Budgeteffekter — vänsterpartiets alternativ

Vänsterpartiets förslag till skattereform utgår liksom regeringens från
en omfattande sänkning av inkomstskatten. Dessutom föreslår vi att
momsen på mat reduceras med en tredjedel samt att momsen på
energi, vatten, avlopp och sophämtning slopas. Sammantaget innebär
detta en budgetförsvagning med 79,8 miljarder kronor, med andra ord
10,0 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslår.

1989/90:SkU30

202

I huvudsak finansieras vänsterpartiets skattesänkningar med skärpt
beskattning av företag och kapital. Endast en begränsad del av budgetförstärkningen
härrör från momsbreddning och vidgad bas för beskattning
av arbetsinkomster. En annan skillnad gentemot regeringens
förslag är att vi inte räknar in några s.k. dynamiska effekter som
finansieringskälla.

Sammantaget innebär vänsterpartiets förslag en förstärkning av budgeten
med 86,6 miljarder kronor. Detta skall jämföras med den ovan
beskrivna försvagningen på 79,8 miljarder kronor. Vårt förslag uppvisar
således ett plus på 6.8 miljarder kronor. Dessa pengar skall föras
över till kommunerna. Denna överföring i kombination med det av
oss föreslagna grundavdraget innebär en förstärkning av kommunernas
intäkter med 9 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.

Sammanställning av budgeteffekter miljarder kronor
Genomsnitt för perioden 1991-1993.

Budget försvagn ingar

Skattebortfall genom sänkta
skattesatser m.m. för inkomster
före underskottsavdrag
Höjt pensionstillskott och höjd
KBT

Höjda bostadsbidrag
Höjda barnbidrag utöver slopade
1 ivsmedelssubvent ioner
Sänkt moms på mat
Slopad moms på energi
Slopad moms på vatten, avlopp och
sophämtning
SUMMA

Budget för stärkningar

Arbetsinkomster 7,8

Kapitalinkomster 40,9

Enskild näringsverksamhet och

särskild löneskatt 9,2

Indirekta skatter 21,5

Aktiebolag och andra juridiska

personer 7,2

Dynamiska effekter 0,0

SUNNA 86,6

hCTTO 6,8

Fördelningseffekter

Regeringens redovisning

Regeringen redovisar i proposition 1989/90:110 en fördelningsanalys
som hävdar att de flesta hushåll vinner på kort sikt och alla hushåll
vinner på lång sikt. Det är svårt att analysera regeringens uppgifter och
metoder, då detta avsnitt i propositionen är tämligen summariskt.

54,9

1,6

1,0

3,8

7,0

10,2

1,3

79,8

1989/90:SkU30

203

Man kan dock anta att den metodik som ligger bakom regeringens
uppgifter nära ansluter till de metoder som redovisats i RINKs bilagor
8 och 17. Majoriteten i RINK menade att rapporterna visade att RINK
tillgodosett de fördelningspolitiska kraven. Det är vänsterpartiets mening
att majoriteten i RINK tolkade rapporterna på ett vågat vis.
Vänsterpartiet menar att det är fullt möjligt att använda bilagorna som
ett stöd för den motsatta ståndpunkten, dvs. att RINK brast i fördelningspolitiskt
hänseende. Om regeringen tillämpat samma metod och
tolkning som RINKs majoritet så finns skäl att ifrågasätta de slutsatser
som redovisas i propositionen.

Vänsterpartiet yrkade i december 1989 att en parlamentarisk kommission
borde tillsättas för att studera de fördelningspolitiska aspekterna
på en eventuell skatteomläggning. Vänsterpartiet har upprepat
kravet i motion från januari 1990, samt förslag om initiativ från
skatteutskottet. Hittills har dock socialdemokrater, folkpartister och
moderater ställt sig avvisande. Det är vänsterpartiets mening att riksdagen
bör uttala sig för en parlamentarisk utvärdering av skatteomläggningen
ur fördelningsperspektiv.

En sådan utvärdering bör göras såväl på hushållsnivå som individnivå.
 Det senare är speciellt viktigt ur jämställdhetssynpunkt. En majoritet
av de lågavlönade är kvinnor, och det är inte acceptabelt att flytta
över skatteuttaget från män till kvinnor.

Vänsterpartiets alternativ

Vänsterpartiets förslag till skatteskala innebär större skattesänkningar
för deltidsarbetande och låginkomsttagare än vad regeringen föreslår.
Samtidigt erhåller inte mellan- och höginkomsttagarna lika stora skattesänkningar
som i regeringens förslag.

En annan viktig skillnad är valet av finansieringsformer. Regeringens
tal om att man inför enhetlig kapital- och företagsbeskattning är ej
korrekt. Den 30-procentiga beskattningen av kapital- och företagsvinster
är i regeringens förslag snarare undantag än regel. Vänsterpartiet
förespråkar inte enbart en sådan enhetlighet utan föreslår det också.
Vårt förslag till enhetlig kapital- och företagsbeskattning på 30 %
innebär ökade skatteinkomster med 16 miljarder kronor jämfört med
regeringens förslag.

De ökade skatteintäkter som en skärpt beskattning av företag, näringsverksamhet
och kapital ger motsvarar således i stort sett i vårt
förslag det skattebortfall som följer av den av oss föreslagna sänkningen
av inkomstskatterna. Hushållen behöver därför endast i sin funktion
av kapitalägare eller näringsidkare betala den sänkta inkomstskatten.

Låginkomsttagarna disponerar mindre kapitalresurser än höginkomsttagarna.
 Detta gör att den sänkta inkomstskatten i huvudsak
finansieras av höginkomsttagare och företag.

Vänsterpartiets förslag innebär inte bara sänkta inkomstskatter för
hushållens del. Förutom att vi går med på regeringens förslag om
höjda pensionstillskott och barn- och bostadsbidrag vill vi dessutom

1989/90:SkU30

204

slopa momsen på energi, vatten, avlopp och sophämtning samt reducera
den med en tredjedel på mat. Dessa förslag innebär en ytterligare
förstärkning av hushållens finanser med 23,7 miljarder kronor.

Dessa åtgärder finansieras med en breddning av beskattningen av
arbetsinkomster (7,8 miljarder kronor), skärpta miljö- och punktskatter
på energi (sammanlagt 15,4 miljarder kronor), införandet av moms
på t.ex. teletjänster, finansiella tjänster, frisör och skönhetsvård samt
vissa typer av byggnadsverksamhet (sammanlagt 6,1 miljarder kronor).
Dessa skattehöjningar ger en sammantagen budgetförstärkning på 29,3
miljarder kronor. I inte oväsentlig utsträckning kommer dessa skattehöjningar
att drabba hushållen i form av höjda priser och inkomstbortfall.

Vänsterpartiets skattereform består således av två delar. Å ena sidan
av sänkta inkomstskatter som finansieras genom en ökad beskattning
av kapital, företag och näringsverksamhet. Å andra sidan av höjda
bidrag till hushållen, ett slopande av momsen på en rad områden samt
ett första steg mot ett slopande av momsen på mat. Denna del
finansieras med momsbreddning på andra områden, höjda miljö- och
energiskatter samt en breddning av basen för inkomstbeskattningen.
Vårt förslag innebär inte bara en rättvisare skattereform än den som
presenterats av regeringen, utan också en avgörande förbättring för
låginkomsttagare på kapitalets bekostnad. Samtidigt innebär vårt skatteförslag
en mer effektiv energi- och miljöbeskattning och en förstärkning
av kommunernas inkomster.

Skattekvot

Begreppet skattekvot avser skatternas andel av bruttonationalprodukten,
 BNP. Sverige har ett högt skatteuttag och därmed en hög skattekvot.

Hur stort skatteuttaget bör vara avgörs av vilka behov som finns i
samhället av omfördelning samt den offentliga sektorns trygghet och
service. Om klass- och inkomstklyftor växer ökar behovet av ett stort
skatteuttag för att kompensera och utjämna de skillnader som finns i
samhället.

Ett stort skatteuttag kan också erfordras för att styra resurser till
framtidsinvesteringar i produktionskapital, t.ex. infrastruktur eller utbildning
och forskning.

I skattedebatten används ofta begreppet skattekvot på ett missvisande
sätt. I kampanjer för sänkta skatter försöker nyliberala grupperingar ge
intryck av att om skattekvoten ökar så skulle detta minska hushållens
konsumtionsutrymme eller minska den ekonomiska tillväxten. Ett
sådant resonemang rymmer ett begränsat synfält.

Skattekvoten är avhängig tillväxten i ekonomin — BNP. Om tillväxten
är lägre än löneökningarna ökar skattekvoten och omvänt om
tillväxten är högre än samma löneökning minskar skattekvoten.

Vidare stannar inte skatteintäkterna i samhällets kassakista utan
fortsätter i det ekonomiska kretsloppet. Skattepengar återförs direkt

1989/90:SkU30

205

eller indirekt till hushållen genom s.k. transfereringar. Detta sker bl.a.
inom ramen för socialförsäkringssystemet, barnbidrag, pensioner etc.
När transfereringarna kan ökas ger det dessa hushåll mer pengar att
röra sig med.

Skattepengar återförs även till hushåll och företag, när de bl.a.
brukas för offentlig konsumtion, typ skola, sjukvård m.m. Om detta
inte betalas via skatten skall det ändock betalas, och då direkt ur den
egna plånboken. Den som har mest i plånboken kan köpa sig bäst
kvalitét.

Skattekvoten i Sverige jämförs ibland med skattetrycket i andra
länder. I dessa jämförelser ligger Sverige högt, men jämförelserna är
oftast inte helt korrekta. I Sverige ingår avgifter till socialförsäkringssystemet
(arbetsgivaravgifter) i skattekvoten. I andra länder ligger vanligen
dessa avgifter utanför skattesystemet. Där betalas de i form av
försäkringsavgifter och ingår inte i skattekvoten.

Frågan om skattekvotens storlek är inte det väsentliga utan var och
hur skatterna tas ut och vad de används till. Om skattekvoten ökar för
att minska inkomstklyftorna och trygga välfärden så är det enligt
vänsterpartiets mening bra, men om skattekvoten ökar för att bygga
fler JAS-flygplan eller för att subventionera storföretagens vinster är
det dåligt.

Real eller nominell beskattning

Dagens skattesystem blandar reala och nominella skatteprinciper. I ett
realt system beräknas skatten efter avdrag för inflation, i nominella
system kompenseras vanligen inflationseffekterna genom låga skattesatser
eller avdragsmöjligheter.

I propositionerna har man valt att försöka renodla de nominella
skatteprinciperna. Detta låter sig dock aldrig göras till 100 %, bl.a. då
all löpande inkomstbeskattning till sin natur är av real karaktär.

Regeringen har också efter krav från folkpartiet accepterat att skatteskalorna
skall inflationsskyddas med konsumentprisindex samt 2 %
därutöver. Detta är i praktiken en förstärkning av det reala inslaget i
inkomstbeskattningen.

Vänsterpartiet har drivit krav på real beskattning av pensionssparande!.
 Regeringen tillsatte också en utredning som föreslog detta. Efter
protester från borgerligt håll släppte socialdemokraterna förslaget.

Utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning, IBU, avgav
i juli 1989 förslag till real beskattning. IBUs förslag har inte
resulterat i någon större debatt. Ingen förnekar dock att IBUs förslag
är tekniskt genomförbart.

Med IBUs modell skulle "behovet" av låg skatt på kapital (30 %)
falla bort. IBU föreslår höjd kapitalskatt till 50 %. På företagssidan vill
IBU att avsättningsrätten till skatteutjämningsreserven minskas från
föreslagna 30 % till 20 %. Problemet med ökad skattebelastning på
boendet vill IBU lösa med sänkt fastighetsskatt.

1989/90:SkU30

206

Det är vänsterpartiets mening att real beskattning kan ses som en
möjlighet att öka skatteuttaget på kapital- och företagssektorn. Det
finns därutöver andra skäl som talar för en real beskattning.

Förslagen från RINK och URF bygger på en inflation som uppskattas
till 4 %. Under den senaste 20-årsperioden har inflationstakten
varit drygt 8 % per år. Den har inte något år kommit ner så lågt som
till 4 %.

Om inflationen ligger runt 10 % så kan realräntan på t.ex. banksparande
med en nominell skatt på 30 % bli negativ. I IBUs modell med
50 % i realbeskattning garanteras en positiv realränta på banksparande.

IBUs modell stimulerar sparandet. Den nominella beskattningen
däremot leder vid hög inflation till fördelningspolitiska problem genom
att kapitalstarka grupper har möjlighet att skydda sig resp. tjäna
på inflationen.

Vid hög inflation i ett nominellt skattesystem stiger avkastningskraven
på kapital till mycket höga nivåer. Detta motverkar investeringarna,
 resultatet blir sänkt produktivitet och lägre levnadsstandard. Hög
inflation i ett nominellt skattesystem gör också att lånefinansierad
konsumtion gynnas.

Vänsterpartiet menar att tanken på en real kapital- och företagsbeskattning
ånyo bör prövas. Denna förnyade prövning bör ske genom
en parlamentarisk utredning. Riksdagen bör ge regeringen detta till
känna.

dels vid mom. 1 hemställt

1. beträffande inriktningen av beskattningen, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk81 yrkandena
1, 3, 4, 16, 18 och 53—55, med anledning av motionerna
1989/90:A17 yrkande 5, 1989/90:Sk393 och 1989/90:Sk444 yrkande
1 samt med avslag på proposition 1989/90:110 och motionerna
1989/90:59 yrkandena 1, 2, 49 och 50, 1989/90:Sk74 yrkandena
1 — 4, 1989/90:Sk89 yrkande 1, 1989/90:Sk95 yrkande 1,
1989/90:Sk96 yrkandena 1, 2, 5 och 43, 1989/90:Skll7 yrkande
5, 1989/90:Sk392 yrkanden 1, 3, 4 och 23 1989/90:Sk403 yrkandena
1, 2 och 15, 1989/90:Sk434 yrkandena 1 och 6, 1989/90:
Sk441 yrkande 1 och 1989/90:Sk698 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen om
inriktningen av beskattningen, m.m.

1989/90:SkU30

207

208

4. Inriktningen av beskattningen, m.m. (morn. 1)

Gösta Lyngå (mp) har
dels anfört följande:

Inledning

Som miljöpartiet de gröna anför i sina motioner har skattesystemet en
rad viktiga uppgifter som styrande element inom samhället. Den
övergripande målsättningen för samhällsstyrningen måste vara att föra
livet vidare och att ge kommande generationer minst lika stora möjligheter
som vår egen att leva bra på jorden. Det viktigaste målet för
politiken blir då att trygga livsförutsättningarna för nuvarande och
kommande generationer inom de ekologiska ramarna. Särskilt viktigt
är det att man har detta mål för ögonen vid utformandet av den
ekonomiska politiken. I det följande lämnas en redovisning för miljöpartiets
syn på dessa frågor och de aktuella ställningstagandena rörande
inriktningen av skattepolitiken.

Aktuella problem och vad skattesystemet kan göra åt dessa

Aktuella problem grundar sig till stor del på att västvärldens nuvarande
konsumtionsmönster inte passar i ett uthålligt ekonomiskt system.
Alla medel måste användas för att rätta till det problemet och skatten
är ett viktigt medel för uppgiften.

Såväl ekonomiska som naturvetenskapliga bedömningar stöder min
uppfattning att västvärldens nuvarande konsumtionsmönster inte passar
i ett uthålligt ekonomiskt system. Det våldsamma utnyttjandet av
jordens ändliga resurser, den hänsynslösa förstöringen av vår egen
livsmiljö och det hårt uppskruvade ekonomiska tempot, allt är delar i
en skadlig utveckling som varje ansvarig medborgare bör göra sitt
yttersta för att vända. Dagens ekonomiska politik är dessvärre kortsiktig
och ytlig.

Vad är då ur ekologisk synpunkt viktigt att åstadkomma med en
skattereform? Denna fråga försöker miljöpartiet de gröna besvara
genom att dels diskutera effekterna ur miljöns synpunkt, dels diskutera
effekterna på människor och deras beteende.

Ur miljöns synpunkt gäller det att uppnå positiva styreffekter genom
den indirekta beskattningen. Det skall kosta att smutsa ner miljön eller
att slösa med resurserna. Det skall kosta så mycket att nedsmutsningen
minskar drastiskt och att ett hushållande samhälle skapas.

Med tanke på solidariteten med de svaga och utsatta grupperna i
vårt land är det viktigt att ge skattesänkningen en låglöneprofil. Miljöpartiet
de gröna kan aldrig ställa upp på en reform som främst gynnar
de redan rika.

1989/90:SkU30

209

14 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

När det sedan gäller människors ändrade beteende som följd av en
skattereform måste man ha ett realistiskt sätt att se på så kallade
dynamiska effekter. Dessa effekter har diskuterats så ensidigt att vi
måste kräva en mera balanserad analys av problemet.

En viktig fråga i detta sammanhang är kommunernas ekonomi. Det är
angeläget att kommunerna garanteras ett gott skateunderlag och god
ekonomi så att de på ett bättre sätt än i dag kan fullfölja sina uppgifter
gentemot medborgarna. Kommunerna har emellertid redan förlorat
sin beskattningsrätt beträffande garantibelopp för fastighet och i fråga
om juridiska personer och kommer nu enligt propositionen att förlora
sin beskattningsrätt även beträffande inkomst av fastigheter. Vad regeringen
planerar är att dra in de ökade intäkter som skatteomläggningen
skulle ge kommuner och landsting, samtidigt som ett kommunalt
skattestopp genomförs. Dessa åtgärder kommer att innebära stora nedskärningar
inom den offentliga sektorn. Detta sker samtidigt som
behoven av äldreomsorg ökar, och målet om full behovstäckning inom
barnomsorgen inte kommer att kunna uppnås. Även andra angelägna
ändamål är eftersatta. De kommunala politikerna har omdöme och
kunskap nog att fatta egna beslut om nivån av kommunalskatten.
Dessa synpunkter bör tillgodoses i den översyn som nu skall inledas
rörande kommunernas ekonomi. Jag återkommer till dessa frågor i en
särskild reservation.

Konsumtionskatter som miljöpolitiskt styrmedel

Skatter skall användas som styrmedel för att motverka misshushållning
med resurser och miljö. Skatter på ändliga råvaruresurser måste höjas
kraftigt för att minska överflödskonsumtionen. Miljöskatter och avgifter
på miljöfarliga utsläpp m.m. måste också införas i större utsträckning
och på ett mer konsekvent sätt. Den del av inkomsterna från
sådana skatter som förväntas bestå under lång tid framåt bör användas
till att sänka skatter på arbetsinkomster, både den direkta inkomstskatten
och arbetsgivaravgifterna. En sådan överflyttning av skattebördan
från skatt på arbete till skatt på förbrukning av naturresurser och
miljöutsläpp gynnar dem som är miljö- och resursvänliga i sin konsumtion.

Eftersom nuvarande misshushållning med resurser och miljö är
mycket stor kommer statens intäkter från förbrukningsskatterna att
öka i det korta tidsperspektivet. Dessa inkomstökningar bör inte användas
för långsiktig sänkning av inkomstskatterna utan bör i stället
användas för nya investeringar i miljövänlig teknik. Det behövs sådana
satsningar på jämvägsinvesteringar, utveckling av teknik för energisparande
samt utnyttjade av förnybara energikällor. 1 det långa tidsperspektivet
kommer sådana skatteinkomster att minska eftersom syftet
med skatterna just är att minska resursförbrukning och utsläpp.

1989/90:SkU30

210

Kapitalets makt och det miljöpolitiska perspektivet

1989/90:SkU30

Miljöpartiet de gröna vill ha ökad beskattning på vinster av kapital i
stället för på arbete. Dels för att få en rättvisare fördelningspolitik dels
därför att kapitalets makt i många fall är destruktiv ur miljösynpunkt.
Principen för kapitalförvaltning är ju att finna en lämplig kombination
av vinst och säkerhet. Etiska synpunkter på vad det arbetande
kapitalet orsakar i form av miljöskador och resursplundring beaktas
överhuvud taget inte. Det är därför både logiskt och nödvändigt att
samhället tar ut miljöskatter. Det är samhället och dess medborgare
som antingen får bekosta reparationen av miljöskadorna eller Iida av
dem.

Fördelningseffekter

Skatterna bör användas för att få en rättvisare fördelningspolitik. Detta
har även tidigare varit syftet, men metoderna har inte varit lämpliga.
Det krävs för det första ett regelsystem som gör det svårare att dra sig
undan sin skattskyldighet. För det andra skall skatteskalan ha en god
låglönestruktur, dvs. de som har höga inkomster skall betala hög skatt
och de som har små inkomster skall ha lägre skatt och därtill eventuellt
bidrag.

Enligt de riktlinjer för beskattning som miljöpartiet de gröna antagit
skall kapitalvinster beskattas minst lika hårt som arbetsinkomster.
Detta är särskilt viktigt ur fördelningspolitisk synpunkt. Hittills gällande
skatteregler har gjort det alltför lätt för personer med stora kapitalvinster
att undvika eller minska sin beskattning. Löntagare som inte
har samma möjligheter har fått bära en orättvist stor del av skattebördan.
 Detta är inte endast orättvist, det är också omoraliskt att skatteundandragande
skall vara en lönande sysselsättning.

Ekonomisk tillväxt kontra livskvalité

Det finns två utbredda, men felaktiga uppfattningar om sambandet
mellan ekonomisk tillväxt och livskvalité. Den ena är att ekonomisk
tillväxt sådan den avspeglas i bruttonationalproduktens ökning alltid
leder till högre materiell standard för medborgarna, den andra är att
högre materiell standard leder till högre livskvalité.

Bruttonationalprodukten är ett otillräckligt och ofta direkt missvisande
mått på välståndet i ett land och hos dess medborgare. Miljöpartiet
de gröna anser det mycket angeläget att få fram ett bättre mått än
BNP för att mäta vad som verkligen är viktigt för ett lands ekonomi
och dess medborgares välbefinnande. Behovet av ett sådant mått börjar
bli tydligt för allt fler; miljöpartiet de gröna har i allmänna motionstiden
lämnat förslag om hur naturräkenskaper kan se ut. Tills sådana
begrepp blivit godtagna bör man i varje fall inte låta nuvarande
BNP-begrepp vara ett tungt argument i den ekonomiska debatten.

Den andra missuppfattningen, nämligen att livskvalité kan mätas av
materiell standard, är ett arv från 1960-talet då folk i allmänhet
faktiskt trodde detta. Med en allt visare syn på livets värden, har en
omvärdering börjat. Miljöpartiet de gröna hälsar detta med glädje.

Dynamiska effekter av ändrade skatteregler

Miljöpartiet de gröna yrkar på en sänkning av den direkta skatten på
arbete och samtidigt på ökning av beskattningen på kapitalinkomster,
energi, transporter och konsumtion. Detta görs med en förväntan att
människor skall bete sig på ett ansvarsfullt sätt, på ett sätt som grundar
sig på förståelse av livskvaliténs förutsättningar. I stället för att öka sitt
lönearbete och därigenom driva upp sin materiella standard, skall
människor kunna välja ökad fritid och ökade insatser inom den
informella sektorn. Det innebär att ägna mer tid åt familj, åt att hjälpa
medmänniskor och åt andra obetalda sysselsättningar. Sådana beteenden
skulle minska slaveriets under penningekonomin betydelse till
förmån för ökad livskvalité och ökad självtillit.

Det kan alltså väntas att människors handlingsmönster ändras vid en
reform. Man räknar med två motverkande dynamiska effekter av en
sänkning av marginalskatten:

Inkomsteffekten: Människor kan välja mer fritid genom att en kortare
arbetstid ger oförändrad nettoinkomst samtidigt som man själv kan
minska effekten av höjningen av indirekta skatter genom en livsföring
som hushållar med knappa resurser.

Substitutionseffekten: Människor kan anse det lönt att öka sin insats
av lönearbete eftersom de får behålla mer av extraförtjänsten. Det är
därvid stor risk att de ökar sin konsumtion och därmed förbrukningen
av materiella resurser.

Bägge dessa effekter är dynamiska, dvs. de är ändringar som sker
som en reaktion på förändringarna av skattereglerna. Där den första
effekten överväger, får man en ökning av livskvalitén, där den andra
effekten överväger, ökas den materiella förbrukningen.

Det är miljöpartiets förväntan att människors ökande förståelse för
livets värden innebär att inkomsteffekten i själva verket överväger trots
att den politiska majoritet som står bakom propositionen, en violett
koalition av socialdemokrater och folkpartister, hoppas och anser att
substitutionseffekten överväger, dvs. att människor, speciellt de lågavlönade,
 kan hetsas till allt större ansträngningar i det formella arbetslivet.

Regionala effekter av ändrade skatteregler

Miljöpartiet de gröna har målsättningen att människor skall kunna
leva med hög livskvalité såväl på landsbygden som i tätorterna. Denna
målsättning måste dock kombineras med de miljömässigt motiverade
kraven att minska den industriella överhettningen och det totala
transportarbetet. Skattesystemet bör alltså utformas så att det gynnar en

1989/90:SkU30

212

småskalig och decentraliserad samhällsstruktur och lokala försörjningssystem
vilka minskar transportbehov och resursförbrukning. Skattepolitiken
bör innebära ett ökat kostnadsansvar för bilismen i både tätort
och glesbygd samt en minskning av skattesubventionerna av boendet,
speciellt i tätorterna. Den avvägning vi syftar till i våra detaljerade
förslag skall vara både rättvis och konsumtionsbegränsande.

Propositionens avvisande

Vad som här har anförts om miljöpartiets synpunkter på
-skattesystemets roll som styrmedel
-skattesystemets funktion i miljöpolitiken
-skattesystemets funktion i fördelningspolitiken
-skattesystemets roll i regionalpolitiken
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Till den del utskottets förslag strider mot dessa riktlinjer och de förslag
i övrigt som framställts från vårt håll kommer särskilda reservationer
att avges vid utskottets hemställan på dessa punkter.

dels vid mom. 1 hemställt

1. beträffande inriktningen av beskattningen, m.m. (mom. 1)
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk74 yrkandena
1—4, med anledning av motion 1989/90:Sk392 yrkandena 1, 3, 4
och 23 samt med avslag på motionerna 1989/90:A17 yrkande 5,
1989/90:Sk59 yrkandena 1, 2, 49 och 50, 1989/90:Sk81 yrkandena
1, 3, 4, 16, 18 och 53-55, 1989/90:Sk89 yrkande 1, 1989/90:
Sk95 yrkande 1, 1989/90:Sk96 yrkandena 1, 2, 5 och 43,
1989/90:Skl 17 yrkande 5, 1989/90:Sk393, 1989/90:Sk403 yrkandena
1, 2 och 15, 1989/90:Sk434 yrkandena 1 och 6, 1989/90:
Sk441 yrkande 1, 1989/90:Sk444 yrkande 1 och 1989/90:Sk698
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som
här har anförts om

— skattesystemets roll som styrmedel,

— skattesystemets funktion i miljöpolitiken,

— skattesystemets funktion i fördelningspolitiken och

— skattesystemets roll i regionalpolitiken.

1989/90:SkU30

213

214

5. Schablonavdraget i tjänst (mom. 2 i viss del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Som anförs i reservation 1 är det av förenklingsskäl motiverat att
höja schablonavdraget i tjänst till 4 000 kr. Schablonavdraget medför
orättvisor för dem som har faktiska kostnader för inkomsternas förvärvande.
 I realiteten innebär schablonavdraget att de inte lär avdrag lör
kostnader upp till 4 000 kr. Schablonavdraget gäller heller inte alla
inkomsttagare. Fråga om hur schablonavdraget kan sänkas i syfte att
uppnå ökad rättvisa i beskattningen bör därför utredas.

dels vid mom. 2 hemställt

2. beträffande schablonavdraget i tjänst, såvitt avser en utrednings
fråga

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk59 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna att frågan om en sänkning
av schablonavdraget i syfte att uppnå ökad rättvisa i beskattningen
bör utredas.

6. Schablonavdraget i tjänst (mom. 2)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

I reservation 2 har vi närmare beskrivit den skattereform som vi
förordar. Bland de åtgärder som vi föreslår för att finansiera denna
reform ingår att schablonavdraget i tjänst skall sänkas till 2 000 kr.
Vårt förslag i detta hänseende framställs i motion Sk96 yrkande 3. Vi
yrkar att regeringen hösten 1990 lägger fram förslag till de ändringar
som behövs i lagstiftningen.

dels vid moment 2 hemställt

2. beträffande schablonavdraget i tjänst
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk96 yrkande 3
och regeringens förslag och med avslag på motionerna 1989/90:
Sk59 yrkande 6 och 1989/90:Sk74 yrkande 12 hos regeringen
begär nytt förslag av den innebörd som anges i reservationen.

7. Schablonavdraget i tjänst (mom. 2)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

I motion Sk74 från miljöpartiet de gröna (yrkande 12) yrkas att
schablonavdraget i tjänst sänks till 1 000 kr. Förslaget sammanhänger
med vårt förslag till ändrade regler för avdrag för resor till och från

1989/90:SkU30

215

arbetet och skall också bedömas mot bakgrund av de skatteskalor som
vi föreslår. Vi yrkar att regeringen hösten 1990 skall lägga fram förslag
till de lagändringar som behövs.

dels vid moment 2 hemställt

2. beträffande schablonavdraget i tjänst
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk74 yrkande 12
och regeringens förslag och med avslag på motionerna 1989/90:
Sk59 yrkande 6 och 1989/90:Sk96 yrkande 3 hos regeringen
begär nytt förslag av den innebörd som anges i reservationen.

8. Skattereduktionen för gift med hemmamake och
för ogift med hemmavarande barn (mom. 3)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m), Rolf Kenneryd (c) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

En princip som de flesta har förståelse för är att skatteuttaget skall
ske med hänsyn till bärkraft. Detta innebär med andra ord att inkomstbeskattningen
bör utformas med hänsyn till inkomsttagarnas
försörjningsbörda. Den s.k. 1 800-kronorsreduktionen för ensamstående
med barn och för gifta när en av makarna saknar inkomst har
betydelse för många som lever i en svår situation. Att slopa denna
skattereduktion innebär att den ekonomiska situationen försämras inte
minst för de ensamstående som själva får bära de kostnadsökningar av
olika slag som kommer med reformen. Som anförs i motionerna Sk59
av Carl Bildt m.fl. (m), Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk74 av
Inger Schörling m.fl. (mp) bör regeringens förslag i detta hänseende
inte godtas.

dels vid mom. 2 hemställt

3. beträffande skattereduktionen för gift med hemmamake och
för ogift med hemmavarande barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk59 yrkande
17, 1989/90:Sk74 yrkande 20 och 1989/90:Sk96 yrkandena 18
och 19 och regeringens förslag hos regeringen begär nytt förslag
hösten 1990 av den innebörd som anges i reservationen.

9. Grundavdraget och skatteskalan (mom. 4)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Som anförs i reservation 1 bör gränsen för statlig inkomstskatt
fr.o.m. år 1992 justeras upp till 190 000 kr. i enlighet med skatteutredningens
förslag. På sikt bör den statliga inkomstskatten nedbringas till
10 %. För att så småningom få en enhetlighet beträffande grundavdraget
bör det extra grundavdrag som föreslås i propositionen inte ankny -

1989/90:SkU30

216

tas till basbeloppet. Vidare förordas i reservation 1 att ett grundavdrag
med 15 000 kr. per barn gradvis införs fr.o.m. inkomståret 1992. För
inkomståret 1991 bör sådant avdrag medges med 7 500 kr. per barn.
Med åberopande av de skäl som anförts för dessa åtgärder hemställer vi
att riksdagen begär att regeringen hösten 1990 lägger fram nytt förslag i
dessa hänseenden.

dels vid moment 4 hemställt

4. beträffande grundavdraget och skatteskalan
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk59 yrkandena 3, 4
och 7, med anledning av motion 1989/90:Sk59 yrkande 5 och
regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1989/90:Sk74
yrkandena 6—11, 1989/90:Sk81 yrkandena 5 och 6 och 1989/90:
Sk403 yrkande 3 hos regeringen begär nytt förslag av den
innebörd som anges i reservationen.

10. Grundavdraget och skatteskalan (mom. 4)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Som framhålls i reservation 3 anser vänsterpartiet att skatt skall utgå
efter bärkraft. Personer med en hög inkomst skall betala en större
andel av sin inkomst än personer med låga inkomster. Denna grundprincip
kommer bl.a. till uttryck i en progressiv skatteskala där
skattesatsen ökar med ökande inkomst.

Vänsterpartiets förslag till skatteuttag läggs fram i motion Sk81
yrkandena 5 och 6. För att få en förbättring för låginkomsttagare
föreslås där ett grundavdrag på högst 10 000 kr. upp till en inkomst av
30 000 kr. Inom inkomstskiktet 30 000— 60 000 trappas grundavdraget
upp till 20 000 kr. Från 120 000 kr. trappas grundavdraget ned,
för att slopas för inkomster över 180 000 kr.

Den statliga skatten slopas för låg- och normalinkomsttagare. För
övriga utgår statlig progressiv skatt. Skatten tas ut med 20 % på
taxerad inkomst över 180 000 kr., 30 % för inkomster över 240 000
kr., samt 40 % för inkomster över 300 000 kr. Skatteskalorna justeras
genom årliga beslut. Vänsterpartiet yrkar att dessa förslag genomförs
fr.o.m. inkomståret 1991 och att regeringen hösten 1990 lägger fram
förslag till de lagändringar som behövs.

Med denna utformning av skatteskalorna — och finansieringen av
reformen — kan vänsterpartiet godta vissa andra delar av propositionen,
 t.ex. en något skärpt beskattning av måltidssubventioner. Det bör
övervägas om denna subvention skall ske genom att måltidssubventioner
inte beläggs med sociala avgifter. Vad gäller pedagogiska måltider
så talar övervägande skäl för att dessa inte upptas till beskattning.

Vi är medvetna om att skärpningen kan medföra olägenheter bl.a.
risk för ett sämre kosthåll under arbetsdagen. Basbreddningen kan
dock ses som ett led i målsättningen om en mer likformig beskattning
av inkomster, och ett bidrag till finansieringen av en rättvis skattereform.

1989/90:SkU30

217

Vi framhåller att regeringens kommande förslag också innehåller
nya regler på detta område.

dels i moment 4 hemställt

4. beträffande grundavdraget och skatteskalan
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk81 yrkandena
5 och 6 och regeringens förslag och med avslag på motionerna
1989/90:Sk59 yrkandena 3—5 och 7, 1989/90:Sk74 yrkandena
6—11 och 1989/90:Sk403 yrkande 3 hos regeringen begär nytt
förslag av den innebörd som anges i reservationen.

11. Grundavdraget och skatteskalan (mom. 4)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Som anförs i reservation 4 är det viktigt att ge de aktuella skattesänkningarna
en låglöneprofil med tanke på solidariteten med de svaga
och utsatta grupperna i vårt land. Miljöpartiet de gröna kan aldrig
ställa upp på en reform som främst gynnar de redan rika. Dessa
synpunkter leder bl.a. till att vi föreslår en annan utformning av
grundavdragen och en annan skatteskala än vad som föreslås i propositionen.
 I motion Sk74 yrkandena 6—8 föreslås ett grundavdrag med
20 000 kr. plus en förhöjning med högst 4 000 kr. i inkomstskiktet
70 000—124 000 kr. taxerad inkomst. För högre taxerad inkomst
föreslås statlig inkomstskatt med 5 % i skiktet upp till 170 000 kr.,
därefter 20 % upp till 220 000 kr. och 30 % på högre belopp.
Yrkande 9 i denna motion innebär att inkomstskatten skärps med 3
procentenheter för 1991 i de angivna inkomstlägena som ett alternativ
till den i proposition 1989/90:150 föreslagna tillfälliga höjningen av
mervärdeskatten.

De förslag som läggs fram i propositionen innebär att skatteskalan
och grundavdragen indexregleras. Vi avvisar dessa förslag (motion
Sk74 yrkandena 10 och 11). Vi anser av principiella skäl att en
automatisk indexreglering av skatteskalan inte skall ske. En indexreglering
av löner, skatter och bidrag skapar lätt spiraleffekter som försvårar
ett aktivt bekämpande av inflationen. Sannolikt blir det ändå
nödvändigt att då och då justera skatteskalorna och grundavdragen,
men detta är då beslut som riksdagen bör fatta för varje tillfälle med
beaktande av den då aktuella finanspolitiska situationen.

Vi yrkar att regeringen hösten 1990 lägger fram förslag till de
lagändringar som behövs.

dels vid moment 4 hemställt

4. beträffande grundavdraget och skatteskalan
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk74 yrkandena
6—11 och regeringens förslag och med avslag på motionerna
1989/90:Sk59 yrkandena 3—5 och 7, 1989/90:Sk403 yrkande 3
och 1989/90:Sk81 yrkandena 5 och 6 hos regeringen begär nytt
förslag av den innebörd som anges i reservationen.

1989/90:SkU30

218

12. Ideella organisationer (mom. 5)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion Sk53 av Karin Falkmer (m) bör man slå vakt
om att idrottsrörelsen förblir en fri och obunden organisation. Förslagen
i propositionen går emellertid i rakt motsatt riktning. Allt större
del av ledarnas tid kommer att tas i anspråk för att klara föreningarnas
ekonomi och redovisningsbyråkrati i stället för att ägna sig åt den
egentliga idrottsverksamheten. Risken är uppenbar att ledare tröttnar
och slutar.

Skatteöverenskommelsens negativa konsekvenser kommer att göra
idrotten mer beroende av bidrag och mer utlämnad till politisk styrning
och politiska beslut. Ökat bidragsberoende, försämrad ekonomi
och ökad byråkrati hotar idrotten som fri och obunden organisation
och riskerar att rasera själva grunden för den svenska idrottsrörelsens
existens — entusiasmen hos de ideellt verksamma idrottsledarna. Enligt
vår mening bör stiftelse- och föreningsskattekommittén Fi 1988:03
skyndsamt avsluta sitt arbete. Regeringen bör därefter utan dröjsmål
lägga fram förslag som förbättrar de ideella organisationernas skatteoch
avgiftssituation. Vad som här har anförts innefattar bifall till
motion Sk53 yrkande 1 och till de yrkanden om en översyn av de
ideella föreningarnas totala skatte- och avgiftssituation som framställs i
motionerna Sk98 yrkande 6, Sk391 av Ingrid Andersson m.fl. (s) och
Sk436 av Stig Bertilsson (m).

I tre motioner tar motionärerna upp frågan om grundavdraget för
de ideella föreningarna. I motion Sk379 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 1 krävs att grundavdraget höjs från nuvarande 15 000 kr. till
40 000 kr. I motion Sk336 av Sten Svensson (m) yrkande 1 och i
motion Sk435 av Anders G Hökmark och Ulf Melin (m) yrkas att
grundavdraget höjs till 2 eller 3 basbelopp.

Grundavdraget för de ideella föreningarna har inte höjts sedan 1984
års taxering. Avdraget syftar till att undanröja problemen för föreningar
med smärre skattepliktiga inkomster. Redan av kostnadsutvecklingsskäl
är det motiverat med en kraftig uppräkning av avdragen. Därtill
kommer att erfarenheterna visar att tillämpningssvårigheterna kvarstår
för många föreningar som grundar sin verksamhet på frivilliga insatser
och som bedriver kommersiell verksamhet i liten skala. För att undvika
en olämplig beskattning bör avdraget — i avvaktan på resultatet av
stiftelse- och föreningsskattekommitténs arbete — höjas till 40 000 kr.
fr.o.m. inkomståret 1990. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag
härom.

dels vid moment 5 hemställt

5. beträffande ideella organisationer
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk53 yrkande 1,
1989/90:Sk391 och 1989/90:Sk436 samt med anledning av motionerna
1989/90:Sk336 yrkande 1, 1989/90:Sk379 yrkande 1 och
1989/90:Sk435 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk91,

1989/90:SkU30

219

1989/90:Sk92, 1989/90:Sk98 yrkande 6, 1989/90:Sk99, 1989/90:
SklOl, 1989/90:Sk417, 1989/90:Sk421 och 1989/90:Sk336 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservationen.

13. Kommunal beskattning m.m. (mom. 6)

Lars Bäckström (v) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

I motion Sk81 yrkande 43 begär motionärerna förslag om en kommunal
företagsbeskattning och kapitalbeskattning. Yrkande 3 i motion
Sk94 innehåller krav på en kommunal beskattning av arbetsgivare och
fastigheter. Likartade yrkanden framställs även i motionerna Sk352
yrkande 1 och Sk392 yrkande 22.

Bakgrunden till förslagen i motionerna är att kommunerna redan
förlorat sin beskattningsrätt beträffande garantibelopp för fastighet och
i fråga om juridiska personer. Med förslaget i propositionen kommer
kommunerna att förlora sin beskattningsrätt även beträffande inkomst
av fastigheter. Enligt motionärernas mening bör kommunernas skatteunderlag
förbättras. Det framstår också som rimligt att företagen
skall kompensera de kostnader som deras verksamhet orsakar kommuner
och landsting.

Motion Sk81 innehåller också krav på att kommunerna får behålla
de intäkter som de får genom den vidgade skattebasen och momsavdrag
eller detta yrkande avslås att riksdagen anslår 7 miljarder kronor
till ett ekonomiskt stödpaket till kommunerna. Detta tillsammans med
den konstruktion av grundavdraget som föreslås i Sk81 skulle förstärka
kommunsektorns finanser med 1 miljarder kronor.

Regeringen planerar att dra in de ökade intäkter som skatteomläggningen
skulle ge kommuner och landsting. Samtidigt genomförs ett
kommunalt skattestopp. Dessa åtgärder kommer att innebära stora
nedskärningar inom den offentliga sektorn. Detta sker samtidigt som
behoven av äldreomsorg ökar och barnomsorgsmålet om full behovstäckning
inte kommer att kunna uppnås. Även andra angelägna ändamål
är eftersatta.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att kommunerna garanteras
ett bättre skatteunderlag och god ekonomi så att de på ett bättre sätt
kan fullfölja sina uppgifter gentemot medborgarna. Dessa synpunkter
bör tillgodoses i den översyn som nu skall inledas rörande kommunernas
ekonomi. Vad som här har anförts med anledning av motionerna
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels vid moment 6 hemställt

6. beträffande kommunal beskattning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk81 yrkandena
43-45, 1989/90:Sk94 yrkande 3, 1989/90:Sk352 yrkande 1
och 1989/90:Sk392 yrkande 22 och med avslag på motion

1989/90:SkU30

220

1989/90:Sk405 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservationen.

14. Socialavgifter, löneskatt (mom. 7)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I propositionen föreslås att det nuvarande systemet med s.k. socialavgifter
byggs ut. Fulla avgifter skall tas ut även på inkomster som i dag
inte är förmånsgrundande. På arbetsinkomster och näringsinkomster
som inte heller i fortsättningen kommer att omfattas utav den allmänna
försäkringen skall i stället en särskild löneskatt tas ut med 22,2 %
av inkomsten. Som skäl för förslaget åberopas bl.a. att avgiften i sin
nuvarande form medför snedvridande effekter.

Stark kritik har sedan länge riktats mot de snedvridande effekter
som socialavgifterna i sin nuvarande form medför. Vi instämmer i
uppfattningen att dessa snedvridande effekter så långt som möjligt bör
elimineras. Detta bör emellertid inte ske genom att ytterligare förstärka
avgifternas karaktär utav skatt. Avgifterna bör i stället få en helt
annan utformning än i dag och anpassas till förmånernas storlek. Vi
instämmer alltså i de krav i detta hänseende som har ställts i flera
motioner från vår sida och under den allmänna motionstiden även i
en centermotion. I enlighet med vad som föreslås i motion Sk59 av
Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 20 bör förslaget i propositionen avvisas.
Regeringen bör under hösten 1990 lägga fram förslag till de lagändringar
som behövs.

dels vid moment 7 hemställt

7. beträffande socialavgifter, löneskatt
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk55 yrkande
2, 1989/90:Sk59 yrkandena 19 och 20, 1989/90:Sf331, 1989/90:
Sk361 yrkande 2, 1989/90:Sk378 yrkande 4, 1989/90:Sk453 yrkande
1 och regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1989/90:Sk74 yrkande 30, 1989/90:Sk96 yrkande 42, 1989/90:
Sk392 yrkande 21 och 1989/90:Sk406 yrkande 5 hos regeringen
begär nytt förslag av den innebörd som anges i reservationen.

15. Socialavgifter, löneskatt (mom. 7)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag om en särskild löneskatt är motiverat av önskemålet
att fa ett jämnare skatteuttag på likartade inkomster. Vi kan i
och för sig instämma i detta syfte. Socialavgifterna framstår i dag i
realiteten delvis som en ren skatt. Denna skatt slår hårt mot småföretagen
som belastas med egenavgifter även på den delen av inkomsten
som inte är att hänföra till arbetsinkomst. Egenföretagarna betungas

1989/90:SkU30

221

därmed av en extra skattebelastning. Mot denna bakgrund instämmer
vi i de krav som framställs i motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c)
om att egenföretagare skall befrias från sociala avgifter upp till ett
basbelopp av inkomsten (yrkande 42). Skattedelen på socialavgifterna
bör minskas successivt såsom föreslås i motion Sk361 av Olof Johansson
m.fl. (c) yrkande 2. Regeringen bör skyndsamt återkomma med
förslag i dessa frågor.

Beträffande socialavgifter för idrottsrörelsen återkommer vi under
en annan rubrik.

dels vid moment 7 hemställt

7. beträffande socialavgifter, löneskatt
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk96 yrkande
42 och 1989/90:Sk361 yrkande 2 och regeringens förslag samt
med avslag på motionerna 1989/90:Sk55 yrkande 2, 1989/90:
Sk59 yrkandena 19 och 20, 1989/90:Sk74 yrkande 30,

1989/90:Sf331, 1989/90:Sk378 yrkande 4, 1989/90:Sk392 yrkande
21, 1989/90:Sk406 yrkande 5 och 1989/90:Sk453 yrkande 1 hos
regeringen begär nytt förslag av den innebörd som anges i
reservationen.

16. Socialavgifter, löneskatt (mom. 7)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

I två motioner från miljöpartiets sida — Sk74 yrkande 30 och Sk392
yrkande 21 av Inger Schörling m.fl. (mp) — krävs att arbetsgivaravgifterna
differentieras regionalt. Yrkandena motiveras med att arbetsgivaravgifterna
kan sänkas generellt och att detta bör ske på ett sätt som ger
glesbygden en likvärdig konkurrenssituation samtidigt som avgiften
differentieras till förmån för vården för att hjälpa upp bristen på
arbetskraft i den sektorn. De yrkanden som framställs innebär att
socialavgifterna sänks med 10 procentenheter i Norrland, på Gotland
och i vissa delar av Svealand, med 1,5 procentenheter i landet i övrigt
utom storstadsområdena och med 1,5 procentenheter för sjukvård
m.m. i storstadsområdena.

dels vid moment 7 hemställt

7. beträffande socialavgifter, löneskatt
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk74 yrkande
30 och 1989/90:Sk392 yrkande 21 och regeringens förslag
samt med avslag på motionerna 1989/90:Sk55 yrkande 2,
1989/90:Sk59 yrkandena 19 och 20, 1989/90:Sk96 yrkande 42,
1989/90:Sf331, 1989/90:Sk361 yrkande 2, 1989/90:Sk378 yrkande
4, 1989/90:Sk406 yrkande 5 och 1989/90:Sk453 yrkande 1 hos
regeringen begär nytt förslag av den innebörd som anges i
reservationen.

1989/90:SkU30

222

17. Pensionärer (mom. 8)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Sorn anförs i motion Sk55 av Bo Lundgren m.fl. (m) innebär
förslaget i propositionen om pensionärernas beskattning i vissa avseenden
en förbättring i förhållande till vad som gäller i dag och i
förhållande till inkomstskatteutredningens förslag. I stället för det extra
avdraget föreslås ett särskilt grundavdrag för pensionärer, till storleken
motsvarande nuvarande grundavdrag och extra avdrag. Folkpension
och pensionstillskott blir därmed skattefria för de s.k. minipensionärerna.
 En annan fördel med regeringens förslag är att det särskilda
grundavdraget inte trappas av mot arbetsinkomster eller mot inkomster
av aktiv näringsverksamhet. För åren 1991 och 1992 innebär
förslaget dock att det särskilda grundavdraget skall avtrappas med
65 % av inkomst av kapital och inkomst av passiv näringsverksamhet
på samma sätt som nu mot förmögenhet. Fr.o.m. 1993 innebär förslaget
att avtrappningen sker endast mot annan allmän pension.

I motionen (yrkande 1) yrkas att det särskilda grundavdraget inte
skall trappas av mot förmögenhetsinnehav. Som skäl härför anförs att
det är mer än tillräckligt att avkastningen av förmögenheten påverkar
storleken av dessa särskilda avdrag. Förslaget skall också ses mot
bakgrund av de andra åtgärder som regeringen föreslagit och som
försämrar pensionärernas situation, t.ex. särskild löneskatt på pensionärernas
arbetsinkomster, ändringar av basbeloppet och höjda bostadskostnader
som drabbar pensionärerna särskilt hårt. Våra yrkanden om
avslag på regeringens förslag i dessa hänseenden behandlas i annat
sammanhang.

Beträffande den aktuella frågan instämmer vi i motionärernas uppfattning
att avtrappningen mot förmögenhet bör slopas fr.o.m. 1991.

dels vid moment 8 hemställt

8. beträffande pensionärer
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk55 yrkande
1 och regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1989/90:Sk66, 1989/90:Sk74 yrkande 14, 1989/90:Sk81 yrkande
52, 1989/90:Sk96 yrkande 4, 1989/90:Sk335, 1989/90:Sk386,
1989/90:Sk394 och 1989/90:Sk408 hos regeringen begär nytt förslag
av den innebörd som anges i reservationen.

18. Pensionärer (mom. 8)

Görel Thurdin (c), Rolf Henneryd (c), Lars Bäckström (v) och Gösta
Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

I motionerna Sk66 av Ivar Franzén (c), Sk74 av Inger Schörling
m.fl. (mp) yrkande 14, Sk81 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 52 och
Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 4 krävs en kraftigt höjd

1989/90:SkU30

223

grundpension för alla. Som skäl härför åberopar motionärerna att man
därmed kan undvara särreglerna för pensionärerna vid beskattningen
och att det förslag som läggs fram i propositionen missgynnar pensionärer
med låg ATP.

Vi instämmer i detta förslag. Regeringen har i samband med skattereformen
föreslagit flera åtgärder som missgynnar de sämst ställda
pensionärerna, och den kompensation som pensionärerna får för fördyringar
av bostadskostnader m.m. kompenseras inte fullt ut genom de
alltför blygsamma förbättringar som regeringen föreslagit för de sämst
ställda pensionärerna. Förslaget i motionerna avhjälper dessa nackdelar
samtidigt som man vinner att pensionärernas särbehandling vid
beskattningen upphör. Vi tillstyrker motionärernas förslag.

dels vid moment 8 hemställt

8. beträffande pensionärer
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk66, 1989/90:
Sk74 yrkande 14, 1989/90:Sk81 yrkande 52, 1989/90:Sk96 yrkande
4 och regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1989/90:Sk55 yrkande 1, 1989/90:Sk335, 1989/90:Sk386, 1989/90:
Sk394 och 1989/90:Sk408 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservationen.

19. Kvittning av underskott mot inkomst av tjänst
m.m. (mom. 10)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Förslaget om att slopa kvittningsrätten för underskott av näringsverksamhet
missgynnar i hög grad nyföretagande och entreprenörskap,
vilket i sin tur innebär att antalet riskprojekt minskar. Tillkomsten av
nya verksamheter motverkas. Vi avvisar därför detta förslag. Regeringen
bör hösten 1990 lägga fram ett nytt förslag om de lagändringar som
behövs för en bibehållen kvittningsrätt.

dels vid moment 10 hemställt

10. beträffande kvittning av underskott mot inkomst av tjänst
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk56 yrkande
5, 1989/90:Sk58 yrkande 17, 1989/90:Sk67, 1989/90:Sk74 yrkandena
28 och 29, 1989/90:Sk75, 1989/90:Sk81 yrkande 11,
1989/90:Sk84 yrkande 1, 1989/90:Sk94 yrkande 10, 1989/90:Sk95
yrkande 5, 1989/90:Sk96 yrkandena 6 och 39, 1989/90:Sk341
yrkande 5 och 1989/90:Sk453 yrkande 2 och regeringens förslag
hos regeringen begär nytt förslag av den innebörd som anges i
reservationen.

1989/90:SkU30

224

20. Kvittning av underskott mot inkomst av tjänst
m.m. (mom. 10)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion Sk96 och i flera andra motioner kan förslaget
om att slopa kvittningsrätten för underskott av näringsverksamhet
innebära stora svårigheter t.ex. för den som vill starta ett företag och
för många som har ojämna inkomstförhållanden. Detta har föranlett
att underskott av litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig näringsverksamhet
i stället får dras av vid beräkning av inkomst av tjänst, om
den skattskyldige så önskar. Någon liknande avdragsrätt för andra i
motsvarande situation ingår dock inte i regeringens förslag.

Enligt vår uppfattning bör underskott av aktiv näringsverksamhet
kunna behandlas på ett likartat sätt även i fråga om vissa andra
näringsinkomster än konstnärlig verksamhet. Skälet till detta är dels
att en kvittningsmöjlighet är nödvändig för flertalet nystartade företag,
inte minst för service- och hantverksföretag. Dessa behöver en konsolideringsmöjlighet
under en i allmänhet ömtålig startfas. Vidare är en
kvittningsmöjlighet nödvändig för att kunna upprätthålla en levande
landsbygd och att möjliggöra deltidssysselsättningar i småföretag.

Eftersom det är främst låg- och medelinkomsttagare som behöver
denna kvittningsmöjlighet bör den begränsas. Detta kan ske på olika
sätt. Ett sätt är att underskott av aktiv näringsverksamhet får dras av
fullt ut under inkomst av tjänst för tjänsteinkomster upp till ett visst
belopp 180 000 kr., varefter en avtrappning kan ske av avdragsmöjligheterna.
 Regeringen bör hösten 1990 återkomma till riksdagen med ett
mer detaljerat förslag i enlighet med dessa riktlinjer.

dels vid moment 10 hemställt

10. beträffande kvittning av underskott mot inkomst av tjänst
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk56 yrkande
5, 1989/90:Sk58 yrkande 17, 1989/90:Sk67, 1989/90:Sk74 yrkandena
28 och 29, 1989/90:Sk75, 1989/90:Sk81 yrkande 11,
1989/90:Sk84 yrkande 1, 1989/90:Sk94 yrkande 10, 1989/90:Sk95
yrkande 5, 1989/90:Sk96 yrkandena 6 och 39, 1989/90:Sk341
yrkande 5 och 1989/90:Sk453 yrkande 2 och regeringens förslag
hos regeringen begär nytt förslag av den innebörd som anges i
reservationen.

21. Kvittning av underskott mot inkomst av tjänst
m.m. (mom. 10)

Lars Bäckström (v) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Förslaget i propositionen innebär att underskott av näringsverksamhet
inte längre får kvittas mot annan inkomst. I ett flertal motioner
har anförts att detta kommer att medföra stora svårigheter bl.a. för

1989/90:SkU30

225

15 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

nyföretagande och småföretagande. Samtidigt förhåller det sig så att
den nuvarande kvittningsmöjligheten har utnyttjats på ett sätt som inte
varit avsett. 1 motionerna Sk.74 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkandena
28 och 29 och Sk81 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 11 framställs
yrkanden av innebörd att kvittningsrätten behålls men med ett beloppsmässigt
tak som sätter stopp för avancerad skatteplanering. Yrkandet
i den sistnämnda motionen går ut på en utredning om konsekvenserna
av en slopad kvittningsrätt och om möjligheterna att införa
vissa begränsningar. Enligt vår uppfattning bör regeringen med anledning
av dessa båda motioner företa en skyndsam utredning av dessa
frågor och lägga fram de förslag som förhållandena föranleder.

dels vid moment 10 hemställt

10. beträffande kvittning av underskott mot inkomst av tjänst
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk74 yrkandena
28 och 29 och 1989/90:Sk81 yrkande 11 samt med avslag
på motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 5, 1989/90:Sk58 yrkande
17, 1989/90:Sk67, 1989/90:Sk75, 1989/90:Sk84 yrkande 1,

1989/90:Sk94 yrkande 10, 1989/90:Sk95 yrkande 5, 1989/90:Sk96
yrkandena 6 och 39, 1989/90:Sk341 yrkande 5 och 1989/90:
Sk453 yrkande 2 hos regeringen begär en skyndsam utredning
av frågan om kvittning av underskott av näringsverksamhet.

22. Hobby (mom. 11)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag beträffande beskattning av inkomster av hobby
kommer att medföra stora svårigheter för den som lägger ned kostnader
på hobbyverksamhet under en följd av år och sedan får inkomster.
Inkomster av verksamheten kommer då att beskattas brutto utan
möjlighet till avdrag för kostnaderna under de tidigare åren. Regeringens
förslag innebär nämligen att endast kostnader som uppkommit
under beskattningsåret och under året dessförinnan får beaktas i detta
sammanhang. Ett typiskt exempel på en verksamhet som kommer att
drabbas av stora svårigheter är hästsporten. Den som föder upp en häst
kan ha stora kostnader under en följd av år. Härefter kan verksamheten
börja gå med överskott. Regeringens förslag innebär att detta
överskott kommer att beskattas fullt ut utan hänsyn till kostnaderna
för uppfödningen under de tidigare åren. Förslaget innebär också att
måttliga inkomster av annan fritidssysselsättning kan bli föremål för
beskattning. Förslaget i denna del är mer ägnat att skapa irritationer
än att ge intäkter för statsverket. Enligt vår uppfattning bör riksdagen
med anledning av motionerna hos regeringen begära nytt förslag
hösten 1990 av innebörd att de här angivna svårigheterna undanröjs
eller att kvittningsförbudet slopas.

1989/90:SkU30

226

dels vid moment 11 hemställt

11. beträffande hobby
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk56 yrkande
2, 1989/90:Sk59 yrkande 9, 1989/90:Sk63, 1989/90:Sk64,
1989/90:Sk69 yrkande 2, 1989/90:Sk74 yrkande 13, 1989/90:Sk90,
1989/90:Sk93, 1989/90:Sk95 yrkande 6, 1989/90:Sk96 yrkande 7,
1989/90:Sk358, 1989/90:Sk426, 1989/90:Sk431 i denna del,

1989/90:Sk433 och 1989/90:Sk450 yrkande 4 och regeringens
förslag hos regeringen begär nytt förslag av den innebörd som
anges i reservationen.

23. Hobby (mom. 11)

Gösta Lynga (mp) har

dels anfört följande:

I likhet med vad som anförs i motion Sk74 av Inger Schörling m.fl.
(mp, yrkande 13) anser jag att ett inkomstslag "icke yrkesmässig
verksamhet" borde inrättas. Inom inkomstslaget skulle ett särskilt
avdrag om 10 000 kr. finnas för att uppmuntra olika slag av extra
aktiviteter i liten skala, t.ex. hemslöjd, biodling, tillfällig konstnärlig
verksamhet, idrottsledande eller annan likartad verksamhet. Det är
värdefullt att människor ägnar sig åt annat än sitt specialiserade
yrkesområde, och aktiviteter av dessa slag bör också uppmuntras av
samhället. I dag sker sådana aktiviteter antingen "svart" eller med
ganska nedslående belastning av skatt och sociala avgifter. Jag föreslår
att riksdagen hos regeringen begär att ett sådant inkomstslag införs och
att riksskatteverket får i uppdrag att definiera aktiviteter som bör
inräknas här.

Det yrkande som framställts i Sk450 av Göthe Knutson och Gullan
Lindblad (m, yrkande 4) angående ett extra skattefritt avdrag på
10 000 kr. från inkomst av hemslöjd och annan icke yrkesmässig
verksamhet skulle också inrymmas inom ovan givna definition.

dels vid moment 11 hemställt

11. beträffande hobby
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1989/90:Sk56 yrkande 2, 1989/90:Sk59 yrkande 9, 1989/90:
Sk63, 1989/90:Sk64, 1989/90:Sk69 yrkande 2, 1989/90:Sk74 yrkande
13, 1989/90:Sk90, 1989/90:Sk93, 1989/90:Sk95 yrkande 6,
1989/90:Sk96 yrkande 7, 1989/90:Sk358, 1989/90:Sk426, 1989/90:
Sk431 i denna del, 1989/90:Sk433 och 1989/90:Sk450 yrkande 4
hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts
i reservationen.

1989/90:SkU30

227

24. Författare, konstnärer m.fl. (mom. 12)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I motion Sk362 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att särskilda regler
införs för kulturskapare med rätt till avdrag för underskott, utvecklingskostnader
och avsättningar till upphovsmannakonto. Vidare yrkas att
egenavgifterna reduceras och att kulturskaparna undantas från mervärdeskatt.
 Likartade yrkanden framställs även i motion Sk395 av Larz
Johansson och Jan Hyttring (c). Till grund för yrkandena i motionerna
ligger att konstnärer och andra kulturskapare måste fa sådana
arbetsmöjligheter att deras konstnärliga verksamhet inte i onödan
hämmas av ekonomiska bekymmer. Nuvarande skatteregler ställer till
många problem för den som har oregelbundna inkomster. Förhållandena
är ju ofta så att verksamheten under en längre tid kan gå med
underskott och att inkomster som i själva verket hänför sig till flera år
härefter tas till beskattning på en gång under ett beskattningsår. Dessa
ojämna och ofta osäkra inkomstförhållanden innebär bl.a. att egenavgifter
kan komma att utgå med för höga belopp. Det bör också
framhållas att avdragsrätten för utvecklingskostnader m.m. bör omfatta
kostnader som ligger längre tillbaka i tiden än ett år.

Enligt vår uppfattning bör regeringen skyndsamt lägga fram förslag
som tillgodoser de synpunkter som andragits i motionerna.

dels vid moment 12 hemställt

12. beträffande författare, konstnärer m.fl.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk362 och
1989/90:Sk395 och regeringens förslag hos regeringen begär nytt
förslag av den innebörd som anges i reservationen.

25. Underhållsbidrag till barn (mom. 14)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och
Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Enligt förslaget i propositionen skall avdragsrätten för underhållsbidrag
till icke hemmavarande barn slopas. I en särskild lag föreslås att
åtgärden kompletteras med bestämmelser om nedsättning av redan
fastställda underhållsbidrag. Förslaget innebär alltså att situationen för
ensamstående med barn kommer att försvåras.

Det är otillfredsställande att förslaget läggs fram utan att samordnas
med det färdiga förslag som föreligger från underhållsbidragskommittén
om hur de underhållsberättigade skall kompenseras så att de inte
förlorar på förändringen. Regeringens förslag bör därför inte genomföras
nu. Regeringen bör hösten 1990 återkomma med förslag om de
lagändringar som behövs för en bibehållen avdragsrätt.

Med det anförda är syftet med de aktuella motionerna helt eller
delvis tillgodosett.

1989/90:SkU30

228

dels vid moment 14 hemställt

14. beträffande underhållsbidrag till barn

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1989/90:Sk59 yrkande 16, 1989/90:Sk74 yrkande 19,
1989/90:Sk321, 1989/90:Sk413 yrkande 1 och 1989/90:Sk430 hos
regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts i
reservationen.

26. Skolavgifter (mom. 15)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Det finns i dag många tusentals föräldrar som har sina barn i
fristående skolor som är godkända av staten och följer läroplan och
skollag. Lärarna arbetar för mycket låga löner för att verksamheten
över huvud taget skall kunna gå runt, och föräldrarna betungas av
terminsavgifter. Enligt miljöpartiets uppfattning måste man respektera
att föräldrarna tar ansvar för sina barns uppfostran. Vi yrkar därför i
annat sammanhang att staten skall betala lärarlönerna genom ett
genomsnittligt statsbidrag per elev. Innan ett sådant system införs bör
föräldrabidragen vara avdragsgilla i deklarationen. Riksdagen bör med
bifall till motion Sk400 som sin mening ge regeringen till känna vad
som här har anförts om avdrag för föräldraavgiften till fristående
skolor.

dels vid moment 15 hemställt

15. beträffande skolavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk400 som sin
mening ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen
om avdrag för föräldraavgiften till fristående skolor.

27. Extra avdrag (mom. 16)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
har

dels anfört följande:

Enligt vår mening bör principen om skatt efter bärkraft tillämpas.
Det innebär att den som genom låg inkomst har så liten skattekraft att
inkomsten efter skatt inte skulle räcka till för försörjningen helt eller
delvis bör befrias från skatt. Vi anser också att det bör finnas en ventil
som ger möjlighet till extra avdrag för sjukdomskostnader när synnerliga
skäl föreligger.

Enligt vår uppfattning bör regeringen hösten 1990 lägga fram förslag
av innebörd att de här angivna synpunkterna tillgodoses. Samtidigt bör
övervägas hur reglerna kan förändras så att de blir tillämpliga också på
den som äger sin egen bostad och på flerbarnsfamiljer där en förälder
är helt eller delvis hemarbetande.

1989/90:SkU30

229

dels vid mom. 16 hemställt

16. beträffande extra avdrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena
21 och 22, 1989/90:Sk88, 1989/90:Sk347, 1989/90:Sk385
och 1989/90:Sk413 yrkande 3 och regeringens förslag hos regeringen
begär förslag till ändrad lagstiftning i enlighet med vad
som anförs i reservationen.

28. Extra avdrag (mom. 16)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Som vi framhåller i res. 2 kan stark kritik riktas mot propositionens
effekter från fördelningssynpunkt. Denna kritik riktar sig mot kombinationen
av sänkta marginalskatter och en rad andra ågärder som
förslaget innehåller. En sådan åtgärd är att slopa det extra avdraget vid
invaliditet och sjukdom.

Skatteutredningen (RINK) föreslog också att det extra avdraget skulle
tas bort. Samtidigt markerades mycket starkt att det extra avdraget i
så fell måste ersättas med särskilda åtgärder utanför skattesystemet. I
regeringens proposition har sådan uteblivit. Eftersom något förslag om
kompenserande åtgärder inte föreligger bör förslaget att slopa det extra
avdraget inte genomföras.

dels vid mom. 16 hemställt

16. beträffande extra avdrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena
21 och 22, 1989/90:Sk88, 1989/90:Sk347, 1989/90:Sk385
och 1989/90:Sk413 yrkande 3 och regeringens förslag hos regeringen
begär förslag till ändrad lagstiftning i enlighet med vad
som anförs i reservationen.

29. Skattereduktion för fackföreningsavgifter
(mom. 17)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo
Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd
(c) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

De förslag som läggs fram i propositionen beträffande feckföreningsavgifter
innebär att den nuvarande skattereduktionen som beräknas till
40 % av högst 1 200 kr. ändras till 20 % av den del av avgiften som
inte överstiger 2 500 kr. om året. Förslaget innebär alltså en viss
begränsning av skattereduktionen för den som inte har en fackföreningsavgift
som uppgår till 2 500 kr. Maximibeloppet kvarstår i stort
sett oförändrat på 500 kr. I flera motioner från m, fp, c och mp yrkas
avslag på propositionen. Motionärerna begär förslag till slopad skatte -

1989/90:SkU30

230

reduktion för fackföreningsavgift och att avdraget för arbetsgivarnas
kostnader för sin organisationsverksamhet begränsas i motsvarande
mån. I en motion från s yrkas dessutom att olikheten i arbetsgivarnas
och arbetstagarnas avdragsrätt för organisationsavgift bör undanröjas.
Vänsterpartiet yrkar däremot i sin partimotion att skattereduktionen
bestäms till högst 30 % av 2 500 kr.

Det är en grundläggande princip i beskattningen att kostnader för
föreningsavgifit m.m. inte skall beaktas. Några bärande skäl för en
annan bedömning när det gäller fackföreningsavgifter föreligger inte
enligt vår mening. Vi instämmer därför i uppfattningen att den nuvarande
skattereduktionen bör slopas. Samtidigt bör arbetsgivarnas kostnader
för deras motsvarande organisationsverksamhet begränsas på sätt
som angivits i motionerna.

Regeringen bör hösten 1990 återkomma med förslag till de ändringar
i lagstiftningen som behövs.

dels vid mom. 17 hemställt

17. beträffande skattereduktion för fackföreningsavgifter
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1989/90:Sk59 yrkande 18, 1989/90:Sk74 yrkande 21,
1989/90:Sk89 yrkande 2, 1989/90:Sk96 yrkandena 20 och 21,
1989/90:Sk329 och 1989/90:Sk442 yrkande 1 samt med avslag på
motion 1989/90:Sk81 yrkandena 8 och 9 hos regeringen begär
förslag till ändrad lagstiftning i enlighet med vad som anförs i
reservationen.

30. Skattereduktion för fackföreningsavgifter
(mom. 17)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Vänsterpartiet tillstyrker i sin motion Sk81 att skattereduktionen för
fackföreningsavgifter får beräknas på ett högsta belopp av 2 500 kr. i
enlighet med vad som föreslås i propositionen. Vänsterpartiet föreslår
dock att reduktionen bestäms till 30 % av högst detta belopp. Vänsterpartiets
förslag är välmotiverat och bör genomföras.

dels vid moment 17 hemställt

17. beträffande skattereduktion för fackföreningsavgifter
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk81 yrkandena
8 och 9 och regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1989/90:Sk59 yrkande 18, 1989/90:Sk74 yrkande 21, 1989/90:
Sk89 yrkande 2, 1989/90:Sk96 yrkandena 20 och 21, 1989/90:
Sk329 och 1989/90:Sk442 yrkande 1 hos regeringen begär förslag
till ändrad lagstiftning i enlighet med vad som anförs i reservationen.

1989/90:SkU30

231

31. Pensionsförsäkringsavgifter (mom. 18)

1989/90:SkU30

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Riksdagsbeslutet hösten 1989 innebar att avdrag för pensionsförsäkringspremie
1990 endast medges för tre fjärdedelar av premien. Bortsett
från det orimliga i att något som anses avdragsgillt inte skall fa
dras av till sitt fulla värde strider beslutet mot den överenskommelse
som träffades mellan riksdagens partier i samband med reformeringen
av efterlevandepensioneringen. En förutsättning för denna uppgörelse
var att avdragsrätten för pensionsförsäkringar inte skulle försämras.

Vi föreslår att pensionsförsäkringspremier skall vara avdragsgilla i
sin helhet även under 1990, vilket innebär att den särskilda lag som
avslogs av riksdagen rörande avdragsrätten skall upphävas.

Enligt vår uppfattning bör — såsom föreslås i motion Sk413 yrkande
4 i denna del — avdrag för efterlevandeförsäkring kunna medges
utan begränsningar. Vidare bör en möjlighet till avdrag öppnas för
premier för makes pensionsförsäkring. Därmed tillgodoses också syftet
med det yrkande i denna fråga som framställs i motion Sk314. Av flera
skäl bör man också — på sätt som föreslås i motion Sk413 — införa en
rätt till avdragsgillt pensionssparande i bank.

Det förslag som läggs fram i propositionen berör inte de nu angivna
frågorna utan innebär att egenföretagare skall få avdrag för pensionsförsäkringsavgiften
i förvärvskällan. Detta förslag som överensstämmer
med motsvarande förslag i motion Sk454 tillstyrks.

dels vid moment 18 hemställt

18. beträffande pensionsförsäkringsavgifter

a) att riksdagen bifaller propositionen i denna del och motion
1989/90:Sk454 samt avslår motion 1989/90:L611 till den del
yrkandet i motionen inte kan anses tillgodosett,

b) att riksdagen med bifall till 1989/90:Sk59 yrkande 48,
1989/90:Sk402 yrkande 6 och 1989/90:Sk403 yrkande 5 antar
följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1989:1018) om
ändring i kommunalskattelagen

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:1018) om ändring i kommunalskattelagen
skall upphöra att gälla.

c) att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk314
och 1989/90:Sk413 yrkande 4 i denna del hos regeringen begär
förslag till ändrad lagstiftning i enlighet med vad som i övrigt
anförs i reservationen.

232

32. Avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål
(mom. 19)

Kjell Johansson (fp) och Leif Olsson (fp) har

dels anfört följande:

I motionerna Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 9 och
Sk312 av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas att en avdragsrätt för gåvor
till ideella och humanitära ändamål bör skapas. Liknande regler finns
i många andra länder. Avdragsrätten bör utformas så att avdrag medges
inom en viss beloppsram för gåva från enskild person till svenska
biståndsorganisationer och till trossamfund. Yrkande om en sådan
avdragsrätt framställs också i motionerna Sk346 av Sten Svensson (m),
Sk388 av Görel Bohlin (m), Sk437 av Görel Bohlin (m), Sk375 av Pär
Granstedt och Birgitta Hambraeus (c) samt i motionen Sk389 av Gösta
Lyngå och Marianne Samuelsson (mp) yrkande 1.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att ideell verksamhet i denna
form främjas på allt sätt. En begränsad avdragsrätt för gåvor av detta
slag utgör en värdefull stimulans till uppoffringar av detta slag. Regeringen
bör därför skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar
som behövs.

dels vid moment 19 hemställt

19. beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk89 yrkande
9, 1989/90:Sk312, 1989/90:Sk346, 1989/90:Sk375, 1989/90:
Sk388, 1989/90:Sk389 yrkande 1 och 1989/90:Sk437 hos regeringen
begär förslag till ändrad lagstiftning i enlighet med vad
som anförs i reservationen.

33. Avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål
(mom. 19)

Gösta Lyngå (mp) har

deb anfört följande:

I motion Sk389 av Gösta Lyngå och Marianne Samuelsson (mp,
yrkande 1) framställs ett yrkande av innebörd att biståndsgåvor till
behövande personer i tredje världen skall kunna beaktas vid beskattningen
genom en begränsad avdragsrätt. Enligt motionärernas mening
bör avdrag för sådana gåvor kunna medges med högst 5 000 kr. under
förutsättning att gåvorna förmedlas genom en organisation som har
godkänts av utrikesdepartementet.

Det är angeläget att ideell verksamhet i denna form främjas på allt
sätt. En begränsad avdragsrätt för gåvor av detta slag som nämns i
motionen utgör en värdefull stimulans till dessa uppoffringar. Regeringen
bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som
behövs.

1989/90:SkU30

233

I andra motioner framställs yrkande om en allmän avdragsrätt för
gåvor till allmännyttiga ändamål. Dessa yrkanden tillgodoses delvis
genom förslaget i motion Sk389.

dels vid moment 19 hemställt

19. beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk89 yrkande
9, 1989/90:Sk312, 1989/90:Sk346, 1989/90:Sk375, 1989/90:
Sk388, 1989/90:Sk389 yrkande 1 och 1989/90:Sk437 hos regeringen
begär förslag till ändrad lagstiftning i enlighet med vad
som anförs i reservationen.

34. Gästforskare (mom. 20)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

I motion Sk71 yrkas avslag på förslaget i propositionen om att slopa
den skattefrihet som utländska gästforskare åtnjuter för 30 % av
lönen. Vidare yrkas i motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c, yrkande
15) ett tillkännagivande av innebörd att det inom ramen för den
föreslagna ändringen bör finnas utrymme för en generös tillämpning
av reglerna. Bakgrunden till motionärerna är bl.a. att svensk forskning
för att hålla hög internationell standard måste bedrivas i nära samarbete
med utländska forskare. Redan i dag är det svårt att erbjuda
gästforskare attraktiva arbets- och utkomstmöjligheter, och antalet gästforskare
skulle behöva öka väsentligt.

Det är angeläget att villkoren för gästforskare är sådana att det
framstår som attraktivt att för en tid arbeta i Sverige. Mot denna
bakgrund instämmer vi i uppfattningen att det inom ramen för bestämmelserna
bör finnas utrymme för en generös tillämpning av
bestämmelser.

dels vid moment 20 hemställt

20. beträffande gästforskare

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk96 yrkande 15
och med anledning av motion 1989/90:Sk71 och regeringens
förslag som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservationen.

35. Flyttningskostnader (mom. 21)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

I propositionen föreslås att ersättningar för flyttningskostnader fortfarande
bör vara undantagna från beskattning.

I motion Sk96 yrkande 12 yrkas ett tillkännagivande av uppfattningen
att flyttningskostnader bör beskattas. Enligt motionärerna är de

1989/90:SkU30

234

arbetsmarknadspolitiska skäl som åberopas i propositionen inte tillräckliga
för det föreslagna undantaget från de principer som bör
tillämpas i fråga om ersättningar av detta slag.

Vi instämmer i motionärernas bedömning och tillstyrker motionen i
denna del.

dels vid moment 21 hemställt

21. beträffande flyttningskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk96 yrkande 12
och med anledning av regeringens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservationen.

36. Avtalsförsäkringar (mom. 23)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Trygghetsförsäkringen vid arbetsskada fyller viktiga sociala funktioner
och förmånerna som utgår på grund av dessa försäkringar utgår
enligt vår mening under sådana förhållanden att en beskattning framstår
som oskälig med tanke på att det rör sig om invaliditetsersättningen.
 Med hänvisning härtill bör — som yrkas i motion Sk81 av Lars
Werner m.fl. (v, yrkande 10) och Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c,
yrkande 11) — det förslag som läggs fram i propositionen om en sådan
beskattning inte genomföras.

Regeringen bör hösten 1990 lägga fram förslag till de lagstiftningsåtgärder
som behövs för att bibehålla nuvarande ordning i fråga om
denna försäkring.

dels vid moment 23 hemställt

23. beträffande avtalsförsäkringar
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk81 yrkande
10 och 1989/90:Sk96 yrkande 11 och regeringens förslag hos
regeringen begär nytt förslag av den innebörd som anges i
reservationen.

37. Avtalsförsäkringar (mom. 23)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

AMF-försäkringar har tillkommit genom avtal mellan arbetsmarknadens
parter och fyller viktiga funktioner.

Som förutsättning för avtalen gäller att förmånerna är skattefria.

Som framhålls i motion Sk81 av Lars Werner m.fl. (v, yrkande 10)
har regeringen inte åberopat tillräckliga skäl för sitt förslag. Enligt vår
mening bör regeringen hösten 1990 lägga fram förslag till de lagstiftningsåtgärder
som behövs för att bibehålla nuvarande ordning.

1989/90:SkU30

235

dels vid moment 23 hemställt

23. beträffande avtalsförsäkringar

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk81 yrkande
10 och 1989/90:Sk96 yrkande 11 och regeringens förslag hos
regeringen begär nytt förslag av den innebörd som anges i
reservationen.

38. Skadestånd (mom. 24)

Lars Bäckström (v) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion Sk355 av Lars Werner m.fl. (v) bör skadestånd
enligt lagen om anställningsskydd skattebefrias eftersom den ersättning
som utgår i dessa fall kan likställas med ideell skada. Även i motion
Sk384 av Anna Horn af Rantzien (mp) yrkas att ersättning för ideell
skada skattebefrias. Vi instämmer i att en uttrycklig regel av denna
innebörd behövs. Samtidigt vill vi framhålla att en ersättning av detta
slag redan enligt gällande regler går fri från beskattning om det står
klart att den inte har något samband med mottagarens tjänst eller
något annat liknande förhållande.

Regeringen bör hösten 1990 lägga fram förslag till den lagändring
som behövs.

dels vid moment 24 hemställt

24. beträffande skadestånd

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk355 och
1989/90:Sk384 hos regeringen begär förslag av den innebörd som
anges i reservationen.

39. Stipendier (mom. 25)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Beträffande fackliga stipendier infördes en tillfällig avdragsrätt vid
1984 års taxering. Detta avdrag har sedan permanentats. I propositionen
anför man att frågan om hur den skattemässiga behandlingen av
stipendier skall utformas bör anstå tills stiftelse- och föreningsskattekommitténs
betänkande i denna del beretts. Som framhålls i motion
Sk364 av Ewy Möller och Bertil Danielsson (m) innebär lagstiftningen
att fackföreningsrörelsen kan lämna förtroendevalda skattefri ersättning
för förlorad arbetsförtjänst i samband med kursdeltagande. Det
finns ingen rimlig anledning att förmånsbehandla fackliga stipendier
vid beskattningen. Skattefrihet för sådana stipendier strider mot lagstiftningens
grunder och åsidosätter elementära rättvisekrav.

Vi instämmer i motionärernas förslag att skattefriheten för dessa
stipendier bör upphöra i och med 1992 års taxering. Regeringen bör
hösten 1990 lägga fram förslag till de lagstiftningsåtgärder som behövs.

1989/90:SkU30

236

dels vid moment 25 hemställt

25. beträffande stipendier

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk364 hos regeringen
begär förslag av den innebörd som anges i reservationen.

40. Personalvård (mom. 26)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Av hälsopolitiska skäl bör man införa en rätt till avdrag för personliga
utgifter i samband med olika hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande
aktiviteter. Genom att införa en sådan avdragsrätt kan man
minska belastningen på samhällets sjukvårdsapparat. Även företagen
bör på olika sätt stimuleras till att ge förutsättningar för träning genom
att tillhandahålla handledare och iordningställa de lokaler som behövs.
Jag anser att riksdagen bör begära en utredning som skall ge förslag till
konkreta regler för dessa stimulansåtgärder. Jag tillstyrker bifall till
motion Sk316.

dels vid moment 26 hemställt

26. beträffande personalvård

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk316 och med
avslag på proposition 1989/90:110 i denna del hos regeringen
begär utredning och förslag i enlighet med vad ovan anförts.

41. Kostförmån (mom. 27)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Henneryd (c) har

dels anfört följande:

Förslaget att ta ut sociala avgifter på kostförmåner kan — som
anförs i motionerna Sk51 och Sk77 — kritiseras av flera skäl. Att
betrakta en kostförmån som sjukpenninggrundande inkomst får snedvridande
effekter, och en avgiftsbeläggning motverkar mångåriga strävanden
hos hälsovårdande myndigheter och hos enskilda arbetsgivare
att förbättra svenska folkets kostvanor. Effekterna av förslaget kan bli
samhällsekonomiskt dyrbara att reparera i efterhand. Vi instämmer i
motionärernas uppfattning att förslaget i propositionen inte bör genomföras.

dels vid moment 27 hemställt

27. beträffande kostförmån

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk51 och
1989/90:Sk77 och proposition 1989/90:110 i denna del och med
avslag på motionerna 1989/90:Sk52, 1989/90:Sk74 yrkande 16
och 1989/90:Sk449 i denna del hos regeringen begär förslag till
nya regler för kostförmån i enlighet med vad ovan anförts.

1989/90:SkU30

237

42. Kostförmån (mom. 27)

Vid avslag på reservation 10

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Vänsterpartiet har i motion Sk81 redovisat att vänsterpartiet kan
godta propositionens förslag om skärpt beskattning av måltidssubventioner
under förutsättning att vänsterpartiets förslag till skatteskalor
och finansiering godkänns av riksdagen. Om detta ej sker yrkar
vänsterpartiet att propositionen i denna del avslås.

Vänsterpartiet kan således i princip godta en skärpt beskattning av
måltidssubventioner. Vi är medvetna om att skärpningen kan medföra
olägenheter, bl.a. risk för ett sämre kosthåll under arbetsdagen. Basbreddningen
kan dock ses som ett led i målsättningen om en mer
likformig beskattning av inkomster, och ett bidrag till finansieringen
av en rättvis skattereform. Detta förutsätter att breddningen sätts in i
ett fördelningspolitiskt sammanhang.

Under beredningen har utskottet erhållit uppgifter som pekar på att
basbreddningen ger väsentligt större intäkter än vad som förutsätts i
propositionen. Detta skapar utrymme för att ge en viss fortsatt skattesubvention
för förmån av lunch eller middag. Det bör övervägas om
denna subvention skall ske genom att måltidssubventioner inte beläggs
med sociala avgifter. Vad gäller pedagogiska måltider så talar övervägande
skäl för att dessa inte upptas till beskattning. Riksdagen bör ge
regeringen till känna vad som ovan anförts i reservationen.

dels vid mom. 27 hemställt

27. beträffande kostförmån
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:110 i denna
del och med anledning av motionerna 1989/90:Sk51, 1989/90:
Sk77, 1989/90:Sk52, 1989/90:Sk74 yrkande 16, och 1989/90:
Sk449 i denna del, hos regeringen begär förslag till nya regler
för kostförmån i enlighet med vad som ovan anförts.

43. Kostförmån (mom. 27)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Jag delar mp-motionärens uppfattning att den skattefria lyxbetonade
konsumtionen i samband med bl.a. representation — på bekostnad av
andra skattebetalare — är stötande, särskilt med tanke på de eftersatta
behoven inom skolan och andra områden av samhällslivet. Riksdagen
bör därför hos regeringen begära en omprövning av skattebestämmelserna
beträffande bl.a. representationsmåltider. Med det anförda tillstyrker
jag bifall till motion Sk449 (mp) i denna del.

Vidare vill jag liksom mp-motionärerna bakom motion Sk74 framhålla
att pedagogiska måltider för personal inom skola och barnomsorg
ofta har ett pedagogiskt värde men innebär samtidigt inte sällan

1989/90:SkU30

238

en uppoffring för den enskilde genom att hon eller han inte får den
matro och inte heller den kvalité på maten som annars är normal. Jag
biträder därför miljöpartiet de grönas krav att förmån av fri eller delvis
fri kost i form av s.k. pedagogiska måltider inte skall tas upp till
beskattning. Regeringen bör återkomma med förslag på denna punkt.

dels vid moment 27 hemställt

27. beträffande kostförmån

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk74 yrkande
16 och 1989/90:Sk449 i denna del och propositionen i denna
del och med avslag på motionerna 1989/90:Sk51, 1989/90:Sk52
och 1989/90:Sk77 hos regeringen begär förslag om nya beskattningsregler
för kostförmån i enlighet med vad ovan anförts.

44. Reseförmåner (mom. 28)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

När det gäller skattefriheten för reseförmåner bör enligt vår mening
hänsyn tas till att dessa åtminstone i viss utsträckning utgör sedvanliga
personalrabatter, som t.ex. inom SAS. Enligt vår uppfattning bör de
helt fria resorna även i fortsättningen vara skattefria om de har
karaktär av sedvanlig personalrabatt. Beskattning av värdet av övriga
resor bör emellertid ske, men med hänsyn tagen till de starka restriktioner
som omgärdar resorna, t.ex. att de företas på s.k. "stand bybasis"
med företräde till betalande passagerare och därför ibland långa
väntetider vid anslutningsflyg. Vad gäller pensionärer som kan antas
ha intjänat sina förmåner tidigare bör ingen beskattning alls ske.
Regeringen bör snarast lägga fram förslag om detta. Vi tillstyrker
således motion Sk59 i denna del.

dels vid moment 28 hemställt

28. beträffande reseförmåner

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk59 yrkande 11
och med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del hos
regeringen begär förslag till nya regler för beskattning av reseförmåner
i enlighet med vad ovan anförts.

45. Reseförmåner (mom. 28)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

När det gäller skattefriheten för reseförmåner bör enligt min mening
hänsyn tas till att dessa åtminstone i viss utsträckning utgör sedvanliga
personalrabatter, som t.ex. inom SJ. Enligt min uppfattning bör fria
resor kunna vara skattefria även i fortsättningen om de har karaktär av
sedvanlig personalrabatt till ett ej avsevärt belopp. Beskattning av
värdet av övriga resor bör emellertid ske, men med hänsyn tagen till

1989/90:SkU30

239

de restriktioner som omgärdar resorna. Vad gäller pensionärer som
kan antas ha intjänat sina förmåner tidigare bör ingen beskattning ske.
Regeringen bör snarast lägga fram förslag om detta.

dels vid mom. 28 hemställt

28. beträffande reseförmåner

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:110 i denna
del och motion 1989/90:Sk59 yrkande 11 hos regeringen begär
förslag till nya regler för beskattning av reseförmåner i enlighet
med vad ovan anförts.

46. Bilförmån (mom. 29)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Den schablonisering som numera införts för beskattning av förmån
av fri bil är principiellt felaktig och innebär bl.a. att det har blivit
förmånligt med tjänstebil för den som kör mycket privat och förmånligt
med privat bil för den som kör mycket i tjänsten. Vi förordar
därför, i likhet med motionärerna bakom motion Sk59, en återgång
till de regler som gällde före 1986 års beslut. Förmån av fri bil bör
således beskattas med hänsyn till det faktiska värdet av denna förmån.
Vi tillstyrker således motion Sk59 i denna del.

dels vid moment 29 hemställt

29. beträffande bilförmån

att riksdagen med anledning av 1989/90:Sk59 yrkande 10 och
proposition 1989/90:110 i denna del och med avslag på motionerna
1989/90:Sk74 yrkande 15, 1989/90:Sk96 yrkande 8,
1989/90:Sk330 yrkandena 1—4, 1989/90:Sk341 yrkande 4,

1989/90:Sk356, 1989/90:Sk371, 1989/90:Sk392 yrkande 5 och
1989/90:Sk440 yrkandena 3 och 6 hos regeringen begär nytt
förslag om beskattningsregler i fråga om förmån av fri bil i
enlighet med vad ovan anförts.

47. Bilförmån (mom. 29)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Vi instämmer i kritiken mot förslaget i propositionen som innebär
att stora bilar kommer att få en lägre beskattning än mindre. Detta
anser vi felaktigt från miljöpolitisk synvinkel. Det kan också möjligen
komma att betraktas som ett handelshinder. Vi föreslår därför, i likhet
med motionärerna bakom motion Sk96, en lösning enligt den av
RINK och MIA förordade modellen, dvs. en helt proportionell beskattning
i förhållande till nybilspriset. Som skattesatser föreslår vi 40 % av
nybilspriset för bilar ej äldre än tre år och 35 % av bilar äldre än tre

1989/90:SkU30

240

år. I övrigt bör de regler som i dag tillämpas för bilförmån gälla även 1989/90:SkU30

fortsättningsvis. Regeringen bör återkomma med förslag på denna

punkt. Vi tillstyrker således motion Sk96 i denna del.

dels vid moment 29 hemställt

29. beträffande bilförmån
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk96 yrkande 8

och proposition 1989/90:110 i denna del och med avslag på

motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 10, 1989/90:Sk74 yrkande 15,

1989/90:Sk330 yrkandena 1-4, 1989/90:Sk341 yrkande 4,

1989/90:Sk356, 1989/90:Sk371, 1989/90:Sk392 yrkande 5 och
1989/90:Sk440 yrkandena 3 och 6 hos regeringen begär nytt
förslag om beskattningsregler i fråga om förmån av fri bil i
enlighet med vad ovan anförts.

48. Bilförmån (mom. 29)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag om differentierad förmånsbeskattning innebär
att billigare bilar beskattas procentuellt hårdare än dyrare, ofta större
och mer bränsleslukande bilar. Detta är från miljösynpunkt helt
felaktigt och kan endast uppfattas som ett förtäckt konkurrensstöd till
svensk bilproduktion. Vi avvisar därför propositionens förslag på den
här punkten och föreslår i stället att förmånsvärdet av fri bil som inte
är äldre än tre år sätts till 40 % av nybilspriset. För äldre förmånsbilar
sätts procentsatsen ned med 2 % per år. Vi föreslår också att en
förnyad översyn görs av hela tjänstebilssystemet och av beskattningen
av tjänstebilar. Syftet med översynen bör vara att finna former för
värdering av bilförmån som är riktig från miljösynpunkt. Om detta
visar sig svårt av skattetekniska skäl bör det övervägas om systemet
med tjänstebilar i stället kraftigt kan begränsas. Med det anförda
tillstyrker vi motion Sk74 i denna del.

dels vid moment 29 hemställt

29. beträffande bilförmån
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk74 yrkande 15
och proposition 1989/90:110 i denna del och med avslag på
motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 10, 1989/90:Sk96 yrkande 8,
1989/90:Sk330 yrkandena 1-4, 1989/90:Sk341 yrkande 4,

1989/90:Sk356, 1989/90:Sk371, 1989/90:Sk392 yrkande 5 och
1989/90:Sk440 yrkandena 3 och 6 hos regeringen begär nytt
förslag om beskattningsregler i fråga om förmån av fri bil i
enlighet med vad ovan anförts.

241

16 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

49. Vinstandelssystem m.m. (mom. 30)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo
Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp) och Rolf
Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Av skäl som framgår av m-, fp- och c-ledamöternas avvikande
mening till socialförsäkringsutskottets yttrande till skatteutskottet anser
vi att man bör satsa på en utveckling av "andel-i-vinst-systemet" och
inte motverka en sådan genom att ta ut socialavgifter på bidrag till
vinstandelssystemen. Med anledning av motionerna Sk89 och Sf207
avstyrker vi således propositionen i denna del. Riksdagen bör begära
förslag om att slopa avgiftsskyldigheten på bidrag till vinstandelsstiftelser.
 Härmed får även motion Sk415 anses tillgodosedd.

dels vid moment 30 hemställt

30. beträffande vinstandelssystem m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:110 i denna
del och motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 3, 1989/90:Sf207 och
1989/90:Sk415 och med avslag på 1989/90:Sk309 hos regeringen
begär nytt förslag om slopad avgiftsskyidighet på bidrag till
vinstandelsstiftelser i enlighet med vad ovan anförts.

50. 600-kronorsregeln m.m., idrottsrörelsen
(mom. 32)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Vi vill inte medverka till en sådan försämring av villkoren för
idrottsrörelsen som förslaget i propositionen innebär i form av ökad
byråkrati och ökade kostnader. Nuvarande regler om skattefrihet bör
därför bibehållas.

Vi vill vidare framhålla behovet av en uppräkning av schablonavdraget
för idrottsutövare. Den nuvarande beloppsgränsen, 3 000 kr., har
gällt sedan 1981 års taxering och är uppenbart numera alltför låg. Vi
förordar i enlighet med vad som föreslås i motion Sk379 (m) att
schablonavdraget höjs till 5 000 kr. fr.o.m. i år.

Vi vill slutligen återkomma till skatteproblemen för vissa elitidrottsmän
som under några få verksamma år erhåller mycket höga inkomster
vilket inte sällan leder till att de bosätter sig i ett annat land. Vi
anser att man därvid närmare bör pröva en möjlighet att fördela
sådana inkomster under en längre tidsperiod, t.ex. genom ett samlingskonto
som kunde disponeras och beskattas på ungefär samma sätt som
de s.k. skogskontona eller genom att ett försäkringssystem införs som
kan tillgodose det aktuella behovet av resultatutjämning.

Med det anförda tillstyrker vi motionerna Sk59 och Sk379 i berörda
delar. Även syftet med motion Sk53 Sr i väsentliga delar anses
tillgodosett.

1989/90:SkU30

242

dels vid moment 32 hemställt

32. beträffande 600-kronorsregeln m.m., idrottsrörelsen
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk59 yrkande
13, 1989/90:Sk379 yrkandena 4 och 5 och proposition
1989/90:110 i denna del och motionerna 1989/90:Sk98 yrkandena
3 och 4, 1989/90:Sk70, 1989/90:Sf350 och 1989/90:Sk447
yrkandena 1 och 3 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk53
yrkandena 3—5, 1989/90:Sk96 yrkande 10, 1989/90:Skl21 yrkandena
1 och 2, 1989/90:Sk404 och 1989/90:Sk637 yrkande 2 hos
regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad ovan anförts.

51. 600-kronorsregeln m.m., idrottsrörelsen
(mom. 32)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Av skäl som åberopats av bl.a. c-ledamöterna i en avvikande mening
till kulturutskottets yttrande till skatteutskottet föreslår vi att gränsen
för skatteplikt för tävlingsvinster bör gå vid 0,03 basbelopp. Detta
innebär, med nu gällande basbelopp, att vinster om ett sammanlagt
värde om ca 900 kr. blir skattefria. Därmed tillstyrker vi c-motionen
Sk96 i denna del. Vi motsätter oss också förslaget att ta ut socialavgifter
på alla belopp över 1 000 kr. Som föreslås i centermotionen Sk98
yrkande 3 bör socialavgifter tas ut först för ersättningar över ett halvt
basbelopp. Kontrolluppgift skall ej heller behöva lämnas på priser
vilkas värde ej överstiger 1 000 kr. (yrkande 4). Även syftet med av
övriga företrädare för centerpartiet väckta motioner får anses tillgodosett.

dels vid moment 32 hemställt

32. beträffande 600-kronorsregeln m.m., idrottsrörelsen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk96 yrkande 10
och proposition 1989/90:110 i denna del och motionerna
1989/90:Sk98 yrkandena 3 och 4, 1989/90:Sk70, 1989/90:Sf350
och 1989/90:Sk447 yrkandena 1 och 3 och med avslag på motionerna
1989/90:Sk53 yrkandena 3—5, 1989/90:Sk59 yrkande 13,
1989/90:Skl21 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk379 yrkandena 4
och 5, 1989/90:Sk404 och 1989/90:Sk637 yrkande 2 hos regeringen
begär nytt förslag i enlighet med vad ovan anförts.

52. Ökade levnadskostnader (mom. 33)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Vi delar de principiella utgångspunkter för en framtida traktamentsbeskattning
som ligger till grund för förslaget i propositionen. Alla
traktamenten bör således bli skattepliktiga och avdrag medges för

1989/90:SkU30

243

faktisk fördyring av levnadskostnaderna. Vi godtar också de avdragsbelopp
sorn föreslås i propositionen, men riksdagen bör enligt vår
mening uttala att beloppen bör räknas upp i takt med penningvärdeförsämringen.
 Detta innebär att vi tillstyrker motion Sk59 (m) i denna
del.

dels vid moment 33 hemställt

33. beträffande ökade levnadskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk59 yrkande 15,
med anledning av proposition 1989/90:110 i denna del och och
med avslag på motionerna 1989/90:Sk418 och 1989/90:Sk449 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts angående en uppräkning av avdragen.

53. Ökade levnadskostnader (mom. 33)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Utöver vad som anförts ovan i en särskild reservation delar jag
mp-motionärens uppfattning att den skattefria lyxbetonade konsumtionen
i samband med bl.a. kurser, konferenser, tjänsteresor och andra
uppdrag i tjänsten — på bekostnad av andra skattebetalare — är
stötande, särskilt med tanke på de eftersatta behoven inom skolan och
andra områden av samhällslivet. Riksdagen bör därför hos regeringen
begära en omprövning av skattebestämmelserna beträffande bl.a. natttraktamenten
och vissa konferenser. Med det anförda tillstyrker jag
bifall till motion Sk449 (mp) i denna del.

dels vid moment 33 hemställt

33. beträffande ökade levnadskostnader
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk449 i denna
del och proposition 1989/90:110 i denna del och med avslag på
motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 15 och 1989/90:Sk418 hos
regeringen begär en omprövning av skattereglerna i enlighet
med vad ovan förordats.

54. Bilkostnader i tjänsten (mom. 34)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Vi föreslår att tidigare gällande regler för avdrag för resa med egen
bil i tjänsten återinförs så till vida att den faktiska kostnaden alltid
skall vara avdragsgill. Nya schablonbelopp bör på sedvanligt sätt festställas
i förhandlingar med hänsyn till de ökade kostnader som uppkommit.
 Med det anförda tillstyrker vi motion Sk59 i denna del.

1989/90:SkU30

244

dels vid moment 34 hemställt:

34. beträffande bilkostnader i tjänsten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk59 yrkande 47,
med anledning av motionerna 1989/90:Sk310, 1989/90:Sk403 yrkande
4, 1989/90:Sk357, 1989/90:Sk341 yrkande 3, 1989/90:
Sk360, 1989/90:Sk440 yrkande 4, 1989/90:Sk450 yrkande 1,
1989/90:Sk363 och 1989/90:Sk441 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1989/90:Sk434 yrkande 2, 1989/90:Sk96 yrkande 9,
1989/90:Sk95 yrkandena 4 och 7, 1989/90:Sk344 yrkandena 1
och 2, 1989/90:Sk382, 1989/90:Sk323 yrkande 1 och 1989/90:
Sk438 hos regeringen begär förslag om återinförd rätt till avdrag
för faktiska kostnader i enlighet med vad ovan anförts.

55. Bilkostnader i tjänsten (mom. 34)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Vi anser att beslutet hösten 1989 om begränsningen i avdraget för
resa med egen bil i tjänsten bör rivas upp. Beslutet har medfört
problem för både arbetsgivare och arbetstagare, kommunernas kostnader
för t.ex. hemtjänsten har ökat kraftigt. Härtill kommer köp av nya
bilar, leasing och investeringar i parkeringsplatser etc. Det är viktigt att
effekten av reglerna analyseras för att de samhällsekonomiska kostnaderna
skall kunna minimeras. Möjligheterna att fa avdrag för egen bil i
tjänsten är viktig för många yrkesgrupper, t.ex. distriktssköterskor,
hemsamariter, lantbrevbärare m.fl. En bättre balans mellan bilförmån
och egen bil i tjänsten bör eftersträvas. Vad avser avdraget för egen bil
i tjänsten anser vi att de verkliga kostnaderna bör få dras av. Samtidigt
bör en schablon finnas som medger avdrag med 15 kr. per mil.

Med det anförda tillstyrker vi motionerna Sk434, Sk96 och Sk95 i
denna del.

dels vid moment 34 hemställt

34. beträffande bilkostnader i tjänsten
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk434 yrkande
2, 1989/90:Sk96 yrkande 9 och 1989/90:Sk95 yrkandena 4 och 7,
med anledning av motionerna 1989/90:Sk344 yrkandena 1 och
2, 1989/90:Sk323 yrkande 1 och 1989/90:Sk438 och med avslag
på motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 47, 1989/90:Sk382,

1989/90:Sk310, 1989/90:Sk403 yrkande 4, 1989/90:Sk357,

1989/90:Sk341 yrkande 3, 1989/90:Sk360, 1989/90:Sk440 yrkande
4, 1989/90:Sk450 yrkande 1, 1989/90:Sk363 och 1989/90:Sk441
yrkande 2 hos regeringen begär förslag i enlighet med vad ovan
anförts.

1989/90:SkU30

245

56. Bilresor till och från arbetsplatsen (mom. 35)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Det belopp som medges för avdrag för resor till och från arbetet har
legat stilla under flera år. Samtidigt har regeringen, ofta med stöd av
andra partier men med motstånd från moderata samlingspartiet, höjt
kostnaderna för bilismen kraftigt.

Det är därför rimligt att nu se över dessa bestämmelser så att
avdragsbeloppet anpassas till kostnadsutvecklingen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag som kan träda i kraft den 1
januari 1991.

För föräldrar som i samband med sin resa till arbetet måste lämna
respektive hämta barn på daghem eller i annan form av barnomsorg
bör det vara den totala restiden som ligger till grund för beräkning av
tidsvinsten. Reglerna för tidsvinstberäkning bör utformas med hänsyn
härtill. Med det anförda tillstyrker vi motionerna Sk59 och Sk440 i
denna del.

dels vid moment 35 hemställt

35. beträffande bilresor till och från arbetsplatsen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk59 yrkande
12 och 1989/90:Sk440 yrkande 5, med anledning av motionerna
1989/90:Sk440 yrkandena 1, 2 och 5 och 1989/90:Sk413 yrkande
2 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk74 yrkande 18,
1989/90:Sk96 yrkande 16, 1989/90:Sk315, 1989/90:Sk322,

1989/90:Sk345, 1989/90:Sk325 och 1989/90:Sk392 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts beträffande
avdragsbeloppen för bilresor m.m.

57. Bilresor till och från arbetsplatsen (morn. 35)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

De s.k. reseavdragen är av stor betydelse för en decentraliserad
samhällsstruktur med en levande landsbygd. Avdraget är också fördelningspolitiskt
betydelsefullt eftersom befolkningen på landsbygden i
genomsnitt har lägre inkomst än i övriga län. Därmed får dessa också
ett mindre utbyte av marginalskattesänkningarna i samband med skattereformen.
 För många människor finns ingen utbyggd kollektivtrafik
och således inga alternativ till bilresa till arbetet. Den samlade alternativkostnaden
för att delta i förvärvsarbetet får inte bli så hög att
människor gynnas ekonomiskt då de är hemma från arbetet.

Vi anser att beslutet om moms på energi skall rivas upp. Skulle
ändå nuvarande regler kvarstå yrkar vi att avdraget för resa med bil till
och från arbetet höjs till 15 kr Vmil oberoende av körsträcka. Avdrag
för övriga fortskaffningsmedel höjs i paritet med bilavdraget.

1989/90:SkU30

246

Likaväl som avdrag får göras för resa till och från arbetsplatsen
borde det för att underlätta för småbarnsföräldrarna vara möjligt för
dem att få räkna in lämnande och hämtning av barn i i barnomsorgen
i sin arbetsresa vid beräkning av reskostnad och restid. Det är ju inte
möjligt för alla att få daghemsplats eller motsvarande i närheten av sin
bostad, och eftersom barntillsyn är en förutsättning för att småbarnsföräldrarna
skall kunna ha ett förvärvsarbete utanför hemmet och
därmed få en arbetsinkomst är det befogat att utöka rätten till reseavdrag
på detta sätt.

Vi anser att riksdagen bör begära förslag av regeringen med angiven
inriktning och tillstyrker därför motionerna Sk96, Sk322 och Sk345 i
denna del.

dels vid moment 35 hemställt

35. beträffande bilresor till och från arbetsplatsen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk96 yrkande
16, 1989/90:Sk322 och 1989/90:Sk345, med anledning av motion
1989/90:Sk315 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk59 yrkande
12, 1989/90:Sk74 yrkande 18, 1989/90:Sk440 yrkandena 1,
2 och 5, 1989/90:Sk413 yrkande 2, 1989/90:Sk325 och 1989/90:
Sk392 yrkande 6 hos regeringen begär förslag om nya regler för
avdrag för bilresor i enlighet med vad ovan anförts.

58. Bilresor till och från arbetsplatsen (mom. 35)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

De s.k. reseavdragen är av stor betydelse för många människor med
lägre inkomster, och avdraget har även en betydande regionalpolitisk
betydelse. Det var därför värdefullt att regeringen tvangs backa från
sina ursprungstankar på denna punkt.

Det kan vidare övervägas om reseavdragen bör höjas i vissa regioner
där avstånden är stora och möjligheterna att bygga upp en väl fungerande
kollektivtrafik är begränsade. Reglerna borde även om möjligt
utformas så att samåkning främjas.

Likaväl som avdrag får göras för resa till och från arbetsplatsen
borde det för att underlätta för småbarnsföräldrarna vara möjligt för
dem att få räkna in lämnande och hämtning av barn i i barnomsorgen
i sin arbetsresa vid beräkning av reskostnad och restid. Det är ju inte
möjligt för alla att få daghemsplats eller motsvarande i närheten av sin
bostad och eftersom barntillsyn är en förutsättning för att småbarnsföräldrarna
skall kunna ha ett förvärvsarbete utanför hemmet och därmed
få en arbetsinkomst är det befogat att utöka rätten till reseavdrag
på detta sätt.

Jag anser att riksdagen bör begära förslag av regeringen med angiven
inriktning och tillstyrker därför motionerna Sk322 och Sk345 i denna
del.

1989/90:SkU30

247

dels vid moment 35 hemställt

35. beträffande bilresor till och från arbetsplatsen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk322 och
1989/90:Sk345, samt med anledning av motion 1989/90:Sk325
och med avslag på motionerna 1989/90:Sk315, 1989/90:Sk96
yrkande 16, 1989/90:Sk59 yrkande 12, 1989/90:Sk74 yrkande 18,
1989/90:Sk440 yrkandena 1, 2 och 5, 1989/90:Sk413 yrkande 2,
och 1989/90:Sk392 yrkande 6 hos regeringen begär förslag om
nya regler för avdrag för bilresor i enlighet med vad ovan
anförts.

59. Bilresor till och från arbetsplatsen (mom. 35)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Avdraget för resor till och från arbetet bör primärt anpassas efter
önskemålet att inte uppmuntra bilresor i tätorter. Avdraget bör knytas
till person snarare än till fortskaffningsmedel och därigenom uppmuntra
till användning av allmänna kommunikationsmedel och samåkning
i högre grad än det nuvarande avdraget. Med hänsyn till att en
stor del av skatteförvaltningens och skattedomstolarnas arbete går åt till
att pröva bl.a. tvåtimmarsregeln i det nuvarade avdraget bör en ny
regel vara utformad så att den innebär en administrativ förenkling och

ger berörda myndigheter möjligheter att koncentrera sig på viktigare

uppgifter.

Mot bakgrund av det anförda biträder jag miljöpartiet de grönas
förslag att minimiavståndet för avdrag skall vara 1,5 mil enkel resa. Är
avståndet längre bör den skattskyldige ha rätt till avdrag med 8 kr. per
mil oberoende av vilket fortskaffningsmedel han i verkligheten använt.
Vidare bör ett avdragstak på 30 000 kr. införas.

Jag anser att riksdagen bör hos regeringen begära förslag i enlighet
med det anförda. Jag tillstyrker således miljöpartiet de grönas motion
Sk74 i denna del och avstyrker övriga nu behandlade motionsyrkanden.

dels vid moment 35 hemställt

35. beträffande bilresor till och från arbetsplatsen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk74 yrkande 18,

med anledning av motion 1989/90:Sk392 yrkande 6 och med

avslag på motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 12, 1989/90:Sk96
yrkande 16, 1989/90:Sk315, 1989/90:Sk440 yrkandena 1, 2 och 5,
1989/90:Sk322, 1989/90:Sk345, 1989/90:Sk413 yrkande 2 och
1989/90:Sk325 hos regeringen begär förslag till nya regler för
avdrag för resor till och från arbetet i enlighet med vad ovan
anförts.

1989/90:SkU30

248

60. Sparavdrag m.m. (mom. 38)

1989/90:SkU30

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Vi instämmer i princip i propositionens förslag att grundavdrag inte
skall medges från inkomst av kapital, men för att undvika att mycket
små belopp ger upphov till taxeringsåtgärder och debitering av skatt
bör ett särskilt grundavdrag på 1 000 kr. även fortsättningsvis medges.

Detta grundavdrag bör samordnas med det allmänna grundavdraget
så att den totala summan inte kan överstiga det senare. Enligt vår
mening är det ett orimligt synsätt att små barn så tidigt som möjligt
"skall vänja sig vid att betala skatt". Tvärtom bör alla de möjligheter
som står till buds för att uppmuntra barn att spara utnyttjas.

Vi föreslår att riksdagen, med bifall till motion Sk59 i denna del,
hos regeringen begär förslag med denna inriktning.

dels vid moment 38 hemställt

38. beträffande sparavdrag m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk59 yrkande 24
och propositionen i denna del och med avslag på motionerna
1989/90:Sk56 yrkande 4, 1989/90:Sk96 yrkande 23 och 1989/90:
Sk74 yrkandena 22 och 23 hos regeringen begär nytt förslag om
särskilt grundavdrag från kapitalinkomst i enlighet med vad
ovan förordats.

61. Sparavdrag m.m. (mom. 38)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Vi motsätter oss att sparavdraget slopas. Stimulanser för det privata
sparandet är mycket angelägna. Det s.k. sparavdraget är en sådan
stimulans framför allt av betydelse för småspararna med låga eller
normala inkomster. En person med i dag låg marginalskatt och som
tidigare utnyttjat sparavdraget riskerar att få höjd skatt på sitt sparande
efter skattereformen. Detta är en följd av att vederbörande ej fått
någon större nytta av att skattesatsen sänkts till 30 % på sparandet.
Denna risk bör undanröjas. Ett sparavdrag bör enligt vår uppfattning
även i fortsättningen finnas kvar i skattesystemet. Med tanke på att
skattesatsen sänks finner vi en lämplig nivå på avdraget vara 1 000 kr.
Vi tillstyrker således motion Sk96 i denna del och förordar att riksdagen
hos regeringen begär förslag med denna inriktning.

dels vid moment 38 hemställt

38. beträffande sparavdrag m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk96 yrkande
23 och 1989/90:Sk56 yrkande 4 och propositionen i denna
del och med avslag på motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 24 och

249

1989/90:Sk74 yrkandena 22 och 23 hos regeringen begär nytt
förslag om sparavdrag i enlighet med vad ovan anförts.

62. Sparavdrag m.m. (mom. 38)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Jag biträder miljöpartiet de grönas förslag om ett grundavdrag på
500 kr. inom inkomstslaget kapital. Grundavdraget skall ej fa leda till
att underskott uppkommer inom inkomstslaget kapital, ej heller få
dras av om inkomstslaget redan före grundavdraget visar underskott.

Jag föreslår vidare att ett sparavdrag får göras med 30 % av den del
av kapitalinkomsterna (brutto, dvs. före eventuella avdrag i detta
inkomstslag) som understiger 6 000 kr. Detta betyder att skatten på
dessa mindre kapitalinkomster endast blir 21 % i stället för 30 % på
den nominella kapitalinkomsten. Detta motsvarar i de räkneexempel
som angetts i RINK av en real skattesats på 52,5 % för de första 6 000
kr. i stället för 75 % om inget sparavdrag får göras.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag med denna innebörd.
Jag tillstyrker således motion Sk74 i denna del.

dels vid moment 38 hemställt

38. beträffande sparavdrag m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk74 yrkandena
22 och 23 och propositionen i denna del och med avslag på
motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 4, 1989/90:Sk96 yrkande 23
och 1989/90:Sk59 yrkande 24 hos regeringen begär förslag om
grundavdrag och sparavdrag i enlighet med vad ovan anförts.

63. Avräkning av underskott senare år (mom. 39)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt vår mening bör uppkomna underskott i inkomstslaget kapital
få sparas och utnyttjas även vid senare beskattningsår. Vi tillstyrker
därför motion Sk59 och förordar att riksdagen hos regeringen begär
förslag härom.

dels vid moment 39 hemställt

39. beträffande avräkning av underskott senare år

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk59 yrkande 23
och propositionen i denna del hos regeringen begär nytt förslag
om rätt att utnyttja underskott vid senare beskattningsår i enlighet
med vad ovan anförts.

1989/90:SkU30

250

64. Kvittning av reavinst mot reaförlust (mom. 40)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Förslaget i propositionen att reaförluster enligt huvudregeln skall
vara avdragsgilla till 70 % innebär en förbättring så till vida att
reaförluster överhuvud taget får kvittas mot andra inkomster än realisationsvinster.
 Det är å andra sidan en försämring så till vida att en
realisationsförlust normalt får kvittas till hundra procent mot en
realisationsvinst. I detta avseende har emellertid vissa begränsningar
införts för aktier och motsvarande instrument. Enligt vår mening bör
realisationsförluster vara fullt avdragsgilla mot relisationsvinster och
avdragsgilla till 70 % mot övriga inkomster. Vi föreslår att riksdagen
hos regeringen begär förslag med angiven innebörd och tillstyrker
därför motion Sk59 i denna del.

dels vid moment 40 hemställt

40. beträffande kvittning av reavinst mot reaförlust

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk59 yrkandena
25 och 34 och propositionen i denna del hos regeringen begär
förslag till nya regler om rätt att kvitta reavinst mot reaförlust.

65. Avdragsbegränsningar för ränteutgifter (mom. 41)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Motiveringen till förslaget i propositionen om ränteavdragsbegränsning
är risken för skatteplaneringsåtgärder. Ett motiv för överdriven
skatteplanering har emellertid varit den mycket höga beskattningen av
kapitalinkomster. När skattesatsen nu sänks till 30 % bortfaller i de
allra flesta fall motivet för sådana åtgärder. Transaktioner i syfte att
minska skatten är dessutom ofta riskfyllda och medför avbränningar
genom ersättning till de institutioner som fungerar som mellanhand.
Allt talar för att någon ränteavdragsbegränsning överhuvud taget inte
behövs.

En orimlig effekt av föreliggande förslag blir att barn under 18 år
sannolikt inte skulle kunna överta ett småhus exempelvis om föräldrarna
skulle omkomma.

Förslaget om ränteavdragsbegränsning bör således avslås. Vi tillstyrker
därför motion Sk59 i denna del och förordar att riksdagen hos
regeringen begär förslag med denna innebörd.

dels vid moment 41 hemställt

41. beträffande avdragsbegränsningar för ränteutgifter

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk59 yrkande 27
och propositionen i denna del och med avslag på motionerna
1989/90:Sk74 yrkande 24 och 1989/90:Sk81 yrkandena 17 och 28
hos regeringen begär förslag i enlighet med vad ovan anförts.

1989/90:SkU30

251

66. Avdragsbegränsningar för ränteutgifter (mom. 41)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:110 att "ränteutgifter utöver
ränteintäkter är fullt avdragsgilla upp till 100 000 kr., medan
överskjutande ränteutgifter är avdragsgilla till 70 %". Vänsterpartiet
föreslår i stället ett fullständigt avdragstak för ränteutgifter vid 100 000
kr.

På sikt bör systemet med avdrag för ränteutgifter slopas. Detta skulle
skapa ett rakare system och möjligheterna till skatteundandragande
samt lånefinansierad och skattesubventionerad konsumtion skulle minimeras.
 En slopad rätt att dra av låneräntor fordrar dock en övergångstid.
 Slopade ränteavdrag kräver därjämte nya system för att finansiera
boendekostnaderna. Vänsterpartiet föreslår för detta syfte inrättande
av en statlig bostadsbank.

Vänsterpartiet förordar att riksdagen hos regeringen begär förslag i
enlighet med det anförda och tillstyrker därför motion Sk81 i denna
del.

dels vid moment 41 hemställt

41. beträffande avdragsbegränsningar för ränteutgifter
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk81 yrkandena
17 och 28 och propositionen i denna del och med avslag på
motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 27 och 1989/90:Sk74 yrkande
24 dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts angående systemet med avdrag för ränteutgifter m.m.,
dels hos regeringen begär nytt förslag om avdragstak m.m. i
enlighet med vad ovan anförts.

67. Avdragsbegränsningar för ränteutgifter (mom. 41)

Gösta Lynga (mp) har

dels anfört följande:

Jag avvisar regeringens förslag om att räntor skall S dras till 70 %
över avdragstaket. Detta förslag är dåligt motiverat. De farhågor som
tidigare framförts om bl.a. svårigheter för riskkapitalförsörjning till
mindre företag synes ju tillgodosedda genom de förslag om undantag
för avdragstaket för aktieägartillskott till fåmansföretag som framlagts i
propositionen. Mot bakgrund härav ansluter jag mig till det förslag
som lyfts fram av miljöpartiet de gröna att inga ränteavdrag skall få ske
över ett avdragstak med följande utformning.

Varje inkomsttagare medges ett avdrag om maximalt 30 000 kr. för
ränteutgifter, och dessutom ett avdrag om maximalt 90 000 kr. för
räntor på lån mot säkerhet i egenägd permanentbostad eller för räntor
på privat lån med säkerhet i egen permanentbostad eller för räntor på
privat lån med säkerhet i boende. Med detta förslag kommer alltså en
ensam familjeförsörjare i en villa att kunna göra ett avdrag om

1989/90:SkU30

252

120 000 kr. medan ett par får dra av maximalt 150 000 kr. För
boende i hyreshus blir avdraget maximalt 30 000 kr per person.
Skillnaden motiveras av att för lån till hyreshus liksom gemensamma
lån i en bostadsrättsförening gäller mer generösa regler för räntebidrag
som är anpassade till att någon avdragsrätt för räntorna inte kan
tillgodogöras. Det föreslagna ränteavdragstaket blir därför neutralt mellan
boendeformerna medan regeringens förslag i realiteten betyder ett
oneutralt och därmed omotiverat gynnande av personer som bor i
hyresrätt och delvis bostadsrätt.

Med det anförda tillstyrker jag motion Sk74 i denna del.

dels vid moment 41 hemställt

41. beträffande avdragsbegränsningar för ränteutgifter
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk74 yrkande 24
och propositionen i denna del och med avslag på motionerna
1989/90:Sk59 yrkande 27 och 1989/90:Sk81 yrkandena 17 och 28
hos regeringen begär förslag om differentierat avdrag i enlighet
med vad ovan anförts.

68. Allemanssparande m.m. såvitt avser
sparstimulanser m.m. (mom. 42, delvis)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Vi föreslår följande åtgärder för att stimulera till ett långsiktigt
hushållssparande.

Långsiktigt sparande bör stimuleras genom att ett startsparande
införs som gör det möjligt för bland annat föräldrar att bygga upp ett
startkapital för barn och ungdomar. Vidare bör pensionssparande!
breddas så att det också kan ske i bank med liknande skattefördelar
som gäller för det nuvarande försäkringssparande!.

En breddning av bostadsägandet är det bästa sättet att åstadkomma
en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna. Omvandling av
hyreslägenheter till bostadsrätts- och även ägarlägenheter bör underlättas.
 Ett målinriktat bosparande i bank bör stödjas med statliga premier.

Det enskilda aktiesparandet har under lång tid straffbeskattats, vilket
lett till att hushållen sålt ut betydande aktieinnehav till institutioner.
Denna utveckling måste vändas, vilket förutsätter att nuvarande skattemässiga
diskriminering av privatpersoners aktieägande upphör. Därför
bör bland annat följande åtgärder vidtas: löntagarfonderna avskaffas
och tillgångarna används som sparstimulans så att en majoritet av den
vuxna befolkningen kan bli aktiesparare, statliga företag försäljs, reavinstbeskattningen
av aktier förenklas och lindras, dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar avskaffas, taxeringsvärdets genomslag vid arvs-,
gåvo- och förmögenhetsbeskattningen minskas, omsättningsskatten på
aktier avskaffas och anställdas andel-i-vinst-system premieras och utvidgas.

1989/90:SkU30

253

Någon form av nyetableringskonto skulle också underlätta nyföretagande.
 En person skulle t.ex. kunna göra insättningar på ett särskilt
nyetableringskonto med möjlighet till avdrag från sin tjänsteinkomst.
När företaget startas får medlen på kontot användas för att bestrida
utgifter i företaget. Nyetableringskontot skulle innebära att den som
startar ett företag skulle kunna finansiera eventuella förluster med
obeskattade medel.

Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag om de nämnda
sparstimulerande åtgärderna och att frågan om nyetableringskonton
utreds. Med det anförda tillstyrker vi motionerna Sk59 och Sk341 i
denna del.

dels vid moment 42 — såvitt nu är i fråga — hemställt

42. beträffande allemanssparande m.m. såvitt avser sparstimulanser
m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 8
och 1989/90:Sk341 yrkande 8 och med avslag på motionerna
1989/90:Sk56 yrkande 6, 1989/90:Sk94 yrkande 5, 1989/90:Sk96
yrkande 22, 1989/90:Sk331, 1989/90:Sk354 yrkande 3, 1989/90:
Sk416, 1989/90:Sk361 yrkande 3 och 1989/90:Sk406 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts
angående sparstimulanser m.m.

69. Allemanssparande m.m. såvitt avser
sparstimulanser m.m. (mom. 42, delvis)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

För att öka hushållssparande! behövs konkreta åtgärder. Det krävs
bl.a. för att öka lönsamheten för sparande. Vi ställer oss bakom
centerpartiets förslag att ett program för ökat sparande och decentraliserat
ägande skall tas fram. Målsättningen för det totala finansiella
sparandet bör sättas högt. Detta för att kunna nettoamortera statsskulden.
 Överskottet skall i huvudsak genereras i hushållssektorn. Målsättningen
för hushållssparande! bör vara att på sikt få en sparkvot för
hushållen på 10 %.

Vissa av de förändringar i kapitalbeskattningen som föreslås via
skattereformen, bl.a. en enhetlig skattesats på 30 % kopplat till avdragsbegränsningar
för lån, kommer förhoppningsvis att ge vissa bidrag
till att förbättra sparandet. Emellertid föreslår regeringen genom skattereformen
ävenledes en del försämrade villkor för sparandet — bl.a.
ett slopat sparavdrag och ökad beskattning bl.a. på allemanssparandet.
Sammantaget anser vi att de nu föreslagna sparstimulanserna inte på
långt när är tillräckliga. Vi föreslår mot denna bakgrund införande av
personliga investeringskonton.

Följande riktlinjer för personliga investeringskonton bör gälla.

- Personliga investeringskonton införs för långsiktigt målsparande.

1989/90:SkU30

254

- Insättningarna maximeras till ett halvt basbelopp per år och undantas
från beskattning.

-Uttag utan skattekonsekvenser Sr endast göras till investeringar i
permanentbostad eller i eget företag.

- Beskattningen sker när tillgången avyttras.

- Vid uttag till annan användning sker beskattning omedelbart.

Det bör ankomma på regeringen att verkställa den ytterligare utredning
som kan krävas och snarast återkomma till riksdagen med ett
konkret förslag om införande av personliga investeringskonton, också
innefattande ett förslag till finansiering för de statsfinansiella kostnader
som uppkommer på kort sikt. Målsättningen bör vara att införa
personliga investeringskonton från den 1 januari 1991. Detta bör
regeringen ges till känna.

För att åstadkomma ökade förutsättningar för en stor del av de icke
börsnoterade små och medelstora aktiebolagen att tillgodogöra sig
riskkapitalmarknaden bör också en rad åtgärder eller reformer övervägas.

En reform skulle vara att ge enskilda placerare ett visst skattemässigt
avdrag för placeringar i särskilda riskkapitalfonder. Riksdagen bör ge
regeringen detta till känna.

Egenföretagarna och småföretagen i övrigt är helt hänvisade till sin
egen kapitalbildning. För dessa är skattesystemets förmåga att underlätta
och stimulera kapitaluppbyggnaden av helt avgörande betydelse.

Det höga skattetrycket har under 1980-talet drabbat egen- och småföretagarna
speciellt hårt. Från centerns sida har vi sedan länge föreslagit
slopandet av beskattningen på arbetande kapital i småföretag. Ett
slopande av förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital skulle
kraftigt förstärka framför allt soliditeten och överlevnadsförmågan i
småföretagen. Härigenom skulle betydande kapitaluttag undvikas för
att både betala den egna lönen, skatter och sociala avgifter. Andra
förslag är befrielse från arbetsgivaravgift det första verksamhetsåret och
införande av privata investeringsfonder.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk96 i denna del, liksom
motion Sk406 i denna del.

dels vid moment 42 — såvitt nu är i fråga — hemställt

42. beträffande allemanssparande m.m. såvitt avser sparstimulanser
m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk96 yrkande
22 och 1989/90:Sk406 yrkandena 1 och 2 och med avslag på
motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 8, 1989/90:Sk341 yrkande 8,
1989/90:Sk56 yrkande 6, 1989/90:Sk94 yrkande 5, 1989/90:Sk331,
1989/90:Sk354 yrkande 3, 1989/90:Sk416 och 1989/90:Sk361 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts angående personliga investeringskonton m.m.

1989/90:SkU30

255

70. Allemanssparande m.m. såvitt avser
sparstimulanser m.m. (mom. 42, delvis)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Inom miljöpartiet de gröna anser vi att skattereglerna inte får
innebära sämre villkor för små företag än för stora. Pet måste vara
möjligt för den eller dem som vill att spara pengar för att kunna starta
företag med stor andel eget kapital. Enskilt sparande av investeringsmedel
för småföretagande bör medges med upp till högst 25 % av
inkomst av arbete, dock högst två basbelopp per år, och bara belastas
med 10 % skatt. Om pengarna inte används för sådant företagande
inom rimlig tid, t.ex. fem år utan särskild prövning, bör de beskattas,
åtminstone med ursprunglig eller något högre skattesats. Samhället
skall ha rätt att granska hur investeringarna skall användas eller har
använts, t.ex. via regionala utvecklingsfonder, närfonder eller samhällsrevisorer.

Jag anser att riksdagen bör som sin mening ge regeringen det
anförda till känna och tillstyrker således motion Sk94 i denna del.

dels vid moment 42 — såvitt nu är i fråga — hemställt

42. beträffande allemanssparande m.m. såvitt avser sparstimulanser
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/9Q:Sk94 yrkande 5 och
med avslag på motionerna 1989/9Q:Sk96 yrkande 22 , 1989/90:
Sk59 yrkande 8, 1989/90:Sk341 yrkande 8, 1989/90:Sk56 yrkande
6, 1989/90:Sk331, 1989/90:Sk354 yrkande 3, 1989/90:Sk416,
1989/90:Sk361 yrkande 3 och 1989/90;Sk406 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts
angående ett system med lägre skatt på sparande för att starta
företag.

71. Allemanssparande m.m. såvitt avser beskattning
av ränta m.m. (mom. 42, delvis)

Lars Bäckström (v) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Vi ansluter oss till den mening sorn företräds av v- och mpledamöterna
i finansutskottet att det ligger ett stort värde i att beskattningen
av kapitalinkomster utformas enhetligt och likformigt. Avkastningen
från allemans- och pensionssparande! föreslås i propositionen
bli beskattad med avsevärt lägre skattesatser än de 30 % som föreslås
gälla för vanligt banksparande. Även för aktiesparande föreslås en rad
undantag från huvudregeln. Såsom vänsterpartiet påpekar i motion
Sk81 kommer avsaknaden av en enhetlig skattesats att öppna väg för
skatteplanering och leda till att nuvarande orättvisor består. I enlighet

1989/90:SkU30

256

därmed föreslår vi därför att alla typer av kapitalavkastning, med
undantag för reavinstbeskattning av permanentbostäder, beskattas på
ett enhetligt sätt med en statlig inkomstskatt på 30 %.

Vad vi här anfört innebär att vi avstyrker propositionens förslag i
denna del samt tillstyrker motion Sk81 och Sk74 i denna del.

dels vid moment 42 — såvitt nu är i fråga — hemställt

42. beträffande allemanssparande, m.m. såvitt avser beskattning
av ränta m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk81 yrkandena
19 och 22 och 1989/90:Sk74 yrkande 25 propositionen i
denna del och hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med
vad ovan anförts.

72. Reavinst på aktier m.m. (mom. 43)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt förslaget i propositionen skall kapitalvinster behandlas på
samma sätt som kapitalinkomster. Som anförs i reservation 1 är detta
orimligt. Kapitalvinster uppkommer till skillnad från kapitalinkomster
oftast över en längre tidsperiod och under risk. I allmänhet finns också
möjlighet att avstå från att realisera vinsten. En hög kapitalvinstbeskattning
medför besvärande inlåsningseffekter.

Vid beräkning av den vinst som kan ha uppkommit vid en försäljning
bör anskaffningsvärdena indexuppräknas. Detta bör gälla oavsett
tillgångens art. På detta vis kan inte realisationsvinster som endast är
nominella komma att beskattas. I det system som föreslås i propositionen
kan t.o.m. reala förluster bli beskattade.

I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 32, 33 och 35
begär motionärerna förslag om indexreglering av anskaffningsvärdena
för aktier och en snabbutredning om avskaffande av aktie vi nstbeskattningen.
 Vi tillstyrker detta och förslaget i samma motion om en
generell rätt till uppskov ett år med betalningen av skatten på reavinsten.

dels vid moment 43 hemställt

43. beträffande reavinst på aktier m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk59 yrkandena 26 i
denna del, 32, 33 och 35 med anledning av regeringens förslag
och med avslag på motionerna 1989/90:Sk81 yrkandena 21, 22
och 25, 1989/90:Sk444 yrkande 6, 1989/90:Sk452 yrkandena 1—4
och 6 och 1989/90:Sk453 yrkande 3 hos regeringen begär förslag
om indexreglering av anskaffningsvärdena för aktier och en
snabbutredning om avskaffande av aktievinstbeskattningen.

1989/90:SkU30

257

17 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

73. Reavinst på aktier m.m. (mom. 43)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Det förslag som läggs fram från vänsterpartiets sida innebär att vi
förespråkar en strikt enhetlig kapitalbeskattning på 30 % utan de
många undantag som medges i propositionen. För aktievinstbeskattningens
del innebär detta att hela vinsten bör tas upp till beskattning
och att man alltså inte skall få avräkna 20 % av försäljningspriset som
en schablon för anskaffningsvärdet. Reaförluster skall enligt propositionen
i princip få dras av med 70 %. Vi instämmer i detta förslag och
avstyrker de undantag som regeringen föreslår i fråga om realisationsförluster
på marknadsnoterade aktier. Med det anförda tillstyrker vi i
princip motion Sk81 yrkandena 21 och 25. Regeringen bör lägga fram
förslag till de lagändringar som behövs under hösten 1990.

dels vid moment 43 hemställt

43. beträffande reavinst på aktier m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk81 yrkandena
21, 22 och 25 och 1989/90:Sk444 yrkande 6 och regeringens
förslag och med avslag på motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena
26 i denna del, 32, 33 och 35, 1989/90:Sk452 yrkandena
1 — 4 och 6 och 1989/90:Sk453 yrkande 3 hos regeringen begär
nytt förslag av den innebörd som anges i reservationen.

74. Reavinst på optioner och fordringar (mom. 44)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt propositionen blir reaförluster på premieobligationer avdragsgilla
till 70 %. Inkomstskatteutredningen föreslog att sådana förluster
skulle vara fullt avdragsgilla såsom räntekostnader. Inkomstskatteutredningens
förslag bör enligt vår mening genomföras. Det anförda innebär
att vi instämmer i yrkande 37 i motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m).
Som anförs i denna motion bör också frågan om reavinstbeskattning
av fordringar lösas på annat sätt än som föreslagits i propositionen.
Sådana vinster bör beskattas enligt reglerna för ränta och inte enligt
reglerna för realisationsvinster och realisationsförluster. Vi tillstyrker
alltså det yrkande i detta hänseende som framställs i motionen (yrkande
36).

deb i moment 44 hemställt

44. beträffande reavinst på optioner och fordringar

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk59 yrkandena
36 och 37 och regeringens förslag samt med avslag på motion
1989/90:Sk96 yrkande 28 och 29 hos regeringen begär nytt
förslag av den innebörd som anges i motionen.

1989/90:SkU30

258

75. Reavinst på optioner och fordringar (mom. 44)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) bör räntan på
konvertibla skuldebrev behandlas som ränta och inte som utdelning
vilket föreslås i propositionen. I motionen påtalas också att det förslag
som regeringen lägger fram om ändrade regler för beskattningen av
optioner kan befaras fa snedvridande effekter. Förslaget i propositionen
bör alltså inte genomföras. Vi instämmer alltså i de yrkanden i
dessa hänseenden som framställs i motionen (yrkandena 28 och 29).

dels vid moment 44 hemställt

44. beträffande reavinst på optioner och fordringar

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk96 yrkandena
28 och 29 och regeringens förslag samt med avslag på motion
1989/90:Sk59 yrkandena 36 och 37 hos regeringen begär nytt
förslag av den innebörd som anges i reservationen.

76. Reavinst på övrig lös egendom (mom. 45)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I propostionen föreslås att den nuvarande skattefriheten för reavinster
vid försäljning av lösöre m.m. slopas helt. Konst och antikviteter
blir därmed föremål för en evig reavinstbeskattning utan uppräkning
av inköpspriset. Regeringens förslag skulle bereda marken för en
betydande grå eller svart marknad och många problem. Risken är
också stor att värdefull konst legalt eller illegalt förs ut ur Sverige för
försäljning i utlandet. Det måste också antas att det allmännas inkomster
av en beskattning skulle bli mycket blygsamma. Som anförs i
motion Sk59 bör detta förslag inte genomföras (yrkande 39).

I detta förslag instämmer förste vice talman Ingegerd Troedsson (m)
i sin motion Sk72. I andra hand yrkas i denna motion — inte minst av
praktiska skäl — ett fribelopp på 300 000 kr. vid försäljning av konst
och antikviteter och undantag för försäljning från dödsbon.

Skulle en evig reavinstbeskattning av lösöre genomföras på sätt som
föreslås i propositionen borde reglerna kompletteras med sådana lättnader
i beskattningen som föreslås i den sistnämnda motionen.

dels vid moment 45 hemställt

45. beträffande reavinst på övrig lös egendom

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk59 yrkande
39, 1989/90:Sk72 och 1989/90:Sk390 och regeringens förslag
hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts
i reservationen.

1989/90:SkU30

259

77. Reavinst på fastigheter och bostadsrätter
(mom. 46)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Av bostadspolitiska skäl ställer vi oss bakom det yttrande som
avgivits av moderatledamöterna i bostadsutskottet att realisationsvinstbeskattningen
av fastigheter i avvaktan på en bredare översyn av hela
bostadsbeskattningen bör utformas efter den princip som anges i
motioner från moderata samlingspartiet. Anskaffningsvärdet bör således
indexuppräknas med konsumentprisindex från första innehavsåret.
På så vis undviks beskattning av rent nominella vinster. Reglerna om
uppskov med beskattning vid byte av bostad bör bibehållas och utvidgas
till att också gälla för bostadsrätter. På så sätt underlättas även
övergången mellan olika upplåtelseformer, och rörligheten på bostadsmarknaden
kan öka. Som anförs i en tidigare reservation bör man
generellt medge rätt till uppskov med betalningen av skatten på en
reavinst. En sådan komplettering är värdefull inte minst i fråga om
fastigheter.

Riksdagen bör enligt vår mening begära ett nytt förslag vad avser
realisationsvinstbeskattningen av fastigheter med den inriktning som
ovan förordats. De nya reglerna bör kunna träda i kraft år 1991. Det
bör dock samtidigt övervägas hur beskattningen fortsättningsvis kan
utformas för att endast omfatta tidsmässigt korta innehav eller om den
helt kan slopas. Vad utskottet har anfört innebär att motionerna Sk327
(m), Sk58 (m) och Sk59 (m) i denna del tillstyrks. Motion Sk83 (m)
får anses tillgodosedd och den i motion Sk73 (m) diskuterade frågan
blir inte aktuell med de av utskottet förordade beskattningsreglerna.

dels vid moment 46 hemställt

46. beträffande reavinst på fastigheter och bostadsrätter
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena
26 i denna del, 28, 29, 30 och 31, 1989/90:Sk327 yrkande
1, 1989/90:Sk58 yrkande 21, 1989/90:Sk83 och 1989/90:Sk73 och
proposition 1989/90:110 i denna del och med avslag på motionerna
1989/90:Sk62, 1989/90:Sk54, 1989/90:Sk96 yrkandena 25,
26 och 27, 1989/90:Sk81 yrkandena 26 och 27 och 1989/90:Sk95
yrkande 2 hos regeringen begär förslag i enlighet med vad ovan
anförts.

78. Reavinst på fastigheter och bostadsrätter
(mom. 46)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

I likhet med centerledamöterna i bostadsutskottet motsätter vi oss att
realisationsvinstbeskattningen av bostäder ges en sådan utformning att
rörligheten på marknaden minskar ytterligare. Risken för att nya

1989/90:SkU30

260

inlåsningseffekter skall uppstå vid ett genomförande fullt ut av det av
regeringen förordade nya systemet för reavinstbeskattningen av bostadsrätter
och småhus är enligt vår mening uppenbar. Framför allt
gäller detta med avseende på effekterna av den slopade möjligheten till
uppskov med beskattningen som regeringen föreslår.

Regeringens förslag går ut på att möjligheterna till uppskov med
beskattningen helt skall tas bort. Detta är naturligtvis inte logiskt. Av
samma skäl som det totala skatteuttaget bör begränsas i vad avser
realisationsvinster bör möjligheterna till uppskov finnas kvar i vissa
Eall. Som framhålls i centerpartiets partimotion Sk96 måste det vara
möjligt att få uppskov med beskattningen för de boende som byter
bostad bl.a. av medicinska skäl, handikappskäl eller åldersskäl.

Som föreslås i flera motioner bör avdrag kunna medges för värdehöjande
reparationer som utförs under en tioårsperiod. Vidare bör den
s.k. takregeln sättas till 60 % av försäljningspriset även i fråga om
näringsfastigheter.

dels vid moment 46 hemställt

46. beträffande reavinst på fastigheter och bostadsrätter
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk54,
1989/90:Sk58 yrkande 21, 1989/90:Sk59 yrkandena 29, 30 och
31, 1989/90:Sk62, 1989/90:Sk83, 1989/90:Sk96 yrkandena 25, 26
och 27 och 1989/90:Sk95 yrkande 2 och regeringens förslag och
med avslag på motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena 26 i denna
del och 28, 1989/90:Sk327 yrkande 1, 1989/90:Sk81 yrkandena
26 och 27 och 1989/90:Sk73 hos regeringen begär nytt förslag i
enlighet med vad som anförts i reservationen.

79. Reavinst på fastigheter och bostadsrätter
(mom. 46)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Vänsterpartiet biträder den uppfattning som företräds av v-ledamoten
i bostadsutskottet att den löpande beskattningen av boendet bör
vara låg, men att en större del av realisationsvinsterna skall beskattas.
Vänsterpartiet godtar dock förslaget om en begränsningsregel för realisationsvinstbeskattningen
av permanentbostäder. I enlighet med vmotionärernas
förslag bör sålunda skatteuttaget vid försäljning av permanentbostäder
kunna begränsas genom en schablonregel som innebär
att skatteuttaget begränsas till 15 % av försäljningsintäkten. För andra
privatbostäder bör hela realisationsvinsten beskattas.

Vad som anförts i anslutning till vänsterpartiets partimotion Sk81
yrkandena 26 och 27 om ett skattetak för privata permanentbostäder
m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vänsterpartiets
ställningstagande i detta avseende innebär att regeringens förslag
liksom övriga motionsyrkanden avstyrks i nu aktuell del.

1989/90:SkU30

261

dels vid moment 46 hemställt

46. beträffande realisationsvinst på fastigheter och bostadsrätter
att riksdagen med anledning avmotion 1989/90:Sk81 yrkandena
26 och 27 och proposition 1989/90:110 i denna del och med
avslag på motionerna 1989/90:Sk96 yrkandena 25, 26 och 27,
1989/90:Sk95 yrkande 2, 1989/90:Sk59 yrkandena 26 i denna del,
28, 29, 30 och 31, 1989/90:Sk327 yrkande 1, 1989/90:Sk58 yrkande
21, motionerna 1989/90:Sk62, 1989/90:Sk54, 1989/90:Sk83
och 1989/90:Sk73 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts.

80. Bostadsbeskattningens utformning i allmänhet
(mom. 47)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfort följande:

Utgångspunkten för ett reformerat bostadsbeskattningssystem bör tas
i de förslag som förs fram i partimotionerna från moderata samlingspartiet.
 Det är således angeläget att hela det nuvarande systemet för
bostadsbeskattning blir föremål för en översyn. Det bör därvid övervägas
om inte denna beskattningsreform helt kan slopas.

För att inte bostadsskatteuttaget skall öka bör, för perioden fr.o.m.
inkomståret 1991, vid beräkning av schablonintäkt och statlig fastighetsskatt
hänsyn inte tas till större höjning av taxeringsvärdet enligt
1990 års fastighetstaxering jämfört med tidigare gällande taxeringsvärde
än 50 %. Fastighetsskatten år 1991 bör vara oförändrad jämfört med
år 1990 och således inte höjas i kronor räknat vare sig till följd av
höjningar av skattesatsen eller höjda taxeringsvärden. För nybyggda
fastigheter bör fastighetsskatten åsättas ett beskattningsunderlag som
motsvarar det taxeringsvärde som skulle ha gällt enligt utfallet av 1981
års fastighetstaxering. Fastighetsskatten bör på sikt successivt avskaffas i
takt med att det ekonomiska läget så medger och med utgångspunkt i
de riktlinjer för den framtida bostadsbeskattningen som den ovan
förordade översynen kan komma fram till.

