Skatteutskottets betänkande
1989/90:SkU10

Inkomstskatten för år 1990, m.m.

1989/90

SklilO

Sammanfattning

Ett första steg på en skattereform bör enligt detta betänkande tas
fr.o.m. 1990 på sätt som föreslagits i proposition 1989/90:50. Förslaget
innebär bl.a. att inkomstskatten sänks väsentligt och att beskattningen
av en- och tvåfamiljsfastigheter ändras som en följd av de nya taxeringsvärdena
för småhus som skall gälla fr.o.m. år 1990. Detta sker
genom att den nuvarande progressiva intäktsschablonen ändras till att
bli proportionell. Denna sätts till 1,5 % av hela taxeringsvärdet. Skattepliktsgränsen
för uttag av förmögenhetsskatt hos fysisk person m.fl.
höjs från 400 000 kr. till 800 000 kr. Justeringar görs i förmögenhetsskatteskalan
i övrigt.

För att finansiera den föreslagna statsskattesänkningen föreslås en
rad åtgärder som samtidigt innebär en anpassning till det nya skattesystem
som planeras fr.o.m. 1991. På inkomstbeskattningens område kan
här nämnas att värdet av bilförmån höjs från 22 till 30 % av nybilspriset
för bil som inte är äldre än tre år och från 18 till 25 % för äldre
bilar.

Vissa skärpningar sker i fråga om förmånsbeskattningen av anställdas
förvärv av s.k. personalkonvertibler. Beskattningen av statliga och
kommunala traktamentsersättningar vid tjänsteresa som inte är förenad
med övernattning samt resekostnadsersättningar ändras så att dessa blir
skattepliktiga. Samtidigt slopas avdragsrätten för ökade levnadskostnader
vid endagsförrättningar. Avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten
skall medges med ett begränsat belopp. De ändringar som detta innebär
för kostnadsersättningar för tjänsteförrättningar efter årsskiftet skall
enligt utskottets förslag beaktas vid beräkningen av preliminärskatteavdraget.

Energiområdet mervärdeskattebeläggs den 1 mars 1990, med vissa
undantag, och mervärdeskatten utvidgas även i andra hänseenden.

Bland detaljerna i övrigt kan nämnas att reglerna om försäljningsskatt
m.m. för skåpbilar och bussar ändras genom att skattepliktsgränsen
höjs till 3 500 kr.

Till betänkandet har fogats reservationer från m, fp, c, vpk och mp.

1 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 10

Propositionen

1989/90:SkU 10

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1989/90:50 att
riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

7. lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m.

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

14. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

15. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

16. lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,

17. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

18. lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar
m.fl.,

19. lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter,

20. lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Förslagen sammanfattas enligt följande.

1 propositionen läggs förslag fram om ett forsta steg i genomförandet av
skattereformen år 1990. Beträffande den statliga skatteskalan innebär
förslaget att grundbeloppet sänks från 5 till 3% för beskattningsbara inkomster
upp till 75000 kr. samt från 17 till 10% för inkomster över 75000
kr. Skattesatserna för tilläggsbeloppet kvarstår oförändrade. Högsta marginalskattesatsen
blir 65% vid en kommunalskattesats om 30%.

Som en följd av de nya taxeringsvärdena för småhus som skall gälla
fr. o. m. år 1990 och som ett led i skattereformen föreslås att beskattningen
av en-och tvåfamiljsfastigheter ändras. Detta sker genom att den nuvarande
progressiva intäktsschablonen ändras till att bli proportionell. Denna
sätts till 1,5% av hela taxeringsvärdet. Skattepliktsgränsen för uttag av
förmögenhetsskatt hos fysisk person m. fl. höjs från 400000 kr. till 800000
kr. Justeringar görs i förmögenhetsskatteskalan i övrigt.

För att finansiera den föreslagna statsskattesänkningen föreslås en rad
åtgärder som samtidigt innebär en anpassning till det nya skattesystemet.

Värdet av bilförmån höjs från 22 till 30% av nybilspriset för bil som inte
är äldre än tre år och från 18 till 25 % för äldre bilar.

Vissa skärpningar sker i fråga om förmånsbeskattningen av anställdas
förvärv av s. k. personalkonvertibler.

Beskattningen av statliga och kommunala traktamentsersättningar vid
tjänsteresa som inte är förenad med övernattning samt resekostnadsersättningar
ändras så att dessa blir skattepliktiga. Samtidigt slopas avdragsrätten
för ökade levnadskostnader vid endagsförrättningar.

Avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten föreslås få göras med ett
schablonbelopp om 11 kr. per mil oavsett körsträcka.

Underlaget vid beräkning av den statliga fastighetsskatten för hyreshusenheter
föreslås höjt från 55 till 65% av taxeringsvärdet.

På kapitalbeskattningens område föreslås följande åtgärder. Den skattepliktiga
andelen av reavinst på äldre aktier m. m. höjs från 40 till 50%.
Samtidigt höjs avdragsrätten för reaförluster i samma mån. Avdraget för
pensionsförsäkringspremie reduceras år 1990 till 75% av premiebeloppet.

Energiområdet, med undantag för flygfotogen och flygbensin, mervärdeskattebeläggs
den 1 mars 1990. För värme producerad i fjärrvärmeverk tas
ingen mervärdeskatt ut under år 1990. Punktskatten på elkraft sänks
generellt med 2 öre per kilowattimme. Härutöver sänks beskattningen av
elkraft i vissa kommuner med ytterligare 5 öre per kilowattimme. Skatten
på oblyad bensin höjs den 1 januari 1990 med 34 öre per liter och på blyad
bensin med 38 öre per liter. En höjning av kilometerskatten för personbilar
görs den 1 mars 1990.

Mervärdeskatten föreslås utvidgad till att omfatta tillhandahållande av
vatten samt tjänster avseende avloppsrening och sophämtning. De särskilda
reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster slopas.

Bestämmelserna om försäljningsskatt på motorfordon föreslås ändrade
så att skattepliktsgränsen för lastbilar med skåpkarosseri och bussar höjs
från 3000 kg till 3 500 kg total vikt. Viktgränsen 3 500 kg föreslås tillämpad
även avseende rätten till avdrag för mervärdeskatt vid anskaffning av
fordon och då det gäller skrotningspremie och skrotningsavgift enligt
bilskrotningslagstiftningen.

På företagsbeskattningsområdet föreslås ändrade regler i huvudsak redan
vid 1990 års taxering (inkomståret 1989). En sänkning av bolagsskatten
föreslås från nuvarande 52 till 40%. Parallellt med detta slopas rätten
till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond samtidigt som utrymmet
för lagernedskrivning begränsas från 50 till 40%. Den särskilda
avdragsrätten för avskrivning på skeppskontrakt m. m. föreslås avskaffad.
Detsamma gäller rätten till primäravdrag på byggnader.

Beträffande det tillfälliga obligatoriska sparandet föreslås dels att sparbelopp
för 1989 som understiger 300 kr. skall återbetalas i juni 1990, dels
att för 1990 skall personer, vars sparbelopp understiger 1 000kr., undantas
från sparskyldigheten.

Viss insamling av uppgifter skall få göras dels efter anmaning av länsskattemyndighet
beträffande lantbruksenheter inför 1992 års allmänna
fastighetstaxering av dessa, dels efter anmaning av länsskattemyndigheten
beträffande lägenhetsförsäljningar i fastigheter som ägs av bostadsrättsföreningar
m. fl.

1989/90:SkU 10

Ett förslag läggs fram som ger regeringen möjlighet att uppdra åt riksskatteverket
att besluta om befrielse från bevillningsavgift för utländska
artister.

Giltigheten av lagen (1980:865) mot skatteflykt, som varit i kraft sedan
den 1 januari 1981 och gäller t. o. m. år 1989, förlängs t. o. m. år 1990.

Giltigheten av den särskilda regeln om skattefrihet för svenska sjömän
vid ombordanställning på utländskt fartyg i vissa fall, förlängs till att gälla
även vid 1991 års taxering.

De nya bestämmelserna, utom vissa av reglerna på energi- och vägtrafikområdet
och företagsskatteområdet samt artistbeskattningen, föreslås gälla
fr. o. m. den 1 januari 1990.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. och 10 a § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10§

1 mom.2 För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7,5 basenheter:

5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7,5 basenheter:
grundbeloppet för 7,5 basenheter
och 7 7 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 14

procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7,5 basenheter:

3 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7,5 basenheter:
grundbeloppet för 7,5 basenheter
och 10 procent av återstoden.

1989/90:SkU10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 a §3

För svenska aktiebolag, sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa,
andra ekonomiska föreningar än
sambruksföreningar, familjestiftelser,
svenska aktiefonder, svenska
försäkringsanstalter som inte är aktiebolag,
utländska juridiska personer,
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar
samt sådana juridiska personer som
enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta
samfällighet och som skall erlägga
skatt för inkomst utgör grundbeloppet,
om inte annat JÖreskrivs i
andra stycket, 52 procent av den beskattningsbara
inkomsten.

För skattskyldiga som avses i 7 §
4 mom. och andra skattskyldiga än
dem sorn avses i 10 § 1 mom. eller i
första stycket här ovan utgör grundbeloppet
40 procent av den beskattningsbara
inkomsten. För livförsäkringsanstalter
såvitt angår försäkringsrörelsen
utgör dock grundbeloppet
50 procent av den beskattningsbara
inkomsten.

För andra skattskyldiga än sådana
som avses i 10 § 1 mom. utgör
grundbeloppet 40 procent av den
beskattningsbara inkomsten. Dock
utgör grundbeloppet för familjestiftelser
52procent av den beskattningsbara
inkomsten och för livförsäkringsanstalter
såvitt angår försäkringsrörelsen
50 procent av den
beskattningsbara inkomsten.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser
10 a § första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 10 § 1 mom.
första gången vid 1991 års taxering.

Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas vid 1990 års taxering i fråga om
skattskyldiga vars räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1988:1524.

3 Senaste lydelse 1986:1226.

1989/90:SkU 10

2 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 §, punkt 7 av anvisningarna till
29 §, punkterna 3 a och 4 av anvisningarna till 32 §, punkt 3 av anvisningarna
till 33 § , punkt 3 av anvisningarna till 36 §, punkt 4 av anvisningarna
till 41 §, punkt 2 av anvisningarna till 42 § och punkt 3 av anvisningarna till
54 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, punkt 5 av anvisningarna
till 42 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

2 mom. Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj (enfamiljsfastighet)
eller två familjer
(tvåfamiljsfastighet) och föreligger
inte fall, som avses nedan i sista
stycket, tas som intäkt av fastigheten
upp ett belopp motsvarande för
helt år räknat en och en halv procent
av fastighetens taxeringsvärde
året före taxeringsåret. Har taxeringsvärde
inte bestämts för året
före taxeringsåret, beräknas intäkten
på grundval av fastighetens värde,
uppskattat enligt de grunder
som gällde för bestämmande av
taxeringsvärde för året före taxeringsåret.

2 morn.1 Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj (enfamiljsfastighet)
eller två familjer
(tvåfamiljsfastighet) och föreligger
inte fall, som avses nedan i sista
stycket, tas som intäkt av fastigheten
upp ett belopp motsvarande för
helt år räknat två procent av den del
av fastighetens taxeringsvärde året
före taxeringsåret som inte överstiger
450000 kronor, fyra procent av
den del av taxeringsvärdet som överstiger
450000 kronor men inte
600000 kronor, sex procent av den
del av taxeringsvärdet som överstiger
600000 kronor men inte
750000 kronor och åtta procent av
den del av taxeringsvärdet som överstiger
750000 kronor. Har taxeringsvärde
inte bestämts för året
före taxeringsåret, beräknas intäkten
på grundval av fastighetens värde,
uppskattat enligt de grunder
som gällde för bestämmande av
taxeringsvärde för året före taxeringsåret.

Vad i första stycket sagts skall gälla även fastighet, som delvis använts i
ägarens egen rörelse, om fastigheten i övrigt är inrättad för ändamål som
avses i nämnda stycke. 1 sådant fall skall till grund för beräkningen av
intäkten av fastigheten läggas det i första stycket avsedda värdet på fastigheten
minskat med den del av samma värde, som kan anses belöpa på den
i rörelsen använda fastighetsdelen.

Har fastighet, som avses i första eller andra stycket och som är avsedd
för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig
händelse eller till följd av ägarens avflyttning från orten eller annan

1 Senaste lydelse 1980:1054.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

sådan särskild omständighet inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i
sådan fastighet för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får den
enligt första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn
till den omfattning, vari fastigheten inte kunnat användas eller uthyras.
Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon
nedsättning dock inte ske.

Vad i detta moment stadgas skall inte tillämpas beträffande fastighet
eller, i fall som avses i andra stycket, fastighetsdel, vilken i inte allenast
ringa omfattning brukar utnyttjas i förvärvssyfte på annat sätt än för
uthyrning till stadigvarande bostad eller som bostad för ägaren. Bestämmelserna
i detta moment skall inte heller tillämpas beträffande publikt
boställe.

32 §

3 morn.2 Såsom intäkt upptages
icke vad som av staten anvisats
till bestridande av särskilda, med
vissa tjänster eller uppdrag förenade
kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda
förmåner för utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltningen
eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag

och
anslag till andra expenser;
å stat uppförd häst- och båtlega;
till beställningshavare vid armén
utgående hästgottgörelse för egna
tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning; kostnadsersättning

för vård av
person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig
icke göra avdrag för underskott,
som kan uppkomma därigenom, att
sålunda anvisat anslag icke förslår
till täckande av därmed avsedda utgifter.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning
som anvisats av kommun eller som bekostas av Nordiska
ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet.
Bestämmelserna tillämpas vidare — i den omfattning som
anges i punkt 7 fjärde stycket av anvisningarna — på kostnadsersättningar

3 mom. Såsom intäkt upptages
icke vad som av staten anvisats
till bestridande av särskilda, med
vissa tjänster eller uppdrag förenade
kostnader med undantag för
traktamentsersättning vid resa i
tjänsten som inte varit förenad med
övernattning samt resekostnadsersättning.
Såsom intäkt upptages således
icke:
utlandstillägg och därmed likställda
förmåner för utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltningen
eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag

och
anslag till andra expenser;
å stat uppförd häst- och båtlega;
till beställningshavare vid armén
utgående hästgottgörelse för egna
tjänstehästar;

traktamentsersättning vid resa i
tjänsten som varit förenad med
övernattning:
kostnadsersättning för vård av
person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig
icke göra avdrag för underskott,
som kan uppkomma därigenom, att
sålunda anvisat anslag icke förslår
till täckande av därmed avsedda utgifter.

2 Senaste lydelse 1987:1303.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPR1) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid
S1PRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen
hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket får också, när
skäl föreligger, förklara att reglerna i första stycket skall tillämpas på
motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant
beslut får, när omständigheterna föranleder det, återkallas av riksskatteverket.
Mot beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke,
får talan inte föras.

33 §

1 morn.3 Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter,
vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för
samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är
sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske
för, bland annat:
avgifter som den skattskyldige i
samband med tjänsten erlagt för
egen eller efterlevandes pensionering
annorledes än genom försäkring; hyra

eller annan kostnad för
tjänste- eller arbetslokal, för vilken
den skattskyldige haft att själv vidkännas
utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som
den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv avlönat; förlust

å medel, för vilka den
skattskyldige varit på grund av sin
tjänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där
ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning
varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument
och dylikt, som varit nödigt
för tjänstens fullgörande.

Avdrag får i enlighet härmed ske
för, bland annat:
avgifter som den skattskyldige i
samband med tjänsten erlagt för
egen eller efterlevandes pensionering
annorledes än genom försäkring; hyra

eller annan kostnad för
tjänste- eller arbetslokal, för vilken
den skattskyldige haft att själv vidkännas
utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som
den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv avlönat; förlust

å medel, för vilka den
skattskyldige varit på grund av sin
tjänst redovisningsskyldig;

ökad levnadskostnad vid resa i
tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten
som varit förenad
med övernattning, där ej, vad angår
statstjänst, särskild ersättning varit
därför anvisad;
färdkostnad för resa i tjänsten;
kostnad för facklitteratur, instrument
och dylikt, som varit nödigt
för tjänstens fullgörande.

I fråga om rätt till avdrag för ränta på skuld som den skattskyldige
ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten gäller 39 § 1
mom.

3 Senaste lydelse 1987:1303.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

35 §

3 morn4 Realisationsvinst på grund av avyttring av aktie, andel i aktiefond,
delbevis eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk förening
eller i handelsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd
andelsrätt eller aktie är i sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige
innehaft egendomen mindre än två år. Detsamma gäller realisationsvinst
vid avyttring av konvertibelt skuldebrev, optionsrätt eller företrädesrätt
till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt.
Med optionsrätt avses rätt till nyteckning eller köp av aktie som
blivit utfast i förening med skuldebrev. Från sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår,
minskat med avdragsgill förlust vid avyttring samma år av egendom som
avses i detta stycke, får den skattskyldige göra avdrag med 1000 kronor.
Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med
avdragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och andelar tillämpas
bestämmelserna i 3 a mom. Avyttring av andel i sådan aktiefond, som
avses i punkt 10 av anvisningarna till 38 §, skall redovisas endast i inkomstslaget
kapital.

Avyttrar skattskyldig egendom
som avses i detta moment och som
den skattskyldige innehaft två år eller
mera, är 40 procent av vinsten
skattepliktig. Från sammanlagda
beloppet av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke under
ett beskattningsår, minskat med avdragsgill
del av förlust vid avyttring
samma år av egendom som avses i
detta stycke, får den skattskyldige
göra avdrag med 2 000 kronor. Avdraget
får dock inte överstiga vad
som svarar mot sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke, minskat
med avdragsgill del av förlust
som nyss nämnts.

Avyttrar skattskyldig egendom
som avses i detta moment och som
den skattskyldige innehaft två år eller
mera, är 50 procent av vinsten
skattepliktig. Från sammanlagda
beloppet av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke under
ett beskattningsår, minskat med avdragsgill
del av förlust vid avyttring
samma år av egendom som avses i
detta stycke, får den skattskyldige
göra avdrag med 2 000 kronor. Avdraget
får dock inte överstiga vad
som svarar mot sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke, minskat
med avdragsgill del av förlust
som nyss nämnts.

Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis,
om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om
detta senast den dag avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta
moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2 §
första stycket l) lagen (1978:970)
om uppskov med beskattning av realisationsvinst,
är — oavsett tidpunkten
för förvärvet — endast 40
procent av vinsten skattepliktig.

Har egendom som avses i detta
moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2 §
första stycket 1 lagen (1978:970)
om uppskov med beskattning av realisationsvinst,
är — oavsett tidpunkten
för förvärvet — endast 50
procent av vinsten skattepliktig.

4 Senaste lydelse 1986:971.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på
egendom som avses i detta moment.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening
genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av
någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen,
beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller
andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller
andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att
skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisationsförlust
beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna
i detta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller
föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i
sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i
punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § , om avyttringen avser
endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten.
Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss
åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning
av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas
enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet,
skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande
andelen av fastigheten. Motsvarande gäller vid avyttring av konvertibelt
skuldebrev som utgivits eller optionsrätt som utfästs av aktiebolag som nu
sagts. Har aktiebolaget utgivit konvertibla skuldebrev eller utfäst optionsrätter
skall aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av fastigheten
anses motsvara aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av summan
av dels alla aktier i bolaget, dels alla aktier till vilka de konvertibla
skuldebreven kan utbytas och dels alla aktier vilka kan nytecknas med stöd
av optionsrätterna.

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade
vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar
före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall
som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller
för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av
bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom
två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan,
överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller
honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse
av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då
skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget
uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på
samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts
äger motsvarande tillämpning vid avyttring dels av konvertibelt skuldebrev
som utgivits eller optionsrätt som utfästs av sådant aktiebolag som
avses i första meningen av detta stycke, dels av andel i handelsbolag eller
ekonomisk förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke,
om det kan antas att avyttringen skett i annat syfte än att erhålla
obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får
talan inte förås.

Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig
del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller genom
förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie — direkt

1989/90:SkU10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

eller genom förmedling av annan — ägs eller inom två år efter avyttringen
vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom
närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den
skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som
förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag,
som inom två år efter avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna
i något av fåmansbolagen. Har överlåtelse av aktie i det förvärvande
bolaget eller i bolag, som förvärvat större delen av tillgångarna i något av
fåmansbolagen, ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet
för realisationsvinst enligt detta stycke uppkom får realisationsvinsten
tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda
beskattningsår. Vad nu föreskrivits i fråga om avyttring av aktie i fåmansbolag
äger beträffande sådant bolag motsvarande tillämpning i fråga om
avyttring dels av konvertibelt skuldebrev eller optionsrätt, dels av teckningsrätt
till aktie, dels av företrädesrätt till teckning av konvertibelt
skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt och dels av annan
rättighet jämförlig med aktie. Bestämmelserna i detta stycke äger motsvarande
tillämpning också i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening
och avyttring av andel i sådant bolag eller sådan förening. Sker avyttringen
av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga
skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer,
för särskilt fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.

Som närstående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller morföräldrar,
make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons
make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av
nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och
fosterbarn.

46 §

2 mom.5 Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret,
får dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den
utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska avgifter som den skattskyldige, på grund av arbete i
ett annat nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering skall betala i
överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen
(1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, om den
avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sverige; 4)

för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret har betalat
för eller tillgodoräknats som underhåll till icke hemmavarande barn intill
dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår
grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock
högst med 3 000 kronor för vaije barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för
annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare,
i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna.

5 Senaste lydelse 1986:1113.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt,
medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring
och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den
mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget
vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret,
medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på
nämnda tid.

Vid 1991 års taxering medges avdrag
med endast 75 procent av det
belopp som följer av första stycket
6.

Anvisningar

till 22 §

3.6 Utgifter för anskaffande av driftbyggnad som är belägen på fastigheten,
däri inbegripet för driften behövliga bostadsbyggnader, dras av genom
årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan
till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen
görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en
byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna
i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är
upplåten till personal (personalbostad), dels ock ägares eller brukares
bostadsbyggnad, i den mån byggnaden inte representerar ett större värde
än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag
får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan
anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses
annan driftbyggnad än bostadsbyggnad.

I en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar
och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i
driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier
sådana tillgångar som bås, box eller spilta, båsavskiljare, foderbord,
fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämutgödsling
med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad,
mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk
ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning.
Som byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar
som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Däremot
inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana
anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning,
såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan
liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för
såväl en byggnads användning i driften som byggnadens allmänna användning
fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till
hur stor del av ledningen som tjänar driften respektive byggnadens allmänna
användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier
om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses
hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar
kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen
i sin helhet hänföras till byggnaden.

6 Senaste lydelse 1984:1060.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt
punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken
hörande ledningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde
den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till
anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt
värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. Har en byggnad
förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga
utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvats tillsammans
med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av vederlaget för
fastigheten belöpa på särskilda byggnader eller byggnadsbestånd som det
vid fastighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning härav beräknade
värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av fastighetens
hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på
byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier
skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader
erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnaderna får jämkas
om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte
anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt
över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar,
särskilda förmåner m. m. som har förvärvats. Har den skattskyldige eller
någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige
skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes
rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda
obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig
mån jämkas.

Har en investeringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för
anskaffning av en byggnad skall som anskaffningsvärde för byggnaden
anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna
beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne
fortfarande hade ägt byggnaden.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms
med hänsyn till den tid varunder byggnader av olika slag anses
kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att
byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida
rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet
och liknande förhållanden. Har en byggnad uppförts av en nyttjanderättshavare
och är jordägaren inte enligt nyttjanderättsavtalet skyldig att vid
nyttjanderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden,
skall särskild hänsyn tas till detta förhållande.

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad
och personalbostad göra
avdrag inom avskrivningsplanen —
utom med årliga värdeminskningsavdrag
- med 10 procent av de på
planen upptagna utgifterna för ny-,
till- eller ombyggnad (primärav -

1989/90:SkU10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

drag). Primäravdraget medges med
2 procent för år räknat från den tidpunkt
då byggnaden eller den tilleller
ombyggda delen av byggnaden
har färdigställts. Förvärvas byggnaden
av en ny ägare, får denne tillgodogöra
sig de primäravdrag som
återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en driftbyggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet
av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som
inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrangeringen.

6.7 Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses i punkterna 3 — 5
medges endast skattskyldig ägare av tillgången, om inte annat följer av
andra och tredje styckena.

Har en arrendator eller en annan
nyttjanderättshavare haft utgifter
för ny-, till-, eller ombyggnad eller
annan därmed jämförlig förbättring
av en fastighet, som han innehar
med nyttjanderätt, och blir
jordägaren omedelbart ägare till
vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren
dra av dessa utgifter
genom årliga värdeminskningsavdrag.
Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan
till 10 procent för år
räknat av anskaffningsvärdet av
täckdike och till 5 procent för år
räknat av anskaffningsvärdet av
andra markanläggningar eller av
byggnader. Dessutom har nyttjanderättshavaren
— såvitt gäller byggnader
— rätt till primäravdrag enligt
punkt 3 tionde stycket. I fråga
om byggnader eller markanläggningar,
som är avsedda att användas
endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna
i sin helhet
dras av det år då tillgången anskaffades.

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för
anskaffande av byggnadsinventarier, markinventarier eller maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med
nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats,
får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna
i punkt 5.

Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av jordägaren för vad som
har anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för vad
som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre be -

Har en arrendator eller en annan
nyttjanderättshavare haft utgifter
för ny-, till-, eller ombyggnad eller
annan därmed jämförlig förbättring
av en fastighet, som han innehar
med nyttjanderätt, och blir
jordägaren omedelbart ägare till
vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren
dra av dessa utgifter
genom årliga värdeminskningsavdrag.
Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan
till 10 procent för år
räknat av anskaffningsvärdet av
täckdike och till 5 procent för år
räknat av anskaffningsvärdet av
andra markanläggningar eller av
byggnader. I fråga om byggnader eller
markanläggningar, som är avsedda
att användas endast ett fåtal
år, får dock anskaffningsutgifterna
i sin helhet dras av det år då tillgången
anskaffades.

7 Senaste lydelse 1981:295.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

lopp än ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör får
nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet.

till 29 §

7.8 Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd för användning
i ägarens rörelse, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget
beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av
byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då
byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är avsedd att
användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet
dras av det år då byggnaden anskaffades.

1 en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar
och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för
rörelseändamål (byggnadsinventarier). 1 enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier
i en industribyggnad tillgångar avsedda för den industriella
driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls,
traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e. d., samt anordningar
för användningen av dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament.
Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten, avlopp
m.m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften, och speciella
värmeanläggningar, ventilationsanordningar och särskilda skorstenar för
avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier
i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas
exempelvis hyllor, diskar eller annan butiksinredning, rulltrappor m. m.
Tjänstgör en konstruktion, för vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid
fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap,
såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses en
sådan konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet
för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är
nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten,
avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet
för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads
användning för rörelseändamål som byggnadens allmänna användning
fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur
stor del av ledningen som tjänar rörelseändamålet respektive byggnadens
allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till
byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar
kan anses hänförliga till rörelseändamålet. Om utgifterna för ledningen till
minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användningskall
ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt
punkterna 3 — 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier.

Av punkt 16 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken
hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde
den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till
anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad. Har en
byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall
den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Förvärvades byggnaden

Senaste lydelse 1984:1060.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses så stor del av
vederlaget för fastigheten — i förekommande fall efter avdrag för egendom
som avses i 2 kap. 3 § jordabalken — belöpa på byggnaden, som det vid
fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela
taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnaden
kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier
skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnaden erhålls.
Om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning
inte anses belöpa på byggnaden jämte byggnadsinventarier visas mera
avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för
byggnaden beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har den skattskyldige
eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige
skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes
rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda
obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig
mån jämkas.

Har en investeringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för
anskaffning av en byggnad, skall som anskaffningsvärde för byggnaden
anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna
beloppet.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms
med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid
skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid
kan antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar,
teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden.
Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss
nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort
tid, skall hänsyn tas även till detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga
är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då
en byggnad, som är belägen på annans mark och som används i rörelse, vid
nyttjanderättens upphörande inte skall lösas av jordägaren.

Skattskyldig får i fråga om en
byggnad, som är avsedd att användas
i hans rörelse, göra avdrag inom
avskrivningsplanen — utom med årliga
värdeminskningsavdrag — med
10 procent av de på planen upptagna
utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad
(primäravdrag). Primäravdraget
medges med 2 procent för
år räknat från den tidpunkt då byggnaden
eller den till- eller ombyggda
delen av byggnaden har färdigställts.
Förvärvas byggnaden av en
ny ägare, får denne tillgodogöra sig
de primäravdrag som återstår för
den förre ägaren.

Utrangeras en i rörelse använd byggnad, får avdrag göras för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger

1989/90:SkU 10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband
med utrangeringen.

till 32 §

3 a.9 Har en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i ett
bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, till ett pris som understiger
marknadsvärdet skall skillnadsbeloppet inte tas upp som intäkt om

1. aktier på grund av samtidigt erbjudande har förvärvats även av andra
än bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i annat
bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som gällt
för de anställda,

2. under 1 nämnda anställdas och aktieägares sammanlagda aktieförvärv
inte har överstigit tjugo procent av det totala antalet utbjudna
aktier,

3. den anställde därvid inte har förvärvat aktier för ett belopp som
överstiger 30000 kronor.

Vid beräkning enligt första stycket 2 medräknas även aktier beträffande
vilka en aktieägare avyttrat sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra
än de anställda och aktieägarna.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt
gäller inte om aktierna
vid tiden för de anställdas förvärv
är inregistrerade vid Stockholms
fondbörs eller är föremål för handel
enligt ett avtal som bolaget har träffat
med en svensk fondkommissionär
med skyldighet för denne att
på begäran av envar ange kurser på
aktierna och till dessa kurser köpa
och sälja sådana aktier.

Vad som sägs om aktier gäller
även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis
och skuldebrev förenade
med optionsrätt. Bestämmelserna i
denna anvisningspunkt gäller inte
om något av nämnda slags värdepapper
i det utgivande bolaget vid
tiden för de anställdas förvärv är
inregistrerat vid Stockholms fondbörs
eller är föremål för handel enligt
ett avtal som bolaget har träffat
med en svensk fondkommissionär
med skyldighet för denne att på begäran
av envar ange kurser på värdepapperen
och till dessa kurser
köpa och sälja sådana värdepapper.

Vid tillämpning av denna anvisningspunkt jämställs styrelseledamot
och styrelsesuppleant med anställd.

4.'° I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad för vissa med tjänsten
förenade kostnader, som av den skattskyldige måste bestridas. I fråga om
sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad göras mellan statlig
eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och enskild tjänst.

Är fråga om statlig tjänst, skall
den anvisade ersättningen icke
upptagas som intäkt av tjänsten,
liksom å andra sidan de kostnader,
som skola med ersättningen bestridas,
ej få avföras såsom utgift, även
om ersättningen icke förslår till
kostnadernas gäldande. Vad nu

Är fråga om statlig tjänst, skall,
med undantag för traktamentsersättning
vid resa i tjänsten som inte
varit förenad med övernattning
samt resekostnadsersättning, den
anvisade ersättningen icke upptagas
som intäkt av tjänsten, liksom å
andra sidan de kostnader, som sko -

9 Senaste lydelse 1984:951.
‘“Senaste lydelse 1983:446.

2 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

Nuvarande lydelse

sagts gäller för de fall, då den anvisade
ersättningen är avsedd att täcka
utgifterna i fråga. Är ersättningen
däremot endast avsedd att utgöra
ett mindre bidrag till kostnadernas
bestridande, skall ersättningen i
sin helhet upptagas såsom intäkt,
medan å andra sidan kostnaderna
få avdragas såsom utgift, även i den
mån de överskjuta ersättningen.
Vad nu sagts skall gälla även i fråga
om kommunal tjänst så ock eljest
vid anställning hos offentlig institution,
beträffande vilken förklaring
enligt 32 § 3 mom. andra stycket
gäller.

I fråga om enskild tjänst skall den
anvisade ersättningen upptagas såsom
intäkt, och de omkostnader,
som skola därmed bestridas, avföras
såsom omkostnader för tjänsten
eller uppdraget. Om därvid ersättningen
icke förslår till kostnadernas
gäldande, får bristen avföras å intäkten
av tjänsten i övrigt. Härvid
märkes dock, att, om det kan antagas,
att den anvisade ersättningen
beräknats med hänsyn till vad som
skäligen kan anses normalt åtgå till
täckande av de omkostnader, som
skola därmed bestridas, större avdrag
än som svarar mot den anvisade
ersättningen bör medgivas allenast
om det visas, att på grund av
särskilda förhållanden ersättningen
varit otillräcklig för sådana skäliga
omkostnader. Å andra sidan torde i
dylikt fall ofta kunna antagas, att
den anvisade ersättningen i sin helhet
åtgått till de omkostnader, för
vilka den avsetts, utan att särskild
utredning i detta avseende behöver
lämnas. Avdrag med samma belopp
som den anvisade ersättningen
torde i regel böra medgivas i de
fall, då ersättningen ej överstiger
vad som av staten i motsvarande
fall anvisas. Detta lärer exempelvis
vara förhållandet beträffande de re -

Föreslagen lydelse

la med ersättningen bestridas, ej få
avföras såsom utgift, även om ersättningen
icke förslår till kostnadernas
gäldande. Vad nu sagts gäller
för de fall, då den anvisade ersättningen
är avsedd att täcka utgifterna
i fråga. Är ersättningen däremot
endast avsedd att utgöra ett
mindre bidrag till kostnadernas bestridande,
skall ersättningen i sin
helhet upptagas såsom intäkt, medan
å andra sidan kostnaderna få
avdragas såsom utgift, även i den
mån de överskjuta ersättningen.
Vad nu sagts skall gälla även i fråga
om kommunal tjänst så ock eljest
vid anställning hos offentlig institution,
beträffande vilken förklaring
enligt 32 § 3 mom. andra stycket
gäller.

I fråga om enskild tjänst samt vid
statlig tjänst i fråga om traktamentsersättning
vid resa i tjänsten
som inte varit förenad med övernattning
och resekostnadsersättning
skall den anvisade ersättningen
upptagas såsom intäkt, och - med
undantag för ökade levnadskostnader
vid resa i tjänsten som inte varit
förenad med övernattning — de omkostnader,
som skola därmed bestridas,
avföras såsom omkostnader
för tjänsten eller uppdraget.
Om därvid ersättningen icke förslår
till kostnadernas gäldande, får bristen
avföras å intäkten av tjänsten i
övrigt. Härvid märkes dock, att,
om det kan antagas, att den anvisade
ersättningen beräknats med hänsyn
till vad som skäligen kan anses
normalt åtgå till täckande av de
omkostnader, som skola därmed
bestridas, större avdrag än som svarar
mot den anvisade ersättningen
bör medgivas allenast om det visas,
att på grund av särskilda förhållanden
ersättningen varit otillräcklig
för sådana skäliga omkostnader. Å
andra sidan torde i dylikt fall ofta
kunna antagas, att den anvisade ersättningen
i sin helhet åtgått till de
omkostnader, för vilka den avsetts,
utan att särskild utredning i detta

1989/90:SkU10

Nuvarande lydelse

sekostnadsersättningar, som i allmänhet
utbetalas av de enskilda
järnvägarna. I fråga om traktamentsersättning
gälla dock särskilda
bestämmelser, se punkt 3 av anvisningarna
till 33 §.

till

3." Har skattskyldig i sin tjänst
verkställt resor utom den vanliga
verksamhetsorten, äger han rätt att
åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden
för själva resan utan jämväl för
den ökning i levnadskostnaden,
som den skattskyldige kan hava fått
vidkännas på den grund, att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort,
såsom för hotellrum, ökad
kostnad för föda osv. Därest i
tjänst, som avses i punkt 4 andra
stycket av anvisningarna till 32 §,
anvisats särskild ersättning för
kostnaderna, får avdrag dock icke
äga rum. Hava jämlikt 25 § första
stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar
och andra ersättningar
icke upptagits såsom intäkt,
må ej heller de emot ersättningarna
svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige inte visar större ökning,
anses ha uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i en -

Föreslagen lydelse

avseende behöver lämnas. Avdrag
med samma belopp som den anvisade
ersättningen torde i regel böra
medgivas i de fall, då ersättningen
ej överstiger vad som av staten i
motsvarande fall anvisas. Detta lärer
exempelvis vara förhållandet
beträffande de resekostnadsersättningar,
som i allmänhet utbetalas
av de enskilda järnvägarna. Vad nu
sagts om statlig tjänst skall gälla
även i fråga om kommunal tjänst så
ock eljest vid anställning hos offentlig
institution, beträffande vilken
förklaring enligt 32 § 3 mom. andra
stycket gäller. I fråga om traktamentsersättning
och resekostnadsersättning
vid resa med egen bil gäller
dock särskilda bestämmelser, se
punkt 3 av anvisningarna till 33 §.

33 §

3. Har skattskyldig i sin tjänst
verkställt resor som varit förenade
med övernattning utom den vanliga
verksamhetsorten, äger han rätt att
åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden
för själva resan utan jämväl för
den ökning i levnadskostnaden,
som den skattskyldige kan hava fått
vidkännas på den grund, att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort,
såsom för hotellrum, ökad
kostnad för föda osv. Därest i
tjänst, som avses i punkt 4 andra
stycket av anvisningarna till 32 §,
anvisats särskild ersättning för
kostnaderna, får avdrag dock icke
äga rum. Hava jämlikt 25 § första
stycket 3 taxeringslagen traktamentsersättningaroch
andra ersättningar
icke upptagits såsom intäkt,
må ej heller de emot ersättningarna
svarande kostnaderna avdragas.

1989/90:SkU10

11 Senaste lydelse 1988:1523.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:Sk(J 10

lighet med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala ökning
i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala ökning
i levnadskostnaden för ett
dygn. Har resan varit förenad med
övernattning skall den anses ha varat
det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har resan
ägt rum utan samband med övernattning
skall såsom största normala
ökning i levnadskostnaden räknas:
fyra tiondels normalbelopp, när
förrättningen varat mer än tio timmar
i följd, samt två tiondels normalbelopp,
när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i följd.
Omfattar vistelse på en och samma
ort längre tid än 15 dygn i följd,
skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala ökning
i levnadskostnaden räknas sex
tiondelar av normalbeloppet. Vid
1984 — 1991 års taxeringar skall
för skattskyldig som vid arbete
inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats
förlagd till en och samma
ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än två år
för tid därefter såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande den
del av normalbeloppet som avser
kost vid förrättning som pågått
längre tid än 15 dygn ökat med faktisk
kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen
i en och samma tjänst varit
större än avdrag som beräknats i
enlighet med vad nu sagts, skall utredningen
avse hans samtliga förrättningar
i nämnda tjänst under
beskattningsåret; dock att i fråga
om avdrag för ökning i levnadskostnaden
från och med det sextonde
dygnet i följd på en och samma
ort eller under förrättning på utrikes
ort levnadskostnadsökningen
får beräknas för varje förrättning
för sig.

lighet med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala ökning
i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår
ett belopp (n o r m a 1 b el o p p)
motsvarande största normala ökning
i levnadskostnaden för ett
dygn. Resan skall anses ha varat det
antal dygn som motsvarar antalet
övernattningar. Omfattar vistelse
på en och samma ort längre tid än
15 dygn i följd, skall från och med
det sextonde dygnet såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar av normalbeloppet.
Vid 1984 — 1991 års taxeringar
skall för skattskyldig som vid
arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft
sin arbetsplats förlagd till en och
samma ort utanför den vanliga
verksamhetsorten under längre tid
än två år för tid därefter såsom
största normala ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande
den del av normalbeloppet
som avser kost vid förrättning som
pågått längre tid än 15 dygn ökat
med faktisk kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skattskyldig visa att
kostnadsökningen i en och samma
tjänst varit större än avdrag som
beräknats i enlighet med vad nu
sagts, skall utredningen avse hans
samtliga förrättningar i nämnda
tjänst under beskattningsåret; dock
att i fråga om avdrag för ökning i
levnadskostnaden från och med det
sextonde dygnet i följd på en och
samma ort eller under förrättning
på utrikes ort levnadskostnadsökningen
får beräknas för vaije förrättning
för sig.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på
den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där
han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den,
där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras
på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet.
Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en
kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan
anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta
till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund
av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt,
därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa
familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen
kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges
bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes
av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till
sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning,
det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts
skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Den som använt egen bil för resor
i tjänsten har rätt till avdrag för
kostnaden med ett belopp om I krona
och 10 öre för varje körd kilometer.

till 36 §

3.12 Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får
dras av i den omfattning som anges i punkt 4 nedan.

Realisationsförlust skall beräknas
på samma sätt som realisationsvinst
enligt punkterna 1—2 e.
Realisationsförlust på andel i handelsbolag
får dock inte beräknas
med utgångspunkt i ett justerat ingångsvärde
som bestämts enligt
punkt 2 d andra —fjärde styckena.
Vidare får vid förlustberäkningen
en fastighets ingångsvärde inte beräknas
på grundval av ett taxeringsvärde
enligt punkt 2 a sjätte eller
sjunde stycket. Inte heller får omräkning
som avses i punkt 2 a tionde
stycket ske eller tillägg enligt
punkt 2 a tolfte stycket göras. Har
den med förlust avyttrade egendomen
innehafts under sådan tid att,
om vinst i stället hade uppstått vid
avyttringen, endast en del av vinsten
skulle ha räknats till skattepliktig
realisationsvinst, är endast motsvarande
del av förlusten avdrags -

Realisationsförlust skall beräknas
på samma sätt som realisationsvinst
enligt punkterna 1 — 2 e.
Realisationsförlust på andel i handelsbolag
får dock inte beräknas
med utgångspunkt i ett justerat ingångsvärde
som bestämts enligt
punkt 2 d andra —fjärde styckena.
Vidare får vid förlustberäkningen
en fastighets ingångsvärde inte beräknas
på grundval av ett taxeringsvärde
enligt punkt 2 a sjätte eller
sjunde stycket. Inte heller får omräkning
som avses i punkt 2 a tionde
stycket ske eller tillägg enligt
punkt 2 a tolfte stycket göras. Har
den med förlust avyttrade egendomen
innehafts under sådan tid att,
om vinst i stället hade uppstått vid
avyttringen, endast en del av vinsten
skulle ha räknats till skattepliktig
realisationsvinst, är endast motsvarande
del av förlusten avdrags -

12 Senaste lydelse 1989:96.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

gill. Vid avyttring av sådan egendom
som avses i 35 § 3 mom. är
oavsett innehavstiden endast 40
procent av förlusten avdragsgill.
Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering
i fall som avses i
punkt 4 av anvisningarna till 35 § ,
är endast så stor del av förlusten
avdragsgill som belöper på vad den
skattskyldige har erhållit i pengar.

gill. Vid avyttring av sådan egendom
som avses i 35 § 3 mom. är
oavsett innehavstiden endast 50
procent av förlusten avdragsgill.
Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering
i fall som avses i
punkt 4 av anvisningarna till 35 §,
är endast så stor del av förlusten
avdragsgill som belöper på vad den
skattskyldige har erhållit i pengar.

till 41 §

4.13 I fråga om annan förvärvskälla
än jordbruksfastighet, annan
fastighet varav inkomsten beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder
eller rörelse gäller såsom allmän regel,
att inkomst skall anses hava åtnjutits
under det år, då densamma
från den skattskyldiges synpunkt är
att anse såsom verkligen förvärvad
och till sitt belopp känd. Detta är
framför allt förhållandet, då inkomsten
av den skattskyldige uppburits
eller blivit för honom tillgänglig
för lyftning eller, såsom i
fråga om bostadsförmån och andra
förmåner in natura, då den på annat
sätt kommit den skattskyldige
till godo, detta oberoende av huruvida
inkomsten intjänats under
året eller tidigare. Vissa intäkter, t.
ex. av tjänst, ränta å i bank eller
annan penninginrättning innestående
medel o. s. v. kunna dock hänföras
till nästföregående års inkomst,
ehuru de icke uppburits eller
varit tillgängliga för lyftning
förrän efter nämnda års utgång.
Förutsättningen härför är emellertid,
att de intjänats under beskattningsåret
och uppburits eller blivit
för lyftning tillgängliga omedelbart
efter det årets utgång eller i varje
fall så tidigt under nästföljande år,
att de praktiskt taget kunna hänföras
till inkomsten under beskattningsåret.
Likaledes böra vissa intäkter,
t. ex. hyror av en hyresfastighet,
vilka influtit redan före beskattningsårets
ingång, hänföras till

4.1 fråga om annan förvärvskälla
än jordbruksfastighet, annan fastighet
varav inkomsten beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder eller
rörelse gäller såsom allmän regel,
att inkomst skall anses hava åtnjutits
under det år, då densamma från
den skattskyldiges synpunkt är att
anse såsom verkligen förvärvad och
till sitt belopp känd. Detta är framför
allt förhållandet, då inkomsten
av den skattskyldige uppburits eller
blivit för honom tillgänglig för lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsförmån
och andra förmåner in
natura, då den på annat sätt kommit
den skattskyldige till godo, detta
oberoende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare.
Har den skattskyldige på grund
av sin anställning eller dylikt fått
förvärva värdepapper på förmånliga
villkor, tas förmånen upp till beskattning
det år förvärvet skedde.
Vissa intäkter, t. ex. av tjänst, ränta
å i bank eller annan penninginrättning
innestående medel osv. kunna
dock hänföras till nästföregående
års inkomst, ehuru de icke uppburits
eller varit tillgängliga för lyftning
förrän efter nämnda års utgång.
Förutsättningen härför är
emellertid, att de intjänats under
beskattningsåret och uppburits eller
blivit för lyftning tillgängliga
omedelbart efter det årets utgång
eller i varje fall så tidigt under nästföljande
år, att de praktiskt taget
kunna hänföras till inkomsten un -

13 Senaste lydelse 1985:307.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

der beskattningsåret. Likaledes
böra vissa intäkter, t. ex. hyror av
en hyresfastighet, vilka influtit redan
före beskattningsårets ingång,
hänföras till nämnda års inkomst,
därest de avse beskattningsåret eller
del därav samt influtit omedelbart
före årets ingång. Särskilda
regler gäller vidare enligt punkt 4 a
i fråga om intäkt på grund av icke
yrkesmässig avyttring av aktier,
konvertibla skuldebrev, optionsrätter
och andelar i vissa fall.

Å andra sidan skola utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvärvet
avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den skattskyldige
bestridda, även om de avse inkomst, som tidigare förvärvats eller
först under ett senare år beräknas inflyta. Även här gäller, att en utgift,
som verkställts under året före eller efter beskattningsåret, kan vara att
praktiskt taget hänföra till utgift under beskattningsåret. Så kan exempelvis,
om ränta å en i en hyresfastighet intecknad skuld erlagts omedelbart
efter beskattningsårets utgång, räntan vara att anse såsom utgift under
beskattningsåret, nämligen för det fall, att räntan hänför sig till beskattningsåret.
Om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av sådan
fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24 § 1 morn., gäller även punkt
8 av anvisningarna till 25 §. I fråga om avdrag för utgifter, som hänföra sig
till realisationsvinst, gälla särskilda bestämmelser (jfr anvisningarna till
36 § punkt 1).

I enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom intäkt
för det år, varunder de inflyta, och utgifter, vilka icke omedelbart guldits,
avräknas från intäkterna för det år, varunder de betalas. Ränta å penningar,
som innestå i bank å sådan räkning, å vilken räntan gottskrives insättaren
per den 31 december, anses såsom nämnda dag influten intäkt, medan
däremot ränta å penningar, som innestå å annan räkning, räknas såsom
inkomst för det år, då räntan förfaller till betalning, även om räntan till
någon del belöpt å ett tidigare eller senare år. Om någon upplåtit avverkningsrätt
till skog mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera
år, skall såsom intäkt för varje år upptagas den del av köpeskillingen, som
under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd
m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda
åren i förhållande till den under vaije år influtna likviden. Detsamma gäller
i tillämpliga delar i fråga om annan terminsvis inflytande intäkt i egentlig
mening. I fråga om intäkt vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom är det däremot utan betydelse om intäkten skall uppbäras på en
gång eller i särskilda terminer. Så skall realisationsvinst respektive realisationsförlust
beräknas med hänsyn till köpeskillingens totala belopp, oavsett
om detta skall betalas på en gång eller terminsvis.

nämnda års inkomst, därest de avse
beskattningsåret eller del därav
samt influtit omedelbart före årets
ingång. Särskilda regler gäller vidare
enligt punkt 4 a i fråga om intäkt
på grund av icke yrkesmässig avyttring
av aktier, konvertibla skuldebrev,
optionsrätter och andelar i
vissa fall.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

till 42 §

2.14 Värdet av bilförmån skall för
helt år bestämmas till 22 procent av
nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret
för senaste årsmodell
av förmånsbilen eller — om
bilmodellen då inte saluförs — till
22 procent av ett uppskattat nybilspris,
baserat på nybilspriset för
motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre
än tre år skall förmånens värde
nedsättas till 18 procent av det i
första stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex
år eller äldre skall värdet av förmånen
nedsättas till 18 procent av ett
uppskattat nybilspris, baserat på 85
procent av nybilspriset i slutet av
året före beskattningsåret för de
vanligast förekommande bilarna.
På den skattskyldiges begäran skall
förmånsvärdet bestämmas enligt
andra stycket, om sådant nybilspris
som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

2. Värdet av bilförmån skall för
helt år bestämmas till 30 procent av
nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret
för senaste årsmodell
av förmånsbilen eller — om
bilmodellen då inte saluförs — till
30 procent av ett uppskattat nybilspris,
baserat på nybilspriset för
motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre
än tre år skall förmånens värde
nedsättas till 25 procent av det i
första stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex
år eller äldre skall värdet av förmånen
nedsättas till 25 procent av ett
uppskattat nybilspris, baserat på 85
procent av nybilspriset i slutet av
året före beskattningsåret för de
vanligast förekommande bilarna.
På den skattskyldiges begäran skall
förmånsvärdet bestämmas enligt
andra stycket, om sådant nybilspris
som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första —tredje styckena skall
till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden
för extrautrustning i den mån den överstiger 20000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet
av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats
efter vilken förmånsvärdet enligt första —tredje styckena skall beräknas
minskas med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året
skall förmånsvärdet beräknat enligt första-femte styckena sättas ned med
en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått
utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med
hänsyn till företagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade
värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden
mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och
de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

5. Vid beräkning av en skattskyldigs
förmån att på grund av anställning
eller dylikt få förvärva värdepapper,
skall även beaktas värdet av
rätt att till ett i förväg bestämt pris
få förvärva egendom vid en senare
tidpunkt.

14 Senaste lydelse 1987:1303.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90: SkU 10

till 54 §

3.15 Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om

a) anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och
avsett anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från
fast driftställe i det land där arbetet utförs samt inkomsten belastar driftstället
såsom omkostnad; eller

b) anställningen och vistelsen utomlands varat minst ett år i samma land
och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun,
svensk landstingskommun eller svensk församling.

Vad nu sagts gäller dock inte vid Vad nu sagts gäller dock inte vid
anställning ombord på utändskt anställning ombord på utändskt

fartyg. 1 fråga om sådan anställning fartyg. 1 fråga om sådan anställning

gäller vid 1986—1990 års taxering- gäller vid 1986 — 799/ års taxeringar
att skattefrihet föreligger om an- ar att skattefrihet föreligger om anställningen
och vistelsen utomlands ställningen och vistelsen utomlands

varat minst sex månader och avsett varat minst sex månader och avsett

anställning hos arbetsgivare, som anställning hos arbetsgivare, som

är en inländsk juridisk person eller är en inländsk juridisk person eller

en här i riket bosatt fysisk person, en här i riket bosatt fysisk person,

och anställningen utövats ombord och anställningen utövats ombord

på utländskt fartyg som huvudsak- på utländskt fartyg som huvudsakligen
går i sådan oceanfart som av- ligen går i sådan oceanfart som avses
i 1 kap. 7 § 8J fartygssäkerhets- ses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhets förordningen

(1988:594). förordningen (1988:594).

I tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas
kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är
förlagda till böljan eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i
Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar
högst sex dagar för vaije hel månad som anställningen utomlands varar
eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.

Har den skattskyldige påböljat anställningen och kunde det därvid på
goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att
undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under
anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att
undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten
likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena
beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och
en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången
vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om beskattningsår
som påbörjats före den 1 januari 1990.

15 Senaste lydelse 1988:1528.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2,5 procent av 55 procent av a) 2,5 procent av 65 procent av

taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 24 § 1 mom. heten beräknas enligt 24 § 1 mom.

kommunalskattelagen (1928:370) kommunalskattelagen (1928:370)

och fastigheten utgör hyreshusen- och fastigheten utgör hyreshusenhet,
het,

b) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen och fastigheten utgör
småhusenhet,

c) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4 procent av 55 procent av d) 1,4 procent av 65 procent av

taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 2 § 7 mom. heten beräknas enligt 2 § 7 mom.

lagen (1947:576) om statlig in- lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och fastigheten utgör komstskatt och fastigheten utgör

hyreshusenhet, hyreshusenhet,

e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastigheten
utgör småhusenhet,

0 2,5 procent av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende
hyreshus på lantbruksenhet,

g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde
avseende småhus på lantbruksenhet,

h) 2,5 procent av 55 procent av h) 2,5 procent av 65 procent av
taxeringsvärdet om hyreshusenhet taxeringsvärdet om hyreshusenhet

enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas- enligt 4 kap. 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) tighetstaxeringslagen (1979:1152)

skall ha beskattningsnaturen jord- skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,
bruksfastighet,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4
kap. 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet,

j) 2,5 procent av 55 procent av j) 2,5 procent av 65 procent av
taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
utgör intäkt av rörelse enligt heten utgör intäkt av rörelse enligt

kommunalskattelagen och fastighe- kommunalskattelagen och fastigheten
utgör hyreshusenhet, ten utgör hyreshusenhet,

1989/90:SkU10

1 Senaste lydelse 1987:565.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

k) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör
småhusenhet.

Till den del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sådan inländsk
eller utländsk livförsäkringsanstalt som avses i 2 § 6 mom. lagen om statlig
inkomstskatt, belöper på verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar
eller avgångsbidragsförsäkringar som nämns i 2 § 6 mom. tredje stycket
samma lag, skall dock procenttalet, i stället för vad som därom föreskrivs i
första stycket j eller k, utgöra 1,4. .

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa
delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Är den skattskyldige frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten,
beräknas fastighetsskatten som om sådan befrielse inte hade förelegat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången
vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastighetsskatt
för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

Det nominella resultatet är företagets beskattningsbara inkomst eller
beräknade förlust vid taxeringen till statlig inkomstskatt sedan detta belopp
minskats med beskattningsårets inkomstskatt samt, i den mån inkomsten
eller förlusten påverkats av nedan angivna poster,

1. ökats med påförd kommunalskatt,

2. minskats med restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt,

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aktieutdelning,

5. ökats med investeringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller
annan liknande reserv ökat samt

7. minskats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond
eller annan liknande reserv minskat.

Har ett koncernbidrag ansetts som avdragsgill omkostnad för givaren
och skattepliktig intäkt för mottagaren enligt 2 § 3 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, skall vid beräkning av det nominella resultatet
beloppet enligt första stycket för givaren ökas och för mottagaren minskas
med koncernbidraget eller del därav. Som förutsättning för detta gäller
dock

1. att såväl givare som mottagare framställt yrkande om det och

2. att mottagaren inte för samma beskattningsår erhållit avdrag vid
inkomsttaxeringen för något utgivet koncernbidrag.

Vid beräkning av det nominella resultatet skall även bestämmelserna i 7
a och 7 b §§ beaktas.

Med beskattningsårets inkomst- Med beskattningsårets inkomstskatt
avses 52 procent av företagets skatt avses 40 procent av företagets

till statlig inkomstskatt beskatt- till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst. ningsbara inkomst.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första
gången vid 1990 års taxering.

Äldre bestämmelser tillämpas dock vid denna taxering i fråga om skattskyldiga
vars räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989.

1989/90:SkU 10

' Senaste lydelse 1986:1234.

5 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m.
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid tillämpning av reglerna om värdering av lager m. m. i punkterna
2, 3 och 3 a av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall — i stället för vad som anges i nämnda anvisningspunkter — följande
procentsatser gälla för skattskyldiga som avses i 10 a § lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, nämligen

1. anvisningspunkten 2

tredje och femte styckena: 60 procent,
sjätte och sjunde styckena: 40 procent,
tionde stycket: 70 procent,

2. anvisningspunkten 3

tredje stycket: 90 procent respektive — om avdrag
samtidigt har yrkats för avsättning till
resultatutjämningsfond — 95 procent samt

3. anvisningspunkten 3 a

fjärde stycket: 90 procent
sjätte stycket: 10 procent.

2 § Vid tillämpning av reglerna om avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond
i 41 d § kommunalskattelagen (1928:370) skall för skattskyldiga
som avses i 10a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt gälla att
avdraget får uppgå till högst 15 procent av lönekostnaden.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första
gången vid 1990 års taxering.

Äldre bestämmelser tillämpas dock vid denna taxering i fråga om beskattningsår
som avslutats före den 31 december 1989.

6 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond

Härigenom föreskrivs att 1 och 12 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Vid beräkning av nettointäkt av Vid beräkning av nettointäkt av
fastighet eller av rörelse enligt lagen fastighet eller av rörelse enligt lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt (1947:576) om statlig inkomstskatt

har svenskt aktiebolag, svensk eko- har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk
förening, svensk sparbank nomisk förening, svensk sparbank

och svensk ömsesidig skadeförsäk- och svensk ömsesidig skadeförsäk ringsanstalt

rätt till avdrag enligt ringsanstalt rätt till avdrag enligt

denna lag för belopp som i räken- denna lag för belopp som i räkenskaperna
har avsatts till allmän in- skaperna för räkenskapsår som av vesteringsfond.

Sparbank får i ba- slutats före den 31 december 1989

lansräkningen ta upp allmän inves- har avsatts till allmän investerings teringsfond

under benämningen in- fond. Sparbank får i balansräkning vesteringskonto.

en ta upp allmän investeringsfond

under benämningen investeringskonto.

Bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt kan
inte få avdrag för avsättning till investeringsfond.

Ett företag kan för visst beskattningsår inte få avdrag för avsättning till
allmän investeringsfond i mer än en förvärvskälla.

12 §

Om allmän investeringsfond skall återföras till beskattning enligt 11 §
skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, vari avsättningen har
gjorts, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot tjugo procent av det
återförda beloppet.

För avsättning som gjorts i bokslut
till ledning för 1990 års taxering
skall som skattepliktig intäkt
tas upp sjuttio procent av det återförda
beloppet.

Regeringen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från
tillägget.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser
1 § första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 12 § första gången
vid 1991 års taxering.

Har regeringen genom beslut senast den 9 november 1989 gett tillstånd
enligt 4 § att ta i anspråk belopp som avsätts i bokslut per den 31 december
1989 eller senare tillämpas för företag som omfattas av tillståndet äldre
bestämmelser i fråga om denna eller dessa avsättningar. Vad nu sagts
gäller även företag som omfattas av en senare beslutad ändring av tillstån -

1 Senaste lydelse 1984:1071.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det. Har avsättning gjorts i bokslut till ledning för 1990 eller 1991 års
taxering gäller bestämmelserna i 12 § andra stycket.