Beträffande fastighetsskatten för hyreshusenheter bör beslutet från
hösten 1989 att fr.o.m. år 1990 höja beräkningsunderlaget för skatten
rivas upp. Fastighetsskatten för de allmännyttiga bostadsföretagen bör
även fortsättningsvis vara 1,4 % av skatteunderlaget, och fastighetsskatten
för övriga hyreshus bör i ett första steg sänkas till 2,0 % för att
minska spännvidden mellan de olika företagsformerna. En sådan modell
för fastighetsskatten undanröjer även behovet av de särskilda
övergångsregler och reduceringsregler som föreslås i propositionen.

Vad nu förordats avseende den löpande bostadsbeskattningen av
bostadsföretag innebär att förslagen i moderata samlingspartiets partimotioner
Sk59 yrkandena 43, 44 och 46 och Sk327 yrkandena 3—7
tillstyrks. Utskottet ställer sig också bakom förslagen i partimotion
Sk59 (m) yrkande 43 om att mangårdsbyggnaden på jordbruksfastighet
även i fortsättningen bör beskattas som näringsfastighet. Regeringen

1989/90:SkU30

262

bör vidare återkomma till riksdagen med förslag som innebär att även
om en fastighet betecknas som privatbostad skall en lokal för näringsverksamhet
kunna föranleda avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet
för de kostnader som hänför sig dit. Enligt vår mening skulle en
avdragsrätt för reparationer i småhus leda till stora fördelar i form av
bl.a. minskat svartjobberi. En avdragsrätt t.ex. för styrkta lönekostnader
upp till ett belopp av 10 000 kr. per år bör således införas. Den
närmare utformningen av en sådan avdragsrätt bör kunna fastläggas i
samband med den av utskottet förordade översynen av småhusbeskattningen.

Vad ovan anförts bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels vid moment 47 hemställt

47. beträffande bostadsbeskattningens utformning i allmänhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk59 yrkandena
43, 44 och 46, 1989/90:Sk327 yrkandena 3, 4, 5, 6 och 7
och 1989/90:Sk453 yrkande 4 och proposition 1989/90:110 i
denna del och med avslag på motionerna 1989/90:Sk96 yrkandena
31, 32, 33 och 34 och 1989/90:Sk95 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

81. Bostadsbeskattningens utformning i allmänhet
(mom. 47)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag i fråga om gränsdragningen mellan privatbostad
och näringsfastighet vid den löpande beskattningen av småhus innebär
dels att småhus på jordbruksfastighet fortsättningsvis normalt kommer
att räknas som privatbostad, dels att den nuvarande schablonbeskattningen
av småhus slopas och ersätts av en fastighetsskatt. Vi godtar
förslagets principiella utformning när det gäller den löpande beskattningen
av småhus men kan inte till alla delar acceptera förslaget såvitt
avser gränsdragningen mellan privatbostad och näringsfastighet. För att
undvika att vägen öppnas för fusk och skatteplanering och att underhållet
av bostadhus på landsbygden försämras tillstyrker vi med anslutning
till förslagen i centerpartiets partimotion Sk96 att småhus på
jordbruksfastighet även fortsättningsvis skall ingå i näringsverksamheten
i enlighet med de regler som i dag gäller. Regeringens förslag i
denna del bör i enlighet därmed avvisas av riksdagen. Om regeringens
förslag godtas är det viktigt att räntefördelningen mellan ekonomibyggnader
och bostadsbyggnader sker på ett sådant sätt att personer på små
jordbruksfastigheter får råd att bo kvar. I dessa fall borde räntekostnaderna
i allmänhet i det väsentliga hänföra sig till boendet, och det bör
då accepteras att dessa kostnader dras av i förvärvskällan kapital.
Förslaget i propositionen hindrar inte en sådan tillämpning.

1989/90:SkU30

263

Som ett väsentligt led i strävandena att minska belastningen på
boendet och de boende bör uttaget av fastighetsskatt minska i förhållande
till regeringens förslag. För hyreshus bör sålunda fastighetsskatt
utgå med 2 % och för småhus med 1,2 % av taxeringsvärdet. För
nyproducerade bostäder bör dock skatten sättas ned under de tio första
åren. Fr.o.m. år 1991 bör sålunda inte någon fastighetsskatt tas ut för
bostadsfastigheter under de fem första åren efter byggandet. Under de
fem härpå följande åren bör skatten dessutom halveras.

För att mildra effekterna av förslaget för de senaste årens bostadsproduktion
bör skattesatserna för vissa nyare årgångar övergångsvis sättas
ned. För årgångarna 1986—1990 bör sålunda inte någon fastighetsskatt
utgå, medan skatten för årgångarna 1981—1985 bör reduceras till
hälften. Dessa reducerade skattesatser avvecklas sedan successivt på ett
sådant sätt att hela det befintliga bostadsbeståndet belastas med full
fastighetsskatt efter tio år. Övergångsreglerna bör gälla lika för hyreshus
och småhus.

Vad här med anledning av regeringens förslag och centerpartiets
partimotion Sk96 yrkandena 31 — 34 samt motion Sk95 (c) yrkande 3
förordats bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels vid moment 47 hemställt

47. beträffande bostadsbeskattningens utformning i allmänhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk95 yrkande 3,
1989/90:Sk96 yrkandena 31, 32, 33 och 34 och 1989/90:Sk327
yrkandena 3, 4, 5, 6 och 7 och med anledning av proposition
1989/90:110 i denna del och med avslag på motionerna 1989/90:
Sk59 yrkandena 43, 44 och 46 och 1989/90:Sk453 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

82. Underlaget för bostadsbeskattningen, m.m.

(mom. 48)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

1 avvaktan på en mer genomgripande översyn av bostadsbeskattningens
principer och uppbyggnad bör omgående beslut tas som för
inkomståret 1990 motverkar de orimliga konsekvenser som de nya
taxeringsvärdena i annat fall får, speciellt i vissa skärgårdsområden och
i storstadsregionerna. Detta år bör därför de taxeringsvärden som gällt
under år 1989 vara underlag för beräkning av schablonintäkt och uttag
av statlig fastighetsskatt. Schablonintäkten bör utgå från den generella
1,5-procentsnivå som redan har beslutats. Även för perioden fr.o.m.
inkomståret 1991 bör bostadsskatteuttaget inte öka.

De olägenheter av bl.a. den nya fastighetstaxeringen som beskrivs i
vissa motioner uppkommer inte med den modell för bostadsbeskattningen
som vi förordat. Vi anser visserligen att permanentboendet i
våra skärgårdar på olika sätt bör underlättas, men dessa problem bör
inte lösas med särskilt utformade skatteregler. Det bör för övrigt

1989/90:SkU30

264

påpekas att de ekonomiska problem som skulle uppstå för de skärgårdsboende
vid ett bifall till regeringens bostadsbeskattningsförslag har
sin motsvarighet i många andra områden med kraftiga prishöjningar.
De generella regler för en successivt minskad boendebeskattning som
vi föreslagit innebär att syftet med de aktuella motionerna har tillgodosetts.

Vad ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Det innebär att vi tillstyrker motionerna Sk327, Sk827 och
Sk829 i berörda delar.

dels vid moment 48 hemställt

48. beträffande underlaget för bostadsbeskattningen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk327 yrkande
8, 1989/90:Sk827, 1989/90:Sk829 och proposition

1989/90:110 i denna del och med avslag på motionerna 1989/90:
Sk351, 1989/90:Sk81 yrkandena 48 och 49, 1989/90:Sk352 yrkande
2, 1989/90:Sk318, 1989/90:Sk410, 1989/90:Sk392 yrkandena 7
och 8, 1989/90:Sk407 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk74 yrkande
26, 1989/90:Sk833 och 1989/90:Sk392 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts.

83. Underlaget för bostadsbeskattningen, m.m.

(mom. 48)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Vänsterpartiet menar att den löpande beskattningen av boendet bör
vara tämligen låg, och att en störe del av avskattningen i stället skall
ske genom beskattning av uppkomna realisationsvinster. Som ett led i
strävandet att åstadkomma en beskattning i denna riktning och för att
minska på de stora skillnader som uppstår i beskattningen beroende på
fastighetens läge bör den löpande beskattningen knytas till fastighetens
bruksvärde som bostad och inte som nu till fastighetens taxeringsvärde.

Detta har påpekats redan av boendekostnadsutredningen och vunnit
gehör hos de stora bostadsorganisationerna. Skärgårdsföreträdare har
också framhållit att detta skulle lösa de permanentboendes huvudproblem.

Vad som ovan anförts angående underlaget för beskattningen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

dels vid moment 48 hemställt

48. beträffande underlaget för bostadsbeskattningen, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk81 yrkandena
48 och 49 och proposition 1989/90:110 i denna del och med
avslag på motionerna 1989/90:Sk327 yrkande 8, 1989/90:Sk827,
1989/90:Sk829, 1989/90:Sk351, 1989/90:Sk352 yrkande 2,

1989/90:Sk318, 1989/90:Sk410, 1989/90:Sk392 yrkandena 7 och
8, 1989/90:Sk407 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk74 yrkande 26,
1989/90:Sk833 och 1989/90:Sk392 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.

1989/90:SkU30

265

84. Underlaget för bostadsbeskattningen, m.m.

(mom. 48)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfort följande:

Sorn diskuterats i motion Sk392 ger den nyligen beslutade fastighetstaxeringen
särskilda problem i skärgårdar och andra områden, som är
intressanta för fritidsbebyggelse. Jag anser att problemet är ytterst
allvarligt för dem som berörs och att man måste beakta det faktum att
varje hus har två olika marknadsvärden, ett högt värde som eftertraktat
fritidshus och ett lägre värde som ortsbor har råd med; det finns ju
också två distinkt olika marknader för sådana fastigheter. Taxeringsvärdet
skall alltså vara annorlunda för ett hus som bebos av ortsbor än
om det är ett fritidshus. Förhållandet mellan de två värdena bör
fastställas för varje kommun och grundas på verkliga försäljningar.

Som framhålls av c- och mp-minoriteten inom bostadsutskottet har
statens insatser i fråga om energisparande åtgärder i bebyggelsen under
senare år minskat samtidigt som behovet snarare har ökat. Inte minst
för småhus finns det en rad energihushållningsåtgärder som är samhällsekonomiskt
lönsamma, men där den privatekonomiska lönsamheten
är liten eller obefintlig. Exempel på denna typ av åtgärder är
förbättrad isolering, installation av energisnåla värmesystem och balanserad
ventilation med värmeåtervinning m.m.

Slopandet av energisparmålen och avskaffandet av allt stöd till
energisparåtgärder har skapat ett intryck av att staten inte längre ser
energihushållningen i bostadsbebyggelsen som viktig. Till detta kommer
de negativa effekterna i form av högre taxeringsvärden genom den
pågående fastighetstaxeringen för de småhusägare som genomfört energisparåtgärder.

Det är enligt min mening inte rimligt att installationer som gjorts i
energibesparande syfte skall motverkas genom att de resulterar i väsentligt
högre taxeringvärden och därmed en högre beskattning. I
enlighet med förslaget i miljöpartiets partimotion Sk392 bör därför
åtgärder vidtas för att åstadkomma en lindrad beskattning för de
småhus som försetts med energibesparande installationer. Utskottets
ställningstagande i denna del bör ges regeringen till känna.

dels vid moment 48 hemställt

48. beträffande underlaget för bostadsbeskattningen, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk392 yrkandena
7 och 8 och proposition 1989/90:110 i denna del och med
avslag på motionerna 1989/90:Sk327 yrkande 8, 1989/90:Sk827,
1989/90:Sk829, 1989/90:Sk351, 1989/90:Sk81 yrkandena 48 och
49, 1989/90:Sk352 yrkande 2, 1989/90:Sk318, 1989/90:Sk410,
1989/90:Sk407 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk74 yrkande 26 och
1989/90:Sk833 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts.

1989/90:SkU30

266

85. Kommunala bostadsföretag (mom. 50)

1989/90:SkU30

Bo Lundgren, Hugo Hegeiand och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt vår mening bör man sträva efter en likartad behandling av
både allmännyttiga och privata bostadsföretag. För att skapa neutralitet
mellan olika upplåtelseformer bör samma bedömningsmetod användas.
Regeringen bör mot denna bakgrund ges i uppdrag att förelägga
riksdagen förslag om övergång till konventionell beskattningsmetod för
de allmännyttiga bostadsföretagen och de s.k. äkta bostadsföretagen.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Vi tillstyrker således bifall
till motionerna Sk59 och Sk327 i denna del.

dels vid moment 50 hemställt

50. beträffande kommunala bostadsföretag

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk59 yrkande
45 och 1989/90:Sk327 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts.

86. Industrifastigheter (mom. 51)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Av neutralitetsskäl och för att möjliggöra lättnader i kostnaderna för
boendet genom en hårdare beskattning av kapital och näringsliv bör
enligt min mening fastighetsskatten utsträckas till att omfatta också
industrifastigheter och andra fastigheter som inte är avsedda för boende
i enlighet med förslaget i vänsterpartiets partimotion Sk444 yrkande
3. Ett lagförslag med detta syfte bör utarbetas och skyndsamt föreläggas
riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels vid moment 51 hemställt

51. beträffande industrifastigheter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk444 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

87. Uttaget av förmögenhetsskatt (mom. 52)

Bo Lundgren, Hugo Hegeiand och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Sverige har den högsta förmögenhetsskatten bland OECD-länderna.
Förmögenhetsskatten är ett stort problem, särskilt när tillgångarna
lämnar låg eller ingen avkastning. Detta är fallet t.ex. för egnahemsägare
och ägare av mindre företag. Det förekommer att ägare av framför
allt mindre och medelstora företag måste sälja företaget för att kunna
betala skatten.

Enligt vår uppfattning måste förmögenhetsbeskattningen avskaffas.
Ett första steg bör vara att uttaget av förmögenhetskatt utformas så att

267

ett stort bottenbelopp undantas från beskattning och att en låg proportionell
skatt — för 1991 lämpligen 1 % — tas ut på överstigande
belopp. Det får ankomma på regeringen att lägga fram ett förslag till
riksdagen i enlighet med det anförda.

dels vid moment 52 hemställt

52. beträffande uttaget av förmögenhetsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk403 yrkande 7
och med anledning av motion 1989/90:Sk89 yrkande 5 i denna
del och med avslag på motionerna 1989/90:Sk81 yrkande 50 och
1989/90:Sk444 yrkande 7 begär att regeringen lägger fram förslag
i enlighet med vad som ovan anförts.

88. Uttaget av förmögenhetsskatt (mom. 52)

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) har

dels anfört följande:

Regeringen har låtit bli att i detta sammanhang behandla förmögenhetsbeskattningen.
 Detta är underligt eftersom förmögenhetsskatten är
en del av den totala skatten på kapital. Det vore naturligt att beakta
denna när övriga kapitalskatter reformeras.

Enligt folkpartiets uppfattning bör förmögenhetsskatten sänkas. Detta
bör ske dels genom en kraftig höjning av det skattefria grundbeloppet,
 dels genom att skatten görs proportionell, varvid en lämplig nivå
kan vara 1 %. Riksdagen bör besluta om ett tillkännagivande till
regeringen av denna innebörd.

dels vid moment 52 hemställt

52. beträffande uttaget av förmögenhetsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk89 yrkande 5 i
denna del och med anledning av motion 1989/90:Sk403 yrkande
7 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk81 yrkande 50 och
1989/90:Sk444 yrkande 7 begär att regeringen lägger fram förslag
i enlighet med vad som ovan anförts.

89. Uttaget av förmögenhetsskatt (mom. 52)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Gränsen för uttag av förmögenhetsskatt ändrades hösten 1989 från
400 000 till 800 000 kr. Beslutet innebar enligt regeringen inga materiella
ändringar utan skulle ses som en justering med hänsyn till
prisutvecklingen sedan 1982, då den senaste justeringen gjordes.

Vänsterpartiet kan acceptera en viss justering. Skatteskalan för uttag
av förmögenhetsskatt bör dock förändras enligt följande:

1989/90:SkU30

268

Förmögenhet Förmögenhetsskatt

800 000 - 1 200 000 1,5 %

1 200 000 - 1 600 000 2,0 %

1 600 000 - 2 600 000 2,5 %

2 600 000 - 3,0 *

Vi föreslår att riksdagen begär ett lagförslag av regeringen i enlighet
med vad vi här anfört.

dels vid moment 52 hemställt

52. beträffande uttaget av förmögenhetsskatt

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk81 yrkande 50
och med anledning av motion 1989/90:Sk444 yrkande 7 och
med avslag på motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 5 i denna del
och 1989/90:Sk403 yrkande 7 begär att regeringen lägger fram
förslag i enlighet med vad som ovan anförts.

90. Begränsningsregeln (mom. 53)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I propositionen föreslås inte att den s.k. begränsningsregeln, som
avser det totala uttaget av skatt, skall justeras med anledning av de
sänkta marginalskatterna. Vi tillstyrker förslaget i motion Sk58 att
begränsningsregeln justeras ned från 75 % till 50 %. Det Sr ankomma
på regeringen att lägga fram förslag om erforderliga ändringar i
lagen om begränsning av skatt i vissa fall.

dels vid moment 53 hemställt

53. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 23
och med anledning av motionerna 1989/90:Sk320 yrkande 2 och
1989/90:Sk89 yrkande 6 begär att regeringen lägger fram förslag
i enlighet med motion 1989/90:Sk58 yrkande 23.

91. Begränsningsregeln (mom. 53)

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) har

dels anfört följande:

Som framhålls i motion Sk89 måste den s.k. begränsningsregeln
förändras så att även de som berörs av denna Sr sänkt marginalskatt.
En rimlig nivå är ca 50 %. Riksdagen bör med bifall till motion Sk89
yrkande 6 som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels vid moment 53 hemställt

53. beträffande begränsningsregeln
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 23
och med anledning av motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 6 och
1989/90:Sk320 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motion 1989/90:Sk89 yrkande 6.

1989/90:SkU30

269

92. Sambeskattningen av förmögenhet (mom. 54)

1989/90:SkU30

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo
Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp) och Rolf
Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Sambeskattningen av makars B-inkomster har slopats ff.o.m. 1988
års taxering. Kapitalbeskattningen har därmed helt knutits till individen.
 I överensstämmelse härmed bör också förmögenhetsbeskattningen
individualiseras genom att sambeskattningen av makar slopas. Det är
också självklart att sambeskattningen av fosterföräldrar och fosterbarn
skall upphöra. Riksdagen bör med anledning av samtliga motionsyrkanden
angående frågor om sambeskattning av förmögenhet begära att
regeringen lägger fram förslag i enlighet med det här anförda.

dels vid moment 54 hemställt

54. beträffande sambeskattningen av förmögenhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk89 yrkande
5 i denna del, 1989/90:Sk302, 1989/90:Sk305, 1989/90:Sk307,
1989/90:Sk319 yrkande 1, 1989/90:Sk340, 1989/90:Sk372,

1989/90:Sk398 och 1989/90:Sk403 yrkande 10 begär att regeringen
lägger fram förslag om slopad sambeskattning i enlighet med
vad som ovan anförts.

93. Värderingen av förmögenhetstillgångar, m.m.
(mom. 55)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo
Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp) och Rolf
Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Frågan om förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i små
och medelstora företag behandlades utförligt av företagsskattekommittén
i ett betänkande 1982 (Ds B 1981:13). Kommittén undersökte olika
beskattningsmetoder för att bryta kapitalbeskattningens negativa effekter.
 Den kom fram till att det arbetande kapitalet i mindre och
medelstora företag borde undantas från förmögenhetsbeskattningen. Vi
delar denna uppfattning som sammanfaller med vad som yrkats i flera
motioner.

Arvs- och gåvoskatterna förvärrar de svåra problem som ofta föreligger
vid generationsskiften i familjeföretag. Ett framgångsrikt småföretag
kan inte utan orimliga skatteeffekter överföras till nästa generation
genom arv eller gåva. Företagets substans finns i fastigheter, maskiner
m.m. vilket innebär att företagets tillgångar inte kan realiseras utan att
företaget måste säljas. I flera motioner har lagts fram förslag som syftar
till att begränsa problemen. Det finns emellertid inte anledning att nu

270

ta ställning i detalj till olika lösningar. Emellertid fordras att regeringen
skyndsamt ser över problemen och lägger fram förslag som eliminerar
de här nämnda problemen.

Riksdagen bör med hänvisning till vad som ovan anförts och med
anledning av samtliga de motionsyrkanden som berör dessa frågor
begära att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till ändrade regler.

dels vid mom. 55 hemställt

55. beträffande värderingen av förmögenhetstillgångar, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk58 yrkande
22, 1989/90:Sk89 yrkande 4, 1989/90:Sk320 yrkandena 1, 3
och 4, 1989/90:Sk339 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk341 yrkandena
1 och 2, 1989/90:Sk348, 1989/90:Sk354 yrkandena 1 och 2,
1989/90:Sk359, 1989/90:Sk403 yrkandena 8, 9 och 14, 1989/90:
Sk406 yrkande 4 och 1989/90:Sk698 yrkande 5 och med avslag
på motion 1989/90:Sk81 yrkande 51 begär att regeringen lägger
fram förslag i enlighet med vad som ovan anförts.

94. Värderingen av förmögenhetstillgångar, m.m.
(mom. 55)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Värderingsgrunderna för förmögenheter bör som framhålls i motion
Sk81 ses över och differentieras med hänsyn till vilket slag av tillgång
det gäller. Förmögenheter som uppkommer genom olika former av
spekulation bör värderas högre i skattehänseende så att uttaget av
förmögenhetsskatt blir högre i ett sådant fall än vad t.ex. gäller för
förmögenhet som är bundet till ett normalt boende. Åtgärder måste
också vidtas mot manipulerande av lån och liknande för att minska
förmögenheten vid taxeringstillfället. Detta innebär ett tillstyrkande till
yrkande 51 i motion Sk81.

dels vid moment 55 hemställt

55. beträffande värderingen av förmögenhetstillgångar, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk81 yrkande 51
och med avslag på motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 22,
1989/90:Sk89 yrkande 4, 1989/90:Sk320 yrkandena 1, 3 och 4,
1989/90:Sk339 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk341 yrkandena 1
och 2, 1989/90:Sk348, 1989/90:Sk354 yrkandena 1 och 2,
1989/90:Sk359, 1989/90:Sk403 yrkandena 8, 9 och 14, 1989/90:
Sk406 yrkande 4 och 1989/90:Sk698 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i motion 1989/90:Sk81
yrkande 51 angående värderingsgrunderna för förmögenhet,
m.m.

1989/90:SkU30

271

95. Det skattefria gåvobeloppet (mom. 56)

1989/90:SkU30

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört (oljande:

De skattefria gåvobeloppen har varit oförändrade en längre tid och
bör höjas och värdesäkras genom anknytning till basbeloppet. I motion
Sk403 yrkas att såväl det skattefria beloppet vid gåva av lösöre för
privat bruk som det skattefria beloppet vid annan gåva höjs till ett
halvt basbelopp. Vi tillstyrker detta förslag.

dels vid moment 56 hemställt

56. beträffande det skattefria gåvobeloppet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk403 yrkande 13 i
denna del och med anledning av motionerna 1989/90:Sk89 yrkande
7, 1989/90:Sk334 i denna del och 1989/90:Sk420 begär att
regeringen lägger fram förslag i enlighet med vad som ovan
anförts.

96. Det skattefria gåvobeloppet (mom. 56)

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) har

dels anfört följande:

Det skattefria gåvobeloppet bör höjas från 2 000 kr. till 10 000 kr.

Det har under lång tid varit nominellt oförändrat och det reala värdet

har sjunkit kraftigt. Vi tillstyrker motion Sk89 yrkande 7.

dels vid moment 56 hemställt

56. beträffande del skattefria gåvobeloppet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk89 yrkande 7 och
med anledning av motionerna 1989/90:Sk334 i denna del,
1989/90:Sk403 yrkande 13 i denna del och 1989/90:Sk420 begär
att regeringen lägger fram förslag i enlighet med vad som ovan
anförts.

97. Det skattefria gåvobeloppet (mom. 56)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Det skattefria gåvobeloppet har varit detsamma under hela 1970-och 1980-talen. Inflationen har under denna period kraftigt minskat
beloppets reala värde. Enligt vår uppfattning är det motiverat med en
uppjustering av det skattefria gåvobeloppet, så att det återställs till ett
rimligare belopp.

dels vid mom. 56 hemställt

56. beträffande det skattefria gåvobeloppet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk334 i denna del
och med anledning av motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 7,

1989/90:Sk403 yrkande 13 i denna del och 1989/90:Sk420 begär
att regeringen lägger fram förslag i enlighet med vad som ovan
anförts.

98. Arvsbeskattningen (mom. 57)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Internationellt sett har vi i Sverige en orimligt hög arvs- och
gÄvobeskattning. Skatteuttaget bör på sikt anpassas till den nivå som
gäller i de andra nordiska länderna. De skattefria bottenbeloppen vid
arv bör enligt vår mening fr.o.m. den 1 januari 1991 ökas så att en
efterlevande make kan få skattefrihet upp till tolv basbelopp (ca
375 000 kr.), barn eller annan nära anhörig fem basbelopp (ca
155 000 kr.) och annan arvinge två basbelopp (ca 60 000 kr.). Skatteskalorna
bör omarbetas, dels bör de generellt sänkas, dels bör skatt
inte tas ut med mer än 50 % i något skikt. Det får ankomma på
regeringen att lägga fram förslag till erforderliga ändringar i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt i enlighet med motion Sk403 yrkandena 12 och
13 i denna del.

dels vid moment 57 hemställt

57. beträffande arvsbeskattningen
att riksdagen med bifall motion 1989/90:Sk403 yrkandena 12
och 13 i denna del och med anledning av motionerna 1989/90:
Sk89 yrkande 8, 1989/90:Sk334 i denna del och 1989/90:Sk389
yrkande 2 begär att regeringen lägger fram förslag i enlighet med
vad som ovan anförts.

99. Arvsbeskattningen (mom. 57)

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) har

dels anfört följande:

I enlighet med vad som anförts i motion Sk89 bör grundavdraget i
arvsbeskattningen höjas och arvsskatteskalan sänkas till maximalt
50 % och inflationsskyddas. Riksdagen bör besluta om ett tillkännagivande
till regeringen av denna innebörd.

dels vid moment 57 hemställt

57. beträffande arvsbeskattningen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk89 yrkande 8 och
med anledning av motionerna 1989/90:Sk334 i denna del,
1989/90:Sk403 yrkandena 12 och 13 i denna del och 1989/90:
Sk389 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motion 1989/90:Sk89 angående arvsbeskattningen.

1989/90:SkU30

273

18 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

100. Arvsbeskattningen (mom. 57)

1989/9ftSkU30

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

När en person testamenterar sin kvarlåtenskap till bistånd genom
någon av de erkända och av utrikesdepartementet godkända organisationerna
är det enligt min mening inte riktigt att arvsskatt kan utgå.
Förslaget i motion Sk389 om ett undantag för detta fall bör alltså
genomföras.

dels vid moment 57 hemställt

57. beträffande arvsbeskattningen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk389 yrkande 2
begär att regeringen lägger fram förslag i enlighet med motionen
samt avslår motionerna 1989/90:Sk89 yrkande 8, 1989/90:Sk334 i
denna del och 1989/90:Sk403 yrkandena 12 och 13 i denna del.

101. En fortsatt översyn av företagsbeskattningen
(mom. 58)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

De svenska företagen har under 1980-talet haft rekordstora vinster.
Detta gäller inte minst industrin. Endast en liten del av dessa vinster
har kommit samhället till godo i form av influtna skatter. De stora
företagen kommer i det nya systemet med kraftigt sänkt skattesats och
— trots denna sänkning — stora möjligheter att minska skatten genom
reserveringar att bli än mer gynnade i skattehänseende.

En rättvis skattereform bör enligt vår mening bygga på en ökad skatt
på produktionen. Frågan om skatt på företagens nyttjande av produktionsresurser
bör därför prövas vidare. I denna prövning bör även ingå
en fortsatt utredning om hur en real företagsbeskattning skulle kunna
utformas.

Mindre företag kan emellertid också fortsättningsvis drabbas av
problem i det skattesystem som blivit resultatet av det hittillsvarande
utredningsarbetet. Som exempel kan nämnas ägarbeskattningen av
onoterade familjeföretag.

Enligt v-partiets skattepolitiska linje måste skillnaderna i effektiv
företagsbeskattning mellan stora och små företag utjämnas. En utjämning
bör ske i huvudsak genom att storföretagen Sr betala en högre
effektiv skatt. Vi kommer också att fortlöpande pröva i vad mån
skattereglerna ger orättvisa effekter för de mindre företagen. En översyn
av företagsbeskattningen bör göras så att mindre företag inte
skattemässigt missgynnas gentemot de större börsbolagen.

Vi förordar att riksdagen beslutar om ett tillkännagivande till regeringen
i enlighet med vad som anförts ovan.

274

dels vid moment 58 hemställt

58. beträffande en fortsatt översyn av företagsbeskattningen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk81 yrkandena 12,
29 och 56 och med anledning av motionerna 1989/90:A17
yrkande 9 och 1989/90:Sk94 yrkandena 1, 2, 4 och 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motion
1989/90:Sk81 angående en fortsatt översyn av företagsbeskattningen.

102. En fortsatt översyn av företagsbeskattningen
(mom. 58)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

När skattesystemet nu skall reformeras måste en viktig utgångspunkt
vara att skattereglerna skall gynna en småskalig och decentraliserad
samhällsstruktur och lokala och regionala försörjningssystem som
minskar transportbehov och resursförbrukning och ökar människors
medinflytande och självtillit.

Enligt vår uppfattning präglas även det av regeringen föreslagna
skatteförslaget av ett storskaligt tänkande. Frågor som är av stor betydelse
för små och mindre företag är inte tillfredsställande lösta. Företagsbeskattningen
måste, som sägs i motion Sk94, grundas på en positiv
inställning till småföretagande och utgå från småföretagens förutsättningar.
 Det är också viktigt att som motionärerna föreslår skapa en
företagsbeskattning med starkare lokal anknytning och garantier för att
en verksamhet kan beskattas där den verkligen bedrivs. Vidare får en
internationell anpassning inte försämra möjligheterna att styra verksamheten
i enlighet med miljöpolitiska och socialpolitiska målsättningar.

Regeringen bör få riksdagens uppdrag att fortsätta reformarbetet och
lägga fram förslag som tillgodoser de krav som framgår av miljöpartiet
de grönas motion Sk94 yrkandena 1, 2, 4 och 12.

dels vid moment 58 hemställt

58. beträffande en fortsatt översyn av företagsbeskattningen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk94 yrkandena 1,
2, 4 och 12 och med anledning av motionerna 1989/90:Sk81
yrkandena 12, 29 och 56 och 1989/90:A17 yrkande 9 begär att
regeringen fortsätter utredningsarbetet och lägger fram förslag i
enlighet med de nämnda yrkandena i motion 1989/90:Sk94.

1989/90:SkU30

275

103. Vinstdelningsskatt (mom. 59 och mom. 113 i
motsvarande del)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Vinstdelningsskatten är utformad så att den träffar företag över en
viss storlek och avviker från annan beskattning genom att den skall tas
ut på en vinst beräknad efter reala principer. Vinstdelningsskatten bör
behållas också i det nya systemet. Vänsterpartiet tillstyrker därmed
motion Sk81 yrkande 15 och avstyrker propositionen i motsvarande
del.

dels vid moment 59 och moment 113 i motsvarande del hemställt

59. beträffande vinstdelningsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk81 yrkande 15
avslår proposition 1989/90:110 i denna del,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt

att riksdagen till följd av vad som hemställts under moment 59
ovan avslår förslaget till lag om upphävande av lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt.

104. Kapitalvinster i bolagssektorn (mom. 61)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I moderata samlingspartiets motion Sk59 om inkomstbeskattningen i
stort föreslås att kapitalvinster vid försäljning av såväl fastigheter som
värdepapper skall beskattas med 30 % efter indexuppräkning av anskaffningsvärdet.
 Samma principer som gäller fysiska personer bör
också gälla inom bolagssektorn. Vi tillstyrker således motion Sk58
yrkande 2. Regeringen får återkomma till riksdagen med förslag om
lagreglering av denna fråga.

dels vid moment 61 hemställt

61. beträffande kapitalvinster i bolagssektorn
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag om beskattning av kapitalvinster inom
bolagssektorn i enlighet med vad som anförts i motionen.

105. Dubbelbeskattningen av aktiebolag (mom. 62)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Det finns inte några sakliga skäl till varför aktieutdelningar skall
dubbelbeskattas till skillnad från andra kapitalinkomster. I samband
med företagsskatteutredningens arbete fördes ett resonemang om att
dubbelbeskattningen var motiverad med hänsyn till att arbetsinkomster

1989/90:SkU30

276

belastades med socialförsäkringsavgifter. Detta resonemang kan endast
ha giltighet under förutsättning att förmånsrelateringen av socialförsäkringsavgifterna
efter hand helt slopas. Enligt vår mening bör emellertid
socialförsäkringsavgifterna åter successivt förmånsrelateras. De får därmed
inte karaktär av skatt. Då försvinner också detta — i sig felaktiga
— argument för bibehållen dubbelbeskattning.

Dubbelbeskattningen av aktieutdelningar bör med början år 1992
successivt slopas genom införande av avräkning för erlagd bolagsskatt
vid beskattningen av aktieägaren. Vi tillstyrker därmed motion Sk58
yrkande 3. Det finns också skäl att behålla 70-procentavdraget vid
aktieutdelningar och att höja beloppsgränsen för den typen av utdelningar
i enlighet med vad som framgår av moderaternas motion
Sk320.

dels vid moment 62 hemställt

62. beträffande dubbelbeskattningen av aktiebolag

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 3
och 1989/90:Sk320 yrkandena 6 och 7 och med anledning av
proposition 1989/90:110 i denna del hos regeringen begär förslag
i enlighet med vad som anförts i motionerna i nämnda delar.

106. Skatteutjämningsreserv (mom. 63)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt vår uppfattning bör reserveringsmöjligheterna för små och
nystartade företag vara större än vad som föreslås i propositionen. Av
URF framlagda förslag om s.k. MINI-SURV kan vara en utgångspunkt
för förbättrade reserveringsmöjligheter för sådana företag. Den extra
reserveringsmöjligheten bör dock utformas så att den gäller oavsett om
det egna kapitalet eller lönesumman valts som bas för reserveringarna.
Vi tillstyrker med hänvisning till det anförda motion Sk58 yrkande 1
och Sk320 yrkande 5.

dels vid moment 63 hemställt

63. beträffande skatteutjämningsreserv

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 1
samt 1989/90:Sk320 yrkande 5 och med anledning av proposition
1989/90:110 i denna del och med avslag på motionerna
1989/90:Sk81 yrkandena 13 och 14 och 1989/90:Sk94 yrkande 6
begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om bättre
reserveringsmöjligheter för små och nystartade företag i enlighet
med vad som anförts i motion 1989/90:Sk58.

1989/90:SkU30

277

107. Skatteutjämningsreserv (mom. 63 och mom. 113
i motsvarande del)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Redan med en bolagsskattesats om 30 % kommer Sverige att ha en
internationellt sett mycket låg bolagsbeskattning. Att sänka skatten
ytterligare, som i praktiken sker genom systemet med skatteutjämningsreserv,
 förefaller inte motiverat. Propositionen bör därför avslås i
vad avser rätt till skatteutjämningsreserv. Den avskattning av reserverade
medel som följer av detta beslut kan ge upphov till likviditetsproblem
för vissa företag. Vidare kan de mindre företagens behov av
resultatutjämning behöva tillgodoses på annat sätt. Avslagsbeslutet bör
därför förenas med en begäran att regeringen lägger fram förslag som
löser dessa problem och de andra följdändringar som föranleds av att
det i propositionen framlagda förslaget till lag om skatteutjämningsreserv
inte skall antas.

dels vid moment 63 och moment 113 i motsvarande del hemställt
63. beträffande skatteutjämningsreserv
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk81 yrkandena 13
och 14 avslår proposition 1989/90:110 i denna del och motionerna
1989/90:Sk94 yrkande 6, 1989/90:Sk58 yrkande 1 och
1989/90:Sk320 yrkande 5 och begär att regeringen lägger fram
förslag till övergångsregler m.m. i enlighet med vad som anförts
i motion 1989/90:Sk81,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser lag om skatteutjämningsreserv att

riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
63 avslår det i proposition 1989/90:110 framlagda förslaget
till lag om skatteutjämningsreserv.

108. Skatteutjämningsreserv (mom. 63)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Det är viktigt att små företag har möjlighet att finansiera sin
utveckling med egna överskott och ägartillskott. De framlagda förslagen
till skatteutjämningsreserv tillgodoser inte helt detta intresse. En
tänkbar lösning är att småföretagen skulle kunna bygga upp ackumulerade
reserveringar, upp till sammanlagt 25 basbelopp. Detta skulle vara
särskilt värdefullt under de år företaget byggs upp, innan varken
lönesumman eller det egna kapitalet blivit särskilt stora belopp. Regeringen
bör få i uppdrag att arbeta fram ett förslag i enlighet med
motion Sk94 yrkande 6.

dels vid moment 63 hemställt

63. beträffande skatteutjämningsreserv
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk94 yrkande 6 och
med anledning av proposition 1989/90:110 i denna del och med

1989/90:SkU30

278

avslag på motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 1, 1989/90:Sk320
yrkande 5 och 1989/90:Sk81 yrkandena 13 och 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om reserveringsmöjligheter
för småföretag i motion 1989/90:Sk94 yrkande
6.

109. Underlaget för skatteutjämningsreserv (mom. 64
och mom. 113 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Propositionen innebär att aktier i utländska dotterbolag Sr medräknas
i SURV-underlaget till 65 %. Begränsningen motiveras i propositionen
med risken av att ett fullständigt inkluderande av utländska
aktier i underlaget skulle innebära en favorisering av expansion i
utlandet. Om utländska aktier å andra sidan exkluderas kan det enligt
propositionen ge svenska företag anledning att förlägga förvärv av
utländska företag till dotterföretag i utlandet.

Vi gör bedömningen att en avvägning mellan dessa olika konsekvenser
leder till att aktier i utländska dotterbolag måste få räknas med i
SURV-underlaget till en större andel än enligt propositionen. Den
nivå som förordas i motion Sk58 förefaller vara en rimlig avvägning.
Det är emellertid angeläget att regeringen är uppmärksam på de
problem som ändå skulle kunna uppkomma och i så fall vidtar
erforderliga åtgärder.

dels vid moment 64 och moment 113 i motsvarande del hemställt

64. beträffande underlaget för skatteutjämningsreserv
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 4 och
med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del beslutar att
aktier i utländska dotterbolag skall till 80 % få ingå i SURVunderlaget,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser lag om skatteutjämningsreserv att

riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
64 antar 5 § första stycket 6 med den ändringen att
uttrycket "65 procent" byts mot "80 procent".

110. Lager i allmänhet (mom. 65 och mom. 113 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Utredningsförslaget från URF innebar att lager — som alternativ till
en värdering enligt lägsta värdets princip — skulle få värderas till
95 % av det totala anskaffningsvärdet. Enligt propositionen skall alternativt
lagret få tas upp till 97 % av samma värde. Enligt vår uppfattning
har inte anförts några bärande skäl för att vidta denna inskränkning
i förhållande till utredningens förslag.

1989/90:SkU30

279

dels vid moment 65 och moment 113 i motsvarande del hemställt

65. beträffande lager i allmänhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 5 och
med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del beslutar att
lagret skall alternativt få värderas till 95 % av det totala anskaffningsvärdet,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser punkt 2 av anvisningarna
till 24 § kommunalskattelagen (1928:370)
att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
65 antar det i proposition 1989/90:110 framlagda lagförslaget
med den ändringen att i tredje stycket uttrycket "97 procent"
byts mot "95 procent".

111. Lager av djur i jordbruk och renskötsel
(mom. 66)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Enligt propositionen skall alla djur inom jordbruk och renskötsel
betraktas som omsättningstillgångar. Svenska Samernas Riksförbund
har ifrågasatt om detta är korrekt med avseende på renar. Vi föreslår
att riksdagen uppdrar åt regeringen att återkomma med förslag av
innebörd att renar som inte kan betraktas som omsättningstillgångar
skall anses utgöra inventarier i renskötseln.

dels vid moment 66 hemställt

66. beträffande lager av djur i jordbruk och renskötsel

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk74 yrkande 27
och med anledning av proposition 1989/90:110 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om den skattemässiga behandlingen av renar.

112. Nuvärdeavskrivning m.m. (mom. 67)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I propositionen har inte lagts fram förslag om nuvärdeavskrivning
och periodiseringsfond i enlighet med utredningsförslaget. Det finns
starka skäl för att införa ett system i enlighet med vad utredningen har
föreslagit. Detta skulle medföra positiva effekter på företagens risktagande
och likviditet. Förräntningskravet på investeringar skulle också
bli oberoende av företagets förväntningar om den framtida inflationen.
Enligt vår uppfattning bör regeringen få riksdagens uppdrag att lägga
fram förslag i enlighet med utredningsförslaget.

dels vid moment 67 hemställt

67. beträffande nuvärdeavskrivning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 6 och
med anledning av motion 1989/90:Sk94 yrkande 7 hos regering -

1989/90:SkU30

280

en begär att den lägger fram ett förslag om nuvärdeavskrivning
och periodiseringsfonder i enlighet med vad som föreslagits av
utredningen om en reformerad företagsbeskattning.

113. Nuvärdeavskrivning m.m. (mom. 67)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Ett system med nuvärdeavskrivning i enlighet med vad utredningen
har föreslagit skulle göra det lättare för företag att göra långsiktiga
satsningar på ny miljövänlig och resurssnål teknik och miljövänliga
produkter. Företagens krav på att investeringar skall ge hög ränta som
ersättning för hög förväntad inflation skulle dämpas. Enligt vår uppfattning
bör regeringen få riksdagens uppdrag att lägga fram förslag i
enlighet med utredningsförslaget. Vi tillstyrker motion Sk94 yrkande
7. Därmed skulle även motion 1989/90:Sk58 yrkande 6 i huvudsak
tillgodoses.

dels vid moment 67 hemställt

67. beträffande nuvärdeavskrivning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk94 yrkande 7 och
med anledning av motion 1989/90:Sk58 yrkande 6 hos regeringen
begär att den lägger fram ett förslag om nuvärdeavskrivning i
enlighet med vad som ovan anförts.

114. Avskrivning på skogsbilvägar, m.m. (mom. 68)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Det bidrag som för närvarande utgår till byggande av skogsvägar bör
slopas. I stället bör kostnaden vara direkt avdragsgill vid taxeringen.
Förslaget i motion Sk378 yrkande 2 tillstyrks.

dels vid moment 68 hemställt

68. beträffande avskrivning pä skogsbilvägar, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk378 yrkande 2
och med anledning av motionerna 1989/90:Sk326 och 1989/90:
Sk411 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om direktavdrag
för byggande av skogsvägar i enlighet med vad som anförts i
motion Sk378.

1989/90:SkU30

281

115. Avskrivning på skogsbilvägar, m.m. (mom. 68)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Skogsvägar har en avgörande betydelse för ett rationellt enskilt
skogsbruk. Avskrivningstiden för investeringar i bilvägar för skogsbruket
är emellertid för lång. En ordning med kostnadsavdrag i direkt
anslutning till byggandet skulle avsevärt stimulera skogsvägbyggandet.
Många projekt skulle då också kunna komma till stånd utan statsbidrag.
 Yrkandena i motionerna Sk326 och Sk411 tillstyrks.

dels vid moment 68 hemställt

68. beträffande avskrivning på skogsbilvägar, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk326 och
1989/90:Sk411 yrkande 2 och med anledning av motion 1989/90:
Sk378 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionerna om direktavdrag för byggande av
skogsvägar.

116. Överskott vid vissa kapitaltransaktioner m.m.
(mom. 69)

Lars Bäckström (v) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Högre skatt bör tas ut på överskott som uppkommer när företag
ägnar sig åt spekulation eller kapitaltransaktioner utanför den normala
verksamheten. Riksdagen bör i enlighet med vad som yrkats i motion
Sk94 göra ett till regeringen riktat uttalande av denna innebörd.

dels vid moment 69 hemställt

69. beträffande överskott vid vissa kapitaltransaktioner m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk94 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om beskattningen av vissa kapitaltransaktioner m.m. i företag.

117. Handel med förlustbolag (mom. 70)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (v) och Gösta
Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

De regler som skall utgöra en spärr mot handel med förlustavdrag
kommer att kvarstå i huvudsak oförändrade efter skattereformen. Det
framgår av propositionen att URF inledde ett arbete med att konstruera
nya regler som skulle bli generellt tillämpliga för såväl fåmans- som
flermansföretag. På grund av tidsbrist har det arbetet inte kunnat
slutföras innan propositionen förelädes riksdagen. Vi anser det vara
angeläget att det nämnda arbetet påskyndas, så att den företeelse som

1989/90:SkU30

282

består i skattebetingad handel i olika former med förluster kan elimineras.
 Vad som anförts härom i motion Sk361 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels vid moment 70 hemställt

70. beträffande handel med förlustbolag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk361 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om handel med förlustbolag.

118. Underskott i rederirörelse (mom. 71)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion Sk409 är nyanskaffningar i rederinäringen
mycket kapitalkrävande. Många av de svenska skeppen är gamla, dyra
och ineffektiva och nyinvesteringsbehovet är stort. Det är i och för sig
positivt att de begränsningar som gäller i möjligheten att kvitta underskott
i rederirörelse och även luftfartsröreise nu upphävs. Samtidigt
införs emellertid sådana allmänna begränsningar i kvittningsmöjligheterna
att kapitalbehovet i sådana verksamheter ändå inte kan tillgodoses.
 Vi vill med anledning av motion Sk409 hemställa om en översyn
av hur de nya reglerna slår för rederi- och luftfartsnäringarna och att
regeringen lägger fram förslag om åtgärder för att underlätta de kapitalkrävande
investeringarna i nämnda näringar.

dels vid moment 71 hemställt

71. beträffande underskott i rederirörelse

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk409 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

119. Fartygsfonder (mom. 72 och mom. 113 i
motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Redan i samband med riksdagens beslut hösten 1989 slopades möjligheten
att göra särskild avskrivning på fartyg och luftfartyg. I propositionen
har föreslagits att också fartygsfonderna avskaffas. Enligt vår
uppfattning kommer effekten av båda dessa förändringar att leda till
avsevärda svårigheter att anskaffa ersättningsfartyg, särskilt för mindre
rederier. Det finns ett allmänt intresse av att gamla fartyg och luftfartyg
inte av skatteskäl måste behållas även efter det att de egentligen
tjänat ut. Vi tillstyrker motionsyrkandena om att fartygsfonderna skall
behållas. Det far ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen
med ev. kompletterande lagändringar med anledning av att förslaget att
avskaffa fartygsfonderna inte skall antas.

1989/90:SkU30

283

dels vid moment 72 och moment 113 i motsvarande del hemställt

72. beträffande fartygsfonder
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk58 yrkande 7,
1989/90:Sk96 yrkande 35, 1989/90:Skl00, 1989/90:Sk343 och
1989/90:Sk409 yrkande 2 avslår proposition 1989/90:110 i denna
del,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser lagen (1954:40) om
särskild fartygsfond

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
72 avslår det i proposition 1989/90:110 framlagda förslaget
till lag om upphävande av lagen (1954:40) om särskild fartygsfond.

120. Beskattningen av investmentföretag och
aktiefonder (mom. 74)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Utredningsförslaget innebar samma regler för investmentföretag och
aktiefonder, även i fråga om schablonintäkten. Däremot förordade
utredningen behållen skattefrihet för allemansfonder och behållen
skattefrihet för räntor och utdelningar i aktiesparfonder. Enligt vår
uppfattning bör propositionen avslås i denna del och regeringen fa i
uppdrag att arbeta fram regler i enlighet med utredningsförslaget.

dels vid moment 74 hemställt

74. beträffande beskattningen av investmentföretag och aktiefonder att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 10
och med anledning av motion 1989/90:Sk452 yrkande 5 avslår
proposition 1989/90:110 i denna del och hos regeringen begär att
den lägger fram förslag om ändrade regler i enlighet med
förslaget från utredningen om en reformerad företagsbeskattning.

121. Allemansfonderna (mom. 75)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Som föreslås i motioner från centern bör allemansfonder inrättas i
syfte att främja riskkapitalbildningen i småföretag. Dessa fonder skall
ha möjlighet att placera sina tillgångar i icke börsnoterade företag utan
några sådana begränsningar som finns för närvarande. Vi har i en
tidigare reservation framhållit att den större risk som en sparare tar i
sådana sparformer motiverar en lägre beskattning på avkastningen från
denna typ av allemansfond.

1989/90:SkU30

284

dels vid moment 75 hemställt

75. beträffande allemansfonderna

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk96 yrkande
24, 1989/90:Sk361 yrkande 4 och 1989/90:Sk406 yrkande 3 hos
regeringen begär att den lägger fram ett förslag till inrättande av
allemansfonder som utan begränsning kan placera tillgångar i
icke börsnoterade företag i enlighet med vad som anförts i
motionerna.

122. Lager av fordringar och värdepapper (mom. 76)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I propositionen fullföljs inte utredningens förslag till en alternativ
värderingsregel, enligt vilken företagens fordringar på allmänheten
exkl. utlåning till staten och kommuner skulle få tas upp till 99 % av
det samlade anskaffningsvärdet.

Enligt vår mening bör den av utredningen föreslagna alternativa
värderingsregeln införas. Det får ankomma på regeringen att skyndsamt
lägga fram ett förslag härom.

dels vid moment 76 hemställt

76. beträffande lager av fordringar och värdepapper

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 11
och med anledning av proposition 1989/90:110 i denna del begär
att regeringen lägger fram förslag om en alternativ värderingsregel
i enlighet med vad som anförts i motionen.

123. Skadeförsäkringsföretag (mom. 77)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Från de ömsesidiga skadeförsäkringsbolagens sida har anförts att
deras konkurrensmöjlighet på försäkringsmarknaden skulle kunna försämras
som en följd av att förslagen i propositionen genomförs. Enligt
vår uppfattning är det av vikt att konkurrensen på försäkringsmarknaden
kan upprätthållas på ett effektivt sätt. Regeringen bör därför göra
en ytterligare analys av förslagens effekter och återkomma med förslag
som säkerställer konkurrensneutralitet mellan olika företagsformer på
försäkringsmarknaden, såväl som andra branscher.

dels vid moment 77 hemställt

77. beträffande skadeförsäkringsföretag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk96 yrkande 36
och med anledning av motionerna 1989/90:Sk60 och 1989/90:
Sk80 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

1989/90:SkU30

285

motion 1989/90:Sk96 angående de ömsesidiga försäkringsbolagens
konkurrensförutsättningar.

124. Byggnadsföretag (mom. 78)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Beskattningen av pågående arbeten till fast pris är ytterligare en av
de många punkter på vilka propositionen avviker från utredningsförslaget.
 Enligt vår mening bör URF:s förslag genomföras även i detta
hänseende. Pågående arbeten skall alltså alternativt tas upp till 95 %
av nedlagda kostnader och indirekta kostnader skall liksom för närvarande
3 dras av direkt. Detta innebär att motion Sk58 yrkandena 13
och 14 tillstyrks. Det får ankomma på regeringen att till riksdagen
återkomma med förslag som skall tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering.

dels vid moment 78 hemställt

78. beträffande byggnadsföretag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkandena 12
och 13 avslår proposition 1989/90:110 i denna del och hos
regeringen begär att den lägger fram förslag om nya regler i
enlighet med vad som anförts i motionen.

125. Avkastningsskatt på pensionsmedel (mom. 79
och mom. 113 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

En beskattning av det långsiktigt bundna pensionssparande! kommer
att leda till en minskning av sådant sparande. Detta är skadligt från
samhällsekonomisk synpunkt. För individen leder förslaget ofrånkomligen
till lägre pensionsutbetalningar i framtiden eller högre premier.
Förslaget om en pensionsskatt bör därför avslås. Det bör ankomma på
regeringen att återkomma med förslag till de följdändringar som kan
föranledas härav.

dels vid moment 79 och moment 113 i motsvarande del hemställt

79. beträffande avkastningsskatt på pensionsmedel

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk59 yrkande
40, 1989/90:Sk413 yrkande 4 i denna del och 1989/90:Sk402
yrkande 5 avslår proposition 1989/90:110 i denna del och motionerna
1989/90:Sk81 yrkandena 20, 23 och 24,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser lagen om avkastningsskatt
på pensionsmedel

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
78 avslår det i proposition 1989/90:110 framlagda förslaget
till lag om avkastningsskatt på pensionsmedel.

1989/90:SkU30

286

126. Avkastningsskatt på pensionsmedel (mom. 79)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Det är en av de viktigaste utgångspunkterna för skattereformen att
beskattningen skall göras mer likformig. Konsekvensen av detta är att
alla typer av kapitalavkastning bör beskattas efter den enhetliga skattesatsen
om 30 %, således även pensions- och försäkringssparande!.
Detta skulle begränsa möjligheterna till skattearbitrage och skattesubventionerat
sparande för vissa grupper. Möjligheter som främst gynnar
höginkomsttagare.

En kapitalbeskattning på 30 % kan emellertid vid hög inflation visa
sig vara en tämligen hård beskattning. Som anförs i motion Sk81
måste därför effekterna av den enhetliga kapitalbeskattningen följas
noga, i vart foll vad gäller effekterna på bank- och pensionssparande.
Problemet med nominell beskattning vid hög inflation skulle kunna
lösas genom en real beskattning. Det finns därför skäl att pröva frågan
om realbeskattning av kollektiva pensionsfonder.

dels vid moment 79 hemställt

79. beträffande avkastningsskatt på pensionsmedel

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk81 yrkandena 20,
23 och 24 avslår proposition 1989/90:110 i denna del och
motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 40, 1989/90:Sk413 yrkande 4 i
denna del och 1989/90:Sk402 yrkande 5 samt som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

127. Löneskatt på pensionsavsättningar (mom. 80)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Av skäl som redovisats ovan i vår reservation angående avkastningsskatten
på pensions- och försäkringssparandet bör någon löneskatt på
pensionssparandet inte införas. Vi tillstyrker därför motion Sk59 yrkande
41.

dels vid moment 80 hemställt

80. beträffande löneskatt på pensionsavsättningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk59 yrkande
41 och 1989/90:Sk402 yrkande 3 och med avslag på motion
1989/90:Sk96 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts.

1989/90:SkU30

287

128. Löneskatt på pensionsavsättningar (mom. 80)

1989/90:SkU30

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

När det gäller löneskatt på pensionsavsättningar har propositionen
inte ett färdigt förslag utan anger att frågan bör övervägas ytterligare. I
detta sammanhang framhålls att egenföretagarna borde kompenseras
för att deras pensionskapital egentligen borde beskattas med den lägre
skattesats som föreslagits för tjänstepension. Regeringen avser att återkomma
senare i år med förslag i de nämnda ärendena.

Egenföretagarnas pensionsförsäkring är som försäkringsprodukt
identisk med privata pensionsförsäkringar. Därför föreligger svårigheter
att beskatta egenföretagares pensionsavsättningar i enlighet med den
föreslagna lägre skattesatsen för tjänstepension. Vi vill dock understryka
att egenföretagarna enligt vår uppfattning skall ha full kompensation
för den högre skattesatsen. Detta kan exempelvis ske genom ett
differentierat uttag av särskild löneskatt, vilket också propositionen
nämner som ett alternativ. Vi förordar att riksdagen beslutar att ge
regeringen till känna vad vi här har anfört om en differentiering av
löneskatten och tillstyrker därmed motion Sk96.

dels vid moment 80 hemställt

80. beträffande löneskatt på pensionsavsättningar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk96 yrkande 30
och med avslag på motionerna 1989/90:Sk59 yrkande 41 och
1989/90:Sk402 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts.

129. Premier i utländskt försäkringsbolag (mom. 81
och mom. 113 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Med hänvisning till skäl vi anfört i reservation ovan mot en beskattning
av avkastning på pensionsförsäkringskapital hemställer vi om
avslag också på förslaget i propositionen att beskatta premier som
betalas till utländska försäkringsbolag med 15 %. Detta innebär att vi
tillstyrker motion Sk59 yrkande 42. Det ankommer på regeringen att
återkomma med de följdändringar som kan föranledas härav.

dels vid moment 81 och moment 113 i motsvarande del hemställt

81. beträffande premier i utländskt försäkringsbolag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk59 yrkande 42
avslår proposition 1989/90:110 i denna del,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser lagen om skatt på
vissa premiebetalningar

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under mo -

288

ment 81 avslår det i proposition 1989/90:110 framlagda förslaget
till lag om skatt på vissa premiebetalningar.

130. Särskild redovisningsmetod (mom. 84)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson och Gösta
Lyngå (mp) har

dels anfört:

Den s.k. särskilda redovisningsmetoden (SRM) för enskilda näringsidkare
som diskuterats under utredningsarbetet bygger på att näringsverksamheten
och privatekonomin separeras redovisningsmässigt och
skattemässigt. Metoden skulle bl.a. öppna nya möjligheter vad t.ex.
gäller reserveringar och den skulle ge egenföretagarna helt andra
förutsättningar vid utvidgning av sin verksamhet än vad dagens regler
ger. Enligt propositionen har det av tidsskäl inte varit möjligt att
genomföra SRM-metoden i samband de ändringar som föreslagits i
proposition 1989/90:110. Utskottet anser att detta är en brist i propositionen
som regeringen snarast bör avhjälpa. Den viktiga företagsamhet
som sker i form av enskild näringsverksamhet måste också få nytta av
skattereformsarbetet inom företagssektorn. Utskottet förutsätter därför
att regeringen skyndar på detta arbete så att ett förslag kan framläggas
för riksdagens prövning senast under våren 1991. Vi föreslår att
riksdagen beslutar om ett tillkännagivande till regeringen i enlighet
med vad som här anförts.

dels vid moment 84 hemställt

84. beträffande särskild redovisningsmetod

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk94 yrkande
13 i denna del och 1989/90:Sk320 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

131. Egenföretagares L-SURV (moni. 85)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt vår uppfattning bör reserveringsmöjligheterna för egenföretagarna
förbättras utöver vad som föreslås i propositionen genom att
egenföretagarnas egen inkomst skall få ingå i underlaget för lönebaserade
SURV-avsättningar. Vi tillstyrker således motion Sk58 yrkande
14.

dels vid moment 85 hemställt

85. beträffande egenföretagares L-SURV

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 14
begär att regeringen lägger fram ett förslag i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1989/90:SkU30

289

19 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

132. Medel på investeringskonto (mom. 86)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Sedan 1979 har möjlighet funnits för enskilda näringsidkare och
jordbrukare att avsätta en del av nettointäkten till allmän investeringsreserv.
 Ett motiv för detta har varit att ge egenföretagarna motsvarande
möjligheter som aktiebolag att göra avsättningar för framtida investeringar.

Ett allmänt samhälleligt intresse är att minska överskottsproduktionen
inom jordbruket. En upplösning av investeringsreserverna riskerar
att innebära, att de avsatta medlen kommer att investeras på ett sådant
sätt att balansproblemen inom vissa delar av jordbruksproduktionen
ökar. Skattereglerna kan därvidlag innebära att investeringen görs trots
att det såväl företagsekonomiskt som för näringen som helhet är
olämpligt.

Lantbrukares ATP-grundande inkomst är i allmänhet låg. I enlighet
bl.a. med jordbrukspolitikens inkomstmål är det angeläget att tillskapa
bättre pensionsvillkor för denna grupp. Till detta skulle kunna bidra
att investeringsreserverna finge tas i anspråk för tecknande av pensionsförsäkring.
 På detta sätt begränsas risken för en samhällsekonomiskt
felaktig allokering av investeringarna samtidigt som lantbrukare
ges möjlighet till förbättrade pensionsvillkor. Vi föreslår mot bakgrund
av detta att överföring av medel bör få ske från investeringsreserv till
pensionsförsäkring. Detta innebär möjligheter till ett bättre försäkringsskydd
för alla egenföretagare.

Vi tillstyrker mot den här nämnda bakgrunden de motionsyrkanden
som väckts i frågan.

dels vid moment 86 hemställt

86. beträffande medel på investeringskonto
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk87, 1989/90:
Sk96 yrkande 37 och 1989/90:Sk365 beslutar att medel på investeringskonto
skall få tas i anspråk för tecknande av pensionsförsäkring
och hos regeringen begär att den lägger fram ett
förslag med denna innebörd.

133. Ränta på skogskonto (mom. 88 och mom. 113 i
motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Vi avvisar förslaget i propositionen att ta ut 15 % skatt på ränta på
skogskontomedel. En sådan beskattning skulle försämra skogsbrukarnas
resultatutjämningsmöjligheter och riskera att minska avverkningarna
och virkestillgången. Skäl finns också att avvisa motsvarande be -

1989/90:SkU30

290

skattning av upphovsmannakontona. Vi tillstyrker således de motioner
i vilka yrkats avslag på propositionen i denna del. Det får ankomma
på regeringen att återkomma med förslag till de följdändringar som
kan föranledas av att förslaget till lagen om skatt på ränta på skogskontomedel
inte skall antas av riksdagen.

dels vid moment 88 och moment 113 i motsvarande del hemställt
88. beträffande ränta på skogskonto
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk56 yrkande 3,
1989/90:Sk58 yrkande 15, 1989/90:Sk96 yrkande 38 och 1989/90:
Sk428 yrkande 2 avslår proposition 1989/90:110 i denna del,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser lag om skatt på ränta
på skogskontomedel

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
88 avslår det i proposition 1989/90:110 framlagda förslaget
till lag om skatt på ränta på skogskontomedel.

134. Insättningsnivåer på skogskonto (mom. 90)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Awerkningsbenägenheten har påverkats positivt av de nuvarande,
tidsbegränsade högre procentsatserna för insättning på skogskonto vilka
förlängdes hösten 1988 t.o.m. 1992 års taxering. Reglerna härom
bör därför permanentas. Vi tillstyrker således de motionsyrkanden som
gäller denna fråga. Det får ankomma på regeringen att lägga fram
förslag till erforderlig lag.

dels vid moment 90 hemställt

90. beträffande insättningsnivåer på skogskonto
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk378 yrkande
3 och 1989/90:Sk453 yrkande 5 hos regeringen begär att den
lägger fram förslag till lagändring i enlighet med vad som anförts
i motionerna.

135. Beskattningen av rennäringen (mom. 91)

Bo Lundgren (m). Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Enligt vår uppfattning bör det i särskild ordning prövas i vad mån
det erfordras justeringar i beskattningen med hänsyn till rennäringens
speciella förutsättningar. En särskild resultatutjämningsmöjlighet för
renskötselverksamhet, som förordas i flera motioner, kan vara befogad
också i det nya skattesystemet. Utskottet anser att riksdagen med
anledning av motionerna bör besluta om ett tillkännagivande till
regeringen av nu nämnd innebörd.

1989/90:SkU30

291

dels vid moment 91 hemställt

91. beträffande beskattningen av rennäringen

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk57 yrkande
2, 1989/90:Sk61, 1989/90:Sk306 och 1989/90:Sk332 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

136. Räntefördelning (mom. 92 och mom. 113 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Syftet med det i propositionen framlagda förslaget om s.k. räntefördelning
är att undvika att kostnader för privata lån dras av inom
inkomstslaget näringsverksamhet, när de rätteligen borde ha dragits av
i inkomstslaget kapital med ett lägre skattemässigt värde.

Detta problem blir större ju större spännvidd det finns mellan
skattesatserna och ju mindre förmånsanknytning socialförsäkringsavgifterna
har. I första hand bör således intresset för att lägga privata lån i
inkomstslaget näringsverksamhet minskas genom mindre spännvidd i
skattesatserna och bättre förmånsanknytning vad gäller socialavgifterna.
Propositionens förslag kommer dessutom att kunna leda till ett omvänt
rättviseproblem. I vissa fell kan nämligen kostnader för näringsmotiverade
lån komma att inte få dras av i inkomstslaget näringsverksamhet.

Enligt vår mening leder en sammantagen bedömning av de problem
som kan uppkomma till att förslaget om räntefördelning över huvud
taget inte bör införas. Vi tillstyrker yrkandet i motion Sk58 om att
propositionen skall avslås i denna del. Det får ankomma på regeringen
att återkomma med förslag om de följdändringar som kan vara erforderliga.

dels vid moment 92 och moment 113 i motsvarande del hemställt

92. beträffande räntefördelning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 16
avslår proposition 1989/90:110 i denna del,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser punkt 16 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) och 3 § 4 mom.
andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
92 avslår de i propositionen framlagda förslagen i fråga om
punkt 16 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370) och 3 § 4 mom. andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

1989/90:SkU30

292

137. Brutet räkenskapsår (mom. 93 och mom. 113 i
motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och
Gösta Lynga (mp) har

dels anfört följande:

Vi delar i och för sig uppfattningen att kalenderår normalt bör
kunna användas som räkenskapsår. Ett praktiskt problem följer emellertid
genom att en stor koncentration av bokslutsarbete och deklarationsarbete
nödvändigtvis kommer att uppstå med åtföljande svårigheter
för bokföringsbyråer, revisorer m.fl. Dessa problem blir enligt vår
uppfattning så stora att förslaget inte bör genomföras. Nuvarande
regler för brutet räkenskapsår bör således bibehållas. Vi tillstyrker
härmed de motionsyrkanden som gäller denna fråga och avstyrker
således propositionen i denna del. Det får ankomma på regeringen att
återkomma med förslag till de följdändringar som kan erfordras.

dels vid moment 93 och moment 113 i motsvarande del hemställt

93. beträffande brutet räkenskapsår

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk57 yrkande 1,
1989/90:Sk58 yrkande 18, 1989/90:Sk94 yrkande 13 i denna del
och 1989/90:Sk301 avslår proposition 1989/90:110 i denna del,
113. beträffande lagförslagen, såvitt avser lagen om ändring i
bokföringslagen (1976:125)

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
93 antar det i proposition 1989/90:110 framlagda förslaget
till lagen om ändring i bokföringslagen (1976:125) med den
ändringen att 12 § första stycket andra meningen och andra—tredje
meningarna av övergångsbestämmelserna utgår.

138. Bil i egenföretag (mom. 94)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Vi har tidigare föreslagit att faktiska kostnader alltid skall vara
avdragsgilla vid resor i tjänsten med egen bil. Samma regler bör gälla
för egenföretagare. Vi tillstyrker därmed motion Sk58 yrkande 19.

dels vid moment 94 hemställt

94. beträffande bil i egenföretag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkande 19
och med anledning av motion 1989/90:Sk96 yrkande 40 och
proposition 1989/90:110 i denna del begär att regeringen lägger
fram förslag till regler i enlighet med vad som anförts i motion
1989/90:Sk58 yrkande 19.

1989/90:SkU30

293

20 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30

139. Bil i egenföretag (mom. 94)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

1989/90:SkU30

dels anfört följande:

Vi föreslår att samma regler som vi anser skall gälla för löntagare
som använder sin bil i tjänsten och för resor till och från arbetet bör
gälla även för egenföretagare. Detta innebär bl.a. att det schabloniserade
avdraget för körda mil skall uppgå till 15 krVmil. Om den faktiska
kostnaden är högre skall avdraget höjas i motsvarande mån. Vi tillstyrker
således motion Sk96 yrkande 40.

dels vid moment 94 hemställt

94. beträffande bil i egenföretag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk96 yrkande 40
och med anledning av motion 1989/90:Sk58 yrkande 19 och
proposition 1989/90:110 i denna del begär att regeringen lägger
fram förslag till regler i enlighet med vad som anförts i motion
1989/90:Sk96 yrkande 40.

140. Rörelselokal i bostaden (mom. 95)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och
Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Uppdelningen i privatbostad och näringsfastighet enligt propositionens
förslag medför att de egenföretagare som har lokal i den egna
bostaden kan komma att missgynnas i förhållande till dagens regler.

Enligt vår uppfattning bör regeringen ges i uppdrag att se över denna
fråga på nytt och lägga fram ett förslag som innebär att även om en
fastighet betecknas som privatbostad skall en lokal för näringsverksamhet
kunna föranleda avdrag för kostnader i inkomstslaget näringsverksamhet.

dels vid moment 95 hemställt

95. beträffande rörelselokal i bostaden

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk58 yrkande
20 och 1989/90:Sk94 yrkande 13 i denna del och med anledning
av proposition 1989/90:110 i denna del begär att regeringen
lägger fram förslag i enlighet med vad som ovan anförts.

141. Handelsbolag (mom. 97)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Utredningsförslaget innebar i denna del att handelsbolag skulle
omvandlas till särskilt skattesubjekt och i allt väsentligt beskattas efter

294

de regler som gäller för aktiebolag. I propositionen tas inte ställning
till frågan om att göra handelsbolag till särskilt skattesubjekt med
anledning av att fortsatt utredningsarbete är nödvändigt.

Enligt vår mening är handelsbolaget i nuvarande utformning en
utmärkt företagsform mellan enskild näringsverksamhet och verksamhet
i aktiebolagsform. Nuvarande regler för handelsbolagens beskattning
bör av detta skäl i huvudsak bibehållas. Handelsbolaget skall inte
göras till dubbelbeskattat skattesubjekt. Vi tillstyrker således motion
Sk58 yrkandena 24 och 25. Det får ankomma på regeringen att
skyndsamt lägga fram förslag om en beskattning av handelsbolagen i
enlighet med motionen.

dels vid moment 97 hemställt

97. beträffande handelsbolag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkandena 24
och 25 avslår proposition 1989/90:110 i denna del och hos
regeringen begär att den lägger fram förslag till regler för
handelsbolagen i enlighet med motionen och som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i motionen angående
ett bibehållande i huvudsak av nuvarande regler för beskattningen
av handelsbolag.

142. Utdelning och reavinst som härrör från
fåmansföretag (mom. 98)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Ju mindre skillnader i skattesats mellan arbets- och kapitalinkomster
som finns, desto mindre blir intresset för eventuella anpassningsåtgärder.
 En starkare förmånsrelatering av de sociala avgifterna har
samma effekt.

Några särskilda regler bör således inte införas beträffande utdelning.

I stället bör spännvidden mellan skattesatserna minska och förmånsrelateringen
av socialavgifterna successivt återinföras.

Vad beträffar kapitalvinster uppkommer ett behov av spärregler
även i det system vi förordar. Genom indexuppräkningen av anskaffningsvärden
vid kapitalvinstbeskattningen blir denna normalt lindrigare
än en årlig avskattning av arbetsinkomster. De spärregler som
behövs måste emellertid utformas på ett enkelt sätt. Övergångsbestämmelser
måste införas och en generositet i tillämpningen medges.

dels vid moment 98 hemställt

98. beträffande utdelning och reavinst som hårrör från fåmansföretag att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk58 yrkandena
8 och 9 och 1989/90:Sk59 yrkande 38 avslår proposition
1989/90:110 i denna del och motion 1989/90:Sk94 yrkande 11

1989/90:SkU30

295

och hos regeringen begär förslag om nya regler i enlighet med 1989/'90:SkU30
motion 1989/90:Sk58 yrkande 9.

143. Utdelning och reavinst som härrör från
fåmansföretag (mom. 98)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Enligt min mening bör som föreslås i motion 1989/90:Sk94 reavinsten
vid försäljning av fåmansbolag kunna spridas över flera år i det fall
där företaget har byggts upp under flera år. Det Sr ankomma på
regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag i enlighet med
den nyss nämnda motionen.

dels vid moment 98 hemställt

98. beträffande utdelning och reavinst som härrör från fåmansföretag att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk94 yrkande 11
och med anledning av proposition 1989/90:110 i denna del och
med avslag på motionerna 1989/90:Sk58 yrkandena 8 och 9 och
1989/90:Sk59 yrkande 38 hos regeringen begär förslag om fördelning
av reavinst under flera år i enlighet med vad som anförts i
motion 1989/90:Sk94 yrkande 11.

144. Särregler för fåmansföretag (mom. 99)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

De särskilda Smansföretagsreglerna behålls med några små justeringar.
 Enligt vår mening bör de förmåner som delägare i Smansbolag
eventuellt kan åtnjuta från sitt bolag i skattehänseende behandlas efter
samma regler som gäller en vanlig anställd eller aktieägare. Det
innebär att de bör tas upp som inkomst av tjänst eller som inkomst av
kapital vad beträffar utdelningar. Det får ankomma på regeringen att
lägga fram ett förslag om en utmönstring av alla dessa spärregler. Vi
tillstyrker de motionsyrkanden som väckts om dessa frågor.

dels vid moment 99 hemställt

99. beträffande särregler för fåmansföretag

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk58 yrkande
26, 1989/90:Sk320 yrkande 8, 1989/90:Sk330 yrkande 5 och
1989/90:Sk369 yrkandena 1 och 4 och med anledning av proposition
1989/90:110 i denna del begär att regeringen lägger fram
förslag i enlighet med vad som ovan anförts.

296

145. Lön till barn (mom. 101 och mom. 113 i
motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Ersättning till barn under 16 år som hjälper till i föräldrarnas
verksamhet beskattas i dag hos den av föräldrarna som har den högsta
inkomsten från företaget. Anställs annan ungdom under 16 år gäller
dock vanliga regler. Regeln kan motiveras av kontrollskäl, men åldersgränsen
bör som yrkats i flera motioner sänkas till 15 år. Vi tillstyrker
alltså motionerna Sk96, Sk341, Sk369 i här berörda delar och Sk373.

dels vid moment 101 och moment 113 i motsvarande del hemställt

101. beträffande lön till barn
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk96 yrkande
41, 1989/90:Sk341 yrkande 7, 1989/90:Sk369 yrkande 3 och
1989/90:Sk373 och med anledning av proposition 1989/90:110 i
denna del beslutar om den förändring i fråga om åldersgränsen
för lön till barn i vissa fall som föreslagits i motionerna,

113. beträffande lagförslagen, såvitt avser 20 § andra stycket
och punkten 13 tredje stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370)

att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan under moment
101 beslutar att i 20 § andra stycket och punkten 13 tredje
stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) uttrycken "16 års" och "16 år" byts mot resp. "15
års" och "15 år".

146. Yrkesfiskare (mom. 102)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt vår uppfattning finns det skäl att pröva om skatteavdragen för
yrkesfiskarna är ändamålsenligt utformade i de hänseenden som avses i
motion Sk85. Det finns anledning i det sammanhanget att granska
förhållandena i övriga fiskenationer inom EFTA och pröva om de
skillnader som förekommer bör föranleda ändrade villkor i skattehänseende
för de svenska yrkesfiskarna. Vad vi anfört med anledning av
motion Sk85 bör ges regeringen till känna.

dels vid moment 102 hemställt

102. beträffande yrkesfiskare
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:110 i denna
del och motion 1989/90:Sk85 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

1989/90:SkU30

297

147. Representationsavdrag m.m. (mom. 103)

Lars Bäckström (v) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Som anförts i motion Sk.94 bör den skattefria konsumtionen av
lyxkaraktär inom företagen begränsas, bl.a. lyxig representation och
utbildning som omfattar resor, kost och logi i lyxklass. Sådana kostnader
bör inte vara avdragsgilla för företagen, och dessutom bör sådana
lyxförmåner beskattas som löneförmåner.

dels vid moment 103 hemställt

103. beträffande representationsavdrag m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk94 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts om
beskattningen av vissa lyxförmåner.

148. Kompanjonsförsäkringar (mom. 104)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Vi anser att det finns anledning att pröva om det skall införas en
avdragsrätt för premier som betalats för s.k. kompanjonsförsäkringar.
Detta innebär att vi tillstyrker motion Sk333.

dels vid moment 104 hemställt

104. beträffande kompanjonsförsäkringar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk333 hos regeringen
begär utredning om rätt till avdrag för kompanjonsförsäkringar.

149. Arbetsrättsliga skadestånd (mom. 105)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), KarlGösta
Svenson (m) och Leif Olsson (fp) har

dels anfört följande:

En huvudprincip vid beskattningen är att ett belopp som är skattepliktigt
för mottagaren också skall vara avdragsgillt för mottagaren.
Detta gäller inte — på grund av en särskild undantagsregel — för
allmänt skadestånd för åsidosättande av arbetsrättsliga regler. Enligt vår
mening finns det inte skäl för ett sådant särskilt undantag för arbetsrättsliga
skadestånd. Det framgår av ett regeringsrättsavgörande från
tiden före avdragsförbudet att sådana skadestånd ansetts utgöra driftkostnader
i arbetsgivarens rörelse. Vi tillstyrker motion Sk353. Det får
ankomma på regeringen att återkomma med ett förslag till lagändring.

dels vid moment 105 hemställt

105. beträffande arbetsrättsliga skadestånd

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk353 hos regering -

1989/90:SkU30

298

en begär förslag om att avdragsrätt skall föreligga för arbetsrättsligt
skadestånd.

150. Lantmäterikostnader (mom. 106)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt vår uppfattning bör det införas en direkt avdragsrätt för
lantmäterikostnader som uppkommit i samband med strukturrationalisering.
 Vi tillstyrker motion Sk366. Det bör få ankomma på regeringen
att utarbeta lagförslag.

dels vid moment 106 hemställt

106. beträffande lantmäterikostnader
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk366 hos regeringen
begär förslag om avdragsrätt för lantmäterikostnader.

151. Avskattning av reserver, m.m. (mom. 110 och
mom. 113 i motsvarande del )

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Enligt propositionen skärps de övergångsregler i form av avskattning
som föreslogs av URF. Återföringen skall ske under fyra år i stället för
under fem år. Någon rabattering vid snabbare återföring än föreskrivet
utgår inte.

Vi anser att utredningsförslaget bör genomföras beträffande såväl
tidsperioden som rabattmöjligheter. För enskilda näringsidkare bör
inte intäkt som härrör från avskattningen beläggas med särskild löneskatt,
 vilket föreslås i propositionen.

I kompletteringspropositionen föreslås att de inkomster som inflyter
som en följd av avskattningen av företagens reserver enligt skatteomläggningen
skall redovisas över en inkomsttitel på statsbudgeten men
direkt därifrån överföras till riksgäldskontoret för att avräknas mot
statsskulden. Innebörden härav är att inkomsterna inte skall påverka
budgetsaldot. Detta är enligt vår mening inte ett korrekt sätt att
redovisa statsinkomster även om de är av engångskaraktär. I princip
bör samtliga inkomster redovisas över statsbudgeten. Vi avvisar med
det anförda den ordning som förordas i proposition 110 och i kompletteringspropositionen.

Vårt ställningstagande innebär att vi tillstyrker motion Sk58 yrkandena
27 och 28. Om riksdagen i detta ärende begär att regeringen
skyndsamt lägger fram ett förslag i enlighet med motionen kan nya
avskattningsregler antas av riksdagen redan i höst.

dels vid moment 110 och moment 113 i motsvarande del hemställt

110. beträffande avskattning av reserver, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk58 yrkandena 27

1989/90:SkU30

299

och 28 avslår proposition 1989/90:110 i denna del och hos
regeringen begär förslag om avskattningsregler i enlighet med
utredningsförslaget,

113. beträffande lagförslagen, m.m., såvitt avser en ny inkomsttitel
på statsbudgeten

att riksdagen avslår proposition 1989/90:110 i denna del.

152. Skogsvårdsavgiften (mom. lil)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Henneryd (c) har

dels anfört följande:

Riksdagen beslutade hösten 1983 att höja skogsvårdsavgiften från
0,5 % till den nuvarande nivån 0,8 %. Beslutet innebar ett frångående
av principen att skogsvårdsavgiften endast skulle få användas för bidrag
som är tillgängliga för alla skogsägare. Nu används skogsvårdsavgiftsmedel
för att finansiera alla bidrag inom det skogliga stödområdet. Ett
ytterligare motiv för att avskaffa avgiften är den negativa effekt som
den också får om man beräknar dess konsekvenser under en omloppstid
på mellan 80 och 100 år. Avgiftens totala storlek svarar mot 40 %
av nettot vid avverkningen. Skogsvårdsavgiften urholkar alltså lönsamheten
samtidigt som ett lönsamt skogsbruk är en förutsättning för en
levande landsbygd. Skogsvårdsavgiften bör slopas, och detta gäller även
de bidrag som finansieras med avgiften. Undantag bör endast göras för
bidrag av regionalpolitisk karaktär. Vi tillstyrker således motionerna
Sk304, Sk311, Sk324, Sk337, Sk338, Sk349, Sk383, Sk411 yrkande 1,
Sk412 och Sk448. Riksdagen bör enligt vår uppfattning begära att
regeringen återkommer med förslag om ett slopande av skogsvårdsavgiften.

dels vid moment lil hemställt

lil. beträffande skogsvårdsavgiften
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Sk304,
1989/90:Sk311, 1989/90:Sk324, 1989/90:Sk337, 1989/90:Sk338,
1989/90:Sk349, 1989/90:Sk378 yrkande 1, 1989/90:Sk383,

1989/90:Sk411 yrkande 1, 1989/90:Sk412, 1989/90:Sk428 yrkande
1, 1989/90:Sk448 och 1989/90:Sk450 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1989/90:Sk377, 1989/90:Sk429 och 1989/90:Sk443
hos regeringen begär förslag om ett slopande av skogsvårdsavgiften.

153. Skogsvårdsavgiften (mom. lil)

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) har

dels anfört följande:

Skogsvårdsavgiften höjdes 1984 från 0,5 % till 0,8 %. Folkpartiet
motsatte sig denna höjning som bidrog till att ge skogsvårdsavgiften en

1989/90:SkU30

300

fiskal karaktär. Sambandet mellan avgiftens storlek och de statsutgifter
avgiften var tänkt att finansiera försvagades. Vi tillstyrker förslaget i
motion Sk377 att nivån på skogsvårdsavgiften skall sättas ned till den
tidigare nivån, dvs. till 0,5 %.

dels vid moment lil hemställt

lil. beträffande skogsvårdsavgiften
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk377 och med
avslag på motionerna 1989/90:Sk304, 1989/90:Sk311, 1989/90:
Sk324, 1989/90:Sk337, 1989/90:Sk338, 1989/90:Sk349, 1989/90:
Sk378 yrkande 1, 1989/90:Sk383, 1989/90:Sk411 yrkande 1,
1989/90:Sk412, 1989/90:Sk428 yrkande 1, 1989/90:Sk429,

1989/90:Sk443, 1989/90:Sk448 och 1989/90:Sk450 yrkande 3 hos
regeringen begär förslag av innebörd att skogsvårdsavgiften skall
sättas ned från nuvarande 0,8 % till 0,5 %.

154. Skogsvårdsavgiften (mom. lil)

Lars Bäckström (v) har

dels anfört följande:

Riksdagen bör i enlighet med motion Sk429 hos regeringen begära
en översyn av skogsvårdsavgiften. Utbetalade medel för skogliga åtgärder
står inte i rimlig proportion till de inbetalade avgifterna. Vidare
har kritik riktats mot olika skogsägares möjligheter att fä tillgång till
medel. Dessutom innebär skogsvårdsavgiften en extra beskattning på
hälften eller mer av skogsbrukets nettoavkastning.

dels vid n>pment lil hemställt

lil. beträffande skogsvårdsavgiften
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk429 och
1989/90;Sk443 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk304,
19g9/90:Sk311, 1989/90:Sk324, 1989/90:Sk337, 1989/90:Sk338,
1989/90:Sk349, 1989/90:Sk377, 1989/90:Sk378 yrkande 1,

1989/90:Sk383, 1989/90:Sk411 yrkande 1, 1989/90:Sk412,

1989/90:Sk428 yrkande 1, 1989/90:Sk448 och 1989/90:Sk450 yrkande
3 begär att regeringen gör en sådan översyn och lägger
fram förslag i enlighet med motionerna 1989/90:Sk429 och
1989/90:Sk443.

1989/90:SkU30

21 Riksdagen 1989190. 6 sami Nr 30

301

302

Särskilda yttranden

1. Ideella organisationer (mom. 5 och mom. 32)

Lars Bäckström (v) anför:

För att finansiera skatteomläggningen föreslår regeringen en rad åtgärder
bl.a. på den indirekta beskattningens område, något som kommer
att medföra kostnadsfördyringar i olika hänseenden.

Skattereformen innehåller inte några åtgärder som medför skattelättnader
för de ideella organisationerna. De kommer emellertid att
drabbas av kostnadsökningarna på ungefär samma sätt som alla andra.
De är viktigt att åtgärder skyndsamt vidtas så att deras verksamhet inte
kommer att försvåras. Med hänsyn till vad utskottet anfört i denna
fråga förutsätter jag att så också kommer att ske.

Motionärerna påtalar bl.a. att organisationerna betungas av administrationen
av olika skatter. Enligt min mening bör stiftelse- och
föreningsskattekommittén (Fi 1988:03) skyndsamt avsluta sitt arbete.
Den översyn som nu skall inledas rörande skattereformen bör omfatta
även skatte- och avgiftsfrågorna för de ideella organisationerna. Utgångspunkten
bör vara att på allt sätt söka underlätta deras situation.
Jag utgår ifrån att även dessa frågor kommer att beaktas av regeringen.

Som anförs i motion SklOl av Lars Werner m.fl. och som påpekats
av företrädare idrottsrörelsen, handikapprörelsen och andra ideella
organisationer leder skatteomläggningen till negativa effekter för den
ideella rörelsen. Det kommer att bli stora kostnadsökningar som följd
av den breddade momsen, med dyrare resor, övernattningar, matkostnader
etc. Ändringarna vad gäller att betala arbetsgivaravgifter kommer
också att bli en extra kostnad. Idrottsrörelsen anser att skatteomläggningen
innebär ökade kostnader på uppemot en halv miljard kronor.
De ideella organisationerna betonar att de enbart kräver kompensation
för effekterna av skatteomläggningen. Vänsterpartiet menar att argumenten
för att tipsmedlen skall gå till idrotten ökar om regeringens
skatteomläggning genomförs. Även övriga ideella rörelser måste få
skälig kompensation för skatteomläggningen. Vänsterpartiet förutsätter
att regeringen under hösten 1990 redovisar förslag för hur de ideella
organisationerna skall kompenseras för skatteomläggningens effekter.
Därest dessa förslag ej skulle visa sig vara till fyllest avser vänsterpartiet
att åter aktualisera denna fråga.

2. Ideella organisationer (mom. 5 och mom. 32)

Gösta Lyngå (mp) anför:

Skattereformen kommer att medföra skattelättnader för de flesta. Det
gäller både för enskilda personer och för företagare. För att finansiera
reformen föreslås en rad åtgärder bl.a. på den indirekta beskattningens
område, något som kommer att medföra kostnadsfördyringar i olika
hänseenden.

1989/90:SkU30

303

Skattereformen innehåller inte några åtgärder som medför skattelättnader
för de ideella organisationerna. De kommer emellertid att
drabbas av kostnadsökningarna på ungefär samma sätt som alla andra.
De är viktigt att åtgärder skyndsamt vidtas så att deras verksamhet inte
kommer att försvåras. Med hänsyn till vad utskottet anfört i denna
fråga utgår vi ifrån att så också kommer att ske.

Motionärerna påtalar bl.a. att organisationerna betungas av administrationen
av olika skatter. Enligt vår mening bör stiftelse- och föreningsskattekommittén
(Fi 1988:03) skyndsamt avsluta sitt arbete. Den
översyn som nu skall inledas rörande skattereformen bör omfatta även
skatte- och avgiftsfrågorna för de ideella organisationerna. Utgångspunkten
bör vara att på alla sätt söka underlätta deras situation. Vi
utgår ifrån att även dessa frågor kommer att beaktas av regeringen utan
särskild framställning från riksdagens sida och har därför inte något
yrkande med anledning av motionerna.

3. Bilförmån (mom. 29)

Lars Bäckström (v) anför:

Vänsterpartiet menar att det är riktigt att skärpa förmånsbeskattningen
vad gäller bilförmån. I skatteutredningarna liksom i proposition och
motioner har redovisats olika metoder för detta syfte. I föreliggande
betänkande har utskottets majoritet valt en metod som å ena sidan kan
sägas gynna inhemsk bilproduktion och större fordon, å andra sidan
kan den av utskottsmajoriteten föreslagna metoden sägas mer allsidigt
ta hänsyn till fordonets totalkostnad, andrahandsvärde etc.

Jag menar att denna fråga kräver en ytterligare beredning. Den
reservation som ligger närmast vår uppfattning i fråga om bilförmån
torde vara miljöpartiets reservation.

4. Allemanssparande m.m. (mom. 42)

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

Vi delar den uppfattning som framförts av folkpartiets representanter i
finansutskottet och i fp-motionen Sk89 att — med hänsyn till det
önskvärda i att stimulera det privata sparandet — förslagen i propositionen
bör kompletteras med förslag om sänkt förmögenhetsskatt m.m.
Vi ämnar i annat sammanhang återkomma med konkreta yrkanden
härom.

5. Uttaget av förmögenhetsskatt (mom. 52)

Gösta Lyngå (mp) anför:

Fr.o.m. 1990 har tillämpats en delvis förändrad konstruktion av förmögenhetsbeskattningen
med höjda skiktgränser. Jag anser denna höjning
av gränsen bra, men anser inte att sänkningen av skatten i högre

1989/90:SkU30

304

skikt är motiverad. I samband med skattepropositionen för 1990 föreslog
jag följande skala för uttag av förmögenhetsskatt:

800 000 - 2 %

1 600 000 - 3 %

Miljöpartiet de gröna anser fortfarande att denna skala vore att föredra
framför den nuvarande, och vi avser återkomma till ärendet i allmänna
motionstiden 1991 eller närhelst förmögenhetsbeskattning aktualiserats
genom proposition.

6. Nyföretagande i glesbygd (mom. 60)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi har tidigare framhållit att skatteomläggningen i den föreslagna
utformningen kommer att påverka landsbygden i negativ riktning. Det
skatteförslag som regeringen nu lagt fram har tyvärr inte gett oss
anledning att ändra den bedömningen. De som bor och verkar på
landsbygden har jämförelsevis låga inkomster och får därmed ett sämre
utbyte av marginalskattesänkningarna. Emellertid kommer de att vara
med om att betala inkomstskattesänkningarna genom att dessa finansieras
med höjningar eller utvidgningar av andra skatter. Det samlade
resultatet härav drabbar landsbygdsbefolkningen hårt.

Det motionsyrkande som utskottet behandlat under företagsavsnittet
gäller olika åtgärder för att stimulera nyföretagande i glesbygd. Vi har i
detta ärende framställt yrkanden gällande bl.a. rätt till kvittning mellan
olika inkomstslag och förvärvskällor, särskilda reserveringmöjligheter
för mindre, nystartade företag och slopad beskattning av arbetande
kapital i företag. Dessa förslag skulle avsevärt förbättra förutsättningarna
för nyföretagande och entreprenörskap, inte minst det för landsbygden
så viktiga deltidsjordbruket.

7. Nyföretagande i glesbygd (mom. 60)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Vi har i vår reservation om huvudlinjerna i reformen redovisat centerns
förslag till inriktning av skattereformen. Den skattepolitik som
förordas syftar bl.a. till att utjämna skillnaderna mellan glesbygd och
tätare befolkade områden. Hur centern vill genomföra detta framgår av
den nämnda reservationen.

När det gäller förutsättningarna för nyföretagande vill vi åter betona
de allvarliga konsekvenser för glesbygd och övrig landsbygd som följer
av propositionsförslaget om begränsade möjligheter till kvittning av
underskott mot överskott i andra inkomstslag och förvärvskällor. En
kvittningsrätt kan ha en helt avgörande betydelse t.ex. för den som vid
sidan av sin anställning vill starta och utveckla en egen näringsverksamhet.
 Det finns alltså starka skäl för att inte begränsa kvittningsmöj -

1989/90:SkU30

305

ligheterna på det sätt som föreslagits i propositionen. Centern ställer
även andra krav på skattesystemet vilka skulle stimulera nyföretagandet.
 Vårt förslag om personliga investeringskonton skulle innebära
påtagliga förbättringar i detta hänseende. Vi vill också att mindre
företag skall kunna avsätta vinstmedel så att det arbetande kapitalet
blir obeskattat och en konsolidering görs möjlig, liksom nödvändiga
investeringar. Sådana åtgärder som vi förespråkar skulle sammantaget
medföra avsevärda förbättringar för landsbygden.

8. Nyföretagande i glesbygd (mom. 60)

Lars Bäckström (v) anför:

Regeringen hävdar i propositionen om regionalpolitiken som riksdagen
behandlar under detta riksmöte att regioner med låga inkomster
inte behöver vara med om att finansiera skattereformen i lika hög
utsträckning som regioner med högre inkomster. Vänsterpartiet kan
inte dela den bedömningen. Summan av de skatteförändringar som
genomfördes hösten 1989 och de som nu återstår för riksdagen att
besluta om i enlighet med skattepropositionen ger inte det resultatet.

När det gäller nyföretagande i glesbygd vill vi särskilt framhålla de
problem som följer av att bl.a. underskott i allmänhet inte skall kunna
kvittas mot tjänsteinkomster. Enligt vänsterpartiets uppfattning har
inte tagits tillräcklig hänsyn till att denna fråga har en avgörande
betydelse för tillkomsten av småföretag i glesbygd. Speciellt nystartande
av jordbruk försvåras av alltför restriktiva regler. Bl.a. i denna viktiga
fråga finns det all anledning att fortsätta utredningsarbetet.

9. Nyföretagande i glesbygd (mom. 60)

Gösta Lyngå (mp) anför:

I den första reservationen från miljöpartiet de gröna i detta betänkande
redovisas vår målsättning att människor skall kunna leva med hög
livskvalitet såväl på landsbygden som i tätorterna. Vi har där framhållit
bl.a. att skattesystemet bör utformas så att det gynnar en småskalig och
decentraliserad samhällsstruktur.

En viktig del av ett sådant samhällssystem som vi eftersträvar är att
det skall finnas goda förutsättningar för enskilda människor att starta
nya verksamheter och att kunna utveckla dessa. Den nu aktuella
skattepropositionen innehåller brister i detta hänseende. Vi har från
miljöpartiets sida lagt fram förslag i detta ärende som skulle gynna
sådant nyföretagande. Det gäller bl.a. särskilda reserveringsmöjligheter
för småföretag och andra regler om kvittning mellan inkomster av
lönearbete mot sådana underskott som kan uppkomma när en person
startar en ny verksamhet. Våra förslag skulle skapa avsevärt bättre
förutsättningar för nyföretagande i glesbygdsområden.

1989/90:SkU30

306

10. Byggnadsföretag (mom. 78)

1989/90:SkU30

Lars Bäckström (v) anför:

För byggnadsföretagen kan de nya reglerna innebära en besvärlig
omställning eftersom indirekta kostnader som hittills varit avdragsgilla
i fortsättningen skall aktiveras tillsammans med övriga kostnader för
pågående arbeten. Särskilda övergångsregler skall visserligen gälla, men
jag är inte övertygad om att detta är tillräckligt för att klara problemen
och att den frist som övergångsbestämmelsen ger de berörda företagen
räcker till. Jag förutsätter att regeringen återkommer med förslag till
åtgärder om det skulle uppkomma svårigheter med den nya ordningen.

11. Särskild redovisningsmetod (mom. 84)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c) och Lars Bäckström (v) anför:

Den s.k. särskilda redovisningsmetoden (SRM) för enskilda näringsidkare
som diskuterats under utredningsarbetet bygger på att näringsverksamheten
och privatekonomin separeras redovisningsmässigt och
skattemässigt. Metoden skulle bl.a. öppna nya möjligheter vad t.ex.
gäller reserveringar och den skulle ge egenföretagarna helt andra
förutsättningar vid utvidgning av sin verksamhet än vad dagens regler
ger. Enligt propositionen har det av tidsskäl inte varit möjligt att
genomföra SRM-metoden i samband med de ändringar som föreslagits
i proposition 1989/90:110. Detta är beklagansvärt. Vi förutsätter att
regeringen skyndar på detta arbete så att den viktiga företagsamhet som
sker i form av enskild näringsverksamhet också kan få nytta av
skattereformsarbetet inom företagssektorn.

12. Skogsvårdsavgiften (mom. lil)

Gösta Lyngå (mp) anför:

Skogsvårdsavgjfterna är egentligen inte avgifter utan fungerar i praktiken
som en extra förmögenhetsskatt. Mindre än en tredjedel av avgifterna
går tillbaka till skogsbruket i någon form, och avgiftsuttaget är
relativt högt. En utredning bör tillsättas med uppgift att bl.a. se över
skogsbrukets ekonomi och undersöka möjligheterna att inrikta skogsbruket
mot högre virkeskvalitet och finna möjligheter till bättre naturvård
i skogsbruket. Utredningen skall göra en bedömning av om det är
ändamålsenligt eller ej att behålla skogsvårdsavgifterna som ett skogspolitiskt
instrument. Om skogsvårdsavgifterna skall vara kvar bör
avgiften tas ut vid avverkning i stället för på taxeringsvärdet. De
influtna medlen skall kunna användas på ett annat sätt och knytas
närmare till skogsbruket. Avgifterna skulle kunna utformas som en
miljöavgift på skogsbruket och användas till naturvårdsändamål.

307

... • !>> rtJXi ")

(N */)

^ ■ k i »• }'■ • ;.< ; -• ; v

• ; U

f l; * r "f.

. • i 4’1 • • '* •* r-

" •" M': .1 ■ JK-1 • -

■

. *•.

■ ~ -•> ■ i . ■ ; *

■

> : ;• ■■ "i : ■ ii '.y.i

4*

'

•

!’"! > -i i:

-

fri* ii ■

-iM£'Ut Y i£% .t-A «V*t .. v .i • ?i>cr . , ’ . •> >,

. ’S ' • I • •■<■■■', »r, . . jjOir

! ' • ä I ij 11 i !J(' I; 1 ■'!J\ I,

•■,■■■■ I . . .

. ...

•1? ■ ’:1 .1" „■ v,

>< • - : ■ • iv ;

‘ i .4 ,,v. ■ -'.c • »ii .

j ' r.

308

Innehållsförteckning

1989/90:SkU30

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motionerna 9

Motioner med anledning av propositionerna

1989/90:110 och 1989/90:111 9

Övriga motioner 27

Yttranden från andra utskott m.m 47

Utskottet 49

Inledning 49

Huvudlinjerna i reformen 50

Ideella organisationer 59

Kommunal beskattning m.m 60

Socialavgifter, löneskatt 61

Pensionärer, barnpension 63

Inkomstslag, underskott 65

Allmänna avdrag, extra avdrag m.m 68

Inkomst av tjänst 71

Kostnadsersättningar m.m 71

Andra förmåner och ersättningar:

Avtalsförsäkringar 73

Skadestånd 73

Stipendier 74

Personalvård 74

Kostförmån 74

Reseförmåner 76

Bilförmån 76

Vinstandelssystem m.m 77

Belöningar m.m 77

600-kronorsregeln och idrottsrörelsen, m.m 78

Ökade levnadskostnader 79

Bilkostnader 80

Bär, svamp och kottar 81

Inkomst av kapital 82

Beskattningen av kapitalinkomster i allmänhet .... 82

Allemanssparande m.m 83

Reavinst på aktier m.m 85

Reavinst på övrig lös egendom 87

Reavinst på fastigheter och bostadsrätter 88

Omläggning av bostadsbeskattningen 91

Bostadsbeskattningens utformning i allmänhet .... 91

Underlaget för bostadsbeskattningen, m.m 93

Uthyrning av bostäder 95

Kommunala bostadsföretag 95

Industrifastigheter 96

Förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt 96

309

Allmänt om företagsbeskattningen 98 1989/90:SkU30

Bolagsskattesats och skatteutjämningsreserv 102

Värdering av lager 105

Avskrivningsregler 106

Inkomstberäkning och förvärvskällor 107

Fondavsättningar 108

Koncernbeskattning m.m 109

Särskilda branscher 110

Pensions-och försäkringssparande! 114

Särskilda företagsformer 117

Vissa frågor om enskild näringsverksamhet m.m 118

Handelsbolag 123

Fåmansföretag 124

Inkomstuppdelning i familjeföretag 126

Vissa frågor om avdragsrätt 127

Avskattning m.m 129

Skogsvårdsavgiften 131

Övriga frågor 132

Hemställan 132

Reservationer 155

1. Inriktningen av beskattningen, m.m. (m) 155

2. Inriktningen av beskattningen, m.m (c) 181

3. Inriktningen av beskattningen, m.m. (v) 193

4. Inriktningen av beskattningen, m.m. (mp) 209

5. Schablonavdraget i tjänst (m) 215

6. Schablonavdraget i tjänst (c) 215

7. Schablonavdraget i tjänst (mp) 215

8. Skattereduktionen för gift med hemmamake och för

ogift med hemmavarande barn (m, c, mp) 216

9. Grundavdraget och skatteskalan (m) 216

10. Grundavdraget och skatteskalan (v) 217

11. Grundavdraget och skatteskalan (mp) 218

12. Ideella organisationer (m) 219

13. Kommunal beskattning m.m. (v, mp) 220

14. Socialavgifter, löneskatt (m) 221

15. Socialavgifter, löneskatt (c) 221

16. Socialavgifter, löneskatt (mp) 222

17. Pensionärer (m) 223

18. Pensionärer (c, v, mp) 223

19. Kvittning av underskott mot inkomst av tjänst

m.m. (m) 224

20. Kvittning av underskott mot inkomst av tjänst

m.m. (c) 225

21. Kvittning av underskott mot inkomst av tjänst

m.m. (v, mp) 225

22. Hobby (m, c) 226

23. Hobby (mp) 227

24. Författare, konstnärer m.fl. (m) 228 310

25. Underhållsbidrag till barn (m, mp) 228

26. Skolavgifter (mp) 229 1989/90:SkU30

27. Extra avdrag (m) 229

28. Extra avdrag (c) 230

29. Skattereduktion för fackföreningsavgifter

(m, fp, c, mp) 230

30. Skattereduktion för fackföreningsavgifter (v) 231

31. Pensionsförsäkringsavgjfter (m) 232

32. Avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål (fp) .... 233

33. Avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål (mp) ... 233

34. Gästforskare (c) 234

35. Flyttningskostnader (c) 234

36. Avtalsförsäkringar (c) 235

37. Avtalsförsäkringar (v) 235

38. Skadestånd (v, mp) 236

39. Stipendier (m) 236

40. Personalvård (mp) 237

41. Kostförmån (m, c) 237

42. Kostförmån (v) 238

43. Kostförmån (mp) 238

44. Reseförmåner (m) 239

45. Reseförmåner (v) 239

46. Bilförmån (m) 240

47. Bilförmån (c) 240

48. Bilförmån (mp) 241

49. Vinstandelssystem m.m. (m, fp, c) 242

50. 600-kronorsregeln m.m., idrottsrörelsen (m) 242

51. 600-kronorsregeln m.m., idrottsrörelsen (c) 243

52. Ökade levnadskostnader (m) 243

53. Ökade levnadskostnader (mp) 244

54. Bilkostnader i tjänsten (m) 244

55. Bilkostnader i tjänsten (c) 245

56. Bilresor till och från arbetsplatsen (m) 246

57. Bilresor till och från arbetsplatsen (c) 246

58. Bilresor till och från arbetsplatsen (v) 247

59. Bilresor till och från arbetsplatsen (mp) 248

60. Sparavdrag m.m. (m) 249

61. Sparavdrag m.m. (c) 249

62. Sparavdrag m.m. (mp) 250

63. Avräkning av underskott senare år (m) 250

64. Kvittning av reavinst mot reaförlust (m) 251

65. Avdragsbegränsningar för ränteutgifter (m) 251

66. Avdragsbegränsningar för ränteutgifter (v) 252

67. Avdragsbegränsningar för ränteutgifter (mp) 252

68. Allemanssparande m.m. såvitt avser sparstimulan ser

m.m. (m) 253

69. Allemanssparande m.m. såvitt avser sparstimulan ser

m.m. (c) 254

70. Allemanssparande m.m. såvitt avser sparstimulan- 311

ser m.m. (mp) 256

71. Allemanssparande m.m. såvitt avser beskattning av l989/90:SkU30

ränta m.m. (v, mp) 256

72. Reavinst på aktier m.m. (m) 257

73. Reavinst på aktier m.m. (v) 258

74. Reavinst på optioner och fordringar (m) 258

75. Reavinst på optioner och fordringar (c) 259

76. Reavinst på övrig lös egendom (m) 259

77. Reavinst på fastigheter och bostadsrätter (m) 260

78. Reavinst på fastigheter och bostadsrätter (c) 260

79. Reavinst på fastigheter och bostadsrätter (v) 261

80. Bostadsbeskattningens utformning i allmänhet (m) . . 262

81. Bostadsbeskattningens utformning i allmänhet (c) . . 263

82. Underlaget för bostadsbeskattningen, m.m. (m) 264

83. Underlaget för bostadsbeskattningen, m.m. (v) 265

84. Underlaget för bostadsbeskattningen, m.m. (mp) .... 266

85. Kommunala bostadsföretag (m) 267

86. Industrifastigheter (v) 267

87. Uttaget av förmögenhetsskatt (m) 267

88. Uttaget av förmögenhetsskatt (fp) 268

89. Uttaget av förmögenhetsskatt (v) 268

90. Begränsningsregeln (m) 269

91. Begränsningsregeln (fp) 269

92. Sambeskattningen av förmögenhet (m, fp, c) 270

93. Värderingen av förmögenhetstillgångar, m.m.

(m, fp, c) 270

94. Värderingen av förmögenhetstillgångar, m.m. (v) ... 271

95. Det skattefria gåvobeloppet (m) 272

96. Det skattefria gåvobeloppet (fp) 272

97. Det skattefria gåvobeloppet (c) 272

98. Arvsbeskattningen (m) 273

99. Arvsbeskattningen (fp) 273

100. Arvsbeskattningen (mp) 274

101. En fortsatt översyn av företagsbeskattningen (v) ... 274

102. En fortsatt översyn av företagsbeskattningen (mp) . . 275

103. Vinstdelningsskatt (v) 276

104. Kapitalvinster i bolagssektorn (m) 276

105. Dubbelbeskattningen av aktiebolag (m) 276

106. Skatteutjämningsreserv (m) 277

107. Skatteutjämningsreserv (v) 278

108. Skatteutjämningsreserv (mp) 278

109. Underlaget för skatteutjämningsreserv (m) 279

110. Lager i allmänhet (m) 279

111. Lager av djur i jordbruk och renskötsel (mp) 280

112. Nuvärdeavskrivning m.m. (m) 280

113. Nuvärdeavskrivning m.m. (mp) 281

114. Avskrivning på skogsbilvägar, m.m. (m) 281

115. Avskrivning på skogsbilvägar, m.m. (c) 282

116. Överskott vid vissa kapitaltransaktioner m.m. 312

(v, mp) 282

117. Handel med förlustbolag (c, v, mp) 282 1989/90:SkU30

118. Underskott i rederirörelse (m) 283

119. Fartygsfonder (m, c) 283

120. Beskattningen av investmentföretag och aktiefonder
(m) 284

121. Allemansfonderna (c) 284

122. Lager av fordringar och värdepapper (m) 285

123. Skadeförsäkringsföretag (c) 285

124. Byggnadsföretag (m) 286

125. Avkastningsskatt på pensionsmedel (m) 286

126. Avkastningsskatt på pensionsmedel (v) 287

127. Löneskatt på pensionsavsättningar (m) 287

128. Löneskatt på pensionsavsättningar (c) 288

129. Premier i utländskt försäkringsbolag (m) 288

130. Särskild redovisningsmetod (m, mp) 289

131. Egenföretagares L-SURV (m) 289

132. Medel på investeringskonto (m, c) 290

133. Ränta på skogskonto (m, c) 290

134. Insättningsnivåer på skogskonto (m) 291

135. Beskattningen av rennäringen (m, c) 291

136. Räntefördelning (m) 292

137. Brutet räkenskapsår (m, mp) 293

138. Bil i egenföretag (m) 293

139. Bil i egenföretag (c) 294

140. Rörelselokal i bostaden (m, mp) 294

141. Handelsbolag (m) 294

142. Utdelning och reavinst som härrör från fåmans företag

(m) 295

143. Utdelning och reavinst som härrör från fåmans företag

(mp) 296

144. Särregler för famansföretag (m) 296

145. Lön till barn (m, c) 297

146. Yrkesfiskare (m) 297

147. Representationsavdrag m.m. (v, mp) 298

148. Kompanjonsförsäkringar (m) 298

149. Arbetsrättsliga skadestånd (m, fp) 298

150. Lantmäterikostnader (m) 299

151. Avskattning av reserver, m.m. (m) 299

152. Skogsvårdsavgiften (m, c) 300

153. Skogsvårdsavgiften (fp) 300

154. Skogsvårdsavgiften (v) 301

Särskilda yttranden 303

1. Ideella organisationer (v) 303

2. Ideella organisationer (mp) 303

3. Bilförmån (v) 304

4. Allemanssparande m.m. (fp) 304

5. Uttaget av förmögenhetsskatt (mp) 304

6. Nyföretagande i glesbygd (m) 305 313

7. Nyföretagande i glesbygd (c) 305

8. Nyföretagande i glesbygd (v) 306 1989/90:SkU30

9. Nyföretagande i glesbygd (mp) 306

10. Byggnadsföretag (v) 307

11. Särskild redovisningsmetod (c, v) 307

12. Skogsvårdsavgiften (mp) 307

Bilagor (se bilagedelen till betänkandena 1989/90:SkU30—SkU31):

Bilaga 1 Yttranden från andra utskott
Bilaga 1:1 Finansutskottets yttrande
Bilaga 1:2 Lagutskottets yttrande
Bilaga 1:3 Socialförsäkringsutskottets yttrande
Bilaga 1:4 Kulturutskottets yttrande
Bilaga 1:5 Jordbruksutskottets yttrande
Bilaga 1:6 Näringsutskottets yttrande
Bilaga 1:7 Bostadsutskottets yttrande

Bilaga 2 Skatteutskottets utfrågning angående skattereformen

314

Rättelser

s. 18 motion 1989/90:Sk81: text tillagd före yrkande 5

s. 27 motion 1989/90:Skl21 yrkande 6: text tillagd

s. 55 styckena 1—3: minskade radavstånd
stycke 4 rad 2: "nu" tillagt

s. 86 tredje stycket första raden: "24 i denna del" borttaget

s. 87 fjärde stycket: "uppskovsregler" ändrat till "regler"

s. 88 andra stycket under rubriken, andra raden: "också" tillagt
nästa stycke andra raden: "egenföretagares" borttaget

s. 89 näst sista raden: "24" ändrat till "26"

s. 100 fjärde stycket: "yrkande 1—4" ändrat till "yrkandena 1, 2, 4"

s. 132 mom. 1: ändringar beträffande två motioner

s. 133: raden före mom. 4 rättad

s. 137 mom. 38: första raden rättad

mom. 40 sista raden: yrkandenumren ändrade

s. 138 mom. 43 rad 2: ett motionsnummer tillagt

s. 145—148: förtydliganden rörande lagrummens beteckning

s. 147: näst sista stycket tillagt

s. 159 tredje stycket: text tillagd

s. 160: sista meningen rättad

s. 190: text tillagd på första raden

s. 192: "dels"-satsen med hemställan tillagd

s. 195 andra raden: "fordelningskritik" ändrat till "fördelningspolitik"

s. 201 första stycket fjärde raden: "tillsätts" ändrat till "bör tillsättas"

s. 207: "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 215 reservation 6: "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 216 reservation 8: "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 217 reservation 9: "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 219—220 reservation 12: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 221 reservation 14: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 222 reservation 15: "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 223 reservation 17: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 224 reservation 19: första "dels"-satsen ändrad

s. 225 reservation 20: andra "dels“-satsen med hemställan ändrad

s. 227 tredje raden: ordet "bifaller" borttaget
reservation 23: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 229 reservation 25: "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 231 reservation 29: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

1989/90:SkU30

315

s. 235 reservation 36

forsta stycket andra raden: "utgör" ändrat till "utgår"
första stycket sista raden: sista ordet ändrat till "genomföras"

s. 245 reservation 55 första stycket: rad 4 rättad

s. 246 reservation 56: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 258 reservation 73: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 259 —266: rubriktexter rättade

s. 259 reservation 76: "dels"-satsen med hemställan tillagd

s. 260 reservation 77 forsta ”dels”-satsen forsta stycket: näst sista meningen
rättad

s. 261 reservation 78: texten fr.o.m.sista stycket före "dels"-satsen ändrad
s. 262 reservation 79: "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 266 reservation 84: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 275 reservation 102: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 282 reservation 115: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 292 reservation 136: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

s. 300 reservation 152: andra "dels"-satsen med hemställan ändrad

Samtidigt har en del andra stavfel och liknande skrivfel rättats

1989/90:SkU30

gotab 96954, Slockholm 1990

316

Bilagor till
SKATTEUTSKOTTETS BETÄNKANDEN

1989/90:SkU30 och 1989/90:SkU31
Bilaga 1

Yttranden från finansutskottet, lagutskottet, socialförsäkringsutskottet,
kulturutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet och bostadsutskottet.

Bilaga 2

Skatteutskottets offentliga utfrågning den 7—8 maj 1990.

1 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30 Bilagor
Rättelse: Från s. 143 Tillkommit text

Finansutskottets yttrande
1989/90:FiU6y

Reformerad inkomst- och företagsbeskattning
Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 24 april 1990 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:110 om reformerad
inkomst- och företagsbeskattning jämte eventuella motioner.

Sammanfattning

Det första steget mot ett nytt skattesystem togs hösten 1989 (prop.
1989/90:50, FiU2y, SkUlO, rskr. 96). Slutsteget redovisas nu i proposition
1989/90:110. Finansutskottet tillstyrker i detta yttrande till skatteutskottet
de förslag som framlagts i proposition 110 i de delar de berör
finansutskottets beredningsområde. Reformen kommer att få stora positiva
effekter på samhällsekonomin. Den innebär att den helt övervägande
delen av landets löntagare i fortsättningen endast kommer att
betala kommunal inkomstskatt för förvärvsinkomster. Utskottet ställer
sig bakom den utformning som reformen får, där arbete och sparande
gynnas och som innebär en utveckling bort från lånebaserad ekonomi.
Reformen är kostnadsberäknad till ca 70 miljarder kronor. Utskottet
anser att samhällsekonomin kräver att reformen totalfinansieras och
tillstyrker den finansiering som föreslagits i propositionen. Detta betyder
en skärpning av skatten på kapital och ett ökat uttag av indirekta
skatter. Vid finansieringen bör de dynamiska effekterna beaktas. I
annat fell finns risk att reformen överfinansieras.

Avvikande meningar har på olika punkter anmälts av moderata
samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet
de gröna.

Propositionen

Finansutskottet behandlar i detta yttrande i berörda delar följande
avsnitt av proposition 1989/90:110:

2. Allmänna synpunkter på reformen (s. 293—295),

3. Arbetsinkomst/Kapitalinkomst (s. 295—297),

6. Inkomst av kapital, i vad avser

6.3.4. Allemanssparande m.m. (s. 404—405),

6.3.5. Avkastning på sparobligationer m.m. (s. 405—406),

6.10. Pensions- och försäkringssparandet (s. 478—498),

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

3

9. Kompletterande åtgärder och ekonomiska effekter (s. 613—640), SkU30

10. Avslutande synpunkter (s. 641). ilaga

Motionerna

Finansutskottet behandlar i detta yttrande följande motioner i de delar
de berör utskottets beredningsområde:

1989/90:Sk56 av Kjell Ericsson (c) i vad avser yrkande 4,

1989/90:Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1, 3, 8, 24,

40, 41, 42 och 50,

1989/90:Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp) i vad avser yrkandena
1-3, 22, 23 och 25,

1989/90:Sk81 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkandena 1 — 3,

16, 19, 20, 23, 24, 53, 54 och 55,

1989/90:Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 1,

1989/90:Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1, 2, 5,

22, 23, 24 och 43,

1989/90:Sk318 av Elving Andersson (c),

1989/90:Sk352 av Jan Strömdahl m.fl. (vpk),

1989/90:Sk354 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 3,

1989/90:Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 1,

3, 22 och 23,

1989/90:Sk393 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:Sk402 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,

1989/90:Sk403 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1, 2 och

15,

1989/90:Sk406 av Håkan Hansson och Göran Engström (c) i vad avser
yrkande 3,

1989/90:Sk407 av Hugo Andersson m.fl. (c) i vad avser yrkande 1,

1989/90:Sk434 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1 och

6,

1989/90:Sk444 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkande 1,

1989/90:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkande 4,

1989/90:A17 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkandena 5 och 9.

SkU31

1

4

Utskottet

Avgränsning av yttrandet

Finansutskottet behandlar i detta yttrande skatteförslagets allmänna
inriktning och motsvarande yrkanden i motionerna. Utskottet har
därvid särskilt koncentrerat sig på de partimotioner sorn väckts i
anslutning till proposition 110. Förslagets samhällsekonomiska och
fördelningspolitiska effekter behandlas samt reformens kostnader och
finansiering. Vidare behandlas vissa frågor i anslutning till beskattningen
av inkomst av kapital, främst vad gäller hushålls- och pensionssparande!.
 Vissa frågor i anslutning till den kommunala beskattningsrätten
behandlas samt det ekonomiska utfallet för stat och kommun. Avslutningsvis
kommenterar utskottet den budgetmässiga behandlingen av
intäkter från avskattning.

Utformning av skattesystemet

Skattesystemet har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete de
senaste åren. Fyra utredningar — inkomstskatteutredningen (RINK),
utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF), kommittén för
indirekta skatter (KIS) och utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning
(IBU) — redovisade sommaren 1989 sina förslag som
sammantagna innebar en genomgripande skattereform. Huvuddragen i
de tre förstnämnda utredningarnas förslag tillstyrktes vid remissbehandlingen.

Skatteutredningarnas förslag syftade till en samhällsekonomiskt effektiv
beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls.
Arbete och sparande skall ges en bättre skattemässig behandling medan
förutsättningarna för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad
med hjälp av lån försämras. Skatten på arbetsinkomster
lindras kraftigt och kapitalbeskattningen skärps. Marginaleffekterna på
arbetsinkomster sänks väsentligt. Den helt övervägande delen av inkomsttagarna
kommer enbart att betala kommunalskatt. Statlig inkomstskatt
tas ut med 20 % på inkomster i höga inkomstskikt.
Kapitalinkomster beskattas med några få undantag efter en proportionell
statlig skattesats på 30 %.

Det skattebortfall som den sänkta beskattningen av arbetsinkomster
leder till finansieras genom skärpt beskattning av kapitalinkomster, av
en breddad bas för arbetsinkomstbeskattningen, av höjd indirekt beskattning,
 vissa besparingar och hänsyn till dynamiska effekter.

På företagsskatteområdet är huvudinriktningen av förslagen en sänkt
formell skattesats och begränsningar i reserveringsmöjligheterna.

Det första steget mot ett nytt skattesystem togs genom beslut av
riksdagen hösten 1989 (prop. 1989/90:50, FiU2y, SkUlO, rskr. 96).
Slutsteget redovisas nu i propositionerna 1989/90:110 och lil.

Cirka en tredjedel av skattesänkningarna genomfördes och finansieras
fr.o.m. år 1990. Den statliga skatteskalan sänktes från 5 till 3 %
för beskattningsbara inkomster upp till 75 000 kr. och med 7 procent -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

5

enheter för högre inkomster. Vissa basbreddningar av de beskattningsbara
inkomsterna genomfördes också i detta första steg, nämligen vad
gäller värderingen av bilförmån, beskattningen av kostnadsersättningar
och förmånen att till underpris fa förvärva värdepapper. Beskattningen
av aktievinster skärptes något, och värdet av avdrag för premier för
pensionsförsäkringar minskade tillfälligt från 100 till 75 %. Samtidigt
genomfördes redan år 1990 vissa basbreddningar vad gäller mervärdeskatten.
 Energi — med vissa undantag — momsbelades liksom VAtjänster
(vatten och avlopp) samt sophämtning. Mervärdeskatten utökades
på serverings- och hotelltjänster. Försäljningsskatten på motorfordon
m.m. utvidgades.

1 propositionerna 110 och lil föreslås nu ett fullföljande av skattereformen.
 Finansutskottet koncentrerar, som ovan nämnts, sitt yttrande
på förslagen i proposition 110.

Ändringarna i skattesystemet är omfattande. Målsättningen är bl.a.,
enligt propositionen, att få en samhällsekonomiskt effektiv och likformig
beskattning, en sänkning av skattesatserna och att uppfylla fördelningspolitiska
mål. Arbete och sparande skall få en bättre skattemässig
behandling medan förutsättningarna för lånebaserad konsumtion och
förmögenhetsuppbyggnad med hjälp av lån försämras.

De tidigare sex inkomstslagen samlas till tre. Inkomst av tjänst kommer
i högre grad än för närvarande att fungera som en uppsamlingspost
för inkomster som hittills inte beskattats. Inkomst av kapital utgör
en sammanslagning av de nuvarande inkomstslagen kapital och tillfällig
förvärvsverksamhet. Inkomst av näringsverksamhet är en sammanslagning
av inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse.

Den helt övervägande delen av inkomsttagarna skall endast betala
kommunalskatt, frånsett ett fast statligt grundbelopp på 100 kr. På
inkomster i höga inkomstskikt — över 170 000 kr. i beskattningsbar
inkomst — tas statlig inkomstskatt ut med 20 %. Kapitalinkomster
undantas från kommunalskatt och kommer att beskattas statligt med
30 %, utan schablonavdrag eller grundavdrag. Samtidigt som basen för
beskattningen breddas och blir mer likformig begränsas avdragsmöjligheterna,
 bl.a. i fråga om underskott.

På företagsskatteområdet är huvudinriktningen densamma som för
reformen i övrigt: basen för beskattningen breddas, och den formella
skattesatsen sänks till 30 %.

Förslagets samhällsekonomiska effekter

Den genomgripande skattereform som nu föreslås är avsedd att på ett
avgörande sätt förbättra förutsättningarna för att nå en god ekonomisk
utveckling av den svenska ekonomin.

De problem som i dag kännetecknar den svenska ekonomin är
främst att produktionskostnaderna under en lång följd av år stigit
snabbare än i omvärlden, att produktions- och produktivitetstillväxten

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

6

är svag och att sparandet är för lågt. Detta har medfört en alltför låg
tillväxt, ett starkt inflationstryck, växande problem med utrikeshandeln
och ett alltmer påtagligt hot om en ökad arbetslöshet.

Den prognos för den svenska ekonomins utveckling, under 1990-talets
första år, som presenteras i kompletteringspropositionen, ger en
tydlig bild av nödvändigheten att förändra det nuvarande skattesystemet.

Tabell 1. Försörjningsbalans

Procentuell volymförändring

Mdr.

kr.

1989

1988 1989 1990 1991

Alt. 1 Alt. 2

Privat konsumtion

634,0

2,5

0,7

1,1

1,5

2,3

Offentlig konsumtion

319,9

1,1

1,5

1,7

0.8

0,4

Brut to invester ingar

230,9

6,4

9,5

1,7

2.0

-1.0

Lager invester i ngar

3,3

0,3

0.6

-0,1

-0,3

-0,3

Expor t

397,5

3,3

3,4

2,1

3,5

2,9

Impor t

390,4

5,8

6,8

3,5

4,0

3,5

BNP

1 221,2

2.3

2,1

0.8

0,9

0,5

Timlön

7,5

9,5

8,5

3

8

Arbe t slöshet

1,6

1,4

1,6

2,0

2,3

KPI (dec.-dec.)

5,8

6,7

9,8

6,2

9,4

Utskottets avsikt med att i detta yttrande redovisa prognosen i den
reviderade nationalbudgeten är inte i första hand att belysa och diskutera
de förutsättningar som bildar utgångspunkt för denna bedömning
av den svenska ekonomins utveckling. Avsikten är här att klargöra
effekterna på den ekonomiska utvecklingen utifrån två löneökningsalternativ
för år 1991. Högalternativet, dvs. alternativ 2, innebär ett
antagande om att löneökningen år 1991 i stort blir densamma som
under år 1990.

I alternativ 1 antas lönerna stiga med 3 %, vilket kan sägas vara en
önskvärd takt för att börja komma till rätta med vårt relativa kostnadsläge
gentemot våra viktigaste konkurrentländer. En av de viktigaste
förutsättningarna för att kunna få de nominella löneökningarna på denna
nivå är, som utskottet ser det, att den föreslagna skattereformen genomförs.
 Den föreslagna sänkningen av marginalskatterna bör sålunda i sig
motivera lägre lönekrav. Samtidigt innebär skattereformen att hushållen
därigenom får en real köpkraftsökning på ca 2 %. Som framgår
av tabell 1 innebär alternativ 1 lägre löneökningar i jämförelse med
alternativ 2 samtidigt som tillväxten i investeringarna återigen börjar
öka. Detta skall jämföras med alternativ 2 där investeringarna totalt
minskar med 1 %, vilket motsvarar en nedgång i industriinvesteringar
på inte mindre än 8 %. I låglönealternativet ökar produktionstillväxten
åter. Arbetslösheten stannar vid 2 % i låglönealternativet. Av den
bedömning av den ekonomiska utvecklingen fram till år 1995 som
redovisas i den reviderade finansplanen framgår att arbetslösheten i
alternativ 1 i ett längre perspektiv eller under 1990-talets första hälft

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

7

stabiliseras vid nivån strax under 2 % medan höglönealternativet innebär
en kontinuerligt växande arbetslöshet som år 1995 uppgår till nära

3,5 %.

Som utskottet nämnt innebär skattereformens genomförande också i
alternativ 1 en real köpkraftsökning for hushållen. Trots att hushållen
i detta alternativ 1 får i jämförelse med tidigare år mycket måttliga
löneökningar uppnås sålunda ändå en betydande köpkraftsökning.
Detta alternativ ger också möjligheter för företagen att växla ned
prisförväntningarna och prisökningarna till en nivå som är förenlig
med bibehållen eller förbättrad konkurrenskraft och hög sysselsättning.
I den reviderade nationalbudgeten beräknas priserna i låglönealternativet
under loppet av år 1991 öka med drygt 6 % och i höglönealternativet
med knappt 9,5 %. Finansieringen av det andra steget i skattereformen
står därvid för ca 3,5 %.

Utskottet har här redovisat hur man genom en genomgripande
skattereform kan skapa förutsättningar för att komma till rätta med
den svenska ekonomins akilleshäl, lönebildningen. Detta gäller både
under år 1991 och under senare år. Utskottet vill dock understryka att
skattereformen därvid endast kan ses som en av flera nödvändiga
åtgärder för att möjliggöra en nedväxling till lägre nominella löneökningar.
 Samtidigt som skattereformen genomförs måste bl.a. en översyn
företas av spelreglerna på arbetsmarknaden. Även andra ekonomisk-politiska
insatser krävs.

Av vad utskottet redovisat framgår att skattereformens påverkan på
lönebildningen bör kunna ge ett positivt resultat redan på kort sikt.
Som utskottet ser det är reformens effekter på litet längre sikt, dvs. att
häva nuvarande stagnationstendenser och att uppnå en stabil tillväxt,
minst lika viktiga.

I motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) kritiseras den i propositionen
valda metoden för finansieringen av skattereformen. En generellt
pålagd och enhetlig mervärdeskatt saknar, inte minst på miljöområdet,
 önskvärd styreffekt, anför motionärerna. Mervärdeskattehöjningen
får därutöver omedelbar effekt på konsumentpriserna, vilket enligt
motionärerna är en dålig finansieringsväg ur stabiliseringspolitisk synvinkel.
 Motionärerna avvisar således mervärdeskatten som finansieringskälla.
 Motionärernas finansiering baseras i stället på höjda punktoch
energiskatter.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att även höjda punktskatter
leder till prisökningar. Finansiering genom besparingar kan
också få samma effekt. Det kan också hävdas att även om finansiering
saknas kommer prisnivån att drivas upp via en förstärkt efterfrågan.
Detta leder till att den underliggande inflationstakten drivs upp, vilket
är än värre än en tillfällig uppgång på grund av mervärdeskatten. En
finansiering med höjda punktskatter slår på exportpriserna, vilket kan
försvåra exporten. Med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft är
därför enligt utskottets uppfattning moms att föredra framför punktskatter.
 Utskottet avstyrker därmed motion Sk96 yrkande 2.

Genom den föreslagna skattereformen skapas, enligt utskottets mening,
 ett skattesystem som stimulerar till ett bättre utnyttjande av

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

8

resurserna. Debatten om de s.k. dynamiska effekterna har kommit att
koncentreras på ökat arbetskraftsutbud som en följd av att det kommer
att löna sig att arbeta. Detta är en viktig effekt. Storleken kan väntas
bli betydande enligt de underlagsutredningar som skatteutredningen
låtit utföra. Icke desto mindre är det enligt utskottets uppfattning
troligt att andra dynamiska effekter kommer att bli än mer betydelsefulla.
 Vad det handlar om är möjligheter för marknadsekonomin att
fungera bättre. Som framhålls i kompletteringspropositionen och i
motion Sk89 har dagens skattesystem successivt kommit att innebära
att skattehänsyn i alldeles för hög utsträckning styr ekonomiska beslut
både i företag och hos hushåll på bekostnad av samhällsekonomiskt
korrekta signaler. Skattesystemet medför att ett stort antal snedvridningar
och felaktigheter i användningen av resurser försvinner. Inte
minst viktigt är att effektiviteten i användningen av kapital kommer att
öka när inlåsning av gamla vinstmedel minskar som en följd av den
nya företagsbeskattningen. En effektiv kapitalmarknad där kapitalet
används för investeringar där dessa ger bästa avkastning kommer att
öka effektiviteten. Effekten blir att utbytet av insatta resurser ökar, dvs.
produktiviteten förbättras och därigenom också förutsättningarna att
höja produktionstillväxten. Därtill innebär reformen en anpassning till
omvärlden som är av stor vikt för möjligheterna att vidmakthålla en
hög och växande sysselsättning och levnadsstandard.

Vad utskottet anfört med anledning av propositionen och motion
Sk89 yrkande 1 bör skatteutskottet föreslå riksdagen att som sin
mening ge regeringen till känna.

Förslagets kostnader och finansiering

Den nu föreslagna skattereformen beräknas i propositionen medföra
en budgetförsvagning på 69,8 miljarder kronor. Skattebortfallet genom
sänkta skattesatser m.m. har beräknats till 62,9 miljarder kronor för
inkomster före underskottsavdrag. Därtill kommer fördelningspolitiska
åtgärder till en kostnad av 6,9 miljarder kronor. Reformen bör —
såsom framhölls redan inför första steget — finansieras i sin helhet och
i propositionen anvisas budgetförstärkningar inkl. dynamiska effekter
på sammanlagt 69,4 miljarder kronor.

Effekten av sänkt statlig skatt har beräknats till 59,6 miljarder
kronor. Liksom vid förändringen av skattereglerna för år 1990 finansieras
endast skattebortfall utöver det skattebortfall som skulle ha
uppkommit vid indexreglerade skatteskalor. Detta är motiverat med
hänsyn till att inflationen i annat fall skulle leda till en automatisk
ökning av skatteuttaget. Fr.o.m. år 1991 undviks denna effekt genom
indexreglering av skiktgräns och grundavdrag. Indexregleringen har i
propositionen med en underliggande inflation mellan år 1990 och
1991 på 4,1 % beräknats medföra ett skattebortfall på 6,2 miljarder kronor.
 Därmed återstår 53,4 miljarder kronor som skall finansieras.
Övriga förändringar vad gäller inkomstskatterna beräknas innebära ett

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

9

bortfall på 2,6 miljarder kronor. Totalt blir bortfallet 56,0 miljarder
kronor. Värdet av den begränsning i underskottsavdragen som reformen
innebär har beräknats till 6,9 miljarder kronor.

Som ett led i reformen föreslås förbättringar för pensionärerna,
höjda bostadsbidrag och barnbidrag.

Den i propositionen föreslagna finansieringen innebär skärpt kapitalbeskattning,
 basbreddningar i fråga om inkomst av tjänst samt ökat
uttag av indirekta skatter. I enlighet härmed föreslås att bortfallet på
69,8 miljarder kronor skall täckas på följande sätt. Höjda indirekta
skatter ger sammanlagt 14,4 miljarder kronor, främst i form av breddat
mervärdeskatteuttag på tjänster och energi, slopad reducering vad
gäller byggnadsverksamhet m.m. samt införandet av koldioxid- och
svavelskatt. Skärpningar inom det nya inkomstslaget kapital ger ett
tillskott på 30,9 miljarder kronor till reformens finansiering. Här
märks främst — utöver värdet av den reducerade skattelättnaden för
underskottsavdrag om 6,9 miljarder kronor — värdet av full reavinstbeskattning
av aktier o.d. samt beskattning av pensionsfonder, tillsammans
10,1 miljarder kronor. Skärpt bostadsbeskattning, t.ex. reducering
av räntebidrag och höjd fastighetsskatt, ger tillsammans 9,9 miljarder
kronor. Övriga åtgärder svarar för en sammanlagd förstärkning på
24,1 miljarder kronor. Av detta utgör 5,0 miljarder kronor värdet av
de dynamiska effekter som reformen beräknas inbringa på kort sikt.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

10

Budgeteffekter enligt resp. partimotion (c, vpk, mp)
Miljarder kronor

Genomsnitt för perioden 1991—1993
Prop. 110 och lil

Prop.

»fp

(c)

(vpk)

(mp)

»Budget försvagning

Inkoms t skat ten

sänkt skatt
yrkesm. verks.

62,9

59,6

54,9

O'
N- tfl

o o

Höjt pensionstillskott

och höjt KBT

1,6

0,6

1.6

1,8

Höjda bostadsbidrag

1,5

0,5

1.0

2,0

Höjda barnbidrag

Sänkt matmoms (7,0)
slopad moms VA, sop. (1,3)
slopad energimoms (10,2)

3.8

1.0

3,8

18,5

3,8

»Summa

69,8

61,7

79,8

73,6

»Budget förs tärkning

Arbets i nkoms ter

8,7

8,15

7,8

10,5

Kapi tal i nkomster

30,9

28,9

40,9

32,0

Enskild näringsverks.
Indirekta skatter

9,2

7,6

9,2

-5,1

(breddad moms, m.m.)

14,4

7,05

21,5

43,9

Företagsskat t

1,2

2,0

7,2

1.2

Dynamiska effekter

5.0

8.0

0

0

»Summa

69,4

61,7

86,6

82,5

»Net to

-0,4

10

+6,8

O'

00

+

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

11

Budgeteffekter enligt partimotion (m)
Miljarder kronor
Prop. 110 och lil

Prop.
enl. (m)

(m)

•Budget försvagning
Skattebeslut för 1990

0

2,9

Inkomstskat ten

61,5

61,8

sänkt skatt

avgår % inf lationseff.

+6,2

♦ 12,2

Grundavdrag f. barn

0

4,5

Höjt pensionstillskott
och höjt KBT
Höjda bostadsbidrag

6,9

0,4

Inv. bidrag (kom. för höjd
byggmoms)

4,6

0

Aktier, pens.premier,
punktskatter

2,2

0

•Summa

69,0

57,4

•Budget förs tärkning
Arbet s inkoms ter

8,7

8,0

Kapi tal inkomster

18,1

5.2

Reducerade räntebidrag

2,0

2,0

Skärpt bos tadsbeskattn.

16,3

0,9

(inkl. byggmoms)
Enskild näringsverks.

5,2

0,4

Indirekta skatter

11,3

4,8

Dynamiska effekter

5,0

6,0

Ökat hushållssparande

0

6,0

"Bespar ingar"

0

14,9

•Sunma

68.6

56,2

•Ne t to

-0,4

-1,2

I de med anledning av proposition 110 väckta partimotionerna biträds
propositionens förslag till ny skatteskala för år 1991 av moderata
samlingspartiet (Sk59), folkpartiet (Sk89) och centerpartiet (Sk96).
Moderata samlingspartiet föreslår för tiden efter 1991 att statlig skatt
skall utgå endast på inkomster över 190 000 kr. och då med endast
10 %. Sänkningen av skattetrycket bör fortsätta även efter denna
reform, men då främst genom en dämpning av kommunalskatterna.
Moderata samlingspartiet föreslår också ett bibehållet s.k. hemmamakeavdrag,
 ett grundavdrag på 1 000 kr. i inkomstslaget kapital, ett s.k.
startsparande för barn och ungdom samt ett grundavdrag för barn vid
kommunal beskattning. Folkpartiet ställer sig, med några S detaljändringar
som undantag, bakom skattereformen och betonar dess stora
värde för samhällsekonomin. Centerpartiet accepterar huvuddragen i
skattereformen, men föreslår att schablonavdraget vid inkomst av tjänst

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

12

skall sänkas till 2 000 kr. i stället för att höjas till 4 000 kr. Centerpartiet
föreslår också ett bibehållande av det s.k. hemmamakeavdraget
och ett sparavdag på 1 000 kr. samtidigt som personliga investeringskonton
införs. Centerpartiets förslag skiljer sig främst vad gäller finansieringen
— framför allt kritiseras den inflationsdrivande effekt man
anser att mervärdeskattens höjning och breddning får. I stället föreslås
bl.a. höjningar av punktskatterna på energi.

Vad beträffar finansieringen av skatteomläggningen biträds regeringens
förslag av folkpartiet.

Vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna yrkar avslag
på propositionens förslag och presenterar alternativa förändringar
i skattesystemet. I båda partimotionema föreslås en skärpt progressiv
inkomstskatteskala, vänsterpartiet kommunisterna (Sk81) med en högsta
statlig skattesats om 40 %, miljöpartiet de gröna (Sk74) med en
högsta skattesats om 30 %. Det sistnämnda förslaget har också en
delvis annan inriktning. Icke yrkesmässig verksamhet skall stimuleras
och reseavdragen göras mindre gynnsamma. Miljöpartiet de gröna
föreslår dessutom en kraftig sänkning av arbetsgivaravgifterna framför
allt i Norrland. I båda motionerna föreslås betydande höjningar av
punktskatterna på energi. I ingendera motionen accepteras att dynamiska
effekter beaktas såsom en del i finansieringen av reformen.
Miljöpartiet de gröna tvivlar på dynamiska effekter i form av ökat
arbetskraftsutbud. Den finansiering vänsterpartiet kommunisterna föreslår,
 innebärande bl.a. skärpt kapitalskatt och skatt på företag, leder till
en förstärkning av statsbudgeten på 6,8 miljarder kronor. Denna
summa skall tillföras kommunerna. Miljöpartiet de gröna föreslår en
finansiering innebärande 8,9 miljarder kronor i överskott. Denna
summa skall användas till miljöinriktade investeringar.

De fördelningspolitiska åtgärder som föreslås i propositionen accepteras
i stora drag i de med anledning av propositionen väckta partimotionerna.
 Centerpartiet yrkar dock bifall till endast cirka en tredjedel
av de föreslagna åtgärderna, men föreslår i stället en reducering av
mervärdeskatten på basmat. Vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet
de gröna föreslår att mervärdeskatten på basmat tas bort.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Utskottet
har i det föregående redovisat sin syn på det ekonomiska läget och på
förslagets samhällsekonomiska effekter. I likhet med vad utskottet
anförde i anslutning till skattereformens första steg (FiU2y) måste
skattesänkningarna finansieras i sin helhet. En sådan lösning förordas
bl.a. i propositionen och av folkpartiet i motion Sk89. Den redovisning
av partiernas förslag till finansiering som återgjvits i tabellerna
ovan utgår helt från resp. partimotion. Utskottet har inte haft möjlighet
att i detalj granska vare sig beräkningarna eller de antaganden på
vilka dessa bygger.

Moderata samlingspartiet har i sitt finansieringsalternativ framfört
kritik mot det underliggande inflationsantagande som redovisas i propositionen
och föreslår i stället ett antagande om 8 % inflation. Av
skattereformen skulle då 12,2 i stället för 6,2 miljarder kronor kunna

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

13

finansieras genom indexeringen. Därtill föreslår man att skattesänkningarna
skall finansieras med utgifisnedskärningar på 14,9 miljarder
kronor.

Utskottet konstaterar att beräkningen i propositionen bygger på en
antagen löneökningstakt och inflation på ca 4 %. Dessa beräkningar
gjordes hösten 1989, och det har inte varit möjligt att räkna om alla
siffror. Nuvarande tendenser pekar på både högre löneökningar och
prisökningar, vilket ger upphov till både större skattebortfall och
större inflationskompensation. Sannolikt skulle såväl kostnadsposter
som finansieringsposter påverkas om kalkylerna gjordes om med hänsyn
till nya pris- och löneantaganden. Utskottet bedömer det emellertid
inte som troligt att det skulle förändra slutsatserna i de kalkyler
som nu föreligger. Utskottet godtar inte heller de nedskärningar i
statsutgifterna som föreslås. Budgeteffekten under kalkylperioden
1991 — 1993 är långt mer osäker än vad som görs gällande i motionen.
Därtill kommer att det moderata förslaget förutsätter en väsentlig
ökning av hushållens sparande, vilket utskottet på kort sikt finner
osäkert. I finansieringen är dessutom de tillfälliga statsintäkterna från
avskattningen av företagens reserver inkluderade. Utskottet anser att
endast ränteeffekten bör beaktas. Sammantaget innebär detta att det
moderata förslaget leder till att statsfinanserna försvagas, vilket i sin tur
leder till en icke acceptabel efterfrågestimulans.

Finansutskottet föreslår att skatteutskottet avstyrker motion Sk59
(m) yrkandena 1, 3 och 50 i här berörda delar.

Centerpartiets förslag till finansiering framförs framför allt i motion
Skll3 väckt med anledning av proposition lil. Centerpartiet avvisar
den breddning av basen för mervärdeskatten som föreslås i propositionerna
110 och lil. En reducerad skattesats borde behållas för
byggnadsarbeten och återinföras för restaurang- och hotelltjänster samt
införas för basmat. Dessutom tillgodoräknar sig centerpartiet ett värde
motsvarande 8,0 miljarder kronor med anledning av dynamiska effekter.

Utskottet erinrar om den inriktning som fastslagits för skattereformen
och dess finansiering. En av grunderna var att omfördela skattebördan
hån skatt på arbetsinkomster till skatt på konsumtion av varor
och tjänster.

Utskottet har ovan redovisat sin syn på centerpartiets förslag att
ersätta moms på energi med höjda punktskatter. Detta skulle bl.a.
försämra näringslivets konkurrenskraft och därmed förvärra kostnadsproblemen
i den svenska ekonomin.

Utskottet finner propositionens beräkning av reformens kortsiktiga
dynamiska effekter vara trovärdig. Att utan närmare analys räkna upp
värdet med 60 % kan utskottet inte tillstyrka. Utskottet anser att den
finansiering som centerpartiet föreslår i denna del i praktiken innebär
en av utskottet icke önskvärd efterfrågestimulans.

Finansutskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motion
Sk96 (c) — med motivering i motion Skll3 (c) — i här berörd del.

De alternativa förslag som förs fram av dels vänsterpartiet kommunisterna
i motion Sk81, dels miljöpartiet de gröna i motion Sk74, är

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

14

enligt vad motionärerna själva framhåller i sin helhet finansierade.
Förslagen avviker, inte minst vad gäller utformningen av skatteskalan,
från vad som förordas i propositionen och i övriga partimotioner.

Som utskottet konstaterade i sitt betänkande om den ekonomiska
politiken (1989/90:FiU20) måste budgetpolitiken inriktas på att skapa
gynnsamma förutsättningar for dämpade pris- och löneökningar. En
viktig förutsättning for en gynnsam utveckling är enligt utskottet att
det andra steget i skattereformen nu genomfors. Den sänkning av
inkomstskatten som utskottet förordat får dock inte leda till en påspädning
av efterfrågan, utan den måste finansieras både genom höjningar
av andra skatter och genom vissa besparingar. Utskottet anser i likhet
med vad som anförts i propositionen och i flera motioner att det
skattebortfall som motsvarar kompensation för inflationsskydd av skatteskalan
inte behöver finansieras. I annat fåll skulle skatteuttaget höjas
i reala termer.

De förslag till finansiering som framförs i motionerna Sk81 (vpk)
och Sk74 (mp) leder enligt utskottet till en påspädning av efterfrågan i
samhället. Detta är en inriktning som strider mot vad utskottet i sitt
betänkande FiU20 ställde sig bakom, nämligen en dämpning och
åtstramning av samhällsekonomin.

Utskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motionerna
Sk81 yrkandena 1 — 3 samt 54 och Sk74 yrkandena 1—3 i här berörda
delar.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om sitt ställningstagande i
anledning av den ekonomiska politiken i april detta år
(1989/90:FiU20). Där konstaterades att den nuvarande situationen innebär
att stora krav måste ställas på utformningen av den ekonomiska
politiken men också på hur arbetsmarknadens parter agerar. Det är
angeläget att avtal för år 1991 träffes i mycket god tid och att de leder
till en radikal dämpning av de totala löneökningarna under år 1991.
Skattereformen får inte leda till kompensationskrav från löntagarorganisationerna.
 Löntagarna har redan fått kompensation för denna prishöjning
genom de sänkta inkomstskatterna.

Utskottet vill också beröra skattereformens effekter på arbetsmarknaden.
 Som utskottet framhållit kan sänkta skattesatser på sikt väntas
få positiva effekter på arbetskraftsutbudet. Därigenom kan överhettningen
på arbetsmarknaden komma att dämpas. Det bör på sikt bidra
till att dämpa löneökningstakten, och därmed kan även inflationen få
ett lugnare förlopp.

Skattereformen bör sammanfattningsvis enligt finansutskottets bedömning
bidra till en bättre ekonomisk utveckling i Sverige. Den löser
självfallet inte alla ekonomisk-politiska problem. Men den innebär ett
väsentligt steg för att främja arbete och sparande samt för att uppnå en
samhällsekonomiskt bättre användning av arbete och kapital.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

15

Fördelningspolitisk analys

Det övergripande målet för skattereformen är att åstadkomma en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska
mål uppfylls. Arbete och sparande ges en bättre skattemässig
behandling medan villkoren för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad
försämras. Reformen bidrar till en likvärdig behandling
av arbetsinkomster och inkomster av kapital. Skatteplanering
och skatteflykt motverkas därmed. Denna inriktning medför att den
fördelningspolitiska träffsäkerheten i beskattningen förbättras. Skattesystemet
blir därigenom mer rättvist.

Reformen har utformats så att en kraftig sänkning av skattesatserna
sker, samtidigt som en ökad likformighet uppnås i behandlingen av
skilda slag av inkomster.

Skattesystemets fundamentala uppgifter är att finansiera offentliga
åtaganden, att skapa en rättvis fördelning av produktionsresultatet och
att bidra till en hög ekonomisk tillväxt. Utskottet vill understryka att
den sistnämnda uppgiften är av stor betydelse för att skapa fördelningspolitisk
rättvisa. Som utskottet tidigare framhållit är skattereformen av
största betydelse för en bättre ekonomisk utveckling med stigande
realinkomster, hög sysselsättning och låg inflation. Utskottet vill också
framhålla att de kortsiktiga fördelningspolitiska effekterna måste tillmätas
stor betydelse. En isolerad sänkning av marginalskatterna är
inte, konstateras i propositionen, fördelningspolitiskt acceptabel eftersom
personer med höga inkomster skulle gynnas i alltför stor utsträckning.
 Den förändrade kapitalskatten och andra inslag i finansieringen
är därför nödvändiga komplement. Åtgärderna kompletteras också
med fördelningspolitiskt motiverade åtgärder och stöd till ekonomiskt
svaga grupper. Främst gäller detta ökade bostadsbidrag och barnbidrag
samt för de sämst ställda pensionärerna en ökning av pensionstillskottet
och en höjning av gränsen för KBT. Samtidigt justerades, i förhållande
till det förslag som framlades av utredningen om reformerad
inkomstbeskattning, gränsen för statlig inkomstskatt samt höjdes
grundavdraget vid taxeringen för breda grupper i låg- eller mellaninkomstskikt.

Skattereformen skall ses som en helhet i vilken dessa kompletterande
åtgärder ingår som en del.

Inom ramen för utredningen om reformerad inkomstbeskattning genomfördes
flera studier bl.a. avseende reformens möjliga fördelningspolitiska
effekter. Av både fristående experter och experter inom
finansdepartementet publicerades beräkningar i bilaga till utredningens
betänkande. Liknande beräkningar och analyser har genomförts av de
förslag som nu framläggs.

Beräkningarna baseras på statistiska uppgifter om ca 9 000 hushåll
(löntagare i åldern 20— 64 år) från statistiska centralbyråns inkomstfördelningsundersökning
(HINK) år 1987, varvid inkomstförhållanden
m.m. framskrivits till år 1991. För beräkningarna utnyttjas maskinell
databearbetning av effekterna vid olika regelsystem m.m.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

16

I propositionen redovisas den förändring av hushållens disponibla
inkomst som orsakas av skattereformen. Av skattereformen orsakade
dynamiska effekter i form av effektivitetsvinster och andra orsaker till
ökad produktion inkl. ökad arbetstid har — i likhet med vad fallet var
med RINK:s beräkningar — inkluderats i resultatet i form av en
allmän ökning av arbetsinkomsterna med 1 %.

Förändringen på grundval av den sammantagna skattereformen är,
med detta beräkningssätt, att hushållens disponibla inkomst ökar med
ca 2,5 %. Resultatet är beräknat som ett genomsnitt för åren 1991,
1992 och 1993.

För att belysa fördelningseffekterna på ett mångsidigt sätt har hushållen
dessutom indelats efter socioekonomisk grupp, ekonomisk standard,
 bruttoinkomst, förmögenhet, hushållstyp, boendeform och region.
 Sammanfattningsvis visar dessa beräkningar att de nu föreslagna
förändringarna, liksom den samlade skattereformen, ger en förhållandevis
jämnt fördelad ökning av den disponibla inkomsten när hushållen
uppdelas på olika sätt. Skillnaderna i utfall för olika socioekonomiska
grupper och för olika inkomstgrupper är mycket begränsade,
särskilt jämfört med vad som skulle ha varit fallet vid en isolerad
marginalskattesänkning.

Beräkningar av denna typ har vissa begränsningar. De grundas på
material från ett enstaka år. Det statistiska underlaget är också i vissa
fall ofullständigt, t.ex. vad gäller eventuella löneförmåner utöver faktisk
lön. Det är i vissa fall nödvändigt att göra schablonantaganden,
t.ex. vad gäller konsumtion. Beräkningarna avser ett läge utan förändring.
 Slutligen redovisas resultaten i form av ett genomsnittsvärde för
gruppen. Det bör observeras att skillnaderna i utfall mellan individer/hushåll
inom gruppen i själva verket kan vara betydande.

Som komplettering till genomsnittliga beräkningar av hushållens
disponibla inkomst har i olika sammanhang gjorts ett antal ekonomiska
beräkningar för olika familjegrupper. Dessa illustrerar effekten av
reformen för en viss typfamilj, varvid särskilda faktorer såsom hög
skuldsättning m.m. kan belysas. Det som framkommit i de beräkningar
som publicerats i olika sammanhang tyder på att utfallet av reformen
starkt påverkas av boendet och då framför allt hur stora lån familjen
har för sitt egnahem. Utfallet beror också på storleken på de löneförmåner
som varit låg- eller obeskattade tidigare. Beräkningarna tyder
också på att hushållstypen har betydelse — barnfamiljerna Sr ett
relativt sett bättre utfall än ensamsSende och familjer utan barn.

I motioner från centerpartiet och från vänsterpartiet kommunisterna
tas krav på mer ingående fördelningspolitiska analyser upp. I motionerna
Sk434 (c) yrkande 1 och Sk393 (vpk) yrkande 2, båda väckta under
allmänna motionstiden, framställs allmänna krav på fördelningspolitiska
analyser av skattereformen. I motion Sk96 (c) yrkande 43, väckt i
anslutning till proposition 110, framförs att regeringen bör initiera
studier och fortlöpande utvärdering av effekterna för individer, hushåll
och regioner. Särskilt sjuk- och friskfrånvaron bör uppmärksammas. I
motion Sk81 (vpk) yrkande 53 ställs krav på en parlamentarisk utvär -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

17

2 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

dering av skatteomläggningen ur fördelningssynpunkt. Yrkande SS i
samma motion framhåller att särskilt effekten för kvinnorna måste
utvärderas.

Utskottet vill framhålla att ett av skattesystemets syften är att skapa en
god fördelning av resurserna. Den omfattande skattereform som nu
genomförs har flera positiva aspekter. Dess inriktning är att få en
sundare ekonomi, där arbete och sparande lönar sig och där skatteplanering
och skatteflykt undviks. De snedvridande effekter som dagens
skattesystem har undanröjs, och samhällsekonomin kan förväntas uppvisa
resultat i form av bl.a. ökad produktivitet.

Reformen får en för löntagarna som helhet positiv effekt genom en
inte oväsentlig ökning av den genomsnittliga disponibla inkomsten. Att
de fördelningspolitiska aspekterna på reformen är viktiga har också
understrukits i olika sammanhang av finansutskottet. Det är därför
väsentligt att de marginalskattesänkningar som reformen innehåller på
det sätt som nu sker kompletteras med en mera likformig beskattning
samt stöd till ekonomiskt svaga grupper. De beräkningar som gjorts av
SCB, finansdepartementet och olika fristående grupper anser utskottet
ge stöd for att reformen fått en fordelningsmässigt rättvis profil.

Vid behandlingen av budgetpropositionen har riksdagen anvisat
medel för att inleda en bred utvärdering av skattereformen. Under
riksskatteverkets anslag för 1990/91 har 5 milj. kr. avsatts for detta
ändamål. Något särskilt uppdrag till regeringen att tillsätta en särskild
parlamentarisk kommitté for att utvärdera skatteomläggningen från
fördelningssynpunkt anser inte utskottet vara befogat. Motionerna
Sk96 (c) yrkande 43, Sk81 (vpk) yrkandena 53 och 55 samt motionerna
Sk434 (c) yrkande 1 och Sk393 (vpk) yrkande 2 bör därför
avstyrkas.

Beskattning av arbete och kapital, real beskattning

I propositionen anförs att en viktig utgångspunkt for reformen är att
åstadkomma större likformighet i beskattningen av arbetsinkomster
och kapitalinkomster. Det innebär emellertid inte att skatteuttaget på
nominell kapitalavkastning skall vara detsamma som uttaget på arbetsinkomster.
 Vid en jämförelse måste även inflationen beaktas, framhålls
det i propositionen. Föredragande statsrådet instämmer i vad RINK
formulerade som målsättning for likformighet, nämligen att skattens
andel av realkapitalavkastning skall vara likvärdig med skatteuttaget
for arbetsinkomster i form av inkomstskatt och skattedelen av sociala
avgifter. I propositionen avvisas s.k. real beskattning som metod för att
beakta inflationens effekter på kapitalbeskattningen. I stället förordas
ett 30-procentigt proportionellt skatteuttag på kapitalinkomster medan
arbetsinkomster beskattas enligt en progressiv skala.

I motion Sk81 (vpk) begärs att förslaget om en real beskattning bör
prövas i en parlamentarisk utredning.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att flera
skäl talar mot att en real beskattning införs. Real beskattning tillämpas
inte i något av de länder som är betydelsefulla för svensk ekonomi. Ett

I

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

18

införande av real beskattning i Sverige skulle medföra komplikationer
med inkomster från andra länder och risker för internationellt skattearbitrage.
 Ett realt beskattningssystem skulle också bli betydligt mer
komplicerat än det föreslagna, och därmed skulle ett av huvudsyftena
med omläggningen omintetgöras. En real beskattning skulle också
frambringa en i högre grad indexreglerad ekonomi, vilket på sikt
skulle kunna försvåra möjligheterna att bekämpa inflationen. Utskottet
anser att den i propositionen valda vägen är att föredra, nämligen att
låta skattesatsens nivå bestämmas till en fast nivå med hänsyn tagen till
långsiktigt rimliga antaganden om inflation och realräntenivå.

Det finns inte anledning att nu på nytt utreda frågan om real
kapitalbeskattning. Utskottet avstyrker med det anförda motion Sk81
yrkandena 16 och 24.

Skatt på inkomst av kapital

I likhet med vad som anförs i propositionen vill utskottet inledningsvis
upprepa sin ovan framförda uppfattning att skattereformen kommer
att stimulera ett ökat sparande och leda till en begränsning av låntagandet.
 Särskilt det finansiella sparandet torde komma att öka, vilket
utskottet bedömer som positivt bl.a. för finansieringen av näringslivets
investeringar.

I olika sammanhang har framförts oro över att den ökade kapitalbeskattningen
kan skapa problem på grund av kapitalets internationella
rörlighet. Utskottet anser att denna fråga bör följas med stor uppmärksamhet.

Särskilda sparstimulanser

I motion Sk59 (m) yrkande 8 begärs att riksdagen skall ge regeringen
till känna vad som anförs i motionen om särskilda sparstimulanser. I
motionen återges några av de förslag till sparstimulanser som moderata
samlingspartiet förde fram under allmänna motionstiden, däribland
breddat pensionssparande, startsparande för barn och ungdom och ett
nytt målinriktat bosparande i bank.

Finansutskottet har tidigare i vår (1989/90:FiU21) behandlat dessa
förslag och därvid inte funnit skäl att biträda dem. Utskottet ser ingen
anledning att nu ompröva sin uppfattning i dessa frågor. Utskottet
förordar därför att motion Sk59 (m) yrkande 8 avstyrks.

Grundavdrag och sparavdrag

I propositionen föreslås att grundavdrag inte skall medges från inkomst
av kapital. Vidare föreslås att det s.k. sparavdraget slopas.

I motion Sk59 föreslår moderata samlingspartiet ett särskilt grundavdrag
på 1 000 kr. i inkomstslaget kapital. Detta grundavdrag bör
samordnas med det allmänna grundavdraget så att den totala summan
inte överstiger det senare.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

19

Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk74 ett grundavdrag på
högst 500 kr. inom inkomstslaget kapital (yrkande 22). I samma
motion föreslås också ett sparavdrag motsvarande 30 % av den del av
kapitalinkomsterna som understiger 6 000 kr. (yrkande 23).

I motion Sk96 yrkande 23 föreslår centern att sparavdraget behålls,
men att detta begränsas till 1 000 kr. Ett förslag av samma innebörd
förs också fram av Kjell Ericsson (c) i motion Sk56 yrkande 4.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Propositionens
förslag innebär att alla kapitalinkomster skall beskattas likformigt
i ett inkomstslag som också utgör en förvärvskälla. Skillnaden i
skattemässig behandling mellan löpande inkomster och vinster tas
därmed bort. På kapitalinkomster skall det tas ut en statlig skatt på
30 %. Som påpekas i propositionen utgör den låga beskattningsnivån i
sig en påtaglig stimulans för sparandet. Då dessutom ett bibehållet
sparavdrag skulle ge upphov till en bristande neutralitet i beskattningen
talar starka skäl för att avdraget avskaffas. Finansutskottet biträder
således propositionens förslag i denna del och föreslår att motionerna
Sk74 (mp) yrkande 23, Sk96 (c) yrkande 23 och Sk56 (c) yrkande 4
avslås.

Finansutskottet tillstyrker för sin del också den i propositionen
föreslagna ordningen att inte medge grundavdrag från inkomst av
kapital. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet således motionerna
Sk59 (m) yrkande 24 och Sk74 (mp) yrkande 22.

Allemanssparande

I propositionen föreslås att ränta på allemanssparande och bonusränta
på ungdomsbosparande skall beskattas med en skattesats på 20 %, dvs.
10 procentenheter lägre än enligt huvudregeln för kapitalinkomster.
Andelar i allemansfonder föreslås bli beskattade som aktier, men av
vinst resp. förlust skall endast två tredjedelar beaktas.

1 motion Sk81 (vpk) yrkande 19 begärs att kapitalinkomster från
allemanssparandet inkl. ungdomsbosparandet samt allemansfondsparandet
skall beskattas med 30 %. Frånvaron av enhetliga skattesatser
innebär enligt motionärerna inte bara fortsatta orättvisor utan också att
möjligheterna till skatteplanering kvarstår.

Även i motion Sk74 (mp) yrkande 25 begärs att ränta på allemanssparande
och bonusränta på ungdomsbosparande skall beskattas som
andra ränteinkomster med 30 %.

Enligt finansutskottets mening ligger det ett stort värde i att beskattningen
av kapitalinkomster utformas enhetligt och likformigt. Såsom
vänsterpartiet kommunisterna påpekar kan avsaknaden av enhetliga
skattesatser öppna väg för skatteplanering och bidra till att bevara
nuvarande orättvisor. Kravet på enhetlighet och likformighet måste
dock motvägas de försämringar i sparvillkoren som detta skulle innebära
för allemanssparandet. Allemanssparandet och allemansfondsparandet
är sparformer som premieras av staten och som vunnit stor
anslutning hos allmänheten. Det samhällsekonomiska behovet av att
främja hushållssparandet talar enligt utskottet för att dessa sparformer

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

20

även i fortsättningen bör ges en förmånligare skattemässig behandling.
Med hänsyn till att insättningarna i detta sparande begränsas till
800 kr. per månad torde ett sådant avsteg från likformigheten inte ge
utrymme för någon skatteplanering av betydelse. Utskottet delar föredragandens
bedömning att en beskattning med 20 % av avkastningen
på allemanssparandet är lämpligt avvägd mellan å ena sidan intresset
av likformighet och å andra sidan intresset av att öka sparandet.
Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill propositionen i denna del och
avstyrker motionerna Sk81 (vpk) yrkande 19 och Sk74 (mp) yrkande
25.

I motionerna Sk96 (c) yrkande 24 och Sk406 (c) yrkande 3 begärs att
det skall inrättas särskilda allemansfonder med möjlighet att göra
placeringar i icke börsnoterade företag. Sådana fonder kan enligt
motionärerna stimulera riskkapitalbildningen i småföretag. Motionärerna
ser detta ändamål som så angeläget att sparformen bör ha en
lägre skattesats än vanligt allemanssparande.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att allemansfonder
redan med nuvarande regler har möjlighet att förvärva aktier m.m. i
icke börsnoterade företag. Placeringar av detta slag får dock inte
överstiga 10 % av fondens värde. För att ge även anställda i icke
börsnoterade företag möjlighet till ett aktiesparande som är inriktat på
det egna företaget kan bankinspektionen, om särskilda skäl föreligger,
medge att denna gräns får överskridas. En förutsättning för en sådan
dispens är dock enligt förarbetena till lagen (prop. 1983/84:30, s. 59)
att en inte obetydlig handel i företagets aktier äger rum.

Då sålunda motionärernas önskemål i betydande utsträckning är
tillgodosedda redan med nuvarande regler är det enligt utskottets
mening inte påkallat med något särskilt initiativ i frågan från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker därför motionerna Sk96 (c) yrkande 24
och Sk406 (c) yrkande 3.

Personliga investeringskonton

I motion Sk96 yrkande 22 återkommer centern till sitt tidigare vid
upprepade tillfållen framförda förslag om personliga investeringskonton.
 Denna sparform skall enligt motionärerna vara uppbyggd enligt
följande principer:

- Personliga investeringskonton införs för långsiktigt målsparande.
-Insättningarna maximeras till ett halvt basbelopp per år (för närvarande
ca 15 000 kr.) och undantas från beskattning.

-Avkastningen görs skattefri.

-Uttag utan skattekonsekvenser får endast göras till investeringar i
permanentbostad eller i eget företag.

- Beskattningen sker när tillgången avyttras.

- Vid uttag till annan användning sker beskattningen omedelbart.

Enligt motionärerna bör det ankomma på regeringen att utreda de
ytterligare detaljer som kan krävas och snarast återkomma till riksdagen
med ett konkret förslag om införande av personliga investerings -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

21

konton, innefattande ett förslag till finansiering av de statsfinansiella
kostnader som uppkommer på kort sikt. Målet bör vara att personliga
investeringskonton skall kunna införas från den 1 januari 1991.

I motion Sk354 yrkande 3 begär folkpartiet att möjligheterna att
införa personliga investerings-/riskkapitalkonton utreds. Syftet med sådana
konton skall vara att underlätta för löntagare som önskar starta
eget företag.

När finansutskottet tidigare i vår behandlade motioner av snarlik
innebörd framhöll utskottet (1989/90:FiU21) att systemet med personliga
investeringskonton var behäftat med vissa uppenbara svagheter. Ett
införande av investeringskonton skulle leda till ett betydande inkomstbortfall
för stat och kommun, särskilt i ett uppbyggnadsskede. Dessutom
skulle man vid sidan av allemanssparande! få ett nytt omfattande
sparsystem som enbart bygger på gynnsamma skatteregler.

Utskottet påpekade också att den förestående reformeringen av inkomstskattesystemet
bärs upp av en strävan att stimulera till ökat
sparande och motverka skuldsättning och skatteplanering. Eftersom
omläggningen kan väntas få långtgående återverkningar på hushållens
sparbeteende bör nya sparformer av detta slag inte aktualiseras innan
närmare erfarenheter vunnits av det nya skattesystemets effekter. Med
hänvisning härtill avstyrkte utskottet med riksdagens gillande de tidigare
behandlade motionerna. Utskottet konstaterar också att konton av
detta slag passar dåligt in i det nya skattesystemets principer. Utskottet
vill också erinra om att det i propositionen aviseras att frågan om s.k.
särskild redovisningsmetod för mindre företag liksom handelsbolagens
skattemässiga behandling skall utredas. Resultaten av denna utredning
kan väntas positivt påverka både möjligheterna att starta företag och att
expandera verksamheten. Utskottet avstyrker därför motionerna Sk96
(c) yrkande 22 och Sk354 (fp) yrkande 3.

Utvärdering av effekterna av enhetlig beskattning av
kapitalinkomster

I motion Skäl (vpk) yrkande 23 begärs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att effekterna av den enhetliga kapitalbeskattningen
av bank- och pensionssparandet måste följas noga. Enligt
motionärerna kan i tider av hög inflation en 30-procentig skatt på
kapitalinkomster visa sig vara en tämligen hård beskattning för kapital
med låg avkastning. Det kan därför visa sig vara erforderligt att justera
skatteuttaget.

Såsom framgår av propositionen är den föreslagna skattereformen
mycket omfattande. Den kommer att påverka hushållens och företagens
ekonomiska situation och förändra ekonomins funktionssätt på
ett i många avseenden genomgripande sätt. Enligt föredraganden bör
skattereformen därför följas upp med en bred utvärdering av reformens
effekter. Av propositionen framgår också att dataunderlaget för
utvärdering av reformens effekter skall förbättras, både genom särskilda
undersökningar och genom förbättring av den reguljära statistiken.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

22

Då sålunda motionärernas önskemål kan väntas bli tillgodosett utan
särskild åtgärd från riksdagens sida framstår det enligt finansutskottets
mening inte som påkallat med något initiativ i frågan. Finansutskottet
avstyrker därför motion Sk81 (vpk) yrkande 23.

Pensions- och försäkringssparande!

I propositionen hävdas att beskattningen på försäkringsområdet i dagens
system inte är neutral. Pensionsförsäkringssparande beskattas inte
alls under den tid som kapitalet ger avkastning hos försäkringsföretaget.
 Sparande i kapitalförsäkring (K-försäkring) beskattas enligt särskilt
gynnsamma regler. Även tryggandet av tjänstepension har en gynnad
position, framhålls det i propositionen. Sparande i bank är inte lika
skattemässigt gynnsamt. Det konstateras också att bristande neutralitet
råder även i fråga om sociala avgifter.

I propositionen föreslås mot denna bakgrund att en mer neutral
beskattning införs. Neutral beskattning av direkt eller indirekt sparande
definieras i propositionen som att vid samma procentuella avkastning
före skatt skall spararens procentuella avkastning efter skatt vara
lika stor för båda kategorierna av sparande. Enligt propositionen skall
livförsäkringsföretag vara skattskyldig! för avkastning av pensionsförsäkringskapitalet.
 Motsvarande föreslås gälla för pensionsstiftelse och
för medel avsatta till pensioner hos arbetsgivare. Skattesatsen föreslås
vara 10 % för avkastning enligt tjänstepensionsavtal och 15 % för
avkastning på övrigt pensionskapital. Som motiv för att frångå kravet
på strikt neutral beskattning och tillämpa en lägre skattesats på avkastningen
på pensionssparande än den generella inom kapitalbeskattning
(30 %) anförs att det är särskilt angeläget för att stimulera det långsiktiga
och bundna sparandet. Skillnader i avkastning mellan tjänstepension
och övrig pension motiverar de olika skattesatserna.

I motionerna Sk59 (m) och Sk402 (m) yrkas avslag på avkastningsskatten
på pensionssparande. En beskattning av det långsiktigt bundna
pensionssparande kommer att leda till en minskning av detta sparande,
 anförs det. Detta är skadligt från samhällsekonomisk synpunkt och
leder till försämringar för den enskilde.

I motion Sk81 (vpk) yrkas att avkastning på allt kapital, även på
pensionssparande, bör vara enhetlig, 30 %. Det finns i annat fall risk
för arbitragemöjligheter, framhåller motionärerna.

För att åstadkomma neutralitet i socialavgiftshänseende för alla
förvärvsinkomster förordas i propositionen att avdragsgilla pensionsavsättningar
bör beläggas med en särskild löneskatt. Den tekniska utformningen
kommer att presenteras senare. Förslaget avstyrks i motion
Sk59 (m) med hänvisning till vikten av ett omfattande enskilt och
avtalsbundet pensionssparande.

Vidare föreslås i propositionen att premie avseende försäkringssparande
i utländskt försäkringsföretag skall beskattas med 15 % om inte
sparandet beskattas i övrigt. Nedsättning av skatten kommer att kunna
medges.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

23

Förslaget avstyrks i motion Sk59 (m) med hänvisning till att motionärerna
avstyrker att en avkastningsskatt införs på inhemska pensionsförsäkringar.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Utskottet delar
föredragande statsrådets uppfattning att ökad neutralitet bör eftersträvas
vid beskattningen av avkastningen på kapital. Det är angeläget av
resursallokeringsskäl samt med hänsyn till målet att förebygga skatteplanering.
 Å andra sidan bör enligt utskottet inte alltför kraftiga
förändringar vidtas som allvarligt kan minska det långsiktiga sparandet.
Sparformer som ansetts särskilt angelägna och därför hittills varit
kraftigt gynnade måste bedömas utifrån vad en skärpt beskattning kan
få för konsekvenser för det långsiktiga sparandet. Detta sparande spelar
en viktig roll i samhällets långsiktiga kapitalbildning. Avsteg från den
likformiga beskattningen på kapital kan, som framhålls i motion Sk81,
leda till skattearbitrage, dvs. man lånar mot ett 30-procentigt avdrag för
räntekostnader och placerar medlen i ett sparande med lägre beskattning
av avkastningen. De avsteg som föreslås i propositionen avser
emellertid i detta fall ett långsiktigt och bundet sparande. Möjligheten
att direkt tillgodogöra sig avkastningen är här starkt begränsad. Skillnaden
mellan skattesatserna är också så liten att skattearbitrage normalt
inte blir lönsamt med hänsyn till bl.a. förekomsten av olika typer av
transaktionskostnader. Utskottet finner mot denna bakgrund de skattesatser
som föreslås i propositionen vara väl avvägda. Yrkanden om
total skattebefrielse i motion Sk59 (yrkande 40) och Sk402 (yrkande 5)
avstyrks därför av utskottet. Likaså avstyrker utskottet motion Sk81
yrkande 20 om en 30-procentig beskattning av tjänstepensioner och
övrigt pensionssparande.

Utskottet anser vidare att neutralitet bör eftersträvas även vad gäller
förvärvsinkomster, dvs. det skattemässiga utfallet bör bli detsamma
oavsett om pensionsavsättningen görs av arbetsgivaren eller av den
anställde. I annat fall kan snedvridningar uppkomma. Utskottet har
mot denna bakgrund inte något att erinra mot propositionens förslag
till löneskatt och avstyrker därmed motion Sk59 yrkande 41.

Vad gäller skatt på premier för utländskt försäkringssparande anser
utskottet att strävan bör vara att skapa konkurrensneutralitet gentemot
utlandet. Utskottet har för sin del inte anledning att ifrågasätta den
bedömning som görs i propositionen beträffande skattesatsens storlek
utifrån antagna förhållanden. Det finns anledning understryka att i de
fell försäkringssparande i utlandet beskattas bör skatten på premier
som betalas till sådant försäkringssparande kunna sättas ned. Utskottet
tillstyrker med det anförda propositionens förslag och avstyrker motion
Sk59 yrkande 42.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

24

Kommunal beskattningsrätt
Kommunal fastighetsskatt

Tidigare hade kommunerna en beskattningsrätt av fastigheter i form av
kommunal garantibeskattning av fastigheter m.m. Denna liksom utbobeskattningen
har riksdagen avskaffat. Kommunerna har hittills fatt
kompensation för detta inkomstbortfall genom ett särskilt bidrag.

I tre motioner från allmänna motionstiden föreslås att kommunerna
skall få beskattningsrätt avseende fastigheter. Motiven är i samtliga fall
att slå vakt om skärgårdsområden och övrig glesbygd. I motion
Sk318 (c) föreslås ett återinförande av den kommunala fastighetsbeskattningen.
 Samtidigt skall den statliga fastighetsskatten avskaffas. I
motion Sk352 (vpk) yrkande 2 krävs att regeringen utreder och lägger
fram förslag med innebörd att den nu gällande skatten i fortsättningen
tillfaller kommunerna i stället för staten. Motionärerna anser att
skatten inte skall grundas på taxeringsvärdet, utan på bruksvärdet. I
motion Sk407 (c) yrkande 1 förordas att en utredning tillsätts med
uppgift att utarbeta förslag med innebörd att fastighetsägare som inte
bor permanent i kommunen skall betala kommunal fastighetsskatt.

Utskottet vill instämma i de regionalpolitiska strävanden som motionärerna
ger uttryck för. Ett av huvudsyftena med den nu föreslagna
skattereformen är att förenkla skattesystemet. Att införa en kommunal
beskattningsrätt avseende fastigheter skulle bryta denna princip. Utskottet
vill framhålla att avsikten är att skattereformen skall ge ett
neutralt utfall i förhållandet stat och kommunsektorn som helhet. De
åtgärder som kan behöva vidtas med anledning härav behandlar utskottet
i betänkandet 1989/90:FiU29. Någon anledning att vidta åtgärder
för att genom vidgad beskattningsrätt stärka kommunernas ekonomiska
situation finns enligt utskottets mening inte. Mot bakgrund av
detta avstyrks motionerna Sk318, Sk352 yrkande 2 och Sk407 yrkande
1.

Kommunal beskattning av juridiska personer

Kommunerna ägde tidigare beskattningsrätt vad gäller juridiska personer.
 Genom riksdagsbeslut (prop. 1983/84:133 bil. 1, FiU 39, rskr. 422)
avskaffades denna rätt. Med början 1985 utgick därefter kompensation
för den slopade beskattningsrätten. År 1986 reducerades kompensationen.
 En ytterligare reducering skedde år 1988. Kompensationen för
budgetåret 1990/91 har beräknats till drygt 879 milj.kr.

Två motioner från allmänna motionstiden berör denna fråga. I
motion Sk352 (vpk) yrkande 1 krävs att regeringen skall återkomma
med förslag om kommunal beskattningsrätt för juridiska personer. I
motion Sk392 (mp) yrkande 22 föreslås att företag skall betala skatt
även till kommunerna. Skatten skall inte baseras på vinsten utan på
företagets fastighetsinnehav och eventuellt på antalet anställda.

Utskottet vill återigen slå fast att enkelheten i det nya skattesystemet
har ett stort egenvärde. Motionärernas förslag bryter mot de principer

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

25

på vilka skattereformen bygger. Utskottet har också tidigare avvisat
krav på återinförande av den kommunala beskattningen av juridiska
personer och ser ingen anledning att ändra sin inställning.

Utskottet kommer senare i ett särskilt betänkande (1989/90:FiU29)
att behandla frågor kring den kommunala ekonomin och om skattereformens
konsekvenser för kommunsektorn. Med hänvisning till ovanstående
bör skatteutskottet avstyrka motionerna Sk352 yrkande 1 och
Sk392 yrkande 22.

Konsekvenser för stat och kommun

De beräkningar som presenteras i propositionen avser hela den konsoliderade
sektom, dvs. stat och kommun och socialförsäkringssektor.
Men i realiteten blir utfallet för de olika samhällssektorerna mycket
olika. Skatteutredningarna förutsatte att skattereformen skulle få ett
vad gäller förhållandet stat och kommunsektor neutralt utfall. Regeringen
har i årets budgetproposition, i skattepropositionerna och i
årets kompletteringsproposition uttryckt samma åsikt.

Skattereformen innebär, om inga andra åtgärder vidtas, en överföring
av resurser i storleksordningen 80—90 miljarder kronor från stat
till kommunsektorn räknat sammanlagt för perioden 1990—1995. I
proposition 150 föreslås därför en särskild s.k. avräkningsskatt för att
återföra dessa medel till staten och därmed uppnå den avsedda kostnadsneutraliteten.
 Skatten skall beräknas på det totala skatteunderlaget
inkl. tillskott och varierar under åren mellan 0:98 krVskr. och
3:25 kr ./skr. I kompletteringspropositionen föreslås samtidigt ett tillfälligt
skattestopp och aviseras en kommunalekonomisk utredning med
uppgift att se över kommunernas finansieringskällor m.m.

Finansutskottet har i samband med sitt betänkande om den ekonomiska
politiken (1989/90:FiU20) gjort bedömningen att skattereformen
måste bygga på en kostnadsneutralitet mellan stat och kommunsektor.
Det konkreta ställningstagandet till den utformning som regeringen
valt presenterar utskottet i anslutning till övriga kommunalekonomiska
frågor (1989/90:FiU29).

Budgetmässig behandling av intäkt från avskattning

De framlagda förslagen avseende inkomstbeskattningen av juridiska
personer beräknas ge ett visst bidrag till finansieringen av de sänkta
skattesatserna för hushållens arbete och sparande. Finansieringsbidraget
kan uppdelas i förändring av den löpande beskattningen och ränta
på de avskattningsbelopp som uppkommer vid övergången till det nya
systemet genom väsentligt reducerade skattemässiga reserveringar. Den
totala effekten beräknas i propositionen till 1,2 miljarder kronor, varav
—0,8 miljarder kronor avser icke-finansiella företag (exkl. fastighetsförvaltning)
och 2,0 miljarder kronor avser övriga företag. I den senare
gruppen märks banker och liknande institutioner.

Avskattningen av de tidigare skattemässiga reserverna beaktas i form
av en ränta på nuvärdeberäknade avskattningsbelopp. Ränteeffekten
beräknad på detta sätt avviker från likviditetseffekten för företag och

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

26

offentlig sektor. Likviditetsmässigt kan finansieringsbidragen för inkomståren
1991 — 1994 beräknas till i genomsnitt 6,6 miljarder kronor,
där 2,9 miljarder avser icke-finansiella företag medan resterande 3,7
miljarder kronor avser övriga företag.

I propositionen föreslås att de medel som inflyter till följd av
avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag skall tillföras
en ny inkomsttitel på statsbudgeten från vilken medlen skall
överföras till riksgäldskontoret i syfte att minska statsskulden.

Utskottet tillstyrker att intäkterna från avskattningen utnyttjas för
nedskrivning av statsskulden, och att ränteefiekten härav beaktas i
skattereformens finansiering.

Stockholm den 15 maj 1990
På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

Närvarande: Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén
(m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip
Fridolfsson (m), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick
(mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Ingela Mårtensson
(fp) och Ines Uusmann (s).

Avvikande meningar

1. Förslagets samhällsekonomiska effekter

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagets samhällsekonomiska
effekter börjar med "Den prognos" och slutar med "regeringen
till känna" bort ha följande lydelse:

Den främsta orsaken till Sveriges ekonomiska problem är det rekordhårda
skattetrycket. Som påvisas i motion Sk59 (m) har Sverige
inte alltid varit ett högskatteland. Under tiden fram till 1960 utvecklades
det svenska skatteuttaget i ungefär samma takt som genomsnittet
för de andra OECD-länderna. Därefter har det emellertid — med
undantag för perioden 1976-82 — stigit mycket kraftigt, så att det i dag
ligger nära 20 procentenheter över genomsnittet inom OECD.

Det finns ett klart samband mellan å ena sidan skattetryckets utveckling
och nivå och å andra sidan ekonomisk tillväxt och välfärd. Så
länge skatteutvecklingen i Sverige inte avvek från omvärldens, uppvisa -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

27

de vårt land tillsammans med Japan den snabbaste tillväxten under
1900-talet. Under senare år har Sverige halkat efter. För 1990 förutses
tillväxten bli den svagaste inom OECD.

Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att regeringens förslag
inte syftar till en minskning av skattetrycket. Utgångspunkten har varit
att det skattebortfall som uppstår till följd av främst sänkta marginalskatter
skall täckas i sin helhet genom höjningar av andra skatter samt
vissa bidragsminskningar. I realiteten kommer, som påvisas i motion
Sk59 (m), den föreslagna skatteomläggningen att medföra ett skärpt
skattetryck.

Detta kan inte undgå att verka pådrivande på den redan alltför
snabba kostnadsutvecklingen. Sänkta marginalskatter kommer naturligtvis
i sig att verka dämpande på löneyrkandena. Men när samtidigt
andra skatter höjs, ger det anledning till kompensationskrav. Många
grupper kommer att finna att deras bidrag till finansieringen av
skatteomläggningen blir större än de marginalskattelättnader de åtnjuter.

Ett problem i sammanhanget är att finansieringen till betydande del
får ett direkt genomslag på prisutvecklingen. Det är inte realistiskt att
räkna med att lönestegringen skall kunna nedbringas till 3 % 1991,
när uppgången i konsumentprisindex beräknas bli flera gånger större.
Den föreslagna skatteomläggningen kommer därmed inte att medverka
till att nuvarande inflationstrend bryts.

Sänkta marginalskatter bör i sig leda till ett ökat hushållssparande.
Men den föreslagna finansieringen innebär samtidigt en försämring av
villkoren för långsiktigt bundet sparande inför ålderdomen samt till
och i en egen bostad. Eftersom dessa är de två viktigaste sparmotiven,
är detta synnerligen allvarligt för hushållssparandets utveckling. Den
skärpta beskattningen även av s.k. riskvilligt kapital försvårar näringslivets
utbyggnad. Förutsättningarna för nyföretagande försämras genom
flera andra förslag i propositionen, t.ex. förbudet att kvitta underskott i
en nystartad rörelse mot inkomst av tjänst.

Det hårda skattetrycket i förening med den föreslagna höjningen av
kapitalbeskattningen med över 30 miljarder kronor kan väntas påskynda
den utströmning av investeringskapital som redan pågår. Orsaken
till att kapital hittills kan sägas ha varit lindrigare beskattat än
arbete är att det är mera lättrörligt över gränserna. I synnerhet sedan
valutaregleringen nu avskaffats kan större likformighet i beskattningen
av arbete och kapital inte nås genom att skatten på kapital skärps, utan
man måste gå den andra vägen, dvs. sänka skatten på arbete. Det
framstår som mycket egendomligt att skatteomläggningens främsta
förespråkare redan hunnit uttala att kapitalbeskattningen kanske måste
sänkas i framtiden. Men först skall den alltså höjas kraftigt.

Enligt utskottets mening bör skatteomläggningen i stället utformas
som en verklig skattereform i enlighet med vad som föreslås i motion
Sk59 (m). Syftet skall vara att familjer och enskilda normalt skall
kunna leva på sina inkomster och ha möjlighet att förbättra sin
situation genom egna insatser. Det underlättas om skattepolitiken
inriktas på att nå ekonomisk tillväxt, låg inflationstakt och arbete åt

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

28

alla sorn vill arbeta. Utgångspunkten måste vara att skattetrycket sänks.
Denna förändring bör kombineras med avregleringar och stimulans av
alternativ till existerande offentliga monopol.

Enligt utskottets mening bör således finansieringen i mindre utsträckning
bestå av skattehöjningar och i större utsträckning av bl.a.
utgiftsminskningar och åtgärder för att öka hushållssparande!. Om
skattetrycket sänks, kan man också räkna med större dynamiska effekter
än enligt regeringens förslag.

Utskottet kan således inte tillstyrka en skatteomläggning med den
inriktning och det skattetryck som propositionens förslag innebär. Inte
heller kan utskottet ställa sig bakom de förslag som läggs fram i
motion från folkpartiet, centern, vänsterpartiet kommunisterna och
miljöpartiet. Skatteutskottet bör enligt finansutskottet utforma en skattereform
i enlighet med de riktlinjer som läggs fram i motion
Sk59 (m).

2. Förslagets samhällsekonomiska effekter

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Förslagets samhällsekonomiska
effekter börjar med "Den genomgripande" och slutar med "till känna"
bort ha följande lydelse:

Skattereformen skall bidra till att växla ned det höga svenska prisoch
kostnadsläget och skapa förutsättningar för en bättre externbalans,
en ökad produktivitet och en lägre ränta. Genomförandet av skattereformen
måste så långt möjligt integreras i den övriga ekonomiska
politiken. Skattereformens utformning måste också beakta den rådande
ekonomiska konjunkturen.

Skattereformen, sådan regeringen föreslår att den skall se ut, bidrar
till ökningen av konsumentpriserna med över 3 % för vart och ett av
åren 1990 och 1991.

Detta är en följd av den metod man valt för att finansiera sänkningen
av inkomstskatterna. Utskottet kritiserar valet av finansiering via
mervärdeskatt av flera skäl. Mervärdeskatten slår relativt sett hårdast
mot dem med litet konsumtionsutrymme — det är en dålig finansieringsväg
fördelningspolitiskt. En generellt pålagd och enhetlig mervärdeskatt
saknar, inte minst på miljöområdet, önskvärd styreffekt —
bl.a. därför avvisar utskottet moms på energi. Mervärdeskattehöjningar
får därutöver omedelbar effekt på konsumentpriserna särskilt för nödvändighetskonsumtion
som bostad, mat och arbetsresor — det är en
dålig finansieringsväg ur stabiliseringspolitisk synvinkel. Politiskt beslutad
inflation via mervärdeskattehöjningar ovanpå det höga pris- och
kostnadsläget i övrigt är enligt utskottets mening inte tillrådligt. Av
dessa skäl vill utskottet begränsa den typen av finansiering.

Förutsättningar för att skattereformen skall leda till sänkt inflation
är återhållsamhet med direkt prishöjande finansieringsmetoder. Vidare
måste den fördelningspolitiska helheten vara sådan att alla samhällsgrupper
får del av skattesänkningarna. Låg- och medelinkomsttagare

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

29

skall inte vara de som betalar höginkomsttagarnas skattesänkningar.
Det samlade skatteuttaget från höginkomsttagargrupperna kan inte
minska som en följd av reformen, eftersom den syftar till omfördelning
genom totalfinansiering. Ett motsatt förhållande skulle rubba den
samhällsekonomiska balansen och bidra till förstärkta krav på löneoch
transfereringsökningar. I förlängningen kan ett sådant skeende
leda till nya skattehöjningar och att reformen vittrar sönder. Skattereformens
stabilitet är således beroende av det fördelningspolitiska utfallet.

För att skattereformen på smidigast möjliga sätt skall kunna infogas
i den konjunkturpolitiskt aktuella situationen måste således utformningen
vara sådan att samvariation med de för närvarande negativa
tendenserna i samhällsekonomin minimeras.

Skattereformen skall innebära sänkta marginalskatter. En progressivitet
i skatteskalan bör dock upprätthållas, främst av fördelningspolitiska
skäl men även från statsfinansiella synpunkter. Denna progressivitet
bör åstadkommas genom uttag av statsskatt på arbetsinkomster över en
viss nivå.

Kapitalbeskattningen bör däremot ske genom en enhetlig statlig
skattesats, såsom propositionen föreslår. Skälen till att denna modell
bör tillämpas är flera. Ett skäl är att skapa likformighet mellan arbetsoch
kapitalinkomster. Skattesatsen vid nominell beskattning bör vara
lägre på kapitalinkomster eftersom kapitalavkastningen då även innehåller
ersättning för inflationen. Den föreslagna skattesatsen för kapital
överensstämmer också med skattesatsen i bolagsbeskattningen. Av dessa
skäl minskar också möjligheterna för skatteundandragande och skatteplanering.
 En låg enhetlig skattesats innebär omvänt också ett lägre
värde av avdragen för personer med höga inkomster än vad ett
progressivt uttag skulle medfört.

Skatteutredningarna har övervägt frågan om real eller nominell
beskattning. Real beskattning har inte befunnits lämplig att införa.
Utskottet instämmer i denna bedömning. Skälen till detta är bl.a. att
internationella förhållanden talar däremot, att systemet skulle bli för
komplicerat samt att lån och räntor vanligtvis bestäms i nominella
termer. Nominell beskattning bör således väljas.

Skatteutredningarnas strävan har varit att välja skattesats så att en
real kapitalavkastning efter skatt möjliggörs. Av skäl som ovan anförts
anser utskottet att nominell beskattning och en skattesats på 30 % bör
väljas. För att upprätthålla en positiv real avkastning på kapital efter
skatt förutsätter dock detta att inflationen kan nedbringas i förhållande
till nuvarande situation. Den valda skattesatsen medför negativ real
avkastning efter skatt vid en inflationstakt överstigande 7 %. Inflationstakten
för närvarande överstiger denna nivå även sedan prishöjningar
till följd av den hittills införda delen av skattereformen avräknats. För
att åstadkomma den önskade reala avkastningen efter skatt bör —
anser utskottet — också av denna orsak försiktighet iakttas med sådan
finansiering av skattereformen som har en direkt effekt på prisnivån.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

30

I motion Sk81 (vpk) begärs att förslaget om en real beskattning skall
prövas i en parlamentarisk utredning. Det finns inte enligt utskottets
bedömning någon anledning att nu på nytt utreda frågan om real
kapitalbeskattning.

Med hänvisning till vad ovan anförts föreslår finansutskottet skatteutskottet
att avstyrka motion Sk81 yrkande 16.

3. Förslagets samhällsekonomiska effekter

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Förslagets samhällsekonomiska effekter börjar med "Den genomgripande"
och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Den genomgripande skattereform som nu föreslås av regeringen
kommer på flera sätt att förändra förutsättningarna för den svenska
ekonomin. Förslaget har emellertid, enligt utskottets mening, flera
grundläggande brister som beror på otillräcklig analys av vari problemen
i den svenska ekonomin består.

Några av de problem som i dag kännetecknar den svenska ekonomin
är att produktionskostnaderna under en lång följd av år stigit
snabbare än i omvärlden, att produktivitetstillväxten är svag och att
sparandet är för lågt. Detta har medfört ett starkt inflationstryck,
växande problem med utrikeshandeln och ett alltmer påtagligt hot om
en ökad arbetslöshet.

Men de ekonomiska problemen är i grunden också ekologiska.
Dagens materiella standard i Sverige och andra rika länder har till en
betydande del bara kunnat skapas till priset av en rovdrift på knappa
råvaruresurser och en fortgående förstöring av vår miljö. Denna rovdrift
och miljöförstöring har i många fall gått så långt att grundläggande
livsbehov nu är hotade både för människan och för vilda växter och
djur. Därmed hotas också de ekonomiska grundvalarna för vår existens.
 Skattereformen har i alltför liten utsträckning tagit hänsyn till
detta. Inga åtgärder föreslås som på ett avgörande sätt bryter den
hittillsvarande utvecklingen.

Målet för den ekonomiska politiken måste vara att angripa både de
ekologiska och de ekonomiska problem vi står inför. Medlet för detta
är dels en finanspolitisk åtstramning som siktar framåt på ett samhälle
med en minskad förbrukning av knappa råvaror och med en minskad
miljöförstöring, dels ett skattesystem som premierar resurssnåla och
miljövänliga konsumtionsmönster och produktionsmetoder.

Regeringens förslag till skattereform fyller, enligt utskottets mening,
inte dessa krav. Reformen innebär en ytterligare påspädning av köpkraften
i storleksordningen 2 % under år 1991, bland annat beroende
på att delar av finansieringen får finansiellt genomslag först 1992/93.
Utskottet anser att förslaget från miljöpartiet de gröna (Sk74) att
senarelägga 3 procentenheter av marginalskattesänkningen för beskattningsbara
inkomster över 124 000 kr. till år 1992 skulle vara ett bra
sätt att undvika denna ytterligare köpkraftspåspädning i ett läge när
finanspolitisk åtstramning är av nöden.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

31

När det gäller skattesystemets principiella utformning anser utskottet
att en större del av skattebelastningen skall avse förbrukning av energi
och råvaror samt utsläpp av miljön medan en mindre del av skatten än
i dag skall falla på arbete. Därigenom får skattesystemet en mer
styrande funktion i en ekologiskt önskvärd riktning. Förslaget från
miljöpartiet de gröna (Sk74) om kraftigt höjda skatter på energiråvaror
och miljöutsläpp i kombination med sänkta arbetsgivaravgifter är ett
gott första steg i denna riktning.

I motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) kritiseras den i propositionen
valda metoden för finansieringen av skattereformen. En generellt
pålagd och enhetlig mervärdeskatt saknar, inte minst på miljöområdet,
 önskvärd styreffekt, anför motionärerna. Mervärdeskattehöjningen
får därutöver omedelbar effekt på konsumentpriserna, vilket enligt
motionärerna är en dålig finansieringsväg ur stabiliseringspolitisk synvinkel.
 Motionärerna avvisar således mervärdeskatten som finansieringskälla.
 Motionärernas finansiering baseras i stället på höjda punktoch
energiskatter.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att även höjda punktskatter
leder till prishöjningar. Ur miljö- och resurssynpunkt är det
dock viktigt att skattesystemet får en styrande verkan. Det är då
fördelaktigt att koncentrera prishöjningarna till sådana områden där de
leder till ett ändrat konsumtionsmönster och därigenom får positiva
effekter ur miljösynpunkt. Utöver höga och styrande råvaru- och
miljöskatter kan sedan mervärdeskatten ses som en skatt som huvudsakligen
har betydelse som finansieringskälla.

Det kan också hävdas att även om finansiering saknas kommer
prisnivån att drivas upp via en förstärkt efterfrågan. Detta leder till att
den underliggande inflationstakten drivs upp. Det är därför viktigt att
förslagen i skattereformen är finansierade fullt ut.

Utskottet anser det inte välbetänkt att i finansieringen j}v skattereformen
räkna in så kallade dynamiska effekter. Människors handlingsmönster
efter skattereformen kan förväntas ändras på två sätt:

Människor kan välja mer fritid genom att en kortare arbetstid ger
oförändrad nettoinkomst samtidigt som man själv kan minska effekten
av höjningen av indirekta skatter genom en livsföring sorn hushållar
med knappa resurser. Detta är den så kallade inkomsteffekten.

Människor kan också anse det lönt att öka sin insats av lönearbete
eftersom de får behålla mer av extraförtjänsten. Det är därvid stor risk
att de ökar sin konsumtion och därmed förbrukningen av materiella
resurser. Detta är den så kallade substitutionseffekten.

Enligt utskottets mening är det i dag omöjligt att avgöra vilken av
dessa effekter som kommer att väga tyngst. Erfarenheter inte minst
från USA visar att man bör vara försiktig med att kalkylera med
dynamiska effekter som ett led i finansieringen av en skattereform.
Utskottet avstyrker därför från att räkna in sådana effekter i finansieringen.

En positiv effekt av skattereformen kan bli att marknadsekonomin i
vissa hänseenden kan komma att fungera bättre. Som framhålls i
kompletteringspropositionen och i motion Sk89 har dagens skattesy -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

32

stern successivt kommit att innebära att skattehänsyn i alldeles för hög
utsträckning styr ekonomiska beslut både i foretag och hos hushåll på
bekostnad av samhällsekonomiskt korrekta signaler. Det föreslagna
skattesystemet bör medföra att ett stort antal snedvridningar och felaktigheter
i användningen av resurser försvinner. Inte minst viktigt är att
effektiviteten i användningen av kapital kommer att öka när inlåsning
av gamla vinstmedel minskar som en följd av den nya företagsbeskattningen.
 Vad utskottet anfört med anledning av propositionen och
motion Sk89 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

4. Förslagets samhällsekonomiska effekter samt
förslagets kostnader och finansiering

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnitten Förslagets samhällsekonomiska effekter samt Förslagets
kostnader och finansiering börjar med "Den genomgripande" och slutar
med "och kapital" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet vill erinra om att regeringens och folkpartiets förslag
till skatteomläggning kommer efter ett decennium av omfördelning av
resurser från arbetare och offentlig verksamhet till kapital och efter en
period av en generös lönepolitik gentemot höglöne- och mellangrupper
i samhället.

Regeringens förslag till skatteomläggning kan inte skapa några förutsättningar
till lägre nominella löneökningar. Klyftorna mellan högoch
lågavlönad ökar eller i bästa fall vidgas inte, vilket innebär en
fördelningspolitik som inte bidrar till att lägga en grund för mera
"normala" avtal på arbetsmarknaden och som är ett led i rättvisa och
jämlikhet. Skatteomläggningen måste omarbetas i enlighet vad som
föreslagits i motion Sk81.

Den av den socialdemokratiska regeringen och folkpartiet föreslagna
skatteomläggningen kan ifrågasättas utifrån dess fördelningspolitiska
resultat. De flesta beräkningar visar att det är de mer välbetalda som
vinner på omläggningen, medan de lägre inkomsttagarna förlorar.

Dessutom är skatteomläggningens finansiering med bland annat
ökade boendekostnader ett oroande moment med tanke på arbetarrörelsens
målsättning att bostaden skall var en social rättighet till rimlig
kostnad. De s.k. dynamiska effekterna är också grovt överskattade och
slår i den mån de uppstår, mot de lågavlönade som tvingas arbeta mer
för att få det att gå ihop.

Finansutskottet anser att en kraftfull fördelningspolitik baserad på
arbetarrörelsens rättvise- och jämlikhetsideal är en av grundpelarna i
en ny ekonomisk politik. Grunden för fördelningen ges i kampen
mellan kapital och arbete, framförallt i lönekampen. Staten skall inte
som hittills blanda sig i lönerörelserna på arbetsköparnas sida.

Skatt skall utgå efter bärkraft. Ökad skatt på kapital och spekulation
är centralt liksom att skattesystemet skall gynna de lägsta inkomsttagar -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

33

3 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

na. En central fråga i en rättvis skattepolitik är slopad matmoms,
kombinerad med skärpningar av skatt på kapital och höginkomsttagare.

Skattereformen skall stimulera arbete, sparande och tillväxt enligt
regeringen. Enligt utskottet är sparande det enda som någorlunda
säkert skall kunna åstadkommas. I övrigt innehåller skattereformen
osäkra moment och negativa fördelningseffekter som inverkar negativt
på de samhällsekonomiska effekterna.

Finansutskottet föredrar ett alternativ som bygger på skatt efter
bärkraft. Ett alternativ som har mer realistiska möjligheter att bidra
till samhällets tillväxt.

Finansutskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker propositionens
förslag och bifaller motion Sk81 i berörda delar. Utskottet
anser att förslagen i motionerna Sk96, Sk74 samt Sk59 bör avstyrkas av
skatteutskottet.

5. Förslagets kostnader och finansiering

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagets kostnader
och finansiering börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "och
kapital" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Den finansiering
av de föreslagna marginalskattesänkningarna som erfordras är
inte främst motiverad av statsfinansiella skäl utan syftar i första hand
till att undvika en alltför snabb ökning av köpkraften och därmed
följande balansproblem. De offentliga finanserna visar för närvarande
ett stort överskott. Egentligen borde denna överbeskattning återföras
till medborgarna genom rejäla skattesänkningar. Det kan emellertid
inte ske utan samhällsekonomiska störningar, om inte hushållssparande!
samtidigt ökar. Det förutsätter i sin tur att skattetrycket sänks så att
det överhuvudtaget blir möjligt att spara för flera hushåll och i större
utsträckning.

Från samhällsekonomisk synpunkt kan den köpkraftsökning som
följer av de sänkta marginalskatterna kompenseras genom en ökad
produktion, ökat hushållssparande eller åtgärder på budgetens utgiftsresp.
 inkomstsida. De dynamiska effekter som uppkommer när marginalskatterna
sänks och företagsbeskattningen reformeras innebär att
den samlade produktionen kan öka snabbare än den annars skulle ha
gjort. Genom lägre marginalskatter och genom att skattehöjningar på
bostadssparande och pensionssparande avvisas kan hushållssparandet
beräknas öka kraftigt.

I övrigt bör finansieringen ske genom basbreddningar i skattesystemet
och genom besparingar i de offentliga utgifterna. De basbreddningar
som bör komma ifråga är främst sådana som innebär mer
enhetlig beskattning. Förutom skattehöjningar som påverkar sparandet
negativt bör skattehöjningar som får priseffekter undvikas med tanke
på betydelsen av att bryta kostnadsstegringen. Generellt är dock bespa -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

34

ringar att föredra framför skattehöjningar. Höjda skatter måste alltid
betalas av hushållen till sista kronan. Besparingar kan däremot utformas
så att de leder till ökad effektivitet i den offentliga verksamheten.
Man får mer än tidigare för satsade pengar.

Vad som här anförts innebär att skatteutskottet enligt vad finansutskottet
anser bör utforma finansieringen enligt det förslag som återfinns
i motion Sk59 (m).Det innebär att utskottet avstyrker bifall till
motionerna Sk96 (c), Sk81 (vpk) och Sk74 (mp) i här berörda delar.

6. Förslagets kostnader och finansiering

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Förslagets kostnader och finansiering börjar
med "Den nu" och slutar med "och kapital" bort ha följande
lydelse:

Den i propositionen föreslagna skattereformen beräknas medföra en
budgetförsvagning på 69,8 miljarder kronor. Skattebortfallet genom
sänkta skatter m.m. har beräknats till 62,9 miljarder kronor för
inkomster före underskottsavdrag. Därtill kommer fördelningspolitiska
åtgärder till en kostnad av 6,9 miljarder kronor. Reformen bör finansieras
i sin helhet och i propositionen anvisas budgetförstärkningar —
inkl. dynamiska effekter på sammanlagt 69,4 miljarder kronor.

Utskottet kan inte godta den finasiering av skattereformen som
föreslås i propositionen utan ansluter sig till den som redovisas i
motion Sk96 av Olof Johansson m.fl.

Denna finansierings utformning innebär ett radikalt minskat behov
av fördelningspolitiska åtgärder och dessa kan begränsas till mindre än
en tredjedel av vad som föreslås i propositionen. Detta innebär att
försvagningen av budgeten kan begränsas till 61,7 miljarder kronor,
vilket innebär motsvarande lägre skattetryck och minskad rundgång av
skattemedel. Utskottet vill betona vikten av att finansieringen sker på
ett sådant sätt att behovet av fördelningspolitiskt motiverade bidrag kan
minimeras, då höjda bidrag alltid måste finansieras med motsvarande
höjning av skatten. Utskottet föreslår finansiering, som inkl. dynamiska
effekter uppgår till 61,7 miljarder kronor.

I utskottets förslag till finansiering höjs de indirekta skatterna
(moms och punktskatter) med 7,05 miljarder kronor mot i propositionen
med 14,4 miljarder kronor, vilket innebär att utskottets finansiering
medför en väsentligt lägre inflation än propositionens förslag.
Denna effekt förstärks av sänkt moms på basmat och reducerad moms
på byggande och boende. I stället föreslår utskottet höjningar av
punktskatterna på energi, men dessa får inte samma direkta genomslag
på KPI.

Det är tveklöst att den lägre inflationen förbättrar ekonomins funktion
och förstärker skattereformens dynamiska effekter. Utskottet anser
därför att 8 miljarder kronor i dynamiska effekter är en försiktig

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

35

bedömning. Med beaktande av att utskottet också föreslår kraftfulla
sparstimulerande åtgärder, så finns det ingen risk för en icke önskvärd
efterffågestimulans.

När det gäller arbetsinkomster, kapitalinkomster och enskild näringsverksamhet
så överensstämmer utskottets förslag i huvudsak med
propositionen, men följande avvikelser bör särskilt noteras. Utskottet
anser att schablonavdraget skall sänkas till 2 000 kr. och inte höjas till
4 000 kr. vilket föreslås i propositionen. Sparavdraget anser utskottet
inte skall avskaffas men det kan reduceras från 1 600 kr. till 1 000 kr.
Hemmamakeavdraget skall bibehållas och likaså skattereduktionen för
ensamstående föräldrar i avvaktan på att kompenserande åtgärder
vidtas.

Förslagets effekter på arbetsmarknaden

Den av utskottet föreslagna finansieringen av skattereformen innebär i
storleksordningen 10 miljarder kronor lägre skattebelastning på hushållen
än propositionens förslag. Detta kommer självklart att leda till
väsentligt lägre lönekrav från löntagarorganisationerna, vilket bidrar
till att växla ner det höga svenska pris- och kostnadsläget och skapa
förutsättningar för en bättre externbalans, en ökad produktivitet och
en lägre ränta.

De sänkta skattesatserna bör fa positiva effekter på arbetskraftsutbudet
och därigenom kan överhettningen på arbetsmarknaden komma att
dämpas. På sikt bidrar detta till att dämpa löneökningstakten och det
kommer ytterligare att dämpa inflationen.

Sammanfattningsvis är finansutskottets bedömning att med den av
utskottet föreslagna finansieringen så kommer skattereformen att bidra
till en bättre ekonomisk utveckling i Sverige genom att främja arbete
och sparande.

Med hänvisning till vad ovan redovisats föreslår finansutskottet att
skatteutskottet bifaller motion Sk96 i nu aktuella delar och avslår
propositionen i motsvarande delar.

I motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. redovisas en väsentligt annorlunda
utformning och finansiering av skattereformen än vad utskottet ovan
har ställt sig bakom. Genom ett högre inflationsantagande avstår
moderaterna från att finansiera 6 miljarder kronor av skattesänkningen.
 Genom att räkna in avskattningen av företagens reserver fullt ut
finansieras 6 miljarder kronor och genom besparingar som till betydande
del drabbar kommunerna finansieras ytterligare 14,9 miljarder
kronor. Nästan hälften av moderaternas finansiering grundar sig på ett
annat sätt att räkna (men som i verkligheten inte ger mer skatteintäkter)
eller av besparingar som kan leda till kommunala skattehöjningar.
Utskottet finner inte den i motion Sk59 föreslagna finansieringen
lämplig och föreslår därför skatteutskottet att avstyrka motionen i nu
aktuell del.

Vänsterpartiet kommunisterna i motion Sk81 och miljöpartiet de
gröna i motion Sk74 redovisar alternativa förslag till både skattereformens
omfattning och finansiering. Utskottet gör nu ingen närmare

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

36

granskning av förslagen, men kan allmänt konstatera att förslagen i
väsentliga delar inte uppfyller de krav som bör ställas för att nå målen
för skattereformen. Utskottet finner därför att de inte bör ligga till
grund för riksdagens beslut och föreslår därför skatteutskottet att
avstyrka nämnda motioner i nu aktuella delar.

7. Förslagets kostnader och finansiering

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Förslagets kostnader och finansiering börjar med "Utskottet
finner" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet som, vilket redan tidigare omnämnts, anser att intäkter av
så kallade dynamiska effekter ej skall räknas in i skattereformens
finansiering, anser det än mer betänkligt att, såsom görs i motionen,
utan närmare analys räkna upp värdet på de dynamiska effekterna
med 60 %. Utskottet anser att den finansiering som centerpartiet
föreslår i denna del i praktiken innebär en av utskottet icke önskvärd
efterfrågestimulans.

Finansutskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motionen
Sk96 (c) — med motivering i motion Sk 113 (c) — i här berörd del.

De alternativa förslag som förs fram av dels vänsterpartiet kommunisterna
i motion Sk81, dels av miljöpartiet de gröna i motion Sk74, är
enligt vad motionärerna själva framhåller i sin helhet finansierade.
Förslagen avviker, inte minst vad gäller utformningen av skatteskalan,
från vad som förordas i propositionen och i övriga partimotioner.

Som utskottet konstaterade i sitt yttrande över den ekonomiska
politiken (FiU20) måste budgetpolitiken inriktas på att skapa gynnsamma
förutsättningar för dämpade pris- och löneökningar. En viktig
förutsättning för en gynnsam utveckling är enligt utskottet att det
andra steget i skattereformen nu genomförs. Den sänkning av inkomstskatten
som utskottet förordat får dock inte leda till en påspädning av
efterfrågan, utan den måste finansieras både genom höjningar av andra
skatter och genom vissa besparingar.

De förslag till finansiering som framförs i motion Sk74 (mp) leder
enligt utskottet till en dämpning och åtstramning av samhällsekonomin.
 Detta är helt i linje med utskottets ovan framförda uppfattning.

Utskottet tillstyrker därför motion Sk74 i här berörd del.

8. Fördelningspolitisk analys

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
finansutskottets yttrande i vad avser avsnittet "Fördelningspolitisk analys"
bort utgå.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

37

9. Fördelningspolitisk analys

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande sorn i avsnittet Fördelningspolitisk analys börjar med
"Det övergripande" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande
lydelse:

Det övergripande målet för skattereformen är att åstadkomma en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som de fördelningspolitiska
målen uppfylls. Arbete och sparande ges en bättre skattemässig
behandling medan villkoren för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad
försämras. Reformen bidrar till likvärdig behandling
av arbetsinkomster och inkomster av kapital. Skatteplanering
och skatteflykt motverkas.

Skatteutredningarna gjorde en del fördelningspolitiska studier utifrån
utredningsförslagen. Även i propositionen redovisas vissa fördelningspolitiska
studier. Därutöver har, efter att merparten av skatteutredningarna
avlämnat sina betänkanden, några större fördelningsstudier
presenterats av organisationer fristående från utredningsarbetet.

De resultat som framkommit i flera av de redan gjorda undersökningarna
pekar på att stora delar av svenska folket skulle förlora på
skattereformen. Resultaten har vidare pekat på att det fördelningspolitiska
målet om att låg- och medelinkomsttagarna ej skall betala höginkomsttagarnas
skattesänkning ej uppnås.

I propositionens förslag har gjorts en del ändringar till förmån för
låg- och medelinkomsttagare i jämförelse med utredningarnas förslag.
Utskottets förslag innebär därtill en väsentligt lägre beskattning på
nödvändig konsumtion som mat och boende, vilket gör utskottets
förslag betydligt mer fördelningspolitiskt rättvist än propositionens
förslag.

Det är enligt utskottets mening av största vikt att skattereformen
fortlöpande utvärderas. De studier som görs bör omfatta såväl individer,
 hushåll som regioner. Särskild vikt bör läggas vid de förändringar
som föreslås i boendet. Enligt utskottets mening får inte skattereformen
innebära att den samlade alternativkostnaden för närvaro på
arbetet blir så hög att människor stimuleras till friskfrånvaro. Därför
bör i samband med skattereformens utvärdering analyseras effekterna
på arbetskraftsutbud och sjukfrånvaro. Risken för friskfrånvaro är
enligt utskottets uppfattning främst föranledd av den kraftigt ökade
beskattningen av en rad tidigare skattefria förmåner under inkomst av
tjänst samt försämrade reseavdrag som föreslås i propositionen samt i
proposition 1989/90:111.

Vad utskottet nu anfört överensstämmer helt med vad som yrkas i
motion Sk96 (c) yrkande 43 och Sk434 (c) yrkande 2 . Även motionerna
Sk81 (vpk) yrkandena 53 och 55 samt Sk393 (vpk) yrkande 2
har samma syfte som centermotionerna.

Finansutskottet föreslår därför att skatteutskottet med bifall till motionerna
Sk96 yrkande 43 och Sk434 yrkande 2 och med anledning av

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

38

motionerna Sk.81 yrkandena 53 och 55 samt Sk393 yrkande 2 föreslår SkU30— SkU31

riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet Bilaga 1:1

anfört om analyser av skattereformen.

10. Fördelningspolitisk analys

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att finansutskottets yttrande som i
avsnittet Fördelningspolitisk analys börjar med "Det övergripande" och
slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:

Skatterna bör användas som fördelningspolitiskt instrument. En
skattereform skall utgå från principen skatt efter bärkraft. Det krävs ett
regelsystem som försvårar skatteundandragande. Dessutom bör skatteskalan
ha en låglöneprofil.

Skattereformen sådan den redovisas i propositionen är så konstruerad
att de grupper som inte kommer att få del av marginalskattesänkningarna
ändock måste vara med och stå för finansieringen. Detta blir
följden av en orättfärdig skatteskala och genom att regeringen och
folkpartiet valt breddad och höjd moms som en av de främsta finansieringskällorna.

Regeringen redovisar i proposition 110 en fördelningsanalys som
hävdar att de flesta hushåll vinner på kort sikt och alla hushåll vinner
på lång sikt. Analysen ansluter nära till de studier som redovisats inom
ramen för RINK. Utöver dessa studier har fördelningsstudier gjorts
även av LO, TCO och SCB. Dessa studier utvisar ett mer pessimistiskt
utfall av skattereformen. Det är de lågavlönade och de deltidsarbetande
som förlorar på skatteomläggningen. Särskilt kvinnorna kommer att
drabbas.

Det kan konstateras att skatteutredningarna inte tagit upp kommunoch
landstingsskatten trots att denna är den för låg- och medelinkomsttagare
mest betungande.

LO:s utredning påvisade att 29 % av alla hushåll skulle förlora på
RINK:s förslag. Hela 41 % av löntagarna skulle förlora enligt LOrapporten.
 Visserligen har en del förändringar till förmån för låg- och
medelinkomsttagare gjorts i förhållande till skatteutredningarnas förslag.
 Därutöver behövs dock en lägre beskattning av nödvändig konsumtion
som mat och boende. Bland annat mot bakgrund härav är de
förslag som framförts av vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet
de gröna mer fördelningspolitiskt rättvisa än det förslag som
framläggs i propositionen.

Höginkomstprofilen i regeringens reformförslag märks tydligt i de
tabeller i propositionen där en uppdelning har gjorts av hushållen
efter deciler. Medan den disponibla inkomsten stiger med 1—2 % i de
lägsta decilerna, är ökningen 3—5 % i de högsta decilerna. I kronor
räknat blir skillnaden givetvis ännu större.

Endast i de två högsta percentilerna redovisas förluster för höginkomsttagare.
 Vi tror dock att detta i hög grad kan vara en skrivbordsprodukt
eftersom personer med sådana inkomster i allmänhet har
goda möjligheter att anpassa sitt beteende till det nya skattesystemet
och därigenom undvika förluster.

Den annorlunda fördelningsprofil som utskottet förespråkar visar sig
dels i en annan skatteskala, dels i andra och mer långtgående kompletterande
fördelningspolitiska åtgärder. Utskottet ansluter sig till förslag
framförda av vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna,
där skatteskalan har en högre progressivitet än den som föreslås i
proposition 110. Utskottet ser också en kraftig sänkning av priset på
mat som en viktig fördelningspolitisk åtgärd. Detta blir resultatet då
man, som vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna
föreslår, tar bort momsen på basmat.

Osäkerheten beträffande skattereformens fördelningspolitiska utfall
är stort. De resultat som framkommit i flera av de redan gjorda
studierna pekar på att stora delar av befolkningen skulle förlora på
skattereformen. Resultatet har vidare pekat på att det fördelningspolitiska
målet om att låg- och medelinkomsttagare inte skall betala
höginkomsttagarnas skattesänkningar inte uppnås.

Det är därför enligt utskottet väsentligt att skattereformens effekter
noga följs upp. En parlamentarisk kommission bör enligt utskottets
mening tillsättas i detta syfte. Utvärderingen bör göras såväl på hushållsnivå
som på individnivå. Det senare är speciellt viktigt ur jämställdhetssynpunkt.
 Kvinnornas situation måste särskilt belysas.

Det är viktigt att en särskild utvärdering av skattereformen kommer
till stånd. Att endast förlita sig på det löpande bevakningsarbete som
sker inom SCB:s ordinarie fördelningsstudiearbete, eller på de 5
milj.kr. som nu av regeringen avsatts till fördelning via riksskatteverket,
 är inte till fyllest.

Utskottet vill mot denna bakgrund tillstyrka de motioner som väckts
av vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna. Utskottet
anser att regeringen bör ges till känna att en parlamentarisk kommitté
med uppdrag att utvärdera och följa skattereformens effekter bör
tillsättas. Motion Sk81 (vpk) yrkandena 53 och 55 samt Sk393 (vpk)
yrkande 2 bör därför tillstyrkas av skatteutskottet.

11. Fördelningspolitisk analys

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Fördelningspolitisk analys börjar med "Utskottet vill" och
slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att ett av skattesystemets syften är att skapa
en god och rättvis fördelning av resurserna i samhället. Utskottet anser
att skattereformen enligt propositionen alltför mycket gynnar de redan
högst avlönade och dessutom släpper ut en omotiverat stor köpkraftshöjning
som framför allt gynnar de högavlönade grupperna.

Höginkomstprofilen i reformen märks tydligt i de tabeller i propositionen
där en uppdelning av hushållen efter deciler har gjorts (9.11,
9.12, 9.17 och 9.18). Medan den disponibla inkomsten stiger med
1—2 % i de lägsta decilerna, är ökningen 3—5 % i de högsta decilerna.
 I kronor räknat blir skillnaden givetvis ännu större.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

40

Endast i de två högsta percentilerna redovisas förluster för höginkomsttagare.
 Vi tror dock att detta i hög grad kan vara en skrivbordsprodukt
eftersom personer med sådana inkomster i allmänhet har
goda möjligheter att anpassa sitt beteende till det nya skattesystemet
och därigenom undvika förluster.

Utskottet anser det av miljöpartiet de gröna framlagda skatteförslaget
mer rättvist ur fördelningssynpunkt. Detta förslag innebär
1 000— 2 000 kr. i lägre inkomstskatt för inkomsttagare under 100 000
kr. jämfört med regeringens förslag. Vid 150 000 kr. i beskattningsbar
inkomst blir skatten ungefär densamma medan den blir drygt 2 000
kr. högre vid 200 000 kr. och 10 000 kr. högre vid 300 000 kr. i
beskattningsbar inkomst. Utskottet tillstyrker därför detta förslag ur
fördelningssynpunkt.

Utskottet anser att en fortsatt fördelningspolitisk utvärdering av
reformen är angelägen. Detta är ett naturligt uppdrag för bl.a. statistiska
centralbyrån. Regeringen har vidare i budgetpropositionen föreslagit
att skattereformen skall utvärderas. Under riksskatteverkets anslag
för budgetåret 1990/91 har 5 milj. kr. avsatts för detta ändamål.
Utskottet finner därutöver att det kunde vara värdefullt att en särskild
parlamentarisk kommitté får utvärdera skattereformen från fördelningssynpunkt.
 Motionerna Sk96 (c) yrkande 43, Sk81 (vpk) yrkandena
53 och 55 samt motionerna Sk434 (c) yrkande 1 och Sk393 (vpk)
yrkande 2 bör därför tillstyrkas.

12. Beskattning av arbete och kapital, real
beskattning

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Beskattning av
inkomst och kapital, real beskattning börjar med "Utskottet anser" och
slutar med "yrkandena 16 och 24" bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag att kapitalbeskattningen även i fortsättningen
skall vara nominell innebär att systemets hållfasthet i ett samhällsekonomiskt
perspektiv är beroende av att inflationen kan hållas nere.
Redan vid historiskt sett måttlig inflationstakt och relativt normal
nominell räntenivå uteblir den reala förräntningen av placeringen.
Enligt utskottets mening kan den föreslagna räntesatsen på 30 % av
avkastningen på kapital godtas endast om den kombineras med en
inflationsbekämpande politik. I annat fell måste skattesatsen justeras
ned.

Det förefeller enligt utskottet orimligt att kapitalvinster skall behandlas
på samma sätt som kapitalinkomster. Kapitalvinster uppkommer
oftast efter en längre tidsperiod och under risk. Enligt utskottets
mening bör kapitalvinsten, oavsett tillgångens art, beräknas utifrån en
indexuppräkning av anskaffningsvärdet. Därmed undviks att vinster
som inte motsvaras av någon real vinst beskattas. Propositionens förslag
kan vid hög inflation leda till att till och med reala förluster
beskattas. Utskottet avvisar en sådan princip.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

41

Med den av utskottet förordade ordningen finns det inte anledning
att tillsätta någon parlamentarisk utredning för att överväga frågan om
en generell real beskattning. Motion Sk81 yrkandena 16 och 24 bör
därför avstyrkas av skatteutskottet.

13. Beskattning av arbete och kapital, real
beskattning

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnittet Beskattning av arbete och kapital, real beskattning börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "yrkandena 16 och 24" bort ha
följande lydelse:

En nominell beskattning av avkastningen på kapital på 30 % kan
vara relativt hård om avkastningen är låg och inflationen hög. Utskottet
anser därför att effekterna av den enhetliga kapitalbeskattningen på
bank- och pensionssparande måste följas noga. Problemet är dock
generellt och skulle, som framhålls i motion Sk81, kunna lösas genom
en real kapitalbeskattning. I vart fall bör kollektiva pensionsfonder
beskattas endast för den reala avkastningen.

Som utskottet ser det skullle en real beskattning innebära en möjlighet
att öka skatteuttaget på kapital och i företagssektorn. Det finns
även andra skäl att införa real beskattning av kapital. Den nominella
beskattningen kan verka pådrivande på inflationen. Vid hög inflation i
ett nominellt system stiger avkastningskraven på kapitalet, vilket driver
upp räntenivån. Det innebär i sin tur att investeringarna motverkas,
vilket på sikt leder till sänkt produktivitet och lägre levnadsstandard.

Det finns mot denna bakgrund anledning att, såsom framhålls i
motion Sk81, på nytt utreda frågan om en real kapital- och företagsbeskattning.
 Detta bör ske genom en parlamentarisk utredning. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Sk81 yrkande 16 och 24 bör
skatteutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna.

14. Skatt på inkomst av kapital

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick
(mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Skatt
på inkomst av kapital börjar med "I likhet" och slutar med "stor
uppmärksamhet" bort utgå.

15. Särskilda sparstimulanser

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Särskilda sparstimulanser
börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 8
avstyrks" bort ha följande lydelse:

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

42

Motionärerna föreslår också att löntagarfonderna avskaffas och att
tillgångarna används som sparstimulans för att göra en majoritet av
den vuxna befolkningen till aktiesparare, att statliga företag försäljs, att
reavinstbeskattningen av aktier förenklas och lindras, att dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar avskaffas, att taxeringsvärdets genomslag
vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen minskas, att omsättningsskatten
på aktier avskaffas samt att anställdas andel-i-vinstsystem
premieras och utvidgas.

När åtgärder av detta slag kombineras med en generell politik med
sänkta marginalskatter och en förmånlig bostads- och pensionssparandebeskattning
skapas förutsättningar för en rejäl ökning av hushållssparande!.
 Detta är som finansutskottet ser det angeläget med hänsyn till
att ytterligare åtgärder måste vidtas för att främja det alltför låga
hushållssparande!. Därmed möjliggörs också fortsatta sänkningar av
skattetrycket. Utskottet anser således att motion Sk59 (m) yrkande 8
bör bifallas och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna vad utskottet med anledning av motionen anfört om särskilda
sparstimulanser.

16. Grundavdrag och sparavdrag

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Grundavdrag och
sparavdrag börjar med "Finansutskottet tillstyrker" och slutar med
"yrkande 22" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i princip i propositionens förslag att något
grundavdrag inte skall medges från inkomst av kapital. För att undvika
att mycket små belopp leder till taxering och debitering av skatt bör
emellertid, i enlighet med förslag i motion Sk59 (m), ett särskilt
grundavdrag på 1 000 kr. även fortsättningsvis medges. Detta grundavdrag
bör samordnas med det allmänna grundavdraget så att den totala
summan inte överstiger det senare.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Sk59
(m) yrkande 24 samt avstyrker propositionen i motsvarande del.

17. Grundavdrag och sparavdrag

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Grundavdrag och sparavdrag börjar
med "Finansutskottet får" och slutar med "yrkande 4 avslås" bort ha
följande lydelse:

Som påpekas i motion Sk96 (c) är stimulanser av det privata
sparandet mycket angelägna. För småsparare med låga eller normala
inkomster är sparavdraget därvid av särskild betydelse. De som i dag
har låg marginalskatt riskerar nämligen att få höjd skatt på sitt sparande,
 eftersom de inte får någon större nytta av att skatten på kapitalav -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

43

kastningar sänks till 30 %. Ett sparavdrag bör därför enligt utskottets
mening även i fortsättningen finnas kvar i skattesystemet. Den i
motionen föreslagna nivån på 1 000 kr. ter sig därvid lämplig.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motionerna
Sk96 (c) yrkande 23 och Sk56 (c) yrkande 4 samt avstyrker propositionen
i denna del.

18. Grundavdrag och sparavdrag

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Grundavdrag och sparavdrag börjar med "Finansutskottet Sr"
och slutar med "yrkande 22" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det fel att helt ta bort grundavdrag och
sparavdrag inom inkomstslaget kapital. För denna synpunkt talar också
det faktum att ett stort antal nya inkomsttagare, främst barn med
små kapitalinkomster, blir deklarationsskyldiga om propositionens förslag
godtas.

I likhet med vad som förordas i motion Sk96 (mp) föreslår utskottet
att det införs ett grundavdrag på högst 500 kr. inom inkomstslaget
kapital. Detta grundavdrag skall fa utnyttjas endast om det föreligger
ett överskott i kapitalinkomsterna. Vidare bör i enlighet med motionens
förslag ett sparavdrag fa göras med 30 % av den del av kapitalinkomsterna
som understiger 6 000 kr.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker propositionens
förslag i denna del samt tillstyrker motion Sk74 (mp) yrkandena
22 och 23.

19. Allemanssparande

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Allemanssparande
börjar med "Enligt finansutskottets" och slutar med "yrkande
25" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening är det angeläget att stimulera till ett
ökat hushållssparande. Särskilda skattefavörer bör riktas till långsiktigt
bundet sparande inför ålderdomen, till och i egen bostad samt i form
av riskvilligt kapital. Dock anser utskottet att allemanssparande! har
flera nackdelar som upplåningsform för staten. Upplåningens omfattning
bestäms inte av riksgäldskontoret och inlåningen är i princip a
vista. När det offentliga sparandet visar ett stort överskott och de
icke-finansiella företagen har ett negativt sparande till följd av ökade
investeringar, bör det skattegynnade sparandet i stället styras till näringslivet.
 Enligt utskottets mening bör alltså allemanssparande! avvecklas
som statlig upplåningsform.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

44

20. Allemanssparande

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Allemanssparande börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

För att främja riskkapitalbildningen i småföretag bör särskilda allemansfonder
inrättas, vilka i enlighet med centerns förslag ges möjlighet
att utan nuvarande begränsningar placera sina tillgångar i icke börsnoterade
företag. Utskottet delar motionärernas bedömning att detta
ändamål är så angeläget att sparformen bör ha en lägre skattesats än
vanligt allemansfondsparande. För en sådan lösning talar också den
omständigheten att placeringar av detta slag innebär en högre risk för
den enskilde spararen än vanliga allemansfonder. Med det anförda
tillstyrker utskottet motionerna Sk96 yrkande 24 och Sk406 yrkande 3.

21. Allemanssparande

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnittet Allemanssparande börjar med "Enligt finansutskottets"
och slutar med "yrkande 25" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening ligger det ett stort värde i att beskattningen
av kapitalinkomster utformas enhetligt och likformigt. Avkastningen
från allemans- och pensionssparandet föreslås i propositionen
bli beskattat med avsevärt lägre skattesatser än de 30 % som föreslås
gälla för vanligt banksparande. Även för aktiesparande föreslås en rad
undantag från huvudregeln. Såsom vänsterpartiet kommunisterna påpekar
i motion Sk81 kommer avsaknaden av en enhetlig skattesats att
öppna väg för skatteplanering och leda till att nuvarande orättvisor
består. I likhet med vänsterpartiet kommunisterna föreslår utskottet
därför att alla typer av kapitalavkastning, med undantag för reavinstbeskattning
av permanentbostäder, beskattas på ett enhetligt sätt med en
statlig inkomstskatt på 30 %.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker propositionens
förslag i denna del samt tillstyrker motion Sk81 yrkande 19.

22. Allemanssparande

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Allemanssparande börjar med "Enligt finansutskottets" och
slutar med "yrkande 25" bort ha följande lydelse:

I likhet med miljöpartiet de gröna anser utskottet att det är fel att
premiera vissa sparformer med en särskilt förmånlig beskattning. I
stället bör allt sparande i liten omfattning ges en särskild stimulans
genom det grundavdrag och det sparavdrag som utskottet tillstyrkt i
annat sammanhang. Ränta på allemanssparande och ungdomsbosparande
bör därför beskattas som andra kapitalinkomster med 30 %.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

45

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker propositionens
förslag i denna del samt tillstyrker motion Sk74 (mp) yrkande 25.

23. Personliga investeringskonton

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Personliga investeringskonton
börjar med "När finansutskottet" och slutar med "yrkande
3" bort ha följande lydelse:

Som utskottet framhållit i det föregående bör långsiktigt bundet
sparande premieras. De i motionerna Sk96 (c) och Sk354 (fp) framförda
förslagen är emellertid behäftade med vissa svagheter.

Enligt utskottets mening bör utformningen i första hand sökas i
anslutning till reglerna för pensionssparande i försäkringsbolag. Utöver
vanligt försäkringssparande borde det bli möjligt att spara bundet i
bank på särskilda pensionskonton. Bankerna har goda förutsättningar
att marknadsföra sparformen till en bred allmänhet genom sina väl
förgrenade kontorsnät. Sparformen skulle också uppmuntra och förstärka
en god bank—kund-relation, vilket utskottet ser som angeläget.

Pensionskontona bör vara spärrade för uttag intill dess vederbörande
fyllt 55 år. Därefter bör uttag få göras med högst en tiondel av det
innestående beloppet. Avsättning till pensionskonto bör vara avdragsgill
mot att skattskyldighet inträder då beloppen tas ut. Även i övrigt
bör reglerna samordnas med vad som gäller för pensionssparande i
försäkringsbolag.

24. Personliga investeringskonton

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Personliga investeringskonton börjar
med "När finansutskottet" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:

Såsom framhålls i motion Sk96 (c) kommer ett system med personliga
investeringskonton att aktivt bidra till att öka enskilt sparande i
bank. Det kommer också att öka intresset för att starta eget företag
samt att äga sin bostad.

Personliga investeringskonton ersätter till viss del det institutionaliserade
pensionssparande! men utgör samtidigt ett viktigt komplement
till detta.

Systemet skulle också kunna bidra till en sundare aktiemarknad
med fler aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda och färre
via institutioner. Tillgångarna på det personliga investeringskontot
skall inte gå att belåna. Detta tillsammans med långsiktigheten i
sparandet minskar risken för skattearbitrage.

Utskottet ställer sig därmed bakom förslaget i motion Sk96 (c). Det
bör ankomma på regeringen att verkställa den ytterligare utredning
som kan krävas och snarast återkomma till riksdagen med ett konkret
förslag om införande av personliga investeringskonton från den 1

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

46

januari 1991. Ett sådant förslag bör också innefatta ett förslag till
finansiering av de statsfinansiella kostnader som uppkommer på kort
sikt. Vad finansutskottet här anfört med anledning av motion Sk96 (c)
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

25. Utvärdering av effekterna av enhetlig beskattning
av kapitalinkomster

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnittet Utvärdering av effekterna av enhetlig beskattning av
kapitalinkomster börjar med "Såsom framgår" och slutar med "yrkande
23" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar vänsterpartiet kommunisternas bedömning att det är
angeläget att noga bevaka vilken effekt den enhetliga kapitalbeskattningen
har på bank- och pensionssparandet. I tider av hög inflation
kan en kapitalbeskattning på 30 % vara en tämligen hård beskattning
för kapital med låg avkastning. Man måste därför vara beredd att om
så erfordras göra nödvändiga justeringar av beskattningen.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet bifaller motion Sk81
(vpk) yrkande 23.

26. Pensions- och försäkringssparande!

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Pensions- och
försäkringssparandet börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande
42" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den föreslagna beskattningen av det långsiktigt
bundna pensionssparandet kommer att leda till en minskning av detta
sparande. Detta är beklagligt från samhällsekonomisk synpunkt. Det
leder också till att pensionsutbetalningarna blir lägre eller att premierna
blir högre. Det är utskottets uppfattning att förslaget om beskattning
av pensionssparandet bör avslås. Av samma skäl bör den föreslagna
löneskatten avslås av riksdagen liksom den särskilda skatten för
premier avseende försäkringssparande i utländskt försäkringsföretag.

Utskottet tillstyrker därmed motion Sk59 yrkandena 40, 41 och 42
samt SK402 yrkande 5 och avstyrker motion Sk81 yrkande 20.

27. Pensions- och försäkringssparande!

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnittet Pensions- och försäkringssparande börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "övrigt pensionssparande" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör beskattningen göras mer likformig.
Alla typer av kapitalavkastning bör därför beskattas efter en enhetlig
skattesats om 30 %.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

47

En kapitalbeskattning på 30 % kan emellertid vid hög inflation visa
sig vara en tämligen hård beskattning. Utskottet anser därför i likhet
med vad som anförs i motion Sk81 att effekterna av den enhetliga
kapitalbeskattningen måste följas noga, i vart fall vad gäller effekterna
på bank- och pensionssparande. Problemet med nominell beskattning
vid hög inflation skulle kunnas lösas genom en realbeskattning. Utskottet
anser därför att det finns skäl att pröva frågan om en realbeskattning
av kollektiva pensionsfonder.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Sk81 yrkande 20 och
avstyrker propositionens förslag i motsvarande del.

28. Kommunal fastighetsskatt

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser att den del av
finansutskottets yttrande som i avsnittet Kommunal fastighetsskatt börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill instämma i de regionalpolitiska strävanden som motionärerna
ger uttryck för. Utvecklingen drabbar inte bara skärgårdskommuner
utan även storstadskommunerna. Det är kommunerna som har
kostnaderna för infrastruktur och ansvaret för markanvändningen. Det
finns ingen anledning att staten tar ut fastighetsskatt. Fastighetsskatten
på alla slags fastigheter bör i stället tillföras kommunen.

Utskottet vill också peka på att fastighetsskatten inte skall grundas
på taxeringsvärde utan på ett bo- eller bruksvärde. Detta överensstämmer
med synpunkter från boendekostnadsutredningen och bostadsorganisationerna.
 Det löser också ett problem för de hårt trängda skärgårdsborna.

Motion Sk352 (vpk) yrkande 2 bör därför bifallas och riksdagen bör
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet med anledning
av motionen anfört om fastighetsskatten och om kommunernas beskattningsrätt
i detta avseende.

29. Kommunal beskattning av juridiska personer

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser att den del av
finansutskottets yttrande som i avsnittet Kommunal beskattning av
juridiska personer börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande
22" bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att kommunerna tidigare ägde rätt att beskatta
juridiska personer. Den kompensation som utgått för den slopade
beskattningsrätten har haft särskilt stor betydelse för storstäderna
Stockholm, Göteborg och Malmö.

Storstäderna genererar en stor del av hela landets ekonomiska
tillväxt. Men storstäderna har också stora kostnader för de miljöproblem
som industrierna förorsakar. Dessutom har storstäderna sociala
merkostnader och kostnader för kollektivtrafik.

Detta talar enligt utskottet för att företagen skall betala skatt i de
primärkommuner där man har verksamhet. Dessa kommunalskatter

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

48

skall ersätta kommunerna för de kostnader man får på grund av
företagets läge och verksamhet och att de anställda utnyttjar de kommunala
resurserna. Den kommunala beskattningsrätten skall därför
också vara knuten till verksamhetens placering — inte till huvudkontorets.

Motion Sk352 (vpk) yrkande 1 och Sk392 (mp) yrkande 22 bör
således bifållas av riksdagen. Skatteutskottet bör uttala att riksdagen
som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motionerna anfört om kommunernas beskattningsrätt vad
gäller juridiska personer.

30. Konsekvenser för stat och kommun

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnittet Konsekvenser för stat och kommun börjar med "Finansutskottet
har" och slutar med "(1989/90:FiU29)" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet konstaterar att den ekonomiska situationen för kommuner
och landsting är utomordentligt bekymmersam. Ytterligare
resurser måste tillföras kommunsektorn för att inte krisen inom vård,
omsorg, skola, kultur och nödvändig service skall förvärras.

Skatteomläggningen kommer att tillföra kommunerna stora resurser
genom en vidgad bas för den kommunala beskattningen samt genom
momsavdrag. Utskottet anser att kommunsektorn i den nu rådande
situationen bör få behålla detta utrymme. Den s.k. avräkningsskatt som
föreslås i kompletteringspropositionen bör därför inte införas.

Problemen är dock så allvarliga att redan under 1990 bör ett
ekonomiskt stödpaket omfettande 5 miljarder kr. tillföras kommunerna.
 Under 1980-talet har staten exporterat en stor del av sitt budgetunderskott
till kommunerna. Det är tid att betala igen detta.

Finansutskottet återkommer till frågan om avräkningsskatten i anslutning
till utskottets behandling av övriga kommunalekonomiska
frågor (1989/90:FiU29).

31. Budgetmässig behandling av intäkt från
avskattning

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Budgetmässig behandling
av intäkt från avskattning börjar med "De framlagda" och
slutar med "skattereformens finansiering" bort ha följande lydelse:

1 kompletteringspropositionen föreslås att de inkomster som inflyter
som en följd av avskattningen av företagens reserver enligt skatteomläggningen
skall redovisas över en inkomsttitel på statsbudgeten men
direkt därifrån överföras till riksgäldskontoret för att avräknas mot
statsskulden. Innebörden härav är att inkomsterna inte skall påverka
budgetsaldot. Detta är enligt utskottets mening inte ett korrekt sätt att
redovisa statsinkomster även om de är av engångskaraktär. I princip

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

49

4 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

bör samtliga inkomster redovisas över statsbudgeten. Utskottet avvisar
med det anförda den ordning som förordas i proposition 110 och i
kompletteringspropositionen.

Enligt utskottets uppfattning bör avskattningen genomföras under
normalt fem år på det sätt som föreslogs av företagsskatteutredningen.
För beskattningsåret 1991 uppkommer därmed skatteinbetalningar på
8 miljarder kronor.

Särskilt yttrande
Beskattning av inkomst av kapital

Anne Wibble och Ingela Mårtensson (båda fp) anför:

Vi delar den uppfattning som framförs i folkpartiets partimotion Sk89
att önskemålet att stimulera det privata sparandet motiverar att förslagen
i propositionen kompletteras med förslag om sänkt förmögenhetsskatt
m.m. De konkreta yrkandena ligger emellertid utanför utskottets
be red n i ngso m råde.

Vi vill också erinra om de förslag vi i annat sammanhang framfört
om avveckling av löntagarfonderna, utförsäljning av statliga företag
m.fl. sparstimulerande åtgärder.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:1

50

Lagutskottets yttrande
1989/90:LU5y

Reformerad inkomst- och företagsbeskattning
Till skatteutskottet

Skatteutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att.yttra sig över
propositionerna 1989/90:110 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
samt 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt jämte motioner,
 dock främst såvitt avser ett i proposition 1989/90:110 framlagt
förslag till lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över det angivna lagförslaget
och får anföra följande.

Enligt gällande regler (46 § 2 mom. kommunalskattelagen) får en
skattskyldig göra avdrag för belopp som han under beskattningsåret
betalat för underhåll till icke hemmavarande barn under 18 år. Avdrag
medges dock till dess barnet fyllt 21 år om det genomgår grundskola,
gymnasieskola eller därmed jämförlig utbildning. Avdrag får göras med
högst 3 000 kr. per barn och år. Vid fastställande av utgående underhållsbidrag
beaktas denna avdragsrätt vid beräkningen av den underhållsskyldiges
förmåga att betala bidrag.

I propositionen föreslås att avdragsrätten för underhåll till icke
hemmavarande barn slopas fr.o.m. den 1 januari 1991. En slopad
avdragsmöjlighet bör enligt propositionen generellt anses sänka den
bidragsskyldiges betalningsförmåga på ett sådant sätt att det kan finnas
anledning att sätta ned underhållsbeloppet. Efter övervägande av olika
alternativ att genomföra en sådan nedsättning föreslås att generella
regler härom införs i en särskild lag. Lagförslaget innebär att vid
årsskiftet 1990-1991 utgående underhållsbidrag till barn, som inte bor
tillsammans med båda sina föräldrar, fr.o.m. den 1 februari 1991 skall
sättas ned med 75 kr. i månaden. Understiger det månatliga underhållsbidraget
250 kr. skall dock nedsättning ske med endast 30 % av
bidragsbeloppet. Utan hinder av nedsättningen får domstol besluta på
annat sätt om bidragsskyldigheten när reglerna i föräldrabalken föranleder
det.

Det ankommer inte på lagutskottet att ta ställning till frågan om en
slopad avdragsrätt för underhållsbidrag. Om förslaget i propositionen i
den delen genomförs har utskottet inte några erinringar mot att
utgående underhållsbidrag sätts ned. Utskottet vill dock påpeka att
nedsättningen får följder även för den underhållsberättigade i de fall
underhållsbidraget överstiger bidragsförskottsnivån. I förening med förslaget
i propositionen om att också skattereduktionen för ensamstående
med barn slopas kan nedsättningen leda till negativa ekonomiska
konsekvenser för ensamstående föräldrar, som har sina barn boende
hos sig. Utskottet vill därför understryka vikten av att problemet

SkU30—SkU31

Bilaga 1:2

51

uppmärksammas vid beredningen inom regeringskansliet av underhållsbidragskommitténs
betänkande (SOU 1990:8) Samhällsstöd till
underhållsberättigade barn. Som framhålls i propositionen bör det
övervägas i vilken utsträckning det kan finnas anledning att kompensera
de underhållsberättigade som berörs av den generella nedsättningen
av underhållsbidragen.

Utöver det anförda föranleder propositionen inte några uttalanden
från lagutskottets sida.

Stockholm den 16 maj 1990
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Bengt
Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Ewy Möller
(m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c). Elisabeth Persson
(vpk), Elisabet Franzén (mp), Gunilla Andersson (s) och Charlotte
Cederschiöld (m).

SkU30—SkU31

Bilaga 1:2

52

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1989/90:SfU4y

Reformerad inkomst- och företagsbeskattning
Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 24 april 1990 beslutat bereda socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1989/90:110 jämte motioner.

De delar av propositionen som direkt berör socialförsäkringsutskottets
ämnesområde är förslagen till lag om ändring i lagen (1989:1046)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter och lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Även förslaget till lag om särskild löneskatt anknyter
till utskottets ämnesområde.

Basbeloppet

I propositionen föreslås (avsnitt 4.1) att basbeloppet i fortsättningen
skall bygga på prisjämförelser för oktober i stället för november
månad.

Förslaget har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet har
inget att erinra mot förslaget.

Pensionärernas inkomst- och skatteförhållanden

Det föreslagna skattesystemet påverkar även pensionärernas ekonomiska
situation. I propositionen föreslås i avsnitt 4.2 att det extra avdraget
för folkpensionärer slopas och att folkpensionärer i stället medges ett
särskilt grundavdrag. I avsnitt 9.3.2 redovisas att särskilda åtgärder skall
vidtas för att inte de sämst ställda pensionärerna skall få sänkt standard
genom höjningen av de indirekta skatterna 1991. Vidare redovisas i
avsnitt 9.3.3 förändringen av inkomst efter skatt för pensionärer.

Utskottet yttrar sig i detta sammanhang över motionerna Sk66 av
Ivar Franzén, Sk74 av Inger Schörling m.fl., yrkande 14, Sk81 av Lars
Werner m.fl., yrkande 52, samt Sk96 av Olof Johansson m.fl., yrkande
4.

I motion Sk96 anför Olof Johansson m.fl. att på sikt bör pensioner
beskattas på samma sätt som andra tjänsteinkomster. I stället bör alla
tillförsäkras en grundpension inom ATP-systemet, motsvarande 68 %
av 4,5 basbelopp (90 882 kr. 1990). Grundpensionen skall utgå lika
för alla. För inkomster över 4,5 basbelopp utges ATP, och ATP-taket
vid 7,5 basbelopp skall ligga fast. Vid en sådan höjd grundpension
behöver folkpension eller pensionstillskott inte utges. Kommunala

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

53

bostadstillägg behövs inte heller och de särskilda skattereglerna för
pensionärer kan avvecklas. Systemet medför enligt motionärerna att
pensionärer med låg pension får en förbättrad situation och de särskilda
marginaleffekterna för pensionärerna försvinner. Skillnad görs inte
mellan gifta och ogifta, och nuvarande orättvisor för kvinnor minskar.
Även byråkrati och krångel minskar när man ersätter flera olika
system med ett enda. Motionärerna anser att pensionsberedningens
slutbetänkande bör avvaktas men att motionärernas förslag till nytt
pensionssystem därefter bör genomföras så snart som möjligt. Motionärerna
begär i yrkande 4 att det anförda ges regeringen till känna.

Även Ivar Franzén föreslår i motion Sk66 en förstärkt grundpension
(85 000 kr. för ensamstående och 139 000 kr. för makar), som skulle
möjliggöra att de olika särregler som i dag gäller för pensionärer kan
avvecklas.

Vidare anför Lars Werner m.fl. i motion Sk81 att de särskilda
skattereglerna för pensionärer är nödvändiga för att de som har en låg
pension inte skall få en orimligt låg disponibel inkomst. Enligt motionärerna
kan detta problem på sikt lösas genom att grundpensionerna
höjs. Motionärerna begär i yrkande 52 ett tillkännagivande härom.

Slutligen tar även Inger Schörling m.fl. i motion Sk74 upp pensionärernas
situation. Motionärerna påpekar att det nya skattesystemet
kommer att kraftigt missgynna de pensionärer som har låg ATP
(mellan ca 0,83 och 1,5 ATP-poäng). Motionärerna begär därför i
yrkande 14 att regeringen återkommer med ett nytt förslag i denna del.
En lösning skulle kunna vara att folkpensionens grundnivå höjs. För
att inte de med hög ATP skall bli överkompenserade kan ATP i stället
utges med en lägre procentsats än nuvarande 60 %.

Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen godkända betänkande
1989/90:SfU9 behandlat motioner med förslag till höjda grundpensionsförmåner
eller ändrade pensionssystem. Beträffande förslag till
förändringar i pensionssystemet hänvisade utskottet till att pensionsberedningen
har till uppgift att göra en allmän översyn av reglerna inom
det allmänna pensionssystemet och att pensionsberedningen räknar
med att avge sitt slutbetänkande under sommaren 1990. Utskottet
ansåg att de frågor som togs upp i motionerna hade samband med
pensionsberedningens arbete och att resultatet av detta arbete därför
borde avvaktas. Utskottet hänvisade även till att den pågående skattereformen
kan bli av betydelse för vissa av frågorna. Beträffande höjda
pensionsförmåner — en höjning av pensionstillskotten så att de med
folkpensionens grundbelopp sammanlagt uppgick till två basbelopp —
var utskottet av statsfinansiella skäl inte berett tillstyrka föreslagen
höjning. Utskottet ansåg dock att såväl regeringens proposition om
reformerat skattesystem som pensionsberedningens arbete borde avvaktas.

Regeringen har i proposition 1989/90:145 föreslagit en höjning av
pensionstillskotten och vissa andra pensionsförmåner för att kompensera
de sämst ställda pensionärerna för effekterna av finansieringen av
skattereformen. I flera motioner som väckts med anledning av proposi -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

54

tionen framställs yrkanden liknande de ovan redovisade. Utskottet
kommer att behandla propositionen och motionerna i sitt betänkande
1989/90:SfU20.

Beträffande de olika förslag som läggs fram i förevarande motioner
konstaterar utskottet till att börja med att de pensionärer som har låga
inkomster nu föreslås få en höjning av vissa pensionsförmåner, och
utskottet är inte berett att i detta sammanhang förorda en ytterligare
höjning av pensionsförmånerna. Till den del motionsyrkandena tar
sikte på ett förändrat pensionssystem anser utskottet att resultatet av
pensionsberedningens arbete bör avvaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sk66,
Sk74 yrkande 14, Sk81 yrkande 52 och Sk96 yrkande 4.

Förmånsgrundande inkomster och uttag av socialavgifter m.m.

I propositionen framhålls (avsnitt 5.6) att målet med skattereformen,
ett neutralt skattesystem, kan uppnås enbart om reformen också får
omfatta socialavgifterna. I och för sig finns det enligt propositionen ett
starkt samband mellan socialavgifter och socialförsäkringsförmåner
även om detta inte kan relateras till en viss individ. Sambandet mellan
socialförsäkringsavgifter och förmåner har emellertid med tiden tunnats
ut. Eftersom en väsentlig del av socialavgifterna utgör en skatt i
ekonomisk mening är det ur neutralitetssynpunkt angeläget att basen
för inkomstskatten på förvärvsinkomster så långt möjligt är densamma
som för socialavgifter. Dessutom medför det, enligt propositionen,
väsentliga administrativa förenklingar om basen för socialavgifter överensstämmer
med den för inkomstskatten. Utgångspunkten för propositionens
förslag i denna del är att alla förvärvsinkomster, dvs. all
arbetsersättning och all inkomst av näringsverksamhet, skall bli föremål
för någon typ av socialavgifter eller motsvarande skatt. Det är
vidare enligt propositionen angeläget att reglerna i detta avseende
utformas så att de kan fungera på ett tillfredsställande sätt vid ett i
framtiden ändrat samband mellan förmåner och avgifter i socialförsäkringssystemet.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att i princip alla
inkomster som skall tas upp till beskattning under inkomst av tjänst
också skall bli föremål för socialavgifter. Inkomsterna skall vara förmånsgrundande,
 och fulla socialavgifter skall därför tas ut, normalt i
form av arbetsgivaravgifter. Förslaget leder till att sådana ersättningar
som nu undantas från socialavgiftsuttag därför att mottagaren inte
anses ha haft något förvärvssyfte, ersättningar som utbetalats av annan
än arbetsgivare och ersättningar som inte haft funktion av kostnadsersättningar
liksom vissa förmåner som tillkommit en anställd blir
avgiftspliktiga. Inkomster som tidigare delvis varit skattefria på grund
av att de inte kunnat hänföras till något inkomstslag, men som enligt
förslaget i propositionen skall beskattas under inkomst av tjänst, blir
också föremål för uttag av socialavgifter.

På vissa inkomster föreslås att en särskild löneskatt skall tas ut med
22,5 % av avgiftsunderlaget. Arbetsgivare skall erlägga löneskatt för

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

55

arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre. En motsvarande
löneskatt skall erläggas av enskild person eller dödsbo på inkomst av
passiv näringsverksamhet och på inkomst av annat förvärvsarbete än
inkomst av anställning som en sådan egenföretagare haft, som före
årets början fyllt 65 år eller avlidit under året. Ersättningar på grund
av inkomster, som föranlett att löneskatt skall betalas, skall enligt
propositionen inte ge förmåner i form av sjukpenning och ATP.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de överväganden som
ligger bakom förslagen om ändringar i socialavgiftssystemet och tillstyrka
dessa förslag. Utskottet finner det tillfredsställande att också
basen för socialförsäkringsförmånerna breddas, även om detta, främst
när det gäller beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst, inte
medför samma administrativa förenklingar som på socialavgiftssidan.
Förslaget om särskild löneskatt tillhör inte utskottets beredningsområde,
 men utskottet vill, i anslutning till vad som uttalas i propositionen
på s. 380 beträffande förmåner när särskild löneskatt utgår på ersättningar
till personer över 65 år, erinra om att sjukpenningförmåner
kan utgå även efter fyllda 65 år utan att detta föranleder avgiftsuttag
enligt nuvarande regler. Det är enligt utskottets mening rimligt att en
löneskatt tas ut på arbetsinkomster för denna grupp försäkrade, i
synnerhet som åtgärder nu vidtas på andra områden för att underlätta
för försäkrade som uppnått den allmänna pensionsåldern att fortsätta
med förvärvsarbete.

Utskottet yttrar sig i detta sammanhang över motionerna Sk51 av Sten
Svensson m.fl., Sk59 av Carl Bildt m.fl., yrkande 19, Sk70 (delvis) av
Kjell Eriksson och Jan Hyttring, Sk89 av Bengt Westerberg m.fl.,
yrkande 3, Sk96 av Olof Johansson m.fl., yrkande 42, och Sk98 av
Marianne Andersson i Vårgårda och Lennart Brunander, yrkande 3.
De till socialförsäkringsutskottet under den allmänna motionstiden
hänvisade motionerna Sf207 av Gullan Lindblad och Sf350 av Karin
Starrin tar upp likartade frågor som berörts i de förenämnda motionerna,
 varför utskottet innefattar även dessa i yttrandet och överlämnar
dem till skatteutskottet för vidare behandling. Utskottet överlämnar
också utan eget yttrande yrkande 1 i motion S031 av Karl-Gösta
Svenson och förste vice talman Ingegerd Troedsson till skatteutskottet
för behandling, eftersom den fråga som tas upp i motionsyrkandet
tillhör skatteutskottets beredningsområde.

Tre motioner tar upp frågor om uttag av socialavgifter på ersättningar
som utges inom idrottsrörelsen. Kjell Eriksson och Jan Hyttring
begär i motion Sk70 ett tillkännagivande om att ersättningarna skall
vara befriade från arbetsgivaravgifter på det första halva basbeloppet. I
motion Sk98 begär Marianne Andersson i Vårgårda och Lennart
Brunander att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter skall tas ut
först när en ersättning överstiger ett halvt basbelopp, medan Karin
Starrin i motion Sf350 begär ett tillkännagivande om en motsvarande
gräns för uttag av ATP-avgift.

Riksskatteverket har utfärdat rekommendationer avseende beskattning
av ersättningar m.m. i samband med idrottslig verksamhet (RSV

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

56

Dt 1989:12). I dessa berörs i vad mån ersättningar och förmåner skall
tas upp till beskattning och hur avdragsgilla utgifter skall beräknas.
Vid bedömningen av om en utgiven ersättning skall anses utgöra
sjukpenning- eller pensionsgrundande inkomst anges att ersättningar
understigande ett halvt basbelopp kan särredovisas om inte särskilda
omständigheter föranleder annat. Ersättningarna i fråga föranleder
ingen förmånsberäkning eller avgjftsskyldighet.

Utskottet har tidigare (se senast 1988/89:SfUl), när utskottet behandlat
motionsyrkanden om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att
erlägga arbetsgivaravgifter inom idrottsrörelsen, gett uttryck för sin
principiella uppfattning att inkomster i samband med idrottsutövning i
likhet med andra inkomster bör grunda rätt till socialförsäkringsförmåner
och föranleda att socialavgifter erläggs. Utskottet avser att i
början av nästa riksmöte åter behandla motionsyrkanden i denna fråga.

I propositionen (s. 344) nämner departementschefen att de förslag
som lagts fram om beskattning av kostnadsersättningar inte torde ändra
på förutsättningarna att i inkomstslaget tjänst fa ett s.k. schablonavdrag
enligt de rekommendationer som RSV meddelat avseende beskattning
av ersättningar m.m. i samband med idrottslig verksamhet. Utskottet
förutsätter därför att behovet av en schablon även för bedömning av
när en utgiven ersättning skall anses utgöra sjukpenning- eller pensionsgrundande
inkomst och därmed föranleda arbetsgivaravgifter
kommer att beaktas av riksskatteverket. Någon anledning för riksdagen
att med anledning av de nu behandlade motionerna göra några uttalanden
i frågan finns enligt utskottets uppfattning inte.

I motion Sk89 av Bengt Westerberg m.fl. begärs i yrkande 3 ett
förslag från regeringen om att socialavgifter inte skall utgå på avsättningar
till företagsanknutna vinstandelsstiftelser, där vinstandelarna
binds i minst fem år. Gullan Lindblad begär i motion Sf207 att
riksdagen beslutar att avskaffa socialavgifter på vinstandelar.

Bidrag som en arbetsgivare lämnar till s.k. vinstandelsstiftelser ingår
sedan den 1 januari 1988 i underlaget för arbetsgivaravgifter (prop.
1986/87:107, SfU20, rskr. 334). Undantag har dock gjorts för sjukförsäkringsavgift
och arbetsskadeavgift, vilket motiverades med svårigheter
att ta med andelen vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
eftersom denna inkomst bygger på en förväntad framtida inkomst och
det inte går att på förhand uppskatta vinstandelens storlek.

I propositionen föreslås att även sjukförsäkringsavgifter och arbetsskadeavgjfter
av likförmighetsskäl skall tas ut på bidrag till vinstandelsstiftelser.

Utskottet har tidigare tillstyrkt att bidrag till vinstandelsstiftelser
likställs med lön och avgiftsbeläggs. Med hänsyn till den likformighet
mellan beskattningen av lön och uttag av arbetsgivaravgifter som
eftersträvas i propositionen kan utskottet biträda förslaget om att
samtliga arbetsgivaravgifter skall tas ut på bidragen. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna Sk89 och Sf207.

Sten Svensson begär i motion Sk51 att riksdagen uttalar att måltidssubventioner
inte skall vara förmånsgrundande, utan skall betraktas
som personalvård och inte beläggas med sociala avgifter.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

57

Utskottet kan likaledes av likformighetsskäl inte tillstyrka att något
undantag i socialförsäkringshänseende görs för skattepliktiga förmåner
i form av måltidssubventioner och avstyrker bifall även till motion
Sk51.

I motion Sk96 av Olof Johansson m.fl. yrkande 42 begärs att ett
grundavdrag motsvarande ett basbelopp införs vid uttag av egenavgifter.

Motioner som tar upp frågor om överensstämmelse mellan förmåner
och avgifter för egenföretagare har under en följd av år behandlats av
utskottet, och utskottet kommer i början av nästa riksmöte åter att
behandla motioner i ämnet. Utskottet vill liksom tidigare framhålla att
den bristande överensstämmelsen har sin grund bl.a. i den allmänna
försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär och att de olika
försäkringsgrenarna bör betraktas som delar av ett sammanhängande
socialförsäkringssystem. Även om den bristande överensstämmelsen
har förstärkts under senare år genom att det tidigare basbeloppsavdraget
för ATP-avgjfter togs bort när socialavgiftslagen infördes, har det
ändrade avgiftssystemet samtidigt inneburit betydande administrativa
lättnader för såväl myndigheter som arbetsgivare och egenföretagare.
Utskottet vill erinra om att frågan om avgifter och förmåner inom
pensionssystemet utreds inom pensionsberedningen, vars arbete väntas
avslutat inom kort, och att riksförsäkringsverket den 22 juni 1989
överlämnat sin rapport Sjukpenningförsäkring till egenföretagare —
utredning och förslag till regeringen. Förslaget syftar till en bättre
överensstämmelse mellan egenföretagarnas sjukförsäkringsförmåner
och sjukförsäkringsavgifter.

Med det anförda anser utskottet att motion Sk96 bör avstyrkas av
skatteutskottet.

Utskottet behandlar slutligen motion Sk59 av Carl Bildt m.fl. yrkande
19. Motionärerna framhåller att urholkningen av förmånsanknytningen,
 exempelvis att avgifter på inkomster över 7,5 basbelopp tas ut
utan motsvarande förmåner, gjort det lönsamt att omvandla arbetsinkomster
över denna gräns till andra, icke avgiftsbelagda inkomster.
Detta och andra snedvridande problem kan enligt motionärerna lösas
enklast genom att förmånsanknytningen successivt införs, och de begär
ett tillkännagivande härom.

Förslaget om en breddad bas för socialavgifterna syftar som nämnts
till att anpassa socialavgiftsuttaget på förvärvsinkomster till inkomstbeskattningen.
 Härigenom kan en del av problemen med omvandling av
skattepliktiga inkomster till icke avgiftspliktiga inkomster lösas. Beträffande
sambandet mellan socialavgiftsuttag och förmånsberäkningen
hänvisar utskottet till vad det ovan anfört om det på senare år
minskade sambandet i detta hänseende och om socialförsäkringens
solidariska och obligatoriska karaktär. Utskottet avstyrker mot denna
bakgrund yrkande 19 i motion Sk59.

Stockholm den 15 maj 1990

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

58

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),
Karin Israelsson (c), Lena Ohrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof
Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Maud Björnemalm (s), Hans Dau
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson
(vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Christina Pettersson (s), Arne Mellqvist
(s) och Bertil Persson (m).

Avvikande meningar

Pensionärernas inkomst- och skatteförhållanden

1. Höjd grundpension

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"yrkande 4." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att pensioner på sikt bör beskattas på samma sätt
som andra tjänsteinkomster. I stället bör alla tillförsäkras en grundpension
inom ATP-systemet motsvarande 68 % av 4,5 basbelopp (90 882
kr. år 1990). Grundpensionen skall utgå lika lör alla. Vid en sådan
höjd grundpension behöver folkpension, pensionstillskott och kommunala
bostadstillägg inte utges. De särskilda skattereglerna för pensionärer
kan avvecklas. Utskottet anser att ett sådant pensionssystem bör
genomföras så snart som möjligt, och utskottet föreslår att skatteutskottet
tillstyrker bifall till motion Sk96 yrkande 4.

2. Höjd grundpension

Margo Ingvardsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de särskilda skattereglerna för pensionärer i
dag är nödvändiga för att de som har en låg pension inte skall få en
orimligt låg disponibel inkomst. Enligt utskottets mening bör detta
problem på sikt lösas genom att grundpensionerna höjs, och utskottet
föreslår att skatteutskottet tillstyrker bifall till motion Sk81 yrkande
52.

3. Höjd grundpension

Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening kommer det nya skattesystemet att kraftigt
missgynna de pensionärer som har låg ATP (mellan ca 0,83 och 1,5

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

59

ATP-poäng). Deras situation skulle förbättras om folkpensionens
grundnivå höjdes. För att inte pensionärer som har hög ATP skall bli
överkompenserade bör tilläggspensionen i stället utges med en lägre
procentsats än nuvarande 60 %. Utskottet anser att regeringen bör
lägga fram förslag i enlighet härmed, och utskottet föreslår att skatteutskottet
tillstyrker bifall till motion Sk74 yrkande 14.

Förmånsgrundande inkomster och uttag av socialavgifter m.m.

4. Ersättningar till idrottsutövare m.fl.

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"uppfattning inte." bort ha följande lydelse:

I propositionen läggs fram olika förslag inom beskattnings- och
socialavgiftsområdena, som om de genomförs kommer att fa mycket
negativa ekonomiska konsekvenser för idrottsrörelsen. Ersättningar till
idrottsutövare m.fl. som inte uppgår till ett halvt basbelopp föranleder
i dag i allmänhet ingen skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter. Utskottet
anser att ersättningar som inte överstiger ett halvt basbelopp
även i framtiden skall vara undantagna från avgiftsskyldighet och
skatteutskottet bör föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen
detta till känna med anledning av motionerna Sk70 i denna del, Sk98
och SD80.

5. Socialavgifter på bidrag till vinstandelssystem

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c) och Bertil Persson (m)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har"
och slutar med "och Sf207." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett frivilligt "andel i vinst-system" är ett positivt
sätt att sprida ägandet. En ökad satsning på vinstandelssystem borde
därför vara det naturliga sättet att öka de anställdas ägande och
inflytande i företagen, och en sådan spridning av det individuella
ägandet borde uppmuntras och inte motverkas genom att socialavgifter
tas ut på bidrag till vinstandelssystem.

I en reservation till utskottets betänkande 1986/87:20 på proposition
1986/87:107 om socialavgifter på vinstandelar motsatte sig utskottets
m-, fp- och c-ledamöter att avsättningar till vinstandelssystem avgiftsbelades.
 Avgiftsbeläggningen bygger på att bidragen jämställs med lön.
Det finns dock flera framträdande skillnader mellan bidragen och
löneutbetalningarna. Bidragen bestäms i efterhand ensidigt av företagens
ägare medan lönen bestäms i förhandlingar mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Andelarna i vinstandelsstiftelser binds under viss tid
innan de kan disponeras av de slutliga mottagarna.

I reservationen framhölls också att det skulle föranleda administrativa
problem att fastställa två skilda avgiftsunderlag, eftersom avgiftsskyldigheten
inte skulle gälla sjukförsäkrings- och arbetsskadeavgifter. Behovet
av likformighet mellan skatter och avgifter på förvärvsinkomster

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

60

åberopas nu i den föreliggande propositionen för att utvidga avgiftsskyldigheten
till att avse även sjukförsäkrings- och arbetsskadeavgjften
så att fullständig avgiftsskyldighet uppkommer. Däremot förbigår propositionen
det förhållandet att en motsvarande likformighet på förmånssidan
inte kan uppnås. Även detta talar för att bidragen inte bör
avgiftsbeläggas.

Utskottet anser på grund av det anförda att skatteutskottet med
anledning av motionerna Sk89 och Sf207 bör avstyrka propositionens
förslag i denna del och föreslå riksdagen att slopa avgjftsskyldigheten
på bidrag till vinstandelsstiftelser.

6. Socialavgifter på måltidssubventioner

Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Rune Backlund
(c) och Bertil Persson (m) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "motion Sköl." bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Sköl att skatt och socialavgifter
på måltidssubventioner motverkar mångåriga strävanden hos
hälsovårdande myndigheter och hos enskilda arbetsgivare att förbättra
svenskarnas kostvanor. Effekterna av förslagen i form av försämrade
kostvanor kan bli samhällsekonomiskt dyrbara att försöka reparera i
efterhand. Det vore därför rimligare att betrakta måltidssubventionerna
som friskvård för personalen, i avsikt att att främja hälsa, social
samvaro, produktivitet och trivsel i arbetet. Ett minimikrav bör därför
vara att någon form av stimulans ges för att bevara systemet med
arbetsgivarbidrag till måltider. Detta kan ske genom att skatteutskottet
hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
måltidssubventioner skall betraktas som personalvård som inte grundar
rätt till socialförsäkringsförmåner och som inte skall beläggas med
sociala avgifter.

7. Grundavdrag vid uttag av socialavgifter

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Motioner som" och slutar med
"av skatteutskottet." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Sk96 att det är otillfredsställande
att egenföretagare tvingas betala ATP-avgift på hela lönesumman
inkl. kapitalavkastning utan att några pensionspoäng beräknas för
inkomster under ett basbelopp. Orättvisan blir särskilt stor när två
makar som arbetar i samma företag delar på en liten inkomst. För att
skapa ökad rättvisa föreslår utskottet att egenföretagare befrias från
socialavgifter på inkomster upp till ett basbelopp genom att ett motsvarande
grundavdrag införs och att fjnansieringen härav sker inom
ramen för det totala uttaget av arbetsgivareavgifterna. Utskottet anser
på grund härav att skatteutskottet bör tillstyrka bifall till motion Sk96
yrkande 42 och föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna vad som anförts om ett grundavdrag för sociala avgifter.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

61

8. Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter

Margit Gennser, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar med "Förslaget om" och slutar
med "motion Sk59." bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i likhet med motionärerna i motion Sk59 konstatera
att socialförsäkringsförmånernas anknytning till socialavgiftsuttaget väsentligt
urholkats under det senaste årtiondet. Detta leder i sin tur till
att intresset för skatteanpassningsåtgärder ökar. Eftersom t.ex. ATP och
sjukpenning inte ges ut för inkomster över 7,5 basbelopp, samtidigt
som socialavgifter tas ut på inkomster över detta belopp, blir det
"lönsamt" att omvandla arbetsinkomster över 7,5 basbelopp till andra,
icke avgiftsbelagda inkomster. Detta och andra problem skulle enligt
utskottets mening kunna lösas enklast genom att sambandet mellan
förmåner och avgifter successivt återinföra. Skatteutskottet bör därför
tillstyrka bifall till motion Sk59 yrkande 19 och föreslå riksdagen att
som sin mening ge regeringen det anförda till känna.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:3

62

Kulturutskottets yttrande
1989/90:KrU8y

1991 års skattereform

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 24 april 1990 beslutat bereda kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionerna 1989/90:110 om reformerad
inkomst- och företagsbeskattning samt 1989/90:111 om reformerad
mervärdeskatt m.m. jämte motioner i de delar som rör kulturutskottets
verksamhetsområde. Yttrandet från kulturutskottet bör främst avse
följande delar av propositionerna, nämligen i proposition 110 Avslutande
synpunkter, såvitt avser folkrörelserna (s. 641), och i proposition
lil Radio- och televisionsverksamhet (s. 94—95), Kommunikationer
(s. 97—98), Kultur och nöjen (s. 101 ff) samt lotterier och vadhållning
m.m. (s. 120).

Ärendets beredning

I ärendet har kulturutskottet uppvaktats av Föreningen Stockholms
auktoriserade guider samt Svenska liftanläggningars organisation.
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Sveriges
Riksidrottsförbund och Svenska resebranschens riksförbund har
tidigare under våren framfört synpunkter på skattereformen.

Skrivelser i ärendet har ingetts till utskottet.

Utskottet

Mervärdeskattefrågor (prop. lil)

Turism. Idrottsrörelsen och andra folkrörelser

Utskottet konstaterar inledningsvis att förslaget i proposition lil innebär
att mervärdeskatten skall vara generell, att undantag från skatteplikten
skall förekomma endast i undantagsfall och då vara särskilt
motiverade, att reduceringsreglerna skall slopas, att lagen (1968:430)
om mervärdeskatt skall utformas så att vara och tjänst är skattepliktig
om inte annat anges (s. 88) samt att service och tjänster inte skall
beläggas med mervärdeskatt vid export.

Reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster — innebärande
att skatten reducerades till 60 % av den skatt som skulle utgå enligt
huvudreglerna — slopades den 1 januari i år.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

63

I ett stort antal motioner framförs krav på en återgång till tidigare
regler i angivna hänseende. Kraven framställs i de flesta fall under
hänvisning till att turistnäringen kommer att drabbas svårt om reglerna
bibehålls, eftersom vår konkurrenskraft mot utlandet försämras. I
andra motioner framhålls de ökade kostnaderna för idrottsrörelsen. De
här aktuella motionerna är följande, nämligen Sk 53 (m) yrkande 2
delvis, Sk98 (c) yrkande 2, Skl08 (m) yrkande 5, Skll3 (c) yrkande 4,
Skll7 (c) yrkande 4, Skl21 (c) yrkande 5, Sk403 (m) yrkande 6,
Sk434 (c) yrkande 5, Sk447 (c) yrkande 2, Sk450 (m) yrkande 2,
Sk667 (m) yrkande 1, Sk670 (m) yrkande 1, Sk675 (c) yrkande 1 och
Sk696 (c) yrkande 1.

Utskottet tar också upp vissa frågor om persontransporter. Skatteplikten
skall enligt propositionen omfatta alla typer av persontransporter.
 Oavsett transportsättet jämställs personbefordran till och från
utlandet med export, vilken skall vara undantagen från skatteplikt.
Motsvarande gäller förmedling av resor. Regeringens förslag redovisas i
avsnittet Kommunikationer (prop. s. 97—98).

Av hänsyn till turism och till idrottsrörelsen bör enligt vissa motioner
även inrikes resor undantas från skatteplikt. Motionerna är följande,
 nämligen Sk53 (m) yrkande 2 delvis, Sk98 (c) yrkande 1, Skl21 (c)
yrkande 3, Sk670 (m) yrkande 2 delvis.

Reduceringsreglerna på fastighetsområdet bör bibehållas enligt motion
Skl21 (c) yrkande 4 och motion Sk98 (c) yrkande 5. Motionärerna
framför detta krav med utgångspunkt i intresset att kostnaderna
inte skall öka för idrotts- och andra folkrörelser. Utskottet vill nämna
att utifrån andra bedömningar i en rad andra motioner framställs
samma eller andra krav rörande mervärdeskatten på fastighetsområdet.

Problemet för den svenska turismen har påtalats vid uppvaktningar
inför kulturutskottet. Enligt Föreningen Stockholms auktoriserade guider
bör tjänster som auktoriserade guider utför jämställas med export
och därigenom undantas från mervärdeskatteplikt. Vidare bör bl.a.
lifttransporter undantas från mervärdeskatt — framför allt av konkurrensskäl
gentemot utlandet — anser Svenska Liftanläggningars organisation.
 Detta krav stämmer överens med yrkanden i två motioner,
Sk670 (m) yrkande 2 delvis och Sk 105 (m).

I anslutning härtill bör också redovisas att motionärerna bakom
motion Sk675 (c) vill att en utredning skall tillsättas med syfte att i
mervärdeskattehänseende jämställa turism/reseiiv med övriga exportnäringar
(yrkande 2). Om detta yrkande och det i det föregående
redovisade yrkandet — yrkande 1 — om hotell- och restaurangtjänster
inte bifalls, bör undantag från mervärdeskatt få göras för vissa geografiska
områden eller för vissa arrangemang (yrkande 3).

Då det gäller frågorna om återinförande av reducerad mervärdeskatt
för i första hand serverings- och hotelltjänster och om undantag från
mervärdeskatteplikten för inrikes persontransporter med hänsyn till de
ökade kostnaderna för idrottsrörelsen — och andra folkrörelser — vill
utskottet framhålla att enligt utskottets mening ett accepterande av de
principer, som propositionen bygger på och sorn i korthet inledningsvis
redovisats, innebär att vad motionärerna anför inte utgör tillräckli -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

64

ga skäl att förslagen i propositionen skall frångås eller att lagen om
mervärdeskatt eljest skall ändras. De intressen utskottet har att bevaka
i vad avser idrottsrörelsen och andra folkrörelser utgör enligt utskottets
mening inte något hinder mot att propositionen godtas i här aktuella
delar. De problem som kan komma att uppstå för folkrörelserna till
följd av den ökade mervärdeskatten får bedömas utifrån ett helhetsperspektiv,
 där samtliga moment i skattereformen vägs in. Utskottet
återkommer i ett särskilt avsnitt till denna fråga, sedan utskottet även
yttrat sig över bl.a. motioner som avser frågor vilka behandlas i eller
har samband med proposition 110 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning.

Utskottet är inte heller berett att med hänsyn till vad som anförs
motionsvägen om turismen förorda en ändring av de förslag som
innefattas i proposition lil, såvitt avser inrikes resor eller serveringseller
hotelltjänster eller andra tjänster — eller varor — som avser den
inrikes turismen. För turistnäringen bör i princip gälla samma villkor
som för andra näringar.

Ett genomförande av förslaget i propositionen innebär att resor till
och från utlandet befrias från mervärdeskatt. Sådan personbefordran
blir således jämställd med export. Utskottet är inte berett att förorda
att skatteutskottet härutöver vidgar exportbegreppet med hänsyn till
turismens intresse; från turismens synpunkt välmotiverade sådana vidgningar
rymmer alltid tekniska avgränsningsproblem. Det är uppenbart
att även kontrollsvårigheter av betydenhet finns.

Kulturutskottet vill emellertid ställa sig bakom ett uttalande som
gjordes av skatteutskottet, då frågan om höjningen av mervärdeskatten
för hotell- och restaurangbranschen behandlades hösten 1989 (bet.
1989/90:SkU10). Skatteutskottet anförde alt hotell- och restaurangnäringen
i skattehänseende bör behandlas som alla andra näringar i
landet, att det dock inte kan uteslutas att man inom vissa utsatta
turistorter, där prisläget redan i dag är högt, kan få vissa svårigheter att
hävda sig i konkurrensen gentemot motsvarande turism utomlands
samt att utskottet utgår från att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen
i detta hänseende och, om förhållandena så kräver, vidtar de
åtgärder av regionalpolitisk art som kan erfordras, utan någon särskild
framställning från riksdagens sida. I proposition 1989/90:76 om regionalpolitik
för 90-talet erinras om detta uttalande (nämnda prop. s. 113)
och anges att statens industriverk skall få i uppdrag att noga följa
utvecklingen på vissa orter. Utskottet utgår från att en fortlöpande
redovisning kommer att göras till regeringen. Utskottet förutsätter
också att industriverket även i övrigt — i enlighet med sitt allmänna
uppdrag — uppmärksammar konsekvenserna för turismen av mervärdeskatteomläggningen.

Utskottets ställningstagande i det föregående innebär att utskottet
också avstyrker två motionsyrkanden från den allmänna motionstiden,
som inte redovisats i det föregående, nämligen yrkande 2 i motion
Sk667 (m) om att mervärdeskatt inte skall införas för turistnäringen

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

65

5 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

och yrkande 3 i motion Sk696 (c) av innehåll att regeringen i
skattepropositionerna skulle ta stor hänsyn till turismens utvecklingsmöjligheter.

Kultur och nöjen

Enligt förslaget i proposition 111 skall från skatteplikt enligt lagen om
mervärdeskatt undantas försäljning av alster av bildkonst som ägs av
upphovsmannen eller dennes dödsbo, tillhandahållande av biograf-,
teater-, opera- och balettföreställningar samt biblioteks-, arkiv- och
museiverksamhet.

Skälen till att dessa undantag från skatteplikten föreslås kan summeras
på följande sätt. Av kulturpolitiska och andra skäl kan det vara
motiverat att begränsa skatteplikten inom kulturområdet. Subventioneringen
av bl.a. stat och kommun medför att många subjekt vid en
generell mervärdeskatt skulle redovisa negativa mervärden. Trots att en
skattebeläggning således inte skulle medföra nämnvärda ökade intäkter
för staten, bör en skattefrihet dock endast omfatta sådana områden där
en skattebeläggning kan antas få betydande kulturpolitiska konsekvenser
och där inslaget av rent kommersiell nöjes- och underhållningsverksamhet
kan bedömas vara marginellt.

Utskottet tillstyrker att, utifrån de sålunda angivna kriterierna, de
inledningsvis redovisade undantagen från skatteplikten görs på kulturområdet.

Kulturutskottet anser dock att det av kulturpolitiska skäl — och
med beaktande av gränsdragningsproblem gentemot bl.a. teater- och
operaföreställningar — också bör göras undantag från skattskyldigheten
för konserter. Detta innebär att utskottet tillstyrker motion Skl09
(fp,s) samt motionerna Skl08 (m) yrkande 7, Skll3 (c) yrkande 8,
Skll9 (m) och Skl26 (m) yrkande 1, samtliga fyra motioner i motsvarande
del.

Utskottet har i skilda sammanhang uttalat sig om vikten av att
främja cirkuskonsten i Sverige. Utskottet anser att även cirkusföreställningar
bör undantas från mervärdeskatt. Yrkanden härom — i motionerna
Skl03 (vpk), Skl08 (m) yrkande 7 delvis, Skill (mp) yrkande
3, Skll3 (c) yrkande 8 delvis, Skllö (fp) Skll9 (m) delvis, Skl23 (s)
och Skl26 (m) yrkande 2 — tillstyrks därför.

Enligt förslaget i propositionen kommer det att föreligga skatteplikt
för sport- och idrottsevenemang (s. 103). Utskottet godtar förslaget.
Skälet härtill är att det inte föreslås någon ändring i fråga om de
ideella föreningarnas mervärdeskatterättsliga ställning och detta torde,
som också anges i propositionen, mer än väl tillgodose berättigade krav
på skattefrihet för icke-kommersiell verksamhet. Genom skattefrihetens
anknytning till den inkomstskattemässiga behandlingen av ideella
föreningar undantas i praktiken hela idrottsrörelsen. Som framhålls i
propositionen kan det dock finnas anledning att uppmärksamma effekter
i övrigt som den föreslagna utvidgningen av skattefriheten kan få

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

66

för idrottsrörelsen. Utskottet återkommer i enlighet med det tidigare
sagda till denna fråga liksom till frågan om inkomstskattereglerna för
ideella föreningar.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet i här aktuell del
motionerna Skl08 (m) yrkande 7, Skll3 (c) yrkande 8, och Skll9
(m).

I sistnämnda motion framhålls att vissa idrottsgrenar drabbas av
regeringens förslag som en följd av att verksamheten bedrivs i privat
regi. Detta gäller bl.a. bowlingverksamhet. Utskottet vill i fråga om
denna motion tillägga att utgångspunkten för förslagen i propositionen
är att all näringsverksamhet så långt möjligt skall behandlas lika.

I vad avser vidgningen i övrigt av skattefriheten till verksamhet som
behandlats i avsnittet kultur och nöjen avstyrks motionsyrkandena.
Detta gäller följande yrkanden i den mån de inte behandlats i det
föregående eller avser radio- och televisionsverksamhet, nämligen
Skl08 (m) yrkande 7, Skll3 (c) yrkande 8 och Skll9 (m). I motion
Skll3 förordas uttryckligen att danstillställningar och restaurangunderhållning
skall undantas från skatteplikt. Som en konsekvens av utskottets
ställningstagande i fråga om konsertverksamhet torde i vissa undantagsfall
restaurangunderhållning kunna bli befriad från mervärdeskatteplikt.

Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag att biografföreställningar
skall undantas från skatteplikt. Yrkandet i motion Sk700 (c) — som
väckts innan propositionen avlämnades — tillgodoses härigenom.

Utskottet vill här också nämna att i avsnittet Immateriella rättigheter
m.m. i proposition lil (s. 112—114) föreslås att immateriella rättigheter
skall omfattas av skatteplikt när det gäller mervärdeskatt. Vissa
undantag från skatteplikten föreslås dock inom kulturområdet. Bl.a.
undantas med viss begränsning upplåtelse och överlåtelse av rättigheter
enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Vidare undantas från skatteplikt en utövande konstnärs framförande
av litterärt eller konstnärligt verk samt rättighet i fråga om ljudeller
bildupptagning av sådant framförande.

Utskottet tillstyrker förslagen.

Radio- och televisionsverksamhet

I fråga om radio- och televisionsverksamhet innebär regeringens förslag
följande (prop. s. 94). Skatteplikt införs för radio- och televisionsverksamhet.
 Från skatteplikt undantas dock Sveriges Radio-koncernens
verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionsprogram,
 i den mån verksamheten finansieras genom TV-avgiften eller
statsanslag.

Från skatteplikt undantas också i vissa fall tillhandahållande av
radioprogram för synskadade, s.k. radiotidningar.

Med hänsyn till att det i propositionen föreslås en generell skatteplikt
för teletjänster (s. 100) förordas att det ovan angivna undantaget

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

67

för radio- och televisionsverksamhet inte skall omfatta den verksamhet
som televerket bedriver för programinsamling och programdistribution.

Motionärerna bakom motion Skl08 (m) vill att ett undantag skall
göras även för televerkets verksamhet (yrkande 7 delvis).

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och avstyrker således
motionskravet.

I propositionen görs bedömningen att radio- och televisionsverksamhet
som bedrivs med stöd av närradiolagen (1982:459) och lagen
(1986:3) om rundradiosändningar av finländska televisionsprogram
inte är att anse som yrkesmässig och därmed inte medför skattskyldighet
till mervärdeskatt.

1 ovannämnda motion, Skl08 (m), godtas inte denna bedömning
(yrkande 7 delvis). Motionärerna framhåller att närradioföreningarna
drabbas av ökade kostnader om bedömningen godtas.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att orsaken till att
konsekvensen torde bli den angivna är att föreningarna inte får rätt till
avdrag för ingående mervärdeskatt, eftersom de inte blir mervärdeskatteskyldiga.
 Utskottet vill också erinra om att de allmänna reglerna i
mervärdeskattelagen innebär bl.a. att ingående mervärdeskatt, som inte
kan dras av mot utgående skatt, återbetalas av staten.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Den konsekvens
motionärerna pekar på är inte av den karaktär att den får påverka
bedömningen. Utskottet avstyrker således motionen i denna del. Motion
Sk701 (c) tillgodoses genom ställningstagandet.

Import av kulturföremål

Motion Sk609 (m, fp) syftar till att mervärdeskatt inte skall utgå vid
import av sådana kulturföremål som skulle ha belagts med utförselförbud
om föremålen funnits i landet och ansökan om tillstånd till
utförsel gjorts enligt bestämmelserna i kulturminneslagen. Motionärerna
menar att befrielse från mervärdeskatt i angivna fall med all
sannolikhet skulle leda till ett återinflöde av för vårt kulturarv värdefulla
svenska kulturföremål.

Utskottet gör bedömningen att ett genomförande av förslaget från
kulturpolitisk synpunkt skulle vara av värde. Samtidigt tvingas utskottet
konstatera att skatteutskottet så sent som förra våren i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1988/89:SkU24 avstyrkt ett förslag
med samma innehåll som i den nu aktuella motionen. Skatteutskottet
framhöll att ett införande av nya undantag från mervärdeskatteskyldigheten
i enlighet med vad som förespråkades i motionen skulle medföra
uppenbara kontrollsvårigheter och dessutom komma i konflikt med de
pågående ansträngningarna att bredda basen för mervärdeskatten och
göra den generellt tillämpbar. Kulturutskottet medger att dessa argument
har tyngd men vill likväl erinra om att — som redovisats i det
föregående — av kulturpolitiska skäl icke obetydliga undantag görs
från mervärdeskatteplikten. Utskottet anser också att den i den nu
aktuella motionen föreslagna avgränsningen till vissa föremål med stort

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

68

värde ur kultursynpunkt skulle innebära att skattebortfallet blir begränsat.
 Utskottet anser att det lär ankomma på skatteutskottet att
bedöma om det är motiverat att i detta sammanhang ompröva det
tidigare ställningstagandet.

Lotterier och vadhållning, m.m.

Utskottet tillstyrker förslagen i proposition lil att lotterier, däri inräknat
vadhållning och andra former av spel, undantas också fortsättningsvis
från skatteplikt (prop. s. 120).

Inkomstskattefrågor (prop. 110)

Skatteutskottet har som ovan angetts hemställt att kulturutskottet i
fråga om proposition 110 bör yttra sig främst över det avsnitt i
propositionen som har rubriken Avslutande synpunkter (s. 641) och
som innehåller synpunkter rörande skattereformens effekter för bl.a.
folkrörelserna. Kulturutskottet har funnit det lämpligt att i viss utsträckning
yttra sig även över konkreta förslag i propositionen och i
motioner som avser idrottsrörelsen och andra folkrörelser. Vissa av
motionsförslagen har inte direkt samband med skattereformen. Utskottet
har emellertid också funnit skäl att uppehålla sig vid innehållet i
propositionen såvitt förslagen rör kulturarbetarnas förhållanden. Utskottet
tar också upp till behandling yrkanden om avdragsrätt för stöd
till kulturaktiviteter och för gåvor till ideellt arbete. Även frågan om
realisationsvinst vid försäljning av konst och antikviteter behandlas.

Konstnärlig verksamhet

I utredningarna om ett reformerat skattesystem har en strävan varit att
nå en ökad likformighet i behandlingen av skilda slag av inkomster
och att så långt möjligt undvika undantag och särbestämmelser. Samma
principer präglar regeringens förslag.