1989/90:SkU10

7 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för
avskrivning på skeppskontrakt m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989.
Bestämmelserna i 1 § den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991
och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal slutna före den 14
november 1989.

Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelserna i
2 § lagen tillämpas även vid senare års taxeringar.

8 Förslag till

1989/90:SkU 10

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 25 d § samt 37 § 1 och 2 mom. taxeringslagen
(1956:623)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 d§2

I självdeklaration behöver upp- I självdeklaration behöver uppgift
inte lämnas beträffande gift inte lämnas beträffande

1) avyttring i fall som avses i 35 § 1) avyttring i fall som avses i 35 §

3 mom. forsta stycket kommunal- 3 mom. första stycket kommunalskattelagen
(1928:370), om det skattelagen (1928:370), om det

sammanlagda försäljningsbeloppet sammanlagda försäljningsbeloppet

under beskattningsåret uppgått till under beskattningsåret uppgått till

högst 1 000 kronor eller högst 1 000 kronor eller

2) avyttring i fall som avses i 35 § 2) avyttring i fall som avses i 35 §

3 mom. andra stycket kommunal- 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen,
om det sammanlagda skattelagen, om det sammanlagda

försäljningsbeloppet under beskatt- försäljningsbeloppet under beskattningsåret
uppgått till högst 6600 ningsåret uppgått till högst 5300

kronor. kronor.

Nuvarande lydelse
37 §

1 morn.3 Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter)
för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse

skall avse

Undantag:

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1985:406.

3 Senaste lydelse 1989:440.

3 Riksdagen 1989/90. 6 samt. Nr 10

Nuvarande lydelse

l989/90:SkU10

traktamentsersättning
vid vistelse i tjänsten
utom tjänstgöringsorten,
som sammanlagt icke
överstiger 500 kronor eller
icke avser mer än 24
dagar för år räknat, om i
kontrolluppgiften anmärkes
att ersättning av
nämnda slag utgått (se
även 2 mom. fjärde stycket),

Föreslagen lydelse
37 §

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall vaije år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter)
för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse

skall avse

Undantag:

g) kostnadsersättning
för resa i tjänsten inom
riket med allmänt kommunikationsmedel
eller
taxi, motsvarande gjorda
utlägg, annan kostnadsersättning
för resa i tjänsten
som inte överstiger sammanlagt
1000 kronor,
och representationsersättning
motsvarande
gjorda utlägg, sammanlagt
icke överstigande 500
kronor, samt därjämte
traktamentsersättn i ng
vid vistelse i tjänsten
utom tjänstgöringsorten,
som varit förenad med
övernattning, som sammanlagt
icke överstiger
500 kronor eller icke avser
mer än 24 dagar för år
räknat, om i kontrolluppgiften
anmärkes att ersättning
av nämnda slag
utgått (se även 2 mom.
fjärde stycket),

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

37 §

2 morn.4 Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 morn., skall
iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna
förmäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,
för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager
särskild resekostnads- och traktamentsersättning,
skall angivas beloppet
av dels resekostnadsersättning
och dels traktamentsersättning
jämte tid för vilken traktamentsersättning
utgått. Därvid skola uppgifter
lämnas om traktamentsersättning
dels för förrättningar inom
riket i enlighet med vad nedan sägs
och dels för förrättningar utom riket.
I fråga om förrättningar inom
riket skola uppgifter lämnas särskilt
för förrättningar som icke varit förenade
med övernattning (endagsförrättningar),
förrättningar som varit
förenade med övernattning men
icke medfört vistelse mer än femton
dygn i följd på en och samma
ort (korttidsförrättningar) samt övriga
resor (långtidsförrättningar).
För endagsförrättningar uppgives
utgiven traktamentsersättning och
antal dagar. Vid beräkning av antalet
dagar för endagsförrättningar
medräknas icke sådan endagsförrättning,
som varat högst fyra timmar;
förrättning som varat mer än
fyra timmar men högst tio timmar
räknas som halv dag; längre förrättning
räknas som hel dag. För korttids-
och långtidsförrättningar uppgives
utgiven traktamentsersättning
och antal nätter övernattning
skett. De första femton dygnen av
varje långtidsförrättning uppgivas
såsom korttidsförrättning. — I kontrolluppgift
skall i förekommande
fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren
utöver traktamentsersättningen,
haft utgifter för den anställdes
bostad eller uppehälle under
förrättningen.

I kontrolluppgift, som upptager
särskild resekostnads- och traktamentsersättning,
skall angivas beloppet
av dels resekostnadsersättning
och dels traktamentsersättning
vid resa i tjänsten som varit förenad
med övernattning jämte tid för vilken
sådan traktamentsersättning
utgått. Därvid skola uppgifter lämnas
om sådan traktamentsersättning
dels för förrättningar inom riket
i enlighet med vad nedan sägs
och dels för förrättningar utom riket.
1 fråga om förrättningar inom
riket skola uppgifter lämnas särskilt
för förrättningar som varit förenade
med övernattning men icke
medfört vistelse mer än femton
dygn i följd på en och samma ort
(korttidsförrättningar) samt övriga
resor (långtidsförrättningar) som
varit förenade med övernattning.
För korttids- och långtidsförrättningar
uppgives utgiven traktamentsersättning
och antal nätter
övernattning skett. De första femton
dygnen av varje långtidsförrättning
uppgivas såsom korttidsförrättning.
— I kontrolluppgift skall i
förekommande fall särskilt anmärkas,
att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen,
haft utgifter för
den anställdes bostad eller uppehälle
under förrättningen. Traktamentsersättning
vid resa i tjänsten
som inte varit förenad med övernattning
skall i kontrolluppgift anges
som lön. arvode eller motsvarande.

4 Senaste lydelse 1989:440.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om länsskattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskommun
är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna
uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning
inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått.
Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder
att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna.
Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning
för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande
lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som
mera regelbundet företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara
utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag
i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående
personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare.
Det kan begränsas till viss grupp av anställda. - Ansökan om medgivande
göres hos länsskattemyndigheten senast den 31 oktober året före taxeringsåret.
Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller
medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola
ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll
del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans
efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön
och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall
framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har
sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för
sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

1 kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har
gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdragsoch
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer
eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften
avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall
redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt
redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall
detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer.
I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges
om personen är företagsledare eller honom närstående person eller
delägare i företaget.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser
pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla
uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om
möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall,
den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som
avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift
om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

1 kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats räntefritt,
eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbets- eller uppdragstagare,
om det sammanlagda värdet av förmåner av detta slag uppgår till mer
än 2000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

Kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1—3, 3b —3h, 4a —4c eller
7 — 9 skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling
skall lämnas för varje person.

1989/90:SkU10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från
bestämmelserna i elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej
föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången i
fråga om självdeklaration och kontrolluppgift till ledning vid 1991 års
taxering.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 6§ 1 morn., 10 § och 11 § 1 mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

1 mom} Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej
annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse
eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka var bo- a) fysiska personer, vilka var bosatta
här i riket vid beskattnings- satta här i riket vid beskattningsårets
utgång, och dödsbon efter per- årets utgång, och dödsbon efter personer,
som vid dödsfallet var bosat- söner, som vid dödsfallet var bosatta
här i riket, med undantag av ta här i riket, med undantag av

dödsbon som vid taxering till stat- dödsbon som vid taxering till statlig
inkomstskatt skall behandlas så- lig inkomstskatt skall behandlas såsom
handelsbolag, samt sådana fa- som handelsbolag, samt sådana familjestiftelser
som avses i 10a § miljestiftelser som avses i 10a §

tredje stycket lagen (1947:576) om andra stycket lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt: statlig inkomstskatt:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här
i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av medlemskapet
äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, sådan juridisk
person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsallmänningar
eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfalld mark eller mark
som av ålder är samfälld o. d. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfalligheter, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock
endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst och
om ej annat följer av femte stycket:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i
riket eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka inte var bosatta här i riket vid beskattningsårets
utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var
bosatta här i riket, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket
nedlagd, till den del den icke utgjors av svenska aktier eller andelar i
svensk aktiefond, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och
andelar, som varit nedlagda i rörelse som bedrivits från fast driftställe här i
riket.

För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att
erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar och föreningsbanker är frikallade från skattskyldighet
för förmögenhet.

1989/90:SkU10

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859.

2 Senaste lydelse 1986:1117.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

Utländska livförsäkringsanstalter är frikallade från skattskyldighet för
förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkringsrörelse.

Skattskyldiga som avses i 7 § 4 — 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt är
frikallade från skattskyldighet för förmögenhet. För förmögenhet nedlagd i
rörelse föreligger skattefrihet dock endast om den skattskyldige är frikallad
från skattskyldighet för inkomst av rörelsen.

10 §3

Fysisk person, dödsbo, utländskt Fysisk person, dödsbo, utländskt
bolag eller i 10a § tredje stycket bolag eller i 10a § andra stycket

lagen (1947:576) om statlig in- lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
angiven familjestiftelse komstskatt angiven familjestiftelse

skall inte betala statlig förmögen- skall inte betala statlig förmögenhetsskatt,
om den beskattningsbara hetsskatt, om den beskattningsbara

förmögenheten inte överstiger förmögenheten inte överstiger

400 000 kronor. 800 000 kronor.

Skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt föreligger inte heller för juridisk
person som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag om den beskattningsbara
förmögenheten inte överstiger 25000 kronor.

Nuvarande lydelse
11 §

1 morn.4 Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a § tredje stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600000 kronor:
en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 400000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600000 men inte
800000 kr.: 3 000 kr. för 600 000 kr. och 2% av återstoden;

800000 men inte 1800000 kr.: 7000 kr. för 800000 kr. och 2,5% av
återstoden;

1800000 kr.: 32000 kr. för 1800000 kr. och 3% av återstoden.

Föreslagen lydelse
11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1600000 kronor:
en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 1600000 men inte
3600000 kr.: 12000kr. för 1600000kr. och 2,5% av återstoden;

3600000 kr.: 62000 kr. för 3600000 kr. och 3% av återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången
vid 1991 års taxering.

3 Senaste lydelse 1984:1080. 39

4 Senaste lydelse 1984:1080.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

1989/90:SkU10

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 11, 14 och 17 §§ samt punkterna 1 och 2
av anvisningarna till 2 § samt anvisningarna till 8, 10 och 11 §§ lagen
(1968:430) om mervärdeskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1 — 5, 2) vara som anges i 8§ 1 — 5,

tjänst som anges i 10 § första styc- tjänst som anges i 10 § första stycket
och avser vara som nu nämnts ket och avser vara som nu nämnts

eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4 eller tjänst som anges i 11 § 1, 4

eller 10. eller 10.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan
vara eller tjänst som anges i första stycket genom export.

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare
för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket
eller 11 §.

Länsskattemyndigheten kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att
denne tills vidare skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis av
sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag
för stadigvarande användning i verksamhet som medför skattskyldighet.

Vad nu har sagts tillämpas även i fråga om upplåtelse av bostadsrätt.

Överlåts fastighet som avses i fjärde stycket eller del därav utan vederlag
inträder förvärvaren på tillträdesdagen i den tidigare ägarens ställe vad
gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag.

När särskilda skäl föreligger, kan länsskattemyndigheten besluta att den
som påböijat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan
skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 §§ .

(Se vidare anvisningarna.)

8 §3

Från skatteplikt undantas

1) skepp för yrkesmässig sjöfart eller yrkesmässigt fiske, fartyg för bogsering,
bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig person- eller
godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till sådant fartyg eller
luftfartyg, när varan säljs eller uthyrs till den som äger fartyget eller
luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal med ägaren
eller när varan införs till landet för ägarens eller nyttjanderättshavarens
räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan
krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta
ändamål införes till landet för statens räkning,

1 Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

2 Senaste lydelse 1986:1289.

3 Senaste lydelse 1987:1236. 40

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller
införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) råolja, elektrisk kraft, värme 4) flygbensin och flygfotogen,
samt gas och annat bränsle for uppvärmning
eller energialstring, dock

inte T-sprit eller annan fotogen än
flygfotogen och fotogen för drift av
snabbgående dieselmotor,

5) allmän nyhetstidning,

6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan
tillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd eller
införes till landet under motsvarande förutsättningar, annan periodisk
publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med
huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt,
miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda
handikappade eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk
publikation av annat slag när prenumeration på sådan publikation
förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation
inkommer direkt till prenumerant,

8) sådant alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes
dödsbo,

9) vatten från vattenverk,

10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,
när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del
därav, fusion eller liknande förfarande,

12) trycksak som är tullfri enligt tulltaxelagen (1987:1068) och framkallad
eller enbart exponerad mikrofilm, när varan införs till landet som gåva
eller annars utan vederlag, samt spritdryck, vin eller starköl och tobaksvara
vid införsel till landet i den ordning som avses i 18 § 4, 6 eller 7 lagen
(1977:293) om handel med drycker eller i 1 § andra stycket lagen
(1961:394) om tobaksskatt,

13) frimärke, dock inte vid omsättning eller införsel i särskild för butiksförsäljning
avsedd förpackning samt sedel och mynt som är eller har varit
gällande betalningsmedel,

14) dentalteknisk produkt, när den tillhandahålles tandläkare, dentaltekniker
eller den för vilken produkten är avsedd.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §4

Från skatteplikt undantas

1) tjänst som tillhandahålls av ett tryckeri med avseende på ett av
tryckeriet framställt tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6,

2) postbefordran av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,

3) transport i samband med renhållning;
omhändertagande och förstöring
av vara,

4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 1 och transport i anslutning till sådan bärgning,

4 Senaste lydelse 1984:357.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90: S k U10

5) införing eller ackvisition av annons i tryckalster av sådant slag som
anges i 8 § 6,

6) visning av kinematografisk film,

7) obligatorisk kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning
av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,

8) tjänst som tillhandahålles av veterinär,

9) kontroll eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning
eller sjukvård,

10) tjänst enligt 10 § 1 som avser skötsel genom samebys försorg av
renar.

(Se vidare anvisningarna.)

14 §5

Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättning av monterings- 1) vid omsättning av monterings fardigt

hus samt vid servering, rums- färdigt hus och vid sådan uthyrning

uthyrning eller sådan uthyrning el- eller upplåtelse som avses i 10 §

ler upplåtelse som avses i 10 § tred- tredje stycket 60 procent av veder je

stycket 60 procent av vederlaget laget och, vid uttag, 60 procent av

och, vid uttag, 60 procent av salu- saluvärdet,

värdet,

2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller annan
tjänst som avser fastighet 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60
procent av saluvärdet, om ej annat foijer av andra stycket,

3) vid annan omsättning vederlaget och, vid uttag, saluvärdet, om ej
annat foijer av tredje —femte styckena.

Vid omsättning av tjänst som avses i 10 § forsta stycket 5 utgör beskattningsvärdet
20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.
Motsvarande gäller vid omsättning av

1) tjänst som avser yttre ledning för vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja,
elektricitet, teleförbindelse, ånga eller liknande,

2) tjänst som avser väg, gata, bro, parkeringsplats,

3) tjänst som avser spåranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annan
farled,

4) tjänst som avser mark för idrottsplan, skolgård, lekplats eller liknande
anläggning,

5) tjänst enligt 10 § första stycket 1 som innefattar kontroll samt projektering,
ritning, konstruktion och därmed jämförlig tjänst, när tjänsten
avser industritillbehör eller annan maskin, utrustning eller särskild inredning
i byggnad, som enligt 7 § andra stycket räknas som vara.

Vid omsättning av kopior av ritningar eller motsvarande handlingar,
vilka upprättats genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med
planerat eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent
av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 1, som avser tvätt av
textilt gods eller tvätt i förening med uthyrning av sådant gods, utgör
beskattningsvärdet 60 procent av vederlaget, när tjänsten tillhandahålls
staten eller kommun.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 2, som innefattar
undersökning av mark, utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget

5 Senaste lydelse 1985:1116.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet, när tjänsten utförs i samband
med planerat eller pågående byggnadsarbete.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §6

Skattskyldig som är redovisningsskyldig får med de begränsningar som
anges i 18 § vid redovisning av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig
till förvärv eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Avdrag
får göras även för ingående skatt som hänför sig till framställning för
utgivares räkning av tryckt upplaga av sådan publikation som är undantagen
från skatteplikt enligt 8 § 6. Rätt till avdrag föreligger för den redovisningsperiod
då förvärvet eller införseln enligt god redovisningssed har
bokförts eller borde ha bokförts om ej annat följer av andra eller tredje
stycket. Har medgivande enligt 5 a § andra stycket erhållits får avdrag för
andra förvärv än sådana som avses i andra eller tredje stycket göras först
vid beskattningsårets utgång eller när betalning dessförinnan har erlagts.
Avdrag för ingående skatt som hänför sig till förskotts- eller a conto-likvid
får göras under den redovisningsperiod då betalning har erlagts eller, i
fråga om byggnads- eller anläggningsentreprenad, när faktura med uppgift
om skattens belopp har mottagits. Har skattskyldig försatts i konkurs
inträder avdragsrätt senast vid konkursutbrottet i fråga om ingående skatt,
som hänför sig till förvärv, införsel eller förskotts- eller a conto-likvid före
konkursutbrottet.

Har vara förvärvats genom kreditköp med förbehåll från säljaren om
återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare
m. fl. får avdrag för den ingående skatten, oavsett principerna
för den skattskyldiges bokföring, göras för den redovisningsperiod under
vilken faktura eller motsvarande handling har mottagits.

Vid förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt
göras endast för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten
till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet
inträder tidigast när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av
den skattskyldige. Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs verksamhet
eller del därav äger han rätt till avdrag för ingående skatt som hänför
sig till den tidigare ägarens förvärv för verksamheten, i den mån denne
skulle haft rätt till avdrag om skatten hade betalats av honom.

Delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande
ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens
förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som nu
har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet
används i verksamhet som medför skattskyldighet.

Äger ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en
svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt (moderföretag) mer än nio tiondelar
av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda dotterbolag)
och tillhandahåller ett av företagen något annat av företagen en tjänst som
inte är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag för den skatt som
belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller införsel för tillhandahållande
av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade förelegat om förvärvet
eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga företaget. Vad nu har sagts
gäller även aktiebolag vars aktier till mer än nio tiondelar ägs av ett eller
flera helägda dotterbolag.

6 Senaste lydelse 1983:1052.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

Förvärvar skattskyldig mot vederlag skattepliktig vara inom landet från
den som ej är skattskyldig för omsättning av varan, skall som ingående
mervärdeskatt för den skattskyldige anses det belopp som skulle ha utgjort
utgående mervärdeskatt för säljaren om denne hade varit skattskyldig för
omsättningen. Vad nu sagts gäller även den som är skattskyldig för förmedling
som avses i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 § .

Skattskyldig, som i annan verksamhet
än serveringsrörelse tillhandahåller
kost åt personal, äger
rätt till avdrag för ingående skatt
som hänför sig till andra förvärv för
detta tillhandahållande än sådana
som avser livsmedel eller andra
förbrukningsvaror, i den mån ej annat
följer av andra stycket av anvisningarna.

Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande
ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas
föreskrivs i 49 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 2 §

l.7 Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig
intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse
enligt kommunalskattelagen (1928:370). Som yrkesmässig verksamhet
räknas även omsättning av vara från fastighet som avses i 24 § 2 mom.
kommunalskattelagen eller 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
uthyrning enligt 2 § fjärde stycket av sådan fastighet, upplåtelse
av avverkningsrätt och avyttring av skogsprodukter i fall som avses i
punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen
samt annan verksamhet i vilken varor eller tjänster omsätts under rörelseliknande
former.

Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § första stycket 2
eller 4 anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet
omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på
fastighet som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt
kommunalskattelagen. Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock
enligt denna lag ej räknas fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
och som av den skattskyldige stadigvarande brukas som bostad
eller för fritidsändamål.

Försäljning av inventarier, mate- Försäljning av inventarier, material,
avfallsprodukter eller liknande rial, avfallsprodukter eller liknande

varor i verksamhet som icke med- varor i verksamhet som icke medför
skattskyldighet anses ej som yr- för skattskyldighet anses ej som yrkesmässig.
Som yrkesmässig anses kesmässig. Som yrkesmässig anses

dock försäkringsföretags omsätt- dock försäkringsföretags omsättning
av vara som övertagits i sam- ning av vara som övertagits i samband
med skadereglering och finan- band med skadereglering och finan -

7 Senaste lydelse 1986:1382.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

sieringsforetags omsättning av vara
som enligt köpeavtal återtagits av
företaget. Som yrkesmässig anses
alltid omsättning av vara som vid
förvärvet eller införseln har varit
undantagen från skatteplikt enligt
8 § 1. Skattskyldigs försäljning av
personbil eller motorcykel anses
som yrkesmässig, endast om rätt
till avdrag för ingående skatt som
hänför sig till den skattskyldiges
förvärv av fordonet har förelegat.

sieringsforetags omsättning av vara
som enligt köpeavtal återtagits av
företaget. Som yrkesmässig anses
alltid omsättning av vara som vid
förvärvet eller införseln har varit
undantagen från skatteplikt enligt
8 § 1. Tillhandahållande av kost åt
personal anses som yrkesmässig
verksamhet endast när det sker i
serveringsrörelse. Skattskyldigs försäljning
av personbil eller motorcykel
anses som yrkesmässig, endast
om rätt till avdrag för ingående
skatt som hänför sig till den skattskyldiges
förvärv av fordonet har
förelegat.

Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet
anses icke som yrkesmässig.

Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet
även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat inom eller
infört till landet för leverans efter montering, installation eller annan tjänst
eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller annan tjänst.

Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosatt
eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk
person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren företrädas av
en av länsskattemyndigheten godkänd representant. Sådan representant
skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren
svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten
omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor
som gäller skatt enligt denna lag. Länsskattemyndigheten kan kräva, att
säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen
skall finnas tillgängligt hos representanten.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose
eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform
eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan
staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser
visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/'90:SkU 10

yrkesmässig verksamhet anses vi- yrkesmässig verksamhet anses vidare
alltid kommuns omsättning av dare alltid kommuns omsättning av

vara som avses i 8 § 4, transport i elektrisk kraft, värme samt gas och

samband med renhållning eller om- annat bränsle för uppvärmning eller

händertagande och förstöring av energialstring, vatten samt trans vara.

port i samband med renhållning el ler

omhändertagande och förstöring
av vara.

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna att statlig verksamhet,
som avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde stycket är
att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.

Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen
(1971:437) för samebyns räkning anses ej som yrkesmässig.

Verksamhet som utövas vid offentliga bibliotek, vetenskapliga institutioner
och därmed jämförliga inrättningar räknas som yrkesmässig, till den
del den bedrivs i konkurrens med näringsverksamhet som medför skattskyldighet
enligt denna lag.

Fastighetsägare, som avyttrar fastighet eller del därav för vilken han medgivits
skattskyldighet enligt 2 § fjärde stycket, skall om han fortsätter
uthyrnings-eller upplåtelseverksamheten efter försäljningen vara skattskyldig
härför till dess han frånträder fastigheten.

Som yrkesmässig verksamhet räknas inte omsättning av

1) vara eller tjänst i kommunal eller landstingskommunal verksamhet
som är inrättad för att ombesörja barnomsorg, ungdomsvård, sjukvård,
hälsovård, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
eller annan social omvårdnad,

2) vara, som tillverkats eller tjänst som utförts som ett led i undervisningen
i en annan gymnasieskola än en där jordbruk, skogsbruk eller
trädgårdsnäring bedrivs, när varan eller tjänsten tillhandahålls av huvudmannen,

3) vara eller tjänst i en av en ideell förening bedriven verksamhet, när
inkomsten därav utgör sådan inkomst av rörelse för vilken föreningen är
frikallad från skattskyldighet enligt 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

2.8 Med omsättning förstås enligt denna lag att vara levereras i samband
med försäljning, att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot
vederlag, att betalning uppbärs i förskott eller a conto för beställd vara
eller tjänst samt att vara eller tjänst uttas. Med försäljning eller tillhandahållande
likställs byte. Med uttag förstås att

a) vara tas i anspråk av den skattskyldige eller överlåts utan vederlag
eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, när rätt till
avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av
varan har förelegat,

b) vara överförs från verksamhetsgren som medför skattskyldighet till
verksamhetsgren som ej medför skattskyldighet,

c) skepp, fartyg eller luftfartyg eller del, tillbehör eller utrustning därtill,
som vid förvärvet eller införseln har undantagits från skatteplikt enligt 8 §
1, tas i anspråk för ändamål som ej berättigar till sådant undantag,

d) tjänst, som även på annat sätt yrkesmässigt omsätts i verksamhet,
utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller annans räk -

8 Senaste lydelse 1985:1116.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

ning utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet,
om ej annat foijer av andra stycket,

e) tjänst i yrkesmässig byggnadsverksamhet av annan än den skattskyldige
tillförs fastighet som innehas eller nyttjas av den skattskyldige för annat
ändamål än stadigvarande bruk i byggnadsverksamheten,

0 personbil, som utgör anläggnings- eller omsättningstillgång hos den
som är skattskyldig för omsättning av sådant fordon, eller annan vara, som
utgör omsättningstillgång i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas av den
skattskyldige eller annan för privat bruk, när värdet av det privata utnyttjandet
är mer än ringa.

Omsättning enligt första stycket d) anses ej föreligga, om tjänst som
uttas avser nyttjande av personbil eller motorcykel, som har förhyrts för
annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning. Utför skattskyldig själv
tjänst för egen räkning anses omsättning enligt första stycket d) föreligga
endast om han i samband med tjänsten tar ut vara av mer än ringa värde.

Som omsättning anses ej uttag av vara, som utgör omsättningstillgång,
för användning i verksamhet som medför skattskyldighet.

Som omsättning anses icke heller Som omsättning anses inte heller

skadevållandes avhjälpande av ska- skadevållandes avhjälpande av skada.
Ersättning som erhålles för an- da. Ersättning som erhålles för annat
omhändertagande än sådant nät omhändertagande än sådant

som avses i 11 § 3 anses icke som som sker i samband med förstöring

omsättning för mottagaren. av vara anses inte som omsättning

för mottagaren.

Kommuns ianspråktagande för
eget behov av sådan vara eller tjänst
som avses i punkt 1 åttonde stycket
sista meningen utgör inte omsättning
enligt denna lag.

Med personbil förstås enligt den- Med personbil förstås enligt denna
lag även lastbil med skåpkaros- na lag även lastbil med skåpkaros seri

och buss, om fordonets to- seri och buss, om fordonets totalvikt
är högst 3000 kilogram. talvikt är högst 3500 kilogram.

till 8 §9

Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget gods.
Undantaget för skepp gäller inte sådan farkost, för vilken förflyttningen är
av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta,
pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenr 89.05 tulltaxelagen

(1987:1068) hänförlig farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla skepp, som säljs
eller införs för att användas vid sådant fiske, oavsett om skeppet är särskilt
anordnat för detta ändamål eller inte.

Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg som
ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

Undantaget för gas och annat
bränsle gäller icke vara, som med
hänsyn tillförsäljningsform, kvantitet
eller förpackning har karaktär av
butiksvara.

9 Senaste lydelse 1987:1236.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dagspresskaraktär
som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och utländskt
alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med
normalt minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt
syfte att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning
som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet
eller är representerad inom Sveriges olympiska
kommitté. Som försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast sammanslutning
som anges i 1 § kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet
eller som har till uppgift att stödja hemvärnets verksamhet.

Undantaget för mynt gäller inte guldmynt präglade efter den 1 januari
1967 som omsätts efter sitt metallvärde.

till 10§'°

Skatteplikt föreligger icke för lagring av vara åt annan än skattskyldig
eller för tvätt av utrustning till icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg.
Tjänst under 1 som avser sådan krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och
som äges av staten, är skattefri.

Med tillverkning på beställning avses förfärdigande av vara av material
som huvudsakligen tillhandahålls av beställaren. Till skattepliktig tjänst
enligt 1 räknas även inseminering och betäckning av djur.

Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av mätare,
apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk kraft,
teletjänst eller liknande.

Med servering förstås tillhandahållandet
av mat, dryck eller annan
serveringsvara för förtäring på stället
inom därför iordningställd lokal
eller plats.

Förmedling under 1 är skattepliktig endast när den sker av den som är
handelsagent enligt lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande eller av auktionsförrättare, som på offentlig auktion säljer
skattepliktig vara för annans räkning, om inte skattskyldighet föreligger för
auktionsförrättaren enligt punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 2 §.

Som skattepliktig rengöring anses inte städning av bostäder och andra
lokaler, sotning eller fönsterputsning.

Med omhändertagande och förstöring avses även omhändertagande av
sopor och avfall samt rening av avloppsvatten.

Till skattepliktig tjänst under 5 hänförs även tjänst som avser inredning
av byggnad eller anläggning. Som skattepliktig tjänst enligt 5 anses inte
sådan kontroll eller besiktning som utförs i samband med fastighetsskötares
eller vaktföretags normala tillsyn.

Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.

Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt införande
av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan
publikation eller i s. k. ljustidning.

Till skattepliktig tjänst under 2 hänförs även sådan tjänst som utförs i
hav, sjö eller annat vattendrag för förbättring av vattnet.

Som skattepliktig automatisk databehandling räknas inte till någon del

10 Senaste lydelse 1985:1116.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

tillhandahållande via dataterminal av vara eller tjänst sorn inte är skattepliktig
enligt denna lag.

till 11 §"

Med resgodsbefordran avses även transport av personbil eller motorcykel
med fartyg i inrikes trafik, när transporten utföres i samband med
befordran av fordonets förare med samma transportmedel.

Med transport i samband med
renhållning förstås även bortförs/ing
av sopor, avfall eller liknande från
fastighet enligt avtal som icke endast
gäller tillfälligt transportuppdrag.

Undantaget under 9 gäller ej när fråga är om djursjukvård.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 8 § 4,17 §, punkt 1 tredje stycket
av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 8 § den 1 mars 1990, samt i
övrigt den 1 januari 1990.

2. Äldre bestämmelser i 8 § 4 skall såvitt avser fjärrvärme gälla till
utgången av år 1990.

11 Senaste lydelse 1979:1190.

4 Riksdagen 1989190. 6 samt. Nr 10

11 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Skatten utgår med 8,2 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som
förbrukas i kommuner som anges i
bilaga 2 till denna lag och med 9,2
öre per kilowattimme i övriga fall. I
fråga om sådan kraft som förbrukas
i industriell verksamhet utgår dock
skatten med 7 öre per kilowattimme.

Föreslagen lydelse

14 §2

Skatten utgår med 2,2 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som
förbrukas i kommuner som anges i
bilaga 2 till denna lag och med 7,2
öre per kilowattimme i övriga fall. 1
fråga om sådan kraft som förbrukas
i industriell verksamhet utgår dock
skatten med 5 öre per kilowattimme.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1990.

Den nya skattesatsen för elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukningen
efter utgången av februari 1990. Görs mätaravläsning under tiden den
22 februari —den 8 mars 1990 gäller den nya skattesatsen för tiden efter
mätaravläsningen. Görs inte mätaravläsning eller görs den i endast begränsad
omfattning, tillämpas den nya skattesatsen för energiförbrukningen
fr. o. m. den 1 mars 1990, varvid skatten beräknas efter skälig grund. Som
mätaravläsning godtas även avläsning som enligt tillämpade rutiner görs
av förbrukaren.

1 Lagen omtryckt 1984:994.

2 Senaste lydelse 1989:475.

12 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1961:372) om bensinskatt1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt utgår, om inte annat sägs i
andra stycket, med 2 kronor 58 öre
per liter för blyfri bensin, varmed
avses bensin med en blyhalt om
högst 0,013 gram per liter vid 15°C,
och med 2 kronor 78 öre per liter
för annan bensin.

För metanol och etanol utgår
skatten med 80 öre per liter. Ingår
sådan alkohol i en blandning som
avses i 1 § första stycket a) eller b)
utgår skatten för den inblandade alkoholen
med 80 öre per liter och för
blandningen i övrigt med 2 kronor
58 öre per liter om den utgörs av
blyfri bensin och med 2 kronor 78
öre per liter om den utgörs av annan
bensin.

Skatt utgår, om inte annat sägs i
andra stycket, med 2 kronor 92 öre
per liter för blyfri bensin, varmed
avses bensin med en blyhalt om
högst 0,013 gram per liter vid 15°C,
och med 3 kronor 16 öre per liter
för annan bensin.

För metanol och etanol utgår
skatten med 80 öre per liter. Ingår
sådan alkohol i en blandning som
avses i 1 § första stycket a) eller b)
utgår skatten för den inblandade alkoholen
med 80 öre per liter och för
blandningen i övrigt med 2 kronor
92 öre per liter om den utgörs av
blyfri bensin och med 3 kronor 16
öre per liter om den utgörs av annan
bensin.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inte
inräknas smörjolja som har tillsatts bensinen. Kan skatten inte beräknas
på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får
beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1 Lagen omtryckt 1984:993.

2 Senaste lydelse 1988:107.

13 Förslag till
Lag om om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att bilaga 2 till vägtrafikskattelagen (1988:327)
skall ha följande lydelse.

Bilaga 2 till vägtrafikskattelagen (1988:327)

Nuvarande lydelse
Kilometerskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, öre för

kilogram 10 kilometer

grund- tilläggsbelopp
belopp för varje helt
hundratal kilogram
över den
lägsta vikten i
klassen

Personbil	0-901 —	900	140 155	0 15
Buss med två hjulaxlar	0-1 601 —	1600	170 172	0 1,60
med tre eller flera hjulaxlar	0-1 601 —	1600	170 171	0 1,10
Lastbil 3.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar	0-1 601 —	1600	240 243	0 3,10
med tre eller flera hjulaxlar	0-1 601 —	1600	240 242	0 2,30
3.2 annan lastbil med två hjulaxlar	0-1 601 —	1600	170 173	0 2,50
med tre hjulaxlar	0-1 601 —	1600	170 172	0 1,60
med fyra eller flera hjulaxlar	0-1 601 —	1600	170 171	0 1,30
Släpvagnar med skatte-ikt över 3000 kilogram, Dm dras av ett kilometer-cattepliktigt fordon, om et är fråga om
4.1 styraxel för på-hängsvagn med en hjulaxel	3001-		100	4,30
med två eller flera hjulaxlar	3001 -		100	2,30
4.2 annan släpvagn med en hjulaxel	3001 —		100	2,00
med två hjulaxlar	3001-11001 —	11000	100 156	0,70 2,90

1989/90:SkU10

med tre
hjulaxlar

med fyra
eller flera
hjulaxlar

3001-20000 100

20001- 236

3001-20000

20001-

100

185

0,80

3,40

0,50

1,80

Föreslagen lydelse Kilometerskatt
Fordonsslag	Skattevikt,	Skatt, öre för
	kilogram	10 kilometer grund- tilläggsbelopp belopp för vatje helt hundratal kilo-gram över den lägsta vikten i klassen
1 Personbil	0- 900	165	0
	901 —	183	18
2 Buss
med två	0- 1600	170	0
hjulaxlar	1601-	172	1,60
med tre eller	0- 1600	170	0
flera hjulaxlar	1601-	171	1,10
3 Lastbil 3.1 med anordning för påhängsvagn
med två	0- 1600	240	0
hjulaxlar	1 601 —	243	3,10
med tre eller	0- 1600	240	0
flera hjulaxlar	1 601 —	242	2,30
3.2 annan lastbil
med två	0- 1600	170	0
hjulaxlar	1 601 —	173	2,50
med tre	0- 1600	170	0
hjulaxlar	1 601 —	172	1,60
med fyra	0- 1600	170	0
eller flera	1 601 —	171	1,30
hjulaxlar 4 Släpvagnar med skatte-vikt över 3000 kilogram, som dräs av ett kilometer-skattepliktigt fordon, om det är fråga om 4.1 styraxel för på-hängsvagn
med en hjulaxel	3001-	100	4,30
med två eller
flera hjulaxlar	3001-	100	2,30
4.2 annan släpvagn
med en hjulaxel	3001 —	100	2,00
med två hjulaxlar	3001-11000	100	0,70
	11001 —	156	2,90
med tre	3001-20000	100	0,80
hjulaxlar	20001-	236	3,40
med fyra	3001-20000	100	0,50
eller flera	20001-	185	1,80
hjulaxlar

1989/90:SkU 10

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1990.

14 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon

Härigenom föreskrivs att 4 och 8§§ lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Försäljningsskatt utgår för

1. personbil med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,

2. buss med en totalvikt av högst 2. buss med en totalvikt av högst

3 000 kilogram, 3500 kilogram,

3. lastbil med skåpkarosseri och 3. lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3000 ki- med en total vikt av högst 3500 kilogram,
logram,

4. motorcykel,

om fordonet inte är eller inte har varit registrerat som fordon av angivet
slag eller har varit registrerat endast i förening med avställning. I fall som
avses i 16 § tredje stycket skall skatt dock utgå även om fordonet är eller
har varit registrerat.

Skatteplikt enligt första stycket föreligger även vid införsel till landet av
ett fordon som är isärmonterat eller annars inkomplett, om det kan antas
att fordonet efter införseln skall iordningställas till ett fordon av skattepliktigt
slag. Vad nu sagts gäller inte om fordonet förs in av den som har
registrerats som importör enligt 6 f andra stycket.

8 §3

Skatten utgår för personbil, buss Skatten utgår för personbil, buss
och lastbil med 6 kronor och 40 öre och lastbil med 6 kronor och 40 öre

per kilogram tjänstevikt. Överstiger per kilogram tjänstevikt. Skatten

tjänstevikten 1600 kilogram, utgår beräknas till helt tiotal kronor så att

ytterligare skatt med 800 kronor för överskjutande krontal bortfaller.

varje fullt femtiotal kilogram varmed
tjänstevikten överstiger 1600
kilogram. Skatten beräknas till helt
tiotal kronor så att överskjutande
krontal bortfaller.

Skatten utgår för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre
än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med

4 480 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1 Lagen omtryckt 1984:159.

2 Senaste lydelse 1989:196.

3 Senaste lydelse 1989:196.

15 Förslag till

Lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs att 4§ bilskrotningslagen (1975:343) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§‘

Skrotningspremie utgår för

1. personbil med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,

2. buss med en totalvikt av högst 2. buss med en totalvikt av högst

3 000 kilogram, 3500 kilogram,

3. lastbil med skåpkarosseri och 3. lastbil med skåpkarosseri och

med en total vikt av högst 3000 ki- med en totalvikt av högst 3500 kilogram,
logram,

om fordonet avregistreras enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) på
grund av skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare eller kommun som
avses i 3 § denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:SkU10

1 Senaste lydelse 1978:71.

16 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande

Härigenom föreskrivs att 2 —4 §§ lagen (1989:474) om tillfälligt sparande
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Den för vilken avdrag för preliminär
A-skatt skall göras under tiden
den 1 september 1989-den 31
december 1990 och den som skall
betala preliminär B-skatt under tiden
november 1989—januari 1991
skall erlägga ett sparbelopp som
motsvarar tre procent av skatten. I
fråga om preliminär skatt för inkomståret
1990 är sparbeloppet tre
procent endast av den del av skatten
som svarar mot statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt och
kommunal inkomstskatt.

Sparbelopp beräknas i helt krontal,

Föreslagen lydelse

Den för vilken avdrag för preliminär
A-skatt skall göras under tiden
den 1 september 1989 — den 31
december 1990 och den som skall
betala preliminär B-skatt under tiden
november 1989-januari 1991
skall erlägga ett sparbelopp som
motsvarar tre procent av skatten. I
fråga om preliminär skatt för inkomståret
1990 är sparbeloppet tre
procent endast av den del av skatten
som svarar mot statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt och
kommunal inkomstskatt. För inkomståret
1990 skall sparbelopp erläggas
endast om det uppgår till
minst 1000 kronor.

varvid öretal bortfaller.

3 §

Den som påförs slutlig skatt vid
1991 års taxering skall erlägga ett
sparbelopp som motsvarar tre procent
av skatten till den del den svarar
mot statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt och kommunal
inkomstskatt. Sparbeloppet skall
påföras vid sidan av den slutliga
skatten. Därvid skall sparbelopp
enligt 2 § för motsvarande tid avräknas.

Den som påförs slutlig skatt vid
1991 års taxering skall erlägga ett
sparbelopp som motsvarar tre procent
av skatten till den del den svarar
mot statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt och kommunal
inkomstskatt. Sparbelopp som
understiger 1000 kronor skall dock
inte erläggas. Sparbelopp som skall
erläggas skall påföras vid sidan av
den slutliga skatten. Därvid skall
sparbelopp enligt 2 § för motsvarande
tid avräknas.

Har taxering skett för ett beskattningsår som omfattar mer än tolv
månader, skall sparbelopp erläggas endast med vad som motsvarar tolv
månader.

4§

Sparbelopp som har erlagts av Sparbelopp som har erlagts av
den skattskyldige skall återbetalas den skattskyldige skall återbetalas

senast den 30 april tredje året efter senast den 30 april tredje året efter

inkomståret. Återbetalning skall inkomståret. Sparbelopp som avser

1989/90:SkU10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90: Sk U10

dock ske endast om beloppet uppgår inkomståret 1989 skall dock återbe till

minst tjugofem kronor. talas senast den 30 juni 1990, om

beloppet understiger 300 kronor.

Om rätten till sparbelopp övergår genom arv, testamente eller bodelning
med anledning av makes död eller om det annars finns synnerliga skäl får
beloppet återbetalas tidigare än som anges i forsta stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

17 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 8 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

8 §'

Den som under andra året före taxeringsåret äger småhusenhet, som
förvärvats under tredje året före taxeringsåret, är efter anmaning av länsskattemyndighet
skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning
inför allmän fastighetstaxering.

Den som under andra året före taxeringsåret äger hyreshusenhet, som
förvärvats sedan föregående allmänna fastighetstaxering, är efter anmaning
av länsskattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering
lämna uppgift om de hyror som uppburits under andra året före
taxeringsåret.

Den som under andra året före taxeringsåret äger industrienhet är efter
anmaning från länsskattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän
fastighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under andra
året före taxeringsåret.

Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täktenhet
eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller eljest är
tillåten, är efter anmaning från länsskattemyndighet skyldig att till ledning
inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under
andra året före taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet.

Den som under andra året före
taxeringsåret äger lantbruksenhet,
som helt eller delvis förvärvats under
tiden den 1 juli 1987—den 31 december
1990, är efter anmaning av
länsskattemyndighet skyldig att
lämna de uppgifter som behövs till
ledning inför allmän fastighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1 Senaste lydelse 1988:544.

18 Förslag till

Lag om särskild insamling av uppgifter från
bostadsrättsföreningar m. fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Bostadsrättsförening är, efter anmaning av länsskattemyndighet, skyldig
att lämna uppgifter om de lägenhetsförsäljningar i föreningens fastigheter
som förekommit under åren 1988 och 1989. Uppgifterna skall avse uppgifter
om köpet, taxeringsenheten samt byggnads- och lägenhetsdata. Nämnda
uppgiftsskyldighet åvilar också sådan bostadsförening och bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:SkU10

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom föreskrivs att 4 § 10 mom. och 6 § lagen (1908:128 s. 1) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

10 morn.2 Frihet från erläggande av bevillningsavgift enligt denna paragraf
åtnjutes:

a) för i utlandet bosatta personer, vilka driva sitt näringsfång under bar
himmel och uppbära allenast frivillig avgift såsom musikanter och dylika;

b) för deltagare i idrottstävling, anordnad av organisation, som är ansluten
till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska
kommitté, eller av annan sammanslutning, som enligt medgivande
av regeringen må vara likställd med sådan organisation i nu förevarande
hänseende; samt

c) då regeringen, till följd av sär- c) då regeringen eller den myn skilda

omständigheter, för visst fall dighet som regeringen bestämmer,

medgivit befrielse från bevillnings- till följd av särskilda omständigheavgift.
ter, för visst fall medgivit befrielse

från bevillningsavgift.

6§3

Talan mot länsskattemyndighe- Länsskattemyndighetens beslut
tens beslut om fastställande av be- om fastställande av bevillningsav villningsavgift

enligt denna lag fö- gift enligt denna lag får överklagas

res hos kammarrätten genom be- hos kammarrätten. Beslut enligt 4 §

svär. 10 mom. c får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:855.

2 Senaste lydelse 1974:855.

3 Senaste lydelse 1986:1303.

1989/90:SkU 10

20 Förslag till

1989/90:SkU 10

Lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1980:865) mot skatteflykt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag1 träder i kraft den 1
januari 1981 och tillämpas på rättshandlingar
som har företagits under
tiden den 1 januari 1981—den
31 december 1989.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981 och tillämpas på rättshandlingar
som har företagits under
tiden den 1 januari 1981—den
31 december 1990.

Denna lag2 träder i kraft den 1
mars 1983 och tillämpas på rättshandlingar
som har företagits under
tiden den 1 mars 1983 —den 31
december 1989.

Denna lag träder i kraft den 1
mars 1983 och tillämpas på rättshandlingar
som har företagits under
tiden den 1 mars 1983 —den 31
december 1990.

Denna lag3 träder i kraft den 1 januari 1986.

Denna lag4 träder i kraft den 1 januari 1989.

Denna lag5 träder i kraft den 1 januari 1990.

' 1980:865, senaste lydelse 1985:1013.

2 1983:75, senaste lydelse 1985:1013.

3 1985:1013.

11988:780.

1989:000.

5 « non. aaa

Motionerna

1989/90:Skl3 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de i propositionen föreslagna förändringarna
av bolagsskattesatsen, av reglerna för lagernedskrivning och avsättning
till resultatutjämningsfond samt beträffande investeringsfbndssystemet
genomförs med verkan ff.o.m. inkomståret 1990,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser övriga föreslagna
förändringar av företagsbeskattningen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om särskild vinstskatt med
verkan från den 1 januari 1989,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt anförts i motionen beträffande företagsbeskattningen fr.o.m.
inkomståret 1991.

1989/90:Skl4 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (båda m) vari
yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till försämring av villkoren
för pensionsförsäkring.

1989/90:Skl5 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 1989 års taxeringsvärden för småhus
skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt och fastställandet av
statlig fastighetsskatt under beskattningsåret 1990,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
beräkning av schablonintäkt fr.o.m. beskattningsåret 1991 i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
uttag av statlig fastighetsskatt fr.o.m. 1991 i enlighet med vad som
anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
arvs- och gåvobeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den framtida
småhusbeskattningen i enlighet med vad som framförts i motionen,

6. att riksdagen avslår förslaget om ändrat underlag vid beräkning av
statlig fastighetsskatt för hyreshus,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattning av
hyresfastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Skl6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de ekonomiska effekterna av skattereformens

första steg,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om tillfälligt sparande
fr.o.m. 1 januari 1990 och att inbetalade sparbelopp för 1989 återbetalas,

3. att riksdagen avslår förslaget om förlängning av lagen mot skatteflykt.

1989/90:Skl7 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
rätten att göra kontraktsavskrivning för fiskeskepp bibehålls och att
denna rättighet knyts till yrkesfiskarlicensen.

1989/90:Skl8 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särbeskattning av
barns och föräldrars förmögenhet fr.o.m. 1991,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särbeskattning av
fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet fr.o.m. 1991.

1989/90:Skl9 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (båda c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att göra barnpensionen
helt eller delvis skattefri så att barn med barnpension i skattehänseende
jämställs med övriga barn.

1989/90:Sk20 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om särbeskattning av makars förmögenhet fr.o.m.
1991.

1989/90:Sk21 av Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) vari
yrkas att riksdagen begär kompletterande förslag från regeringen angående
fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter, med utgångspunkt
från vad som anges i motionen.

1989/90:Sk22 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras.

1989/90:Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ändring av förmögenhetsskatten i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
sambeskattningen av förmögenheter,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora
företag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den s.k. begränsningsregeln,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om beskattningen
av förmån av fri bil hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med
vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om förmånliga
förvärv av värdepapper från arbetsgivaren hos regeringen begär nytt
förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om avdrag för
kostnad för egen bil i tjänsten hos regeringen begär nytt förslag i
enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om höjning av den
skattepliktiga andelen vid försäljning av s.k. äldre aktier beslutar
avskaffa den s.k. tvåårsregeln vid aktieförsäljningar.

1989/90:SkU10

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beaktandet av inflationen vid uttag av reavinstskatt
på aktier,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om avdragsbegränsning
för pensionspremie,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare pålagor på det enskilda och avtalade
pensionssparandet,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrad indirekt
beskattning vad avser mervärdeskatt på energi, punktskatter på energi,
kilometerskatt, mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och sophämtning,
mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster samt försäljningsskatt,
skrotningspremie, skrotningsavgift och mervärdeskatt på motorfordon,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna
för extra avdrag för pensionärer vad avser inkomst av förvärvsarbete
i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen beslutar avskaffa tvångssparandet,

15. att riksdagen beslutar avskaffa den s.k. generalklausulen,

16. att riksdagen beslutar avskaffa omsättningsskatten på handel med
värdepapper beträffande såväl aktie- som penningmarknaderna fr.o.m.
den 1 januari 1990,

17. att riksdagen beslutar avskaffa skattereduktionen för fackföreningsavgifter
fr.o.m. den 1 januari 1990,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reducerad avdragsrätt
för arbetsgivares organisationskostnader i enlighet med vad som
anförts i motionen,

19. att riksdagen beslutar att grundavdrag ej medges för inkomst av
kapital fr.o.m. den 1 januari 1990,

20. att riksdagen beslutar om utgiftsbegränsningar i enlighet med
vad som anförts i motionen beträffande räntesubventioner och beredskapsarbeten,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utgiftsbegränsningar
i övrigt i enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om symmetrisk beskattning
av sparande i enlighet med vad som anförts i motionen,

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sparstimulerande
åtgärder med den inriktning som anförts i motionen och i motion
1988/89:Fi602.

1989/90:Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambanden mellan den ekonomiska politiken
och skattereformens genomförande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om inriktningen av skattereformens första steg 1990
och andra steg 1991,

1989/90:SkU10

3. att riksdagen beslutar om särskild skattereduktion om 500 kr. per
en beskattningsbar inkomst upp till 140 000 kr. i enlighet med vad
som anförs i motionen,

4. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
förmånsvärdet för bilar av 1988 års modeller och senare skall vara 35
% respektive att förmånsvärdet för bilar av 1987 års modell och äldre
skall vara 29 % i enlighet m. vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
avdrag avseende ersättning för användning av egen bil i tjänsten skall
utgå med 15 krVmil i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
energiområdet ej skall inordnas i mervärdeskattesystemet och som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
utformningen av energibeskattningen,

7. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
skatten på olja höjs med 181 krVmJ, kol 391 kr./ton, naturgas 360
krVlOOO mJoch gasol 643 kr Vton från den 1 januari 1990,

8. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
bensinskatten höjs med 58 öre/l från den 1 januari 1990,

9. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
restitution ej medges för bränsleskatt vid elproduktion i enlighet med
vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen beslutar att den särskilda skatten för kärnkraftproducerad
el skall utgå med 4 öre/kWh i enlighet med vad som anförs i
motionen,

11. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar
att skatt på elkraft skall utgå med 7 öre/kWh för industriellt bruk och
med 9,2 öre/kWh för annan förbrukning med undantag för de kommuner
som anges i bilaga 2 till lagen om allmän energiskatt där
skatten skall utgå med 5 öre/kWh för industriell verksamhet respektive
6,2 öre/kWh för övriga fall i enlighet med vad som anges i motionen,

12. att riksdagen, därest yrkande 8 vinner riksdagens bifall, med
avslag på propositionen i denna del beslutar att avdrag avseende
kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats skall utgå
med 13,20 kr./mil i enlighet med vad som anförs i motionen, därest
förslagen i propositionen beträffande energimoms och bensinskattehöjning
vinner riksdagens bifall, beslutar att motsvarande avdrag skall
utgå med 15 kr Vmil i enlighet med vad som anförs i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en regionalt
differentierad bensinskatt,

14. att riksdagen beslutar att avdragen för kostnader avseende resor
mellan bostad och arbetsplats i övrigt skall utgå i enlighet med vad
som anförs i motionen,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd till energisparande
åtgärder i enlighet med vad som anförs i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att i beskattningshänseende likställa aktiefonder
och enskilda småaktieägare,

1989/90:SkU 10

5 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

17. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar
att reducerad moms skall utgå på serverings- och hotelltjänster i
enlighet med vad som anförs i motionen,

18. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar
att kilometerskatten höjs med 6 öre/mil för lätta personbilar i enlighet
med vad som anförs i motionen,

19. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar
att övergångsreglerna för frisläpp av investeringsfonderna utformas i
enlighet med vad som anförs i motionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en höjd grundpension,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en utredning om kommunal skatteutjämning,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en fördelningspolitisk analys av skattereformen.

1989/90:Sk25 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen avslår
propositionen såvitt avser förslagen om momsbeläggning dels på bensin,
dels på hotell- och restaurangtjänster.

1989/90:Sk26 av Karl-Gösta Svenson och Bo Lundgren (båda m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att vid avyttringar av aktier m.m. under
1989 där betalning sker efter årsskiftet skall nuvarande tidsmässiga
regler för vinstberäkning och beskattning gälla.

1989/90:Sk27 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att regeringens förslag
om höjd moms och accisgräns samt förbud mot momsavlyft träder i
kraft den 1 juli 1990.

1989/90:Sk28 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen avslår
propositionen såvitt avser förslagen om momsbeläggning på dels bensin,
dels tjänster inom hotell- och restaurangbranschen.

1989/90:Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om motiven för en skattereform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om skattens funktion som miljöpolitiskt styrmedel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om skattens funktion i fördelningspolitiken,

4. att riksdagen beslutar om en skatteskala för 1990 enligt i motionen
angivna förslag,

5. att riksdagen beslutar att grundavdraget för 1990 skall vara 12 000
kr.,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer
för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning
av villor med energibesparande installationer,

8. att riksdagen beslutar enligt i motionen angivna skalor för förmögenhetsbeskattning,

1989/90:SkU10

9. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattning av bilförmåner,

10. att riksdagen beslutar om ändrade regler för avdrag för resor till
och från arbetet i enlighet med vad som i motionen anförts,

11. att riksdagen beslutar om en beskattning om 5 % på avkastningen
av pensionsförsäkringar för 1990,

12. att riksdagen med avslag på propositionen såvitt avser moms på
energi beslutar om höjning av punktskatter för energi för 1990 enligt i
motionen angiven tabell,

13. att riksdagen beslutar om uppräkning av kilometerskatten motsvarande
en ökad drivmedelskostnad om 80 öre/liter,

14. att riksdagen beslutar att miljöskatten på flygets kväveoxidutsläpp
höjs till 40 kr ./kg,

15. att riksdagen hos regeringen begär att miljöavgiftsutredningen får
tilläggsdirektiv att snarast lämna förslag till skatt på flygbränsle/landningsavgifter
i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om beskattning av energikrävande industri,

17. att riksdagen för 1990 beslutar höja procentsatsen för nedsättning
av energiskatterna för energikrävande industri från 1,7 till 2,2 %,

18. att riksdagen beslutar slopa skattefriheten för avkopplingsbar el,

19. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av mervärdeskatt
på serverings- och hotelltjänster,

20. att riksdagen beslutar om höjning av skattesatser för sprit och
tobak med 40 % samt för vin, malt- och läskedrycker med 20 %,

21. att riksdagen beslutar om fördubbling av reklamskatten,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om beskattning av pensionärer,

23. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifterna sänks med 10
procentenheter i Norrland, på Gotland samt i de kommuner i Dalarna
och Värmland som ingår i stödområde,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av en
miljö- och kollektivtrafikavgift i storstäderna i enlighet med vad som
ovan anförts,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om kommunal företagsbeskattning,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om resultatutjämning för företag,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om kvittning emellan förvärvskällor,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om dynamiska effekter,

29. att riksdagen beslutar avveckla det tillfälliga, obligatoriska sparandet,

30. att därest inget annat anförts ovan föreslagna ändringar skall
träda i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:SkU10

1989/90:Sk30 av Lars De Geer m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att regeringen noggrant följer utvecklingen för turistnäringen
i utsatta regioner.

1989/90:Sk31 av Åke Wictorsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras.

1989/90:Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anta den i motionen föreslagna skatteskalan,

2. att riksdagen beslutar om en skattereduktion/låglönerabatt i enlighet
med vad som i motionen anförs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs vad gäller fastighetsskatten,

4. att riksdagen beslutar ändra förmögenhetsbeskattningen i enlighet
med vad i motionen anförs,

5. att riksdagen beslutar avslå den i propositionen föreslagna höjningen
av fastighetsskatten för hyreshus från 55 % till 65 %,

6. att riksdagen beslutar att industrifastigheter beläggs med fastighetsskatt
enligt samma principer som gäller för hyresfastigheter,

7. att riksdagen avslår propositionens förslag att införa mervärdeskatt
på energiområdet,

8. att riksdagen beslutar höja punktskatten på elkraft med 4
öre/kWh, med reduceringar i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar höja punktskatten på bensin med i genomsnitt
0,50 kr ./liter och motsvarande för diesel,

10. att riksdagen beslutar höja avdragsrätten för resor mellan bostad
och arbetsplats i de s.k. skogslänen motsvarande 0,50 kr ./mil,

11. att riksdagen beslutar höja punktskatten på kol med 500
krVton,

12. att riksdagen beslutar höja punktskatten på olja med 250 kr_/mJ

13. att riksdagen avslår regeringens förslag om uttag av mervärdeskatt
på vatten, avlopp och sophämtning,

14. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd mervärdeskatt
på serverings- och hotelltjänster,

15. att riksdagen beslutar höja skatten på alkohol och tobak med
10 %,

16. att riksdagen beslutar om en avkastningsskatt på pensionsfonder
under år 1990 i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen avskaffar lagen om tillfälligt obligatoriskt sparande.

1989/90:Sk33 av Marianne Stålberg och Anita Modin (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att regeringen noggrant följer utvecklingen
för turistnäringen i utsatta regioner.

1989/90:SkU10

1989/90:Sk34 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1989/90:50 i den del som avser mervärdeskatt på serverings-
och hotelltjänster och att nuvarande särskilda reduceringsregler
skall gälla även fortsättningsvis.

1989/90:Sk35 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget om införande
av mervärdeskatt på energi,

2. att, därest yrkande 1 ej vinner bifall, riksdagen beslutar att
inhemska biobränslen inklusive förädlade produkter av dessa för energiändamål
skall undantas från mervärdeskatt i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1989/90:Sk36 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beträffande
förslaget till lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag
för avskrivning på skeppskontrakt m.m. beslutar om ändring av regeringens
förslag enligt följande:

1. Härigenom föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av
år 1989,

2. Bestämmelserna i 1 § i den upphävda lagen tillämpas dock
alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal
slutna före den 14 november 1989.

Motsvarande gäller även i fråga om skriftliga avtal slutna senast 31
december 1990 mellan det tillverkande företaget och annat företag om
det tillverkande företaget före den 14 november 1989 ingått ett skriftligt
avtal om framtida uthyrning av det skepp eller det luftfartyg som
det senare slutna skriftliga avtalet avser. Det skriftliga avtalet om
framtida uthyrning får dock ha slutits senast den 31 december 1990
om avtalet grundas på utnyttjandet av en option i ett före den 14
november 1989 ingånget skriftligt avtal. Med tillverkande företag likställs
annat företag i den koncern som det tillverkande företaget
tillhör.

3. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelserna
i 2 § i lagen tillämpas även vid senare års taxeringar.

1989/90:Sk37 av Pär Granstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett bruksvärdessystem som bas
för fastighetsbeskattning av småhus och bostadshus på jordbruksfastigheter,

2. att riksdagen beslutar att beskattningen 1990 av dessa fastigheter
för 1990 skall ske efter samma regler och taxeringsvärden som för
1989.

Yttranden

Lagrådet samt finansutskottet, näringsutskottet och bostadsutskottet har
yttrat sig i ärendet. Yttrandena har fogats som bilagor till betänkandet.

1989/90:SkU10

Utskottet

1989/90:SkU10

Inledning

Förslagen i propositionen innebär att ett första steg på den skattereform
som planeras inför 1991 tas redan fr.o.m. 1990. Bland förslagen
ingår också en justering av villabeskattningen m.m. med anledning av
den förestående fastighetstaxeringen och vissa andra åtgärder som inte
har direkt samband med skattereformen. Propositionen grundar sig på
fyra utredningsbetänkanden som lades fram i somras (SOU
1989:33—36), Reformerad inkomstbeskattning från inkomstskatteutredningen
(RINK), Reformerad företagsbeskattning från utredningen
om reformerad företagsbeskattning (URF), Reformerad mervärdeskatt
m.m. från kommittén för indirekta skatter (KIS) och Inflationskorrigerad
inkomstbeskattning från utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning
(IBU).

Utredningsförslagen syftar till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning
samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och
sparande får en bättre skattemässig behandling medan förutsättningarna
för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad med
hjälp av lån försämras.

Den helt övervägande delen av inkomsttagarna kommer enligt
utredningsförslagen att betala enbart kommunalskatt. Statlig inkomstskatt
tas ut endast på inkomster i höga inkomstskikt med en skattesats
på 20 %. Kapitalinkomster skall med några få undantag beskattas efter
en proportionell skattesats på 30 %.

Sänkningarna av marginalskatterna skall enligt utredningsförslagen
finansieras genom en skärpt beskattning av kapitalinkomster, en breddad
bas för beskattningen av arbetsinkomster, en höjd indirekt beskattning,
vissa besparingar och dynamiska effekter. 1 fråga om mervärdeskatten
breddas basen bl.a. genom att införliva eller fullt ut beskatta
energiområdet, byggande och vissa tjänster som nu är helt eller delvis
undantagna. På den indirekta beskattningens område kompletteras
förslagen genom miljöavgiftsutredningens betänkanden (SOU 1989:21
och 83) Miljöavgifter på svavel och klor samt Ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken — Energi och trafik. Det sistnämnda betänkandet remissbehandlas
för närvarande. — På företagsskatteområdet är huvudinriktningen
densamma som för reformen i övrigt: basen för beskattningen
breddas, vilket sker genom att begränsa reserveringsmöjligheterna,
och den formella skattesatsen sänks.

I propositionen anförs att behovet av en genomgripande reform på ett
övertygande sätt har klarlagts i utredningsbetänkandena. Remissinstanserna
har också enhälligt understrukit behovet av en reform med de
huvuddrag som utredningarna föreslagit. I de överläggningar som
regeringen har haft med riksdagspartierna och arbetsmarknadens parter
för att få bredast möjliga uppslutning till reformen har enighet
uppnåtts mellan socialdemokraterna och folkpartiet om huvuddragen i

reformen och de delar av den som bör genomföras med verkan redan
från år 1990. Även andra partier har i flera delar ställt sig bakom
uppgörelsen.

Uppgörelsen innebär att huvuddelen av reformen skall genomföras
fr.o.m. 1991. Ett väsentligt steg skall emellertid tas redan nu i riktning
mot ett nytt skattesystem, bl.a. genom att inkomstskatterna för fysiska
personer sänks 1990 med ungefär en tredjedel av den totala planerade
sänkningen. Samtidigt ändras företagsbeskattningen med verkan fr.o.m.
1989. Förslag till de åtgärder som detta första steg innebär läggs fram i
den nu aktuella propositionen. Förslag om reformens slutliga utformning
skall läggas fram i början av nästa år.

När reformen är fullt genomförd beräknas skattebortfallet genom
sänkta skattesatser till totalt 73 miljarder kronor vartill kommer 3
miljarder kronor för vissa fördelningspolitiska åtgärder. Dessa kostnader
finansieras med breddningar av basen för beskattningen av arbetsinkomster
och kapitalinkomster (14 resp. 28 miljarder kronor), en
likformig beskattning av näringsverksamhet m.m. (4 miljarder kronor),
höjda indirekta skatter och miljöavgifter (23 miljarder kronor)
samt överskott från bolagssektorn och dynamiska effekter år 1991 av
skattereformen (7 miljarder kronor).

Av totalkostnaden på 73 miljarder kr. belöper 23,4 miljarder kronor
på det första steget med en sänkning av den statliga inkomstskatten
med ungefär en tredjedel av den totala skattesänkningen. Från sistnämnda
belopp, som beräknats med utgångspunkt i beskattningsunderlaget
inkomståret 1990 före underskottsavdrag, avgår 4,1 miljarder
kronor som avser minskat värde av underskottsavdragen. Återstoden
finansieras genom olika åtgärder med den inriktning som gäller för
reformen i dess helhet, dvs. genom skärpt kapitalbeskattning, basbreddningar
i fråga om inkomst av tjänst samt ett ökat uttag av indirekta
skatter.

De aktuella ändringarna på den indirekta sidan består framför allt i
att momsen utvidgas till energiområdet fr.o.m. den 1 mars 1990.
Samtidigt breddas basen för momsen bl.a. genom att reduceringsreglerna
för hotell och restauranger slopas. Avsikten är också att bensinskatten
skall höjas från årsskiftet.

Skattereformens inriktning

Propositionen innebär i huvuddrag att skattesatserna för inkomstbeskattningen
sänks väsentligt samtidigt som basen för denna beskattning
och för mervärdeskatten breddas.

Motion Skiö av Bengt Westerberg m.fl. (fp) ansluter helt till propositionen
när det gäller utformningen av skattereformen och innehåller
bl.a. ett förslag om ett uttalande om vissa positiva effekter av det första
steget.

Även de övriga partimotioner som har väckts i ärendet grundar sig
på uppfattningen att man nu bör genomföra ett första steg i en
skattereform med lättnader i inkomstskatteskalan i ungefär den stor -

1989/90:SkU 10

leksordning som föreslås i propositionen. Meningarna går dock isär
beträffande utformningen av grundavdraget och progressiviteten i skalan.
I motion Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m) godtas den föreslagna
skatteskalan, medan motion Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c) innehåller
ett förslag om en ytterligare lättnad för låginkomsttagare genom en
skattereduktion på 500 kr. I motion Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk)
föreslås en progressiv skatteskala med lättnader i botten och med en
extra skattereduktion på högst 4 500 kr. I motion Sk29 av Inger
Schörling m.fl. (mp) yrkas att den i propositionen framlagda skatteskalan
sänks i de nedre skikten och att grundavdraget höjs till 12 000 kr.

Motionerna från de tre sistnämnda partierna skiljer sig i övrigt från
propositionen främst genom en annan finansiering. Dessa partier avvisar
en moms på energi och en skärpning av momsen för hotell och
restauranger, och vpk motsätter sig helt en breddning av momsen.
Centern föreslår i stället en skärpt beskattning av eller en helt ny skatt
på el, koldioxidutsläpp, uran och spillvärme. Vpk och miljöpartiet de
gröna föreslår även andra punktskattehöjningar och att man redan år
1990 skall ta ut en avkastningsskatt på pensionsfonder. Vidare föreslår
vpk att fastighetsbeskattningen skall omfatta även industrifastigheter.

Moderata samlingspartiet avvisar flertalet av de basbreddningar och
skattehöjningar som föreslås i propositionen. De föreslår i stället att
skattesänkningen till en del finansieras genom minskade offentliga
utgifter (7,8 miljarder kronor) och räknar därutöver med att dynamiska
effekter och strukturförändringar i skattesystemet skall tillföra den
offentliga sektorn ökade inkomster på sammanlagt 11,5 miljarder
kronor.

Den allt starkare kritik som från skilda håll har riktats mot skattesystemet
såsom det ter sig i dag kan i huvudsak sammanfattas enligt
följande. Syftet med beskattningen är framför allt att skapa utrymme
för välfardspolitiken och för våra gemensamma utgifter i övrigt. Beskattningen
skall också genom en lämplig utformning av reglerna
skapa förutsättningar för en stabil samhällsekonomi och en jämn
tillväxt samt ligga till grund för en jämnare fördelning av samhällets
resurser. Under de senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att
skattesystemet inte längre uppfyller dessa syften på ett tillfredsställande
sätt. Som anförs i propositionen medför de höga marginalskatterna och
olikformigheten i beskattningen av skilda inkomster snedvridande effekter
som innebär att samhällets resurser inte utnyttjas effektivt.
Skattesystemet kan av sådana och andra skäl sägas utgöra en broms för
en gynnsam ekonomisk utveckling. Det kan också konstateras att de
välkända bristerna i systemet skapat grogrund för ett utbrett missnöje,
skattefusk och ett omfattande missbruk av reglerna. Samtidigt upplever
breda grupper i dag att marginaleffekterna på grund av beskattningen
och de inkomstberoende barnomsorgsavgifterna och bostadsbidragen
medför svåra begränsningar av möjligheterna för dem att genom en
ökad arbetsinsats förbättra sin ekonomiska situation.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande de problem som sammanhänger
med de höga skattesatserna på arbetsinkomster och den olikfor -

1989/90:SkU10

miga behandlingen av skilda inkomster. Finansutskottet anför att olikformigheter
och komplicerade skatteregler missgynnar personer med
bristande kunskaper om skattesystemet. Genom att skapa en mer
likformig beskattning av olika typer av kapitalinkomster och olika
typer av arbetsersättning samt en likvärdig beskattning av kapital- och
arbetsinkomster minskar också incitamenten till skatteplanering och
skattefusk. Det blir inte heller lika fördelaktigt att låna, vilket främjar
sparande. Hushållens räntekänslighet kan förväntas öka, vilket kommer
att öka de penningpolitiska instrumentens effektivitet. Även på
företagsbeskattningens område leder olikformigheterna till att valen
mellan olika handlingsalternativ styrs utifrån skatteöverväganden. Val
av företagsform, investeringsobjekt och finansieringsform påverkas i
alltför hög grad av skatteeffekterna.

Utskottet anser liksom finansutskottet att det nu behövs en genomgripande
skattereform med den inriktning som har angetts i propositionen.
Ett viktigt inslag i denna reform är att marginalskatterna sänks
väsentligt. Som utskottet redan har konstaterat innebär propositionen
väsentliga lättnader i detta hänseende, och reformen innebär fullt
genomförd att vi här i landet får en högsta marginalskatt som kan
anses normal i ett internationellt perspektiv.

När det gäller reformens närmare utformning går kritiken från c, vpk
och mp framför allt ut på att reformen bör ha en bättre fördelningspolitisk
profil. Sett isolerat i ett kort perspektiv innebär nämligen den
föreslagna ändringen av skatteskalan avsevärda skattelättnader för höginkomsttagare.
Vad som kan avläsas i en skattetabell avspeglar emellertid
inte de andra förändringar som reformen innebär, nämligen en
mer enhetlig beskattning av inkomster av olika slag, ett relativt sett
högre skatteuttag än i dag på kapitalinkomster, skärpningar beträffande
förmåner av olika slag etc., höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt
m.m. till följd av höjda taxeringsvärden, ökad beskattning av realisationsvinster
på aktier och andelar, höjd beskattning av bilförmåner och
traktamenten och höjda barnbidrag. Det totala utfallet för enskilda
hushåll beror i hög grad på hur hushållet påverkas av sådana övriga
förändringar. Att reformen finansieras genom åtgärder av detta slag ger
— som framhålls i propositionen — förhållandevis stora effekter i de
högre inkomstklasserna, vilket bidrar till ett mera jämnt utfall för
olika inkomstgrupper.

Utskottet vill också framhålla de positiva fördelningspolitiska effekter
som följer av en bättre ekonomisk utveckling. På sikt skapas
därmed betydande resurser att fördela.

Det ligger i sakens natur att en så omfattande skatteomläggning som
det nu är fråga om kan medföra omställningsproblem av olika slag. Att
genomföra reformen stegvis innebär att övergången blir mjukare än
vad som annars skulle ha blivit fallet. Det nu aktuella steget omfattar
en anpassning av studiemedlen och av pensionsförmånerna till de
sämst ställda pensionärerna. Genom ett tidigare beslut höjs också
barnbidraget den 1 januari 1990. Av propositionen framgår också att
dessa frågor kommer att uppmärksammas i det fortsatta arbetet med

1989/90:SkU10

reformen. Även bostadsbidragen kommer — som framgår av bostadsutskottets
yttrande — att uppmärksammas i samband med genomförandet
av reformen.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att kritiken mot förslagets
fördelningspolitiska effekter inte är motiverad.

En utgångspunkt för utredningarnas förslag har varit att skattereformen
skall totalfinansieras. Nödvändigheten härav understryks såväl i
propositionen som i finansutskottets yttrande. Även skatteutskottet
instämmer i denna bedömning. Med detta avser utskottet att de skatteintäkter
som faktiskt faller bort måste finansieras. Den sänkta inkomstskatten
får således inte leda till en påspädning av efterfrågan.
Som finansutskottet påpekar skulle det driva upp inflationstakten och
öka underskottet i bytesbalansen. Utskottet har tidigare redogjort för
inriktningen i stort av de finansieringsåtgärder som föreslås i propositionen
och återkommer senare till den närmare utformningen. Därav
framgår att finansieringen i sig enligt utskottets uppfattning utgör en
viktig del av skattereformen, eftersom åtgärderna till väsentlig del
syftar till att åstadkomma ett mer enhetligt system med en likartad
beskattning av olika slags inkomster och uppnå en godtagbar fördelningspolitisk
profil.

Som finansutskottet framhåller i sitt yttrande kräver den offentliga
sektorn en finansiering som innebär ett högt skatteuttag.

Finansutskottet har också vid sin beskrivning av det ekonomiska
läget framhållit att kapacitetsutnyttjandet är mycket högt och att bristen
på arbetskraft är påtaglig. Enligt finansutskottets mening kan
skattereformen väntas medföra positiva effekter i dessa hänseenden,
bl.a. i form av en ökning av arbetskraftsutbudet. Därigenom kan
överhettningen på arbetsmarknaden komma att dämpas. Detta bör
enligt finansutskottet på sikt bidra till att dämpa löneökningstakten
och att ge inflationen ett lugnare förlopp. Som finansutskottet påpekar
krävs det att reformen kan genomföras utan att svåra obalanser uppkommer
i ekonomin och det är därför nödvändigt med en stram
finanspolitik även under de första åren av 1990-talet. Med tanke på
den grundläggande enighet som råder om angelägenheten av en reform
framstår det också av många skäl som välmotiverat att tidigarelägga en
del av denna reform på sätt som föreslås i propositionen, bl.a. för att få
en mjukare övergång och för att motverka en del av de problem som
själva övergången till den nya skattestrukturen skapar. Detta problem,
som bl.a. består i att många inkomsttagare strävar efter att senarelägga
beskattningen av vissa inkomster, visar sig inte minst i fråga om
företagen som har stora obeskattade reserver i form av lager och
investeringsfonder.

Utskottet instämmer i finansutskottets bedömningar i dessa hänseenden
och finner att inkomstbeskattningen i princip bör breddas på sätt
som föreslagits i propositionen. Även bolagsbeskattningen bör omfattas
av sådana åtgärder, om möjligt redan fr.o.m. 1990 års taxering. För att

1989/90:SkU 10

reformen skall kunna totalfinansieras bör den också omfatta den
indirekta beskattningen.

Finansiering

Efter den mer allmänna diskussionen i det föregående övergår utskottet
till frågan om finansieringen av det första steget i reformen.
Förslaget i propositionen innefattar i denna del — som nämnts tidigare
— förutom breddningar av basen för inkomstskatten en höjd indirekt
beskattning. Som ett första steg i en reformering av beskattningen
på energiområdet föreslås att energi skall beläggas med moms fr.o.m.
den 1 mars 1990. Flygfotogen och flygbensin samt — t.o.m. utgången
av 1990 — fjärrvärme undantas. I avvaktan på en genomgripande
reform på energiskatteområdet behålls nuvarande punktskatter på
energi på gällande nivå, med undantag för bensinskatten som enligt
förslaget höjs fr.o.m. den 1 januari 1990. Eftersom mervärdeskatt på
energi leder till en större skattehöjning för konsumenter med elvärme
än för konsumenter som har uppvärmning med eldningsolja föreslår
regeringen att skatten på elenergi sänks med 2 öre per kWh. För
hushållen i de norra delarna av landet sänks elskatten med ytterligare
4 öre per kWh med hänvisning till de effekter som mervärdebeskattningen
och höjningen av bensinskatterna innebär för dem. För närvarande
är skatten på elenergi i dessa delar av Sverige 1 öre per kWh
lägre än i landets övriga delar. Denna skillnad utökas alltså till 5 öre
per kWh.

Den föreslagna sänkningen av skatten på elenergi med 2 öre per
kWh skall enligt regeringens förslag omfatta även elenergi som förbrukas
i industriell verksamhet. Regeringen har nyligen meddelat att den

— med stöd av lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt

— för år 1990 avser att medge nedsättning av den allmänna energiskatten
för industrier på så sätt att skatten begränsas till maximalt 1,7 % av
försäljningsvärdet för de tillverkade produkterna.

Beträffande mervärdeskatten innebär förslaget att den fr.o.m. den 1
januari utvidgas till att omfatta vatten från vattenverk samt tjänster
avseende avloppsrening och sophämtning. Som utskottet återkommer
till nedan slopas samtidigt reduceringsreglerna för hotell och restauranger.

Skatt på bensin tas för närvarande ut med 2,58 kr. per liter för
blyfri bensin och 2,78 kr. per liter för annan bensin. Dessutom tas en
särskild skatt ut för bensin enligt lagen om särskild skatt för oljeprodukter
och kol med 6 öre per liter. I propositionen anförs att miljöskäl
talar för att öka skattebelastningen på bensin i nivå med vad
miljöavgiftsutredningen föreslagit, dvs. en höjning med 34 öre per liter
för blyfri bensin och 38 öre per liter för annan bensin. Detta innebär
med dagens bensinpris, när också mervärdeskatt tas ut på bensin, att
den sammanlagda skattehöjningen blir ca 1,45 kr. per liter för blyfri

1989/90:SkU10

bensin och ca 1,55 kr. för annan bensin fr.o.m. den 1 januari 1990. Då
ändras också bl.a. bilaccisen så att skattepliktsgränsen för skåpbilar
m.m. räknas upp med 500 kg.

I partimotionerna från c, vpk och mp — Sk24 av Olof Johansson
m.fl. (c), Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) och Sk29 av Inger Schörling
m.fl. (mp) — avvisar dessa partier en moms på energi och en skärpning
av momsen för hotell och restauranger. Vpk motsätter sig helt en
breddning av momsen. Centern föreslår en skärpt beskattning av eller
en helt ny skatt på el, koldioxidutsläpp, uran och spillvärme. Vpk och
miljöpartiet de gröna föreslår — förutom skatteskärpningar av detta
slag — även andra punktskattehöjningar och att man redan år 1990
skall ta ut en avkastningsskatt på pensionsfonder. Vidare föreslår vpk
att fastighetsbeskattningen skall omfatta även industrifastigheter.

I motion Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen
i nu nämnda delar. Som redan nämnts avvisar man från detta parti
även flertalet av de andra breddningar av skattebasen som föreslås i
propositionen. Motionärerna föreslår i stället att skattesänkningen till
en del finansieras genom minskade offentliga utgifter (7,8 miljarder
kronor) och räknar därutöver med att dynamiska effekter och strukturförändringar
i skattesystemet skall tillföra den offentliga sektorn
ökade inkomster på sammanlagt 11,5 miljarder kronor. Motionen
innehåller också ett yrkande om att omsättningsskatten på aktier m.m.
skall avskaffas fr.o.m. 1990.

Övriga motioner som behandlas i detta sammanhang innehåller
yrkanden om avslag på vissa delar av propositionen. Så yrkas i motion
Sk35 av Börje Hörnlund (c) avslag på förslaget om moms på energi
eller — i andra hand — att inhemska biobränslen undantas från
denna beskattning. Motionerna Sk25 av Gunhild Bolander (c) och
Sk28 av Stina Eliasson (c) innehåller bl.a. ett yrkande om undantag
för moms på bensin.

Som näringsutskottet anför i sitt yttrande är utnyttjandet av olika
ekonomiska styrmedel ett viktigt tema i utredningsarbetet rörande den
framtida energipolitiken. Särskilt intresse tilldrar sig möjligheten att
med miljöavgifter påverka såväl produktionen som konsumtionen av
energi. Det är en allmän förväntan att sådana avgifter skall visa sig bli
ett effektivt instrument för främjande av miljövänlig energiteknik och
god energihushållning. Som näringsutskottet anför avser regeringen att
våren 1990 förelägga riksdagen förslag om en övergripande reform på
energiskatteområdet, inkluderande vissa miljörelaterade pålagor.

Den delreform som nu föreslås på energiskatteområdet får enligt
näringsutskottet ses mot denna bakgrund. I den allmänna omläggning
av beskattningssystemet som nu inleds är en breddning av mervärdebeskattningen
ett viktigt inslag. Näringsutskottet delar regeringens uppfattning
att övervägande skäl talar för att denna beskattningsform
tillämpas även inom energisektorn. I avvaktan på att frågan om införande
av miljöavgifter kan bli allsidigt prövad bör enligt näringsutskottets
mening punktskatter tills vidare bibehållas utan några långtgående
ingrepp i den nuvarande strukturen. Näringsutskottet ansluter sig

1989/90:SkU10

emellertid till regeringens förslag att skatten på elkraft skall sänkas
med 2 öre per kWh med hänsyn till skatteomläggningens konsekvenser
på bostadsmarknaden. Likaså finner näringsutskottet att det finns fog
för att, som regeringen föreslår, under ett år framåt undanta fjärrvärme
från mervärdebeskattning.

Sammanfattningsvis gäller alltså att näringsutskottet tillstyrker propositionen
i de delar som avser införande av mervärdeskatt på energi
och en sänkning av skatten på elkraft samt avstyrker samtliga motionsyrkanden
i dessa frågor.

Finansutskottets bedömning av frågorna om mervärdeskatten och
punktskatterna ligger i linje med näringsutskottets ställningstagande.
Finansutskottet har i anslutning till motion Skiö av Bengt Westerberg
m.fl. (fp) konstaterat att en momshöjning visserligen leder till en
tillfällig höjning av konsumentprisindex de år den genomförs. Höjningen
beräknas i propositionen till ca 2,5 % för år 1990 och i SPK:s
undersökning till 2,9 %. Finansutskottet instämmer i motionärernas
uppfattning att denna prishöjning utgör en ofrånkomlig effekt av själva
skatteomläggningen och att de andra alternativ till finansiering som
finns, t.ex. höjda punktskatter, också leder till prisökningar. Även
besparingar kan få denna effekt, och det kan enligt finansutskottet
hävdas att om finansiering saknas så kommer prisnivån att drivas upp
via en förstärkt efterfrågan. Detta leder, som också framhålls i motion
Skiö, till att den underliggande inflationstakten drivs upp, vilket enligt
motionärerna och finansutskottet är än värre. En finansiering med
höjda punktskatter slår dessutom på exportpriserna vilket kan försvåra
exporten. Med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft är därför
enligt finansutskottets uppfattning moms att föredra framför punktskatter.

Utskottet instämmer i dessa uttalanden och anser i likhet med
fp-motionärerna, finansutskottet och näringsutskottet att en finansiering
av skattereformens första steg i enlighet med dessa riktlinjer kan
ligga till grund för en god ekonomisk utveckling. Utskottet vill också
framhålla att det fortsatta arbetet inom regeringen bedrivs enligt de
riktlinjer som utskottet här har beskrivit. Vad utskottet här har anfört
bör, med anledning av fp-motionen samt finansutskottets och näringsutskottets
yttranden, ges till känna för regeringen.

När det gäller mervärdeskatten ansluter utskottet sig till propositionen
men återkommer i senare avsnitt till vissa speciella frågor. I fråga om
bensin finner utskottet i likhet med departementschefen att en höjning
är motiverad utöver vad som följer av mervärdebeskattningen och
finner att propositionen med de följdändringar som föranleds härav är
väl avvägd. Utskottet tillstyrker således propositionen i dessa delar och
de följdändringar som föranleds härav. Utskottet har inte heller något
att erinra mot den nedsättning av skatten på elenergi som föreslås i
propositionen.

Utskottet återkommer nedan till frågan om moms på restauranger och
till bilaccisen. I övrigt tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker
motionerna i nu behandlade delar.

1989/90:SkU 10

Vad utskottet nu anfört innebär bl.a. att utskottet avstyrker de yrkanden
om tillkännagivanden angående sambanden mellan den ekonomiska
politiken och skattereformens genomförande, om inriktningen av
skattereformen och om en fördelningspolitisk analys av skattereformen
som framställs i motion Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c), yrkandena
1, 2 och 22.

Utskottet finner inte heller skäl att nu närmare gå in på de likartade
yrkanden och de krav på miljösatsningar, kollektivtrafikavgifter m.m.
som framställs av Inger Schörling m.fl. (mp) i motion Sk29 (yrkandena
1, 2, 3, 23, 24 och 28). Utskottet begränsar sig till att konstatera att
samtliga dessa frågor berörs av pågående överväganden. Med hänvisning
till vad utskottet nyss anfört avstyrker motionen i angivna delar.

När det gäller budgeteffekterna samt fördelningen av kostnaderna
mellan stat och kommun hänvisar utskottet till vad finansutskottet
anför i dessa frågor. Utskottet ansluter sig till finansutskottets uppfattning
om nödvändigheten av att skattereformens intentioner inte urholkas
genom att kommunerna höjer sina utdebiteringar. Förutsättningen
för att huvuddelen av inkomsttagarna skall fa behålla en marginalskatt
på ca 30 % och att den högsta marginalskatten blir runt 50 % är som
finansutskottet påpekar att den kommunala utdebiteringen inte höjs
ytterligare.! detta sammanhang kan konstateras att den kommunala
utdebiteringen väntas komma att uppgå till genomsnittligt 31 kr. för
1990 och att utdebiteringen växlar betydligt mellan olika kommuner.
Detta problem föranleder Olof Johansson m.fl. (c) att i motion Sk24
av Olof Johansson m.fl. (c), yrkande 21, begära en utredning om den
kommunala skatteutjämningen.

Som finansutskottet anger i sitt yttrande kommer det kommunala
skatteutjämningssystemet att ses över. Eftersom motionärernas önskemål
således redan är tillgodosett avstyrker utskottet detta yrkande.

För att uppnå konkurrens- och konsumtionsneutralitet har kommittén
för indirekta skatter (KIS) föreslagit en generell och enhetlig mervärdeskatt
som träöar i princip all yrkesmässig omsättning. Vid en
sådan mervärdebeskattning saknas enligt kommittén skäl att behålla de
reduceringsregler för serverings- och hotelltjänster som för närvarande
gäller. Dessa regler innebär att mervärdeskatt utgår med 60 % av
omsättningen vid resursuthyrning eller servering.

Departementschefen delar denna uppfattning och föreslår att skatt
på ifrågavarande tjänster skall utgå på hela omsättningen på samma
sätt som vid annan konsumtion. I motionerna Sk23 (yrkande 12) av
Carl Bildt m.fl. (m), Sk24 (yrkande 17) av Olof Johansson m.fl. (c),
Sk25 i denna del av Gunhild Bolander (c), Sk28 i denna del av Stina
Eliasson (c), Sk29 i denna del av Inger Schörling m.fl. (mp), Sk32
(yrkande 14) av Lars Werner m.fl. (vpk) och Sk34 av Agne Hansson
(c) yrkas avslag på propositionen. Som skäl härför anger motionärerna
farhågor för en minskad efterfrågan och sänkt lönsamhet, dels att
förslaget kan medföra negativa verkningar för bytesbalansen och för
turistnäringarna.

1989/90:SkU10

Vidare yrkas i motion Sk30 av Lars De Geer m.fl. (fp) och Sk33 av
Marianne Stålberg (s) och Anita Modin (s) att regeringen noggrant
skall följa utvecklingen för turistnäringen i utsatta regioner.,

Avsikten är att mervärdeskatten skall omformas så att den blir
generell och enhetlig och att de undantag och begränsningar som för
närvarande gäller alltså skall slopas. I ett sådant system kan det enligt
utskottets mening inte anföras bärande skäl för att låta de nuvarande
reduceringsreglerna för hotell- och restauranger bestå. Enligt utskottets
uppfattning bör hotell- och restaurangnäringen i skattehänseende behandlas
som alla andra näringar här i landet. Det kan dock inte
uteslutas att man inom vissa utsatta turistorter där prisläget redan i dag
är högt kan få vissa svårigheter att hävda sig i konkurrensen med
motsvarande turistmål utomlands. Utskottet utgår från att regeringen
uppmärksamt kommer att följa utvecklingen i detta hänseende och om
förhållandena så påkallar vidtar de åtgärder av regionalpolitisk art som
kan erfordras, utan någon särskild framställan från riksdagens sida.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker
motionerna i denna del.

Bilaccis

Enligt gällande bestämmelser utgår bilaccis på personbilar samt på
skåpbilar och bussar med en totalvikt på högst 3 000 kg. Skatten är
6,40 kr. per kg tjänstevikt, vartill kommer 800 kr. per 50 kg över
1 600 kr.

Med hänvisning till vissa problem med 3 000-kilosgränsen och med
hänvisning till reglerna i trafikförfattningarna föreslås i propositionen
att gränsen höjs till 3 500 kg. Samtidigt föreslås att tillägget för fordon
över 1 600 kg slopas. Motsvarande ändringar föreslås också i mervärdeskattelagen
och i bilskrotningslagen. Avsikten är att ändringarna
skall träda i kraft den 1 januari 1990.

I motionerna Sk23 (yrkande 12 i denna del) av Carl Bildt m.fl. (m)
yrkas avslag på propositionen medan Wiggo Komstedt (m) i motion
Sk27 yrkar uppskov med ikraftträdandet till den 1 juli 1990.

Som anförs i propositionen har den tekniska utvecklingen lett fram
till ett kraftigt ändrat inköpsmönster och användningsområde för dessa
fordon. Med förslaget i propositionen uppnår man en mer naturlig
gränsdragning mot personbilarna. Visserligen är det så att en del av de
bilar strax över 3 000-kilosgränsen som säljs i dag kommer att användas
för varutransporter, men i stor utsträckning torde reglerna utnyttjas
för att uppnå ej avsedda skattelättnader, inte bara i fråga om
bilaccisen utan också när det gäller mervärdeskatten. I och för sig är
det önskvärt att kunna utforma reglerna på ett bättre sätt än med en
fast viktgräns. Någon annan praktiskt tillämpningsbar regel har emellertid
ännu inte stått att finna.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen
och avstyrker motionerna i denna del.

1989/90:SkU10

Inkomstskatt m.m.

1989/90:SkU10

Skatteskalan

Som anförts tidigare innebär propositionen att marginalskatterna nu
sänks med en tredjedel av hela den skattesänkning som följer av
reformen. Förslaget har utformats så att grundbeloppet i den statliga
skatteskalan sänks från 5 till 3 % för beskattningsbara inkomster upp
till 75 000 kr. samt från 17 till 10 % för inkomster över 75 000 kr.

Högsta marginalskattesatsen blir 65 % vid en kommunal utdebitering
på 30 kr. Det skattemässiga värdet av underskottsavdrag sänks i motsvarande
mån och blir högst 40 % av avdragsbeloppet.

Motion Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c) innehåller — som framgår
av den tidigare redogörelsen — ett förslag om en ytterligare lättnad för
låginkomsttagare genom en skattereduktion på 500 kr. för alla med en
beskattningsbar inkomst på högst 140 000 kr. (yrkande 3). I motion
Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås en progressiv skatteskala med
lättnader i botten och en extra skattereduktion på högst 2 400 kr.

(yrkandena 1 och 2). Vidare föreslås i motion Sk29 (yrkandena 4 och
5) av Inger Schörling m.fl. (mp) att grundavdraget höjs från 10 000 till
12 000 kr. och att den i propositionen framlagda skatteskalan omarbetas
så att skatteuttaget sänks i de nedre skikten. Motionärerna vill med
de föreslagna åtgärderna skapa en bättre fördelningspolitisk profil i
skatteskalan.

Utskottet har i det föregående bemött de invändningar från fördelningssynpunkt
som motionärerna riktar mot den av regeringen föreslagna
skatteskalan. Som utskottet då anförde bör man bedöma effekterna
av reformen i sin helhet, och man får då en helt annan bild än
om man enbart studerar en skattetabell. De förslag som motionärerna
lägger fram belyser också svårigheterna att med hjälp av skatteskalan
uppnå önskvärda förbättringar för låglönegrupper och andra med en
svag ekonomi. En effekt av deras förslag är att förbättringen blir minst
för den som har lägst inkomst. Den beskattningsbara inkomsten är inte
heller ett bra mått på det behov av hjälp som kan anses föreligga i det
enskilda fallet. Det bör också framhållas att den ökade progressivi tet i
beskattningen som man åstadkommer genom lättnader av det slag som
motionärerna föreslår på sikt medför även andra problem.

Med hänvisning till vad utskottet anfört tidigare i dessa frågor finner
utskottet att den i propositionen föreslagna skatteskalan, som utgår
från oförändrat grundavdrag, är att föredra. Utskottet tillstyrker alltså
propositionen och avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.

Endagsförrättningar och bilkostnader

I propositionen föreslås att avdraget för fördyrade levnadskostnader vid
endagsförrättningar slopas och att avdragsrätten för bilresor i tjänsten
begränsas. Samtidigt föreslås att statliga och kommunala ersättningar
för sådana kostnader blir skattepliktiga. 80

Den som använder egen bil i tjänsten skall enligt forslaget få avdrag
enligt en schablon som baseras på den extrakostnad som körningen i
tjänsten genomsnittligt kan antas ge upphov till. Detta belopp bör
enligt propositionen skäligen beräknas till 11 kr. per mil, oavsett hur
lång sträcka som körts i tjänsten.

I motion Sk23 yrkande 7 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på
förslaget om en begränsning av avdragsrätten för bilresor i tjänsten.
Motionärerna anser att hela den faktiska kostnaden bör vara avdragsgill.
Vidare yrkas i motion Sk24 (yrkande 5) av Olof Johansson m.fl.
(c) att avdragsbeloppet bestäms till 15 kr. per mil.

Som framhålls i propositionen är syftet med den aktuella skattereformen
bl.a. att skapa en neutral beskattning av arbetsinkomster av
olika slag, dvs. att åstadkomma att alla arbetsinkomster beskattas lika
oavsett om de utges i form av kontant lön eller som förmån av annat
slag. Överfört på kostnadsersättningar innebär detta att avdrag inte bör
medges för annat än kostnader som verkligen framstår som omkostnader
för inkomsternas förvärvande och att en förmånlig ersättning helt
eller delvis bör tas upp till beskattning.

RINK:s förslag omfattar även beskattningen av traktamenten och
avdragsfrågorna i samband med längre resor. Avsikten är att denna del
av utredningsförslaget skall ingå i nästa reformsteg, 1990. I och för sig
hade det varit önskvärt att kunna behandla alla dessa frågor i ett
sammanhang. Utskottet instämmer emellertid i bedömningen att de nu
aktuella frågorna är så viktiga att de bör prövas i samband med det
första steget.

När det gäller endagsförrättningar instämmer utskottet i departementschefens
uppfattning att fördyringen för den enskilde normalt
uppgår till så begränsade belopp att det inte finns någon egentlig
anledning att behålla en avdragsrätt. Att slopa avdragsrätten i dessa fall
medför också administrativa förenklingar. Utskottet tillstyrker propositionen
i denna del.

Den statliga bilersättningen uppgår för närvarande till 20 kr. per mil
t.o.m. 700 mil i tjänsten, till 15,40 kr. per mil för körsträckor mellan
700 och 1 500 mil och till 14,40 per mil för längre sträckor. RINK har
gjort den bedömningen att nuvarande regler innebär en överkompensation,
främst för dem som kör korta sträckor i tjänsten. Utredningen
utgår i sina beräkningar från att bilen körs ca 1 500 mil privat, inkl.
resor till och från arbetet, att den genomsnittliga körsträckan i tjänsten
är 1 000 mil per år och att det är fråga om en bil i 100 000-kronorsklassen.
Den totala kostnaden för 1 500 mils körning i en sådan bil

uppskattas till ca 33 500 kr. och för 2 500 mil till 45 000 kr. En
schablonmässigt beräknad merkostnad för körning i tjänsten kan med
ledning av dessa uppgifter bestämmas till ca 11,50 kr. per mil. Eftersom
ett schablonbelopp bör beakta variationer i storleksklasser och
även täcka in begagnade bilarföreslog RINK en avrundning till 10 kr.
per mil, oavsett hur lång sträcka som körts i tjänsten. Med hänsyn till
särskilt de skattehöjningar på bensin som ingår bland de aktuella
förslagen har departementschefen föreslagit ett avdrag på 11 kr. per
mil.

1989/90:SkU10

6 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 10

Under beredningen av detta ärende har utskottet uppvaktats av ett
flertal organisationer sorn företrätt olika arbetstagarkategorier som kör
mycket bil i tjänsten och som förespråkat ett högre belopp än det som
föreslagits i propositionen. Utskottet har tagit saken under övervägande
och bl.a. beaktat olika kostnadskalkyler för en körning med en dyrare
bil än vad RINK räknat med. Utskottet har även räknat med längre
körsträckor i tjänsten än vad RINK byggt sina beräkningar på. Om
man på samma sätt som RINK antagit i sina beräkningar förutsätter en
privat körsträcka om 1 500 mil kan kostnaden för tjänstekörningen
beräknas till ca 12 kr. per mil.

Enligt utskottets mening torde ett avdrag på 12 kr. för det stora
flertalet arbetstagare täcka den merkostnad som uppkommer vid körning
i tjänsten med egen bil. I den mån man anser att kostnaderna
överstiger det avdragsgilla beloppet hindrar inget att arbetsgivare och
arbetstagare kommer överens om en högre ersättning som blir beskattad.
Någon större uppräkning av det avdragsbelopp som föreslås i
propositionen vill således utskottet inte förorda, men med hänsyn till
de nämnda kalkylerna finner utskottet att det är tilltaget något i
underkant. Utskottet anser att ett belopp om 12 kr. per mil utgör en
mera rimlig avvägning med tanke på bl.a. värdeklassen av de bilar som
är vanliga vid körning av längre sträckor i tjänsten. Utskottet föreslår
att riksdagen beslutar om denna ändring i propositionens förslag.

Med uttrycket egen bil avses fall när den skattskyldige kör en bil
som inte tillhandahålls av arbetsgivaren. Således hänförs till egen bil
bl.a. bil som den skattskyldige har lånat eller leasat.

De nya reglerna bör beaktas i samband med avdrag för preliminär
skatt. Utskottet föreslår att uttryckliga bestämmelser härom tas in i
uppbördslagen (1953:272).

Resor mellan bostad och arbetsplats

I riksskatteverkets anvisningar (RSV Dt 1989:15) lämnas en redogörelse
för vad som tillämpas i fråga om avdrag för kostnader för resor
mellan bostaden och arbetsplatsen. Den som är berättigad till avdrag
för kostnader för bilresor med 10:20 per mil upp till 1 000 mil och
därefter med 7:70 per mil. I anvisningarna rekommenderas också vilka
avdragsbelopp som bör medges för motorcykel, moped eller cykel. Vid
samåkning bör enligt anvisningarna avdragsbeloppet jämkas.

I motion Sk24 (yrkandena 12 och 14) av Olof Johansson m.fl. (c)
yrkas att avdraget för bilkostnader höjs med 3 kr. per mil upp till
1 000 mil och för längre körsträckor med 6 kr. per mil. Avdragsbeloppen
för motorcykel, moped och cykel bör enligt motionärerna också
räknas upp. Yrkandena innebär också att avdragsbeloppen inte skall
jämkas vid samåkning. För det fall att riksdagen bifaller propositionen
i vad avser höjd bensinskatt yrkar motionärerna en ytterligare höjning
av avdragsbeloppen, för bil med 1:80 per mil.

Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sk32 (yrkande 10) att avdragsbeloppen
för bilresor i skogslänen höjs med 50 öre per mil. Inger

1989/90:SkU10

Schörling m.fl. (mp) yrkar däremot i motion Sk29 yrkande 10 att
avdragsrätten begränsas i flera hänseenden. Avdrag bör medges endast
till den del avståndet överstiger 1,5 per mil och avdragsbeloppet bör
sättas ned till 8 kr. per mil.

Riksskatteverkets beräkningar rörande avdragsbeloppen grundar sig
på uttryckliga bestämmelser i kommunalskattelagen. När det gäller
bilkostnader bestäms dessa enligt en schablon på grundval av de
genomsnittliga kostnaderna för en mindre bil och med hänsyn till de
kostnader som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna
kostnader). Med tanke på att flertalet ändå har bil för rent privat bruk
ger dessa regler enligt utskottets uppfattning åtminstone i allmänhet ett
tillräckligt avdrag för merkostnaderna för resorna mellan bostaden och
arbetsplatsen. Motsvarande gäller också för resor med andra färdmedel.
Reglerna innebär också att riksskatteverket fortlöpande skall anpassa
avdragsbeloppen till kostnadsutvecklingen. Det kan också konstateras
att man i den överenskommelse som ligger till grund för det första
steget i skattereformen avvisat RINK-utredningens förslag om begränsningar
i avdragsrätten för resor av detta slag.

Utskottet finner inte skäl att ompröva reglerna utan avstyrker motionerna
i denna del.

Bilförmån

Förmån av fri bil som inte är äldre än tre år bör enligt propositionen
värderas till '30 % i stället för nuvarande 22 % av nybilspriset. För
förmånsbil som är äldre än tre år höjs enligt förslaget detta tal till
25 % i stället för nuvarande 18 % av nybilspriset.

I motion Sk23 (yrkande 5) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på
propositionen även i denna del. Motionärerna anser att reglerna är för
schabloniserade. Man bör enligt deras mening utgå från förhållandena
i det enskilda fallet. Motionerna Sk24 (yrkande 4) av Olof Johansson
m.fl. (c) och Sk29 (yrkande 9) av Inger Schörling m.fl. (mp) går
däremot ut på att förmånsvärdena skall höjas.

För att undvika alltför stora praktiska svårigheter är det enligt
utskottets mening ofrånkomligt att använda schabloner. De nu aktuella
reglerna är starkt schabloniserade bl.a. för att de skall kunna tillämpas
av arbetsgivaren vid beräkningen av preliminärskatteavdraget.

Förslaget i propositionen grundar sig även i den nu aktuella delen
på RINK:s beräkningar. Dessa beräkningar ger, som anförs i propositionen,
anledning att höja procentsaterna för bilförmån väsentligt. Med
hänvisning härtill och till att frågan ingår i de fortsatta övervägandena
rörande skattereformen finner utskottet att regeringens förslag för år
1990 bör godtas. Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker
motionerna också i denna del.

1989/90:SkU 10

Anställdas förvärv av värdepapper

1989/90:SkU10

Den som förvärvar ett värdepapper från arbetsgivaren till ett förmånligt
pris skall enligt gällande principer ta upp skillnaden mellan
marknadsvärdet på värdepappret och vad han erlagt för förvärvet. Ett
undantag från dessa principer finns i punkt 3 a) av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen beträffande vissa ej börsnoterade aktier i
det bolag eller den koncern där köparen är anställd.

I propositionen anförs att tillämpningen av de angivna principerna i
praktiken lett till att påtagliga förmåner undgått beskattning. På grund
härav föreslås beträffande värderingen av konvertibla skuldebrev och
liknande en uttrycklig regel av innebörd att den del av marknadsvärdet
som avser förväntningsvärdet av en rätt att vid senare tillfälle fä
förvärva egendom till ett visst pris skall beaktas när värdet av förmånen
fastställs. Vidare föreslås att förmånen skall beskattas redan vid
förvärvet, även om överlåtelsen har förenats med villkor som innebär
inskränkningar i förfoganderätten. Förslaget innebär också att reglerna
om undantag från beskattning utvidgas till att avse även vissa andra
värdepapper än aktier.

1 motion Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 6) yrkas avslag på
propositionen och nytt förslag från regeringen av innebörd att beskattning
får ske först när avyttring är möjligt.

Utskottet anser att förmån i samband med förvärv av detta slag bör
tas upp till beskattning vid förvärvet så att beskattningen inte kan
skjutas upp till en oviss framtid beroende på den närmare utformningen
av villkoren för förvärvet. Utskottet instämmer således i departementschefens
förslag i detta hänseende och har inte heller något att
erinra mot förslaget i övrigt.

Försäljning av aktier

I propositionen föreslås att den skattepliktiga delen av reavinster på
äldre aktier höjs till 50 % av vinsten mot nuvarande 40 %. Samtidigt
förslås att avdrag för reaförluster höjs till 50 % av förlusten mot
nuvarande 40 %. Bakgrunden härtill är att de föreslagna ändringarna i
inkomstskatteskalan annars skulle medföra att skatteuttaget på realisationsvinster
minskar i samtliga margjnalskatteskikt för att återigen stiga
som en följd av de regler som planeras fr.o.m. 1991. Propositionen
innebär att skatteuttaget i det högsta marginalskatteskiktet hålls oförändrat
runt 30 % även under 1990.

I motion Sk23 (yrkande 8) yrkar Carl Bildt m.fl. (m) avslag på
propositionen och nytt förslag av innebörd att tvåårsregeln för aktievinstbeskattningen
avskaffas. Motionen går också ut på att inflationen
bör beaktas vid reabeskattningen (yrkande 9).

Med hänvisning till de skäl som ligger till grund för propositionen
tillstyrker utskottet regeringens förslag rörande ändringar i reglerna för
nästa år och avstyrker motionen i dessa delar.

Beträffande ikraftträdandet yrkas i motion Sk26 av Karl-Gösta Svenson
(m) och Bo Lundgren (m) att nuvarande regler fortfarande skall gälla
för den som sålt före årsskiftet men uppburit betalning först efter
årsskiftet.

De i motionen föreslagna övergångsreglerna överensstämmer med
vad som hittills tillämpats i samband med lagändringar av detta slag.
Att man tidigare har valt denna konstruktion beror på önskemålet att
undvika oförutsedda skatteskärpningar för försäljningar som redan har
genomförts. Enligt utskottets uppfattning bör man alltid eftersträva att
uppnå detta syfte. Vad det nu är fråga om är emellertid att genomföra
generella lättnader i beskattningen och samtidigt förhindra att denna
åtgärd utnyttjas för att uppnå ej avsedda fördelar. Motionärernas förslag
skulle innebära att man vid en försäljning i år på ett enkelt sätt
kan dra fördelen av lättnaderna i skatteskalan och samtidigt undgå de
skärpningar av aktievinstbeskattningen som det planerade andra steget
i skattereformen innebär. En sådan ordning kan befaras medföra
störningar på aktiemarknaden och bör enligt utskottets uppfattning
undvikas.

Propositionen innebär att de nya reglerna skall gälla i sin helhet
fr.o.m. beskattningsåret 1990, även om försäljningen skett tidigare. I de
speciella fall som motionärerna avser kommer visserligen den nya
skatteskalan för 1990 att tillämpas, men denna fördel motverkas av att
en något större del av vinsten skall tas upp till beskattning.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet propositionen och
avstyrker motionen.

Pensionsförsäkringar m.m.

Det allmänna avdraget för pensionsförsäkringspremier begränsas enligt
vad som föreslås i propositionen vid 1991 års taxering till 75 % av det
avdrag som annars skulle vara avdragsgillt enligt nuvarande regler. 1
propositionen anförs att den som under nästa år har en marginalskatt
på 40 % och då gör avdrag för pensionsförsäkringspremier senare år
kommer att beskattas för utfallande pension efter en skattesats på
30 %. Det framlagda förslaget avser av neutralisera möjligheterna att
utnyttja de aktuella avdragsreglerna för att uppnå ej avsedda fördelar.

I motionerna Skl4 av Mona Saint Cyr (m) och Margareta Gard (m)
samt Sk23 (yrkande 10) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på
propositionen i denna del. Yrkande 11 den sistnämnda motionen
innehåller också krav på ett uttalande om att grundvalarna för det
privata pensionssparande inte får rubbas.

Som framhålls i propositionen får ett avdrag för pensionsförsäkringspremier
full effekt mot den marginalskattesats som gäller för
beskattningsåret, medan de belopp som sedan utfaller på pensionsförsäkringen
beskattas med den skattesats som gäller vid utbetalningstillfållet.
Detta innebär att ett avdrag blir särskilt lönsamt om det sker
inför en kraftig skattesänkning. Förslaget i propositionen avser att
neutralisera denna effekt. Innebörden härav är enligt utskottets upp -

1989/90:SkU 10

fattning att man förhindrar att avdragsreglerna utnyttjas för ej avsedda
fördelar i samband med ändringarna i skatteskalan och inte att grunderna
för pensionsförsäkringssystemet rubbas. Utskottet finner att propositionen
bör godtas och avstyrker motionerna.

En skärpt beskattning av pensionsförsäkringar och pensionsfonder yrkas
i motion Sk29 (yrkande 11) av Inger Schörling m.fl. (mp) resp. Sk32
(yrkande 16) av Lars Werner m.fl. (vpk).

En avkastningsskatt på vissa former av pensionssparandet ingår i de
pågående övervägandena om andra steget. Utskottet finner inte anledning
att nu gå in på dessa frågor utan avstyrker i likhet med finansutskottet
motionerna i dessa delar.

Småhus

Den som äger en en- eller tvåfamiljsfastighet skall som intäkt av
fastigheten ta upp 2 % av taxeringsvärdet till den del detta inte
överstiger 450 000 kr. Om taxeringsvärdet är högre höjs uttaget stegvis.
Till den del som värdet överstiger 750 000 kr. är intäkten 8 % av det
överskjutande beloppet. Vidare skall fastighetsskatt erläggas med 1,4 %
av en tredjedel av taxeringsvärdet.

Enligt provvärderingen inför 1990 års allmänna fastighetstaxering
för småhus kommer taxeringsvärdena att höjas med 48 % i genomsnitt
för riket som helhet. I vissa storstadsområden och t.ex. attraktiva
skärgårdsområden väntas höjningarna bli stora, upp till 100 % eller
mer. Mot denna bakgrund har riksdagen på utskottets förslag
(1988/89:SkU36) begärt förslag från regeringen om ändringar i beskattningsreglerna
så att oskäliga effekter kan undvikas av höjningarna av
taxeringsvärdena.

Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär att den progressiva
intäktsschablonen ersätts av en proportionell schablonintäkt på
1,5 % av taxeringsvärdet. Med detta förslag behöver enligt departementschefens
uppfattning inte någon ändring göras i fråga om fastighetsskatten
för småhus.

I motionerna Skl5 (yrkande 1) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att
beskattningen fryses på sin nuvarande nivå, dvs. att villaschablonen
och fastighetsskatten även för år 1990 beräknas enligt nuvarande regler
och nuvarande taxeringsvärde. När det gäller år 1991 och senare begärs
i den förstnämnda motionen (yrkandena 2 och 3) vissa ändringar i
schablonbeskattningen och att fastighetsskatten successivt avvecklas.
Samtidigt begär de en utredning om den framtida småhusbeskattningen
(yrkande 5).

Aven i motion Sk37 av Pär Granstedt yrkas att beskattningen för år
1990 fryses (yrkande 2). De begär också förslag om ett bruksvärdessystem
för beskattningen av småhus och bostadshus på jordbruksfastigheter
(yrkande 1). Motion Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) innehåller
också ett förslag om att villabeskattningen för 1991 och framöver skall
grundas på ett bruksvärdessystem (yrkande 3 i denna del).

1989/90:SkU 10

Bostadsutskottet har i sitt yttrande i allt väsentligt anslutit sig till
regeringens uppfattning om utformningen av en skattereform och om
boendebeskattningens utformning såvitt avser år 1990 och avstyrkt
motionerna i denna del. Enligt bostadsutskottets mening bör riksdagen
inte nu fatta beslut om utformningen av fastighetsskatten fr.o.m. 1991.
När det gäller bruksvärdessystemet har bostadsutskottet anfört att det
kan förutsättas att frågan övervägs inom regeringskanliet utan någon
riksdagens begäran därom och avstyrkt motionerna även i denna del.

Utskottet finner att förslaget i propositionen ligger väl i linje med
skatteutredningens (RINK) förslag om en mer enhetlig bostadsbeskattning
och innebär att effekterna av de väntade höjningarna av taxeringsvärdena
begränsas avsevärt. Detta gäller inte minst i storstadsområdena
där progressionen i den nuvarande schablonen skulle få sina mest
kännbara verkningar. Utskottet vill inte bestrida att fastighetstaxeringen
fortfarande kan komma att innebära en viss uppräkning av beskattningen,
vilket då i allmänhet medför att villägarens underskottsavdrag
minskar. Denna effekt måste emellertid bedömas mot bakgrund av den
eftersläpning som inträffat sedan förra fastighetstaxeringen 1981 och är
enligt utskottets mening inte större än att den bör kunna godtas i
samband med den föreslagna sänkningen av inkomstskatten. Utskottet
tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

När det gäller småhusbeskattningen för år 1991 och senare ingår
denna fråga i de fortsatta övervägandena rörande skattereformens andra
steg i vår.

I motionerna Sk22 av Sören Norrby (fp) och Sk31 av Åke Wiktorsson
(s) yrkas att riksdagen som sin mening ger till känna att möjligheterna
till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras. Motion
Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp) innehåller ett yrkande (yrkande 6)
om andra principer för beskattning av fastigheter i områden med
fritidsbebyggelse. Enligt deras mening bör taxeringsvärdet vara lägre
för en permanentbostad än för ett fritidshus.

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det i allt väsentligt delar
uppfattningen att några särskilda åtgärder inte är påkallade i skärgårdsområdena,
om en proportionell och sänkt intäktsschablon införs för
1990. I den mån den nya utformningen av schablonen inte ger avsedd
effekt bör regeringen emellertid enligt bostadsutskottets uppfattning
— om så befinns erforderligt — återkomma till riksdagen våren 1990
om boendekostnadsökningarna för den bofasta skärgårdsbefolkningen
utvecklas på ett inte acceptabelt sätt, inte bara såvitt avser tiden efter år
1990 utan även tiden dessförinnan. Samtidigt hänvisar bostadsutskottet
till sitt betänkande 1989/90:BoU5 där bostadsutskottet förutsatte att ett
förslag om reformering av bostadsbidragen skulle föreläggas riksdagen
år 1990 om kommande överväganden gav vid handen att en sådan
reformering borde ske redan detta år. Enligt bostadsutskottet bör
skatteutskottet föreslå riksdagen att med anledning av de tre nu behandlade
motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad
bostadsutskottet anfört.

1989/90:SkU 10

Utskottet har tidigare vid sin behandling av denna fråga konstaterat att
det är förenat med stora svårigheter att hitta en tillfredsställande
lösning på skärgårdsbefolkningens särskilda regionala problem. Så sent
som våren 1989 framhöll utskottet (SkU 1988/89:SkU36) att frågan hur
dessa problem bör lösas på sikt till väsentlig del hänför sig till
bostadspolitikens och regionalpolitikens område. Utskottet har också
inhämtat att ansträngningarna att på olika vägar underlätta problemen
fortsätter.

Det bör också framhållas att man inför den förestående fastighetstaxeringen
uppmärksammat möjligheterna att inom ramen för gällande
bestämmelser i möjligaste mån tillgodose de syften som ligger
bakom motion Sk29.

Samtidigt med att villaschablonen nu ändras kommer också effekterna
av fastighetstaxeringen att beaktas vid förmögenhetsbeskattningen.
Det andra steget i skattereformen som planeras nästa år kommer att
innefatta ytterligare ändringar i bostadsbeskattningen. Även arvs- och
gåvobeskattningen kommer att ses över med anledning av 1990 års
fastighetstaxering. Vid utformningen av dessa förslag kommer de nu
aktuella frågorna att beaktas.

Utskottet kan på samma sätt som vid sin tidigare behandling av
denna fråga instämma i motionärernas syfte att underlätta situationen
för de bofasta i skärgården. Med hänsyn till den uppmärksamhet som
regeringen ägnar åt de ifrågavarande regionala problemen finner utskottet
emellertid att någon särskild åtgärd från riksdagens sida i denna
fråga för närvarande inte kan anses påkallad. Utskottet avstyrker
således dessa motioner.

Hyreshus

Mot bakgrund av att den allmänna fastighetstaxeringen medför ett ökat
skatteuttag för egnahem bör enligt departementschefens mening det
löpande skatteuttaget höjas i motsvarande mån också för hyreshusens
del, dvs. med ca 10 %. Samtidigt bör man enligt hans mening beakta
att den genomsnittliga höjningen av taxeringsvärdena vid 1988 års
fastighetstaxering av hyreshus blev lägre än väntat, ca 61 % i stället för
ca 80 %. Mot denna bakgrund föreslås att underlaget för hyreshusenheterna
fastighetsskatt höjs från 55 till 65 % av taxeringsvärdet. — Förslaget
omfattar inte hyreshusenheter på lantbruksenheter.

I motion Skl5 yrkar Carl Bildt m.fl. (m) avslag på propositionen
(yrkande 7). Även i motion Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas
avslag på propositionen (yrkande 3 i denna del och yrkande 5).
Motionärerna begär också förslag från regeringen om ändrade beskattningsregler
(Sk 15 yrkande 6)

Bostadsutskottet har tillstyrkt propositionen och avstyrkt motionerna.

Med hänvisning till de skäl som departementschefen anfört för sitt
förslag och till att frågan om en likartad beskattning av allt boende
uppmärksammas i de pågående övervägandena om skattereformens

1989/90:SkU10

andra steg tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Energisparande installationer

I motion Sk24 (yrkande 15) av Olof Johansson m.fl. (c) framställs ett
yrkande som syftar till att stimulera till energisparande installationer
och liknande i fastigheterna. I samma syfte yrkas i motion Sk29
(yrkande 7) av Inger Schörling m.fl. (mp) en lindrad beskattning av
villor med energibesparande installationer. Motionärerna anför att
fastighetstaxeringen i sådana fall kan medföra avsevärt förhöjda taxeringsvärden.

Som utskottet anförde vid sin behandling i våras av motsvarande
frågor kan energisparande åtgärder som vidtagits i en byggnad inverka
vid fastighetstaxeringen, eftersom energihushållningen ingår i ett
poängsystem för bedömningen av husets standard. Att vid värderingen
bortse från upprustning i energibesparande syfte skulle enligt utskottets
uppfattning innebära att man försvårar standardbedömningen och att
värderingen försämras. Samtidigt bör framhållas att det resultat som
man uppnår med nuvarande regler kan jämkas om resultatet framstår
som missvisande.