En särskild utredning, konstnärsutredningen (U 1989:06), har gjort
en översyn av de statliga insatserna för att förbättra konstnärskapets
villkor. Utredningen har i december 1989 till chefen för utbildningsdepartementet
avgivit en promemoria (Dnr 26/89) med förslag rörande
konstnärernas skatter och avgifter. Utredaren anför att de försämringar
som skatteutredningarnas förslag — främst (SOU 1989:33) Reformerad
inkomstbeskattning, och (SOU 1989:34) Reformerad företagsbeskattning
— skulle innebära för konstnärerna inte under överskådlig tid
skulle komma att kompenseras genom anslagsökningar på kulturområdet.
 Skatteutredningsförslagen skulle enligt vad som anförs i konstnärsutredningens
promemoria kunna motverka att konstnärerna genom
eget konstnärligt arbete klarar sin försörjning.

I proposition 110 har vissa förslag lagts fram som rör beskattningen
av konstnärliga yrkesutövare. I flera avseenden skiljer sig propositionsförslagen
från de förslag som skatteutredningarna lämnat.

Den i propositionen föreslagna skattereformen innebär att de nuvarande
sex olika inkomstslagen slås ihop till tre inkomstslag, nämligen

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

69

inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet (förvärvsinkomst)
och inkomst av kapital. Inkomst av tjänst omfattar nuvarande tjänsteinkomster,
 men skall också fungera som en uppsamlingspost för inkomster
som för närvarande inte beskattas, bl.a. inkomst av hobbybetonad
verksamhet. Den nya indelningen i förvärvskällor har betydelse
för möjligheterna till förlustavdrag. I princip får underskott i en
förvärvskälla kvittas endast mot överskott i samma förvärvskälla. Beskattningen
av inkomst av tjänst kommer i princip inte att kunna
påverkas av underskott i annan verksamhet. En viss kvittningsmöjlighet
mot inkomst av tjänst behålls dock för underskott av litterär,
konstnärlig och liknande näringsverksamhet.

Under den allmänna motionstiden år 1990 — således innan regeringen
lagt fram sina förslag i proposition 110 — väcktes två motioner,
nämligen Sk362 (m) och Sk395 (c), vilka direkt rör beskattningen av
konstnärliga yrkesutövare.

I det följande behandlar kulturutskottet i huvudsak sådana frågor i
propositionen som tagits upp i dessa två motioner.

Många konstnärliga yrkesutövare har oregelbundna — och låga —
inkomster av sin konstnärliga verksamhet. I båda motionerna framhålls
att detta inte får leda till att konstnärerna får en oförmånlig
beskattning jämfört med andra yrkeskategorier. Motionärerna befarar
att om större vinstkrav ställs på konstnärlig verksamhet för att den i
skattelagstiftningen skall räknas som näringsverksamhet kommer detta
att medföra negativa skatteeffekter för konstnärerna. I båda motionerna
tas upp frågan om konstnärliga yrkesutövares avdragsrätt. De anser
att konstnärerna bör ha rätt att kvitta underskott i en förvärvskälla
mot överskott i en annan. I motion Sk362 framhålls särskilt att
konstnärer bör få rätt att göra avdrag för utvecklingskostnader under
de senaste tre åren. Vidare framhålls behovet av generösa regler för
avdrag för kostnader för bl.a. genomförda studieresor. I motion Sk395
poängteras att det finns problem med rätten till avdrag för kostnader
för arbetslokal i bostaden.

Som utskottet redovisat görs visst undantag i propositionen (s. 24,
588 och 654) för konstnärliga yrkesutövare i fråga om den föreslagna
bestämmelsen i kommunalskattelagen att underskott i en förvärvskälla
i näringsverksamhet inte får kvittas mot överskott i annan förvärvskälla
i näringsverksamhet eller i annat inkomstslag. Underskott av aktiv
näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig och därmed jämförlig
verksamhet får således enligt förslaget i propositionen dras av vid
beräkning av inkomst av tjänst. Ett villkor anges vara att den skattskyldige
redovisat intäkter av någon betydenhet från verksamheten. Härvid
skall beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst. Bedömningen
bör avse en period som omfattas av det aktuella beskattningsåret
och de tre föregående beskattningsåren. I propositionen (s.
313) höjs inte kraven på vinst för att en verksamhet skall betraktas
som näringsverksamhet. Det framhålls att en sådan höjning av kraven,
som föreslagits av inkomstskatteutredningen, bl.a. skulle kunna medfö -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

70

ra risk för att seriös näringsverksamhet — kanske framför allt litterär
och konstnärlig sådan — felaktigt skulle kunna bli bedömd som hobby
i skattehänseende.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda konstatera att förslagen i
propositionen inte innebär den försämring för de konstnärliga yrkesutövarna
som motionärerna hade befarat mot bakgrund av utredningsförslagen
i vad gäller dels möjligheterna att göra avdrag, dels riskerna
för att i skattehänseende få verksamheten jämställd med hobbyverksamhet.
 I motionerna har också framförts vissa önskemål om generösare
avdragsrätt för konstnärliga yrkesutövare bl.a. beträffande kostnader
för studieresor och arbetsrum i bostaden. Några ändringar i dessa
avseenden innebär inte propositionen (s. 363—364). Föredragande
statsrådet framhåller att de konstnärliga yrkesutövarna i enlighet med
gällande principer naturligtvis har rätt till avdrag för sådana utgifter
som skall anses som kostnader för inkomsternas förvärvande. Någon
anledning att föreslå lagändringar på grund av den praxis som hittills
utvecklats rörande tillämpningen av de aktuella bestämmelserna anser
han inte föreligga. Kulturutskottet vill — liksom vid riksmötet 1984/85
(KrU 1984/85:4y) — stryka under vikten av att taxeringsmyndigheterna
har god kunskap om arbetsvillkoren för personer som är konstnärligt
verksamma.

Kulturutskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen angivit
kulturen som ett prioriterat område under perioden 1989/90 —
1991/92 och att det däri ingår att förbättra de konstnärliga yrkesutövarnas
villkor. I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 10 s.
326—329) anfördes bl.a. att framgångsrik kulturpolitik är en omöjlighet
utan fullödiga konstnärliga insatser. Att garantera konstnärerna
goda arbets- och inkomstmöjligheter angavs därför bli en central fråga
under perioden och även utgöra ett starkt skäl för att ge kulturpolitiken
hög prioritet. Resultaten av konstnärsutredningens i dagarna avslutade
översyn av de statliga insatserna för att förbättra konstnärskapets
villkor — redovisade i betänkandet (SOU 1990:39) Konstnärens
villkor — avses läggas till grund för förslag till riksdagen i 1991 års
budgetproposition. Riksdagen får således tillfälle att vid nästa riksmöte
återkomma till frågorna om åtgärder för att förbättra konstnärernas
arbetsvillkor.

Mot bakgrund av det anförda anser kulturutskottet att motionerna
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd i här berörda avseenden.

I motionerna har vidare inkomstskatteutredningens förslag om beskattning
av stipendier tagits upp. Motionärerna avvisar förslaget. I
propositionen (s. 350) anförs att behandlingen av denna fråga bör anstå
till dess att stiftelse- och föreningsskattekommitténs (Fi 1988:03) förslag
föreligger. Avsikten anges vara att ett förslag till riksdagen skall läggas i
sådan tid att en eventuell lagändring skall kunna träda i kraft samtidigt
med övrig lagstiftning i den nu aktuella etappen av skattereformen,
dvs. den 1 januari 1991.

Kulturutskottet föreslår att skatteutskottet, med hänvisning till riksdagens
kommande behandling av frågan under hösten 1990, avstyrker
motionerna i denna del.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

71

Motionärerna har även tagit upp frågan om bevarande av upphovsmannakonto.
 Enligt propositionen (s. 581) skall upphovsmannakonto
finnas kvar. Motionerna är således tillgodosedda, varför skatteutskottet
bör avstyrka dem i motsvarande del.

Utskottet vill här slutligen framhålla att — i förhållande till det
utredningsförslag som ligger till grund för proposition lil (s.
101—102) — en betydande begränsning av mervärdeskatteplikten föreslås
för konstnärskategorierna. Motionerna avstyrks även i dessa delar.

Inkomstskattefrågan för idrottsrörelsen och andra folkrörelser

Utskottet tar i det följande upp de konkreta förslag som lagts fram i
propositionen. Mot denna bakgrund är det inte erforderligt med något
uttalande rörande två motionsyrkanden, som väckts under den allmänna
motionstiden, nämligen motion Sk637 (m) yrkande 2 av innebörd
att det inte bör göras någon försämring i fråga om bl.a. skattereglerna
för idrottens utövare och ledare och motion Sk447 (c) yrkande 1 om
att skattereglerna skall utformas med hänsyn till ledarnas insatser i
föreningslivet. I fråga om sistnämnda motionsyrkande kan tilläggs att
den upptagna frågan omfattas av de bedömningar som skall göras i
fråga om effekterna av skattereformen.

Tävlingsvinster

Den nuvarande s.k. 600-kronorsregeln innebär att vissa förmåner som
enligt allmänna regler är skattepliktiga ändå inte skall tas upp som
intäkt om det sammanlagda värdet per år uppgår till högst 600 kr. Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall hänsyn tas till det sammanlagda
värdet av förmåner som utgår från en och samma arbetsgivare. Utredningsförslaget
innebär att regeln slopas och att förmåner som inte
utgör personalvård eller är särskilt undantagna från skatteplikt beskattas
från första kronan. För närvarande gäller enligt rekommendationer
som utfärdats av riksskatteverket att tävlingsvinster i samband med
idrottslig verksamhet i viss utsträckning är undantagna från skatteplikt.
Undantaget avser bl.a. medaljer, plaketter o.d. som har karaktären av
minnesföremål. Vidare kan vinster i viss utsträckning undantas från
beskattning till följd av 600-kronorsregeln.

Riksidrottsförbundet har varit starkt negativt till förslaget om slopande
av 600-kronorsregeln och anför att det kommer att medföra
beskattning av så gott som samtliga tävlingsvinster och skyldigheter för
arrangören att upprätta kontrolluppgift då värdet överstiger 100 kr.

Regeringen har tagit intryck av kritiken. I propositionen modifieras
utredningsförslaget så till vida att det föreslås att även i fortsättningen
sådana vinster som har karaktären av minnesföremål skall vara undantagna
från beskattning (prop. s. 333). Vidare bör tävlingsvinster som
består av t.ex. nyttoföremål undantas från skatteplikt om värdet inte
överstiger 0,01 basbelopp (i propositionen anges felaktigt 0,1 basbelopp)
avrundat till närmaste 100-tal kr. eller för närvarande 300 kr. I

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

72

dessa fall utgår givetvis inte heller socialavgifter. Förslaget utgör dessutom
en förenkling bl.a. genom att skyldigheten att lämna kontrolluppgift
inte föreligger om de angivna förutsättningarna är uppfyllda.

I en rad motioner riktas erinringar mot förslaget om beskattning
och/eller uppgiftsskyldighet i fråga om idrottsvinster. I några av förslagen
vill motionärerna bibehålla den nuvarande 600-kronorsregeln medan
i andra en höjning till 0,03 basbelopp — för närvarande 900 kr. —
förordas. I fråga om kontrolluppgift förordas i flera fell gränser på
1 000 eller 2 000 kr.

Med utgångspunkt i principen att skattereformen skall leda till en
mer enhetlig och neutral beskattning av arbetsinkomster innefattande
förmåner av skilda slag godtar utskottet förslaget att 600-kronorsregeln
slopas. Det framstår mot denna bakgrund inte som acceptabelt att
regeln skulle bibehållas eller till och med liberaliseras på en av de
sektorer där den är tillämplig, idrottssektorn. Utskottet godtar den
undantagsregel för tävlingsvinster som föreslås. Utskottet vill därvid
framhålla att den nya regeln såväl för tävlingsarrangören som för
idrottsmannen kan innebära en förbättring i förhållande till vad som
nu gäller. Den nya regeln tar nämligen sikte på värdet av vinsten vid
det enskilda tävlingstillfället medan det för närvarande gäller att såväl
från inkomstsynpunkt som från kontrollsynpunkt en sammanräkning
skall ske av det totala vinstvärdet för hela året från viss arrangör.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet följande motioner,
 nämligen Sk53 (m) yrkande 5, Sk59 (m) yrkande 13, Sk70 (c)
delvis, Sk96 (c) yrkande 10, Sk98 (c) yrkande 4, Skl21 (c) yrkande 1,
Sk404 (c) och Sk447 (c) yrkande 3 delvis.

Idrottsutövares schablonavdrag

Idrottsutövare — till sådana hänförs också tränare, instruktörer, domare
och andra funktionärer — är enligt rekommendationer av riksskatteverket
(för närvarande gäller RSV Dt 1989:12) i regel berättigade till
ett särskilt schablonavdrag från sina bruttoinkomster av den idrottsliga
verksamheten med högst 3 000 kr. (se närmare härom bet.
1988/89:SkU23, dock bör observeras att mindre ändringar vidtagits i de
där angivna anvisningarna, vilka ersatts av ovan angivna rekommendationer).
 Skatteutskottet har senast i angivna betänkande, SkU23, uttalat
att det inte finns något att erinra mot en uppräkning av schablonavdraget
om erfarenheterna skulle utvisa att de nuvarande beloppsgränserna
är otillräckliga.

Kulturutskottet vill starkt understryka vikten av att kostnadsutvecklingen
i angivna hänseende följs och om så erfordras föranleder
ändringar i rekommendationerna. Detta är inte minst viktigt for att
undvika att allt fler idrottsutövare skall tvingas till en detaljredovisning
av enskilda kostnadsposter, något som de är berättigade till eftersom
huvudregeln — liksom i fråga om andra inkomster — är att avdrag
skall medges för samtliga kostnader som varit nödvändiga för verksamhetens
utövande. 1 överensstämmelse med vad skatteutskottet anförde i

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

73

nämnda betänkande kan den förändrade synen på tjänsteavdragen i det
nya skattesystemet komma att påverka förutsättningarna för den särskilda
kostnadsberäkningsschablonen för idrottsutövarna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Sk379
(m) yrkande 4 om en uppräkning av kostnadsschablonen till 5 000 kr.
fr.o.m. i år.

Preliminärskatt

Med hänsyn till vad som anförs i motion Sk53 (m) yrkande 4 om
preliminärskatt — idrottsområdet åsyftas — vill utskottet framhålla att
det utifrån kulturutskottets synpunkt inte är motiverat med särskilda
regler för idrottsområdet.

Inkomstutjämningsmöjligheter för elitidrottare

Motionärerna bakom motion Sk379 (m) vill också att riksdagen skall
begära förslag om inkomstutjämningsmöjligheter för elitidrottare (yrkande
5).

Då skatteutskottet behandlade motsvarande fråga förra året anförde
utskottet följande (bet. 1988/89:SkU23).

Utskottet har vid tidigare prövning av denna fråga erinrat om att
gällande regler erbjuder möjligheter till inkomstutjämning genom pensionsförsäkring
eller genom förskjutning av beskattningen till senare
år, exempelvis genom en årlig fördelning av de ersättningar som utgår.
Utskottet, som i andra sammanhang ställt sig avvisande till olika krav
om ökade möjligheter till en mer allmän resultatutjämning, anser att
inga bärande skäl kunnat anföras för en särbehandling av idrottsstjärnor.
 Utskottet vill dessutom framhålla att hela marginalskatteproblematiken
kan komma i ett nytt läge när det aviserade förslaget till en
inkomstskattereform föreligger.

Kulturutskottet — som vill erinra om att ett viktigt inslag i den nu
aktuella skattereformen är att marginalskatterna skall sänkas väsentligt
— avstyrker motionsyrkandet.

Skattereglerna för ideella föreningar

Med hänvisning till det arbete som pågår inom stiftelse- och föreningsskattekommittén
(Fi 1989:03) avstyrker utskottet följande motionsyrkanden
om skattereglerna för ideella föreningar, nämligen motion
Sk336 (m), Sk379 (m) yrkande 1, Sk391 (s) delvis, Sk435 (m) och
Sk436 (m) delvis. Utskottet hänvisar också till den följande framställningen.

Avdragsrätt för stöd till kulturaktiviteter och för gåvor till
ideellt arbete

I flera motioner förordas att stöd till kulturaktiviteter i vart fall i viss
utsträckning skall vara avdragsgillt eller leda till viss skattereduktion
vid inkomstbeskattningen, nämligen i motionerna Sk346 (m), Sk375
(c), Sk388 (m) och Sk437 (m). Anmärkas bör att de båda sistnämnda

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

74

motionerna synes vara identiska. Såväl företagssponsring som stöd från
enskilda till kulturen tas upp i motionerna. I en motion — Sk387 (s)
— yrkas att sponsring inte skall vara avdragsgill.

I två andra motioner tas upp frågor av likartad karaktär som berör
kulturutskottets beredningsområde. I motionerna Sk89 (fp) yrkande 9
och Sk312 (fp) begärs förslag till lagstiftning om avdragsrätt för vissa
gåvor till ideellt och humanitärt arbete. Avdragsrätten skall gälla för
enskilda personer och avse bl.a. gåvor till trossamfund.

Då det gäller sponsring av kulturaktiviteter vill utskottet erinra om
att i den mån sponsring kan bedömas som marknadsföring är den
avdragsgill för ett företag (se även artiklar i Svensk skattetidning
1990:3). Någon ändring härvidlag bör inte komma till stånd. Motion
Sk387 avstyrks därför.

Utskottet avstyrker även övriga motioner. Härvid hänvisar utskottet
till vad skatteutskottet anförde förra året, då liknande motionskrav
behandlades. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:SkU20
anförde nämnda utskott bl.a. att såväl principiella som kontrolltekniska
skäl liksom svårigheten att åstadkomma en tillfredsställande gränsdragning
mellan organisationer till vilka bidrag skall kunna utges med
avdragsrätt och andra mottagare har ansetts tala mot att riksdagen
medverkar till en avdragsrätt av den här arten.

Realisationsvinstreglerna för konst och antikviteter

Det föreslås i propositionen att den nuvarande skattefriheten för
reavinster vid försäljning av lösöre o.d. som innehafts i mer än fem år
slopas. Avtrappningen av skatteplikten tas bort.

Reavinst skall vara en kapitalinkomst. Skatten skall därför liksom på
andra kapitalinkomster utgöra 30 % av vinsten.

I fråga om lösöre som används för personligt bruk föreslås att
reavinsten skall beskattas i den mån de sammanlagda vinsterna under
året överstiger 50 000 kr. I sådana fall får — som ett alternativ till det
verkliga ingångsvärdet — 25 % av försäljningspriset räknas som anskaffningskostnad.
 Övrigt lösöre m.m. beskattas fullt ut.

I fråga om reaförluster föreslås i propositionen att avdrag inte skall
medges för förluster på egendom som är avsedd för personligt bruk.
För lös egendom som inte är avsedd för sådant bruk medges avdrag
med 70 % av reaförlusterna.

Vid benefika förvärv får mottagaren överta överlåtarens anskaffningsvärde.

Beträffande frågan om avgränsningen av vad som skall anses utgöra
personligt lösöre hänvisar utskottet till propositionen (s. 474, se även s.
726). De här aktuella reavinstbestämmelserna föreslås bli intagna i 30
§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

I motion Sk59 (m) yrkas avslag på propositionen i denna del
(yrkande 39). Ett likartat yrkande — dock begränsat till konst och
antikviteter som används för personligt bruk — framställs i motion
Sk72 (m) yrkande 1. I andra hand yrkar dessa motionärer att det
föreslagna fribeloppet skall höjas till 300 000 kr. för angivna egendom

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

75

samt att reavinstbestämmelserna inte skall gälla vid försäljning från
dödsbo (yrkande 2). En under den allmänna motionstiden väckt
motion — Sk390 (m) — syftar liksom motion Sk59 till att de nuvarande
reavinstbestämmelserna på området skall bibehållas.

Motionärerna bakom de redovisade motionerna anser att en beskattning
av det slag som föreslås i propositionen skulle bereda marken för
en betydande grå eller svart marknad, där källarförsäljning eller försäljning
via radannons tar över och där allt vad valmöjlighet och
äkthetsgarantier heter får stryka på foten. Stölder och förfalskningar
skulle underlättas. Motionärerna ansåg också att risken är stor för att
särskilt värdefull konst legalt eller illegalt förs ut ur Sverige för
försäljning i utlandet.

Utskottet ansluter sig till förslaget i propositionen. Utskottet hänvisar
till de motiv för förslaget som där anförs (prop. s. 474—475).
Motionsyrkandena avstyrks således.

Skattereformens effekter för de ideella folkrörelserna

I proposition 110 lämnar föredragande statsrådet vissa avslutande synpunkter
på 1991 års skattereform. Han framhåller bl.a. att det är
väsentligt att reformen följs upp och att dess effekter analyseras ingående
samt hänvisar till att som angetts i propositionen en brett
upplagd ekonomisk utvärdering bör komma till stånd. Vidare anför
han följande (s. 641).

Reformen har emellertid också särskilda effekter inom vissa avgränsade
sektorer av samhällslivet. Även dessa bör bli föremål för uppföljning.
 Detta gäller t.ex. de ideella folkrörelserna såsom idrottsrörelsen
och handikapprörelsen. Många av de regelförändringar som jag redovisar
påverkar deras betingelser — vissa positivt medan andra har
negativa effekter i form av ökade kostnader. Enligt min mening bör
därför skattereformens effekter för folkrörelserna följas upp med särskild
uppmärksamhet. Skulle det vid en sådan genomgång visa sig att
icke avsedda effekter uppkommer bör självfallet motverkande åtgärder
vidtas. Dessa bör redovisas senast i budgetpropositionen. Samtidigt vill
jag framhålla att man måste se till helhetsbilden när man bedömer
utfallet.

Kulturutskottet vill understryka vikten av att den av regeringen förutskickade
uppföljningen av skattereformens effekter för de ideella folkrörelserna
sätts igång utan dröjsmål. Som framgår av vad som anförs i
propositionen är regeringens avsikt inte att begränsa uppföljningen till
endast vissa särskilt angivna folkrörelser. Med anledning av vad som
anförs i två motioner — Sk91 (s,fp) och Sk421 (c) — vill utskottet
dock särskilt framhålla att bl.a. de fria trossamfunden måste uppmärksammas,
 då effekterna bedöms. Utskottet vill samtidigt erinra om att
riksdagen tidigare i år på hemställan av kulturutskottet — av andra
skäl än skattereformen — uttalat att bidraget till trossamfund bör höjas
(bet. 1989/90:KrU13). Utskottet utgår från att vad kulturutskottet anfört
med anledning av motionerna kommer att beaktas vid uppföljningen.
 Motionerna kan därför avslås.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

76

Enligt motion SklOl (vpk) bör regeringen redan under hösten lägga
fram förslag till hur de ideella organisationerna skall kompenseras för
effekterna av skatteomläggningen. Motion Sk417 (c) synes ha ett likartat
syfte i vad avser idrottsrörelsen, särskilt idrotten i Gästrikland.

Med hänvisning till vad som anförs i propositionen och till vad som
redovisats ovan avstyrks motionerna.

I två motioner av företrädare för centerpartiet, Sk98 yrkande 6 och
Sk 121 yrkande 6, förordas — vid avslag på vissa andra krav i motionerna,
 vilka i huvudsak behandlats i det föregående — att en utredning
skall tillsättas för att lösa finansieringen av folkrörelsearbetet.

Motionskraven ger utskottet anledning att anföra följande. Efter
förslag av regeringen beslöt riksdagen våren 1988 om lagändringar som
hade till syfte att ge folkrörelserna ökade möjligheter till inkomster av
lotterier och spel (prop. 1987/88:141, bet. KrU22, rskr. 391). Förra
hösten behandlade utskottet motioner om ytterligare förbättringar i
fråga om folkrörelsernas självfinansiering och hösten 1990 kommer
utskottet att behandla likartade motioner. Då det gäller samhällsstödet
till de ideella folkrörelserna hänvisar utskottet i första hand till sina
betänkanden 1989/90:KrU3 om folkrörelser, 1989/90:KrU14 om ungdomsfrågor
och 1989/90:KrU15 om anslag till idrotten. Ytterligare
finns skäl att erinra om det arbete som pågår inom stiftelse- och
föreningsskattekommittén (Fi 1988:03).

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen inte nu
bör ta initiativ till en utredning av det slag motionärerna förordar.
Motionerna avstyrks därför.

Frågor om ungdomar och folkrörelserna tas upp i två motioner,
Sk92 (s,fp) och Sk99 (s,fp). Förslagen syftar till ett ökat stöd till
föreningar med ungdomsidrott på programmet och till att resurser
skall skapas för att säkerställa rekrytering och utbildning av ledare för
barn- och ungdomsverksamhet inom folkrörelserna.

Det synsätt som präglar motionerna står helt i överensstämmelse
med vad utskottet i olika sammanhang gett uttryck åt. Det är därför
viktigt att vid den utvärdering som skall göras av regeringen särskild
uppmärksamhet ägnas åt frågor om effekterna av skattereformen för
barn- och ungdomsverksamhet. I sammanhanget vill utskottet framhålla
att det måste ankomma på de olika organisationerna att inom ramen
för sina resurser bedöma vilken inriktning deras verksamhet skall ha.
Det är också självklart att ju bättre resurser en organisation har, desto
större möjligheter finns att på olika sätt ge stöd åt barn- och ungdomsverksamheten.
 Utskottet utgår från att vad utskottet anfört med anledning
av motionerna kommer att beaktas vid uppföljningen av skattereformen.
 Motionerna kan därför avslås.

Utskottet behandlar slutligen motion Sk53 (m) såvitt däri yrkas att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om idrottsrörelsen som fri, obunden organisation
(yrkande 1).

Utskottet kan även då det gäller detta motionsyrkande helt ansluta
sig till synsättet i motionen. Detta synsätt har präglat och präglar

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

77

utskottets årliga bedömning av stödet till idrotten och av andra idrottsfrågor.
 De medel som anvisas över statsbudgeten till Riksidrottsförbundet
får användas mycket fritt av idrottsrörelsen. Utskottet vill i detta
sammanhang också erinra om att riksdagen för kort tid sedan efter
förslag av regeringen och med tillstyrkande av utskottet beslutat att
Riksidrottsförbundet skall få en ökad frihet att använda anvisade medel
till ungdomsverksamhet (bet. 1989/90:KrU15).

Utskottet anser att det mot bakgrund av det anförda inte är erforderligt
med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet.

Stockholm den 15 maj 1990
På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström
(s), Berit Oscarsson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Jan Hyttring
(c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Erkki Tammenoksa (s),
Leo Persson (s), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander
Chrisopoulos (vpk), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s),
Eivor Husing (s) och Göran Åstrand (m).

Avvikande meningar

1. Turism. Idrottsrörelsen och andra folkrörelser

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "I anslutning" och
slutar med "turismens utvecklingsmöjligheter" bort ha följande lydelse:

Beslutet att vid det senaste årsskiftet ta bort reduceringsreglerna i
fråga om hotell- och restaurangverksamhet — ett beslut som företrädare
för moderata samlingspartiet motsatte sig — har fått olyckliga
konsekvenser. Redan nu har omsättningen sjunkit med ca 8 % jämfört
med år 1989. Att öka skatteuttaget inom hotell- och restaurangverksamhet
ökar kostnaderna för utländska turister i Sverige. Prisstrukturen i
vårt land är sådan att många utländska turister redan tidigare uppfattat
Sverige som dyrt att besöka. De genomförda skattehöjningarna kommer
avsevärt att öka kostnaderna för både utländska och svenska
turister i Sverige. Resultatet kan förväntas bli att Srre utländska
turister besöker vårt land och att fler svenskar väljer att förlägga sin
semester utanför Sverige.

Utskottet vill påpeka att den s.k. turistmomsen, som finns i flertalet
EG-länder, ligger på en avsevärt lägre nivå än den svenska.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

78

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet att den fram till
årsskiftet gällande reducerade mervärdeskatten — 60 % av den fulla
momsen — skall återinföras fr.o.m. den 1 juli i år.

Även förslaget från regeringen om mervärdeskatt på inrikes persontransporter
bör avvisas av skatteutskottet. Också denna beskattning
drabbar turismen likaväl som bl.a. den vanliga kollektivtrafiken.

Utskottet vill slutligen framhålla att ett beslut av riksdagen i enlighet
med vad utskottet förordat skulle vara ägnat att i hög grad förbättra
Sveriges konkurrenskraft som turistland. Beslutet skulle också få betydelse
för idrottsrörelsen och andra folkrörelser.

2. Turism. Idrottsrörelsen och andra folkrörelser

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Då det" och slutar med "turismens
utvecklingsmöjligheter" bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder de förslag som lagts fram bl.a. i ett flertal motioner
av företrädare för centerpartiet om ett återinförande av reducerad
mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster. Ett beslut härom är av
betydelse för såväl idrotts- och andra folkrörelser som för turismen,
inte minst utlandsturismen. I enlighet med centerkrav bör även inrikes
persontransporter undantas från mervärdeskatteplikt, något som skulle
vara ägnat att avlasta framför allt idrottsrörelsen men också turismen
stora kostnader. Reduceringsreglerna på fastighetsområdet bör bibehållas
till gagn för föreningslivet, som har stora kostnader för nyinvesteringar
i lokaler.

Ett genomförande (= utskottet två stycken) av mervärdeskatteomläggningen.

I enlighet med vad som förordades i motionerna Sk667 yrkande 2
och Sk696 yrkande 3, vilka väcktes under den allmänna motionstiden
i år, är det också angeläget att andra mervärdeskattevidgningar, som
har betydelse för turismen, avslås och att även för turismen positiva
förslag genomförs i detta sammanhang. Det får ankomma på skatteutskottet
att göra en bedömning i detta hänseende.

3. Kultur och nöjen

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
del den av utskottets yttrande som börjar med "Enligt förslaget i
propositionen" och slutar med "från mervärdeskatteplikt" bort ha
följande lydelse:

I propositionen har regeringen tagit hänsyn till den kritik som
framförts mot tankarna på en skattebeläggning av kultur och nöjen.
Det är, som framhålls i motion Skl08 av företrädare för moderata
samlingspartiet, uppenbart att regeringen av fruktan för en opinion
bland kulturskapare gjort avsteg från utgångspunkten att mervärdeskattebasen
i princip skall omfatta alla varor och tjänster.

I det föregående har utskottet föreslagit vissa förbättringar av regeringsförslaget,
 nämligen genom att förorda att konserter och cirkusföreställningar
undantas från skatteplikten. Detta är emellertid inte till -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

79

räckJigt. Nya gränsdragningsproblem uppstår och för gemene man
obegripliga skillnader i behandlingen av bl.a. olika kulturaktiviteter
uppstår. Detsamma gäller inte minst sportområdet, där det är obegripligt
att sporter, där lokaler tillhandahålls av enskilda näringsidkare
utan något samhällsstöd — exempelvis bowling — dessutom skall
drabbas av mervärdeskatt. Enligt utskottets mening måste hela området
kultur och nöjen, däri inräknat sport- och idrottsevenemang, undantas
från mervärdeskatteplikt. Kulturutskottet förordar att skatteutskottet
beslutar härom.

4. Kultur och nöjen

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Enligt förslaget i propositionen"
och slutar med "från mervärdeskatteplikt" bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet bl.a. med anledning av en motion av
företrädare för centerpartiet föreslagit att konserter och cirkusföreställningar
befrias från mervärdeskatteplikt. Detta är dock inte tillräckligt
för att tillgodose de önskemål som finns på det här aktuella området.
Såväl med hänsyn till föreliggande avgränsningsproblem som,
framför allt, med hänsyn till att det inte bör göras någon skiktning i
skattemässigt hänseende på grundval av vad som kan uppfattas som fin
och mindre fin kultur, måste hela sektorn undantas från mervärdeskatteplikt.
 Det gäller både danstillställningar och andra evenemang som
— med utgångspunkt i propositionens indelning — räknas som kultur
och nöjen.

Utskottets ställningtagande innebär även att sport- och idrottsevenemang
i dess helhet bör undantas då det sker en breddning av mervärdeskatteunderlaget.

5. Radio- och televisionsverksamhet

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet ansluter" och
slutar med "genom ställningstagandet" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Skl08 av företrädare för moderata samlingspartiet
finns i proposition lil ett antal märkliga gränsdragningar även
inom massmedieområdet. Bl.a. undantas Sveriges Radios verksamhet
med hänvisning till företagets public service-roll samtidigt som det
konstateras att mervärdeskatt skall utgå för televerkets programinsamling
och programdistribution. Detta innebär att en höjning av mottagaravgiften
måste ske i motsvarande mån.

Utskottet kan inte godta denna bedömning och förordar därför att
även televerkets programinsamling och programdistribution för Sveriges
Radio undantas från mervärdeskatteplikt.

I enlighet med vad som också anförs i den nämnda motionen
drabbas även närradioföreningarna av regeringens förslag, nämligen
genom att de inte Sr möjlighet att dra av ingående mervärdeskatt,
eftersom föreningarna inte anses bedriva yrkesmässig verksamhet, me -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

80

dan deras kostnader för mervärdeskatt ökar. Det anförda understryker
önskvärdheten av att föreslagna mervärdeskattebreddningar och mervärdeskattehöjningar
avvisas.

6. Import av kulturföremål

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet gör" och
slutar med "tidigare ställningstagandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett genomförande av förslaget att befria vissa
föremål som är betydelsefulla för vårt kulturarv från mervärdeskatt vid
import skulle vara av värde från kulturpolitisk synpunkt. Utskottet
tillstyrker därför motionsförslaget.

7. Konstnärlig verksamhet

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Mot bakgrund" och
slutar med "dessa delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att propositionsförslagen inte innehåller några
av de förbättringar av konstnärernas villkor vilka föreslogs i den under
allmänna motionstiden väckta motion Sk362 (m). Det gäller bl.a.
rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla mot överskott i
en annan. Vidare har i motionen anförts att en bildkonstnär, författare
eller annan fri kulturskapare kan möta svårigheter särskilt under de
första verksamhetsåren, varför generösa avdragsregler för utvecklingsverksamhet
är väl motiverade. I motionen har också framhållits vikten
av att en generös bedömning görs av kulturskaparnas avdrag för
studieresor och kostnader i övrigt. Motionärerna anser vidare att
försäljning av konst hos ett galleri inte skall omfattas av skatteplikten i
vad gäller mervärdeskatt. Kulturutskottet delar de åsikter om generösare
behandling av konstnärligt verksamma som förs fram i motionen
och anser att skatteutskottet bör bifalla motionen i här berörda delar.
Kulturutskottet anser också att skatteutskottet i enlighet med vad som
anförs i motion Sk395 (c) bör uttala att stipendier även fortsättningsvis
bör undantas från beskattning. Motionärernas önskemål om att upphovsmannakonto
skall bibehållas i nuvarande omfattning bör också
tillgodoses.

8. Den skattemässiga behandlingen av stipendier

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Konstnärlig verksamhet som börjar med
"Kulturutskottet föreslår" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

I motion Sk395 (c) anförs att de i dag skattefria stipendierna inte är
"förutsägbara" och därför inte kan planeras in i en konstnärs ekonomi.
 Som motionärerna framhåller har stipendier stor betydelse för
konstnärerna. Kulturutskottet instämmer med vad motionärerna anför
om att en beskattning av stipendier i hög grad skulle försämra konst 6

Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

81

närernas arbetssituation. Kulturutskottet anser därför att skatteutskottet
bör föreslå riksdagen att med bifall till motion Sk395 i denna del som
sin mening ge regeringen till känna att stipendier även fortsättningsvis
bör vara undantagna från beskattning.

9. Inkomstskattefrågor för idrottsrörelsen och andra
folkrörelser

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet tar" och
slutar med "av skattereformen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
Sk637 av företrädare för moderata samlingspartiet av innebörd att det
inte bör göras någon försämring i fråga om bl.a. skattereglerna för
idrottens utövare och ledare (yrkande 2). Skatteutskottet bör vid sin
behandling av det nu aktuella skatteärendet ta hänsyn härtill. Utskottets
ställningstagande innebär att motion Sk447 (c) yrkande 1 tillgodoses.

10. Tävlingsvinster

Ingrid Sundberg (m), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Stina
Gustavsson (c) och Göran Åstrand (m) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Med utgångspunkt" och slutar med "3
delvis" bort ha följande lydelse:

Ett genomförande av regeringens förslag om beskattning av tävlingsvinster
och om kontrolluppgifter i fråga om dessa skulle bli mycket
betungande för föreningarna och innebära att idrottsmännen skulle
belastas med skatt i en sådan utsträckning att många säkert skulle avstå
från vinsterna.

Utskottet förordar en reglering av beskattningen av tävlingsvinster
som innebär att tävlingsvinster från varje arrangör blir beskattningsbara
i den mån vinsterna under ett år överstiger 0,03 basbelopp. En
avrundning till närmast högre hundratal kronor bör göras. Detta
innebär att med nu gällande basbelopp — 29 700 kr. — vinster om ett
sammanlagt värde av 900 kr. blir skattefria. Genom ställningstagandet
begränsas skyldigheten för föreningarna att sända kontrolluppgifter.
Ett bifall till vad utskottet förordar innebär att syftet med motioner
som väckts av företrädare för moderata samlingspartiet och centerpartiet
tillgodoses.

11. Idrottsutövares schablonavdrag

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Kulturutskottet vill"
och slutar med "fr.o.m. i år" bort ha följande lydelse:

I reservation 4 till skatteutskottets betänkande 1988/89:SkU23 har
utförligt redovisats behovet av en uppräkning av schablonavdraget för
idrottsutövare. Den nuvarande beloppsgränsen, 3 000 kr., har gällt

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

82

sedan 1981 års taxering. Det är uppenbart att den är alltför låg.
Utskottet förordar i enlighet med vad som föreslås i motion Sk379 (m)
yrkande 4 att schablonavdraget höjs till 5 000 kr. fr.o.m. i år.

12. Inkomstutjämningsmöjligheter för elitidrottare

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Då skatteutskottet" och
slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Vissa idrottsutövare kan under några få verksamma år erhålla mycket
höga inkomster. Dessa inkomster drabbas, om inga särskilda dispositioner
vidtas, påtagligt av marginalskatteeffekter. De regler om inkomstutjämning
genom exempelvis olika former av pensionsarrangemang
som för närvarande finns är ofta klart otillräckliga. Följden blir
många gånger att idrottsutövare av ekonomiska skäl tvingas att bosätta
sig i något annat land. Detta allvarliga problem skulle till en väsentlig
del kunna lösas om en möjlighet skapades att fördela inkomsten över
en längre tidsperiod, t.ex. genom ett samlingskonto som kunde disponeras
och beskattas på ungefår samma sätt som de s.k. skogskontona
eller genom att ett försäkringssystem införs som kan tillgodose det
aktuella behovet av resultatutjämning. De förslag om viss sänkning av
marginalskatterna som läggs fram i proposition 110 löser inte de här
aktuella problemen.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att skatteutskottet
skall föreslå riksdagen att med bifåll till motion Sk379 (m) i här
aktuell del begära förslag om inkomstutjämningsmöjligheter för elitidrottare
(yrkande 5).

13. Skattereglerna för ideella föreningar

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Med hänvisning" och
slutar med "följande framställningen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att de ideella föreningarna
får ett väsentligt höjt grundavdrag vid inkomsttaxeringen. Med anledning
av de motioner i ämnet som behandlas i detta ärende, flertalet av
företrädare för moderata samlingspartiet, bör stiftelse- och föreningsskattekommittén
därför få i uppdrag att lägga fram förslag därom.

14. Avdragsrätt för gåvor till ideellt arbete

Jan-Erik Wikström och Margareta Fogelberg (båda fp) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet avstyrker" och
slutar med "här arten" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en avdragsrätt för gåvor till ideella och humanitära
ändamål bör komma till stånd i enlighet med förslaget i motionerna
Sk89 (fp) och Sk312 (fp). Avdragsrätt skall gälla enskilda personer och
avse bl.a. gåvor till trossamfund. Utskottet ansluter sig därmed till vad
som tidigare anförts i reservation 33 till skatteutskottets betänkande

SkU30-SkU31

Bilaga 1:4

83

198&'89?SkU20. Skatteutskottet bör enligt kulturutskottets mening föreslå
riksdagen att hos regeringen begära förslag till lagstiftning om en
sådan avdragsrätt som föreslås i motionerna.

15. Realisationsvinstreglerna för konst och
antikviteter

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet ansluter" och
slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de skäl som åberopats för motionsförslagen och
som redovisats i det föregående med tyngd talar för att de nuvarande
reavinstreglerna för konst och antikviteter skall bibehållas. Skatteutskottet
bör med anledning av de här aktuella motionskraven lägga
fram förslag härom.

16. Begäran om förslag till viss kompensation till de
ideella organisationerna

Jan Hyttring (c), Stina Gustavsson (c) och Alexander Chrisopoulos
(vpk) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt
motion" och slutar med "avstyrks motionerna" bort ha följande lydelse: Det

är i enlighet med vad som föreslås i motion SklOl (vpk)
angeläget att regeringen redan under hösten lägger fram förslag till hur
de ideella organisationerna skall kompenseras för effekterna av skatteomläggningen.
 Utskottet tillstyrker därför motionen i denna del.
Genom detta ställningstagande tillgodoses syftet med motion Sk4l7 (c).

17. Utredning om folkrörelsernas självfinansiering

Ingrid Sundberg (m), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Stina
Gustavsson (c) och Göran Åstrand (m) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Motionskraven ger" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:

De förslag som lagts fram i proposition lil innebär att folkrörelserna
drabbas av betydande merkostnader på mervärdeskatteområdet.
Folkrörelserna bör få kompensation härför över statsbudgeten. Denna
fråga har behandlats i det föregående. Det är emellertid också viktigt
att folkrörelserna får ökade möligheter att själva finansiera sin verksamhet.
 Krav har framställts härom upprepade gånger men hitintills
vunnit föga gehör. Utskottet föreslår att skatteutskottet med anledning
av de tidigare nämnda motionerna, Sk98 yrkande 6 och Skl21 yrkande
6, begär att en utredning tillsätts för att lösa frågan om finansieringen
av folkrörelsearbetet.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

84

18. Idrottsrörelsen som fri, obunden organisation

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet anser" och
slutar med “av motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Företrädare för moderata samlingspartiet har i avvikande meningar i
det föregående tagit avstånd från förslag som innebär försämrade
villkor för idrottsrörelsen. Det är viktigt att idrottsrörelsen får fortsätta
att verka som en fri, obunden organisation, vilket förutsätter att dess
villkor inte försämras. Skatteutskottet bör med anledning av motion
Sk53 (m) yrkande 1 föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen
detta till känna.

Särskilda yttranden

1. Mervärdeskatten

Alexander Chrisopoulos (vpk) anför:

Jag vill framhålla att vänsterpartiet kommunisterna tar avstånd från att
mervärdeskatten i detta sammanhang höjs och att underlaget för den
breddas.

2. Den skattemässiga behandlingen av stipendier

Jan-Erik Wikström och Margareta Fogelberg (båda fp) anför:

Stipendier ersätter inte annan arbetsinkomst och innebär inte heller
att konstnären avstår från annan beskattningsbar inkomst. Stipendierna
har en stor betydelse för konstnärernas ekonomi och därmed också för
deras möjlighet att vara konstnärligt aktiva. Mot bakgrund av det
anförda och av att det kulturella området prioriteras av regeringen
förutsätter vi att regeringen i sitt kommande förslag beträffande sådana
frågor som utreds av stiftelse- och föreningsskattekommittén undantar
stipendier från beskattning även i fortsättningen.

3. Extra avdragsrätt för viss icke yrkesmässig
verksamhet

Kaj Nilsson (mp) anför:

Jag vill erinra om att miljöpartiet de gröna i motion Sk74 yrkande 13
föreslår ett extra avdrag på 10 000 kr. för icke yrkesmässig verksamhet,
 exempelvis konstnärlig verksamhet, uppdrag som studie- och
cirkelledare etc.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:4

85

Jordbruksutskottets yttrande
1989/90:JoU7y

Reformerad inkomst- och företagsbeskattning samt
mervärdeskatt m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 24 april 1990 berett jordbruksutskottet m.fl.
utskott tillfälle att avge yttrande över propositionerna 1989/90:110 om
reformerad inkomst- och företagsbeskattning samt 1989/90:111 om
reformerad mervärdeskatt m.m. jämte motioner.

Jordbruksutskottet behandlar i detta yttrande främst regeringens förslag
i proposition 1989/90:110 om skogsbeskattningen och i proposition
1989/90:111 om koldioxid- och svavelskatt jämte följande motioner.

1989/90:Skl08 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar att införa en koldioxidutsläppsrelaterad
punktskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen beslutar att bränsle för utrikes sjö- eller flygfart inte
skall belastas med koldioxidskatt,

19. att riksdagen beslutar införa en schabloniserad koldioxidskatt på
bränsle för inrikes flygtrafik i enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen beslutar att införa en svavelavgift i enlighet med
vad som anförts i motionen,

23. att riksdagen beslutar att inrätta en särskild fond för att administrera
influtna svavelavgifter,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande fondmedlens användningssätt.

1989/90:Skll0 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar införa en koldioxidskatt på 25 öre/kg från
den 1 juli 1990 och att skatten sedan höjs fr.o.m. 1992 med 10 öre/kg
per år upp till 65 öre/kg år 1995,

5. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om framtida koldioxidskatt på torv,

6. att riksdagen beslutar att koldioxidskatt skall tas ut även på fossila
bränslen som används för produktion av elkraft,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag på beskattning även av
den utrikes flygtrafiken i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen utreder frågan
om hur en koldioxidskatt på fossila drivmedel inom sjöfarten kan
utformas i syfte att återkomma med ett sådant förslag till riksdagen,

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

86

12. att riksdagen ger regeringen till känna vad sorn i motionen
anförts om vikten av internationella initiativ och förhandlingar i syfte
att minska utsläpp av luftföroreningar från fartyg,

15. att riksdagen beslutar att en svavelskatt på 50 kr ./kg svavel införs
i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen hos
regeringen begär förslag om medel för att fa till stånd en radikal
minskning av svavelutsläppen från industriella processer.

1989/90:Skll3 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar att koldioxidskatt skall utgå på motoralkoholer
baserade på fossila bränslen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
koldioxidavgift skall utgå för bränslen som utnyttjas för elproduktion i
enlighet med vad som anförts i motionen. Därest detta yrkande ej
vinner riksdagens bifall — beslutar att biobränslen och fjärrvärme
skall undantas från skatteplikt enligt mervärdeskattelagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1989/90:Sk304 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar avveckla skogsvårdsavgiften.

1989/90:Sk311 av Ulf Melin och Anders G Högmark (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvårdsavgiftens avskaffande.

1989/90:Sk324 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
avveckla skogsvårdsavgiften.

1989/90:Sk337 av Ewy Möller och Bertil Danielsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvårdsavgiftens avskaffande.

1989/90:Sk338 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
skogsvårdsavgiften upphör från den 1 juli 1990.

1989/90:Sk349 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften fr.o.m. den 1 juli 1990.

1989/90:Sk377 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar sänka skogsvårdsavgiften från 0,8 %o till 0,5 %o.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo310.

1989/90:Sk378 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften slopas fr.o.m. den 1
juli 1990.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo312.

1989/90:Sk383 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar avskaffa skogsvårdsavgiften.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

87

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

1989/90:Sk411 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften upphör från den 1
juli 1990.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo315.

1989/90:Sk412 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skogsvårdsavgiften skall upphöra.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo243.

1989/90:Sk428 av Eva Björne (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa skogsvårdsavgiften.

1989/90:Sk429 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär total översyn av skogsvårdsavgifterna i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1989/90:Sk434 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar införa punktskatter m.m., enligt de riktlinjer
för energibeskattning som utformats i motion 1989/90:Sk24 och
betänkandet 1989/90:SkU10.

1989/90:Sk443 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att små biotoper undantas från skogsvårdsavgiften.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo873.

1989/90:Sk448 av Rolf Kenneryd m.fl. (c, m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften fr.o.m. årsskiftet 1990—1991.

1989/90:Sk450 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av skogsvårdsavgiften, vilket finansieras
genom motsvarande minskningar i eventuell bidragsgivning till
skogsbruket.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo271.

1989/90:Sk660 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att det i motion 1989/90:N446
yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att riktlinjer för
en miljöanpassad energibeskattning fastläggs som bygger på punktbeskattning,
 koldioxidavgift och stimulerar effektiv användning och produktion
av energi, såsom utnyttjande av inhemsk förnybar energi som
biobränslen, vind och sol, samt avskaffande av mervärdeskatten på
energi.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N446.

1989/90:Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen beslutar införa en råvaruskatt på fossila bränslen
motsvarande 4 öre/kWh av bränslets energiinnehåll och en koldioxidskatt
på samma bränslen på 25 öre/kg koldioxid från den 1 juli 1990.
Skatten skall uttas även på bränslen som används i elproduktion.

88

1989/90:Sk686 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar vad i motionen anförts om införande av miljöavgifter på
inrikes flygtrafik.

1989/90:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar införa en miljöavgift på svavel i enlighet
med vad som i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi213.

Utskottet

Naturvårdsverkets aktionsprogram mot
luftföroreningar och försurning (LUFT 90) m.m.

Naturvårdsverket framhåller i sitt aktionsprogram mot luftföroreningar
och försurning att en begränsning av koldioxidutsläppen i enlighet
med miljömålen förutsätter att energihushållningen förbättras och att
förnybara energislag används i betydande omfattning. Åtgärder med
denna inriktning bidrar inte bara till att begränsa koldioxidutsläppen
utan har fördelar med hänsyn till flera miljömål. En minskad energianvändning
innebär t.ex. mindre utsläpp med global, regional och
lokal påverkan. Det innebär i allmänhet också mindre effekter vid
utvinning och uttag av olika bränslen och mindre avfall. Naturvårdsverket
lämnar ett antal förslag som syftar till en begränsning av de
klimatpåverkande utsläppen.

Beträffande utsläppen av svavel framhåller naturvårdsverket att den
av regeringen föreslagna svavelskatten (se kommande avsnitt) samt en
av verket föreslagen minskning av svavelhalten i dieselbränsle sammantaget
kan väntas minska de totala svaveldioxidutsläppen med ca 75
% räknat mellan år 1980 och år 2000. En fortsatt minskning av
svaveldioxidutsläppen från industrins processer föreslås med sikte på
minst 80 % reduktion till år 2000. Med hänsyn till att miljöavgiftsutredningen
skall lämna förslag rörande avgifter på utsläppen av bl.a.
svavel från industriprocesser i sitt slutbetänkande tar naturvårdsverket
inte nu ställning till viss kompletterande avgift på svavelutsläppen från
industrin. Inga förslag till nya åtgärder för att begränsa svaveldioxidutsläppen
från förbränning i festa anläggningar lämnas. Enligt naturvårdsverket
bör man följa effekterna av svavelskatten. Om utfallet blir
sämre än förmodat får man överväga kompletterande åtgärder. Med
hänsyn till att riksdagen år 1988 skärpte målet beträffande begränsning
av svaveldioxidutsläppen till 80 % minskning mellan år 1980 och år
2000 anser naturvårdsverket att de generella svavelkrav som beslutades
1988 bör införas något snabbare än vad som förutsattes i tidigare
aktionsplan 1987.

Beträffande sjöfartens miljöpåverkan anser naturvårdsverket det vara
av största vikt att den linje som sjöfartsverket driver — att snarast få
till stånd internationella regler som begränsar utsläppen från fartyg —
fullföljs. Man måste räkna med att det tar relativt lång tid innan man

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

89

åstadkommit nödvändiga överenskommelser samtidigt som det är svårt
att införa nationella obligatoriska krav. Naturvårdsverket föreslår att
hamnavgifterna skall differentieras med hänsyn till fartygens miljöprestanda.
 Med hänsyn till att miljöavgiftsutredningen skall lämna förslag
rörande ekonomiska styrmedel för att begränsa sjöfartens utsläpp av
luftföroreningar avstår naturvårdsverket från att lämna förslag i detta
hänseende.

Miljöavgiftsutredningen (MIA), tillkallad av chefen för miljö- och
energidepartementet, har att senast den 1 juli 1990 redovisa sitt slutbetänkande.

Naturvårdsverkets aktionsprogram redovisades den 30 mars 1990 och
bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen att förelägga riksdagen
en miljöpolitisk proposition under första halvåret 1991 med utgångspunkt
bl.a. i nyssnämnda aktionsprogram.

Skogsvårdsavgiften

I sammanlagt 16 motioner framförs synpunkter på skogsvårdsavgiften.
I flertalet av dessa motioner yrkas att skogsvårdsavgiften skall avskaffas.
Vissa motionärer understryker även att de bidrag till skogsbruket som
finansieras med avgiften bör slopas (Sk304 (c), Sk311 (m), Sk324 (c),
Sk337 (m), Sk338 (c), Sk349 (c), Sk378 (m) yTkande 1, Sk383 (c),
Sk411 (c) yrkande 1, Sk412 (c), Sk428 (m) yrkande 1, Sk448 (c, m)
och Sk450 (m) yrkande 3). Enligt motion Sk377 (fp) bör riksdagen
besluta att skogsvårdsavgiften skall sänkas till 0,5 %o. I motion Sk429
(vpk) framhålls behovet av en allmän översyn av skogsvårdsavgiften
och i motion Sk443 (vpk) föreslås att små biotoper, intressanta av
naturvårdsskäl, skall undantas från skogsvårdsavgift.

Utskottet har i samband med behandlingen av statsbudgeten för
budgetåret 1990/91, nionde huvudtiteln, behandlat vissa frågor angående
statliga bidrag till skogsbruket och deras finansiering (1989/90:
JoU14). Utskottet hänvisade till regeringsförklaringen den 7 mars 1990
vari statsministern uttalade att skogspolitikens mål och medel för ökad
tillväxt skall utvärderas utifrån de förändrade krav som miljöpolitiken
ställer. Utskottet konstaterade att det var naturligt att även finansieringsfrågorna
genomgås i detta sammanhang. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionerna Sk304, Sk311, Sk324, Sk337,
Sk338, Sk349, Sk378 yrkande 1, Sk383, Sk411 yrkande 1, Sk412,
Sk428 yrkande 1, Sk443, Sk448 och Sk450 yrkande 3.

Med det anförda avstyrks även motion Sk377.

Motion Sk429 kan i allt väsentligt anses tillgodosedd med vad
utskottet anfört ovan beträffande den aviserade utvärderingen av skogspolitikens
mål och medel och bör inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot de överväganden som
redovisats i regeringens förslag om den framtida skogsbeskattningen.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

90

Koldioxid- och svavelskatt m.m.

I motion Skl08 (m) yrkande 14 delvis framhålls att grunden för den
svenska energibeskattningen bör vara en skatt på emissioner av koldioxid.
 Riksdagen bör därför införa en koldioxidutsläppsrelaterad punktskatt,
 och skatten bör omfatta alla förbränningsanläggningar och tas ut
vid försäljning av bränsle på samma sätt som nu sker med punktskatterna
på energi. I motion SkllO (mp) yrkande 4 hemställs att riksdagen
beslutar att införa en koldioxidskatt på 25 öre/kg från den 1 juli
1990. Den föreslagna nivån på skatten är enligt motionärerna acceptabel
som ett första steg. Avgiften bör fr.o.m. år 1992 höjas med 10
öre/kg varje år upp till 65 öre/kg år 1995. En sådan successiv höjning
av avgiftsnivån är motiverad med hänsyn till att koldioxidutsläppen
måste minska. I motion Sk392 (mp) yrkas att en koldioxidskatt på 25
öre/kg koldioxid införs för fossila bränslen (yrkande 12 delvis). I
motion Sk434 (c) yrkande 4 delvis framförs krav på en miljöanpassad
punktbeskattning som bl.a. omfattar koldioxidskatt. Samma krav återkommer
även i motion Sk660 (c) delvis. Motionärerna förordar bl.a.
att skatteuttaget på energi skall bygga på miljöanpassad punktbeskattning,
 kombinerat med bl.a. en koldioxidavgift på minst 25 öre/kg
koldioxid. Detta gynnar effektivisering och begränsning av utsläpp i
produktion, distribution och konsumtionsled.

Vid riksdagens behandling av miljöpolitiken inför 1990-talet (Joll
1987/88:23, rskr. 373) konstaterade jordbruksutskottet att några åsiktsskillnader
inte föreligger om nödvändigheten av att minska luftföroreningarna.
 Riksdagen fastslog bl.a. att regeringen borde klarlägga energianvändningens
effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta
ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett
nationellt delmål borde anges att koldioxidutsläppen inte borde ökas
utöver den nivå de då hade. Ekonomiska styrmedel borde i ökad
omfattning komplettera de nuvarande styrmedlen. Avgifter på förorenande
utsläpp borde successivt kunna införas där så var praktiskt
möjligt och där sådana avgifter gav avsedd effekt på miljön.

Utskottet anser i likhet med regeringen att en koldioxidskatt bör
införas och att det skattepliktiga området bör omfatta de bränslen som
vid förbränning tillför fossilt bundet kol till kretsloppet mellan atmosfären
och biomassan. Koldioxidskatten bör som föreslagits motsvara
25 öre/kg utsläppt koldioxid. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag i ifrågavarande del samt avstyrker motionerna
Skl08 yrkande 14 i motsvarande del, SkllO yrkande 4, Sk392 yrkande
12 i motsvarande del, Sk434 yrkande 4 i motsvarande del och Sk660 i
motsvarande del, samtliga i den mån de inte tillgodoses genom regerings
förslaget.

I motion Skl08 (m) framhålls att koldioxidskatten bör omfatta alla
koldioxidemissioner från fossila bränslen. Det innebär att även råolja
och spillolja bör beskattas (yrkande 14 delvis). Enligt motion SkllO
(mp) yrkande 6 skall koldioxidskatt även tas ut på fossila bränslen som
används för produktion av elkraft. Motionärerna i motion Skll3 (c)
yrkande 18 anser att en lika beskattning av bränslen måste ske oavsett

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

91

om de utnyttjas för produktion av el eller värme. Detta innebär bl.a.
att en koldioxidavgift skall utgå för bränslen som utnyttjas för elproduktion.
 Därest detta yrkande ej vinner riksdagens bifall bör biobränslen
och fjärrvärme undantas från skatteplikt enligt mervärdeskattelagen.

Avsikten med koldioxidskatten är i första hand att minska koldioxidutsläppen.
 Som anförs i propositionen är det väsentligt att då i första
hand skattebelägga de produkter som står för den största sammantagna
andelen utsläpp. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet
att skäl kan finnas att senare överväga en utvidgning av det skattepliktiga
området till t.ex. råoljor och spilloljor. Ett eventuellt förslag om
sådan utvidgning måste dock föregås av en kartläggning av ett sådant
förslags konsekvenser. Utskottet avstyrker således motionerna Sk 108
yrkande 14 i motsvarande del, SkllO yrkande 6 och Skll3 yrkande 18.

I motion Skl08 (m) framhålls att etanol och metanol i Sverige
huvudsakligen framställs från icke-fossila råvaror. I den mån fossila
råvaror helt eller delvis används måste koldioxidskatt erläggas (yrkande
14 delvis). Även i motion Skll3 (c) yrkas att koldioxidskatt skall utgå
på motoralkoholer baserade på fossila bränslen (yrkande 17).

I propositionen framhålls att beskattning av motoralkoholer beroende
på hur de framställs inte är en lämplig lösning. Antingen skall dessa
skattebeläggas oberoende av framställningssätt eller helt undantas. Utskottet
anser i likhet med föredragande statsrådet att användningen är
så begränsad att dessa bränslen bör undantas från beskattning. Ett
undantag för dessa bränslen torde dessutom främja utvecklingen av
förnybara motorbränslen. I propositionen understryks för övrigt att en
utveckling mot en betydande användning av fossilbaserade motoralkoholer
bör föranleda en omprövning av detta ställningstagande. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna Skl08 yrkande 14 i motsvarande
del och Skll3 yrkande 17.

Två motioner tar upp frågan om en framtida koldioxidskatt på torv. I
motion Skl08 (m) framhålls att torvbränslen utgör ett särfall. Torv kan
i strikt mening inte betraktas som ett fossilt bränsle men det finns
många likheter. Man kan enligt motionärerna hävda att det vid måttligt
uttag av torv sker en nettotillväxt av torvtillgångarna i Sverige.
Samtidigt finns det med hänsyn till de stora miljövärdena anledning att
ha en försiktig inställning till exploatering av de svenska torvtillgångarna.
 Regeringen bör därför ta initiativ till en fortsatt utredning angående
framtida koldioxidbaserad beskattning avseende torv (yrkande 14
delvis). Enligt motionärerna i motion SkllO (mp) bör på sikt även
torveldning beläggas med koldioxidskatt. Vid torvbrytning uppkommer
metanutsläpp som bidrar till den s.k. växthuseffekten. Effekten motsvaras
av den som åstadkoms av den koldioxid som uppkommer vid
förbränning av torven. Regeringen bör återkomma med förslag till
koldioxidavgift även på torv om torveldningen tenderar att öka i någon
betydande grad (yrkande 5).

Som framhålls i propositionen råder stor osäkerhet om nettoeffekten
av utsläppen av bl.a. koldioxid vid brytning och förbränning av torv.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

92

Miljöavgiftsutredningen anser att torv under en övergångstid bör undantas
från koldioxidskatt. En skatt på torv skulle enligt utredningen
förändra de ekonomiska förutsättningarna för torvanvändare och
torvproducenter samtidigt som stora investeringar, delvis med statligt
stöd, har gjorts. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att
ett förslag om koldioxidskatt på torv förutsätter en närmare utredning
av frågan. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna
Skl08 yrkande 14 i motsvarande del och SkllO yrkande 5.

I motion Skl08 (m) yrkande 19 framförs krav på en schabloniserad
koldioxidskatt på bränsle för inrikes flygtrafik. Enligt motionärerna
skall man så nära som möjligt följa den verkliga bränsleförbrukningen
för aktuell plantyp. Skatten skall motsvara 46 öre/kg koldioxid. Däremot
anser motionärerna att den utrikes flygfarten inte skall belastas
med koldioxidskatt (yrkande 18 delvis). I motion Sk686 (mp) delvis
framhålls att dagens lagstiftning om miljöskatt på inrikes flygtrafik inte
tillämpas på koldioxid. För att utvecklingen skall gå i rätt riktning
kräver motionärerna att koldioxidavgift införs på inrikes flygtrafik.
Motionärerna föreslår en avgift på 25 öre/kg. Enligt motion SkllO
(mp) skall flyget belastas med samma miljöskatter och miljöavgifter
som andra trafikslag. En koldioxidskatt för utrikesflyget motsvarande
den för inrikesflyget bör enligt motionärerna införas. Skatten kan
baseras på exempelvis undervägs- eller landningsavgifter, och avgiftsnivån
bör vara densamma som för inrikesflyget. Avgiftsnivån bör höjas
med motsvarande 10 öre/kg koldioxid och år fr.o.m. år 1992 till 65
öre/kg år 1995. Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag
(yrkande 10).

I propositionen föreslås att koldioxidskatt införs på inrikes flygtrafik.
Skatten tas ut i den ordning som gäller för uttagande av befintlig
miljöskatt på utsläpp av kolväten och kväveoxider enligt lagen
(1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik. Skatten motsvarar 79
öre/kg förbrukat flygbränsle. Skatten tas ut efter flygplanstyp och
förbrukad mängd flygbränsle och schablonberäknas efter den aktuella
flygplanstypens genomsnittliga bränsleförbrukning. Jordbruksutskottet
anser att regeringens förslag till koldioxidskatt på bränsle för inrikes
flygtrafik i allt väsentligt tillgodoser motion Sk686 i motsvarande del.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i denna del och avstyrker
detta motionsyrkande. Vidare avstyrks motion Skl08 yrkande 19.

Jordbruksutskottet har tidigare framhållit att luftfartens miljöpåverkan
har viktiga internationella aspekter. Sveriges internationella åtaganden
på luftfartens område utgör emellertid ett hinder mot att
belägga den utrikes luftfarten med pålagor liknande dem för den
inrikes trafiken (1988/89:JoU3y). Frågan om koldioxidskatt på bränsle
för utrikes flygtrafik är föremål för miljöavgiftsutredningens överväganden.
 Utredningens slutbetänkande väntas under sommaren 1990.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk 108
yrkande 18 i motsvarande del och SkllO yrkande 10.

I motion Skl08 (m) yrkas att utrikes sjöfart inte skall belastas med
koldioxidskatt (yrkande 18 delvis). Motionärerna i motion SkllO (mp)

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

93

anser att koldioxidskatten skall omfatta sjöfarten. Det ankommer på
regeringen att utreda och snarast möjligt föreslå införandet av en
koldioxidskatt på fossila drivmedel inom sjöfarten (yrkande 11). Motionärerna
framhåller även att regeringen bör driva frågan om miljöskatt
på sjöfartens område i internationella fora. Internationella initiativ
och förhandlingar är mycket viktiga för att minska luftföroreningarna
från fartyg (yrkande 12).

I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att det är angeläget
att begränsa svavelutsläppen från sjöfarten. Åtgärder avseende sjöfartens
svavelutsläpp bör utformas i ett internationellt samarbete om
någon miljöeffekt skall kunna uppnås. Utskottet erinrar om att sjöfartsverket
har i uppdrag att föreslå åtgärder mot sjöfartens miljöpåverkan.
 Enligt uppgift kommer detta uppdrag att redovisas i maj 1990.
När det gäller bunkeroljor kommer miljöavgiftsutredningen att återkomma
till frågan om beskattning av dessa bränslen i sitt slutbetänkande.
 Utskottet anser att ett ställningstagande i dessa frågor bör avvaktas
och är således inte berett att tillstyrka de förslag om koldioxidskatt
m.m. som föreslås i motionerna Skl08 yrkande 18 i återstående del
och SkllO yrkandena 11 och 12. Utskottet avstyrker motionerna i
berörda delar.

I motion Skl08 (m) framhålls att den av regeringen föreslagna svavelskatten
visserligen kommer att ha en styrande effekt men att influtna
medel tillfaller statskassan. I stället för en svavelskatt bör därför en
svavelavgift införas. Intäkterna från en sådan avgift bör återföras till
miljöförbättrande åtgärder (yrkande 22). En särskild fond bör enligt
motionärerna skapas för att administrera influtna medel. Naturvårdsverket
bör vara huvudman för denna fond. Fonden bör inte ackumulera
kapital (yrkande 23). De årligen influtna fondmedlen bör i första
hand användas för sjö- och skogsmarkskalkning, åtgärder för att förbättra
vattenkvaliteten i försurningsskadade vattentäkter samt forskning
(yrkande 24). Motionärerna i motion SkllO (mp) instämmer i regeringens
förslag att införa en svavelskatt av miljöskäl på alla svavelhaltiga
bränslen (med minst 0,1 % svavelhalt). Motionärerna anser dock att
den föreslagna nivån på 30 kr Ag svavel är för låg. Med hänsyn till det
mycket allvarliga försurningsläget i mark och vatten föreslås att en
skatt på 50 kr Ag svavel införs (yrkande 15). Beträffande de industriella
processernas framtida svavelbeskattning lämnar regeringen inga förslag
utan hänvisar till att frågan kommer att behandlas i miljöavgiftsutredningen.
 Oavsett om utredningen lägger fram något förslag i frågan
är det enligt motionärerna angeläget att regeringen återkommer med
förslag till åtgärder för att få en radikal minskning av svavelutsläppen
från industriella processer (yrkande 16). I motionerna Sk660 (c) delvis
och Sk698 (c) yrkande 2 framförs krav på en avgift på utsläpp av
svavel i samband med förbränning. Motionärerna förordar ett skatteuttag
på energi som bygger på miljöanpassad punktbeskattning, kombinerat
med bl.a. avgifter på svavel. Detta gynnar effektivisering och

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

94

begränsning av utsläpp i produktion, distribution och konsumtionsled
samtidigt som möjligheterna att nå målet om en hållbar utveckling
med ekologisk balans ökar.

Vid riksdagens behandling av miljöpolitiken inför 1990-talet (Joll
1987/88:23, rskr. 373) konstaterade jordbruksutskottet att några åsiktsskillnader
inte förelåg i fråga om nödvändigheten av att bl.a. minska
de försurande utsläppen. Målet måste vara att utsläppen på sikt nedbringas
till en nivå som naturen tål och som medger en god livsmiljö.
Riksdagen fastslog bl.a. att de svenska utsläppen av svavel skall minska
med 65 % till år 1995, räknat från 1980 års nivå. Samtidigt fastställdes
ett mål att svavelutsläppen skulle minskas med 80 % från 1980 års
nivå fram till sekelskiftet.

Mot bakgrund av det anförda har utskottet inget att erinra mot den
av regeringen föreslagna skatten på svavel i kolbränsle och olja samt
torvbränsle. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att en
förutsättning för att utsläppen skall minska på ett kostnadseffektivt sätt
är att skatten per enhet förorening är lika för alla utsläppskällor. Syftet
med svavelskatt bör vara att svavelfattigare bränslen används samt att
reningsåtgärder vidtas. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet
att det kan finnas skäl att utvidga det skattepliktiga området till
att även omfatta råolja och spillolja. Från miljösynpunkt är det dock
mest väsentligt i detta första steg att införa miljörelaterade skatter och
att skattebelägga stora produktgrupper som sammantagna står för den
större andelen svavelutsläpp. För en utvidgning av skatteplikten krävs
en närmare utredning om konsekvenserna. Utskottet har inget att
erinra mot den föreslagna nivån på svavelskatten. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Skl08 yrkandena 22, 23 och 24, SkllO
yrkande 15, Sk660 i motsvarande del och Sk698 yrkande 2 i den mån
de inte kan anses tillgodosedda med regeringens förslag.

Miljöavgiftsutredningen avser att i sitt slutbetänkande behandla frågan
om ekonomiska styrmedel för att begränsa utsläpp från industriella
processer. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att ett
slutligt ställningstagande till frågan om de industriella processernas
framtida svavelbeskattning med hänsyn härtill bör avvaktas. Motion
SkllO yrkande 16 avstyrks.

Stockholm den 15 maj 1990
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt
(s), Jens Eriksson (m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s),
Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart
Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson
(s) och Kaj Larsson (s).

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

95

Avvikande meningar

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

1. Skogsvårdsavgift

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Som anförs i motionerna Sk311 och Sk337 är det för de kombinerade
skogs- och jordbruksföretagen av utomordentlig vikt att skogsbruket
har en god och uthållig lönsamhet. Lönsamheten urholkas av nuvarande
skogsvårdsavgifter samtidigt som ett lönsamt skogsbruk är en förutsättning
för en levande landsbygd. Vi anser att skogsvårdsavgifterna bör
avskaffas. I samband därmed bör även de bidrag som finansieras med
avgiften slopas. Utskottet borde således ha tillstyrkt motionerna Sk311
och Sk337.

2. Skogsvårdsavgift

Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anför:

Skogsvårdsavgjften höjdes 1984 från 0,5 %o till 0,8 %o. Folkpartiet
motsatte sig denna höjning som bidrog till att ge skogsvårdsavgiften en
fiskal karaktär. Sambandet mellan avgiftens storlek och de statsutgifter
avgiften var tänkt att finansiera försvagades. Vi förordar en sänkning
av skogsvårdsavgiften till 1984 års nivå, dvs. 0,5 %o. Utskottet borde
således ha tillstyrkt motion Sk377.

3. Skogsvårdsavgift

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Centern har i motioner till de senaste årens riksmöten krävt att
skogsvårdsavgiften tas bort och att de skogliga bidragen, med undantag
för dem som har regionalpolitisk karaktär, avskaffas. Genom riksdagens
beslut med anledning av proposition 1983/84:40 släpptes principen
att skogsvårdsavgiften endast fick användas för bidrag som är
tillgängliga för alla skogsägare. Nu används skogsvårdsavgiftsmedel för
att finansiera alla bidrag inom det skogliga stödområdet. Ett ytterligare
motiv för att avskaffa avgiften är den negativa effekt som den också får
om man beräknar dess konsekvenser under en omloppstid på mellan
80 och 100 år. Avgiftens totala storlek svarar mot 40 % av nettot vid
avverkningen. Skogsvårdsavgiften bör således slopas, och detta gäller
även de bidrag som finansieras med avgiften. Undantag bör endast
göras för bidrag av regionalpolitisk karaktär. Utskottet borde således ha
tillstyrkt motionerna Sk304, Sk324, Sk338, Sk349, Sk383, Sk411 yrkande
1, Sk412 och Sk448.

96

4. Skogsvårdsavgift

Annika Åhnberg (vpk) anför

Riksdagen bör i enlighet med motion Sk429 hos regeringen begära en
översyn av skogsvårdsavgift^. Utbetalade medel för skogliga åtgärder
står inte i rimlig proportion till de inbetalade avgifterna. Vidare har
kritik riktats mot olika skogsägares möjligheter att få tillgång till
medel. Dessutom innebär skogsvårdsavgiften en extra beskattning på
hälften eller mer av skogsbrukets nettoavkastning.

5. Koldioxidskatt

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Grunden för den svenska energibeskattningen bör vara en skatt på
emissioner av koldioxid. Riksdagen bör därför införa en koldioxidutsläppsrelaterad
punktskatt som omfattar alla förbränningsanläggningar
och tas ut vid försäljning av bränsle på samma sätt som nu sker med
punktskatterna på energi. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion
Skl08 yrkande 14 i berörd del.

6. Koldioxidskatt

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Som anförs i berörda delar av motionerna Sk434 yrkande 4 och Sk660
bör en miljöanpassad punktbeskattning som bl.a. omfattar koldioxidskatt
införas. Skatteuttaget på energi skall kombineras med bl.a. en
koldioxidavgift på minst 25 öre/kg koldioxid. Detta gynnar effektivisering
och begränsning av utsläpp i produktion, distribution och konsumtionsled.

7. Koldioxidskatt

Åsa Domeij (mp) anför:

Riksdagen bör i enlighet med vad som föreslås i regeringens proposition
och i motionerna SkllO yrkande 4 och Sk392 yrkande 12 i
motsvarande del besluta att införa en koldioxidskatt på 25 öre/kg för
fossila bränslen. Den av regeringen föreslagna skattenivån är acceptabel
som ett första steg. Avgiften bör fr.o.m. år 1992 höjas med 10
öre/kg varje år upp till 65 öre/kg år 1995. En sådan successiv höjning
av avgiftsnivån är motiverad med hänsyn till att koldioxidutsläppen
måste minska.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

97

7 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30 Bilagor

8. Koldioxidskattens tillämpningsområde

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Koldioxidskatten bör omfatta alla koldioxidemissioner från fossila
bränslen. Det innebär enligt vår mening att även rå- och spillolja bör
beskattas. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Skl08 yrkande
14 i berörd del.

9. Koldioxidskattens tillämpningsområde

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Som anförs i motion Skll3 yrkande 18 bör en lika beskattning av
bränslen ske oavsett om de utnyttjas för produktion av el eller värme.
Detta innebär bl.a. att en koldioxidavgift skall utgå för bränslen som
utnyttjas för elproduktion. Därest detta yrkande ej vinner riksdagens
bifall bör enligt vår mening biobränslen och fjärrvärme undantas från
skatteplikt enligt mervärdeskattelagen.

10. Koldioxidskattens tillämpningsområde

Åsa Domeij (mp) anför:

Som anförs i motion SkllO yrkande 6 bör koldioxidskatten även tas ut
på fossila bränslen som används för produktion av elkraft.

11. Motoralkoholer

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Etanol och metanol framställs i Sverige huvudsakligen från icke-fossila
råvaror. I den mån fossila råvaror helt eller delvis används skall enligt
vår mening koldioxidskatt erläggas. Utskottet borde således ha tillstyrkt
motion Skl08 yrkande 14 i motsvarande del.

12. Motoralkoholer

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Annika Åhnberg
(vpk) anför:

Enligt vår mening bör koldioxidskatt utgå på motoralkoholer baserade
på fossila bränslen. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Skll3
yrkande 17.

13. Koldioxidskatt på torv

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

Som anförs i motion Skl08 yrkande 14 i motsvarande del utgör
torvbränslen ett särfall. Torv kan i strikt mening inte betraktas som ett

98

fossilt bränsle men det finns många likheter. Man kan som motionärerna
hävda att det vid måttligt uttag av torv sker en nettotillväxt av
torvtillgångarna i Sverige. Samtidigt finns det med hänsyn till de stora
miljövärdena anledning att ha en försiktig inställning till exploatering
av de svenska torvtillgångarna. Regeringen bör därför enligt vår mening
ta initiativ till en fortsatt utredning angående framtida koldioxidbaserad
beskattning avseende torv.

14. Koldioxidskatt på utrikes flygtrafik

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Som framhålls i motion Sk 108 yrkande 18 i motsvarande del bör den
utrikes flygfarten inte belastas med koldioxidskatt. Riksdagen bör enligt
vår mening göra ett uttalande härom i enlighet med motionen.

15. Koldioxidskatt på utrikes flygtrafik

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anför:

Flyget skall belastas med samma miljöskatter och miljöavgifter som
andra trafikslag. En koldioxidskatt för utrikesflyget kan enligt vår
mening baseras på exempelvis undervägs- eller landningsavgifter. Avgiftsnivån
bör vara densamma som för inrikesflyget. Regeringen bör
snarast återkomma med ett förslag. Utskottet borde således ha tillstyrkt
motion SkllO yrkande 10.

16. Koldioxidskatt på utrikes sjöfart

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Vi anser i likhet med vad som anförs i motion Skl08 yrkande 18 i
återstående del att riksdagen bör besluta att undanta utrikes sjöfart från
koldioxidbeskattning.

17. Koldioxidskatt på utrikes sjöfart

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anför:

Vi anser att koldioxidskatten skall omfatta sjöfarten. Det ankommer på
regeringen att utreda och snarast möjligt föreslå införandet av en
koldioxidskatt på fossila drivmedel inom sjöfarten. Samtidigt bör regeringen
driva frågan om miljöskatt på sjöfartens område i internationella
fora. Internationella initiativ och förhandlingar är mycket viktiga
för att minska luftföroreningarna från fartyg. Vi anser således att
utskottet borde ha tillstyrkt motion SkllO yrkandena 11 och 12.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

99

18. Svavelskatt

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)

anför:

Den av regeringen föreslagna svavelskatten kommer visserligen att ha
en styrande effekt men de medel som inflyter tillfaller statskassan.
Enligt vår mening borde en svavelavgift införas i stället för en svavelskatt.
 Intäkterna från en sådan avgift skulle återföras till miljöförbättrande
åtgärder. En särskild fond bör skapas för att administrera
influtna medel. Naturvårdsverket bör vara huvudman för denna fond.
Fonden bör inte ackumulera kapital. De årligen influtna fondmedlen
bör i första hand användas för sjö- och skogsmarkskalkning, åtgärder
för att förbättra vattenkvaliteten i försurningsskadade vattentäkter samt
forskning. Enligt vår mening borde utskottet således ha tillstyrkt
motion Skl08 yrkandena 22, 23 och 24.

19. Svavelskatt

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Som framhålls i motionerna Sk660 i motsvarande del och Sk698
yrkande 2 bör ett skatteuttag på energi bygga på miljöanpassad punktbeskattning,
 kombinerat med bl.a. avgifter på svavel. I motsats till en
skatt på svavel gynnar en avgift effektivisering och begränsning av
utsläpp i produktion, distribution och konsumtionsled samtidigt som
möjligheterna att nå målet om en hållbar utveckling med ekologisk
balans ökar. Vi anser därför att utskottet borde ha tillstyrkt ett riksdagsbeslut
om införande av en avgift i stället för den skatt som föreslås
i propositionen på utsläpp av svavel i samband med förbränning.

20. Svavelskatt

Åsa Domeij (mp) anför:

Jag instämmer i regeringens förslag att av miljöskäl införa en svavelskatt
på alla svavelhaltiga bränslen med minst 0,1 % svavelhalt. Den
föreslagna nivån på 30 krAg svavel är dock för låg. Med hänsyn till
det mycket allvarliga försurningsläget i mark och vatten bör en skatt
på 50 kr./kg svavel införas. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion
Skl 10 yrkande 15.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:5

100

Näringsutskottets yttrande
1989/90:NU10y
Energibeskattning
Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt m.m. och de
motioner som har väckts med anledning av propositionen. Likaså har
skatteutskottet berett näringsutskottet tillSlle att yttra sig över vissa
motioner om energibeskattning som har väckts under allmänna motionstiden.
 En till näringsutskottet hänvisad motion, 1989/90:N71 (c),
med anledning av proposition 1989/90:125 med förslag om tilläggsbudget
II till statsbudgeten för budgetåret 1989/90 innehåller ett yrkande
(2) om energibeskattning. Näringsutskottet överlämnar motionen i den
delen till skatteutskottet — under förutsättning av dess medgivande —
med det yttrande som här följer.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av statssekreterare
Svante Öberg och departementsrådet Gunnar Skarell, finansdepartementet.
 Vidare har synpunkter på utformningen av energiskattelagstiftningen
inför utskottet och genom skrivelser framförts av dels företrädare
för Jernkontoret, dels företrädare för Bergvik Kemi AB. Skogsindustrierna
har tillställt utskottet en skrivelse i ärendet.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition
1989/90:111 kommenterar näringsutskottet följande:

1989/90:Sk81 (vpk) (yrkandena 2, 31, 32, 35-37 och 39-40),
1989/90:Skl08 (m) (yrkandena 13-17 och 21),

1989/90:Skll0 (mp) (yrkandena 1, 2, 7—8 och 17—20),
1989/90:Skll3 (c) (yrkandena 15—18 och 21 — 23),

1989/90:Skll4 (m),

1989/90:Skll7 (c) (yrkande 3).

Näringsutskottet kommenterar också följande motioner från allmänna
motionstiden som har hänvisats till skatteutskottet:

1989/90:Sk323 (c) Beskattningen av resor med egen bil i tjänsten,
m.m. (yrkande 2),

1989/90:Sk392 (mp) Ett miljöpolitiskt skattesystem (yrkandena 9 och
11-16),

1989/90:Sk434 (c) Skattepolitiken (yrkandena 3 och 4),

1989/90:Sk623 (mp) Energiskatterna,

1989/90:Sk631 (vpk) Energiskatterna,

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

101

1989/90:Sk642 (c) Energiskatten på mindre elproduktionsenheter,
1989/90:Sk644 (fp) Skattebefrielse för mindre vindkraftverk,
1989/90:Sk660 (c) Energibeskattningen,

1989/90:Sk676 (c) Prissättningen på råtallolja,

1989/90:Sk679 (vpk) Beskattningen av etanol,

1989/90:Sk685 (c) Skattefrihet för etanol, m.m. (yrkande 1),
1989/90:Sk688 (c) Skattebefrielse för inhemska bränslen,
1989/90:Sk691 (c) Mervärdeskatten på fjärrvärme,

1989/90:Sk693 (vpk) Skattebefrielse för små vindkraftverk,
1989/90:Sk697 (mp) Beskattningen av förnybar energi,

1989/90:Sk699 (mp) Den elintensiva industrins energiskatt.

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:
125 och som med detta yttrande överlämnas till skatteutskottet är
1989/90:N71 (c) (yrkande 2).

Bakgrund till och huvudpunkterna i regeringens
förslag

Flera utredningar har samtidigt utrett energibeskattningen eller frågor
som har nära anknytning till denna beskattning. Kommittén för indirekta
skatter (KIS) har i sitt betänkande (SOU 1989:35) Reformerad
mervärdeskatt m.m. behandlat bl.a. den framtida energibeskattningen.
Miljöavgjftsutredningen (MIA) har i två delbetänkanden, (SOU
1989:21) Sätt värde på miljön! — Miljöavgifter på svavel och klor samt
(SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken — Energi och
trafik, föreslagit ekonomiska styrmedel på energi- och trafikområdet.
Systemet för nedsättningen av energiskatter har utretts av utredningen
om konkurrensvillkoren för elintensiv industri, EL 90, som har redovisat
sina förslag i delbetänkandet (SOU 1989:82) Nedsättning av
energiskatter.

Genom riksdagens beslut med anledning av förslag i proposition
1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m. (1989/90:SkU10, rskr.
1989/90:95) har energiområdet, med undantag för flygfotogen och
flygbränsle och — under år 1990 — fjärrvärme, belagts med mervärdeskatt
fr.o.m. den 1 mars innevarande år. Samtidigt beslutades om vissa
ändringar i punktbeskattningen av elkraft och bensin.

Det framgick av propositionen att förslagen om mervärdeskattebeläggning
av energi och om vissa förändringar i punktbeskattningen
endast var ett första steg av en reformering på energiskatteområdet, där
mervärdeskatten tillsammans med miljörelaterade pålagor kunde förväntas
ingå som betydelsefulla inslag i energiskattesystemet. Eftersom
mervärdeskatt med en enhetlig skattesats inte kan fungera som styrmedel
måste, anfördes det i propositionen, andra skatter eller avgifter
användas som instrument för att en från energi- och miljöpolitisk
synpunkt önskvärd styrning av förbrukningen skall åstadkommas.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

102

Ett ytterligare steg i reformeringen av energiskatteområdet utgörs av
förslagen i den nu aktuella propositionen 1989/90:111, som delvis
avser ändrade punktskatter på energi. Energibeskattningen har under
1970- och 1980-talen haft stor betydelse för att användningen av fossila
bränslen skall minskas och därmed också koldioxidutsläppen, sägs det
i propositionen. Med tanke på de ökade kunskaperna om klimatfrågans
betydelse finns starka skäl att ge energibeskattningen en skarpare
miljöprofil. Regeringens förslag innebär i sammanfattning att en koldioxidskatt
på 25 öre per kg emitterad koldioxid skall införas på vissa
oljeprodukter, kol, naturgas, gasol och bensin. Samtidigt föreslås den
allmänna energiskatten på olja, kol, naturgas och sådan gasol som
används för annat ändamål än drift av motorfordon bli reducerad med
50 %. Skatten på eldningsolja, motorbrännolja och viss fotogen differentieras
med hänsyn till produktens innehåll av bl.a. aromatiska
kolväten.

Vissa andra ändringar av den allmänna energiskatten föreslås också,
bl.a. vad gäller undantag från skatteplikt för s.k. reservkraft, vissa
avdragsregler samt beskattningsreglerna för industriell kraftvärmeproduktion.

En skatt på 30 kr. per kg svavel i kol, torv och olja föreslås bli
införd.

Koldioxidskatten på andra bränslen än bensin föreslås få ingå i
underlaget för industrins nedsättning av skatt på energi. En utredning
om den energiintensiva industrins skattenedsättningsregler aviseras.

Synpunkter och förslag i motioner

Enligt vad som sägs i moderata samlingspartiets motion 1989/90:Skl08
bör utgångspunkten för ett modernt energibeskattningssystem vara att
skatten skall ha en miljöstyrande effekt. Grunden för beskattningen
bör vara en skatt på emissioner av koldioxid. Denna bör tas ut med 46
öre per kg utsläppt koldioxid, dvs. 21 öre mer än vad som föreslås i
propositionen. Svavel i energiråvaror bör enligt motionärernas mening
belastas med en avgift, inte en skatt. Intäkterna från avgiften föreslås
bli återförda till miljöförbättrande åtgärder. Energisektorn bör, med
undantag för tillhandahållandet av fjärrvärme, vara inordnad i mervärdeskattesystemet.
 Nuvarande punktskatter inom energiområdet (inkl.
elskatten och den nuvarande särskilda skatten för oljeprodukter, kol
och bensin) bör i sin helhet avskaffas med undantag för en del av
bensinskatten. För mindre miljöskadlig brännolja bör stimulansavdrag
införas. Bortsett från vissa återbetalnings- och reduceringsmöjligheter
avseende koldioxidskatten bör några regler om nedsättning av skatt på
energiområdet inte finnas.

Huvudpunkterna i det energibeskattningssystem som centerpartiet
vill införa redovisas i motion 1989/90:Skll3 som har väckts
med anledning av propositionen. Vissa kompletterande förslag finns i
motionerna 1989/90:Sk434 (c) och 1989/90:Sk660 (c) från allmänna
motionstiden. Ett återkommande förslag är att riksdagens beslut om

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

103

införande av mervärdeskatt på energi skall rivas upp. Mervärdeskatt på
energi innebär, anför motionärerna, att det blir väsentligt svårare att
uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål, att energikostnaderna
övervältras på konsumenterna och att konkurrenskraften för biobränslen
kraftigt försämras. Energibeskattningen bör baseras på en miljöanpassad
punktbeskattning i kombination med uttag av miljöavgifter och
av en skatt på utsläpp av koldioxid. Skatter och avgifter både på elkraft
och bränslen bör genomgående tas ut i produktionsledet. Därigenom
kan en effektivisering och begränsning ske av utsläpp i produktions-,
distributions- och konsumtionsleden. Med tillämpning av denna princip
föreslår centerpartiet att skatt på elkraft skall tas ut i produktionsledet
enligt samma grunder som nu gäller för den särskilda vattenkraftsskatten
och för den skatt som tas ut på elkraft producerad i
kärnkraftverk. Elproduktionsskatten föreslås bli 13 öre per kWh. Nuvarande
elskatt i användarledet föreslås i konsekvens härmed bli avskaffad.
 Bland motionärernas förslag ingår också att en skatt på uran
skall införas och att lika beskattning och avgiftsbeläggning av bränslen
skall ske oavsett om dessa används för produktion av elkraft eller
värme. Vidare föreslås skattefrihet för biobränslen, vindkraft, vågkraft
och elenergi från solceller. Centerpartiet ansluter sig till regeringens
förslag om införande av koldioxidskatt och svavelskatt och om halvering
av den allmänna energiskatten på bränslen exkl. bensin. Vad
beträffar reglerna för nedsättning av skatt inom den energiintensiva
industrin skisseras riktlinjer för ett nytt system som syftar till att en
effektivare energianvändning skall stimuleras.

Vänsterpartiet kommunisternas förslag till riktlinjer för energibeskattningen
framgår av motion 1989/90:Sk81 i kombination med motion
1989/90:Sk631 från allmänna motionstiden. Mervärdeskatten på energi
leder enligt motionärerna till negativa fördelningseffekter och bör
avskaffas till förmån för ett system med punktskatter på energiområdet
utformade på basis av energipolitiska och miljöpolitiska hänsynstaganden.
 I motion 1989/90:Sk81 (vpk) yrkas i första hand avslag på
proposition 1989/90:111. Som andrahandsyrkanden ingår att mervärdeskattebeslutet
skall rivas upp och att skatterna på elkraft, bensin,
dieselbrännolja, eldningsolja och kol skall höjas. Regeringens förslag
avseende koldioxidskatt och svavelskatt accepteras, men motionärerna
motsätter sig att koldioxidskatten får ingå i underlaget för den energiintensiva
industrins nedsättning av skatt. I vänsterpartiet kommunisternas
förslag till huvudpunkter i energibeskattningen ingår också
införandet av en uranskatt, en höjning av skatten på vattenkraft till
förmån för regionala sysselsättningsskapande satsningar samt genomförandet
av en rättvis beskattning av bränsleförbrukningen i kondenskraft-
resp. kraftvärmeverk.

Enligt miljöpartiet de grönas förslag till energibeskattning, vilka formuleras
dels i motion 1989/90:Skl 10 med anledning av propositionen,
dels i motionerna 1989/90:Sk392 och 1989/90:Sk623 från allmänna
motionstiden, bör skattesystemet ändras på ett sådant sätt att beskattningen
av arbete minskas, medan pålagorna på energi, råvaror och
miljöstörande verksamhet ökas. På så vis gynnas, menar motionärerna,

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

104

effektiv energianvändning, hushållning och miljövänlig verksamhet.
De föreslår att den nuvarande energibeskattningen skall avskaffas och
ersättas med ett system av råvaruskatter och miljöskatter med följande
huvudpunkter. En enhetlig råvaruskatt på fossila bränslen införs.
Skatten bör inledningsvis sättas till 5,9 öre per kWh för förbränningsoljor,
 bensin, kol, naturgas och gasol. Biobränslen och vindkraft bör
vara skattefria. Den nuvarande skatten på elkraft i konsumentledet bör
avskaffas och all beskattning av elkraft ske på energiråvaran. Uran bör
beläggas med en råvaruskatt. Mervärdebeskattningen av energi accepteras
av motionärerna, som dock begär undantag för biobränslen och
elkraft från vindkraftverk. I motionerna begärs att ett nytt system för
nedsättning av industrins energiskatter skall utarbetas som inte premierar
hög energianvändning. Tills vidare accepteras gällande nedsättningsregler,
 dock med höjning av den gräns till vilken nedsättning
sker. Miljöpartiet stöder regeringens förslag om införandet av koldioxidskatt
men förordar en successiv höjning av skatten.

Näringsutskottet

Inledning

Näringsutskottet behandlar i detta yttrande, i den ordning som här
anges, följande förslag i proposition 1989/90:111 och motionsyrkanden
med anledning därav:

Moment 8. Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
såvitt avser förslaget om sänkning av punktskatterna på fossila
bränslen. I samband därmed behandlas också motionsförslag rörande
allmänna riktlinjer för energibeskattningen.

Moment 9. Lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av
allmän energiskatt såvitt avser förslaget att koldioxidskatt skall ingå i
beräkningsunderlaget för nedsättning. I anslutning härtill behandlas
också övergripande motionsförslag rörande nedsättningssystemet.

Moment 7. Lag om koldioxidskatt såvitt avser förslaget om avdrag av
skatt. Förslaget om införande av en koldioxidskatt tas upp av näringsutskottet,
 under rubriken Energibeskattningssystemet i stort, i vad
avser principen om skattens införande men inte i vad avser om
skattens nivå och omfattning.

Näringsutskottets bedömning av förslagen tar sin utgångspunkt i dels
gällande energipolitiska riktlinjer sådana dessa har lagts fast av riksdagen
genom beslut åren 1980 och 1981 om energipolitiken och successiva
uppföljningsbeslut därefter, dels en bedömning från näringspolitisk
utgångspunkt av hur en ändrad energibeskattning kan påverka industrins
konkurrensförutsättningar.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

105

Energibeskattningssystemet i stort

Energi är, med några undantag, fr.o.m. den 1 mars i år belagd med
mervärdeskatt. I proposition 1989/90:111 föreslår regeringen nya
punktskatter på energi, bl.a. i form av en miljöpolitiskt motiverad
koldioxidskatt på fossila bränslen. Nuvarande punktskatter på energiområdet
bör enligt vad som sägs i propositionen behållas vid sidan av
miljörelaterade skatter så att en sådan differentiering mellan bränslena
som är motiverad av energipolitiska skäl kan behållas i skatteuttaget.
Enligt regeringens förslag sänks emellertid den allmänna energiskatten
på fossila bränslen med 50 %. Därmed skulle vid införandet av en
koldioxidskatt en lämplig total skattebelastning uppnås.

I motioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet de gröna redovisas partiernas förslag
till utformning av beskattningen på energiområdet. Innehållet i
motionerna har redovisats i den inledande framställningen. I kort
sammandrag begärs följande.

Moderata samlingspartiet (motion 1989/90:Skl08) bekräftar sin anslutning
till riksdagens beslut om mervärdeskatt på energi, med reservation
för fjärrvärme. Energi bör i övrigt beskattas endast genom uttag
av koldioxidskatt. Övriga punktskatter med undantag för en del av
bensinskatten bör följaktligen avskaffas. Ett system med stimulansavdrag
för mindre miljöskadlig olja bör införas.

Centerpartiets förslag formuleras i motionerna 1989/90:Skll3,
1989/90:Sk434 och 1989/90:Sk660. Enligt motionärerna bör energi
undantas från mervärdeskatt. Elkraft och värme bör beskattas i produktionsledet.
 En produktionsskatt på elkraft bör sålunda införas
medan nuvarande elskatt i konsumtionsledet bör slopas. Skattefrihet
för avkopplingsbar elkraft bör ej medges. Skatteavdrag för produktionsskatten
bör medges vid export och skatt läggas på vid import av
elkraft. Biobränslen och annan förnybar energi bör vara befriade från
skatt. Regeringens förslag om en halvering av skatten på fossila bränslen
och om införande av koldioxidskatt godtas av motionärerna.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1989/90:Sk81 att proposition
1989/90:111 skall avslås. Om detta yrkande inte skulle bifallas,
krävs att riksdagen skall besluta undanta energi från mervärdeskatt.
Vidare föreslås riksdagen i ett sådant läge besluta om en höjning av
punktskatterna på elkraft samt på bensin, olja och kol. Regeringens
förslag om en sänkning av skatten på fossila bränslen accepteras
sålunda inte. Förslaget om införande av en koldioxidskatt godtas. I
motion 1989/90:Sk631 (vpk) föreslås att en skatt på uran skall införas
och att skatten på vattenkraft producerad i äldre vattenkraftverk skall
höjas.

Enligt miljöpartiets förslag till riktlinjer för energibeskattningen bör
en enhetlig råvaruskatt tas ut på fossila bränslen och beskattning av
elkraft ske på energiråvaran. En skatt på uran föreslås därför bli införd
och nuvarande konsumtionsskatt på elkraft bli avskaffad. Skattefrihet
föreslås för biobränslen och vindkraft. En stor del av de ökade skatteintäkter
som ett genomförande av förslaget skulle leda till bör enligt

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

106

motionärerna användas till att bekosta en nödvändig omställning av
energisystemet. Regeringens förslag till koldioxidskatt godtas. Mervärdebeskattningen
av energi accepteras, men undantag för vissa energislag
föreslås bli införda.

Ett upphävande av riksdagens beslut om mervärdeskatt på energi till
förmån för ett punktskattesystem begärs, med utgångspunkt i förhållandena
i Kalmar län och med åberopande av bl.a. glesbygdsaspekter,
också i motionerna 1989/90:Skl 17 (c) och 1989/90:Sk323 (c).

Med regeringens nu framlagda förslag att miljörelaterade skatter på
energi skall införas och att i samband därmed den allmänna energiskatten
på fossila bränslen skall sänkas fortsätter det arbete med en
reformering av energibeskattningen som inleddes förra året med beslut
om mervärdeskattebeläggning av energiområdet, en viss sänkning av
skatten på elenergi och en höjning av bensinskatterna. Därmed skulle
energi omfattas av tre huvudtyper av skatter: mervärdeskatt, miljöskatter
och energiskatter.

Näringsutskottet erinrar om att mervärdeskatt på energi har införts
av i huvudsak andra skäl än sådana som kan anföras från energipolitisk
synpunkt, även om skatten kan ha effekter, t.ex. på energiförbrukningen,
 som är av intresse också med hänsyn till riktlinjerna för
energipolitiken. Näringsutskottet har från sina utgångspunkter tidigare
anslutit sig till regeringens uppfattning att övervägande skäl talar för
att mervärdebeskattning bör tillämpas även inom energisektorn. Det
som sägs i nu aktuella motioner till stöd för ett avskaffande av
mervärdeskatten på energi ger inte anledning till annan bedömning
från näringsutskottets sida.

Införandet av en koldioxidskatt i enlighet med regeringens förslag
kan stimulera till ökad effektivitet i bränsleanvändningen och en
övergång till användning av förnybara energislag eller till energislag
med lägre kolinnehåll och kan därigenom aktivt bidra till förverkligandet
av de energipolitiska målen. Näringsutskottet tillstyrker med
hänsyn härtill regeringens förslag beträffande koldioxidskatt. Utskottet
behandlar inte i detta yttrande frågan om skattens nivå och omfattning.

Näringsutskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att nuvarande
punktskatter på energiområdet bör behållas vid sidan av de
miljörelaterade skatterna. Dessa punktskatter utgör ett av de ekonomiska
styrmedel som nu används för att styra energitillförsel och energianvändning
i den riktning som har beslutats av riksdagen och bör
enligt näringsutskottets mening finnas kvar i samma syfte även i
fortsättningen. För att en lämplig total skattebelastning skall uppnås
vid införandet av en koldioxidskatt, föreslås i propositionen att skatten
på fossila bränslen skall halveras och att en differentiering av skatten
på olja skall införas. Regeringens förslag i dessa avseenden förefaller
väl avvägda och tillstyrks av näringsutskottet.

En energipolitisk proposition har aviserats av regeringen till hösten

1990. Näringsutskottet utgår från att det i denna proposition kommer
att ingå en analys av hur energiskatterna medverkar som styrmedel för
förverkligandet av de energipolitiska mål och program som formuleras
i propositionen.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

107

Förslagen i här aktuella motioner sammanfaller på vissa punkter
med den ordning som riksdagen redan har beslutat eller nu föreslås
besluta men utgör i väsentliga delar riktlinjer för nya beskattningssystem.
 Näringsutskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens
förslag. Det som anförs i motionerna bör enligt utskottets mening inte
föranleda några initiativ från riksdagens sida. I sammanhanget bör
nämnas att frågan om beskattningen av vattenkraftsproduktion behandlas
i utredningen (Fi 1989:08) om kraftföretagens vinster. Förutsättningarna
för införandet av en skatt på det uran som används i
kärnkraftverk har belysts av miljöavgiftsutredningen i dess betänkande
(SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.

Med hänvisning till det nu sagda tillstyrker näringsutskottet proposition
1989/90:111 punkt 8 i här berörd del och avstyrker motion
1989/90:Skl08 (m) yrkande 21, motion 1989/90:Skll3 (c) yrkandena
15, såvitt här är i fråga, 16a, 16b, 16c, 21 och 23, motion
1989/90:Skll7 (c) yrkande 3, motion 1989/90:Sk323 (c) yrkande 2,
motion 1989/90:Sk434 (c) yrkandena 3 och 4, motion 1989/90:Sk660
(c), motion 1989/90:Sk81 (vpk) yrkandena 2, 31, 37, 39 och 40, motion
1989/90:Sk631 (vpk), motion 1989/90:Skll0 (mp) yrkandena 1, 2, 7
och 8, motion 1989/90:Sk392 (mp) yrkandena 11 — 14 och motion
1989/90:Sk623 (mp) yrkande 1.

Nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt
Bakgrund och motionsförslag

Lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt innehåller
regler om begränsning av den energiintensiva industrins energiskattebelastning.
 Reglerna och dessas tillämpning framgår av följande sammanfattning
i propositionen (s. 171):

Har elkraft eller bränsle förbrukats vid industriell tillverkning tas
enligt 2 § första stycket lagen (1974:992) om nedsättning av allmän
energiskatt (NEL) den allmänna energiskatten ut med sådant belopp
att skatten inte överstiger 3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde
fritt fabrik. Det är RSV [riksskatteverket] som skall besluta
om denna nedsättning. Vid bedömningen av skattebelastningen tas
enligt 3 § NEL hänsyn endast till den genomsnittliga storleken av
skatten i förhållande till försäljningsvärdet för företagen inom en
bransch eller för grupp av företag med likartad tillverkning.

Enligt 2 § andra stycket NEL kan regeringen medge nedsättning för
visst företag utöver vad RSV kan besluta om. Ansökan görs hos
finansdepartementet. Som förutsättning för nedsättning gäller att särskilda
skäl föreligger. Regeringens beslut för de senaste åren har
inneburit att den sammanlagda energiskatten för elkraft och bränslen
har begränsats till 1,7 % av de tillverkade produkternas faktiska eller
beräknade försäljningsvärde fritt fabrik. Enligt besluten får hela energiskatten
på elkraft, kolbränslen, gasol och naturgas beaktas vid beräkningen
av skattebelastningen. För olja gäller att endast 291 kr. per m3
av den allmänna energiskatten får beaktas. Den särskilda skatten på
olja och kol får inte beaktas. Nedsättningen omfattar främst cement-,
kalk- och tegelindustrin, massa- och pappersindustrin, järn- och stål -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

108

industrin samt kemi- och gruvindustrin. Regeringen beviljade år 1988
och 1989 drygt 100 industriföretag nedsättning av den allmänna energiskatten.
 Nedsättningen uppgick till ca 700 milj.kr. per år.

I propositionen föreslås att koldioxidskatten på andra bränslen än
bensin skall få ingå i underlaget för industrins nedsättning av skatt på
energi i avvaktan på att motsvarande åtgärder avseende koldioxidutsläpp
genomfors i den svenska industrins viktigaste konkurrentländer.
I propositionen aviseras också att en särskild utredare skall tillkallas
för att göra en fullständig översyn av den energiintensiva industrins
skattenedsättningsregler.

Frågan om industrins nedsättning av skatt på energi har tagits upp i
flera motioner — både specifikt, med anknytning till regeringens
förslag att koldioxidskatten skall inräknas i underlaget för nedsättningen,
 och generellt vad avser regelsystemet som sådant.

Moderata samlingspartiet, vars förslag till framtida energibeskattning
innebär att inga andra punktskatter skall uttas på energi än en koldioxidskatt
(och bensinskatt), anvisar i motion 1989/90:Skl08 vissa reduceringsmöjligheter
avseende denna skatt. Förslagen härom, som hänför
sig till industriella processer där bränslen används för nyttiggörandet
av bränslenas kolinnehåll, behandlas av näringsutskottet i det följande
under rubriken Avdrag för allmän energiskatt och koldioxidskatt.
Några andra reducerings- eller nedsättningsregler bör inte finnas, anförs
det i motionen. Nuvarande spärregel som gör att allmän energiskatt
inte behöver överstiga 1,7 % av de tillverkade produkternas
försäljningsvärde bör sålunda avskaffas. Svårigheter kan emellertid
föreligga i vissa branscher att anpassa bränslevalet efter nya förhållanden,
 anför motionärerna. Därför bör möjlighet finnas till viss nedsättning
under en övergångsperiod.

Centerpartiet accepterar att koldioxidskatten får ingå i underlaget
för beräkningen av den energiintensiva industrins skattenedsättning
men begär i motion 1989/90:Skll3 att regeringen skall låta utarbeta
nya nedsättningsregler enligt riktlinjer som dras upp i motionen. Syftet
är att industrin genom extra skattebelastning på hög energiförbrukning
skall stimuleras till större effektivitet i energianvändningen.

Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig enligt vad som sägs i
motion 1989/90:Sk81 att koldioxidskatten skall få ingå i beräkningsunderlaget
för skattenedsättningen. Motionärerna anför som argument
industrins goda betalningsförmåga och det förhållandet att alternativa
energikällor kan väljas. Motionärerna begär också att riksdagen i ett
särskilt uttalande till regeringen skall understryka att den aviserade
översynen av skattenedsättningsreglerna måste göras skyndsamt av en
från industrin fristående utredare.

I miljöpartiets motion 1989/90:Skll0 föreslås dels att nedsättningsreglerna
skall ändras så att den sammanlagda energiskatten begränsas
till 2,2 % av produkternas försäljningsvärde i stället för som nu
1,7 %, dels att ett nytt system skall införas som inte stimulerar till hög
eller ökad energiförbrukning. Motionärerna säger sig kunna acceptera
att koldioxidskatten under en övergångsperiod ingår i beräkningsunderlaget
för nedsättningen.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

109

Också i motion 1989/90:Sk392 (mp) från allmänna motionstiden
forordas en höjning av nedsättningsgränsen till 2,2 %, här emellertid
specificerat till att gälla den elintensiva industrins skattenedsättning.
Höjningen föreslås bli genomförd den 1 juli 1990 och vara ett provisorium.
 Målet bör, anser motionärerna, vara en avveckling av systemet
med särskilda nedsättningar av energiskatten.

I motion 1989/90:Sk699 (mp) föreslås nya regler för minskning av
den elintensiva industrins energiskatt. Förslaget i denna motion går ut
på att hela energiskatten skall betalas in och att den del av skatten som
enligt nuvarande eller kommande riksdagsbeslut skall återbetalas omfördelas
mellan företagen inom branschen på basis av tre faktorer:
antal sparade kWh, antal kWh genererade med biobränslen och antal
kWh genererade med mottryck.

Näringsutskottet behandlar först motionsyrkanden med anknytning
till nedsättningssystemet som sådant. Därefter tar utskottet upp regeringens
förslag att koldioxidskatt skall få ingå i beräkningsunderlaget
för nedsättningen och motionsyrkanden med anledning härav.

Nedsättning av allmän energiskatt

Som framgår av redovisningen i det föregående har i motionerna
väckts förslag som går ut på att nedsättningssystemet i princip skall
avskaffas (m), att det skall avskaffas på sikt men övergångsvis ersättas
med ett mera neutralt stöd (mp) och att det skall ges en ändrad
utformning så att effektiv energianvändning premieras (c). Bland förslagen
ingår också, som övergångslösning, att den gräns för nedsättning
som för närvarande tillämpas skall höjas (mp).

Näringsutskottet konstaterar inledningsvis att synpunkter på nedsättningssystemet
kan anföras från energipolitisk, näringspolitisk och handelspolitisk
synpunkt. Nedsättningsreglerna gör det möjligt att kompensera
svensk industri för den extra kostnadsbelastning den får vidkännas
— i regel utan motsvarighet i våra viktigare konkurrentländer
— genom hög punktbeskattning av energi. Möjligheterna till skattenedsättning
kan samtidigt ha en viss återhållande effekt på benägenheten
till omställning i energiförbrukningen och till hushållning med
energi.

Som nämnts i det föregående anmäler regeringen i propositionen
sin avsikt att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en
fullständig översyn av den energiintensiva industrins skattenedsättningsregler.
 Utskottet framhåller värdet av att en samlad prövning av
nedsättningssystemet sålunda kan ske. Utskottet utgår från att utredningsarbetet
kommer att bedrivas snabbt och att resultatet av översynen
i de delar som är av betydelse i detta sammanhang kommer att
ingå i underlaget för den energipolitiska proposition som har aviserats.

Något särskilt uttalande av riksdagen av den innebörd som begärs i
motion 1989/90:Sk81 (vpk) finner näringsutskottet inte erforderligt.

Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till
den översyn av nedsättningssystemet som förestår.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

110

Med det nu sagda avstyrker näringsutskottet motion 1989/90:Skl08
(m) yrkandena 16 och 17, motion 1989/90:Skll3 (c) yrkande 22,
motion 1989/90:Sk81 (vpk) yrkande 36, motion 1989/90:Skl 10 (mp)
yrkandena 17 och 18, motion 1989/90:Sk392 (mp) yrkande 15 och
motion 1989/90:Sk699 (mp).

Vissa internationella aspekter

Internationella aspekter på råvaru- och miljöbeskattning tas upp i två
motioner från miljöpartiet. I motion 1989/90:Skll0 anförs att regeringen
aktivt bör verka för att råvaruskatter och miljöskatter på energi
införs i konkurrentländerna på samma sätt som i Sverige. Regeringen
bör vidare verka för att frågan om miljöskatter drivs i förhandlingarna
inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). I dessa
förhandlingar bör regeringen också aktualisera frågan om stöd och
subventioner till viss energiintensiv exportindustri och påtala de snedvridande
effekter på handeln som sådana åtgärder kan ha. I motionen
anges exempel på förekomsten av subventioner i andra länder.

De internationella samarbetsfrågor som tas upp i motionen är enligt
näringsutskottets mening viktiga med hänsyn både till att globalt
samordnade åtgärder är nödvändiga för att lösa miljöproblemen och
till att energiintensiv industri så långt möjligt bör fa likvärdiga konkurrensförutsättningar
med avseende på energipriser och miljörelaterade
pålagor.

Näringsutskottet erinrar om att ett internationellt samarbete på
miljövårdsområdet — vari inte minst ingår frågor rörande energi —
pågår och intensifieras inför den miljövårdskonferens som skall äga
rum år 1992. Sverige deltar aktivt i detta arbete. Detsamma gäller med
avseende på de särskilda förhandlingar om regler för subventioner och
stöd till industrin som just nu pågår inom ramen för GATT.

Med hänsyn till det nu sagda bör, anser utskottet, yrkandena 19 och
20 i motion 1989/90:Skll0 (mp) inte föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Yrkandena avstyrks sålunda.

Beräkningsunderlaget vid nedsättning

Näringsutskottet övergår så till att behandla regeringens förslag att
koldioxidskatt skall få ingå i beräkningsunderlaget för industrins nedsättning
av energiskatt. Som skäl härför anges i propositionen (s. 171)
att en koldioxidskatt påverkar de energiintensiva företagens internationella
konkurrenskraft på samma sätt som den allmänna energiskatten.
Koldioxidskatten borde därför ingå i nedsättningsunderlaget i avvaktan
på att motsvarande åtgärder avseende koldioxidutsläpp genomförs i
den svenska industrins viktigaste konkurrentländer. Förslaget avvisas i
motion 1989/90:Sk81 (vpk) med motivering att det, även om det för
närvarande inte finns någon teknik som gör det möjligt att åtgärda
utsläppen av koldioxid, finns möjligheter att gå över till andra energikällor.

De förslag i motion 1989/90:Skl08 (m) som rör koldioxidskatt och
viss möjlighet till nedsättning härav — inom ramen för vad som i

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

lil

förhållande till nuvarande läge utgör ett helt nytt beskattningssystem
för energi — har näringsutskottet behandlat i det föregående. De
kommenteras inte vidare här.

Näringsutskottet finner regeringens förslag väl motiverat. De negativa
effekterna av koldioxidskatten på svensk industris internationella
konkurrensförmåga skulle eljest, så länge som motsvarande skatt inte
införs i andra länder, bli alltför stora. Utskottet tillstyrker sålunda
proposition 1989/90:111 punkt 9 såvitt nu är i fråga och avstyrker
motion 1989/90:Sk81 (vpk) yrkande 35. Utskottet erinrar också om vad
som har anförts i det föregående med anledning av den planerade
översynen av reglerna om nedsättning av den energiintensiva industrins
energiskatt.

I propositionen framläggs (s. 58) ett förslag till ändring i 2 § lagen
(1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt i syfte att möjliggöra
att koldioxidskatt på förordat sätt får ingå i beräkningsunderlaget för
nedsättningen. Näringsutskottet finner att ett godtagande av den där
angivna formuleringen inte ger ett korrekt uttryck åt det avsedda
syftet. Utskottet lämnar i bilaga till detta yttrande förslag till ny
formulering av 2 §.

Avdrag av allmän energiskatt och koldioxidskatt
Avdrag av allmän energiskatt

Vid beräkningen av energiskatt tillämpas vissa avdragsregler i syfte
bl.a. att dubbelbeskattning skall undvikas. Bestämmelserna finns i 24
och 25 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt. Enligt huvudregeln
medges avdrag för bränsle som används för elproduktion. I gengäld
beskattas producerad elkraft.

Avdrag medges också för bränslen som används för produktion av
andra skattepliktiga bränslen, liksom för bränslen som säljs eller
förbrukas för annat ändamål än för energialstring. I lagtexten nämns
särskilt kolbränslen som förbrukas i metallurgiska processer. Liknande
avdragsbestämmelser tillämpas vid beräkningen av skatt på elektrisk
kraft.

De beskattningsprinciper som har redovisats i det föregående medför
att beskattningen vid energiproduktion sker på olika sätt för olika
typer av anläggningar. Ett kraftvärmeverk producerar både elkraft och
värme, som används t.ex. för att värma upp bostäder. För ett kraftvärmeverk
utgår inte någon skatt på det bränsle som anses åtgå för
elproduktion. I stället beskattas den levererade elkraften. Däremot
utgår skatt på det bränsle som används för värmeproduktionen.

Vid produktion i ett kondenskraftverk kommer endast den producerade
elkraften till nytta. Den värme som uppstår kyls bort med hjälp
av luft eller sjövatten. Allt förbrukat bränsle anses ha använts för
elproduktionen. Kondenskraftverket belastas därför i princip inte med
någon bränsleskatt utan skatt betalas på den levererade elkraften. Den
del av bränslet som åtgår för förluster i form av värme som kyls bort,
s.k. spillvärme, beskattas således inte.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

112

I propositionen (s. 163) hänvisas till ett förslag från kommittén för
indirekta skatter rörande spillvärmen från kondenskraftverk. Innebörden
av kommitténs förslag är att skatten på det bränsle som i ett
kondenskraftverk åtgår för värmeproduktion, s.k. spillvärme, till skillnad
från vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser inte längre
skall vara avdragsgill. Flera remissinstanser har avvisat förslaget, anförs
det i propositionen, liksom även miljöavgiftsutredningen (MIA). Det
främsta skälet skulle enligt MIA vara att en sådan s.k. spillvärmeskatt i
kombination med de sammanlagda energi- och miljörelaterade skatter
som MIA föreslår skulle innebära en risk för kraftiga höjningar av den
allmänna elprisnivån. MIA anser att ett stödsystem för elproduktion
med miljöfördelar är att föredra framför en spillvärmeskatt. Vid de
angivna förhållandena talar starka skäl för att avdragsreglerna för
energiskatter när det gäller elproduktion behålls, sägs det i propositionen.

Det förslag från miljöavgiftsutredningen som åsyftas i propositionen
innebär att ett system med viss återbetalning eller kompensation av
elskatt för energieffektiv kraftvärmeproduktion skulle införas. Vid all
kraftvärmeproduktion skulle sålunda producenterna kompenseras med
4 öre per producerad kWh elkraft.

I motioner från centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna
begärs att beskattningsreglerna skall ändras så att kraftvärmeproduktion
inte missgynnas i förhållande till kondenskrafisproduktion. Att
energiskatt Sr dras av när bränslen används för elproduktion är,
anförs det i motion I989/90:Skll3 (c), en av de största bristerna i
nuvarande energiskattesystem. Beskattningen av bränslen bör ske lika
oavsett om dessa utnyttjas för el- eller värmeproduktion. Motionärerna
anser att ett införande av spillvärmebeskattning i enlighet med förslaget
från kommittén för indirekta skatter skulle vara ett steg i rätt
riktning och beklagar att förslaget avvisas i propositionen. Liknande
synpunkter och förslag framförs i motion 1989/90:N71 (c). Också i
motion 1989/90:Sk631 (vpk) framställs krav av motsvarande innebörd.
Utan särskilt yrkande i frågan anförs i motion 1989/90:Sk392 (mp) att
skatter eller avgifter skall utgå även på fossila bränslen för elproduktion.

Finansutskottet har uttalat (1988/89:FiU30 s. 63) att en ökad likformighet
bör eftersträvas när det gäller beskattningen av elenergi från
kraftvärme- resp. kondenskraftverk och att ett första steg i den riktningen
kan vara att spillvärmen från kondenskraftverk beskattas på
samma sätt som värmeproduktionen i kraftvärmeverk. Riksdagen har,
på förslag av finansutskottet, hemställt (rskr. 1988/89:327) att regeringen
skyndsamt skall lägga fram förslag härom.

Näringsutskottet har för sin del, med anledning av motioner i
ämnet, vid flera tillfällen uttalat att beskattningen av kraftvärmeproduktion
inte är väl avvägd i förhållande till beskattningen av kondenskraftsproduktion.
 Utskottet har vidare anfört att energibeskattningen
måste utformas så att den främjar en effektiv energianvändning. Näringsutskottet
har emellertid avstyrkt motionerna med hänvisning till
pågående utredningar (1988/89:NU3y; aw. men. c, vpk; mp).

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

113

8 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

Som har framgått av det föregående har regeringen vid en samlad
bedömning av förslagen från kommittén för indirekta skatter resp.
miljöavgiftsutredningen i frågan om en eventuell s.k. spillvärmeskatt
stannat för att förorda att någon sådan skatt inte skall införas, dvs. att
här aktuella avdragsregler för energiskatter vid elproduktion skall
bibehållas i sin nuvarande utformning.

I avvaktan på regeringens ställningstagande till miljöavgiftsutredningens
förslag om stöd till kraftvärmeproduktion ansluter sig näringsutskottet
till regeringens uppfattning men erinrar därvid om sina
tidigare uttalanden i frågan. Dessa är fortfarande giltiga och bör enligt
utskottets mening beaktas vid den samlade prövning av frågan som
förestår. Motion 1989/90:Skll3 (c) yrkande 16 d, motion 1989/90:N71
(c) och motion 1989/90:Sk631 (vpk) yrkande 4 bör enligt utskottets
mening inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. De avstyrks
sålunda.

Näringsutskottet kommenterar inte vad som i övrigt anförs i propositionen
(s. 161 f.) beträffande industriell kraftvärmeproduktion.

I detta sammanhang behandlar näringsutskottet också två motioner
rörande beskattningen av råtallolja, vilka har anknytning till bestämmelserna
om avdrag av allmän energiskatt.

Råtallolja framkommer som biprodukt inom massa- och pappersindustrin.
 Produkten kan avsättas externt för vidare förädling till bl.a.
specialkemikalier. Den har också ett alternativutnyttjande internt som
bränsle vid massa- och papperstillverkning.

I motionerna 1989/90:Skll4 (m) och 1989/90:Sk676 (c) anförs att
energiskatten på olja oavsiktligt träffar företag som använder råtallolja
som råvara i sin kemikalieproduktion. För att massaindustrin skall
sälja råtallolja till förädling i stället för att använda den internt som
bränsle krävs att köparen betalar ett pris som motsvarar priset för den
eldningsolja som går åt för att ersätta råtalloljan som bränsle. Därmed
drabbas råtallolja indirekt av energiskatt, sägs det i motionerna. “Fantomskatten"
på råtallolja ger berörda företag ett golv för sina råvarukostnader
som ligger mer än dubbelt så högt som konkurrenternas.
Motionärerna hänvisar till den i energilagstiftningen tillämpade principen
att bränslen som används för annat ändamål än energialstring inte
skall vara belagda med skatt. En lösning som överensstämmer med
detta synsätt vore, menar de, att låta producenterna av råtallolja få
skattefri eldningsolja motsvarande de volymer råtallolja de säljer för
vidareförädling. Som en alternativ lösning pekas i motion
1989/90:Sk676 (c) på möjligheten att under samma förutsättning medge
återbetalning av skatten i likhet med vad som gäller för utländska
beskickningar.

"Skattebelastningen" på råtallolja i industriell användning är, som
framhålls i motionerna, indirekt och oavsiktlig. Det är uppenbart att
de successiva höjningarna av skatten på olja har lett till att den svenska
råtalloljebaserade industrin har fått sina konkurrensförutsättningar
kraftigt försämrade i förhållande till framför allt motsvarande industri
i länder med låg energibeskattning.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

114

Näringsutskottet anser att det från sysselsättningssynpunkt och beredskapssynpunkt
är angeläget att den förädlingsindustri som baserar
sin tillverkning på tallolja kan fortsätta sin verksamhet och att det
hinder för en konkurrens på likvärdiga villkor som nu angivna
förhållanden utgör kan undanröjas. Möjligheterna att finna en lösning
på det här angivna problemet bör därför prövas. Bestämmelsen i 24 §
första stycket f) lagen (1957:262) om allmän energiskatt, enligt vilken
avdrag medges för skatt på bränsle som har förbrukats eller försålts för
förbrukning för annat ändamål än energialstring, ger enligt näringsutskottets
mening stöd åt detta krav. Olika alternativ till lösning kan
diskuteras och det är angeläget att behovet av en konkurrensneutral
lösning uppmärksammas vid prövningen. Prövningen bör ske så att en
ändrad ordning kan komma till stånd innan de nya punktskatterna på
energi träder i kraft den 1 januari 1991.

Enligt vad näringsutskottet har erfarit kommer frågan om den
berörda industrins situation med avseende bl.a. på försörjningen med
råtallolja att utredas i regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör
därvid beaktas de synpunkter i frågan som utskottet här har redovisat.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion
1989/90:Skll4 (m) och motion 1989/90:Sk676 (c) i ett uttalande till
regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört.

Avdrag av koldioxidskatt

I propositionen (s. 152) föreslås att de avdragsregler som nu gäller för
allmän energiskatt skall gälla också koldioxidskatt. Tre motionsyrkanden
har väckts i denna fråga.

I det förslag till nytt beskattningssystem, grundat på ett uttag av
koldioxidskatt, som föreslås av moderata samlingspartiet i motion
1989/90:Skl08, ingår att vissa möjligheter till reduktion skall finnas.
Näringsutskottet behandlar förslaget härom i nu aktuellt avsnitt av
yttrandet även om det inte klart framgår av motionen om den åsyftade
reduktionen skulle ske i form av avdrag eller på annat sätt. I motionen
konstateras att det i vissa industriella processer, t.ex. stål- och cementframställning,
 är nödvändigt att använda bränslen för att utnyttja kolet
i dessa. 1 den mån kolet binds till det framställda ämnet bör enligt
motionärerna återbetalningsregler av det slag regeringen föreslår vara
tillämpliga. Även i andra fall bör koldioxidskatten kunna reduceras
om det för den industriella processen är nödvändigt att specifikt nyttja
grundämnet kol.

Centerpartiet avvisar i motion 1989/90:Skll3 delvis regeringens förslag
och föreslår att koldioxidavgift skall tas ut när fossila bränslen
används för elproduktion. Någon avdragsmöjlighet skulle alltså inte
medges i detta fall. Motionärerna föreslår att skatten skall erläggas och
att erlagda belopp sedan skall återbetalas till producenter av elkraft i
enlighet med ett förslag som centerpartiets representant i miljöavgiftsutredningen
har presenterat i en reservation till utredningens betänkande
(SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Innebörden
av förslaget är att återbetalning av skatten skall fördelas lika per

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

115

kWh elkraft producerad i kraftvärme- eller mottrycksprocesser resp.
som kondenskraft (exkl. kärnkraft) oavsett om produktionen har skett
med biobränslen, torv eller fossila bränslen. Detta skulle gynna användningen
av inhemska bränslen och produktionen av kraftvärme/mottryck.

Ett krav på att koldioxidskatten skall tas ut när fossila bränslen
används för elproduktion framförs också av miljöpartiet i motion
1989/90:Skll0.

Jernkontoret har i en särskild skrivelse framfört synpunkter på
avdragsbestämmelserna för skatt på bränslen.

Den princip enligt vilken upphovsmännen till motion 1989/90:
Skl08 (m) föreslår att avdrag av koldioxidskatt skall kunna ske i det av
dem förordade energibeskattningssystemet, återspeglas i gällande lagstiftning
genom den formulering som i 24 § lagen (1957:262) om
allmän energiskatt har getts reglerna om avdrag för skatt på bränsle.
Dessa regler skall enligt regeringens förslag tillämpas också vid uttag av
koldioxidskatt. Något förslag till ny formulering av avdragsreglerna
redovisas inte i motion 1989/90:Skl08 (m). Yrkande 15 i denna motion
avstyrks av näringsutskottet med hänsyn till det nu sagda.

Synpunkter kan, utifrån olika aspekter, läggas på 24 § nämnda lag i
dess nuvarande lydelse. Som har framgått av framställningen i det
föregående har regeringen anmält sin avsikt att låta göra en fullständig
översyn av den energiintensiva industrins skattenedsättningsregler. Enligt
vad näringsutskottet har erfarit diskuteras i samband med beredningen
av direktiven till denna utredning också frågan om en översyn
av vissa avdragsregler med anknytning till området. Utskottet utgår
från att eventuella överväganden även i sådana frågor kommer att
redovisas i anslutning till den energipolitiska propositionen.

Vad så gäller kravet i motionerna 1989/90:Skll3 (c) och 1989/90:
SkllO (mp) på att koldioxidskatt skall uttas på fossila bränslen som
används vid elproduktion hänvisar näringsutskottet till vad utskottet
har anfört i det föregående beträffande avdrag för allmän energiskatt.
Samma resonemang om behovet av bättre avvägd beskattning av kraftvärmeproduktion
och kondenskraftsproduktion och samma hänvisning
till den fortsatta beredningen av miljöavgiftsutredningens förslag är
giltiga också med avseende på uttaget av koldioxidskatt. I de här
aktuella motionerna begärs emellertid att avdrag för koldioxidskatt
över huvud taget inte skall medges när skattepliktiga bränslen används
vid elproduktion. Näringsutskottet finner inte bärande motiv för en
sådan särregel och avstyrker därför motion 1989/90:Skll3 (c) yrkande
18 och motion 1989/90:Skll0 (mp) yrkande 6.

Proposition 1989/90:111 moment 7 tillstyrks av utskottet såvitt här
är i fråga.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

116

Skattebefrielse som energipolitiskt instrument SkU30—SkU3l

Bilaga 1:6

Inledning

Under denna rubrik behandlar näringsutskottet ett antal motioner som
går ut på att vissa energislag helt eller delvis skall befrias från skatt. En
huvudgrupp av förslag siktar till att vissa energislag skall befrias från
mervärdeskatt. En andra huvudgrupp avser motsvarande undantag från
allmän energiskatt. Förslagen gäller fjärrvärme, etanol och metanol,
biobränslen samt elkraft producerad i vindkraftverk.

Som inledning till sin behandling av dessa motioner vill näringsutskottet
erinra om vissa förslag i miljöavgiftsutredningens betänkande
(SOU 1989:83) om stimulansåtgärder för miljövänlig energiproduktion.
 En kombination av ett system med viss elskatteåterbetalning eller
elskattekompensation för energieffektiv kraftvärmeproduktion och ett
särskilt stöd till sådan elproduktion som inte medför koldioxidutsläpp
skulle enligt utredningens mening ge den mest effektiva styrningen vid
en fortsatt utbyggnad av elproduktionskapaciteten. Utredningens förslag
innebär att ett visst stöd skulle utgå vid elproduktion i kraftvärmeverk,
 vid elproduktion med biobränslen som inte medför koldioxidutsläpp
och vid produktion av elenergi med vindkraft, solceller, vågkraft
m.m., dock ej vattenkraft eller kärnkraft. Miljöavgiftsutredningens
förslag bereds nu i regeringskansliet. Enligt vad som sägs i proposition
1989/90:146 om livsmedelspolitiken (s. 41) förbereds för närvarande
förslag inom en ram av 500 milj.kr. per år syftande till att miljövänlig
energiproduktion bl.a. i form av kraftvärme skall stimuleras. Därvid
skall prioritet ges åt biobränslen. Det är angeläget att en varaktig
marknad för biobränslen kommer till stånd, sägs det bl.a. i propositionen.

Mervärdeskatt på fjärrvärme

Enligt riksdagens beslut med anledning av proposition 1989/90:50 om
inkomstskatten för år 1990, m.m. har fjärrvärme undantagits från
mervärdeskatt fram till den 1 januari 1991. Undantaget motiverades
med behovet av att fjärrvärme verkens konkurrenskraft inte skulle
försämras i avvaktan på en samordnad reform på energiskatteområdet.

Enligt vad som anförs i motion 1989/90:Skl08 står moderata samlingspartiet
i princip bakom beslutet om mervärdeskatt på energi. För
att en fortsatt fjärrvärmeutbyggnad inte skall hämmas föreslås emellertid
att ingen mervärdeskatt skall uttas på fjärrvärme. Ett förstahandskrav
i centerpartiets motion 1989/90:Skll3, liksom i vänsterpartiet
kommunisternas motion 1989/90:Sk81, är att beslutet om mervärdeskatt
på energi skall rivas upp. Skulle emellertid denna begäran inte
tillmötesgås föreslås i de bägge motionerna att fjärrvärme skall undantas
från mervärdeskatt. I motion 1989/90:Sk691 (c) anförs att skattebelastningen
på fjärrvärme vid bibehållen mervärdeskattebeläggning i
vart fall bör begränsas till det bränsle som används vid värmeproduktionen.
 117

I proposition 1989/90:50 (s. 86) återgavs vissa uppgifter om effekterna
på fjärrvärmeverkens konkurrenskraft av en skatteomläggning på
området. Uppgifterna hade redovisats i statens energiverks rapport
(1987:2) Fjärrvärmens ekonomiska situation. Av rapporten framgår att
ett skatte- och avgiftssystem i enlighet med miljöavgiftsutredningens
förslag i kombination med mervärdeskatt skulle innebära att konkurrensförhållandet
mellan fjärrvärme och enskild uppvärmning blir ungefär
detsamma som nu gäller.

Enligt näringsutskottets mening bör systemet med mervärdebeskattning
av energi vara generellt med så fa undantag som möjligt. Skatten
fyller som redan tidigare har framhållits primärt andra än energipolitiska
syften. En ordning med undantag för vissa energislag skulle
komplicera tillämpningen av mervärdeskattesystemet och försvåra en
utvärdering av effekterna av de olika ekonomiska styrmedel som
används i energipolitiken.

Vad näringsutskottet här har anfört som generell kommentar gäller
med avseende på samtliga motionsyrkanden i det följande rörande
mervärdeskatt. Särskilda synpunkter kan emellertid också anföras.

Näringsutskottet konstaterar sålunda, såvitt avser fjärrvärme, att regeringens
nu framlagda förslag till skatter och avgifter på energi i
huvudsak sammanfaller med vad miljöavgiftsutredningen har förordat.
De här aktuella motionerna bör därför enligt näringsutskottets mening
inte nu föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Näringsutskottet
förutsätter emellertid att regeringen med uppmärksamhet följer den
fortsatta utvecklingen. Med det sagda avstyrks motion 1989/90:Skl08
(m) yrkande 13, motion 1989/90:Skll3 (c) yrkande 15 i här aktuell
del, motion 1989/90:Sk691 (c) och motion 1989/90:Sk81 (vpk) yrkande
32.

Mervärdeskatt på biobränslen

Krav på undantag från mervärdeskatt på biobränslen förs fram i
centerpartiets motion 1989/90:Skll3 och i tre motioner från miljöpartiet,
 nämligen motionerna 1989/90:Sk392, 1989/90:Sk623 och 1989/90:
Sk697.

Enligt miljöavgiftsutredningen passerar endast en tiondel av de
inhemska bränslena någon egentlig marknad, dvs. säljs och köps före
användningen. De viktigare köparna av inhemska bränslen (värmeverk
m.fl.) kan vidare göra avdrag för erlagd mervärdeskatt. Mervärdeskatten
påverkar därför inte köparnas bränslekostnader. Man kan således
inte, anför utredningen, stödja inhemska bränslen enbart genom att
befria dessa bränslen från mervärdeskatt. Som nämnts i det föregående
föreslår utredningen att stöd skall utgå bl.a. till elproduktion som sker
med sådana bränslen som inte ger ett nettotillskott av koldioxid till
atmosfären, dvs. biobränslen. Förslag till stimulansåtgärder avseende
bl.a. användningen av biobränslen förbereds i regeringskansliet.

Med hänsyn till det nu sagda finner näringsutskottet att något
riksdagsinitiativ med anledning av de här aktuella motionerna inte är
påkallat. Näringsutskottet avstyrker sålunda motion 1989/90:Skll3 (c)

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

118

yrkande 15 i här aktuell del, motion 1989/90:Sk392 (mp) yrkande 9 i SkU30— SkU31

här aktuell del, motion 1989/90:Sk623 (mp) yrkande 2 i här aktuell Bilaga 1:6

del och motion 1989/90:Sk697 (mp) yrkande 2.

Mervärdeskatt på vindkraft

Ytterligare ett energislag, nämligen elkraft producerad i vindkraftverk,
omfattas av förslag om befrielse från mervärdeskatt. Förslagen framförs
i aktuella delar av motionerna 1989/90:Sk392 (mp) och 1989/90:Sk623
(mp) och 1989/90:Sk697 (mp) i syfte att produktionen av förnybar och
miljövänlig vindkraft skall stimuleras.

För att en mervärdeskattebefrielse skall få någon effekt på elpriset
krävs ett administrativt system där eventuell andel elenergi från vindkraftverk
kan urskiljas och skattebefrias hos den slutlige förbrukaren,
elabonnenten. I de flesta fall är denna andel synnerligen liten. Mot
denna bakgrund synes motionärernas förslag vara praktiskt svårt att
genomföra. Näringsutskottet avstyrker med hänvisning härtill motionerna
i nu aktuella delar.

Allmän energiskatt på biobränslen

I motioner från centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna krävs
befrielse från allmän energiskatt på biobränslen. Skattefrihet på sådana
bränslen är en av de riktlinjer för energiskattepolitiken som begärs av
miljöpartiet i motion 1989/90:Skl 10.

Motoralkoholer, biogas och andra biobränslen är med nu känd
teknik framtidens bränslen, anförs det i motion 1989/90:Sk685 (c).

Genom ekonomiska styrmedel bör användningen av dessa bränslen
och utvecklingen av ny teknik stimuleras. Bränslena bör skattebefrias
under förutsättning att de tillverkas av biomassa. Skattebefrielse på
inhemska bränslen, vilket skulle gynna introduktionen av etanol,
efterlyses i motion 1989/90:Sk688 (c). Ett främjande av produktion och
bruk av etanol står i centrum för intresset också i motion
1989/90:Sk679 (vpk). Där begärs att energibeskattningen skall ges en
sådan inriktning att inhemsk energiproduktion och inhemska energiråvaror
främjas.

Näringsutskottet erinrar inledningsvis om att en ökad användning av
inhemska bränslen skall eftersträvas enligt de riktlinjer för energipolitiken
som riksdagen har lagt fast. En huvudpunkt i dessa riktlinjer är
att samhällets behov av en billig och säker energiförsörjning skall
tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är
grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor.

Statliga medel har under lång tid satsats från bl.a. energiforskningsprogrammet
för olika forsknings- och utvecklingsinsatser syftande till att
inhemska, förnybara energikällor skall kunna utnyttjas i ökad omfattning.
 Insatserna har bl.a. gällt energigrödor, etanolframställning och
biogasframställning. De aktuella energislagen är redan skattemässigt
gynnade genom att allmän energiskatt inte uttas på inhemska fasta
bränslen och genom att etanol är lägre beskattat än bensin. Genom 119

den höjning av bensinskatten som har genomförts den 1 januari 1990

har etanolens konkurrenskraft gentemot bensin ytterligare förbättrats.
Den förstärks än mer genom förslaget i proposition 1989/90:111 om att
koldioxidskatt inte skall tas ut på etanol. Koldioxidskatt skall enligt
förslaget inte heller tas ut på biobränslen.

I proposition 1989/90:146 om livsmedelspolitiken anförs (s. 41) att
frågan om det är ekonomiskt rimligt att i Sverige producera etanol för
drivmedel kommer att särskilt studeras mot bakgrund av de förbättrade
konkurrensförutsättningar som nu gäller för etanolen.

Motionsyrkanden om skattefrihet för etanol baserad på inhemska
råvaror har behandlats av riksdagen vid ett flertal tilllällen. Näringsutskottet
har i sina yttranden till skatteutskottet uttalat att de aktuella
propåerna borde avslås på den principiella grunden att införandet av
skattefrihet endast för etanol som tillverkas i Sverige av inhemska
råvaror torde strida mot Sveriges handelspolitiska åtaganden. Motionerna
har fått stöd i avvikande meningar (c, vpk, mp).

Näringsutskottet anser i likhet med motionärerna att det från energipolitisk
synpunkt är angeläget att produktionen och användningen av
inhemska förnybara energiråvaror fortsätter att öka. Detta gäller såväl
biobränslen som etanol. Av redogörelsen i det föregående har framgått
att frågan om en inhemsk etanoltillverkning har fått förnyad aktualitet
genom skattereformerna på energiområdet och att en prövning av
förutsättningarna för en tillverkning pågår i regeringskansliet.

Energibeskattningen används redan nu som ett av flera styrmedel
för att en ökad användning av förnybara energislag skall stimuleras.

Näringsutskottet understryker att skatteinstrumentet måste användas
på ett sätt som överensstämmer med våra internationella förpliktelser
på handelsområdet. Någon skattefrihet enbart för inhemskt tillverkad
etanol bör med hänsyn härtill inte införas. Det framgår av den
föregående framställningen att etanol redan nu är, och vid ett godkännande
av regeringens förslag i proposition 1989/90:111 kommer att än
mer bli, skattemässigt gynnat i förhållande till bensin. Enligt näringsutskottets
mening saknas skäl för ytterligare skattepremiering i enlighet
med vad som föreslås i motionerna. Med hänvisning till det nu
anförda avstyrker näringsutskottet motion 1989/90:Sk685 (c) yrkande
1, motion 1989/90:Sk688 (c) och motion 1989/90:Sk679 (vpk).

Till förslaget i motion 1989/90:Skll0 (mp) i här aktuell del har
näringsutskottet tagit ställning i det föregående.

Beskattningen av små vindkraftverk

Näringsutskottet behandlar så slutligen motionsyrkanden om skatten
på elkraft producerad i små vindkraftverk.

Generell skattefrihet för vindkraft är en av de riktlinjer för energiskattepolitiken
som föreslås av centerpartiet och miljöpartiet i motion
1989/90:Sk660 (c) resp. motion 1989/90:Sk392 (mp). Näringsutskottet
har behandlat förslagen härom i det föregående. I nu aktuellt sammanhang
tar utskottet upp frågan om skattebefrielse för småskalig vindkraftsproduktion.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

120

Enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt utgår skatt inte för
elektrisk kraft som framställs inom riket av producent, som förfogar
över en installerad generatoreffekt mindre än 100 kW och som icke
yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. Denna regel har betydelse
framför allt för mindre vattenkraft- och vindkraftverk.

I motionerna 1989/90:Sk644 (fp), 1989/90:Sk642 (c) och 1989/90:
Sk693 (vpk) förordas att gränsen för skattebefrielse för vindkraft skall
höjas från 100 kW till 500 kW. Som ett alternativ anges i motion
1989/90:Sk642 (c) att skattefrihet skall gälla upp till en produktion av
700 000 kWh. Genom sådana lösningar skulle elkraft från småskaliga
vindkraftverk inte missgynnas i förhållande till elkraft från små vattenkraftverk,
 anför motionärerna. Orättvisa sägs uppstå därigenom att ett
vindkraftverk genomsnittligt kan utnyttjas väsentligt mindre än ett
vattenkraftverk.

Med anledning av liknande motioner anförde näringsutskottet i ett
yttrande till skatteutskottet förra året (1988/89:NU3y) att näringsutskottet
delade motionärernas uppfattning att små vindkraftverk lokalt
kunde ge ett värdefullt bidrag till energiförsörjningen. Genom gällande
skattebefrielse hade staten också sökt stimulera tillkomsten av sådana
små kraftverk. En utökad skattebefrielse för vindkraftsproduktion i
enlighet med motionsyrkandena var näringsutskottet inte berett att
tillstyrka. Motionerna fick stöd i avvikande meningar (c; mp).

Regeln om skattebefrielse för elproduktion i anläggningar med högst
100 kW installerad effekt var ursprungligen anpassad till mindre
vattenkraftverk. Dessa kan emellertid, som framhålls i motionerna
1989/90:Sk644 (fp) och 1989/90:Sk642 (c), inte direkt jämföras med
vindkraftverk, eftersom de senare har avsevärt lägre tillgänglighet och
medeleffektuttag. Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att
skattebefrielse för elkraft från små vindkraftverk resp. små vattenkraftverk
på så sätt inte ges på lika villkor. Lagen (1957:262) om allmän
energiskatt bör därför ändras så att denna skevhet undanröjs.

Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen anmoda regeringen
att pröva de olika alternativ till lösning som anges i motionerna och
härefter återkomma med förslag till riksdagen.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motionerna 1989/90:
Sk644 (fjp), 1989/90:Sk642 (c) och 1989/90:Sk693 (vpk).

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

121

Stockholm den 15 maj 1990
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson
(s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m),
Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Roland Larsson (c), Rolf L
Nilson (vpk), Leif Marklund (s), Sven-Åke Nygårds (s), Christer Eirefelt
(fp), Bertil Danielsson (m), Lars De Geer (fjp), Krister Skånberg
(mp)* och Loui Bernat (mp)**.

♦T.o.m. avsnittet Vissa internationella aspekter
»♦Övriga avsnitt

Avvikande meningar

1. Energibeskattningssystemet i stort

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Energibeskattningssystemet i stort — som
börjar med "Med regeringens" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till de riktlinjer för energibeskattningen
som föreslås i motion 1989/90:Skl08 (m). Dessa riktlinjer utgår från
att den nuvarande beskattningsnivån skall bevaras oförändrad. Den
svenska industrin behöver för en framgångsrik utveckling stabila energipriser
på låg nivå. Vidare skall gälla att mervärdeskatt skall utgå på
energi. (Utskottet återkommer i det följande med förslag om särskild
skattesats för fjärrvärme.) Därutöver föreslås i motionen att en skatt på
emissioner av koldioxid införs. Nuvarande punktskatter inom energiområdet,
 inkl. elskatten och den särskilda skatten på oljeprodukter,
kol och bensin, skall i sin helhet avskaffas, med undantag för en del av
bensinskatten. För mindre miljöskadlig olja skall stimulansavdrag införas.
 Det nu sagda innebär att förslaget i proposition 1989/90:111 om en
sänkning av punktskatterna på fossila bränslen avstyrks av näringsutskottet.

En energibeskattning enligt dessa riktlinjer skulle innebära att energi
inte som nu straffbeskattas, utan att endast föroreningarna i energi
beskattas och motverkas. Inhemska bränslen, bl.a. biobränslen, skulle
fa det lättare att göra sig gällande. Vindkraften skulle få förbättrade
förutsättningar. Hushållningen med energi skulle stimuleras på ett
rationellt sätt liksom produktionen och distributionen av energi.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

122

Med hänvisning till vad som här har anförts avstyrker näringsutskottet
proposition 1989/90:111 punkt 8 i här berörd del och tillstyrker
motion 1989/90:Skl08 (m) yrkande 21. Näringsutskottet avstyrker
samtliga övriga här aktuella motionsyrkanden.

2. Energibeskattningssystemet i stort

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Energibeskattningssystemet i stort — som
börjar med "Med regeringens" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till de riktlinjer för energibeskattningen
som formuleras i motionerna 1989/90:Skll3, 1989/90:Sk434 och
1989/90:Sk660 från centerpartiet. Dessa riktlinjer innebär att en miljöanpassad
och framtidsinriktad energibeskattning bör fastställas som
gynnar miljövänlig och förnybar energi på bekostnad av miljöförstörande
importerade energislag. Härvid bör en konsekvent övergång ske
till uttag av skatter och avgifter på elkraft och värme i produktionsledet
för att effektivisering och begränsning av utsläpp skall stimuleras.
Näringsutskottets bedömning av regeringens förslag till ändrad energibeskattning
och av de motionsyrkanden som här är aktuella utgår från
dessa riktlinjer, vars tillämpning skulle ge bättre förutsättningar att nå
de mål för energipolitiken som riksdagen har lagt fast.

Mervärdeskatt på energi innebär bl.a., som framhålls i motion
1989/90:Skll3 (c), att det blir väsentligt svårare att uppfylla fastlagda
energipolitiska mål. Skattebeläggningen leder bl.a. till försämrad konkurrenskraft
för biobränslen, vilka i den framtida energiförsörjningen
måste få spela en väsentlig roll. Näringsutskottet ansluter sig med
hänsyn till det nu sagda till förslaget i denna motion om att riksdagen
skall besluta undanta energiområdet från mervärdeskatt från den 1
januari 1991. Liknande förslag framförs i motionerna 1989/90:Skll7
(c) och 1989/90:Sk323 (c) samt i motion 1989/90:Sk81 (vpk).

Förslagen i proposition 1989/90:111 om införande av koldioxidskatt
och samtidig sänkning med 50 % av skatten på fossila bränslen ligger,
vid en samlad bedömning, väl i linje med här angivna riktlinjer och
tillstyrks av näringsutskottet.

Enligt principen om övergång till beskattning av energi i produktionsledet
bör, i enlighet med vad som föreslås i motion 1989/90:Skll3
(c), nuvarande elskatter i konsumtionsledet avskaffas och ersättas med
en elproduktionsskatt på elkraft producerad i vattenkraftverk och
kärnkraftverk. I samband med beslut härom bör riksdagen också slå
fast att elkraft producerad på basis av biobränslen, vind och solenergi
skall vara skattefri. Skatteavdrag för nämnda produktionsskatt bör
medges vid export, och skatt bör påläggas vid import av elkraft.
Skattefrihet för avkopplingsbar elkraft bör ej medges. Näringsutskottet
ansluter sig också till förslaget i motion 1989/90:Sk660 (c) om att en
skatt på uran skall införas.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

123

Ett beslut av riksdagen av den innebörd som här har förordats
skulle också tillgodose vissa önskemål i motionerna 1989/90:Sk81
(vpk) och 1989/90:Sk631 (vpk).

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet proposition 1989/90:111
punkt 8 i här berörd del. Vidare tillstyrks motion 1989/90:Skll3 (c)
yrkandena 15 såvitt nu är i fråga, 16a, 16b, 16c, 21 och 23, motion
1989/90:Skll7 (c) yrkande 3, motion 1989/90:Sk434 (c) yrkandena 3
och 4, motion 1989/90:Sk323 (c) yrkande 2 samt motion 1989/90:Sk81
(vpk) yrkande 31. Övriga här behandlade motionsyrkanden avstyrks.

3. Energibeskattningssystemet i stort

Rolf L Nilson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Energibeskattningssystemet i stort — som börjar med "Med regeringens"
och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

I motion 1989/90:Sk81 (vpk) yrkas avslag på proposition 1989/90:111
i dess helhet. I ett antal punkter preciseras förslag till nya energiskatter
som riksdagen bör besluta för den händelse huvudyrkandet inte skulle
bifallas. Näringsutskottet tillstyrker i första hand motionärernas huvudyrkande.
 I andra hand ansluter sig näringsutskottet till de förslag om
nya punktskatter för energi som framförs i motionen. Mervärdeskatt
på energi leder till en snedfördelning och försämrar möjligheterna att
låta beskattningen tjäna miljö- och energipolitiska syften. Beslutet om
mervärdebeskattning av energi bör därför rivas upp. Ett sådant beslut
skulle också tillgodose önskemål av samma innebörd som framförs i
motionerna 1989/90:Skll3 (c), 1989/90:Skll7 (c) och 1989/90:Sk323
(c). Punktskatten på elkraft bör höjas liksom — tvärtemot vad som
föreslås i propositionen — punktskatterna på olja och kol, allt i
enlighet med de förslag som redovisas i motion 1989/90:Sk81 (vpk).
Som ett led i en strategi för avvecklingen av kärnkraften bör vidare en
skatt på uran införas. Skatten på elkraft producerad i äldre vattenkraftverk
bör enligt näringsutskottets mening höjas. Övervinsterna i denna
kraftproduktion är uppenbara och bör snarast — utan att resultatet av
utredningen (Fi 1989:08) om kraftföretagens vinster avvaktas — användas
för angelägna sysselsättningsskapande åtgärder i de berörda regionerna.

Ett beslut av riksdagen av den innebörd näringsutskottet här har
förordat skulle delvis ligga i linje med vad som begärs i motionerna
1989/90:Skll3 (c) och 1989/90:Sk660 (c).

Det nu sagda innebär att näringsutskottet avstyrker proposition
1989/90:111 punkt 8 i här berörd del. Utskottet tillstyrker i första hand
yrkande 2 i motion 1989/90:Sk81 (vpk), i andra hand dess yrkanden
31, 37, 39 och 40. Utskottet tillstyrker vidare motion 1989/90:Sk631
(vpk) samt motion 1989/90:Skll7 (c) yrkande 3. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

124

4. Energibeskattningssystemet i stort

Krister Skånberg (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Energibeskattningssystemet i stort — som börjar med "Med regeringens"
och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Snabb avveckling av kärnkraften, effektivisering av elanvändningen,
hushållning med energi och omställning från uppvärmning med elektrisk
energi till uppvärmning med biobränslen bör, enligt vad som
anförs i motion 1989/90:N414 (mp), vara de centrala riktlinjerna i
energipolitiken. Näringsutskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning.
 För att ett sådant energipolitiskt program skall kunna förverkligas
måste bl.a. beskattningen av energi användas som ett centralt
styrmedel. Näringsutskottet ansluter sig till de förslag till utformning
av energibeskattningen som redovisas i miljöpartiets motioner
1989/90:SkllO och 1989/90:Sk623. Mervärdeskatt på energi bör sålunda
utgå i enlighet med riksdagens beslut men undantag göras för
biobränslen och vindkraft. Utskottet återkommer till denna fråga på
annan plats i detta yttrande. Koldioxidskatt bör uttas på energi, såsom
föreslås i proposition 1989/90:111. En enhetlig råvaruskatt på fossila
bränslen beräknad efter bränslenas energiinnehåll bör vidare införas.
Förslaget i proposition 1989/90:111 om en halvering av den allmänna
energiskatten på fossila bränslen bör sålunda avvisas. Biobränslen bör
vidare vara skattefria. Den nuvarande konsumtionsskatten på elkraft
bör avskaffas och ersättas av skatt på energiråvaran. Det innebär att en
skatt bör tas ut på uran, medan vattenkraften inte bör beskattas annat
än med den särskilda skatt som redan nu utgår på elkraft producerad i
äldre vattenkraftverk. Vindenergi bör också vara helt skattebefriad.

Enligt näringsutskottets mening bör nu nämnda skatter uttas på den
nivå som preciseras i miljöpartiets motioner 1989/90:Skll0 och
1989/90:Sk623. Med undantag för yrkande 12 i motion 1989/90:Sk392
(mp) sammanfaller förslagen i denna motion med vad som påyrkas i
de förstnämnda motionerna. Näringsutskottet noterar att de förslag
som utskottet här har tillstyrkt på enstaka punkter också återfinns i,
eller har beröringspunkter med, förslag i motionerna 1989/90:Skll3
(c), 1989/90:Sk660 (c), 1989/90:Sk81 (vpk) och 1989/90:Sk631 (vpk).

Med det nu sagda avstyrker näringsutskottet proposition 1989/90:111
punkt 8 i här berörd del. Utskottet tillstyrker motion 1989/90:Skl 10
(mp) yrkandena 1, 2, 7 och 8, motion 1989/90:Sk392 (mp) yrkandena
11, 13 och 14 samt motion 1989/90:Sk623 (mp) yrkande 1. Motion
1989/90:Sk392 (mp) yrkande 12 avstyrks liksom övriga i detta avsnitt
behandlade motionsyrkanden.

5. Nedsättning av allmän energiskatt

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Nedsättning av allmän energiskatt — som
börjar med "Näringsutskottet konstaterar" och slutar med "motion
1989/90:Sk699 (mp)" bort ha följande lydelse:

I ett energibeskattningssystem konstruerat så som näringsutskottet
har förordat i det föregående — med en koldioxidskatt som huvudsak -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

125

ligt inslag — bör nedsättnings- och andra reduceringsregler begränsas
till ett minimum. Utskottet finner de förslag härom som framförs i
motion 1989/90:Skl08 (m) väl motiverade. Förslagen innebär att i
princip endast två undantag från full beskattning skall medges. Det ena
fallet avser bränsleanvändningen i vissa industriella processer om det i
dessa processer är nödvändigt att specifikt utnyttja grundämnet kol.
Utskottet återkommer till detta i det följande under rubriken Avdrag
för allmän energiskatt och koldioxidskatt. Det andra fallet avser branscher
där det är svårt att anpassa bränslevalet efter nya förhållanden.
Under en övergångstid bör enligt motionärerna möjlighet finnas till
viss nedsättning av koldioxidskatten. Som exempel nämns i motionen
etablerad gasolanvändning inom vissa industrier och yrkesmässig växthusodling.

Med nu nämnda undantag bör några nedsättningsregler inte finnas
inom ramen för ett nytt energiskattesystem baserat på koldioxidbeskattning
och utformat i enlighet med de förslag som läggs fram i motion
1989/90:Skl08 (m). Det innebär att lagen (1974:992) om nedsättning av
allmän energiskatt kan avskaffas, medan det i den nya lag om koldioxidskatt
som bör införas bör intas en övergångsbestämmelse avseende
möjlighet till viss nedsättning av skatten efter särskild prövning från
foll till fell.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1989/90:Skl08
(m) yrkandena 16 och 17 och avstyrker övriga här aktuella motionsyrkanden.

6. Nedsättning av allmän energiskatt

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Nedsättning av allmän energiskatt — som
börjar med "Övriga här" och slutar med "motion 1989/90:Sk699
(mp)" bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening har den modell för nedsättning av
den elintensiva industrins energiskatt som föreslås i motion
1989/90:Skll3 (c) väsentliga fördelar framför nuvarande system, eftersom
den uppmuntrar till effektivare energianvändning. Regeringen bör
uppdra åt den planerade utredningen om industrins nedsättning av
energiskatt att närmare studera frågan och härefter återkomma med
förslag till en sådan lösning. Riksdagen bör göra ett uttalande till
regeringen av denna innebörd.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1989/90:Skll3
(c) yrkande 22. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

7. Nedsättning av allmän energiskatt

Rolf L Nilson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Nedsättning av allmän energiskatt — som börjar med "Övriga här"
och slutar med "motion 1989/90:Sk699 (mp)" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till förslaget i motion 1989/90:Sk81
(vpk) om att riksdagen i ett särskilt uttalande till regeringen skall

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

126

understryka vikten av att den aviserade översynen av industrins nedsättning
av energiskatt sker snabbt och av en från industrin fristående
utredare. Motionen tillstyrks sålunda i här aktuell del.

8. Nedsättning av allmän energiskatt

Krister Skånberg (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Nedsättning av allmän energiskatt — som börjar med "Övriga
här" och slutar med "motion 1989/90:Sk699 (mp)" bort ha följande
lydelse:

Enligt näringsutskottets mening bör i uppdraget till den aviserade
utredningen om den energjintensiva industrins skattenedsättning ingå
att pröva frågan om införande av ett mera neutralt stöd än det
nuvarande — i enlighet med vad som förordas i motionerna
1989/90:Skl 10 (mp) och 1989/90:Sk392 (mp). Utredningen bör anmodas
att studera också den alternativa modell för återbetalning av erlagd
skatt som skisseras i motion 1989/90:Sk699 (mp). En sådan modell
skulle stimulera till energihushållning och användande av förnybara
energikällor. Näringsutskottet ansluter sig vidare till förslaget i de först
nämnda motionerna att den gräns till vilken nedsättning nu beviljas
bör höjas från 1,7 % till 2,2 %. En sådan skärpning av reglerna bör
stimulera till ökad effektivitet i energianvändningen. Denna ändring
bör genomföras utan att utredningens förslag avvaktas och träda i kraft
den 1 juli 1990. Näringsutskottet anser, i likhet med motionärerna, att
nedsättningssystemet på sikt helt bör avskaffas.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1989/90:Skll0
(mp) yrkandena 17 och 18, motion 1989/90:Sk392 (mp) yrkande 15
och motion 1989/90:Sk699 (mp). Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

9. Vissa internationella aspekter

Krister Skånberg (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Vissa internationella aspekter — som börjar med "De internationella"
och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1989/90:Skl 10 (mp), att regeringen i förhandlingarna inom ramen för
det särskilda tull- och handelsavtalet (GATT) bör påtala de handelshinder
som uppstår genom förekomsten av subventioner och andra former
av statsstöd i vår omvärld med energikostnadssänkande effekt.
Regeringen bör också i lämpliga internationella fora driva frågan om
en hög och enhetlig internationell råvaru- och miljöbeskattning. Endast
därigenom kan kampen mot den tilltagande miljöförstöringen bli
framgångsrik.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
näringsutskottet här har anfört. Med det nu sagda tillstyrks motion
1989/90:Skl 10 (mp) yrkandena 19 och 20.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

127

10. Beräkningsunderlaget vid nedsättning

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Beräkningsunderlaget vid nedsättning —
som börjar med "Näringsutskottet finner" och slutar med "industrins
energiskatt" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående förordat att ett nytt system för
energibeskattningen, grundat på ett uttag av skatt på koldioxidemissioner,
 skall införas i enlighet med de riktlinjer som dras upp i motion
1989/90:Skl08 (m). Utskottet har också förordat att nuvarande nedsättningsregler
skall slopas, med vissa undantag övergångsvis. Följaktligen
avstyrker näringsutskottet regeringens förslag (moment 9) att koldioxidskatt
skall få ingå i beräkningsunderlaget för industrins nedsättning
av skatt. En sådan avstyrkan förordas också i motion
1989/90:Sk81 (vpk). Yrkandet i denna motion hänför sig emellertid till
ett beskattnings- och nedsättningssystem som utskottet avvisar.

11. Beräkningsunderlaget vid nedsättning

Rolf L Nilson (vpk) och Loui Bernal (mp) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Beräkningsunderlaget vid nedsättning —
som börjar med "Näringsutskottet finner" och slutar med "industrins
energiskatt" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till förslaget i motion 1989/90:Sk81
(vpk) att erlagd koldioxidskatt inte skall få ingå i beräkningsunderlaget
för den energiintensiva industrins nedsättning av skatt. En sådan
ordning skulle inte stimulera industrin till att gå över till andra
energikällor som inte ytterligare tillför koldioxid till atmosfären. Med
det nu sagda avstyrker näringsutskottet proposition 1989/90:111 punkt
9 i här aktuell del och tillstyrker motion 1989/90:Sk81 (vpk) yrkande
35.

12. Avdrag av allmän energiskatt

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (vpk)
anser att den del av yttrandet — under rubriken Avdrag av allmän
energiskatt — som börjar med "I avvaktan" och slutar med "avstyrks
sålunda" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till vad som sägs i motionerna
1989/90:Skll3 (c), 1989/90:Sk71 (c) och 1989/90:Sk631 (vpk) om att
beskattningen av bränsle vid kraftvärmeproduktion och kondenskraftsproduktion
bör ske på ett likartat sätt. Den orättvisa som ligger i att
kondenskraftverken får göra fullt avdrag för sin bränslekonsumtion
medan avdragsrätten för kraftvärmeverken är begränsad till den del av
bränslet som avser elproduktion bör alltså undanröjas. En rättvis
beskattning kan fungera som styrmedel för att förhindra att tillkommande
ny elproduktion blir i huvudsak kondenskraftsproduktion baserad
på importerade fossila bränslen.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

128

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven
innebörd. Av det sagda följer att näringsutskottet tillstyrker de berörda
yrkandena i nyssnämnda motioner.

13. Avdrag av allmän energiskatt

Loui Bernat (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Avdrag av allmän energiskatt — som börjar med "I avvaktan" och
slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående framhållit att punktskatter och koldioxidskatt
enbart skall utgå på energiråvara vid försäljning till industri,
kraftproducent eller annan konsument av energiråvara. Samtidigt skall
elskatten avskaffas. Med denna uppläggning bortfaller dubbelbeskattningsmotivet.
 De aktuella föreskrifterna, 24 och 25 §§, i lagen om
energiskatt (1957:262) bör därför upphävas.

14. Avdrag av koldioxidskatt

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Avdrag av koldioxidskatt — som börjar
med "Den princip" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående uttalat sitt stöd för moderata
samlingspartiets förslag om införandet av ett system med koldioxidbaserad
beskattning av energi och ansluter sig också till de förslag om
reduceringar av koldioxidskatten som en ny lagstiftning enligt samma
motionärer bör ge utrymme för. Dessa förslag, som formuleras i
motion 1989/90:Skl08 (m), bygger på principen att skatten skall kunna
minskas för bränsleanvändning i industriella processer där bränsle
används för att det i bränslet ingående kolet skall kunna nyttjas. Som
exempel på sådana processer nämns stål- och cementframställning. Det
är enligt näringsutskottets mening angeläget att detta slag av industriell
användning av koldioxidbränslen — för vilka substitut inte finns —
inte drabbas av full koldioxidbeskattning. Regeringen bör av riksdagen
anmodas att återkomma med förslag till närmare utformning av regler
om återbetalning eller reducering av skatten i dessa fall. Härvid bör
eftersträvas att reglerna ges en generell utformning och att förutsättningarna
för skatteåterbetalning eller skatteavdrag preciseras snarare än
de industriella processer som skall omfattas av reglerna. Den av
regeringen aviserade utredningen om den energiintensiva industrins
skattenedsättning, vars arbetsuppgift skulle bli inaktuell om riksdagen
bifaller förslaget i motion 1989/90:Skl08 (m) om att nedsättningssystemet
i princip skall avskaffas, kan i stället lämpligen fa till uppgift att
utarbeta ett förslag till nu nämnda regler om reducering av koldioxidskatt
i ett koldioxidskattebaserat energiskattesystem.

För det fall att riksdagen inte skulle bifalla motion 1989/90:Skl08
(m) vill näringsutskottet anföra följande.

Synpunkter kan — — — (= näringsutskottet) — energipolitiska
propositionen.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

129

9 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30 Bilagor

Med det nu sagda avstyrker näringsutskottet proposition 1989/90:111
punkt 7 såvitt här är i fråga och tillstyrker motion 1989/90:Skl08 (m)
yrkande 15. Övriga här aktuella motioner avstyrks.

15. Avdrag av koldioxidskatt

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Avdrag av koldioxidskatt — som börjar
med "Vad så" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående förordat att allmän energiskatt
skall uttas lika oavsett om bränslen används för värme- eller elproduktion.
 Utskottet har därvid inte tagit ställning till huruvida detta syfte
skall nås genom omformulering av eller upphävande av de avdragsregler
som finns. När det gäller uttag av koldioxidskatt bör likaså likställighet
gälla i skatteuttaget på bränsle för värme- eller elproduktion. I
detta fall anser emellertid näringsutskottet, i likhet med vad som
anförs i motionerna 1989/90:Skll3 (c) och 1989/90:SkllO (mp), att
koldioxidskatt skall erläggas. Avdragsrätt bör således inte medges på
det sätt som avses i proposition 1989/90:111. En sådan bör dock gälla
med avseende på koldioxidskatt som erläggs av andra skattesubjekt än
dem som utskottet här avser.

Vad som sägs i motion 1989/90:Skll3 (c) innebär också att ett
system med återbetalning till elproducenterna av intäkterna från koldioxidskatten
skulle införas. Tillämpningen av ett sådant återbetalningssystem,
 vars huvuddrag tecknas i en reservation till miljöavgiftsutredningens
delbetänkande (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken (s. 489), skulle enligt näringsutskottets mening effektivt
bidra till att användningen av inhemska bränslen och produktionen av
kraftvärme/mottryck utvecklades. Enligt näringsutskottets mening bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag till närmare utformning
av ett system med återbetalning i enlighet med de riktlinjer som
anges i nämnda reservation.

Med det nu sagda tillstyrker näringsutskottet motionerna
1989/90:Skll3 (c) yrkande 18 och motion 1989/90:Skl 10 (mp) yrkande
6. Proposition 1989/90:111 punkt 7 avstyrks såvitt här är i fråga.

16. Avdrag av koldioxidskatt

Rolf L Nilson (vpk) och Loui Bernal (mp) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Avdrag av koldioxidskatt — som börjar
med "Den princip" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Såsom utskottet redan har framhållit bör både energiskatt och
koldioxidskatt alltid betalas av förbrukaren. Nedsättning eller befrielse
bör ej ifrågakomma.

Med det nu sagda avstyrker näringsutskottet proposition 1989/90:111
punkt 7 såvitt här är i fråga. Motion 1989/90:Skll0 (mp) yrkande 6
tillstyrks. Även motion 1989/90:Skll3 (c) yrkande 18 tillstyrks till den
del yrkandet avser att avdragsrätt ej skall föreligga för bränsleanvändning
i elproduktion.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

130

17. Mervärdeskatt på fjärrvärme

Per-OIa Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och
Loui Bernal (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Mervärdeskatt på fjärrvärme — som börjar med "Enligt näringsutskottets"
och slutar med "yrkande 32" bort ha följande lydelse:

Särskilda skäl talar enligt näringsutskottets mening för att fjärrvärme
inte beläggs med mervärdeskatt fr.o.m. 1 janauri 1991 så som riksdagen
har beslutat. Risken för en försämring av fjärrvärmens konkurrenskraft
i förhållande till enskild uppvärmning kvarstår även efter
detta datum, bl.a. med hänsyn till att de förhållandevis höga kapitalkostnaderna
i ett fjärrvärmeverk också belastas med skatt. För att en
fortsatt utbyggnad av fjärrvärme skall stimuleras bör riksdagen därför
enligt näringsutskottets mening besluta om undantag från mervärdeskatt
för fjärrvärme även efter utgången av år 1990. Utskottet tillstyrker
sålunda motion 1989/90:Skll3 (c) yrkande 15 i här aktuell del,
motion 1989/90:Sk691 (c) och motion 1989/90:Sk81 (vpk) yrkande 32.
Ett sådant beslut skulle ligga i linje med önskemålen i motion
1989/90:Skl08 (m).

18. Mervärdeskatt på fjärrvärme

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Mervärdeskatt på fjärrvärme — som
börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "yrkande 32"
bort ha följande lydelse:

Särskilda skäl — bl.a. vikten av stöd för fjärrvärmeproduktion
baserad på biobränslen — talar för att fjärrvärme bör införas i mervärdeskattesystemet
med en nollskattesats fr.o.m. den 1 januari 1991. Om
så inte sker finns risk för att en försämring av fjärrvärmens konkurrenskraft
i förhållande till enskild uppvärmning kvarstår även efter
detta datum, bl.a. med hänsyn till att de förhållandevis höga kapitalkostnaderna
i ett fjärrvärmeverk också belastas med skatt. För att en
fortsatt utbyggnad av fjärrvärme skall stimuleras bör riksdagen därför
enligt näringsutskottets mening besluta att fjärrvärme skall införas i
mervärdeskattesystemet med en nollskattesats fr.o.m. den 1 januari

1991. Utskottet tillstyrker med det sagda motion 1989/90:Skl08 (m)
yrkande 13.

19. Mervärdeskatt på biobränslen

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och
Loui Bernal (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Mervärdeskatt på biobränslen — som börjar med "Med hänsyn" och
slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

En snabb övergång till väsentligt ökad användning av biobränslen
som energikälla är nödvändig inför den förestående omställningen av
energisystemet. Härvid bör olika former av ekonomiska styrmedel
användas för att en sådan övergång skall stimuleras. Befrielse från
mervärdeskatt för biobränslen är ett av de medel som sålunda bör

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

131

utnyttjas. Näringsutskottet stöder förslagen härom i de aktuella motionerna
och tillstyrker följaktligen motion 1989/90:Skll3 (c) yrkande 15
i här aktuell del, motion 1989/90:Sk392 (mp) yrkande 9 i här aktuell
del, motion 1989/90:Sk623 (mp) yrkande 2 i här aktuell del samt
motion 1989/90:Sk697 (mp) yrkande 2.

20. Mervärdeskatt på vindkraft

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och
Loui Bernat (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Mervärdeskatt på vindkraft — som börjar med "För att" och slutar
med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Vindkraften har enligt näringsutskottet möjligheter att utvecklas
ytterligare och bör i det framtida energiförsörjningssystemet kunna
spela en väsentligt större roll än den nu gör. Genom mervärdeskattebefrielse
på vindkraft skulle en fortsatt utbyggnad stimuleras. Riksdagen
bör besluta härom i enlighet med vad som föreslås i här aktuella
motioner från miljöpartiet. Näringsutskottet tillstyrker sålunda motion
1989/90:Sk392 (mp) yrkande 9 i här aktuell del, motion 1989/90:Sk623
(mp) yrkande 2 i här aktuell del samt motion 1989/90:Sk697 (mp)
yrkande 1.

21. Allmän energiskatt på biobränslen

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och
Loui Bernal (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Allmän energiskatt på biobränslen — som börjar med "Näringsutskottet
understryker" och slutar med "motion 1989/90:Sk679 (vpk)" bort
ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening bör energibeskattningen utnyttjas
mera aktivt än nu till stöd för en fortsatt introduktion och ökad
användning av biobränslen och av etanol framställd på basis av inhemska
förnybara energiråvaror. Det är i och för sig tillfredsställande
att inhemska fasta bränslen inte är skattebelagda enligt nuvarande
lagstiftning och att regeringen i proposition 1989/90:111 föreslår undantag
från koldioxidskatt för sådana energislag och för bl.a. etanol.

Näringsutskottet anser emellertid, i likhet med vad som anförs i
motion 1989/90:Sk685 (c), att ytterligare skattestimulanser bör införas.
Total skattebefrielse bör därför medges för etanol, metanol, biogas och
andra biobränslen under förutsättning att de tillverkas av biomassa.
Riksdagen bör besluta härom. Ett sådant beslut skulle tillgodose önskemålen
också i motion 1989/90:Sk688 (c) och motion 1989/90:Skl 10
(mp) i här aktuell del — till vilken utskottet redan tidigare tagit
ställning — och ligga i linje med vad som förespråkas i motion
1989/90:Sk679 (vpk).

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

132

22. Allmän energiskatt på biobränslen

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Allmän energiskatt på biobränslen — som
börjar med "Näringsutskottet understryker" och slutar med "motion
1989/90:Sk679 (vpk)" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående förordat att ett nytt system för
energibeskattningen skall införas grundat på ett uttag av koldioxidskatt
och närmare utformat i enlighet med förslag i motion 1989/90:Skl08
(m). I det sålunda förordade skattesystemet utgår koldioxidskatt på
etanol framställt av fossila bränslen. I övrigt belastas inte biobränslen
eller etanol liksom inte heller elkraft, oavsett kraftkälla, av någon
skatt. Den skattebefrielse för etanol som förordas i de här aktuella
motionerna faller väl in i detta nya beskattningssystem. Skulle emellertid
förslagen i motion 1989/90:Skl08 (m) inte vinna riksdagens bifall
avstyrker näringsutskottet motionerna till den del de avser skattebefrielse
endast för inhemskt tillverkad etanol. Utskottet åberopar härvid
vad som i det föregående har sagts om att en sådan ordning inte torde
vara förenlig med våra handelspolitiska åtaganden.

23. Beskattningen av små vindkraftverk

Lennart Pettersson, Rune Jonsson, Åke Wictorsson, Birgitta Johansson,
Inga-Britt Johansson, Bo Finnkvist, Leif Marklund och Sven-Åke
Nygårds (alla s) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Beskattningen av små vindkraftverk — som börjar med "Regeln om"
och slutar med "och 1989/90:Sk693 (vpk)" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet finner inte anledning till annan bedömning i frågan
nu än när den var aktuell för ett år sedan. Utskottet förutsätter att här
berörd fråga beaktas i den energi politiska propositionen, varför utskottet
avstyrker motionerna 1989/90:Sk644 (fp), 1989/90:Sk642 (c) och
1989/90:Sk693 (vpk).

SkU30—SkU31

Bilaga 1:6

133

Näringsutskottets förslag till ändring i regeringens SkU30-SkU3l

förslag till Bilaga

Lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av
allmän energiskatt 1:6

Regeringens förslag

2 §

Skatt enligt lagen (1957:262)
om allmän energiskatt på elektrisk
kraft och bränsle som förbrukas
vid industriell tillverkning
utgår med sådant belopp, att skatten
inte överstiger tre procent av
de tillverkade produkternas försäljningsvärde
fritt fabrik. Detsamma
gäller skau enligt lagen
(1990:000) om koldioxidskatt på
sådant bränsle som avses i 1 §
första stycket nämnda lag.

Näringsutskottets förslag

Skatt enligt lagen (1957:262)
om allmän energiskatt på elektrisk
kraft och bränsle som förbrukas
vid industriell tillverkning
och skau enligt lagen (1990:000)
om koldioxidskatt på sådant bränsle
som avses i 1 § första stycket
nämnda lag och som förbrukas vid
industriell tillverkning, tas ut med
sådant belopp att den sammanlagda
skatten inte överstiger tre procent
av de tillverkade produkternas
försäljningsvärde fritt fabrik.

Föreligger särskilda skäl kan regeringen för visst företag medge
nedsättning utöver vad som anges i första stycket.

134

Bostadsutskottets yttrande
1989/90:BoU8y

Reformerad bostadsbeskattning m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet beslöt den 24 april 1990 bereda bostadsutskottet tillfälle
att yttra sig över propositionerna 1989/90:110 om reformerad inkomstoch
företagsbeskattning och 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt
m.m. jämte motioner.

Yttrandet bör enligt skatteutskottet främst avse proposition
1989/90:110 i vad avser bostadsbeskattningen (s. 499—513) och bostadspolitiska
åtgärder (s. 613 ff.).

Enligt bostadsutskottets beslut omfattar yttrandet, förutom frågan om
den löpande bostadsbeskattningen, proposition 1989/90:110 även i vad
avser reavinstbeskattning av fastigheter m.m. (s. 406—424). Proposition
1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt m.m. behandlas i vad avser
fastighetsområdet (s. 88—93).

Vidare behandlas, som framgår av sammanställningen nedan, vissa
under allmänna motionstiden 1990 väckta och till skatteutskottet hänvisade
motioner.

Propositionerna

Såvitt propositionerna behandlas i detta yttrande innebär förslagen
sammanfattningsvis följande.

Proposition 1989/90:110
Reavinstbeskattning av fastigheter

Grundregeln föreslås vara att den skattepliktiga vinsten skall beräknas
som skillnaden mellan försäljningsintäkt och omkostnadsbelopp enligt
en nominell beskattningsprincip. Genom särskilda schablonregler blir
skatten för permanentbostäder högst 9 % och för övriga privatbostäder
18 % av försäljningsintäkten. Rätten till uppskov med beskattning av
reavinster avskaffas.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

135

Bostadsbeskattningen

Schablonbeskattningen av småhus slopas. Schablonbeskattningen av
allmännyttiga bostadsföretag och s.k. äkta bostadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar)
behålls. Skatt för innehav av fastigheter tas ut
enligt fastighetsskattelagen. Fastighetsskatt för småhus föreslås uppgå
till 1,5 % av taxeringsvärdet och för hyreshus till 2,5 % av taxeringsvärdet.
 De ökade bostadsutgifterna för nyproduktionen fr.o.m. år 1991
mildras genom att det för bostadsfastigheter inte tas ut någon fastighetsskatt
under de första fem åren efter byggandet samt genom att det
endast tas ut halv fastighetsskatt under de följande fem åren. Genom
övergångsregler reduceras fastighetsskatten för de senare årgångarna.

Proposition 1989/90:111
Mervärdeskatt på fastighetsområdet

Reduceringsreglerna på fastighetsområdet slopas. Skatteplikt införs för
samtliga tjänster avseende fastighetsförvaltning och fastighetsskötsel.
För att eliminera konkurrenssnedvridningar införs en uttagsbeskattning
för vissa arbeten som utförs i egen regi på egna fastigheter.

Motionerna

I detta yttrande behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1990 väckta och till skatteutskottet
hänvisade motionerna

1989/90:Sk318 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utreda förutsättningarna
för införandet av en kommunal fastighetsskatt enligt den
modell som redovisats i motionen.

1989/90:Sk327 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad realisationsvinstbeskattning
av fastigheter i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de kommunala bostadsföretagen skall beskattas
enligt konventionell metod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avdragsrätt för reparationer i småhus,

4. att riksdagen beslutar att 1989 års taxeringsvärden för småhus
skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt och fastställandet av
statlig fastighetsskatt under beskattningsåret 1990,

5. att riksdagen beslutar att beslutet om höjning av fastighetsskatten
för flerfamiljshus fr.o.m. 1990 rivs upp,

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

136

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
beräkning av schablonintäkt fr.o.m. beskattningsåret 1991 i enlighet
med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
uttag av statlig fastighetsskatt fr.o.m. 1991 i enlighet med vad i motionen
anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär utredning om den framtida
småhusbeskattningen i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo403.

1989/90:Sk352 av Jan Strömdahl m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att lägga om fastighetsbeskattningen till en kommunal skatt
grundad på bruksvärde vad gäller bostadsfastigheter fr.o.m. budgetåret
1991/92.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi713.

1989/90:Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer
för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse
enligt vad i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning
av villor med energibesparande installation,

1989/90:Sk403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett grundavdrag för
barn i enlighet med vad i motionen anförts,

1989/90:Sk407 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att rätten för kommunerna att
6 ta ut kommunal fastighetsskatt av icke permanentboende ej i kommunen
mantalsskrivna fastighetsägare utreds,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att taxeringsvärdena
för permanentbebodda skärgårdsfastigheter vid taxeringen reduceras
med en särskild lägesfaktor.

1989/90:Sk410 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade kostnader för permanentboende i skärgården
på grund av fastighetstaxeringen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A442.

1989/90:Sk444 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om fastighetsskatt på
industrifastigheter motsvarande en inkomst på 2 miljarder kronor,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.

1989/90:Sk829 av Alf Wennerfbrs m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om översyn av taxeringsreglerna för skärgårdsfastigheter
och andra fastigheter i attraktiva områden.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo420.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

137

dels de med anledning av proposition 1989/90:110 väckta motionerna 1989/90:Sk54

av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c)
vari yrkas

1. att riksdagen avslår prop. 1989/90:110 vad avser avskaffandet av
rätt till uppskov med reavinstskatt vid försäljning av villor och jordbruksfastigheter
i visa fall,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till motsvarande
uppskovsbestämmelser för bostadsrätter.

1989/90:Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

28. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om beskattning av realisationsvinster vid avyttring
av fastigheter och bostadsrätter i enlighet med vad som anförts i
motionen,

29. att riksdagen med avslag på propositionens förslag angående
slopad rätt till uppskov vid realisationsvinstbeskattningen hos regeringen
begär förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

43. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om beskattning av mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet
i enlighet med vad som anförts i motionen,

44. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om regler för schablonintäktsberäkning i
enlighet med vad som anförts i motionen,

45. att riksdagen hos regeringen begär förslag om konventionell
beskattning av allmännyttiga bostadsföretag och äkta bostadsföretag i
enlighet med vad som anförts i motionen,

46. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos
regeringen begär förslag om ändrad fastighetsskatt i enlighet med vad
som anförts i motionen,

1989/90:Sk62 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget i propositionen gällande reavinstbeskattning av fastigheter och
bostadsrätter samt hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad
i motionen anförts.

1989/90:Sk73 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas
att vid dödsboförsäljning efter person som varaktigt bebott småhus
eller bostadsrätt reavinsten begränsas till högst 9 % av försäljningspriset.

1989/90:Sk74 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer
för beskattning av fastigheter för permanentboende i områden med
fritidsbebyggelse enligt vad som anförts i motionen,

1989/90:Sk81 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
systemet med avdrag för ränteutgifter på sikt bör slopas och en statlig
bostadsbank med uppgift att finansiera bostadslån till låg och fast ränta
inrättas,

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

138

26. att riksdagen beslutar om ett skattetak på 15 % av försäljningsintäkten
för privata permanentbostäder,

27. att riksdagen beslutar att inte ha något skattetak för försäljningsintäkten
på övriga bostäder,

30. att riksdagen avslår regeringens förslag om införandet av moms
på fastighetsskötsel och inrikes transporter, (yrkandet behandlas i detta
yttrande såvitt avser mervärdeskatt på fastighetsskötsel),

46. att riksdagen avslår regeringens förslag om skatt på fastighetsskötsel
i egen regi,

47. att riksdagen beslutar att hela byggmomsen vad avser åtgärder i
permanentbostäder kompenseras via ett investeringsbidrag,

48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
löpande beskattningen av boendet bör vara lågt och att avskattningen
främst bör ske genom beskattning av uppkomna realisationsvinster,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
löpande bostadsbeskattningen bör knytas till fastighetens bruksvärde
som bostad och inte som nu till fastighetens taxeringsvärde,

1989/90:Sk95 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari
yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om det höga fastighetsskatteuttaget
och att det i stället fastställs till den lägre nivå som föreslås i
motionen,

1989/90:Sk96 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

25. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om möjlighet till särskild prövning av uppskov med realisationsvinstbeskattning
av bostäder i enlighet med vad som i motionen
anförts,

31. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar att småhus på jordbruksfastighet skall ingå i näringsverksamheten
i enlighet med vad som i motionen anförts,

32. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om uttag av fastighetsskatt för småhus i enlighet med vad som
i motionen anförts,

33. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om uttag av fastighetsskatt på hyreshus i enlighet med vad
som i motionen anförts,

34. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:110 i denna del
beslutar om övergångsregler för hyreshus och småhus i enlighet med
vad som i motionen anförts,

1989/90:Sk98 av Marianne Andersson i Vårgårda och Lennart Brunander
(båda c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om höjd byggmoms,

dels de med anledning av proposition 1989/90:111 väckta motionerna 1989/90:Skl08

av Carl Bildt m.fl (m) vari yrkas

3. att riksdagen avslår propositionen till den del den avser ett
slopande av gällande reduceringsregler inom fastighetsområdet,

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

139

4. att riksdagen avslår propositionen till den del den avser uttagsbeskattning
av vissa fastighetsarbeten i egen regi,

1989/90:Sklll av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förstärkt neutral
uttagsbeskattning på fastighetsområdet, bl.a. avseende administrativa
och kamerala tjänster,

1989/90:Skll3 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:111 i denna del
beslutar att samtliga tjänster för byggande och boende utgår med 60 %
av beskattningsvärdet i enlighet med vad som anförs i motionen.

1989/90:Skll7 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari
yrkas

2. att riksdagen beslutar om lägre moms på boendet i linje med vad
som anförs i motionen,

1989/90:Skl21 av Sven-Olof Petersson och Ingbritt Irhammar (båda c)
vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om höjd byggmoms.

Utskottet

Bostadsbeskattningen

I den mån frågan om bostadsbeskattningen direkt berör bostadsutskottets
beredningsområde föreslås i proposition 1989/90:110 sammanfattningsvis
följande.

Schablonbeskattningen av småhus dvs. av en- och tvåfamiljsfestigheter
slopas. Skatt för innehavet tas ut enligt fastighetsskattelagen. Beskattningen
av ägarens bostad på ett jordbruk (normalt mangårdsbyggnaden)
bryts ut ur inkomstslaget näringsverksamhet. Även i detta fall
tas skatt för innehavet ut enligt fastighetsskattelagen.

Beträffande flerbostadsfastigheter — i fortsättningen benämnda hyreshus
— föreslås att schablonbeskattningen av allmännyttiga bostadsföretag
och s.k. äkta bostadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar)
behålls. Övriga hyreshus beskattas såsom näringsinkomst i stort sett
enligt samma principer som hittills. Beskattningen föreslås enligt fastighetsskattelagen
ändras på följande sätt.

Fastighetsskatten för småhus föreslås uppgå till 1,5 % av taxeringsvärdet
och för hyreshus till 2,5 % av taxeringsvärdet. Initialt föreslås
fastighetsskatten reduceras för nyproduktionen. Fr.o.m. år 1991 föreslås
gälla för bostadsfastigheter att någon fastighetsskatt inte tas ut
under de första fern åren efter byggandet samt att halv fastighetsskatt
tas ut under de följande fem åren. Utöver förslaget om reducerad
fastighetsskatt för den framtida nyproduktionen föreslås vissa övergångsregler
för uttagande av fastighetsskatt för hyreshus och småhus.
För hyreshus innebär övergångsreglerna att någon fastighetsskatt inte

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

140

tas ut för årgång 1973—1976 under år 1991, att det inte tas ut någon
fastighetsskatt för årgång 1979—1990 samt halv fastighetsskatt för årgång
1975—1978 under år 1992, att det inte tas ut någon fastighetsskatt
för årgång 1981 — 1990 samt halv fastighetsskatt för årgång 1977—1980
under år 1993 osv. till dess att övergångsreglerna för de totalt berörda
18 årgångarna är avvecklade efter nio år.

För småhus innebär övergångsreglerna att fastighetsskatten nedsätts
till 1,2 % av taxeringsvärdet år 1991 och 1992 samt genom att det tas
ut halv fastighetsskatt för årgång 1986—1990 under år 1991, för årgång
1987-1990 under år 1992, för årgång 1988-1990 under år 1993, för
årgång 1989—1990 under år 1994 samt för årgång 1990 under år 1995.

De nu redovisade förslagen avses förutom vissa äldre bestämmelser
träda i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års
taxering.

I vissa av de under allmänna motionstiden väckta motionerna samt i
vissa av de med anledning av propositionen 1989/90:110 väckta behandlas
utformningen av bostadsbeskattningen.

I moderata samlingspartiets partimotioner Sk59 yrkandena 44 och
46 samt Sk327 yrkandena 4—7 aktualiseras förslag och hemställs att
riksdagen skall riva upp sitt hösten 1989 fattade beslut om beräkning
av schablonintäkt och fastställande av fastighetsskatt för år 1990. Vidare
föreslås bl.a. att fastighetsskatten för år 1991 skall vara oförändrad
jämfört med 1990 och att den skall avskaffas i takt med att det
ekonomiska läget så medger. Fastighetsskatten skall även i fortsättningen
vara 1,4 % för allmännyttan och sänkas till 2,0 % för vissa övriga
flerbostadshus för att minska spännvidden mellan företagsformerna. I
partimotionen Sk327 yrkande 8 såvitt nu är i fråga föreslås att en
översyn av den framtida småhusbeskattningen görs, varvid bl.a. bör
övervägas om detta boende över huvud taget skall beskattas.

I centerpartiets partimotion Sk96 yrkandena 32 och 33 samt i
motion Sk95 (c) yrkande 3 föreslås att fastighetsskatten bör vara 1,2 %
för småhus och 2 % för hyres- och bostadsrättshus. I partimotionen
Sk96 föreslås i yrkande 34 att övergångsreglerna för hyreshus och
småhus ges en annan utformning än den i propositionen föreslagna.
Enligt motionärerna bör för hyreshus och småhus ingen fastighetsskatt
tas ut för årgångarna 1986—1990 och halv fastighetsskatt för årgångarna
1981 — 1985. Reduceringarna föreslås avvecklas successivt under en
tioårsperiod.

I de båda partimotionerna Sk59 (m) yrkande 43 och Sk96 (c)
yrkande 31 föreslås att mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet även i
fortsättningen bör hänföras till begreppet näringsfastighet.

Bostadsutskottet anför följande med anledning av de nu behandlade
förslagen i propositionen och i motionerna. Det övergripande mål som
väglett regeringsförslaget för en skattereform är att åstadkomma en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt sorn fördelningspolitiska
mål uppfylls. Arbete och sparande kommer att ges en bättre
skattemässig behandling medan villkoren för lånebaserad konsumtion
och förmögenhetsuppbyggnad försämras. En likvärdig behandling av
arbetsinkomster och kapitalinkomster avses komma till stånd. Rege -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

141

ringsförslaget om bostadsbeskattningen har alltså lagts fram med utgångspunkt
från den nu i korthet redovisade övergripande målsättningen
medan förslagen i de nu behandlade motionerna från moderata
samlingspartiet och centerpartiet i större eller mindre grad utgår från
andra uppfattningar om skattesystemets utformning och om den roll
den löpande bostadsbeskattningen bör ha i sammanhanget. Såvitt regeringsförslaget
rör denna beskattning godtar bostadsutskottet vad i propositionen
föreslagits i motsvarande delar och avstyrker de ovan redovisade
motionerna.

Utskottet är inte heller berett tillstyrka förslaget i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Sk444 yrkande 3 om fastighetsskatt på
industrifastighet. Bostadsutskottet finner nu inte skäl frångå sin tidigare
uppfattning i frågan.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk81 yrkande 48 föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att den löpande
beskattningen av boendet bör vara lågt och att avskattningen av boendet
bör ske främst genom beskattning av reavinster. Motionärerna
anför att en viss löpande beskattning av boendet måste ske av den
värdestegring som kan ligga i ägandet av en egen bostad.

Med hänvisning till bostadsutskottets uppfattning i huvudfrågan om
att regeringens förslag avseende bostadsbeskattningen fått en lämplig
utformning avstyrker utskottet bifall till vänsterpartiet kommunisternas
partimotion om avvägningen mellan den löpande bostadsbeskattningen
och realisationsvinstreglerna.

I moderata samlingspartiets partimotioner Sk59 yrkande 45 och
Sk327 yrkande 2 föreslås att även allmännyttan och äkta bostadsföretag
skall beskattas enligt den konventionella metoden.

I propositionen 1989/90:110 (s. 504) anförs att en likformig beskattning
av bostadsrätter och villor på sikt bör uppnås. Denna fråga kan
emellertid enligt propositionen inte lösas förrän ett nytt system skapats
för fastighetstaxering av hus ägda av bostadsrättsföreningar. Denna
fråga utreds av bostadsrättsvärderingskommittén. I avvaktan på förslag
från kommittén bör enligt propositionen schablonbeskattningen av
allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar behållas.

Bostadsutskottet delar denna uppfattning. Vad i de moderata partimotionerna
Sk59 yrkande 45 och Sk327 yrkande 2 anförts om beskattningen
av allmännyttiga bostadsföretag avstyrks med hänvisning till det
anförda.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk81 yrkande 49 och i
motion Sk352 (vpk) yrkande 2 begärs en utredning om kommunal
fastighetsskatt grundad på fastigheternas bruksvärde.

I propositionen 1989/90:110 (s. 506) anförs bl.a. att det i dag saknas
erforderligt underlag för att bedöma effekterna i olika hänseenden av
att basera fastighetsskatten på något annat underlag än taxeringsvärdet.
På kort sikt bör enligt propositionen underlaget för skatten liksom
hittills utgöras av taxeringsvärdet. Föredragande statsrådet anser emellertid
att en översyn av fastighetsskatteunderlaget bör göras.

Den nu behandlade partimotionen Sk81 yrkande 49 från vänsterpartiet
kommunisterna samt förslaget i motion Sk352 (vpk) yrkande 2

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

142

aktualiserade frågan om underlaget för beräkning av fastighetsskatt
m.m. kommer sålunda att övervägas. Genom regeringsförslaget får vad
som föreslås i motionerna anses vara tillgodosett. Ett tillkännagivande
enligt motionärernas förslag kan därmed inte anses tjäna något reellt
syfte.

I detta avsnitt behandlar utskottet också sex motioner som alla har
det gemensamt att i dem föreslås åtgärder inom beskattningsområdet
avseende fastigheter i våra skärgårdar. Förslag med sådan inriktning
förs fram i de under allmänna motionstiden 1990 väckta motionerna
Sk318 (c), Sk407 (c), Sk410 (s), Sk829 (m) samt i miljöpartiets
partimotion Sk392 yrkande 7. Det sistnämnda yrkandet förs också
fram i den med anledning av propositionen väckta partimotionen Sk74
(mp) yrkande 26.

Bostadsutskottet vill med anledning av de nu behandlade motionerna
inledningsvis erinra om sitt ställningstagande i november 1989 i
yttrandet 1989/90:BoU2y till skatteutskottet med anledning av propositionen
1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990 jämte motioner. I
yttrandet anförde bostadsutskottet följande om beskattning av fastigheter
bl.a. i skärgårdsområden.

I propositionen framhålls (s. 68) att några särskilda åtgärder inte är
påkallade i skärgårdsområdena om regeringsförslaget om en proportionell
och sänkt intäktsschablon införs för 1990. Utskottet delar i allt
väsentligt denna uppfattning. Som anförs i de nu aktuella motionerna
kan boendekostnaderna för den bofasta befolkningen i våra skärgårdsområden
påverkas av den pågående allmänna fastighetstaxeringen och
den bakomliggande prisnivån. Detta förhållande har beaktats av regeringen
vid utformningen av intäktsschablonen. Emellertid kan, som
anförs i s- och fp-motionen, det finnas anledning för riksdagen att
inför det fortsatta arbetet med skattereformen och då särskilt bostadsbeskattningen
göra ett uttalande i frågan.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning. Riksdagen bör,
med anledning av motionerna Sk22 (fp), Sk29 (mp) yrkande 6 och
Sk31 (s) som sin mening ge regeringen till känna att åtgärder bör
vidtas beträffande förutsättningarna för permanentboende i våra skärgårdar
i den mån vad i propositionen föreslagits om schablonintäktens
utformning inte ger avsedd effekt. Regeringen bör, om så befinns
erforderligt, återkomma till riksdagen våren 1990 om boendekostnadsökningarna
för den bofasta skärgårdsbefolkningen utvecklas på ett inte
acceptabelt sätt, inte bara såvitt avser tiden efter år 1990 utan även
tiden dessförinnan. Utskottet vill erinra om riksdagens ovannämnda
beslut avseende bostadsbidragen (1989/90:BoU5).

Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet sålunda att skatteutskottet
bör föreslå riksdagen att med anledning av de tre nu behandlade
motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet
anfört om behovet av åtgärder beträffande förutsättningarna för
permanentboende i våra skärgårdar. Utskottet förutsätter vidare att regeringen
följer dessa frågor med uppmärksamhet.

Den nu redovisade frågan behandlades i skatteutskottets betänkande
1989/90:SkU10 (s. 87—88). Skatteutskottet avstyrkte emellertid enhälligt
de då behandlade motionerna om beskattningen av fastigheter i
skärgårdsområdena.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

143

Bostadsutskottet vidhåller emellertid sin uppfattning. Det finns enligt
utskottets mening anledning för riksdagen att återigen rikta en
begäran till regeringen om en översyn av den l motionerna aktualiserade
frågan om beskattningen av fastigheter i vissa attraktiva skärgårdsområden
och i andra områden av stort intresse i rekreationssammanhang.
 Förutom vad bostadsutskottet hösten 1989 anförde som motiv
för sitt ställningstagande vill utskottet nu anföra att frågan har anknytning
till de överväganden som förutskickats i propositionen om ett
eventuellt nytt fastighetsskatteunderlag; en fråga som utskottet redovisat
ovan. Frågan har också anknytning till den aviserade propositionen
med förslag till lag om förvärv av bostadsfastigheter på vissa orter. I
denna proposition kommer att behandlas bl.a. frågan om prisutveckling
och prisprövning av fastigheter i skärgårdsområdena.

Utan att ta ställning till vilka former den nu förordade översynen
bör ha anser bostadsutskottet sammanfattningsvis att riksdagen med
anledning av de nu behandlade motionerna (s), (m), (c) och (mp) som
sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om en översyn av
taxering och beskattning av fastigheter i skärgårdsområdena m.m. Regeringen
bör i förening med eventuella förslag för riksdagen redovisa sin
uppfattning i frågan.

Slutligen behandlar bostadsutskottet i detta avsnitt fyra motionsyrkanden
som mera indirekt kan anses beröra bostadsbeskattningen och
vissa anknytande frågor.

I den moderata partimotionen Sk403 yrkande 3 tas upp frågor om
en reformerad familjebeskattning och föreslås att riksdagen begär förslag
om ett grundavdrag för barn. Att bostadsutskottet behandlar detta
yrkande beror på att till utskottet har hänvisats en m-motion med
förslag till en i viss mån annan utformning av bostadsbidragssystemet. I
den sistnämnda motionen tas bl.a. upp frågan om grundavdrag för
barn; ett yrkande som bostadsutskottet för övrigt behandlat och avstyrkt
tidigare och senast år 1989, och då med motiveringen att de av
motionärerna påtalade marginalskatteproblemen minskat i styrka eftersom
riksdagen tidigare beslutat om sänkningar av marginalskatterna.
Ett riksdagens bifall till den nu framlagda propositionen innebär
ytterligare marginalskattesänkning av väsentlig omfattning, Utskottet
har ovan anslutit sig till regeringsförslaget i denna del- Bl.a. med
hänvisning härtill kan det inte anses aktuellt med en utformning av
familjebeskattningen i enlighet med förslag i moderata samlingspartiets
partimotion Sk403 yrkande 3.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk81 yrkande 17 arn
förs att systemet med avdrag för ränteutgifter bör avskaffas på sikt och
att en statlig bostadsbank inrättas med uppgift att finansiera boendet
med lån till låg och fast ränta. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande
till regeringen med anledning av förslaget.

Riksdagen bör inte genom ett tillkännagivande binda eventuellt
kommande överväganden om hur och i vilken omfattning avdrag för
ränteutgifter skall behandlas i skattesammanhang. Den lösning sorn
denna fråga fatt i propositionen kan utskottet acceptera. Inte heller är
utskottet berett att nu förorda riksdagen att göra ett uttalande om hur

SkU30—SkU31

Bilaga 1;7

144

kreditförsörjningen till bostadsbyggandet bör ordnas. Utskottet har
naturligtvis ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
att bostadslån bör tillhandahållas till låg ränta. Detta innebär emellertid
inte att utskottet finner tillräcklig anledning ställa sig bakom
motionärernas förslag om att en statlig bostadsbank bör inrättas. Strävandena
att förse bostadsbyggandet med krediter bör ske inom ramen
för den avreglering av kreditmarknaden som pågått i några år. Med det
anförda avstyrker bostadsutskottet vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk81 yrkande 17 om en statlig bostadsbank m.m.

Inte heller kan utskottet ställa sig bakom yrkande 3 i moderata
samlingspartiets partimotion Sk327 om avdragsrått för reparationer i
småhus. I propositionen föreslås att kostnader för värdehöjande reparationer
skall få räknas med vid försäljning av privatbostäder och privatbostadsfastigheter
om kostnaderna för dessa reparationer under ett år
överstiger 5 000 kr. och om kostnaderna hänför sig till reparationer
som nedlagts de senaste fem åren före försäljningstillflllet. I den mån
förslaget i motionen inte kan anses tillgodosett genom regeringens
förslag avstyrker utskottet bifall till den.

I miljöpartiets partimotion Sk392 yrkande 8 föreslås riksdagen begära
ett förslag hos regeringen om lindrad beskattning av villor med
energibesparande installationer.

Ett motsvarande yrkande avstyrkte skatteutskottet i maj 1989
(1988/89:SkU36 s. 12). Därvid anförde utskottet bl.a. att stödet till
energisparande åtgärder kan utformas enklare och bättre genom direkta
bidrag än genom åtgärder vid beskattningen. Bostadsutskottet delar
denna uppfattning. Den nu behandlade motionen om beskattningen vid
energibesparande installationer avstyrks av bostadsutskottet med hänvisning
härtill.

Reavinstbeskattning av fastigheter

Förslaget i propositionen i denna del innebär sammanfattningsvis
följande. Vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter skall vinsten
beräknas enligt en nominell metod. De möjligheter som i dag finns till
uppskov med beskattningen av vinst vid försäljning av en schablontaxerad
fastighet eller en jordbruksfastighet tas bort. Grundregeln är att
den skattepliktiga vinsten beräknas som skillnad mellan försäljningsintäkt
och omkostnadsbelopp. Skatteuttaget föreslås bergänsas genom en
schablonregel som innebär att vinsten får beräknas till 30 % av
försäljningsintäkten för permanentbostäder och till 60 % av försäljningsintäkten
för övriga privatbostadsfastigheter. Vid skattesatsen 30 %
för inkomstslaget kapital innebär schablonregeln att skatteuttaget för
permanentbostäder maximeras till 9 % (30 % x 30 %) av försäljningsintäkten
och för övriga privatbostadsfastigheter 18 % (60 % x 30 %).

I motioner från moderata samlingspartiet och centerpartiet förs fram
förslag som rör de nu i korthet redovisade grunderna för reavinstbeskattningens
utformning. Sålunda föreslås i moderata samlingspartiets
partimotioner Sk59 yrkandena 28 och 29 och Sk327 yrkande 1 att
reavinster fr.o.m. år 1991 skall beskattas efter full indexuppräkning

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

145

10 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

och att uppskov med beskattningen skall gälla vid avyttring av ägda
småhus och av bostadsrätter. 1 den sistnämnda motionen föreslås i
yrkande 8 såvitt nu är i fråga en utredning om den framtida småhusbeskattningen.
 Det bör, enligt motionärerna, övervägas om boendet över
huvud taget bör beskattas.

I motion Sk62 (c) yrkas avslag på förslaget om ändrade reavinstskatteregler.
 Motionären föreslår antingen att innevarande system bör gälla
eller att ett modifierat system utarbetas.

I centerpartiets partimotion Sk96 yrkande 25 föreslås riksdagen
besluta att möjlighet skall finnas till särskild prövning av uppskov med
reavinstbeskattning av bostäder vid byte av bostad t.ex. av medicinska
skäl, handikappskäl eller åldersskäl. Uppskovsreglerna behandlas också
i motion Sk54 (c). I denna motion föreslås att reglerna skall finnas
kvar och utsträckas till att gälla även vid avyttring av bostadsrätter.

Bostadsutskottet vill med anledning av förslaget i propositionen i
denna del och i motionerna anföra följande. Som framhålls i propositionen
(s. 409) får det anses vara väsentligt i ett reformerat skattesystem
att undanröja de skillnader som i dag finns vid reavinstbeskattningen
av fastigheter och bostadsrätter. När det gäller den i flera motioner
behandlade frågan om huruvida nuvarande system för uppskov skall
utvidgas till att omfatta även bostadsrätter, kan konstateras — såsom
också görs i propositionen — att regelsystemet skulle bli än mera
komplext om uppskovsinstitutet skulle vidgas. Det skulle bl.a. bli
nödvändigt att tillskapa regler för korsvisa uppskov mellan olika typer
av bostäder. Det finns i dag dessutom inte något system för värdering
av bostadsrätter på samma sätt som när det gäller fastigheter. Vidare
bör erinras om att redan dagens uppskovsregler är komplexa och inte
sällan leder till administrativa komplikationer. Reglerna kan också i
sig verka styrande för valet av anskaffning av en fastighet. Vad nu och
i propositionen i dessa delar anförts har lett utskottet fram till slutsatsen
att uppskovsreglerna bör slopas. Utskottet godtar propositionen i
denna del samt också vad i den föreslagits om beräkning av reavinst vid
avyttring av olika slags bostadsfastigheter.

Vad nu anförts innebär att utskottet avstyrker bifall till moderata
samlingspartiets partimotioner Sk59 yrkandena 28 och 29, Sk327 yrkandena
1 och 8, det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga, samt
centerpartiets partimotion Sk96 yrkande 25 och motionerna Sk54 (c)
och Sk62 (c).

Utskottet har inte funnit anledning till invändningar mot propositionen
i vad avser utformningen av grundregeln och schablonregeln vid
avyttring av bostäder som är fast egendom.

Med hänvisning till denna uppfattning om schablonregelns utformning
avstyrker utskottet vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk81 yrkande 26 om ett skattetak på 15 % av försäljningsintäkten för
privata permanentbostäder och yrkande 27 om att något skattetak inte
skall finnas vid försäljning av andra typer av bostäder. Utskottet
avstyrker också de i föregående stycke behandlade m-motionerna såvitt
nu är i fråga.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

146

I detta avsnitt behandlar utskottet också motion Sk73 (m). Motionärens
yrkande går ut på att vid dödsboförsäljning efter person som
varaktigt bebott småhus eller bostadsrätt skall reavinsten begränsas till
9 % av försäljningspriset.

Utskottet konstaterar att takregeln enligt regeringsförslaget är att
reavinst erläggs med 18 % när dödsbo avyttrar bostadsfastighet (25 § 9
mom. 3 stycket lag om ändring i lagen (1974:576) om statlig inkomstskatt).
 Emellertid gäller att om den efterlevandes make/maka, barn
eller någon annan person tillskiftas fastigheten, dessa vid en försäljning
kommer att kunna tillämpa den mest förmånliga takregeln, dvs. 9 %,
under förutsättning att de bott på fastigheten i minst tre av de senaste
fem åren före avyttringen (25 § 9 mom. 2 stycket SIL).

Utskottet, som anser de nu refererade reglerna godtagbara, avstyrker
motion Sk73 (m).

Mervärdeskatt inom fastighetsområdet

Enligt nu gällande bestämmelser är beskattningsvärdet enligt mervärdeskattelagen
(ML) för tjänster avseende byggnads- och anläggningsentreprenad
eller annan tjänst, som avser fastighet, reducerat till 60 % av
vederlaget. För vissa ytterligare tjänster med anknytning till fastighetsområdet,
 t.ex. projekterings- och andra byggkonsulttjänster samt byggledning,
 är beskattningsvärdet reducerat till 20 % av vederlaget.

Ett av syftena med reduceringsreglerna är enligt propositionen
1989/90:111 (s. 90) att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan byggnads-
och anläggningsarbeten i egen regi och upphandling av byggentreprenadtjänsterna.
 Ett annat syfte är att den faktiska skattebelastningen
på boendet inte skulle öka vid övergången från allmän varuskatt till
mervärdeskatt.

Enligt propositionen har reduceringsreglerna vållat avsevärda
tillämpningsproblem. Vidare anges att den tekniska och lönemässiga
utvecklingen har medfört att det vid reglernas införande antagna
förhållandet mellan material- och arbetsinsatser förändrats, något som
i sin tur anges ha inneburit en konsumtionssnedvridning. Bl.a. mot
bakgrund av vad nu anförts föreslås att reduceringsreglerna på fastighetsområdet
slopas.

Det föreslås också att skatteplikt införs för samtliga tjänster avseende
fastighetsförvaltning och fastighetsskötsel. Det gäller t.ex. upphandlad
fastighetsskötsel, städning, fönsterputsning, sotning och administrativa
tjänster.

Vidare föreslås för att eliminera konkurrenssnedvridningar att en
uttagsbeskattning införs för vissa arbeten som utförs i egen regi på egna
fastigheter. Beskattningen omfattar i dessa delar arbeten som avser ny-,
till- eller ombyggnad, reparationer och underhåll, samt ritning, projektering,
 konstruktion och därmed jämförliga tjänster. Även lokalstädning,
 fönsterputsning, renhållning och annan fastighetsskötsel föreslås
omfattas av uttagsbeskattningen. Uttagsbeskattning föreslås ske då de på
dessa arbeten nedlagda lönekostnaderna inklusive lönebaserade avgifter
överstiger 150 000 kr. för beskattningsåret. Av främst administrativa

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

147

skäl föreslås dock att kamerala och administrativa tjänster som utförs
som ett led i fastighetsägarens egen fastighetsförvaltning inte nu inordnas
i uttagsbeskattningen.

I moderata samlingspartiets partimotion Skl08 yrkande 3 samt i
motionerna Sk98 (c) yrkande 5 och Skl21 (c) yrkande 4 yrkas avslag
på regeringens nu redovisade förslag. I centerpartiets partimotion
Sk 113 yrkande 6 samt i motion Skll7 (c) yrkande 2 föreslås att
uttagsbeskattningen avseende samtliga tjänster beträffande byggande
och boende bör utgå med 60 % av vederlaget. I miljöpartiets partimotion
Skill yrkande 1 föreslås att mervärdeskatt tas ut även på administrativa
och kamerala tjänster.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk81 yrkande 30 såvitt
nu är i fråga yrkas avslag på regeringens förslag om att införa mervärdeskatt
på fastighetsskötsel. 1 denna motion, yrkande 46 samt i
motion Sk 108 från moderata samlingspartiet yrkande 4 föreslås att
riksdagen skall avslå förslaget om att införa sådan skatt på fastighetsskötsel
i egenregi.

Slutligen tas i detta sammanhang upp förslaget i partimotionen från
vänsterpartiet kommunisterna, Sk81 yrkande 47, om att hela byggmomsen
i vad avser åtgärder i permanentbostäder skall kompenseras
via ett investeringsbidrag.

Bostadsutskottet delar uppfattning i propositionen om att reduceringsreglerna
på fastighetsområdet såvitt avser mervärdeskatten bör slopas.
 Utskottet ansluter sig därmed till vad i propositionen anförts i
frågan. Vissa av dessa motiv har sammanfattningsvis redovisats ovan. I
övrigt hänvisar utskottet till vad i proposition 1989/90:111 (s. 90—91)
anförts. Utskottet avstyrker sålunda moderata samlingspartiets partimotion
Skl08 yrkande 3 samt centerpartiets partimotion Skll3 yrkande 6
och motionerna Sk98 (c) yrkande 5, Skll7 (c) yrkande 2 och Skl21
(c) yrkande 4.

Inte heller kan utskottet stödja förslaget i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Sk81 yrkande 30 såvitt nu är i fråga om att
moms inte skulle införas på tjänster som avser fastighetsskötsel. Som
anförs i propositionen bör beskattningen av varor och tjänster vara
generell och enhetlig också på fastighetsområdet.

Vad rör förslaget i vänsterpartiet kommunisternas och i moderata
samlingspartiets partimotioner, motionerna Sk81 yrkande 46 resp.
Skl08 yrkande 4, om att monts inte skall tas ut på vissa fastighetsarbeten
i egen regi finner utskottet tillräckliga skäl föreligga för att tillstyrka
regeringens förslag i frågan. Bl.a. elimineras genom en sådan
ordning vissa konkurrenssnedvridningar.

Det skulle med samma motiv — konkurrensneutralitet — kunna
hävdas att även kamerala och administrativa arbeten som utförs som
ett led i en fastighetsägares egen fastighetsförvaltning skulle träffas av
moms. Utskottet har emellertid förståelse för vad som anförts i propositionen
om att det kan vara lämpligt att innan beslut härom fattas
utvärdera den nu föreslagna uttagsbeskattningen. Med det anförda
avstyrker utskottet miljöpartiets partimotion Skill yrkande 1 om
moms på kamerala och administrativa arbeten som utförs i egen regi.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

148

Slutligen behandlar utskottet förslaget i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Sk81 yrkande 47 om att riksdagen skall besluta att
hela "byggmomsen" i vad avser åtgärder i permanentbostäder skall
kompenseras via ett investeringsbidrag.

I proposition 1989/90:144 om räntebidrag och bostadsbidrag för år
1991 m.m. som i vår kommer att behandlas av bostadsutskottet anförs
(s. 7) att riksdagen senare under år 1990 kommer att få ta ställning till
ett förslag om en ny bostadsfinansiering. I det sammanhanget kommer
också enligt propositionen för år 1991 att läggas fram förslag om ett
investeringsbidrag vid ny- och ombyggnad av permanenta bostäder som
kompensation för den höjning av mervärdeskatten på byggande.

Enligt bostadsutskottets mening bör riksdagen inte nu genom ett
beslut om ett investeringsbidrag binda de kommande övervägandena.
Vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk81 yrkande 47 avstyrks
med hänvisning till vad nu anförts.

Stockholm den 15 maj 1990
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans
Göran Franck (s), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg
(m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (vpk),
Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och
Margareta Gard (m).

Avvikande meningar

1. Den löpande bostadsbeskattningen

Knut Billing, Jan Sandberg och Margareta Gard (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbeskattningen
börjar med "Bostadsutskottet anför" och slutar med "hänvisning härtill"
bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anför följande med anledning av de nu behandlade
förslagen i propositionen och i motionerna.

En rad statliga regleringar, subventionssystem och skatteregler har
medfört att den svenska bostadsmarknaden i dag befinner sig i stark
obalans. Rörligheten på bostadsmarknaden motverkas av skatteregler
som ger inlåsningseffekter. Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer
är satt ur spel genom utformningen av såväl lånevillkor som skatteregler.
 Ägandet av en egen bostad försvåras genom avdragsbegränsningar,
fastighetsskatt och reavinstregler.

Enligt utskottets mening måste en rad åtgärder snarast vidtas i syfte
att komma till rätta med problemen och orättvisorna på bostadsmarknaden.
 Det är med beklagande som utskottet kan konstatera att de
förändringsförslag för olika former av bostadsbeskattning som nu presenterats
i de aktuella propositionerna knappast är ägnade att lösa ett
enda av dessa problem. Tvärtom förstärks flera problem och nya
skapas genom ogenomtänkta regeländringar. Utskottet anser att de
aktuella propositionsförslagen måste avstyrkas. I stället kan utgångspunkten
för ett reformerat bostadsbeskattningssystem tas i de förslag
som förs fram i de ovan redovisade partimotionerna från moderata
samlingspartiet. Det är således angeläget att hela det nuvarande systemet
för bostadsbeskattning blir föremål för en översyn. Det bör därvid
övervägas om inte denna beskattningen helt kan slopas.

I avvaktan på att en mer genomgripande översyn av bostadsbeskattningens
principer och uppbyggnad genomförs är det nödvändigt att ett
antal förändringar vidtas i de nuvarande regelsystemen. Vad gäller
småhusbeskattningen måste omgående beslut tas som för inkomståret

1990 motverkar de orimliga konsekvenser som de nya taxeringsvärdena
i annat fall Sr, speciellt i vissa skärgårdsområden och i storstadsregionerna.
 Detta år bör därför de taxeringsvärden som gällt under år
1989 vara underlag för beräkning av schablonintäkt och uttag av statlig
fastighetsskatt. Schablonintäkten bör utgå från den generella 1,5-procentsnivå
som redan har beslutats.

För perioden fr. o. m. inkomståret 1991 bör åtgärder vidtas som
leder till att bostadsskatteuttaget inte ökar. Vad gäller den löpande
bostadsbeskattningen av egnahem bör följande gälla. Vid beräkning av
schablonintäkt och statlig fastighetsskatt skall hänsyn inte tas till större
höjning av taxeringsvärdet enligt 1990 års fastighetstaxering jämfört
med tidigare gällande taxeringsvärde än 50 %. Fastighetsskatten år

1991 skall vara oförändrad jämfört med år 1990 och således inte höjas
i kronor räknat vare sig till följd av höjningar av skattesatsen eller
höjda taxeringsvärden. För nybyggda fastigheter bör fastighetsskatten
åsättas ett beskattningsunderlag som motsvarar det taxeringsvärde som
skulle ha gällt enligt utfallet av 1981 års fastighetstaxering. Fastighetsskatten
bör på sikt successivt avskaffas i takt med att det ekonomiska
läget så medger och med utgångspunkt i de riktlinjer för den framtida
bostadsbeskattningen som den ovan förordade översynen kan komma
fram till.

Vad gäller den löpande bostadsbeskattningen av hyres- och bostadsrättsfastigheter
innebär förslagen i propositionen att de nuvarande
skillnaderna i beskattningsform bibehålls. Enligt utskottets mening är
en av förutsättningarna för att uppnå en likartad behandling av både
allmännyttiga och privata bostadsföretag och för att skapa neutralitet
mellan olika upplåtelseformer att samma beskattningsmetod används.
Regeringen bör mot denna bakgrund ges i uppdrag att förelägga
riksdagen förslag om övergång till konventionell beskattningsmetod för
de allmännyttiga bostadsföretagen och de s.k. äkta bostadsföretagen.
Beträffande fastighetsskatten för hyreshusenheter bör beslutet från hösten
1989 att ff.o.m. år 1990 höja beräkningsunderlaget för skatten rivas

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

150

upp. Fastighetsskatten för de allmännyttiga bostadsföretagen bör även
fortsättningsvis vara 1,4 % av skatteunderlaget, och fastighetsskatten för
övriga hyreshus bör i ett första steg sänkas till 2,0 % för att minska
spännvidden mellan de olika företagsformerna. Den av utskottet förordade
modellen för fastighetsskatten undanröjer även behovet av de
särskilda övergångsregler och reduceringsregler som föreslås i propositionen.

Vad bostadsutskottet nu förordat avseende den löpande bostadsbeskattningen
och beskattningen av allmännyttiga bostadsföretag innebär
en anslutning till förslagen i moderata samlingspartiets partimotioner
Sk59 yrkandena 44—46 och Sk327 yrkandena 2 samt 4—8. Utskottet
ställer sig också bakom förslagen i partimotionerna Sk59 (m) yrkande
43 och Sk96 (c) yrkande 31 om att mangårdsbyggnaden på jordbruksfastighet
även i fortsättningen bör beskattas som näringsfastighet. Bostadsbyggnader
på jordbruksfastigheter kan inte jämställas med och
beskattas som övriga småhus. Det rör sig många gånger om äldre
byggnader som är betydligt större än vad som är behövligt för de
familjestorlekar som i dag existerar. För att kunna hålla dessa bostadsfastigheter
som ofta är kulturbyggnader i tillfredsställande skick måste
nuvarande avdragsmöjligheter behållas. Den i propositionen föreslagna
uppdelningen i privatbostad och näringsfastighet medför också att
egenföretagare som har lokal i den egna bostaden kan komma att
missgynnas. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag som innebär att även om en fastighet betecknas som privatbostad
skall en lokal för näringsverksamhet kunna föranleda avdrag i
inkomstslaget näringsverksamhet för de kostnader som hänför sig dit.

I detta sammanhang tar utskottet även upp den fråga angående
avdragsrätt för reparationer i småhus som aktualiserats i moderata
samlingspartiets partimotion Sk327 yrkande 3. I motionen hänvisas till
Bostadskommitténs slutbetänkande (SOU 1986:6). Enligt utredningens
mening skulle en årlig avdragsrätt för reparationer verksamt bidra till
att stävja det s.k. svartjobberiet. En tänkbar metod var, enligt utredningen,
 att tillåta avdrag för styrkta lönekostnader upp till ett belopp
av 10 000 kr. per år. Särskilt stora kostnader skulle kunna fördelas
framåt i tiden. Även enligt bostadsutskottets mening skulle en avdragsrätt
för reparationer i småhus leda till stora fördelar. En avdragsrätt
enligt i huvudsak de principer som här har skisserats bör således
införas. Den närmare utformningen av en sådan avdragsrätt bör kunna
fastläggas i samband med den av utskottet förordade översynen av
småhusbeskattningen.

Bostadsutskottet behandlar fortsättningsvis i detta avsnitt ett antal
motionsyrkanden som antingen kan anses vara tillgodosedda genom
den av utskottet förordade modellen för bostadsbeskattningen eller
som bör avstyrkas eftersom de strider mot denna modell. Avslutningsvis
behandlas ett förslag om familjebeskattningen med betydelse för
bostadssektorn.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

151

Utskottet anser att förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk444 yrkande 3 om fastighetsskatt på industrifastigheter bör
avslås av riksdagen. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat
och avstyrkt motsvarande yrkanden.

I motion Sk81 (vpk) yrkande 48 föreslås riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna att den löpande beskattningen av boendet bör
vara lågt och att avskattningen av boendet bör ske främst genom
beskattning av reavinster. Utskottet har ovan lämnat förslag om boendebeskattningen
som innebär avsevärt lägre löpande beskattning än vad
regeringen föreslagit. Vidare har en översyn av beskattningen förordats
i syfte att pröva möjligheterna att på sikt helt avskaffa boendebeskattningen.
 Denna del av motionsyrkandet är sålunda väl tillgodosedd. I
fråga om realisationsvinstbeskattningen återkommer utskottet nedan.

I två motioner, Sk81 (vpk) yrkande 49 och Sk352 (vpk), aktualiseras
frågan om underlaget för beräkning av fastighetsskatt m.m. och föreslås
att fastighetsskatten inte skall baseras på taxeringsvärdet. Bostadsutskottet
instämmer visserligen i synpunkten att en fastighetsskatt baserad på
taxeringsvärdet kan få orimliga konsekvenser. Med den utformning för
fastighetsskatten som utskottet föreslagit, dvs. med tills vidare frysta
fastighetsskatter och därefter en successiv avveckling av denna beskattningsform,
 infinner sig emellertid inte de stora olägenheter som regeringsförslaget
innebär. Något behov av ett särskilt fostighetsskatteunderlag
föreligger inte vid ett sådant ställningstagande.

Förutsättningarna för permanentboende i våra skärgårdar diskuteras
i sex motioner, Sk318 (c), Sk407 (c), Sk410 (s), Sk829 (m), Sk392
(mp) yrkande 7 samt Sk74 (mp) yrkande 26. I dessa motioner anförs
att framför allt nuvarande fastighetsskatteregler medför stora problem
för den permanenta befolkningen i våra skärgårdar.

De olägenheter av bl.a. den nya fastighetstaxeringen som beskrivs i
motionerna uppkommer inte med den modell för bostadsbeskattningen
som utskottet ovan förordat. Utskottet anser visserligen att permanentboendet
i våra skärgårdar på olika sätt bör underlättas, men dessa
problem bör inte lösas med särskilt utformade skatteregler. Det bör för
övrigt påpekas att de ekonomiska problem som skulle uppstå för de
skärgårdsboende vid ett bifall till regeringens bostadsbeskattningsförslag
har sin motsvarighet i många andra områden med kraftiga prishöjningar.
 De generella regler för en successivt minskad boendebeskattning
som utskottet ovan föreslagit innebär att syftet med de aktuella motionerna
har tillgodosetts.

Ytterligare en fråga om problem med den nya fastighetstaxeringen
tas upp i motion Sk392 (mp) yrkande 8. Motionärerna anser att det är
felaktigt att installationer som gjorts i energisparande syfte ger högre
taxeringsvärde och därmed högre fastighetsskatt. Även detta problem,
som givetvis även gäller andra former av installationer, elimineras i
princip med den av utskottet förordade modellen för småhusbeskattningen.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

152

Förslaget i motion Sk81 (vpk) yrkande 17 om att ersätta avdragsrätten
för ränteutgifter med en ny form av lån från en statlig bostadsbank
avstyrks av utskottet. Förslaget strider helt mot den avreglering och
avbyråkratisering som bör eftersträvas inom bostadssektorn.

Slutligen behandlar utskottet i detta avsnitt ett förslag i den moderata
partimotionen Sk403 yrkande 3 om en reformerad familjebeskattning.
 Förslaget innebär bl.a. att det inom ramen för den kommunala
inkomstbeskattningen införs ett grundavdrag för barn med 15 000 kr.
per hemmavarande barn upp till 18 års ålder.

Bostadsutskottet tillstyrker detta motionsförslag som förutom de
självklara familjeekonomiska fördelarna även skulle fa stor betydelse
för möjligheterna att minska de statliga subventionssystemen inom
bostadssektorn.

2. Den löpande bostadsbeskattningen

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbeskattningen börjar
med "Bostadsutskottet anför" och slutar med "redovisade motionerna"
bort ha följande lydelse:

Som framhålls i centerpartiets partimotion Sk96 får bostadssektorn
bära en alltför stor del av skattereformens finansiering. Inte minst
gäller detta om man beaktar att målsättningen skall vara att genomföra
en rättvis fördelning som inte ökar transfereringarna och där marginaleffekterna
minskar. Starka skäl talar sålunda för att åtgärder måste
vidtas så att normala inkomsttagare inte får allför stora kostnadsökningar
i boendet. Bland dessa åtgärder bör bl.a. ingå borttagande av
momsen på energi samt ett bibehållande av den reducerade momsen
på byggande m.m.

Inledningsvis vill utskottet beröra frågan om gränsdragningen mellan
privatbostad och näringsfastighet och den löpande beskattningen av
småhus. Regeringens förslag i denna del innebär dels att småhus på
jordbruksfastighet fortsättningsvis normalt kommer att räknas som
privatbostad, dels att den nuvarande schablonbeskattningen av småhus
slopas och ersätts av en fastighetsskatt. Enligt utskottets mening kan
förslagets principiella utformning när det gäller den löpande beskattningen
av småhus godtas. Till den del förslaget avser gränsdragningen
mellan privatbostad och näringsfastighet får det dock vissa konsekvenser
som enligt utskottets mening inte kan accepteras.

Den som innehar småhus på jordbruksfastighet får i dag ta upp ett
bostadsförmånsvärde till beskattning. Ett borttagande av detta förmånsvärde
kopplat till att bostadshuset bryts ut ur inkomstslaget näringsverksamhet
i enlighet med regeringens förslag skulle förmodligen i
flertalet fell innebära en skattelindring. Som framhålls i centerpartiets
partimotion Sk96 skulle emellertid en sådan lösning öppna vägen för
fusk och skatteplanering. Samtidigt skulle underhållet av bostadshus på
landsbygden riskera att försämras påtagligt — något som är mycket
allvarligt med tanke på att byggnaderna i ett inte oväsentligt antal fell
är av kulturhistoriskt värde. 1 sammanhanget bör även vägas in att

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

153

innehavare av jordbruksfastighet har små eller inga möjligheter att
välja sitt boende med avseende på att bostaden/mangårdsbyggnaden
utgör en oskiljaktig del av jordbruksegendomen. Härtill kommer att
kreditgivarnas kapitaltäckningsregler missgynnar småhus på jordbruksfastighet
på ett sätt som höjer lånekostnaden i förhållande till övriga
permanentbostäder.

Med anslutning till förslagen i centerpartiets partimotion Sk96 yrkande
31 samt motion Sk59 (m) yrkande 43 bör sålunda småhus på
jordbruksfastighet även fortsättningsvis ingå i näringsverksamheten i
enlighet med de regler som i dag gäller. Regeringens förslag i nu
aktuell del bör i enlighet därmed avvisas av riksdagen.

Som ett väsentligt led i strävandena att minska belastningen på
boendet och de boende bör uttaget av fastighetsskatt minska i förhållande
till regeringens förslag.

Enligt utskottets mening bör taxeringsvärdet även fortsättningsvis
grundas på marknadsvärdet — detta inte minst med tanke på förmögenhetsbeskattningen.
 Däremot kan det finnas anledning att se över
basen för själva fastighetsskatten i syfte att nå ett mera differentierat
och rättvisare fastighetsskatteuttag. Till denna fråga återkommer utskottet
nedan.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör fastighetsskatten i enlighet
med förslagen i de nu behandlade c-motionerna reduceras i förhållande
till regeringens förslag. För hyreshus bör sålunda fastighetsskatt utgå
med 2 % och för småhus med 1,2 % av taxeringsvärdet. För nyproducerade
bostäder bör dock skatten sättas ned under de tio första åren.
Fr.o.m. år 1991 bör sålunda inte någon fastighetsskatt tas ut för
bostadsfastigheter under de fern första åren efter byggandet. Under de
fem härpå följande åren bör skatten dessutom halveras.

För att mildra effekterna av förslaget för de senaste årens bostadsproduktion
bör skattesatserna för vissa nyare årgångar övergångsvis sättas
ned. För årgångarna 1986—1990 bör sålunda inte någon fastighetsskatt
utgå, medan skatten för årgångarna 1981 — 1985 bör reduceras till
hälften. Dessa reducerade skattesatser avvecklas sedan successivt på ett
sådant sätt att hela det befintliga bostadsbeståndet belastas med full
fastighetsskatt efter tio år. Övergångsreglerna bör gälla lika för hyreshus
och småhus.

Vad bostadsutskottet nu med anledning av regeringens förslag och
centerpartiets partimotion Sk96 yrkandena 32—34 samt motion Sk95
(c) yrkande 3 förordat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

3. Den löpande bostadsbeskattningen m.m.

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Bostadsbeskattningen börjar med "Bostadsutskottet anför"
och slutar med "och realisationsvinstreglerna " bort ha följande lydelse:

Det är utskottets uppfattning att en alltför stor del av regeringens
skatteomläggning finansieras med en ökad beskattning av boendet —
något som ofelbart leder till kraftig ökade boendekostnader för hushål -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

154

len. Till detta kommer att de ökade boendekostnaderna slår regressivt,
dvs. i första hand mot dem med låga inkomster. Även om höginkomsttagare
i viss mån drabbas hårdast av den skärpta fastighetsbeskattningen
får de samtidigt de största sänkningarna av inkomstskatten. På
samma sätt slår den höjda momsen hårdast mot låg- och normalinkomsttagare.
 Sammantaget leder sålunda boendebeskattningen till fördelningseffekter
som inte kan godtas.

Som framhålls i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk81 är
bostaden att betrakta som en social rättighet, något som också bör
komma till uttryck i beskattningen av densamma. Den löpande beskattningen
av boendet bör därför hållas på en tämligen låg nivå. Med
avseende på den värdestegring som kan ligga i ägandet av en egen
bostad måste dock en viss löpande beskattning ske. I annat fall skulle
värdestegringar i fastigheter fungera som ett skattesubventionerat sparande
för den som har ekonomisk möjlighet att köpa sin egen bostad.
Tyngdpunkten i denna avskattning bör dock ligga i beskattningen av
uppkomna realisationsvinster.

Vad utskottet nu med anslutning till vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Sk81 yrkande 48 anfört om den löpande bostadsbeskattningen
och avvägningen mellan denna beskattning och realisationsvinstreglerna
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Av neutralitetsskäl och för att möjliggöra lättnader i kostnaderna för
boendet genom en hårdare beskattning av kapital och näringsliv bör
enligt utskottets mening fastighetsskatten utsträckas till att omfatta
också industrifastigheter och andra fastigheter som inte är avsedda för
boende i enlighet med förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk444 yrkande 3. Ett lagförslag med detta syfte bör utarbetas
och skyndsamt föreläggas riksdagen. Detta bör ges regeringen till
känna.

4. Avvägningen mellan den löpande
bostadsbeskattningen och realisationsvinstreglerna

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbeskattningen börjar
med "Med hänvisning" och slutar med "och realisationsvinstreglerna"
bort ha följande lydelse:

Vad i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk81 yrkande 48
förordats beträffande avvägningen mellan den löpande beskattningen
och realisationsvinstreglerna avstyrks med hänvisning till utskottets
ovanstående ställningstagande i fråga om bostadsbeskattningens utformning
m.m.

5. Underlaget för beräkning av fastighetsskatt m.m.

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Bostadsbeskattningen börjar med "Den nu" och slutar med
"reellt syfte" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk81 uttryckta uppfattningen att den löpande beskattningen av

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

155

boendet bör vara tämligen låg och att avskattningen i stället skall ske
genom beskattning av uppkomna realisationsvinster. Som ett led i
strävandet att åstadkomma en omläggning av beskattningen i denna
riktning och för att minska på de stora skillnader i skattetrycket
beroende på fastighetens läge bör den löpande bostadsbeskattningen
fortsättningsvis knytas till fastighetens bruksvärde som bostad och inte
som nu till fastighetens taxeringsvärde.

Detta har påpekats redan av boendekostnadsutredningen och vunnit
gensvar hos de stora bostadsorganisationerna. Skärgårdsföreträdare har
också framhållit att detta skulle lösa de permanentboendes huvudproblem.
 Regeringen har aviserat en översyn i motionens riktning. Problemet
är att tiden går och ingenting händer.

I anslutning till den nu förordade omläggningen av basen för
fastighetsbeskattningen bör även övervägas möjligheten att låta intäkterna
från fastighetsskatten helt eller delvis tillfalla kommunerna. Med
avseende på de uppgifter och det ansvar som kommunerna ålagts i
fråga om bostadsförsörjningen är en sådan ordning enligt utskottets
mening väl motiverad.

Vad bostadsutskottet nu med anledning av vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Sk81 yrkande 49 anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

6. En statlig bostadsbank m.m.

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Bostadsbeskattningen börjar med "Riksdagen bör" och slutar
med "bostadsbank m.m." bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar vad som i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk81 anförts om behovet av en statlig bostadsbank som får
ansvaret för en subventionerad bostadsfinansiering när systemet med
avdrag för räntesubventioner avskaffas. Även om Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,
 SBAB, kan ses som ett första steg mot en samhällelig
bostadsbyggnadsbank är SBAB:s hittillsvarande roll alltför begränsad.
 I framtiden måste den statliga bostadsbanken ges en roll som
garanterar att den kan förse bostadsproduktionen med lån till låg och
fast ränta. Endast härigenom kan garantier skapas för att bostäder kan
produceras i en tillräcklig omfattning och till rimliga kostnader när
avdragen för skuldräntor avvecklas.

Vad utskottet nu med anledning av vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Sk81 yrkande 17 anfört om en statlig bostadsbank bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7. Beskattningen vid energibesparande installationer

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Kjell Dahlström (mp)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbeskattningen
börjar med "Ett motsvarande" och slutar med "hänvisning
härtill" bort ha följande lydelse:

Samtidigt som behovet av energisparande åtgärder i bebyggelsen
snarast har ökat har statens insatser på området under senare år

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

156

minskat. Inte minst för småhus finns det en rad energihushållningsåtgärder
som är samhällsekonomiskt lönsamma, men där den privatekonomiska
lönsamheten är liten eller obefintlig. Exempel på denna typ
av åtgärder är förbättrad isolering, installation av energisnåla värmesystem
och balanserad ventilation med värmeåtervinning m.m.

Slopandet av energisparmålen och avskaffandet av allt stöd till
energisparåtgärder har skapat ett intryck av att staten inte längre ser
energihushållningen i bostadsbebyggelsen som viktig. Till detta kommer
de negativa effekterna i form av högre taxeringsvärden genom den
pågående fastighetstaxeringen för de småhusägare som genomfört energisparåtgärder.

Det är enligt utskottets mening naturligtvis inte rimligt att installationer
som gjorts i energibesparande syfte skall motverkas genom att
de resulterar i väsentligt högre taxeringsvärden och därmed en högre
beskattning. I enlighet med förslaget i miljöpartiets partimotion Sk392
yrkande 8 bör därför åtgärder vidtas för att åstadkomma en lindrad
beskattning för de småhus som försetts med energibesparande installationer.
 Utskottets ställningstagande i denna del bör ges regeringen till
känna.

8. Reavinstbeskattning av fastigheter

Knut Billing, Jan Sandberg och Margareta Gard (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som under rubriken Reavinstbeskattning av
bostäder börjar med "Bostadsutskottet vill" och slutar med "Sk73 (m)"
bort ha följande lydelse:

Som utskottet ovan anfört kan det starkt ifrågasättas om boendet
över huvud taget skall åläggas någon beskattning. Vad gäller frågan om
realisationsvinstbeskattningen kan vid en internationell jämförelse
konstateras att ett flertal västeuropeiska länder inte har någon sådan
beskattning av bostäder. I andra länder är skatten begränsad i tiden
och tas bara ut vid försäljningar efter korta innehav.

Den nuvarande reavinstbeskattningen av bostäder måste betraktas
som en ren flyttskatt och är en starkt bidragande orsak till de obalanser
som för närvarande finns på den svenska bostadsmarknaden. Beskattningen
motverkar rörligheten på bostadsmarknaden och har medfört
att det för varje år blir allt svårare för människorna att fa tag på
den bostad de vill ha, trots att antalet bostäder aldrig varit större.

När nu regeringen har lagt fram ett förslag om nya regler för
realisationsvinstbeskattning av fastigheter kan man konstatera att dessa
inte alls har utformats på ett sådant sätt att de nuvarande problemen
elimineras. Tvärtom ökar givetvis inlåsningseffekten om möjligheterna
till uppskov tas bort. Beskattningen utgår enligt regeringsförslaget från
en nominell metod. Detta kan leda till orimliga konsekvenser och
innebär inte sällan att även reala förluster kan komma att beskattas.

Realisationsvinstbeskattningen av fastigheter bör i avvaktan på en
bredare översyn av hela bostadsbeskattningen i stället utformas efter
den princip som anges i motioner från moderata samlingspartiet.
Anskaffningsvärdet bör således indexuppräknas med konsumentprisin -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

157

dex från första innehavsåret. På så vis undviks beskattning av rent
nominella vinster. Reglerna om uppskov med beskattning vid byte av
bostad bör bibehållas och utvidgas till också gälla för bostadsrätter. På
så sätt underlättas även övergången mellan olika upplåtelseformer och
rörligheten på bostadsmarknaden kan öka.

Enligt bostadsutskottets mening bör riksdagen avstyrka regeringens
förslag vad avser realisationsvinstbeskattningen av fastigheter och i
stället begära ett förslag med den inriktning som ovan förordats. De
nya reglerna bör kunna träda i kraft år 1991. Det bör dock samtidigt
övervägas hur beskattningen fortsättningsvis kan utformas för att endast
omfatta tidsmässigt korta innehav eller om den helt kan slopas.
Vad utskottet har anfört innebär att motionerna Sk327 (m) yrkande 1
samt Sk59 (m) yrkandena 28 och 29 tillstyrks. Detta innebär att även
aktuella motionsförslag (c) om uppskovsregler och minskade inlåsningseffekter
kan anses vara tillgodosedda. Motion Sk81 (vpk) yrkandena
26 och 27 avstyrks. Den i motion Sk73 (m) diskuterade frågan
blir inte aktuell med de av utskottet förordade beskattningsregelerna.

9. Uppskovsreglerna vid avyttring av bostadsfastighet
m.m.

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Reavinstbeskattning av fastigheter
börjar med "Bostadsutskottet vill" och slutar med "Sk62 (c)"
bort ha följande lydelse:

Vi har i dag en bostadsmarknad som i väsentliga avseenden präglas
av en bristande rörlighet med ett minskat bostadsutbud som följd. Det
är enligt utskottets mening mot bakgrund härav viktigt att undvika att
realisationsvinstbeskattningen av bostäder ges en sådan utformning att
rörligheten på marknaden minskar ytterligare. Risken för att nya
inlåsningseffekter skall uppstå vid ett genomförande fullt ut av det av
regeringen förordade nya systemet för reavinstbeskattningen av bostadsrätter
och småhus är enligt utskottets mening uppenbar. Framför
allt gäller detta med avseende på effekterna av den slopade möjligheten
till uppskov med beskattningen som regeringen föreslår.

Samtidigt som vissa takregler för skatteuttaget vid realisationsvinstbeskattningen
föreslås bl.a. för att inlåsningseffekter skall undvikas förordar
regeringen att möjligheterna till uppskov med beskattningen helt
skall tas bort. Detta är naturligtvis inte logiskt. Av samma skäl som det
totala skatteuttaget bör begränsas i vad avser realisationsvinsten bör
möjligheterna till uppskov finnas kvar i vissa fall. Som framhålls i
centerpartiets partimotion Sk96 måste det vara möjligt att få uppskov
med beskattningen för de boende som byter bostad bl.a. av medicinska
skäl, handikappskäl eller åldersskäl. Det framstår helt enkelt som
stötande om bostadsbyten av denna art utlöser beskattning. Det är
givetvis inte rimligt att en folkpensionär som måste flytta från övre
planet i en bostadsrättsfastighet till det nedre planet, t.ex. därför att
hiss saknas, belastas med en realisationsvinst som kanske måste betalas
med lån eller socialbidrag.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

158

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt bostadsutskottets
mening särskilda prövningsregler införas vid realisationsvinstbeskattningen
i enlighet med förslaget i centerpartiets partimotion Sk96
yrkande 25 samt motionerna Sk54 (c) och Sk62. Utskottets ställningstagande
i denna del bör ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

10. Skattetak för privata permanentbostäder

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Reavinstbeskattning av fastigheter börjar med "Utskottet har"
och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk81 framförda uppfattningen att den löpande beskattningen av
boendet bör vara låg, men att en större del av realisationsvinsterna
skall beskattas. Det är dock rimligt med ett skattetak för realisationsvinstbeskattningen
av permanentbostäder — detta för att förhindra
alltför hårda inlåsningseffekter på bostadsmarknaden. I enlighet med
motionärernas förslag bör sålunda skatteuttaget vid försäljning av permanentbostäder
begränsas genom en schablonregel som innebär att
realisationsvinsten får beräknas till högst 15 % av försäljningsintäkten.
För andra privatbostäder föreligger dock inget behov av någon begränsande
schablonregel. För dessa bostäder bör sålunda hela realisationsvinsten
beskattas.

I sammanhanget vill utskottet påpeka att "flyttskatten" vid direkta
bostadsbyten kan undvikas genom att de som byter bostadsrätter eller
egnahem avstår från att ta ut spekulationspriser och i stället håller sig
till de priser som motsvarar priserna/kostnaderna i ett hembudssystem.

Vad utskottet nu med anslutning till vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Sk81 yrkandena 26 och 27 anfört om ett skattetak för
privata permanentbostäder m.m. bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i detta avseende
innebär att regeringens förslag liksom övriga motionsyrkanden avstyrks
i nu aktuell del.

11. Mervärdeskatt inom fastighetsområdet

Knut Billing, Jan Sandberg och Margareta Gard (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som under rubriken Mervärdeskatt inom
fastighetsområdet börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med
"nu anförts" bort ha följande lydelse:

Ett genomförande av regeringens förslag om att de nuvarande reduceringsreglerna
för byggnadsverksamhet, den s.k. byggmomsen, skall
avskaffas leder till att skattebelastningen på boendet ytterligare ökar.
Kostnaderna för nyproduktion och underhåll av bostäder skulle stiga.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund förlaget i moderata samlingspartiets
partimotion Skl08 yrkande 3 samt i två c-motioner om att
propositionen bör avslås i den del den avser slopandet av gällande
reduceringsregler inom fastighetsområdet. Övriga c-motioner om delvis
ändrade reduceringsregler avstyrks.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

159

Utskottet ställer sig även bakom övriga motionsförslag om att avstyrka
propositionens förslag om en generell breddning av mervärdeskattebasen
inom bostadssektorn. Uttagsbeskattning av tjänsteprestationer
avseende fastighetsunderhåll och av vissa fastighetsarbeten i egen regi
bör sålunda inte införas. Utskottets ställningstagande i denna del
innebär att moderata samlingspartiets partimotion Sk 108 yrkande 4
bör bifallas. Därmed blir även förslagen i motion Sk81 (vpk) yrkande
30 såvitt nu är i fråga samt yrkande 46 tillgodosedda. Förslaget i
motion Skill (mp) yrkande 1 om att moms bör införas på kamerala
och administrativa arbeten i egen regi avstyrks.

Vad slutligen gäller frågan om statliga investeringsbidrag som kompensation
för byggmomsen bör motion Sk81 (vpk) yrkande 47 avslås.
Det system som förordas i motionen skulle endast innebära en ytterligare
utbyggnad av den nuvarande rundgången av skatte- resp. bidragsmedel
inom bostadssektorn. Med den ordning avseende byggmomsen
som utskottet förordat föreligger inte heller något behov att, som
regeringen aviserat, senare införa ett investeringsbidrag som kompensation
för momshöjningen.

12. Reduceringsreglerna på fastighetsområdet m.m.

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Mervärdeskatt inom fastighetsområdet
börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "nu
anförts" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den i centerpartiets partimotion Skll3 framförda
principiella uppfattningen att bostadssektorn får bära en alltför
stor del av skattereformens finansiering. Ett av skälen härtill är regeringsförslagets
utformning när det gäller den vidgade mervärdeskatteplikten
inom bygg- och fastighetsområdet.

Med avseende på effekterna på boendekostnaderna kan förslaget om
slopade reduceringsregler för vissa arbeten inom byggnadsområdet och
inom fastighetsområdet inte accepteras. I enlighet med förslagen i de
nu behandlade c-motionerna bör sålunda tillhandahållandet av produkter
och tjänster i samband med boende och byggnadsverksamhet
beläggas med mervärdeskatt motsvarande 60 % av vederlaget. Denna
skattesats bör gälla alla typer av byggnadsarbeten m.m., dvs. även de
anläggningsarbeten som i dag har en lägre skattesats.

Den nu förordade reducerade skattesatsen bör enligt utskottets mening
gälla även de kommunala tjänster m.m. för vilka mervärdeskatteplikt
redan införts. Riksdagens tidigare beslut i detta avseende bör
sålunda rivas upp.

När det gäller den förordade momsbeläggningen av vissa fastighetstjänster
m.m. kan en sådan accepteras under förutsättning av att skatt
även i detta fall utgår enligt den ovan förordade reducerade skattesatsen.

Vad utskottet nu med anledning av regeringens förslag och centerpartiets
partimotion Skll3 yrkande 6 samt motionerna Sk98 (c) yrkan -

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

160

de 5, Skll7 (c) yrkande 2 och Skl21 (c) yrkande 4 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

13. Moms på fastighetsskötsel m.m.

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Mervärdeskatt inom fastighetsområdet börjar med "Inte heller"
och slutar med "nu anförts" bort ha följande lydelse:

Det kan, som framhålls i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk81, av fördelningspolitiska skäl riktas principiella invändningar
mot mervärdebeskattningen som sådan. I vissa fall kan dock likförmighetsskäl
liksom fördelningspolitiska skäl tala för en momsbeläggning
eller en momsbreddning. Det gäller t.ex. om mervärdeskatten differentieras
så att basvaror träffas av en lägre skattesats än en mera lyxbetonad
konsumtion.

De ovan redovisade skälen för bl.a. en momsbeläggning gör sig dock
inte gällande i fråga om den av regeringen föreslagna mervärdeskatteplikten
för vissa fastighetstjänster m.m. En momsbeläggning av denna
typ av tjänster drabbar boendet på ett sätt som inte är acceptabelt.
Boendet är en social rättighet som inte bör belastas med mervärdeskatt.
 Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Sk81 yrkande 30 såvitt nu är i fråga
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Inte heller kan utskottet ställa sig bakom förslaget i propositionen
om att fastighetsskötsel i egen regi av konkurrensskäl skall momsbeläggas.
 I sista hand drabbar detta de boende mycket hårt. Förslagen i
partimotionerna från vpk och m tillstyrks sålunda. Regeringsförslaget
avstyrks.

När det gäller den förordade höjningen av mervärdeskattesatsen på
byggområdet kan denna accepteras endast under förutsättning av att
hela den erlagda mervärdeskatten kompenseras genom ett investeringsbidrag
i enlighet med förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk81 yrkande 47. Utskottets ställningstagande i denna del bör
ges regeringen till känna.

Utskottets ovanstående ställningstagande innebär att regeringens förslag
såvitt nu är i fråga samt övriga motionsyrkanden avstyrks.

14. Kamerala och administrativa arbeten som utförs i
egen regi

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Mervärdeskatt inom fastighetsområdet börjar med
"Det skulle" och slutar med "egen regi" bort ha följande lydelse:

Det är, som framhålls i miljöpartiets partimotion Skill, viktigt att
mervärdebeskattningen inom fastighetsområdet så långt möjligt blir
konkurrensneutral och att inte småskalig fastighetsförvaltning med en
stor andel inköpta tjänster missgynnas. Enligt utskottets mening måste
målet därför vara att införa en uttagsbeskattning även på administrativa
och kamerala tjänster. Dessutom måste om möjligt beloppsgränsen för

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

161

11 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30 Bilagor

uttagsbeskattningen sänkas. Det bör ankomma på regeringen att utforma
de närmare regler som behövs för att göra mervärdeskatten konkurrensneutral
i nu berörda avseenden.

Vad utskottet nu med anslutning till miljöpartiets partimotion
Skill yrkande 1 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

15. Översyn av taxering och beskattning av
fastigheter i skärgårdsområdena

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anför:

Vi har i yttrandet ställt oss bakom ett tillkännagivande från utskottets
majoritet om en översyn av reglerna för taxering och beskattning av
fastigheter i skärgårdsområdena m.m. Med avseende på de problem av
denna natur som finns i dessa områden är en sådan översyn enligt vår
mening väl motiverad. Vi har dock förutsatt att översynen inte skall
omfatta eller resultera i någon form av förvärvslagstiftning. De principiella
invändningar som enligt vår mening kan riktas mot denna typ
av lagstiftning innebär att de uppkomna problemen måste lösas i
annan ordning.

SkU30—SkU31

Bilaga 1:7

162

Skatteutskottets utfrågning angående
skattereformen
(proposition 1989/90:110 och 1989/90:111)

den 7 och 8 maj 1990

Inbjudna myndigheter, verk och organisationer:

Riksskatteverket, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Riksbanken,
 Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation (SBC), Sveriges Villaägareförbund,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Pensionärernas Riksorganisation
(PRO), Sveriges Pensionärsförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund,
 Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, glesbygdsdelegationen,
 Naturskyddsföreningen (SNF), Svenska Bankföreningen,
Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers förbund,
Sveriges Industriförbund, Småföretagens Riksorganisation, Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF), Kooperativa Institutet och finansdepartementet -

Riksskatteverket: generaldirektör Lennart Nilsson, överdirektör Lennart
Grufberg, skattechef Bodil Hulgaard, skattechef Bo Norrman

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR): auktoriserade revisorn Jan
Johanson (ordförande i FAR.s skattekommitté), jur. kand. Gunnar
Rabe (sekreterare i FAR:s skattekommitté)

Skatteutskottets ordförande, Lars Hedfors (s): Den stora skattereformen
befinner sig nu i ett slutskede i och med att den har hamnat i
riksdagen och på skatteutskottets bord. Skatteutskottet befinner sig just
nu i en kunskapsinhämtningsfas, där vi försöker bredda vårt beslutsunderlag
så mycket som det över huvud taget är möjligt. Denna utfrågning
är ett led i denna breddning av beslutsunderlaget.

Vi har under resans gång lätt uppleva en rätt intensiv debatt om
skattereformen, framför allt i massmedia. Tyvärr har den debatten
ibland varit något ensidig och handlat om mindre delar av skattereformen.
 Det har varit svårt att fa ett helhetsgrepp om hela denna jättelika
materia. Därför vore det bra om denna utfrågning kunde så mycket
som möjligt handla om helheten, vad skattereformen betyder för
svensk ekonomi, hur den slår fördelningspolitiskt, hur den påverkar
skattemoralen och vad den betyder för rättssäkerheten.

SkU31

163

Vi har försökt fa hit många organisationer och myndigheter, men SkU30—

eftersom vi har begränsad tid till vårt förfogande — närmare bestämt Bilaga 2

två dagar — innebär det med naturnödvändighet att programmet blir
pressat. Det är möjligt att några av de inbjudna gästerna tycker att de
Sr för litet tid, men det hänger samman med vår ambition att höra så
många som möjligt. Jag hoppas att vi trots det pressade tidsprogrammet
skall S en givande utfrågning.

Lennart Nilsson: Jag vill börja med att säga att det finns klara samband
mellan å ena sidan skattesystemets utformning i materiellt och formellt
hänseende och å andra sidan behovet av administration och kontroll.
Riksskatteverket har i många år framhållit att förutsättningarna för
skatteförvaltningens verksamhet behöver ändras i en rad grundläggande
hänseenden. Ett fungerande skattesystem är ju ytterst beroende av
de skattskyldigas lojalitet, dvs. att en överväldigande majoritet av
befolkningen faktiskt upplever det som riktigt och rättvist att efterleva
bestämmelserna. Om inte det är uppfyllt och om det leder till ett
omfattande skatteundandragande, så utgör kontrollverksamheten ingen
bra lösning på problemet. Skattekontrollen kan inte åstadkomma en
högre grad av rättvisa än skattesystemet i sig inrymmer.

Det går inte heller att kontrollera bort ett omfattande skattefusk. En
sådan situation måste angripas lagstiftningsvägen. Enligt RSV:s uppfattning
höll skattesystemet under 80-talet — och alldeles särskilt under
förra delen av 80-talet — på att utvecklas i en riktning som innebar
risk för en omfattande nedgång i skattebetalarnas lojalitet. RSV påpekade
redan då att det krävdes insatser på en rad områden för att bryta
den trenden. De viktigaste åtgärder som vi diskuterade och funderade
på och framförde förslag om var ett förenklat deklarationsförfarande
för löntagare, vidare mindre komplicerade materiella skatteregler, ändrat
beslutsförfarande och förlängd fastställelseperiod, ändrad uppgiftsskyldighet
för företag, ändrad kontrollverksamhet och ändrad organisation
för oss själva i skatteförvaltningen.

Det nu pågående reformarbetet ligger helt i linje med den syn som
vi i verket har på karaktären av de åtgärder som erfordras. Vissa
åtgärder har redan genomförts — det gäller t.ex. förenklad självdeklaration
för löntagare. Skatteförvaltningen har också blivit mer sammanhållen
genom utbrytning av skatteavdelningarna från länsstyrelserna.

Båda dessa reformer trädde i kraft 1987. Man kan säga att skatteförvaltningen
från mitten av 80-talet har lagt om kontrollverksamheten och
ändrat filosofin rörande kontrollen med innebörd att kontrollen i
första hand riktas mot företag utifrån storleken av skatteuppbörden
och sannolikheten för fel.

Beslut har vidare fattats av riksdagen alldeles nyligen om ändrat
fastställelseförfarande — jag tänker på förenklad taxering — och rörande
en decentraliserad organisation av vår förvaltning i länen.

Det reformarbete som riksdagen har att behandla nu och under
hösten 1990 berör andra åtgärder, framför allt översynen och ändring -

SkU31

164

arna i det materiella regelverket, som är baserat på utredningarna SkU30—

RINK, URK, KIS etc. och ändrad uppgiftsskyldighet för företag, som Bilaga 2

ibland kallas standardiserade räkenskapsutdrag.

Reformerna är mycket omfattande och ställer stora krav på skatteförvaltningen
i genomförandeskedet. I allt väsentligt innebär reformerna
emellertid åtgärder som vi har efterlyst. Det är därför viktigt för
mig att säga att även om de medför ett betydande merarbete för
förvaltningen — och det gör de — kommer de att tas emot i mycket
positiv anda.

Jag skall fortsätta med att belysa en del av de genomförandeproblem
som vi kan överblicka, men det är viktigt att hålla i minnet vår
grundläggande positiva attityd till de förändringar som föreslås.

Alla förändringar i skattesystemet av någon betydenhet ger naturligtvis
upphov till merarbete och i vissa fall svåra omställningar. Nu är
förändringarna osedvanligt omfattande, och de sammanfaller dessutom
med förändringar i övrigt som skatteförvaltningen står inför. Det är
reformer som är angelägna för oss, och vi har beredskap för att
genomföra dem.

Jag vill sedan göra en snabb översikt över en del av de arbetsinsatser
vi har planerat med anledning av skattereformen. Jag inleder med att
säga att vi måste göra om i stort sett samtliga blanketter under tiden
från sommaren i år till augusti 1991, och — tro mig — det är ett stort
arbete. Det nuvarande ADB-stödet, rutinerna för hantering och kontroll
och fastställelse av skatten skall omarbetas helt under tiden fram
till årsskiftet 1991/92. Det är också ett mycket stort arbete.

Handledningen för taxering måste göras om redan i höst. "Dags att
deklarera" — den broschyr som vi skickar ut vid deklarationstillfället
— och deklarationsanvisningarna för löntagare och rörelseidkare måste
till stor del omarbetas fram till nästa höst. Utbildning av personal
måste ske redan i höst och under hösten 1991 med en allmän
genomgång och fördjupning av de delar som berör den preliminära
skatten, liksom en genomgång av de materiella delarna och därav
föranledda ändringar i förfarandena.

En allmän informationsbroschyr kommer att utarbetas och delas ut
till allmänheten under hösten 1990. Förmodligen blir det en särskild
broschyr för t.ex. företagare och jordbrukare. Information om nyheter
som kan påverka jämkningarna av preliminärskatt måste vi lämna i
anslutning till jämkningsansökningarna redan i höst. Vi kommer att
ha informationsmöten för olika grupper — jag tänker exempelvis på
företagare och jordbrukare.

Detta är naturligtvis problem redan på grund av storleksordningen.

Jag vill understryka att det gäller för oss att få ut snabb och säker
information. Det är viktigt för oss att göra stora ansträngningar för att
få ut kunskaper till vår egen personal och att ge den det tekniska stöd
som kommer att fordras för att hjälpa de skattskyldiga.

Jag vill lämna några uppgifter också om de övriga förändringar vi
står inför, som inte är föranledda av skattereformen men som är
mycket stora. Jag tänker exempelvis på det beslut som ni i riksdagen
har fattat om ändrat taxeringsförfarande med förenklad taxering nästa

SkU31

165

år. Det nödvändiggör bl.a. utbildning av personal för de syftena redan i SkU30—

höst och på våren 1991, utarbetande och granskning av handböcker, Bilaga 2

rekrytering och utbildning av ny personal redan nu och med fortsättning
1991. Även här blir det omarbetning av en mängd blanketter och
informationsblad, ändringar av ADB-system både i år och nästa år,
information till allmänheten osv. Det är omfattande förändringar med
det förenklade taxeringsförfarande som, även det, i stor utsträckning
har önskats av oss.

Jag vill också tillägga att beslutet om ny taxeringslag innefattar
organisationsförändringar i skatteförvaltningen på länsplanet. Nuvarande
länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts den 1
januari 1991 av en enda skattemyndighet per län. Det beslutet medför
att verksamheten i länen decentraliseras. Varje kontor kommer att ges
ett mer integrerat ansvar för i princip all beskattning inom kontorets
geografiska område. Decentraliseringsreformen får full effekt 1992,
men ett omfattande förberedelsearbete pågår naturligtvis redan nu med
att fastställa organisationen, fördela arbetsuppgifterna och utbilda personal.

Företagens uppgiftslämnande är en viktig sak, där vi har drivit på
vid åtskilliga tillfällen under de senaste fem tio åren. Det är viktigt att
uppgiftslämnandet reformeras samtidigt med att de nu föreslagna ändringarna
i företagens skatteregler införs. Jag kan kortfattat säga att
behovet av en ändring av uppgiftslämnandet är mycket stort. Vi
förväntar oss också förslag i den riktningen senare under våren.

Jag vill nu särskilt ta upp frågan, om förslagen som nu har lagts
fram för riksdagen påverkar möjligheterna för de skattskyldiga att
använda den förenklade deklarationen.

Möjligheten att använda den ökar naturligtvis genom att ersättningar
för t.ex. resa med egen bil och traktamentsersättningar inte behöver
redovisas och deklareras när de inte överstiger avdragsgillt belopp och
dessutom genom att överskjutande belopp likställs med lön. Förändringen
berör främst privatanställda som företar tjänsteresor. De är nu
genomgående förhindrade att använda förenklad självdeklaration.

Höjningen av schablonavdraget under inkomst av tjänst innebär
naturligtvis också ökade möjligheter att använda förenklad självdeklaration
jämfört med om beloppet hade varit oförändrat. Å andra sidan
vill jag säga att höjningen väl mera är att betrakta som en anpassning
till prisutvecklingen på kollektivresor, en anpassning som är absolut
nödvändig om inte möjligheterna att använda den förenklade deklarationen
skall urholkas helt.

RINK:s förslag angående avdrag för resor till och från arbetet hade
inneburit en betydande ökning av antalet förenklade deklarationer. Så
kommer nu inte att ske. Avdragen i sin nuvarande utformning kräver
manuell granskning och leder lätt till tvister. Kombinationen med
schablonavdraget leder också till krav framöver på att avdragen fortlöpande
justeras uppåt med hänsyn till prisutvecklingen för resor.

Genom att schablonavdraget för aktievinster slopas kommer de
skattskyldiga även vid mycket obetydliga försäljningar att bli förhindrade
att använda förenklad självdeklaration. Vi har gjort några enkla

SkU31

166

kalkyler om detta och kommit till att det kan röra sig om storleksord- SkU30—

ningen uppemot 400 000 personer som måste lämna allmän deklara- Bilaga 2

tion i stället för förenklad. Merarbetet av detta är svårt att uppskatta,
men vi bedömer att merarbetet uppgår till mellan 7 000 och 8 000
arbetsdagar per år.

Beträffande den förenklade deklarationen är att märka att vi får X ,
hanteringsproblem när ena maken lämnar förenklad deklaration och
andra maken lämnar allmän deklaration. Hanteringen av deklarationer
som skall ske enligt skilda rutiner måste nämligen samordnas med
hänsyn till inslagen av sambeskattning. Från rent administrativa utgångspunkter
vore naturligtvis en särbeskattning även beträffande förmögenheter
en angelägen reform.

Om jag får återgå till kapitalbeskattningen vill jag peka på en
administrativ och kontrollmässig aspekt också där. I förslagen är det
underförstått att kontrollen av vinst vid försäljning av värdepapper
måste bli bättre. Det kan inte bestridas att det i dag är svårt att
upprätthålla en kontrollnivå som inte påtagligt understiger vad som
gäller många andra inkomster. Om vi skall ha en effektiv kontroll kan
inte kontrollen av en mängd innehavare av aktier och andra värdepapper
ske enbart med deklarationsgranskning, utan det kommer i förlängningen
och framöver att krävas mer av ADB-stöd i någon form.

Förslaget att slopa sparavdraget under inkomst av kapital och framför
allt förslaget att grundavdrag inte skall medges från kapitalinkomst
innebär med nuvarande princip, såsom har uppmärksammats i massmedia,
 att även personer — ofta barn — som inte har andra inkomster
än måttliga ränteinkomster måste deklarera, visserligen med användande
av förenklad deklaration. Vidare måste de tillställas ett taxeringsmeddelande,
 och de kommer också att påföras skatt i form av kvarstående
skatt om de inte själva gör en inbetalning av preliminärskatt.

I RINK:s förslag ingick att avdrag skulle göras på bankränta och
aktieutdelning och att taxering av den som bara har sådan inkomst
kunde ske på grundval av lämnade kontrolluppgifter utan att deklaration
lämnas. Vi hade i vårt remissvar av administrativa skäl föreslagit
en annan lösning. Jag vill nu verkligt starkt understryka att det förslag
som nu föreligger borde kombineras med en lösning av de administrativa
frågorna. Jag anser att man kan lösa dem på olika sätt: man kan ta
utgångspunkten i RINK:s förslag, man kan ta utgångspunkten i vårt
förslag i remissvaret — det viktiga är att det löses.

Sammantaget kommer reformen att kostnads- och resursmässigt
övergångsvis betyda utökade arbetsuppgifter för skatteförvaltningen,
mest av engångskaraktär. Vi har gjort kalkyler som visar att det skulle
behövas tillskott av medel i storleksordningen 300 miljoner, det mesta
för omläggning av ADB-rutiner, utbildning och information. Jag vill
tro att det långsiktigt blir lönsamt även rent statsfinansiellt med hänsyn
till förvaltningskostnaderna, men som tidigare studerande av nationalekonomi
vill jag understryka att det är fråga om att göra en samhällsekonomisk
analys, och där kommer helt andra variabler in, som måste
tillmätas stor vikt, såsom effekten på tillväxten, effekten på tilltron till
skattesystemet hos allmänheten och dess effekt på ekonomin. Om man

SkU31

167

begränsar analysen till kostnaden Kr vår förvaltning, får vi naturligtvis SkU30— SkU31

övergångsvis en merkostnad. Vi vill peka på att den är nödvändig för Bilaga 2

att det skall löpa friktionsfritt. Här finns inga marginaler för oss att
misslyckas.

Jag kan försäkra att vi har ett kraftprov framför oss i förvaltningen.

Det närmaste året kommer att bli utomordentligt ansträngande, men
det finns i utgångsläget en god vilja och optimism i förvaltningen. Det
mesta av förändringarna har vi önskat, och vi tror att det är fullt
möjligt att genomföra dem, men det kommer att ställa stora krav och
kosta mycket pengar övergångsvis.

Jan Johanson: FAR har tidigare i sina remissvar framfört synpunkter
på de tre utredningar som ligger till grund för skattereformen. På den
begränsade tid som står till förfogande skall jag i det här inlägget hålla
mig till företagsbeskattningen.

Som framgår av vårt remissyttrande tillstyrker FAR huvudlinjerna i
den föreslagna skattereformen. På några av de punkter där vi avstyrkt
har regeringen i sin proposition ändrat URF:s förslag så att de bättre
överensstämmer med vår uppfattning. Exempel på detta är att värdet
på utländska aktier till viss del, om än inte tillräcklig, får räknas in i
SURV-underlaget och att portfölj metoden för beräkning av reavinst på
aktier slopas till förmån för genomsnittsmetoden. När det gäller förhållandena
för enskilda näringsidkare har även vissa förbättringar gjorts
som överensstämmer med våra synpunkter.

Två väsentliga försämringar har även gjorts i propositionen jämfört
med URF.

Schablonavdraget för inkurans i varulager har sänkts till 3 % i

stället för 5 % av inventerat värde. Vidare har regeringen i propositionen
ej föreslagit införande av nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder
utan hänskjutit frågan till fortsatt utredning. Utöver dessa två
försämringar i propositionen vill jag också ta upp frågan om avskaffande
av rätten till brutet räkenskapsår för enskilda näringsidkare.

För att belysa vad förslaget om avskaffande av rätten till brutna
räkenskapsår innebär skall jag säga några ord om revisions- och
redovisningsbranschen.

Enligt en nyligen genomförd utredning, Kontroll av redovisningskonsulter,
 SOU 1989:59, där jag deltagit som expert, finns ca 20 000
anställda i revisions- och redovisningsbranschen. Ca 300 000 företag
anlitar revisions- och redovisningsbyråer för konsulttjänster inom redovisning.
 Minst hälften, dvs. minst 150 000 företag, anlitar byråerna
för skattefrågor och biträde vid deklarationer.

Med undantag för våra allra största företag är en huvuddel av
svenska företagare beroende av revisions- och redovisningsbyråerna för
bokslut och deklarationer.

För oss i branschen är det självklart att strävan måste vara att sprida
bokslut och deklarationer över året genom att tillämpa brutna räkenskapsår.
 FAR har tidigare framfört till RSV att möjligheten att få

168

dispens för att få tillämpa brutna räkenskapsår för aktiebolag borde SkU30—

utvidgas. RSV har genmält att nuvarande lagstiftning ej medger generö- Bilaga 2

sa dispenser.

Om brutna räkenskapsår förbjuds för enskild näringsidkare, förvärras
en redan svår situation med stark arbetsanhopning under ett par
vårmånader.

Propositionens förslag om att avskaffa brutet räkenskapsår för enskilda
näringsidkare m.fl. motiveras i propositionen med att det är
viktigt att tillgångar och skulder fördelas korrekt mellan näringsverksamhet
och privatekonomi. En sådan korrekt fördelning är självfallet
mycket viktig, men den påverkas inte annat än marginellt av rörelsens
räkenskapsår. Den avstämning som redan i dag görs via blankett K4
fungerar väl.

Vidare uttalas i propositionen att en klar majoritet av de företagare
det gäller redan har kalenderår. I absoluta tal torde dock antalet
företagare med brutet år vara alltför stort för att deras bokslut skulle
kunna hanteras utan svårigheter under några få vårmånader. Det torde
också på goda grunder kunna antas att det är företagarna med de mer
komplicerade förhållandena som i dag har brutet räkenskapsår och
som är beroende av revisions- och redovisningsbyråer. FAR vill betona
att detta egentligen inte är en skattefråga men att förslagen i propositionen
får oacceptabla konsekvenser.

En övergång till kalenderår skulle för övrigt för många enskilda
näringsidkare m.fl. innebära att dubbla bokslut måste göras i samband
med skattereformens införande, vilket för många revisions- och redovisningsbyråer
skulle innebära en helt orimlig arbetssituation.

Synpunkter kan även framföras på behovet av att välja räkenskapsår
efter verksamhetens art, säsong m.m.

I propositionen antyds också generösare anståndsregler för att underlätta
för bokfö ringsbyråer m.fl. Det hänvisas till kontakter med
RSV. En kontroll med RSV:s ledning — överdirektör Grufberg, skattedirektörerna
Hulgaard och Norrman — visar att några sådana planer
inte finns. Om brutet år avskaffas torde det därför vara ett oavvisligt
krav att sådana "generösare" anståndsregler ges i lagtext.

Ett minimikrav borde enligt FAR:s mening vara att ett eventuellt
ställningstagande till avskaffande av brutet räkenskapsår görs i samband
med ställningstagande till de skatteregler som skall gälla för
enskilda näringsidkare och handelsbolag. FAR har härvid i åtanke de
utredningar som bl.a. skall göras om särskild redovisningsmetod och
om handelsbolag som skattesubjekt. Det kan knappast anses vara
rimligt att tvinga in vissa företagare i aktiebolagsformen innan de har
möjlighet att ta ställning till om de skall gå över till annan företagsform.

Schablonavdrag för inkurans i varulager har hittills kunnat göras
med 5 % på inventerat anskaffningsvärde. Detta kompletterat med
RSV:s särskilda lista med högre schablonavdrag för vissa branscher har
medfört att särskild utredning om verkligt värde i de flesta fall inte
behövt göras.

SkU31

169

En sänkning av schablonavdraget till 3 % och borttagande av högre SkU30—

schablonavdrag för vissa branscher kommer att medföra att ett stort Bilaga 2

antal företag måste lägga ner betydande arbete på att utreda verkligt
värde, eftersom 3 % i schablonavdrag är för lågt. Värdering till verkligt
värde är i praktiken svår att göra och kommer att medföra onödiga
tvister mellan företagen och skattemyndigheterna. FAR anser att det
inte finns någon anledning att ändra nu gällande regler för schabloninkurans.

FAR har tillsammans med Industriförbundet tidigare uppvaktat
URF:s ordförande Erik Åsbrink om det angelägna i att införa nuvärdeavskrivning
och periodiseringsfonder som ersättning för de slopade
investeringsfonderna. Eftersom nuvärdeavskrivning kombinerad med
periodiseringsfonder ur statens synpunkt är kostnadsneutralt jämfört
med räkenskapsenlig avskrivning, kan FAR inte inse att införande av
dessa möjligheter skulle behöva vara kontroversiellt. De invändningar
som anförs i propositionen och i den allmänna debatten är av akademisk
karaktär och bortser från den stimulans till investeringar som
denna möjlighet till självfinansiering skulle ge. Nuvärdeavskrivning
och periodiseringsfonder skulle inte ge upphov till några olösbara
redovisningsproblem.

FAR anser därför att nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder
borde införas enligt förslagen i URF.

Lars Hedfors (s): Vi kommer nu över till ledamöternas frågor. Vi har
begränsad tid på oss, och det ställer krav på dem som ställer frågor att
vara kortfattade. Vi är tacksamma om också de som svarar fattar sig
kort.

Jag vill börja med att ställa en fråga till riksskatteverket om skatteplanering.
 Som Lennart Nilsson sade i sitt inledningsanförande kännetecknas
dagens skattesystem av att man letar efter kryphål för att
komma undan skatt. En mycket avancerad skatteplanering pågår i
dagens skattesystem. Vid de informationsmöten som jag har deltagit i
har i allmänhet en av de första frågor jag fått varit om möjligheterna
till skatteplanering och skattefusk kommer att försvinna i det nya
systemet.

Jag skall inte avslöja vad jag själv svarar på det, utan jag vidarebefordrar
den frågan till riksskatteverket.

Lennart Nilsson: Jag tror att man måste vara ödmjuk och inse att det
kommer att förekomma skatteplanering. En viss sedvanlig skatteplanering
kommer alla att ägna sig åt, och det förekommer säkert också
framöver inslag av avancerad skatteplanering. Däremot kommer betingelserna
för den att ändras i, som vi menar, positiv riktning. Det
blir i ett antal avseenden mindre lönsamt att ägna sig åt den.

Som en förberedelse för utvecklingen 1991 och framöver har vi
tillsatt en grupp som funderar över upplägg som skulle kunna finnas
även i det nya regelsystemet. Bodil Hulgaard är ordförande i den
gruppen.

Vi har alltså en ödmjuk inställning. Skatteplanering kommer att
fortsätta, men den blir mindre lönsam.

SkU31

170

Lars Hedfors (s): Man märker att det finns folk som redan nu funderar SkU30— SkU31

över hur man skall hitta kryphål i det nya systemet. Det är inte Bilaga 2

konstigt, när det görs en så radikal omläggning av skattesystemet, att
själva omläggningen skapar möjligheter till skatteplanering och t.o.m.
skattefusk. Vilken beredskap har ni för att möta det och slå larm om
det blir på det viset?

Lennart Nilsson: Som jag nämnde har vi en intern grupp som på ett
annat sätt än som varit möjligt tidigare följer utvecklingen och snappar
upp idéer. Sedan görs det en värdering av de funderingarna och av
upplägg som diskuteras på olika håll. Särskilt stor omfattning har väl
inte det interna arbetet fått ännu, men det kommer säkert att tillta. Vi

följer utvecklingen bättre än tidigare. Vi ligger inte längre så långt

efter. Vi försöker ligga mera i planeringsfronten i samhället.

Lars Hedfors (s): Slutligen har jag en fråga till FAR.

Rättssäkerhet är ett ord som återkommer ständigt i dagens skattedebatt.
 Då tänker man väl främst på människors rättssäkerhet gentemot
skattemyndigheterna i skattekontrollprocessen, men rättssäkerheten
gäller också att alla människor skall behandlas lika, t.ex. att alla
betalar lika mycket skatt som har lika hög inkomst. Hur ser ni på
rättssäkerheten i det nya skattesystemet?

Jan Johanson: Vi är positiva till den omläggning som innebär att olika
typer av inkomster kommer att beskattas mer likformigt. Det gör att
intresset försvinner för många upplägg som har varit aktuella för
skatteplanering under senare tid. Det finns inte samma intresse som
tidigare av att transformera t.ex. arbetsinkomster till reavinster. Vi är
mycket positiva till de förenklingar som är innebörden i förslagen.

Karl-Gösta Svenson (m): Riksskatteverket har enligt vad som framgår
av propositionen varit angeläget om att möjligheten att tillämpa brutet
räkenskapsår skall försvinna för enskilda näringsidkare.

Hur frekvent har denna möjlighet hittills utnyttjats i skatteundandragande
syfte?

Bo Norrman: Tyvärr kan vi inte ge någon siffra. Vi har ingen sådan
statistik.

Karl-Gösta Svenson (m): Är det mycket, litet eller mycket litet?

Bo Norrman: Det förekommer i viss omfattning.

Karl-Gösta Svenson (m): Kommer en löntagare som tjänar under
180 000 kr. att med det nya förslaget på ett enkelt sätt kunna räkna ut
sin skatt?

Bodil Hulgaard: Det beror på vilka affärer löntagaren har i övrigt, men
om löntagaren bara har sin lön, är svaret ja.

Karl-Gösta Svenson (m): Med iakttagande av att grundavdraget förändras
med hänsyn till inkomsten?

171

Bodil Hulgaard: Ja. Med de avrundningsregler som föreslås i proposi- SkU30—

tionen kommer man att kunna direkt avläsa sitt grundavdrag i en Bilaga 2

tabell.

Karl-Gösta Svenson (m): Jag vill ställa en fråga om mervärdeskatten:
hur ser RSV på att man i ett nytt, modernt momssystem förstärker de
kumulativa effekterna genom att inte tillåta momsavdrag på taxibilar?

Bodil Hulgaard: Det är en värderingsfråga, som det snarare ankommer
på utskottet att ta ställning till.

Karl-Gösta Svenson (m): Kan RSV ge fem exempel på vad man menar
med passiv näringsverksamhet?

Bodil Hulgaard: Fastighetsinnehav, delägande i rörelse där man inte är
verksam, näringsverksamhet i utlandet, en delägare i en jordbruksfastighet
som inte deltar i driften.

Lars Hedfors (s): Innehav av skog är en passiv näringsverksamhet.

Leif Olsson (fp): Jag vill uppehålla mig ytterligare en stund vid frågan
om brutet räkenskapsår, eftersom vi har ganska många motioner i
skatteutskottet om brutet räkenskapsår och eftersom vi är inne i en
kunskapsinhämtningsfas.

Huvudskälet till att man har brutet räkenskapsår är väl inte att man
vill minska arbetsbelastningen, utan att verksamheten är säsongmässig
eller att det annars är svårt att värdera lagrets storlek. När nu reglerna
för lagernedskrivning försvinner kommer väl inte de rent ekonomiska
skälen för att ha brutet räkenskapsår att kvarstå? Det är en fråga till
FAR.

Jag har också en fråga till RSV: kommer ni att vara generösare med
anstånd för att klara den arbetsbelastning som självfallet uppstår när
möjligheterna att tillämpa brutet räkenskapsår försvinner?

Jan Johanson: Ett skäl för ett företag att tillämpa brutet räkenskapsår
kan vara säsongvariationer. Jag är från Norrland, och jag vet att det
inte är så lustigt att behöva inventera ett lager som ligger under snön.

Lagret skall inventeras även om man inte har lagerreserver.

Dessutom är invändningen om arbetsbelastningen för revisions- och
redovisningsbyråer mycket allvarlig för de mer än 150 000 företag som
är beroende av denna hjälp för att kunna åstadkomma ett bokslut.

Bokslutet är dessutom inte enbart till för deklarationen utan behövs
för att företaget skall kunna fatta beslut och visa upp ställningen för
kreditgivare. Man är beroende av att få fram bokslutet i rimlig tid,
även om man får anstånd med deklarationen.

Jag vill alltså åberopa två skäl i detta sammanhang. Det ena är
säsongvariationer, som gör t.ex. att det är olämpligt att upprätta
bokslut och inventera lager mitt i vintern. Det andra skälet är tillgången
till kvalificerad hjälp. Får man inte kvalificerad hjälp, blir det
oerhört mycket sämre kvalitet på boksluten, och kvalitetsförsämringen
går också ut över skattemyndigheterna, som får ett sämre material.

SkU31

172

Bodil Hulgaard: RSV har sagt att man är villig att tänka sig en SkU30—SkU31

generösare tillämpning av anstånd, men som det apostroferades i Bilaga 2

FAR:s inledningsanförande står det i taxeringslagen att anstånd icke Sr

utan att synnerliga skäl föreligger medges längre än till maj månads

utgång taxeringsåret. Vi har sett saken så, att om man skall ha respekt

för lagens uttryck "synnerliga skäl", kan vi inte med gällande lydelse

av detta lagrum mera allmänt medge anstånd efter maj månads utgång.

Leif Olsson (fp): Jag är medveten om att det kan vara svårt att
inventera lager under snön, och det är i och för sig ett skäl. Hemma i
Bohuslän kan det av andra skäl vara angenämare att inventera lagret
på sommaren.

Huvudanledningen till att man tillämpar brutet räkenskapsår är
alltså inte arbetsbelastningen, utan snarare verksamhetens art — det är
väl så man skall tolka svaret?

Jag har en til läggsfråga, som gäller förmögenhetsbeskattningen. Det
sades att det är en enkel sak att korrigera värdet från bokslutsdagen till
den dag då förmögenheten beräknas, nämligen vid kalenderårsskiftet.

Det förstår jag att det kan vara när man har kvalificerad hjälp, men
det är många som inte har kvalificerad hjälp och försöker klara sin
egen bokföring. Kan det inte innebära vissa administrativa problem
och även risker för att man hamnar fel med förmögenhetsbeskattningen? Jan

Johanson: Jag nämnde inledningsvis att av knappt 400 000 företag,
exklusive jordbruk, är det mer än 300 000 som har kvalificerad hjälp.

Det är alltså ett stort problem om den kvalificerade hjälpen inte
hinner med därför att allting skall göras per den 31 december.

Tänk efter själva hur det blir på en mindre ort, där man har haft
tillgång till kvalificerad hjälp under ett stort antal år, och så plötsligt
skall allting göras per den sista december. Det blir bekymmersamt för
dessa företag.

Att fylla i blanketten K4 är inte ett så stort problem såsom vi har
uppfattat det.

Bruno Poromaa (s): Den förenklade självdeklarationen har mottagits
mycket positivt av medborgarna. Jag vill fråga riksskatteverket vad som
krävs för att bibehålla eller eventuellt öka användningen av den
förenklade självdeklarationen.

Lennart Nilsson: Det viktigaste framöver blir väl att schablonavdraget
får justeras uppåt i takt åtminstone med inflationen eller resekostnadsutvecklingen
— annars kommer det snart att urgröpas.

Bo Norrman: Vi har tidigare talat om alternativa sätt att konstruera
reseavdrag som skulle möjliggöra en ökad användning av förenklad
självdeklaration. Det redogjorde Lennart Nilsson för i inledningsanförandet.
 Sedan kommer också ändringen av reavinstbeskattningen att ge
sådana effekter.

173

Bruno Poromaa (s): Jag vill ta upp en annan fråga, som gäller SkU30—

personalomsättningen inom riksskatteverket och länsskatteförvaltning- Bilaga 2

arna. Under senare år har omsättningen varit rätt hög på vissa avdelningar.
 Många har sökt högre betalda arbeten inom näringslivet.

Hur bedömer man inom verket framtiden: kommer möjligheterna
att behålla personalen att bli helt andra?

Lennart Nibson: Att de blir helt andra vill jag inte säga, men vi har en
bättre situation i dag än vi hade för ett år sedan. Genom att vidta ett
antal åtgärder har vi i storstadsområdena fått lättare att behålla personalen.
 Vi är under de närmaste ett å två åren beroende av att inte få
någon större avtappning av duktig personal och kompetens. Vi har
lyckats av det skälet att vi dels har kunnat betala bättre, något närmare
marknadslönerna, dels också med riksdagens benägna hjälp kunnat
göra särskilda insatser i Stockholm. Det har lett till att vi har kunnat
locka till oss duktigt folk. Det är väl känt att vi har en utomordentlig
utbildning, och det man lär sig under ett antal år i skatteförvaltningen
har man nytta av även om man skulle ge sig i väg därifrån. Allt det
som hänt de senaste fem åren har haft en positiv effekt i den meningen,
 att det blivit utmanande och intressant att arbeta i förvaltningen.

Att vi har ett litet bättre läge är alltså bedömningen i dag. Vi har fått
bättre instrument, bl.a. med riksdagens hjälp.

Bruno Poromaa (s): Jag vill också fråga om den differentierade momsen.
 Det krävs nu att man skall bibehålla den differentierade byggmomsen,
 och det har framförts önskemål om att en differentierad
moms införs på mat.

Hur ser riksskatteverket på detta ur kontrollsynpunkt?

Bo Norrman: Vi har uttalat att momsen för att kunna hanteras på ett
smidigt sätt bör vara så generell som möjligt och inte innehålla
undantag och differentieringar som inte är absolut nödvändiga. Samtidigt
är vi medvetna om att man måste acceptera vissa avsteg från en
sådan princip.

Ett avsteg är byggmomsen. Under de första fem sex åren av mervärdeskattens
historia i Sverige måste oproportionerligt stora resurser
satsas på att hantera byggmomsen. Det tog fem sex år innan reglerna
hanterades någorlunda vettigt och tillämpningen kunde kontrolleras,
till stor del med hjälp av näringslivets organisationer och inte bara
tack vare riksskatteverkets insatser.

En lägre moms på mat går naturligtvis att hantera administrativt och
kontrollmässigt, men det kommer att ta oproportionerligt stora resurser
i anspråk och öppna möjligheter till skatteundandragande.

Det påstås att handeln har sagt att den kan hantera en lägre moms
på mat, t.o.m. på basmat, men i uttalandena från handelns organisationer
finns en rad restriktioner.

En förutsättning för att man skall kunna acceptera lägre moms på
mat är att man får tillämpa schabloner som gör att man kan differentiera
i kassan. Det är inte enkelt att hantera en lägre moms på mat,
men det går.

SkU31

174

Bodil Hulgaard: Jag vill göra ett tillägg beträffande reduceringen för SkU30— SkU31

bostäder. Riksskatteverket har en grupp där man diskuterar tolknings- Bilaga 2

frågor med några momschefer, och nästan varje gång är det någon
fråga uppe om reduceringen på byggnadssidan.

Görel Thurdin (c): Jag vill börja med att fråga riksskatteverket om
differentierad moms, eftersom vi var inne på det.

Har inte de gränsdragningsproblem som har funnits beträffande
byggmomsen gällt gränsdragningen mellan tilläggsmoms och den
60-procentiga delen?

Bo Norrman: Det har varit gränsdragningsproblem på en rad områden.

Någon kvantifiering av dem har jag inte i huvudet, men de har funnits
både när det gäller nollbeskattade tjänster och när det gäller 20-procentsregeln,
 60-procentsregeln och full beskattning — där förekommer
hela skalan. Om det finns någon övervikt för en viss kategori kan jag
inte bedöma på rak arm.

Görel Thurdin (c): Jag skulle vilja fråga, om riksskatteverket ser några
gränsdragningsproblem i övrigt i förslaget till skattesystem. Jag tänker
på att man skall medge kvittning till kulturarbetare — hur skall man
definiera det? Det är skillnad i moms för konserter och opera, vi har
motsättningen aktiv—passiv, och vi har särskilda regler för hobbyverksamhet.
 Jag vill att ni preciserar er syn på gränsdragningsproblematiken.

Bodil Hulgaard: Det är givet att varje reform av den omfattning som
det är fråga om här leder till att nya frågor uppstår, och alla nya
avgränsningar innebär att det uppkommer tolkningssvårigheter. Jag är
säker på att det på alla möjliga områden uppstår frågor där svaren inte
är givna. Det är någonting som vi får leva med vid varje skattereform.

Görel Thurdin (c): Jag vill rikta en fråga till FAR om hanteringen av
de små företagen i skattereformen. Hur ser ni på det lilla företagets
möjligheter till konsolidering — både i det nystartade skedet och i
övrigt — och möjligheterna att finansiera investeringar med något så
när billigt kapital.