Utskottet har i andra sammanhang motsatt sig att skattereglerna
utnyttjas för stimulanser av det slag som motionärerna föreslår. Stöd
till energisparande åtgärder kan enligt utskottets mening utformas på
ett enklare och bättre sätt genom direkta bidrag än genom åtgärder vid
beskattningen. Utskottet vidhåller sin uppfattning i detta hänseende
och avstyrker motionerna.

I motion Sk21 begär Lennart Brunander (c) och Karin Starrin (c)
förslag från regeringen om uppskov med 1992 års taxering av jordbruk
eller förslag om en lägre prisnivå för jordbruksfastigheter än 75 % av
taxeringsvärdet.

Även detta är frågor som utskottet behandlat senast i våras. Utskottet
fann då inte skäl att förorda någon ändring av de principer som gäller
på detta område, och i motionen har inte förekommit något nytt som
bör föranleda ändrad ståndpunkt. Utskottet avstyrker alltså denna
motion.

Förmögenhet m.m.

1990 års fastighetstaxering bör enligt propositionen bl.a. föranleda att
förmögenhetsskatten anpassas till prisutvecklingen under 1980-talet.
Enligt förslaget breddas de nedre skikten i skatteskalan så att förmögenhetsskatt
med 1,5 % börjar utgå vid 800 000 kr. Härefter blir
procentsatserna 2,5 upp till 3 600 000 kr. och 3,0 på överskjutande
belopp.

I motion Sk23 yrkar Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 1) ytterligare
lättnader i skatteskalan, medan Lars Werner m.fl. (vpk) i motion Sk32

1989/90:SkU 10

(yrkande 4) och Inger Schörling m.fl. (mp) i motion Sk29 (yrkande 8)
yrkar att skatteskalan skärps. I den förstnämnda motionen yrkas även
skattelättnader för arbetande kapital i företag (yrkande 3) och ett
riksdagsuttalande av innebörd att reglerna om begränsning av det
totala uttaget av förmögenhetsskatt och inkomstskatt skall justeras i
takt med att marginalskatterna sänks (yrkande 4). Vidare yrkas i
motion Skl5 (yrkande 4) lättnader i arvs- och gåvobeskattningen.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att skalan
för förmögenhetsskatten bör justeras med hänsyn till penningvärdeförändringarna
sedan den nuvarande skalan kom till i början på 1980-talet.
Förslaget är enligt utskottets uppfattning väl avvägt, varför utskottet
tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

De övriga åtgärder på detta område som föreslås i motion Skl5 bör
enligt utskottets mening anstå i avvaktan på resultatet av de överväganden
som pågår inom finansdepartementet rörande förmögenhetsbeskattningen
och arvs- och gåvobeskattningen. Utskottet avstyrker således
motionen även i dessa delar.

Sambeskattningen av förmögenhet tas upp i tre motioner. I motion
Sk23 (yrkande 2) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att sambeskattningen
slopas. Martin Olsson (c) har i motion Sk20 ett likartat yrkande som
dock begränsar sig till makar. Martin Olsson (c) och Gunhild Bolander
(c) yrkar i motion Skl8 att sambeskattningen föräldrar och barn
slopas.

Vad utskottet nyss har anfört gäller även dessa motionsyrkanden.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet även dessa motioner.

Beträffande sparandet yrkas i den förstnämnda motionen — Sk23
— att grundavdrag ej skall medges från inkomst av kapital, att beskattningen
utformas symmetriskt så att inkomster över brytpunkten och
avdrag för underskott behandlas lika redan fr.o.m. 1990 och att sparstimulanser
införs vid beskattningen (yrkandena 19, 22 och 23). Vidare
yrkas i motion Sk24 (yrkande 16) av Olof Johansson m.fl. (c) att
enskilda småaktieägare bör likställas med aktiefonder så att de ej
behöver beskattas för avkastning i form av utdelning och reavinst på
äldre aktier.

Med hänvisning till vad finansutskottet anfört i dessa frågor avstyrker
utskottet dessa motionsyrkanden.

Fackföreningsavgifter m.m.

I motion Sk23 yrkar Carl Bildt m.fl. (m) att skattereduktionen för
fackföreningsavgift slopas och att företagens avdragsrätt för avgifter till
arbetsgivarorganisation begränsas (yrkandena 17 och 18).

Även dessa frågor ingår i de pågående övervägandena om andra
steget i skattereformen. I avvaktan på kommande ställningstaganden
avstyrker utskottet motionen i dessa delar.

Frågan om barnpension tas upp i motion Skl9 av Martin Olsson (c)
och Gunhild Bolander (c). Motionärerna anser att en sådan pension

1989/90: SkU 10

bör göras helt eller delvis skattefri med tanke bl.a. på de negativa
effekter som skatteplikten för sådana pensioner medför i fråga om
feriearbete m.m. De åberopar också att barnpensionen för ett föräldralöst
barn kan jämföras med ett uteblivet underhållsbidrag som skulle
ha varit skattefritt.

Beträffande denna fråga, som har uppmärksammats i olika utredningssammanhang
sedan lång tid tillbaka, får utskottet hänvisa till sin
redogörelse i betänkandet 1988/89:SkU20. Utskottet utgår från att
frågan kommer att belysas på nytt i samband med den andra etappen
av skattereformen och finner att slutresultatet av det pågående arbetet
med reformen lämpligen bör avvaktas. Utskottet avstyrker således
motionen.

Pensionärer

Det extra avdraget för pensionärer skall enligt gällande regler avtrappas
om inkomsten överstiger visst belopp. Tidigare skulle även det
kommunala bostadstillägget (KBT) avtrappas. Med hänsyn till de kraftiga
marginaleffekter detta innebar beslutade riksdagen förra hösten att
KBT inte längre skall avtrappas till följd av inkomst av tjänst. Detta
har medfört att marginaleffekten för den som har extra avdrag begränsas
till 60 —65 %.

I motion Sk23 anser Carl Bildt m.fl. (m) att bostadstilläggen inte
heller skall reduceras för den som har inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse och yrkar (yrkande 13) att inte heller det extra avdraget
skall reduceras till följd av förvärvsarbete. I motion Sk24 (yrkande 20)
av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk29 (yrkande 22) av Inger Schörling
m.fl. (mp) yrkas att problemet löses på det sättet att grundpensionen
höjs så att det extra avdraget kan slopas.

Som framgår av propositionen kommer frågan om den framtida
utformningen av folkpension och KBT att prövas närmare i samband
med det fortsatta arbetet med skatte- och bidragsreglerna för pensionärer
fr.o.m. 1991. Utskottet vill också framhålla att de ändringar av
skatteskalan som nu genomförs innebär en förbättring även för pensionärer
med extra avdrag. Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av
det pågående arbetet med dessa frågor avvaktas, varför utskottet avstyrker
de aktuella motionerna.

Företagsbeskattningen

I propositionen föreslås att skattesatsen för aktiebolag m.fl. med räkenskapsår
som avslutas den 31 december 1989 eller senare sänks från 52
% till 40 % och att företagens möjlighet att göra obeskattade reserveringar
samtidigt begränsas. Således föreslås att möjligheten att göra
avsättning till allmän investeringsfond slopas och att utrymmet för
lagernedskrivning begränsas från 50 % till 40 % eller från 35 % till 30

1989/90:SkU10

% i de fall nedskrivningen kombineras med avsättning till resultatutjämningsfond.
Reserveringsutrymmet för resultatutjämningsfond föreslås
begränsas från 20 % till 15 % av lönekostnaden.

För lager av fastigheter och liknande tillgångar bör enligt propositionen
nedskrivningsrätten begränsas till 10 % eller till 5 % om företaget
samtidigt gjort avsättning till resultatutjämningsfond. Beträffande värdet
av pågående arbeten till fast pris föreslås också nedskrivning med
10 % gälla.

Vidare föreslås i propositionen att den särskilda avdragsrätten för
avskrivning på skeppskontrakt och kontrakt på luftfartyg enligt den
särskilda lagen (1966:172) om avskrivning på skeppskontrakt m.m.
avskaffas. Avdragsrätten skall dock behållas vid 1990 och 1991 års
taxeringar i fråga om skriftliga avtal som träffats före den 14 november
1989.

Slutligen föreslås att rätten till primäravdrag på byggnader avskaffas
med verkan fr.o.m. med beskattningsår som påbörjas efter den 31
december 1989.

Förslagen i propositionen grundar sig på förslag i det betänkande
om en reformerad företagsbeskattning fr.o.m. 1992 års taxering som
URF har lagt fram under sommaren 1989. Förslaget innebär att
bolagsskatten sänks till 30 %. Detta och att reserveringsmöjligheterna
begränsas kraftigt är viktiga grundstenar i URF-förslaget.

Remissbehandlingen av URF:s betänkande har visat att det finns en
bred enighet om ett system med lägre skattesats och begränsade reserveringsmöjligheter.
En sådan omläggning anses medföra positiva effekter
bl.a. därigenom att riskerna för inlåsning av kapital i företagen
minskar samtidigt som mer likvärdiga villkor kan ges för olika typer
av investeringar och finansieringsformer.

Eftersom inriktningen av en företagsskattereform är helt klar har
det enligt propositionen funnits anledning att pröva om vissa inslag
kan genomföras redan före 1992 års taxering. Övergången till ett nytt
system förutsätter att det vidtas åtgärder för att bl.a. motverka dispositioner
som vidtas enbart av skatteskäl. I propositionen framhålls det
angelägna i att få till stånd en mjukare övergång genom att ta ett första
steg redan nu. De fördelar som detta innebär bedöms i propositionen
med bred marginal komma att uppväga de olägenheter som ett ingrepp
under löpande år kan innebära.

Finansutskottet har i sitt yttrande till skatteutskottet anslutit sig till
de föreslagna principerna för beskattning av företagen, dvs. lägre
skattesats och mer begränsade reserveringsmöjligheter. Enligt finansutskottet
kommer bl.a. inlåsningen av kapital i företag som inte längre är
lika vinstrika som tidigare att minska samtidigt som de skattemässiga
villkoren för olika typer av investeringar och finansieringsformer blir
mer likvärdiga. Finansutskottet drar slutsatsen att detta kommer att
leda till en bättre fungerande marknad för kapital och investeringar.

Finansutskottet har även berört de problem som uppstår vid övergång
till en lägre skattesats, som t.ex. att det skapas ett utrymme för att
företagen med hjälp av olika typer av bokslutstransaktioner och andra
åtgärder försöker senarelägga beskattningen till en tidpunkt då den

1989/90:SkU10

lägre skattesatsen gäller. Finansutskottet har även tagit fasta på att
företagen för närvarande har mycket stora obeskattade lagerreserver
och investeringsfonder och har anslutit sig till propositionen.

Lagrådets yttrande i detta ärende berör bl.a. de framlagda förslagen
rörande företagsbeskattningen. Med tanke på att ändringar i lagstiftningen
sker vid en sen tidpunkt har lagrådet, som framgår av yttrandet,
pekat på problem som kan uppkomma i vissa fall. Vid övervägande
av dessa problem har lagrådet gjort bedömningen att förslagets
fördelar uppväger nackdelarna. Lagrådet har uttalat bl.a. att det skulle
vara tillfredsställande om man i ärendets fortsatta behandling överväger
möjligheterna till undantag för vissa fall, där den föreslagna
ordningen skulle kunna leda till resultat som ter sig stötande. Vidare
har lagrådet tagit upp en fråga rörande tillämpningen av de nya
reglerna i handelsbolag i vilka andelar ägs av såväl fysiska som juridiska
personer. Slutligen har lagrådet haft några synpunkter på främst
den tekniska utformningen av vissa av lagförslagen.

Beträffande tidpunkten för genomförande av en ändrad företagsbeskattning
förordas i motion Skl3 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl. (m)
en senareläggning till inkomståret 1990 såvitt avser bolagsskattesatsen,
lagernedskrivning, resultatutjämningsfond och allmän investeringsfond.
Som skäl för yrkandet anförs att förändringarna inte får ske med
retroaktiv verkan. Enligt samma motion yrkandena 2—4 skall övriga
förslag i propositionen angående företagsbeskattningen avslås och tas
upp i samband med övriga förändringar av företagsbeskattningen inför
1991 samt lagen om särskild vinstskatt avskaffås med verkan från den 1
januari 1989.

Skatteutskottet delar bedömningen i propositionen att ett första steg
på en reformering av företagsbeskattningen bör tas redan med verkan
från 1990 års taxering. Ett första steg i reformen förutsätter dels en
begränsning av reserveringsmöjligheterna, dels en sänkt skattesats.
Skattesänkningen avser den generella bolagsskatten och inte den särskilda
vinstskatten, som gäller ett begränsat antal företag. Utskottet
avstyrker följaktligen motion Skl3 i dess helhet.

Utskottet har, med anledning av vad som förekommit i ärendet, sett
närmare på om det finns skäl att gå längre än propositionen vad gäller
vissa övergångsfrågor.

Propositionens förslag i fråga om allmän investeringsfond innebär,
som nämts tidigare, att rätt till avdrag för avsättning avskaffås för
företag med bokslut per den 31 december 1989 eller senare. Undantag
görs för de fell då ett företag fått tillstånd att ta i anspråk framtida
avsättningar. För belopp som avsatts efter 1989 års taxering höjs
tillägget då fonden återförs till beskattning från 20 % till 70 %.

Förslaget i propositionen kan ge ett mindre tillfredsställande resultat,
eftersom företagen inte ges tillfälle att ansöka om dispens efter det
att lagen trätt i kraft. Olof Johansson m.fl. (c) föreslår i motion Sk24
yrkande 19 en förändring i det föreliggande förslaget. Enligt motionen
bör det finnas en möjlighet till avsättning till allmän investeringsfond
för företag som före den 1 mars 1990 ansökt om att få ta i anspråk
belopp som avsatts i bokslut per den 31 december 1989 eller senare.

1989/90:SkU 10

Detta skall enlighet motionen gälla för investeringar inom de regionalpolitiska
stödområdena eller för miljöförbättrande investeringar i hela
landet. Yrkandet avser också en följdändring av de nyligen beslutade
ändringarna i ffisläppsförordningen (SFS 1989:820).

Av 4 § lagen (1979:609) om allmän investeringsfond följer att en
allmän investeringsfond kan utnyttjas för investeringar efter de riktlinjer
som regeringen lägger fast i en frisläppsförordning. Regeringens
ställningstagande grundas i första hand på en bedömning av den
inhemska konjunkturen. Från mitten av 1970-talet fram mot mitten av
1980-talet var investeringsfonderna frisläppta för bl.a. byggnadsarbeten
och anskaffning av inventarier i hela landet. Därefter har frisläppen
successivt begränsats. I de senaste frisläppen har begränsningar skett
även vad avser investeringar i de regionalpolitiska stödområdena. Rätten
till investeringsavdrag för byggnads- och markarbeten togs bort i
1988 års frisläpp. Det senaste frisläppet omfattar inte avsättningar i
bokslut till ledning för 1990 års taxering. Frisläppet innebär att investeringsperioden
förlängs med ett år, för investeringar i stödområdena
t.o.m. mars 1991 och för miljöförbättringar t.o.m. mars 1992.

Det förhållandet att det ankommer på regeringen att besluta om
frisläpp utgör enligt utskottets mening skäl för att finna en annan
lösning än den som förordas i bl.a. c-motionen. Med hänsyn till
utformningen av frisläppet bör ett undantag utformas restriktivt.

Utskottet föreslår därför att företag som före den 1 februari 1990
ansökt om dispens hos regeringen och som sedan beviljats sådan får
rätt till avsättning till allmän investeringsfond vid 1990 och senare års
taxeringar. De företag som kan komma i fråga är sådana som har
planerade investeringar av det slag som regeringen tidigare gett dispens
att utnyttja avsättningar för. Utskottet vill som vägledning för dispenshanteringen
redovisa följande från regeringens praxis.

De åsyftade dispenserna har under den senaste tolvmånadersperioden
bifallits i knappt 30 fall. Det gäller främst långsiktiga investeringar
— ofta av industripolitisk betydelse — på utsatta orter eller där företagen
utfäst sig att utföra motprestationer på sådana orter. Dispenser har
också getts för vissa andra investeringar av speciell karaktär. Bifall har
således getts för investeringar i ny tryckeriutrustning för dagstidningar
och investeringar av särskild betydelse från beredskapssynpunkt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Sk24
yrkande 19. Utskottets förslag innebär att övergångsbestämmelserna
ändras i enlighet med vad som framgår av av det till detta betänkande
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond. Av lagrådet anförda tekniska synpunkter på lagförslagets
12 § har utskottet beaktat vid justeringen av lagförslaget.

I detta sammanhang vill utskottet ta upp en av lagrådet och även i
en skrivelse från Småföretagens Riksorganisation och Sveriges Industriförbund
aktualiserad fråga om tillämpningen av reglerna beträffande
handelsbolag i vilket ingår både fysiska och juridiska personer som
delägare.

Ett handelsbolag är en juridisk person men inte ett skattesubjekt.
Inkomstberäkningen görs i bolaget. Det innebär att t.ex. nedskrivning

1989/90:SkU 10

på varulager och avsättning till resultatutjämningsfond sker i bolaget.
Det skattemässiga överskottet eller underskottet av verksamheten fördelas
sedan på delägarna.

Det nu framlagda förslaget innebär att reserveringsmöjligheterna blir
olika stora beroende på om handelsbolaget ägs av fysiska personer eller
av t.ex. aktiebolag. I de fall det finns delägare av bägge kategorierna
uppkommer tillämpningsproblem.

I aktiebolagets deklaration måste en korrigering göras i de fall
handelsbolaget gjort större reserveringar än som tillåts för aktiebolag,
om inte kvittningsmöjlighet föreligger enligt punkt 1 tredje stycket av
anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen. Att aktiebolaget får
avdrag för det återförda beloppet när handelsbolaget löser upp sin
lagerreserv följer av punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen. Om aktiebolaget avyttrat andelen kompenseras
det inom ramen för reavinstsystemet.

Att skattemyndigheterna får återlägga för stora reserveringar är alltså
ingen nyhet. Det nya är att en sådan korrigering kan komma att
behöva göras beträffande endast viss eller vissa delägare i ett handelsbolag.
Aven om det är fråga om ett begränsat antal fall medför en
korrigering av detta slag naturligtvis en del olägenheter. Utskottet
anser emellertid att dessa får godtas, bl.a. mot bakgrund av att förslaget
är ett led i övergången till ett nytt skattesystem.

Som framgått i det föregående föreslås i propositionen beträffande
s.k. kontraktsavskrivning att den särskilda avdragsrätten för avskrivning
på skeppskontrakt och kontrakt på luftfartyg avskaffas. I fråga om
skriftliga avtal som träffats senast den 13 november 1989 förslås bibehållen
avdragsrätt vid 1990 och 1991 års taxeringar.

I motion Skl7 av Jens Eriksson (m) hemställs att rätten till kontraktsavskrivning
för fiskeskepp behålls och att denna avskrivningsrätt
knyts till innehav av yrkesfiskarlicens. Lars Hedfors m.fl. (s) yrkar i
motion Sk36 att nuvarande regler skall gälla när tillverkaren av skepp
eller luftfartyg på visst sätt är bunden att leverera trots att det kontrakt
som grundar avskrivningsrätt slutits efter den 13 november 1989.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att utvecklingen
mot en avreglerad kreditmarknad har medfört att finansiella
skäl inte längre kan anföras som motiv till att avskrivningsreglerna
skall behållas. För att undvika en av skatteskäl betingad efterfrågan på
kontrakt avseende skepp och luftfartyg inför övergången till ett nytt
skattesystem bör reglerna avskaffas redan nu.

Med åberopande av undantagsregeln i 2 kap. 10 § regeringsformen
föreslås i propositionen att kontraktsavskrivningsreglerna skall slopas
för kontrakt som sluts fr.o.m. dagen efter propositionens avlämnande
till riksdagen. Mot detta har lagrådet inte haft erinran. Som framgår av
motion Sk36 kan emellertid ikraftträdandebestämmelserna leda till att
förutsättningarna för redan slutna affärsuppgörelser radikalt ändras i
vissa fall. Av ett exempel som redovisas i motionen framgår att
tillverkning och försäljning av civila flygplan numera ofta baseras på
att användaren av flygplanen, flygbolaget, hyr nya flygplan i stället för
att köpa dem. Till grund för den avtalade hyran ligger bl.a. att

1989/90:SkU10

beställaren av det flygplan som senare skall hyras ut kan göra avskrivning
på kontraktet. För att undvika olägenheter av nu beskrivet slag
bör reglerna om ikraftträdandet justeras. Utskottet föreslår att en
möjlighet till avskrivning på skeppskontrakt och kontrakt på luftfartyg
behålls för kontrakt slutna efter den 13 november 1989, om ett
skriftligt avtal om framtida uthyrning av det skepp eller det luftfartyg
som kontraktet avser då föreligger. Med ett sådant uthyrningsavtal bör
jämställas ett hyresavtal som grundas på utnyttjandet av en option i ett
uthyrningsavtal mellan samma parter som slutits senast den 13 november
1989. Rätt till avskrivning bör inte i något fall föreligga beträffande
skriftliga kontrakt slutna efter den 31 december 1990. En förutsättning
för avdragsrätt är att kontroll kan göras av de avskrivningsbara kontrakten
mot de skriftliga avtal om uthyrning som utgör grunden för
avskrivningsrätten.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Sk36 och avstyrker
motion Skl7.

Inger Schörling m.fl. (mp) har hemställt i motion Sk29 yrkande 25
att riksdagen beslutar ett tillkännagivande till regeringen angående
införande av en kommunal företagsbeskattning. I samma motion, yrkandena
26 och 27, har tagits upp frågor om resultatutjämning för
konstnärer m.fl. mellan olika år och om möjlighet till kvittning mellan
förvärvskällor upp till en viss gräns i det reformerade skattesystem som
skall gälla fr.o.m. år 1991.

Finansutskottet har i sitt yttrande redovisat flera redan fattade eller
aviserade förslag som påverkar den kommunala ekonomin. Finansutskottet
ansluter sig till ett uttalande i propositionen att det finns goda
skäl för att avvakta de förändringar som kan komma att genomföras
för år 1991 och finner det inte tillrådligt att genomföra sådana förändringar
i företagsbeskattningen som föreslås i motion Sk29.

Skatteutskottet får med hänvisning till vad finansutskottet anfört
avstyrka yrkande 25 i motion Sk29 angående en kommunal företagsbeskattning.
De andra frågor som tagits upp i motionen har anknytning
till den fortsatta beredningen i regeringskansliet av skatteutredningarnas
förslag. Utskottet har inte funnit skäl till ett uttalande till regeringen
i enlighet med motionen och avstyrker följaktligen även yrkandena
26 och 27 i motion Sk29.

Övriga frågor

Tillfälligt obligatoriskt sparande

I propositionen föreslås vissa undantag i det tillfälliga obligatoriska
sparandet för inkomståren 1989 och 1990. Förslaget innebär att sparbelopp
för inkomståret 1989 som understiger 300 kr. skall återbetalas
senast i juni 1990 och att personer för vilka sparbeloppet för inkomståret
1990 skulle understiga 1 000 kr. skall slippa spara.

I motionerna Sk23 (yrkande 14) av Carl Bildt m.fl. (m), Skiö
(yrkande 2) av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Sk32 (yrkande 17) av Lars

1989/90:SkU10

Werner m.fl. (vpk) och Sk29 (yrkande 29) av Inger Schörling m.fl.
(mp) yrkas upphävande av lagen fr.o.m. 1990 och att sparbeloppen
återbetalas. Enligt motionärerna är de av regeringen föreslagna lindringarna
inte tillräckliga.

Det tillfälliga obligatoriska sparandet infördes i syfte att åstadkomma
en nödvändig minskning av utrymmet för konsumtion och dämpa
tendenserna till en ökad inflation. Utskottet delar finansministerns och
finansutskottets bedömning att behovet av ålstramningseffekter kvarstår
men att det kan vara befogat att göra undantag för dem som har ett
lågt sparande. På grund härav och de övriga skäl som närmare redovisats
i finansutskottets yttrande biträder utskottet det i propositionen
framlagda förslaget till ändring i bestämmelserna om det tillfälliga
sparandet och avstyrker de aktuella motionsyrkandena.

Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt

Lagen (1980:865) mot skatteflykt — eller den s.k. generalklausulen
— gör det möjligt att under vissa förutsättningar ingripa mot förfaranden
som syftar till skatteundandragande. Generalklausulen har gjorts
tidsbegränsad men dess tillämpning har förlängts i olika omgångar. För
närvarande gäller att den skall tillämpas på rättshandlingar som företagits
under tiden den 1 mars 1983 — den 31 december 1989. I
propositionen föreslås att lagen ges fortsatt giltighet t.o.m. år 1990, i
avvaktan på kommande ställningstaganden till det nyligen avlämnade
förslaget (SOU 1989:81) om en ny generalklausul mot skatteflykt.

I motionerna Sk 16 (yrkande 3) av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och
Sk23 (yrkande 15) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen
i denna del. Enligt motionärerna är klausulen oacceptabel från
rättssäkerhetssynpunkt.

Utskottet anser att ett ställningstagande till frågan hur en generalklausul
bör utformas, liksom frågan om man över huvud taget skall ha en
lagstiftning av det aktuella slaget, bör anstå till dess att resultatet av
beredningen av det lagda utredningsförslaget föreligger. Under tiden
bör den nuvarande generalklausulen fortsätta att tillämpas. Utskottet
tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna
Sk23 och Skiö såvitt avser denna fråga.

Propositionen i övrigt

Bland övriga förslag i propositionen kan nämnas vissa åtgärder av
förberedande karaktär inför kommande fastighetstaxeringar, delegering
till riksskatteverket av beslutanderätten i fråga om befrielse från bevillningsavgift
för utländska artister samt förlängning av giltigheten av den
särskilda sexmånadersregeln för svenska sjömän på utländskt fartyg.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot regeringens
förslag utan tillstyrker propositionen i dessa delar.

När det gäller lagförslagen omfattar propositionen bl.a. reglerna om
försäkringsavdrag i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

7 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10.

Rättelse: S. 101 rad 6 Står: c Rättat till vpk S. 107 rad 2-3 nedifrån Står: övergångsbestämmelserna
Rättat till: lagen S. 108 högerspalt: nummerändrad S. 109 rad
13 Står: 2 Rättat till: 1

1989/90:SkU10

Utskottet tillstyrker förslaget i denna del men förordar att den författningstekniska
regleringen bryts ut och tas upp i samband med utskottets
betänkande (1989/90:SkU20) Begränsning av avdragsrätten för outnyttjade
pensionsförsäkringspremier.

Vidare förordar utskottet ett förtydligande rörande kommunernas
avdragsrätt för ingående mervärdeskatt såvitt avser egna uttag och en
annan följdändring av innebörd att värme och elektrisk kraft utmönstras
från reglerna om införsel av skattepliktig vara. Reglerna i uppbördslagen
kompletteras — som framgått ovan — med bestämmelser
om avdrag från kostnadsersättningar. Beträffande företagsbeskattning
m.m. föreslår utskottet också kompletteringar som föranleder justeringar
av lagtexterna. Utskottets förslag har utarbetats under hänsynstagande
till vad lagrådet anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Skl6 yrkande
1 och finansutskottets och näringsutskottets yttranden rörande
finansieringen av skattereformens första steg samt avslår motionerna
1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21, 1989/90:Sk24 yrkandena
1 och 2 och 1989/90:Sk29 yrkandena 1, 2, 23 och 28,

b) att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 21
och 22 och 1989/90:Sk29 yrkande 3,

c) att riksdagen bifaller proposition 1989/90:50 i denna del i vad
avser mervärdeskatt på energi, mervärdeskatt på vatten från

vattenverk och tjänster som avser rening av avloppsvatten och
sophämtning, skatten på elenergi, bensinskatt och kilometerskatt
samt avslår motionerna 1989/90:Sk23 yrkandena 12 såvitt nu är i
fråga och 16, 1989/90:Sk24 yrkandena 6—13 och 18,

1989/90:Sk25 såvitt nu är i fråga, 1989/90:Sk28 såvitt nu är i
fråga, 1989/90:Sk29 yrkandena 12-18, 20, 21, 24 och 30,

1989/90:Sk32 yrkandena 6—9, 11 — 13 och 15 samt

1989/90:Sk35,

res. I (m)
res. 2 (c)

res. 3 (c. vpk. mp)
res. 4 (C)
res. 5 (vpk)
res. 6 (mp)

res. 7 (c. vpk. mp) villk.
s.y. I (m. c. vpk. mp)
s.y. 2 (fp)

1989/90:SkU 10

2. beträffande mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande
12 i denna del, 1989/90:Sk24 yrkande 17, 1989/90:Sk25 i denna
del, 1989/90:Sk28 i denna del, 1989/90:Sk29 yrkande 19,
1989/90:Sk32 yrkande 14 och 1989/90:Sk34 bifaller proposition
1989/90:50 i denna del,

res. 8 (m, c, vpk, mp)

3. beträffande turistnäringen i utsatta orter

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk30 och !989/90:Sk33,

s.y. 3 (m, c, vpk)

4. beträffande bilaccisen m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande
12 i denna del och 1989/90:Sk27 bifaller proposition 1989/90:50
i denna del,

res. 9 (m)
res. 10 (c)

5. beträffande skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 3,
1989/90:Sk29 yrkandena 4 och 5 samt 1989/90:Sk32 yrkandena 1
och 2 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 11 (c)
res. 12 (vpk)
res. 13 (mp)

6. beträffande endagsförrättningar och kostnadsersättningar
att riksdagen bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

7. beträffande bilresor i tjänsten

att riksdagen såvitt avser kostnadsersättningar bifaller proposition
1989/90:50 i denna del samt i övrigt med anledning av
motion 1989/90:Sk23 yrkande 7 och motion 1989/90:Sk24 yrkande
5 och proposition 1989/90:50 i denna del beslutar att avdrag
för motsvarande kostnader skall beräknas efter 12 kr. per mil,

res. 14 (m)
res. 15 (c)

8. beträffande resor mellan bostad och arbetsplats

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 12 och
14, 1989/90:Sk29 yrkande 10 och 1989/90:Sk32 yrkande 10,

res. 16 (c)
res. 17 (mp)
s.y. 4 (m)

9. beträffande bilförmån

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 5,
1989/90:Sk24 yrkande 4 och 1989/90:Sk29 yrkande 9 bifaller

proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 18 (m)
res. 19 (c)
res. 20 (mp)

10. beträffande förmånliga förvärv av värdepapper

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Sk23 yrkande 6

bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 21 (mj

1989/90:SkU10

11. beträffande beräkning av realisationsvinst på aktier

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkandena 8 och 9 och
bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 22 (tn)

12. beträffande övergångsbestämmelser beträffande reavinstreglerna att

riksdagen med avslag på motion 1989/90:Sk26 bifaller proposition
1989/90:50 i denna del,

res. 23 (m)

13. beträffande pensionsförsäkringsavdraget

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl4 och
1989/90:Sk23 yrkandena 10 och 11 bifaller proposition
1989/90:50 i denna del,

res. 24 (tn)

14. beträffande skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller
pensionsfonder

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk29 yrkande 11 och
1989/90:Sk32 yrkande 16,

res. 25 {vpk)
res. 26 (tnp)

15. beträffande villabeskattningen för år 1990

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl5 yrkande 1
och 1989/90:Sk37 yrkande 2 bifaller proposition 1989/90:50 i
denna del,

res. 27 (m)

16. beträffande villabeskattningens framtida utformning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Skl5 yrkandena 2, 3
och 5, 1989/90:Sk32 yrkande 3 i denna del och 1989/90:Sk37
yrkande 1,

res. 28 (m)
res. 29 (vpk)

17. beträffande fastigheter i skärgården

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk22, 1989/90:Sk29 yrkande
6 och 1989/90:Sk31,

s.y. 5 {tn)

s.y. 6 (c. vpk. rnpt

18. beträffande hyreshus

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl5 yrkandena
6 och 7 samt 1989/90:Sk32 yrkande 3 i denna del och yrkande 5
bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 30 (m)
res. 31 (vpk)
res. 32 (tn)

19. beträffande energisparande installationer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 15 och
1989/90:Sk29 yrkande 7,

res. 33 (c. vpk. tnp)

20. beträffande prisnivån på jordbruksfastigheter, m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk21,

res. 34 (m. c)

1989/90:SkU 10

100

21. beträffande förmögenhetsskatteskalan

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 1,
1989/90:Sk29 yrkande 8 och 1989/90:Sk32 yrkande 4 bifaller
proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 35 (m)
res. 36 (vpk)
res. 37 (mp)

22. beträffande sambeskattning av förmögenhet

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl8,
1989/90:Sk20 och 1989/90:Sk23 yrkande 2 bifaller proposition
1989/90:50 i denna del,

res. 38 (m. c, mp)

23. beträffande arbetande kapital i företag

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkande 3,

res. 39 (m. c)

24. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkande 4,

res. -lii (m, c)

25. beträffande arvs- och gåvoskatteskalan

att riksdagen avslår motion 1989/90:Skl5 yrkande 4,

26. beträffande symmetrisk beskattning av sparande, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkandena 19, 22 och

23,

res. 41 (m)

27. beträffande lättnader för mindre aktieinnehav
att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk24 yrkande 16,

28. beträffande fackföreningsavgifter m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkandena 17 och 18,

res. 42 (m, mp)

29. beträffande barnpension

att riksdagen avslår motion 1989/90:Skl9,

res. 43 (m, c)

30. beträffande pensionärer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 13,
1989/90:Sk24 yrkande 20 och 1989/90:Sk29 yrkande 22,

res. 44 (m)

res. 45 (c, vpk. mp)

31. beträffande tidpunkten för genomförande av en ändrad
företagsbeskattning, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Skl3 yrkandena 1—4 och
bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 46 (m)

32. beträffande investeringsfonderna

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk24 yrkande 19
godtar proposition 1989/90:50 i denna del med det tillägget att
möjlighet ges till dispens under viss tid i enlighet med vad
utskottet anfört,

res. 47 (c. mp)

1989/90:SkU 10

101

33. beträffande kontraktsavskrivning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk36 och med avslag
på motion 1989/90:Skl7 godtar proposition 1989/90:50 i denna
del med det undantaget i fråga om vissa avtal om framtida
uthyrning m.m. som föreslagits i motionen,

res. 48 (m) villk.

34. beträffande kommunal företagsbeskattning, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk29 yrkandena 25, 26 och
27,

res. 49 (mp)

35. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:50 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 2, 1989/90:Sk23 yrkande
14, 1989/90:Sk29 yrkande 29 och 1989/90:Sk32 yrkande 17,

res. 50 (m, fp, vpk, mp)

36. beträffande fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:50 i denna del och
avslår motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 3 och 1989/90:Sk23
yrkande 15,

res. 51 (m, fp, c)

37. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt

a) antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de
ändringarna att

dels 46 § 2 mom. utgår ur förslaget,

dels punkt 3 a tredje stycket av anvisningarna till 32 §, punkt 3
det nya sista stycket av anvisningarna till 33 §, punkt 4 första
stycket av anvisningarna till 41 §, den nya punkten 5 av anvisningarna
till 42 § och övergångsbestämmelserna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

1989/90:SkU10

102

Regeringens förslag

Utskottets förslag
Anvisningar
till 32 §

tredje stycket

Vad som sägs om aktier gäller
även konvertibla skuldebrev,
vinstandelsbevis och skuldebrev
förenade med optionsrätt. Bestämmelserna
i denna anvisningspunkt
gäller inte om något av nämnda
slags värdepapper i det utgivande
bolaget vid tiden för de anställdas
förvärv är inregistrerat vid Stockholms
fondbörs eller är föremål
för handel enligt ett avtal som
bolaget har träffat med en svensk
fondkommissionär med skyldighet
för denne att på begäran av
envar ange kurser på värdepapperen
och till dessa kurser köpa och
sälja sådana värdepapper.

Vad som sägs om aktier gäller
även konvertibla skuldebrev,
vinstandelsbevis och skuldebrev
förenade med optionsrätt. Bestämmelserna
i denna anvisningspunkt
gäller inte om något av nämnda
slags värdepapper vid tiden för de
anställdas förvärv är inregistrerat
vid Stockholms fondbörs eller är
föremål för handel enligt ett avtal
som har träffats med en svensk
fondkommissionär med skyldighet
för denne att på begäran av
envar ange kurser på värdepapperen
och till dessa kurser köpa och
sälja sådana värdepapper.

till 33 §
punkt 3 sista stycket

Den som använt egen bil för
resor i tjänsten har rätt till avdrag
för kostnaden med ett belopp om
1 krona och 10 öre för varje körd
kilometer.

Den som använt egen bil för
resor i tjänsten har rätt till avdrag
för kostnaden med ett belopp om
1 krona och 20 öre för varje körd
kilometer.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1989/90 :SkU 10

till 41 §
punkt 4 första stycket

4. I fråga om annan förvärvskälla
än jordbruksfastighet, annan
fastighet varav inkomsten beräknas
enligt bokföringsmässiga
grunder eller rörelse gäller såsom
allmän regel, att inkomst skall anses
hava åtnjutits under det år, då
densamma från den skattskyldiges
synpunkt är att anse såsom verkligen
förvärvad och till sitt belopp
känd. Detta är framför allt förhållandet,
då inkomsten av den skattskyldige
uppburits eller blivit för
honom tillgänglig för lyftning eller,
såsom i fråga om bostadsförmån
och andra förmåner in natura,
då den på annat sätt kommit
den skattskyldige till godo, detta
oberoende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare.
Har den skattskyldige på grund av
sin anställning eller dylikt fatt förvärva
värdepapper på förmånliga
villkor, tas förmånen upp till beskattning
det år förvärvet skedde.
Vissa intäkter, t.ex. av tjänst, ränta
å i bank eller annan penninginrättning
innestående medel osv.
kunna dock hänföras till nästföregående
års inkomst, ehuru de
icke uppburits eller varit tillgängliga
för lyftning förrän efter
nämnda års utgång. Förutsättningen
härför är emellertid, att de intjänats
under beskattningsåret och
uppburits eller blivit för lyftning
tillgängliga omedelbart efter det
årets utgång eller i varje fall så
tidigt under nästföljande år, att de
praktiskt taget kunna hänföras till
inkomsten under beskattningsåret.
Likaledes böra vissa intäkter, t.ex.
hyror av en hyresfastighet, vilka
influtit redan före beskattningsårets
ingång, hänföras till nämnda
års inkomst, därest de avse beskattningsåret
eller del därav samt
influtit omedelbart före årets ingång.
Särskilda regler gäller vidare
enligt punkt 4 a i fråga om
intäkt på grund av icke yrkesmässig
avyttring av aktier, konvertibla
skuldebrev, optionsrätter och andelar
i vissa fall.

4. I fråga om annan förvärvskälla
än jordbruksfastighet, annan
fastighet varav inkomsten beräknas
enligt bokföringsmässiga
grunder eller rörelse gäller såsom
allmän regel, att inkomst skall anses
hava åtnjutits under det år, då
densamma från den skattskyldiges
synpunkt är att anse såsom verkligen
förvärvad och till sitt belopp
känd. Detta är framför allt förhållandet,
då inkomsten av den skattskyldige
uppburits eller blivit för
honom tillgänglig för lyftning eller,
såsom i fråga om bostadsförmån
och andra förmåner in natura,
då den på annat sätt kommit
den skattskyldige till godo, detta
oberoende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare.
Har den skattskyldige på grund av
sin tjänst fatt förvärva värdepapper
på förmånliga villkor, tas förmånen
upp till beskattning det år
förvärvet skedde. Vissa intäkter,
t.ex. av tjänst, ränta å i bank eller
annan penninginrättning innestående
medel osv. kunna dock
hänföras till nästföregående års
inkomst, ehuru de icke uppburits
eller varit tillgängliga för lyftning
förrän efter nämnda års utgång.
Förutsättningen härför är emellertid,
att de intjänats under beskattningsåret
och uppburits eller
blivit för lyftning tillgängliga
omedelbart efter det årets utgång
eller i varje fall så tidigt under
nästföljande år, att de praktiskt
taget kunna hänföras till inkomsten
under beskattningsåret. Likaledes
böra vissa intäkter, t.ex. hyror
av en hyresfastighet, vilka influtit
redan före beskattningsårets
ingång, hänföras till nämnda års
inkomst, därest de avse beskattningsåret
eller del därav samt influtit
omedelbart före årets ingång.
Särskilda regler gäller vidare
enligt punkt 4 a i fråga om
intäkt på grund av icke yrkesmässig
avyttring av aktier, konvertibla
skuldebrev, optionsrätter och andelar
i vissa fall.

104

Regeringens förslag

Utskottets förslag

till 42 §
punkt 5

5. Vid beräkning av en skattskyldigs
förmån att på grund av
anställning eller dylikt fa förvärva
värdepapper, skall även beaktas
värdet av rätt att till ett i förväg
bestämt pris få förvärva egendom
vid en senare tidpunkt.

5. Vid värdering av en skattepliktig
förmån att fa förvärva värdepapper
skall även beaktas värdet
av rätt att till ett i förväg
bestämt pris få förvärva egendom
vid en senare tidpunkt.

Övergångsbestämmelserna

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1990 och tillämpas första
gången vid 1991 års taxering. Äldre
bestämmelser tillämpas i fråga
om beskattningsår som påbörjats
före den 1 januari 1990.

1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1990 och tillämpas första
gången vid 1991 års taxering.

2. Aldre bestämmelser tillämpas
i fråga om primäravdrag för beskattningsår
som påbörjats före
ikraftträdandet samt i fråga om anställds
förvärv av värdepapper före
den 1 januari 1990.

3. Äldre bestämmelser gäller
även beträffande traktamente och
resekostnadsersättning samt avdrag
för motsvarande kostnader om ersättningen
utbetalats efter ikraftträdandet
och avser förrättning före
ikraftträdandet.

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m. med de
ändringarna att 1 och 2 §§ erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1 §

Vid tillämpning av reglerna om Vid tillämpning av reglerna om
värdering av lager m.m. i punk- värdering av lager m.m. i punkterna
2, 3 och 3 a av anvisningar- terna 2, 3 och 3 a av anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen na till 41 § kommunalskattelagen

(1928:370) skall - i stället för (1928:370) skall - i stället för

vad som anges i nämnda anvis- vad som anges i nämnda anvisningspunkter
— följande procent- ningspunkter — följande procentsatser
gälla för skattskyldiga som satser gälla för andra skattskyldiga

avses i 10 a § lagen (1947:576) som avses i 10 a § lagen

om statlig inkomstskatt, nämligen (1947:576) om statlig inkomstskatt

än familjestiftelser:

1. anvisningspunkten 2 — — — 10 procent.

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Vid tillämpning av reglerna om Vid tillämpning av reglerna om
avdrag för avsättning till resultat- avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond
i 41 d § kommu- utjämningsfond i 41 d § kommunalskattelagen
(1928:370) skall för nalskattelagen (1928:370) skall för

skattskyldiga som avses i 10 a § andra skattskyldiga som avses i

lagen (1947:576) om statlig in- 10 a § lagen (1947:576) om stat komstskatt

gälla att avdraget får lig inkomstskatt än familjestif uppgå

till högst 15 procent av lö- leiser gälla att avdraget får uppgå

nekostnaden. till högst 15 procent av lönekost naden.

6. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
med de ändringarna att 12 § och övergångsbestämmelserna erhåller
följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

12 §

Om allmän investeringsfond skall återföras till beskattning enligt
11 § skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, vari avsättningen
har gjorts, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot tjugo procent
av det återförda beloppet.

För avsättning som gjorts i bok- För avsättning som gjorts i bokslut
till ledning för 1990 års taxe- slut till ledning för 1990 års taxering
skall som skattepliktig intäkt ring skall tillägget utgöra sjuttio

tas upp sjuttio procent av det procent av det återförda beloppet,

återförda beloppet.

Regeringen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från
tillägget.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Övergångsbestämmelserna

Denna lag träder i kraft den 31
december 1989 och tillämpas såvitt
avser 1 § första gången vid 1990
års taxering och såvitt avser 12 §

första gängen vid 1991 års taxering.

Har regeringen genom beslut senast
den 9 november 1989 gett
tillstånd enligt 4 § att ta i anspråk
belopp som avsätts i bokslut per
den 31 december 1989 eller senare
tillämpas för företag som omfattas
av tillståndet äldre bestämmelser
i fråga om denna eller dessa
avsättningar. Vad nu sagts gäller
även företag som omfattas av en
senare beslutad ändring av tillståndet.
Har avsättning gjorts i
bokslut till ledning för 1990
eller 1991 års taxering gäller bestämmelserna
i 12 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 31
december 1989.

Har regeringen på grundval av
en ansökan som kommit in till regeringen
senast den 31 januari
1990 gett ett företag tillstånd enligt
4 § att ta i anspråk
avsättning i bokslut per den 31
december 1989 eller senare
tillämpas äldre bestämmelser i
1 § i fråga om denna eller dessa
avsättningar. De äldre bestämmelserna
i 1 § gäller även företag
som omfettas av ett beslut om ändring
av tillståndet.

Återförs en avsättning
som gjorts i bokslut till ledning
för 1991 års taxering skall tillägg
tas upp enligt den nya bestämmelsen
i 12 § andra stycket.

7. lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m. med den ändringen att lagen
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs att lagen
(1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppsko ntrakt m.m.
skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1989. Bestämmelserna i
1 § den upphävda lagen tillämpas
dock alltjämt vid 1991 och tidigare
års taxeringar såvitt avser
skriftliga avtal slutna före den 14
november 1989.

Har avdrag medgetts enligt den
upphävda lagen skall bestämmelserna
i 2 § lagen tillämpas även
vid senare års taxeringar.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att lagen
(1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m.
skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1989.

1. Bestämmelserna i 1 § den
upphävda lagen tillämpas dock
alltjämt vid 1991 och tidigare års
taxeringar såvitt avser skriftliga
avtal slutna före den 14 november
1989.

Motsvarande gäller även i fråga
om skriftliga avtal slutna senast
den 31 december 1990 mellan det
tillverkande företaget och annat företag
om det tillverkande företaget
före den 14 november 1989 ingått
ett skriftligt avtal om framtida uthyrning
av det skepp eller del luftfartyg
som det senare slutna skriftliga
avtalet avser. Det skriftliga avtalet
om framtida uthyrning får dock
ha slutits senast den 31 december
1990 om avtalet grundas på utnyttjandet
av en option i ett före den
14 november 1989 ingånget skriftligt
avtal. Med tillverkande företag
likställs annat företag i den koncern
som del tillverkande företaget
tillhör.

2. Har avdrag medgetts enligt
den upphävda lagen skall bestämmelserna
i 2 § lagen tillämpas
även vid senare års taxeringar.

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med de
ändringar och tillägg att

dels 58 § tillförs förslaget och erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse,

dels punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 2 § erhåller
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

Införs skattepliktig vara till
landet skall skatt erläggas till tullmyndighet.
Tullagen (1987:1065)
gäller i fråga om skatten om regeringen
inte förordnar annat.

Bestämmelserna i 7 § första ocl
tillämpliga delar i fråga om införsel

Införs annan skattepliktig vara
än värme eller elektrisk kraft till
landet skall skatt erläggas till tullmyndighet.
Tullagen (1987:1065)
gäller i fråga om skatten om regeringen
inte förordnar annat,
andra styckena samt 8 § gäller i

Anvisningar
till 2 §
punkt 1 åttonde stycket

gruppkorsband. Som yrkesmässig
verksamhet anses vidare alltid
kommuns omsättning av elektrisk
kraft, värme samt gas och annat
bränsle för uppvärmning eller
energialstring, vatten samt transport
i samband med renhållning
eller omhändertagande och förstöring
av vara.

Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemensamt
verksamhet som icke
uteslutande tillgodoser egna behov,
räknas verksamheten, när
den ej drives i bolagsform eller
liknande, som yrkesmässig till
den del den avser annat än egna
behov, om ej annat följer av elfte
eller trettonde stycket. Som yrkesmässig
verksamhet anses alltid statens
järnvägars befordran av varor,
postverkets befordran av varor
i diligensrörelsen samt postverkets
befordran av postpaket och
gruppkorsband. Som yrkesmässig
verksamhet anses vidare alltid
kommuns omsättning eller ianspråktagande
för eget behov av
elektrisk kraft, värme samt gas
och annat bränsle för uppvärmning
eller energialstring, vatten
samt transport i samband med
renhållning eller omhändertagande
och förstöring av vara.

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lagom ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt.

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

14. lag örn ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon,

15. lag om ändring i biiskrotningslagen (1975:343),

16. lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,

17. lag om ändring i fastighetstaxeringsiagen (1979:1152),

18. lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar
m.fl.,

19. lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter,

20. lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt

b) antar följande

Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 10 § uppbördslagen (1953:272) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande Lydelse Utskottets förslag

10 §

Preliminär A-skatt skall inte be- Preliminär A-skatt skall inte beräknas
på ersättning, som vid räknas på ersättning, som vid stat kommunal

tjänst lämnas för vissa lig eller kommunal tjänst lämnas

med tjänsten förenade kostnader, för vissa med tjänsten förenade

ej heller på ersättning, som vid kostnader, ej helier på ersättning,

enskild tjänst lämnas för sådana som vid enskild tjänst lämnas för

kostnader, om inte ersättningen sådana kostnader, om inte ersätt väsentligen

överstiger vad som ningen väsentligen överstiger vad

skäligen kan anses vara erforder- som skäligen kan anses vara erfor ligt

för kostnadernas bestridande. derligt för kostnadernas bestridan de.

Preliminär skatt skall alltid beräknas
på trakiamentsersätining för
resa i tjänsten som inte varit förenad
med övernattning samt på ersättning
för resa med egen bil i
tjänsten till den del den överstiger
det i punkt 3 femte stycket av anvisningarna
till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370) angivna beloppet.

Preliminär A-skatt skall inte utgå — — — statligt personskadeskydd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser
gäller i fråga om ersättningar som utbetalas efter ikraftträdandet och
avser förrättning före ikraftträdandet.

Stockholm den 5 december 1989
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

1989/90:SkU 10

110

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s),
Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita
Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m). Leif Olsson
(fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp) och
Kjell Nordström (s).

Reservationer

1. Ekonomiska effekter och finansiering av
skattereformens första steg (mom. la och lc samt
mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Sverige har världens högsta skattetryck. Nästan två tredjedelar av
inkomsttagarnas totala arbetsersättning går till den politiska sektorn i
form av skatter och lagstadgade avgifter. Den enskilde disponerar
således bara över något mer än en tredjedel av sina egna inkomster.
Det är uppenbart att friheten därmed inskränks. Flertalet medborgare
— särskilt de med låga och normala inkomster ■— blir beroende av att
de politiska organen klarar de omfattande uppgifter de åtagit sig. Om
de offentliga monopolen på bl.a. vård- och omsorgsområdet inte fungerar
tillfredsställande finns för de flesta inga alternativ.

Till detta kommer att det höga skattetrycket i sig till följd av den
urholkade valfriheten, snedvridning av ekonomiska beslut och minskat
utbyte av arbete och sparande leder till lägre tillväxttakt. Det höga
skattetrycket och de stora politikerstyrda monopolen leder således till
att dagens resurser utnyttjas mindre effektivt än vad som vore möjligt.
Dessutom växer resurserna långsammare.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att successivt sänka det
totala skattetrycket. I samband med en omfattande och nödvändig
marginalskaitereform är en neddragning av skattetrycket särskilt viktigt,
eftersom man därigenom kan undvika att vissa genom höjd skatt
får betala andras skattesänkningar. Dessutom kan den finansiering som
bedöms nödvändig utformas så att skattehöjningar som ger skadliga
samhällsekonomiska effekter undviks.

Det finns numera en bred enighet om behovet av att snabbt sänka
Sveriges extremt höga marginalskatter. Debatten om skatterna för 1990
och 1991 rör i stället frågan om hur dessa marginalskattesänkningar
skall finansieras. Utgångspunkten för den nu träffade skatteuppgörelsen
mellan socialdemokraterna och folkpartiet har varit ett oförändrat,
högt skattetryck.

Uppgörelsen innebär att en ny skatt på pensionssparande införs och
att skatten för bostadssparande och riskvilligt sparande skärps. Dessa
åtgärder ledet i sig till att sparandet minskar. Det är sannolikt att de
negativa effekterna av dessa skattehöjningar överträffar de positiva

1989/90:SkU10

lil

effekter marginalskattesänkningen i sig innebär för hushållssparande!.
Den skärpta beskattningen av riskvilligt sparande innebär dessutom att
nyföretagande och expansion av existerande företag motverkas.

Skärpningen av mervärdeskatten och energiskatterna leder, tillsammans
med de höjda bostadsskatterna, till att inflationen 1990 blir ca 3
procentenheter högre än den annars skulle bli. För 1991 uppkommer
motsvarande effekt. Det är också till följd av dessa skattehöjningar som
uppemot 1,5 miljoner löntagare i låga och normala inkomstlägen får
höjd skatt trots att marginalskatterna sänks.

Till följd av att så många får höjd skatt och att inflationen ökar från
ett redan högt utgångsläge är det sannolikt att lönekostnadsutvecklingen
i Sverige, som redan i dag är alltför hög jämfört med andra länder,
stiger ytterligare.

I motion Sk23 förordar moderata samlingspartiet en skattereform
för 1990 och 1991 som syftar till ett sänkt skattetryck samtidigt som
marginalskatterna sänks. För 1990 avvisar man bl.a. förslagen om
höjda energiskatter och höjd mervärdeskatt. I stället förordas att en
alltför snabb konsumtionsökning till följd av sänkta marginalskatter
främst motverkas genom besparingar i offentliga utgifter på sammantaget
7,8 miljarder kronor.

Vi delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion Sk23
som således tillstyrks.

I motion Sk24, yrkande 21, begärs en utredning om den kommunala
skatteutjämningen. Enligt vår mening bör denna utformas så att
opåverkbara skillnader vad avser skatteunderlaget utjämnas medan
skillnader i ambition får slå igenom i olika utdebitering. Som framgår
av FiU:s yttrande är avsikten att skatteutjämmngssystemet skall ses
över. Yrkandet i motion Sk24 är således i den delen tillgodosett.

I samband med att den statliga inkomstskatten slopas för flertalet
inkomsttagare uppkommer en risk att kommuner utnyttjar det uppkomna
"utrymmet1 för egna skattehöjningar. Detta skulle urholka
marginalskattereformen. Ett kommunalt skattestopp med den utformning
som föreslagits i tidigare motioner från moderata samlingspartiet
bör därför införas ff.o.m. 1991. Förslag om detta bör föreläggas riksdagen
nästa år.

Uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet, som ligger
till grund för den föreliggande propositionen, innebär således att det
skattebortfall som blir följden av de sänkta marginalskatterna finansieras
genom andra skattehöjningar. Genom införande av moms på
energi, vatten, avloppsrening m.m. samt höjd moms för hotell- och
restaurangnäringen är det mervärdeskatten som är den största finansieringskällan.

Den höjda momsen på energi slår till stor del mot boendet bl.a.
genom ökade uppvärmningskostnader. Boendet får också betala en stor
del av den nu föreslagna momsen på vatten och avloppsrening. Sammantaget
höjs bostadsbeskattningen med ungefär 6 miljarder kronor,
vartill kommer minskade räntebidrag.

När det gäller mervärdeskatt på energi delar vi i och för sig
regeringens uppfattning att en övergång till en sådan beskattning bör

1989/90:SkU10

112

gotab 96966. Stockholm 1990

ske utan att avvakta harmoniseringen inom EG. Med tanke på att
miljöavgiftsutredningen nyligen presenterat ett delbetänkande om ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken bör emellertid beslut om den
framtida energibeskattningen anstå till nästa år och gälla fr.o.m. år
1991.

Förslaget i propositionen att belägga vatten från vattenverk, avloppsrening
och sophämtning med mervärdeskatt innebär som nämnts
ökade boendekostnader. Den harmonisering av mervärdeskattebasen
med EG, som kan bli aktuell, bör anstå till dess EG antagit sina regler.
Den bör dessutom kombineras med en sänkning av skattesatsen. Vi
avstyrker därför propositionen i denna del och tillstyrker motionerna i
motsvarande del.

I stället för de skattehöjningar som föreslås i propositionen bör man
enligt vår mening främst finansiera en skattesänkning genom besparingar
i den offentliga verksamheten. Vi ställer oss bakom förslaget i
moderata samlingspartiets motion Sk23 att minska räntesubventionerna
med 0,4 miljarder utöver vad regeringen föreslagit och att sänka
ersättningsnivån till kommunala beredskapsarbeten från 55 till 50 %.
Aven de övriga utgiftsbegränsningar som föreslagits i motionen anser
vi vara väl motiverade.

Som framhålls i m:s partimotion Sk23 har de i olika omgångar
höjda och utvidgade omsättningsskatterna på aktier och andra värdepapper
lett till en kraftig minskning av omsättningen på såväl aktiesom
penningmarknaden. En stor del av handeln med svenska aktier
sker i dag utomlands. Enligt tillförlitliga beräkningar skulle en slopad
omsättningsskatt leda till ökade skatteintäkter med 800 miljoner kr.
Med tanke på det förändrade penningvärdet torde de positiva skatteeffekterna
av slopad omsättningsskatt år 1990 enligt vår bedömning
uppgå till 900 miljoner kr. Vi biträder därför förslaget i motion Sk23
om att avskaffa denna skatt.

dels vid mom. 1 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg
att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21 och
med avslag på motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 1,
1989/90:Sk24 yrkandena l och 2 och 1989/90:Sk29 yrkandena 1,
2, 23 och 28,

b) med avslag på motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 21 och 22
och 1989/90:Sk29 yrkande 3 samt

c) med bifall till motionerna 1989/90:Sk23 yrkandena 12 i denna
del och 16, 1989/90:Sk24 yrkande 6, 1989/90:Sk25 i denna del,
1989/90:Sk28 i denna del, 1989/90:Sk29 yrkande 12 såvitt avser
mervärdeskatt på energi, 1989/90:Sk32 yrkande 7 och
1989/90:Sk35 yrkande 1 samt med avslag på proposition
1989/90:50 i motsvarande del och på motionerna 1989/90:Sk24
yrkandena 7—11, 13 och 18, 1989/90:Sk29 yrkande 12 i övrigt,
13-18, 20, 21, 24 och 30, 1989/90:Sk32 yrkandena 6, 8, 9 och

1989/90:SkU10

113

8 Riksdagen 1989190. 6 sami Nr lu

och 11-13

dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
dels beslutar att såvitt nu är i fråga inte vidata annan ändring i
den indirekta beskattningen än som förslagits i motion
1989/90:Sk23,

37. beträffande lagförslagen i motsvarande del
att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan
dels avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt utom
såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket och punkt
2 sista stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10
§,

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

dels antar följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt
på omsättning av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper skall upphöra att gälla den 1 januari 1990.

2. Ekonomiska effekter och finansiering av
skattereformens första steg (mom. la)

Görel Thurdin och Rolf Henneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Från centerns sida vill vi framhålla att det behövs en skattereform
med sänkta marginalskatter, men anser att propositionens förslag till
finansiering inte beaktar de fördelningspolitiska, regionalpolitiska
energipolitiska och miljöpolitiska mål som ställts upp av riksdagen i
andra sammanhang. Den av regeringen föreslagna skatteskalan, tillsammans
med bl.a. finansiering genom försämrade reseavdrag och mervärdeskatt,
riskerar att öka rundgången i samhället och innebär därigenom
att det är skattebetalare med låga inkomster och medelinkomster
som i första hand får betala för skattesänkningarna. Det kommer
därmed att ske en omfördelning från höginkomsttagare till låginkomsttagare.
Detta anser utskottet vara helt oacceptabelt.