Gunnar Rabe: Det har skett en förändring i propositionen i förhållande
till utredningsförslagen som vi uppfattar som positiv. Jag tänker
framför allt på de nya SURV-reglerna.

Ett problem är att handelsbolagsbeskattningen är så osäker. I propositionstexten
finns ett uttalande om att om det inte blir någonting av
med att handelsbolagen skall bli skattesubjekt, måste man justera de
föreslagna nya reglerna. Det säger rätt mycket om vad t.o.m. departementschefen
tycker om de regler som föreslås.

Det vi vill ha fram är alltså att det råder en betydande osäkerhet i
dagsläget om hur handelsbolagen kommer att behandlas. Eftersom det
framför allt är mindre företag som använder handelsbolagsformen,
kvarstår en stor osäkerhet för dem.

175

Görel Thurdin (c): Ni kanske skulle tala om behovet och vikten av att SkU30— SkU31

det finns andra företagsformer än aktiebolag: både handelsbolag och Bilaga 2

enskilda firmor.

Gunnar Rabe: Vi vill starkt understryka vikten av att det finns olika
företagsformer för olika storlek på företagen.

Görel Thurdin (c): Vilken är er uppfattning om möjligheterna för
enskilda firmor eller handelsbolag att finansiera verksamheten med
kvittning i förhållande exempelvis till inkomst av tjänst?

Gunnar Rabe: Den som startar en ny verksamhet har i många fall haft
en anställning, och det underlättar naturligtvis om man har möjlighet
att kvitta bort underskott som naturligen uppkommer vid starten av en
verksamhet.

Lars Bäckström (vpk): Riksskatteverket är ju en viktig remissinstans,
och vi kan se att föredragande statsrådet har tagit intryck av era
synpunkter vad gäller URF och ändrat förslagen vad gäller nuvärdesavskrivning
och periodiseringsfönder. Däremot har ni inte vunnit
gehör för era synpunkter på SURVen, som ni var kritiska mot.

Vad är den viktigaste punkten i ert förslag om SURV? Jag tror att
det behöver upprepas.

Lars Hedfors (s): SURV betyder skatteutjämningsreserv.

Bodil Hulgaard: Vi har inga synpunkter på de skäl som har redovisats
för en eventuell lättnad. Det viktiga för oss är att reglerna inte är
lättillämpade. Framför allt var de föreslagna reglerna enligt vår mening
fullständigt otillämpbara på koncerner — det har blivit bättre i propositionen.

Reglerna är inte lätta, och de blir ännu besvärligare när man
kommer till handelsbolag. Vi ser mycket tydligt tillämpningssvårigheter
och svårigheter att beskriva reglerna för de enskilda.

Lars Bäckström (vpk): Jag har en kompletterande fråga angående
SURV: skulle det inte ge samma effekt om man tagit bort SURVen
och fastställt skattesatsen till drygt 20 %?

Bodil Hulgaard: Ett av syftena är att utjämna effekterna, och det tror
jag inte man kan uppnå på annat sätt. Vissa effekter hade man kunnat
uppnå med lägre skattesats, men jag tror inte att man fått exakt samma
effekter.

Lars Bäckström (vpk): Riksskatteverket har påpekat att det finns kvar
vissa asymmetrier som kan ge upphov till skatteundandragande. Jag
har uppfattat det så att det fortfarande finns möjlighet till skattearbitrage
vad gäller pensionssparande, och jag vill höra era synpunkter på
det. Min bedömning är att det fortfarande finns möjlighet till skatteplanering
vad gäller den fulla avdragsrätten för marknadsnoterade aktier.

Vilken är er bedömning?

176

Bodil Hulgaard: Det är väl i och för sig riktigt att man har önskat i SkU30—

viss utsträckning gynna pensionssparandet. Vårt intresse har riktats Bilaga 2

mot mera kortsiktigt skattearbitrage, inte placeringsfördelar på längre
sikt, som det är fråga om här.

I övrigt finns det möjligheter att kvitta vissa poster mot varandra
inom inkomstslaget kapital. Vi har funderat kring detta och funnit att
det inte är så alldeles lätt som vi från början trodde att göra omvandlingar
som skulle vara gynnsamma på det sätt som det sker i dag när
man, som det kallas, växlar inkomstslag genom köpta paket. Det
hindrar inte att en placeringsstrategi eller försäljningsstrategi i en given
situation kan vara mer lönsam än en annan av skatteskäl. Det där är
komplicerat, men att det finns vissa skillnader är sannolikt.

Lars Bäckström (vpk): I ert remissvar säger ni att det är viktigt att
samordna skattereglerna för handelsbolag med nu föreslagna förändringar.
 Såvitt jag förstår sker inte detta. Vilka olägenheter leder det
till?

Bodil Hulgaard: Man kan nog utan vidare säga att beskattningen av
handelsbolag redan i dag är svårhanterlig, och den torde inte bli lättare
genom förslaget. Det är besvärliga regler, och det finns rätt många
olösta frågor, vilket är anmärkningsvärt med tanke på den långa tid vi
har haft handelsbolag. Varken SURV-reglerna eller räntefördelningen
med tillämpning på handelsbolag är någonting som man gläder sig
över att få ägna sig åt.

Gösta Lyngå (mp): I sin inledning sade Lennart Nilsson att ett skattesystem
måste bygga på medborgarnas hederlighet. Det lät bra. Jag undrar
bara om du inte borde låta någon marknadsförare utarbeta en ny
broschyr från riksskatteverket som ger det korrekta intrycket att skattebetalarna
bidrar till allas välfård snarare än att det råder en strid om
pengarna mellan riksskatteverket och de skattskyldiga.

Lennart Nilsson: Jag tycker det är riktigt att söka bibringa allmänheten
den kunskapen att vi absolut inte vill ha några strider med enskilda
personer eller företag, utan att verksamheten bygger på ett rimligt
umgänge och respekt för varandra. Vi driver också verksamheten
utifrån sådana teser. Sedan kan det hända i alla fall att det blir
motsättningar med enskilda, vilket är naturligt eftersom det rör sig om
plånbo ksfrågor.

De undersökningar som vi har gjort tyder på att allmänheten har
mer positiva omdömen än som varit vanligt tidigare.

Gösta Lyngå (mp): Ni måste vara besvikna över att propositionen har
återgått till det gamla eländet med reseavdragen i stället för det man
hade hoppats på.

Lennart Nilsson: Det är inte vi som bestämmer.

För att vara allvarsam vill jag tillägga att vårt handlande i sådana
frågor enbart bestäms av administrativa och hanteringsmässiga överväganden.
 Vi har inte att göra med den politiska bedömningen.

SkU31

177

12 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

SkU30—

Bilaga 2

Jan Johanson: Som vi har framhållit tidigare är vår önskan att ha
räkenskapsår som avslutas vid olika tidpunkter under kalenderåret för
att det skall passa oss arbetsmässigt och därmed passa även företagen.

Längden på räkenskapsperioderna är internationell och tillämpas
över hela världen. Vi har ingen önskan om kortare eller längre tider
än ett år.

Gösta Lyngå (mp): Det finns vissa aktiviteter som tar längre tid. Det
tar exempelvis längre tid för skogen att växa. Skulle inte ett längre
räkenskapsår i vissa fall vara lämpligt?

Jan Johanson: Vi anser att nuvarande ordning med ett år som räkenskapsperiod
är utmärkt.

Lars Hedfors (s): Vi har inte flera frågor. Vi tackar representanterna
för riksskatteverket och för Föreningen Auktoriserade Revisorer för att
ni kommit hit och breddat vårt beslutsunderlag.

Riksbanken: Lars Hörngren

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF): verkställande direktören Göran
Tunhammar, chefsekonom Jan Herin, skattejurist Rolf Berggren, direktör
Gösta Larsson

Lars Hörngren: I sitt remissvar på skatteutredningarna ställde sig riksbanksfullmäktige
bakom skattereformens grundprinciper om likformighet,
 enhetlighet och enkelhet. Fullmäktige ansåg det föreslagna
systemet ha goda förutsättningar att begränsa de snedvridningar som
det nuvarande regelverket givit upphov till. Det färdiga förslaget ger
inte på något sätt anledning att ompröva denna bedömning.

Det är naturligtvis svårt att uttala sig med någon högre grad av
precision om de totala effekterna av så omfattande förändringar i de
ekonomiska spelreglerna som det här är fråga om. Vid en kvalitativ
bedömning står det dock klart att omläggningen av skattesystemet
utgör en mycket viktig strukturpolitisk reform. Den bör innebära en
stimulans av utbudet av både arbete och sparande. Mot bakgrund av
att de aktuella ekonomiska balansproblemen i stor utsträckning torde
kunna hänföras till utbudsrestriktioner kan skattereformen därmed
verksamt bidra till en mer gynnsam långsiktig utveckling av svensk
ekonomi i form av både lägre inflationstryck och högre tillväxttakt.

Från riksbankens synpunkt utgör förändringarna av kapitalinkomstbeskattningen
ett särskilt viktigt inslag och detta på både kort och lång
sikt. Begränsningarna av möjligheterna till ränteavdrag gör hushållens
kreditefterfrågan avsevärt mer känslig för ränteförändringar. Den

Gösta Lyngå (mp): Jag har också en fråga till FAR.

Ett år är en tidrymd som definieras som tiden för jordens omlopp i
sin bana. Den tiden behöver inte stämma med affärsvärldens periodicitet.
 Om ni skulle önska någonting, skulle det vara kortare räkenskapsperioder
eller längre eller variabla?

SkU31

178

dämpning av kreditefterfrågan som kunnat noteras under de senaste SkU30—

månaderna torde delvis sammanhänga med att hushållens anpassning Bilaga 2

till skattereformen och de högre räntekostnaderna efter skatt redan
inletts. Avvecklingen av valutaregleringen och de inhemska kreditmarknadsregleringarna
har gradvis minskat det penningpolitiska handlingsutrymmet.
 Detta motverkas nu i viss mån genom skattereformen.

I den utsträckning som den inhemska räntenivån låter sig påverkas av
riksbankens agerande kommer penningpolitiska åtgärder att ta starkare
genomslag på efterfrågeutvecklingen än hittills. Räntans stabiliseringspolitiska
betydelse ökar således genom skattereformen enligt riksbankens
bedömning.

Minskad lånebenägenhet innebär automatiskt en ökning av nettosparandet.
 Riksbankens bedömning är att skattereformen kommer att ha
en positiv effekt på framför allt hushållssparande!. Skärpningen av
beskattningen av vissa sparformer, t.ex. försäkringssparande!, torde i
första hand medföra att sparandet omfördelas, t.ex. i riktning mot
räntebärande sparformer, där skattebelastningen har mildrats kraftigt.

Betydelsen av beskattningen av enskilda sparformer för det totala
sparandet bör således inte överdrivas. Förmånlig behandling av en viss
sparform påverkar sparandets fördelning snarare än nivån.

En osäker faktor inför framtiden är kommande krav på ytterligare
harmonisering gentemot utlandet. Kapitalets rörlighet över gränserna
gör att kapitalinkomstbeskattningen även här kommer i fokus. På sikt
är möjligheterna att upprätthålla skattesatser på kapitalinkomster som
påtagligt avviker från de nivåer som tillämpas i omvärlden begränsade.

Sker inte en anpassning, kommer följden att bli ett gradvis utflöde av
kapital från Sverige. Det finns en konflikt mellan målet att upprätthålla
ett inom landet likformigt skattesystem, med i princip samma
skattesats för kapital- och arbetsinkomster, och kravet på internationell
harmonisering. Enligt riksbankens uppfattning är det nödvändigt att
beakta skattebasernas internationella rörlighet. Den framtida utvecklingen
måste därför följas vaksamt. Mot bakgrund av den fortgående
internationaliseringen av svensk ekonomi måste beredskapen till fortsatta
förändringar av skattesatser och skattetryck vara hög.

Mänskligt att döma finns det också i ett förslag av denna omfattning
inslag vilkas effekter inte kunnat förutses fullt ut och som kommer att
orsaka oönskade snedvridningar. Det måste därför även i detta avseende
finnas beredskap för att justera detaljer i skattereglerna i den mån
sådana bieffekter uppträder. Sådana justeringar kan göras inom ramen
för det aktuella förslaget som, såsom jag sade inledningsvis, i sina
grundprinciper har förutsättningar att ge Sverige ett avsevärt bättre
skattesystem än det nuvarande.

Göran Tunhammar: Enligt vår uppfattning innebär förslaget i
regeringspropositionen till nytt skattesystem och reformerad inkomstoch
företagsbeskattning en förbättring i förhållande till det skattesystem
som nu gäller. Det finns emellertid fortfarande allvarliga brister i
förslaget, såsom vi ser det.

SkU31

179

Till att börja med: det svenska skattetrycket är extremt högt vid en SkU30—

internationell jämförelse. Skillnaden mellan Sverige och OECD i fråga Bilaga 2

om skattetryck har ökat ytterligare under de senaste åren. Skattetrycket
är huvudorsaken till att Sverige nu tillhör bottenskiktet bland OECDländerna
i fråga om tillväxt. Om skattetrycket behålls oförändrat och
inte minskas, begränsas också de dynamiska effekterna av den föreslagna
skattereformen.

Tyvärr har man begränsat skattereformen till att sänka skattesatser
och göra beskattningen mer likformig inom ett oförändrat eller rent av
höjt skattetryck. De dynamiska effekterna har dessutom bedömts pessimistiskt
och har därför i mycket ringa utsträckning fått bidra till
finansieringen. Naturligtvis tycker även vi att reformen måste finansieras
för att undvika budget- och bytesbalansunderskott, men den kan
och bör finansieras mindre genom breddade baser och andra skattehöjningar
och mera genom besparingar i offentlig sektor och större tilltro
till dynamiska effekter. Vi skulle då kunna få en större ökning av
arbetskraftsutbudet, hushållssparande! skulle stärkas, nyföretagandet
skulle öka, och småföretagen skulle kunna växa snabbare.

Sänkningen av marginalskatten innebär en helt nödvändig harmonisering
i förhållande till vår omvärld. Det är nödvändigt att svenska
skatteregler och skattesatser inte avviker oförmånligt från vad som
gäller inom EG. Alltför stora avvikelser i det sammanhanget skulle
allvarligt försvåra ett svenskt närmande till EG.

Vi vill i detta sammanhang också peka på frågan om momsbreddningen.
 SAF instämmer i att basen för mervärdebeskattningen bör
anpassas till vad som kommer att gälla inom EG och i att en enhetlig
skattesats på alla varor och tjänster bör vara ett mål på sikt. En given
förutsättning är att våra internationellt sett mycket höga skattesatser
successivt sänks från nuvarande nivå.

Att i det läget redan från innevarande år höja skattesatsen för hotelloch
restaurangbranschen tycker vi står i strid med den önskade harmoniseringen.
 Risken är nämligen stor att denna bransch nu får stora
svårigheter, eftersom den genomsnittliga hotell- och restaurangmomsen
i andra länder är 7 resp. 10 %. Restaurangbranschen drabbas dessutom
hårt av förslaget om full beskattning av måltidssubventioner. I
samtliga EG-länder är måltidssubventioner skattemässigt gynnade, och
inte i något land beskattas löntagarna för hela värdet av subventionerna.

Tillåt mig att i detta sammanhang göra en liten utvikning från
dagordningen när vi talar om mervärdeskatten.

Den tillfälliga momshöjning som nu föreslås under perioden 1 juli
1990—31 december 1991 skapar betydande problem i de omförhandlingar
som vi just nu för med motparterna avseende det andra avtalsåret
i 1989—90 års avtal. Våra motparter vill ha kompensation för
inflationen under loppet av 1990, inklusive den som den nu föreslagna
momshöjningen genererar. Det skulle klart underlätta möjligheterna
att undvika att avtalet 1990 rivs upp, om riksdagen, och till att börja
med detta utskott, skulle finna det möjligt att skjuta på momshöjningens
ikraftträdande till den 1 januari 1991.

SkU31

180

Åter till dagordningen! SkU30—

Vi vill kraftigt understryka hur viktigt det är att man nu även ser Bilaga 2
över förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen. Det
går inte att överblicka skattereformens verkningar för vare sig företagare
eller andra så länge vi inte vet vad som skall gälla på dessa
områden. Beskattningen av kapitalinkomster måste ses mot bakgrund
av att vi för närvarande torde ha världens högsta skatter på förmögenheter,
 arv och gåvor.

Det finns vidare många viktiga frågor på företagsbeskattningens
område som inte har fatt en godtagbar lösning i propositionen. Vi vill
särskilt nämna de föreslagna reglerna för beskattning av utdelningar
och realisationsvinst för fåmansföretag och deras ägare, reavinstbeskattningen
av fastigheter samt SURV-underlaget för enskilda näringsidkare.
 Vi tänker emellertid inte nu ta upp dessa frågor utan hänvisar till
de synpunkter som lämnas genom Näringslivets skattedelegation, där
SAP är en av huvudmännen. Vi vill i stället fokusera vissa speciella
frågor som direkt berör vår roll som arbetsgivarorganisation.

En betydande del av företagens kollektivavtalsgrundade åtaganden
gentemot de anställda är tryggade genom försäkringar. Skatteomläggningens
konsekvenser för de kollektivavtalade pensions- och försäkringssystemen
är emellertid dåligt utredda trots åtskilliga påpekanden
från remissinstanserna i anslutning till RINK-förslaget.

Skatteeffekterna på dessa försäkringssystem uppskattas på sikt bli
6,5—7 miljarder kronor, om systemen blir oförändrade. Företagens
kostnader ökar redan nästa år, 1991, med ca 3,7 miljarder. Ytterligare
2,4 miljarder drabbar företagen indirekt i form av ökade kostnader för
försäkringsgivarna. Slutligen faller ca 0,7 miljarder kronor på de
anställda.

Om nettoförmånerna för de anställda hålls oförändrade, innebär det
kostnadsökningar för de olika försäkringsslagen på mellan 35 och
100 %. Omvänt gäller att om företagens kostnader skall hållas oförändrade,
 medför det förmånsvärdesänkningar med 30—50 %. Detta
kommer att i hög grad komplicera överläggningarna mellan arbetsmarknadens
parter redan inför 1991.

Vi vill i detta sammanhang peka på fem frågor som särskilt viktiga:

1) Beskattningen av pensionsskulder inom ramen för FPG-PRIsystemet.
 Jag vill i detta sammanhang hänvisa till ett brev som jag vet
att utskottet har fått från FPG och som närmare utvecklar frågan.

2) Beskattningen av tjänstegrupplivförsäkringar, TGL. Där vill jag
hänvisa till ett brev som inkommit till utskottet från AFA.

3) Beskattningen av avtalsgruppsjukförsäkring, AGS, och sjukpensioner
enligt ITP.

4) Löneskatten på arbetsinkomster efter 65 års ålder.

5) Avkastningsskatten på egenföretagares pensionskapital.

Vi har sammanfattat våra synpunkter på dessa för oss viktiga frågor i
ett PM som vi tillställt utskottet.

Om tiden tillåter är min medarbetare Gösta Larsson beredd att
närmare kommentera de här fem punkterna.

SkU31

181

Ordföranden: Dess värre har vi mycket smala tidsmarginaler, så det är SkU30—

svårt att klara en ytterligare genomgång, men det är möjligt att detta Bilaga 2

kommer tillbaka i de frågor som ställs.

Anita Johansson (s): Jag skulle först vilja höra av Lars Hörngren hur
riksbanken bedömer skattereformens effekter på den svenska ekonomin
i framtiden. Du sade att de är positiva, men har ni gjort några
sifferberäkningar?

Lars Hörngren: Nej, det kan jag inte säga att vi har gjort. Som jag sade
inledningsvis är förändringarna så omfattande att det knappast är
möjligt att kvantifiera arbetsutbudets ökning eller ange hur sparandet
påverkas. Riksbanken har heller inte gjort några sådana försök, utan vi
har förlitat oss på de bedömningar som har gjorts inom ramen för
utredningarna.

Anita Johansson (s): Jag har en ytterligare fråga till riksbanken. Sparandet
anses ha stor betydelse för investeringarna i framtiden. Vilken
betydelse tror riksbanken att hushålls- och företagssektorernas sparande
har på investeringarna, kopplat till skattereformen?

Så ännu en fråga till riksbanken: hur bedömer ni effekterna på
räntenivån i framtiden av det nya skattesystemet?

Lars Hörngren: Hur sparande och investeringar påverkas är också en
mycket svår fråga. Ekonomins öppenhet är en viktig aspekt när man
skall bedöma hur beroende landet är av inhemskt sparande. Men om
det finns en koppling mellan inhemskt sparande och inhemska investeringar
och om reformen är sparfrämjande, tror vi att den främjar
investeringarna på lång sikt.

Vad gäller skattereformens effekter på räntenivån vill jag säga att
den viktigaste förutsättningen för att vi skall fl ner den nominella
räntenivån i Sverige torde vara att vi får ner inflationstakten. I den
mån skattereformen lämnar ett positivt bidrag — och det bör den
kunna göra genom att stimulera utbudet på olika marknader — finns
det förutsättningar också för lägre ränta. Men återigen vill jag säga att
jag inte anser det meningsfullt att försöka kvantifiera sådana samband.

Anita Johansson (s): Jag har slutligen en fråga till Svenska Arbetsgivareföreningen.
 Framställningen lät litet gnällig — i stort sett ställer ni er
bakom reformen, men...

Vi kan konstatera att Sveriges beroende av utlandet är stort, och
svenskt näringsliv investerar alltmer utomlands. Vilka effekter av skattereformen
ser ni på våra kontakter med utlandet? Många har tyckt att
den är ett stort steg i positiv riktning.

Kunde ni sedan ge mig en bedömning av inflationsutvecklingen
kopplad till den nya reformen?

Göran Tunhammar: Det är klart att den är ett viktigt steg i rätt
riktning. Vi har länge pläderat för en marginalskattesänkning, och den
innebär att vi kommer någorlunda i nivå med vår omvärld. Det är
viktigt att beskattningen av arbete ligger någorlunda i fås med vad som
gäller i omvärlden.

SkU31

182

SkU30—SkU31
Bilaga 2

Jan Herin: Inflationsutvecklingen borde påverkas positivt. När marginalskattesänkningen
är genomförd torde den ha en positiv effekt på
lönebildningen därigenom att kraven på löneökningar före skatt kan
sänkas vid en förväntad reallöneökning efter skatt. Ett problem är
dock att reformen finansieras genom indirekta skattehöjningar och
genom beskattning av pensionssystemen, och det leder till stora problem
med övervältring.

Tanken är att löntagarna får höjda intäkter genom sänkt marginalskatt
och skulle kunna finansiera reformen själva genom att ta på sig
en belastning i form av högre priser och sänkta förmåner i pensionssystemet.
 Men så fungerar det inte. Det var en stor förändring när man
gick från grundavgift till löneskatt i pensionsbeskattningen. Grundavgiften
kunde av förmånstagarna uppfattas mera som en höjd marginalskatt.
 Det blir mycket svårt för oss att vältra detta tillbaka på löneskatten,
 vilket är avsikten med denna konstruktion. Detta gäller alltså
genomförandefasen. När systemet är genomfört bör det ha gynnsamma
effekter på lönebildningen och på inflationen.

Bo Lundgren (m): Jag har först en fråga till Lars Hörngren: Är det
möjligt för Sverige att ha en kapitalbeskattning vars nivå vad gäller
t.ex. kapitalvinster överstiger omvärldens utan att det får negativa
effekter?

Lars Hörngren: Nej. Det var fullmäktiges bedömning, som jag delar, att
här finns ett problem. Kapitalets rörlighet ställer extra stora krav på
harmonisering inte bara av skattebaser utan åtminstone på sikt också
en harmonisering av skattesatser. Fullmäktiges bedömning var att man
i första hand skulle ge avkall på likformighetsprincipen för att hindra
omfattande kapitalrörelser ut ur landet. Men det är ett långsiktigt
problem, och omprövningar kommer att krävas framöver.

Bo Lundgren (m): Du säger att omprövningar kommer att krävas. Du
talade tidigare om att man måste ha en beredskap att ändra skattesatser
och skatteuttag — i vilken riktning, höjande eller sänkande?

Lars Hörngren: Underförstått menade jag sänkt skatt. Eftersom vi
konstaterade att det internationella skattetrycket på kapitalinkomster
är betydligt lägre än i Sverige, är det i den riktningen en harmonisering
måste gå. Det är en följd av utvecklingen på de finansiella
marknaderna, som valutaregleringens avveckling mer bekräftar än har
väglett.

Bo Lundgren (m): Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till representanterna
för Arbetsgivareföreningen.

Alla är överens om att marginalskattereformen är nödvändig och är
positiv inte minst för lönebildningen. Kan man säga att det svenska
skattetrycket påverkar lönebildningen, och i så fall hur?

Den övriga delen av frågan vill jag hänvisa till vår chefsekonom Jan
Herin.

183

Jan Herin: Det är klart att en höjning av skattetrycket har en negativ SkU30— SkU31

effekt i det avseendet. När man från ett år till ett annat höjer det totala Bilaga 2

skattetrycket ger det ofta vad ekonomer kallar tax push inflation, alltså

leder till krav på kompensation från olika grupper. När jag säger att

man på sikt erhåller en förbättring genom lägre marginalskatt sedan

systemet väl är infört, innebär det att man inte kan fortsätta att höja

skattetrycket och tro att dessa gynnsamma effekter består.

Göran Tunhammar: Jag vill tillägga att en grundförutsättning för att vi
skall kunna ge reallönehöjningar till de anställda — vilket vi vill göra
— är att det finns ett produktivitetsutrymme i ekonomin. Då är det
viktigt att det utrymmet inte intecknas så mycket som i dag sker av
skatter till det offentliga. Det måste finnas ett utrymme för reallöneök ningar

som icke driver upp inflationen.

Bo Lundgren (m): Kan man omvänt säga att en sänkning av skattetrycket
skulle positivt påverka inflationsutvecklingen?

Göran Tunhammar: Svar: Ja.

Bo Lundgren (m): Det förslag som har lagts fram utgår från att
inflationen mellan 1990 och 1991 skall utgöra 4,1 % — det är den
uträkning som görs i propositionen. Vi vet att även med bortseende
från prisökningarna som är en följd av skatteomläggningen kommer
prisstegringarna att överstiga 4,1 %. Innebär det att lönebildningen
kommer att påverkas negativt? Det är klart att det kan vara bättre att
skjuta på en tillfällig momshöjning, men är det bättre att skjuta på den
än att undvika den helt och hållet?

Jan Herin: Svaret på den sista frågan är att det är bättre att undvika
momshöjningen helt och hållet, eftersom det stör lönebildningen då
löntagarna utkräver kompensation för dessa prisökningar. Men detta
skall vägas in i sitt stabiliseringspolitiska sammanhang. Vi har förstått
att en majoritet av riksdagen har ansett att svensk ekonomi behöver
stramas åt. Just för 1990, när det är risk att avtalen rivs upp, har den
komponenten ställt till problem. Det skulle underlätta om avtalen
kunde bestå.

Bo Lundgren (m): Den inflationskompensation man räknar med bygger
på antagandet att inflationen under 1990—91 skall uppgå till
4,1 %. Det leder till en automatisk skattehöjning nästa år.

Jan Herin: Det är klart att det gör. Under båda dessa år 1990 och 1991
bidrar skattereformen till en höjning av inflationstakten med 3—4
procentenheter per år. Det är oerhört svårt att karakterisera detta som
en engångsinflation så att man sedan snabbt skall komma ner till lägre
inflationstal när de störningarna har skett. Lönebildningen fungerar
inte på så sätt att man bortser från de komponenterna. Risken är att vi
får dräs med fortsatt hög löneökningstakt och därmed prisstegringar
framöver.

184

Anne Wibble (fp): Med hänsyn till det som sades nyss om Internationa- SkU30—

lisering av kapitalbeskattningen vill jag fråga riksbanken, om det skulle Bilaga 2

underlätta om man i samband med skattereformens genomförande
gjorde justeringar neråt t.ex. genom sänkning av förmögenhetsskatten.

Lars Hörngren: Det är rimligt att se förmögenhets- och kapitalinkomstbeskattningen
som en helhet, som påverkar valet av sparande och var
man väljer att hålla sitt sparande. Det är svårt att bedöma effekterna av
kapitalinkomstbeskattningen isolerat från förmögenhetsbeskattningen.

Att de skulle kunna fungera som kommunicerande kärl i en bemärkelse
tycker jag låter som en rimlig bedömning.

Anne Wibble (fp): Får jag sedan fråga Arbetsgivareföreningen, om ni
utifrån den erfarenhet ni har som avtalsslutande part har någon
uppfattning om eller erfarenhet av hur förhandlingarna påverkas av
väsentliga reduceringar i transfereringar eller bidrag eller av det som
kallas för offentliga besparingar?

Göran Tunhammar: Det är utomordentligt svårt att bedöma det, men
vår erfarenhet är nog att man alltid väger in alla komponenter, och
prisutvecklingen är en oerhört viktig komponent. Också transfereringar
är en komponent, men jag tycker nog ändå att den är mer fjärran
från de rena löneförhandlingarna.

Det är litet svårt att besvara frågan, om du inte preciserar vad du
menar med transfereringar.

Anne Wibble (fp): Jag kan precisera med några exempel. I debatten
figurerar reduceringar av sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, föräldraförsäkring,
 delpension och liknande. Det är den typen av transfereringar
jag tänker på. Det är intressant för utskottet att få veta om ni
har någon uppfattning i frågan.

Göran Tunhammar: Man kan säga generellt att i den mån det finns en
koppling till området för kollektivavtal — vilket är fallet med pension
och sjukförsäkring — förekommer det en klar påverkanseffekt. Vad
däremot gäller föräldraförsäkring finns inte den ekonomiska kopplingen.
 Det finns en rätt till ledighet osv., men där är kopplingen mindre.

Jan Herin: En påverkan som dock finns sker via finansieringen. När
man finansierat en förbättring av dessa förmåner via höjda arbetsgivaravgifter
har företagen pekat på att det minskar utrymmet för löneökningar.

Man kan då hävda att om man går åt motsatt håll, kan man få
motsatt effekt. Men detta får inte överdrivas. I den mån förbättringen
är fastställd i kollektivavtal kan den kopplingen finnas, såsom Göran
Tunhammar påpekade. Gången har varit den, att förhandlingarna från
början gällde bruttolöner, och skatten beaktades då inte. Så kom en
period då man såg på inkomsten efter skatt. Ännu har man inte börjat
se på hela familjeekonomin genom att föra in barnbidrag och andra
transfereringar. Dock finns ett gränsområde, och det omfattar sådana
transfereringar som har en koppling till kollektivavtal.

SkU31

185

Anne Wibble (fp): En sista fråga gäller om Arbetsgivareföreningen har SkU30—

gjort några beräkningar av skattereformens effekter på näringslivets Bilaga 2

investeringar. Det gäller då inte bara storleken av investeringarna. Vi
som tycker att reformen är bra har sett som en stor fördel att den kan
minska snedfördelningen mellan olika typer av kapital och olika
investeringsprojekt. Har ni bedömt de effekterna?

Jan Herin: Vi har inte själva gjort sådana beräkningar, men Näringslivets
skattedelegation, för vilken vi är en av huvudmännen, har varit
rätt aktiv och låtit professor Sven-Olof Lodin göra en del beräkningar i
samband med utarbetandet av bolagsskattereformen. Men helt klart
instämmer vi i att bolagsskattereformen har gynnsamma effekter på
investeringarnas inriktning och även på deras storlek, vilket vi kommer
att dra nytta av.

Lars Bäckström (vpk): Jag har förstått av Svenska Arbetsgivareföreningens
föredragning att ni är angelägna om att få skatteregler som är
internationellt anpassade och som står i harmoni med andra länders
skatteregler.

Kan ni efter de föreslagna förändringarna av företagsbeskattningen
se något västeuropeiskt land som har ett bättre företagsskattesystem,
som ni skulle vilja efterlikna för Sveriges del?

Göran Tunhammar: Vi har inte uppehållit oss vid rena bolagsbeskattningsfrågor,
 utan vi hänvisar till Näringslivets skattedelegation, där vi
är med. Såvitt jag kan erinra mig hamnar vi med förslaget till ny
bolagsskatt på ett västeuropeiskt genomsnitt, och det är naturligtvis
bra.

Sedan finns det vissa orosmoln framför allt vad gäller de mindre
företagen och egenföretagarna, såsom jag antydde i min föredragning.

Lars Bäckström (vpk): Jan Herin sade att omläggningen på sikt kommer
att leda till att lönekraven före skatt kan sänkas, och det skulle ha
en positiv effekt på inflationsutvecklingen. Vore det då inte rimligt att
arbetsgivarna hade varit med och delfinansierat den sänkta inkomstskatten
såsom man har gjort i USA?

Jan Herin: Vi har tagit ut lönekostnadsökningar som vida överstiger
produktivitetsutrymmet, och det har givit den inflation vi har fått. Vi
har systemfel i lönebildningen. Ett av systemfelen har varit våra höga
marginaleffekter, speciellt de höga marginalskatterna. När man nu tar
ett steg i rätt riktning genom att sänka marginalskatterna torde det få
den effekten att löntagarna försöker uppnå en viss realinkomst efter
skatt. Om man räknar om löntagargruppernas krav på löneökningar
före skatt, pekar det på att utväxlingen förbättras av att man sänker
marginalskatten. Det är relationen mellan marginalskatt och genomsnittsskatt
som förklarar denna utväxling.

Att detta är en positiv effekt som företagarkollektivet borde vara
med att betala är ett felslut. Det är fråga om att försöka få ner
kostnadsutvecklingen i relation till omvärlden så att vi inte tappar

SkU31

186

konkurrenskraft och förlorar sysselsättning. Det är inte fråga om att SkU30—

någon förlorar på detta, utan alla skall vara vinnare. Man kan inte se Bilaga 2

det som ett nollsummespel.

Lars Bäckström, (vpk): Riksbanken har sagt att det kan finnas problem
och finns behov av internationell anpassning — i klartext förutskickar
ni att det kan bli behov av att sänka kapitalbeskattningen. Detta gäller
om inflationen går över 4 %, vilket är mycket sannolikt, eftersom
inflationen varit 8 % de senaste 20 åren.

Då vill jag fråga riksbanken: Hade det inte funnits skäl att överväga
ett realt kapitalskattesystem i enlighet med IBU:s förslag? De klarar
också av att lösa de internationella anpassningsproblemen och omräkningarna.

Lars Hörngren: Ett argument av internationell karaktär mot IBU:s
förslag, som betonades i fullmäktiges yttrande, var att inget annat land
har tillämpat realbeskattning såvitt vi känner till. Det innebär att vi
skulle framstå som i det avseendet avvikande.

Ett annat argument som brukar anföras mot realbeskattning är att
realbeskattning minskar ekonomins motståndskraft mot inflation. Det
argumentet åberopades också av fullmäktige, att real beskattning skulle
kunna leda till ökad inflation genom att inflationen så att säga svider
mindre i ett nominellt skattesystem.

Lars Bäckström (vpk): Kommer då inte den nominella kapitalbeskattningen
på 30 % vid en inflation på 8 % att leda till mycket höga
realräntekrav och pressa upp räntan?

Lars Hörngren: Jag har svårt att på rak arm uttala mig om kopplingen
mellan kraven på räntenivån och kapitalinkomstbeskattningens utformning.
 I allt väsentligt är svenska räntor nominella räntor, styrda av
den internationella utvecklingen. Man skall inte överskatta vare sig
kapitalinkomstbeskattningens betydelse eller riksbankens inflytande
över de nominella räntorna. Där är de internationella restriktionerna
alltmer väsentliga på sikt.

Håkan Hansson (c): Det sades här att skattereformen bl.a. skall leda till
lägre inflation och högre tillväxttakt. Men skattereformen har vissa
inslag som tenderar att öka inflationen och att förvärra de nuvarande
obalansproblemen i svensk ekonomi — jag tänker på bytesbalansen
och liknande. Försvårar detta möjligheterna att driva en effektiv penning-
och valutapolitik?

Lars Hörngren: Under övergångsfasen innebär skattereformens finansiering
en engångsförskjutning av prisnivån, vilket under den kommande
tolvmånadersperioden tar sig uttryck i en högre uppmätt inflationstakt.
 Men jag tror ändå att det viktiga i ett mera långsiktigt
perspektiv är den underliggande inflationstakten, och i det avseendet
är reformen ändå ett steg i rätt riktning. Sedan effekterna av momsbreddningen
osv. har försvunnit ur beräkningarna av inflationstakten
tror jag att den uppmätta inflationen kommer att gå ner.

SkU31

187

Som jag sade som svar på den första frågan är inflationstakten det SkU30— SkU31

största problemet när det gäller både penning- och valutapolitiken. Bilaga 2

Om man ser i ett tvåårs- eller treårsperspektiv tror jag att reformen
bidrar till lägre inflation och därmed till lägre räntor.

Håkan Hansson (c): Vi talade också om nödvändigheten av att skapa
likformighet och enhetlighet. I den fortsatta finansiella integrationen
spelar naturligtvis skattesystemet en viktig roll. Hur ser riksbanken på
vårt momssystem i förhållande till omvärldens? I den Europeiska
Gemenskapen finns ett differentierat momssystem, som dessutom skiljer
sig mellan länderna. På vilket sätt påverkar det den fortsatta
utvecklingen av bytesbalansen, kapitalbalansen och turistnettot?

Lars Hörngren: De principiella argumenten för en enhetlig moms
anser jag vara helt övervägande. Jag tycker att det mest rimliga är att
inte införa differentierad moms.

Vad sedan gäller behovet av harmonisering av momssystemet gentemot
EG har jag utan att vara expert på området intrycket att EG har
betydande interna harmoniseringsproblem och att momssystemen i
EG-länderna är så olika att det är svårt att på nuvarande stadium
bedöma var EG kommer att hamna. Därför menar jag att man måste
avvakta dels EG:s lösning på problemet, dels resultatet av Sveriges
förhandlingar med EG.

Någon bedömning av momsstrukturens betydelse för bytesbalansen
osv. är jag inte beredd att ge mig in på. Det är för många led
däremellan för att det skall vara meningsfullt att spekulera om sådana
kopplingar.

Håkan Hansson (c): Är det inte så att den inflationsutveckling som vi
kan vänta i svensk ekonomi nu inklusive ökningen av mervärdeskatten
och breddningen av momsbasen automatiskt ökar inflationen och
därigenom skapar sådana obalansproblem på kort sikt som vi har i
svensk ekonomi nu?

Lars Hörngren: Även om det principiellt är fråga om en förskjutning
av prisnivån snarare än en förskjutning av prisstegringstakten i ett
långsiktigt perspektiv, går det inte att bortse från att inflationsförväntningarna
och lönekraven påverkas, vilket kan tänkas bidra till att på
sikt höja inflationstakten. Men om man anser att skattereformen är ett
steg i rätt riktning och samtidigt anser att skattereformen måste finansieras,
 måste de minskade intäkterna från inkomstbeskattningen tas
igen någon annanstans. Exempelvis en breddning av momsen leder till
att den uppmätta prisnivån justeras, men jag tycker ändå att den
avvägning som gjorts framstår som rimlig i ett långsiktigt perspektiv.

Håkan Hansson (c): Likformighet har varit ett av målen för skattereformen.
 Tycker Svenska Arbetsgivareföreningen att de förslag som har
lagts fram inklusive beträffande kapitalbeskattningen, är tillräckliga för
den framtida riskkapitalförsörjningen i svenskt näringsliv?

Jan Herin: Som vi inledningsvis anförde tycker vi att likformighetsprincipen
är någonting positivt. Det är också positivt att man försöker

188

anpassa vår skattebas för momsen till den skattebas som tillämpas SkU30—

internationellt. Problemet är att vi har skattesatser som ligger långt Bilaga 2

över omvärldens. Vissa branscher, som har haft nedsatt moms, kommer
att snabbt drabbas av en kraftig höjning av momsen. På något sätt
bör man beakta de effekter det får på verksamhet och sysselsättning i
de branscherna.

Vad gäller frågan huruvida kapitalbeskattningen är till fyllest för att
generera riskvilligt kapital för näringslivet kan man åtminstone säga att
förslaget innebär en förbättring i förhållande till de regler vi har
tillämpat tidigare. Kapitalkostnaden sänks. Ofta räknas det ut så att
ägaren av företaget kräver någon viss avkastning på riskvilligt kapital
som står i relation till avkastningen på andra placeringsmöjligheter.

Här har vi en kedja i beskattningen: inkomstbeskattning, kapitalbeskattning
på utdelning, bolagsbeskattning osv. Fortfarande ligger Sverige
högt i det avseendet, eftersom vi har bibehållit t.ex. dubbelbeskattningen.
 Andra länder har en lägre effektiv beskattning i denna kedja.

Även om vår bolagsskatt anpassas till ett internationellt genomsnitt,
kommer vi ändå att ha en förhållandevis hög beskattning. Huruvida
det kommer att hämma försörjningen av riskkapital återstår att se.

Jag tror dock att vi återigen måste se över beskattningen av fåmansbolag
och även egenföretagare, som tyvärr inte gynnas av skatteförslaget.

Marianne Andersson i Gislaved (s): Jag vill ställa en fråga till riksbanken.
 Det beräknas att köpkraften ökar med något över 2 % när skattereformen
är genomförd. Tror ni att det behövs åtgärder för att dämpa
effekterna av köpkraftsökningen?

Lars Hörngren: Det är en mycket svår fråga. Fullmäktige betonade i
remissvaret att skattereformen inte fick tillåtas störa den allmänna
ekonomiska balansen. Man skulle t.ex. inte överskatta de dynamiska
effekterna, och man ansåg att en fortsatt stramhet var påkallad. Den
ekonomiska utvecklingen ser litet annorlunda ut nu.

Jag är inte beredd att svara ja eller nej på frågan om den kortsiktiga
styrningen av efterfrågenivån, men man måste vara försiktig med att
låta konsumtionsefterfrågan av den här anledningen rusa i väg. Det är
svårt att säga vilken konsumtionsutveckling vi får med tanke på de
tecken på försämringar i ekonomin som vi har sett de senaste månaderna.

Marianne Andersson i Gislaved (s): Jag vill att SAF utvecklar varför ni
tycker att de dynamiska effekterna är pessimistiskt beräknade i skatteförslaget.

Jan Herin: Det är två slag av dynamiska effekter man tänker på. Den
ena effekten är att arbetsutbudet kan öka, eftersom det lönar sig mer
att arbeta. Det andra slaget är de gynnsamma effekter på produktiviteten
som ett bättre och mer likformigt skattesystem kan få.

Vi menar att erfarenheter och kunskaper på området pekar på att
dessa effekter sammantagna gör att skattebasen kommer att växa och få
skatteintäkterna att öka. Utredningen har varit försiktig i sina antagan -

SkU31

189

den men dock räknat in en relativt liten dynamisk effekt. För oss SkU30—

framstår det som helt klart att det är ökade dynamiska effekter man Bilaga 2

vill uppnå med skatteomläggningen. Man kan inte säga att den görs av
fördelningsskäl i sådan utsträckning att den står på egna ben för den
sakens skull, utan den tillkommer för att stimulera tillväxten. Varför
vågar man då inte tro på det man arbetar för och räkna in något större
dynamiska effekter?

Vi är rädda för att ökade skatteintäkter under några år snabbt leder
till ökade offentliga utgifter — det finns alltid hål att stoppa pengarna
i. Skattetrycket skruvas upp, och det leder till högre offentliga utgifter.

Det är bättre att för några år framöver räkna in positiva dynamiska
effekter, så att det inte skapas förväntningar om att man skall göra av
med dessa ökade skatteintäkter.

Marianne Andersson i Gislaved (s): Hur mycket tycker ni att man
borde ha räknat med?

Jan Herin: Vi har gjort en del kalkyler på det, baserade på bästa
kunskap. Vi menar att man borde ha kunnat räkna med ungefär

dubbelt så stora effekter som utredningen har lagt in i sina kalkyler.

Marianne Andersson i Gislaved (s): Jag har en fråga som gäller de

skattefria förmånerna till anställda. Tror ni att man kommer att

fortsätta att betala förmåner, som inte blir skattefria i fortsättningen?

Kommer man att ge sådana förmåner i fortsättningen, eller betalar
man ut pengarna i form av lön i stället?

Jan Herin: Det är en förhandlingsfråga. Förändringen i skattereglerna
på en del områden leder till frågan, vem som skall bära bördan. Man
kan ta måltidssubventioner som exempel. Om de anställda anser att
dessa ingår i anställningskontraktet och att man inte skall drabbas av
ökade kostnader för att äta, är det risk att man vill vältra över
kostnaden på arbetsgivaren genom att höja lönen så att man efter skatt
skall få ut vad måltidssubventionerna var värda. Arbetsgivarna kommer
då att hävda att de anställda har fått sig detta till godo genom
marginalskattesänkningen, som leder till högre disponibel inkomst
efter skattesänkningen, och denna inkomstförstärkning skulle räcka till
för att man själv skall kunna betala sina måltider. På flera områden är
det inte klart vem som skall ta på sig kostnaden.

Göran Tunhammar: Jag tror och hoppas att det skall bli mindre
kineseri kring allsköns förmåner och att det vanliga blir att man
betalar en påse med pengar. Sedan kan vi inte bortse från risken för
alla andra kompensationskrav på det sätt som Jan Herin utvecklade.

Gösta Lynga (mp): Min första fråga till riksbanken gäller en jämförelse
med Danmark, Västtyskland och Storbritannien. Vi har ett högre
skattetryck än dessa länder, och vi har också en högre bruttonationalprodukt
per capita. Föreligger det någon koppling som är signifikant?

Lars Hörngren: Nej, jag tror att det skulle vara svårt att få den
signifikant på så få observationer. Det är väl rimligare att se på

SkU31

190

tillväxttakten i ekonomierna, om man försöker analysera sambanden, SkU30— SkU31

än att se på nivån. Den nuvarande nivån har framkommit under Bilaga 2

perioder då vi hade ett lägre skattetryck. Jag är inte beredd att uttala
mig om sambandet mellan skattetryck och tillväxt, men det går att
konstatera att den svenska tillväxten för närvarande ligger under
OECD-genomsnittet. Vilken andel av den differensen som skulle kunna
hänföras till skattesystemet är en alldeles för svår fråga.

Gösta Lyngå (mp): Fyra av riksdagspartierna har räknat med dynamiska
effekter i samband med finansieringen av skatteförslaget. Man anser
där att substitutionseffekten kommer att överväga inkomsteffekten med
5—8 miljarder — nu har vi hört att SAF bjuder över till 10 miljarder.

Tror riksbanken på detta?

Lars Hörngren: Jag vill hålla fast vid den linje jag drev i mitt inledande
inlägg, att det går att göra beräkningar beträffande sådana här
reformer men att precisionen är dålig och felmarginalerna stora. Jag
tycker att det knappast är meningsfullt att spekulera över om det är 5,

8, 10 eller 16 miljarder, utan det viktiga är om rörelseriktningen för
de systemeffekter man kan se är rätt bedömd. Jag tror inte att man ens
i efterhand kommer att kunna avgöra hur stor del av den tillväxt som
Sverige får under de närmaste åren som kan hänföras till skattereformen.
 Ekonomi är inte en sådan vetenskap att den tillåter sådana
mätningar ens i efterhand. Att göra prognoser är oerhört svårt, så jag
avstår från det.

Gösta Lyngå (mp): Har man i andra länder gjort erfarenheter som
stöder tesen att substitutionseffekten överväger inkomsteffekten?

Lars Hörngren: Jag kan tänka mig att bedömningen av hur effekterna
går kan vara riktig, men att säga hur mycket det blir menar jag är
omöjligt.

Gösta Lyngå (mp): Jag har en fråga beträffande inflationsskyddet av
skatteskalans brytpunkter. Man har föreslagit en gradvis höjning utöver
inflationen, nämligen konsumentprisindex plus 2 %.

Kan detta vara inflationsdrivande?

Lars Hörngren: Det är svårbedömt, eftersom det förekommer motverkande
effekter. En effekt av inflationen nu är att de nominella
skattebaserna och därmed skatteintäkterna ökar. Möjligheterna att via
inflationsfinansiering öka de offentliga utgifterna blir mindre om man
har denna typ av reala inslag i skattesystemet. Men i övrigt är det en
svår bedömning.

Ordföranden: Jag tackar representanterna för riksbanken och Svenska
Arbetsgivareföreningen för att ni kommit hit och lämnat viktiga informationer.

191

SkU30—SkU31

Landsorganisationen i Sverige (LO): enhetschef Per-Olof Edin, utreda- Bilaga 2
re Christer Persson

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO): ordförande Björn Rosengren,
 chefen för TCO:s sekretariat Knut Rexed

Centralorganisationen SACO: ordförande Jörgen Ullenhag, chefsekonom
Jan Bröms

Ordföranden, Lars Hedfors (s): Jag hälsar representanterna för löntagarnas
organisationer välkomna till vår fortsatta utfrågning.

Per-Olof Edin: Jag tänkte ta tillfället i akt att redovisa vår grundinställning
till skattereformen.

Det var i början av 80-talet som LO började förstå hur vettigt och
riktigt det skulle vara att försöka konstruera om skattesystemet och
göra det till ett rationellt skattesystem som grundade sig på en enda
princip, nämligen att beskatta alla inkomster och beskatta dem lika.

Det skulle vara rationellt ur ekonomisk synpunkt, och vi insåg allt
tydligare att det också skulle vara rationellt för att förhindra skatteplanering.
 Man skulle alltså fä ett skattesystem som skulle störa de
ekonomiska funktionerna så litet som möjligt och som ur moralisk
synpunkt skulle vara överlägset tidigare skattesystem.

Vi insåg ganska snart att om man skulle göra detta med oförändrade
skattesatser, skulle det leda till en kraftig inkomstökning för stat och
kommun. Själva grunden i rationaliteten var att vi skulle ha tre
beskattn i ngsstationer.

Den första beskattningsstationen är den där inkomster och produktion
uppstår, i företagen, i organisationer och liknande. Där skulle alla
inkomster beskattas antingen med arbetsgivaravgift eller med en bolagsskatt.
 Poängen var att alla inkomster skulle beskattas lika i det
skedet. Oavsett om de kallas utdelning eller kapitalvinst eller pension
eller fringe benefits skulle alla inkomster beskattas med en skatt som i
höjd skulle motsvara dagens arbetsgivaravgift.

Nästa beskattningsstation i det ekonomiska kretsloppet skulle vara
den som vi utsätts för som fysiska personer och hushåll. Den typ av
skatt som i det tidigare systemet drabbar löner skulle gälla alla typer av
inkomst, oavsett vad dessa inkomster kallas.

I det tredje ledet, konsumtionsledet, skulle den indirekta beskattningen
också bli mer likformig. Även om kraven på likformighet är
betydligt större i de två första leden, är det viktigt att ha någorlunda
likformighet i det tredje ledet.

Om man tillämpade de gamla skattesatserna, skulle det leda till
kraftiga inkomstökningar för stat och kommun, och det var inte syftet
med en sådan omläggning, utan vi avsåg att de ökade skatteintäkterna
skulle användas i första hand till att sänka vissa skattesatser.

192

Då uppkom problemet var skatten skulle sänkas. Ganska snart kom SkU30—

vi och de flesta andra fram till att det vore rimligt att använda Bilaga 2

utrymmet till att sänka skattesatsen i den vanliga inkomstskatten.

Så långt kom det så småningom att uppstå ganska stor enighet
mellan olika intressegrupperingar och partier, och de flesta experter
som sysslar med beskattning fann att det skulle vara en rimlig och
rejäl omläggning.

Sedan kom problemen in: hur skulle skattesänkningarna fördelas?

Till en början, när vi i mitten av 80-talet utformade våra idéskisser, var
vår inriktning att utrymmet skulle användas för att stärka de svagas
position. Låginkomsttagare, barnfamiljer m.fl. skulle utsättas för en
mindre del av det samlade skattetrycket, och kapitalägare och höginkomsttagare
skulle bära en större del.

Sedan uppträdde organisationer och partier och krävde en annan
fördelning till förmån för deras intressegrupper, f några fall ville man
att höginkomsttagare skulle få en större del av skattesänkningarna, i
andra fall skulle utrymmet användas för att sänka det totala skattetrycket.
 Då insåg vi att det inte skulle bli någon skattereform om varje
grupp ställde sina specifika krav — då kunde alla säga att de inte
skulle gå med på någon omläggning om inte deras intressen och
speciella krav blev tillgodosedda.

Vi kom så småningom till slutsatsen att vi skulle avstå från särkrav.

Det enda krav vi skulle ställa ur fördelningspolitisk synpunkt var att
låginkomsttagare och barnfamiljer inte skulle förlora på skatteomläggningen.
 Vi tyckte att det var en intellektuellt sett stark position som vi
intog, förutom att det var ur spelteoretisk synpunkt möjligt för alla
andra att ställa samma krav att deras grupper inte skulle förlora.

Den linjen har vi försökt hålla fast vid så konsekvent som möjligt.

Vi har framför allt från dem som har sett skatteomläggningen från ett
annat perspektiv fått höra att grundsyftet med skatteomläggningen var
att sänka marginalskatterna kraftigt och sedan finansiera sänkningen
på bästa sätt — de har alltså sett omfördelningen från låg- och
medelinkomsttagare till höginkomsttagarnas fördel som det primära.

På den punkten har vi naturligtvis rest motstånd.

Vi har också mött motstånd internt. Det finns intressegrupper inom
LO som har specialkrav vad gäller traktamentsbestämmelser, resebestämmelser
eller momsbeläggning av tjänster, men vi har försökt avstå
från att ställa specialkrav och i stället hålla en neutral inriktning.

På ett antal områden har vi blivit besvikna. Trots att utredningarna
enligt vår mening i tekniskt avseende gjorde ett utomordentligt gott
arbete för att åstadkomma en systematiskt riktig skatteomläggning blev
man ändå, förmodligen av politiska skäl, tvungen att göra ett antal
avsteg från den systematiska likabehandlingen av alla inkomster, och
de har med tiden blivit allt fler. Några är av sådan storlek att de stör
helhetsbilden, och på några punkter tycker vi att avstegen har blivit
alltför kraftiga. Det har vi också framfört. Det rör bl.a. pensionsbeskattningen.
 Det rör också ett kapitalslag som vi alltid har tyckt och
fortfarande tycker är för lågt beskattat, nämligen fastigheter. Men det
rör också den principiella uppläggningen av kapitalbeskattningen. Vi

SkU31

193

13 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

anser att möjligheten att i längden upprätthålla en likabehandling av SkU30—

kapitalinkomster skulle kräva en real syn på beskattningen av kapital- Bilaga 2

inkomster. Här har vi inte vunnit gehör. Framtiden kommer kanske
att visa att vi på en del punkter har haft rätt och att flera kommer att
ansluta sig till vår uppfattning.

Under hela processen har ett problem varit att det blivit och synes
fortfarande bli allt fler avsteg från den generella principen att beskatta
alla inkomster och beskatta dem lika och att göra skatteomläggningen
fördelningspolitiskt helt neutral. På den sista punkten hyser vi fortfarande
en viss oro vad gäller utfallet av skattereformen. Vi har gjort
beräkningar, och andra har gjort beräkningar. Vi har gissat att utfallet
hamnar rätt nära ett neutralt läge. Men tyvärr kan ingen beräkning
göras förrän man har sett skattereformen träda i kraft. Vi håller därför
den reservationen öppen, att om det visar sig att den fördelningsmässiga
neutralitetsprincipen inte håller när reformen genomförts bör man
hålla dörren öppen för nödvändiga förändringar.

Björn Rosengren: Jag vill helt kort framföra att vi stöder förslaget till
skattereform. Det svarar i stor utsträckning mot de krav som TCO har
drivit under hela 70-talet och som har lagts fast av TCO-kongressen. Vi
menar att skattereformen kommer att förbättra ekonomins funktionssätt.
 Vi räknar också med att den kommer att få positiva dynamiska
effekter.

De högt ställda kraven på likformighet och balans i skattesystemet
innebär att i stort sett alla möjligheter till skatteplanering försvinner.

Detta tycker vi är viktigt, därför att då kan pengar och andra resurser
användas där de faktiskt gör störst nytta och inte där de ger störst
skattelättnad.

Vi menar också att sänkta marginalskatter och inflationsskyddade
skatteskalor underlättar lönerörelserna — det tror jag kommer att visa
sig under 90-talet.

Vår beräkning visar att skattereformen kommer att ha en starkt
löntagarvänlig profil, och det har av naturliga skäl varit viktigt för oss.

TCO stöder givetvis kravet att skattereformen skall vara fördelningspolitiskt
godtagbar. Med det menar vi att den inte får innebära en
övervältring av skattebördan från höginkomsttagare till låginkomsttagare.
 Utsatta grupper får inte drabbas av generella försämringar — det
var ett av våra mål när vi diskuterade skattereformen. Vi menar att det
villkoret har uppfyllts av de förslag som nu är framlagda.

Det har i debatten hävdats att reformen skulle leda till ökat bidragsberoende.
 Vi menar att det påståendet är felaktigt. Man kan inte göra
någon principiell skillnad mellan barnbidrag och barnavdrag vid beskattningen.
 Barnfamiljerna kommer alltid att behöva stöd i någon
form för att kunna leva på samma nivå som andra familjer. Det
generella barnbidraget menar vi är ett effektivt och därtill rättvist
medel om man vill nå detta mål.

En av skattereformens grundstenar är att löntagarna får behålla en
större del av sin lön men i gengäld får betala mer av den verkliga
kostnaden för sin konsumtion. Hushåll som får en del av sin inkomst

SkU31

194

från obeskattade bidrag måste få en motsvarande uppräkning av bidra- SkU30—

gen för att det skall gå ihop. Det gäller bl.a. pensionstillskott, bostads- Bilaga 2

bidrag och studiemedel. Vi menar att det är en direkt motsvarighet till
ändringar av räntebidrag till hyresfastigheter och bostadsrätter och till
den ändrade skuldberäkningen i studiemedelssystemet.

Det finns inslag i finansieringen av skattereformen som har väckt
stark kritik bland stora medlemsgrupper. TCO och dess förbund har
ändå valt att ställa upp bakom reformen. Vi menar att värdet av en
genomgripande reformering av skattesystemet är så stort att vi är
beredda att godta inslag som går emot vissa starka löntagarintressen.

lag vill passa på tillfället att avslutningsvis rikta en kraftfull maning
till riksdagen att hålla fast vid principen om likformighet och balans
och om rättvisa mellan arbete och kapital. Om ni faller undan för
särintressen som driver organiserade kampanjer för att slippa bidra till
skatteomläggningen, är det inte säkert att ens TCO, som så starkt har
slagit vakt om reformen, kan stå fast vid sin nuvarande inställning.

Oaktat detta finns det några detaljförslag som har kommit till på ett,
som vi ser det, mera lättvindigt sätt. Jag tänker särskilt på den
föreslagna förändringen av återbetalningsregierna i studiemedelssystemet,
 jag tänker på förslaget om lagstadgad nedsättning av alla underhållsbidrag,
 och jag tänker på förslaget om avskaffande av uppfinnarkonton,
 för att nämna några exempel. På dessa tre punkter anser jag
att riksdagen bör begära ett bättre beslutsunderlag innan man tar
ställning.

Jörgen Ullenhag: År 1986 gav SACO ut boken Enhetlig inkomstskatt.

Det var ett nytt skatteförslag som presenterades, och det byggde på
reala principer. Det fanns två skalsteg i inkomstskatteskalan, och det
fanns en kraftig satsning på familjepolitik med en höjning av barnbidraget.

Jämför man det förslaget med det som nu ligger på riksdagens bord,
kan man konstatera en stor överensstämmelse. Det var kanske ingen
tillfällighet att Kjell-Olof Feldt på SACO-kongressen i november kallade
min bisittare i dag, vår chefsekonom Jan Bröms, för skattereformens
andlige fader. Det är inte underligt mot den bakgrunden att vi
stöder helheten i skatteomläggningen.

Däremot tar vi inte ställning till hur högt det totala skattetrycket
skall vara. Det finns olika uppfattningar om detta, och det tycker vi att
man skall ta ställning till partipolitiskt. Vi har emellertid varit med i
arbetet på att få fram ett nytt skattesystem inom ramen för oförändrat
totalt skattetryck.

Vi inte bara stöder förslaget, utan vi tycker att det är nödvändigt att
genomföra en radikal marginalskattesänkning om Sverige skall kunna
hävda sig internationellt. Vi har i våra medlemsled bl.a. civilingenjörer
i exportföretag. Flera har sagt till mig att om det inte blir någonting av
den här gången heller med en reformering av det svenska inkomstskattesystemet,
 kommer de att tacka ja till anbud från utländska arbetsgivare.
 Det behövs inte att många tekniker i nyckelpositioner flyttar för att

SkU31

195

det skall uppstå en allvarlig situation. Nu tror vi att förslaget är bra för SkU30— SkU31

alla inkomstgrupper. Vi organiserar också grupper utefter hela in- Bilaga 2

komstskalan.

Vi är kritiska på en punkt, men vi har i övrigt varit återhållsamma
med kritik. Också vi har grupper hos oss som är kritiska, men vi
tycker att helheten är så viktig att vi avstår från att backa upp
särintressen.

En positiv sak med skattereformen är för övrigt att den kommer att
påverka löneförhandlingarna på 90-talet. Jag vill gå så långt att jag
säger att den redan har påverkat de diskussioner vi har haft under de
senaste månaderna. Det har haft stor inverkan inom SACO att förslaget
har förelegat. Våra budskap på Haga och i Rosenbad har varit att vi
är beredda att växla ner löneökningstakten under förutsättning att
skattereformen genomförs. Våra offentliga karteller sade också ja —
efter viss tvekan — till Rehnbergkommissionen under förutsättning att
skattereformen låg fast.

Den punkt där vi är kritiska gäller den försämring som genomförs
av studiemedelsvillkoren. Jag är inte alldeles säker på att alla har klart
för sig vilka effekter på återbetalningen som de nuvarande reglerna
har.

Jag har en bild som skall illustrera återbetalningssituationen för de
studenter som ingår i systemet i dag. Antagandet är att man har en
skuld på 160 000 kr. Vi har räknat med en ganska hög ingångslön på
170 000 kr. — det har man inte i dag, men om några år kanske man
kommer upp i sådana belopp. Förutsättningarna är att man började ta
studiemedel den 1 januari 1989 och haft det i fyra år så att man börjar
betala tillbaka den 1 januari 1993. Jag har här angivit tre alternativ
med en nominell löneökning på 3 %, 5 % och 10 %.

Låt oss anta att det blir 5 % i nominell löneökning. Då ökar
skulden nominellt ännu under många år efter det att man börjat betala
av sina studiemedel.

Nästa fråga är vad som händer med de förändringar som nu föreslås
såsom en del av finansieringen av skattereformen. Då blir situationen
ännu mer dramatisk. Vi har räknat på det tillsammans med CSN.

Kurvan för 5 % löneökningar visar en dramatisk utveckling under de
första 25—30 åren. Efter 40 år, när man går i pension, får man
skulden efterskänkt. Hade vi haft kvar nuvarande regler, hade man
betalat av skulden strax före pensionen.

Vi menar att det här är allvarligt, för det gör att många kommer att
tveka på 90-talet att satsa på högskoleutbildning. Vi tror att många inte
kommer att söka sig till högskola under 90-talet mot bakgrund av att
antalet ungdomar i gruppen 15—25 år kommer att minska från
80-talet till år 2000 med omkring en kvarts miljon.

Jag skall sluta med ett citat ur långtidsutredningen: "Av samhällsekonomiska
skäl är det motiverat att satsa på ökad utbildning, men om
motiven i form av högre lön efter skatt minskar, kommer inte högre
utbildning att efterfrågas i den utsträckning som är önskvärd. Dessa

196

effekter mildras genom den skattereform som nu planeras, men det SkU30—

bör också uppmärksammas vid utformningen av t.ex. utbildnings- och Bilaga 2

studiestödssystemen för 90-talet."

Vi tycker att man har klarat det första, men man har tyvärr inte
klarat det andra med de förändringar som föreslås.

Anita Johansson (s): Jag har först två frågor till LO.

Kan P-O Edin utveckla vilken inverkan det gamla respektive det
nya skattesystemet har på Sveriges ekonomi?

Den andra frågan gäller de fördelningspolitiska effekterna. Kvällstidningarna
har i åtskilliga veckor diskuterat vilka som är vinnare och
vilka som är förlorare. Hur bedömer LO de fördelningspolitiska effekterna
kopplat till den ökning av barnbidrag och bostadsbidrag som
föreslås?

Per-Olof Edin: Det är naturligtvis svårt att ha någon bestämd mening
om effekterna på Sveriges ekonomi. Den dynamiska effekt som man
har diskuterat mest gäller utbudet av arbetskraft. Tyvärr har diskussionen
till 95 % inskränkt sig till denna dynamiska effekt, men man kan
också tänka sig andra dynamiska effekter. En av dem, som jag tror att
alla som har studerat skatterna anser är viktig, är rationaliteten hos de
ekonomiska beslutsfattarna. I det gamla systemet är besluten tyvärr
starkt kopplade till huruvida den ena eller andra transaktionen eller
aktiviteten har positiva eller negativa skatteeffekter. Det är i stor
utsträckning skatteawägningar som avgör vilket handlingsalternativ
man väljer. I en sund ekonomi skall det vara det ekonomiska utfallet
som avgör, och skatterna bör vara neutrala.

Om skattesystemet på den punkten fungerar som vi har tänkt oss, är
jag övertygad om att det kommer att långsiktigt förbättra den svenska
ekonomiska utvecklingen. Jag tror inte att någonting dramatiskt händer
den dag då de nya reglerna införs, men det kommer att läggas bit
till bit av ekonomisk tillväxt varje år och produktiviteten ökar, vilket
är bra för landet.

Däremot tror vi inte mot bakgrund av den mycket höga förvärvsfrekvensen
i Sverige att påverkan på arbetskraftsutbudet kommer att
bli särskilt stor. Har vi fel på den punkten, är det desto trevligare. Vad
vi har vänt oss mot är att man i utgångsläget vill inteckna en så
oerhört osäker inkomst och menar att vi kan underfinansiera skattereformen.
 Uppstår det dynamiska effekter, är det ingen svårighet att
inteckna dem antingen i högre ambitionsnivå för offentlig sektor eller
i form av större skattesänkningar. Vad vi med bestämdhet har vänt oss
mot är att man skulle inteckna dessa dynamiska effekter för att ge
extra stora skattelättnader åt höginkomsttagare.

Om det uppstår dynamiska effekter, är de flesta överens om att det
huvudsakligen beror på att lågavlönade kvinnor kommer att arbeta
mer. Att skatteomläggningen skulle förmå kvinnor att arbeta mer för
att man skall dela ut vinsterna till höginkomsttagare är en befängd
tanke. Här måste vi vänta och se om det uppstår effekter som ger
positiva skattefördelar.

SkU31

197

Det är viktigt att observera att ökad produktivitet i ekonomin inte SkU30—

gör att det blir en lättare uppgift för staten att finansiera sin verksam- Bilaga 2

het. En förbättring påverkar välbefinnandet i allmänhet men påverkar
inte skattekvoten.

En del dynamiska effekter är osäkra. Man kan känna sig rädd för att
många inkomsttagare, framför allt sådana som har kapitalinkomster,
förändrar sitt beteende och lyckas hitta hittills okända sätt att undgå
beskattning — det är också en dynamisk effekt. Det som vi är mest
osäkra på är om kryphål kommer att finnas gentemot utlandet. I en
alltmer internationaliserad ekonomi blir det möjligt att vinna skattearbitrageeffekter
genom operationer över gränserna. Där känner vi osäkerhet,
 men det finns även andra faromoment.

Vad gäller fördelningspolitiska egenskaper vill jag säga att alla som
har arbetat med skatteomläggningen har en ambition att förlorarna
skall vara de som har manipulerat med skattesystemet och de som har
skaffat sig stora avdrag. Den effekten måste man acceptera oavsett
förvärvsslag. Det finns även låginkomsttagare och medelinkomsttagare
som har skaffat sig stora avdrag eller har manipulerat med skattesystemet.
 Att även de blir förlorare är en sak som vi har försökt försvara i
alla sammanhang. Men självfallet återfinns de stora volymerna av
förlorare i de högre inkomstskikten. Vinnarna blir naturligtvis de som
har små avdrag och som inte har manipulerat med skattesystemet, och
det tycker jag är fullt riktigt.

En deleffekt är den som Björn Rosengren var inne på, att kapitalinkomsttagarna
generellt sett blir förlorare och löntagarna blir vinnare.

Också det är en effekt som vi tycker är angenäm och trevlig.

Men den stora osäkerheten när det gäller fördelningseffekterna på
ett övergripande plan är om höginkomsttagarna netto Sr skattelättnader
och låginkomsttagarna Sr skattehöjningar brutto. Så långt som vi i
dag kan se verkar det stämma ganska väl efter de justeringar som
vidtogs under vinterns lopp när det gällde fördelningspolitiken. Vi gör
för närvarande en första studie av det förslag som nu har arbetats fram.

Den slutliga domen kommer att kunna Silas först sedan skattesystemet
har trätt i full funktion nästa år.

Anita Johansson (s): Jag har en fråga till LO och TCO — från SACO
har jag redan Stt svar.

Skattereformen syftar till att löntagarna skall få behålla mer i
plånboken nästa år. Hur kommer era medlemmar att ta hänsyn till
detta vid kommande löneförhandlingar?

Björn Rosengren: Vi kommer självfallet att i kommande löneförhandlingar
ta hänsyn till de skattelättnader som uppstår. Det har vi också
visat i de diskussioner som förs redan nu.

Jag kan till stor del instämma i den beskrivning som P-O Edin
gjorde av beräkningarna, och jag vill anmäla att också vi håller på att
göra en beräkning med utgångspunkt från de resultat som föreligger
nu. Det har räknats på annat sätt, och vi kommer att presentera
resultatet.

SkU31

198

Per-Olof Edin: Jag tillhör dem som inte tror att det nya skattesystemet SkU30—

kommer att ge så fundamentalt förändrade förutsättningar för lönerö- Bilaga 2

relserna. Jag tror att de problem vi har i dag med lönebildningen
kommer att bestå i allt väsentligt.

Just i omläggningsögonblicket sker det två saker: dels får vi det nya
skattesystemet, dels försvinner det gamla, och det tror jag kan få en
psykologiskt god effekt.

Det är inte första gången som skattesystemet ändras, utan det har
gjorts i stort sett varje år sedan 1974. Vid varje omläggning har LO
tagit hänsyn till förändringarna i skattesystemet, och på samma sätt
kommer man att göra denna gång.

Björn Rosengren: I dag för TCO:s karteller — KTK, TCO-S och PTK
— diskussioner om höjningar för 1991 på nivån 1 — 3 %.

Diskussionen nu om lönerörelserna är inte kopplad till skattereformen,
 utan till den eftersläpning som man upplever. Det är den
diskussionen bl.a. PTK för. Det är klart att skattereformen har betydelse,
 om man får ut 50 öre av en krona i stället för tidigare 30 öre.

Bo Lundgren (m): Jag har tre frågor till samtliga organisationer, och
jag kan slå ihop två av dem.

Den första frågan rör fördelningspolitiken. Det är rimligen löntagarorganisationernas
intresse att diskutera fördelningsfrågor, inte minst
fördelningen mellan era medlemmars behållna inkomst efter skatt och
vad politikerna hanterar. Detta måste också vara en facklig angelägenhet.
 En industriarbetare, en tjänsteman eller en akademiker betalar i
dag i stort sett 65 % av sin totala arbetsersättning i löneskatt, inkomstskatt
och andra skatter. Tycker ni att det är rimligt och önskvärt?

Den andra frågan är om ni anser att det höga skattetrycket i Sverige
har skadliga samhällsekonomiska verkningar.

Per-Olof Edin: Liksom Jörgen Ullenhag tycker jag att frågan om
skattetryckets totala höjd inte riktigt hör hemma i den här utfrågningen,
 men jag tar gärna upp en diskussion med Bo Lundgren om detta i
annat sammanhang.

Jag tycker att när man utformar ett skattesystem skall man utgå från
att det gäller att finansiera den utgiftsnivå som man har skaffat sig i
samhället. Utgiftsnivån skall inte bestämmas av skattesystemet. Det är
ingen svårighet att sänka skatten, om man är beredd att misshushålla
med samhällets ekonomi — det har vi sett exempel på under de
senaste 10—15 åren. Skattetrycket skall bestämmas på utgiftssidan. Vi
borde tala om utgiftskvot i stället för skattekvot. De utgifter som vi
skaffar oss genom demokratiska beslut skall vi finansiera på ett så
rättvist sätt som möjligt.

Ger det höga skattetrycket problem i ekonomin, och har det skadliga
effekter på ekonomin?

Skatter är alltid skadliga, om man ser dem i ett renodlat ekonomiskt
perspektiv. Om man inte kan göra någonting vettigt med skatterna,
finns det inte anledning att ha dem kvar, utom möjligen alkoholskatter
och liknande. Därför gäller det att i ett skattesystem minimera de

SkU31

199

skadliga effekterna och se till att de positiva effekterna på ekonomin SkU30— SkU31

och i slutändan på människornas välbefinnande blir större än de Bilaga 2

skadliga effekterna. Det är en besvärlig avvägning, som politiker och

fackliga organisationer alltid måste göra. Mycket av politiken handlar

om att väga för- och nackdelar hos olika förslag. Tyvärr är det inte så

att de förslag vi diskuterar har bara plussidor eller bara minussidor,

och det ankommer på oss alla att väga fördelarna mot nackdelarna.

Knut Rexed: Jag tycker i likhet med P-O Edin att diskussionen om
skatteuttaget måste utgå från de åtaganden vi har gjort, både åtagandet
att tillhandahålla offentliga tjänster — det gäller de pengar politikerna
hanterar — och åtaganden om exempelvis försäkringssystem, som kan
jämställas med försäkringspremier. För våra medlemmar är det ingen
ekonomisk förbättring om lagstadgade avgifter till ett offentligt försäkringssystem
ersätts med att man måste betala motsvarande avgifter till
privata försäkringar. Skatteuttaget måste därför diskuteras utifrån de
åtaganden som samhället redan gjort: vad krävs för att finansiera dem,
och vilka är konsekvenserna för löntagarna om man reducerar de
åtagandena?

I den andra frågan har jag ingenting att tillägga till den utläggning
P-O Edin gjorde.

Jörgen Ullenhag: Det är vår övertygelse att skatteomläggningen är bra
för alla våra medlemmar, eftersom den ger mer kvar när man har
betalat sin skatt.

Sedan finns det olika uppfattningar bland våra medlemmar om
huruvida man skall behålla skattetrycket som det är i dag eller sänka
det eller till äventyrs höja det, men sin uppfattning om det skall man
uttrycka på valdagen när man röstar på ett politiskt parti. I den frågan
skall inte vi som facklig organisation agera.

Bo Lundgren (m): Har SACO någon uppfattning om huruvida skattetrycket
kan vara skadligt för samhällsekonomin?

Jörgen Ullenhag: Det är inte vår sak att driva den frågan, utan det skall
de politiska partierna göra.

Bo Lundgren (m): Jag kan inte tvinga löntagarorganisationerna att
ange sina synpunkter på medlemmarnas skattetryck.

Jag har en fråga som berör hanteringen i framtiden och där skatterna
har betydelse. Man gör ett antagande att inflationen mellan 1990
och 1991 skall vara 4,1 %. Aven om man räknar bort prisökningseffekterna
till följd av skatteomläggningen torde den underliggande
inflationen hamna snarare på 7 %. Det innebär att man får en
höjning av inkomstskatten till följd av inflationen såsom finansieringen
nu är utformad. I varje fall TCO och SACO är tydligen för fullt
inflationsskydd.

Tycker ni att det är rimligt att ha en inflationskompensation som
inte är verklig? Frågan gäller samtliga organisationer.

200

Per-Olof Edin: Är 1973 tog vi upp en diskussion om sambanden SkU30—

mellan beskattning och inflation. Den ledde så småningom till att man Bilaga 2

fick så gott som årliga förändringar av skatteskalan som gjorde att man
tog hänsyn till inflationen.

Att man i skattesystemet måste parera inflationens verkningar är
självklart. Vad diskussionen har kretsat kring har varit hur man skulle
göra det.

Jag kan nämna för dem som säger att det måste vara skillnad om
man får ut 30, 50 eller 70 öre av en lönehöjning på 1 kr. Att i det
dynamiska historiska perspektivet har våra medlemmar fått ut mellan
65 och 70 öre av varje kronas höjning. En LO-medlem betalar i dag
30—35 % i skatt. Så har det varit sedan omläggningen 1971. I ett
historiskt perspektiv har marginalskatten alltså varit ungefär 35 % för
våra grupper, och detta påverkar lönerörelsen. Därför betyder skatten
inte så mycket för lönerörelserna som det ibland görs gällande. Det
resoneras som om man inte hade gjort årliga justeringar av skatteskalan.

En annan sak är att man i vissa lägen har använt vad ekonomerna
kallar fiskal lag för att finansiera en skatteomläggning. Det är alltså
ingen nyhet.

I ett fortsatt perspektiv ser vi det som naturligt att man justerar för
inflationen. Hur man sedan gör det är en fördelningspolitisk fråga.

Björn Rosengren: Om jag förstod påståendet här rätt, skulle initialt
brytpunkten ligga högre, men fr.o.m. 1991 är det meningen att den
skall höjas med inflationen plus 2 %. Det har också varit viktigt för
oss vad som skall gälla framdeles.

Svaret på frågan är att vi vill ha ett skattesystem som är kopplat till
den verkliga inflationen, och det menar vi är fallet fr.o.m. 1991.

Jan Bröms: Den relevanta jämförelsen om man vill åstadkomma ett
skattesystem som är neutralt är att indexera i takt med löneökningarna,
 inte med prisökningarna. Vi tycker att den indexeringsautomatik
som är föreslagen från 1991 och framåt är utmärkt, eftersom den avser
att tydliggöra att det är neutralitet mellan olika lönegrupper man vill
åstadkomma.

Sedan är det möjligt att Bo Lundgren har rätt i att skatteomläggningen
1991 inte är fullt så förmånlig intill sista decimalen som den har
presenterats. Löneökningarna i år blir kanske litet större än vad som
har förutsatts, men såvitt jag förstår är det ingen jättestor fråga.

Anne Wibble (fp): Eftersom nästan alla tycks vara överens om de
positiva effekterna på längre sikt vill jag ställa en fråga om de kortsiktiga
fördelningseffekterna, som alltid väcker berättigad uppmärksamhet.

Det finns i senaste numret av Ekonomisk Debatt en artikel av Britta
Schwartz och någon annan som visar att de kortsiktiga fördelningseffekterna
är positiva från inkomstutjämningssynpunkt före de justeringar
som gjordes i samband med diskussionen om grundavdragen. Därigenom
blir fördelningseffekterna ibland ännu mer positiva i det
förslag som nu föreligger.

SkU31

201

Är detta någonting som ni tycker är intressant?

Jörgen Ullenhag: Vi har läst artikeln med stort intresse, och jag har
använt resultaten i samtal med Rehnberg och hans bisittare. I den
diskussionen fanns ett förslag om att sätta ett lönestopp vid en bestämd
inkomstgräns, och det tycker vi att artikeln inte gav utrymme för.

Finansdepartementet har också presenterat beräkningar som visar att
reformen inte har den effekt i snedvridande riktning som det har
påståtts i debatten, utan tvärtom får låg- och mellaninkomsttagare och
tjänstemän på lägre nivå ett bättre procentuellt utfall än högre tjänstemän.
 SACO har ett starkt intresse av att få förbättringar för alla
grupper, eftersom vi organiserar både låg- och höginkomsttagare.

Knut Rexed: Jag har också läst artikeln. Vi har haft tillgång till Britta
Schwartz modell när vi gjort vår modell under hösten, och vi har haft
mycket glädje av samtalen med henne. Den analys vi har gjort visar att
redan utredningsförslaget var godtagbart. De problem vi såg gällde
grupper som har en stor del av sin inkomst från obeskattade bidrag.
Det gäller familjer som inte har barnbidrag och som har höga boendekostnader
i förhållande till sin inkomst, och det gäller studiemedelsmottagare.
 Men ändå fann vi redan då att resultatet var godtagbart och
positivt. Profilen bör ha blivit bättre sedan dess i och med den
uppräkning som gjorts av obeskattade bidrag och den skatterabatt som
har införts.

Per-Olof Edin: Det finns en stor skillnad mellan de tre utredningar
som har gjorts, och den gäller redovisningen. Vi är såvitt jag vet de
enda som har redovisat resultaten på både individ- och hushållsnivå.
Vi menar att man i stor utsträckning döljer de verkliga resultaten
genom att konsekvent hålla borta individresultaten. Det finns t.ex.
lågavlönade kvinnor som är gifta med män som har en hygglig
inkomst. Familjen får totalt en bra inkomst, även om det sker en
omfördelning mellan hög- och låginkomsttagare. Det bör vi inte ta
bort ur bilden. Det är samma sak med Britta Schwartz utredning.

Vi har inte lyckats få ett fullständigt grepp om vilka metoder och
vilken teknik som Britta Schwartz använder i sin studie. Därför blir
det svårt att ha någon bestämd mening om varför utfallet har blivit
som det har blivit.

Christer Persson: Jag har haft det praktiska ansvaret för vår studie. Vi
fick tillfälle för några månader sedan att diskutera med Britta Schwartz
på vårt forskningsinstitut, och där framförde vi våra synpunkter, men
det tar för lång tid att redogöra för dem nu.

Som P-O Edin säger redovisar hon inte vilka förutsättningar hon
bygger sin studie på, och det finns delar av den studien som vi har
anledning att rikta kritik mot, men det kan jag inte gå in på här.

När det gäller fördelningsresultatet tycker jag det är viktigt att
understryka det som har sagts i dag att det är synd att vi inte har
använt samma metoder för beräkning av effekterna av basbreddningen,
som är det mest problematiska i sammanhanget, och deras fördelning.
Någon redovisning av spridningsmått etc. finns inte med i vissa studier,

SkU30-

Bilaga 2

SkU31

202

så det är svårt att jämföra. Jag tycker man skall vara försiktig tills vi SkU30—

fått resultatet. Nu gör TCO en uppjustering, och vi gör en. Försiktig- Bilaga 2

het är på sin plats.

Anne Wibble (fp): Skattereformen avses stödjas med ett kommunalskattestopp
under två år. Det påverkar självfallet den kommunala
expansionen och arbetsmöjligheterna för medlemmarna i era organisationer.
 Tycker ni att detta är ett stöd för skattereformen?

Per-Olof Edin: Vi har inte haft anledning att se det som vår stora
hjärtefråga, men vi har inte haft några invändningar mot grundambitionen
hos regeringen att åtminstone under en övergångstid få en
broms på kommunalskatterna.

Björn Rosengren: Också jag tycker att det kan vara rimligt, men
kommunalskattestoppet är ett trubbigt instrument och kommer nog att
ställa till problem, om jag skall uttrycka mig försiktigt.

Jörgen Ullenhag: Vi har inte opponerat oss mot förslaget, men jag
håller med Björn Rosengren om att det kan innebära problem i
praktiken. Vi har den principiella inställningen till hela den offentliga
sektorn att det är bättre att man betalar konkurrenskraftiga löner och
har Srre anställda än att man får brist på kompetens. Men vi har inte
agerat i kommunalskattefrågan ännu.

Karl Hagström (s): Jag vill ställa en kort fråga till alla löntagarorganisationerna
om icke-kontantlöneförmåner.

Som vi vet kommer alla dessa förmåner att beskattas som vilken
inkomst som helst i det nya skattesystemet. Vilken bedömning gör ni
av de förmånernas utveckling i framtiden?

Jörgen Ullenhag: I den bok som Jan Bröms är medförfattare till spelar
de en stor roll. Där sägs det att vi borde beskatta dessa förmåner och
komma bort från den utveckling som uppstått i det Fallet. Det fick vi
intern kritik för, men vi tycker inom SACO att det är riktigt att gå
den vägen.

Per-Olof Edin: Vår huvudhypotes, som har använts i alla studierna,
har varit att i och med att förmånerna beskattas fullt ut blir de inte
attraktiva och kommer att försvinna. Jag tror fortfarande att det blir så
i det långsiktiga perspektivet, men tyvärr har man sett exempel på
motsatta reaktioner under en övergångstid, då en del av ersättningarna
höjts extra mycket för att kompensera beskattningen. Det är en utveckling
som inte är bra. Det är ekonomiskt inte särskilt fördelaktigt. Jag
tror att den här typen av förmåner på sikt kommer att minska kraftigt,
och jag tycker att det är en riktig utveckling.

Björn Rosengren: Principen är riktig.

Karl Hagström (s): I samband med att reformen har presenterats har
de regionalpolitiska aspekterna tagits upp. Några har hävdat att reformen
skulle leda till försämringar för glesbygden. Hur ser organisationerna
på det i era utvärderingar?

SkU31

203

Knut Rexed: Vi har inte kunnat finna några systematiska skillnader SkU30— SkU31

mellan olika län. Däremot kan det när det gäller hanteringen av Bilaga 2

bilkostnader uppstå skillnader mellan glesbygden och tätorterna i alla
län, men det balanseras förmodligen av skillnader i bostadsbeskattningen,
 som slår i motsatt riktning. Vår helhetsbedömning är att reformen
är relativt neutral vad gäller relationerna tätort—glesbygd.

Per-Olof Edin: Jag kan i stort sett instämma med Knut Rexed. Vi har
gjort en särskild körning om detta. Det finns systematiska effekter,
men de tar ut varandra. Det finns en kvarstående tendens, men den
beror på RINK-förslaget som innebar att stockholmarna skulle klara
sig bättre därför att de har högre inkomster. När man har justerat det
bör uppläggningen inte heller ge den effekten, utan snarare tvärtom —
är det någon som gynnas, är det glesbygden.

Jörgen Ullenhag: Inom SACO delar vi den uppfattning som TCO har
uttryckt.

Karl Hagström (s): Hur värdefullt är det att skattereduktionen på
fackavgifter bibehålls? Den frågan ställer jag till samtliga löntagarorganisationer.

Björn Rosengren: Jag tycker att det är mycket angeläget inte minst med
hänsyn till parallelliteten med arbetsgivarnas avgifter.

Jag vill också erinra om att vi hade en lönerörelse någon gång på
70-talet då vi avstod en del av löneutrymmet för att få avdraget.

Per-Olof Edin: Självfallet är detta en utomordentligt viktig fråga för
fackliga organisationer på båda sidorna. I skattesammanhang kan det te
sig annorlunda om man höjer blicken. Grundfrågan är om avgifterna
skall betraktas som utgifter för inkomstens förvärvande. Tydligast ser vi
det på arbetsgivarsidan. Om arbetsgivarna bildar ett gemensamt företag
eller en organisation för att sköta reklam eller marknadsföring eller
bankomater, är det självklart att de får göra avdrag för kostnaderna.

Om samhället skulle tillkännage att företag som samverkar för att
gemensamt sköta sina förhandlingar inte får avdrag för kostnaderna,
skulle det innebära att samhället ansåg facklig verksamhet vara onyttig,
och det skulle vara ett märkligt ställningstagande.

Som tidigare påpekats är parallelliteten viktig. Har arbetsgivarna
avdragsrätt för vad som anses som utgifter för inkomstens förvärvande,
måste samma sak gälla löntagarna. Det borde självfallet ingå i systemet
att man medger fullt avdrag för gemensamma utgifter för facklig
verksamhet. Här borde det tillämpas ett likformigt avdrag, vilket inte
är fallet för närvarande. Här är arbetsgivarsidan klart gynnad.

Jörgen Ullenhag: SACO:s ståndpunkt är att det bör råda parallellitet
mellan arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.

Görel Thurdin (c): Jag vill först påminna om att de fördelningspolitiska
utredningar som har gjorts, framför allt den utredning som Britta

204

Schwartz har utfört, har förutsatt oförändrade priser, löner och ränte- SkU30—

kostnader. Vi vet hur det har blivit med den saken. Det är klart att det Bilaga 2

krävs justeringar för att man skall se effekterna.

Åtminstone de flesta har konstaterat — P-O Edin har kanske inte
riktigt samma övertygelse — att man i varje fall kan ha en förhoppning
om att det blir en nedväxling av lönekraven. Men nu påverkas
lönerörelsen av kompensationskrav. Man jämför sig med- andra grupper,
 på samma sätt som man ser på hur stora kostnadsökningarna blir.

Finansieringen av reformen leder till kostnadshöjningar på områden
som drabbar alla ganska lika oavsett på vilken inkomstnivå man
befinner sig. Finns det ingen risk för att det uppstår ökade spänningar
på arbetsmarknaden i lönerörelserna? Den frågan ställer jag till alla tre
organisationerna.

Björn Rosengren: Får jag först säga att lönekraven har en koppling inte
bara till de lägre marginalskatter som skattereformen innebär, utan
framför allt till indexeringen. Har man full indexering fr.o.m. 1991,
innebär det att man bara tar ut lönehöjningar som är lika stora som
inflationen — i annat fell behöver man ta ut mer än som motsvarar
inflationen.

Spänningarna i kollektiven tror jag kommer att bli mindre, eller i
varje fell kommer de inte att bli större än de är. Man kan alltså inte
hävda att skatterna skulle öka spänningarna.

Jörgen Ullenhag: Jag nämnde som hastigast i min inledning att den
planerade skattereformen redan har påverkat diskussionerna. Jag följde
diskussionen i våra offentliga karteller och i SACO:s styrelse, och
skattereformen spelade där en mycket stor roll. Om vi inte fett
skattereformen, är jag övertygad om att vi skulle få än högre löneöknings
takt.

Jag har samma uppfattning som Björn Rosengren: jag tror inte att
spänningarna kommer att öka. De beräkningar som har gjorts av
oberoende ekonomer visar att man inte kan ta dem till intäkt för
kompensationskrav.

Per-Olof Edin: Jag tror att spänningarna snarare minskar något i
övergångsskedet och i ett längre perspektiv att de inte påverkas av
skatteomläggningen.

Görel Thurdin (c): I konstruktionen ingår en breddning av begreppet
inkomst av tjänst. Ser ni i sammanhanget någon risk i övergångsskedet
med att man i princip har ett lägre netto när man går till arbetet än
när man stannar hemma? När man skall rehabilitera människor måste
man ge dem reseersättning för att snabbare fe dem att fara till arbetet.

Hur ser ni på det?

Jan Bröms: Det är klart att omläggningen kommer att leda till ett antal
förvirrade förhandlingsdiskussioner både centralt och lokalt om hur
man skall hantera de nya skattebaserna ute på arbetsplatserna. Men
problemen är inte större än att jag tycker att man bör kunna hantera
dem. Villkoren förändras för måltidskuponger, bilersättningar och

SkU31

205

annat, vilket kan leda till besvärliga förhandlingar, men det här är inte SkU30— SkU31

någon viktig fråga, och parterna skall väl vara kompetenta att hantera Bilaga 2

den.

Per-Olof Edin: Jag kan instämma i att omläggningen leder till problem.
 Risker måste man ta vid en större skatteomläggning, men de är
inte större än att det bör gå att hantera dem.

Knut Rexed: Vi hamnade i en olycklig situation vid årsskiftet när
riksdagen införde begränsningar av avdrag för kostnader för användande
av egen bil i tjänsten med så kort varsel att parterna inte hann
hantera bestämmelserna. Vi bör ha större möjlighet att hantera övergångsproblemen
inför nästa årsskifte. Då kommer de som förhandlar
att få diskutera om måltidsersättningar och endagstraktamenten. Det är
inte säkert att de förmånerna försvinner. Parterna kan vilja uppmuntra
ett visst beteende genom lönetillägg. Men sedan kommer de att räknas
som inkomst av tjänst och finnas med i alla jämförelser.

Lars Bäckström (vpk): Jag har en fråga till samtliga fackliga organisationer.

Jag förstår att ni anser att omläggningen ger godtagbara fördelningseffekter.
 I dag har vi hört från riksbanken under utfrågningen att det
kan tänkas att det snart behövs justeringar vad gäller kapitalbeskattningen.
 Man sade att det behövs handlingsberedskap för att sänka den.

Hur kommer en sådan åtgärd att påverka fördelningsutfallet?

Per-Olof Edin: Det förändrar skattereformens hela fördelningspolitiska
utfall, och det är ett av huvudskälen till att vi så starkt har förespråkat
real beskattning. I utredningen sägs att en sådan nominalistisk metod
som man väljer tål en inflation på upp till 7 %. Erfarenheten säger att
vi har haft perioder med avsevärt högre inflation än så.

Det rationella svaret är att en övergång till real beskattning ger
stabila förutsättningar för de ekonomiska aktörerna och för stat och
kommun, och den ger ett rationellare system.

Jan Bröms: Jag har ingenting att tillägga till vad P-O Edin säger. Han
och jag har i en tidigare hearing varit överens om att man för att få ett
konsekvent skattesystem som behandlar alla inkomster lika måste
långsiktigt ha en real kapitalinkomstbeskattning. Merparten av de

avvikelser från den enhetlighet som vi eftersträvar i skattesystemet har

sin grund i frånvaron av reala principer i skattesystemet. Här ligger det
långsiktiga hotet mot systemet.

Björn Rosengren: Med den internationalisering som sker nu är kapitalbeskattningen
självfallet det som är mest känsligt. Med all sannolikhet
kommer vi att hamna i den situation som riksbanken utmålar, att den
blir lägre, men den frågan får vi ta upp då.

Lars Bäckström (vpk): Jag har en fråga till P-O Edin om SURF. Vi har

i dag fått höra att riksskatteverket anser att SURF är tekniskt kompli -

206

cerad. Aila vill ha ett enkelt skattesystem. Kunde man då inte tänka sig SkU30— SkU31

att ta bort förslaget om SURF och sänka skattesatsen till 23 % och Bilaga 2

ändå få samma effekt?

Per-Olof Edin: Det finns två skäl för SURF. Det ena skälet gäller
neutraliteten mellan inlånat och eget kapital. SURF kan ses som en
förmån för det egna riskbärande kapitalet. Den bristande neutraliteten
beror på att det enda riktigt stora generella undantag från den trestegsbeskattning
vi har är att förstaledsbeskattningen från räntor är undantagen.
 Det finns alltså ett avsteg som har historisk bakgrund. Måhända
finns det anledning att justera detta i framtiden.

Ett sätt att undvika att vi får alltför stora spänningar och disharmonier
var att införa SURF. Så länge man inte har klarat det problemet
tror jag inte det är lämpligt att ta bort SURF.

Det andra skälet är att SURF är ett allmänt reserveringsutrymme,
som kan användas till att utjämna skattebelastningen mellan olika år.

Tar man bort den, är jag rädd för att det blir oemotståndligt för
skattelagstiftarna att införa, om inte nya Iagreservbestämmelser, så ett
liknande institut, och i så fall har vi inlett den fas där vi urholkar
skattesystemets neutralitet genom diverse undantag. Det vore en farlig
utveckling.

I dagsläget måste man ta den komplikation som SURF innebär vad
gäller företagsbeskattningen.

Lars Bäckström (vpk): Jag har en fråga till TCO och en kompletteringsfråga
till LO.

I höstas sade TCO att ni kunde tänka er en marginalskatt på 60 %.

Vad var vitsen med det?

Till Edin: finansiellt skulle alltså 23 % och ingen SURF ge staten
samma effekt som 30 % och SURF. Är det riktigt uppfattat?

Per-Olof Edin: Under två förutsättningar: ja. Den ena förutsättningen
är att man inte börjar urholka processen. Den andra är att inte
systemet utnyttjar den disharmoni som uppkommer på grund av att
bolagsskatten blir 23 % i stället för 30. 1 bägge fallen tror jag det är
orealistiska förutsättningar.

Mitt svar är alltså att det i längden inte blir samma inkomster. Det
blir lägre inkomster med 23 % skatt och med borttagen SURF.

Björn Rosengren: Uttalandet gjordes mera av taktisk övertygelse än av
ideologisk övertygelse. I den förhandlingssituation som rådde höll allt
på att rasa. Det var inte ideologiskt tänkt, men det var taktiskt tänkt.

Nu blev det som det blev, och det är bra.

Gösta Lyngå (mp): Jag har visserligen använt den modell som Britta
Schwartz presenterar, men jag litar för diskussionens skull på att era
modeller är lika bra.

Edin säger att man har hamnat nära neutralitet mellan låg- och
höginkomsttagare, detta i en situation då de 20 % som har de högsta

inkomsterna har fyra gånger mer än de 20 % som har de lägsta SkU30— SkU31

inkomsterna. Är det bra? Är det i era medlemmars intresse att behålla Bilaga 2

en sådan relation?

Per-Olof Edin: Mitt enkla svar är nej, det är självfallet inte bra. Men vi
skall inte utnyttja skatteomläggningen för att göra de fördelningspolitiska
förändringar som vi tycker är rimliga. Då kommer andra grupper
att utnyttja den, och då blir det ingen skatteomläggning. Därför är det
rimligt att säga att när det gäller både statens utgiftsnivå och fördelningspolitiken
borde man hålla sig neutral vid skatteomläggningen.

Sedan kan alla tycka att vi på sikt behöver en annan fördelning i
samhället. Vi kommer att förbehålla oss rätten att i andra sammanhang
hävda det, och vi tycker definitivt att man borde i framtiden reservera
ett större utrymme för låginkomsttagarna.

Gösta Lynga (mp): Jag har också en fråga till SACO, som representerar
de inkomstgrupper vari väl de flesta av oss som sitter här finns. Vi
får en mycket kraftig sänkning av marginalskatten. Hur mycket räknar
ni med att höginkomsttagarna får ut efter skatt?

Jörgen Ullenhag: Det går inte att svara på generellt. Det beror exempelvis
på hur mycket avdrag man har och hur ens situation ser ut i
övrigt.

Vi har många medlemmar som är låginkomsttagare, inte minst när
de betalat studiemedelsavgifter och skatt. Vi har ändå tagit ställning för
förslaget, eftersom vi tror att det är bra för alla inkomsttagare. Kanske
handlar diskussionen för litet om vilka effekter som uppstår på sikt. Vi
får en större gemensam kaka att dela på och mindre risk för inflation.

Det är kanske det viktigaste skälet för skattereformen.

Ordföranden: Jag har inte fler frågare anmälda. Jag framför ett hjärtligt
tack till företrädarna för löntagarorganisationerna för att ni har kommit
hit.

HSB:s Riksförbund: verkställande direktören Rolf Trodin, utredningschef
Hans Almgren

Hyresgästernas Riksförbund: förbundsordförande Lars Anderstig

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO): verkställande direktören
Allan Karlsson, Torsten Landgren

Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC): verkställande
direktören Mirja Kvaavik-Bartley

Sveriges Villaägareförbund: förbundsordförande Sven Wass, verkställande
direktören Nils Schirren

Sveriges Fastighetsägareförbund: verkställande direktören Bengt Nyman,
 skattejurist Jan Ossmark

208

Ordföranden, Lars Hedfors (s): Jag hälsar representanterna för organi- SkU30—

sationerna inom bostadssektorn välkomna till skatteutskottets offentliga Bilaga 2

utfrågning med anledning av den stora skattereform som skall genomföras.

Rolf Trodin: Jag skall ta upp två frågor, dels momsen på fastighetsförvaltning,
 dels nyproduktionens boendekostnader.

Det här förslaget till breddning av underlaget för moms innebär i
princip att alla tjänster för förvaltning av bostäder blir skattepliktiga
även om tjänsterna utförs av annat led inom samma organisation. De
som inte har möjlighet att bygga upp en verksamhet i egen regi
kommer att missgynnas.

Inom HSB är bostadsrättsföreningar med 40—50 medlemmar den
vanligaste storleken. Vi har nära 4 000 bostadsrättsföreningar, och en
majoritet av dem omfattar färre än 50 enheter. Det är en småskalighet
som vi är rädda om och som innebär en lämplig storlek vad gäller
medlemsinflytande och demokrati, men de måste i allt väsentligt köpa
förvaltningstjänster — de kan inte anställa personal. Vi anser att det är
mycket viktigt att det råder neutralitet mellan olika former av förvaltning
och att inte småskalig förvaltning och entreprenadverksamhet
systematiskt missgynnas.

Mycket skadliga effekter uppstår om beskattningen inte utformas
neutralt. Köpta tjänster måste vara 25 % effektivare än egen regi,
vilket innebär en stimulans till ineffektiva lösningar.

Propositionen är bättre än det ursprungliga förslaget, men tyvärr har
man inte nått ända fram genom att det inte är någon uttagsbeskattning
på administrativa tjänster. Regeringen medger också i propositionen att
det inte blir rättvist och säger att man skall utvärdera effekterna innan
ytterligare förändringar sker.

Vi har presenterat en alternativ modell, där det är moms på driftkostnader
i avgifterna resp. hyrorna, dvs. moms på årsavgift resp. hyra
minus kapitalkostnader, fonderingar och försäkringar. Om bostadsrättsföreningen
blir momspliktig, får man dra av ingående moms. Det
skulle skapa neutralitet mellan egen regi och köpta tjänster, mellan
fjärrvärme och egen central, mellan storskalighet och småskalighet,
och då skulle man inte heller behöva hantera problemen med avgränsning
av en uttagsbeskattning.

En verksamhet som sväller kraftigt hos oss är hemtjänst och annan
omsorg knuten till våra bostadsrättsföreningar. Våra fastighetsskötare
utför många sociala och tekniska tjänster åt äldre människor. I propositionen
sägs att social omsorg skall vara undantagen från momsplikt.

Om man inte får en tolkning av social omsorg så att även denna typ av
verksamhet omfattas, innebär det att när våra fastighetsskötare utför
tjänster åt äldre människor kommer det att bli 25 % dyrare än om
man har offentligt anställd personal.

Den andra fråga jag vill ta upp är boendekostnaderna, som har stigit
avsevärt mer än byggkostnaderna. Anledningen är att låneunderlaget,
som är grunden för den garanterade räntan, inte på långa vägar har
följt kostnadsutvecklingen. Räntetrappan innebär att fullt räntebidrag

SkU31

209

14 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30 Bilagor

utgår endast för den del som ligger inom 125 % av låneunderlaget. SkU30—

Om låneunderlagets utveckling inte följer kostnadsutvecklingen, inne- Bilaga 2

bär det att en större andel av produktionskostnaderna är osubventionerade.
 Det är en realitet i dag att varje krona i fördyring betalas direkt
av de boende, eftersom kostnaden i alla ärenden ligger avsevärt över
125 %. Nu skärps trappan ytterligare. I skatteförslaget kommer garantiräntan
att höjas från 2,7 % till 3,4 % i utgångsläget. På mellan 110
och 125 % betalas i fortsättningen 70 % av marknadsräntan i stället
för i dag 50 %. När de nuvarande schablonerna fastställdes hade de
föregåtts av ett utredningsarbete. När regeringskansliet summerade
ihop delposterna fann man att slutsumman översteg vad man var
beredd att acceptera. I propositionen skrev man då att slutsumman av
statsfinansiella skäl reduceras till 80 % av vad utredarna kom fram
till.

Om man inte vill ta bort räntebidragstrappan kan man i stället
medge att summan får uppgå till vad utredningen var överens om, dvs.

100 %. Vi vill ovillkorligen ha en höjning av schablonerna till nivån
100 % och i nästa steg full belåning, vilket innebär att räntebidragstrappan
slopas. Om inte en förbättring sker, kommer nyproduktionen
att minska drastiskt 1991.

Jag har tre bilder som visar beräkningar av boendekostnaderna i
nyproduktionen.

Vi har utgått från ett konkret ärende i Stockholmsregionen och inte
något teoretiskt fall. Preliminärt beslut fattades 1989 och inflyttning
sker 1991. Produktionskostnaderna per kvadratmeter totalyta är
11 044 kr. Per lägenhetsyta blir det 12 200 kr. eftersom hänsyn måste
tas till kostnaderna för lokaler och kommunikationsytor. Vi har utgått
från en subventionsränta på 13,9 %. Garanterad ränta var 2,7 % för
1989 och 3,4 % för 1991. Med dessa förutsättningar får vi följande
förändring av boendekostnader för en trerumslägenhet på 75 kvadratmeter.

Ändringen av det normala räntebidraget innebär en kostnadsökning
från 266 kr. per kvadratmeter till 338 kr. På grund av försämringen av
räntebidragstrappan ökar boendekostnaderna från 94 kr. till 131 kr.

Ett fyllnadslån för det som ligger över 125 % kostar 138 kr. I
bostadsrätter kan det ersättas av en kontantinsats, men då får man
ingen avkastning på kontantinsatsen. Det här ger kapitalutgifter på 608
kr. mot 408 kr. år 1989. Vi har räknat med borttagande av fastighetsskatten,
 och vi har räknat in moms enligt propositionen. Det innebär
för en 75 kvadratmeters lägenhet 5 331 kr. i månaden år 1991. Det är
en höjning med 719 kr. i förhållande till år 1989.

Den sista bilden visar grafiskt läget före och efter skattereformen.

Fram till 1990 gäller det befintligt bestånd. För 1991 finns det två
staplar. Den första gäller Stockholm och den andra gäller riket — det
är en prognos. Vi kommer någonstans mellan 5 000 och 5 500 kr. för
en trea i Stockholm och över 4 500 kr. för en trea ute i landet.

Detta är en konsekvens av skattereformen. Vi har varnat för att om
man inte vidtar motåtgärder kommer produktionen att gå ner drastiskt.

SkU31

210

Lars Anderstig: Jag har överlämnat en skrivelse till utskottets sekrete- SkU30—SkU31

rare och kommer att redogöra för innehållet i sammandrag. Bilaga 2

Hyresgästernas Riksförbund har sett det som angeläget att en skattereform
genomförs. Genom den kan man åstadkomma sådana förändringar
som vi länge har krävt, främst när det gäller rättvisa mellan
olika upplåtelseformer, dvs. neutralitet och rättvisa mellan olika årgångar.
 Vi har tidigt varit på det klara med att boendekostnaderna
kommer att öka för att reformen skall kunna finansieras.

Vi är kritiska framför allt på två punkter. Dels gäller det principiella
frågor om hur kraven på neutralitet och paritet uppfylls, dels gäller
det ekonomisk-praktiska frågor om hur skatteomläggningen påverkar
hyresgästernas ekonomi.

Neutralitet har i utredningarna angivits som ett krav, men vi menar
att det inte har uppnåtts. Det läggs över huvud taget inte fram några
förslag i propositionen som innebär ändringar i den bristande neutraliteten.
 Den föreslagna försämringen av räntebidragen sägs vara ett sätt
att bibehålla neutralitet mellan upplåtelseformerna, eftersom ränteavdragseffekten
blir mindre. Det har då inte beaktats att stora delar av
hyres- och bostadsrättsbeståndet saknar räntebidrag. Ränteavdragseffekten
är däremot evig så länge det finns låneräntor.

Man föreslår också försämrade räntesubventioner inom den s.k.
räntebidragstrappan i motsvarande grad som värdet av ränteavdragen
minskar och hänvisar till neutralitetsresonemanget. Men på toppen av
räntebidragstrappan utgår över huvud taget inget räntebidrag, såsom
Rolf Trodin visade här. Äganderätten har bibehållna, om än något
värdeminskade, räntebidrag.

Man kan uttrycka det så, att där neutralitet till nöds föreligger i dag
tas det minskade värdet av avdragsrätten till intäkt för att försämra för
hyres- och bostadsrätter i olika avseenden. Några åtgärder för att
förbättra neutraliteten föreslås däremot inte.

Ett ytterligare förslag som enligt vår mening strider mot neutralitetsmålet
är den föreslagna uttagsbeskattningen för löner för fastighetsförvaltning,
 vilket också motiveras med neutralitetsskäl. Men inte heller
den beskattningen blir neutral gentemot äganderätten. Eget arbete av
husets ägare kommer inte att beskattas, medan eget arbete som utförs
av personal kommer att beskattas. Därför menar vi att det förslaget
måste avvisas.

Detsamma gäller momsen på fjärrvärme. Genom att moms införs
där får abonnenterna årligen betala moms även på räntekostnaderna.

Någon motsvarande beskattning drabbar inte den som har egen uppvärmning.
 Effekten av moms på fjärrvärme motverkar därmed den
önskvärda neutraliteten.

Pariteten har i viss mån beaktats genom införandet av differentierad
fastighetsskatt. Om ett investeringsbidrag införs, kommer det att motverka
försämringen i pariteten. Vi måste emellertid ha klart för oss att
såsom förslaget beträffande fastighetsskatten föreligger kommer kostnaderna
för fastighetsskatten att öka mycket kraftigt på sikt.

211

Försämringarna av räntebidraget genom höjningen av den garantera- SkU30— SkU31

de räntan liksom den bibehållna och försämrade räntebidragstrappan Bilaga 2

drabbar endast nyare hus och motverkar därigenom pariteten.

Vad gäller de ekonomiska effekterna får hyresgästerna enligt det
material som har tagits fram något större procentuell ökning av
realinkomsterna än villaägarna, men i nominella tal kan utvecklingen
vara den omvända. Om materialets bedömningar är riktiga kan man
inte påstå att hyresgästerna i allmänhet förlorar på reformen. Vissa
grupper — bl.a. ensamstående — kommer dock att behöva utökade
bostadsbidrag. Vi har inte hunnit bedöma, om de föreslagna bidragen
är tillräckliga. Det finns dock skäl att anta att marginaleffekterna för
en del hushåll blir betydande på grund av bostadsbidragen. Den
höjning av bostadsbidragen som föreslås skall också täcka de normala
hyreshöjningarna, eftersom bostadsbidragen varit frysta ett antal år. De
som kommer att bo i nyproduktionen från 1991 kommer dock att
drabbas mycket hårt av förslaget.

Vår kritik kan uttryckas i tre punkter:

1) Man åstadkommer inte någon bostadspolitisk reform, utan det
blir i realiteten ett lapptäcke. Därmed kvarstår till största delen problemen
med dålig neutralitet och dålig paritet.

2) De totala kostnaderna överstiger betydligt vad som aviserades i
boendekostnadsutredningen och i RINK.

3) Man omöjliggör i stort sett nyproduktion genom orimligt höga
kostnader i den.

Utan att vilja äventyra skattereformen — som behöver genomföras
— vidhåller vi kritiken mot vissa enskildheter i förslaget, och vi kräver
följande ändringar:

1) Grundsubventioner som boendekostnadsutredningen föreslog kan
genomföras nu. Inga tekniska problem föreligger i det avseendet.

2) Räntebidragstrappan bör tas bort i enlighet med boendekostnadsutredningens
förslag. Om garanterad ränta utgår på hela produktionskostnaden,
 kan kostnaderna i nyproduktionen minskas avsevärt.

3) Upptrappningen av den garanterade räntan bör, om räntebidragssystemet
inte ersätts av räntelån, förändras så att upptrappningen blir
lägre i de nyaste och dyraste årgångarna.

4) Moms på fastighetsförvaltning och fjärrvärme bör slopas.

5) Uttagsbeskattningen på fastighetsförvaltning i egen regi bör slopas,
eftersom beskattningen inte är neutral i förhållande till egnahemsägarnas
arbete i egen regi.

6) Miljöskatterna bör förändras.

7) Den föreslagna fastighetsskatten kan ses bara som en kortsiktig
övergångslösning. Nya överväganden måste göras i samband med införandet
av ett räntelånesystem.

Det vi kräver kostar naturligtvis pengar. Vi har framfört till regeringen
tidigare, innan propositionen lades fram, att man genom enkla
åtgärder och införande av ytterligare nivåer för fastighetsskatten kan
kompensera det bortfall av finansiering som vi anser behövas.

212

Allan Karlsson: Allmännyttan har från början ställt sig positiv till den SkU30— SkU31

skatteomläggning som föreslås. Det har vi poängterat bl.a. i remissva- Bilaga 2

ren. Men när vi nu ser det slutliga förslaget är vi kritiska icke minst
därför att det inte längre är 19 miljarder som man skall finansiera på
bostadssektorn, utan 27 miljarder.

De delar som i regeringsförslaget direkt berör bostadssektorn kan
indelas i fyra grupper. Det gäller räntebidragen, fastighetsskatten,
momsen och energiskatten.

När det gäller räntebidragen vill jag betona vikten av att boendekostnadsutredningens
förslag läggs till grund för ett nytt system för finansiering
av ny- och ombyggnad av bostäder.

När det gäller nybyggande innebär regeringens förslag att den garanterade
räntan skall höjas till 3,4 %. Det kommer att medföra att
kostnaderna för en nybyggd trerummare stiger väsentligt, och hyran
utan omfördelning blir ungefär 900 kr. per kvadratmeter. Det betyder
att en normal trerummare kommer att kosta ungefår 5 500 kr. i
månaden i hyra. Mot den bakgrunden är det nödvändigt att sänka den
garanterade räntan för bostadsbyggandet.

Regeringen föreslår vidare att den s.k. räntebidragstrappan skall
kvarstå. Enligt SABO:s mening bör produktionskostnadsbelåningen i
princip accepteras och räntebidragstrappan därför avvecklas, detta inte
minst för att möjliggöra det räntelånesystem som boendekostnadsutredningen
föreslagit.

Regeringens förslag innebär att full byggmoms införs. Det kompenseras
av ett investeringsbidrag. På denna punkt vill SABO betona
vikten av att bidraget verkligen motsvarar hela den ökade momskostnaden.
 Annars ökar kostnaderna för ny- och ombyggnad ytterligare
jämfört med tidigare. Det är vidare alldeles nödvändigt att investeringsbidraget
blir permanent och inte, som propositionen antyder, tillfälligt.

Regeringsförslaget innebär också att en särskild uttagsskatt skall
införas. Skatten skall omfatta vissa arbeten som utförs i egen regi och
på egna fastigheter. Den skall avse bl.a. ny-, om- och tillbyggnader,
reparationer och underhåll samt — och det är det nya — fostighetsskötsel
och lokalstädning, fönsterputs m.m.

Vi tycker att uttagsskatten är en främmande lösning i det nya
skattesystemet. Den är dessutom orättvis i förhållande till andra upplåtelseformer
där man har möjlighet att utföra eget arbete. SABO
föreslår att skatten avvisas. Om konkurrensneutraliteten kan anses
åsidosatt, bör andra lösningar övervägas.

Vad gäller energiskatten innebär regeringens förslag att fjärrvärme
beläggs med full moms. I fjärrvärmetaxan finns inbyggda även kostnader
för investeringar som kan vara gjorda för flera år sedan. Enligt
SABO:s mening är det orimligt att dessa kapitalkostnader momsbeläggs.
 Uppenbar risk föreligger att nuvarande fjärrvärmeabonnenter
överger fjärrvärmen till förmån för andra uppvärmningssätt. En bättre
lösning är därför att fjärrvärmeverken blir slutliga konsumenter när
det gäller moms och energiskatt.

213

Vidare innebär regeringens förslag att miljöskatter av skilda slag SkU30—

uttas. Vi anser att dessa miljöskatter för flerbostadshus ger orimliga Bilaga 2

effekter på boendekostnaderna.

Det föreslås en enhetlig fastighetsskatt, men förslaget innebär att
fastighetsskatten initialt skall reduceras över tio år. Därutöver föreslås
vissa övergångsregler för hyreshus. Enligt vår mening är det nödvändigt
att använda fastighetsskatten som ett bostadspolitiskt instrument.

Syftet bör vara att skapa paritet mellan olika årgångar. Man har nu
kommit en bit på väg i det förslag som har framlagts.

Regeringen har tagit ett steg i rätt riktning, men vi kan säga att med
differentiering mellan olika årgångar bör produktionen gynnas på
bekostnad av det stora äldre beståndet.

Vi anser att de föreslagna övergångsreglerna skall ersättas med en
permanent, initialt reducerad fastighetsskatt. Förslaget anknyter till
boendekostnadsutredningens uppläggning och innebär att alla flerbostadshus
skall vara helt befriade från fastighetsskatt de första 15 åren,
betala halv fastighetsskatt mellan år 15 och 20 och först därefter full
fastighetsskatt. Fastighetsskatten kommer därigenom att på ett bättre
sätt samspela med de räntelån som boendekostnadsutredningen föreslår.

Mirja Kvaavik-Bartley: Tre minuter är kort tid. Jag har valt att ta upp
flyttskatten, reavinstbeskattningen av bostäder, för denna inledning.

Övriga frågor hoppas jag få kommentera under frågestunden.

Flyttskatten brukar motiveras av rättviseskäl. Men vad är det för
rättvisa som drabbar den som behöver byta bostad därför att familjeförhållandena
ändras genom giftermål, barnafödsel, skilsmässa, sjukdom,
olycka eller dödsfall eller därför att man blivit arbetslös och tvingas
byta bostadsort för att få ett nytt jobb?

För att visa vilka personliga tragedier flyttskatten leder till har SBC
den senaste tiden i artiklar och annonser visat några verkliga fall. Vi
har sammanställt ett häfte, som vi överlämnar, där det finns ytterligare
exempel på hur flyttskatten drabbar enskilda.

Det som hittills skrivits om flyttskatten i massmedia har fått många
att reagera. Vi har fått stora mängder brev och telefonsamtal från
drabbade människor. Vi överlämnar till er ett axplock av dessa brev
för att ni själva skall få se hur skatten slår.

Men flyttskatten drabbar inte bara individen. Den drabbar hela
samhället. När bostadsbyten försvåras, förvärras bostadsbristen, priserna
på bostadsrätter och villor drivs upp, arbetsbyten blir mindre
attraktiva, företagen får svårare att skaffa arbetskraft, trafik- och miljöproblem
förvärras.

Nu avses flyttskatten skärpas så att den ger staten 2,2 miljarder i
ökade skatteintäkter. Därmed förvärras problemen för individerna och
samhället. Tillvaron kompliceras i stället för att förenklas för de ca
700 000 familjer som bor med bostadsrätt. Det sker genom förslaget att
införa det s.k. nettoskuldresonemanget.

Flyttskatten skall inte bara beräknas som 30 % av den nominella
reavinsten eller 9 % av försäljningssumman, utan därtill skall bostads -

SkU31

214

rättsföreningens skulder kunna öka reavinstskatten. Det är omöjligt för SkU30—

oss på SBC att förstå hur den enskilde bostadsrättshavarens vinst kan Bilaga 2

öka när föreningens skulder blir större, eller tvärtom att vinsten

minskar om föreningen under tiden lyckats sänka sin skuldbörda. För

gemene man är det också omöjligt att förstå att en ökad skuldbörda

med högre månadsavgifter och lägre försäljningspris skall leda till ökad

flyttskatt.

Effekterna av de nya reglerna blir konstiga. I jämförelse med dagens
situation får de som bott länge skärpt skatt, medan korttidsinnehav
premieras. Bra underhåll och ombyggnader blir straffbeskattade i
bostadsrättshus. Reglerna är konstruerade så att även om inköps- och
försäljningspris är exakt lika för en bostadsrätt, blir det flyttskatt om
föreningens skulder ökat. Det är svårt att se någon rättvisa eller
rättfärdighet i detta. Nettoskuldresonemanget är obegripligt och måste
bort.

I stället för att skärpa flyttskatten borde man enligt vår mening helt
slopa den. I andra med Sverige jämförbara länder får människorna
byta bostad utan att betala flyttskatt. Vårt yrkande är således: slopa
flyttskatten, straffbeskatta inte bostadsbyten, som är till nytta för både
samhälle och individ!

Nils Schirren: Villaägarförbundet är positivt till skattereformen i stort,
men vi anser att bostaden får bära en alltför tung del av finansieringsbördan
för reformen. Vissa villaägargrupper kommer att fa mycket
svårt att klara sin ekonomi framöver. I särskilt hög grad kommer
storstadsbor och skärgårdsbor att drabbas, alltså grupper som har höga
taxeringsvärden och får mycket höga höjningar av de gamla taxeringsvärdena
med den nya fastighetstaxering som trädde i kraft den 1
januari i år. Vidare gäller det nyblivna villaägare, som i allmänhet har
höga lån på sina bostäder.

Ytterligare en grupp som kommer att fl stora svårigheter är pensionärerna
— en tung grupp bland dem som har måttliga eller låga
inkomster.

Vi anser att det är en stor brist i de utredningar som hittills har
genomförts, både av skatteutredningen och inom kanslihuset, av skattereformens
effekter, att man inte mera i detalj har specialstuderat
effekterna för olika grupper av det mycket heterogena villaägarkollektivet.
 Villaägarna skiljer sig från övriga boendekategorier genom att
villaägarna har mycket olika förutsättningar för sina boendekostnader.

Lånen kan vara höga eller låga, taxeringsvärdena kan vara höga eller
låga, inkomsterna kan vara höga eller låga.

Om man gjorde sådana specialutredningar av effekterna för olika
delgrupper, skulle man snart finna att situationen för de mest drabbade
delgrupperna av villaägare ter sig väsentligt mycket sämre än vad
som gäller för genomsnittet av det stora villaägarkollektivet på 1,7
miljoner villahushåll i landet.

För att komma till rätta med de problem som finns för villaägarna
har man att välja mellan i princip två vägar. Den ena skulle vara att
öka värdet på räntorna för bostadslånen. Den andra vägen är att sänka

SkU31

215

eller helst slopa fastighetsskatten. Vi förordar att man går fram med en SkU30—

sänkning av fastighetsskatten i första hand och inte tittar på ränteav- Bilaga 2

dragen. Skulle man välja modellen att höja värdet på ränteavdragen för
bostadsräntor, skulle man bryta tekniken i skattesystemet, vilket vore
olyckligt.

För att åstadkomma en förbättring för villaägarna måste man dels
sänka villaskatten, dels jämna ut den regionalt. Det är ett oerhört
problem att fastighetsskatten i dag baseras på taxeringsvärdena, som i
sin tur reflekterar marknadsvärdena för villorna. Två likadana hus kan
i dag ha taxeringsvärden som skiljer sig med en faktor 10 eller 12,
vilket leder till att villaskatteuttaget för villor i storstäderna kan bli
10—12 gånger högre än villaskatteuttaget för exakt likadana hus i
landsorten.

Skall vi byta bas för fastighetsskatten, måste man göra en utredning
för att hitta en lämplig teknisk utformning. Vi är därför positiva till att
regeringen i propositionen på s. 506 har utlovat att det skall tillsättas
en särskild utredning. Vi beklagar emellertid att frågan har dragit ut
på tiden. Vi tycker att det är angeläget att utredningen nu tillsätts
omgående och får direktiv att arbeta med största snabbhet.

Om man vill söka en dellösning under tiden vi väntar på att
utredningen skall lägga fram sitt förslag, menar vi att ett absolut
minimikrav är att man sätter fastighetsskatteuttaget till högst 1,0 % i
stället för föreslagna 1,2 och senare 1,5 %. 1,0 % är det högsta tal som
över huvud taget skulle kunna fungera ens övergångsvis för de mer
utsatta villaägargrupperna.

Det är också viktigt att understryka att vi givetvis inte eftersträvar
någon höjning av villaskatteuttaget i landsorten, utan den regionala
utjämningen måste ske genom att man sänker villaskatteuttaget i
storstäderna och skärgården och på andra dyrorter. Vi har pekat på en
möjlighet att täcka det eventuella inkomstbortfall som man vill kompensera
statskassan för, nämligen att belägga industrifastigheter med
fastighetsskatt — i dag betalas inte fastighetsskatt för industrifastigheter.

Ett argument för att fastighetsskatt inte skall erläggas för industrifastigheter
har varit att det är svårt att värdera dem, eftersom fastigheternas
värde sammanblandas med rörelsernas värde. Med en övergång till att
relatera fastighetsskatteuttaget i första hand till boytan går man vid
sidan av det problemet, och den invändningen föreligger inte längre.

Det här innebär inte att Villaägarförbundet förordar positivt att industrifastigheter
beläggs med fastighetsskatt — vi vill bara peka på möjligheten.

Jag vill i korthet ta upp två ytterligare frågor innan jag tömt ut de
tre minuter jag har till mitt förfogande.

Den första frågan gäller skyldigheten att betala fastighetsskatt för
tomträttshavare. Vi menar att det är såväl orättvist som ologiskt att
man skall behöva betala fastighetsskatt för mark som man bara har
nyttjanderätt till. Logik och konsekvens kräver att det är ägaren av
marken som skall erlägga fastighetsskatt, alltså normalt kommunen.

I den sista frågan gör jag bara en referens till vad Mirja KvaavikBartley
nämnde om reavinstskatten. Villaägarförbundet har i stora

SkU31

216

drag samma uppfattning som SBC på den punkten, att det är olyckligt SkU30—

om reavinstreglerna formuleras så att de hämmar rörligheten på bo- Bilaga 2

stadsmarknaden. Till sin yttersta konsekvens kan det leda till en
hämmad rörlighet på arbetsmarknaden.

Villaägarförbundet har föreslagit den konstruktionen, om man skall
dämpa flyttskatteeffekten av reavinstreglerna, att man ger rätt att dra av
den summa man lägger ner på en ersättningsfastighet från den försäljningssumma
som man får för den fastighet man säljer. Säljer man en
fastighet för 2 miljoner och köper en ersättningsfastighet för 1,5
miljoner, skulle man bli skyldig att erlägga högst 9 % på mellanskillnaden,
 på 500 000 kr. På det sättet kommer reavinstbeskattningen att

träffa det bostadskapital som realiseras, dvs. friställs för annat än

boende, och det tycker vi är en riktig princip.

Slutligen vill jag säga, även om det är en detalj, att vi tar avstånd

från den ändring i övergångsbestämmelserna som innebär att man ökar
de fyra indexfria åren till åtta indexfria år. Det är en regel som
kommer att hårt drabba framför allt de boende i landsorten.

Bengt Nyman: Fastighetsägareförbundet har på olika sätt och i flera
sammanhang allmänt uttryckt sig positivt om skattereformen i dess
helhet. Vi tror att den är bra för landets ekonomi, och vi tror att den
kommer att betyda mycket positivt också för bostadssektorn. Vi har
uttryckt oss positivt även om vi är medvetna om att reformen kommer
att fresta hårt såväl på de boendes ekonomi som på fastighetsägarnas
ekonomi.

I en skrivelse som vi har överlämnat till utskottet har vi tagit upp
två principiellt viktiga frågor förutom några tekniska frågor.

Först och främst har vi pekat på de kommunala bostadsföretagens
inkomstbeskattning. De grundläggande kraven på neutralitet och likformighet,
 som har varit viktiga utgångspunkter för reformen i övrigt,
har inte omfattat de kommunala bolagens inkomstbeskattning. De är i
dag schablonbeskattade, dvs. de betalar i praktiken ingen inkomstskatt,
medan de privata fastighetsägarna, som för sina inkomster är beroende
av hyressättningen i de kommunala företagen, skattar konventionellt.

Vi menar att det inte finns några tekniska hinder för att göra en
förändring därvidlag och anser därför att förändringar av de kommunala
företagens inkomstbeskattning bör göras samtidigt som skattereformen
i övrigt genomförs vid kommande årsskifte.

Den andra principiellt viktiga fråga vi tagit upp är beräkningen av
SURV-underlaget. Reglerna enligt regeringsförslaget innebär, mycket
förenklat, att en enskild näringsidkare, dvs. fysiska personer, som t.ex.
direktäger fastigheter, inte får tillgodoräkna sig mer än 70 % av en
fastighets värde i SURV-underlaget och att skulder därutöver i princip
skall räntefördelas och skattebelastas.

Av 35 000 konventionellt beskattade fastighetsägare är 30 000 fysiska
personer och dödsbon. Av 60 000 konventionellt beskattade hyreshusfastigheter
är ca 40 000 ägda av fysiska personer. Så snart en sådan
fastighet t.ex. skall byggas om med statliga bostadslån kommer således
ägaren att utsättas för räntefördelning och skattebelastning. Om någon

SkU31

217

av de 30 000 enskilda fastighetsägarna vill bygga en ny fastighet med SkU30—SkU31

hjälp av statliga lån, blir den effekten mycket tydligare. Vi menar att Bilaga 2

man i vart fall måste få tillgodoräkna sig det fulla fastighetsvärdet i

underlaget. Vi tror inte att den effekten är avsedd — den är snarare ett

uttryck för den brådska som har rått i beredningen och att man ännu

inte har hunnit med någon samordning med t.ex. bostadsfinansierings systemet.

Yvonne Sandberg-Fries (s): Det är en lång rad faktorer som påverkar
boendekostnadernas utveckling. Inte minst viktigt är där bostadsfinansieringssystemet.
 Det pågår diskussioner i högsta grad om hur det skall
se ut i framtiden. Jag vill därför fråga om en del saker som kan
påverka boendekostnaderna i framtiden.

Tanken med skatteomläggningen är ju att få ett system som gör att
ekonomin i sin helhet fungerar bättre. Jag vill därför fråga hur ni ser
på skatteomläggningen och dess inverkan på andra faktorer i boendekostnadsutvecklingen
— jag tänker exempelvis på att vi har haft
kraftiga kostnadsstegringar i produktionen av bostäder på senare år,
som har bidragit till inflationen. Hur kommer det att påverkas i det
nya skattesystemet? Vilken effekt tror ni att det nya skattesystemet
kommer att få på prisutvecklingen främst för villor och bostadsrätter?

Hur kan ränteutvecklingen påverka boendekostnaderna i framtiden?

Det är tre frågor i ett litet längre perspektiv som handlar om hur
ekonomin i stort kan påverkas av det nya skattesystemet. Jag vill ställa
frågorna i första hand till HSB och Hyresgästernas Riksförbund.

Rolf Trodin: Generellt sett är vi anhängare av skatteomläggningen.

HSB är i grunden en närmast lutheransk organisation: man skall spara
och försaka innan man kommer till, och sparandet är en del av vår
ideologi. Det har varit vansinnigt att det tidigare har varit mer lönsamt
att låna och spekulera än att arbeta och spara. Skatteomläggningen
ligger självfallet i linje med uppfattningen inom vår organisation.

Jag tror att skatteomläggningen inte har någon direkt inverkan på
byggkostnaderna, om den inte har inverkan på konjunkturen. Det som
påverkar byggkostnaderna är helt och hållet konjunkturen. Det har
förekommit många finansieringssystem, och vi har inte sett någon
samverkan mellan byggkostnader och finansieringssystem. Däremot
finns ett mycket tydligt samband mellan konjunkturen, eller tillgång
eller brist på arbetskraft och resurser, och byggkostnaderna. Vi har
haft den bästa bostadsfinansieringen någonsin mellan 1982 och 1985,
när man hade full produktionskostnadsbelåning och hade räntebidrag i
stället för lån till tilläggsräntan. Vi hade byggkostnadsökningar som
vida understeg inflationen under den perioden, beroende på att det var
lågkonjunktur i byggandet. Om konjunkturen påverkar en skatteomläggning,
 så har denna betydelse för byggkostnaderna, men inte själva
finansieringen eller skattesystemet.

Däremot är jag övertygad om att skatteomläggningen kommer att ha
en dämpande effekt på priserna för villor och bostadsrätter. Om man

218

inte kan låna pengar till samma förmånliga villkor som tidigare, SkU30—
kommer priserna generellt sett att gå ner, och det har vi ingenting Bilaga 2
emot.

Allan Karlsson: Jag önskar att jag kunde svara entydigt på frågorna,
men det är inte alldeles enkelt. Vi har varit oroade inte minst därför
att byggkostnaderna har stigit. Räntebidragstrappan har medfört att vi
har fatt inflyttningshyror som ligger över genomsnittet i SABO.

Det nya systemet kommer inte att göra det mycket enklare. Tvärtom
finns det tecken som tyder på att inflyttningskostnaderna kommer att
ligga i storleksordningen 900 kr. per kvadratmeter och år, medan
kostnaderna i genomsnitt i SABO är 450 kr. Räknar vi in skatteomläggningens
kostnader under 1990 och 1991, blir genomsnittshyran 500
kr.

Det är bekymmersamt att pariteten mellan olika årgångar är dålig.

Det är mot den bakgrunden som vi har velat se fastighetsbeskattningen
som ett bostadspolitiskt instrument för att kunna fördela kostnaderna
på en större del av det totala bostadsbeståndet. Det är orimligt att det
finns skillnader på 70—80 % mellan förhållandevis likvärdiga bostäder.

Jag skall inte ge mig in på att bedöma hur prisbildningen på villor
och bostadsrätter kommer att utveckla sig, men jag har samma uppfattning
som Rolf Trodin.

Vad gäller speciellt räntorna är det intressant att försöka bedöma
effekterna om vi får ett bostadsfinansieringssystem som liknar det som
föreslagits i bostadskostnadsutredningen. Vi har i våra remissvar klart
sagt ifrån att staten behöver lämna någon prisutvecklingsgaranti så att
inte kostnaderna skenar i väg. Men det är då nödvändigt att man får
en produktionskostnadsbelåning så att man inte, som vi behövt göra
för vissa delar i miljonprogrammet, måste rebelåna innan fastigheterna
är 20 år gamla. Det är rimligt att vi får möjlighet att använda de bästa
materialen och de bästa byggsätten för att kunna garantera att fastighetsbeståndet
står sig länge.

Lars Anderstig: Nyproduktionskostnaderna är i allt väsentligt en funktion
av konjunkturen. 1 en överhettad ekonomi och på en överhettad
byggmarknad stiger priserna, och det är tvärtom i en svag ekonomi.

Man kommer aldrig ifrån att skattesystemet måste kompletteras med
ett finansieringssystem som tar vara på de egenskaper som jag i korthet
beskrev. Här kommer naturligtvis nyproduktionskostnaderna in i bilden.
 Låt mig ge ett exempel.

För närvarande avtrappas de garanterade räntorna med en takt av
10 % från år 0 till år 1. Det betyder att alla anbudsgivare vet att man
kan öka sitt anbud åtminstone med 10 % i förhållande till fjolåret.

Det har alltså verkat uppdrivande på byggkostnaderna. Nu föreslår
regeringen att avtrappningen skall vara 0,35 %. Alltså förvärras läget. I
ett förslag som boendekostnadsutredningen har lagt fram skall avtrappningen
följa kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt. På det sättet
skulle åtminstone inte den saken medverka till att lägga mer bränsle
på inflationsbrasan.

SkU31

219

Om man får ett system med omfördelade kapitalkostnader där man i SkU30— SkU31

princip betalar tillbaka det som man har fått subventionerat eller i Bilaga 2

form av begränsade kapitalkostnader när husen är nya, innebär det att
de s.k. övervärdena i fastigheterna kommer att reduceras. Därmed
påverkas prisutvecklingen positivt på begagnade villor och överlåtelse
av bostadsrätter.

Om skattereformen kan betyda en positiv utveckling av inflationen,
kan man utgå från att även ränteläget kommer att bli betydligt mer
normalt än det är i dag. Därmed skulle skattereformen kunna påverka
ränteläget positivt, vilket skulle minska statens utgifter för räntesubventioner.
 Det är alltså positivt.

Karl-Gösta Svenson (m): Jag vänder mig till hyresgästerna.

Vi hörde nyss att en nyproducerad trea stiger i pris 1991 med 719
kr. per månad. Hur ser effekterna ut för era medlemmar i dagsläget?

Vi har haft en hyreshöjning på grund av omläggningen, och vi får
ytterligare en år 1991. Hur mycket kommer årshyran för en trea
genomsnittligt att stiga, och hur mycket kommer den att stiga 1991?

Lars Anderstig: Den 1 januari steg hyrorna med 172—195 kr. i månaden
för en lägenhet på 75 kvadratmeter. Den 1 mars steg hyran som
en följd av finansieringen av skattereformen med 145 kr. i månaden.

Vad som händer den 1 januari 1991 vet vi inte. Det bjuder mig
egentligen emot att tala om detta i närvaro av våra motparter, men att
döma av det som hände den 1 januari 1990 bör höjningen ligga
omkring 180 kr.

Sedan kommer effekterna av andra steget i skattereformen. Då beror
det på när höjningen genomförs: den 1 februari eller den 1 mars — vi
vill ju att folk skall se skillnaden mellan skattesänkningen och boendekostnadsökningen.
 Blir det den 1 mars, kommer hyran att stiga med
ytterligare 450 kr. Sammanlagt stiger nivån i allmännyttan mellan
december 1989 och mars 1991 med 972:50.

Karl-Gösta Svenson (m): Jag har en annan fråga också till hyresgästerna.
 Hur resonerar era medlemmar i skatteomläggningsfrågan? Hur
reagerar de på att öka bidragsberoendet, vilket uppenbarligen är aktuellt? Lars

Anderstig: Helst skulle folk vilja ha råd att hyra en fullgod bostad
utan några individuella stödåtgärder. Men jag tror att majoriteten av
våra medlemmar anser att det är nödvändigt att komplettera de generella
åtgärderna med individuella åtgärder i form av bostadsbidrag.

En sak är alldeles klar: de av våra medlemmar — det är rätt många
— som är ensamstående utan barn och har förhållandevis låga inkomster
anser det absolut nödvändigt att det införs ett bostadsbidrag för
ensamstående.

Karl-Gösta Svenson (m): Jag vill till slut fråga Sveriges Villaägarförbund
och bostadsrättsorganisationen, om regeringens förslag till skatteomläggning
kommer att stimulera till enskilt ägande av bostaden.

220

Nils Schirren: För att anknyta till föregående fråga och besvara den vill SkU30—

jag säga att det är vår bestämda uppfattning att med de kraftigt ökade Bilaga 2

kostnader som skattereformen medför för villainnehav kommer priserna
att sjunka. Vi har att förvänta oss en real prissänkning på villor de
närmaste åren av storleksordningen 20—30 %.

Det är väl också ett svar på den fråga som ställdes sist. Det kan
knappast betecknas som en stimulans till ägande av småhus.

Mirja Kvaavik-Bartley: Svaret är enkelt: Nej, det kommer inte att
stimulera till ökat bostadsägande. Om man ser på de bostadskostnadsökningar
som har redovisats av RINK kan det ge sken av att de skulle
öka lika mycket för olika upplåtelseformer, men detta är fel. De
beräkningar RINK har gjort är baserade på vansinniga antaganden.

Bl.a. har man räknat med att en bostadsrättshavare inte har mer lån än
12 500 kr. — det är summan av privata lån plus föreningens lån. Så är
det icke i praktiken, utan skulden både för föreningen och för den
enskilde bostadshavaren är större. Därför har man helt missat effekten
av avdragsbegränsningen.

Dessutom har man för bostadsrättshavarnas del bortsett från att det
är klart uttalat att man vill ha samma slag av fastighetsbeskattning för
bostadsrättshavarna och för villaägarna. Om detta blir genomfört till
1994 såsom man har sagt, innebär det ytterligare ökningar.

Våra beräkningar visar att man kan utgå från att den 30-procentiga
ökning som RINK räknar med för hyresgästernas del innebär
40—45 % ökning i parallellfallet för bostadsrättshavarna. Detta kommer
inte att stimulera till bostadsrättsägande.

Kjell Johansson (fp): Det känns frustrerande att ha den här expertisen
framför sig och inte kunna djupborra i de frågor som har ställts. Det
har kommit fram en hel del saker t.ex. beträffande uttagsbeskattningen.
 Det skulle intressera mig att sammanföra SABO och Fastighetsägareförbundet
och låta dem utforma en gemensam syn på uttagsskatten.

Jag tvingas i stället hålla mig litet allmänt kring frågorna.

Skatteomläggningen innebär ju en belastning på boendet — det är
jag den förste att erkänna. Det är olyckligt att så många saker —
byggkostnadsökningen, fastighetstaxeringen osv. — inträffer just vid
omläggningen. Det innebär också att man i princip skall stå för en
större del av hyran själv i stället för att betala den via skattsedeln.

Ingen av er har uttryckt någon oro eller någon åsikt om det
förhållandet att vi har kraftiga boendesubventioner. Är det någon av er
som känner oro eller tycker att vi går åt rätt håll när vi gör en
reducering av subventionerna?

Rolf Trodin: Vi har sagt att det rimliga vore att man hade ett system
där bostaden är subventionsfri, men av olika skäl måste man inledningsvis
stötta boendet. Det rimliga är väl att man stöttar boendet
inledningsvis när det går med stora underskott i förhållande till vad
folk kan efterfråga, och man bör sedan på något sätt ta tillbaka
subventionerna så att inte den enskilde kan diskontera dem.

SkU31

221

Det kan man göra genom räntelånesystemet, såsom boendekostnads- SkU30—

utredningen har diskuterat. Man kan också göra det genom ett förfinat Bilaga 2

system av räntebidrag och fastighetsskatt. Det är ändå rimligt att en
normalinkomsttagare som är heltidsarbetande skall kunna efterfråga en
tvårumslägenhet i nyproduktionen för sin första lön utan riktade
bidrag. Vi tycker att det är en vettig utgångspunkt. Då måste man
initialt ge någon form av stöd. Vi ser boendekostnadsutredningens
förslag som ett upplägg som vi kan diskutera vidare.

Marja Kvaavik-Bartley: Vi har inom SBC full förståelse för strävan att
minska bostadssubventionerna, men man borde samtidigt försöka fa
människorna att satsa på ett systematiskt bostadssparande. Tyvärr uppfattar
inte vi att skattepaketet innehåller sådana ingredienser.

På samma sätt upplever vi att det egna boendet egentligen straffbeskattas.
 Inga andra hushållsinvesteringar föreslås bli föremål för årlig
beskattning. Det innebär också minskad sparstimulans.

Om detta hade kombinerats med sparstimulanser och förmånliga
villkor för bostadssparande och lägre beskattning av ägda bostäder,
skulle det ha varit ett viktigt och långt steg åt rätt håll.

Bengt Nyman: Som jag antydde inledningsvis tror vi att skattereformen
kan ha klart positiva effekter på bostadssektorns sätt att fungera. Vi
instämmer i mycket av den kritik som Birgersson har framfört i sina
rapporter och i sina överläggningar med bostadsorganisationerna mot
nuvarande system. På det sättet tror vi att skattereformen är ett
avsevärt steg i rätt riktning.

Allan Karlsson: Jag vill understryka att allmännyttan är positiv till
skattereformen. Sedan finns det inslag i förslaget som vi inte är
positiva till. Det gäller bl.a. den garanterade räntan, som höjs till
3,4 %. Det kommer att slå hårt mot nyproduktionen. Det gäller vidare
räntebidragstrappan och en del annat. Men i övrigt har vi redan i vårt
första remissvar sagt att vi trots detta anser att det långsiktigt är rätt väg
att gå.

Vi har faktiskt i de flesta fallen haft ungefär samma värdering som
Fastighetsägareförbundet och också ungefar samma värdering som hyresgäströrelsen,
 HSB och Riksbyggen. Det finns enskildheter i förslaget
som vi inte tycker är bra och som vi skulle vilja rätta till, men vi vill
ta vårt ansvar fullt ut. Vi har deklarerat för de statsråd som vi har
träffat, att vi är beredda att bära kostnaderna för de ändringar detta
förslag leder till, bl.a. genom att på ett aktivt sätt använda fastighetsskatten
för att nå paritetsmålet så att de som flyttar in i en bostad nästa
år inte skall ha 300 kr. högre hyra per kvadratmeter än de som bor i
en likvärdig bostad som är fem sex år gammal.

Lisbeth Staaf-lgelström (s): Jag vill ställa en fråga till Hyresgästernas
Riksförbund och Sveriges Villaägarförbund.

Pris- och kostnadsutvecklingen inom bostadssektorn har varit mycket
kraftig i olika delar av landet, mest naturligtvis i storstäderna och
lugnare i glesbygden. Vilken bedömning gör ni av skattereformens
totala effekt på bostäder i storstad resp. glesbygd?