Vi kan inte heller godta den bristfälliga finansiering som förs fram i
moderaternas motion Sk23 utan avslår densamma.

Skattereformen måste ses som en helhet. Det är därvid inte oväsentligt
vilka effekter som uppstår i spåren av reformen. Vi anser att
propositionen i för liten omfattning uppmärksammat synpunkter under
remissarbetet. Flera av redan gjorda studier avseende effekter av
förslagen i skatteutredningarna och deras majoritetsförslag, pekar på

1989/90:SkU 10

114

att stora delar av befolkningen skulle förlora på skattereformen. Resultaten
har vidare visat, att det fördelningspolitiska målet, att låg- och
medelinkomsttagare ej skall betala höginkomsttagarnas skattesänkningar,
ej uppnås. Utskottet anser att dessa resultat visar att ett omfattande
analysarbete av vad den överenskomna inriktningen av skattereformen
innebär, fördelningspolitiskt nu bör göras. Studierna bör omfatta såväl
individer, hushåll som regioner. Särskild vikt bör läggas vid de förändringar
som föreslås beträffande boendet.

Vi vill särskilt betona vikten av att regeringen inväntar utredningar
och remissomgångar innan förslag läggs fram för riksdagen. Det skulle
ge betydligt större stabilitet i riksdagsarbetet.

De nu framlagda förslagen i propositionen och motion Sk24 kommer
omedelbart få en prishöjande effekt. Konsumentprisindex kommer
enligt beräkningar att stiga med ca 2,5 %. Detta beror på den
föreslagna finansieringen genom mervärdeskatten. Den finansieringsmetoden
leder inte endast till prishöjningar utan slår relativt sett
hårdast mot dem med litet konsumtionsutrymme. Genom att den
därmed hotar att driva upp inflationen innebär finansieringen ett
stabiliseringspolitiskt hot. Därmed strider förslagen mot målen för
skattereformen. Det kommer inte att kunna ske en nedväxling av prisoch
kostnadsläget och därmed kommer reformen inte att skapa förutsättningar
för en bättre externbalans, en ökad produktion eller en lägre
ränta. Detta kan redan nu skönjas i den svenska ekonomin. Skattereformen
måste också beakta den rådande ekonomiska konjunkturen.
Utformningen får inte ske skilt från ekonomin i övrigt.

Genom att så totalt missa den fördelningspolitiska inriktningen
riskerar en bättre ekonomisk utveckling att utebli och de dynamiska
effekterna att reduceras kraftigt.

Centern betonar att en skattereform i första hand skall främja:

- skatt efter bärkraft
-arbete och företagande
-sparande och decentraliserat ägande
-god miljö och resurshushållning
-sänkning av den totala skattekvoten

Det ligger i sin natur att en omfattande skattereform kan få vissa
omställningsproblem. Genomförandet av en del av reformen år 1990
skulle ha kunnat innebära en mjukare övergång, men med nuvarande
inriktning blir övergången hårdare än om reformen genomförts i ett
enda steg, genom att belastning i princip inte finns på kapital annat än
i form av höjd bostadsbeskattning.

Vi tillstyrker de yrkanden om tillkännagivanden angående sambanden
mellan den ekonomiska politiken och skattereformens genomförande,
om inriktningen av skattereformen och om en fördelningspolitisk
analys av skattereformen som framställs i motion Sk24 av Olof
Johansson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2. Beträffande de kommunalekonomiska
frågorna och frågan om en fördelningspolitisk analys framställer
vi våra yrkanden i reservation 3. När det gäller beskattningen av
energi m.m. återkommer vi i reservation 4.

1989/90:SkU10

115

dels vid mom. la hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl6 yrkande
1, 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21 och 1989/90:Sk29 yrkande
23, med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkandena 1 och 2 och
med anledning av motion 1989/90:Sk29 yrkandena 1, 2 och 28
som sin mening uttalar vad som här har anförts angående
sambanden mellan den ekonomiska politiken och skattereformens
genomförande.

3. Ekonomiska effekter och finansiering av
skattereformens första steg (mom. Ib)

Görel Thurdin (c). Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och
Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Vi anser det angeläget med en förbättrad kommunal skatteutjämning.
I samband med skatteöverläggningarna utlovades en statlig utredning
om en ökad kommunal skatteutjämning. 1 föreliggande proposition
sägs inget om detta. Under hand har inhämtats att regeringen
avser att ta beslut i frågan efter nyår. Vi anser att denna utredning bör
tillsättas utan tidsutdräkt och att den bör ha som mål att öka den
kommunala skatteutjämningen. Det bör bl.a. ske genom överföring av
specialdistinerade bidrag till skatteutjämningssystemet. Utredningen
bör vidare se över möjligheterna att överföra medel till kommunsektorn
så att — i samband med en ökad kommunal skatteutjämning
— reell innebörd kan ges åt målet om högst 50 % marginalskatt i
samtliga kommuner. Om detta skall vara möjligt krävs att de sneare
årens övervältring av statliga uppgifter utan ekonomisk kompensation
kombinerat med nedskurna statsbidrag inom befintliga verksamheter
måste stoppas. Detta bör ges regeringen till känna.

Vidare bör en fördelningspolitisk analys göras angående effekterna
av de aktuella förslagen. Motionerna Sk24 och Sk29 bör alltså bifallas i
denna del.

dels vid mom. Ib hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg

b) att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena
21 och 22 och 1989/90:Sk29 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad som här har anförts rörande en
förbättrad kommunal skatteutjämning och om en fördelningspolitisk
analys av skattereformens första steg.

1989/90:SkU10

116

4. Ekonomiska effekter och finansiering av
skattereformens första steg (mom. lc)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Enligt vår mening är den finansieringsform som socialdemokraterna
och folkpartiet enats om i de överläggningar som föregått propositionen
inte acceptabel ur vare sig fördelningspolitisk eller energi- och
miljöpolitisk synvinkel. Hänsyn till förslagens effekter på enskilda
hushåll tas inte. Införande av mervärdeskatt på energi innebär att
kostnaderna övervältras från företag till hushållen.

Enligt vår mening kan förslaget om införande av mervärdeskatt på
energi inte accepteras. Förslaget innebär att möjligheterna att uppfylla
fastlagda energi- och miljöpolitiska mål kraftigt försvåras. Utrymmet
för miljöavgifter och en offensiv miljöpolitik minskar.

Införande av mervärdeskatt på energi innebär att kostnader som i
dag bärs av konsumenter i utlandet vältras över på de svenska konsumenterna.
Den drabbar framför allt boendet som också genom ökade
pålagor i övrigt lar bära en stor del av finansieringen av skatteomläggningen.
Ökade boendekostnader medför behov av ökade bostadssubventioner,
vilket ökar transfereringarna och rundgången i ekonomin.

I dag utgår ingen skatt vid användning av biobränslen. Införande av
mervärdeskatt på energi medför således att möjligheterna för dessa
bränslen kraftigt försämras. De positiva möjligheter för miljön, för
landsbygdsutveckling och för jordbruksnäringen, som en utveckling av
dessa bränslen skulle kunna medverka till, tillvaratas därmed inte. I
stället uppstår ett direkt hot mot den utveckling för biobränslenas del
som redan kommit till stånd.

Med hänsyn till att miljögiftsutredningens förslag på detta område
för närvarande remissbehandlas är det heller inte lämpligt att som del
i finansieringen välja att energiområdet inordnas i mervärdeskattesystemet.
Utredningen är avsedd att ligga till grund för ett beslut om ny
inriktning av energibeskattningen. Införande av mervärdeskatt på energi
föregriper ett sådant beslut. Det är dessutom en systemförändring
som bör samordnas med kommande energi- och miljöpolitiska beslut.

I annat fall riskeras fastlagda energi- och miljöpolitiska mål.

Förslaget om införande av mervärdeskatt på energi bör således avslås
och punktskatterna på energi anpassas därefter. Enligt vår mening bör
skatte- och avgiftsuttaget på energi bygga på en miljöanpassad punktbeskattning
kombinerad med miljöavgifter och en koldioxidskatt som
gynnar effektiviseringar och inhemsk förnybar, miljövänlig energi såsom
föreslås i Sk24 (c). Belastningen på olika energislag anpassas
därefter efter vilka alternativ som står till buds. Det innebär att
— eftersom substitut saknas — någon ökad skattebelastning på bensin
inte bör ske utöver vad ett införande av en generell koldioxidskatt
motiverar.

Den finansiering som i övrigt anvisas i Sk24 (c) innebär dessutom
att det inte finns något behov av att inordna energiområdet i mervärdeskattesystemet.
Motion Sk24 i denna del bör alltså bifallas.

1989/90:SkU 10

117

dels vid mom. lc och mom. 37 i motsvarande del hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg

c) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 12
såvitt avser mervärdeskatt på energi och avslag på motionen i
övrigt såvitt nu är i fråga (yrkandena 12 i övrigt, såvitt nu är i
fråga, och 16), med bifall till motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena
6-11, 13 och 18, 1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i
denna del, 1989/90:Sk29 yrkande 12 såvitt avser mervärdeskatt
på energi, 1989/90:Sk32 yrkande 7, 1989/90:Sk35 yrkande 1 och
med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och på motionerna
1989/90:Sk29 yrkandena 12 i övrigt, 13—18, 20, 21, 24
och 30 och 1989/90:Sk32 yrkandena 6, 8, 9, 11—13 och 15
dels beslutar göra ändringar i den indirekta beskattningen i
enlighet med vad ovan anförts,

dels hos regeringen begär förslag i enlighet med vad som i
övrigt förordats ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser ekonomiska effekter och
finansiering av skattereformens första steg
att riksdagen

dels avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till
10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt utom
såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket och punkt
2 sista stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10

§,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327).
dels beslutar göra de ändringarna i förslaget till lag om ändring i
lagen (1957:262) om allmän energiskatt att skattesatserna i bilaga
1 till lagen skall vara 1 141 kr. per kubikmeter för fotogen med
tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotor samt
motoroljor, eldningsoljor och bunkeroljor, 841 kr. per ton för
kolbränslen, 710 kr. per 1 000 kubikmeter för naturgas och 853
kr. per ton för gasol som används för annat ändamål än motordrift
samt att 14 § erhåller följande lydelse:

14 § Skatten utgår med 6,2 öre per kilowattimme för elektrisk
kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna
lag och med 9,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I fråga om
sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock
skatten med 5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som
förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och
med 7 öre per kilowattimme i övriga fall,

dels beslutar göra den ändringen i den föreslagna lagen om
ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt att beloppet 2 kronor
och 92 öre ändras till 3 kronor 6 öre och beloppet 3 kronor 16
öre ändras till 3 kronor 36 öre.

1989/90:SkU 10

118

5. Ekonomiska effekter och finansiering av
skattereformens första steg (mom. la och lc)

Lars Bäckström (vpk) har
dels anfört följande:

Inledning

Förslagen i propositionen innebär att ett första steg på den skattereform
som planeras inför 1991 tas redan fr.o.m 1990. Propositionen
utgår från en överenskommelse mellan folkpartiet och regeringen.
Vpk stödjer inte denna uppgörelse. Vi anser att uppgörelsen leder till
sneda fördelningpolitiska effekter.

I motion Sk32 samt i yttrande från finansutskottet deklarerar vpk att
en skattereform borde utgå från principen om skatt efter bärkraft,
enligt vpk kräver detta ett progressivt system så att höga inkomster
träffas av ett högre skatteuttag än låga inkomster.

Vpk verkar för:

-Ökad skatt på produktionen. Skatt på företagens nyttjande av
produktionsfaktorer, dvs PROMS.

- Ett nytt kommunalt skattesystem.

-Mindre skatt på arbete. Progressiva inkomstskatter, sänkt marginaleffekt
för låga och normala inkomster, oförändrade marginalskatter
för verkliga höginkomsttagare. Ett riktmärke bör vara att
normala inkomster inte träffas av en högre marginaleffekt än ca 50

-Ökad skatt på kapital. Arbetsfria inkomster skall beskattas progressivt.

-Differentierade indirekta skatter. Lägre skatt på basvaror. Uttaget
av de indirekta skatterna kan då breddas, tex moms även på
finansiella tjänster.

Reformbehovet

Progressionen i dag är formellt hög. Det höga skatteuttaget i i låga och
normala inkomstlägen orsakas inte av en hög progressiv statsskatt utan
av alltför stora proportionella kommunalskatter. Den viktigaste reformen
för 90-talet är därför en översyn och reformering av kommunalskattesystemet.

Den verkliga progressionen är urholkad genom olikformigheter i
skattesystemet. Systemfel som främst utnyttjas av höginkomsttagare.

Dagens skattesystem tar inte ut skatt efter bärkraft. Vpk verkar
därför för en grundläggande skattereform.

1989/90:SkU 10

119

Uppgörelsen mellan sap och fp

Skatteutredningarnas förslag rönte en omfattande kritik. Många påvisade
att förslaget ledde till skattehöjningar för låginkomsttagare, samtidigt
som höginkomsttagarna fick stora skattelättnader.

Regeringen valde trots detta att forcera beslutet om en reform. I
Haga-Rosenbads samtal inbjöd regeringen till förhandlingar om en
tidigareläggning av skattereformen.

Det måste ifrågasättas om inte syftet med handlingssättet var att
undandra förslaget från en fortsatt debatt och kritik.

Under överläggningarna föreslog vpk att statsskatten skulle träda in
redan från 180 000 kr., och i stället för utredningens maximala 50 % i
marginalskatt föreslog vpk 70 % vid 300 000 kr. Vpk krävde förbättrade
statsbidrag till kommunerna, och avvisade en rad av de indirekta
skattehöjningar och momsbreddningar som RINK föreslog. Vpk förordade
att en större del av skattereformen skulle finansieras med skatt på
bolag och kapital.

Regeringens uppgörelse

Regeringen valde att göra upp med folkpartiet. Detta innebar att 50 %
som högsta marginalskatt lades fast. Uppgörelsen ledde dessutom till
en rad försämringar, t.o.m gentemot utredningsförslaget. Dit hör bl.a.
slopandet av taket för ränteavdragen, samt den minskade kapitalbeskattningen
på pensionsfonderna, en skattebas som har en stark progressiv
effekt.

Beskattning av boendet

En alltför stor del av regeringens skatteomläggjng finansieras med ökad
beskattning av boendet. Detta ger fördelningseffekter som inte är
godtagbara.

För 1991 och framöver föreslår vpk en skatt på boendet som tas ut
på grundval av bruksvärdet, i stället för taxeringsvärdet. Detta förslag
ligger i linje med bostadsutskottets yttrande som säger "vissa fördelar
torde kunna stå att vinna om skatten bestäms efter grunder som utgår
från bostadens värde inom ramen för den pågående användningen".

Vpk menar att det bör övervägas att låta intäkterna från denna skatt
tillfalla kommunerna. Detta då det är kommunerna som har ansvaret
för de direkta kostnaderna kring stadsbyggnad och bostadsförsörjning.

Fastighetsskatt på industrifastigheter

I samband med fastighetsskattens införande krävde vpk att industrifastigheter
borde innefattas av skatten. Några bärande skäl till varför
industrifastigheter skall undantas från den statliga fastighetsskatten
finns inte. Tvärtom talar likformighetsskäl för att inte undanta dessa
fastighetstyper. Vpk föreslår att industrifastigheter beläggs med en

1989/90:SkU10

120

fastighetsskatt enligt samma principer som gäller för konventionellt
beskattade hyresfastigheter. Detta torde ge en inkomstförstärkning på
drygt 2 Mdr.

Energibeskattning

Vpk konstaterar att flera utredningar behandlar miljöavgifter och
skatter inom energiområdet. Regeringen blandar nu av taktiska skäl
ihop utredningarnas mål och resultat.

Regeringen vill t.ex. att den bensinprishöjningen — som MIA föreslår
i sitt delbetänkande SOU 89:83 — skall användas i finansieringen
av skatteomläggningen. Vpk anser att miljöavgifter skall vara avgifter
som skall gå till offensiva satsningar inom miljö- och kollektivtrafiksektorn.
Miljöavgifter skall inte vara skatter för att klara skatteomläggningar.

Vidare vill regeringen införa mervärdeskatt på energiområdet. Detta
avvisar vpk eftersom industrin i praktiken inte behöver betala mervärdeskatt.
Propositionen uttrycker det så här: "Mervärdeskatt på energi
innebär att industrin — som är mervärdeskattskyldig — helt och
hållet kan lyfta av skatten på energiråvaror, medan tex hushållen
— som inte är mervärdeskattskyldiga — får betala skatten fullt ut."

Vpk föreslår i stället höjningar av punktskatterna på energiområdet
i. väntan på MLA:s slutbetänkande sommaren 1990. Punktskatterna
skall vara så konstruerade att förnyelsebara energikällor blir lönsamma
och hushållning av energi uppmuntras. Vpk föreslår att följande
punktskatter höjs, el 4 öre/kwh (reduceringar ges till viss energikrävande
industri), bensin 0.50 kril, motsvarande för diesel, olja + 250
krVkubikmeter, kol + 500 krAon.

Den föreslagna höjningen av elskatten skulle kunna få negativa
regionalpolitiska konsekvenser. Vpk föreslår därför att höjningen på
hushållssidan begänsas till 2 öre/kwh i vissa delar av landet.

För att inte skapa obalans mellan olika energislag fram till dess att
MIA:s resultat är klart föreslår vpk en höjning av bensinskatten på 50
öre. Intäkterna från denna höjning reserveras till satsningar för en
bättre miljö. Vpk vill bl.a. satsa på kollektivtrafik. För att kompensera
för vissa regionala olägenheter föreslår vpk att reseavdragen i de s.k.
skogslänen höjs med 0.50 kr ./mil.

Vpk:s förslag till punktskatter till dess MIA har lagt fram sitt
slutbetänkande är:

Energi slag Ökning av Ger stats*

punktskatt. budgeten (Md)

Bens in 0,50 kr/1 3,0

Diesel (som för bensinen) 0,6

Olja 250 kr/kubiken 2,1

Kol 500 kr/ ton 1,8

El 4 öre/kwh 3.4

Summa: 11 Md

1989/90:SkU10

121

Moms på vatten, avlopp och sophämtning

I propositionen föreslår regeringen att mervärdeskatt skall tas ut vid
tillhandahållande av vatten samt för tjänster avseende avlopp och
sophämtning. Detta skulle leda till ökade boendekostnader för hushållen.
Av fördelningspolitiska skäl avvisar vpk detta förslag.

Finansiering

Vpk finansierar sitt förslag utifrån fördelningspolitiska principer. Vpk
ställer krav på såväl höjd som breddad skatt på kapital bl.a. pensionsfonder,
samt högre skatt på vissa lågt beskattade eller obeskattade
löneförmåner. Fastighetskatt på industrifastigheter införs. Vpk vill öka
beskattningen på alkohol och tobak. Miljöskäl och energibesparing
talar för en ökad energibeskattning, däremot avvisar vi energimoms.
Den är ett dåligt alternativ såväl fördelningspolitiskt som miljömässigt.
Moms på energi drabbar endast hushåll och ej företag.

Vpk:s alternativ täcker in en sänkt skatteskala samt en skattereduktion/låglönerabatt,
dessutom skapas utrymme för att reservera medel
till trafik- och miljöpolitiskt motiverade satsningar. För att motverka
regionala problem vid en höjd energibeskattning föreslår vpk kompensatoriska
åtgärder, reduceringar av den höjda elskatten inom viss
elkrävande industri, reduceringar inom vissa kommuner, samt höjda
reseavdrag i skogslänen.

Vpk kommer i samband med behandlingen av miljöavgiftsutredningen
(MIA) att föreslå införandet av miljöavgifter för att finansiera
ytterligare miljösatsningar.

De förslag som vpk redovisar i motion Sk32 och i reservationer till
detta betänkande, samt de förslag i propositionen som vpk godtagit, ger
en budgetförstärkning på 28,5 miljarder kronor. Intäkterna fördelas på
12,7 miljarder kronor från skärpt kapitalbeskattning, basbreddning av
inkomst av tjänst 3,5 miljarder kronor, samt punktskatter 12,3 miljarder
kronor.

I Sk24 yrkandena 21 och 22 föreslår centerpartiet tillkännagivande
angående en utredning om kommunal skatteutjämning, samt en fördelningspolitisk
analys av skattereformen.

dets vid mom. la och lc hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl6 yrkande
1, 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21, 1989/90:Sk24 yrkandena 1
och 2 och 1989/90:Sk29 yrkandena 1, 2 och 23 samt med
anledning av motion 1989/90:Sk32 såvitt avser skattepolitiken
m.m. som sin mening uttalar vad som här har anförts angående
den ekonomiska politiken och skattereformen,

c) att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk23 yrkande
12 i vad avser mervärdeskatt på energi, 1989/90:Sk24 yrkande 6,
1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i denna del,

1989/90:SkU10

122

!989/90:Sk29 yrkande 12 i vad avser mervärdeskatt på energi,
1989/90:Sk32 yrkandena 6-9, 11-13 och 1989/90:Sk35 yrkande
1, med anledning av motionerna 1989/90:Sk29 yrkande 20 och
1989/90:Sk32 yrkande 15 samt med avslag på motionerna
1989/90:Sk23 yrkande 12 i övrigt, såvitt nu är i fråga, och 16,
1989/90:Sk24 yrkandena 7—11, 13 och 18, 1989/90:Sk29 yrkande
12 i övrigt, 13—18, 21, 23, 24, 28 och 30 och på proposition
1989/90:50 i denna del

dels beslutar göra ändringar i den indirekta beskattningen i
enlighet med vad ovan anförts,

dels hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i övrigt
förordats ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser ekonomiska effekter och
finansiering av skattereformens första steg
att riksdagen

dels avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),
dels beslutar göra de ändringarna i förslaget till lag om ändring i
lagen (1957:262) om allmän energiskatt att skattesatserna i bilaga
1 till lagen skall vara 1 210 kr. per kubikmeter för fotogen med
tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotor samt
motoroljor, eldningsoljor och bunkeroljor och 950 kr. per ton
för kolbränslen samt att 14 § erhåller följande lydelse:

14 § Skatten utgår med 10,2 öre per kilowattimme för elektrisk
kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna
lag och med 13,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I fråga om
sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock
skatten med 7 öre per kilowattimme.

dels beslutar göra den ändringen i den föreslagna lagen om
ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt att beloppet 2 kronor
och 92 öre ändras till 3 kronor 8 öre och beloppet 3 kronor 16
öre ändras till 3 kronor 28 öre,

dels hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i övrigt
förordats ovan.

1989/90:SkU10

123

6. Ekonomiska effekter och finansiering av
skattereformens första steg (mom. 1 och mom. 37 i
motsvarande del)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

När det gäller reformens närmare utformning anser vi inom miljöpartiet
de gröna med bifall till motion Sk.29 i denna del att avsikten
bör vara att åstadkomma
-en låglöneprofil i sänkningar av inkomstskatt
- positiva miljöeffekter genom indirekt beskattning
-ett realistiskt sätt att se på dynamiska effekter

Dessutom anser vi att en ansvarsfullt planerad reform skall innehålla
full kostnadstäckning.

Låglöneprofilen samt effekter av den indirekta beskattningen på
miljön diskuteras på annat ställe.

Föreliggande förslag till reform innebär sänkning av den direkta
skatten på arbete samtidigt som beskattningen av kapitalvinster, energi,
transporter och konsumtion kommer att ökas. Detta kommer att ge
upphov till dynamiska effekter, eftersom människors handlingsmönster
ändras vid en reform. Man kan vänta sig två, delvis motverkande
effekter:

1. Människor kan välja mer fritid genom att en kortare arbetstid kan
ge oförändrad nettoinkomst samtidigt som effekten av höjningen av
indirekta skatter kan reduceras vid en miljövänlig livsföring som
hushållar med knappa resurser.

2. Människor kan anse det lönt att öka sin insats av lönearbete
eftersom de får behålla mer av extraförtjänsten. De kan därvid upprätthålla
en hög konsumtion trots de högre indirekta skatterna.

Där den första effekten överväger, får man en ökning av livskvaliteten,
där den andra effekten överväger, ökas den materiella förbrukningen.
I bägge fallen kommer valfriheten mellan handlingsmönstren
att öka, vilket i och för sig är värdefullt. Det är vår förhoppning att en
ökande förståelse för livets värden innebär att den förstnämnda effekten
i själva verket överväger.

Handlingsmönstren från miljontals individer kommer att avgöra
utvecklingen.

Budgeteffekterna för år 1990 blir att statens inkomster från direkt
inkomstskatt minskar med 28 miljarder och från arbetsgivaravgifter
med 8 miljarder. Eftersom inkomsterna ökar med 8,4 miljarder (skatt
på kapitalvinster) + 4,5 miljarder (ändrade regler för inkomst av
tjänst) + 25,3 miljarder (indirekta skatter) fås ett överskott av omkring
2 miljarder, som enligt vår mening skall användas för satsning på ny
energiteknik.

Regeringen har i propositionen räknat med att drygt 6 miljarder av
skattesänkningen inte behöver finansieras för år 1990. Detta antas
korrigeras av den inflationseffekt som beror på att fler löntagare
kommer upp i högre inkomstskikt. Vi anser det mindre välbetänkt att
räkna med denna effekt i nuvarande konjunkturläge.

1989/90:SkU 10

124

Regeringen har både tidigare, i samband med det så kallade åtstramningspaketet,
och i den aktuella prognosen för åren 1990 och 1991
uttryckt allvarlig oro för Sveriges ekonomi. Till detta kommer att
löneökningarna 1989 och 1990 i många fall väsentligt överstiger tidigare
prognoser. Att i detta läge genom en delvis ofinansierad skattesänkning
släppa loss ytterligare köpkraft anser utskottet vara ytterst oklokt.
Det riskerar att bädda för en ökad inflation och ökade handelsbalansunderskott
som på sikt kan framtvinga betydligt mer drastiska åtstramningsåtgärder.

Inom miljöpartiet de gröna vill vi framhålla att skatter skall användas
som styrmedel för att motverka misshushållning med resurser och
miljö. Skatterna på ändliga råvaruresurser måste höjas kraftigt för att
minska överflödskonsumtionen av dem. Miljöskatter och avgifter på
miljöfarliga utsläpp m.m. måste också införas i större utsträckning och
på ett mer konsekvent sätt. Den del av inkomsterna från sådana skatter
som förväntas bestå under lång tid framåt kan användas till att sänka
skatterna på arbetsinkomster, både den direkta inkomstskatten och
arbetsgivaravgifterna. En sådan överflyttning av skattebördan från skatt
på arbete till skatt på naturresurser och miljöutsläpp gynnar en miljöoch
resursvänlig konsumtion samt återvinning.

Som miljöpartiet ser på energibeskattningen bör energi beskattas
med råvaruskatter på icke förnyelsebara energikällor samt med miljöskatter.
En sådan energibeskattning drabbar ali användning av icke
förnyelsebara energiråvaror och sådan energianvändning som medför
miljöproblem. Den uppmuntrar till utvecklande av teknik för effektiv
energiomvandling och minskande utsläpp. Alla verksamheter som
förbrukar energi drabbas lika och får samma sparincitament.

Regeringens förslag att år 1990 momsbelägga energin leder till ökade
energipriser för hushållen som därigenom får ett ökat incitament att
spara. Däremot ökar inte kostnaden för företagens energianvändning
eftersom momsen kan lyftas av. Det är t.o.m. så att propositionen
föreslår en sänkning av elskatten med 2 öre/kWh, vilket innebär ökat
uppmuntrande av energislöseri och står i klar motsats till den deklarerade
energipolitiken.

Miljöpartiet de gröna tar bestämt avstånd från detta synsätt på sikt
och föreslår att energiskattehöjningar under 1990 tas ut i form av
höjning av existerande punktskatter. De gröna anser att punktskatterna
senare skall läggas om till råvaruskatter och miljöskatter. Vi föreslår
riksdagen att acceptera följande tariff:

Energ i s1ag	Skal tehöjning	Total skatt	Intäkt (mdr kr)
Bensin, oblyad	1,40 kr/l i ter	3,98
11 , blyad	1,70 kr/liter	4,48	7,1
Olja	bOO kr/m3	1560	4,7
Kol	900 kr/ton	1500	2,0
Nalurgas	900 kr/1000 kbm	1208	0,3
El	6 öre/kWh	15.2	6,0
Gasol	900 kr/lon	1085	0.2

1989/90:SkU10

El: Inom vissa kommuner i norra Sverige 14,2 öre,
för industriell verksamhet 13 öre.

125

Vidare föreslår vi att kilometerskatten räknas upp med belopp som
motsvarar en ökad drivmedelskostnad om 80 öre per liter. Denna
ökning skall gälla alla fordon som betalar kilometerskatt.

Det är nödvändigt att också flyget betalar sina miljökostnader. Det
är det helt orimligt att den mest energikrävande och mest nedsmutsande
trafikslaget skall åtnjuta en praktiskt taget fullständig skattefrihet.
Som ett första steg föreslås för 1990 att den nuvarande miljöskatten på
flygets kväveoxidutsläpp höjs till 40 kr./kg.

Elintensiv industri har i dag nedsatta energiskatter på så sätt att
skatten aldrig får överstiga 1,7 % av företagets försäljningssiffror. Målet
måste vara att avveckla sådana särskilda nedsättningar av energiskatten.
Vi anser att även elintensiv industri skall betala full energiskatt och
alltså uppmuntras att införa energibesparande förbättringar. För att
bibehålla industrins internationella konkurrenskraft bör övergångsvis
ett mer neutralt stöd än nuvarande skatterabatter ges. Regeringen bör
dessutom bedriva ett aktivt arbete för att internationellt förmå andra
länder att upphöra med sina subventioner till den energikrävande
industrin. Som ett provisorium för 1990 föreslår utskottet att den
procentsats som företagen själva skall betala höjs från 1,7 till 2,2 % av
omsättningen.

För att inte industrin och andra icke-hushållsanvändare totalt sett
skall drabbas av alltför kraftigt ökade kostnader till följd av vårt förslag
föreslås att de intäkter som inflyter från höjda energiskatter för dessa
användarkategorier i huvudsak används till sänkning av arbetsgivaravgifter
med 10 procentenheter i hela Norrland, vissa kommuner i
Dalarna och Värmland samt på Gotland.

Den kraftiga och i stort sett enstämmiga kritik som centern, vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet i sina motioner — liksom
genom sina företrädare i de utskott som yttrat sig över propositionen
— riktar mot regeringens förslag om mervärdebeskattning på energiområdet
är väl motiverad. En sådan beskattning minskar möjligheterna
att uppfylla de energi- och miljöpolitiska mål som har stöd hos
samtliga riksdagspartier, och den kommer också i konflikt med strävandena
att främja en utveckling mot alternativ energiproduktion och
rationell energianvändning. Den generella höjning av energikostnaderna
som en mervärdebeskattning innebär kommer i huvudsak att
betalas av hushållen, medan industrin genom mervärdeskattesystemets
utformning kan lyfta av kostnaden för skatten. En sådan ordning är
från både fördelningspolitisk och energi- och miljöpolitisk synpunkt
oacceptabel.

Det är otillfredsställande att en snart förestående genomgripande
reform av energibeskattningen skall föregripas av en illa utformad
delreform. Vi tar därför avstånd från regeringens förslag till omläggning
av energibeskattningen men förordar att vissa åtgärder vidtas
redan nu i avvaktan på miljöavgiftsutredningens slutresultat. Dessa
åtgärder bör utformas så att de bildar en naturlig övergång till det på
miljö- och energipolitiska principer grundade system som den kommande
reformen bör utmynna i.

1989/90:SkU10

126

Med det anförda tillstyrker vi de förslag till ändringar i energibeskattningen
som framläggs i motion Sk29 och som innebär att punktskatterna
på olja, kol, naturgas, gasol, elenergi och bensin höjs väsentligt.
Vidare bör riksdagen begära att regeringen så snart som möjligt
lägger fram förslag om höjning av kilometerskatten för dieseldrivna
bilar motsvarande en ökad drivmedelskostnad om 80 öre per liter.
Därutöver bör förslag läggas fram om slopande av skattebefrielsen för
s.k. avkopplingsbar elkraft. Vidare bör man reducera den särskilda
nedsättningen av energiskatten för energiintensiv industri så att skatt
erläggs med 2,2 % av omsättningen mot för närvarande 1,7 %.
Regeringen bör också lägga fram förslag om en höjning av miljöskatten
på inrikesflyget till 40 kr. per kg från nuvarande 30 kr. för högst 5
kg utsläpp och 60 kr. för varje påbörjat 5-tal kg däröver och ge
miljöavgiftsutredningen tilläggsdirektiv om att snarast lägga fram förslag
till skatt på flygbränsle eller landningsavgifter. Vidare bör regeringen
— av bl.a. alkohol- och hälsopolitiska skäl — skyndsamt lägga
fram ett förslag om en 40-procentig höjning av skatten på spritdrycker
och tobak och en höjning med 20 % av skatten på vin och maltdrycker.
Slutligen bör också förslag om en fördubbling av reklamskatten
läggas fram för riksdagen så snart som möjligt.

dels vid mom. la och lc och mom. 37 hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg

a) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkandena
1, 2, 23 och 28, med anledning av motion 1989/90:Sk24 yrkandena
1 och 2 samt med avslag på motionerna 1989/90:Skl6
yrkande 1 och 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan om
skattepolitikens inriktning m.m.,

c) att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk23 yrkande
12 i vad avser mervärdeskatt på energi, 1989/90:Sk24 yrkande 6,
1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i denna del,
1989/90:Sk29 yrkandena 12-18, 21, 24 och 30, 1989/90:Sk32
yrkande 7 och 1989/90:Sk35 yrkande 1, med anledning av motionerna
1989/90:Sk29 yrkande 20 och 1989/90:Sk32 yrkande 15
samt med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och på
motionerna 1989/90:Sk23 yrkandena 12 i övrigt, såvitt nu är i
fråga, och 16, 1989/90:Sk24 yrkandena 7—11, 13 och 18 och
1989/90:Sk32 yrkandena 6, 8, 9 och 11 — 13

dels beslutar göra ändringar i den indirekta beskattningen i
enlighet med vad ovan anförts,

dels hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i övrigt
förordats ovan,

1989/90:SkU10

127

37. beträffande lagförslagen såvitt avser ekonomiska effekter och
finansiering av skattereformens första steg
att riksdagen

dels avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt utom
såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket och punkt
2 sista stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10

§ och

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

dels beslutar göra de ändringarna i förslaget till

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt att
skattesatserna i bilaga 1 till lagen skall vara 1 560 kr. per
kubikmeter för fotogen med tillsats som möjliggör drift av
snabbgående dieselmotor samt motoroljor, eldningsoljor och
bunkeroljor och 1 350 kr. per ton för kolbränslen, 1 250 kr. per
1 000 kubikmeter för naturgas och 1 110 kr. per ton för gasol
som används för annat ändamål än motordrift samt att 14 §
erhåller följande lydelse:

14 § Skatten utgår med 14,2 öre per kilowattimme för elektrisk
kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna
lag och med 15,2 öre per kilowattimme i övriga fell. I fråga om
sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock
skatten med 13 öre per kilowattimme.

dels beslutar göra den ändringen i förslaget till

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt att beloppet
2 kronor och 92 öre ändras till 3 kronor 98 öre och
beloppet 3 kronor 16 öre ändras till 4 kronor 48 öre.

7. Ekonomiska effekter och finansiering av
skattereformens första steg såvitt avser inhemska
biobränslen (mom. 1 i denna del och mom. 37 i
motsvarande del)

Vid bifall till propositionen i vad avser mervärdeskatt på energi

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c). Lars Bäckström (vpk) och
Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört:

Vi anser i likhet med motionärerna bakom motion Sk35 att inhemska
biobränslen — inkl. för energiändamål avsedda förädlade produkter
— skall undantas från mervärdeskatt. Vi vill i likhet med c-ledamöterna
i näringsutskottet starkt understryka biobränslenas värde, som särskilt
ligger däri att de inte leder till ökade koldioxidutsläpp. Positiva
sysselsättningskonsekvenser av en vidgad biobränsieanvändning är en
värdefull bieffekt. Vi biträder följaktligen andrahandsyrkandet i motion
Sk35.

1989/90:SkU10

128

dels vid mom. 1 i denna del och mom. 37 i motsvarande hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg såvitt avser inhemska biobränslen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk35 yrkande 2 och
med avslag på propositionen i denna del beslutar undanta inhemska
biobränslen från mervärdeskatt,

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser ekonomiska
effekter och finansiering av skattereformens första steg med
avseende på inhemska biobränslen

att riksdagen gör den ändringen i det vid proposition 1989/90:50
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt att till 8 § 4 fogas orden "och inhemska biobränslen".

8. Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster
(mom. 2 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Gösta
Lyngå (mp) har

dels anfört:

Vi anser att förslaget att slopa de särskilda reduceringsreglerna för
serverings- och hotelltjänster och att utvidga skattskyldigheten till att
också omfatta tillhandahållande av kost åt personal kommer att ge
upphov till svåra problem inom den berörda näringen. Med tanke på
att många människor är nödsakade att på sitt arbete äta lunch på
servering kommer kostnadsökningen att direkt belasta många hushåll.
Inom turistsektorn, som drabbas särskilt av kostnadsökningar på hotell-
och restaurangtjänster, innebär förslaget sannolikt ett försämrat
svenskt konkurrensläge och ett betydande bortfall av såväl svenska som
utländska turister, något som har vitsordats vid en uppvaktning inför
utskottet av Sveriges hotell- och restaurangförbund. En sådan utveckling
skulle vara negativ för såväl bytesbalansen som för sysselsättningen
i sysselsättningssvaga glesbygdsregioner. Vi avstyrker därför propositionen
i denna del och tillstyrker de avslagsyrkanden som läggs fram i de
nu aktuella motionerna. Motionerna i övrigt avstyrks.

dels ansett att mom. 2 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk23 yrkande
12 i denna del, 1989/90:Sk24 yrkande 17, 1989/90:Sk25 i denna
del, 1989/90:Sk28 i denna del, 1989/90:Sk29 yrkande 19,
1989/90:Sk34 och 1989/90:Sk32 yrkande 14 avslår proposition
1989/90:50 i denna del,

1989/90:SkU10

129

9 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

37. beträffande lagförslagen såvitt avser mervärdeskatt på serverings-
och hotelltjänster

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna
till 2 § och anvisningarna till 10 §,

9. Bilaccisen m.m. (mom. 4 och mom. 37 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

Höjningen av viktgränsen till 3 500 kg för bussar och lastbilar som
skall omfattas av bilaccis och för vilka mervärdeskattekostnaderna inte
får dras av kommer framför allt att missgynna många småföretag. Vi
kan i och för sig vitsorda att det förekommer att sådana bilar används
på samma sätt som personbilar men normalt torde dessa bilar användas
för det som de är avsedda för, dvs. som arbetsredskap. Det gäller
t.ex. brödbilar hos bagerier och servicebilar hos hantverks- och byggföretag.
I dessa situationer bör mervärdeskatten vara fullt ut avdragsgill
eftersom bilarna som regel endast används i den skattepliktiga verksamheten.
Dessutom kommer förslaget som en överrumpling för branschen
som räknat med en ändring först år 1991 mot bakgrund av vad
RIS föreslagit och som behöver tid för att omställa sig. Mot bakgrund
av det anförda avstyrker vi propositionen i denna del och motion Sk27
och tillstyrker avstagsyrkandet i motion Sk23.

dels ansett att mom. 4 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande bilaccisen m.m.
att riksdagen avslår proposition 1989/90:50 i denna del och
motion 1989/90:Sk27 och bifaller motion 1989/90:Sk23 yrkande
12 i denna del,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilaccisen m.m.
att riksdagen avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen
till

a) lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon,

b) lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

c) lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt såvitt
avser punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 2 §,

10. Bilaccisen m.m. (mom. 4)

Görel Thurdin och Rolf Henneryd (båda c) har
dels anfört:

1989/90:SkU10

130

kan i och för sig vitsorda att det förekommer att sådana bilar används
på samma sätt som personbilar men normalt torde dessa bilar användas
för det som de är avsedda för, dvs. som arbetsredskap. Det gäller
t.ex. brödbilar hos bagerier och servicebilar hos hantverks- och byggföretag.
I dessa situationer bör mervärdeskatten vara fullt ut avdragsgill
eftersom bilarna som regel endast används i den skattepliktiga verksamheten.
Med anledning av motionerna Sk27 och Sk23 bör regeringen
återkomma till riksdagen med nytt förslag så att avdrag medges om
bilarna uteslutande eller så gott som uteslutande används i den skattepliktiga
verksamheten. Man kan utgå från att lastbilar med förarhytt
med en sätesrad för påbyggnad av lastflak alternativt fönsterlöst skåp
med likaledes högst en sätesrad samt fönsterlöst skåp är av denna
karaktär.

dels ansett att mom. 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande bilaccisen m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna
del och av motionerna !989/90:Sk27 och 1989/90:Sk23 yrkande
12 i denna del hos regeringen begär nytt förslag om bilaccis och
mervärdeskatt i enlighet med vad ovan anförts,

11. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion
(mom. 5)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Vi har i det föregående instämt i de invändningar från fördelningssynpunkt
som motionärerna bakom c-motionen Sk24 riktar mot den
av regeringen föreslagna skatteskalan. Vi vill än en gång framhålla
vikten av att alla samhällsgrupper får del av skattesänkningarna. Skattereformen
bör inte leda till ett ökat behov av transfereringar i form av
bidrag. Det räcker inte heller att enbart se till grupperna pensionärer
och studerande. Det finns många utanför dessa grupper som drabbas
negativt av förslaget i propositionen.

Riksdagens beslut från våren 1989 bör fullföljas. I betänkande FiU30
framhölls att energiskattehöjningen skulle "ses som ett led i den för
1990 planerade skattesänkningen på arbete — genom t.ex. sänkta
skattesatser och/eller skattereduktion". Beslutet fullföljs genom den i
motion Sk24 (c) förordade skattereduktionen med 500 kr. för alla med
en beskattningsbar inkomst på högst 140 000 kr. Underskott får ej
uppkomma till följd av skattereduktionen.

Vi tillstyrker därför motion Sk24 i denna del och avstyrker propositionen
och övriga motioner i motsvarande del.

dels vid mom. 5 hemställt

5. beträffande skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna
del, med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 1989/90:Sk29 yrkandena 4 och 5 och
1989/90:Sk32 yrkandena 1 och 2 antar följande

1989/90:SkU10

131

Förslag till
Lag om särskild skattereduktion

1989/90:SkU 10

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattereduktion enligt denna lag medges fysisk person som har
varit bosatt eller vistats här i riket under någon del av inkomståret.
Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 § En skattskyldig är berättigad till skattereduktion om den beskattningsbara
inkomsten enligt 9 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt inte överstiger 140 000 kronor. Skattereduktionen uppgår
till 500 kronor. Underskott får inte uppkomma till följd av skattereduktionen.

3 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag gäller 2 § 4 mom.
femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Den skattskyldige
skall tillgodoräknas skattereduktion enligt denna lag före skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första
gången vid 1990 års taxering.

12. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion
(mom. 5 och mom. 37 i motsvarande del)

Lars Bäckström (vpk) har
dels anfört följande:

Skatteskala och skattereduktion

Som tidigare nämnts avvisar vi från vpk:s sida skatteuppgörelsen
mellan regeringen och folkpartiet av fördelningspolitiska skäl. En del i
uppgörelsen som verkar negativt ut fördelningssynpunkt är propositionens
förslag till skatteskala. Samtidigt som skatten för höginkomsttagare
reduceras avsevärt skall skatten förbli i stort sett oförändrad för
låginkomsttagarna. För att skapa en bättre fördelningsprofil föreslår
vpk två förändringar: dels en skattereduktion/låglönerabatt och dels två
nya skikt för inkomster över 200 000 kr.

Vi föreslår följande skatteskala för 1990. (Marginaleffekt vid 30 % i
kommunalskatt)

skattesats i skiktet Marginalskatt

-75 000
75 000
140 000
190 000
240 000
290 000

3 %
11 %

25 %
33 %
39 %
42 %

33 %
41 %
55 *
66 %
69 *
72 %

132

Skattereduktion/låglönerabatt

För att ge en ytterligare skattesänkning i låga och normala inkomstlägen
föreslår vi en skattereduktion/låglönerabatt för 1990. Reduktionen
bör utformas inom ramen för en kostnad på ca 5 miljarder kronor.
Den slutliga skatten bör reduceras inom inkomstskikten
60 000 — 139 000 kr. Reduktionen startar med 900 kr. vid en inkomst
av 60 000 kr. inom inkomstintervallet 80 000 — 89 000. Reduktionen
trappas därefter ner så att den helt upphör för inkomster
över 140 000 kr. Denna skattereduktion ligger i linje med den reduktion
som föreslås av regeringen för 1991. Vi anser inom vpk att det av
fordelningspolitiska skäl vore riktigt att tidigarelägga denna för att ge
låg- och normalinkomsttagarna en rejälare skattesänkning än vad propositionen
föreslagit.

Med det anförda tillstyrks motion Sk32 yrkandena 1 och 2 och
avstyrks proposition i denna del och motionerna Sk24 och Sk29 i
denna del.

dels vid mom. 5 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

5. beträffande skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk32 yrkandena 1
och 2 och med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och
motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 3 och 1989/90:Sk29 yrkandena
4 och 5

dels godkänner vad som anförts ovan om skatteskalan,
dels antar följande

Förslag till
Lag om särskild skattereduktion

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattereduktion enligt denna lag medges fysisk person som har
varit bosatt här riket under någon del av inkomståret. Med inkomstår
förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 § Skattereduktionen bestäms med hänsyn till den skattskyldiges
taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och
utgör;

när den taxerade inkomsten överstiger 60 000 kronor men inte
80 000 kronor: 900 kronor plus 7,5 procent av den del av den
taxerade inkomsten som överstiger 60 000 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 80 000 kronor men inte
89 000 kronor: 2 400 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 89 000 kronor: 2 400 kronor
minus 4,8 procent av den del av den taxerade inkomsten som överstiger
89 000 kronor.

Skattereduktionen avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

3 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag gäller 2 § 4 mom.
femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion
enligt denna lag skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första
gången vid 1991 års taxering.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser skatteskalan, grundavdraget
och skattereduktion

att riksdagen antar det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
med den ändringen att 10 § 1 mom. erhåller följande såsom
reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 5

1 morn. För fysiska personer
och dödsbon beräknas grundbelopp
och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst
inte överstiger 7,5 basenheter:

3 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7,5 basenheter:

grundbeloppet för 7,5 basenheter
och 10 procent av återstoden.

Tilläggsbelopp utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp
enligt 3 mom. inte överstiger
19 basenheter:

14 procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter; när

underlaget överstiger 19
basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter
och 25 procent av återstoden.

I mom. För fysiska personer
och dödsbon beräknas grundbelopp
och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst
inte överstiger 7,5 basenheter:

3 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7,5 basenheter:

grundbeloppet för 7,5 basenheter
och 11 procent av återstoden.

Tilläggsbelopp utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp
enligt 3 mom. inte överstiger
19 basenheter:

14 procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter; när

underlaget överstiger 19
men inte 24 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter
och 25 procent av den del
av underlaget som överstiger 19
basenheter;

1989/90:SkU10

134

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

när underlaget överstiger 24 men
inte 29 basenheter:
tilläggsbeloppet för 24 basenheter
och 28 procent av den del av underlaget
som överstiger 24 basenheter; när

underlaget överstiger 29 basenheter: tilläggsbeloppet

för 29 basenheter
och 31 procent av återstoden.

13. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion
(mom. 5 och mom. 37 i motsvarande del)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Vi inom de gröna anser att skatter skall användas som fördelningspolitiskt
instrument. För detta krävs för det första ett regelsystem som
försvårar skatteundandragande. För det andra skall inkomstskalan ha
en god låglönestruktur, dvs. de som har höga inkomster skall betala
hög skatt och de som har små inkomster skall ha lägre skatt och därtill
eventuella bidrag.

I miljöpartiet de grönas motion Sk29 föreslås en skatteskala med
bättre låglönestruktur än propositionens.

Miljöpartiet de grönas förslag innebär att skatten sänks med 4 procentenheter
för inkomstskiktet över 73 000 kr. och för lägre inkomster
med 3 procentenheter. Samtidigt föreslås en höjning av grundavdraget
från 10 000 till 12 000 kr. Dessa förslag är endast ett första steg mot ett
skattesystem med väsentligt högre grundavdrag och motsvarande höga
marginalskatter i de högsta inkomstskikten.

Sänkningen av inkomstskatten enligt vårt förslag jämfört med propositionens
vid några olika inkomstlägen framgår av följande tabell.

Skattesänkning vid en taxerad inkomst

av (t k r)	50	100	150		200	250		300
De Gröna	l 840	3 490	5 490	7	490	9 490	11	490
Reger ingen	800	2 550	6 050	9	550	13 050	16	550
Sk i 11 nåd	♦ 1 040	+940	-560	-2	160	-3 560	-5	060

Skattesänkningen blir alltså större än i regeringens förslag för personer
med en taxerad inkomst under cirka 130 000 kr. Med hänsyn till att
de höjda indirekta skatterna drabbar dem som har låg disponibel
inkomst mer än andra har vi inom miljöpartiet de gröna funnit att det
är nödvändigt att låginkomsttagarna ges denna större skattesänkning.
För höginkomsttagare blir skattesänkningen i vårt förslag mindre än
vad som föreslås i propositionen. Till följd av ökade indirekta skatter,

skärpt kapitalbeskattning, minskade avdragsmöjligheter m.m. får höginkomsttagarna
som grupp en något lägre disponibel inkomst i vårt
förslag jämfört med i dag. Detta är motiverat med hänsyn till behovet
att strama åt överflödskonsumtionen.

Med det anförda tillstyrks motion Sk29 yrkandena 4 och 5 och
avstyks propositionen och motionerna Sk24 och Sk32 i motsvarande
delar.

dels vid mom. 5 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

5. beträffande skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkandena 4
och 5 och med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och
motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 3 samt 1989/90:Sk32 yrkande
1 och 2

dels godkänner vad som anförts ovan om skatteskalan,
dels antar följande

Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

2 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt här i riket
under hela beskattningsåret, har
rätt till kommunalt grundavdrag
med 10 000 kronor.

2 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt här i riket
under hela beskattningsåret, har
rätt till kommunalt grundavdrag
med 12 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje
period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen
skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas
uppåt till helt hundratal kronor.

3 mom. Skattskyldig fysisk per- 3 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt här i riket son, som varit bosatt här i riket

endast under en del av beskattningsåret,
har rätt till grundavdrag
med en tolftedel av
10 000 kronor för varje kalendermånad
eller del därav, varunder
han har varit bosatt här i
riket. Härvid gäller bestämmelserna
i 2 mom. andra stycket. Det
sålunda beräknade grundavdraget
avrundas uppåt till helt hundratal
kronor.

endast under en del av beskattningsåret,
har rätt till grundavdrag
med en tolftedel av
12 000 kronor för varje kalendermånad
eller del därav, varunder
han har varit bosatt här i
riket. Härvid gäller bestämmelserna
i 2 mom. och andra stycket.
Det sålunda beräknade grundavdraget
avrundas uppåt till helt
hundratal kronor.

1989/90:SkU10

136

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första
gången vid 1991 år taxering.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser skatteskalan, grundavdraget
och skattereduktion

att riksdagen antar det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
med den ändringen att i 10 § 1 mom. uttrycket 3 procent ändras
till 2 procent, att uttrycket 10 procent ändras till 13 procent och
att uttrycket 7,5 basenheter ändras till 7,3 basenheter.

14. Bilresor i tjänsten m.m. (morn. 7 och mom. 37 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

Enligt vår uppfattning är det orimligt att den enskilde själv skall stå
för hela kapitalkostnaden, när bilen används i tjänsten. För den som
använder bilen i tjänsten bör hela den faktiska kostnaden vara avdragsgill.
Reglerna bör således kvarstå i nuvarande skick och regeringen
lägga fram ett nytt förslag.

Med det anförda avstyrker vi propositionen och motion Sk24 i
denna del och tillstyrker motion Sk23 i denna del.

dels vid mom. 7 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

7. beträffande bilresor i tjänsten m.m.
att riksdagen såvitt avser kostnadsersättningar bifaller proposition
1989/90:50 i denna del samt i övrigt med bifall till motion
1989/90:Sk23 yrkande 7 och med avslag på proposition
1989/90:50 i denna del och motion 1989/90:Sk24 yrkande 5 hos
regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad ovan anförts,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilresor i tjänsten m.m.
att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tar bort
det nya sista stycket i punkt 3 av anvisningarna till 33 §,

15. Bilresor i tjänsten m.m. (mom. 7 och mom. 37 i
motsvarande del)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har
dels anfört:

Vi instämmer i departementschefens bedömning att nuvarande ersättningsbelopp
och avdragsregler för egen bil i många fell innebär en
överkompensation. Med ett så lågt avdragsbelopp som 11 kr. per mil
kommer dock många att ha kostnader som överstiger avdragsbeloppet.
En del kommer då att avstå från att använda den egna bilen och i
stället utnyttja dyrare färdsätt. Många arbetsgivare kommer att tvingas
att anskaffa tjänstebilar. Den samlade bilparken kommer att utnyttjas

1989/90:SkU 10

137

på ett från samhällsekonomisk synpunkt sämre sätt. Möjligheterna att
fa avdrag för egen bil i tjänsten är viktig för många yrkesgrupper, t.ex.
distriktssköterskor, hemsamariter, lantbrevbärare m.fl.

En bättre balans mellan bilförmån och egen bil i tjänsten bör
eftersträvas. Vad avser avdraget för egen bil i tjänsten anser vi att
avdraget bör utformas som en schablon och bestämmas till 15 kr. per
mil. Vidare bör en uppföljning och analys göras mellan reglerna för
bilförmån och ersättning för egen bil i tjänsten så att de samhällsekonomiska
resurserna utnyttjas på effektivaste möjliga sätt.

Med det anförda avstyrker vi propositionen och motion Sk23 i
denna del och tillstyrker motion Sk24 i denna del.

dels vid mom. 7 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

7. beträffande bilresor i tjänsten m.m.
att riksdagen såvitt avser kostnadsersättningar bifaller proposition
1989/90:50 i denna del samt i övrigt med bifall till motion
1989/90:Sk24 yrkande 5, med anledning av proposition
1989/90:50 i denna del och med avslag på motion 1989/90:Sk23
yrkande 7 beslutar att avdrag för motsvarande kostnader skall
beräknas efter 15 kr. per mil,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilresor i tjänsten m.m.
att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser anvisningarna
till 33 § med den ändringen att orden "1 krona och 10
öre" i det nya sista stycket i punkt 3 ersätts med orden "1 krona
och 50 öre".

16. Resor mellan bostad och arbetsplats (mom. 8)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har
dels anfört:

De s.k. reseavdragen är av stor betydelse för en decentraliserad
samhällsstruktur med en levande landsbygd. Avdraget är också fördelningspolitiskt
betydelsefullt eftersom befolkningen på landsbygden i
genomsnitt har lägre inkomst än i övriga län. Därmed får dessa också
ett mindre utbyte av marginalskattesänkningarna i samband med skattereformen.
För många människor finns ingen utbyggd kollektivtrafik
och således inga alternativ till bilresa till arbetet. Den samlade alternativkostnaden
för att delta i förvärvsarbete får inte bli så hög att
människor gynnas ekonomiskt då de är hemma från arbetet.

På grund av det anförda biträder vi förslaget i centermotionen att
höja avdraget för resa med bil till 15 kr. per mil oberoende av
körsträcka. Reseavdraget bör vidare bestämmas till 8 kr. 40 öre per
mil för motorcykel, till 5 kr. 50 öre per mil för moped och till 400
kr. för cykel. Härutöver bör, för att gynna samåkning, reglerna ändras
så att reseavdraget ej nedsätts då ersättning erhållits av medpassagerare.
Riksdagen bör enligt vår mening begära förslag av regeringen i dessa

1989/90:SkU10

138

hänseenden. Det innebär att vi tillstyrker motion Sk24 i denna del,
liksom i väsentlig del motion Sk32 i denna del, och avstyrker motion
Sk29 i motsvarande del.

dels ansett att mom. 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande resor mellan bostad och arbetsplats
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkandena 12
och 14, med anledning av motion 1989/90:Sk32 yrkande 10 och
med avslag på motion 1989/90:Sk29 yrkande 10 och hos regeringen
begär förslag i enlighet med vad ovan anförts.

17. Resor mellan bostad och arbetsplats (mom. 8)

Gösta Lynga (mp) har
dels anfört:

Avdraget för resor till och från arbetet bör primärt anpassas efter
önskemålet att inte uppmuntra bilresor i tätorter. Avdraget bör knytas
till person snarare än till fortskaffningsmedel och därigenom uppmuntra
till användning av allmänna kommunikationsmedel och samåkning
i högre grad än det nuvarande avdraget. Med hänsyn till att en
stor del av skatteförvaltningens och skattedomstolarnas arbete går åt till
att pröva bl.a. tvåtimmarsregeln i det nuvarande avdraget bör en ny
regel vara utformad så att den innebär en administrativ förenkling och
ger berörda myndigheter möjligheter att koncentrera sig på viktigare
uppgifter.

Mot bakgrund av det anförda biträder vi miljöpartiet de grönas
förslag att minimiavståndet för avdrag skall vara 1,5 mil enkel resa. Är
avståndet längre skall den skattskyldige ha rätt till avdrag med 8 kr.
per mil oberoende av vilket fortskaffningsmedel han i verkligheten
använt. Vidare bör ett avdragstak på 30 000 kr. införas.

Vi anser att riksdagen bör hos regeringen begära förslag i enlighet
med det anförda. Vi tillstyrker således miljöpartiet de grönas motion
Sk29 i denna del och avstyrker övriga nu behandlade motionsyrkanden.

dels ansett att mom. 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande resor mellan bostad och arbetsplats
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkande 10
och med avslag på motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 12 och
14 och 1989/90:Sk32 yrkande 10 hos regeringen begär förslag
om reseavdrag i enlighet med vad ovan anförts,

18. Bilförmån (mom. 9 och mom. 37 i motsvarande
del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

Som framhålls i moderata samlingspartiets partimotion Sk23 innebär
den i propositionen föreslagna regeländringen i fråga om förmånsbilar
i kombination med den förhållandevis måttliga sänkningen av

1989/90:SkU10

139

marginalskatten år 1990 för en förmånsbil med ett nybilspris på
omkring 130 000 kr. en ökning av skatten för den enskilde från
omkring 20 000 till 26 000 kr. De regler som föreslås i uppgörelsen
med folkpartiet om en ytterligare höjning av schablonen till 35 %,
samtidigt som marginalskatten sänks förhållandevis mer 1991, leder till
att skatten på en förmånsbil sjunker mellan 1990 och 1991 till drygt
24 000 kr. för en person med högsta marginalskatt. Enligt vår mening
är det orimligt att reglerna för 1990 skapar en sådan "puckel" i
beskattningshänseende för den enskilde.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker vi avslagsyrkandet på propositionen
i motion Sk23 och föreslår att riksdagen begär nytt förslag av
regeringen om beskattning av bilförmån som utgår från faktiska förhållanden.
Övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels ansett att mom. 9 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande bilförmån
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 5
avslår proposition 1989/90:50 i denna del och motionerna
1989/90:Sk24 yrkande 4 och 1989/90:Sk29 yrkande 9,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilförmån
att riksdagen avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser
punkt 2 av anvisningarna till 42 §.