SkU31

222

Nils Schirren: Vi har inom Villaägarförbundet nyligen tagit fram en SkU30—

utredning som beskriver läget för olika delgrupper. Vi hörde här Bilaga 2

tidigare ungefär vilka kostnadshöjningar man räknar med för hyresgästerna.
 Jag kan komplettera med att våra utredningar visar att
kostnadshöjningen för villor från 1989 till 1991 kommer att ligga i
storleksordningen 8 000 — 15 000 kr. per år för vanliga villor i
landsorten men i storleksordningen 15 000 — 30 000 kr. för genomsnittsvillor
i Stockholm.

I den tredje gruppen, högprisorter — alltså dyrare delar av storstäderna
— kommer höjningen av boendekostnaderna från 1989 till 1991
att ofta ligga i intervallet 20 000 — 40 000 kr. per år. Det Sr matchas
mot de skattesänkningar som kan väntas. Jag tror det är lätt att inse att
det är mycket få villaägare som får så höga vinster av skattesänkningen
att det täcker kostnadsökningen på 15 000 — 40 000 kr.

Lars Anderstig: Frågan är komplicerad, men om det förslag som regeringen
nu har lagt fram gällande villkoren för nyproduktionen går
igenom i riksdagen, kommer det att innebära en uppbromsning och i
vissa lägen ett stopp för nybyggande. Det kommer naturligtvis att
inträda först i landsorten, där överhettningen och efterfrågan inte är så
starka men det ändå finns ett behov av ytterligare bostäder. Det
betyder att ungdomar och andra bostadslösa fortfarande inte kommer
att kunna efterfråga bostäder som de behöver. I de överhettade regionerna
kommer det att finnas en avsättning för de förhållandevis
mycket dyra bostäderna.

Detta är ett bekymmer, för om man får en marknad där nyproduktionskostnaderna
stiger kraftigt i förhållande till kostnaderna för det
övriga beståndet, innebär det att beståndets kostnader också på ett eller
annat sätt följer med i form av ökade kostnader för begagnade villor
och bostadsrätter men även svarta pengar i hyresrätter. Det är enligt
min uppfattning en bostadspolitisk hörnpelare att hålla kostnaderna i
nyproduktionen i schack.

Dessutom kommer våra medlemmar knappast att acceptera att fortsättningsvis
ta över de kostnader i nyproduktionen som av hyrespolitiska
skäl inte kan täckas genom hyran. Det har gått att lösa detta hittills
genom att man vid inflyttning i nya hus inte har tagit ut en hyra som
skulle fullt täcka kostnaderna, utan det har lagts över på det allmännyttiga
bostadsbeståndet. Även om hyressättningen bestäms lokalt och
inte i Stockholm har jag en känsla av att våra medlemmar inte vill
vara med om det längre, och det skulle definitivt sätta stopp för
nyproduktionen.

Görel Thurdin (c): Jag kan konstatera att alla anser att bostadskostnadsökningarna
blir ett hot om de får den genomslagskraft som har
beskrivits här. Det är alldeles klart att det påverkar uppfattningen om
skattereformens positiva effekter på kraven i lönerörelserna. Boendekostnaderna
har mycket stor betydelse för människors syn på sin
ekonomi.

Jag skall ställa två korta frågor. En fråga riktar jag till dem som
representerar bostadsrättsföreningarna. Jag vill fråga Mirja Kvaavik -

SkU31

223

Bartley i anledning av att det nu skall bli taxeringsvärden på bostads- SkU30—

rätter: kan man jämställa boende i villa och i bostadsrätt när man Bilaga 2

fastställer taxeringsvärdena?

Min andra fråga ställer jag till Fastighetsägareförbundet. Ni anser att
det bör finnas en kvittningsrätt för små fastighetsägare. Hur skall den i
så fall vara utformad?

Mirja Kvaavik-Bartley: Mycket i skattepaketet sägs syfta till att jämställa
bostadsrätt och villaägande, men det är litet svårt för oss som representerar
bostadsrättsföreningarna att hänga med.

Det finns skillnader mellan bostadsrätt och villaägande. Bostadsrätt
är en nyttjanderätt. Varför skall man sträva efter att jämställa en sorts
nyttjanderätt med villaboende, om man inte gör det med andra nyttjanderätter,
 t.ex. arrende- och hyresrätt?

När man talar om att åstadkomma jämställdhet beträffande reavinster
med de nya reglerna glömmer man bort vissa väsentliga saker,
exempelvis att priset på en bostadsrätt inte hänger ihop med föreningens
lån och att bostadsrättshavaren inte som villaägaren har avdragsrätt
för föreningens lån.

För oss stämmer inte det resonemang som har förts i bostadsvärderingskommittén
och i RINK. Vi har svårt att förstå att en förenings
nettoskuld, som det heter, skulle påverka situationen.

Jan Ossmark: En väsentlig förändring i de nya reglerna är att om det
uppkommer underskott, får man inte längre kvitta det mot andra
inkomster. Bland våra medlemmar har vi en grupp som närmast är att
jämställa med villaägare: de som äger ett mindre hyreshus med tre fyra
lägenheter och själva bor i sin fastighet. Den gruppen kommer att få
bekymmer, eftersom de inte som en villaägare kan utnyttja underskott
när de uppkommer. Villaägare får göra avdrag för ränteutgifter när
man beräknar inkomsten av kapital, och där får man en skattesubvention
på 30 %. Vi har föreslagit när vi yttrat oss att man skall ha
valfrihet som fastighetsägare att antingen utnyttja underskottet på samma
sätt som villaägare med 30-procentig avdragsrätt när underskott
uppkommer eller avräkna det mot framtida inkomster — det som nu
är innebörden av förslaget. Annars tror vi det kan bli stora bekymmer
för den gruppen fastighetsägare.

Lars Bäckström (vpk): Vi har hört att man kan se kostnadsökningar i
nyproduktionen på 719 kr. Vid vilken nivå kan vi anta att kostnaderna
blir så höga att de fungerar som ett byggstopp för nyproduktionen?

Den frågan vill jag ställa till representanterna för SABO och för
hyresgästerna.

Allan Karlsson: Det är svårt att bedöma var gränsen går för ytterligare
produktion, men uppenbart är att om förslaget går igenom och det
innebär inflyttningshyror på 900 kr. per kvadratmeter och år, blir det
en begränsad grupp som har möjlighet att efterfråga sådana bostäder.

Man kan också ifrågasätta huruvida hyresgästerna är beredda att
inom allmännyttans ram göra fördelningar med utjämning i förhållande
till tidigare årgångar för att hålla hyrorna i allmännyttan nere.

SkU31

224

Nyproduktionskostnaderna blir ett bekymmer framöver. Vi har lagt SkU30—

stor vikt vid att tala om det och hävda att man via fastighetsskatten och Bilaga 2

med bättre räntesubventioner i nyproduktionen skulle kunna få en
rimligare nivå på inflyttningshyrorna.

Lars Anderstig: Vi kan konstatera att redan innan förslagen i propositionerna
var kända har en rad kommuner — kanske inte de största —
haft planer på att ändra sin planering av bostadsproduktionen, dvs.
vara försiktigare och skära ner i planerna, därför att man varit rädd att
inte få avsättning för bostäderna.

Jag tror mig veta att motsvarande fruktan finns hos bostadskooperationen,
 men det får Rolf Trodin svara på.

Det jag tror kommer att hända — jag har antytt det förut — är att i
storstadsregionerna kommer produktionen att fortgå, därför att där
finns det avsättning. Men det är inte folk med normala eller högre
inkomster som kommer att efterfråga bostäderna, utan samhället måste
se till att folk som är berättigade till bidrag kommer att flytta in i
bostäderna. Det är därför som det är så viktigt att man med generella
åtgärder — det behöver inte prompt innebära subventioner — håller
nere kostnaderna i nyproduktionen för att minska behovet av individuella
stödåtgärder. Det blir annars en rundgång.

Eftersom jag vet att flera kommuner har sagt att de vill slå till
bromsarna tror jag att det under alla förhållanden kommer att bli en
minskning av bostadsbyggandet nästa år. Om det fortsätter, kommer
nog produktionsminskningen att fortgå rätt långt framöver.

Lars Bäckström (vpk): Jag har en fråga till Lars Anderstig och Hyresgästernas
Riksförbund. Ni räknar med en nivåhöjning från december
1989 till januari 1991 på strax under 1 000 kr. Kan Lars Anderstig
peka ut de viktigaste orsakerna till denna kraftiga kostnadsstegring?

Lars Anderstig: Jag skall göra det mycket förenklat.

Det som skattereformen kostar är mellan 500 och 600 kr. i månaden
— det varierar litet. Vi har tidigare räknat med 500 kr., och det anger
storleksordningen. Den övriga hyreshöjningen skall alltså täcka andra
kostnadsökningar. Vi har en automatik gällande finansieringssystemet,
vi har löneökningar, vi har taxeökningar som kommunerna beslutar.

Gösta Lyngå (mp): Jag hörde Nils Schirren från Villaägarförbundet
nämna skärgårdsborna. Det gäller inte bara dem, utan det gäller också
andra permanentboende i populära fritidsområden. Marknadspriserna
stiger, och de får ett oskäligt högt skatteuttag.

Vi känner till problemet och har funderat på olika lösningar. Vad
tycker du vi skall göra?

Nils Schirren: Lösningen ligger enligt vår uppfattning i att man lämnar
taxeringsvärdena som bas för fastighetsskatten och går över till någonting
annat som inte på samma sätt speglar marknadsvärdena på bostäderna.

Som jag sade har vi förordat att man skall undersöka möjligheten att
relatera fastighetsskatten i första hand till boytan, eventuellt komplette -

SkU31

225

15 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 30 Bilagor

rat med några mycket enkla och handfasta standardfaktorer. På det SkU30—SkU31

sättet kommer man att för en modern villa med 150 kvadratmeters Bilaga 2

boyta fa betala ungefär samma fastighetsskatt vare sig den ligger på

Möja eller i Stockholm eller på landsorten. Man bör välja en sådan

nivå på skatten relativt boytan att knappast någon i landsorten får

någon skattehöjning, utan fastmer bör de som i dag har att betala hög

fastighetsskatt få en sänkt skatt.

Gösta Lyngå (mp): Det blir någonting liknande bruksvärde?

Nils Schirren: Det talas ibland om bruksvärde, ibland om boyta, och
någon gång har man funderat på att rycka loss byggnadens taxeringsvärde
från det totala taxeringsvärdet. Det är olika metoder som alla
pekar i samma riktning, nämligen att man skall få en regional utjämning
av fastighetsskatteuttaget.

Gösta Lyngå (mp): Jag har en annan fråga till både HSB och Villaägarförbundet.
 Det gäller ränteavdrag.

1 många andra länder, t.ex. USA, är ränteavdraget bundet till boende.
 Är det någonting som ni skulle förorda att vi inför i Sverige?

Nils Schirren: Enligt det förslag som föreligger nu kommer alla ränteavdrag
att behandlas likformigt inom skattereformen upp till ett
ränteavdrag på 100 000 kr. per år. Vi ser det inte som något specialintresse
att man inte skall få dra av övriga konsumtionskrediter. Däremot
hade det naturligtvis varit fördelaktigt om man hade kunnat
medge fullt värde på bostadsränteavdragen relativt marginalskatten,
alltså att även de som ligger på den högre marginalskattenivån 50 %
hade kunnat få ett värde på sina bostadsränteavdrag av 50 %. Vill man
särbehandla bostadsräntan från räntan på övriga konsumtionskrediter,
finns det olika tekniska möjligheter. Man kan t.ex. relatera lånens
storlek till taxeringsvärdet på huset. Men som jag sade i mitt inledningsanförande
har vi i princip släppt den metoden och förordar i
stället att man koncentrerar sig på en kraftig sänkning av fastighetsskatten.

Rolf Trodin: Det vore trevligt att tillhöra frälset, men om vi skall ha
ett skattesystem med likartad kapitalbeskattning är det ett stort problem
om ränteavdrag för bostäder skall behandlas på ett särskilt sätt.

Vad händer om man rebelånar sin bostad och använder pengarna till
annan konsumtion?

Vi har inte drivit den linjen utan tror att ett enhetligt system har
större fördelar.

Mirja Kvaavik-Bartley: SBC:s bestämda uppfattning är att bostadskapitalet
är någonting mycket speciellt och måste behandlas på ett särskilt
sätt — mjukare och lindrigare än annat kapital. Därför har vi i vårt
remissvar yrkat att räntorna för bostadslånen skall specialbehandlas
och att man skall få göra avdrag fullt ut mot den aktuella marginalskattesatsen,
 antingen den nu är 30, 22 eller 50 %. Vi anser det fullt

226

möjligt. Så har man gjort i Amerika i samband med den amerikanska SkU30—

skattereformen, och jag hoppas att det skall kunna bli genomfört också Bilaga 2

här.

Ordföranden: Frågestunden är avslutad. Vi tackar representanterna för
bostadsorganisationerna.

Pensionärernas Riksorganisation (PRO): ordförande Lars Sandberg,

Einar Edvardsson

Sveriges Pensionärsförbund: förbundsordförande Nils Carlshamre,
utredningssekreterare Olle Johansson

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund: verkställande direktören
Richard Schönmeyr, vice verkställande direktör Linnea Perttu, direktör
Sven Åstrand (Trygg-Hansa), direktör Göran Melchior (Skandia)

Ordföranden, Lars Hedfors (s): Jag hälsar representanterna för Pensionärernas
Riksorganisation, Sveriges Pensionärsförbund och Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund hjärtligt välkomna till den utfrågning
som skatteutskottet genomför med anledning av att den stora skattereformen
nu skall passera riksdagen.

Lars Sandberg: Allra först tackar vi för att vi fått tillfälle att komma
till denna hearing.

Vi i PRO ställer oss bakom de förslag som har lagts fram i
skattepropositionen i deras huvuddrag. Förslagen innebär att man
sänker skatten på arbetsinkomster och även på pensioner, medan
skatterna på kapitalinkomster skärps avsevärt. Därigenom menar vi att
skattesystemet jämnar ut klyftorna i samhället i stället för att vidga
dem. Enligt vår mening bör också skattereformen stimulera till arbete
och sparande, medan lån och spekulation motverkas. Det är någonting
som vi har anledning att hälsa med tillfredsställelse, eftersom det bör
styra in samhällsekonomin i rätta banor, och vi är som pensionärer
beroende av en stark samhällsekonomi som ger tillväxt. Det är grunden
för att vi skall kunna bygga ut välfärden för pensionärerna.

Vi är angelägna att framhålla konstruktionen av det särskilda grundavdraget
för pensionärer. Det skall avtrappas med 65 % mot övriga
pensionsinkomster, men det gäller inte privata pensionsförsäkringar.

Det skall heller inte avtrappas mot arbetsinkomster. Detta menar vi
bör stimulera pensionärer till att förvärvsarbeta om de befinner sig
inom dessa inkomstgränser.

Förslaget garanterar samma grundavdrag som för förvärvsinkomster
men med det viktiga tillägget att det är något högre för dem som har
låga inkomster. Här är pensionärerna i grunden jämställda med förvärvsarbetande.
 Det har varit PRO:s inställning allt sedan inkomstskatteutredningen
lade fram sitt förslag att samma skattesystem skall
tillämpas för pensionärerna som för övriga inkomsttagare. Vi tycker att
man har kommit mycket långt i det avseendet.

SkU31

227

Det är naturligt att ett så omfattande förslag som nu föreligger också SkU30—

innehåller många detaljer som det inte finns anledning att nu gå in på Bilaga 2

med undantag av några saker som vi vill peka på och där vi hoppas att
utskottet kan medverka till förbättringar.

I propositionen har det särskilda grundavdraget utformats så att det
skall utgöras av folkpension plus förtidspensionärers halva pensionstillskott.
 Men eftersom det pensionstillskottet enligt socialdepartementets
proposition inte är dubbelt så stort som för ålderspensionärerna —
ålderspensionären har 54 % och förtidspensionären 104 % — så kommer
det särskilda grundavdraget för förtidspensionärer att bli lägre än
för andra pensionärer. Vi anser att det bör vara möjligt för utskottet att
rätta till detta.

En annan detalj är skattefrihet för bär-, svamp- och kottplockning.

Det behöver jag inte uppehålla mig vid, utan jag vill bara säga att
skattefriheten bör bestå till en viss gräns.

Förslaget till beskattning av kapitalinkomster är i och för sig bra
utformat, men eftersom gränsen för varje enskild ränteinkomst är satt
till 100 kr. kan enligt vår uppfattning den byråkratiska apparaten bli
alltför omfattande. Här kommer en hel del pensionärer in i bilden
som har små sparbelopp och som kommer att utsättas för beskattning
så snart räntan uppgår till 100 kr. Även här borde det vara möjligt för
utskottet att finna en smidigare lösning.

Ytterligare en sak som jag vill påpeka är den s.k. löneskatten på
22,2 % som skall tas ut av arbetsgivare som har pensionär anställd.

Enligt vår mening kan detta inte underlätta fortsatt förvärvsarbete
bland pensionärer. Arbetsgivarna, som i dag inte betalar arbetsgivaravgift
för dessa, blir säkerligen inte lika benägna att låta pensionärer
förvärvsarbeta. 1 den situation som man i dag är i har man behov av
att ta vara på pensionärers vilja att förvärvsarbeta. — Detta om det som
ingår i skattepropositionen.

Men det uppstår en del följdverkningar av förslagen i skattepropositionen.
 En för oss pensionärer mycket viktig fråga, som jag vill ta upp
även om jag är medveten om att den inte ligger på skatteutskottet, är
ingreppet i basbeloppet för 1991 och 1992. Vi anser i PRO att det är
felaktigt att göra ett ingrepp i basbeloppet med motivering att vi
pensionärer inte skall få kompensation för prisökningar som är föranledda
av skatteomläggningen. Här måste vi ta med i bilden att andra
grupper i samhället som har möjlighet att förhandla om sina inkomster
kommer att kompensera sig fullt ut för prisstegringarna. Vi ser att
man redan under innevarande år har gjort det.

Därmed inträffar den situationen att pensionärerna blir den enda
grupp som får skattelättnad men som inte får kompensation för
prisökningarna, medan andra grupper får både sänkt skatt och kompensation
för prisökningar. Det tycker vi är ett ovärdigt sätt att
behandla dagens pensionärer och även dem som blir pensionärer
längre fram i tiden. Genom en sådan åtgärd har man kraftigt devalverat
basbeloppet så att det inte längre utvisar det verkliga kostnadsläget i
landet. Där hoppas vi att utskottet på ett eller annat sätt skall kunna
medverka till att en ändring kommer till stånd.

SkU31

228

En annan sak som jag vill beröra och som har samband med SkU30—

skatteomläggningen är att de som i dag inte betalar någon skatt och i Bilaga 2

fortsättningen inte heller skall betala någon skatt — de med den lägsta
pensionen — får ett ökat pensionstillskott, men om man då samtidigt
kommer att göra ingrepp i basbeloppet, betyder det att den gruppen
kommer att helt få bära de prisökningar som uppstår.

Vidare är vi något oroliga för utvecklingen av boendekostnaderna.
Socialdepartementet har lagt fram en proposition om höjning av
statsbidraget till kommunerna för bostadstillägg, och det är i och för
sig en riktig åtgärd. Men det leder inte till att alla pensionärer som i
dag har bostadstillägg får en höjning av utgående bostadstillägg. Därmed
kan de komma i en sämre situation och drabbas av en standardsänkning.
 Därför menar vi att bostadstillägget måste ses över. PRO har
vid många tillfällen lågt fram förslag och synpunkter om detta. Gör
man inte det, är det stor risk för att många pensionärer med låga
inkomster kommer i kläm.

Nils Carlshamre: Även vi i SPF ser naturligtvis positivt på stora delar
av den föreslagna skattereformen och framför allt i den mån den
främjar tillväxt i ekonomin. Är det några som är beroende av en
tillväxande ekonomi, är det pensionärerna. Men det är inte originellt
att påpeka att vi har bekymmer på finansieringssidan, delvis sammanfallande
med dem som Lars Sandberg redan har givit uttryck åt.

Jag skall begränsa mig till tre punkter, som vi har tagit upp i många
sammanhang och är allvarligt oroade för.

Den första är basbeloppskorrigeringen, som den kallas och som Lars
Sandberg var inne på. Jag tvivlar inte på att skatteutskottet har ett visst
inflytande även på den frågan. Lars Sandberg har redan sagt det mesta,
men jag kan lägga till något.

Det system för värdesäkring av pensioner som vi har är skakigt
redan som det är. Det är ett bräckligt system, framför allt beroende på
efterskottsregleringen — det går ett år mellan omräkningen av basbeloppet
och kompensationens utbetalande. Framför allt för lågpensionärer
känns detta. I kapplöpningen mellan priser och pensioner ligger
pensionerna alltid ett år efter. Varje ytterligare ingrepp förvärrar den
effekten, och systemet blir ännu bräckligare. Det kan teoretiskt sägas
att om man driver upp inflationen genom nya kompensationskrav för
löntagare och andra aktiva, så får pensionärerna i efterskott kompensation
även för detta i en oändlig spiral, men ju längre den spiralen vrids
desto mer märker vi att systemet redan från början är skakigt. Det
handlar framför allt om dem med de lägsta pensionerna.

Den kompensation som man har tänkt sig erbjuda i form av 4 %
extra påslag på pensionstillskottet kan inte räcka. Det rör sig om en
hundralapp i månaden. Är det längre någon som tror att de speciella,
av skatteomläggningen föranledda kostnadsökningarna under de närmaste
åren kan kompenseras med en hundralapp i månaden i en
pensionärsbudget som omfattar 2 000 kr. i månaden när hyran är
betald? Vi tror inte på det.

SkU31

229

Dessutom tycker vi illa om metoden att fiffla med mätinstrumentet SkU30—

— basbeloppet. Om man skall göra det, skall man låta basbeloppet bli Bilaga 2

vad det korrekt skall bli, och sedan kan man diskutera i vilken mån
det skall få slå igenom. Jag tänker inte lägga ut något spår, men det
finns möjlighet att anpassa åtgärderna till olika inkomstnivåer. Man
skall inte röra vid själva mätinstrumentet. Det har sitt värde genom sin
trovärdighet.

Detta är en av våra tre punkter.

Den andra punkten gäller avkastningsskatten på pensionssparande,
som jag inte skall säga särskilt mycket om, eftersom andra här kommer
att ange siffror. Men vi tycker att det är näst intill en galenskap.

Till att börja med känns det konstigt att det som för tre år sedan var
en engångsskatt som aldrig skulle komma igen nu visar sig vara en
engångsskatt som skall komma en gång om året i framtiden.

Vidare: i en situation där allt fler människor anser sig behöva en
komplettering av pensionsskyddet genom extra pensionsförsäkring —
och detta har gått ner i inkomstkategorierna till helt vanligt folk och
särskilt till kvinnor, som har svårt att bygga upp ett tillfredsställande
ATP-skydd — tycker vi det är märkligt att man vill motverka denna
utveckling. Ändringen har dessutom ett drag av retroaktivitet som
riktar sig mot dem som har hållit på i årtionden att spara till en
pension. Det har en speciell effekt för utlandssvenskarna, eftersom den
skatten inte omfattas av något dubbelbeskattningsavtal. Men jag skall
inte fördjupa mig i det.

Den tredje punkten gäller arbetsgivaravgiften om 22,2 % på pensionärers
förvärvsarbete. Vi har utomordentligt svårt att förstå hur man
kan komma fram till siffran 22,2. När vi i ett helt annat sammanhang
förfrågade oss i finansdepartementet om hur man kommit fram till en
siffra på 5 miljarder fick vi svaret att den siffran var ungefärligt höftad.

Jag undrar om det inte är likadant här.

Jag förstår inte hur man kommer fram till att just 22,2 % är vad
som skall betalas av en total arbetsgivaravgift som skall vara lika för
alla. Uppenbart räknar man då inte folkpensionsavgiften som försäkringsavgift,
 utan som en skatt. Jämför med sjukförsäkringen! Den
finansieras till 15 % med skattemedel och till 85 % med avgifter. För
folkpensionen gäller relationen 75—25 %. De betalas i olika riktningar.
 När det gäller sjukförsäkringen betalar staten ut bidrag från statskassan
till riksförsäkringsverket, i det andra fallet är det tvärtom — där
betalas det in en arbetsgivaravgift till statskassan, som sedan betalar ut
pensionerna. Att denna ändrade turordning kan leda till att det ena är
avgift och det andra skatt kan jag inte förklara. Siffran är, som jag ser
det, gripen ur luften.

Sedan är förslaget helt enkelt dumt, om jag får använda ett så
vanvördigt uttryck. Här säger man att ett av syftena med reformen är
att öka utbudet av arbetskraft. Arbetsmarknadsministern säger att hon
förväntar sig 75 000 pensionärer i arbetskraften de närmaste åren.

Samtidigt tar man bort pensionärens bästa stimulans för detta. Detta är
inte en klok skattepolitik, och det kommer för övrigt inte att ge några

SkU31

230

inkomster. Det kan ge en hypotetisk inkomst. Man kan varje år SkU30—

redovisa vad man skulle ha fatt in om pensionärerna hade arbetat. Bilaga 2

men det kommer de inte att göra.

Vi bör också tänka på att det inte bara är fråga om att det skall
betalas av arbetsgivare, utan även av egenföretagare, såsom Lars Sandberg
påpekade. Den egenföretagare som fortsätter i pensionsåldern
med sitt företag — det gör många — och nu räknar med att få en rejäl
marginalskattesänkning får i stället lägga på 22,2 %, och då är bara en
enda procent kvar av hans marginalskattesänkning.

Richard Schönmeyr: I vårt remissyttrande över RINK:s betänkande
ställde vi oss helt avvisande till tanken att införa en avkastningsskatt
med tanke på de negativa konsekvenser en sådan skulle få för försäkringsspararna
— konsekvenser som i sin tur skulle medföra ett minskat
intresse av att spara i pensionsförsäkringar.

Till skattereformens grundläggande principer hör att all inkomst av
kapital skall beskattas lika — en princip som i och för sig må vara
riktig. Det är emellertid redan i RINK:s betänkande och i propositionen
konstaterat att denna princip inte kan genomföras fullt ut med
hänsyn till olikheterna mellan skilda sparformer. De flesta sparformer
är mer eller mindre likvida och kan under alla förhållanden disponeras
av spararna för omplacering av tillgångarna. Pensionsförsäkringar
är inte likvida tillgångar, och sparade medel kan inte disponeras av
försäkringstagarna. Dessutom kan en pensionsförsäkring helt och hållet
försvinna som tillgång, om nämligen inte vid utbetalningstillfället
närstående — make och barn i första ledet — längre finns i livet. Den
är med andra ord en form av osäker fordran.

Den omständigheten att förslaget till avkastningsskatt sedan RINK:s
betänkande sänkts från 20 % till 15—10 % innebär inte att vi kan
ändra vår avvisande hållning. Effekterna skulle fortfarande bli så
negativa att pensionsförsäkringssparandet äventyras.

För att belysa hur avkastningsskatten slår på privata pensionsförsäkringar
kan följande jämförelse göras, om en avkastning av 12 % före
skatt antas.

För en 32-årig man som tecknar en pensionsförsäkring med familjegaranti
blir den årliga pensionen vid 65 års ålder reducerad med ca
20 % och vid 85 års ålder med 35—40 % beroende av en avkastningsskatt
om 15 %. Om man önskar behålla pensionsutbetalningarna på
samma nivå som skulle gälla utan avkastningsskatt, erfordras följaktligen
en premiehöjning med 25 resp. ca 55 %.

Motsvarande reduktion blir för en 43-årig man 15 % vid 65 års
ålder och 30 % vid 85 års ålder. För att bibehålla nivån på pensionen
erfordras i detta fall 18 resp. 43 % högre premieinbetalningar.

Ett äventyrande av pensionsförsäkringssparandet är så mycket mer
beklagligt som det har varit en av de få sparformer som utvecklats
positivt under senare år. Med tanke på det låga hushållssparande! i
Sverige hade vi väntat oss att man skulle vara mer rädd om detta
sparande.

SkU31

231

Om avkastningsskatten införs är det högst sannolikt att åtskilliga SkU30—

personer i stället kommer att pensionsspara i utlandet, där det såvitt vi Bilaga 2

kunnat finna inte finns motsvarande beskattning, utom en liknande
skatt i Danmark. I propositionen och för övrigt också i långtidsutredningen
har denna risk uppmärksammats. Det har lett till förslaget om
den s.k. premieskatten om 15 % på premier som betalas till utlandet.

Denna skatt kommer emellertid knappast att göra utländska pensionsförsäkringar
så fördelaktiga att de kan jämställas med de svenska.

Dessutom tycks det vara en allmän uppfattning att det skulle vara
ogörligt att kontrollera att denna skatt verkligen betalas.

Vi ser framför oss att också Sverige i den ena eller den andra
formen kommer att anslutas till den fria marknaden. På den marknaden
är ju avsikten att bl.a. tjänstehandeln skall kunna strömma fram
och tillbaka över gränserna med det avsedda resultatet att man uppnår
ökad konkurrens till fördel för konsumenterna—spararna. Vi kommer
emellertid att få en enkelriktad ström av pensionssparande till utlandet.
 Redan i dag kan konstateras att utländska livförsäkringsbolag
riktar sin marknadsföring mot den svenska marknaden. Det torde
också vara ytterst tveksamt om den svenska regeln att man inte får
göra avdrag för pensionspremier till utlandet går att upprätthålla vid
en svensk anslutning till marknaden för fria tjänster.

Vi antar emellertid att vi nu befinner oss i ett läge där trots allt
avkastningsskatt kommer att införas.

Vi vill därför vädja till utskottet att uppmana regeringen att följa
detta sparandes utveckling med största uppmärksamhet och i hög
beredskap för att kunna vidta åtgärder som kan mildra negativa
effekter. Man måste komma ihåg att det inte går att dirigera om
sparandeströmmar från det ena året till det andra. Det kommer att
finnas ett motstånd mot att vända sparandeströmmen till Sverige igen
även av det skälet att man bedömer det som en risk att beskattningen
återigen kan komma att skärpas.

Linnea Perttu: Jag vill ta upp propositionen om reformerad mervärdeskatt.
 Vi har till utskottet den 25 april överlämnat en skrivelse.

Gällande dispenser på försäkringsområdet har gällt datatjänster som
i samarbetande grupper av försäkringsbolag har utförts av ett bolag i
gruppen för de övrigas räkning. Anledningen till att dispens har sökts
och erhållits är att dessa samarbetande grupper annars skulle ha fått
lida av konkurrenssnedvridande fördyringar jämfört med andra bolag i
samma sektor som är organiserade som en enda juridisk person.

Som skäl för att ta bort dessa regler anges i propositionen dels att
det inte är förenligt med regeringsformen att ha kvar dispensmöjligheter
för regeringen, dels att dispenser blir mindre betydande när allt fler
tjänsteområden blir omfattade av moms.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund vill peka på att det senare
skälet inte gäller för försäkringssektorn. Försäkringstjänsten som sådan
är ju i vart fell inte ännu momsbelagd. För försäkringskoncerner blir
snarare konkurrensnackdelarna större ju fler andra tjänster som blir
momsbelagda och som är av det slaget att de kan delas upp inom en

SkU31

2~>">

koncern eller samarbetande grupp av bolag. Det är inte längre bara SkU30— SkU31

fråga om datatjänster, utan t.ex. försäljning, skadereglering och juridisk Bilaga 2

och ekonomisk rådgivning som i en grupp eller koncern kan vara
fördelaktigt att låta ett visst bolag utföra för de andras räkning.

Det är enligt vår mening olyckligt att skattereglerna skall vara
styrande på detta sätt och motverka koncern- och gruppstrukturer som
är rationella från andra synpunkter. Momsreglerna verkar på detta sätt
tvärt emot inkomstskattereglerna, som underlättar sådana strukturer
genom koncernbidragsregler m.m.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund föreslår därför i sin skrivelse
att det direkt i mervärdeskattelagen införs en bestämmelse innebärande
att tjänst eller vara som tillhandahålls eller omsätts inom en koncern
eller grupp vars huvudsakliga verksamhet ej är skattepliktig skall
undantas från moms.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund har inhämtat att det i de
tyska reglerna för mervärdeskatt finns ett sådant undantag från skattskyldighet
när det gäller tillhandahållande inom grupper som är
finansiellt beroende av varandra.

Torsten Karlsson (s): Pensionärerna är ingen inkomstmässigt homogen
grupp. De insatser som har gjorts i anslutning till skattereformen är
väl framför allt riktade mot de pensionärer som bara har folkpension
och pensionstillskott. Även om de fem miljonerna blir insatta, så
tillför KBT och pensionstillskott motsvarande ca 15 % till de pensionärshushåll
som skall leva på 2 000 kr. och som Nils Carlshamre
nämnde.

Sedan tillkommer helt andra inslag, exempelvis möjligheter att
arbeta extra, som inte berörs i detta sammanhang. Pensionärer med
högre inkomst behandlas i stort sett lika som andra inkomsttagare.

Kan man då inte anse att helheten ändå är ganska tillfredsställande
för de grupper av pensionärer som insatserna är avsedda för? Avsikten
med beslutet rörande basbeloppet var att pensionärerna icke skulle ha
kompensation två gånger, dels genom skattelättnaden när den statliga
inkomstskatten sänks, dels kompensation för finansieringen av denna
sänkning.

Nu vet vi inte hur arbetsmarknaden kommer att se ut framöver. Det
är naturligtvis rimligt att de icke skall kompensera sig för finansieringen
av skattereformen. Är det då inte rimligt att man inte skall ha
kompensation på det vis som har föreslagits här?

Lars Sandberg: Som systemet nu är uppbyggt inträffar det inte att
pensionärerna skulle fa kompensation två gånger. Skattesänkningen är
för den helt övervägande delen av pensionärerna lägre än vad ingreppet
i basbeloppet innebär. Därmed kan man direkt konstatera att den
ordningen är negativ för kollektivet.

Vad gäller utvecklingen för grupperna på arbetsmarknaden kan vi
redan nu konstatera att man under 1990 kommer upp i nominella
löneökningar som svarar minst mot det procenttal med vilket priserna

233

kommer att stiga innevarande år. Då leder detta till att pensionärerna SkU30—SkU31

är en grupp som skulle komma i kläm. Det är basbeloppsingreppet Bilaga 2

som är boven i dramat, skulle jag vilja säga.

Nils Carlshamre: Det här är verkligen inte lätt. Naturligtvis finns det
pensionärer som kommer att dra stor nytta av den föreslagna skattereformen
— jag hör till dem. Jag tror att både Lars Sandberg och jag kan
uttala ett tack i förväg till utskottet och riksdagen för en rejäl dusör. Vi
hör till den grupp som har hyggliga inkomster, inga skulder och inga
avdrag. I det avseendet skiljer sig inte pensionärerna från andra människor
i samma situation.

Men för dem som bara har folkpension och pensionstillskott eller
ligger i skiktet närmast ovanför räcker kompensationen på 4 % av
basbeloppet lagt på pensionstillskottet bara upp till 1,5 basbelopp. Inte
heller den som har två basbelopp är någon krösus. Där blir det ingen
extra kompensation och inte heller någon skattesänkning att tala om
— det rör sig om mycket små belopp. Hela förslaget vänder alltså
tyngden åt fel håll.

Teoretiskt är det rätt att det förekommer en dubbel kompensation, i
varje fall för dem som får en märkbar skattesänkning, men i realiteten
håller det inte. Vi såg löntagarorganisationerna svara nej på Bertil
Rehnbergs fråga, om de kunde tänka sig att avstå från 2,9 %. Det har
Bertil Rehnberg skrivit med kulspetspenna på en papperslapp, och det
är detsamma som pris- och konkurrensverkets 2,93 %. De begär alltså
kompensation även för den delen av inflationen. Vi vet ännu inte om
de lyckas genomdriva det, men jag tror att de gör det. För varje varv
som skruven vrids vidare blir det redan bräckliga systemet för
värdesäkring ännu bräckligare.

Sedan gäller det själva metoden. Jag hade nöjet för något halvår
sedan att tala om detta med nuvarande biträdande finansministern och
försökte förklara för honom: "Erik Åsbrink, om du skall låta sy dig en
kostym och tyget inte räcker till, vad gör du då? Antingen köper du
mer tyg, om du har pengar och det finns mer tyg att köpa, eller också
kan du avstå från västen och ändå få en kostym. Men ingen mer än en
finansminister kommer på idén att klippa av tre centimeter från
måttbandet och tro att tyget räcker." Det man gör är att man klipper
av måttbandet i stället för att anpassa sig till det som skulle mätas. Vi
tycker förfärligt illa om den metoden.

Hugo Hegelund (m): Jag instämmer i den kritik mot urgröpning av
basbeloppet som har utvecklats vältaligt här. Kompensationen för
inflationen kommer ju efteråt, så i realiteten betyder det att med ett
års eftersläpning kompenseras man bara för halva pensionsbeloppsstegringen
under föregående år.

Om man tar hänsyn till detta och till stigande boendekostnader, hur
hög pension måste man då ha för att inte förlora på skatteomläggningen?
Det finns olika grupper av pensionärer — ensamstående och äkta
makar osv. — och det finns olika boendeformer. Nils Carlshamre sade

234

att han låg bra till, och det kommer jag själv att göra när den dagen SkU30—

kommer. Har ni undersökt vilken nivå på pensionen man måste ha Bilaga 2

för det?

Lars Sandberg: I anslutning till att regeringen lade fram propositionen
i november månad om ingreppet i basbeloppet gjorde vi en del
beräkningar, som även publicerades, i första hand i Svenska Dagbladet.

De beräkningarna visade att vid en årsinkomst på ungefär 100 000 kr.
eller mer gick det jämnt ut, och hade man högsta ATP, gjorde man en
vinst om skattesänkningen jämfördes med vad ingreppet i basbeloppet
innebar, men därunder var det en direkt förlust för pensionärerna.

Nils Carlshamre: Det finns ungefär 500 000 pensionärer som har bara
folkpension med pensionstillskott. En del av dem har andra inkomster
och tilläggspension, men om vi räknar i runda tal är det nästa år upp
till 45 000 kr. om året. Sedan i intervallet mellan 45 000 och upp till
80 000 — 90 000 ligger många pensionärer. De får inte del av de extra
4 procenten på pensionstillskottet, och deras skattesänkning är blygsam
liksom för alla andra i den gruppen. Boendekostnaderna kan för
många bli rent skrämmande. Det är inte alla som kan räkna med att få
förbättrat bostadstillägg. Kommuner som redan i dag betalar högre
bostadstillägg än de är tvungna till enligt statsbidragsreglerna behöver
inte höja med en enda krona om de inte vill, och om det blir två års
skattestopp är det inte säkert att de vill.

Det är så mycket som är osäkert. Därav följer att det är för tidigt att
nu, på våren 1990, börja räkna ut vilken kompensation olika inkomstgrupper
kan behöva 1992. Det kommer att hända mycket före 1992.

Hugo Hegelund (m): Jag har en fråga också till Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund.

Hur kommer fördelningen av betalningen av pensionsskatt att ske
mellan dem som har betalat in pensionsförsäkringspremier tidigare
och dem som kommer att fortsätta efter skatteomläggningen? Har ni
någon uppfattning om i vilken utsträckning de som tidigare inbetalat
premier till pensionsförsäkringar kommer att drabbas retroaktivt?

Har ni märkt redan nu någon avmattning i tecknandet av pensionsförsäkringar?
Kan ni göra en bedömning av vad effekten blir om man
eventuellt måste höja premierna med 25 % såsom nämndes här för att
få samma pension som tidigare?

Sven Åstrand: Skatten slår på de uppsamlade medlen. Har man haft en
försäkring under lång tid, kommer man att betala mycket skatt, men
det har gått bra tidigare.

De exempel som har nämnts gäller personer som nu tar en försäkring
vid 32 resp. 43 års ålder. De kommer i exemplen att drabbas av
skatten hela tiden. De som redan tidigare har en försäkring kommer
att få betala skatt under hela den återstående tiden tills försäkringsbeloppet
betalas ut, men vi har inga siffror på detta.

Det förekommer en nedgång för närvarande i nyförsäljningen, och
det är svårt att sia om hur mycket skatten kommer att betyda. Man
kan inte hålla det pensionsskydd man haft förut med samma premier.

SkU31

235

Dessutom gör avdragsbegränsningen att man enligt kommunalskattela- SkU30— SkU31

gen inte får höja sin nivå på samma sätt som man kanske hade tänkt Bilaga 2

göra.

Kjell Johansson (fp): Också jag tänkte uppehålla mig vid pensionssparande!.
 Det har ju varit extremt lönsamt — det har jag branschens eget
vitsord på. Dagen efter det att jag hade haft en hård holmgång med
finansministern om engångsskatten kunde jag läsa att branschen talade
om att detta är en bra försäkringsform. De jämförelser som görs nu
görs med de gamla förhållandena. Nu ändras skattesatserna, och det
påverkar naturligtvis utfallet.

Jag håller med om att man måste följa utvecklingen noggrant. Den
möjligheten finns, eftersom vi växer in i det nya systemet. De gamla
försäkringarna har genererat ganska stora tillgångar.

Kommer inte fortfarande försäkringssparande! att vara det mest
gynnade sparandet?

Richard Schönmeyr: Som jag nämnde i inledningsanförandet ligger det
svenska pensionsförsäkringssystemet klart i underläge vid en jämförelse
med motsvarande sparande i utlandet. Vi kan inte förstå annat än att
inom någon tid kommer valutaregleringen att tas bort även för premiebetalningar
till utlandet. Hittills har det funnits en gräns vid 3 000
kr.

Dessutom är över huvud taget valutautförseln mycket fri. Jag tror att
vi inte var ensamma bland remissinstanserna, utan också riksskatteverket
frågade hur man kan kontrollera premiebetalningarna till pensionsförsäkringar
i utlandet. Vi har mycket liten tro på att man skulle
kunna hejda strömmen utåt.

Nu verkar det som om svenska folket är intresserat av internationella
placeringar. Vi ser det på utvecklingen av bankernas utländska
aktiefonder. Över huvud taget är vi inställda internationellt i både det
ena och det andra hänseendet. Det här kommer naturligtvis att stimulera
folk att engagera sig också på detta spårområde.

Det är alltid tråkigt att måla fen på väggen, i synnerhet om man hör
till producenterna av pensionsförsäkringar, men vi tror faktiskt att det
här kan få mycket starka negativa effekter på sparandet.

Kjell Johansson (fp): Konkurrensen med utlandet oroar alla, och där
ligger en spärr mot att detta kan slå igenom fullt. Svensken är ju något
så när förnuftig, och när effekterna blir markanta kommer det att bli
en förändring, men det är onödigt att det skall ske någon skada.

Jag fick inte svar på min fråga. Om vi ser på förhållandena i Sverige
och undantar den internationella konkurrensen, som kan ske på ett
otillbörligt sätt, är inte pensionssparandet fortfarande gynnat i förhållande
till annat sparande?

Richard Schönmeyr: Pensionssparandet är så olikt annat sparande, att
det är svårt att göra jämförelser, men om man ser det rent nationellt
kan man säga att det inte är något dåligt sparande i framtiden heller,

236

alltså med avkastningsskatten. Man kan emellertid inte jämföra t.ex. SkU30— SkU31

banksparande och pensionssparande tvärs över, för det är många Bilaga 2

värderingar som ligger bakom valet av sparform.

Yvonne Sandberg-Fries (s): Efter att vi har lyssnat till Nils Carlshamres
vältaliga resonemang om de 22,2 procenten kanske det skulle vara
lämpligt att för första gången i dag rikta sig till våra experter från
finansdepartementet för att få en förklaring: Är siffran höftad, eller
finns det möjligen någon tanke bakom?

Ingemar Hansson, finansdepartementet: Den särskilda löneskatten, som
den heter, är bestämd med utgångspunkt från egenavgifterna för egenföretagare.
 Inkomstskatteutredningen gjorde en approximativ beräkning
av vad som är skattedelen av egenavgifterna. Man räknade med
hela den engångsavgift som inte har någon förmånsanknytning och
lade till hälften av resterande egenavgjft. Den siffran är alltså beräknad
som en egenavgift som inte ger några förmåner plus hälften av
ATP-avgift, sjukförsäkringsavgift och någon tredje avgift.

Det är vad utredningen föreslår, och det har regeringen följt i
propositionen. Det råkar bli en ojämn siffra, 22,2 %, men den är
alltså beräknad enligt en viss metod.

Varför valde utredningen att räkna med just hälften av de icke
förmånsanknutna avgifterna? Utredningen resonerade så, att det inte
var någon aktuarieberäknad avgift och inte borde i sin helhet ses som
en avgift, och det var inte heller en ren skatt. Som en grov approximation
valde man att räkna med hälften. Det är vad nationalekonomer
och andra har använt tidigare som approximation för att få fram
skattedelen av de sociala försäkringsavgifterna.

Görel Thurdin (c): Pensionärsorganisationernas representanter nämnde
inledningsvis att ni gärna såg att det fanns en målsättning att pensionärerna
betalar skatt efter samma skatteskala som yrkesarbetande.

Det har förekommit diskussioner kring detta, det föreligger ett
förslag, och det pågår fortfarande en utredning. Har ni någon uppfattning
om hur det systemet borde vara utformat?

Lars Sandberg: PRO ställer sig inte bakom centerpartiets förslag till
pensionssystem. En sådan uppbyggnad av pensionssystemet skulle innebära
en fördelningspolitisk inriktning som vi inte kan acceptera,
eftersom det systemet lämnar åt sidan dem som har den lägsta levnadsstandarden
bland pensionärerna, nämligen de många ensamstående.

Ert förslag innebär att man skall beskatta varje krona. Det finns i dag
557 000 pensionärer som har så låg inkomst att de inte behöver betala
någon skatt. Om de skall betala skatt, måste man ta hänsyn till den
kommunala utdebiteringen. De som bor i Täby eller Danderyd skulle
göra en vinst på den vägen, men i skogslänen skulle de pensionärer
som har den lägsta pensionen upptäcka att de fick mindre pengar över,
om man bakar samman folkpension, pensionstillskott och bostadstillägg
och räknar bort det extra skatteavdraget.

237

Dessutom tillämpas en sådan fördelningspolitisk inriktning att den SkU30—

som är gift kommer i en bättre situation, och de ensamstående med de Bilaga 2

lägsta inkomsterna lämnas alltjämt åt sidan.

PRO driver den tesen i pensionsberedningen, att den bästa vägen att
verkligen hjälpa dem som har de lägsta inkomsterna skulle vara att
reformera bostadstilläggets utformning. Som Nils Carlshamre påpekade
gäller det inte endast dem som bara har folkpension och pensionstillskott,
 utan även dem som ligger i skiktet närmast ovanför. Vi menar
att grunden skall vara hyresnivån i resp. kommuner. Sedan kommer
det successivt att ske en höjning av folkpensionsbeloppet, men vi skall
alltjämt ha kvar grundpensionen i form av folkpension och ha kvar
ATP som en tilläggspension.

Nils Carlshamre: Jag tror inte utskottet har tid eller lust att ta del av
den utförliga beskrivning av en modell för framtidens pensionssystem
som jag skulle kunna ge, men har vi lärt oss någonting under det
gångna årets pensions- och skattediskussioner, är det att det är tekniskt
omöjligt att konstruera ett rättvist och rationellt skattesystem för
pensionärer utan att först göra om pensionssystemet.

Det är ett par drag i pensionssystemen som ligger alldeles särskilt
hindrande i vägen. Ett är det stora inslaget av inkomstprövade förmåner
med därav följande marginaleffekter, och ett annat är nettosystemet
i botten. Det första man måste göra är att få pensionerna till
bruttopensioner, som beskattas som alla andra inkomster. Så måste
man ha bort de inkomstprövade skatteavdragen och bostadstilläggen.

Det handlar brutto om stora pengar, många tiotal miljarder om året.

Det ser inte alls illa ut, men en del pengar kostar det ändå.

Skall vi genomföra en stor pensionsreform — och det skall vi — blir
man tvungen att utforma den så att den kan införas trappstegsvis. Vi
gjorde det tidigare då vi införde pensionstillskottet. Då fattade riksdagen
beslut om ett första blygsamt pensionstillskott 1969 men samtidigt
om en tioårsplan för höjningar. Det går att göra någonting liknande en
gång till.

Vi har kommit ifrån de allra värsta marginaleffekterna, som låg
mellan 97 och 103 % av pensionärers inkomstökningar, men eftersom
vi har varit tvungna att gå ut med det extra skatteavdraget och man
måste lita till behovsprövade bostadstillägg, blir det kvar groteska
marginaleffekter i pensionärernas beskattning.

Lars Bäckström (vpk): Jag förstår av redogörelserna att pensionärsorganisationerna
ansluter sig till huvuddragen i förslaget. Er bärande
invändning gäller beräkningen av basbeloppet.

Nils Carlshamre sade att han inte skulle lägga ut några spår, men
det tror jag att han behöver göra ändå vad gäller modellförändringarna
på kostymen, så att vi slipper klippa av måttbandet.

Nils Carlshamre: Det är alltid en och annan som tycker illa om att
man påpekar detta. Men om man låter basbeloppet bli vad det skall bli
när man bara mäter inflationen utan att dela upp inflationen i bitar,
kan man naturligtvis ändå börja diskutera: om de som har låga

SkU31

238

pensioner, kanske upp till tre eller fyra basbelopp, råkar så illa ut vid SkU30—

en sådan här operation, låt då hela höjningen av basbeloppet få slå Bilaga 2

igenom i deras pensioner! Någonstans kan man göra en trappa eller

införa en gräns, vilket är obehagligt. Man kan rent av tänka sig — och

det är det som jag egentligen inte borde tala om — att låta basbeloppet

slå igenom fullt ut i folkpension och pensionstillskott men inte i ATP

ovanför pensionstillskottets nivå. Det går att göra så, och då råkar Lars

Sandberg och jag med våra stora pensioner illa ut, medan de som har

riktigt låga pensioner slipper litet lindrigare undan.

Om vi inte anser oss ha råd att låta basbeloppet fungera som det
skall, så är nästan vilken metod som helst bättre än denna, som en
gång var belagd med dödsstraff i Sverige, nämligen att fuska med mått
och vikt.

Lars Bäckström (vpk): Jag tackar för detta förslag till ändringar i
sömnaden.

Jag har en fråga till Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Om jag
som privatperson skulle välja mellan att amortera ner skulden på min
villa och att teckna en pensionsförsäkring, vad skulle ni råda mig till
efter det att skatteändringen har trätt i kraft?

Richard Schönmeyr: Jag skulle göra en mycket noggrann genomgång
av din ekonomi. Det är det enda jag kan svara, tyvärr.

Lars Bäckström (vpk): Jag erkänner att det blir försämringar, men
kommer inte pensionssparandet fortfarande att vara skattesubventionerat?
Det är alltså teoretiskt möjligt i dagsläget att till en betydande del
lånefinansiera ett pensionssparande. I det kommande systemet har vi
en avdragsrätt på 30 % och en beskattning på 15 %. Man kan alltså
göra en räntevinst eller ett arbitrage på uppemot 15 % i bästa fall —
eller sämsta, beroende på hur man ser det.

Richard Schönmeyr: Det är inte de skatterna man skall jämföra. Nu
räknar jag på förhållandena 1991, då avdragsrätten är 50 eller 30 %
och utfallet blir beskattat med 50 eller 30 %. Säkert finns det många
som har gjort avdrag för premier med 50 % och får utfallande belopp
beskattat med 30 %. Dessutom har de emellertid under mellantiden
fått avkastningen förminskad på grund av avkastningsskatten. Det är
alltså tveksamt om det kommer att bli så stort skattearbitrage i framtiden.

Gösta Lynga (mp): Min fråga riktar sig till Nils Carlshamre och Lars
Sandberg.

Det är ett stort intervall mellan pensionärer som har högsta ATP
och dem som bara har grundpension och pensionstillskott. Skulle man
inte kunna åtgärda detta genom ett högre procenttal för grundpensionen
men en mindre faktor att multiplicera ATP-poängen med — säg
att man går upp till 1,00 resp. från 0,60 till 0,59. För en person med
ATP-poängen 4,0 skulle det gå jämnt ut, medan en som har högre
poäng skulle få litet mindre, och de som har lägre poäng skulle få litet
mer. Vad säger ni om en sådan möjlighet att ändra systemet?

SkU31

239

Nib Carlshamre: Jag säger sorn vilket utredningssekretariat som helst SkU30— SkU31

skulle säga, att det skulle vara intressant att räkna på detta, men jag Bilaga 2

vågar inte ha någon mening om det i dag.

Lars Sandberg: Det är väl riktigt att det är en svår problematik att ge
sig in på, men det har inte varit någon främmande tanke att man
skulle gå till väga på detta sätt. När sådana tankegångar har kommit
fram har vi hävdat att grundpensionen bör vara lika stor för alla
oberoende av vilken inkomst de har haft. Men tilläggspensionen i
form av ATP menar vi bör beräknas enligt ett och samma procenttal.

Det som kan skilja i tilläggspensioner är anställningstiden i det yrkesverksamma
livet och höjden på den inkomst man har haft. Jag menar
därför att man inte skall gå till väga på det sättet.

Gösta Lynga (mp): Då kan jag lämna sifferberäkningarna och ta upp
en värderingsfråga.

En del av de dynamiska effekter som skall betala reformen är
substitutionseffekter som skall uppstå genom att folk skall arbeta mer.

Särskilt tror man att pensionärer med låg pension skall göra det för att
kunna betala de höjda indirekta skatterna.

Borde det inte i stället vara så att pensionärerna skulle vara i stånd
att göra vad de vill och ha tiden för sig själva?

Nils Carlshamre: Verkligheten är den att de pensionärer som är mest
benägna till fortsatt eller återupptaget förvärvsarbete av naturliga skäl
är de som har de bättre pensionerna, inte de som har de lägsta
pensionerna. De som har låga pensioner har, i varje fall ännu så länge,
som regel haft ett slitsamt liv och kan behöva sluta arbeta vid 65 år.

Vid en undersökning sade sig dock 16 % av LO:s medlemmar vara
intresserade av att fortsätta arbeta i pensionsåldern, och 16 % av 2
miljoner är inte så litet, så nog finns det intresse.

Jag möter ständigt önskemål om att fa ökade möjligheter till arbete.

Vi håller just på att utforma ett remissvar om bättre möjligheter att fa
arbeta i pensionsåldern. Mona Sahlin talar om 75 000 på fem år, och
det är en mycket blygsam siffra. Jag skulle våga dubbla och mångdubbla
den, om jag räknade dem som gärna ställer upp om de får tillfälle
och om det lönar sig. Men de skall inte behöva betala 22,2 % i
arbetsgivaravgift om det skall löna sig.

Lars Sandberg: Pensionärerna kan svara endast för en marginell effekt
i detta sammanhang, eftersom det finns ungefär 4,5 miljoner i förvärvslivet.
 Som Nils Carlshamre säger vet vi också att många inte kommer
att ha möjlighet att vara ute i förvärvslivet efter 65 år.

Vi måste vidare utgå från att fortsatt deltagande i förvärvslivet måste
vara helt frivilligt. Den enskilde skall själv avgöra om han eller hon
vill vara med i förvärvslivet. Det får aldrig bli ett tvång att man skall
vara kvar i förvärvslivet efter 65 års ålder.

Vi vet att när man blir pensionär vill man ägna sig åt andra saker än
det som man har gjort under sitt yrkesverksamma liv.

240

Ordföranden: Därmed är dagens frågestund avslutad. Vi tackar repre- SkU30—

sentanterna för Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Pensionärs- Bilaga 2

förbund och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund för att de kommit
hit och givit oss värdefull information.

Landstingsförbundet: förbundsordförande Gunnar Hofring, ekonomidirektör
Ulf Wetterberg

Svenska Kommunförbundet: förbundsordförande Lars-Eric Ericsson,
sektionschef Karin Rudbeck, sektionschef Harald Ljung

Ordföranden, Lars Hedfors (s): Jag hälsar samtliga hjärtligt välkomna
till skatteutskottets utfrågning om den stora skattereformen. Reformarbetet
är inne i ett slutskede, i och med att det nu befinner sig i
riksdagen, på skatteutskottets bord. Skatteutskottet befinner sig i ett
slags kunskapsinhämtningsskede, och i det skedet är sådana här utfrågningar
en mycket viktig del. När dagen är slut kommer vi faktiskt att
ha träffat ungefår 50 myndigheter och organisationer under tre hela
dagar. Dessutom vet vi att de enskilda riksdagspartiernas partigrupper
tar kontakter för att få ett bättre beslutsunderlag.

Det är alltså ett mycket stort antal myndigheter och organisationer
som vi frågar om deras synpunkter. Det har skett på relativt kort tid,
vilket gör att vi haft ett mycket pressat tidsprogram. Det betyder också
att varje organisation kanske inte får tillfälle att säga allt vad de skulle
vilja få sagt. Jag hoppas att de av utskottets ledamöter som frågar kan
fatta sig kortfattat och koncist och att de som svarar kan göra det på
samma sätt. På det viset får vi ut så mycket som möjligt. Än en gång:

Hjärtligt välkomna, särskilt representanterna för Landstingsförbundet
och Kommunförbundet, som skall inleda dagens utfrågningar. Jag
lämnar ordet direkt till Landstingsförbundets ordförande.

Gunnar Hofring: Ordförande, utskottsledamöter! Jag ber att få tacka
för att vi har fått komma hit och redovisa de synpunkter som vi har.

Låt mig först säga att vi från Landstingsförbundets sida inte har
någonting att invända mot skattereformen som sådan. Tvärtom hoppas
vi att den skall bidra till att förstärka den ekonomiska tillväxten i
samhället och därmed också ge underlag för en fortsatt utveckling av
vår del av den offentliga sektorn. Vi hoppas också att skattereformen
skall kunna stimulera den landstingsanställda personalen att öka sin
arbetstid. Som ni känner till, har vi för ett antal nyckelgrupper inom
vården brist på personalresurser, och vi hoppas genom reformen
kunna få de grupperna att öka sin arbetstid och därmed förbättra
vården av patienterna.

Det finns dock två frågor där reformen får effekter för landstingen
som vi vänder oss emot. Jag vill uttrycka vår oro över dem.

Den första frågan gäller det tvååriga skattestoppet. Jag tror att det
hade varit möjligt för oss att acceptera ett ettårigt skattestopp, som en
extraordinär åtgärd i det paket som regeringen presenterade tidigt

SkU31

241

16 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

under vintern. Där fanns andra åtgärder, som hade positiva effekter för SkU30—

landstingen, nämligen både pris- och lönestopp. I det läget tror jag att Bilaga 2

landstingen hade varit beredda att acceptera ett skattestopp för 1991.

Däremot känner jag stor tvekan och oro inför det tvååriga skattestoppet
och skulle vilja säga nej till det förslaget, av principiella skäl.

Vi tycker att det innebär en kraftig inskränkning av den kommunala
självbestämmanderätten. Det finns också tecken på att ett sådant
skattestopp skulle kunna bli bestående under en längre period, vilket
jag känner stark principiell oro inför.

Man skall ha klart för sig att statens strama utgiftspolitik, med en
fortsatt urholkning av transfereringarna till landstingen, gör det oerhört
besvärligt för landstingen att fylla de funktioner och uppgifter
som vi har.

Den andra frågan gäller neutraliseringen av reformen. Där har vi
nog gemensamma synpunkter med Kommunförbundet. Vi är överens
med finansdepartementet om momsneutraliseringen för 1991 — där
har vi inga invändningar. Däremot anser vi att regeringen föreslår
betydligt större indragningar till staten än vad som motsvaras av
inkomstskattereformens effekter. Det är särskilt tre punkter jag vill
peka på, där oklarheten är mycket stor och där det i dag enligt vår
uppfattning inte är möjligt att lägga fast så preciserade nivåer av
neutraliseringen som regeringen har gjort i kompletteringspropositionen.

Den första punkten är effekten av att grundavdraget ligger fast. Hade
man haft för avsikt att ändra grundavdraget, borde landstingen liksom
vid andra tillfällen då sådana förändringar har gjorts ha erhållit
kompensation. I det här fallet drabbas vi. Man räknar in detta och
kräver att landstingen skulle betala tillbaka i storleksordningen strax
under 1 miljard kronor.

De dynamiska effekterna är en annan sak som regeringen har räknat
in för de kommande fem åren. Vi tycker att de dynamiska effekterna
är osäkra: det är osäkert när de inträffar, och det är osäkert vilka
effekterna blir. Man bör enligt vår uppfattning avvakta och se vilka
konsekvenser reformen får i det avseendet under åren framöver.

Det tredje och kanske allra viktigaste området är att finansdepartementet
resp. Landstingsförbundet och, tror jag, Kommunförbundet har
helt olika prognoser för skatteunderlagets utveckling och når därmed
helt olika resultat, särskilt vad gäller effekterna av reformeringen av
kapitalbeskattningen, som i fortsättningen enbart blir statlig.

De totala effekterna av den neutralisering som föreslås ligger enbart
för landstingen i storleksordningen 3,2 miljarder per år. Då skall man
ha klart för sig att effekten de två första åren dessutom blir dubbel.

Våra beräkningar visar helt andra neutraliseringsindragningar än vad
som har föreslagits i propositionen.

Mot bakgrund av detta skulle jag vilja föreslå att utskottet begränsar
regeringens förslag till att fastställa nivån för neutraliseringen endast
för 1991 och att resten får bedömas inför varje budgetår. Så har man
gjort i andra sammanhang, exempelvis när det har gällt förändring av
skatteutjämningsavgiften.

SkU31

242

Det var de två huvudinvändningar som jag ville göra utskottet SkU30—

uppmärksamt på. Sedan skall jag be att Ulf Wetterberg får redovisa en Bilaga 2

detaljfråga som har aktualiserats av flera av våra medlemmar.

Ulf Wetterberg: Det gäller skatt vid utlandstjänstgöring, som behandlas
på s. 385 ff i propositionen. Det är en fråga som har intresse för oss
också; det hänger ihop med att flera av våra medlemslandsting i
bolagsform driver export av sjukvårdstjänster.

Propositionens huvudförslag, som vi tycker är bra, är att om
inkomsten av anställning grundas på en vistelse utomlands som varar
minst sex månader och beskattas i verksamhetslandet, skall ingen
beskattning ske här hemma. Problemet uppstår vid export av tjänster
till länder där det inte är någon beskattning, såsom Saudiarabien och
en del andra länder i den delen av världen. Enligt den regel som fonns
i lagrådsremissen skulle beskattning då till fullo ske i Sverige. Därmed
skulle det bli en väldig skillnad, beroende på till vilket land exporten
var riktad.

Nu har regeringen i propositionen gjort en ändring på den punkten,
men samtidigt infört en ettårsregel för sådana verksamhetsländer där
det inte förekommer inkomstbeskattning. Detta är ju en förbättring i
förhållande till lagrådsremissen, men vi skulle vilja att utskottet övervägde
om man inte kunde gå ännu litet längre och kanske komma ned
till en halvårsregel även för länder av typ Saudiarabien, om man
kombinerade regeln med en prövning av de skäl som finns — på
samma sätt som nu föreslås beträffande ettårsregeln. Det är alltså en
förbättring jämfört med lagrådsremissen, men vi ser gärna något steg
ytterligare för att jämställa de olika typerna av länder.

Lars-Eric Ericsson: Kommunförbundet har i sitt remissyttrande över
skatteomläggningen i allt väsentligt tillstyrkt reformen. Jag skall ta upp
tre punkter där vi har en avvikande uppfattning i förhållande till
regeringens förslag.

Den första punkten gäller skattestoppet. När det gäller den frågan
skall jag inskränka mig till att säga att vi ogillar principen med ett
lagfäst kommunalt skattestopp. Detta skall icke tolkas som att kommunerna
har någon önskan att höja den kommunala utdebiteringen.

Tvärtom har primärkommunerna i praktiken levt med ett skattestopp i
snart tio års tid. Men vi är rädda för att ett lagfäst kommunalt
skattestopp kan bidra till en oklar rollfördelning mellan staten och
kommunerna när det gäller ansvaret för detta instrument för den
kommunala verksamheten. Av det skälet avvisar vi förslaget, på principiella
grunder.

Den andra punkten jag vill ta upp är frågan om neutraliseringen. Vi
bejakar en ordning som innebär att varken staten eller kommunerna
skall "tjäna" på omläggningen som sådan. Det är alltså korrekt att
neutralisera effekterna av skatteomläggningen. För 1991 och 1992
överensstämmer i princip våra bedömningar av skattereformens effekter
med regeringens. För åren därefter finns det emellertid stora
skillnader. De beror framför allt på att regeringen schablonmässigt

SkU31

243

räknar med en positiv dynamisk effekt motsvarande ungefär 1 % av SkU30—

lönesumman per år, som inte skulle komma kommunerna till del, är Bilaga 2

det tänkt.

Vidare anser regeringen att om skattereformen inte skulle genomföras,
 borde det nuvarande grundavdraget vid kommunal beskattning ha
höjts. Alltså: kommunerna förutsätts teoretiskt tjäna på att man avstår
från denna grundavdragshöjning. Det resonemanget förstår vi inte alls.

Det är en princip som aldrig tidigare har tillämpats, att staten har
krävt kompensation från kommunerna de år grundavdragen har tegat
oförändrade.

Därutöver har vi olika utgångspunkter för att bedöma effekterna av
den slopade kapitalbeskattningen.

Skillnaderna mellan våra och regeringens beräkningar uppgår till
ungefär en krona per skattekrona 1993 och 1994. För 1995 är skillnaden
knappt en krona per skattekrona. För samtliga tre år har alltså
regeringen en mer positiv bedömning av skattereformens effekter för
kommunerna.

Metoden för neutralisering, där uttaget är kopplat till skatteunderlaget,
 innebär ju dessutom att de belopp som kommer att dras in från
kommunerna växer i takt med skatteunderlaget. Detta tycker inte vi är
självklart.

Vi menar att skatteutskottet inte bör följa förslaget att nu fastställa
neutraliseringsbeloppet och neutraliseringsmetoden för hela femårsperioden.
 Därtill, menar vi, är bedömningen av inkomstskattereformens
totala effekter på kommunernas ekonomi alldeles för osäker. Vår
uppfattning i detta avseende stärks av de preliminära beräkningar som
Kommunförbundet har gjort av förslagets effekter för enskilda kommuner.
 Det har visat sig att omfördelningseffekterna blir väldigt stora,
men jag skall inte gå in på det här; det kanske vi kan återkomma till.

Jag känner alltså oro inför de betydande snedfördelningar som sker
mellan de enskilda kommunerna.

Vi menar att när man är överens om de två närmaste åren, när man
känner denna betydande osäkerhet för åren bortom 1992 och när man
dessutom — vilket vi hälsar med tillfredsställelse — kan konstatera att
det skall tillsättas en statlig utredning som skall se över hela systemet
för de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna, finns
det alla skäl att vänta med frågan om vilka metoder för neutralisering
man skall använda för åren 1993 och bortom. Vi är alltså överens om
att det skall ske en neutralisering, men vi menar att när man ändå gör
en utredning vars förslag skall omsättas i praktisk handling fr.o.m.

1993, har man i det sammanhanget möjlighet att göra en mer korrekt
bedömning av hur effekterna av skatteomläggningen skall neutraliseras
efter 1993, och samtidigt få ett system som är mera känsligt för de
olika effekterna för enskilda kommuner.

Den tredje frågan, som jag kort skall beröra, är egentligen en fråga
som har energipolitiska aspekter. Fjärrvärmeutbyggnaden har varit ett
centralt inslag i den statliga energipolitiken under 1980-talet. Kommunerna
har därför direkt och indirekt uppmanats att satsa på fjärrvärme

SkU31

244

och översättning. Fjärrvärme är också en grundläggande förutsättning SkU30—

för ett miljöanpassat energisystem. Härtill kommer att fjärrvärme skall Bilaga 2

utgöra underlag för den fortsatta utbyggnaden av kraftvärme.

Den beslutade övergången till moms på energi innebär att fjärrvärmesektorn
får en försämrad konkurrenskraft mot individuell oljeuppvärmning
på ca 1 miljard kronor per år. Detta kommer att få till följd
att fjärrvärmen avvecklas i en stor del av de kommuner som satsat på
detta energisystem. Den effekten strider såvitt vi förstår mot de energipolitiska
målen. Dessutom innebär kraftvärmeproduktion att energin i
bränslet utnyttjas till 90 %, medan kondenskraftproduktion endast
utnyttjar ungefär 45 % av bränslets energiinnehåll. Inför kärnkraftsavvecklingen
kommer ny elproduktionskapacitet att erfordras.

Vi anser det vara skäligt att kraftvärmens miljöfördelar också kommer
till uttryck i beskattningsprinciperna. Det nu föreslagna beskattningssystemet
innebär att kraftvärme även fortsättningsvis belastas med
punktskatter och miljöavgifter, medan kondenskraftproduktion helt
undantas från sådana skatter och avgifter. En miljövänlig elproduktion
kräver, menar vi, ett rättvist skattesystem även i dessa avseenden.

Lars Hedfors (s): Eftersom båda föredragandena har talat om neutraliseringsproblematiken,
 kanske jag bör upplysa om att detta torde vara
något som i första hand finansutskottet kommer att få ta ställning till.

Det betyder inte att vi är likgiltiga; vi lyssnar gärna även på sådana
synpunkter.

Kjell Nordström (s): Herr ordförande! Neutraliseringsproblematiken
verkar vara stor. Jag skulle vilja ställa en fråga till tjänstemännen från
finansdepartementet, som ju ändå har räknat på detta och som nu har
lyssnat på de problem som framförts från kommunförbunden. Kan
någon kommentera skillnaden i beräkningarna? Gärna även beträffande
fjärrvärmen.

Ingemar Hansson: Utgångspunkten för diskussionerna mellan finansdepartementet
och kommun- och landstingsförbunden har varit att man
i diskussionen om neutralisering skall använda samma beräkningsprinciper
som i skattepropositionen, som ingår i den överenskommelse
som träffats mellan folkpartiet och socialdemokraterna. På de punkter
som kommunförbunden tog upp är beräkningarna baserade på skatteproppen
i det avseendet. I propositionen liksom i 1990 års reform —
och så var det för övrigt även i skatteutredningarna — gäller den
finansiering som räknas fram sänkningen av skatteskalorna utöver den
sänkning som skulle ha kommit om man hade haft indexerade skatteskalor.
 Det betyder att vi inte finansierar den skattesänkning som
skulle ha uppkommit om vi i stället hade indexerat grundavdrag och
skiktgräns. I konsekvens med detta finns det ingen finansiering motsvarande
vad som skulle ha hänt om grundavdraget hade räknats upp
med inflationen. I samma mån som det då skulle ha belastat kommunerna
har vi låtit det belasta kommunerna i denna neutraliseringsberäkning.

SkU31

245

På samma sätt är det med de dynamiska effekterna. I hela finansie- SkU30—

ringskalkylen antas att skattereformen ger förbättrad produktion, så att Bilaga 2

man den vägen får in extra skatteintäkter på 5 miljarder. Det finns
ingen särskild finansiering för dessa 5 miljarder, utan de antas uppkomma
genom att den totala produktionen blir högre som en följd av
skattereformen. Också till den del dessa miljarder tillfaller kommunerna
och landstingen är det beaktat i finansieringskalkylen.

Vad gäller prognosunderlaget, är skattereformens beräkningar allmänt
sett baserade på de prognosförutsättningar som gällde i höstas. Vi
har inte räknat om hela reformen med hänsyn till de successiva
revideringar som kommit, främst av tidsskäl. Vi använde de prognoser
som gjordes av departementet tillsammans med riksrevisionsverket vid
den tidpunkten. Om man skulle räkna om dem med hänsyn till vad
som är aktuellt nu, finge man räkna med en högre inflation, ett högre
löneutvecklingsantagande och ett högre belopp för inkomstslaget kapital.
 Dessa komponenter skulle slå olika — vissa skulle vara gynnsamma,
 andra ogynnsamma för kommunerna. Nettoeffekten är svår att
bedöma.

Summa summarum har departementet känt sig låst till de principer
som anges i propositionen. Vi har bara konsekvensberäknat avseende
effekten på nödvändig neutralisering mellan stat och kommun.

Den kalkyl som finns i propositionen är en offentligfinansiell kalkyl.
 Därefter görs en uppsplittring mellan stat och kommun. I samma
mån som kommunerna skulle få en generösare behandling skulle det
uppstå en finansieringslucka, ett motsvarande hål i den statsfinansiella
kalkylen, vilket vi har bedömt såsom oförenligt med målet att reformen
skall ges en ansvarsfull finansiering även ur statens synvinkel.

Också om fjärrvärmen finns vissa åsiktsskillnader. Enligt vår bedömning
leder skattereformen inte i sig till någon påtaglig förändring eller
försämring av fjärrvärmens konkurrenskraft, utan är ganska neutral i
det avseendet. Det gamla RINK/KIS-förslaget skulle ha gett en sådan
försämring, men genom att vi i propositionen också har med MIAutredningens
förslag om högre miljöavgifter uppnås en förhållandevis
gynnsam total effekt för fjärrvärmens konkurrenssituation. Denna bedömer
vi som ganska neutral.

Kjell Nordström (s): För att hoppa över till ett annat ämne, syftar ju
skattereformen till att förbättra ekonomins funktionssätt. I går sade
löntagarorganisationerna att man kunde räkna med en lugnare nominell
löneutveckling under 90-talet. Vilken är er bedömning av skattereformens
effekter på kort och litet längre sikt vad gäller kommunernas
resp. landstingens ekonomiska utveckling och de krav på löneökningar
som kan komma från de anställda?

Gunnar Hofring: Enligt min uppfattning är en förutsättning för att vi
skall kunna upprätthålla en bra verksamhetsnivå inom vårt område,
att vi får en låg löneutveckling under 90-talet. I annat fall, om inte de
fackliga organisationerna i praktiken kan stå för det uttalande de
gjorde, kommer det att bli oerhört besvärligt för landstingssektorn att

SkU31

246

upprätthålla den nivån. Som arbetsgivare är vi självfallet beredda att ta SkU30—

den bollen med oss i de fortsatta förhandlingarna. Vi kommer självfal- Bilaga 2

let att sträva efter en rimlig löneutveckling.

Får jag något kommentera finansdepartementets kommentar till
Kjells fråga? Jag tycker att finansdepartementets redovisning visar hur
osäker denna bedömning egentligen är. Att det råkar bli en lucka i
finansieringen är en sak, men om avsikten är att neutralisera och inte
försämra den kommunala ekonomin, måste det vara rimligt att avvakta
med att lägga fast vilka volymer som skall neutraliseras till dess att
man får ett säkrare beräkningsunderlag. Vi har använt senare beräkningar
än finansdepartementet och ser alltså denna stora differens.

Jag instämmer gärna med Lars-Erics synpunkter: Lägg fast 1991,

1992 kan vi också acceptera eftersom vi är i stort sett överens, men
koppla resten till den kommunalskatteutredning som skall göras.

Lars-Eric Ericsson: Det är alldeles nödvändigt att vi Sr en lugnare
löneutveckling under 90-talet, om vi inte skall S betydande finansiella
problem i kommunerna.

Låt mig nämna bara en faktor som är viktig att ha klar för sig i
samband med lönekostnadsutvecklingen: I kommunsektorn har vi
under 80-talet haft en relativt sett "sämre" löneutveckling än den
övriga arbetsmarknaden. Vår sektor har bokstavligt talat haft en löneeftersläpning.
 De kommunalanställda ligger fortfarande något lägre än
genomsnittet av löntagarna på arbetsmarknaden. Därför finns det anledning
att varna för överdriven optimism så till vida att vi skulle
kunna fortsätta även under 90-talet med en motsvarande lägre lönekostnadsutveckling
för våra anställda. I våra kalkyler har vi utgått från
att lönekostnadsutvecklingen för de kommunalanställda skall hålla
jämna steg med övriga sektorer av arbetsmarknaden.

Hugo Hegeland (m): Herr ordförande! Både Landstingsförbundets och
Kommunförbundets talesmän ställde sig ju positiva till skatteomläggningen
och dess syfte, men däremot reagerar de hårt mot det föreslagna
tvååriga skattestoppet. Möjligtvis kunde de acceptera ett ettårigt
skattestopp. Huvudsyftet med reformen är ju ändå att få ned den
kommunala beskattningen till att ligga ungefår vid 30 % — nu är man
visserligen redan uppe i 31 % — och att huvuddelen av befolkningen
bara skulle betala 30—31 % i inkomstskatt, medan återstående 15 %
kommer upp i ungefår 50 %. Här uttrycker ni nu stor oro över att det
blir kommunalt skattestopp. Ni är alltså helt inställda på att fortsätta
höja landstingsskatt och kommunalskatt under hela 90-talet? Då tycker
jag hela skatteomläggningens syfte är förverkat.

Lars-Eric Ericsson: Jag vill starkt invända mot den beskrivningen. Det
finns en oerhört bred insikt i kommunsektorn om att kommunala
skattehöjningar inte längre erbjuder något användbart instrument för
att klara kommunsektorns ekonomiska problem.

Jag ser det emellertid som en viktig principfråga, att så länge vi har
en grundlagfåst rätt för kommunerna att ta ut inkomstskatt finns det
ingen anledning att införa något "dubbelkommando" när det gäller det

SkU31

247

instrumentet. Jag tror faktiskt förnuftet är jämnt spritt över landet, och SkU30—

insikten i kommunerna är lika stor som i den kungliga huvudstaden Bilaga 2

om nödvändigheten av att hålla igen på inkomstskatterna.

Om jag får tillåta mig en kanske oartig jämförelse i denna fina lokal,
skulle jag vilja säga följande. Primärkommunerna har höjt kommunalskatten
under hela 80-talet med ungefår en halv procent — 5 öre per
år i genomsnitt under en tioårsperiod. Det är en långt måttligare
ökning av skatteuttaget än vad staten har kostat på sig under motsvarande
period. Så om vi skall diskutera skattetak är väl frågan vem som
först borde åläggas detta tak.

Gunnar Hofring: Det är så lätt att instämma i vad Lars-Eric sade att jag
nöjer mig med det.

Hugo Hegeland (m): Talet om dubbelkommando är egendomligt. Det
är ju på det enkla sättet att det är riksdagen som har delegerat en del
av sin beskattningsmakt till kommunerna, och den kan riksdagen
återta närhelst den önskar.

Den kommunala beskattningsrätten är unik i världen — det finns
inget annat land som har en så oinskränkt kommunal beskattningsrätt
som Sverige. Titta på Norge och Finland — där har man skattetak,
därför att det visat sig att man annars inte klarar det hela.

Därför förvånar mig detta sätt att se, att det skulle vara någon
grundlagsenlig rätt. Riksdagen delegerar en del av sin beskattningsrätt
— så länge det fungerar. Men det visar sig att det inte kommer att
fungera, för ni har ju höjt varje år. Även om det bara är en halv
procent per år, blir det ändå betydande volymer efter några år.

Lars-Eric Ericsson: Det är alldeles riktigt att det kanske inte finns
något annat jämförbart land som har denna exklusiva rätt för kommunerna
som vi har i vårt land. Jag tycker ändå det finns mycket starka
skäl att slå vakt om vårt system — inte därför att jag för ett ögonblick
vill plädera för en fortsatt höjning av skattetrycket utan därför att jag
helt enkelt tror att det bäst gagnar syftet om vi har en tydlig rollfördelning
i detta avseende.

Norge är knappast något efterföljansvärt exempel. Där har man
infört ett skattetak, som har inneburit att rätt snart alla norska kommuner
lade sig just uppe vid detta tak. Effekten har blivit ett ganska
intensivt trappspring i finansdepartementets lokaler i Oslo, när den
kommunala sektorn vill utverka dispenser för det ena eller andra och
klaga sin nöd om hur verkligheten ser ut.

Jag tror att det är mycket viktigt, nu när vi får en omläggning av
inkomstskatten som innebär att åtminstone åtta av tio inkomsttagare
kommer att avstå allt vad de betalar i inkomstskatt till det kommunala,
att ha den rollfördelning som innebär att kommunalpolitikerna får ta
fullt ansvar för sina handlingar även i detta avseende. De kommer att
få ett alldeles tillräckligt tryck från medborgarna, som vet att det är till
kommunen de avstår skatten, för att inse att det inte är något nöje att i
onödan höja de kommunala skatterna. Jag tycker vi kan lära av
erfarenheten: Det finns ingen uppdämd önskan att för okynnes skull

SkU31

248

höja kommunalskatten. Tvärtom tror jag att vi kan leva med den SkU30—

ordning vi har i dag och vara ganska förvissade om att det inte skadar Bilaga 2

effekten av skattereformen.

Hugo Hegeland (m): Om man kan leva med det läge man har i dag,
behövde man knappast uttrycka någon oro för ett skattestopp, tycker

jag Jag

har en kort fråga till. Den gäller er misstro till de dynamiska
effekterna, där ni ligger lågt. Ni säger t.o.m. att ni ännu inte har sett
några. Det är klart att ni inte kan se några — skattereformen är ännu
inte genomförd! Varför är ni så skeptiska? Huvudsyftet, som ni var
positiva till, är ju just att få denna bättre ekonomiska utveckling.

Lars Hedfors (s): Det var en mycket omfattande fråga, men kan ni
svara kort så var så goda.

Lars-Eric Ericsson: Ja, jag skall fatta mig kort. Frågan bygger uppenbarligen
på ett missförstånd. Vi har icke hävdat att vi tror att det inte
blir dynamiska effekter av skatteomläggningen. Tvärtom är vi ganska
övertygade om att det kommer att bli sådana. Det enda vi har sagt är
att det kanske inte är rimligt att, när man skall neutralisera effekterna
av skattereformen, utgå från att de dynamiska effekterna enbart kommer
staten till godo och inte kommunsektorn. Det är vår utgångspunkt.

Gunnar Hofring: Först instämmer jag i vad Lars-Eric säger.

Vi är beredda att bedöma detta när vi ser effekterna av skattereformen.
 Vi är beredda att ta med det inför 1993, 1994 och 1995, men vi
vänder oss emot att i dag lägga fast dem.

Anne Wibble (fp): Frågan om neutraliteten behandlas faktiskt i finansutskottet,
 och jag ser fram mot att få del av era beräkningar, PM osv.
till behandlingen där.

Jag förmodar att ni ändå har studerat hur propositionens förslag
påverkar en tänkbar volymökning för kommuner resp. landsting under
de närmaste åren. Har ni några sådana beräkningar att delge oss?

Karin Rudbeck: Med de finansiella förutsättningar för kommunsektorn
som vi ser för de närmsta åren och med de finansiella ramar som
anges, med oförändrade villkor också när det gäller utvecklingen av
statsbidragen, klarar man inte en volymökning ens på 1 % om man
samtidigt antar att man inte "nollar" reinvesteringar och investeringar.

Gunnar Hofring: Det underskott som landstingssektorn får redan 1990
ligger i storleksordningen 8 miljarder kronor. De beräkningar vi har
gjort tillsammans med finansdepartementet visar att det möjligtvis kan
bli en marginell förbättring 1991/92, men därefter på nytt försämringar,
 med mycket kraftiga underskott i vår sektor.

En absolut förutsättning för att det över huvud taget skall finnas
något utrymme för en volymökning är att lönekostnadsökningarna
hålls på en mycket begränsad nivå; där är vi tillbaka vid Kjells fråga.

SkU31

249

Det måste alltså vara mycket marginella löneökningar för att vi skall SkU30—

kunna räkna med någon volymökning över huvud taget, trots att vi vet Bilaga 2

att behoven är avsevärt mycket större.

Anne Wibble (fp): Tack så mycket. Får jag ta upp en annan fråga. Ni
nämnde själva att ni hoppas att skattereformen skall medverka till en
litet bättre arbetssituation inom era sektorer. Om det skulle vara så att
en del personer som i dag arbetar mindre än full tid skulle ha
önskemål om att övergå till heltid eller öka sin arbetstid på något
annat sätt, har ni beredskap att tillhandahålla tjänster enligt de önskemålen? Gunnar

Hofring: Ja, det finns det. Det är dessutom önskvärt. Sett ur
patienternas synpunkt är det önskvärt att ha så få människor som
möjligt involverade i det direkta vårdarbetet. Också ur arbetsgivarens
synpunkt är det önskvärt att ha så få personer som möjligt anställda.

Landstingen gör ingen vinst på att ha en hög andel deltidsarbetande.

Det finns en beredskap ute i landstingen att erbjuda ytterligare arbetstid,
 och jag tror att det görs utan att öka de totala kostnaderna.

Lars-Eric Ericsson: Det kanske finns skäl att markera att förutsättningarna
i det avseendet varierar regionalt. Det som Anne Wibble tar upp
är nog för oss i kommunsektorn den kanske allra viktigaste positiva
effekten av det nya skattesystemet.

I vår bilaga till långtidsutredningen har vi gjort beräkningar av
arbetskraftsbehovet. Om man betraktar allting annat som oförändrat
från dagsläget men tar hänsyn till redan fattade beslut, skulle primärkommunerna
behöva rekrytera lågt räknat 16 000 av totalt 25 000
nytillträdande per år fram till 1995. Vi inser att det är en fullständigt
orealistisk föreställning att vi skulle kunna rekrytera två av tre nytillträdande
på arbetsmarknaden, så vår enda reservmöjlighet för att klara
uppgifterna i kommunal sektor är att motivera dem vi redan har hos
oss att öka arbetstidsuttaget. Därvidlag varierar det mellan arbetsuppgifterna
och mellan regionerna. Vi har fortfarande bara ett genomsnittligt
arbetstidsuttag bland hemtjänstpersonalen på 66 %. Här finns
alltså väldiga möjligheter — om vi utnyttjar dem rätt — att utnyttja
skatteomläggningens effekter, och jag tror det finns både medvetenhet
och beredskap ute i kommunerna att ta till vara dessa möjligheter.

Torsten Karlsson (s): Jag kan väl börja med den kommentaren att jag
håller med Lars-Eric Ericsson om att kommunerna visar mycket stort
ansvar när det gäller att inte höja skatterna i onödan.

Regeringen har under många år i finansplanen framhållit att kommunerna
har ett begränsat utrymme. Man har pekat på de prioriterade
områden som de i huvudsak skall ägna sig åt. Har Kommunförbundet
någon uppfattning om tillväxten i kommunerna i stort sett har legat
inom de ramarna, eller har kommunerna kanske trampat över litet väl
mycket när det gällt att vara gentil på andra områden? Man kan ju
konstatera att det finns kommuner som har varit uppe i både 4 och
5 % volymökning under de senaste åren. Kan det vara en anledning
till att så många kommuner i vårt land brottas med svårigheter? Att

SkU31

250

många kommuner har ganska omfattande s.k. sparpaket i innevarande SkU30—

års budget, som kan ligga på en krona eller mer i utdebitering, är det Bilaga 2

en följd av deras sätt att hantera sin ekonomi? Svarar enprocentsutvecklingen
upp mot kravet på en utbyggnad av barnomsorgen, exempelvis? Lars-Eric

Ericsson: Som direkt svar på frågan kan man säga att kommunerna
ju inte har levt upp till det av riksdagen uttalade målet när
det gäller volymökningen. Men intentionerna har man helt visst levt
upp till. I praktiken har vi haft en halvering av volymtillväxten i
primärkommunerna under den senaste tioårsperioden. Från att ha rört
oss på volymökningstal om ungefär 4 % per år, har vi under 1980-talet
varit nere på 2 % och strax därunder.

I kommunsektorn är det bara två områden som har bidragit till
volymökningen: barnomsorgen och äldreomsorgen. Detta är helt förenligt
med utomordentligt klara måluttalanden från riksdagen, så
kommunerna har i det avseendet försökt leva efter riksdagens uttalade
mål.

På ett område har kommunerna inte lyckats tillgodogöra sig ett
teoretiskt utrymme för en minskning av verksamheten: skolan. Vi har
haft en minskning av elevantalet i grundskolan med i runda tal
100 000 under 1980-talet, och den teoretiska besparingseffekten av
detta har kommunerna inte fullt ut kunnat tillgodogöra sig. Det finns
många förklaringar till det. Jag tror för egen del — och det är en
uppfattning som vi är överens om på kommunsidan — att förutsättningarna
att rationellt utnyttja varje krona som satsas i skolväsendet
kommer att öka inför 1990-talets skola, när vi Sr ett samlat kommunalt
driftansvar.

Som jag sade är svaret att enbart barnomsorg och äldreomsorg har
svarat för den kommunala volymökningen under de senaste åren.

Gunnar Hofring: Det är riktigt att det i landstingssektorn i början av
1980-talet Snns ganska höga volymökningstal i enskilda landsting.

Under andra halvan av 1980-talet är vi nere på i storleksordningen
1,5 %, 1990 är det mindre än 1 % och 1991 blir det plus minus noll
eller kanske t.o.m. negativt.

Samtidigt har vi varit överens med staten om att enbart åldersförändringarna
kräver en volymökning på 1 % för att inte försämra
vården. I år noterar vi med tillfredsställelse att regeringens långtidsutredning
faktiskt har accepterat den nivå som Landstingsförbundet
har hävdat under en lång tid och redovisar ett behov av en volymökning
på i storleksordningen 2 % per år.

Rolf Kenneryd (c): Först skulle jag vilja be representanterna att ytterligare
redovisa förväntade effekter av det tilltänkta skattestoppet, framför
allt i de kommuner och landsting som inte har höjt skatten i avvaktan
på detta skattestopp.

Sedan vill jag följa upp Anne Wibbles fråga om den ökade arbetsvolymen.
 Det är ju gott och väl att ni är beredda med tjänster, men såvitt

SkU31

251

jag har förstått är en av de fundamentala anledningarna till att man SkU30—

har mycket deltid att vårdarbetet är så tungt. Har ni också beredskap Bilaga 2

för att vidta åtgärder för att underlätta detta?

Slutligen skulle jag vilja fråga Lars-Eric: Har ni gjort några bedömningar
över den förväntade ökningen av social- och bostadsbidrag i
den del av inkomstskikten där detta kan bli aktuellt?

Gunnar Hofring: Ja, när det gäller att underlätta vårdarbetet vill jag
hänvisa till de mycket kraftiga satsningar som landstingen över lag gör
på olika personalpolitiska åtgärder, inte minst på arbetsmiljösidan.

Det är faktiskt så att vi vet, genom att vi frågat vår personal, att man
är intresserad av att förlänga sin arbetstid. Det finns alltså ett positivt
intresse, och jag utgår från att om vi kan para ihop det med nya och
bättre personalpolitiska insatser, blir det säkert mycket positiva effekter.

Sedan är det så — som jag haft anledning att säga i en överläggning
med regeringen — att den ekonomiska åtstramning som nu sker för
landstingssektorn i skilda landsting kommer att få effekter på verksamhet
och verksamhetsinnehåll. Det kommer alltså att bli neddragningar
även på de prioriterade områdena. Successiva neddragningar, urholkningar
av statsbidrag och annat har vi levt med under hela 1980-talet
och klarat det genom att landstingen hade en hygglig ekonomisk reserv
när man gick in i 1980-talet. De pengarna är nu slut, och det går
naturligtvis inte att fortsätta på samma sätt utan att det får effekter på
verksamheten. Detta bör man ha klart för sig.

Lars-Eric Ericsson: Jag tror inte att man skall överdriva problemen för
kommunerna av skattestoppet i sig. Vår invändning är principiell.

Eftersom det finns ganska liten önskan ute i kommunerna att höja
kommunalskatterna, kan man inte hävda att detta ur ekonomisk
synpunkt skulle vara något stort hinder.

Däremot tror jag det är viktigt att understryka att kommunalskattesystemet
alltjämt är ofullgånget. Det är dess värre inte så att skillnader
i kommunalskatt enbart återspeglar skillnader i ambitioner eller möjligen
kompetens hos dem som är satta att sköta de enskilda kommunerna.
 Därför ser vi med mycket stora förväntningar fram mot resultatet
av den utredning som nu skall tillsättas, som inte bara skall se över
statsbidragssystemet i största allmänhet utan också försöka hitta möjligheter
att effektivisera skatteutjämningseffekten i systemet.

När det gäller utrymmet för att motivera dem som har deltidsarbete
att öka sitt arbetstidsuttag, pågår sedan lång tid aktiva försök i den
riktningen. Det handlar om både personalutbildning, personalutveckling
och arbetsmiljöförbättrande åtgärder, för att underlätta för dem
som vill öka sitt arbetstidsuttag att göra det. Det är riktigt som du
säger, att arbetstyngden framför allt inom vissa av vårdområdena är
sådan att man har valt att gå ned i arbetstid.

Slutligen till frågan om socialbidragen och bostadsbidragen. Bostadsbidragen
har beaktats i neutraliseringsdiskussionerna. Om jag får uttrycka
en personlig uppfattning, som jag tror att jag delar med många
av kommunsektorns företrädare, ser jag gärna att bostadsbidragen

SkU31

252

kommer att inordnas i socialförsäkringssystemet framöver. Om vi nu SkU30—

får en betydande förenkling och generalisering av de ekonomiska Bilaga 2

relationerna mellan stat och kommun, vore det ganska förnuftigt att i
det sammanhanget inkludera bostadsbidragssystemet som en del av
statens fördelningspolitiska instrument. Det är en fråga som vi har
möjlighet att återkomma till.

Vad gäller socialbidragen har vi räknat med att det kan bli en viss
ökning, men det är inte närmare beaktat i diskussionerna.

Lars Bäckström (vpk): Jag lägger märke till att det finns en åsiktsskillnad
mellan departementet och kommunförbunden bl.a. vad det gäller
de dynamiska effekterna av skattereformen och skatteintäkterna. Därför
vill jag också passa på att fråga finansdepartementet: Vilken beräkningsmetod
använde ni när ni fick fram de 5 miljarderna? Det är en
omdiskuterad fråga — det finns Blomkvist, Ström och professor Klemarken.
 Vem stöder ni för närvarande?

Ingemar Hansson: Bedömningen i propositionen i den frågan baserar
sig huvudsakligen på den utredning som inkomstskatteutredningen
gjorde, så det hela går tillbaka på det underlag den utredningen hade.

Som du nämner beställde inkomstskatteutredningen två fristående expertrapporter
om i vilken storleksordning arbetsutbudet skulle förändras
av sänkta inkomstskatter. Därtill tittade man på en del andra
undersökningar.

Inkomstskatteutredningen resonerade fram och tillbaka och kom
fram till att en rimlig bedömning, baserad på detta underlag — en
ganska försiktig bedömning, skrev utredningen t.o.m. — är att man
kanske kan uppskatta de dynamiska effekterna till motsvarande en
arbetstidsökning på 1 % på kort sikt och 4 % på lång sikt. Utredningen
betonade även att denna storlek på de dynamiska effekterna visserligen
operationaliserades som just en ökning av arbetsutbudet, men det
behöver inte nödvändigtvis betyda en sådan ökning av antalet arbetade
timmar utan inkluderar alla typer av effektivitetsvinster.

Vad regeringen gör i propositionen är att i huvudsak basera sig på
inkomstskatteutredningens bedömning i det avseendet, som alltså var
en avvägning av bedömningar av ett flertal forskare inom området, och
sedan pruta litet på summan. Man höll nämligen fast vid det nominella
beloppet 5 miljarder kronor, som inkomstskatteutredningen hade
satt. Denna räknade allting i 1989 års förhållanden, men i propositionen
är allting beräknat i 1990 års förhållanden. Det innebär alltså en
viss prutning, en försiktigare linje än inkomstskatteutredningens, som
redan i det läget bedömdes som försiktig.

Lars Bäckström (vpk): Jag tackar för den försiktiga bedömningen.

En fråga till till finansen: Kommunförbundet menar att man får en
viss försämring. Den kanske man kan tåla; det kan diskuteras. Jag vill
se litet tillbakablickande. Vad är finansdepartementets mening vad
gäller ersättningarna och statsbidragen till kommunerna under 1980-talet
— har de varit realt värdesäkrade?

SkU31

253

Ingemar Hansson: Det enda vi som sitter här har varit inkopplade på SkU30— SkU31

är just neutraliseringsfrågan vad gäller skattereformens effekter. Övriga Bilaga 2

förhållanden mellan kommuner och finans handhas av budgetavdelningen,
 och den är inte representerad här i dag. Vi kan nog inte svara
på frågor utöver dem som har ett direkt samband med skattereformen.

Lars Hedfors (s): Däremot tycks Gunnar Hofring ha ett svar.

Gunnar Hofring: Det svaret är nej.

Lars Bäckström (vpk): Kan vi inte få en grov uppskattning ens från
finansen? Ni har väl ändå visst samband, gemensamma konferenser
osv.?

Ingemar Hansson: Jag kan inte ge någon siffra vid sittande bord.

Ulf Wetterberg: För att ge någon uppfattning om storleksordningar,
har vi i vår bilaga till långtidsutredningen räknat fram att staten under
1980-talet har dragit in belopp som ackumulerat motsvarar ungefär 16
miljarder från landstingen. Landstingsskatter och statens transfereringar
till landstingen sammantaget som andel av BNP har minskat under
1980-talet. Även om vi alltså säger att landstingen har höjt skatten med
en dryg tioöring per år, har vår totala andel av ekonomin sammantaget
minskat.

Gösta Lynga (mp): Jag håller givetvis i mycket med Lars-Eric Ericsson
om att det kommunala skattestoppet är ett stort misstag. Det är ett
misstroendevotum mot kommunala politiker, som har både ansvarskänsla
och kunskap om förhållandena. Dessutom bor de mycket
närmare sina väljare än vad vi gör.

I förlängningen av detta skulle jag vilja höra vad ni tycker om
möjlig beskattning av företag motsvarande miljöfarliga utsläpp, uttagande
av begränsade resurser i kommunen m.m. Kommunerna har ju
nu mer ansvar för miljötillsynen. Har ni funderat någonting längs de
banorna?

Lars-Eric Ericsson: Vi vill för vår del inte förorda ytterligare områden
för kommunal beskattning. Beskattningen av juridiska personer är ju
slopad, och vi rekommenderar inte en återgång till detta system, som i
sig var orättvist.

Däremot tycker vi det är klokt och angeläget att i samband med den
kommande utredningen diskutera alternativa finansieringskällor för
kommunal verksamhet — men det är inte fråga om nya skatter.

Gösta Lyngå (mp): Nej, misstaget med beskattningen av juridiska personer
var väl att beskattningen ofta inte skedde i den kommun där
verksamheten utövades. Om det kunde ges någon garanti för att det
vore just där verksamheten finns och inte där huvudkontoret ligger
som beskattningen skedde, kanske det vore ett annat läge?

Lars-Eric Ericsson: Jag vill bara återupprepa att vi egentligen inte ser
det som någon vare sig framkomlig eller särskilt önskvärd väg att på
det sättet bredda kommunernas möjlighet till skatteuttag. Det är vikti -

254

gare att få resonera om relationerna mellan stat och kommun när det SkU30—

gäller transfereringar, att slå vakt om de finansieringskällor vi har i Bilaga 2

dag samt alternativa finansieringskällor och fördelningen mellan dem.

Gösta Lynga (mp): Till Landstingsförbundet: Speciellt i vissa storstäder
är ett stort antal sjukdomar miljörelaterade. Det gäller t.ex. trafik, som
orsakar astma och andra sjukdomar. Har ni funderat på möjligheten
att utnyttja sådan beskattning för att bekosta sjukvården i landsting
som drabbas hårt av miljöförstöring?

Gunnar Hofring: Nej, det har vi inte gjort. Vi anser att det är en
beskattningsform som inte skall ligga på kommun- och landstingsnivå.

Lars Hedfors (s): Då var det inte fler frågor. Jag ber att få tacka
representanterna för Landstingsförbundet och Kommunförbundet för
att ni har kommit hit och svarat på våra frågor.

Glesbygdsdelegationen: landshövding Curt Boström, huvudsekreterare
Staffan Bond

Svenska Naturskyddsföreningen (SNF): generalsekreterare Anders
Wijkman

Ordföranden, Lars Hedfors (s): Jag skall be att få hälsa representanter
för glesbygdsdelegationen och Svenska Naturskyddsföreningen hjärtligt
välkomna till skatteutskottets utfrågning med anledning av propositionerna
om den nya stora skattereformen. Jag vill börja med att
överlämna ordet till glesbygdsdelegationen och landshövding Curt Boström.

Curt Boström: Jag vill helt kort redovisa våra synpunkter på några av
de skattefrågor som har stor betydelse för glesbygden.

Regionalpolitiken, och kanske framför allt glesbygdspolitiken, har
under många år varit sådan att man varit tvungen att försöka samordna
de resurser som finns. Allt som oftast har man måst söka finna
kombinationer när det gäller sysselsättningen, vilket har inneburit att
myndigheterna i mycket hög grad har fått se till att finna former för
samordning. Det har fungerat ganska bra. Regelverket har efter hand
förbättrats, och det har inneburit att både länsstyrelser och kommuner
har kunnat arbeta ganska bra med dessa frågor.

Den regionalpolitiska proposition som riksdagen skall behandla i
vår innehåller också förstärkningar på detta område som är mycket
bra. Om den går igenom, vilket jag hoppas, kommer länsstyrelserna att
få helt andra möjligheter än nu gentemot övriga sektorer av statlig och
annan offentlig verksamhet. I den händelse förändringar skall göras
inom ett område, framför allt inom glesbygden, kommer de nya
reglerna att innebära att länsstyrelserna får rätt att ställa krav på
alternativa lösningar när det gäller att upprätthålla sysselsättningen.

Såsom jag bedömer det kommer denna bestämmelse att ha en mycket
stor betydelse för oss i våra strävanden att upprätthålla och förstärka

SkU31

255

sysselsättningen just inom glesbygdsområdena. Föreliggande förslag SkU30—

kommer också att medföra en förbättring av regelverket. Nu skall man Bilaga 2

ta bort en del av de hindrande bestämmelser som har funnits, som har
varit ganska besvärliga när man har försökt att hitta kombinationer av
sysselsättning.

Sedan är det naturligtvis också viktigt med en uppföljning och
kartläggning av förutsättningarna på olika politikområden. Exempelvis
är det av mycket stor betydelse vilka skatteregler som gäller i olika
avseenden. Glesbygdsdelegationen har avgett ett yttrande i anledning av
skattereformen. Vi har också lämnat in ett landsbygdsprogram till
regeringen. Av dessa handlingar framgår nödvändigheten av att åstadkomma
förbättringar just för glesbygdsborna. Bl.a. har vi föreslagit
något som kallas etableringskonto, som skulle innebära att man kan
göra avsättningar som så småningom kan användas för etablering av ett
nytt företag.

Såsom skatteutskottets ledamöter också vet framhåller vi att det vore
önskvärt att i hela stödområdet införa sänkta arbetsgivaravgifter, något
som redan gäller i Norrbotten.

Det finns också andra delar i skatteförslaget som vi har synpunkter
på. Bl.a. vill vi ha förändringar när det gäller egenavgifterna för
småföretagare.

Jag skall framför allt beröra fyra områden.

Jag vill börja med frågan om skattefri vedbrand. Jag har erfarit att
gällande regler skulle förändras. För några år sedan tog man bort
beskattningsplikten för vedbrand, vilket hälsades med mycket stor
tillfredsställelse av inte minst glesbygdsborna. De nu gällande reglerna
är fördelaktiga inte enbart ur ekonomisk synpunkt utan de har också
betydelse när det gäller skogsvården. Vi tycker alltså att den regel som
gäller för fri vedbrand bör få vara kvar.

Ett annat område där det har talats om förändringar är skattefriheten
vid bärplockning upp till ett visst belopp. Beslutet om skattefrihet
togs för en del år sedan av riksdagen, och denna bestämmelse är av
mycket stor betydelse, inte minst psykologiskt, för människor i glesbygden,
 som ägnar mycket av sin fritid åt bärplockning. För många
kanske detta t.o.m. har varit den enda inkomsten! Denna regel har
också haft mycket stor betydelse när det gäller förädlingsindustrin på
livsmedelssidan. Jag skall inte gå in på detta i detalj, men jag vill
nämna att vi i Norrbotten i dag har en livsmedelsindustri som är
mycket beroende av att man får tag på de bär som finns i skogsmarkerna.
 Och trots att vi har mycket bär i Sverige är man tvungen att
importera från både Finland och Sovjetunionen. Men bestämmelsen
om skattefrihet på denna typ av inkomst har mycket stor betydelse,
och vi hoppas att riksdagen skall låta fribeloppet vara kvar. Nivån kan
man naturligtvis alltid diskutera, och vi har från glesbygdsdelegationens
sida tidigare föreslagit 10 000 kr.

Det finns andra sådana här verksamheter som har betydelse när det
gäller glesbygden och som måhända är litet udda. Vi har något som
kallas småturistisk verksamhet. Det kan exempelvis innebära att man
kan ha ett par uthyrningsstugor eller annan liknande verksamhet.

SkU31

256

Enligt nuvarande regler finns ett visst fribelopp, alltså ett belopp fritt SkU30—

från beskattning. Jag tror att det är 8 000 kr. när det gäller uthyrning Bilaga 2

av stugor. Också denna skattebefrielse har stor betydelse just när det
gäller kombination mellan jordbruk eller annan verksamhet och
exempelvis ett par stugor för uthyrning. Detta har gett en komplettering
både av inkomsten och sysselsättningen. Det är ett exempel på
bygdeturism, som har mycket stor betydelse. Vi tycker att man bör
diskutera att även fortsättningsvis ha ett fribelopp vad gäller beskattningen.

Jag vill sedan ta upp frågan om kvittningsrätten. Jag är medveten
om att det kan vara bekymmersamt att ha kvittningsrätten kvar, i vissa
avseenden. Men inom glesbygden kombinerar människor i mycket stor
utsträckning flera sysselsättningar. Någon har exempelvis en verkstad
och är då tvungen att komplettera med annan verksamhet för att över
huvud taget få nödvändig inkomst och sysselsättning. Kombinationen
finns ofta inom en familj, och det kan vara fråga om vitt skilda
verksamheter. Skall människor ha möjlighet att kombinera olika sysselsättningar,
 vilket också tas upp i den regionalpolitiska propositionen,
 måste de utan tvekan också ha möjlighet att kvitta ett underskott
i en verksamhet mot ett överskott i en annan. Denna rättighet kan
begränsas till att gälla exempelvis stödområdet, men det kan naturligtvis
alltid diskuteras på vilket sätt man skall begränsa förmånerna för
att undvika missbruk.

Vi vill alltså framhålla att vi skulle uppskatta om denna kvittningsrätt
kan bibehållas.

Slutligen skall jag ta upp reseavdragen. I glesbygden saknas ofta
kollektivtrafik, och det är många gånger fråga om långa pendlingsavstånd.
 Jag har ju själv varit med i arbetet just på kommunikationsområdet
och vet att det är stora problem att få rättvisa regler. Tidigare
användes fordonsskatten som reduceringsmedel, men jag vet inte om
det är speciellt mycket kvar att reducera från denna fordonsskatt.

Vi har inom glesbygdsdelegationen diskuterat möjligheten att differentiera
drivmedelspriset. Möjligen skulle man kunna hitta någorlunda
enkla former för en sådan differentiering. Jag förstår att det måhända
kommer att hävdas att ett sådant system kommer att missbrukas, och
det är mycket möjligt. Eftersom man måste räkna med ganska höga
drivmedelspriser tror jag ändå att det är nödvändigt att statsmakterna
undersöker om det finns möjlighet att åstadkomma en differentiering.

Fram till dess man hittar formerna för ett sådant system borde man
inom stödområdet använda ökad avdragsrätt. Det går ju att använda
den metoden inom stödområdet, samtidigt som man försöker finna
andra former för en lättnad inom detta område. Det är inte bara fråga
om pendling till arbete utan också en viss servicependling. Men jag är
medveten om att det finns problem.

Jag har därmed tagit upp de punkter som vi anser viktigast.

Anders Wijkman: Herr ordförande! Låt mig börja med en principiell
kommentar. Jag vill beklaga att hela den reformering av skattesystemet
som nu är på gång inte specifikt har analyserats utifrån miljö- och

SkU31

257

17 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

naturresurssynpunkt. Det var faktiskt uppseendeväckande att natur- SkU30—

vårdsverket eller någon annan inte ens var remissinstans när det gällde Bilaga 2

att kommentera de olika skattereformerna.

Det är säkert rimligt att påstå att delar av den här diskuterade
reformen, bl.a. den nya energibeskattningen, kommer att leda till vissa
positiva effekter för miljön, naturresurserna och klimatfrågorna, men
det är mer en tillfällighet än en styrd effekt. Det är givetvis svårt att
uttala sig om de totala effekterna när det gäller miljön av hela denna
reformering av skattesystemet. Det är ett mycket komplext material.

Ingen av utredningarna har specifikt belyst de här aspekterna. Den
analys som har gjorts i slutänden av professor Sören Wibe innehåller
förtjänstfulla konstateranden, men ansatsen är synnerligen smal, och
han hade bara ett par månader på sig. Han har t.ex. enbart belyst de
klassiska produktionsutsläppen — alltså fabriksutsläppen — och inte
alls gått in på alla andra problem i sammanhanget.

Vidare har vi ännu inte fatt ett heltäckande förslag till miljöavgifter.

De utreds fortfarande, vilket gör att det är mycket svårt att se vilka de
totala effekterna kommer att bli.

Enligt vår uppfattning borde man givetvis, i den mycket allvarliga
miljösituation som vi befinner oss i, inte bara i Sverige utan globalt
sett ha tagit ett mycket mer resolut grepp. Jag kommer just från
Bergen, där en stor internationell konferens pågår och där man skall
diskutera förslag till mycket långtgående ekonomiska styrmedel när det
gäller att försöka tackla miljö- och klimatfrågorna på ett mer offensivt
sätt än man gjort hittills.

Jag vill påstå att miljöfrågorna är lika angelägna att beakta för
finansministern som för miljöministern. Vi lever i något slags illusion
att miljöpolitik kan läggas på ett departement, och sedan ordnar sig
allt med litet reningsteknik och lagstiftning. Men i själva verket måste
hela samhällskroppen genomsyras av ett miljötänkande om vi skall
lösa dessa problem. Det finns i dag mycket litet i vårt ekonomiska
system som uppmuntrar till ett miljövänligt eller energisnålt beteende.

Beskattningen har inte den inriktningen. Vi saknar i allt väsentligt
miljöavgifter som uppmuntrar miljövänlig produktion och konsumtion
resp. försvårar det som inte är bra.

Vi har exempelvis i mycket liten utsträckning från samhället satt
standard när det gäller olika typer av produkter och deras energikonsumtion
— någonting som är nödvändigt, eftersom vi som individer är
mycket litet priskänsliga på vissa områden.

Vi har en lång rad subsidier, som direkt uppmuntrar resursförstöring
och miljöförstöring. Sådana finns inom jordbruket, skogsbruket
och på energiområdet. Men vi har egentligen ingenting i vårt ekonomiska
system som premierar eller uppmuntrar återvinning och återanvändning.
 Hela vårt ekonomiska system och tänkande har hittills varit
uppbyggt på kvantitativ tillväxt, och de eventuella miljöstörningarna
skulle vi reparera i efterhand. Detta är ett helt ohållbart system, och
det finns i stort sett inte en forskare som inte är överens med mig om
den slutsatsen.

SkU31

258

Men om världsbilden är sådan att det viktigaste är hur mycket vi SkU30—

producerar och konsumerar och inte vad och hur, då är det ganska Bilaga 2

logiskt att göra på detta sätt. Jag bestrider naturligtvis inte att det är
nödvändigt att reformera skattesystemet. Jag har själv åkt land och rike
runt i många år och predikat detta. Men det är på sätt och vis mycket
tragiskt att vi i år, 1990, genomför en reformering av skattesystemet
utan att en konsekvent analys har gjorts av miljö- och naturresursaspekterna.
 Om vi skall klara de problem som finns på området — jag
har inte tid att gå in på alla detaljer — måste vi ha ett tänkande som
inte domineras av att reparera i efterhand, att rena utsläpp. Vi måste
inse att en stor del av problemen rör den totala energi- och materialomsättningen
i samhället, där produkternas miljöegenskaper är minst
lika viktiga som själva produktionsutsläppen, där trafiken och hela
avlopps- och avfallssystemet är centrala punkter! Vi måste få ett
ekonomiskt system som uppmuntrar till en lägre energi- och materialomsättning!
Det innebär bl.a. att vi måste uppmuntra återvinning och
återanvändning. För närvarande sker detta utomordentligt dåligt. I
OECD-området är det så att mer än tre fjärdedelar av allt stål och
papper som produceras inte kommer till återanvändning. Över 70 %
av det aluminium som produceras kommer inte till återanvändning,
och nära 90 % av de plaster som produceras kommer inte heller till
återanvändning.

Skatterna och priserna är centrala i dessa sammanhang! Låt mig ge
ett exempel. Från 1950 till 1986 har priset på energi, i fasta pengar
inkl. skatter, ökat med i genomsnitt 30 % på den svenska marknaden.

Samtidigt har kostnaden för arbetskraft per timme eller enhet inkl.
skatter och sociala avgifter, också i fasta priser, stigit med 370 %.

Detta är själva grogrunden till att vi har ett slit- och slängtänkande på
en lång rad områden. Återvinning, återanvändning, reparation blir
helt enkelt olönsamt. Märk väl att detta inte bara betyder att en stor
mängd värdefullt material inte kommer till användning igen. Vi har
också mycket stora problem i samband med sop- och avfallshanteringen.

Det gäller alltså att ge klara incitament till producenter och konsumenter
att hushålla med energi och råvaror. Det räcker inte att
predika ansvar och etik. Man måste ha spelregler, som ger uttryck för
detta. Jag vill uttrycka det så att vi måste manipulera vår marknadsekonomi
i en mer miljövänlig riktning. Det är riktigt att konstatera att
de statskontrollerade ekonomierna i öst har kapsejsat, men det innebär
inte att marknadsekonomin är perfekt utifrån miljösynpunkt. Tvärtom
— det finns oändligt mycket att göra.

Det är möjligt att den attityd som vi har haft till tillväxt har varit
rimlig, historiskt sett. Tidigare var den ekonomiska aktiviteten mycket
liten i förhållande till den stora naturen. Men så är det inte längre!

Om vi tar hänsyn till vad som kommer att ske med ett stort antal
fattiga länder och en snabbt ökande befolkning, där de har en enda
utgångspunkt — nämligen att kopiera våra samhällssystem — kommer
det inte att hålla. Och då måste vi såsom vi ser det använda ekonomiska
styrmedel, bl.a. skatterna, i mycket större utsträckning än vi har

SkU31

259

gjort hittills. Alla bekänner sig numera till sustainable development, SkU30— SkU31

dvs. att vi skall ha en bärkraftig, hållbar utveckling. Men jag vill Bilaga 2

verkligen ställa frågan hur det skall gå till, om vi inte inser att hela
vårt ekonomiska system måste genomsyras av det tänkandet.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att den svenska riksdagen nu
är på väg att fatta beslut om denna skattereform — som troligen
kommer att gälla 10—15 år framöver — utan en noggrann analys av
vad en beskattning skulle ha inneburit som hade varit inriktad mer på
energi och råvaror. Det är svårt att peka ut hur systemet skulle ha sett
ut, men det finns en rad skrifter och böcker som grundar sig på
analyser som har gjorts under senare tid. World Resources Institute i
Washington har gjort ett omfattande arbete, och likaså professor von
Weizsäcker, bror till presidenten i Västtyskland. Chalmers tekniska
högskola har gjort en hel del, liksom en institution i Luleå.

Det är alltså min förhoppning att utskottet skall finna att dessa
aspekter är så intressanta att ni i vart fall inte lägger hela problematiken
åt sidan utan verkligen försöker penetrera dessa frågor.

Låt mig avslutningsvis ge några kommentarer till föreliggande förslag,
 ur miljö- och resurssynpunkt.

Jag vill till att börja med hålla med Curt Boström om att det vore
mycket olyckligt — framför allt ur aspekten att kunna bevara de små
brukningsenheterna — om möjligheterna att kvitta underskott mot
överskott försvinner eller begränsas. Det är alldeles uppenbart att Curt
Boströms resonemang är riktigt. Det finns väldigt många småjordbrukare
som har en kombination av verksamheter som gör att de överlever.

För det andra menar vi att moms på kollektivtrafik är olyckligt. Det
kommer att fördyra kollektivtrafiken i relation till privatbilism och
annan vägtrafik.

För det tredje kan jag också instämma i att man måste ha ett
helhetsperspektiv på både bensinskatten och reseavdragen. Vill man
uppnå miljöeffekter på trafikområdet tror jag att bensinskatten är ett
ganska trubbigt instrument liksom reseavdragen. En lång rad åtgärder
måste vidtas, och vi måste naturligtvis ta hänsyn till glesbygdsbornas
brist på alternativ.

För det fjärde: Om vi inte Sr resoluta miljöavgifter på de fossila
bränslena finns det risk för att biobränslena kommer i strykklass med
den ordning som nu föreslås. Jag vill bara notera detta, och jag vill
framhålla att det är olyckligt att detta beslut kommer att fettas innan vi
vet hur miljöavgifterna ser ut.

Jag har därmed framfört våra synpunkter på förslaget.

Ordföranden: Vi övergår nu till utskottsledamöternas frågor.

Bruno Poromaa (s): De regionala aspekterna tas ofta upp. Vi Sr höra
att skattereformen kommer att leda till en försämring för glesbygden.

Jag vill fråga: Vilken är glesbygdsdelegationens bedömning av det
nya skattesystemets effekt totalt för den regionala balansen?

260

Curt Boström: På de områden jag har berört är förslaget negativt för SkU30—

glesbygdsborna. Om inte de påpekade bristerna rättas till är effekten Bilaga 2

negativ. Rent allmänt kan konstateras att människorna i glesbygden,

som har förhållandevis låga inkomster — och ofta bygger väldigt

mycket på just kombination av sysselsättning — definitivt inte är

vinnarna när det gäller skatteomläggningen. Men om de brister rättas

till som jag har pekat på har i varje fall glesbygdsbornas möjligheter att

överleva och utvecklas förbättrats.

Bruno Poromaa (s): Vid utfrågningen av löntagarorganisationerna i går
framhöll dessa gemensamt att den här skattereformen ur regionalpolitisk
synpunkt är att betrakta som neutral. Det finns enligt deras
uppfattning skillnader i utfallet till glesbygdsbornas fördel, bl.a. att
boendekostnaderna i glesbygden är betydligt lägre. Hur vill ni kommentera
det?

Curt Boström: Det är möjligt att sådana beräkningar har gjorts, men vi
vill fortfarande peka på, att om man inte gör rättelser vad avser de
delar jag har tagit upp kommer skattesystemet att innebära en nackdel
ur glesbygdsbornas synpunkt.

Jag vill be Staffan Bond att närmare beröra frågan om boendet.

Staffan Bond: Man kan kanske klara sig billigare undan på landsbygden
när det gäller boendet. Men det skall måhända vara så, eftersom
det är ett argument för att flytta ut till glesbygden, vilket ligger i linje
med den glesbygdspolitiska ambition vi har.

Bruno Poromaa (s): Jag vill säga till Anders Wijkman att Naturskyddsföreningen
har yttrat sig över propositionen om reformerad mervärdeskatt,
 som ju är en del av den totala skattereformen. På s. 229 finns en
förteckning över alla som har yttrat sig över förslaget.

Det var intressant att lyssna till dina synpunkter beträffande differentiering
av bensinskatten, men det är en fråga som är mycket svår att
lösa. Jag vill fråga: Har Naturskyddsföreningen ett recept för hur ett
sådant system skulle se ut?

Anders Wijkman: Med anledning av det du sade om remissrundan vill
jag framhålla att det är en sak att yttra sig, en annan att vara
remissorgan. Det anmärkningsvärda var att naturvårdsverket inte automatiskt
blev remissorgan vad gäller hela reformeringen av skattesystemet.
 Däremot har verket yttrat sig, precis som vi har gjort. Men detta
förhållande — att naturvårdsverket inte utsetts till remissorgan —
indikerar hur finansdepartementet såg på dessa frågor. Jag vill bestämt
hävda att vi inte kommer att kunna lösa de frågor på miljö- och
naturresursområdet som vi har framför oss om vi inte accepterar att
dessa frågor berör alla departement lika mycket. Vi kan inte längre
leva i skilda världar, så att miljöministern säger en sak och finansministern
en annan. Det måste ske en integrering.

När det sedan gäller möjligheterna att differentiera reglerna för
biltrafiken har jag inte gjort några specialstudier, men det finns alltid
tekniska komplikationer och det finns alltid risk för att folk utnyttjar

SkU31

261

ett system om det finns olika villkor i olika landsändar, men ibland lar SkU30—

man acceptera risken för missbruk på marginalen för att ändå kunna Bilaga 2

genomföra någonting som är rättvist när det gäller helheten.

Låt mig dra en parallell på ett annat område. Jag tycker t.ex. inte,
vilket miljöavgiftskommittén har föreslagit, att det är rimligt att hela
den svenska prispolitiken på elområdet skall styras av ett litet antal
elintensiva företag. Finns det speciella problem måste de lösas med
någon form av specialreglering. Men marknaden i stort bör omfattas
av marginalkostnadsprissättning. Och det är samma sak på detta område.

Om vi finner att glesbygden missgynnas av ett system får vi försöka
hitta regler för att motverka det. Jag pekade på att det finns en lång
rad möjligheter. Det är inte bara bensinskatt och reseavdrag som
påverkar dessa förhållanden utan exempelvis beskattningen vid
nyköpstillfället, som kan differentieras efter drivmedelsåtgång, avgasutsläpp
osv. Man kan också ta upp tjänstebilssituationen. Jag anser att
det är en olycka att förmånen inte är värderad efter hur mycket man
kör. Nuvarande regler innebär att om någon en gång har betalat
avgiften — om den nu är 25 000 eller 30 000 kr. eller liknande — är
vederbörande sedan helt okänslig för kostnaden och kör naturligtvis
hur mycket som helst utan att det kostar någonting extra. Det är
givetvis inte bra, i varje fall inte ur miljösynpunkt.

Karl-Gösta Svenson (m): Jag vill inledningsvis ställa två korta frågor
till Anders Wijkman.

För det första: Föredrar Naturskyddsföreningen en svavelskatt som
går in i statskassan framför en svavelavgift, som inte berör statskassan
och som kan användas för skogsmarkskalkning, sjökalkning osv?

För det andra vill jag fråga, när du nu kommer från konferensen i
Bergen, om man inte får den bästa styreffekten när det gäller energibeskattningen
av en renodlad koldioxidskatt utan avdragsregler när det
gäller produktion av el och värme?

Anders Wijkman: Låt mig börja med att besvara den första frågan. Man
kan naturligtvis tänka sig båda systemen. Hävdar man miljöskäl i ett
skattesystem av den typ vi har haft hittills och höjer bensinskatten
eller avgiften på svavelutsläpp, då borde rimligen pengarna specialdestineras
för olika miljöåtgärder.

Men jag kan också — vilket jag tidigare gav uttryck för — tänka mig
ett system på sikt där man mer renodlat går in för vad vi kan kalla en
grön beskattning. The Economist hade en huvudledare om detta för
någon vecka sedan. Tidningen har alltså svängt i den frågan. Från att
ha tagit avstånd från den typen av tankar under mycket lång tid har
man nu börjat hävda uppfattningen att det skulle vara ett mycket fiffigt
system. Med ett sådant system får man inte alls problem med huruvida
man skall öronmärka intäkterna för olika miljöåtgärder.

Jag kan alltså inte vara renlärig på den här punkten utan jag kan
tänka mig båda systemen — men det gäller att göra klart för folk vad
som är syftet med olika åtgärder.

SkU31

262

När det sedan gäller koldioxidavgifter förstod jag nog inte riktigt vad SkU30—
du avsåg. Bilaga 2

Karl-Gösta Svenson (m): Jag avsåg avdrag vad beträffar produktion av
el och värme med hjälp av olja och kol.

Anders Wijkman: Det är principiellt mycket tveksamt att göra en
specialregel för just elproduktion med fossila bränslen. Skall det vara
någon som helst mening med koldioxidavgifterna måste de ligga på en
relativt hög nivå — 40—50 öre/kg. Dessutom bör de självfallet omfatta
även elproduktionen.

Karl-Gösta Svenson (m): Jag vill vända mig till glesbygdsdelegationen
och understryka vikten av att vi får bibehålla kvittningsreglerna, men
jag anser att dessa regler liksom reglerna om skattefri vedbrand skall
gälla hela Sverige.

Jag vill ta upp ett par frågor, nämligen dels turismen, dels den
särskilda löneskatten, som såvitt jag förstår kommer att drabba glesbygden
i ganska stor utsträckning i samband med försäljning av skog.

Framför allt i Norrlands inland arbetar man mycket med avverkningsuppdrag,
 vilket ökar skogsnäringens kostnader. Eftersom kommunalskattebasen
härigenom begränsas försvinner pengarna från Norrland.

Jag har sett en uppgift om att exempelvis 53 milj.kr. försvinner från
Jämtlands län just i detta avseende.

Vad sedan gäller turismen vill jag framhålla att vi fr.o.m. den 1 juli
kommer att få världens högsta turistmoms, 25 %. Exempelvis kommer
för en familj med två barn enbart liftkortskostnaden för en vecka i Åre
att öka med ca 800 kr.

Har ni i glesbygdsdelegationen undersökt dessa olika effekter?

Curt Boström: Vi har inte specifikt gått in på detta. Vi vet att förslagen
kommer att drabba turismen, men vi har inte sett på hur det hela
kommer att slå på olika områden.

Isa Halvarsson (fp): Jag vill säga till glesbygdsdelegationen att skattebefrielsen
på bär, svamp och kottar kommer att bli kvar. Jag vill också
återkomma till det regionalpolitiska tänkesättet när det gäller skattereformen
och dess neutralitet. I går var det många som deltog i utfrågningen
som hänvisade till flera olika undersökningar, som visade att
skattereformen som helhet verkligen är regionalpolitiskt neutral. Har
ni andra undersökningar än exempelvis LO, TCO och SACO har haft
tillgång till?

Curt Boström: Glesbygdsdelegationen har inte gjort några speciella
undersökningar i detta avseende. Men jag upprepar det jag sade till
Bruno Poromaa: vi har dels gett in en remiss i anledning av förslagen
till skattereform, dels presenterat våra synpunkter i landsbygdsprogrammet.
 Men förslagen på de fyra områden som jag har tagit upp
innebär utan tvekan stora nackdelar för de glesbygdsboende. — Det är
dessa fyra områden vi har valt att peka på i dag och föra fram som
punkter där vi hemställer att få förändringar.

SkU31

263

Isa Halvarsson (fp): Anders Wijkman sade att det är fel att ha ett SkU30—

tänkande som innebär att man reparerar miljöstörningar i efterhand. Bilaga 2

Men vi börjar ju inte från noll, utan det finns en hel del som behöver
åtgärdas. Många har omvittnat att en positiv bieffekt av skattereformen
är tillväxten som ger oss möjligheter att vidta fler åtgärder än tidigare.

Hur ser ni på det?

Vidare: Det lät nästan som om Anders Wijkman tyckte att bensinskattehöjningen
är för stor. Är det rätt uppfattat?

Anders Wijkman: Nej, bensinskattehöjningen innebär att bensinpriset
per liter i fast pris ligger på samma nivå som på 1970-talet. Vi tycker
alltså definitivt inte att höjningen är för stor. Däremot vill jag peka på
att man inte löser problemen med trafikens miljökonsekvenser bara
genom att höja bensinskatten, om man nu vill dämpa bilismen. Det
måste vara en kombination av morot och piska. Man måste erbjuda
alternativ, inte minst kollektivtrafik. Men man måste också inse att vi
är ganska litet priskänsliga vad gäller just drivmedelskostnaderna,
eftersom drivmedelskostnaden bara utgör kanske 15 % av den totala
kostnaden för bilinnehav, utslaget över 7—8 år.

Det är på samma sätt med många av de aktiviteter som vi som
hushåll ägnar oss åt. Låt mig ge ett exempel: Kyl- och frysanläggningarna
i hushållen svarar för en elkonsumtion om 7—8 TWh om året,
alltså motsvarande produktionen från ett par kärnkraftverk. Om vi alla
köpte kylskåp och frysanläggningar som drog hälften så mycket el som
de vi har vore det en betydelsefull besparing. Men när vi köper
kylskåp och liknande funderar vi inte så mycket över hur många kWh
per år de drar.

Det finns alltså en lång rad områden där inte priskänsligheten på
marginalen är särskilt stor — och bensinen är ett sådant. Därför måste
man se på dessa frågor ur helhetssynpunkt!

När det sedan gäller tillväxten vill jag svara: Jag tror att vi ägnar oss
åt ett illusionsmakeri för närvarande i hela den rika världen. Vi räknar
tillväxt på ett synnerligen torftigt sätt. Vi är bara intresserade av hur
mycket som produceras och konsumeras i ett land, inte hur och vilka
konsekvenser det får för miljö- och naturresurser. Jag tror att jag
skulle kunna visa, på ett övertygande sätt, att tillväxten i land efter
land för närvarande går ut mycket hårt över naturkapitalet. Vi räknar
nämligen tärande på naturkapitalet som inkomster i nationalräkenskaperna!
Det innebär att vi, även om vi kan redovisa en ökning i pengar,
på lång sikt kan bli fattigare.

Det vi nu har krävt, och som finansdepartementet har satt i gång, är
en revidering av nationalräkenskaperna, där vi skall skafta instrument
för att försöka belysa vad som sker i haven, i lufthavet, i markerna och
med klimatet när ekonomin expanderar. Det är alldeles tydligt att vissa
typer av tillväxt med nuvarande teknik och nuvarande syn på energianvändningen
är klart negativa — och dem vill vi inte ha, men
andra slag av tillväxt kan vi väl tänka oss. Det är därför mycket torftigt
— jag är ledsen att säga detta, herr ordförande — att ställa tillväxt mot
icke tillväxt. Det är inte det frågan gäller, utan det är tillväxtens

SkU31

264

innehåll. Vi saknar i dag instrument att belysa detta ordentligt. Vi SkU30—

säger därför: I avvaktan på mer kunskap borde vi bli mer systematiska Bilaga 2

när det gäller att använda styrmedel, bl.a. skatter, för att åtminstone
premiera hushållning mer systematiskt än vi gör. Jag beklagar än en
gång att detta inte har kommit med i denna skattereform.

Sverre Palm (s): I dag har vi olika taxeringsvärden för fastigheter över
landet, beroende på var en fastighet är belägen och hur prisbilden ser
ut på den orten. Bostadsorganisationerna krävde i går ganska enstämmigt
att det görs en utjämning av de värden som skall ligga till grund
för beskattningen. Hur ställer sig glesbygdsdelegationen till förslaget att
övergå från taxeringsvärde till någon form av bovärde som beskattningsgrund? Curt

Boström: På denna punkt tar jag upp det som vi redan har skrivit
i vårt remissvar. De nya reglerna för fastighetstaxering kommer naturligtvis
att innebära avsevärda skattehöjningar för vissa fastighetsägare.

Detta är inget generellt problem för landsbygden, men reglerna kommer
att drabba personer som äger fastigheter i attraktiva lägen som
exempelvis skärgården. Vi hade för någon dag sedan en diskussion
inom glesbygdsdelegationen där vi konstaterade att vi är oroliga för
detta just när det gäller skärgården och vissa fjällbygder. Det gäller här
ofta äldre personer med mycket små inkomster, som inte på något sätt
kan realisera värdestegringen på sin fastighet. Därför menar vi i
delegationen att åtgärder måste vidtas för att mildra effekterna just när
det gäller dessa fastighetsägare. Det är den syn som vi har presenterat i
anledning av förslagen till fastighetstaxering.

Sverre Palm (s): Låt mig sedan gå över till en annan fråga, nämligen
reseavdrag och pendling, framför allt långpendling. Skattereformen
innebär generösare regler för dem som pendlar på längre avstånd, över
5 mil. Det kommer att medges avdrag för besök på hemorten varje
vecka. Är avståndet över 70 mil medges också avdrag för flyg.

Hur ser ni från glesbygdsdelegationen på dessa förslag? Gynnar dessa
de kvarboende i glesbygden?

Jag vill också ställa en fråga till Naturskyddsföreningen: Hur stämmer
dessa förslag med kraven på miljöhänsyn?

Curt Boström: Allt som är till fördel för de boende med de långa
pendlingsavstånden är naturligtvis tillfredsställande. Det jag har talat
om vad gäller olägenheter är de dagliga pendlingarna, som är ganska
omfattande i glesbygden, där det är fråga om mycket långa avstånd och
där människor helt enkelt tvingas till dagspendling. Men allt som
innebär förbättringar hälsar vi naturligtvis med tillfredsställelse. Svårare
än så är det inte.

Anders Wijkman: Jag har ingen speciell kommentar annat än att man
inte behöver förutsätta att all pendling skall ske med bil i framtiden.

Jag föreställer mig att med en bättre service på järnvägen kan väl även
det reseslaget komma i fråga. Det verkar mycket förnuftigt att under -

SkU31

265

lätta för människor som bor långt från hemorten att komma hem och SkU30—

besöka sin familj. Det är en mycket viktig tanke, och jag kan inte ha Bilaga 2

någon annan synpunkt på detta.

Görel Thurdin (c): Det var mycket upplyftande att lyssna till Anders
Wijkman, som förde in en ny dimension i skattedebatten och dessa
hearingdagar. Vi har från centerpartiet försökt, när det gäller nationalräkenskaperna,
 att få en annan syn på tillväxten — en syn som är
nödvändig för att vi på lång sikt skall få det rätta ekonomiska perspektivet.

Vi håller också med dig om att man inte kan missgynna kollektivtrafiken,
 och vi tycker att det är ett alternativ som bör utnyttjas,
framför allt inom stadsområdena.

Du har visat en fin känsla för glesbygden och landsbygden över
huvud taget men också för frågorna om energibeskattning kopplad till
miljö. Jag vill be dig utveckla dina synpunkter vad gäller biobränslen
och energibeskattning.

Anders Wijkman: Låt mig börja med att göra en kort kommentar till
frågorna som rör BNP. Jag tror att ett av problemen är att ekonomerna
alltsedan 1700-talet har hävdat att kapital i form av pengar, byggnader
och maskiner är att helt jämställa med och också kan vara
substitut för naturens kapital. Jag menar inte att de är utbytbara, utan
de är komplementära! Båda är viktiga. Vi kan naturligtvis inte tänka
oss samhället, med all den service som erbjuds, utan mycket av den
infrastruktur och de kapitalstarka institutioner som finns här, men vi
kan inte heller tänka oss samhället utan naturkapitalet. Jag tror att ett
av problemen ligger där.

När det gäller biobränslen och energipolitik hävdas ofta att
biobränslena inte har visat att de är något att räkna med. De är en
nullitet, ett marginellt bidrag i vår energibalans. Det beror på att så
länge biobränslena inte har fått ett indirekt stöd genom att energikällor
som är ändliga beläggs med miljöavgifter, är situationen omöjlig — i
vart fall så länge oljan är billig på världsmarknaden, vilket den säkert
kommer att vara på 1990-talet, så som marknaden nu ser ut.

Därför behövs någon form av avgifter på de energislag som vi inte
vill gynna. Det är bättre än att hela tiden med subventioner pumpa
upp de andra alternativen. Just nu befinner sig Sverige i en situation
där riksdagen dels skall se över jordbrukspolitiken, dels se över skattepolitiken
och dels — i höst — se över energipolitiken. Det finns då
möjlighet att göra en paketlösning, där man å ena sidan belägger de
fossila bränslena med bl.a. en koldioxidavgift, som gör att de blir
mindre lönsamma och mindre intressanta. Då uppstår en marknad för
biobränslena. Här tror jag att vi bara har sett början på en mycket
intressant utveckling. Vi tänker på biobränslen som kottar och pinnar,
men det är inte alls bara fråga om det, utan där kan naturligtvis
utvecklas en mycket rationell hantering med både förgasning och
förädling till bränslen som är lätta att hantera. Då skulle vi ha ett
förnybart system!

SkU31

266

Jag träffade Lester Brown i går, amerikanen som sysslar med fram- SkU30— SkU31

tidsstudier. Han berättade fascinerande om hur Californien håller på Bilaga 2

att gradvis ställa om sitt energisystem. Det kommer naturligtvis att
baseras mycket på sol- och vindkraft. Jag hade inte en aning om att
arbetet där hade kommit så långt som det har. Jag sade då att vi inte
har så mycket sol i Sverige. Nej, sade han, men ni har mycket mark
och ni har mycket biobränslen. — Här finns alltså väldigt stora
möjligheter på sikt, men det krävs att riksdagen ser kopplingen mellan
dessa områden och att en del av jordbruksmarken kan användas för
både energiskog och energigrödor. Jag tror att bönderna måste få
ganska långsiktiga avtal för att våga gå in i en sådan produktion.

Görel Thurdin (c): Jag vill vända mig till Curt Boström. Du har inte
nämnt något om energimoms och biobränslen. Du måste tala om hur
du ser på exempelvis sysselsättningen för de bygder du representerar
här i just det perspektivet.

Curt Boström: Jag har valt att på den korta tid som ställts till mitt
förfogande ta fram de fyra områden på skattesidan som glesbygdsdelegationen
gav mig i uppdrag att lägga tyngdpunkten på. Vi har i
samband med remissvaret gett våra synpunkter just när det gäller
skattefrihet för biobränslen — både beträffande energiförsörjning och
miljö och beträffande kostnadsbilden för dem som bor i glesbygden.

Vi har alltså utvecklat våra synpunkter mycket noga i remissvaret i
anledning av skattereformen och i samband med vårt landsbygdsprogram.
 Men tiden som vi hade till vårt förfogande har inte medgett att
jag här gått in på dessa frågor.

Lars Bäckström (vpk): Även jag vill tacka Anders Wijkman för en bra
och väl sammanhållen presentation. Miljöfrågorna och glesbygdsfrågorna
är naturligtvis viktiga.

Jag vill stanna vid resonemangen kring den s.k. gröna beskattningen
och fråga Anders Wijkman om SNF:s synpunkter på energimoms i
förhållande till ett punktskattesystem.

Anders Wijkman: Vi kan mycket väl acceptera energimoms om den
paras med miljöavgifter eller punktskatter. Om det bara blir ett
energjmomssystem kommer, jämfört med dagens läge, inte minst biobränslena
att komma i strykklass. Om jag minns rätt skall man halvera
vissa av de traditionella punktskatterna, bl.a. på olja, och då blir
paradoxalt nog de fossila bränslena mer förmånliga än tidigare i
förhållande till biobränslena. Vi vill alltså se att momstanken kompletteras
med punktskatter eller miljöavgifter, vilket man nu vill kalla det.

Problemet är att miljöavgiftskommittén ännu inte är färdig, och
därför har vi inte hela bilden.

Lars Bäckström (vpk): Har SNF synpunkter på moms på fjärrvärme?

Anders Wijkman: På kort sikt — innan vi vet hur miljöavgifterna
kommer att slå — är även det tveksamt.

267

Lars Bäckström (vpk): Jag vill ställa en fråga till glesbygdsdelegationen. SkU30—

Det har nämnts här att de fackliga organisationerna har sagt att Bilaga 2

skatteomläggningen ger ett neutralt utfall med avseende på glesbygden.

LO säger exempelvis att merparten av finansieringen är regionalpolitisk!
neutral. Det är en sida av konsekvenserna. Dessutom har vi själva
skattesänkningen. Vad är glesbygdsdelegationens bedömning därvidlag?

Ger sänkningen av marginalskatten mer positiva effekter i glesbygden
än i storstäderna?

Curt Boström: Jag försökte svara på detta för en stund sedan. Rent
allmänt har människorna i glesbygd förhållandevis låga inkomster. De
tillhör därmed, som vi också har sagt i vårt remissvar, inte vinnarna i
den här skatteomläggningen.

Vidare är det uppenbart att omläggningen har konstruerats utan
större hänsyn till de specifika problemen i glesbygden.

Jag har också pekat på vissa förslag som skulle innebära stora
nackdelar för människor i glesbygd ur sysselsättningssynpunkt. Det bör
vara ett neutralt förhållande mellan olika delar av landet. Alla bör ha
jobb.

Lars Bäckström (vpk): Uppfattade jag dig rätt, Anders Wijkman, när du
sade att den föreslagna koldioxidskatten på 25 öre enligt er bedömning
borde ligga i intervallet runt 40 öre?

Anders Wijkman: Ja, det är de bedömningar vi har gjort.

Gösta Lyngå (mp): Också jag tackar Anders Wijkman för hans briljanta
försvarstal för naturen, som annars saknar röst i en marknad där
höga röster lönar sig.

En speciell fråga gäller beskattningen av flygbränsle. Det finns en
mindre miljöskatt vad gäller utsläpp av kolväten och kväveoxider, men
i övrigt finns ingen bränsleskatt på flygbensin eller flygfotogen. Det ger
alltså flyget en mycket stark konkurrensfördel i jämförelse med andra
transportmedel. Samtidigt är det både energikrävande och nedsmutsande.
 Vad säger Naturskyddsföreningen om detta?

Anders Wijkman: Jag kan inte kommentera just skattesynpunkten.

Principiellt vill vi bejaka flygtransporter, men vi vill att man försöker
se till att andra transporter dominerar på korta och medellånga avstånd.
 För närvarande har vi en språngartad utveckling. En lång rad
kommuner anlägger flygplatser, men de pengarna borde rimligen
satsas på spårburen trafik. Kostnadsbilden för de olika trafikslagen har
en central betydelse. Ur den aspekten går jag dig till mötes, men jag
kan inte specifikt kommentera skattesatsen, eftersom jag inte är insatt i
den frågan.

Gösta Lyngå (mp): Det finns ett problem i detta sammanhang som du
kanske fått belyst i Bergen. Det är mycket svårt att jämföra höga
skattesatser i ett internationellt system när det går lätt för ett flygplan
att fara till ett annat land och tanka. Diskuterade ni i Bergen internationella
avtal på detta område?

SkU31

268

Anders Wijkman: Nej. Konferensen börjar egentligen först i dag, så SkU30—

någon sådan diskussion har inte förts. Men jag skall ta med mig denna Bilaga 2

synpunkt.

När det gäller inrikesflyget är dock detta inte någon större risk utan
mer för utrikesflyget. Men jag tror att flyget och dess miljöeffekter bör
studeras mycket noga. Bl.a. har det framlagts nya bedömningar från

forskarna om att just kväveutsläpp på nivån 8 000—10 000 meter

skulle vara mycket skadliga, även om utsläppen totalt sett utgör en
mycket liten andel av trafikens kväveutsläpp.

Gösta Lynga (mp): Gäller den skadan ozonskiktet?

Anders Wijkman: Just det.

Svenska Bankföreningen: bankdirektör Curt G. Olsson, verkställande
direktören Claes-Göran Källner

Svenska Sparbanksföreningen: direktör Catharina Andréen, direktör
Göran Wikner, jur. kand. Ulla Sandahl

Sveriges Föreningsbankers förbund: bankdirektör Torbjörn Kyhlstedt,
ekonomichef Ulf Kågeman

Ordföranden, Lars Hedfors (s): Jag hälsar välkomna representanterna
från Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges
Föreningsbankers förbund till skatteutskottets offentliga utfrågning
om den stora skattereformen, som nu befinner sig på riksdagens bord
och därmed i sitt slutskede. Jag får samtidigt beklaga att ni har fått
vänta. När det är mycket man vill tala om, drar det gärna ut på tiden.