19. Bilförmån (mom. 9 och mom. 37 i motsvarande
del)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har
de b anfört:

En rimlig balans mellan skatteuttaget för bilförmån och för olika
typer av ersättning för bilkostnader måste upprätthållas. Vi biträder
därför förslaget i centermotionen Sk24 att följande förmånsvärden
skall gälla för 1990. Förmånsvärdet skall beräknas till 35 % av nybilspriset
för bilar ej äldre än tre år och till 29 % för bilar äldre än tre år.
Övriga regler för värdering av bilförmån bör bibehållas. Med hänsyn
till de sänkta skattesatserna innebär dessa ändringar för den enskilde
förmånstagaren en relativt liten skatteskärpning i jämförelse med dagens
situation. I fråga om bilförmån samt egen bil i tjänsten bör en
uppföljning och analys göras för att åstadkomma balans mellan de
båda ersättningstyperna och så att de samhällsekonomiska resurserna
utnyttjas effektivast möjligt.

Med tillstyrkande av motion Sk24 och med anledning av propositionen
föreslår vi att riksdagen fattar beslut härom. Övriga nu behandlade
motionsyrkanden avstyrks.

1989/90:SkU10

deb ansett att mom. 9 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

140

9. beträffande bilförmån
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkande 4,
med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del och med
avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 5 och 1989/90:Sk29
yrkande 9

dels beslutar att förmånsvärdet för bilar av 1988 års modeller
och senare skall vara 35 % resp. att förmånvärdet för bilar av
1987 års modell och äldre skall vara 29 %,

dels i övrigt som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilförmån
att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser
punkt 2 av anvisningarna till 42 § med de ändringarna att talet
"30" byts ut mot talet "35" och talet "25" mot "29".

20. Bilförmån (mom. 9)

Gösta Lyngå (mp) har
dels anfört:

Nuvarande system för beskattning av tjänstebil uppmuntrar i hög
grad privatkörning. Med tanke på de tilltagande miljö- och hälsoproblem
som är direkt förknippade med biltrafik måste det anses vara helt
förkastligt. För 1990 tillstyrker vi inom miljöpartiet de gröna regeringens
förslag att höja förmånsvärdet till 30 % av nybilsvärdet. För 1991
bör förmånsvärdet höjas till 40 %. Dessutom behövs en omgående
översyn vad gäller problematiken kring privatkörning med tjänstebilar
i syfte att finna bättre metoder att kunna minska den.

Vad nu anförts bör riksdagen göra ett uttalande om. Vi tillstyrker
således propositionen och motion Sk29 i denna del och avstyrker
övriga motionsyrkanden.

dels ansett att mom. 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande bilförmån
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkande 9 och
proposition 1989/90:50 i denna del och med avslag på motionerna
1989/90:Sk23 yrkande 5 och 1989/90:Sk24 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts angående en
framtida höjning av bilförmånsvärdet och en översyn kring
reglerna.

21. Förmånliga förvärv av värdepapper (mom. 10 och
mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

Vi delar den uppfattning som kommer till uttryck i moderata
samlingspartiets partimotion Sk23 att förmånen av att från arbetsgivaren
förvärva värdepapper till ett pris som understiger marknadsvärdet

1989/90:SkU10

141

bör beskattas. I det fall det föreligger tidsmässiga restriktioner för att
avyttra de förvärvade värdepapperen bör beskattning inte ske förrän
avyttring är möjlig. Detta innebär att vi avvisar regeringens förslag att
förmånliga förvärv av värdepapper skall beskattas redan vid förvärvet,
även om de har förenats med villkor som innebär inskränkningar i
förfoganderätten. Motion Sk23 tillstyrks i denna del.

dels vid mom. 10 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

10. beträffande förmånliga förvärv av värdepapper

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 6
avslår proposition 1989/90:50 i denna del.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser förmånliga förvärv av
värdepapper

att riksdagen avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser den
nya punkten 5 av anvisningarna till 42 §,

22. Beräkning av realisationsvinst på aktier (mom. 11
och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

Av bl.a. samhällsekonomiska skäl bör man undvika att försämra
villkoren för sparande i aktier. Vi delar moderata samlingspartiets
uppfattning att reavinstbeskattningen av vinster på aktier bör utformas
så att man uppräknar anskaffningsvärdet vid vinstberäkningen. Vid
vinst på värdepapper som innehafts under en längre tidsperiod bör
skattefrihet övervägas i överensstämmelse med vad som gäller i andra
länder. Skattesatsen bör vara 30 %.

Mot denna bakgrund bör, i avvaktan på en sådan utformning av
kapitalvinstbeskattningen 1991, ingen ändring av procentsatsen av den
skattepliktiga andelen av aktievinster genomföras för inkomståret 1990.
Däremot bör den asymmetri som följer av den begränsade rätt till
avdrag för korta reaförluster som infördes i samband med regeringens
nyårspaket slopas. Detta sker enklast genom att den s.k. tvåårsgränsen
helt tas bort. Därmed skulle vinster från såväl korta som långa aktieinnehav
beskattas på samma sätt. Regeringen bör så snart som möjligt
lägga fram förslag härom. Vi tillstyrker således motion Sk23 i denna
del.

dels att mom. 11 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan
bort ha följande lydelse:

11. beträffande beräkning av realisationsvinst på aktier

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkandena 8
och 9 avslår proposition 1989/90:50 i denna del och hos regeringen
begär förslag i enlighet med det anförda,

1989/90:SkU10

142

37. beträffande lagförslagen i propositionen såviu avser beräkning
av realisationsvinst på aktier

att riksdagen avslår det vid propositionen fogade forslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser 35 §
och punkt 3 av anvisningarna till 36 §,

23. Övergångsbestämmelser beträffande
reavinstreglerna (mom. 12 och mom. 37 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

De nya reglerna skall enligt förslaget i propositionen tillämpas i de
fell skattskyldighet inträder efter utgången av år 1989. För avyttringar
under 1989 med betalning efter årsskiftet kommer således enligt propositionen
de nya bestämmelserna att gälla.

För närvarande är beskattningen av realisationsvinster så utformad
att vinstberäkning sker för det år köpekontrakt eller motsvarande
handling upprättats, medan beskattningen sker det år en del eller hela
betalningen erläggs. Enligt RINK:s förslag skall fr.o.m. år 1991 vinstberäkning
och beskattning ske det år då köpekontrakt eller motsvarande
handling upprättats. Enligt vår mening måste — intill dess en generell
förändring sker — nuvarande regler gälla. Det innebär att den skattepliktiga
vinsten bör beräknas enligt äldre bestämmelser om avyttringen
skett under 1989, även om betalningen uppburits först senare. Vi
föreslår att riksdagen med bifall till motion Sk26 beslutar om en sådan
ändring i propositionens förslag.

dels vid mom. 12 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

12. beträffande övergångsbestämmelser beträffande reavinstreglerna att

riksdagen bifaller motion 1989/90:Sk26 och avslår proposition
1989/90:50 i denna del,

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser övergångsbestämmelser
beträffande reavinstreglerna
att riksdagen beslutar att till det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt
avser ikraftträdandebestämmelserna lägga ett nytt stycke med
följande lydelse: "Såvitt avser 35 § och punkt 3 av anvisningarna
till 36 § skall äldre bestämmelser tillämpas om avyttringen skett
under år 1989.",

24. Pensionsförsäkringsavdraget (mom. 13)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

Regeringens förslag att minska det allmänna avdraget för pensionsförsäkringspremier
som erläggs under beskattningsåret 1990 och avser
1991 års taxering med 25 % innebär att grundvalarna för det privata

1989/90:SkU10

143

pensionssparandet — såväl det avtalade som det individuella — för
andra gången på kort tid kommer att rubbas. Det aktuella förslaget
gäller visserligen endast beskattningsåret 1990, men den uppgörelse
som slutits mellan socialdemokraterna och folkpartiet innebär att
ytterligare försämringar för det privata pensionssparandet kommer att
införas 1991.

Den s.k. engångsskatt som riksdagens socialistiska majoritet genomdrev
1986 och som bara skulle bli en "engångsföreteelse" får därmed
en permanent efterföljare. Som många befarade handlade det alltså den
gången inte om någon engångsföreteelse.

De försämringar när det gäller pensionssparandet — både det avtalade
och det privata — som nu föreslås införas riskerar inte bara att
minska tryggheten på ålderns höst för många miljoner människor. De
nya pålagorna är också skadliga för Sverige eftersom de riskerar att
leda till minskat sparande, ökad konsumtion och större underskott
mot omvärlden.

Den nu föreslagna avdragsbegränsningen står också direkt i strid
mot de riksdagsbeslut som togs våren 1988 i fråga om ändrade regler
för efterlevandepension. Dessa förändringar förutsatte att avdragsrätten
för pensionsförsäkringsavgifter inte skulle ändras. I sitt yttrande anförde
skatteutskottet: "En utgångspunkt skall därvid vara att de grundläggande
avdragsvillkoren avseende premier för frivilliga pensionsförsäkringar
inte försämras" (SkU 1987/88:9 y). Socialförsäkringsutskottet
instämde (SfU 1987/88:29).

Vi delar alltjämt den uppfattning som de båda utskotten förde fram
och som riksdagen senare ställde sig bakom. Mot denna bakgrund
avvisar vi bestämt en avdragsbegränsning för pensionssparandet. Med
tillstyrkande av motionerna Skl4 och Sk23 i denna del avstyrker vi
således propositionen i denna del och förordar att riksdagen gör ett
tillkännagivande av vad nyss anförts.

dels att mom. 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande pensionsförsåkringsavdraget
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Skl4 och
1989/90:Sk23 yrkandena 10 och 11 avslår proposition 1989/90:50
i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts angående pensionssparande.

25. Skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller
pensionsfonder (mom. 14)

Lars Bäckström (vpk) har
dels anfört:

RINK föreslog att avkastningen av pensionsförsäkringar och pensionsfonder
skulle belastas med en skattesats på 20 %. I överenskommelsen
mellan regeringen och folkpartiet minskar man den föreslagna
skattesatsen på 20 % till 10 % på kollektiva pensionsfonder och till 15
% för privata pensionsförsäkringar. Detta minskar de progressiva inslagen
i finansieringen av skatteomläggningen.

1989/90:SkU10

144

Med hänsyn till de sänkta skatteskalor som föreslås i propositionen
och de olika partimotionerna ansluter vi oss till den uppfattning som
förs fram i vpk-motionen Sk32 att det finns skäl att även för år 1990
använda den metod med en "engångsskatt" på försäkringssparande som
kom till användning år 1986. Härigenom åstadkoms en tidigareläggning
av denna beskattningsform som svarar mot tidigareläggningen av
marginalskattesänkningarna. En sådan beskattning torde, som motionärerna
framhåller, beräknas inbringa ca 3 miljarder kronor. Med det
anförda tillstyrker vi motion Sk32 i denna del och avstyrker motion
Sk29 i motsvarande del och förordar att riksdagen hos regeringen
begär förslag i enlighet med vad vi anfört.

dels vid mom. 14 hemställt

14. beträffande skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller
pensionsfonder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk32 yrkande 16
och med avslag på motion 1989/90:Sk29 yrkande 11 hos regeringen
begär förslag i enlighet med vad ovan anförts.

26. Skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller
pensionsfonder (mom. 14)

Gösta Lyngå (mp) har
dels anfört:

Inom miljöpartiet är vi av den uppfattningen att det första steget i
beskattningen av pensionsförsäkringarnas avkastning bör tas redan
1990. Skattesatsen bör då vara 5 %. Detta motiveras dels av fördelningspoiitiska
skäl, dels av stabiliseringspolitiska skäl. Beskattning av
pensionsförsäkringarnas avkastning får effekt först med något års eftersläpning.
Då 1991 befaras bli ett år då en betydande köpkraft släpps
loss med anledning av kraftiga sänkningar av marginalskatterna bör en
del av skatten på pensionsförsäkringarnas avkastning införas redan
1990 och därigenom få stabiliseringspolitisk effekt till år 1991. Den
föreslagna skatten kan som anges i motion Sk29 beräknas ge staten en
inkomst av ca 1,8 miljarder kronor år 1990.

Med det anförda tillstyrker jag motion Sk29 i denna del och
avstyrker motion Sk32 i motsvarande del.

dels vid mom. 14 hemställt

14. beträffande skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller
pensionsfonder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkande 11
och med avslag på motion 1989/90:Sk32 yrkande 16 hos regeringen
begär förslag i enlighet med vad ovan anförts.

1989/90:SkU 10

145

10 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

27. Villabeskattningen för år 1990 (mom. 15 och
mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

Under sommaren 1989 presenterade lantmäteriverket utfallet av den
provtaxering som företagits. Den visade på en genomsnittlig ökning av
taxeringsvärdena med knappt 50 % för hela landet, men med kraftiga
regionala variationer. I vissa kommuner kommer taxeringsvärdena att
stiga med i genomsnitt uppemot 150 %.

De föreslagna reglerna för beräkning av schablonintäkt innebär att
de mest extrema effekterna av de regionala variationerna motverkas
men fortfarande tillåts de att slå igenom, särskilt beträffande småhus
med normala och lägre taxeringsvärden. Eftersom förändringen av
schablonintäkten bara innebär en begränsad lindring och den statliga
fastighetsskatten bibehålls på nuvarande nivå leder de nya taxeringsvärdena
år 1990 till höjd skatt. När den skatteomläggning som skall
beslutas för år 1991 är fullt genomförd kommer fastighetsskatten
därtill att skärpas kraftigt samtidigt som schablonbeskattningen slopas.
De moderata ledamöterna i bostadsutskottet har i en avvikande mening
till bostadsutskottets yttrande visat att dessa regler kommer att
leda till en skatteskärpning på drygt 3 000 kr. för en genomsnittlig
inkomsttagare med en normalvilla i Stockholmstrakten.

Med hänvisning till det anförda delar vi förslaget i m-motionen
Sk 15 att någon förändring av den löpande beskattningen inte bör
genomföras för år 1990. Detta år bör således de taxeringsvärden som
gällt under 1989 bilda underlag för beräkningen av schablonintäkten.

Även för perioden fr.o.m. 1991 bör enligt vår mening åtgärder vidtas
som leder till att bostadskatteuttaget inte ökar. Mot den bakgrunden
ställer vi oss bakom förslaget i motion Skl5 att hänsyn inte skall tas
till större taxeringsvärdehöjning år 1990 än 50 % vid beräkning av
schablonintäkt. Vidare bör schablonintäkten alltid beräknas som 2 %
av det nya taxeringsvärdet, med den nyss angivna begränsningen.
Fastighetsskatten år 1991 bör vara densamma i kronor räknat som år
1989 och 1990. I takt med att det ekonomiska läget så medger bör
fastighetsskatten successivt slopas. Vidare bör utformningen av den
framtida småhusbeskattningen utredas. Det bör därvid övervägas om
inte beskattning av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas
på ett likformigt sätt. Det finns också anledning att pröva om en
beskattning över huvud taget är erforderlig.

Med det anförda avstyrker vi propositionen såvitt avser förändringar
i bostadsbeskattningen och tillstyrker motion Skl5 i nu behandlade
delar. Yrkande 2 i motion Sk37 får anses tillgodosett.

dels att mom. 15 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan
bort ha följande lydelse:

1989/90:SkU10

146

15. beträffande villabeskattningen för år 1990

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl5 yrkande 1 och
med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och motion
1989/90:Sk37 yrkande 2 antar följande

Förslag till
Lag om särskilt taxeringsvärde för småhus vid 1991
års taxering

Härigenom föreskrivs följande.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) samt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt såvitt
avser småhusenhet skall vid 1991 års taxering det taxeringsvärde gälla
som fastigheten har den 31 december 1989.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser villabeskattningen för år
1990

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt
avser 24 § 2 mom.

28. Villabeskattningens framtida utformning
(mom. 16)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Även för perioden fr.o.m. 1991 bör enligt vår mening åtgärder vidtas
som leder till att bostadskatteuttaget inte ökar. Mot den bakgrunden
ställer vi oss bakom förslaget i motion Skl5 att hänsyn inte skall tas
till större taxeringsvärdehöjning år 1990 än 50 % vid beräkning av
schablonintäkt. Vidare bör schablonintäkten alltid beräknas som 2 %
av det nya taxeringsvärdet, med den nyss angivna begränsningen.
Fastighetsskatten år 1991 bör vara densamma i kronor räknat som år
1989 och 1990. 1 takt med att det ekonomiska läget så medger bör
fastighetsskatten successivt slopas. Vidare bör utformningen av den
framtida småhusbeskattningen utredas. Det bör därvid övervägas om
inte beskattning av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas
på ett likformigt sätt. Det finns också anledning att pröva om en
beskattning över huvud taget är erforderlig.

Med det anförda tillstyrker vi motion Skl5 i nu behandlade delar.
Yrkandena 3 i vpk-motionen Sk32 och 1 i motion Sk37 avstyrks.

dels att mom. 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande villabeskattningens framtida utformning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl5 yrkandena 2, 3
och 5 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk32 yrkande 3 i
denna del och 1989/90:Sk37 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.

1989/90:SkU10

147

1989/90:SkU10

dels anfört:

För 1991 och framöver föreslår vi inom vpk. en skatt på boendet
som tas ut på grundval av bruksvärdet i stället för taxeringsvärdet. Vi
menar att det bör övervägas att låta intäkterna från denna skatt tillfalla
kommunerna, eftersom det är kommunerna som har ansvaret för de
direkta kostnaderna kring stadsbyggnad och bostadsförsörjning. Detta
bör enligt vår mening ges regeringen till känna. Vi tillstyrker följaktligen
motion Sk32 i denna del.

dels att mom. 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande villabeskattningens framtida utformning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk32 yrkande 3 och
med avslag på motionerna 1989/90:Skl5 yrkandena 2, 3 och 5
och 1989/90:Sk37 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,

30. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (mom. 18 i
viss del och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Regeringen föreslår en rad skatteskärpningar för boendet, något som
enligt vår mening inte bör godtas. Ett av förslagen är att höja fastighetsskatten.
Detta förslag bör avslås. Vi tillstyrker således motionerna
Skl5 och Sk32 i denna del.

dels vid mom. 18 i denna del och mom. 37 i motsvarande del
hemställt

18. beträffande hyreshus såvitt avser fastighetsskatten
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Skl5 yrkande 6
och 1989/90:Sk32 yrkande 3 avslår proposition 1989/90:50 i
denna del,

37. beträffande lagförslagen i fråga om hyreshus såvitt avser
fastighetsskatten

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

31. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (mom. 18 i
viss del och mom. 37 i motsvarande del)

Lars Bäckström (vpk) har
dels anfört följande

29. Villabeskattningens framtida utformning
(mom. 16)

Lars Bäckström (vpk) har

Regeringen föreslår en rad åtgärder som skulle komma att fördyra
boendet, något som enligt vår emning inte bör godtas. Ett av förslagen

148

är att höja fastighetsskatten. Detta förslag bör som föreslås i vpkmotionen
Sk32 avslås. Vi tillstyrker således motion Sk32 i denna del
liksom även motion Skl5 i denna del.

dels ansett att mom. 18 i denna del och mom. 37 i motsvarande del i
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande hyreshus såvitt avser fastighetsskatten
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Skl5 yrkande 6
och 1989/90:Sk32 yrkande 5 avslår proposition 1989/90:50 i
denna del,

37. beträffande lagförslagen i fråga om hyreshus såvitt avser
fastighetsskatten

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1984:1052) om fastighetsskatt.

32. Hyreshus såvitt avser den framtida
beskattningsmetoden (mom. 18 i övrigt)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Kart-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Hyresfastigheter beskattas för närvarande enligt två olika metoder.
Allmännyttiga bostadsföretag beskattas schablonmässigt, medan privatägda
fastigheter har s.k. konventionell beskattning. Från vårt håll har
under flera år framhållits att regelsystemet bör vara så lika som möjligt
för allmännyttiga och privatägda bostadsfastigheter. Därmed skulle
konkurrens mellan företagen främjas, vilket i sin tur skulle verka
dämpande på boendekostnaderna. Enligt vår uppfattning bör alla
flerfamiljsfastigheter beskattas enligt den konventionella metoden. Regeringen
bör redan under nästa år lägga fram förslag till ändrade regler
i detta hänseende.

Med det anförda tillstyrker vi motion Skl5 i denna del.

dels vid mom. 18 i denna del hemställt

18. beträffande hyreshus såvitt avser den framtida beskattningsmetoden
(mom. 18 i övrigt)

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl5 yrkande 7
begär förslag under nästa år om beskattning av hyreshus enligt
vad som anförts i reservationen.

33. Energisparande installationer (mom. 19)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och
Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

För småhus finns en rad åtgärder avseende energihushållning och
rumsklimat som från samhällsekonomisk och folkhälsosynpunkt är
mycket angelägna och lönsamma. Exempel på detta är förbättrad
isolering, energisnåla värmesystem såsom värmepumpar, balanserad
ventilation med värmeåtervinning m.m. Dessa åtgärder har redan på

1989/90:SkU 10

149

grund av dagens energipriser och finansieringsmöjligheter tveksam
privatekonomisk lönsamhet. Därtill kommer att taxeringsvärdena påverkas
i en riktning som innebär höjd fastighetsskatt.

Slopandet av energisparmålen och avskaffandet av allt stöd till
energisparåtgärder riskerar att skapa uppfattningen att staten inte har
något intresse av hushållning med energi. Denna negativa uppfattning
kommer kraftigt att förstärkas om de småhusägare som gjort angelägna
insatser dessutom straffas med höjd fastighetsskatt.

Enligt vår uppfattning bör extraisolering, värmepumpsanläggning,
eldningsanläggning för träbränslen, balanserad ventilation med värmeåtervinning
och liknande installationer gynnas skattemässigt. Inriktningen
skall vara att höjda fastighetstaxeringsvärden på grund av dessa
installationer inte skall innebära en motsvarande höjd fastighetsskatt.

Som anförs i motionerna bör en omställning av energisystemet
underlättas även med andra ändringar av reglerna, antingen genom
direkt stöd eller i skattesystemet. Vi anser att den kommande energipolitiska
propositionen bör innehålla förslag till sådant stöd.

dels vid mom. 19 hemställt

19. beträffande energisparande installationer
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk24 yrkande
15 och 1989/90:Sk29 yrkande 7 hos regeringen begär förslag om
stöd till energisparande åtgärder i enlighet med vad som anförts
i reservationen.

34. Prisnivån på jordbruksfastigheter, m.m. (mom. 20)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Henneryd (c) har

dels anfört följande:

Finansministern har i propositionen tagit upp ett resonemang om
prisförändringarna på jordbruksfastigheter. Vid den provvärdering av
jordbruksfastigheter som skall ske under 1991 skall hänsyn inte tas till
köp som skett före den 1 juli 1987, eftersom jordförvärvslagen då
ändrades bl.a. med avseende på prisprövningen.

Prisutvecklingen på jordbruksfastigheter de närmaste åren är svårbedömd,
en ny livsmedelspolitik diskuteras och kommer att genomföras i
anslutning till att den nya taxeringen av jordbruksfastigheter träder i
kraft. Värdet på fastigheterna skall då sättas till 75 % av marknadsvärdet,
som beräknas på försäljningar under 1990.

Enligt de ambitioner som redovisats i anslutning till den livsmedelspolitiska
arbetsgruppens förslag, syftar den kommande regeringspolitiken
till att sänka markvärdena på jordbruksmarken. Lika lite som det
är relevant att vid provtaxeringen 1991 räkna tiden före ändringen av
jordförvärvslagen, är det 1992 möjligt att förutse prisutvecklingen en
bit in på 90-talet.

Om regeringen lyckas med sin politik skulle en taxering av jordbruksfastigheter
med utgångspunkt från 1990 års fastighetspriser bli
mycket felaktig. Det riktigaste vore att skjuta taxeringen tills det går att

1989/90:SkU10

150

se vart utvecklingen bär hän. Ett annat sätt är att vara försiktig och
bestämma taxeringsvärdet till en lägre andel än 75 % av marknadsvärdet.

Vi anser att regeringen bör lägga fram ett kompletterande förslag
angående fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter i enlighet med
det anförda och tillstyrker därför motion Sk21.

dels vid mom. 20 hemställt

20. beträffande prisnivån på jordbruksfastigheter, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk21 begär kompletterande
förslag från regeringen angående fastighetstaxeringen av
jordbruksfastigheter, med utgångspunkt från vad som anges
ovan.

35. Förmögenhetsskatteskalan (mom. 21 och mom. 37
i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Förmögenhetsskatten har många negativa konsekvenser. Den påverkar
sparandet negativt. För många mindre företag är förmögenhetsskatten
ett stort problem, eftersom lagstiftningen är utformad så att någon
hänsyn normalt inte tas till latenta skatteskulder.

Enligt vår uppfattning bör ytterligare förändringar göras av förmögenhetsbeskattningen
utöver den som regeringen föreslår.

För det första bör förmögenhetsskatteskalan 1990 få följande utseende.

Skattepliktig Skattesats

förmögenhet procent

1 000 000 - 2 000 000 1

2 000 000 - 4 000 000 2

4 000 000 - 2.5

Fr.o.m. 1991 bör förmögenhetsskatten vara proportionell, varvid en
lämplig nivå kan vara 1 procent.

För det andra måste sambeskattningen av förmögenheter avskaffas.
Vid förmögenhetsbeskattningen gäller fortfarande att makars och barns
(även fosterbarns) förmögenheter läggs samman vid beräkningen av
förmögenhetsskatt. Detta kan få orimliga konsekvenser. Grundprincipen
måste även här vara särbeskattning.

För det tredje måste den regel som begränsar det totala uttaget av
förmögenhets- och inkomstskatt för en skattskyldig justeras i takt med
att marginalskatterna sänks.

För det fjärde bör förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i
mindre och medelstora företag avskaffas.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23 yrkande 1.

1989/90:SkU 10

151

dels vid mom. 21 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

20. beträffande förmögenhetsskatteskalan
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna
del, med avslag på motionerna 1989/90:Sk32 yrkande 4 och
1989/90:Sk29 yrkande 8 och med bifall till motion 1989/90:Sk23
yrkande 1 beslutar om den förmögenhetsskatteskala som framgår
ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser förmögenhetsskatteskalan att

riksdagen med anledning av vad som ovan anförts och
hemställts antar det i proposition 1989/90:50 intagna förslaget till
lag om ändring i lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt
med den ändringen att 10 och 11 §§ lagen (1947:547) om statlig
förmögenhetsskatt erhåller följande som reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Fysisk person, dödsbo, ut- Fysisk person, dödsbo, utländskt
bolag eller i 10 a § tredje ländskt bolag eller i 10 a § tredje

stycket lagen (1947:576) om statlig stycket lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt angiven familjestif- inkomstskatt angiven familjestiftelse
skall inte betala statlig för- telse skall inte betala statlig förmögenhetsskatt,
om den beskatt- mögenhetsskatt, om den beskattningsbara
förmögenheten inte ningsbara förmögenheten inte

överstiger 800 000 kronor. överstiger I 000 000 kronor.

Skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt föreligger inte heller för
juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag om den
beskattningsbara inkomsten inte överstiger 25 000 kronor.

1989/90:SkU10

152

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse
utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger
1 600 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger

1 600 000 men inte

3 600 000 kr.: 12 000 kr. för
/ 600 000 kr. och 2,5 % av
återstoden;

3 600 000 kr.: 62 000 kr. för
3 600 000 kr. och 3 % av återstoden.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse
utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger
2 000 000 kronor: en procent av
den del av den beskattningsbara
förmögenheten, som överstiger

1 000 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger

2 000 000 men inte
4 000 000 kr.: 10 000 kr. för

2 000 000 kr. och 2 % av återstoden; 4

000 000 kr.: 50 000 kr.

för 4 000 000 kr. och 2,5 %
av återstoden.

36. Förmögenhetsskatteskalan (mom. 21 och mom. 37
i motsvarande del)

Lars Bäckström (vpk) har

dels anfört följande:

En viss justering av förmögenhetsskatteskalan för 1990 kan accepteras
men bör ges följande utformning.

Skattepliktig Skattesats

Förmögenhet procent

800 000 - t 200 000 1,5

1 200 000 - 1 600 000 2

1 600 000 - 2 600 000 2.5

2 600 000 - 3,0

Värderingsgrunderna för förmögenheter bör bli föremål för översyn.
Förmögenheter, framför allt större, är ofta sammansatta av olika slag
av tillgångar. Översynen bör ta fasta på dessa olikheter. Det är enligt
min mening rimligt att förmögenhet som är bunden i boende av
normal standard ges en lägre värderingsgrund än förmögenheter som
grundas på olika former av spekulation m.m. Åtgärder måste också
vidtas mot manipulerande av lån etc. för att nedbringa förmögenheten
vid taxeringstillfället.

Med det anförda tillstyrks motion Sk32 yrkande 4.

dels vid morn. 21 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

21. beträffande förmögenhetsskatteskalan
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna
del, med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 1 och
1989/90:Sk29 yrkande 8 och med bifall till motion 1989/90:Sk32
yrkande 4 beslutar om den förmögenhetsskatteskala som framgår
ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser förmögenhetsskatteskalan att

riksdagen med anledning av vad som ovan anförts och
hemställts antar det i proposition 1989/90:50 intagna förslaget till
lag om ändring i lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt
med den ändringen att 11 § lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt
erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse
utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger
1 600 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den

beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger

1 600 000 men inte

3 600 000 kr.: 12 000 kr. för

1 600 000 kr. och 2,5 % av

återstoden;

Reservanternas förslag
§

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse
utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger
1 200 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger

1 200 000 men inte

1 600 000 kr.: 6 000 kr. för

1 200 000 kr. och 2 % av åter stoden; 1

600 000 men inte

2 600 000 kr.: 14 000 kr. för

1 600 000 kr. och 2,5 % av

återstoden;

2 600 000 kr.: 39 000 kr.

för 2 600 000 kr. och 3 % av

återstoden.

1989/90:SkU10

154

Regeringens förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse
utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger
1 600 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger

1 600 000 men inte

3 600 000 kr.: 12 000 kr. för
1 600 000 kr. och 2,5 % av
återstoden;

3 600 000 kr.: 62 000 kr. för
3 600 000 kr. och 3 % av återstoden.

Reservanternas förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse
utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger
/ 200 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger

1 200 000 men inte

1 600 000 kr.: 6 000 kr. för

1 200 000 kr. och 2 % av åter stoden; 1

600 000 men inte

2 600 000 kr.: 14 000 kr. för

1 600 000 kr. och 2,5 % av

återstoden;

2 600 000 kr.: 39 000 kr.

för 2 600 000 kr. och 3 % av

återstoden.

37. Förmögenhetsskatteskalan (mom. 21 och mom. 37
i motsvarande del)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Det förslag som läggs fram i propositionen innebär en delvis ny
konstruktion med höjda skiktgränser. Jag accepterar höjningen av
gränsen för förmögenhetsskatt men däremot inte sänkningen av skatten
i högre skikt. I stället föreslås följande skala för uttag av förmögenhetsskatt.

Förmögenhet (kr) Skattesats

800 000 - 1 600 000 2 %

1 600 000 - 3 *

Med det anförda tillstyrks motion Sk29 yrkande 8.

dels vid mom. 21 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

21. beträffande förmögenhetsskatteskalan
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna
del, med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 1 och
1989/90:Sk32 yrkande 4 och med bifall till motion 1989/90:Sk29
yrkande 8 beslutar om den förmögenhetsskatteskala som framgår
ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser förmögenhetsskatteskalan att

riksdagen med anledning av vad som ovan anförts och
hemställts antar det i proposition 1989/90:50 intagna förslaget till
lag om ändring i lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt
med den ändringen att 11 § lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt
erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

1989/90:SkU10

156

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse
utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger 1
600 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger

1 600 000 men inte
3 600 000 kr.: 12 000 kr. för

1 600 000 kr. och 2,5 % av återstoden; 38.

Sambeskattning av förmögenhet (mom. 22)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta

Svenson (m), Rolf Kenneryd (c) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Fr.o.m. 1988 års taxering har sambeskattningen av makars B-inkomster
slopats. Kapitalbeskattningen är således i fortsättningen helt
knuten till individen. I överensstämmelse härmed bör också förmögenhetsbeskattningen
individualiseras genom att sambeskattningen av makar
slopas. Det är anmärkningsvärt att regeringen ännu inte ansett sig
böra föreslå att sambeskattningen fosterföräldrar—fosterbarn skall upphöra.

Vi anser att ett förslag om slopande av sambeskattningen av förmögenhet
bör läggas fram snarast och tillstyrker därför motionerna Sk 18
yrkandena 1 och 2, Sk20 och Sk23 yrkande 2.

dels vid mom. 22 hemställt

22. beträffande sambeskattning av förmögenhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Skl8 yrkandena
1 och 2, 1989/90:Sk20 och 1989/90:Sk23 yrkande 2 hos regeringen
begär förslag om avskaffande av sambeskattning av förmögenheter.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 a §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse
utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger 1
600 000 kronor: två procent av
den del av den beskattningsbara
förmögenheten, som överstiger
800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger

1 600 000 kr.: 16 000 kr. för
1 600 000 kr. och 3 % av återstoden; -

39. Arbetande kapital i företag (mom. 23)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Frågan om förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i små
och medelstora företag behandlades utförligt av företagsskattekommittén
i ett betänkande 1982 (Ds B 1981:13). Kommittén, som undersökte
olika beskattningsmetoder för att bryta kapitalbeskattningens negativa
effekter för näringslivet, ansåg att den bästa lösningen var att helt
undanta arbetande kapital i mindre och medelstora företag från förmögenhetsbeskattning.
En majoritet av de remissinstanser som yttrade sig
över utredningsförslaget delade kommitténs uppfattning.

Vi tillstyrker förslaget i Sk23 yrkande 3 att det arbetande kapitalet i
mindre och medelstora företag undantas från förmögenhetsbeskattningen.

dels vid mom. 23 hemställt

23. beträffande arbetande kapital i företag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 3 hos
regeringen begär förslag om avskaffande av förmögenhetsbeskattningen
av arbetande kapital i mindre och medelstora företag.

40. Begränsningsregeln (mom. 24)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Den regel som begränsar det totala uttaget av förmögenhets- och
inkomstskatt för en skattskyldig måste justeras i takt med att marginalskattesatsen
sänks. Denna uppfattning bör riksdagen — såsom yrkas i
motion Sk23 — som sin mening ge regeringen till känna.

dels vid mom. 24 hemställt

24. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts om
den s.k. begränsningsregeln.

41. Symmetrisk beskattning av sparande, m.m.
(mom. 26)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Förändringar i hushållens konsumtions- och sparandemönster har
stor inverkan på utvecklingen av det totala sparandet i ekonomin, då
den privata konsumtionen svara för cirka hälften av BNP. En förskjutning
mellan konsumtions- och sparandeandelen av hushållens disponibla
inkomster får alltså direkt genomslag på den samlade efterfrågan.

1989/90:SkU 10

158

Den kraftiga försämring av hushållens sparande som skett under
1980-talet utgör mot denna bakgrund ett allvarligt problem. En viktig
förklaring under första hälften av decenniet var "den underbara natten"
som med sin kraftiga avdragsbegränsning innebar att det reala
sparandet minskade dramatiskt. Den emotsedda motsvarande uppgången
av det finansiella sparandet kom aldrig till stånd. En annan orsak
är det kraftigt skärpta skattetrycket, som urholkat hushållens disponibla
inkomster och därmed gjort det svårare att spara.

Skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet innebär
att kraftiga skattehöjningar riktas mot för ekonomin angelägna
sparformer: Pensionssparandet, sparandet i det egna boendet samt det
riskvilliga sparandet. Därigenom riskerar hushållens sparande att även
fortsättningsvis bli dåligt.

Ett ökat hushållssparande förutsätter en generell politik som gör det
lönsamt för hushållen att spara. Ett första steg i denna riktning är att
generellt sett sänka beskattningen av sparandet mot den nivå på 30 %
som vi föreslagit för 1991. Regeringens förslag innebär att avdragens
skattemässiga värde minskar till 40 % för högre inkomsttagare, medan
kapitalinkomster träffas av full marginalskatt.

Vi föreslår därför att överskott och underskott i inkomstslaget kapital
beskattas på ett enhetligt sätt redan 1990 också för de inkomsttagare
som har inkomster över den s.k. brytpunkten. Därigenom får man en
generell och positiv sparstimulans redan nästa år. Samtidigt blir det
möjligt att som ett led i finansieringen av det moderata alternativet
slopa grundavdraget när det gäller kapitalinkomster.

Regeringen bör fl i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen
med förslag till den tekniska utformningen av ett sådant förslag.
Eftersom förslaget kan sägas vara till den skattskyldiges fördel är det
ingenting som hindrar att riksdagen fattar ett beslut under kommande
vår, men att beslutet gäller från den 1 januari 1990. När det gäller
grundavdraget bör riksdagen fetta beslut i detta ärende så att denna
ändring kan gälla från samma datum.

Erfarenhetsmässigt går det inte att nämnvärt öka sparandet med
skattemässiga styråtgärder som t.ex. nu sker i allemanssparande!. Inte
heller påverkas hushållens sparvilja av påkostade annonskampanjer av
den typ som spardelegationen genomförde för några år sedan. Däremot
är det angeläget att särskilt stimulera långsiktigt bundet sparande samt
att sprida ägandet av bostäder och aktier. Från moderat håll föreslogs
sådana stimulanser i en allmän motion (1988/89:Fi602). De viktigaste
sparförslagen var:

-Ett startsparande som gör det möjligt för föräldrar och släktingar
att, med vissa skattefördelar, bygga upp ett startkapital för barn och
ungdom.

- En breddning av pensionssparandet så att det också kan ske i bank
med liknande skattefördelar som gäller för det nuvarande försäkringssparande!.

-Främjande av försäkringssparandet genom att genomförda försämringar
för s.k. kapitalförsäkringar återtas och genom att möjligheter
till nya försäkringskonstruktioner öppnas.

1989/90:SkU10

159

- Främjande av bosparande genom underlättande av omvandlingen
av hyresrätter till bostadsrätter — inte minst inom allmännyttan.
Ett målinriktat bosparande i bank bör stödjas med statliga premier.

- Premiering av andel-i-vinst-system för de anställda.

Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma med den
tekniska utformningen av sådana förslag och med den inriktning som
angivits i den moderata motionen Fi602. I ett flertal fall bör det vara
möjligt att tillämpa de nya reglerna redan den 1 april 1990.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23 yrkandena 19, 22 och

23.

dels vid mom. 26 hemställt

26. beträffande symmetrisk beskattning av sparande, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkandena 19,
22 och 23
dels antar följande

Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

2 mom. Skattskyldig fysisk per- 2 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt här i riket son, som varit bosatt här i riket

under hela beskattningsåret, har under hela beskattningsåret, har

rätt till kommunalt grundavdrag rätt till kommunalt grundavdrag

med 10 000 kr. med 10 000 kr. Grundavdraget

får dock inte överstiga beloppet av
den skattskyldiges taxerade inkomst,
beräknad utan hänsyn till
sådan inkomst av kapital som avses
i 18 § första stycket f 1.

1989/90:SkU10

160

das uppåt till helt hundratal kronor.

3 moni. Skattskyldig fysisk per- 3 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt här i riket son, som varit bosatt här i riket

endast under en del av beskatt- endast under en del av beskattningsåret,
har rätt till grundav- ningsåret, har rätt till grundavdrag
med en tolftedel av drag med en tolftedel av

10 000 kr. för varje kalendermå- 10 000 kr. för varje kalendermånad
eller del därav, varunder han nåd eller del därav, varunder han

har varit bosatt här i riket. Härvid har varit bosatt här i riket. Härvid

gäller bestämmelserna i 2 mom. gäller bestämmelserna i 2 mom.

andra stycket. Det sålunda beräk- första stycket andra meningen

nade grundavdraget avrundas och andra stycket. Det sålunda

uppåt till helt hundratal kronor. beräknade grundavdraget avrundas
uppåt till helt hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första
gången vid 1991 år taxering.

dels hos regeringen begär förslag om symmetrisk beskattning av sparande
i enlighet med vad som anförts ovan,

dels hos regeringen begär förslag om sparstimulerande åtgärder med
den inriktning som anförts ovan och i motion 1988/89:Fi602.

42. Fackföreningsavgifter m.m. (mom. 28)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och
Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Frågan om avdragsrätt eller skattereduktion för fackföreningsavgifter
har kopplats till frågan om arbetsgivares avdragsrätt för medlemsavgifter
till arbetsgivarföreningar.

Enligt vår mening bör skattereduktionen för fackföreningsavgifter
slopas samtidigt som arbetsgivarnas avdragsrätt för föreningsavgifter
begränsas till den del av avgifterna som avser konfliktändamål. Detta
kan ske genom att avdraget för föreningsavgifter reduceras till 40 %.
Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23 yrkandena 17 och 18.

dels vid mom. 28 hemställt

28. beträffande fackföreningsavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkandena 17
och 18

dels antar följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1982:1193) om
skattereduktion för fackföreningsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1193) om fackföreningsavgift
skall upphöra att gälla och tillämpas sista gången vid 1990 års taxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
dels hos regeringen begär förslag om reducerad avdragsrätt för arbetsgivares
organisationskostnader i enlighet med vad som anförts ovan.

11 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 10

1989/90:SkU 10

161

Rättelse: S. 171 rad 8 Står: Leif Olsson (fp) Namnet utgår.

1989'90:SkU 10

dels anfört följande:

De nuvarande reglerna för beskattning av barnpension leder till att
barn som förlorat en förälder eller båda föräldrarna blir hårdare
beskattade än andra barn när de feriearbetar eller på annat sätt får
inkomster. Barnpensionen motsvarar redan på garantinivån i stort sett
grundavdraget vid beskattningen, och andra inkomster som barnet får
drabbas direkt av en beskattning. Barn som har sina föräldrar i livet
beskattas inte på detta sätt för ferieinkomster och liknande förrän
inkomsterna överstiger drygt 10 000 kr. Beskattningen av barnpension
leder således till att barn som förlorat en eller båda föräldrarna
beskattas hårdare för ferieinkomster och liknande än barn som har
sina föräldrar livet.

Behandlingen av denna fråga har förhalats i flera år genom hänvisning
till inkomstskatteutredningen. RINK har nu avslutat sitt arbete
utan att lägga fram ett förslag som innebär att särbehandlingen av
barnpensionärer upphör.

Vi anser att omedelbara åtgärder nu måste vidtas för att komma till
rätta med detta problem. Riksdagen bör enligt vår mening begära ett
förslag som innebär en hel eller delvis skattebefrielse för barnpensionärerna
så att dessa blir jämställda med barn som har sina föräldrar i
livet. Vi tillstyrker därför motion Sk 19.

dels vid mom. 29 hemställt

29. beträffande barnpension
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl9 hos regeringen
begär förslag som innebär att barnpensionen blir helt eller delvis
skattefri.

44. Pensionärer (mom. 30)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Cösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Pensionärer med låg pension drabbas i dag av kraftiga marginaleffekter.
Riksdagens beslut att med verkan fr.o.m. den 1 juli 1989
undanta löneinkomster vid behovsprövningen av kommunalt bostadstillägg
har reducerat marginaleffekterna från en orimlig nivå på närmare
90 % till 60—65 % för sådana inkomster. För andra arbetsinkomster
kvarstår marginaleffekten på den högre nivån. Enligt vår
uppfattning måste åtgärder vidtas för att komma till rätta med de
kraftiga marginaleffekterna för pensionärer.

Ett av syftena med beslutet att undanta löneinkomster vid KBTprövningen
var att möjliggöra för pensionärer att fortsätta att arbeta
även efter pensionsåldern. En sådan ökning av arbetsutbudet bedömdes

43. Barnpension (mom. 29)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

162

vara positiv för hela samhällsekonomin. De kvarstående marginaleffekterna
gör emellertid att intresset för förvärvsarbete efter pensionsåldern
är litet.

För att reducera marginaleffekterna och ge mer påtagliga stimulanser
till förvärvsarbete bör enligt vår mening förvärvsinkomster undantas
vid prövningen av det extra avdraget. Regeringen bör snarast lägga
fram ett förslag härom med verkan fr.o.m. den 1 januari 1990. Eventuellt
kan vissa beloppsgränser övervägas.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23 yrkande 13.

dels vid mom. 30 hemställt

30. beträffande pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 13
och med anledning av motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 20 och
1989/90:Sk29 yrkande 22 hos regeringen begär förslag om ändring
av reglerna för extra avdrag för pensionärer vad avser
inkomst av förvärvsarbete i enlighet med vad som anförts ovan.

45. Pensionärer (mom. 30)

Görel Thurdin (c). Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och
Gösta Lyngå (mp) har

dek anfört följande:

Pensionärer med låg pension drabbas i dag av kraftiga marginaleffekter
som en följd av det behovsprövade extra avdraget.

Den bästa lösningen på detta problem — och sannolikt den enda
som är hållbar på sikt — är att grundpensionen höjs till en sådan nivå
att det extra avdraget kan avskaffas. Härigenom uppnås att denna
pensionärsgrupp inte längre blir beroende av en behovsprövad förmån
för sitt livsuppehälle och att skattesystemet förenklas.

1 c-motionen Sk24 yrkande 20 och i mp-motionen Sk29 yrkande 22
begärs ett tillkännagivande om att en sådan reform bör genomföras
fr.o.m. den 1 januari 1991.

Vi tillstyrker dessa motionsyrkanden. Härigenom tillgodoses i allt
väsentligt även motion Sk23 yrkande 13 om att förvärvsinkomster inte
skall påverka pensionärernas extra avdrag.

dek vid mom. 30 hemställt

30. beträffande pensionärer
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk23 yrkande 13
och med bifall till motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 20 och
1989/90:Sk29 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts ovan om en höjd grundpension.

1989/90:SkU10

163

46. Tidpunkten för genomförande av en ändrad
företagsbeskattning m.m. (mom. 31 och mom. 37 i
motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

En sänkning av bolagsskattesatsen till 30 % i kombination med
minskade reserveringsmöjligheter är utgångspunkten för det förslag till
en reformerad företagsbeskattning som URF har lagt fram under
sommaren 1989. De förslag om ändringar i företagsbeskattningen som
nu presenterats för riksdagen i proposition 1989/90:50 följer principerna
i URF:s förslag och de är i sak godtagbara i väsentliga delar.

Emellertid bygger utredningsförslaget på att en reformering av företagsbeskattningen
skall ske från 1992 års taxering, vilket skulle ge
företagen en rimlig möjlighet att anpassa sig till de ändrade förutsättningarna.
Det kan i och för sig finnas skäl att tidigarelägga sådana
delar av reformen som kan ha positiv betydelse från näringslivssynpunkt.
Att göra retroaktivt verkande ingrepp under ett pågående
beskattningsår är däremot oacceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt.
Som lagrådet påpekat kan det i enskilda fall ha vidtagits åtgärder
under räkenskapsåret, som har utgått från tidigare rättsläge och som
det inte finns praktisk möjlighet att justera.

Vi föreslår i enlighet med motion 1989/90:Skl3 att förslagen i
propositionen angående sänkt bolagsskattesats, förändringar av reglerna
för lagernedskrivning, avsättning till resultatutjämningsfond och förändringar
i investeringsfondssystemet senareläggs och genomförs med
verkan fr.o.m. inkomståret 1990.

De övriga förslag rörande företagsbeskattningen som lagts fram i
propositionen anser vi böra avslås av riksdagen. Riksdagen bör samtidigt
begära att regeringen skall återkomma med proposition i dessa
delar i samband med kommande förslag om förändringar av företagsbeskattningen
1991.

Vi föreslår även att den särskilda vinstskatten på företagsinkomster
avskaffas. För att uppnå detta förordar vi att riksdagen med omedelbar
verkan upphäver den särskilda lagstiftningen härom och att riksdagen
samtidigt begär att regeringen skyndsamt skall återkomma till riksdagen
med förslag som fullt ut kompenserar de företag som redan har
drabbats av denna beskattning.

dels vid mom. 31 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

31. beträffande tidpunkten för genomförande av en ändrad
företagsbeskattning, m.m.

a) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl3 yrkande 1
och med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del beslutar
att förslagen i propositionen angående sänkt bolagsskattesats,
förändringar av reglerna för lagernedskrivning, avsättning till
resuitatutjämningsfond och förändringar i investeringsfondssystemet
skall genomföras med verkan fr.o.m. inkomståret 1990,

l989/90:SkU10

164

b) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl3 yrkande 2
avslår proposition 1989/90:50 såvitt gäller andra förslag rörande
företagsbeskattning än de som omfattas under punkten a) ovan,

c) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl3 yrkande 3
dels antar följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1989:346) om särskild
vinstskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:346) om särskild vinstskatt
skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

dels hos regeringen begär att den skyndsamt skall återkomma till
riksdagen med förslag angående ekonomisk ersättning till företag som
erlagt skatt i enlighet med lagen (1989:346) om särskild vinstskatt,

d) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl3 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande företagsbeskattningen fr.o.m. inkomståret
1991.

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser ikrafttrådandebestämmelser
för en förändrad företagsbeskattning, m.m.
att riksdagen

dels i fråga om övergångsbestämmelsen till förslaget till lag om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beslutar att
årtalet "1990" i första stycket ersätts med årtalet "1991" samt att
i andra stycket årtalet "1990" ersätts med årtalet "1991" och
årtalet "1989" ersätts med årtalet "1990",

dels i fråga om förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) beslutar att de i propositionen föreslagna ändringarna
av punkt 7 av anvisningarna till 29 § samt punkterna 3
och 6 av anvisningarna till 22 § skall utgå ur lagförslaget,
dels i fråga övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt beslutar att
årtalet "1989" i forsta och andra styckena ersätts med årtalet
"1990" samt att årtalet "1990"i första stycket ersätts med årtalet
"1991",

deb i fråga om övergångsbestämmelsen till förslaget till lag om
särskilda regler för nedskrivning av lager m.m. beslutar att i
första stycket årtalet "1989" ersätts med årtalet "1990", årtalet
"1990" ersätts med årtalet "1991" och i andra stycket årtalet
"1989" ersätts med årtalet "1990",

deb i fråga om förslaget till lag om ändring i lagen (1979:609)
om allmän investeringsfond beslutar att i 1 § årtalet "1989"
ersätts med årtalet "1990", i 12 § andra stycket årtalet "1990"

1989/'90:SkU 10

165

ersätts med "1991" och, såvitt avser övergångsbestämmelsen, att
årtalen "1989"," 1990" och "1991" ersätts med årtalen
"1990"," 1991" resp. "1992" samt att andra stycket skall utgå,
dels avstår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag
om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m.,

47. Investeringsfonderna (mom. 32)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c) och Gösta Lyngå (mp) har
dels anför:

Det är önskvärt att övergången till det nya systemet kan göras på ett
smidigare sätt än vad som föreslagits i propositionen. Som framhålls i
c-motionen Sk24 måste också beaktas investeringsfondernas betydelse i
regionalpolitiska sammanhang.

Enligt vår mening bör i enlighet med motion Sk24 de företag som
före den 1 mars 1990 ansökt om att få ta i anspråk belopp som avsatts
i bokslut per den 31 december 1989 eller senare omfattas av hittills
gällande regler. Som förutsättning bör dock gälla att investeringarna
avser ändamål enligt 1 och 2 §§ förordningen (1987:941) om frisläpp
av investeringsfonder. Regeringen bör även göra en förändring i förordningen
så att denna omfattar avsättningar även vid 1990 års taxering.

dels vid mom. 32 och vid mom. 37 i motsvarande del hemställt

32. beträffande investeringsfonderna
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna
del och med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkande 19 beslutar
att tillföra lagen (1979:609) en övergångsbestämmelse i enlighet
med vad som anförts i motionen samt att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående ändring i frisläppsförordningen (1987:941).

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser investeringsfonderna att

riksdagen i fråga om övergångsbestämmelsen till förslaget till
lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond
beslutar införa ett nytt andra stycke av följande lydelse: "Aldre
bestämmelser skall också tillämpas för företag som före den 1
mars 1990 ansökt om att få ta i anspråk belopp som avsatts i
bokslut per den 31 december 1989 eller senare för ändamål som
avses i 1 och 2 §§ förordningen (1987:941) om frisläpp av
investeringsfonder."

1989/90:SkU 10

lt>6

48. Kontraktsavskrivning (mom. 33 och mom. 37 i
motsvarande del)

Vid avslag på reservation 46

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har
dels anfört följande:

Stora, kapitalkrävande investeringar förutsätter lång förberedelsetid
och är därför beroende av att förändringar i spelreglerna aviseras i så
god tid att det finns rimliga möjligheter för företagen att anpassa sina
investeringsprojekt till nya förutsättningar. Sedan URF-förslaget presenterades
har företagen haft anledning att räkna med ett ikraftträdande
av nya regler fr.o.m. 1992 års taxering. I den nu uppkomna situationen,
som innebär bl.a. att den betydelsfulla särskilda kontraktsavskrivningen
skall upphöra redan från den 13 november, den dag då
regeringen presenterade förslaget, måste riksdagen ta särskilda hänsyn.
I motion Sk36 har uppmärksammats problem som kan uppstå för
flygindustrin, och vi instämmer i att det tillskapas en övergångsregel i
enlighet med motionsförslaget. Vi anser emellertid att motionsförslaget
inte är tillräckligt långtgående. Det är enligt vår uppfattning rimligt att
också optioner på leveranser av fartyg eller flygplan, som under det
kommande året omsätts i skriftliga köpekontrakt, skall grunda avskrivningsrätt
när de används i köparens egen verksamhet. Vi förordar en
ändring av övergångsbestämmelserna i enlighet med vad vi anfört.

dels vid mom. 33 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

33. beträffande kontraktsavskrivning
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk36 och med
anledning av proposition 1989/90:50 i denna del samt med
avslag på motion l989/90:Sk!7 beslutar att rätt till särskild
kontraktsavskrivning skall kvarstå beträffande vissa kontrakt som
ingåtts under 1990,

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser kontra
kisa vskri vning

att riksdagen beslutar att övergångsbestämmelsen till lagen om
upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på
skeppskontrakt m.m. erhåller följande sorn Reservanternas för -

1989/90:SkU10

167

slag betecknade lydelse.

l989/90:SkU10

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

Härigenom föreskrivs att lagen
(1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m.
skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1989. Bestämmelserna i
1 § den upphävda lagen tillämpas
dock alltjämt vid 1991 och tidigare
års taxeringar såvitt avser
skriftliga avtal slutna före den 14
november 1989.

Har avdrag medgetts enligt den
upphävda lagen skall bestämmelserna
i 2 § lagen tillämpas även
vid senare års taxeringar.

1. Härigenom föreskrivs att lagen
(1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m.
skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1989.

2. Bestämmelserna i 1 § den
upphävda lagen tillämpas dock
alltjämt vid 1991 och tidigare års
taxeringar såvitt avser skriftliga
avtal slutna före den 14 november

1989.

3. Motsvarande gäller även i fråga
om skriftliga avtal slutna senast
den 31 december 1990 mellan det
tillverkande företaget och annat företag
om det tillverkande företaget
före den 14 november 1989 ingått
ett skriftligt avtal om framtida uthyrning
av det skepp eller det luftfartyg
som det senare slutna skriftliga
avtalet avser. Det skriftliga avtalet
om framtida uthyrning får dock
ha slutits senast den 31 december
1990 om avtalet grundas på utnyttjandet
av en option i ett före den
14 november 1989 ingånget skriftligt
avtal. Med tillverkande företag
likställs annat företag i den koncern
som det tillverkande företaget
tillhör.

4. Bestämmelsen i 1 § i den upphävda
lagen skall — utöver vad
som framgår enligt punkt 2 — alltjämt
tillämpas vid 1991 och tidigare
års taxeringar såvitt avser skriftliga
avtal slutna senast den 31 december
1990 om avtalet grundas
på utnyttjandet av en option i ett
före den 14 november 1989 ingånget
skriftligt avtal.

5. Har avdrag medgetts enligt
den upphävda lagen skall bestämmelserna
i 2 § lagen tillämpas
även vid senare års taxeringar.

49. Kommunal företagsbeskattning m.m. (mom. 34)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Kommunerna har stora kostnader som beror på den miljöpåverkan
som industrierna har. Kraven på att komma till rätta med miljöproble -

168

men kommer att öka. Det kommer att bli en kommunal angelägenhet
som kräver rhycket stora resurser. Ett sätt att fa medel till det nödvändiga
arbetet är att kommunerna återfår sin beskattningsrätt för företag.
Det förefaller mot denna bakgrund vara tillrådligt att genomföra de
förändringar i den kommunala företagsbeskattningen som föreslås i
motion Sk29 yrkande 25.

I motion Sk29 har också tagits upp frågor som gäller resultatutjämning
under en femårsperiod för konstnärer, skogsägare m. fl. näringsidkare
samt kvittningrätt upp till en viss gräns mellan olika förvärvskällor
i syfte att underlätta för små och nystartade företag. De i
motionen aktualiserade frågorna bör enligt min mening övervägas och
tas in i kommande förslag angående företagsbeskattningen. Detta bör
ges regeringen till känna.

dels vid mom. 34 hemställt

34. beträffande kommunal företagsbeskattning. m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkandena
25—27 som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande en kommunal företagsbeskattning,
resultatutjämning för vissa näringsidkare och kvittning i vissa
fall mellan olika förvärvskällor.

50. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 35 och
mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m) Kjell Johansson (fp). Hugo Hegeland (m), Leif
Olsson (fp), Karl-Gösta Svenson (m), Lars Bäckström (vpk) och Gösta
Lyngå (mp) har

dels anfört:

Vi anser — liksom en minoritet inom finansutskottet — att det
obligatoriska sparandet är förknippat med många problem. Det är
sannolikt inte särskilt verkningsfullt i stabiliseringspolitiskt hänseende.
En stor del av hushållen kan möta sparkravet med minskat frivilligt
sparande och ökad skuldsättning. Det är sannolikt endast människor
som har dålig kreditvärdighet eller som är utan sparmedel som berörs.
Den fördelningspolitiska effekten med tvångssparande blir därmed
omvänd. Förslaget i propositionen om slopat sparkrav för inkomster
under 100 000 kr. tolkar vi som ett halvhjärtat erkännande av detta
förhållande. Vi anser mot denna bakgrund att det obligatoriska sparandet
bör upphöra från den 1 januari 1990 och inbetalade belopp för
1989 bör återbetalas. Vi ställer oss därmed bakom yrkandena i motionerna
Skiö yrkande 2, Sk23 yrkande 14, Sk29 yrkande 29 och Sk32
yrkande 17 om att avskaffa det tillfälliga obligatoriska sparandet.

dels vid mom. 35 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

35. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen med bifall till motionerna l989/90:Sk23 yrkande
14, 1989/90:Skl6 yrkande 2, 1989/90:Sk32 yrkande 17 och
1989/90:Sk29 yrkande 29 och med avslag på proposition
1989/90:50 i denna del antar följande

1989/90:SkU 10

169

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1989:474) om tillfälligt
sparande

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (1989:474) om tillfälligt sparande upphör att gälla.

2 § Erlagda sparbelopp skall återbetalas så snart som möjligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser tillfälligt obligatoriskt
sparande

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande.

51. Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt (mom.

36 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m). Kjell Johansson (fp). Görel Thurdin (c), Hugo
Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp) och Rolf
Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Vi anser att lagen mot skatteflykt i sin nuvarande utformning inte
uppfyller ens elementära krav rättssäkerhet. De skattskyldiga har till
följd av lagens generella utformning inte någon möjlighet att förutse
dess tillämplighet vid olika förhållanden. En lagstiftning av det slaget
leder till olikformighet i den praktiska tillämpningen. Den är alltså
inte minst ur rättvisesynpunkt oacceptabel.

Föredragande statsråd hänvisar i propositionen till att en utredning
med förslag till ny generalklausul mot skateflykt nyligen avlämnats
(SOU 1989:81). Även förslagen i den utredningen är behäftade med
brister avseende rättssäkerheten. Förslagen är alltför vidsträckta för att
kunna förenas med ett rimligt krav på förutsebarhet. En stor brist hos
den nya generalklausulen är också att det inte kommer att ställas några
krav alls på lagstiftaren, enligt förslaget skall i princip varje transaktion
bedömas efter om lagstiftaren skulle ha föreslagit en särskild beskattningsregel
om han hade tänkt på just den situationen. Detta innebär
att lagstiftare kan genomföra i princip hur dålig lagstiftning som helst
och att bristerna sedan rättas till av skattedomstolarna.

Vi delar således inte slutsatsen i propositionen att en förlängning är
motiverad till dess att en ny generalklausul, baserad på utredningens
förslag kan införas. Vi anser att riksdagen bör avslå förslaget om en
förlängning av lagen mot skatteflykt.

dels vid mom. 36 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

36. beträffande fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt
att riksdagen bifaller motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 15 och
1989/90:Skl6 yrkande 3 och avslår proposition 1989/90:50 i
denna del.

1989/'90:SkU 10

170

37. beträffande lagförslagen såvitt avser fortsatt giltighet av
lagen mot skatteflykt

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Särskilda yttranden

1. Ärendet

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Gösta
Lyngå (mp) anför:

Vi anser att utskottets arbete med skattebestämmelser tor 1990 har
försvårats i allra högsta grad genom den tidspress som förelegat vid
behandlingen av regeringens proposition avseende en första del av en
omfattande skattereform. Regeringen har dröjt för länge med att presentera
förslaget till skatteskalor och övriga bestämmelser för 1990.

Vi noterar att detta tycks bli ett återkommande problem i december
varje år. Detta får till följd att förslag som innebär omfattande förändringar
för skattebetalarna inte kan behandlas på önskvärt sätt. Det är
otillfredsställande att årets proposition innehåller så stora brister att
extraordinära beslut måste fattas för att eliminera upptäckta brister.

Tidspressen utsätter även personalen på riksskatteverket och övriga
skattemyndigheter för stora påfrestningar. Anvisningar och information
skall utarbetas efter beslut och därmed kommer detta att nå
berörd personal oacceptabelt sent.

Detta förfaringssätt skapar en stor osäkerhet ute i samhället och
människors möjligheter att planera sin ekonomi försvåras i mycket
hög grad. Vi vill därför betona vikten av i god tid fettade beslut på
skatteområdet. Detta är särskilt påkallat i samband med en omfattande
skattereform.

2. Ekonomiska effekter och finansiering av
skattereformens första steg (inom. 1)

Kjel! Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

Flera motionskrav som behandlas i detta betänkande övervägs i skattereformens
slutliga steg 1991. Eftersom vi från folkpartiets sida kommer
att aktualisera dessa frågor i de fortsatta överläggningarna har vi ov
detta skäl avstyrkt nämnda motionskrav.

Vårt ställningstagande innebär självfallet inte att vi i sak har någon
annan uppfattning än den sorn vi många gånger tidigare redovisat när
dessa motionskrav behandlats. Däremot vill vi försäkra oss om en
fortsatt noggrann beredning av sakfrågorna.

Bland de motionskrav som vi här avser vill vi nämna följande:
-införande av särbeskattning.

1989/90:SkU10

-slopad förmögenhetsskatt,

-slopad skattereduktion tor fackföreningsavgifter och reducerad avdragsrätt
för arbetsgivares organisationsavgifter,

-slopad omsättningsskatt på aktier och andra värdepapper,

- höjd skatt på alkohol och tobak,

- pensionärsbeskattningen vad gäller extra avdrag från inkomst av
förvärvsarbete och reduceringsregler för kommunalt bostadstillägg
för att uppmuntra förvärvsarbete.

I överläggningarna om skattereformens slutliga steg till år 1991
kommer vi att aktualisera de ovan nämnda synpunkterna i syfte att nå
ett positivt resultat.

3. Turistnäringen i utsatta orter (mom. 3)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m), Rolf Kenneryd (c) och Lars Bäckström (vpk) anför:

Hotell- och restaurangnäringen får endast några veckor på sig att
anpassa reklam, marknadsföring och utbud till det förhöjda kostnadsläge
som blir följden av att deras verksamhet blir fullbeskattad. En sådan
anpassning försvåras dessutom av att man i förväg sålt tusentals resor
till bl.a. olika evenemang och kongresser här i landet och som nu kan
komma att avbokas. Risken är överhängande för att det utländska
resandet till Sverige minskar och att svenskarnas resande förskjuts mot
utlandet på grund av att utländska hotell och restauranger blir relativt
sett billigare. Dessa negativa effekter av den höjda mervärdeskatten på
hotell- och restaurangtjänster drabbar särskilt de regionalpolitisk! svaga
områdena i landet där mycket av de befintliga resurserna satsats på
privatturism. I län som Värmland, Dalarna, Jämtland och Västerbotten
innebär den föreslagna höjningen att en redan förut hårt trängd
turistnäring kan f! betydande svårigheter.

Mot bakgrund av det anförda stöder vi i och för sig det krav som
förts fram i motionerna Sk30 och Sk33 att regeringen noggrant bör
följa utvecklingen för turistnäringen i utsatta regioner. Vi förutsätter
att regeringen gör detta och avstår för dagen från att ställa något
yrkande.

4. Resor mellan bostad och arbetsplats (mom. 8)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi avvisar de förslag om skärpt beskattning av drivmedel som regeringen
förelagt riksdagen. Skulle de ändå antas bör avdragsbeloppen för
resor mellan bostad och arbetsplats självfallet höjas. Det kan finnas
anledning även av andra skäl att höja avdragsbeloppen. Vi avser att
återkomma till frågan i samband med nästa års behandling av inkomstbeskattningen.

1989/90:SkU 10

172

5. Fastigheter i skärgården (mom. 17)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Med den utformning av villabeskattningen som vi föreslår uppkommer
inte sådana olägenheter som beskrivs i motionerna Sk22 och Sk29.
Några åtgärder med anledning av motionerna erordras inte enligt vår
mening.

6. Fastigheter i skärgården (mom. 17)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och
Gösta Lyngå (mp) anför:

Värdeutvecklingen på fastigheter i skärgården och i andra attraktiva
områden har blivit ett allvarligt problem för den bofasta befolkningen
i dessa områden. Att fastigheter som utnyttjas på ett normalt sätt för
året-runt-boende i ökad utsträckning efterfrågas för fritidsändamål
medför så höga värden och så hög beskattning att möjligheterna för de
ursprungliga fastighetsägarna att bo kvar allvarligt försämras. Den del
av den bofasta befolkningen som blir kvar isoleras ytterligare. Utvecklingen
innebär också att kostnaderna för kommunerna att upprätthålla
servicen ökar, samtidigt som kommunens skatteinkomster från dessa
områden sjunker.

Den nya fastighetstaxeringen innebär att taxeringsvärdena kommer
att räknas upp kraftigt. Många gånger kan det bli fråga om mer än en
fördubbling. Förslaget i propositionen om lättnader i villaschablonen
betyder troligen att problemen på kort sikt i allmänhet inte behöver
förvärras. De båda exempel som lämnas i propositionen är emellertid
inte tillräckliga för att allsidigt belysa den nu aktuella frågan.

De olika lösningar som hittills har diskuterats har inte ännu lett lill
till några konkreta resultat. En bättre ordning än en ny förvärvslagsliftning
eller liknande kan enligt vår mening vara att med ekonomiska
styrmedel försäka komma till rätta med problemet. En form härför
kan vara att låta kommunerna ta ut en kommunal fastighetsskatt för
fastigheter om ej bebos permanent och som ägs av personer som inte
är mantalsskrivna i kommunen.

För att vi skall fä behålla en levande skärgård är det av vikt att
regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och vid behov vidtar
åtgärder så att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar
inte försämras.

1989/90:Ski;i0

173

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-11-28

Närvarande: f.d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik
Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid riksdagens skatteutskotts sammanträde den 21
november 1989 har utskottet beslutat inhämta lagrådets yttrande över
propositionen 1989/90:50, varvid remissen begränsades till lagförslagen

1. om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.,

6. om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och

7. om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på
skeppskontrakt m.m.

Såvitt de avser företagsbeskattningen och beskattningen av anställdas
förvärv från arbetsgivaren av värdepapper (avsnitt 7 och 3.4.3).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna
Johan Svanberg och Cecilia Gunne.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Inledande synpunkter

Froposttionen avser i huvudsak ett första steg i en genomgripande
skattereform De lagändringar som omfattas av remissen föreslås träda i
kraft den 31 december 1989 eller den 1 januari 1990. Med hänsyn till
den korta tiden fram till ikraftträdandet finns det särskild anledning att
granska förslagens förenlighet med förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning
i 2 kap. 10 § regeringsformen.

Förslagen avseende företagsbeskattningen omfattar främst fyra led
som enligt vad departementschefen framhåller skall ses som en sammanhängande
helhet. Skattesatsen för aktiebolag sänks från 52 % till
40 %. Utrymmet för lagernedskrivning begränsas från 50 % till 40 %.
Avdraget för avsättning till resultatutjämningsfond begränsas från 20 %
till 15 % av lönekostnaden. Rätten till avdrag för avsättning till allmän
investeringsfond slopas.

Förslaget att sänka bolagsskattesatsen medför inga problem från
retroaktivitetssynpunkt, eftersom det är fråga om en förmån för de
skattskyldiga.

Begränsningen av utrymmet för lagernedskrivning och av möjligheterna
att avsätta till resultatutjämningsfond aktualiserar däremot 2 kap.
10 § regeringsformen genom att lagen föreslås träda i kraft den 31
december 1989, dvs. den sista dagen av räkenskapsåret för alla företag
vilkas räkenskapsår sammanfaller med kalenderår.

Det rättsligt avgörande är enligt 2 kap. 10 § regeringsformen när den
omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten. I motiven — rät -

1989/90:SkU10

Bilaga 1

174

tighetsskyddsutredningen (SOU 1978:34 s. 158) vartill departementschefen
(prop. 1978/79:195 s. 56) i allt väsentligt anslöt sig — togs den
här aktuella frågan upp genom ett uttalande av följande innehåll:
Beträffande bokföringsåtgärder som skall vidtas vid beskattningsårets
utgång, t.ex. värdering av varulager, kan ändringar i skattereglerna inte
sägas vara retroaktiva, om de har trätt i kraft före beskattningsårets
utgång.

Även enligt lagrådets mening tar ikraftträdande den 31 december
anses tillgodose grundlagstadgandet i fråga. Detta är emellertid ingalunda
ensamt avgörande för lagrådets prövning med hänsyn till vad som
sägs i 8 kap. 18 § regeringsformen, t.ex. om beaktande av rättssäkerhetens
krav.

Lagrådet vill i fråga om särskilt begränsningen av utrymmet för
lagernedskrivning framhålla, att det är föga tillfredsställande med ändringar
i lagstiftningen vid en så sen tidpunkt. Det går inte att bortse
från att det i enskilda fall kan ha vidtagits åtgärder under räkenskapsåret,
som har utgått från tidigare rättsläge och som det inte finns
praktisk möjlighet att justera.

Liknande synpunkter gör sig gällande beträffande slopandet av avdragsrätten
för avsättningar till allmän investeringsfond. Del kan förutsättas
att en del företag har planerat investeringar, exempelvis i de
regionalpolitiska stödområdena, med begagnande av allmän investeringsfond.

Då man överväger dessa problem, måste man beakta de speciella
omständigheterna i detta fall, i synnerhet de olika delförslagens inbördes
samband. Det leder enligt lagrådets mening till den bedömningen
att fördelarna väger upp nackdelarna. Lagrådet vill emellertid understryka
vikten i allmänhet av att inte pressa bestämmelserna i 2 kap 10
§ regeringsformen alltför hårt. Lagrådet skulle också finna det tillfredsställande
om man i ärendets fortsatta behandling överväger möjligheterna
till undantag för vissa fall, där den föreslagna ordningen skulle
kunna leda till resultat som ter sig stötande.

Bland övriga förslag i denna del märks bl a. slopande av de särskilda
reglerna om avskrivning på skeppskontrakt m.m., vilket utan vidare
får retroaktiv verkan. Regeringen har därför åberopat undantagsregeln
i 2 kap. 10 § regeringsformen och föreslagit, att det nya rättsläget skall
inträda dagen efter propositionens avlämnande till riksdagen. Mot
detta har lagrådet ingen erinran.

De förslag som avser anställdas förvärv från arbetsgivaren av värdepapper
har tagits upp i tillägg till anvisningarna till 41 och 42 §§
kommunalskattelagen. Tilläggen, som träder i kraft den 1 januari 1990,
innebär en skärpning av skattskyldigheten i sådana fall som avhandlats
i rättsfallet RA 1986 ref. 36. Tilläggen blir inte tillämpliga på förvärv
som skett före ikraftträdandet utan för dessa skall fortfarande de äldre
bestämmelserna gälla. Retroaktivitetsförbudet har således iakttagits.

1 det följande tar lagrådet upp synpunkter i övrigt på lagförslagen
Särskild motivering lämnas inte i de fall lagrådet föieslår rent redaktionella
ändringar i lagtexten. Dessa framgår av lagrådets förslag till ny
lydelse av lagtexten.

1989/90: SkU 10

Bilaga 1

1~5

Lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Anvisningar
till 32 §

I den föreslagna lydelsen av punkt 3 a tredje stycket förekommer
uttrycket "det utgivande bolaget" och längre ned i texten ordet "bolaget".
Det är osäkert om därmed avses det aktiebolag där förvärvaren av
värdepapper är anställd eller annat bolag som emitterat värdepappret.
Lagrådet föreslår att nämnda uttryck och ord utgår ur lagtexten, som
då skulle få följande lydelse: "Vad som sägs om aktier gäller även
konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev förenade med
optionsrätt. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt gäller inte om
något av nämnda slags värdepapper vid tiden för de anställdas förvärv
är inregistrerat vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel
enligt ett avtal som har träffats med en svensk fondkommissionär med
skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på värdepapperen
och till dessa kurser köpa och sälja sådana värdepapper."

till 41 §

Lagrådet föreslår, att i den tillagda meningen i punkt 4 första stycket
det obestämda uttrycket "anställning eller dylikt" byts ut mot ordet
"tjänst". Vad som avses med tjänst anges i 31 5 första stycket. Den
förmån som tillägget handlar om är en sådan förmån som enligt 32 §
första stycket a) utgör intäkt av tjänst. Den tillagda meningen skulle
om lagrådets förslag följs lyda: "Har den skattskyldige på grund av sin
tjänst fått förvärva värdepapper pi förmånliga villkor, tas förmånen
upp till beskattning det år förvärvet skedde."

till 42 §

I motiveringen till den föreslagna skärpta värderingen av ett konvertibelt
skuldebrev anges de faktorer som skall tillmätas betydelse vid
beräkningen av förväntningsvärdet. I det sammanhanget nämns ingenting
om att inskränkning i förfoganderätten till skuldebrevet skall
beaktas. Med hänsyn till att det rättsfall som utgjort grunden till den
nya regleringen just avsåg ett skuldebrev med villkor om inskränkt
förfoganderätt får man intrycket alt sådant villkor inte skall tillmätas
betydelse. Det torde dock inte vara avsett. Alla omständigheter som
kan inverka på förväntningsvärdet av konverteringsrätten bör 61 beaktas.
Dit hör inskränkning i förfoganderätten till skuldebrevet.

Med en anpassning till lagrådets forslag beträffande anvisningarna
tili 41 § och med en förenkling av uttryckssättet bör den nya punkten
S i anvisningarna till 42 S förslagsvis ges följande lydelse: "Vid värdering
av en skattepliktig förmån att få förvärva värdepapper skall även
beaktas värdet av rätt att till ett i förväg bestämt pris få förvärva
egendom vid en senare tidpunkt."

1989/90:SkU10

Bilaga 1

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

176

Såvitt avser de förslag till ändringar i kommunalskattelagen som omfattas
av remissen behövs en föreskrift om att äldre bestämmelser skall
tillämpas i fråga om primäravdrag för beskattningsår som påbörjats
före ikraftträdandet av ändringarna samt i fråga om anställds förvärv av
värdepapper som skett före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelsen
bör ges denna preciserade utformning.

Lagen om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.

Den begränsning av möjligheterna till nedskrivning av lager m.m.,
som de särskilda reglerna innebär, skall enligt förslaget gälla enbart för
sådana skattskyldiga som avses i den föreslagna 10 a § lagen om statlig
inkomstskatt, dvs. juridiska personer i allmänhet. Motsvarande gäller
begränsningen av möjligheterna till avsättning till resultatutjämningsfond.

Nuvarande nedskrivnings- och avsättningsregler skall däremot fortfarande
gälla för skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen om
statlig inkomstskatt, alltså fysiska personer och dödsbon. Denna uppdelning
skapar i tillämpningen problem i fråga om behandlingen av
handelsbolag. Eftersom bolaget som sådant inte är skattskyldigt, hänförs
nämligen skattemässigt dess inkomst till de enskilda delägarna.
Som sådana kan ingå såväl fysiska personer och dödsbon som sådana
juridiska personer som åsyftas i 10 a §.

Två regelset kan alltså komma att konkurrera vid värderingen av
handelsbolagets lager. Detsamma gäller i fråga om bolagets avsättning
till resultatutjämningsfond. Det blir därför nödvändigt att under ärendets
fortsatta behandling finna en lösning på tillämpningsproblemet i
fråga om sådana bolag som har delägare av bägge kategorierna.

Såvitt gäller familjestiftelser har i propositionen (s. 181) på anförda
skäl förordats att dessa inte skall omfattas av sänkningen av skattesatsen
till den statliga inkomstskatten i denna reformetapp. Skattesatsen
bibehålls således för dessa stiftelser i den föreslagna 10 a § lagen om
statlig inkomstskatt vid den hittillsvarande högsta, 52 %. Under sådana
förhållanden är det enligt lagrådets mening följdriktigt att familjestiftelser
i likhet med fysiska personer och dödsbon undantas från tillämpning
av de särskilda reglerna för nedskrivning av lager m.m. För att
uppnå detta fordras smärre justeringar i den föreslagna lydelsen av
lagens 1 och 2 §§. Lagrådet föreslår följande lydelse.

"1 §

Vid tillämpning av reglerna om värdering av lager m.m. i punkterna 2,
3 och 3 a av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall — i stället för vad som anges i nämnda anvisningspunkter
— följande procentsatser gälla för andra skattskyldiga som avses i 10 a
§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än familjestiftelser:

1989/90:SkU10

Bilaga 1

177

12 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

1. anvisningspunkten 2

tredje och femte styckena: 60 procent,
sjätte och sjunde styckena: 40 procent,
tionde stycket: 70 procent,

2. anvisningspunkten 3

tredje stycket: 90 procent respektive — om avdrag
samtidigt har yrkats för avsättning till
resultatutjämningsfond — 95 procent samt

3. anvisningspunkten 3 a
fjärde stycket: 90 procent
sjätte stycket: 10 procent.

2 §

Vid tillämpning av reglerna om avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond
i 41 d § kommunalskattelagen (1928:370) skall för andra
skattskyldiga som avses i 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
än familjestiftelser gälla att avdraget får uppgå till högst 15
procent av lönekostnaden."

Lagen om ändring i lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond
12 §

Det nya andra stycket kan förenklas och lämpligen ges följande lydelse:
"För avsättning som gjorts i bokslut till ledning för 1990 års
taxering skall tillägget utgöra sjuttio procent av det återförda beloppet.
"

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Det saknas anledning att i första stycket ange annat än när lagändringen
träder i kraft och första gången tillämpas. Övergångsbestämmelsen i
andra stycket bör gälla de fall då regeringen före ikraftträdandet
meddelat tillstånd enligt 4 §. Där bör anges att den nya bestämmelsen i
12 § skall tillämpas i dessa fell. Sista meningen i bestämmelsen kan då
utgå. Lagrådet föreslår att bestämmelserna ges följande utformning:

"Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första
gången vid 1990 års taxering.

Har regeringen före ikraftträdandet gett tillstånd enligt 4 § att ta i
anspråk belopp som kommer att avsättas i bokslut per den 31 december
1989 eller senare tillämpas den nya bestämmelsen i 12 § i fråga om
denna eller dessa avsättningar. Vad nu sagts gäller även företag som
omfettas av en senare beslutad ändring av tillståndet."

1989/90:SkU10

Bilaga 1

178

Övriga remitterade lagförslag 1989/90:SkU10

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen i de delar som omfattas av Bilaga 1
remissen.

Ur protokollet rätt utdraget betygar:

U. Wågensand

179

Finansutskottets yttrande

1989/90:FiU2y

Inkomstskatten för år 1990, m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 16 november 1989 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:50 om inkomstskatten
för år 1990, m.m. jämte eventuella motioner.

Propositionen

I propositionen har regeringen — efter föredragning av statsrådet
Kjell-Olof Feldt — föreslagit riksdagen att anta följande förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

7. lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning
på skeppskontrakt m.m.,

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

14. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

15. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

16. lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,

17. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

18. lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar
m.fl.,

19. lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter,

20. lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts:
1989/90:Skl3 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1989/90:Skl4 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (m),
1989/90:Skl5 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:Skl6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1989/90:Skl7 av Jens Eriksson (m),

1989/90:Skl8 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (c),
1989/90:Skl9 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (c),
1989/90:Sk20 av Martin Olsson (c),

1989/90:Sk21 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c),
1989/90:Sk22 av Sören Norrby (fp),

1989/90:Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c),

1989/90:Sk25 av Gunhild Bolander (c),

1989/90:Sk26 av Karl-Gösta Svenson och Bo Lundgren (m),
1989/90:Sk27 av Wiggo Komstedt (m),

1989/90:Sk28 av Stina Eliasson (c),

1989/90:Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1989/90:Sk30 av Lars De Geer m.fl. (fp),

1989/90:Sk31 av Åke Wictorsson (s),

1989/90:Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:Sk33 av Marianne Stålberg och Anita Modin (s),
1989/90:Sk34 av Agne Hansson (c),

1989/90:Sk35 av Börje Hörnlund m.fl. (c),

1989/90:Sk36 av Lars Hedfors m.fl. (s) och
1989/90:Sk37 av Pär Granstedt (c).

Utskottet

Avgränsning av yttrandet

Finansutskottet redovisar i detta yttrande en bedömning av det ekonomiska
läget och anger vissa sammanfattande slutsatser med anledning
härav. Därefter behandlar utskottet skatteförslagets allmänna inriktning
och motsvarande yrkanden i motionerna. Vidare behandlas de
olika förslagen till utformning av inkomstskatteskalan. Vad gäller
beskattningen av löneförmåner behandlar utskottet dessa utifrån allmänna
utgångspunkter. Frågor om aktievinstbeskattningen behandlas
med utgångspunkt i hur förslagen kan förväntas påverka sparandet och
kapitalbildningen. Utskottet tar också ställning till förslaget om regler
för pensionsförsäkringsavdrag och till vissa principer för utvidgningen
av den indirekta beskattningen men utgår från att skatteutskottet vid
sin mer grundliga beredning av förslagen tar upp frågan om skattesatsernas
storlek. Frågor om företagsbeskattning behandlas i yttrandet
utifrån allmänna utgångspunkter.

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

181

Finansutskottet redovisar vidare i detta yttrande vissa konsekvenser
av förslagen som påverkar balansen mellan staten och kommunerna.
Därefter anger utskottet vissa synpunkter på finansieringen och några
av förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter. Slutligen
behandlas det tillfälliga obligatoriska sparandet.

Den internationella utvecklingen

1 konjunkturinstitutets (Kl) höstrapport gjordes en bedömning av den
ekonomiska tillväxten i OECD-området som innebar en neddragning
från drygt 4 % år 1988 till något mer än 3 % år 1989 och ca 2,5 % år
1990. Den lägre tillväxten i år och nästa år förklarades av en förväntad
skärpning av finanspolitiken i Förenta Staterna och att investeringskonjunkturen
går in i ett lugnare skede. För Västeuropa förutsattes en
viss dämpning av produktionstillväxten innevarande år och år 1990.
KI:s prognos för Västeuropa innebar emellertid endast en marginell
neddragning av tillväxten, och för första gången sedan år 1982 skulle
detta innebära att produktionstillväxten åren 1989 och 1990 blir högre
i Västeuropa än i Förenta Staterna.

Finansutskottet ger i betänkande 10 med anledning av regeringens
skrivelse om bedömningen av den ekonomiska utvecklingen en utförligare
redovisning och bedömning av såväl den internationella ekonomiska
utvecklingen som utvecklingen i Sverige.

Utskottet konstaterar att även om expansionstakten nu avtar något
under inledningen av 1990-talet blir ändå slutsatsen att högkonjunkturen
fortsätter.

En av de faktorer som kan bryta den förväntade positiva utvecklingen
under 1990-talets två forsta år är som framhålls i regeringens
skrivelse inflationen. Priserna steg i flertalet OECD-länder under första
halvåret 1989 i snabbare takt än under det närmast föregående halvåret.
Aven de ihållande externa obalanserna mellan de stora industriländerna
skapar osäkerhet inför framtiden. Det kan inte uteslutas att
man i de länder där finanspolitiken är för expansiv kan komma att
tvingas till en penningpolitisk åtstramning som bl.a. får till följd att
näringslivets investeringar hämmas.

Utvecklingen i Sverige

Regeringens syn på hur den realekonomiska utvecklingen kan förväntas
bli under de två första åren av 1990-talet framgår av den försörjningsbalans
som redovisas i tabell 1.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

182

Tabell 1. Försörjningsbalans och nyckeltal

1989/90:SkU10

Bilaga 2

Procentuell volymförändring
1988 1989 1990	1991

Rev.	Kon j.	Reg.	Rev.	Konj.	Reg.	Reg
Fin.pl	i ns t.	skr.	Fin.pl	inst.	skr.	skr
apr.	okt.	nov.	apr.	okt.	nov.	nov

BNP	2,5	-89 1,6	-89 2,2	-89 2,0	-89 1.0	-89 1,3	-89 1.3	-89 1,5
Import av varor och t jäns ter	5,0	5,2	5,8	5,7	3,1	4,8	3,8	4,5
Ti 1 Igång	3,1	2,5	3,2	3,0	1,6	2.2	2,0	2,3
Privat konsumtion	2,6	0,8	1,2	1.2	0,5	1,7	1,3	3,0
Offentlig konsumtion	1.3	1,6	1,8	1.6	1.5	1,4	1,4	1.1
Bruttoinvesteri ngar	5,4	4,0	8,2	6,9	0,0	2,0	2,4	0,5
Lager inves ter ingar	0,4	0,4	0,2	0,3	0,2	0,0	0.0	0.0
Export av varor och t jäns ter	3,0	3,8	3,9	3,8	3,5	3,4	2,9	3,1
Användn i ng	3,1	2,5	3,2	3,0	1.6	2,2	2,0	2,3
Inhemsk efterfrågan	3,2	2,1	2,9	2,7	0,8	1,7	1,6	2,0
Nyckel tal: Konsument pr is dec.-dec. %	6,1	8,3	7,0	6,7	4,0	4,9	7,5	8
Arbetslöshet %	1,6	1.5	1.3	1.4	1,7	1,5	1,5	1.6
Timlön %	7,0	7,0	8,5	9,0	4,0	7.0	7.0*	7,0
Bytesbalans Mi 1 järder kronor	■14,8	-17,0	-21,8	-24,5	-17,0	-25,7	-32,7	-43,3

* Den nya arbetsmiljöavgiften drar upp timkostnadsökningen 1990 med
ytterligare 0,7 procentenheter.

År 1990

Den väsentliga skillnaden i den ekonomiska utvecklingen mellan
innevarande år och år 1990 är den sämre utvecklingen av utrikeshandeln.
Exportökningen väntas stanna vid knappt 3 %. Detta är till viss
del en effekt av de nämnda tendenserna till en avmattning i den
internationella konjunkturen. Det kraftigt stigande relativpriset för
svensk export under de senaste åren kommer med stor sannolikhet att
bidra till förluster av marknadsandelar samtidigt som kapacitetsbrist
kommer att vara det främsta hindret för ökad produktion inom delar
av industrin även under år 1990.

Pris- och löneökningarna fortsätter under år 1990 att ligga på en
högre nivå i jämförelse med OECD-genomsnittet. Höjningen av de
indirekta skatterna, som ingår som en del av den föreslagna skattereformen,
beräknas i skrivelsen höja prisnivån år 1990 med 2,5 %.
Hushållens reala disponibla inkomster väntas öka med 2 %. På grund
av den valda finansieringen av skattereformen påverkas de disponibla
inkomsterna endast i mindre utsträckning under det första året. Ökningen
i den privata konsumtionen väntas bli lika blygsam som under
år 1988. I skrivelsen framhålls att hushållens investeringsbehov nu bör

183

ha nått sin kulmen samtidigt som benägenheten till skuldsättning har
minskat. Incitamenten i det nya skattesystemet väntas påverka hushållens
sparbenägenhet positivt.

Sammantaget innebär den här beskrivna utvecklingen under år 1990
att bruttonationalprodukten (BNP) okar med något mer än 1 %.

År 1991

Löne- och prisökningarna antas ligga kvar på samma höga nivå som år

1990. Den antagna prisökningen på 8 % under loppet av år 1991
inkluderar effekterna av höjningen av de indirekta skatterna. Finansieringen
av skattereformen väntas även år 1991 höja konsumentprisindex
med ca 2,5 %.

Den mest iögonfallande förändringen i jämförelse med åren 1989
och 1990 är den kraftiga uppgången i den privata konsumtionen.
Förklaringen till att den privata konsumtionen ökar med så mycket
som 3 % är att hushållens reala disponibla inkomster stiger med drygt
4 %, vilket i sin tur blir ett resultat av skattereformen. Trots den
relativt starka konsumtionsuppgången antas i skrivelsen att inkomstökningen
ytterligare höjer sparkvoten. För första gången på flera år antar
sparkvoten därigenom ett positivt värde. I skrivelsen betonas dock att
bedömningen av sparkvoten är behäftad med mycket stor osäkerhet.

Eftersom den privata konsumtionen ökar väsentligt mer än under
de föregående åren bidrar detta till en uppgång i importen. Aven om
exportökningen blir något större än år 1990 minskar överskottet i
handelsbalansen. En bidragande orsak till detta är bl.a. en mindre
gynnsam exportprisutveckling. Underskottet i bytesbalansen ökar kraftigt.
På samma sätt som för åren 1989 och 1990 förklaras detta av
ökade räntebetalningar och allt större underskott i transfererings- och
tjänstebalansen.

Under år 1991 förutses en ytterligare minskning av investeringstillväxten.
I skrivelsen framhålls att detta delvis beror på att effekterna av
den något dämpade internationella konjunkturen förväntas slå igenom.
Risk för försämrad konkurrenskraft och sämre lönsamhet för det
svenska näringslivet påverkar också prognosbilden. Tillväxten i den
totala produktionen väntas bli något högre år 1991 än 1990.

Sammanfattande slutsats

Som framgått av utskottets redovisning av regeringens skrivelse är det
de i jämförelse med vår omvärld alltför höga pris- och löneökningarna
som alltjämt är huvudproblemet i den svenska ekonomin. Även om
det snabbt växande underskottet i bytesbalansen, som dock till en del
kan ses som ett statistiskt redovisningsproblem, kan bli ett problem för
den ekonomiska politiken är det främst en försämring av kostnadsläget
och vår konkurrenskraft som oroar.

Utskottet ser den föreslagna skattereformen som ett led i ansträngningarna
att få ned takten på pris- och löneökningarna i nivå med våra
viktigaste handelspartners. Detta kräver att reformen kan genomföras

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

184

utan att svåra obalanser uppkommer i ekonomin. Enligt utskottets
mening medför detta att en stram finanspolitik är en nödvändighet
även under de första åren av 1990-talet.

Skatteförslagets allmänna inriktning

Skattesystemet har varit föremål för ett omfettande utredningsarbete de
senaste åren. Fyra utredningar — inkomstskatteutredningen (RINK),
utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF), kommittén för
indirekta skatter (KIS) och utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning
(IBU) — redovisade under sommaren sina förslag
som sammantagna innebär en genomgripande skattereform. Utredningsförslagen
har remissbehandlats. Förslagen och remissynpunkterna
ligger till grund för den skattereform som nu föreläggs riksdagen.

I propositionen konstateras sammanfattningsvis att behovet av en
genomgripande reform på ett övertygande sätt har klarlagts i utredningsbetänkandena.
Det sägs bl.a. att den analys som gjorts av inkomstskatten
inom ramen för RINK:s arbete entydigt visar att den olikformiga
behandlingen av skilda slag av inkomster är huvudorsaken till vad
som kan betecknas som inkomstbeskattningens kris. Olikformigheten
är särskilt påtaglig när det gäller beskattningen av kapitalinkomster.

Huvuddragen i utredningarnas förslag har överlag tillstyrkts vid
remissbehandlingen, och finansministern anser att skattereformen bör
genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med skatteutredningarnas
förslag.

Skatteutredningarnas förslag syftar till en samhällsekonomiskt effektiv
beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete
och sparande skall ges en bättre skattemässig behandling medan förutsättningarna
för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad
med hjälp av lån försämras. Skatten på arbetsinkomster lindras kraftigt
och kapitalbeskattningen skärps. Marginaleffekterna på arbetsinkomster
sänks väsentligt. Den helt övervägande delen av inkomsttagarna
kommer enbart att betala kommunalskatt. Statlig inkomstskatt tas ut
med 20 % på inkomster i höga inkomstskikt. Kapitalinkomster beskattas
med några få undantag efter en proportionell skattesats på 30 %.

Det skattebortfall som den sänkta beskattningen av arbetsinkomster
leder till finansieras genom skärpt beskattning av kapitalinkomster, av
en breddad bas för arbetsinkomstbeskattningen, av höjd indirekt beskattning,
vissa besparingar och hänsyn till dynamiska effekter. Bl.a.
föreslås att det mervärdeskattepliktiga området utvidgas till att omfatta
energi och vissa tjänster.

På företagsskatteområdet är huvudinriktningen av förslagen en sänkt
formell skattesats och begränsningar i reserveringsmöjligheterna.

I propositionen föreslås nu att cirka en tredjedel av skattesänkningarna
genomförs och finansieras fr.o.m. år 1990. Bedömningen av det
ekonomiska läget för de närmaste åren gör att åtgärderna enligt
propositionen bör finansieras i sin helhet och finansieringen bör ske

1989/90:SkU10

Bilaga 2

185

med den inriktning som utredningen angett (skärpt kapitalbeskattning,
breddad bas för beskattning av arbetsinkomster och en höjd, breddad
indirekt beskattning).

I motion Sk29 (mp) begärs att riksdagen skall göra vissa uttalanden
om skattereformen, skatternas funktion i fördelningspolitiken och som
miljöpolitiskt styrmedel.

I motion Sk24 (c) begärs en fördelningspolitisk analys av reformen.

Finansutskottet delar i huvudsak den kritik av det nuvarande skattesystemet
som framförs i utredningarna. Det gäller såväl de problem som
sammanhänger med höga skattesatser på arbetsinkomster som den
olikformiga behandlingen av skilda inkomster. Som framhålls i propositionen
överstiger skattelättnaden för ränteutgifter den samlade inkomstbeskattningen
av räntor, utdelningar och reavinster m.m. Det
innebär att kapitalinkomstbeskattningen av fysiska personer leder till
ett skattebortfall på 5— 10 miljarder kronor för stat och kommun, trots
att hushållens nettoförmögenhet på i storleksordningen 1 500 miljarder
kronor torde ge en real avkastning på ca 30—45 miljarder kronor.
Olikformigheten gör sig gällande även för andra inkomstslag.

Olikformigheter och komplicerade skatteregler missgynnar personer
med bristande kunskaper om skattesystemet. Genom att skapa en mer
likformig beskattning av olika typer av kapitalinkomster och olika
typer av arbetsersättning samt likvärdig beskattning av kapital- och
arbetsinkomster minskar också incitamenten till skatteplanering och
skattefusk. Det blir inte heller lika fördelaktigt att låna, vilket främjar
sparande. Hushållens räntekänslighet kan förväntas öka, vilket kommer
att öka de penningpolitiska instrumentens effektivitet.

Även på företagsbeskattningens område leder olikformigheterna till
att valet mellan olika handlingsalternativ styrs utifrån skatteöverväganden.
Val av företagsform, investeringsobjekt och finansieringsform
påverkas i alltför hög grad av skatteeffekterna.

Utskottet vill vad gäller skatteomläggningens allmänna inriktning
också peka på vårt ökande internationella beroende. Den ekonomiska
integrationen ökar arbetskraftens rörlighet, vilket minskar möjligheterna
för Sverige att upprätthålla en från omvärlden väsentligt avvikande
inkomstbeskattning. Många industriländer har genomfört omfattande
skattereformer under senare år, som inneburit sänkta skattesatser för
både företag och enskilda. Skillnaderna i formella skattesatser mellan
Sverige och flertalet övriga industriländer har därför snarast ökat
under senare år.

Finansutskottet ställer sig med det anförda utifrån sina utgångspunkter
bakom den allmänna inriktningen av skatteförslaget och att ett
första steg tas redan år 1990. Utskottet delar således inte den inriktning
av skattepolitiken som förordas i motion Sk29 yrkandena 1 — 3. De bör
därför avstyrkas av skatteutskottet.

Finansutskottet anser inte heller att riksdagen hos regeringen bör
begära en särskild analys av reformens fördelningspolitiska effekter.
Det ingår i bl.a. SCB:s uppgifter att genomföra fördelningspolitiska
studier av individer, hushåll och regioner. Utskottet utgår från att

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

186

regeringen följer den fördelningspolitiska utvecklingen och föreslår
åtgärder med anledning härav om det kan anses befogat. Motion Sk24
yrkande 22 bör därför avstyrkas.

Inkomstbeskattningen

Enligt propositionens förslag sänks inkomstskatten genom att grundbeloppet
i den statliga skatteskalan sänks från 5 till 3 % för beskattningsbara
inkomster upp till 75 000 kr. samt från 17 till 10 % för inkomster
däröver. Det innebär att den högsta marginalskatten blir 65 % vid
en kommunal utdebitering på 30 %. Det skattemässiga värdet av
underskottsavdrag sänks genom förslaget från 47 till 40 %.

1 motionerna Sk24 (c), Sk29 (mp) och Sk32 (vpk) yrkas att en
särskild skattereduktion eller höjt grundavdrag införs för år 1990.
Syftet är att åstadkomma en annan fördelningspolitisk profil än som
föreslås i propositionen. I de två sistnämnda motionerna lägger man
samtidigt fram förslag till en skatteskala som inte innebär lika långtgående
marginalskattesänkningar i de högre inkomstskikten som propositionens
förslag.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Den offentliga
sektorn kräver en finansiering som innebär ett högt skatteuttag. Ett
högt skatteuttag behöver inte nödvändigtvis innebära höga skattesatser.
Höga skattesatser medför en rad problem. De kan inbjuda till skattefusk
och avancerad skatteplanering samt bidra till att skapa en utbredd
informell ekonomi eller grå ekonomi med byte av tjänster eller
lågproduktiv egen verksam het. Det leder till en snedvridning av konkurrensförhållanden
och till ett ineffektivt resursutnyttjande. Innebörden
är vidare att utbytet av extra arbetsinsatser blir litet och att
inkomstbortfallet vid minskad arbetsinsats också blir litet. Det kan
således hämma arbetsutbudet och rörligheten på arbetsmarknaden.
Starkt progressiva skattesatser leder till höga nominella lönekrav i
avtalsförhandlingarna, vilket driver upp kostnadsutvecklingen och försämrar
vår internationella konkurrenskraft. Med lägre marginalskattesatser
blir utbytet av varje nominell löneökning större, vilket bör ha
en dämpande effekt på pris- och lönestegringstakten.

Sänkta marginalskatter bör således medverka till att minska skattesystemets
snedvridande effekter. Det bör leda till att ekonomins anpassningsförmåga
förbättras och att utbudet av arbete och andra produktiva
resurser på sikt ökar. Utskottet anser det särskilt glädjande att
resurserna i högre grad kan komma att inriktas på samhällsekonomiskt
produktiva insatser i stället för att användas för skatteplanering
och andra mer skattemässigt motiverade insatser.

Som framgått av vad utskottet redovisat om det ekonomiska läget
befinner sig Sverige i en situation med högt kapacitetsutnyttjande och
stor brist på arbetskraft inom vissa branscher och sektorer. Det är
därför särskilt värdefullt att ett steg tas redan år 1990 mot lägre
marginalskatter på arbetsinkomster. Det kan leda till att arbetskraftssituationen
på sikt förbättras.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

187

De förslag till skatteskalor som föreslås i motionerna Sk29 (mp) och
Sk32 (vpk) innebär inte lika stora sänkningar av marginalskatterna
som föreslås i propositionen. Det innebär att de positiva effekter som
utskottet tillskrivit sänkta skattesatser inte kan förväntas bli lika stora
med motionärernas förslag. Förslagen om skattereduktion i motionerna
Sk24 (c) och Sk32 (vpk) anser utskottet ha vissa kortsiktiga fördelningspolitiska
fördelar men de medför samtidigt, med den avtrappning
som föreslås, att marginaleffekterna förstärks. Utskottet vill därför
föreslå att skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker
motionerna Sk24 yrkande 3, Sk29 yrkandena 4 och 5 samt Sk32
yrkandena 1 och 2.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka nödvändigheten av
att skattereformens intentioner inte urholkas genom att kommunerna
höjer sina utdebiteringar. Förutsättningen för att huvuddelen av inkomsttagarna
skall få bibehålla en marginalskatt på ca 30 % och
högsta marginalskatt runt 50 % är att den kommunala utdebiteringen
inte höjs ytterligare. Den genomsnittliga utdebiteringen för riket väntas
för år 1990 uppgå till drygt 31 kr. Det kan i detta sammanhang
nämnas att det kommunala skatteutjämningssystemet kommer att ses
över. Utskottet återkommer till detta.

Finansutskottet har med det anförda velat peka på flera av de
fördelar som ett lägre inkomstskatteuttag är förenat med. Som utskottet
återkommer till måste i nuvarande ekonomiska läge varje inkomstbortfall
för staten finansieras. Utskottet övergår därmed till att behandla
förslagen till finansiering av de sänkta inkomstskatterna.

Beskattning av löneförmåner

Det framgår av propositionen att en av huvudtankarna i skattereformen
är att olika typer av arbetsersättning skall beskattas på ett enhetligt
sätt. En neutral beskattning av naturaförmåner och andra ersättningar
i samband med anställning innebär att det för den anställde
leder till samma beskattningsresultat om han får lönen i pengar och
köper sig det som förmånen avser eller om han får förmånen direkt
från arbetsgivaren. Utifrån detta synsätt föreslås i propositionen ändringar
i lagstiftningen vad gäller värderingen av bilförmån, beskattningen
av kostnadsersättningar och förmånen att till underpris få
förvärva värdepapper.

Finansutskottet anser att det är i överensstämmelse med reformens
huvudlinjer att eftersträva en neutral beskattning av arbetsinkomster,
dvs. att åstadkomma att alla arbetsinkomster beskattas lika oavsett om
de utges i form av kontantlön eller som förmån av annat slag. Det
innebär att ersättning som egentligen är lön inte av skattemässiga skäl
bör kunna utges som kostnadsersättningar som är skattefria. Utskottet
tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag om beskattning
av kostnadsersättningar.

I flera motioner tas frågan om bilersättningens storlek upp liksom
värdet av utnyttjandet av fri bil. I motion Sk24 (c) föreslås att förmåns -

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

188

värdet av fri bil skall sättas högre än som föreslås i propositionen men
samtidigt föreslås att avdragsbeloppet för att använda egen bil i tjänsten
skall vara högre.

Det ankommer inte på finansutskottet att ta ställning till vilket
värde förmån av fri bil skall värderas till eller vilken storlek avdraget
för att använda egen bil i tjänsten bör uppgå till. Utskottet tillstyrker
däremot att utgångspunkten för beräkning av avdraget bör vara att
bilen används för körning såväl privat som i tjänsten. Vidare talar
förenklingsskäl för att kostnaderna för att använda egen bil i tjänsten
schabloniseras. I annat fall finns risk att skattemässiga överväganden
kommer att spela alltför stor roll vid val av bil och utnyttjande av bil i
tjänsten. Finansutskottet tillstyrker därför utifrån dessa utgångspunkter
propositionens förslag och avstyrker motionerna Sk23 yrkandena 5
och 7, Sk24 yrkandena 4, 5 och 12 samt Sk29 yrkande 9.

Finansutskottet har inte från sina utgångspunkter något att erinra
mot förslagen om beskattningen av förmånliga förvärv av värdepapper
från arbetsgivaren. Motion Sk23 yrkande 6 avstyrks därför av utskottet.

Beskattning av aktievinster

Sänkningen av skattesatserna på förvärvsinkomster som föreslås i propositionen
leder till att skatteuttaget på reavinster på aktier minskar i
alla inkomstskikt. I det högsta skiktet blir skatten därigenom 26 %
och i det skikt där marginalskatten är 40 % blir reavinstskatten 16 %.
Avsikten är att kapitalinkomster, i enlighet med RINK:s förslag, fr.o.m.
år 1991 skall beskattas med en enhetlig skattesats på 30 %. För att
skatteuttaget på reavinster vid aktieförsäljning år 1990 inte skall avvika
alltför mycket från uttaget året därefter föreslås därför en mindre
höjning av den skattepliktiga andelen av reavinst på aktier som innehafts
i mer än två år.

I motion Sk23 (m) yrkas avslag på detta förslag med motiveringen
att hänsyn inte tas till inflationens effekter. Sverige har redan högre
beskattning av riskvilligt sparande än omvärlden.

Ett uttalat syfte med den omläggning som planeras för år 1991 är att
den skall stimulera sparande. Enligt finansutskottets mening är det
angeläget att de förändringar som genomförs under övergångstiden inte
motverkar detta syfte. En tillfällig sänkning av aktievinstbeskattningen,
som skulle bli följden av sänkta marginalskatter med i övrigt oförändrade
regler, skulle kunna stimulera till en ökad avyttring av aktier i
syfte att ta hem realiserade vinster vid ett skattemässigt fördelaktigt
tillfälle. Ett sådant beteende skulle få negativa effekter på aktiesparandet
och på kapitalbildningen. Med propositionens förslag kommer
beskattningen att uppgå till mellan 20 och 32 % beroende på inkomst.
Det kan sägas vara en stegvis anpassning till vad som kommer att gälla
fr.o.m. år 1991. Utskottet tillstyrker därför att en begränsad höjning
görs år 1990 av skatteuttaget och avstyrker därmed motion Sk23
yrkandena 8 och 9.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

189

Skattemässiga villkor för pensionsförsäkringar

I propositionen föreslås att avdragsrätten för pensionsförsäkringar begränsas
till 75 % av det belopp som skulle vara avdragsgillt enligt
nuvarande regler. Som motiv anförs att det inför en kraftig skattesänkning
blir särskilt lönsamt att göra avdrag för pensionsförsäkringspremie
eftersom utfallande belopp som beskattas senare träffas av en lägre
skattesats.

I motion Sk 14 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (båda m) och
Sk23 (m) yrkas avslag på förslaget. I två motioner, Sk29 (mp) och
Sk32 (vpk), yrkas på skärpt beskattning av pensionsförsäkringar och
pensionsfonder.

Finansutskottet anser det rimligt att åtgärder vidtas för att motverka
att skattereformen skall stimulera alltför omfattande skattemässiga omdispositioner
vid själva övergången. Utskottet anser att propositionens
förslag innebär en mjukare övergång till det lägre skatteuttaget och
tillstyrker därför förslaget samt avstyrker motionerna Skl4 och Sk23
yrkandena 10 och 11. Att 1990 införa den av vpk och mp föreslagna
avkastningsskatten bedömer utskottet inte som tekniskt möjligt. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Sk29 yrkande 11 och Sk32 yrkande
16.

Grundavdrag för inkomst av kapital m.m.

I motion Sk23 (m) yrkande 19 föreslås utan närmare motivering att
man från den 1 januari 1990 inte skall medge grundavdrag för inkomst
av kapital. Utskottet anser propositionens förslag vad avser kapitalbeskattningen
väl awägt och avstyrker därmed yrkandet.

I samma motion föreslås också att överskott och underskott i inkomstslaget
kapital beskattas på ett enhetligt sätt redan 1990 också för
de inkomsttagare som har inkomster över den s.k. brytpunkten (yrkande
22). Regeringen bör därför ges i uppdrag att snarast återkomma till
riksdagen med förslag till den tekniska utformningen av ett sådant
förslag. Motionärerna föreslår också att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag om sparstimulerande åtgärder med den inriktning som
anförts i motionen samt i motion 1988/89:Fi602 (yrkande 23).

Vad beträffar det förstnämnda yrkandet vill utskottet anföra följande.
Med de förslag som redovisas i propositionen kommer det skattemässiga
värdet av avdrag att minska med 7 procentenheter nästa år.
Samtidigt minskar skatteuttaget i det högsta skatteskiktet med 7 procentenheter.
I så måtto är alltså förslaget om ändrad beskattning av
överskott och underskott i inkomstslaget kapital neutralt. Regeringen
har aviserat att den i början av nästa år kommer att lägga fram förslag
om skattereformens slutliga utformning. I det sammanhanget kommer
man att föreslå att kapitalinkomster skall beskattas med en proportionell
statlig skatt på 30 %. Samtidigt kommer förslag att läggas fram
som innebär att värdet av underskottsavdrag begränsas till 30 %. Den
av motionärerna begärda förändringen kommer därmed att genomfö -

1989/90:SkU10

Bilaga 2

190

ras. Med hänsyn härtill är det enligt finansutskottets mening inte
påkallat att nu begära något särskilt initiativ från regeringens sida i
denna fråga.

Motionärerna återkommer också till de förslag till sparstimulerande
åtgärder som man fört fram tidigare i år i motion 1988/89:Fi602. På
förslag av finansutskottet avslogs dessa förslag av riksdagen så sent som
i maj. Finansutskottet finner inte anledning att nu ompröva sin
tidigare redovisade uppfattning i frågan (1988/89:FiU31, res. m, fp, c).
Utskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motion Sk23
yrkandena 22 och 23.

Indirekta skatter

Avsikten är att KIS förslag — om breddning av skattebasen för mervärdeskatt
så att i huvudsak all konsumtion av varor och tjänster skall
beskattas — skall föreläggas riksdagen i vår. Förslaget kommer att
kunna träda i kraft den 1 januari 1991. I propositionen sägs emellertid
att vissa av förslagen till basbreddningar bör kunna träda i kraft redan
under år 1990. I syfte att finansiera de sänkta inkomstskatterna föreslås
därför att energiområdet samt vatten, avloppsrening och sophämtning
momsbeläggs samt att serverings- och hotelltjänster beläggs med mervärdeskatt
utan reduceringsregler. Vidare föreslås i propositionen en
ändring av försäljningsskatten på motorfordon.

I motioner från centerpartiet (Sk24, Sk28 och Sk35), miljöpartiet
(Sk29) samt vänsterpartiet kommunisterna (Sk32) yrkas avslag på
förslaget till att momsbelägga energi. I stället yrkas på bl.a. förändringar
av olika punktskatter, som skatt på el, olja, kol och bensin.
Motionärerna betonar dessa skatters styreffekter på energikonsumtionen.
I partimotion Sk23 från moderata samlingspartiet anförs att beslut
om den framtida energibeskattningen bör anstå till nästa år och gälla
fr.o.m. 1991.

I två motioner, Sk23 (m) och Sk32 (vpk), yrkas avslag på förslaget
att momsbelägga vatten, avlopp och sophämtning.

Finansutskottet har inte något att erinra mot att mervärdeskatt
införs på energiområdet. Det innebär att konsumtionen av energi
jämställs med annan privat konsumtion. Det är en fördel sett från
allmän effektivitetssynpunkt eftersom en generellt utformad mervärdeskatt
minskar snedvridningseffekterna. Om konsumenterna kan välja
mellan olika varor och tjänster, av vilka en del är belagda med full
mervärdeskatt, andra med en lägre skatt och andra åter är skattefria,
snedvrids konkurrensen med samhällsekonomiska förluster som följd.
Undantagen från full skattskyldighet leder till konkurrens- och konsumtionssnedvridningar
och dubbelbeskattningseffekter och gynnar
egenregiverksamhet. Detta medför försämrad resursallokering. Förslagen
bör genomföras i den takt som föreslås i propositionen.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sk23 yrkande 12 i
här berörd del, Sk24 yrkandena 6—11, 13 och 18, Sk28 i här berörd
del, Sk29 yrkandena 7, 12, 13, 16—18, Sk32 yrkandena 7—9 samt
11-13 och Sk35.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

191

Förslaget om mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster avslås i
motioner från moderata samlingspartiet (Sk23), centerpartiet (Sk24,
Sk25, Sk28 och Sk34), vänsterpartiet kommunisterna (Sk32) och miljöpartiet
(Sk29). Som skäl för detta åberopas förslagets konsekvenser
för hotell- och restaurangnäringen och därmed på turistnäringen och
den svenska bytesbalansen. Utifrån samma utgångspunkter kräver man
i två motioner, Sk30 av Lars De Geer (fp) och Sk33 av Marianne
Ståhlberg och Anita Modin (s), att regeringen noggrant följer utvecklingen
för turistnäringen i utsatta regioner.

Utskottet anser utifrån sin principiella uppfattning att även dessa
tjänster bör beläggas med oreducerad mervärdeskatt. Det kan enligt
utskottet förutsättas att regeringen noggrant följer utvecklingen för
turistnäringen i de utsatta regionerna. Utskottet anser således att dessa
motioner inte behöver föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Samtliga här berörda motioner bör därför avstyrkas.

I motion Sk23 (m) anförs att eftersom osäkerheten är stor om den
framtida indirekta beskattningen inom EG är det felaktigt att nu höja
uttaget av mervärdeskatt. Det får till följd att vi fjärmar oss än mer
från vad som gäller i de olika EG-länderna.

Finansutskottet anser att propositionens förslag innebär ett närmande
till vad som gäller inom EG. Det är sannolikt att om ett avtal om
samarbete träffas mellan Sverige och EG kan en basbreddning bli
aktuell i syfte att möjliggöra ett deltagande i den inre marknaden. Det
innebär att vissa reduceringsregler kan komma att avvecklas. Finansutskottet
anser därmed att motion Sk23 yrkande 12 i berörd del bör
avstyrkas av skatteutskottet.

Vad finansutskottet nu anfört innebär att utskottet tillstyrker principen
om breddning av basen för mervärdeskatt.

Förslaget om utvidgad försäljningsskatt på motorfordon m.m. föranleder
inte någon erinran från finansutskottets sida. Motionsyrkandena
Sk23 yrkande 12 i här berörd del och Sk27 bör därför avstyrkas.

Företagsbeskattning, allmänt

Förslaget till ny företagsbeskattning lades fram av URF. Förslaget har
mottagits positivt av remissinstanserna. Finansministern ställer sig i
propositionen bakom de principer som URF:s betänkande bygger på.
De innebär en kraftig sänkning av bolagsskattesatsen kopplad till en
betydande begränsning av reserveringsmöjligheterna. Det sägs också att
en förutsättning för en sådan sänkning är att investeringsfonderna
slopas liksom de generösa reglerna för nedskrivning av lager.

I motion Skl3 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att förslagen i
propositionen får retroaktiv verkan och kraftigt förändrar förutsättningarna
för företagens verksamhet. Motionärerna föreslår därför att
vissa delar av förslaget skall skjutas upp ett år till att gälla från
taxeringen 1991 medan andra delar avslås och föreslås bli upptagna i
samband med övriga förändringar av företagsbeskattningen 1991. I
motion Sk24 (c) förslås vissa uppmjukningar i övergångsbestämmelserna
för avskaffandet av investeringsfonderna.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

192

Finansutskottet ansluter sig till de föreslagna principerna för företagsbeskattningen
innebärande lägre skattesats och mer begränsade
reserveringsmöjligheter. Ett sådant system har flera fördelar. Det minskar
bl.a inlåsningen av kapital i företag som inte längre är lika
vinstrika som tidigare, samtidigt som det ger mer likvärdiga skattemässiga
villkor för olika typer av investeringar och finansieringsformer.
Utskottets slutsats är att detta kommer att leda till en bättre fungerande
marknad för kapital och investeringar.

Övergången till en lägre skattesats skapar emellertid vissa problem.
Företagen kommer sannolikt att med hjälp av olika typer av bokslutsdispositioner
och andra åtgärder försöka skjuta upp beskattningen till
den tidpunkt då den nya lägre skattesatsen gäller. Företagen har
mycket stora obeskattade reserver i form av lagerreserver och investeringsfonder.
Det är därför önskvärt att fa till stånd en mjukare övergång.
Propositionens förslag att redan nu ta ett första steg förefaller
därför vara välmotiverat. Fördelarna härav uppväger de olägenheter
som ett ingrepp under löpande år kan innebära. Utskottet anser därför
att motionerna Skl3 och Sk24 yrkande 19 bör avstyrkas av skatteutskottet.

Konsekvenser för stat och kommun

1 propositionen sägs att skattereformen bör ge ett balanserat utfall inte
bara för den offentliga sektorn utan också i förhållandet mellan stat
och kommun. Därvid bör beaktas förändringarna både av den direkta
skatten och den indirekta skatten. 1 propositionen sägs därför att
åtgärder bör vidtas för att bibehålla balansen. Det kan ske genom
reducering av kommunernas skatteunderlag eller genom annan förändring.
Enligt propositionen beräknas effekterna av höjningarna år 1990
av de indirekta skatterna bli förhållandevis små. Förändringarna av
inkomstskatten för år 1990 påverkar utbetalningarna till kommunerna
först år 1992. Det bedöms därför lämpligt att lägga förslag till åtgärder
i detta avseende i samband med förslag till inkomstskatt m.m. för år
1991, när det går att bättre beräkna effekterna för kommunerna av
både 1990 och 1991 års ändringar.

1 motion Sk29 (mp) begärs att kommunerna ges full beskattningsrätt
av företagen. Som motiv anges att kommunerna har stora kostnader
för företagen i kommunen.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande.