Curt G. Olsson: Herr ordförande! Bankföreningen har till utskottet
gett in en skrivelse, som innehåller en del förslag till förtydiiganden
och ändringar. De ändringarna är framför allt av redovisningstekniskpraktisk
natur och inte inriktade på att uppnå någon lägre beskattning.

Jag vill inte gå in på alla delarna, utan jag skulle vilja koncentrera mig
på två punkter som är betydelsefulla: värderingen i skattehänseende av
bankernas lånefordringar och värderingen av obligationsinnehav.

Jag börjar med lånefordringarna. Det nya skatteförslaget innebär att
de finansiella företagen går in i ett nytt år utan att ha några som helst
"kuddar" eller reserver för de risker som kan ligga i lånefordringarna.

Man kan dela upp lånefordringarna i tre bitar. En är den stora
delen av små lån, där det är omöjligt att göra en individuell värdering.

Där vöre det inte orimligt att ha en värdering som skulle likna den
som finns i industrin, där man säger sig att det visserligen skulle gå att
värdera varje post i varulagret, men av praktiska skäl är det bättre att
ha en schablon.

Sedan har vi de något större lånen, där det varje år i varje bank görs
en värdering. Man säger t.ex.: Visserligen har detta lån på låt oss säga 5
milj. kr. inte blivit nödlidande i så måtto att företaget har gått omkull,
men vi bedömer att risken dock är så stor att en avsättning är

SkU31

269

nödvändig för att vi inte skall visa upp en tillgång som inte är riktigt SkU30—

värderad. Det har alltså hitintills kunnat göras utan några problem. Bilaga 2

Den diskussion med myndigheterna som ibland har skett har ägt rum
med bankinspektionen, som i vissa fall har sagt till en bank som
presenterat sitt bokslut: Vi tycker ni skall skriva av litet mer på det här
lånet, för vi bedömer risken som stor.

Den tredje typen av lån är de som man hör talas mycket om,
nämligen lån till tredje världen. Det gäller främst Brasilien, Argentina
och Mexico. Bankinspektionen har utfärdat rekommendationer som vi
har uppfattat som mer eller mindre bindande om att fordringar på
dessa länder, vare sig de är garanterade av staten i resp. land eller inte,
inte bör tas upp till mer än kanske 30 % av sitt nominella värde. Till
detta har man gjort avsättningar med obeskattade pengar.

Vi menar från Bankföreningens sida att det också i fortsättningen
måste finnas utrymme för god bokföringssed på detta område, så att
man inte värderar tillgångarna till högre belopp än vad som är rimligt
enligt god bokföringssed. Vad vi vill hemställa om är därför att
utskottet gör en sådan skrivning, att bankinspektionen blir inkopplad
på den bedömningen. Vi menar att inte enbart de fiskala synpunkterna
från riksskatteverkets sida skall göras gällande, utan den myndighet
som har att övervaka att bankerna tillämpar god bokföringssed bör ha
ett ord med i laget. Vi har ett förslag till skrivning, som kanske gör det
lättare att diskutera detta i detalj, som jag skall be att fa överlämna
senare.

Den andra punkten jag vill beröra gäller värderingen av obligationsportföljer.

I förslaget heter det att det är det lägsta värdets princip som skall
tillämpas, dvs. det lägsta av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet vid
årets utgång. Hitintills har det funnits en hjälpregel, som sagt att en
finansiell institution har rätt att välja mellan lägsta värdets princip och
en utjämning av värdena under en tioårsperiod, så att man får något av
ett rullande medeltal.

I Danmark har man haft den regel som propositionen nu föreskriver,
 som innebär att man vid varje tillfälle skall ta upp obligationerna
till lägsta värdet. Det innebär en våldsam ryckighet i boksluten. Låt
mig ta ett mycket enkelt exempel — detta är litet svårt att beskriva
utan skriftliga hjälpmedel.

Låt oss säga att en bank vid ingången av det blivande skattesystemet
har en obligationsportfölj som är värd 100. Låt oss vidare anta att
räntan går upp, så att obligationsportföljen vid årets slut är värd 90. Då
blir banken enligt lägsta värdets princip skyldig att skriva ned med 10,
ta detta på löpande resultat och också betala mindre skatt än man
skulle ha gjort om man tillämpade den löpande regeln. Om nästa år
räntan sjunker, och därmed obligationsvärdena går upp, skall man i
vinst- och förlusträkningen återföra det återvunna marknadsvärdet, i
varje fall upp till 100, och betala skatt för detta.

Detta gör det ganska omöjligt att läsa en banks resultaträkning. Jag
tänkte på en annan sak medan jag gick hit, så jag har inte riktigt tänkt
igenom den än: jag kan inte förstå annat än att detta måste innebära

SkU31

270

att man börjar med att betala mindre skatt, för att därefter betala mera, SkU30— SkU31

när värdet faller till 90, för att därefter åter gå upp till 100. Om Bilaga 2

däremot räntan skulle variera åt andra hållet och obligationsportföljen

först går upp till 110, betalar man inte skatt för de 10, eftersom lägsta

värdets princip gäller. Inte heller ur fiskal synpunkt kan jag se någon

invändning mot att använda utjämningsprincipen som en alternativ

regel.

Herr ordförande! Detta var de punkter jag velat uppehålla mig vid. I
övrigt hänvisar jag till den skrivning vi har lämnat in.

Catharina Andréen: Med hänsyn till den korta tid som står till vårt
förfogande kommer jag att framföra Sparbanksföreningens synpunkter
till alla delar. När det gäller eventuella frågor kommer sedan mina
kolleger Göran Wikner och Ulla Sandahl att svara för de delar som de
har handlagt.

Skattereformen är enligt Sparbanksföreningens uppfattning ett steg i
rätt riktning både för landets och för det enskilda hushållets ekonomi.

Den är en nödvändig anpassning till vår omvärld.

För banker och andra företag ger skatteomläggningen en mängd
fördelar. Förenklingen gör att företagen kan ägna tid och kreativa
resurser åt sin verksamhet i stället för åt skatteplanering.

Några i princip onödiga problem av teknisk natur finns dock i
förslaget. Avskaffandet av reserver för kreditförluster är ett sådant,
diskrimineringen mot bankers organisation till följd av en teknisk
förändring i momslagstiftningen är ett annat. Detta har utvecklats
närmare av Svenska Bankföreningen och kommer att utvecklas av
Föreningsbankernas förbund. Svenska Sparbanksföreningen delar deras
uppfattning.

För hushållens del Sr skattereformen gynnsamma effekter både på
kort och på lång sikt. Genom att skatten tar en mindre del av
löneökningen än för närvarande, bör lönekraven kunna dämpas. Detta
bör på sikt sänka inflationen, något som alla hushåll tjänar på. Särskilt
sårbara för en hög inflation är de hushåll som har en ansträngd
ekonomi och de som har en stor försörjningsbörda. En lägre inflation
innebär också att svensk industri får lättare att konkurrera utomlands.

Därigenom ökar chansen att vi här i Sverige kan behålla sysselsättningen
på en hög nivå.

Sparbanksföreningens beräkningar visar att nästan alla vanliga hushåll
vinner på skattereformen nästa år. Löntagarna får mera pengar
kvar i lönekuvertet. Arbete kommer med andra ord att löna sig bättre,
vilket är ett av syftena. Marginalskattesänkningen, höjda barnbidrag,
det höjda grundavdraget inom vissa inkomstskikt samt höjda bostadsbidrag
bidrar till att förbättra den enskildes ekonomi.

Å andra sidan är en stor del av dessa förbättringar redan intecknade
i form av högre kostnader, framför allt dyrare boende och resor. Den
reviderade finansplanens förslag att höja momsen m.m. innebär att den
totala förbättringen inte alls blir lika stor som man ursprungligen

271

kunde förutse. Det är därför viktigt att några ytterligare kostnadsfördy- SkU30—

ringar inte sker. Sett i detta perspektiv är det positivt att kommunerna Bilaga 2

inte tillåts höja kommunalskatten under vare sig 1991 eller 1992.

Vi har emellertid hittat några hushåll som inte tillhör vinnarna. Det
gäller folkpensionärer utan ATP samt studenterna. Folkpensionärer
förlorar enligt våra beräkningar några tior i månaden. Men jag vill
påpeka att det kommunala bostadstillägget är en osäker siffra, eftersom
det bara avser en kommun, Stockholm. För att tillgodose folkpensionärerna
så att de inte förlorar på skatteförslaget, bör man antingen
vara extra uppmärksam när man bestämmer storleken på det kommunala
bostadstillägget eller höja pensionstillskottet ytterligare, utöver de
4 % som är föreslagna.

Vad gäller studenterna anser jag att de mycket väl kan klara en
åtstramning i ekonomin. När de nya studiemedlen infördes för ett år
sedan fick studenterna en avsevärt förbättrad ekonomi. Med tanke på
de kärva återbetalningsregler som gäller i dag är det därför bättre att
inte höja lånedelen ytterligare.

Ett annat syfte med skattereformen är att stimulera sparandet. Detta
är betydelsefullt eftersom sparandet är viktigt både för den enskilde
medborgaren och för vårt land. Genom att man valt en enhetlig och
lägre beskattning av kapitalinkomster, kommer sparandet att bli gynnsammare
för en del.

Men förslaget att slopa sparavdraget innebär en klar försämring för
många. Effekten blir att de som har ett litet sparat kapital i kombination
med låg marginalskatt förlorar på de föreslagna reglerna jämfört
med dagens (jag hänvisar till s. 11 och 12 i det beräkningsunderlag
som vi har delat ut).

Det är mycket viktigt att det finns ett grundsparande som inte
beskattas. Sparbanksföreningen anser därför att det nuvarande sparavdraget
bör bibehållas. Då kommer även småspararna att gynnas.

Om sparavdraget liksom grundavdraget för kapital slopas, drabbar
detta särskilt hårt barn och ungdomar. De måste då betala skatt från
första räntekronan. Enligt Sparbanksföreningens uppfattning är det
viktigt att barn och ungdomar redan tidigt lär sig spara regelbundet.

Det är ju i unga år man grundlägger vanor och beteenden. För de
unga är det givetvis särskilt viktigt att se att sparande lönar sig.

Dessutom har unga människor ett stort behov av att spara, till både
bosättning och familjebildning.

Från statens synpunkt kan det knappast spela någon större roll
ekonomiskt sett om man behåller sparavdraget för barn och ungdomar.

Som argument för att slopa spar- och grundavdragen har anförts att
de av vissa föräldrar används som ett skatteplaneringsinstrument. Vi
menar att det resonemanget är långsökt. Det torde knappast vara
någon som planerar sin familjebildning med hänsyn till de skatteregler
som gäller i detta avseende.

Om skatteutskottet finner att det med hänsyn till finansieringen av
skattereformen inte går att behålla ett generellt sparavdrag, vilket vi i

SkU31

272

första hand förordar, bör man i vart fall behålla sparavdraget för barn SkU30—

och ungdomar upp till förslagsvis 28 år, vilket är åldersgränsen för Bilaga 2

bosparande med Ungbonus.

Torbjörn Kyhlstedt: Herr ordförande, mina damer och herrar! Tack för
inbjudan till denna frågestund i skatteutskottet. Jag heter Torbjörn
Kyhlstedt och är vice VD i Sveriges Föreningsbankers förbund, riksorganisation
för landets föreningsbanker. Med mig är förbundets ekonomidirektör,
 Ulf Kågeman.

Vi tar enbart upp en fråga, nämligen förslaget i propositionen att
slopa regeringens nuvarande möjligheter enligt 12 § mervärdeskattelagen
att medge undantag från mervärdeskatteplikt. Om det förslaget
antas av riksdagen, kommer federativt uppbyggda organisationer inom
bank- och försäkringsområdet att drabbas av betydande merkostnader.

I förhållande till konkurrenter som driver sin verksamhet som en enda
juridisk person uppkommer en avgörande konkurrensnackdel. På
banksidan drabbas föreningsbanker och sparbanker, och på försäkringssidan
länsförsäkringsbolagen.

Förbundet har tidigare i skrivelse till utskottet tagit upp denna fråga,
och jag hänvisar till skrivelsen. Men jag vill gärna förtydliga och
komplettera vad vi anfört.

Jag vill till en början erinra om att banklagstiftningen vilar på
grundprincipen om att det är ett allmänintresse att bankverksamhet
kan bedrivas i skilda associationsformer. Därmed ökas mångfalden på
marknaden och därmed också konkurrensen. Det är därför det finns
banker i tre skilda associationsformer:

- bankaktiebolag
-sparbanker i stiftelseform

-föreningsbanker, som är ekonomiska föreningar

I bank kan mervärdeskatt inte lyftas av mot kund. Det gäller i
Sverige liksom världen i övrigt. Just därför är det väl inte troligt att
den särskilde utredningsmannen, som i juni skall lägga fram sitt
betänkande angående eventuellt införande av mervärdeskatt på bl.a.
finansiella tjänster, kommer att föreslå moms på vårt område.

Om finansiella tjänster är fortsatt undantagna från mervärdeskatt
kan situationen för föreningsbankerna enklast beskrivas som en serie
koncentriska ringar. Den yttre ringen beskriver de centrala enheterna
inom föreningsbanksvärlden: förbundet, Föreningsbankernas Bank och
ett antal service- och dotterföretag. På den ringen finns också affärsbanker.
 Nästa ring beskriver vårt nästa led i organisationen, de regionala
föreningsbankerna. Ytterligare ett led är de lokala föreningsbankerna,
 och kunden finns i centrum.

Som ni ser är det just den federativa strukturen — med självständiga
juridiska personer i olika led — som leder till att föreningsbankerna
tvingas betala mervärdeskatt på "förädlingsvärdet" vid transaktioner
mellan leden. Detta utgör en merkostnad som stannar i organisationen,
 eftersom ingående moms inte kan lyftas av mot kund.

SkU31

273

IX Riksdagen IdHdlVO. 6 sami. Nr 30 Bilagor

Motsvarande problem uppkommer inte i banker som inte har skilda SkU30—

juridiska personer inom organisationen, t.ex. PKbanken eller den nya Bilaga 2

Nordbanken.

I vår skrivelse till skatteutskottet berörde vi enbart mervärdeskatt på
datatjänster. Saken gäller emellertid inte bara datatjänster. Med propositionens
förslag kommer även andra tjänster som centralt och regionalt
produceras inom föreningsbanksrörelsen att drabbas av mervärdeskatt.
 Grovt räknat har vi kommit fram till att denna merkostnad kan
uppgå till ca 90 milj.kr. per år. Detta skall jämföras med vår totala
kostnadsmassa, nästan 2,5 miljarder, resp. vårt totala resultat, knappt 1
miljard 1989 — alltså en årlig kostnadsfördyring på ca 4 % resp. en
resultatminskning med 10 %. Såvitt jag förstår torde merkostnaden för
sparbankerna vara 3—4 gånger större än vår.

Jag är helt övertygad om att varken vi eller sparbankerna har råd att
ge konkurrenterna ett sådant årligen återkommande kostnadsförsprång.

På sikt skulle alternativet — i vart fall för oss — vara en omvandling
till att bli en enda affärsbank. Att ombilda hela föreningsbanksrörelsen
med över 750 000 medlemmar till en enda ekonomisk förening är
visserligen teoretiskt möjligt, men knappast någon praktisk lösning.

Vi anser att det vore orimligt om detaljer i mervärdeskattelagen
finge styra bankväsendets struktur i Sverige eller den organisatoriska
strukturen av olika företag inom bank- och försäkringssektorn.

Vårt förslag är att regeringens dispensmöjlighet bibehålls. Eventuellt
kan i lagtext preciseras förutsättningarna för att bevilja dispens. Därvid
bör alla företag inom bank- och försäkringsområdet komma i fråga för
dispens. Vi menar alltså att detta även bör gälla t.ex. affärsbankerna.

Såväl i utredningens betänkande som i propositionen anförs att det
skulle finnas konstitutionella hinder mot att bibehålla dispensmöjligheten.
 Vi har svårt att förstå detta resonemang. Alla bemyndiganden
som utfärdats med stöd av bestämmelser som tillkommit före den nya
regeringsformen är enligt övergångsbestämmelserna till RF (punkt 6)
fortsatt giltiga till dess riksdagen bestämmer annorlunda.

Det är nu inte fråga om förslag till en fullständigt ny mervärdeskattelag.
 Riksdagen har såvitt vi förstår möjlighet att bestämma att dispensmöjligheten
skall vara kvar. Vi ber er: Utnyttja denna möjlighet!

Lars Hedfors (s): Vi tackar för dessa inledningar. Därmed har vi
kommit över till själva frågestunden.

Bo Forslund (s): Herr ordförande! Får jag börja med att säga att jag
tolkade Sparbanksföreningens representant såsom i stort positiv till
skattereformen och dess effekter. Delas den uppfattningen av Bankföreningen
och Föreningsbankernas förbund? Jag tycker inte det framkom
vid era föredragningar.

Sedan går jag direkt på ett par andra frågeställningar. Under senare
år har vi då och då läst om att banker varit inblandade i en del mindre
välbetänkta skatteplaneringsaffärer — för att uttrycka sig milt. Mina
konkreta frågor är: Tror ni att skattemoralen och etiknivån kommer
att höjas till följd av detta nya skattesystem? Tror ni att ansträngningar -

SkU31

274

na i skatteplaneringsdribbleriet kommer att avta, eller får vi även i SkU30—

fortsättningen räkna med att nya skatteplaneringsknep kommer att Bilaga 2

uppstå?

Curt G. Olsson: Den omständigheten att vi inte i generella termer
kommenterade skatteförslaget innebär inte att vi är negativa till det.

Jag tror att det har utomordentligt många fördelar, både nationalekonomiskt
och som positiva effekter på vad vi i bankerna har anledning
att värna om, nämligen sparandet. Jag delar alltså den uppfattning som
Sparbanksföreningen gav uttryck för.

På den direkta frågan beträffande möjligheterna till skatteplanering
skulle jag först och främst vilja svara att skatteplaneringen var en effekt
av det — för att uttrycka det vänligt — lapptäcke som det nuvarande
skattesystemet innebär. Från bankernas sida välkomnar vi den reformen
också därför att den kommer att ge betydligt mindre möjligheter
och incitament till en utmanande skatteplanering.

Att alldeles komma ifrån varje form av skatteplanering torde inte
vara möjligt, men jag tror detta är ett mycket stort steg i rätt riktning.

Catharina Andréen: Vi instämmer i vad Curt G. Olsson har framfört.
Skatteplaneringen kommer att försvåras väsentligt, och det kommer
inte längre att vara lönsamt att låna för att skatteplanera på det sätt
som man har gjort hittills. Det kommer att bli ett steg i rätt riktning
vad gäller skattemoral, tror vi.

Torbjörn Kyhlstedt: Jag kan också instämma i det som har sagts. Jag
vill påminna om att förbundet i sitt relativt omfattande remissyttrande
uttalade en hel del positiva synpunkter på skattereformen.

Men tiden var begränsad — fem minuter är inte lång tid, och jag
tror dessutom att jag ändå lyckades dra över med några sekunder. Man
hinner inte med allting.

Bo Forslund (s): Jag kanske kan fa ställa en kort följdfråga. Det är rätt
naturligt att frågan inte är ointressant för skatteutskottets ledamöter.

Skulle det uppstå nya kryphål i det nya systemet, är då ni från
bankernas sida intresserade av och beredda att ge förslagsvis riksskatteverket
en sådan service att ni när ni hittar uppenbara skatteplaneringsmöjligheter
påpekar olägenheterna? Vad jag vill veta är helt enkelt
vilken beredvillighet det finns från er sida.

Curt G. Olsson: Vi är inte opåverkade av den debatt som har ägt rum.

Låt mig bara säga att den skatteplanering som har skett under senare
tid och som i vissa fall har tagit sig utmanande former har inneburit
att man har försökt att överföra realisationsvinster till ränteinkomster.

Detta har klart uppmuntrats av den skilda beskattningen. Nu upphöjs
till lag det som tidigare har sagts vara högsta omoral.

Jag vill med detta peka på att lagstiftningen har en stor betydelse
och att man från tid till annan har olika uppfattning om vad som är
moraliskt eller inte.

På den direkta frågan vill jag, för att ta min egen bank som exempel,
svara att vi har tagit intryck av debatten så till vida att vi har en

SkU31

275

19 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

etiknämnd, som leds av förre justitiekanslern Gullnäs. Vår personal är SkU30—SkU31

ålagd att till denna nämnd anmäla alla frågor och propåer som är av Bilaga 2

den karaktären att man är litet osäker om hur de etiskt skall bedömas.

Säger etiknämnden nej, skall det mycket till innan bankledningen
accepterar.

Jag vill dock peka på en sak som föranleds av frågan beträffande
samarbete med riksskatteverket. När generalklausulen infördes sades
det klart ut att rättssäkerheten inte skulle sättas åt sidan, eftersom det
fanns möjlighet att få förhandsbesked från riksskatteverkets rättsnämnd
om vad som är rätt och inte rätt. Vi kan bara konstatera att detta
system inte fungerar. Vi får inte besked på åtskilliga månader. Det
vore värdefullt om man, när propå kommer upp om olika affärer,
snabbt kunde få ett besked från riksskatteverket. Det skulle kunna
förhindra mycket.

Jag är angelägen att påpeka att detta är viktigt, om man behåller en
generalklausul som ger utrymme för olika tolkningar av vad som är
rätt och fel.

Catharina Andréen: Vi har ju inga hemligheter för oss, utan tvärtom
brukar det komma fram ganska snart om det förekommer osunda
regler. Inom sparbanksrörelsen har vi en juristkommitté, som träffas
kontinuerligt för att diskutera just sådana förhållanden och ger ut
rekommendationer till sparbankerna.

Som vi ser det kommer dessutom skatteförslaget att innebära att den
osunda formen av skatteplanering så gott som upphör. I stället blir det
en "sund" skatteplanering, som mer handlar om ekonomisk planering,
hur den enskilde bäst tar vara på sina pengar. Verksamheten kommer
mer att gå ut på att hjälpa den enskilde att få ordning på sin ekonomi.

Torbjörn Kyhlstedt: Jag har inte så mycket mer att tillföra. Vår organisation
har en nämnd som liknar den Curt G. Olsson nämnde, som har
till uppgift att bedöma frågor av etisk karaktär.

Samarbete med riksskatteverket: Självfallet hjälper alla banker myndigheterna,
 i den utsträckning vi är ålagda att göra det. Vi har ju
långtgående åtaganden enligt lag att samverka — dock naturligtvis
alltid under beaktande av banksekretessen. Det ligger i alla kunders —
och i samhällets! — intresse att deras förhållanden skyddas. Det tar vi
alltid hänsyn till, om det inte finns ett så starkt allmänintresse att
banksekretessen bryts enligt lag.

Hugo Hegeland (m): Herr ordförande! Jag ställer min första fråga till
Svenska Bankföreningen. Curt G. Olsson var ju inne på att finansiella
företag inte får göra "inkuransavdrag" för sina "lagertillgångar". Hur
stora förluster rör det sig egentligen om som bankväsendet för under
säg ett års lopp? Motsvarar det ungefär ett normalt inkuransavdrag på
ca 3 %? Sven Wallander på sin tid ville ju att man skulle öka
risktagandet. Har det skett någon ökning av förlusterna under senare
årtionden?

276

Curt G. Olsson: På det kan man svara att erfarenheterna hitintills inte SkU30—

tyder på något behov av 3 % avdrag — jag skulle i stället vilja säga att Bilaga 2

det ligger i storleksordningen 1 %.

Kreditförlusterna i en bank ligger under senare år normalt kring
0,6—0,7 % av den totala låneportföljen. Då skall man dock vara
medveten om att det har skett en betydande volymökning, och det är
rimligt att beräkna förlusterna inte på hela kreditstocken utan på dem
som har hunnit uppnå någon ålder. Man skall ju inte förlora pengar
på den kredit som man gav i går. Därför ligger den förlust som
konstateras därefter någonstans runt 1 %.

Igen vill jag påpeka att detta är viktigt ur den synpunkten att vi inte
vill sitta med riksskatteverket eller skattemyndigheterna och diskutera
varje enskild kredit. Med all respekt för skattemyndigheterna menar
jag att de inte har kompetens att avgöra vad som kan vara en rimlig
avsättning, utan i den mån det inte finns möjlighet till en generell
avskrivning är det viktigt att bankinspektionen, som har den kompetensen,
 får ett avgörande ord med i laget.

Hugo Hegeland (m): Så har jag en fråga till Svenska Sparbanksföreningen.
 Catharina Andréen nämnde att i stort sett alla tjänar på
skatteomläggningen, medan möjligen låginkomsttagare bland pensionärer
förlorar. Men när man tittar närmare finner man att en nackdel
med skatteomläggningen är att den ökar bidragsberoendet. Som en
följd av skatteomläggningen förlorar både barnfamiljer och pensionärer,
 även de med högre pensioner, vilket får justeras med dubblade
barnbidrag och ökade bostadsbidrag. I detta ökade bidragsberoende ser
jag en klar nackdel.

Jag undrar också om inte era siffror ligger väldigt mycket i underkant.
 Riksdagens utredningstjänst har — faktiskt med samma teknik
som inkomstskatteutredningen — utfört en studie som visar att ca
300 000 hushåll — exki. pensionärshushållen — förlorar 2 000 kr.
eller mer på kort sikt på skatteomläggningen. De siffrorna är, hävdar
man, tillförlitliga. Följden blir, också enligt riksdagens utredningstjänst,
 att man för att undvika att ännu fler förlorar tvingas höja olika
bidrag med ända upp till 11 miljarder kronor.

Ni är väl inte positiva till vare sig det ena eller det andra?

Catharina Andréen: Ja, det kan ju tyckas egendomligt. Men när man
sänker marginalskatten så kraftigt som man gör nu, innebär det utan
tvivel att de som tjänar mycket pengar vinner, medan de som har låg
inkomst inte alls vinner tillnärmelsevis lika mycket. Det handlar om
en rättvisefråga, att reformen inte skall slå så olika i olika hushåll. För
att kompensera de hushåll som sitter trångt till, dit barnfamiljerna hör,
har man valt att höja barnbidragen och bostadsbidragen. Jag tror det
skulle vara svårt att genomföra en så kraftig marginalskattesänkning
utan att på något sätt kompensera dem som skulle förlora på den
reformen.

Du säger att våra siffror är i underkant. När vi gör våra bedömningar
gör vi oss en totalbild av hushållens ekonomi, dvs. hur skatter och
bidrag slår, men vi tittar också på konsumtionen, hur mycket man

SkU31

277

förbrukar till mat, kläder och allt annat nödvändigt. Vi har gjort SkU30—

mätningar av priser sedan 1971, och jag vågar påstå att vi har ganska Bilaga 2

torrt på fotterna när vi gör våra beräkningar. I och för sig ingår ingen
lyxkonsumtion i våra beräkningar, utan det är basnivå på såväl mat
som kläder och annat, men å andra sidan täcker de in hela behovet.

Leif Olsson (fp): Herr ordförande! Vi vet ju ganska mycket om den
nya reformen, och vi lär oss mer för varje dag. En intressant sak som
vi dock är osäkra om är människors beteende efter det att reformen är
genomförd. Detta skulle jag vilja fa belyst av er.

Man talar ju om de dynamiska effekterna, om att det skall löna sig
att spara osv. En effekt som jag skulle vilja kalla dynamisk men som

sällan berörs är hur detta påverkar människors vilja att amortera

snabbare på sina lån och lägga upp kortare amorteringstider på de lån
man söker. Detta är ju ett både viktigt och lönsamt sparande — viktigt
för samhället men framför allt för individen och hushållet.

Tror ni att reformen får den effekten?

Har ni redan nu märkt tendenser att diskutera förändringar av
amorteringsvillkoren och förkortningar av lån? Tidigare har man ju
tvärtom sökt så långa lån som möjligt, och detta kunde vara en
intressant effekt.

Jag såg på s. 5 i sparbankernas utredning, som vi fick för en stund
sedan, exemplet med familjen i radhus som hade ett topplån på
100 000 kr. Ett alldeles ypperligt sparande är ju att betala av på det
topplånet.

Curt G. Olsson: Jag kan svara obetingat ja på båda frågorna. Det är
helt klart att detta kommer att innebära att folk vill göra sig av med
sina lån och hellre ha pengar på banken, där man får en ränta som
ligger något närmare en positiv realränta än vad som varit fallet
tidigare. Vi har redan börjat märka av detta i form av en minskad
efterfrågan på nya krediter och en ökad vilja att betala tillbaka gamla.

Catharina Andréen: Jag svarar också ja på båda frågorna.

Torbjörn Kyhlstedt: Detsamma här. Vi har gjort samma erfarenheter
beträffande minskad kreditefterfrågan.

Leif Olsson (fp): Det var naturligtvis ett glädjande svar.

Då kommer nästa fråga: Vad kommer ni själva att göra nu? Det är
ju viktigt att även bankerna går ut offensivt och pläderar för att det är
lönsamt att spara, t.ex. målsparande — det kan vara till bilen, jordenruntresan
eller något annat. Kommer ni att följa upp skattereformen
genom att tala om för oss alla att vi inte skall göra slut på alla
pengarna i plånboken utan sätta in dem hos er i fortsättningen?

Catharina Andréen: Från sparbankernas sida lägger vi mycket stor vikt
vid både att förklara ny lagstiftning och att ge råd. Vad jag menade när
jag svarade på Bo Forslunds fråga var just att det blir den typen av
"skatteplanering" som kommer att ta vid, att man i ännu högre grad
berättar för folk vad som är mest lönsamt för dem att göra — i detta
fall att betala av på dyra krediter.

SkU31

278

Som jag sade är vi i stor omfattning ute och informerar om sådana SkU30—SkU31
saker. Bilaga 2

Curt G. Olsson: Det är ju alldeles självklart att detta kommer att
innebära att människors intresse att fa ränta på sina pengar ökar.

Under många år har bankerna faktiskt inte haft möjlighet att betala
en positiv realränta efter skatt. Det är ändå ett minimikrav, att om
man sätter in 1 000 kr. i början på året skall man ha 1 000 kr. kvar
när året är slut, inte 995, som det har varit många gånger.

Två saker spelar in i detta sammanhang, där möjligen herrar politiker
har ett visst inflytande. Den ena är inflationen. Vi är alla medvetna
om att om inflationen blir betydligt högre än de antaganden som ligger
till grund för kapitalbeskattningen, kommer man snart till en punkt
där realräntan efter skatt blir noll eller negativ. Vidare spelar naturligtvis
förmögenhetsskatten en roll. I dag sitter väldigt många människor i
Stockholm med en ganska obetydlig villa men kommer att drabbas av
förmögenhetsskatt. Den kommer ju både brutto och netto. Nettoskatten
kan vara besvärlig för sparviljan, och jag skulle vilja framhålla att
den har stor betydelse för många människors sparvilja.

Torbjörn Kyhlstedt: Jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på en
annan sak som ni själva förfogar över, nämligen höjden på kapitalbeskattningen.
 Vad som givetvis kommer att vara besvärande i samband
med att gränserna öppnas och de utländska bankerna kan komma in i
Sverige är om det finns en bestående, stor skillnad i kapitalbeskattningen
på banksparande mellan Sverige å ena sidan och den generella
nivån t.ex. inom EG, där man ju tillämpar nivåer som ligger långt
under dem vi har. Detta är ett problem som riksdagen och regeringen
måste vara uppmärksamma på. Det kan annars leda till kapitalflykt av
skattes käl.

Lars Bäckström (vpk): Också riksbanken var i går inne på att det kan
visa sig nödvändigt att lindra beskattningen på kapitalsidan. Ett alternativ
som övervägdes i utredningen var förslaget om en real kapitalbeskattning.
 Vilken är den mest bärande invändningen från Svenska
Bankföreningen mot en sådan åtgärd?

Claes-Göran Källner: Det har stor psykologisk betydelse om folk, trots
att man amorterar såsom vi här tidigare har talat om, hela tiden ser att
livsskulden bara växer. Med den utveckling som varit är det svårt att
pedagogiskt förklara och få förståelse för detta.

Sedan är det naturligtvis ett annat problem att i ett enda land basera
hela ekonomin på en indexering. Det ställer hela ekonomin på huvudet,
 särskilt hypoteksväsendet. Vi har ju Island och Israel som exempel.
 Att ett enstaka litet, utlandsberoende land i den internationella
ekonomi som Kyhlstedt nyss erinrade om skulle införa detta skulle
nog ställa så mycket beräkningar på huvudet att det vore i praktiken
ogenomförbart.

Det finns alltså både psykologiska och internationella komplikationer.

279

20 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

Lars Bäckström (vpk): En fråga till Svenska Sparbanksföreningen. Vi SkU30—SkU31

har fått ett utmärkt material, som visar en del effekter av skatteomlägg- Bilaga 2

ningen. På s. 3 ser jag en familj i radhus i landsorten där mannen har

en inkomst på dryga 13 000 år 1990. Om vi ponerar att mannen i

stället hade låt oss säga 24 000—26 000, vad skulle utfallet då bli med

samma variabler — grovt sett?

Catharina Andréen: Eftersom marginalskattesänkningen innebär att de
som tjänar mycket vinner mest på själva marginalskattesänkningen,
skulle hans utfall i "Kvar till"-posten vara större. Man skall heller inte
bortse från att vi alla har en förmåga att anpassa vår budget efter våra
ramar och möjligheter, så förmodligen skulle han bo i ett dyrare hus.

Förmodligen skulle han också ha studieskulder att amortera, på grund
av sin höga lön — osv. 1 praktiken skulle hans konsumtionsbeteende
se annorlunda ut.

Lars Bäckström (vpk): Jo, men jag frågade just efter samma normalfall.

Det kan ju tänkas att mannen är en akademiker med låg lön. Med
samma förutsättningar — det är dock så man bör göra en jämförelse,
inte äpplen och päron —, hur stor skillnad skulle det bli på slutraden?

Catharina Andréen: Som jag sade inledningsvis skulle det innebära att
han fick väsentligt mer kvar. Exakt hur mycket mer kan jag givetvis
inte säga.

Lars Bäckström (vpk): En fråga till Svenska Bankföreningen: Hur ser
ni på förhållandet mellan aktiesparande och banksparande efter denna
skatteomläggning?

Curt G. Olsson: Jag tror att det kommer att variera från tid till annan.

Rent generellt skulle jag vilja säga att banksparande — i vilket jag
här inkluderar sparande i obligationer, som säkerligen blir mera
vanligt i framtiden, när räntan betyder mer efter skatt — förmodligen
kommer att gynnas något på aktiesparandets bekostnad. Å andra sidan
beror det litet på i vilket konjunkturläge man befinner sig. Ser man att
aktiekurserna är på väg uppåt så kommer det nog överföringar. Ett
exempel är att det i dag överförs väldigt mycket pengar från allemanssparande!,
 som har fatt sämre villkor, till fondsparandet — trots att
utsikterna för aktiesparande i dag inte ter sig lika lockande som för ett
par år sedan.

Rolf Kenneryd (c): Får jag först be Catharina att endera bekräfta eller
dementera volymen av den påverkan som Torbjörn förmodade att
sparbankerna drabbas av i anledning av den slopade dispensrätten?

Sedan skulle jag ha velat rikta en fråga till Gustaf Sandström, men
det får bli till den vid finansdepartementet som det vederbör, om den
här frågeställningen orsakas av ett förbiseende eller en medveten
handling i avsikt att minska mångfalden i företagsformer inom banksektorn.

280

Göran Wikner: Jag kan bekräfta de kalkyler som Torbjörn Kyhlstedt SkU30—

och Föreningsbanken har gjort. Vi räknar med att det för sparbanker- Bilaga 2

na kostar ca en halv miljard extra per år att ha den organisation som
vi har i dag.

Gustaf Sandström: Torbjörn Boström eller Maj-Britt Renstam kanske
kan säga några ord om detta.

Torbjörn Boström: Förslaget grundar sig helt på att dispensrätten
egentligen inte är i överensstämmelse med regeringsformen. Den lever
alltså enbart vidare på övergångsbestämmelserna. Man har väl sett det
som angeläget, trots att det inte på något sätt är olagligt, att rensa ut
den här formen av dispenser ur mervärdeskattesystemet.

Rolf Kenneryd (c): Mot bakgrund av det svaret frågar jag mig hur man
har kunnat leva med denna bristande överensstämmelse med regeringsformen
under lång tid.

Torbjörn Boström: Det kan inte jag svara på. Man har väl sett detta
som ett bra tillfälle, när man ändå gör så omfattande ändringar i
mervärdeskattelagen.

Rolf Kenneryd (c): Får jag så ställa en kort, generell fråga, som må
besvaras av den som känner sig hågad. Vad anser ni om ett eventuellt
införande av källskatt när det gäller ränteinkomster?

Claes-Göran Källner: Frågan är aktuell — det ligger i luften. Vi vet att
det ganska snart kommer ett förslag.

Alla bankorganisationerna har avstyrkt detta. Det har man gjort av
det principiella skälet att det betyder att bankerna blir skattemyndigheter
inte bara mot sina egna anställda, som alla andra företag, utan även
mot kunderna. Därmed blir de också utsatta för alla de besvärliga
reaktioner från skattebetalarkollektivet som annars riktar sig mot den
rätta måltavlan, myndigheterna.

Man kan inte riktigt jämföra med att bankerna har varit myndigheter
i valutaregleringen, för det var de bara så länge det gällde att säga ja
till en ansökan. Så fort det var nej skulle den skickas till riksbanken.

Vidare har det påvisats en lång rad praktiska bekymmer. Man löser
ju inte problemen — en lång rad av de personer som skulle bli
föremål för källskatt har också avdrag mot dessa inkomster och måste
ändå deklarera, precis som hittills. Vad man skulle vinna på uppbördssidan
kan jag inte bedöma.

Det finns också hundratusentals konton utan personnummer ute i
bankerna, inte minst härrörande från den gamla Postbanken. Redan
detta visar vilka praktiska problem man stöter på.

En rad sådana synpunkter har redovisats.

När frågan ändå kommer upp vill jag passa på att nämna — om det
skulle bli lagstiftning av — att erfarenheten från den gången då det
infördes kontrolluppgiftsskyldighet för banker beträffande räntor och
utdelning visar att sådant kräver förändringar i datasystemen, som icke
är gjorda i en handvändning. Vi hade då anledning att underrätta
statsmakterna om det här. Det gick så långt att man fick göra en

SkU31

281

lagändring mitt uppe i reformen, därför att det i verklighetens krassa SkU30—SkU31

värld inte gick att genomföra den så snabbt som lagstiftaren hade tänkt Bilaga 2

sig. Jag vill ta tillfället i akt och anmäla att det problemet kommer att

uppstå nu igen. Det tar ett år från det att riksskatteverkets anvisningar

på grund av riksdagsbeslutet blir klara till dess att man kan sätta

systemet i sjön.

Torbjörn Kyhlstedt: Herr Källner blev så utförlig att han sade exakt det
jag hade tänkt säga. Jag tänkte särskilt trycka på hur lång tid det
faktiskt tar att utveckla systemen. Riksdagen har oftast en betydligt mer
optimistisk tilltro än bankerna själva till deras möjligheter att snabbt
klara av en sådan sak.

Lisbeth Staaf-Igelström (s): Några korta sparfrågor till Svenska Sparbanksföreningen:
Hur ser ni på sparandets utveckling över huvud taget
gentemot pensionssparande!? Vilka sparformer bedömer ni vara mest
gynnade i det framtida skattesystemet?

Göran Wikner: Vi har inte gjort någon systematisk studie av vilka
sparformer som gynnas mer eller mindre av omläggningen. Vi vill
tydligt markera att sparande över huvud taget gynnas.

Vi vet ju att pensionssparande relativt andra sparformer inte kommer
att bli lika gynnsamt som det är i dag. Däremot kommer pensionssparande
att vara fördelaktigt, och även skattemässigt gynnsamt,
även i framtiden, så jag tror inte man behöver befara någon större
nedgång av just pensionssparandet — tvärtom kommer det säkert att
hållas uppe. Jag är övertygad om att övrigt sparande, både rent
banksparande, sparande i aktier, amortering och andra former, kommer
att gynnas av skatteomläggningen.

Gösta Lynga (mp): Jag vill också först fråga om sparandet. Vi tycker
det är synd att man tänker slopa uppmuntrandet av småsparandet
genom 1 600-kronorsavdraget. Det har väl varit så att det delvis har
varit lånefinansierat, och då är det ju asymmetriskt.

Nu har vi gjort ett litet förslag, och jag undrar vad ni i
Sparbanksföreningen tycker om det: man skulle kunna fä dra av 30 %
av sin ränteinkomst upp till en ränteinkomst på högst 6 000, dvs.

1 800 kr. Då lönar det sig knappast längre att lånefinansiera, och ändå
ger det uppmuntran till småsparande upp till kanske 50 000 kr.

Catharina Andréen: Jag kanske inte riktigt förstod. Skulle man fl dra

av 30 %?

Gösta Lyngå (mp): Ja, just det. Själva avdraget skulle vara 30 % av
den ränta man har. Om man har en ränta på 6 000 kr. skulle 1 800
kr. vara avdragsgillt — det skulle vara det högsta beloppet. Då skulle
det inte löna sig att lånefinansiera på samma sätt som nu, när man
rakt av kan dra av upp till 1 600 kr.

Göran Wikner: Jag tror inte man skall överdriva betydelsen av att
lånefinansiera ett sparande bara för att utnyttja sparavdraget. Övriga

282

kostnader i samband med lånet lär snabbt äta upp eventuella skatteför- SkU30— SkU31

delar: amorteringsavgifter, uppläggningsavgifter och annat. Skatteplane- Bilaga 2

ringseffekten av just sparavdraget skall nog inte överdrivas.

Gösta Lynga (mp): Till Bankföreningen skulle jag vilja ställa en fråga.

Skulle det vara bra att ha det avdrag på upp till 100 000 kr. som man
får göra knutet till boendet, som man delvis har i andra länder, eller
tycker ni att det som nu kan vara knutet till allmän konsumtion?

Curt G. Olsson: Jag tror att det vore praktiskt svårt att knyta detta
specifikt till boendet. Den som har ett hus kan ju mycket väl pantsätta
en inteckning i huset för att köpa en segelbåt — det brukar ju tas som
exempel. Hur skall man dra den gränsen?

Gösta Lynga (mp): Nej, det går naturligtvis bara om man har ett hus;
då är det ju en knytning till ett boende. Det lyckas man i alla fall med
i andra länder.

En annan fråga, kanske i fortsättning på Bo Forslunds analys om
sanering på skattesmitningsmarknaden. Det var bra att höra om era
etiknämnder. Anser ni er ha något intresse att diskutera sådana saker
med riksskatteverket, eller opererar ni helt oberoende?

Curt G. Olsson: Som jag sade i mitt tidigare svar, skulle vi gärna se att
förhandsbeskeden i riksskatteverkets rättsnämnd får en betydligt bättre
funktion än vad de har nu. Jag tror att många av de affärer som har
dragit till sig uppmärksamhet skulle ha kunnat undvikas om man haft
den möjligheten att göra upp med skatteverket i förväg. En sådan
möjlighet saknas i dag, förutom den vägen. Man kan ju inte gå till en
taxeringsnämnd och fråga hur den kommer att bedöma, för den har
ingen rätt att svara.

Lars Hedfors (s): Därmed har vi uttömt frågorna. Jag ber att fa tacka
Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges
Föreningsbankers förbund för att ni kommit hit och svarat på våra
frågor och berikat vårt beslutsunderlag.

Sveriges Industriförbund: vice verkställande direktören Sven-Olof Lodin,
 direktör Eskil Qwerin, direktör Leif Eriksson

Småföretagens Riksorganisation: verkställande direktören Jan Krylborn,
 direktör Anders Åberg, direktör E. O. Holm

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF): l:e vice ordföranden Sture Jönsson,
 ordföranden i skattedelegationen Sverker Erlansson, jur. kand.

Olle Stenman

Kooperativa Institutet: vice ordförande Rut Hammarström, utredningschef
Lars Bryntesson

Ordföranden, Lars Hedfors (s): Jag skall be att fa hälsa representanterna
för Sveriges Industriförbund, Småföretagens Riksorganisation. Lant -

283

brukarnas Riksförbund och Kooperativa Institutet hjärtligt välkomna SkU30—

till skatteutskottets offentliga utfrågning om den kommande skattere- Bilaga 2

formen.

Sven-Olof Lodin: Herr ordförande! Jag skall koncentrera mig på ett
par frågor. Vi har just ingett en skrivelse till utskottet, till vilken jag
hänvisar. Vi har också tillsammans med övriga medlemsorganisationer
i FAMS lämnat in en skrivelse. Jag ber att fa hänvisa också till den
skrivelsen och särskilt nämna två frågor som är viktiga ur industrins
synvinkel.

Det gäller dels frågan om de regler som gäller för ägare till fåmansföretag
beträffande beskattning vid utdelning och reavinster, där vi
anser att ändringar är nödvändiga, dels frågan om nuvärdesavskrivning
och periodiseringsfonder. I övrigt skall jag bara kort beröra de frågor
vi har tagit upp i Industriförbundets skrivelse.

Jag vill börja med att säga att vi ställer oss bakom förslaget till ny
företagsbeskattning som helhet. Vi kan med visst fog säga att vi t.o.m.
har arbetat mycket aktivt för dess genomförande. Det finns ändå några
inslag som vi finner mindre tillfredsställande och som faktiskt är
mycket allvarliga ur industrins synvinkel.

Den första fråga som jag vill ta upp gäller avsättning till skatteutjämningsreserv,
 nämligen i vilken utsträckning utlandsägda aktier får
medtas i SURV-underlaget. Där menar vi att man tidigare i lagrådsremissen
men även i propositionen har gjort sig skyldig till en felbedömning
av hur värderingen skall ske. Jag hinner inte gå in på detaljerna,
men jag vill peka på att problemet är uppdelat i två delar. Den första
delen handlar om neutralitet mellan förvärv av svenska aktier och
förvärv av utländska aktier.

Den andra delen gäller: Vad kostar det att ha utländska aktier i det
svenska moderbolaget jämfört med att placera dem i ett utländskt
dotterbolag?

Om man menar att företagets latenta skatteskuld skall beaktas vid
företagsköp, bör man ha med i bilden att även om den som förvärvar
ett företag inte har rätt till egen SURV, måste minst 50 % av den
latenta skatteskulden på skatteutjämningsreserven i det köpta bolaget
beaktas. Men när det är svenska bolag som köper borde egentligen
100 % beaktas.

Priserna kan bero på vilka som köper svenska bolag på marknaden.

En undersökning visar att 85 % av alla köpare på den svenska
marknaden är svenska aktiebolag, och därför måste dessa förhållanden
väga över.

Vi har gjort beräkningar som visar att man måste hamna på 92 % i
hänsynstagande i stället för de 65 som propositionen föreslår.

Den andra fråga som jag vill beröra handlar om vilken effekt det
blir om inte utländska aktier får inräknas fullt ut i SURV-en. Även
med den 65-procentiga rätten att ta med utländska aktier i SURV-en
blir det en merkostnad motsvarande 3 % av aktiernas pris om man
lägger aktierna i ett svenskt moderbolag. Jag skall visa detta med en
bild, så att utskottets ledamöter förstår problemställningen.

SkU31

284

Om ett svenskt moderbolag direktäger sina utländska dotterbolag går SkU30— SkU31

utdelningar och reavinster tillbaka till Sverige, och då kommer också Bilaga 2

kontrollen över de utländska aktierna och koncernen att ligga i
Sverige. Om man genom en begränsning av rätten att låta utländska
aktier ingå i SURV-en och därmed lägger en extraskatt på utländska
aktier om de köps av det svenska moderbolaget, blir följden att svenska
bolag, när de köper utländska företag, i mycket stor utsträckning
kommer att låta utländska dotterbolag stå för dessa köp.

Det handlar här om många miljarder per år, som på så sätt skulle
placeras i utländska dotterbolag i stället för i svenska bolag. Då får vi i
stället en annan bild: Vi får ett utländskt dotterbolag som moderbolag
till den utländska delen av koncernen. Det betyder att ingen utdelning
kommer att gå till Sverige och inte heller några reavinster som kan
beskattas i Sverige. Vidare är det — vilket kanske är allra allvarligast
— en stor risk för att de centrala koncernfunktionerna också mer och
mer flyttas utomlands. Sverige förlorar således inte bara skatteintäkter
utan också kontrollen över de utländska delarna av de internationella
koncernerna.

Jag vill citera vad en företagsledare sade till mig häromdagen. Han
håller på att köpa ett utländskt företag. Han frågade mig: Kan du ge
mig ett enda bra skäl till att jag skall vara tvungen att betala 60
miljoner mer för detta förvärv genom att lägga det i det svenska
moderbolaget i stället för att låta vårt holländska dotterbolag köpa
aktierna?

Jag svarade honom: Det skall du inte fråga mig utan utskottet. Han
hade tyvärr inte tillfälle att närvara här, så nu har jag ställt frågan till
utskottet i stället.

Jag vill också i korthet beröra frågan om investeringsfonderna och
fastigheterna i SURV-underlaget. Där får jag hänvisa till vår skrivelse
helt och hållet, eftersom det är en ganska komplicerad fråga.

Vidare vill jag ta upp frågan om avsättning till internvinstkonton.

Förslaget innebär att de skall avskaffas. Har man internvinstkonton
betyder det att ett svenskt företag som säljer varor till exempelvis ett
utländskt dotterbolag inte behöver betala skatt på den vinsten förrän
varan är vidaresåld utanför koncernen. Detta har möjliggjort för
svenska företag att ta ut fulla priset för sina försäljningar till utländska
dotterbolag utan att drabbas av skatt förrän man verkligen har realiserat
vinsten inom koncernen. Man får egentligen inte räkna detta som
vinst, enligt redovisningsreglerna, förrän vinsten är realiserad utanför
koncernen. Internvinstkontona har således hjälpt svenska företag att
utan omedelbara skattekonsekvenser ta ut fullt pris från sina utländska
dotterbolag. På så sätt har faktiskt också svenska skatteintressen gynnats
därför att man har kunnat hålla fulla priser.

Tas internvinstkontona bort betyder det att svenska företag, för att
slippa betala skatt innan vinsten är realiserad utanför koncernen,
kommer att vara försiktigare i sin prissättning till sina utländska
dotterbolag. Då försvinner en del av underlaget för svensk beskattning.

285

Det finns därför starka både företagsekonomiska och fiskala skäl för att SkU30—SkU31

behålla dessa internvinstkonton — i vart fall till dess man har hunnit Bilaga 2

göra en ordentlig utredning av koncernbeskattningsreglerna.

Koncernbeskattningen måste ses över efter denna reform. Det är
någonting som medvetet har utelämnats, eftersom man omöjligen
hann ta upp allt i ett sammanhang. Meningen är nu att detta skall
utredas vidare. Fram till dess bör man alltså vänta med avskaffandet av
internvinstkonton.

Vi önskar att utskottet begär av regeringen att en utredning om
dessa frågor tillsätts snarast, antingen internt inom departementet eller
som en allmän utredning. Men det krävs en snabb utredning!

Slutligen har vi tagit upp den spärregel för inventarieavskrivning vid
vinstdelningsskatt som föreslagits. Regeln innebär att ökningar av
inventarieanskaffningar under 1990 bara får avskrivas till hälften vid
vinstdelningsskattens tillämpning. Läser man propositionen finner
man att motivet är att göra frestelsen mindre för företagen att av
skatteskäl tidigarelägga investeringar för att slippa vinstdelningsskatten.

Det är det enda motivet. Men regeln drabbar mycket ojämnt. Den
kommer även att drabba företag som gör normala investeringar.

Hur konstigt den här regeln kommer att slå framgår av ett exempel
som vi har tagit upp i vårt yttrande till utskottet. Det gäller ett litet
sågverksföretag, Notnäs i Torsby, som var med upp till utskottet i
höstas när det gällde genomförandet av lättnadsregler vid avsättning till
investeringsfond. Företagets investering ansågs så viktig att utskottet
föreslog en undantagsregel. Finansdepartementet gav också dispens till
företaget för dess stora investering. Utanför investeringsfondsavsättningen
föll ungefar 50 milj.kr. i maskininvesteringar, av vilka nu 30
milj.kr. kommer att drabbas av försämrad avskrivningsmöjlighet på
grund av regler som är till för att träffa skatteflyktsfall. Detta är alltså
en investering som både riksdagen och finansdepartementet har ansett
vara samhällsekonomiskt mycket angelägen! Därför menar vi att
spärregeln måste skrivas om på det sätt som vi har utvecklat närmare i
vår skrivelse.

Herr ordförande! Jag stannar här, och i övrigt hänvisar jag till dels
vår skrivelse, dels den skrivelse vi gett in tillsammans med övriga
medlemsorganisationer i FAMS.

Jan Krylborn: Jag tackar för att vi har fatt tillfälle att komma hit. Jag
vill inleda med att uttrycka vår tillfredsställelse över att vi får ett
skatteförslag som förhoppningsvis kommer att fungera väl. Det har
också under hand vidtagits förbättringar, som jag vill kalla anpassningar
till verkligheten, som varit eftersträvansvärda. De har varit speciellt
nödvändiga när det gäller egenföretagen.

Vi kommer att koncentrera oss på driftkapitalförsörjningen och
självfinansieringen i småföretag, men jag vill också hänvisa till den
skrivelse vi kommer att överlämna från FAMS, där vi speciellt berör
nyföretagandet. Vi tar bl.a. upp det brutna räkenskapsåret för enskilda

286

näringsidkare, beskattningen för handelsbolag, kvittningsförbudet gent- SkU30—SkU31

emot inkomst av tjänst, privatbostad som används som näringsfastighet Bilaga 2

och SURV-underlaget för enskilda näringsidkare.

Aila dessa punkter har kanske, var för sig, begränsad betydelse, men
jag vill erinra utskottet om att detta sammantaget är det skatteklimat
som vi i detta land erbjuder nyföretagandet, och det är den samlade
bilden som vi måste se. Vi anser alltså att det är oerhört väsentligt att
ta bort de mindre hinder som utgör trösklar. I stället bör man erbjuda
stimulans till nyföretagandet, som vi alla känner att det finns behov av.

Från Småföretagens Riksorganisation ser vi riskkapitalförsörjningen
och självfinansieringen i småföretag som huvudfrågor. Vi kan först
konstatera att en småföretagare nästan undantagslöst måste förlita sig
på självfinansiering för att bygga upp det egna kapitalet i anslutning
till en expansion. Vanligtvis står det inte någon extern riskkapitalmarknad
öppen för denna typ av företagare. Att helt finansiera en
expansion genom banklån innebär ganska stora risker. Det är därför
inte heller samhällsekonomiskt särskilt lämpligt med denna form, utan
det är önskvärt med en egenkapitaluppbyggnad.

Om riksdagen anser att ett expanderande småföretagande är positivt
— vilket vi tar för givet — är det nödvändigt att regelsystemet underlättar
en självfinansierad expansion och ger företagarna positiva signaler
när det gäller synen på företagarna, som drar åt sin privata
svångrem för att möjliggöra en expansion inom sitt företag. Vi menar
att skatteförslaget här innehåller en ganska betydande skönhetsfläck.

Man kan inte tolka det förslag som föreligger på annat sätt än att en
fåmansbolagsdelägares självfinansierade expansion betraktas som skatteplanering.
 Det är förödande och visar brist på förståelse för företagarnas
villkor, speciellt de villkor som gäller ett företags uppbyggnadsskede.

Vi tycker att speciellt fåmansbo lagsreglerna vid utdelning och försäljning
av företag ger denna signal. Huvudregeln säger nämligen att
om en småföretagare tar ut en låg lön för att kunna finansiera en
expansion, skall denna kapitaluppbyggnad varken ge rätt till kapitalinkomstbeskattad
utdelning eller reavinst vid en framtida försäljning
av företaget. Det är alltså en sparad lön och därför anses det föreligga
ett orent förhållande. Det faktum att företagaren under hand har gjort
en samhällsinsats genom expansionen och dessutom ständigt riskerar
sitt kapital i rörelsen har man inte tagit hänsyn till.

Vad som sker enligt föreliggande förslag är att företagaren får en
kapitalinkomstbeskattad utdelning bestående av högst 15 % av det han
tillskjutit till företaget med helt beskattade medel. Det är värt att
notera att en mängd av de företag vi har i dag i landet har börjat som
5 000-kronorsbolag. Det är alltså endast dessa 5 000 kr. som ligger i
botten. Detta innebär att företagarna får en kapitalinkomstbeskattad
utdelning på 750 kr. Ali utdelning därutöver från fåmansaktiebolag
skall betraktas som inkomst av tjänst och få full marginalskatt.

287

Vi menar att reglerna talar sitt tydliga språk. En självfinansierad SkU30—

expansion är inte önskvärd. Det är förvånande. Konsekvenserna för Bilaga 2

Sveriges ekonomi om småföretagen lyder det råd som lagregeln innebär
vill man helst inte tänka på!

Jag är självfallet medveten om bakgrunden till förslagen, och jag har
förståelse för att lagstiftarna inte vill att en duktig konsult i ett
enmansföretag skall kunna dra stor fördel av den nominellt låga
kapitalinkomstbeskattningen. Annars skulle den typen av företagare
kunna ta ut en lön på ca 7,5 basbelopp och resterande i form av
utdelning på kapital och därigenom slippa den del av arbetsgivaravgiften
som är rent avgiftsfinansierad.

Jag har således förståelse för om man vill göra en gränsdragning och
inte möjliggöra en enkel och effektiv skatteplanering. Men vi anser att
det kan ske på annat sätt.

För enkelhets skull kan jag utgå från reglerna i samband med
utdelning. Inför ett alternativ till propositionens förslag, så att hela det
egna kapitalet blir underlag för att bestämma storleken av den kapitalinkomstbeskattade
utdelningen! På så sätt löses huvudproblemet. Det
är sådant kapital som riskeras i rörelsen och som ger rätt till kapitalinkomstbeskattad
utdelning. Har småföretagaren gjort en självfinansierad
expansion skall detta inte betraktas som skatteplanering. Med det egna
kapitalet menar jag i detta fall det som utgör underlag för SURV-en.

Om man inte anser att denna lagstiftning är tillräcklig kan den
kompletteras med ytterligare kriterium. Exempelvis kan det finnas en
bestämmelse som innebär att rörelsefrämmande kapital i företaget inte
skall ge rätt till kapitalinkomstbeskattad utdelning. Det blir vattentätt.

Reglerna blir tydliga och statsmakterna ger en positiv signal till småföretagarna,
 nämligen att samhället ser expansion i småföretag som
någonting samhällsnyttigt.

Sture Jönsson: I likhet med övriga som har bjudits in vill jag uttrycka
ett tack för att vi fått komma hit. Vi står också bakom den skrivelse
från FAMS som tidigare har redovisats. Dessutom har vi en egen
skrivelse, som mer berör lantbrukets speciella villkor, som ni senare
får ta del av. Jag skall kort ta upp en del av punkterna i denna.

Vi saknar vissa saker när det gäller företagsbeskattningens grundstruktur.
 Även om propositionen är förmånligare än utredningsförslaget
innebär ändå förslaget att endast mindre omfattande verksamhet
kan bedrivas som enskild näringsverksamhet. För företag som vill
expandera och för kapitalintensiva verksamheter som jordbruk är
förslaget otillräckligt. Det tar inte hänsyn till att överskott i enskild
näringsverksamhet består i två delar, dels arbetsersättning, dels ersättning
för det kapital som är satsat i företaget. Nu uppkommer en
avsevärt skärpt beskattning på det kapitalet i förhållande till vad som
gäller för inkomst av kapital. Trots att vi utsätter kapitalet för större
risker genom att satsa i ett företag än genom att sätta in det exempelvis
på bank får vi högre skatt. Vi anser att det är fel.

Skatteutskottet måste nu begära förslag från regeringen om införande
av den särskilda redovisningsmetoden, som skulle ta bort dessa

SkU31

288

negativa effekter. En sådan metod skulle göra det möjligt att dela upp SkU30—

inkomsten från företaget i en arbetsinkomstdel och en kapitalersätt- Bilaga 2

ningsdel. — Detta brådskar om vi inte för jordbrukets del skall få

behov av att föra över mycket av verksamheten i aktiebolagsform. Vi

saknar också förslag om möjlighet att överföra fastigheter. Det fanns i

utredningsförslaget en möjlighet att föra över fastigheter till bolag. Om

vi inte får den särskilda redovisningsmetoden blir det nödvändigt att

genomföra det förslaget omedelbart. Det är ju just i fastigheterna som

det ligger sådana värden som ger möjlighet att bygga upp ett SURV underlag.

När det sedan gäller realisationsvinstbeskattningen på fastigheter vill
jag framhålla att det system vi nu överger träffar de snabba exploaterings-
och spekulationsvinsterna med hög beskattning, medan ett långsiktigt
fastighetsinnehav i princip inte träfes av någon beskattning
genom uppräkningen av anskaffningskostnaden med inflationen. Med
det nya förslaget blir det tvärtom. De snabba klippen belastas bara med
den nya kapitalinkomstskatten — med 30 % — medan de som behåller
en fastighet under lång tid kommer att beskattas för en inflationsvinst.
 Detta är mycket inkonsekvent. Vi måste för näringsfastigheter få
samma schabloner som för permanentbostäder, dvs. skattetak på högst
9 %. Annars måste vi få någon form av uppskovsregel. Många som
säljer jordbruksfastigheter kanske gör det av tvingande skäl utan att ha
möjlighet att köpa annan fastighet omgående. Får de då inte uppskov
med beskattningen av den realisationsvinst som kan uppstå blir det en
orimlig skattebelastning, som kanske omöjliggör köp av ny fastighet.

När det sedan gäller SURV-underlaget, får fastigheterna enligt förslaget
bara beaktas med 70 %. Det betyder att alla jordbrukare som har
en belåning som motsvarar 20 % av fastighetens marknadsvärde i
princip inte får något SURV-underlag. Då är belåningen nämligen så
stor att hela SURV-underlaget täcks. Det innebär att många företagare
inte får något sådant underlag. Därför måste fastigheterna få tas upp
åtminstone till det avskattade egna kapitalet, till nuvarande reavinsttak.

Låt mig sedan ta upp skogsbeskattningen. Skogen är den viktigaste
näringsgrenen i Sverige, den som ger de största exportintäkterna.

Därför ger propositionen fel signaler till privatskogsbrukarna. Avsikten
är att man skall införa en löpande beskattning på skogskontoräntan.

Många kommer då att ställa frågan om de skall avverka eller inte.

Skogskonto ger ju nu möjlighet att göra stora uttag och fördela
inkomsterna över tiden. Vi anser således att förslaget om skogskontoränta
är felaktigt liksom förslaget om särskild löneskatt på passivt
skogsägande.

Ta i stället bort egenavgifterna för aktiva skogsbrukare! Eller ännu
hellre: Inför den särskilda redovisningsmetoden, enligt vilken man kan
dela upp inkomsten i en arbetsinkomstdel och en kapitaldel.

Jag anser också att vi måste avskaffa skogsvårdsavgiften. För den som
har ett långsiktigt skogsinnehav tar skogsvårdsavgiften — med den
långa omloppstid som vi har — ungefär 50 % av rotnettot. I utredningen
om den förenklade beskattningen sägs att alla specialskatter
skall tas bort, exempelvis vinstdelningsskatten. Skogsvårdsavgiften är i

SkU31

289

princip en specialskatt, och den bör i likhet med andra specialskatter SkU30—

tas bort vid detta tillfälle. Givetvis är vi beredda att avstå från alla Bilaga 2

transfereringar som finns inom nuvarande system för skogsvårdsavgifterna.

Avskaffa alltså skogsvårdsavgifiten och ta bort de transfereringar som
den medför! Medge direktavdrag för anläggning av skogsbilvägar. Det
underlättar arbetet och det kommer att medföra att vi får ut mer virke
från skogarna. Beskatta inte vedbrand, en beskattning som togs bort för
många år sedan. Den lilla intäkt som en sådan skatt skulle innebära
för staten kommer bara att ställa till förtret.

När det gäller de ekonomiska föreningarna finner vi att det för dem
finns samma legitima skäl att organisera sig i koncerner som för
aktiebolagen. Riksdagen måste nu göra klart att koncernbidrag skall få
ligga till grund för efterlikvid och återbäring från ekonomiska föreningar.

Låt mig slutligen säga att det för landsbygdens framtid är mycket
viktigt att, såsom Jan Krylborn tog upp, kvittning mellan tjänsteintäkter
och intäkter från enskild näringsverksamhet tillåts. Om människor
skall få sysselsättningstillfällen på landsbygden måste de många gånger
starta egna företag i en eller annan form. De vet inte om företaget
någonsin kommer att gå runt och ge ett överskott. Får de inte under
uppbyggnadstiden kvitta underskottet mot tjänsteintäkt från annat håll
blir det nog få som kommer att göra dessa satsningar. Men det är
otroligt viktigt för landsbygdens framtid att vi får en mängd småföretag! Det

finns andra saker som betyder mycket: Reseavdragen måste vara
vettiga om vi skall kunna ha ett boende på landsbygden. Såsom vi
framhåller i vår skrivelse är bostäderna på landsbygden så intimt
sammanbundna med driften att det inte finns skäl att behandla dem
annorlunda än enligt nuvarande regler. Både kontrollaspekten och
kulturhistoriska skäl ligger till grund för vår uppfattning i det sammanhanget.

Rut Hammarström: Inledningsvis vill jag också tacka för att vi har
blivit inbjudna hit och att vi fått tillfälle att delta i utfrågningen. Vi ser
det som en viktig markering lika väl som ett tidens tecken att kooperativa
aspekter ges ökat utrymme i den samhällspolitiska debatten.

Kooperativa Institutet är en organisation som sedan 1975 arbetat
med forsknings-, utrednings- och utvecklingsfrågor i syfte att förbättra
förutsättningarna för kooperativ verksamhet inom samhälle och näringsliv.

Bakom Kooperativa Institutet står Kooperativa förbundet (KF),

Folksam, OK, HSB, Riksbyggen och Fonus. Det rör sig alltså om
företag som verkar inom en rad olika områden men som har det
gemensamt att de står på konsumentkooperativ grund. Deras syfte är,
vilket är mycket viktigt att komma ihåg, att åstadkomma medlemsnytta
i stället för den vinstmaximering som är drivkraften bakom de flesta
andra delar av svenskt näringsliv.

SkU31

290

Vi vill dock. understryka att svensk kooperation alltid har bejakat SkU30— SkU31

marknaden som instrument för att fördela varor och tjänster — och Bilaga 2

det är också viktigt att komma ihåg. Den kooperativa idén bygger ju
på just detta att man tillfredsställer sin egen efterfrågan genom att själv
skapa det nödvändiga utbudet.

Vi vet alla att den svenska kooperationen har spelat och spelar en
betydelsefull roll i vårt samhälle — delvis genom de stora organisationerna
men också genom en nykooperation, som börjar bli väsentlig.

Kooperationen utgör ett betydande inslag i den svenska ekonomin,
men vi är samtidigt inte ointagliga, och det har stor betydelse vilka
regler som skapas för kooperationen.

I stort sett anser vi att den förestående skattereformen är bra och
nödvändig för att Sverige skall få ytterligare fart på ekonomin. Vi
anser det vara riktigt att genomföra en totalfinansierad skattereform,
som lindrar beskattningen av arbete och ökar beskattningen av kapital.

Detta kommer också att vara fördelaktigt för de flesta hushåll.

När det sedan gäller företagsbeskattningen har vi en del förslag, som
vi speciellt vill framhålla. Jag vill nu överlämna ordet till Lars Bryntesson.

Lars Bryntesson: Jag vill ta upp två huvudfrågor när det gäller företagsbeskattningen,
 nämligen dels kapitalförsörjningsfrågan, dels frågan om
jämställdhet mellan federation och koncern.

När det gäller företagsbeskattningen menar vi att det är av central
betydelse att skattelagstiftningen är neutral gentemot olika driftsformer.

Svensk kooperation vill inte ha och har aldrig velat ha några
särskilda förmåner, men vi kan inte heller se några skäl att ha ett
regelverk som hämmar eller på något sätt diskriminerar kooperativa
företag. Lagstiftningen får inte utformas på ett sådant sätt att den i
praktiken tvingar företag att byta associationsform för att de inte passar
in i den mall lagstiftningen har byggts upp efter. Vi tycker dess värre
att vissa delar av arbetet med skattereformen har präglats av ett sådant
tänkande.

En förklaring till denna något styvmoderliga behandling av kooperationen
kan vara reformens strävan efter enhetliga regler. Sådana regler
är i princip riktiga, men strävan efter enhetlighet får, enligt vår
mening, inte ske till priset av ensidighet vad gäller företagsformen. Vi
måste därför tyvärr ställa oss frågan, och har gjort det med jämna
mellanrum: Har lagstiftaren för avsikt att tvinga in all näringsverksamhet
i aktiebolagets form?

En sund beskattning av företag som konkurrerar på samma marknad
måste innebära jämlika villkor mellan privat och kooperativ
företagsamhet. För att åstadkomma detta måste lagstiftaren se till
reglernas reella effekter och därmed ta hänsyn till företagsformernas
olika idéer och karaktär.

Det finns grundläggande skillnader mellan å ena sidan personassociationer,
 vilkas syfte är att tillgodose sina medlemmars behov, och å

291

andra sidan kapitalassociationer, vilkas syfte är att maximera avkast- SkU30— SkU31

ningen på satsat kapital. Vår slutsats är därmed att identiska regler inte Bilaga 2

alltid innebär jämlika villkor.

Identiska regler kring t.ex. kapitalförsörjning innebär inte att kooperativa
och privata företag arbetar under samma förutsättningar. Regelverken
måste därför ta hänsyn till att de kooperativa företagen inte
utan vidare kan acceptera främmande kapital utan att därmed riskera
sin demokratiska uppbyggnad och sitt oberoende. Förutsättningarna
för kooperativa företag att lösa sin kapitalförsörjning genom att generera
eget kapital behöver därför förbättras.

För närvarande söker de kooperativa företagen själva nya lösningar
på kapitalförsörjningsproblemet. En naturlig metod är naturligtvis att
öka medlemsinsatsernas storlek. Därför vill vi uttrycka vår uppskattning
över att propositionen, om än i elfte timmen, föreslår en bibehållen
avdragsrätt för räntan på insatskapitalet. Ett avskaffande av denna
avdragsrätt skulle ha haft mycket kraftiga negativa konsekvenser för
kooperationens egna möjligheter att ordna sin kapitalförsörjning.

Ytterligare en central fråga gäller den kooperativa principen om
samverkan genom federation. Denna form — federation — riskerar i
skattehänseende att bli kraftigt missgynnad jämfört med motsvarigheten
inom det privata näringslivet — koncernen. Propositionen föreslår,
i samband med införande av moms på tjänster, att även interna
tjänster inom federationer skall momsbeläggas. Jag vet att ni i går från
bl.a. HSB:s Riksförbund fick exempel på vilka konsekvenser det kan få
— konsekvenser som missgynnar kooperativ verksamhet på bostadsområdet.

Detta förslag innebär i praktiken en straffskatt på demokrati och
småskalighet, och även här måste vi tyvärr ställa oss frågan: Är det
lagstiftarens mening att också all samverkan skall tvingas in i aktiebolagskoncernens
form? Vi menar att det skulle vara betydligt mer
förmånligt för de federativa organisationerna att faktiskt bli en aktiebolagskoncern
— ur skattemässig synpunkt. Vi tror inte att det är
lagstiftarens mening. Vi anser att det i stället är rimligt att i skattehänseende
jämställa federation och koncern.

Jag vill tillägga att det kan vara lämpligt att i en sådan utredning
som tidigare efterlysts om beskattning av koncern också ta upp federationsbegreppet.

Lars Hedfors (s): Jag vill tacka för dessa inledningsanföranden. Jag vill
nu själv ställa den första frågan till finansdepartementets företrädare.

Sven-Olof Lodin talade i sitt inledningsanförande om problemet
med avsättning till SURV och i hur stor utsträckning de utländska
aktierna skall tas med i det sammanhanget. Han ville göra gällande att
det skulle vara en felbedömning från finansdepartementets sida när
man föreslår 65 %. Han rekommenderar 92 %. Det är mycket svårt
för lekmän att riktigt förstå detta, och jag vill gärna veta hur ni från
finansdepartementet ser på denna s.k. felbedömning.

Anders Kristoffersson: En allmän utgångspunkt när det gäller att välja
nivå för i vilken utsträckning utländska aktier skall fa ingå i SURV -

292

underlaget är att skattereglerna inte skall styra var expansionen skall SkU30—

ske — i Sverige eller i utlandet. Det är en given utgångspunkt för de Bilaga 2

avväganden som gjorts och som gjort att vi slutligen hamnat på en
rekommendation om 65 %.

Samtidigt är frågan mycket komplicerad, såsom har framgått av
Sven-Olof Lodins framställning. Den exakta kalibreringen är besvärlig.

När man väljer nivå bör man kanske först beakta att de skatteregler vi
har i grunden genom propositionens förslag är internationellt konkurrenskraftiga.
 Här föreslås en bolagsskattesats som är en av de lägre, för
att inte säga den lägsta, i OECD-världen. De regler som styr värderingen
av tillgångar — dvs. skattebasens storlek — får bedömas som
likvärdiga med omvärldens. Detta är en allmän bakgrund till kalibreringsfrågan.

Det har hävdats att 65-procentsnivån skulle vara för låg för att ge
önskvärd neutralitet. Frågan är hur man skall avgöra detta. I propositionen
lyfts de argument fram som har redovisats av Industriförbundet.

Där förs dessutom fram en del andra argument. Det är viktigt att skilja
mellan olika slag av effekter. När man hävdar att 65 % är för lågt,
bortser man kanske delvis från likviditetseffekterna vid uppköp av
aktier och identifierar denna likviditetseffekt med kostnad för företaget.
 Men kostnaden består ju inte i den s.k. cash-effekten vid uppköpet
utan i den extra finansieringskostnad som företaget får genom att tappa
en skattekredit.

Jag skall uppehålla mig något vid detta med likviditetseffekt och
priseffekt. Det kan diskuteras hur prissättningen går till, och man kan
argumentera för olika nivåer på det tal som skall väljas för utländska
aktier i SURV-underlaget.

Men likviditetseffekter är en sak, lönsamhetseffekter en annan. När
man skall bedöma denna fråga måste man se på lönsamheten av en
placering i Sverige och i omvärlden. Det är en annan fråga än den
omedelbara likviditetseffekten. I det sammanhanget spelar också skattereglerna
i omvärlden en roll. Man får exempelvis förutsätta att i den
mån man köper ett svenskt företag till ett nedsatt pris, beroende på att
den latenta skatteskulden i SURV-en beaktas, kommer också företaget
i framtiden att säljas till rabatterat pris. Gör man en investeringskalkyl
och förutsätter att skattebelastningen i omvärlden är likvärdig med den
svenska, finner man att den föreslagna nivån på 65 % är väl avvägd.

I själva verket är det så att om skattebelastningen i omvärlden är
likvärdig med den svenska och under förutsättning att företaget löpande
tar hem vinsterna till beskattning i Sverige, finns det t.o.m. ett litet
överskott. Om å andra sidan vinsterna plöjs ned i omvärlden blir den
föreslagna nivån något oförmånligare, men i stort sett innebär den
föreslagna nivån att det blir en god balans.

Bo Lundgren (m): Jag vill börja med att ställa en fråga till Sven-Olof
Lodin med tanke på industrins verksamhet i Sverige och utomlands:

Är det möjligt att i Sverige — med hänsyn till den integrerade
världsekonomin — leva med ett så väsentligt högre skattetryck än
andra länder som vi har?

SkU31

293

Sven-Olof Lodin: Svaret är i längden nej. Vi måste anpassa oss interna- SkU30— SkU31

tionellt. Ju mer internationaliserade och integrerade världen och Eu- Bilaga 2

ropa blir desto mer nödvändigt blir detta. Det gäller det generella
skattetrycket.

Företagsskattetrycket ligger ungefår på samma nivå som i andra
länder, och vi har inte råd med högre skatter på det området heller.

Bo Lundgren (m): Jag vill ställa en fråga till småföretagarnas representant.
 Enligt propositionens förslag fördyras riskkostnaden genom att
man tar bort rätten till kvittning av underskottsavdrag. Eftersom
kapitalvinstskatten för fåmansbolag höjs kommer man att ta mer
pengar från de vinstgivande företagen, som ändå gör satsningar. Är
detta någonting som sammantaget stimulerar eller försvårar nyföretagande? Jan

Krylborn: Vår slutsats är att dessa båda förslag försvårar nyföretagande
resp. expansion.

Bo Lundgren (m): Min fråga gäller en sak som inte tagits upp men
som är nog så viktig. Vi fick en bra föredragning av era synpunkter i
många detaljer, men jag vill ta upp förmögenhetsbeskattningen. Vi vet
att jordbruket står inför en fastighetstaxering 1992, som innebär att
fastigheterna kommer att få stor betydelse. Är det omöjligt, ens med
oförändrad förmögenhetsskatt, att kunna överleva med de taxeringsvärden
som kan förväntas?

Sture Jönsson: Nej, det är det säkert inte. Vi har tidigare från LRF
krävt att förmögenhetsskatten skall slopas. Det förhållandet att vi nu
inte tar upp detta beror på att detta förslag inte finns i den här
propositionen.

Bo Lundgren (m): Det senare är ett problem i och för sig, eftersom
förmögenhetsskatten medför en extra skatt på inkomster.

Avslutningsvis vill jag fråga Sven-Olof Lodin: Finns det några kommentarer
till vad Anders Kristoffersson sade?

Sven-Olof Lodin: Jag vill att utskottets ledamöter skall notera, att om
man räknar med likviditetseffekten vid beräkningen av den s.k. utlandssurven
angav Anders Kristoffersson att man skall räkna som vi
har gjort. Men Anders Kristoffersson ville lägga in en lönsamhetsbedömning
också. Det är precis det vi gör när vi säger att om fördyringen
är 3 % när man lägger aktierna i ett svenskt moderbolag, då
placerar man aktierna utomlands därför att det är lönsammare. Det är
alltså mer lönsamt, med nuvarande konstruktion, att alltid låta det
utländska dotterbolaget köpa in aktierna. Anders Kristoffersson sade
också att systemet var väl kalibrerat under förutsättning att vinsterna i
det utländska dotterbolaget togs hem till Sverige. Det var det jag
försökte klargöra med den bild jag tidigare visade — att detta inte
kommer att ske med den utformning av reglerna som nu föreslås.

Därför förlorar Sverige skatteintäkter.

294

Bo Lundgren (m): Förslaget om nuvärdesavskrivning som kom från SkU30—

företagsskatteutredningen återfinns inte i propositionen. Det sägs att Bilaga 2

sådana regler kan bli aktuella efter vidare bedömningar. Skulle ett
förslag om nuvärdesavskrivning positivt påverka investeringsmöjligheterna
och investeringsviljan?

Sven-Olof Lodin: Jag vill svara ett obetingat ja. Det är ett mycket starkt
önskemål från företagsamheten att få nuvärdesavskrivning. Jag tror att
det kan vara svårt att förstå för utomstående på vilket positivt sätt det
faktiskt påverkar investeringsviljan att kunna investera med egna pengar
i stället för med på marknaden anskaffade pengar.

Jan Krylborn: Jag vill poängtera att vi instämmer i den uppfattningen.

Speciellt när det gäller småföretagarna är det ganska vanligt med en
ojämn inkomstbild, och nuvärdesavskrivningen är då mycket väsentlig.

Anne Wibble (fp): Det finns en annan fråga, utöver nuvärdesavskrivningen,
 som skall utredas vidare, nämligen den särskilda redovisningsmetoden.
 Vill ni något kommentera — med liknande utgångspunkter
— hur pass angeläget ett sådant förslag är?

Olle Stenman: Från lantbrukets sida är detta ett av de tyngsta skälen
för att vi gärna ser att den särskilda redovisningsmetoden införs.

Förutom att den ger en neutral beskattning av kapitalavkastning gentemot
sparande ger den också möjlighet för enskilda näringsidkare att
expandera det egna kapitalet i verksamheten på samma villkor som
aktiebolagen. Det är alltså två starka skäl för att genomföra denna
metod.

E. O. Holm: Jag vill understryka att detta är en utomordentligt central
fråga, vilket också finns belyst i skrivelsen. Vi räknar med att bara
mellan 40 och 50 % av våra medlemsföretag har en sådan associationsform
att de skulle beröras av dessa regler. Vi tycker att den utredning
som har gjorts har varit värdefull och att den kritik som tidigare
riktats mot den och som inneburit att ett genomförande skulle betyda
för mycket byråkrati inte är berättigad. Vi anser att man kan genomföra
dessa regler på ett rimligt och effektivt sätt.

Jan Krylborn: Jag vill komplettera med att säga att vi ser detta som ett
bra mellansteg för ett företag som vill expandera. Man börjar att driva
företaget som enskild firma, sedan kan det fungera med dessa regler
under uppbyggnadsfasen och därefter kan det hela växa till ett större
företag.

Anne Wibble (fp): Jag vill ställa en kort fråga om handelsbolagens
framtida status, som inte har nämnts tidigare. Också det är en fråga
som vi skall titta närmare på framöver.

Sven-Olof Lodin: De regler som nu föreslås enligt propositionen är i
praktiken omöjliga att ha i sammanhanget. Det framgår t.o.m. av
propositionsskrivaren, som nästan förtvivlat avslutar avsnittet med att
säga: För den händelse det utredningsarbete som skall komma inte
lyckas, måste de nu föreslagna reglerna naturligtvis omprövas.

SkU31

295

Om egenföretagarna var strykpojkar i det första utredningsförslaget, SkU30—

är det handelsbolagen som har blivit det nu. Reglerna måste ändras Bilaga 2

fort!

Olle Stenman: Jag instämmer i vad Sven-Olof Lodin säger. Ett enkelt
sätt att lösa problemet är att kräva registrering för att det över huvud
taget skall bli ett handelsbolag. Därigenom kan samverkan ske på ett
enkelt sätt, så att varje delägare i bolaget redovisar sin del av verksamheten
i sin näringsverksamhet. Den möjligheten har vi pekat på i

skrivelsen.

Anders Aberg: Jag vill också understryka att om dessa regler blir lag
blir i praktiken alla handelsbolag tvungna att byta företagsform. Denna
konstiga kompromiss fungerar inte!

Karl Hagström (s): Vi har presenterat det här skatteförslaget för allmänheten
ute i landet. Då har vi bett allmänheten att se till helheten.

Jag vill därför fråga Industriförbundet och Småföretagens Riksorganisation:
Vilken bedömning gör ni av skattereformens effekter på kostnadsutveckling,
 lönsamhet och näringslivets funktionssätt i framtiden?

Sven-Olof Lodin: Vi är, som väl framgått, i grunden mycket positiva
till skatteomläggningen. Den bör ge en kostnadsdämpande effekt. Det
finns en chans att med hjälp av detta förslag och andra åtgärder få ned
lönespiralen. Det bör ge ett bättre sparande, och man bör få ned
inflationstakten. Det blir ett mer neutralt system, och vi får också en
effektivare kapitalanvändning.

Vi tror att huvuddragen kommer att ge mycket positiva effekter.

Däremot är det olyckligt att det fortfarande finns inslag i bilden som
kommer att leda åt annat håll, t.ex. just detta med utlandsaktier i
SURV-en, där reglerna troligen kommer att innebära att svenska
företag inte själva kommer att behålla sina utländska aktier utan säljer
över dem till utländska dotterbolag.

Det finns således viktiga negativa effekter som denna, men helheten
är bra.

Det finns en annan bit som jag inte tog upp tidigare, nämligen
övergångsreglerna för investeringsfonderna och för de tillgångar —
bl.a. fastigheter — som skrivits av med investeringsfonder. Reglerna
innebär att de företag som har gjort samhällsekonomiskt angelägna
realinvesteringar under 1980-talet faktiskt blir bestraffade i övergången.

Man tar tillbaka litet av den stimulans till investeringar som dessa
företag fick den gången. Det är mycket olyckligt. Men huvuddragen är
som sagt mycket positiva.

Jan Krylborn: Jag vill fylla på med att säga att det är positivt att vi inte
låser kapital på samma sätt som tidigare. Men det finns trots allt
negativa inslag i förslaget, t.ex. det brutna räkenskapsåret. Småföretagen
är ofta beroende av expertis för sina deklarationer och annat, som
de nu får svårt att anlita, eftersom det blir en för stor ansamling av
arbete vid en viss tidpunkt på året.

SkU31

296

Förmögenhetsbeskattningen är inte heller berörd i detta samman- SkU30—

hang utan kommer att tas upp senare. Men det är en mycket viktig Bilaga 2

fråga för familjeföretagen.

Avslutningsvis har vi en positiv syn på skatteförslaget som sådant.

E. O. Holm: Vi delar denna uppfattning. Jag vill tillägga att färska
undersökningar som vi har gjort angående lönsamhetssituationen i
våra ca 20 000 medlemsföretag är utomordentligt alarmerande. Alla
stimulansmöjligheter måste därför tas till vara!

Karl Hagström (s): Jag vill ställa nästa fråga till Industriförbundet:

Vilken betydelse tror ni att skatteförslagets regler kommer att få på de
olika lågt beskattade löneförmånerna såsom tjänstebil och billiga lån
till de anställda?

Sven-Olof Lodin: I fortsättningen är dessa löneförmåner inte lågt beskattade,
 utan på vissa områden blir det en något högre beskattning.

Vad bilförmånerna skall värderas till kan man exempelvis diskutera.
Propositionens förslag ligger utomordentligt högt. Men vi har inte tagit
upp detta som en särskild fråga. Vi inser att man inte kan ta upp allt i
en skattereform. Framtiden får utvisa om läget var för högt.

Men en av idéerna bakom skattereformen är att dessa s.k. ffinge
benefits skall beskattas på samma sätt som kontant lön, och det är vi
positiva till. Skälet till att dessa förmåner vuxit fram är de höga
marginalskatterna. Vi kommer nu kanske tillbaka till ett system med
kontantlöner, och det vore positivt.

Rolf Kenneryd (c): Vi har tidigare fått de konkurrensnackdelar som
drabbar de federativa organisationerna — som Lars Bryntesson tog upp

— ganska väl penetrerade, bl.a. när det gäller boendeorganisationerna,
försäkringsbolagen och bankinstituten. Det framstår som helt uppenbart
att det behövs justeringar. Men jag vill ställa en fråga till framför
allt småföretagsorganisationerna när det gäller konkurrensförhållandet
mellan egen firma och bolag. Det har framgått av era redovisningar att
det är problem med å ena sidan kapitalavkastningen, å andra sidan
arbetsersättningen när det gäller vinsten. Det är också uppenbart att
detta kan lösas genom en särskild redovisningsmetod. Men finns det
andra skäl för egenföretagare — mot bakgrund av nu framlagda förslag

— att bolagisera? Vari består de i så fall, och vilka lösningar skulle ni
vilja anvisa för att eliminera sådana följder?

Olle Stenman: Det finns flera skäl till att bolagisera. Det viktigaste är
naturligtvis att det ännu inte finns något förslag till särskild redovisningsmetod.
 Vi hoppas att en sådan metod genomförs.

En fastighet är en mycket väsentlig del av verksamheten, och där
föreslås en mängd restriktioner, framför allt beträffande sättet att räkna
fastighetens värde i underlaget för SURV-en. En fastighet får bara tas
upp till det skattemässiga restvärdet eller — om man haft den en
längre tid — till 70 % av 1981 års taxeringsvärde om det värdet är
högre. Som Sture Jönsson säger blir det så att jordbruksfastigheter inte
kan vara belånade till mer än ca 20 % av marknadsvärdet. Ar de

SkU31

297

högre belånade ger det inte något SURV-underlag. Jag talar nu om SkU30—

genomsnittliga värden. Är belåningen högre får man ett negativt Bilaga 2

SURV-underlag, och det leder inte bara till nackdelar när det gäller att
bygga upp det egna kapitalet utan man får också en sådan räntefördelning
att finansieringskostnaden ökar.

Detta gäller inte enbart äldre innehav. Vi kan tänka oss en person
som vill starta näringsverksamhet på landsbygden och lånar 2 milj.kr.
till en verkstadslokal. Då måste han på skuldsidan ta upp dessa 2
milj.kr. Men skatterättsligt är det fråga om en fastighet, och på tillgångssidan
får han följaktligen bara ta upp 70 %, dvs. 1,4 milj.kr. Han
startar alltså med ett negativt kapital och han får inte avdrag för hela
räntekostnaden! Han får således både en ofördelaktig räntefördelning
och måste dessutom jobba upp ett negativt kapital på 600 000 kr.
innan han får de fördelar som SURV-en ger. Vi menar att detta är
orimligt. Det enda skäl vi har kunnat finna för att reducera fastighetens
värde till 70 % är att man i framtiden får en reavinstbeskattning
av fastigheten i inkomstslaget kapital. En sådan beskattning är också
principiellt riktig. De fördelar en sådan beskattning ger har tagits
tillbaka genom att SURV-underlaget reducerats. Och detta slår på
denna typ av fastigheter, där man aldrig någonsin kan räkna med
någon reavinst!

Det här kommer att gälla för industribyggnader i glesbygd och för
ekonomibyggnader på jordbruksfastigheter. Det är ingen som investerar
i sådana byggnader och räknar med att kunna återhämta finansieringskostnaderna
genom en reavinst. Vi tycker alltså att det på denna
punkt finns allvarliga brister i förslaget.

Rolf Kenneryd (c): Jag vill ställa en annan fråga med anknytning till
riskkapitalförsörjningen, som naturligtvis är oerhört väsentlig för nyföretagandet.
 Har ni några vägar att anvisa när det gäller möjligheten för
presumtiva företagare att för detta ändamål bygga upp ett obeskattat
kapital?

Anders Aberg: Det är naturligt att det är vi från småföretagen som är
mest intresserade av nyföretagande. Det finns olika metoder som man
kan använda sig av.

I olika sammanhang har diskuterats nyföretagarkonton av olika slag.

Det är en väg. Jag tror inte att det är den allra viktigaste. Vi måste
pröva många vägar för att underlätta kapitaluppbyggnad. En annan väg
för expanderande småföretag är att man inför något motsvarande det
som finns i England, business expansion scheme. Där medges en
avdragsrätt direkt vid inkomsttaxeringen om man satsar pengar i
nyemitterat kapital i småföretag. Det finns vissa avgränsningsfrågor
därvidlag. Man kan ha en del definitioner och låta exempelvis utvecklingsfonderna
avgöra om det hela är ett seriöst projekt eller inte.

Jag tror att det är helt nödvändigt att komplettera självfinansieringsmöjligheterna
med ytterligare en möjlighet att bygga upp ett externt
riskkapital för småföretag, om vi i framtiden skall få den expanderande
småföretagssektor som Sverige behöver.

SkU31

298

Rut Hammarström: Jag vill lägga till något litet i riskkapitalfrågan. Det SkU30— SkU31

är en fråga för småföretagen i mycket stor utsträckning, men det är Bilaga 2

också en fråga för de större kooperativa företagen. Låt mig ge ett
exempel: Folksam, KF osv. är mycket stora företag, som har växt av
egen kraft, men det finns inget egenkapital i ett ömsesidigt försäkringsföretag.
 Aila medel som finns är försäkringstagarnas.

Skall nu den kooperativa rörelsen på ett annat sätt än tidigare gå in
i exempelvis försäkringsbolag i Norden och gå vidare i sin expansion i
den kooperativa försäkringsrörelsen i Norden och Europa, är det inte
lätt att lösa inom nuvarande system. Vi har inte de medel som i dag
egentligen behövs för att gå in såsom exempelvis Trygg-Hansa gör, när
man nu skall gå ut och köpa försäkringsbolag i Europa. Det finns
alltså en skillnad härvidlag även för de större kooperativa företagen. Vi
arbetar med detta problem, men vi tror att vi så småningom kommer
att hamna i en situation där lagstiftningsändringar behövs.

Olle Stenman: Jag vill tillägga något om riskkapitalförsörjningen. Vi
var från kooperationen oerhört tacksamma att vi fick genomslag för
vårt önskemål om avdragsrätt för insatsräntan, vilket är nödvändigt.

Men vi menar att man gjorde en teknisk miss vid planeringen av
schablonskatten i samband med SURV-avsättning. Man införde schablonskatt
för att slippa simultana beräkningar, men i förslaget som
finns sägs att man vid beräkning av schablonskatten inte skall ta
hänsyn till andra avdrag eller insatsränta. Detta gör att skattebelastningen
ökar med 2,7 % på insatsräntans belopp utan något som helst
motiv. Men motivet för en enkel skatteberäkning är att man skall
slippa den simultana beräkningen, och då räcker det att bortse från
förändringen i SURV-en.

Vi har tagit upp även detta i vår skrivelse.

Lars Bäckström (vpk): Jag vill ställa några frågor till Industriförbundets
representant, Sven-Olof Lodin.

Den första frågan lyder: Finns det, efter skatteomläggningen, något
land som har en bättre företagsbeskattning än Sverige? Jag tänker då
på Västeuropa och inte på Irlands frizoner.

Sven-Olof Lodin: Storbritannien.

Lars Bäckström (vpk): Industriförbundet har varit mycket angeläget
om synliga och enkla skattesystem och även sagt att det som ser ut att
vara 3 % inte behöver vara det. Det här gäller bl.a. beskattningen av
realisationsvinster etc. Jag tänker på företagsbeskattningen med 30 %.

Där finns nu också skatteutjämningsreserven.

Skulle det inte ha varit möjligt att skapa ett ännu enklare företagsbeskattningssystem
genom att slopa SURV-en och i stället sänka skattesatsen
till exempelvis 23 %?

Sven-Olof Lodin: Det hade i och för sig varit möjligt. Skälet är delvis
politiskt. En sak är nämligen vad man vill ha för s.k. effektiv skattebelastning
på vinsterna före bokslutsdispositioner, en annan är vilken

299

skattebelastning man vill ha på de medel som lämnar företagssektorn. SkU30—

Med detta system blir det alltså en högre skattebelastning på pengar Bilaga 2

som lämnar företagssektorn än sådana som återinvesteras.

Det har också varit en fråga om avvägning i relation till omvärldens
skattesatser. Vi hade i Industriförbundets förslag till ny företagsbeskattning
1987 en skattesats på 25 %, men utredningen gjorde den avvägning
som resulterat i nu föreliggande förslag. Den effektiva skattebelastningen
är dock densamma i förslagen.

Lars Bäckström (vpk): Det är möjligt att korrigera beräkningarna för
effektiv skattebelastning med hänsyn till förlustandelar etc. I en av
bilagorna till utredningen anses att den effektiva skattebelastningen
kan vara strax över 10 % för börsföretag inom industrisektorn. Vad är
Sven-OIof Lodins uppfattning om detta för närvarande och efter reformen? Sven-Olof

Lodin: Nivån på den effektiva skattebelastningen kan variera
mellan olika år, men för närvarande ligger den på mellan 18 och
20 % och kommer förmodligen i fortsättningen att ligga där.

Det är oerhört svårt att göra sådana där jämförelser. När det gäller
börsnoterade företag räknas ju ofta de utländska skatterna med i
bilden, och det är synnerligen svårt att skilja ut vad som är vad. Men
avsikten är att man skall ha en oförändrad skattebörda. Om det sker
någon omfördelning inom bolagssektorn — vilket det gör — innebär
den faktiskt att de större företagen får en något högre skattebörda och
de mindre en något lägre. Men vi anser att tillväxten i småföretagen är
mycket viktig, eftersom det är just bristen på tillväxt — dvs. att
småföretag inte blir stora — som är ett av de allvarligaste problemen i
Sverige.

Jag vill beröra det totala skatteuttaget. I ett remissvar, som även
Industriförbundet står bakom, säger Lars Bäckström (vpk): att den
offentliga sektorn i dag tar en alltför stor andel av landets resurser för
att det skall vara möjligt att ha en tillräckligt hög tillväxttakt. Det är
därför nödvändigt, sägs det, att de offentliga utgifterna och skatternas
andel av BNP minskar. Den ståndpunkten kan man naturligtvis ha,
utifrån ideologiska värderingar, men jag vill här diskutera utifrån den
ekonomiska analysen.

De här aktuella medlen används ju till transfereringar och till
konsumtion. Är det er ståndpunkt att den offentliga konsumtionen
måste ned? Huvuddelen av den offentliga konsumtionen är ju skola
och högre utbildning, hälso- och sjukvård.

Sven-Olof Lodin: Samhällets olika delar lever i ett slags symbios. Den
offentliga sektorn kan inte vara utan privat sektor, den privata sektorn
kan inte vara utan den offentliga. Men för att få en tillväxt som kan
försörja oss, så att vi kan importera det vi behöver, måste vi ha en
producerande sektor som är tillräckligt stor. Och den är för liten i
Sverige!

Vi håller på med en utredning om miljöavgifter och energi, och jag
kan bara nämna en sak: När vi ser på hur varvs- och stålkriserna

SkU31

300

löstes, visar det sig att hela den arbetskraften — dvs. numerären — SkU30—

gick över i offentlig sektor. Det skedde ett rent tapp från den produkti- Bilaga 2

va sidan, och sedan dess har vi haft problem med vår bytesbalans på

grund av att industrin är för liten. Därför måste den fa tillräckligt

stora resurser för att generera en tillväxt, så att också den offentliga

sektorn kan växa. Utan en tillväxt som är genererad av näringslivet

kan den offentliga sektorn över huvud taget inte växa utan måste

minska. Nu är den senares nivå för hög!

Gösta Lyngå (mp): Jag vill också ställa min första fråga till Industriförbundet,
 och den gäller energibeskattningen. Jag kan tala om att energikonsumtionen
per capita i olika industriländer är: i Danmark 6 000
kWh, i Västtyskland 6 300, i Storbritannien 5 400 och i Sverige
16 000 kWh. Denna höga energiförbrukning har vuxit upp under en
tid när energibeskattningen varit extremt låg. Nu kommer andra
regler, och jag vill fråga: Räknar ni med att industrin kommer att vara
intresserad av att spara energi i framtiden?

Sven-Olof Lodin: Energipriserna är redan så höga i Sverige att det
finns all anledning för industrin att spara energi.

Som kommentar till de nämnda siffrorna vill jag anföra: Sverige är
både kallare och mörkare än de andra länderna. Dessutom har vi en
mycket stor elintensiv industri, som dessa länder saknar. Det förklarar
de här siffrorna.

Vidare är inte energibeskattningen låg i Sverige. Tittar vi på industrins
energiskattebelastning finner vi att Sverige faktiskt har den
högsta i Europa. I samtliga övriga europeiska länder är nämligen
energibeskattningen helt integrerad i mervärdeskattesystemet. Det betyder
att det inte finns någon slutlig energiskatt på industrin. T.o.m. i de
få länder som inte har mervärdeskatt har man gjort ett mervärdeskattesystem
just för energibeskattningen.

Vår linje är att det nu framlagda förslaget när det gäller energibeskattning
innebär ett steg i rätt riktning, men fortfarande har Sverige
högre beskattning på energi än något annat land i Europa.

Gösta Lyngå (mp): Just när det gäller de elintensiva industrierna finns
det en begränsning, och den kvarstår. Man vill alltså gynna ett mycket
högt energiuttag.

Sven-Olof Lodin: Faktum är att de andra ländernas elintensiva industrier
inte har någon belastning alls. Vi har en skatt på 1,7 % av
omsättningen, vilket är en ganska hög siffra.

Gösta Lyngå (mp): Jag vill ställa en fråga till småföretagarna när det
gäller kvittningsrätten. Den har varit mycket positiv för småföretagare
som vill starta nya företag. Samtidigt har det funnits möjlighet till
skatteplanering. Det förslag som nu finns betyder att man kastar ut
barnet med badvattnet. Kan ni, som känner förhållandena väl, hitta
någon gräns under vilken en kvittningsrätt skulle vara en positiv
tillgång och över vilken huvudsakligen skatteplanering ryms?

SkU31

301

21 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 30 Bilagor

Anders Åberg: Vi tycker att det är rimligt att införa en femårsgräns, så SkU30—

att man åtminstone under ett företags startskede får göra en kvittning Bilaga 2

mot inkomst av tjänst. Det är framför allt då som detta behövs.

Man kan också tänka sig en annan variant, nämligen en kvittning
gentemot aktiva förvärvskällor. Då borde möjligheterna att utnyttja
dessa regler som skatteplaneringsinstrument vara ytterst begränsade, i
och med att det ställs krav på att det skall vara minst 30 % arbetstid
för att något skall räknas som aktiv förvärvskälla.

Sture Jönsson: För att stävja missbruk anser vi också att endast aktiv
näringsverksamhet skall få kvittas mot tjänst. På så sätt kan man
komma ifrån eventuellt missbruk.

Gösta Lynga (mp): Jag undrar om Kooperativa Institutet har något
svar på frågan huruvida ni och era konsumenter skulle uppskatta en
momsbefrielse på basmat, kanske kompenserad av högre moms på
andra varor. Skulle det vara bra?

Lars Bryntesson: Vi kan inte svara på den frågan nu. Vi har förberett
svar när det gäller företagsbeskattning och inte denna typ av frågor.

Gösta Lyngå (mp): Jag vill då ställa en fråga till LRF beträffande
beskattningen av djur. Samerna har fört fram att renar egentligen
borde vara inventarier och inte omsättningstillgångar. Ni måste ha
samma problem i lantbruket med olika typer av djur. Flur ser ni på
detta med renarna?

Olle Stenman: Vi tog upp denna fråga redan i utredningen, när det
föreslogs att även lagerreserven beträffande djur skulle slopas. Tidigare
infördes av förenklingsskäl reglerna om nedskrivning av djurens värde
— i stället för att man behandlade dem som stamdjur eller inventarier.

Det är av samma förenklingsskäl som man nu behandlar djur som
omsättningstillgångar — samtidigt som de egentligen ur strikt ekonomisk
synpunkt borde redovisas som inventarier. Vi har dock godtagit
denna lösning. Den kan slå fel i enskilda fall, men vi accepterar att
djuren behandlas som omsättningstillgångar.

Ordföranden: Därmed sätter vi punkt för denna del av utfrågningen.

Vi vill tacka Sveriges Industriförbund, Småföretagens Riksorganisation,
Lantbrukarnas Riksförbund och Kooperativa Institutet för att ni har
kommit hit och svarat på våra frågor.

Finansdepartementet: Statsrådet Erik Åsbrink

Ordföranden, Lars Hedfors (s): Jag hälsar biträdande finansminister
Erik Åsbrink hjärtligt välkommen till skatteutskottets utfrågning om
skattereformen och de propositioner som handlar om denna.

Erik Åsbrink: Herr ordförande, ärade ledamöter! Jag skall fatta mig
mycket kort i min inledning. För bara några timmar sedan kom jag

SkU31

302

från ett internationellt möte i USA. Det innebär att jag inte har haft SkU30—

möjlighet att i detalj följa hearingen i går och i dag. Jag har dock latt Bilaga 2

en redogörelse för vad som har hänt i stora drag.

Från det mötet — som i och för sig inte hade något med Sverige
eller skatter att göra utan var ett möte kopplat till valutafonden och
Världsbanken — kan jag berätta att jag har träffat flera personer, både
amerikaner och av andra nationaliteter, som helt spontant kommit
fram till mig. De har visat sig ha goda kunskaper om den svenska
skattereformen och var medvetna om vad som är på gång. Genomgående
har de uttryckt sig mycket positivt. De sade att det är en
anmärkningsvärd prestation att vi har kommit så här långt i den
mycket genomgripande reform vi nu står inför. Det är värt att notera
att vad som sker här faktiskt väcker ett visst uppseende också i andra
länder.

Jag tycker själv det är glädjande att vi har kommit så här långt. Vi
står förhoppningsvis mycket nära ett riksdagsbeslut som innebär att vi
kan sjösätta reformen. Huvuddelen skulle då träda i kraft den 1
januari nästa år. Bakom oss har vi några år av intensivt utredningsarbete,
 omfattande debatt, analyser, kritik och positiva omdömen. Hur
som helst har vi nu kommit så långt att vi kan genomföra en
strukturreform som jag menar är unik i sin omfattning, vare sig vi
studerar skattefrågan isolerat eller har ett vidare perspektiv. Aven i ett
internationellt perspektiv är detta en mycket omfattande reform.

Många länder har redan genomfört sina reformer, ytterligare andra är
på väg, men jag tror knappast något annat land har gjort en så
grundlig genomgång av hela skattesystemet. Själva volymen på de
inkomstskattesänkningar som sker är sannolikt större än i något annat
land.

I och för sig kan man säga att det var behövligt. Vårt skattesystem
var övermoget för reform — ett system som på papperet hade många
tilltalande egenskaper men som i praktiken kommit att fungera allt
sämre. Vi står nu i begrepp att genomföra denna reformering.

De principer som vi har slagit vakt om, både de partier som står
bakom reformen och många andra som har uttalat sig i frågan, är
mycket viktiga. Några förtjänar att nämnas särskilt:

-lägre skattesatser; vi vet att höga skattesatser skapar många problem
som snedvridningar, fusk och flykt
-bredare skattebaser; både för att finansiera sänkta skattesatser och för
att fa ökad rättvisa och likformighet
-principen om neutralitet och likformighet; det kanske allra viktigaste,
 att så långt som möjligt tillämpa enhetliga principer för beskattning
av olika inkomster och behandling av olika skattesubjekt
Dessa principer har vi hållit fast vid under resans gång. Även om vi
inte har lyckats hundraprocentigt utan tvingats göra avsteg, ibland av
praktiska skäl, ibland av politiska, är de ändå ganska få och små. Jag
ser ett stort värde i detta.

Det har varit nödvändigt att vara ganska hårdför och stå emot krav,
som tett sig berättigade, att göra avvikelser och undantag för att

SkU31

303

tillgodose ömmande intressen och behov. Hade vi varit alltför undfel- SkU30—SkU31

lande på den punkten, hade det inte varit möjligt att genomföra någon Bilaga 2

sådan här skattereform, utan då hade vi varit tillbaka vid det gamla
lapptäcket och föga hade varit vunnet.

Likväl kommer skattereformen att innebära en del kortsiktiga omställningsproblem
— det skall man inte sticka under stol med. Det är
stora förändringar som sker. Det kommer att utsätta företag, individer
och andra för vissa påfrestningar. Jag tror att de i det helt överväldigande
antalet fell är överkomliga och att vi bör ta dem för att vinna
någonting som är så mycket viktigare.

Reformen syftar inte primärt till att höja levnadsstandarden hos
svenska folket. Vi kan inte över en natt kraftigt höja människornas
levnadsstandard med en skattereform. Levnadsstandarden bestäms av
vad vi producerar och hur effektivt ekonomin fungerar.

Vad ett bättre skattesystem kan göra är att skapa förutsättningar för
ekonomisk tillväxt genom att stimulera arbete och sparande, genom att
uppmuntra produktiva insatser och hålla tillbaka improduktiva. Det
tror jag att den här reformen gör. Därigenom kommer den på sikt —
det märks inte omedelbart — att skapa förutsättningar för högre
reallöner och en högre standard. Detta ser jag som oerhört väsentligt.

Jag menar att det här är ingalunda den enda och ingalunda en
tillräcklig men ändå en väsentlig strukturreform för att förbättra den
svenska ekonomins funktionssätt och därigenom skapa bättre betingelser
för de människor som bor och arbetar i Sverige.

Lars Hedfors (s): Vi tackar så mycket för den inledningen. Nu är det
fritt fram för frågor. Jag tänkte själv ställa den första.

I Sverige finns ju en ganska vedertagen uppfattning att man skall

betala skatt efter bärkraft. Vi vet alla att den principen mer eller

mindre har urholkats i det skattesystem vi har i dag, där man med

hjälp av diverse smarta manövrer kan sätta progressiviteten ur spel.

Menar du att den principen bättre upprätthålls i det nya skattesystemet,
 och hur då?

Erik Åsbrink: Ja, jag tror att det är på det sättet.

Utmärkande för det gamla skattesystemet, som fortfarande i stor
utsträckning finns kvar, är ju den väldiga klyftan mellan å ena sidan
hur reglerna ser ut på papperet och å andra sidan hur de fungerar i
verkligheten. På papperet är vårt skattesystem, framför allt den progressiva
inkomstskatten, starkt utjämnande. I praktiken fungerar det
inte alls på det sättet. Det sägs ibland från en del håll att skattesystemet
hindrar folk att bli rika. Men vi kan konstatera att en del människor
under 70- och 80-talen har blivit oerhört rika. Det är uppenbart att
vårt skattesystem trots de starka progressiva inslagen inte har kunnat
förhindra detta.

Vad man kan diskutera är hur dessa förmögenheter har skapats. Det
finns väl olika tillvägagångssätt, men tyvärr har det i många fell
handlat om verksamheter som inte framstår som särskilt samhällsnytti -

304

ga eller produktiva. Det är en annan sak om förmögenheter skapas SkU30—

genom produktiva insatser, som ger arbetstillfällen och ökade inkoms- Bilaga 2

ter hos befolkningen.

Hur som helst menar jag att denna klyfta mellan hur reglerna ser ut
på papperet och hur de fungerar i praktiken i sig är ett problem,
därför att det undergräver legitimiteten hos skattesystemet när detta
inte fungerar på avsett vis. En väsentlig aspekt på den skattereform
som vi nu är i färd med att genomföra är just att den skillnaden om
inte utplånas så åtminstone minskas kraftigt. Jag tror att systemet
kommer att fungera i verkligheten på i stort sett det sätt som det är
utformat. Jag tror att skattesystemets ökade legitimitet ger en ökad
acceptans för de skatteregler vi har.

Frågan om de faktiska fördelningseffekterna har utretts och diskuterats
under lång tid. Det kan finnas vissa meningsskiljaktigheter, men i
stort sett tror jag ändå alla bedömare som har studerat detta på ett
seriöst sätt är överens: vi får en utjämnande effekt. Det har gjorts en
lång rad jämförelser mellan olika inkomstgrupper, familjetyper, regioner
osv., och man kan konstatera att reformen i stora drag har neutral
eller positiv fördelningseffekt. Vi Sr en omfördelning av skattebelastningen
mellan arbete och kapital, i utjämnande riktning. Det ser jag
som positivt. Vad som är särskilt viktigt är att den skatteplanering och
skatteflykt som vårt nuvarande skattesystem ger så rika tillfallen till
kommer att förhindras eller kraftigt försvåras. Detta ser jag som stora
fördelningspolitiska förbättringar genom skattereformen.

Lars Hedfors (s): Det betyder att du anser att man i stort sett uppfyller
det beslut som den socialdemokratiska partistyrelsen har tagit, att
höginkomsttagarna skall betala sina kraftiga skattesänkningar och att
låginkomsttagarna i varje fall inte far det sämre, kanske t.o.m. bättre,
än i dag?

Erik Åsbrink: Ja, så långt vi kan studera detta i förväg blir det
resultatet.

Givetvis är alla sådana studier behäftade med en viss osäkerhet. Vad
som framför allt är svårt att fånga upp i förväg är det som ibland kallas
"dynamiska effekter": hur förändras människornas beteende, och vad
far det för effekter för deras ekonomi och för landets? Det kan vi bara
gissa oss till.

Därför är det viktigt att vi kommer att utvärdera reformen från
första stund, mycket grundligt. De studier som successivt kommer
fram skall naturligtvis användas som underlag för att eventuellt genomföra
förbättringar och kompletteringar längre fram.

Så långt vi nu kan se, menar jag att reformen uppfyller högt ställda
fördelningspolitiska krav.

Bo Lundgren (m): Det är nästan sex år sedan vi på partistämma i detta
hus krävde att man skulle slopa den statliga inkomstskatten för det
stora flertalet inkomsttagare och sätta den högsta marginalskatten till
50 %. Samma år krävde vi i riksdagen att man skulle sänka boiags -

SkU31

305

skattesatsen till 30 % och bredda basen för företagsbeskattningen. Det SkU30— SkU31

är alltså uppenbart att vi i den delen är överens med de partier som Bilaga 2

står bakom skatteuppgörelsen.

Vad vi har kritiserat — och som har kommit fram vid den här
hearingen — är många inslag i finansieringen, som syftar till ett
oförändrat skattetryck; sedan kan man tvista om huruvida det höjs
eller blir oförändrat.

Jag noterar att regeringen i långtidsbudgeten i kompletteringspropositionen,
 som riksdagen just nu behandlar, själv skriver att skatte- och
avgiftstrycket som det ser ut i Sverige är skadligt för samhällsekonomin
och att många skäl talar för ett lägre skattetryck.

Delar statsrådet den uppfattningen? Om så är, varför inte ta tillfället
i akt att i samband med en nödvändig marginalskattereform, som det
finns bred enighet om, också sänka skattetrycket för att kunna undvika
en del av de skadliga skattehöjningarna?

Erik Åsbrink: Det är naturligtvis glädjande om det finns en bred
uppslutning kring reformen. Den består emellertid av flera delar: dels
mycket omfattande sänkningar av skattesatserna i både person- och
företagsbeskattningen, dels en nödvändig finansiering av dem. Det
senare är kanske den mindre populära delen av reformen, men likväl
en helt ofrånkomlig del för att reformen skall vara trovärdig och inte
leda till en våldsam inflationsbomb nästa år. Det är uppenbart att det
inte finns samhällsekonomiska förutsättningar att genomföra stora
ofinansierade skattesänkningar. Vi har hela tiden hållit fast vid att en
reform måste finansieras i sin helhet, om den skall vara genomförbar.

När det gäller skattetryckets höjd kan vi konstatera att det nästa år
sjunker med kanske ett par procentenheter, enligt de beräkningar som
redovisas i den reviderade nationalbudgeten i kompletteringspropositionen.
 Det är flera faktorer som påverkar detta: skattereformen,
naturligtvis, den bortfallande tillfälliga arbetsmiljöavgiften och de förändringar
av sjukiönesystemet som aviserats.

Även med de brister som finns i detta mått, är det dock klart att vi i
Sverige har ett högt skattetryck jämfört med de flesta andra länder.

Detta är i sin tur en avspegling av ett högt utgiftstryck: vi har höga
offentliga utgifter. Vi har valt att finansiera socialförsäkringar, till stor
del sjukvård, utbildning och omsorg genom den offentliga sektorn. Då
får man också godta ett högt skattetryck, om vi skall ha en rimlig
balans i den offentliga sektorns finanser. Alternativet, ett högt utgiftstryck
och ett otillräckligt skattetryck, leder till stora underskott. Det
hade vi i början av 80-talet — med känt resultat. Jag menar att vi till
varje pris måste undvika att hamna i en sådan situation igen. Därför är
frågan om skattetryck till stor del en avspegling av det utgiftstryck vi
har och vill ha i framtiden. De båda frågorna kan inte diskuteras
isolerat. Vill man ha ett lägre skattetryck, måste man acceptera ett
lägre utgiftstryck.

306

Att genomföra sänkta skatter utan att ta konsekvenserna på utgiftssi- SkU30—SkU31

dan skulle, menar jag, skapa mycket allvarliga problem i form av Bilaga 2

högre inflation, stigande räntor och stigande underskott i våra utrikes
betalningar. Detta kan vi inte acceptera.

Bo Lundgren (m): Det är självklart att man inte kan acceptera detta.

Att det finns ett samband mellan skatte- och utgiftskvoten är också helt
självklart. Jag noterade bara vad regeringen själv skriver om det
skadligt höga skatte- och avgiftstryck vi har i Sverige. Jag förutsätter att
det är någonting som man rimligen borde ha gjort någonting åt.

Ytterligare en fråga, om de skattehöjningar som sker, framför allt de
rätt kraftiga skattehöjningarna på riskvilligt kapital. När riksbanken
företrädde i går, sade man att här finns stora risker och att det måste
finnas en hög beredskap att snabbt sänka skattesatserna på kapital.

Med den inflation vi har för närvarande och med omvärldens skattesatser
är det nästan nödvändigt att göra det nu; vad har statsrådet för
uppfattning i den frågan?

Erik Åsbrink: Jag har flera gånger tagit upp den frågan i offentliga
sammanhang. Jag tror för min del att vi, även om de grundläggande
principerna för skattereformen står sig under lång tid, får vara beredda
att se över olika inslag. Ett mycket känsligt område är onekligen
kapitalbeskattningen, där vårt internationella beroende blir allt större
och våra möjligheter att avvika från omvärlden blir allt mindre.

Jag kan alltså mycket väl tänka mig att vi inom en inte alltför
avlägsen framtid får vara beredda att se över kapitalbeskattningen i ett
internationellt sammanhang.

Kjell Johansson (fp): I det pass som föregick detta tog man från
industrins sida upp en del problem, bl.a. sådant som är uppskjutet i
skattereformen. Jag tänker på SRM, nuvärdesavskrivning, handelsbolagens
skatterättsliga ställning — frågor som de organisationer som
företräddes fäste stor vikt vid. Hur pass snart kan utredningsarbete
komma i gång på de här områdena?

Erik Åsbrink: Skattereformen har avkastat ett betydande antal krav och
önskemål om fortsatta utredningsinsatser. De som Kjell Johansson just
nämnde är några. Vi skall naturligtvis ta itu med alla dessa uppdrag så
snart det är praktiskt möjligt. Internt i finansdepartementet arbetar vi
nu med att få fram uppdrag att se över inte minst den särskilda
redovisningsmetoden och handelsbolagsbeskattningen, och det är min
förhoppning att ett arbete skall kunna komma i gång ganska snart.

Kjell Johansson (fp): Du uttrycker i pressmeddelandet ett tack till en
hel del människor som gjort exceptionella insatser. Jag har förstått att
trycket på finansdepartementet har varit väldigt under den här tiden.

Likväl tvingas jag fortsätta litet på det här kanske plågsamma sättet.

Kapitalbeskattningen är ju också i behov av en reformering. När
kan vi vänta oss några synliga bevis på detta?

307

Erik Åsbrink: Det har trots allt litet annan karaktär. Det är ju inte så SkU30—SkU31

att vi nu har några preciserade utredningsuppgifter på det området, Bilaga 2

som vi har på en del andra. Dessa måste ha förtur.

Jag vill ändå mera allmänt uttrycka en beredskap att titta på de
frågorna inom en inte alltför avlägsen framtid. I ett läge där vår
valutareglering till allra största delen är avvecklad, när vi aktivt arbetar
för att harmonisera vår lagstiftning på olika områden med vad som
sker inom EG och när vår företagsvärld alltmer internationaliseras, är
det klart att vi i allt större utsträckning måste se till hur skattereglerna
i vår omvärld ser ut. Som jag sade blir våra möjligheter att kraftigt
avvika allt mindre. Kapitalbeskattningen är ett område där vi nog får
vara beredda till omprövningar så småningom, men några konkreta
utredningsuppdrag är knappast aktuella i dag. Vi får följa utvecklingen
uppmärksamt!

Kjell Johansson (fp): En mycket kort fråga om skattereformens väsentligheter.
 Skatt efter bärkraft nämnde ordföranden. Nu är det ju så att
de som har störst bärkraft inte skall betala någon skatt alls, åtminstone
på en liten del — jag tänker på bär-, svamp- och kottplockare. Under
tiden du har varit i Amerika har det flammat upp en brasa till,
nämligen att det lär ha smugit sig in i skatteöverenskommelsen att det
skall bli skatt på ved som man tar ur egen skog. Tidigare har det inte
varit beskattat att på det sättet göra en sådan skogsvårdande insats och
dessutom spara litet energi. Har du någon kommentar till detta med
vedpinnarna?

Erik Åsbrink: Nej, jag har som sagt alldeles nyss kommit hem från
USA och har inte haft möjlighet att följa debatten i Sverige så noga de
senaste dagarna. För dagen har jag ingen kommentar.

Men jag kan ju säga att det är önskvärt att avstegen från den
likformiga beskattningen är så få och små som möjligt — det håller jag
mycket bestämt fast vid. Därför är min grundinställning att avfärda
sådana propåer. Just i den här frågan har jag inga ytterligare kommentarer
eftersom jag inte har tagit del av denna debatt.

Kjell Nordström (s): I går var bostadsorganisationerna här. De hävdade
med bestämdhet att skattereformen skulle få till följd att nyproduktionen
av bostäder skulle gå ned mycket kraftigt och att det inte skulle
bli någon efterfrågan nästkommande år. Vilken kommentar har statsrådet
till detta?

Erik Åsbrink: Jag skall inte sticka under stol med att skattereformen
innebär en viss fördyring av boendet, inte minst i nyproduktionen.

Samtidigt skall man inte överdriva de effekterna. Den förändring som
sker mellan 1990 och 1991 — och det är ändå huvuddelen av den
samlade skattereformen — sänker inkomstskatterna brutto, inkl. höjda
barnbidrag och annat, med sammanlagt 70 miljarder kronor. I finansieringen
svarar boendet för 15—16 miljarder. Det är alltså inte
mycket mer än en femtedel av den totala skattesänkningen som
finansieras på det sättet, och i det perspektivet menar jag att det är en 308

rimlig och fullt genomförbar höjning av boendekostnaderna. Av en SkU30—

hundralapp i sänkt inkomstskatt tas alltså bara drygt 20 kr. från Bilaga 2

boendet.

Ingen kan nog med säkerhet bedöma vilken effekten blir på bostadsbyggandet
på kort och lång sikt. Det kan bli någon dämpning, men för
min del tror jag effekterna blir ganska måttliga. Den förra skattereformen,
 som genomfördes i början på 80-talet, fick en viss effekt på
fastighetspriserna, som låg stilla under några år. Det är möjligt att vi
kan fa se en liknande effekt den här gången. Det kan ha både positiva
och negativa aspekter. Långsiktigt tror jag inte man får någon broms
på vare sig fastighetspriser eller nyproduktionen. Det kan bli vissa
övergångsfenomen, men på sikt tror jag inte detta har någon större
effekt.

Kjell Nordström (s): I morse var kommun- och landstingsförbunden
här. De menade att neutraliseringen av skattereformen innebar att
kommunsektorn skulle förlora. Vilken kommentar har du till detta?

Erik Åsbrink: Nej, det menar jag inte skulle bli resultatet. Vi har ju
från första början haft den inriktningen att reformen skall vara neutral
mellan stat- och kommunsektor. I den mån olika skatteförändringar
leder till någon plus- eller minuseffekt netto skulle denna neutraliseras.
 Vi finner att kommun- och landstingssektorerna genom summan
av alla förändringar tillförs ganska många miljarder; det växlar dessutom
över åren. Den effekten skall neutraliseras, i första hand genom
en form av avgift på skatteunderlaget.

Sedan finns det litet olika synsätt på hur man skall räkna; det är
ingenting ovanligt. Vad vi har gjort är att konsekvent tillämpa samma
beräkningsmetoder som vi gör i alla andra avseenden i skattereformen.

Det är logiskt, och då blir det de effekter som vi har redovisat.

Skulle det under de kommande åren visa sig att vi allvarligt har
felbedömt dessa effekter, finns ju alltid möjligheten att gå in och
korrigera i efterhand, men för närvarande har vi inget annat underlag
att gå på än det som har legat till grund för våra antaganden.

Görel Thurdin (c): Kjell Johansson har redan konstaterat att små
reträtter har aviserats, t.ex. det där med kottar och bär. Bostadsorganisationerna
visade att det kunde bli oerhört kraftiga höjningar på
hyrorna över huvud taget, oavsett boendeform — då räknar man
naturligtvis in även ränteförändringar och sådant. Om man vill minska
boendesubventionerna finns det egentligen bara en storhet som man
kan begränsa om det skulle slå för hårt, och det är fastighetsskatten.

Min första fråga är om statsrådet är beredd att i ett senare skede i
stället för att höja fastighetsskatten till 1,5 % låta den ligga kvar på
1,2 %.

Bankerna, bl.a. Sparbanksföreningen, tog upp detta med sparandet. I
går sade andra att det är olyckligt att sparavdraget försvinner. Jag vet
att det är kopplat till förslaget om källskatt, men jag skulle ändå vilja
höra statsrådets syn på detta.

SkU31

309

Sparbanksföreningen hade en egen fördelningspolitisk beräkning SkU30—

med sig i dag, där man visade att studerande och pensionärer utan Bilaga 2

ATP hamnar på minus. Då vill jag fråga: Är man beredd att göra
justeringar därvidlag?

Erik Åsbrink: Först, när det gäller boendet: Några förändringar av de
förslag som nu ligger har jag ju ingen anledning att förorda, utan jag
utgår från att förslagen genomförs på det sätt som vi har föreslagit.

Görel Thurdin nämnde den höga räntan som en faktor. Det är klart
att den spelar en roll för boendekostnaderna, men jag vill slå fast att
det är viktigt att hålla isär detta från själva skattereformen. Skattereformen
skall inte lastas för eventuella andra effekter som uppkommer i
ekonomin, vare sig stigande räntor eller för den delen nya taxeringsvärden.
 I det system vi har i Sverige ändras taxeringsvärdena med
ganska långa mellanrum, och i själva ändringsögonblicket kan det
naturligtvis vara kännbart. I och för sig har vi korrigerat det med ett
lägre uttag på intäktsschablonen i år. Det är som sagt ingenting som
skattereformen skall lastas för, utan det hade kommit ändå.

När det gäller räntan vill jag påstå att det snarare är på det sättet att
om vi inte hade kommit så här långt med en praktiskt taget färdig
skattereform, hade vi säkert fatt negativa effekter på ekonomin som
mycket väl hade kunnat resultera i ännu högre räntor än vad vi har i
dag. Å andra sidan är jag medveten om att det för de boende är
summan av alla olika effekter som är det intressanta. Därmed är jag
tillbaka vid vad jag sade förut, att nästa år kommer de höjda boendekostnaderna
att motsvara en dryg femtedel av den sänkta inkomstskatten.
 Det blir alltså mycket pengar kvar i plånboken efter skattereformen
och efter de höjda boendekostnaderna.

Beträffande sparandet har vi bedömt att det inte är möjligt att
behålla sparavdraget, om man skall genomföra de planer vi har på en
preliminärskatt på bankräntor, som har stora förtjänster både ur
förenklingssynpunkt och för en mer effektiv uppbörd. Grunden är att
med den nya kapitalbeskattningen på 30 %, i vissa fall lägre, får vi
generellt sett ett betydligt mera sparvänligt skattesystem än vad vi har i
dag. Glöm inte att man betalar skatt på ränteinkomster med upp till
65 % i år och för några år sedan med upp till 75—80 %. Det är ändå
ett kraftigt kliv neråt i skatt på sparande. Jag tror också att det är ett
stort värde i sig att ha mera enhetliga regler och inte som i dag ett
sammelsurium av bestämmelser, allt ifrån skattefrihet till mycket höga
skatter. Detta leder inte till några positiva effekter på sparandet totalt,
men däremot till omfattande transaktioner och skattearbitrage — man
flyttar pengar från ett konto till ett annat för att tillgodogöra sig en
skattefavör. Den typen av trafik kan inte ligga i någons intresse.

Jag har inte tagit del av Sparbanksföreningens studier, så jag kan
inte närmare kommentera vad de har sagt om pensionärer och studerande.
 Det är naturligtvis riktigt att det finns vissa individer som
förlorar på skattereformen. De beräkningar vi har gjort tyder ändå på
att de allra flesta kommer att vinna på reformen nästa år: vi får i
genomsnitt en köpkraftsökning med ca 2 %. Givetvis finns det stora

SkU31

310

variationer, och alla kommer på kort sikt inte att vinna, men de flesta SkU30—

kommer att höra till vinnarna redan nästa år. På sikt, när reformen Bilaga 2

fått verkningar på ekonomin, tillväxten, arbete och sparande, kommer
praktiskt taget alla att vara vinnare. Det gäller även pensionärer och
studerande.

Lars Bäckström (vpk): Jag har en fråga om det statsrådet nyss har sagt.

Ni sade att det finns beredskap för att inom en inte alls avlägsen
framtid se över kapital- och reavinstbeskattningen. Jag förstår att en
sådan översyn betyder att sänka beskattningen. Hur skulle en sådan
sänkning påverka fördelningseffekterna av skatteomläggningen?

Erik Åsbrink: Vi skall nog inte skynda alltför mycket. Jag har inte
ställt ut några konkreta löften om sänkta kapitalskatter. Vad jag har
sagt är att detta är ett område som vi måste följa med stor vaksamhet,
till följd av vårt stora internationella beroende. Det är alldeles för
tidigt att säga hur eventuella ändringar som vi kan komma att göra om
några år skall se ut. Därför är det också svårt att uttala sig om
fördelningseffekterna. Vi kan inte diskutera detta innan vi ser mera
konkret vad det kan handla om.

I och för sig vet vi ju att många låginkomsttagare, inte minst
pensionärer, har ett sparkapital. De har alltså inkomsträntor och
skulle gynnas av lägre skatt på kapitalinkomster. Många som har höga
inkomster sitter samtidigt med stora ränteavdrag, och de skulle missgynnas
av en lägre skattesats eftersom avdragen blir mindre värda.

Det är inte så enkelt, vilket möjligen låg inbäddat i frågan, att en
sänkt kapitalbeskattning skulle ha negativa fördelningseffekter.

Självfallet kommer varje förändring som kan bli aktuell — nu eller
i framtiden — att studeras mycket ingående, inte minst från fördelningspolitiska
utgångspunkter. I varje fall den regering som jag tillhör
kommer inte att lägga fram några förslag som får negativa fördelningseffekter.

Lars Bäckström (vpk): Statsrådets bedömning är alldeles riktig, det låg
inbäddat i frågan. Det är de erfarenheter jag har fått av att ha studerat
den amerikanska skatteomläggningen.

1 ett sådant läge skulle jag mena att det vore riktigt att höja
marginalskatten igen. Varför ansåg regeringen att det var en absolut
princip att ha högst 50 % i marginalskatt? Jag menar att det för
inkomstlägen över 300 000 borde ha varit rimligt med en högre
marginalskatt. Det skulle inte ha påverkat dynamiska effekter etc.

Erik Åsbrink: Jag håller inte med om att det är en viktig princip att
det skall vara just 50 %. Det är ju detsamma som hälften, och det kan
på vissa håll anses vara viktigt. Det är vad vi har kommit fram till, och
självfallet står vi fast vid det. Vi har inte någon avsikt att ändra på det
färdiga förslaget, utan vi är inställda på att det skall genomföras.

Ser vi på omvärlden — det har vi anledning att göra även i detta
sammanhang — är det inte någon anmärkningsvärt låg skattesats. Med
50 % ligger vi nära ett internationellt genomsnitt. Några länder ligger
högre, men det finns också de som ligger lägre. I våra grannländer,

SkU31

311

som vi tillfälligt "passerar" och hamnar under deras lägsta skattesatser, SkU30—SkU31

är man nu på väg med reformer. Både i Norge och i Danmark Bilaga 2

kommer man sannolikt att lägga sig vid 50 %.

Därtill kommer att vi i Sverige, till skillnad från många andra
länder, har höga sociala avgifter som till stor del är rena skatter. Det är
pengar som rent uppbördsmässigt betalas in av arbetsgivaren men som
ändå ytterst belastar de totala inkomster som tillfaller löntagarna.

Räknar man in skattedelen av de sociala avgifterna hamnar man på
omkring 60 %, inte 50 %, i total marginalskatt.

Gösta Lyngå (mp): Låt oss mentalt återvända till USA igen. Den
amerikanske presidenten Ronald Reagan var ju en av dem som mest
ivrigt diskuterade dynamiska effekter — han inkluderade dem i sin
budget. Resultatet tycks ha blivit en av de mest dramatiska förändringarna,
 från en av världens starkaste ekonomier till en enorm statsskuld
på ovanligt kort tid. Jag undrar om vi är överens om historieskrivningen
och, i så fall, vilken lärdom som kan dras? Skulle det kunna vara
annorlunda i Sverige?

Erik Åsbrink: Om frågan gällde det amerikanska budgetunderskottet
bestrider jag den historieskrivningen. Det amerikanska budgetunderskottet
beror knappast, eller i varje fall till mycket liten del, på den
skattereform som Reagan genomförde. Den skattesänkningen var för
det första mycket blygsam jämfört med den som vi genomför i Sverige,
relaterad till ekonomins storlek. Det är viktigt att ha klart för sig att
det bara rörde sig om en bråkdel av den svenska skattereformen. För
det andra finansierades den huvudsakligen genom höjd beskattning på
företagen. Jag kan inte de exakta siffrorna, men jag tror att det totala
skattetrycket i USA har varit ungefärligen oförändrat under de här
åren — det är i varje fall inte någon stor sänkning som har genomförts.

Det är andra faktorer som ligger bakom det budgetunderskott som
har växt fram: en under en tid mycket kraftig militär upprustning och
en svag ekonomisk tillväxt, som gjorde att skattebasen växte långsamt.

Jag tror alltså att förklaringen huvudsakligen ligger på andra områden
än själva skattereformen.

Gösta Lyngå (mp): De dynamiska effekterna var dock en del av det,
och de är också en del av nuvarande finansiering. Jag hörde statsrådet
i ett tidigare inlägg säga att de 5 miljarderna är en gissning. Jag antar
att det är fråga om en kvalificerad gissning?

Erik Åsbrink: Den del som vi hänför till dynamiska effekter är liten.

Jag har hela tiden varit angelägen om att hålla den så liten som möjlig.

Effekterna kan möjligtvis vara stora, men naturlig försiktighet gör att
man inte bör inteckna sådant i förväg. Kommer de där effekterna skall
vi vara glada för det, men att alltför mycket inteckna vår ekonomi på
sådant är att leva litet farligt. Jag tycker vi lever upp till det synsättet
på ett hyggligt sätt.

312

Gösta Lyngå (mp): Tack för det. Jag har en liten fråga till. SkU30—

Reseavdraget skulle enligt RINK vara oberoende av transportmedel. Bilaga 2

Det var en fråga med mycket klar miljöprofil, och jag är ledsen över
att ni kunde svika detta i ert samarbete med liberalerna. Beklagar ni
också detta? Är det möjligt att få tillbaka något?

Erik Åsbrink: Det var en mycket stark opinion — kanske inte i
miljöpartiet men i många andra partier — som vände sig emot de
föreslagna förändringarna av reseavdraget. Vi konstaterade helt enkelt
att det inte fanns förutsättningar att genomföra det förslag som inkomstskatteutredningen
hade lagt fram. Detta hade i och för sig vissa
förtjänster från miljösynpunkt och administrativt, och jag menar inte
heller att vi för all framtid skall avstå från att titta på de reglerna, men
nu har vi ett förslag som innebär oförändrade avdragsbestämmelser
och det kommer vi att hålla fast vid.

Lars Hedfors (s): Vi tackar för de svaren.

Vår tid är utmätt fram till 15.15. Enligt de regler som vi har
kommit överens om kör vi därför en omgång korta frågor och svar,
efter hand som man anmäler sig. Jag skriver så snabbt att jag har
hunnit skriva upp mig själv först.

Jag vill ta upp en alldeles speciell fråga, som har diskuterats mycket
inte bara i massmedia utan även ute bland människor. Den gäller
skattereformens konsekvenser för idrottsrörelsen. Det har framställts
som om idrottsrörelsen skulle drabbas hårt ekonomiskt, men också
administrativt — det skulle bli en mängd administrativa arbetsuppgifter.
 Vilka tröstens ord har statsrådet att ge Markaryds IF och andra
pigga och alerta idrottsföreningar?

Erik Åsbrink: Först och främst har jag svårt att förstå påståendet att
idrottsrörelsen skulle drabbas administrativt. Jag menar att det i själva
verket finns inslag i reformen som underlättar administrationen.

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna — som kanske är
viktigast — är det utan tvekan så att vissa kostnadshöjningar uppstår
som en följd av finansieringen av reformen. Det är ju inte någonting
unikt för idrottsrörelsen. Vi har i propositionen uttalat att vi kommer
att studera dessa konsekvenser. Skulle det uppkomma kraftigt negativa
effekter är vi beredda att vidta åtgärder, senast i budgetpropositionen
1992. På ett av de många områden där det förs diskussion har vi alltså
varit beredda att gå längre med denna typ av utfästelser än vad som är
brukligt.

Det finns tendenser att överdriva effekterna, men jag vill inte
utesluta att det kan finnas vissa inslag som kan vara besvärande. I så
fall är vi som sagt beredda att vidta relevanta åtgärder. Idrottsrörelsen
kan sova lugnt om nätterna.

Bo Lundgren (m): Avsikten är ju att det skattebortfall som skall
finansieras enligt propositionen är det skattebortfall som överstiger den
effekt som hade uppkommit om vi hade haft inflationsskyddade skatteskalor.
 Inflationens automatiska skattehöjning skall man inte kompensera
för; det är rätt naturligt.

SkU31

313

Propositionen räknar med ett inflationsantagande på 4,1 % mellan SkU30—

1990 och 1991. Det ger vid handen att ungefär 6,2 miljarder räknas av Bilaga 2

och inte behöver finansieras. I realiteten vet vi att inflationen mellan
de båda åren — även om man inte tar hänsyn till att de prisstegringar
som skatteomläggningen i sig orsakar — kommer att bli i storleksordningen
7 %, dvs. nästan 3 procentenheter högre. Vi tycker i och för
sig att man även borde räkna med den andra biten, men den lämnar vi
därhän.

Det innebär en överfinansiering med i vart fall 5—6 miljarder
kronor. Är det rimligt? Eller skall skatteutskottet nu göra den realistiska
inflationsberäkning som jag tycker är rimlig och alltså plocka bort
de 5—6 miljarder som bara är kompensation för inflationen?

Erik Åsbrink: Om priserna ökar kraftigare än 4 %, talar mycket för
att också löner och andra inkomster gör detta. Skall man göra en ny
kalkyl får man väga in även sådana faktorer. Jag kan inte i dag
överblicka vad resultatet av en sådan bedömning skulle bli.

Men jag tycker det är viktigt att inte bara titta på 1991. Det här är
inte en reform som bara skall genomföras 1991 och som vi kan strunta
i därefter. Det här är en reform som har långsiktiga verkningar, och då
är inte det avgörande inflationstakten ett enstaka år utan hur vår
ekonomi ser ut och utvecklas över en längre period.

Jag kan inte inse att vi på något mera grundläggande sätt skulle
behöva ompröva finansieringen bara därför att prisökningarna något
enstaka år blir litet högre än vad vi har antagit i tidigare sammanhang.

Rolf Kenneryd (c): Huvuddragen i skattereformen är ju nu klarlagda,
och dem ställer de flesta upp på. Nu har utskottet att justera en del
kantigheter som fortfarande kvarstår. Jag har förstått att en del av
mina kamrater i utskottet vid sådana överväganden sätter värde på och
beaktar de signaler som kan komma från finansdepartementet, och
därför skulle jag vilja ställa en konkret fråga om en sådan kantighet
som har uppkommit under dessa överläggningar. Den gäller borttagandet
av dispensrätten i momssystemet för federativt uppbyggda företag.

Det har framkommit såväl när det gäller boende som försäkringar och
bankverksamhet. Det under hearingen uppgivna skälet har varit att det
råder tveksamhet om huruvida denna dispensrätt överensstämmer med
regeringsformen. Om det har varit möjligt att leva med den här
tveksamheten under en lång följd av år, skulle det då inte vara möjligt
att leva vidare med denna tveksamhet under ytterligare något år — i
vart fall fram till dess att utredningen om eventuell momsbeläggning
av finansiella tjänster helt och hållet löser denna problematik för
åtminstone delar av de federativt uppbyggda organisationerna?

Erik Åsbrink: Om jag är rätt underrättad har riksdagen redan för
15—16 år sedan påtalat att den dispensmöjligheten inte överensstämmer
med vår grundlag. Då finns det naturligtvis starka skäl att korrigera
detta; det kanske vi borde ha gjort långt tidigare.

Man skall ha klart för sig att den kritik som kan finnas här ytterst är
grundad i den uppfattningen att riksdagen är suverän när det gäller att

SkU31

314

utforma våra skatteregler. Det kan alltså ses som en handling för att SkU30—SkU31

markera denna suveränitet, att det är riksdagen och ingen annan som Bilaga 2

utformar våra skattelagar.

Utredningen om eventuell moms på finansiella tjänster skall vara
klar före sommaren. Vi kommer alltså ganska snart att kunna ta del av
dess betänkande. Jag vet inte om det där finns någon lösning på det
här problemet, men i varje fall finns möjligheten att frågan är belyst,
och då kommer vi att snart kunna hantera detta på ett tillfredsställande
sätt.

Lars Bäckström (vpk): Det är en genomgripande skatteomläggning som
rent lagtekniskt sker genom förändringar i kommunalskattelagen.

Dock berörs inte vissa substansfrågor som gäller kommunernas ekonomi
och beskattningsrätt. Under lång tid har regeringen sagt att det
skall tillsättas en utredning som skall se över bl.a. dessa frågor. När
kommer denna utredning att fa direktiv och bli verklighet? Kan vi
räkna med att vpk kommer att kunna delta i denna på ett lödigt sätt?

Erik Åsbrink: Det är mycket nära förestående att direktiv offentliggörs
och en utredning tillsätts för att ta itu med de här frågorna. Jag kan
dock inte ange något exakt datum. Jag kan inte heller ge några besked
om den exakta sammansättningen av utredningen.

Gösta Lynga (mp): Det var en fråga jag ställde till riksbanken i går
men fick ett mycket otydligt svar på, så jag försöker igen. Sverige har
ett högre skattetryck än Danmark, Storbritannien och Västtyskland. Vi
har också högre bruttonationalprodukt per capita än dessa tre länder,
som i övrigt har en struktur som liknar vår. Finns det något samband?

Erik Åsbrink: Det är väl inte alldeles entydigt i så fall. Jag tror man
kan säga att fattiga länder i genomsnitt har ett lägre skattetryck än rika
länder, men det finns också en betydande spridning inom de grupperna.
 Schweiz är väl det land som har högst BNP per capita, högre än
Sverige, men ett väsentligt lägre skattetryck. Det finns alltså betydande
variationer.

Gösta Lynga (mp): Jag tog inte med Schweiz, just för att landet är så
annorlunda med sitt bankväsende osv.

Erik Åsbrink: Danmark ligger ju ganska nära oss både i levnadsstandard
och skattetryck. Storbritannien har väsentligt lägre BNP per
capita och ett väsentligt lägre skattetryck. Det varierar litet.

Kjell Nordström (s): Vi frågade i dag om bankerna är villiga att mer
aktivt medverka när man upptäcker luckor i den nya skattelagstiftningen,
 så att de kan täppas till snabbare, i stället för att vara med och
marknadsföra sådana instrument. Till svar fick vi att man tyckte att
riksskatteverket borde fa resurser att snabbare ge förhandsbesked. Det
skulle vara ett sätt att snabbare rätta till problem med den nya
skattelagstiftningen. Hur ser statsrådet på detta?

315

Erik Åsbrink: Jag kan inte på rak arm bedöma den frågan. Det är ju SkU30—

alltid önskvärt med snabba besked, så även i detta fall. På vad sätt vi Bilaga 2

kan åstadkomma det, om det är en resursfråga eller något annat, kan
jag inte säga så här direkt. Det måste jag i så fall först undersöka.

Lars Hedfors (s): Då tackar vi Erik Åsbrink så mycket. Därmed är
utfrågningen avslutad för den här gången.

SkU31

gotab 96953, Stockholm 1990

316