Under år 1990 påverkas kommunerna främst av breddningen av
mervärdeskatten. Dessutom påverkas utgifterna för KBT genom de
förslag som påverkar hyrorna. Om nu aviserade förslag om breddning
av mervärdeskatten för år 1991 genomförs kommer effekterna för
kommunerna att bli större. KIS har i sitt betänkande lagt fram förslag
som innebär att man skulle kunna komma till rätta med de brister i
konkurrensneutralitet som finns när det gäller kommunal upphandling
och egenregiverksamhet för egna behov. Det innebär att kommu -

1989/90:SkU10

Bilaga 2

193

13 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

nerna skall medges generellt avdrag för ingående mervärdeskatt. Det
skulle tillföra kommunerna betydande inkomster. Även andra förslag
som aviserats kommer att påverka den kommunala ekonomin.

Det finns således som anförs i propositionen goda skäl för att
avvakta de förändringar som kan komma att genomföras för år 1991
innan beslut fattas om vilka åtgärder som bör vidtas för att återupprätta
balansen mellan staten och kommunerna. Det förefaller mot denna
bakgrund inte tillrådligt att genomföra de förändringar i den kommunala
företagsbeskattningen som föreslås i motion Sk29 (mp) yrkande
25. Utskottet vill därför avstyrka denna motion.

I motion Sk24 begärs att en utredning tillsätts om den kommunala
skatteutjämningen. Som utskottet nämnt kommer en sådan utredning
att tillsättas. Motionärernas önskemål om en utredning är således helt
tillgodosett. Det finns därför inte någon anledning för riksdagen att
vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Yrkande 21 i motion
Sk24 avstyrks därför av utskottet.

Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska
effekter

Den i propositionen föreslagna sänkningen av inkomstskatten år 1990
beräknas ge ett budgetbortfall på 23,4 miljarder kronor utöver det
skattebortfall som skulle uppkommit vid indexering av 1989 års skatteskalor.
I propositionen understryks att skattebortfallet bör finansieras i
sin helhet. Finansieringen av skattesänkningarna år 1990 bör därvid,
framhålls det, ha samma inriktning som finansieringen av reformen i
stort, dvs. skärpt kapitalbeskattning, basbreddningar i fråga om inkomst
av tjänst samt ökat uttag av indirekta skatter.

I enlighet härmed föreslås att bortfallet på 23,4 miljarder kronor
skall täckas genom höjda indirekta skatter på sammanlagt 11,9 miljarder
kronor, främst i form av ett breddat mervärdeskatteuttag på energi,
vatten, avlopp och sophämtning samt hotell- och restaurangtjänster.
Därjämte föreslås skärpt beskattning av kapitalinkomster med 8,4 miljarder
kronor samt att basen för inkomstbeskattningen breddas, vilket
väntas öka den offentliga sektorns inkomster med 3,5 miljarder kronor.
Inkomstförstärkningarna uppgår därmed till 23,8 miljarder kronor,
vilket ger utrymme för vissa fördelningspolitiska åtgärder på
0,4 miljarder kronor riktade till de sämst ställda pensionärerna och
studerande.

De i propositionen anvisade finansieringskällorna omfattar de delar
av skatteomläggningen som inte utgör en direkt inflationsanpassning
av skatteskalan. Redan tidigare har emellertid regeringen i statsbudgeten
för innevarande budgetår reserverat medel för en skatteomläggning
under år 1990. I kompletteringspropositionen (prop. 1988/89:150,
bil. 1, s. 15) framhålls sålunda att "den statliga inkomstskatten bör
sänkas 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma
inriktning och utformning som för innevarande år". Medel för en
sådan skatteomläggning har satts av under den särskilda budgetposten
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

194

I de med anledning av proposition 1989/90:50 väckta partimotionerna
biträds propositionens förslag till ny skatteskala för år 1990 av moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet. Centerpartiet föreslår i
detta sammanhang också att en särskild skattereduktion på 500 kr.
införs för inkomster upp till 140 000 kr. Även vänsterpartiet kommunisterna
och miljöpartiet de gröna föreslår att inkomstskatten sänks
under år 1990 i ungefär samma omfattning som övriga partier föreslår.
Deras förslag till skattesänkningar har dock en delvis annan inriktning.
Miljöpartiet de gröna föreslår dessutom att arbetsgivaravgifterna sänks i
bl.a. Norrland och på Gotland samt att medel avsätts för särskilda
satsningar inom trafik- och energiområdet.

Vad beträffar finansieringen av skatteomläggningen biträds regeringens
förslag av folkpartiet.

Centerpartiet anser i likhet med vad som sägs i propositionen att
skattereformens första steg bör totalfinansieras. Partiets förslag överensstämmer
med regeringens vad beträffar den utökade kapitalbeskattningen
samt med vissa jämkningar också med propositionens förslag
om breddad bas för inkomstskatter. Däremot avvisar centerpartiet
förslagen om mervärdeskatt på energi, liksom skärpningen på hotelloch
restaurangtjänster. I stället föreslår man skärpt eller ny skatt på el,
koldioxidutsläpp, uran och spillvärme. Den av centerpartiet föreslagna
skattereduktionen på 500 kr. är enligt vad som sägs i motion Sk24
redan finansierad genom den energiskattehöjning som ingick i en
uppgörelse med regeringen våren 1989 och som för 1990 beräknas
motsvara 3 miljarder kronor.

Moderata samlingspartiet utgår från att inkomstskattesänkningen år
1990 uppgår till 19,3 miljarder kronor och att den behöver finansieras.
Resterande del är en inflationskompensation som, enligt vad som
sägs i motionen, självfallet inte skall finansieras. Moderata samlingspartiet
förordar att marginalskattesänkningarna pareras genom en kombination
av

-s.k. dynamiska effekter som man räknar med skall tillföra den
offentliga sektorn ökade inkomster på 5,8 miljarder kronor under
1990,

-minskade offentliga utgifter på 7,8 miljarder kronor under år 1990
och

-strukturförändringar i skattesystemet som väntas öka det offentligas
inkomster med 5,7 miljarder kronor.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar helt förslagen om breddad
mervärdeskatt. 1 stället föreslår man att vissa punktskatter höjs med
sammanlagt 12 miljarder kronor år 1990. Utöver propositionens förslag
om breddad bas för inkomst- och kapitalbeskattningen föreslår
vänsterpartiet kommunisterna bl.a. att fastighetsbeskattningen skall
omfatta även industrifastigheter samt att man redan år 1990 skall ta ut
en avkastningsskatt på pensionsfonder.

Även miljöpartiet de gröna föreslår att en avkastningsskatt skall tas
ut på pensionsfonder redan år 1990. Man vill också ändra avdragen för
resor till och från arbetet. I övrigt godtar man i allt väsentligt regeringens
förslag till kapitalbeskattning och beskattning av löneförmåner.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

195

Miljöpartiet de gröna godtar likaså att mervärdeskatt tas ut på vatten,
avloppsrening och sophantering men avvisar övriga förslag till momsbreddning.
I stället föreslår man att en rad andra punktskatter på
främst energiområdet höjs. Miljöpartiet de gröna räknar med att deras
förslag till inkomstförstärkningar under 1990 skall uppgå till 40 miljarder
kronor, varav två tredjedelar hänför sig till skärpt indirekt beskattning.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Utskottet har
i det föregående redovisat sin syn på det ekonomiska läget och på
utvecklingen i Sverige. Av vad utskottet där anfört framgår att finanspolitiken
måste utformas med största stramhet under kommande år.
Ett grundläggande krav är därför att 1990 års skattesänkningar finansieras
i sin helhet. En sådan lösning förordas bl.a. i propositionen och
av folkpartiet i motion Skiö.

Moderata samlingspartiet har i sitt finansieringsalternativ finansierat
1990 års marginalskattesänkning med 19,3 miljarder kronor. Resterande
del utgör endast en inflationskompensation. Därtill kommer att
man som enda parti tillgodoräknar sig dynamiska effekter på sammanlagt
5,8 miljarder kronor. Vidare föreslår man att skattesänkningarna
till en del skall finansieras med utgiftsnedskärningar på 7,8 miljarder
kronor. Dessa nedskärningar ger emellertid enligt utskottets mening
ingen eller endast begränsad effekt under kalenderåret 1990. Sammantaget
innebär detta att det moderata förslaget leder till att statsfinanserna
försvagas med närmare 10 miljarder kronor. En efterfrågestimulans
av denna omfattning är oacceptabel i rådande situation.

Finansutskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motion
Sk23 (m) i här berörd del.

Centerpartiets förslag innefattar en skattereduktion på 500 kr. för
låg- och medelinkomsttagare. 1 motion Sk24 (c) framhålls att detta
förslag är finansierat genom den uppgörelse som centerpartiet under
våren 1989 ingick med regeringen om energibeskattningen och som
för 1990 väntas ge ett budgettillskott på 3 miljarder kronor. Som
finansutskottet nyss anfört måste 1990 års skatteomläggning finansieras
i sin helhet. Denna uppfattning har även centerpartiet givit uttryck för
i motion Sk24. Det är i rådande läge enligt utskottets mening inte
lämpligt att på det sätt motionen innebär stimulera efterfrågan ytterligare.
Utskottet anser därför att skatteutskottet bör avstyrka motionärernas
förslag om inriktningen av skattereformens första och andra steg
(Sk24 yrkande 2).

De alternativa förslag som förs fram av dels vänsterpartiet kommunisterna
i motion Sk32, dels miljöpartiet de gröna i motion Sk29 är
enligt vad motionärerna själva framhåller i sin helhet finansierade.
Förslagen avviker, inte minst vad gäller utformningen av skatteskalan,
från vad som förordas i propositionen och övriga partimotioner.

På grund av den korta tid som stått till buds för detta yttrande har
finansutskottet inte hunnit med att göra en fristående bedömning av
förslagens budgetpolitiska effekter.

l989/90:SkU10

Bilaga 2

196

Utskottet har inledningsvis beskrivit sin syn på det ekonomiska läget.
Av denna beskrivning framgår att kapacitetsutnyttjandet är mycket
högt och bristen på arbetskraft är påtaglig. Den sänkning av inkomstskatten
som utskottet förordat i det föregående får i det läget inte leda
till en påspädning av efterfrågan, utan den måste finansieras både
genom höjningar av andra skatter och genom vissa besparingar. Utskottet
anser i likhet med vad som anförts i propositionen och i flera
motioner att det skattebortfall som motsvarar kompensation för inflationsskydd
av skatteskalan inte behöver finansieras. I annat fall skulle
skatteuttaget höjas i reala termer. Principen om totalfinansiering accepteras
i flera motioner. I motion Sk24 (c) avvisas emellertid delar av
propositionens finansieringsalternativ, nämligen mervärdeskatt på
energi med motiveringen att det leder till omedelbara effekter på
konsumentpriserna. Det sägs i motionen vara en dålig finansieringsväg
ur stabiliseringspolitisk synvinkel. I stället förordas höjda punktskatter.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Propositionens
förslag till finansiering av inkomstskattesänkningarna leder till tillfällig
höjning av konsumentprisindex de år den genomförs. Den beräknas i
propositionen uppgå till ca 2,5 % för år 1990. Enligt SPK:s i dagarna
redovisade undersökning uppgår den direkta effekten till 2,9 %. Som
konstateras i motion Skiö (fp) är denna prishöjning en ofrånkomlig
effekt av själva skatteomläggningen.

De andra alternativ till finansiering som finns, t.ex. höjda punktskatter,
leder också till prisökningar. Även besparingar kan fa denna
effekt. Det kan t.o.m. hävdas att även om finansiering saknas kommer
prisnivån att drivas upp via en förstärkt efterfrågan. Detta leder, som
också framhålls i motion Skiö, till att den underliggande inflationstakten
drivs upp, vilket är än värre. En finansiering med höjda punktskatter
slår dessutom på exportpriserna vilket kan försvåra exporten. Med
hänsyn till näringslivets konkurrenskraft är därför enligt utskottets
uppfattning moms att föredra framför punktskatter. Utskottet avstyrker
därmed motion Sk24 yrkande 1.

Utskottet vill i detta sammanhang instämma i vad finansministern
anfört och som också uttalas i motion Skiö (fp), nämligen att den
tillfälliga prisökning som blir en övergångseffekt av skattereformen
inte får leda till kompensationskrav från löntagarorganisationerna i
avtalsförhandlingarna. Löntagarna har ju redan fatt kompensation för
denna prishöjning genom de sänkta inkomstskatterna.

Utskottet vill också i detta sammanhang beröra skattereformens
effekter på arbetsmarknaden och det höga kapacitetsutnyttjandet. Som
utskottet framhållit kan sänkta skattesatser på sikt väntas få positiva
effekter på arbetskraftsutbudet. Därigenom kan överhettningen på arbetsmarknaden
komma att dämpas. Det bör på sikt bidra till att dämpa
löneökningstakten, och därmed kan även inflationen få ett lugnare
förlopp.

Skattereformen bör enligt finansutskottets bedömning bidra till en
bättre ekonomisk utveckling i Sverige. Den innebär ett väsentligt steg
för att främja arbete och sparande. Den löser självfallet inte alla

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

197

ekonomisk-politiska problem. Vad finansutskottet anfört om skattereformens
ekonomiska effekter med anledning av vad som sägs i propositionen
och i motion Skiö yrkande 1 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Obligatoriskt sparande

I propositionen föreslås att personer, vars obligatoriska sparande under
1990 väntas understiga 1 000 kr., inte skall behöva erlägga något
sparbelopp. Dessutom föreslås att sparbelopp som under inkomståret
1989 understiger 300 kr. skall återbetalas senast i juni 1990.

I lyra partimotioner begär moderata samlingspartiet, folkpartiet,
vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna var för sig att
det tillfälliga obligatoriska sparandet avskaffas. Folkpartiets yrkande
innefattar dessutom krav på att inbetalade sparbelopp för år 1989
återbetalas.

På förslag av finansutskottet (1988/89:FiU30) har riksdagen beslutat att
ett tillfälligt obligatoriskt sparande skall äga rum under perioden
september 1989 — december 1990. Syftet härmed var att minska
utrymmet för konsumtion och dämpa tendenserna till en ökad inflation.
Enligt finansutskottets tidigare redovisade uppfattning borde undantagen
från sparkravet vara få för att den avsedda effekten skulle
uppnås och för att sparandet skulle vara så fördelningspolitiskt neutralt
som möjligt.

De tidigare redovisade skälen för ett obligatoriskt sparande är alltjämt
giltiga, och utskottet anser inte att vunna erfarenheter motiverar
någon mer genomgripande förändring av sparandet. Skatteutskottet bör
därför enligt finansutskottets mening avstyrka de förslag om en avveckling
av sparandet som framförs i motion Skiö (fp) yrkande 2, Sk23
(m) yrkande 14, Sk29 (mp) yrkande 29 och Sk32 (vpk) yrkande 17.

Såsom framhålls i propositionen kan det dock vara befogat att göra
undantag för dem som har ett lågt sparande. Om som i propositionen
föreslås gränsen sätts vid ett sparande på 1 000 kr. kan det samlade
sparandet under 1990 väntas minska med endast 1,2 miljarder kronor.
Därmed är minskningen inte större än att den kan antas ha endast
mindre betydelse för den ekonomiska åtstramningen i stort. Å andra
sidan skulle ett stort antal personer komma att undantas från sparkravet,
bl.a. mer än hälften av antalet ålderspensionärer. Till saken hör
också att det samlade sparandet blivit större än man tidigare räknat
med. Enligt finansutskottets mening talar starka fördelningspolitiska
skäl således för att skatteutskottet bör biträda det i propositionen
(mom. 16) framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1989:474)
om tillfälligt sparande.

Stockholm den 30 november 1989

1989/90:SkU10

Bilaga 2

198

På finansutskottets vägnar

Anna-Creta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson
i Gamleby (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner
(s), Arne Kjörnsberg (s), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove
Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Sonia Karlsson (s), Jan Björkman (s),
Ing-Britt Nygren (m), Maria Hed (s), Ingela Mårtensson (fp) och
Gunilla André (c).

Avvikande meningar

1. Det ekonomiska läget

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Sammanfattande slutsats börjar med
"Som framgått" och slutar med "av 1990-talet" bort ha följande
lydelse:

Som framgått av utskottets redovisning av regeringens skrivelse
kommer underskottet i bytesbalansen att fortsätta att växa kraftigt. Med
mera realistiska bedömningar av pris- och löneutvecklingen är det
sannolikt att bytesbalansunderskottet blir ännu större. Denna utveckling
kommer att bli ett allt större problem för den ekonomiska
politiken. Den tvingar oss till ett högt ränteläge, vilket motverkar
investeringarna. Slutsatsen av utskottets bedömning är att någon ytterligare
påspädning av efterfrågan inte kan tillåtas. Omläggningen av
skattesystemet får därför inte leda till en allmän köpkraftspåspädning.
Reformen måste totalfinansieras. Den del som motsvarar inflationsjusteringen
av skatteskalorna skall dock inte finansieras. Den höjning
som gjordes av energiskatten i våras skall också utnyttjas för finansiering
av skattesänkningarna. I annat fall stiger den totala skattekvoten.
Det är också angeläget att reformen finansieras på ett sätt som inte
driver på inflationen. Utskottet vill också understryka att reformen
måste få en fördelningspolitisk profil som gör att alla samhällsgrupper
får del av skattesänkningarna. Det är utskottets bestämda uppfattning
att alla folkgrupper måste känna sig delaktiga i en reform av denna
omfattning. Låg- och mellaninkomsttagare skall inte tvingas betala
höginkomsttagarnas skattesänkningar. I annat fall rubbas den samhällsekonomiska
balansen genom att krav reses på kompenserande löneoch
transfereringsökningar. I förlängningen skulle detta leda till nya
skattehöjningar och till att reformen vittrar sönder. Det är därför
utskottets uppfattning att skattereformens stabilitet är avhängig det
fördelningspolitiska utfallet.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

199

2. Det ekonomiska läget

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
sorn i avsnittet Sammanfattande slutsats börjar med "Som framgått"
och slutar med "av 1990-talet" bort ha följande lydelse:

Vad gäller regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen
på kort sikt kan den enligt utskottets uppfattning på kort sikt godtas.
Det förefaller emellertid mer sannolikt att såväl inflationen som den
genomsnittliga löneökningen blir större än vad som anges i regeringens
bedömning.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att en mängd långsiktiga
problem tillsammans med den nuvarande felaktiga inriktningen av
den ekonomiska politiken kommer att försvåra en gynnsam ekonomisk
utveckling under 1990-talets inledande år.

De problem som särskilt utgör hinder för en god ekonomisk utveckling
är bl.a. följande:

- Bytesbalansunderskottet ökar kraftigt. Men det är i och för sig inte
det negativa avkastningsnettot som inger bekymmer för framtiden,
utan framför allt att utlandsinvesteringarnas avkastning förmodligen
inte kommer att nå Sverige. Dessutom innebär en alltför hög
grad av utlandsinvesteringar, på bekostnad av strategiskt viktiga
nyinvesteringar i alla nyckelbranscher i Sverige, att svåra strukturella
nationella problem kommer att förstärkas.

-Bristen på arbetskraft är ett centralt ekonomiskt problem. Avsaknaden
av demokratiska rättigheter på arbetsplatserna innebär att
lönearbetare slås ut ur arbetslivet i alltför hög grad. Utvecklingen
med alltmer ensidiga och monotona arbeten sliter ut människor
och tar inte till vara den mänskliga kapaciteten.

- Den offentliga sektorns påtvingade spariver är även en orsak till
bristande effektivitet i vård och omsorg. Alltför länge har människor
slagits ut från arbetsmarknaden i stället för att rehabiliteras.

- Bristen på en planerad energipolitik bromsar den ekonomiska
utvecklingen. Energialternativen ligger fortfarande i träda samtidigt
som miljöproblemen utgör en växande fora för en sund ekonomisk
utveckling.

- Regeringens inflationsbekämpning genom att angripa de arbetandes
löneökningar, främst de i exportindustrin, har misslyckats. En
ny inflationsbekämpningsstrategi är nödvändig, som riktar sin udd
mot vinst, monopol och spekulationsintressena.

-Skatteomläggningens positiva effekter kan ifrågasättas. Förutom
den fördelningspolitiskt ogynnsamma utformningen, vilken skapar
nya motivationsproblem, är de s.k. dynamiska effekterna mycket
tveksamma.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

200

3. Det ekonomiska läget

Carl Frick (mp) anser

1989/90:SkU10

Bilaga 2

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Den internationella
utvecklingen börjar med "En av de faktorer" och slutar
med "investeringar hämmas" bort ha följande lydelse:

En av de faktorer som kan bryta den förväntade negativa utvecklingen
för natur, miljö och människor under 1990-talets två första år är en
miljörelaterad ekonomisk politik som också kan hålla inflationen i
schack. Priserna steg i flertalet OECD-länder under första halvåret
1989 i snabbare takt än under det närmast föregående halvåret. Aven
de ihållande externa obalanserna mellan de stora industriländerna
skapar osäkerhet inför framtiden. Det kan inte uteslutas att man i de
länder där finanspolitiken är för expansiv och miljöförstörande kan
komma att tvingas till en penningpolitisk åtstramning som bl.a. får till
följd att näringslivets investeringar och konsumtionen hålls tillbaka.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet År 1991
börjar med "Den mest" och slutar med "år 1990" bort ha följande
lydelse:

Den mest iögonfallande förändringen i jämförelse med åren 1989
och 1990 är den beklagliga kraftiga uppgången i den privata konsumtionen.
Förklaringen till att den privata konsumtionen ökar med så
mycket som 3 % är att hushållens reala disponibla inkomster beräknas
stiga med drygt 4 %, vilket i sin tur blir ett resultat av skattereformen.
Trots den ur miljösynpunkt orimliga konsumtionsuppgången
antas i skrivelsen att inkomstökningen ytterligare höjer sparkvoten.
För första gången på flera år antar sparkvoten därigenom ett positivt
värde. I skrivelsen betonas dock att bedömningen av sparkvoten är
behäftad med mycket stor osäkerhet.

Eftersom den privata konsumtionen ökar väsentligt mer än under
de föregående åren bidrar detta såväl till en uppgång i importen som
en ökning av de ekologiska obalanserna. Även om exportökningen blir
något större än år 1990 minskar överskottet i handelsbalansen. En
bidragande orsak till detta är bl.a. en mindre gynnsam exportprisutveckling.
Underskottet i bytesbalansen ökar kraftigt. På samma sätt
som för åren 1989 och 1990 förklaras detta av ökade räntebetalningar
och allt större underskott i transfererings- och tjänstebalansen.

Under år 1991 förutses en ytterligare minskning av investeringstillväxten.
I skrivelsen framhålls att detta delvis beror på att verkningarna
av den något dämpade internationella konjunkturen förväntas slå
igenom. Risk för försämrad konkurrenskraft och sämre lönsamhet för
det svenska näringslivet påverkar också prognosbilden. Tillväxten i den
totala produktionen väntas bli något högre år 1991 än 1990. Enligt
utskottets mening tar inte regeringen de ekologiska störningarnas inverkan
på landets ekonomi på allvar. Hade regeringen gjort det hade
den föreslagit en politik som leder till minskning i varukonsumtionen.

201

dets att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Sammanfattande
slutsats börjar med "Som framgått" och slutar med "av 1990-talet"
bort ha följande lydelse:

Som framgått av utskottets redovisning av regeringens skrivelse är
det bl.a. de i jämförelse med vår omvärld alltför höga pris- och
löneökningarna som är ett av huvudproblemen i den svenska ekonomin.
Det snabbt växande underskottet i bytesbalansen är ett problem
för den ekonomiska politiken samtidigt som en försämring av kostnadsläget
och vår konkurrenskraft oroar. Utskottet finner det anmärkningsvärt
att oron över att bytesbalansunderskottet växer inte utlöser
åtgärder. Den politik som föreslås med skattereformen som huvudingrediens
leder till snabbt ökande konsumtion och import samtidigt
som vi inte kan öka vår export nämnvärt på grund av arbetskraftsbrist.
Utskottet hade förväntat sig åtgärder som hade bidragit till att minska
vår import. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den stora
importen av fossila bränslen, som kan minskas genom att energisparande
åtgärder sätts in inom samhällslivets alla sektorer. Åtgärder för
att minska konsumtionen av drivmedel är speciellt viktiga. Utskottet är
dessutom mycket oroat av de ständigt ökande ekologiska obalanserna i
Sverige. Dessa kommer att bli än större med den skatteomläggning
som nu aviseras. De ekologiska obalanserna medför att produktionsförmågan
i de biologiska systemen avtar. Därmed hotas vår försörjning
med baslivsmedel. Samtidigt kommer skogarnas produktivitetsminskningar
att påverka skogsindustrin framöver.

Utskottet har svårt att se den föreslagna skattereformen som ett led i
ansträngningarna att få ned takten på pris- och löneökningarna i nivå
med våra viktigaste handelspartner. Reformen kan inte genomföras
utan att svåra obalanser uppkommer i ekonomin, de ekologiska systemen
och inom den offentliga sektorn. Enligt utskottets mening medför
detta att en stram finanspolitik kombinerad med en framsynt miljöpolitik
är en absolut nödvändighet även under de första åren av 1990-talet.
Ett huvudmål för den ekonomiska politiken måste vara att på ett
socialt ansvarsfullt sätt minska den materiella förbrukningen i Sverige.

4. Skatteförslagets allmänna inriktning

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Skatteförslagets allmänna inriktning
börjar med "Finansutskottet ställer" och slutar med "av skatteutskottet"
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i motionerna Sk24
(c) och Sk29 (mp) att skatterna är ett viktigt fördelningspolitiskt
instrument. Utskottet kan godta förslaget till utformning av inkomstskatteskala
i propositionen men anser att vissa kompletteringar måste
göras. Regeringens förslag ger enligt utskottets mening ett alltför litet
utbyte i låg- och mellaninkomstgrupperna och bör därför kombineras
med en särskild skattereduktion i dessa intervall. Utskottet anser att
detta är en bättre lösning än — som föreslås i motion Sk29 (mp)

1989/90:SkU10

Bilaga 2

202

— att föreslå högre marginalskatter kombinerade med ett utökat
grundavdrag. Finansutskottet anser därför att yrkandena 1 och 2 i
motion Sk29 bör avslås av riksdagen. När det gäller finansieringen
anser utskottet att den bör ske genom ökade punktskatter på energi i
stället för med en basbreddning av mervärdeskatten. Det är viktigt att
punktskatter används som ett styrmedel i miljöpolitiken och för att
begränsa slöseriet av ändliga råvaror. Utskottet delar således uppfattningen
som framförs i motionerna från centerpartiet och miljöpartiet i
dessa delar. Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom resonemanget
i motion Sk29 om förslagens dynamiska effekter. Motion Sk29
yrkande 3 avstyrks därför av utskottet.

5. Skatteförslagets allmänna inriktning

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnittet Skatteförslagets allmänna inriktning börjar med "Finansutskottet
delar" och slutar med "av skatteutskottet" bort ha följande
lydelse:

Enligt finansutskottets mening kan de positiva effekter som skatteomläggningen
sägs ha enligt utredningarna och propositionen ifrågasättas.
Förutom den fördelningspolitiskt ogynnsamma utformningen,
vilken skapar nya motivationsproblem, är de s.k. dynamiska effekterna
mycket tveksamma. Den omfattande övergången från direkt beskattning
till konsumtionsbeskattning får inte enbart en engångseffekt på
inflationen, utan den ökade och breddade momsen är en regressiv
skatt som i sig ökar inflationen. Utskottet tvingas också konstatera att
skatteomläggningens dämpande effekt på spekulationsekonomin är
obetydlig.

Propositionens förslag till omläggning innebär vidare en ökning av
boendekostnaderna. Det kan innebära att det nödvändiga bostadsbyggandet
stoppas upp, vilket i sin tur försämrar den sociala och ekonomiska
utvecklingen.

Utskottet vill mot denna bakgrund starkt motsätta sig den allmänna
inriktning som skatteomläggningen får enligt propositionen. Utskottet
anser att skatteomläggningen i stället bör utgå från följande principer.
Skatten bör utgå från bärkraft. Detta förutsätter ett progressivt skattesystem
med högre skatteuttag på högre inkomster än på låga inkomster.
Det innebär att utskottet anser att marginalskatten bör sänkas endast i
låg- och mellaninkomstskikten. Vidare bör en särskild skattereduktion
införas.

Finansieringen bör ske genom höjd och breddad skatt på kapital
samt högre skatt på vissa lågt beskattade eller obeskattade löneförmåner.
Fastighetsskatt på industrifastigheter bör införas. Utskottet vill
också förorda ökad beskattning på alkohol och tobak. Miljöskäl och
energibesparing talar för en ökad energibeskattning; däremot avvisar
utskottet energimoms. Den är ett dåligt alternativ såväl fördelningspolitiskt
som miljömässigt. Moms på energi drabbar endast hushåll och ej
företag.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

203

Utskottet delar således inte den inriktning av skattepolitiken som 1989/90:SkU 10

förordas i motion Sk29 yrkandena 1 — 3. De bör således avstyrkas av Bilaga 2

skatteutskottet.

6. Skatteförslagets allmänna inriktning

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Skatteförslagets allmänna inriktning börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "av skatteutskottet" bort ha följande lydelse:

Den planerade ekonomiska integrationen med den västeuropeiska
ekonomiska gemenskapen syftar till att öka arbetskraftens, varors och
tjänsters samt kapitalets rörlighet. Det är utskottets mening att den av
regeringen planerade anpassningen till EG — en anpassning som
innebär att Sverige i flera avseenden måste avsäga sig sin suveränitet
över skattelagstiftningen och den ekonomiska politiken — är i många
stycken djupt olycklig. Utskottet avvisar härmed regeringens nuvarande
kapitulationsplaner på detta område.

Finansutskottet ställer sig med det anförda utifrån sina utgångspunkter
inte bakom den allmänna inriktningen av skatteförslaget eller att
ett första steg tas på föreslaget sätt redan år 1990. Utskottet delar
således den inriktning av skattepolitiken som förordas i motion Sk29
yrkandena 1 — 3. De bör därför tillstyrkas av skatteutskottet.

7. Fördelningspolitisk analys

Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp) och Gunilla
André (c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Skatteförslagets allmänna inriktning börjar med "Finansutskottet
anser" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande
lydelse:

Som ett fördelningspolitiskt mål för skattereformen har angivits att
låg- och mellaninkomsttagare inte skall betala höginkomsttagarnas
skattesänkningar. Det finns emellertid undersökningar som kan tolkas
som att så trots allt blir fallet. Mot denna bakgrund anser finansutskottet,
i likhet med vad som anförs i motion Sk24 (c), att skatteomläggningens
fördelningspolitiska effekter bör analyseras. Studierna bör
omfatta såväl individer, hushåll som regioner. Det finns i det sammanhanget
anledning att särskilt studera de förändringar som föreslås
beträffande boendet. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Sk24 yrkande 22 om en fördelningspolitisk utredning bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

204

8. Inkomstbeskattningen

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Inkomstbeskattningen börjar med "De
förslag" och slutar med "sänkta inkomstskatterna" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet anser i likh. med vad som anförs i motioner från
centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet kommunisterna att inkomstbeskattningen
bör ha en annan fördelningspolitisk profil än som
föreslås i propositionen. Det är nödvändigt att skattesänkningen blir
större i låg- och mellaninkomstskikten. Utformningen av skatteskalan
anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion Sk24 (c), bör
tillstyrkas. Som utskottet redovisat kan sänkta marginalskatter bidra till
att lösa flera av de problem som kännetecknat den svenska ekonomin
en längre tid. För att fa en bättre fördelningspolitisk profil bör
emellertid justeringen av skatteskalan kombineras med en skattereduktion.
Den bör utformas på det sätt som föreslås i motion Sk24, dvs.
utan några avtrappningsregler. Utskottet avvisar därför de skatteskalor
och den skattereduktion/grundavdrag som föreslås i motionerna Sk29
och Sk32. Utskottet förordar således att skatteutskottet tillstyrker motion
Sk24 yrkande 3.

9. Inkomstbeskattningen

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnittet Inkomstbeskattningen börjar med "Utskottet vill med"
och slutar med "sänkta inkomstskatterna" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser att en sänkning av inkomstskatten bör ske
men den bör sänkas på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt. Förslaget
i propositionen tillgodoser inte detta krav. Skattesatserna bör
sänkas i låg- och mellaninkomstskikten. I skikten däröver bör det
nuvarande marginalskatteuttaget bibehållas. För att skapa en bättre
fördelningsprofil bör en särskild skattereduktion införas i enlighet med
vad som föreslås i motion Sk32 (vpk). Därigenom skapas väsentliga
skattelättnader för låg- och mellaninkomsttagare. Vid 90 000 kr. i
inkomst blir enligt motionsförslaget skattelättnaden 4 000 kr. och vid
140 000 kr. blir den 4 600 kr. Utskottet tillstyrker från sin utgångspunkt
en sådan uppläggning och tillstyrker motion Sk32 yrkandena 1
och 2. Därmed avstyrker utskottet propositionens förslag och förslagen
i motionerna Sk24 yrkande 3 och Sk29 yrkandena 4 och 5.

10. Inkomstbeskattningen

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Inkomstbeskattningen börjar med "Utskottet vill med" och
slutar med "sänkta inkomstskatterna11 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Den offentliga
sektorn kräver en finansiering som innebär ett högt skatteuttag. Höga

1989/90:SkU10

Bilaga 2

205

skattesatser medför en rad problem. De kan inbjuda till skattefusk och
avancerad skatteplanering samt bidra till att skapa en grå ekonomi.
Det kan leda till en snedvridning av konkurrensförhållanden och till
ett ineffektivt resursutnyttjande. Starkt progressiva skattesatser leder till
höga nominella lönekrav i avtalsförhandlingarna, vilket driver upp
kostnadsutvecklingen och försämrar vår internationella konkurrenskraft.
Med lägre marginalskattesatser blir utbytet av varje nominell
löneökning större, vilket bör kunna ha en dämpande effekt på prisoch
lönestegringstakten.

Sänkta marginalskatter kan medverka till att minska skattesystemets
snedvridande effekter. Utskottet anser att sänkta marginalskatter måste
utformas så att de redan väl beställda inte gynnas ytterligare. De måste
kombineras med ökade grundavdrag för att ge en socialt rimligare
profil.

Som har framgått av vad utskottet redovisat om det ekonomiska
läget befinner sig Sverige i en situation med högt kapacitetsutnyttjande
med stor brist på kvalificerad arbetskraft i flera branscher. Detta Sr
dock inte enligt utskottet leda till att vi genom en orättSrdig skattepolitik
tvingar deltidsarbetande till heltidsarbete och att vi också tvingar
människor att ta ut övertid i form av pengar i stället för kompensationsledighet
för att kunna klara sin ekonomi. Det är detta som är
meningen med det nya skatteförslaget som socialdemokrater och delar
av borgerligheten nu vill genomföra. Man döljer sina avsikter genom
att tala om dynamiska effekter och ökat arbetskraftsutbud. Enligt
utskottet skulle det föreliggande skatteförslaget S så allvarliga sociala
och miljökonsekvenser att det inte bör införas.

De förslag till skatteskalor som föreslås i motionerna Sk29 (mp) och
Sk32 (vpk) innebär mindre sänkningar av marginalskatterna än som
föreslås i propositionen. Förslagen om skattereduktion i motionerna
Sk24 (c) och Sk32 (vpk) anser utskottet ha vissa kortsiktiga fördelningspolitiska
fördelar. Utskottet vill därför föreslå att skatteutskottet
avstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Sk24 yrkande
3 samt Sk32 yrkandena 1 och 2. Utskottet föreslår att skatteutskottet
tillstyrker motion Sk29 yrkandena 4 och 5.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka nödvändigheten av
att kommunerna är återhållsamma med sina skattehöjningar. Utskottet
är samtidigt medvetet om att kommunerna har hamnat i en svår
ekonomisk situation eftersom de på senare år har pålagts alltmer
utvidgade och kostsamma uppgifter. Någon form av kommunalt skattestopp
kan utskottet inte ställa sig bakom. Det kan i detta sammanhang
nämnas att det kommunala skatteutjämningssystemet kommer att ses
över. Utskottet återkommer till detta.

Som utskottet återkommer till måste i nuvarande ekonomiska läge
varje inkomstbortfall för staten finansieras. Utskottet övergår därmed
till att behandla förslagen till finansiering av de sänkta inkomstskatterna.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

206

11. Beskattning av löneförmåner

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Beskattning av löneförmåner börjar
med "Det ankommer" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet anser att en rimlig balans måste upprätthållas mellan
skatteuttaget för olika typer av ersättning för bilkostnader. Med
regeringens förslag till beskattning rubbas den balansen, till nackdel
för egen bil i tjänsten. Finansutskottet delar bedömningen i propositionen
att nuvarande ersättningsbelopp och avdragsregler för egen bil i
många fall innebär en överkompensation. Med ett så lågt avdragsbelopp
som 11 kr. per mil, vilket är propositionens förslag, kommer
många dock att avstå från att använda den egna bilen och i stället
utnyttja dyrare färdsätt. Många arbetsgivare skulle samtidigt tvingas att
anskaffa tjänstebilar. Privatbilarna skulle komma att utnyttjas på ett ur
samhällsekonomisk synpunkt sämre sätt. Möjligheterna att fa avdrag
för egen bil i tjänsten är av stor betydelse för många yrkesgrupper, t.ex.
distriktssköterskor, hemsamariter, lantbrevbärare m.fl. Utskottets slutsats
är därför att åtgärder för att åstadkomma en bättre balans mellan
bilförmån och egen bil i tjänsten är påkallade.

Såväl värdet av bilförmån som avdragsbeloppet för användandet av
egen bil i tjänsten bör som föreslås i motion Sk24 enligt utskottets
mening höjas. Det ankommer på skatteutskottet att utifrån dessa
allmänna utgångspunkter ta ställning till vilket värde förmån av bil
skall värderas till eller vilken storlek avdraget för att använda egen bil
i tjänsten bör uppgå till. Enligt finansutskottet talar starka skäl för att
också frågan om avdragen för resor mellan bostad och arbetsplats bör
anpassas till dessa förändringar. Denna fråga bör prövas av skatteutskottet
i detta sammanhang.

12. Beskattning av löneförmåner

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Beskattning av löneförmåner börjar med "Det ankommer"
och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Det ankommer inte på finansutskottet att ta ställning till vilket
värde förmån av fri bil skall värderas till eller vilken storlek avdraget
för att använda egen bil i tjänsten bör uppgå till. Utskottet vill däremot
starkt betona vikten av att vi inte skattevägen gynnar ett slösaktigt
beteende. Det är därför av stor vikt att reglerna för värdesättning av
förmånen av fri bil sätts så att så många som möjligt finner det vara
ointressant att utnyttja denna möjlighet. Utskottet anser att det är ett
oskick att reglerna nu är utformade så att de som har fri bil kan åka
på sin fritid utan att betala för drivmedlet. Utskottet förutsätter att
regeringen inom kort kommer med förslag som kan eliminera denna
anomali.

Vidare talar förenklingsskäl för att kostnaderna för att använda egen
bil i tjänsten schabloniseras. I annat fell finns risk att skattemässiga

1989/90:SkU10

Bilaga 2

207

överväganden kommer att spela alltför stor roll vid val av bil och
utnyttjande av bil i tjänsten. Finansutskottet tillstyrker därför utifrån
dessa utgångspunkter motion Sk29 yrkande 9 och avstyrker propositionens
förslag i berörd del samt motionerna Sk23 yrkandena 5 och 7
och Sk24 yrkandena 4, 5 och 12.

13. Skattemässiga villkor för pensionsförsäkringar

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser att den del av
finansutskottets yttrande som i avsnittet Skattemässiga villkor för pensionsförsäkringar
börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med
"yrkande 16" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser det rimligt att åtgärder vidtas för att motverka
att skattereformen skall stimulera till alltför omfattande skattemässiga
omdispositioner vid själva övergången. Enligt utskottets mening bör
därför den av miljöpartiet de gröna och vänsterpartiet kommunisterna
föreslagna avkastningsskatten genomföras. Utskottet tillstyrker därmed
motionerna Sk29 yrkande 11 och Sk32 yrkande 16 samt avstyrker
motionerna Sk23 yrkandena 10 och 11 samt Skl4.

14. Energibeskattning m.m.

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta
skatter börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "och Sk35"
bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening är valet av finansieringsform inte
acceptabel ur vare sig fördelningspolitisk eller energi- och miljöpolitisk
synvinkel.

Det finns flera svårigheter med att kombinera moms med punktskatter.
Möjligheterna minskar att styra energianvändningen inom industrin.
Det är sannolikt också så som regeringen framhöll i proposition
1983/84:28 att "övergången till mervärdeskatt på energi allvarligast
drabbar låginkomsttagare som företrädesvis bor i hyreshus".

De beräkningar som genomfördes inför skatteutredningarna visar
också att införande av moms innebär att kostnaderna övervältras från
industrin till hushållen.

Enligt finansutskottets mening kan således inte förslaget om införande
av energimoms accepteras. Förslaget skulle innebära att möjligheterna
att uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål kraftigt
försvåras. Utrymmet för miljöavgifter och en offensiv miljöpolitik
skulle minska.

Energimoms innebär även att kostnader som i dag bärs av konsumenterna
i utlandet vältras över på de svenska konsumenterna. Den
drabbar framför allt boendet som också genom ökade andra pålagor

1989/90:SkU10

Bilaga 2

208

får bära en stor del av skatteomläggningen. Ökade boendekostnader
medför behov av ökade bostadssubventioner, vilket ökar transfereringarna
i ekonomin.

Förslagen till omläggning av energibeskattningen innebär även att
möjligheterna för biobränslen kraftigt försämras, eftersom någon skatt
i dag inte utgår vid användningen av dessa bränslen.

Förslaget om införande av moms på energi måste således avslås och
punktskatterna på energi anpassas därefter. Enligt utskottets mening
bör det i stället vara så att skatte- och avgiftsuttaget på energi bygger på
miljöanpassad punktbeskattning kombinerat med miljöavgifter och en
koldioxidskatt som gynnar effektiviseringar och inhemsk förnybar miljövänlig
energi. Belastningen på olika energislag måste därefter anpassas
efter vilka möjliga alternativ som står till buds. Detta innebär att
någon ökad skattebelastning på bensin inte bör ske utöver vad ett
införande av en generell koldioxidskatt motiverar och att förändringarna
i kilometerskatten anpassas till detta.

Med det här angivna förslaget till finansiering av skattereformens
första steg år 1990, som överensstämmer med förslagen i motion Sk24,
finns det inte något behov av att inordna energiområdet i mervärdeskattesystemet.
Utskottet tillstyrker från sin utgångspunkt förslagen i
motion Sk24 och avstyrker därmed propositionens förslag.

Förslagen om mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och sophämtning
innebär ökade boendekostnader. Förslagen bör därför ses i sammanhanget
av hur samtliga förslag påverkar boendekostnaderna. Utskottet
anser att starka skäl talar för en lägre beskattning av boendet
som föreslås i motion Sk24 (c). Under förutsättning av att dessa förslag
genomförs kan vidgningen av mervärdeskatten i detta avseende godtas
av finansutskottet.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta
skatter börjar med "I motion Sk23" och slutar med "för mervärdeskatt"
bort utgå.

15. Energibeskattning man.

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta
skatter börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "och Sk35"
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser inte att mervärdeskatt skall införas på energiområdet.
Detta innebär i praktiken att industrin inte behöver betala
mervärdeskatt. Propositionen uttrycker det så här: "Mervärdeskatt på
energi innebär att industrin — som är mervärdeskattskyldig — helt
och hållet kan lyfta av skatten på energiråvaror, medan t.ex. hushållen
— som inte är mervärdeskattskyldiga — får betala skatten fullt ut."

Utskottet anser att den kompensation som regeringen vill ge hushållen
för denna omfördelning — vissa kommuner i norra delen av
landet skall få lägre skatt på el — är helt otillräcklig.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

209

14 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 10

Utskottet förordar i stället höjningar av punktskatterna på energiområdet
i väntan på miljöavgiftsutredningens slutbetänkande sommaren
1990. Dessa punktskatter belastar då både industrin, hushållen, energiproducenter
och energikonsumenter.

Punktskatterna skall vara så konstruerade att förnyelsebara energikällor
blir lönsamma och hushållning av energi uppmuntras. Dessa
mål kan dock endast nås till fullo med korrekt utformade miljöavgifter.

Enligt finansutskottets mening uppfyller förslagen i motion Sk32
dessa krav. De tillstyrks därför av utskottet. Därmed tillgodoses motionerna
Sk28 och Sk35 i berörda delar. Det innebär att utskottet
avstyrker motionerna Sk24 yrkandena 6—11, 13 och 18 samt Sk29
yrkandena 7, 12 och 16—18.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta
skatter börjar med "I motion Sk23 (m)" och slutar med "för mervärdeskatt"
bort utgå.

16. Energibeskattning m.m.

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta
skatter börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "och Sk35"
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser att det är orimligt att införa mervärdeskatt på
energiområdet. Det skulle innebära att konsumtionen av energi skulle
öka inom industrin och att en stor del av energibeskattningen skulle
läggas på hushållen eftersom mervärdeskatten inte är avdragsgill för
hushållen. Den extra skattebelastningen för hushållen blir enligt utskottets
överslagsberäkningar 8 400 milj. kr. per år eller ca 1 000 kr.
per svensk och år.

Regeringens förslag om mervärdeskatt på energi är inkonsekvent när
det samtidigt kombineras med ett förslag om att priset på elkraft skall
sänkas med 2 öre/kWh. Det innebär som utskottet ser det att regeringen
nu i praktiken har skrinlagt tankarna på att avveckla kärnkraften.
Billigare elkraft innebär att förbrukningen stimuleras när vi i stället
borde eftersträva en minskad förbrukning.

Utskottet kan inte acceptera att regeringen på detta sätt går emot
riksdagsbeslut och givna löften i kärnkraftsffågan. Det är utskottets
bestämda uppfattning att situationen nu fordrar att de förslag som
framförs i motion Sk29 måste genomföras. De i motion Sk29 framlagda
förslagen till punktskattehöjningar kan sedan utan svårigheter omvandlas
till skatter på energiråvaran. En politik måste nu påbörjas som
minskar konsumtionen i stället för en politik med nuvarande inriktning
som ökar konsumtionen. Utskottet konstaterar att regeringen vill
fortsätta sin politik att gynna de industrier som slösar med energi
genom att bibehålla storförbrukarsubventionen på 1,7 % av produkternas
saluvärde. Eftersom merparten av de industrier som åtnjuter

1989/'90:SkU 10

Bilaga 2

210

denna rabatt exporterar huvuddelen av sin produktion måste detta
innebära en snedvridning av konkurrenssituationen som måste vara en
avvikelse från GATT-överenskommelser och EG-tankarna. Det är utskottets
mening att denna industrisubvention måste avvecklas på sätt
som anges i motion Sk29.

Det har länge hävdats i Sverige att en målsättning för trafikpolitiken
måste vara konkurrensneutralitet mellan de olika trafikslagen. Denna
vilja har aldrig manifesterats i verkligheten på annat sätt än att
järnvägarna skall kunna betala sina kostnader. De andra trafikslagen
har alla på olika sätt subventionerats av samhället i strid med de
marknadsekonomiska principer som sägs skola vara de som skall styra
på den svenska marknaden. Det är utskottets mening att det nu i
anslutning till skattereformen är dags att ändra på dessa anomalier i
den svenska ekonomiska politiken och trafikpolitiken. Detta ställningstagande
från utskottets sida innebär att utskottet avvisar regeringens
förslag att inte skattebelägga flygbränslen.

Utskottet avstyrker med det anförda propositionen och motionerna
Sk23 yrkande 12 i här berörd del, Sk24 yrkandena 6—11, 13 och 18,
Sk28, Sk32 yrkandena 7—9 samt 11—13 och Sk35. Utskottet tillstyrker
däremot med det anförda motion Sk29 yrkandena 7, 12, 16, 17 och 18.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta
skatter börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "för mervärdeskatt"
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser att propositionens förslag innebär ett närmande
till vad som gäller inom EG. Om ett avtal om samarbete träffes
mellan Sverige och EG fordras det en momsbasbreddning i syfte att
möjliggöra ett deltagande i den inre marknaden. Det innebär att
momssatserna kommer att reduceras för att anpassas på det sätt som
beskrivs i regeringens proposition 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen. 1 denna proposition anförs följande. "För
att förverkliga den gemensamma marknaden inom EG krävs som
tidigare beskrivits en långtgående harmonisering av framför allt den
indirekta beskattningen. Om Sveriges gränser mot EG ska öppnas på
samma sätt, krävs även för svensk del en anpassning av både skattestruktur
och skattenivåer. Det skulle exempelvis innebära behov av
sänkningar av mervärdeskatten och flera punktskatter."

Utskottet vill även understryka att sänkta momssatser kommer att
påverka den svenska statsbudgeten mycket negativt. Skattebortfallet
kommer att bli mycket stort. Det kommer att gå ut över den offentliga
sektorn som redan nu har stora ekonomiska problem.

Som utskottet ser det är de föreslagna momsbasbreddningarna en
inledning till att momssatserna kommer att börja sänkas inom kort för

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

211

att vara en del av den anpassning till EG som regeringen eftersträvar.
Också folkpartiets förslag att momssatserna skall börja sänkas visar
enligt utskottets mening tydligt vilken inriktning skattereformen har.

Det ligger inte inom finansutskottets kompetensområde att bedöma
de sociala konsekvenserna av de föreslagna momsbreddningarna, men
utskottet vill ändå framföra sin starka oro över dessa konsekvenser och
hur dessa kommer att påverka den svenska ekonomin.

Finansutskottet anser därmed att motion Sk23 yrkande 12 i berörd
del bör avstyrkas av skatteutskottet.

Vad finansutskottet nu anfört innebär att utskottet avstyrker den i
propositionen angivna grundprincipen om breddning av basen för
mervärdeskatt.

17. Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster

Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp) och Gunilla
André (c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Indirekta skatter börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är hotell- och restaurangtjänsterna viktiga
för samhällsekonomin, vilket även betonas i motionerna Sk29 (mp)
och Sk32 (vpk). En stark turistnäring stärker bytesbalansen mot utlandet.
Bytesbalansen uppvisar i dag ett betydande underskott, och tendensen
är vikande. Det s.k. turistnettot står därvidlag för en av de
största minusposterna.

Turismen är också viktig för regionalpolitiken. Näringen står redan
i dag för en betydande del av sysselsättningen i glesbygdsområdena.
Näringen har också en stor framtidspotential som komplement och
alternativ till mer traditionella näringsgrenar i dessa områden.

Det bör också, som framhålls i motion Sk24 (c), uppmärksammas
att de nämnda tjänsterna främjar kultur och gemenskap i samhällslivet.
En höjning av momssatsen för dessa tjänster kommer att påverka
branschen negativt.

Finansutskottet anser mot denna bakgrund att propositionens förslag
i denna del bör avslås.

18. Företagsbeskattning, allmänt

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets
yttrande som i avsnittet Företagsbeskattning börjar med "Övergången
till" och slutar med "av skatteutskottet" bort ha följande
lydelse:

För att få till stånd en smidig övergång till det nya systemet för
företagsbeskattning bör vissa justeringar göras i propositionens förslag
vad gäller utnyttjande av medel i investeringsfonder. De företag som
före den 1 mars 1990 ansöker om att få ta i anspråk medel som avsatts
i bokslutet per den 31 december 1984 bör få följa de äldre bestämmelserna.
Utskottet tillstyrker således motion Sk24 yrkande 19. Proposi -

1989/90:SkU10

Bilaga 2

212

tionens förslag i övrigt vad gäller företagsbeskattningen tillstyrks av
utskottet.

19. Konsekvenser för stat och kommun

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Konsekvenser för stat och kommun börjar med "Det finns"
och slutar med "denna motion" bort ha följande lydelse:

Kommunerna har emellertid redan stora kostnader som beror på
den miljöpåverkan som industrierna har. Kraven på att komma till
rätta med miljöproblemen kommer att öka. Det kommer att bli en
kommunal angelägenhet som kräver mycket stora resurser. Ett sätt att
fa medel till det nödvändiga arbetet är att kommunerna återfår sin
beskattningsrätt för företag. Det förefaller mot denna bakgrund vara
tillrådligt att genomföra de förändringar i den kommunala företagsbeskattningen
som föreslås i motion Sk29 (mp) yrkande 25. Utskottet
tillstyrker därför detta motionsyrkande.

20. Förslagens statsfinansiella och
samhällsekonomiska effekter

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Finansutskottet
får" och slutar med "motion Skiö" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Utskottet
har i det föregående redovisat sin syn på det ekonomiska läget och på
utvecklingen i Sverige. Av vad utskottet där anfört framgår att finanspolitiken
måste utformas med största stramhet under kommande år.
Ett grundläggande krav är därför såsom framhålls i motion Sk24 (c) att
1990 års skattesänkningar finansieras i sin helhet.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Centerpartiets
förslag" och slutar med "(Sk24 yrkande 2)" bort utgå.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Utskottet
vill med" och slutar med "Sk24 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. En viktig principiell
utgångspunkt för finansieringen av skattesänkningarna är att den
skall ske på ett sätt som innebär att det samlade skatteuttaget från
höginkomsttagarna, till följd av marginalskattesänkningarna, inte minskar.
Reformens fördelningspolitiska helhet skall således beakta att
inkomst- och förmögenhetsskillnaderna ej skall öka till följd av reformen.
Utskottet delar således uppfattningen som framförs i motion
Sk24 (c).

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

213

Finansieringen skall innebära skärpt beskattning av kapitalinkomster,
breddad bas för inkomster under inkomstslaget tjänst samt av höjd
indirekt beskattning. Återhållsamhet skall iakttas vid finansiering via
beskattning av nödvändighetskonsumtion såsom boende, livsmedel och
kultur. Särskild återhållsamhet bör iakttas vid finansiering via regressiv
verkande mervärdeskatt. På miljö- och energiområdet skall ej
mervärdeskatt införas utan beskattning ske genom punktskatter.

Enligt utskottets mening kan därför inte förslaget om införande av
energimoms accepteras. Förslaget skulle innebära att möjligheterna att
uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål kraftigt försvåras.
Utrymmet för miljöavgifter och en offensiv miljöpolitik skulle minska.

Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motion Sk24 (c) att
energimoms innebär att även kostnader som i dag bärs av konsumenterna
i utlandet vältras över på de svenska konsumenterna. Den
drabbar framför allt boendet som också genom ökade andra pålagor
får bära en stor del av skatteomläggningen. Okade boendekostnader
medför behov av ökade bostadssubventioner, vilket ökar transfereringarna
i ekonomin.

Skattereformens första steg år 1990 ger i inledningsskedet en påspädning
av hushållens köpkraft. Skattesänkningen ger en omedelbar likviditetspåverkande
effekt medan finansieringen verkar i motsatt riktning
först med en viss tidsfördröjning. Detta beror på att man enligt
propositionen kommer att genomföra en del av finansieringen med
början först den 1 mars 1990.

Denna påspädningseffekt bör enligt utskottet av konjunkturpolitiska
skäl hållas tillbaka. Finansutskottet vill därför i likhet med vad som
föreslås i motion Sk24 (c) förorda att den absoluta merparten av
finansieringen förläggs till den 1 januari.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Sk24 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Skattereformen
bör" och slutar med "till känna" bort utgå.

21. Förslagens statsfinansiella och
samhällsekonomiska effekter

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande
som i avsnittet Statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar
med "Finansutskottet får" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet tillstyrker från sina utgångspunkter en justering av
inkomstskatteskalan och införandet av en skattereduktion i enlighet
med de förslag som framförs i motion Sk32 (vpk). Sänkningen av
inkomstskatten och skattereduktionen/låglönerabatten beräknas leda
till ett budgetbortfall på 26,0 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker att
detta finansieras som föreslås i motion Sk32 genom skärpt kapitalbeskattning
(12,7 miljarder), basbreddning av inkomst av tjänst (3,5

1989/90:SkU10

Bilaga 2

214

miljarder) samt punktskatter (12,3 miljarder). Dessa förslag ger en
sammanlagd budgetförstärkning på 28,5 miljarder kronor. En del av
inkomstförstärkningen bör kunna användas till miljösatsningar nästa

år.

Utskottet anser att den finansiering utskottet förordat inte är lika
inflationsdrivande som propositionens förslag till utvidgad mervärdeskatt.
Detta innebär att hushållens inkomster inte kommer att urholkas
lika snabbt. Utskottet anser det särskilt angeläget att undvika höjda
boendekostnader. Över huvud taget bör inte skattehöjningar genomföras
på varor och tjänster av nödvändighetskaraktär. Skatterna bör
differentieras vilket medger en styrning av konsumtionen.

22. Förslagens statsfinansiella och
samhällsekonomiska effekter

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Finansutskottet
föreslår" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Den efterfrågestimulans som förslaget i motion Sk23 (m) innebär
kommer att medföra en markant försämring av vår miljö och vara i
strid med utskottets uttalade mening att vi nu måste sträva efter att på
ett socialt ansvarsfullt sätt minska den materiella förbrukningen. Finansutskottet
föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motion Sk23
(m) i här berörd del.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "De alternativa"
och slutar med "budgetpolitiska effekter" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill kraftigt understryka att hänsyn måste tas till den
rådande ekologiska situationen och hur den nu försämras. Det är
utskottets mening att vi i den ekonomiska politiken måste ta hänsyn
till den fysiska verkligheten, människors psykiska tillstånd och sociala
situationer.

De i motion Sk29 (mp) framlagda förslagen att minska bytesbalansunderskottet
bör därför genomföras. Utskottet vill särskilt betona vikten
av att överkonsumtionen av fossila bränslen inom bl.a. transportsektorn
angrips. Utskottet tillstyrker härmed motion Sk29 och avstyrker
propositionen samt motionerna Sk32, Sk24, Sk23 och Skiö i
berörda delar.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Utskottet
vill med" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

1989/90:SkU10

Bilaga 2

215

redovisade undersökning uppgår den direkta effekten till 2,9 %. Som
konstateras i motion Skiö (fp) är denna prishöjning en ofrånkomlig
effekt av själva skatteomläggningen. Det alternativ till finansiering som
redovisas i motion Sk29 (mp) innebär att två tredjedelar skall finansieras
genom miljörelaterade skatter framför allt inom energiområdet.
Syftet är att minska den materiella konsumtionen och minska miljöförstöringen.
Aven denna finansiering leder till prisökningar. Men
utskottet vill understryka att fördelen med detta alternativ är att
miljöförstörelsen minskar. Genom en sänkt materiell konsumtion leder
denna finansiering till minskad förbrukning av fossila bränslen
och därmed till en förbättring av såväl handels- som bytesbalansen.

Aven besparingar kan bidra till prishöjningar. Det kan t.o.m. hävdas
att även om finansiering saknas så kommer prisnivån att drivas upp
via en förstärkt efterfrågan. Detta leder, som också framhålls i motion
Skiö, till att den underliggande inflationstakten drivs upp, vilket är än
värre tillsammans med en accelererande miljöförstöring. Utskottet
avstyrker mot här angiven bakgrund motion Sk24 yrkande 1.

Utskottet vill i detta sammanhang betona att den tillfälliga prisökning
som blir en övergångskonsekvens av skattereformen måste leda
till måttfullhet från löntagarorganisationerna i avtalsförhandlingarna så
att inte den materiella konsumtionen ökas än mer, vilket ofrånkomligen
får till följd att miljöförstöringen sker i allt snabbare takt.

Utskottet vill också i detta sammanhang beröra skattereformens
inverkan på arbetsmarknaden och det höga kapacitetsutnyttjandet.
Som utskottet framhållit är verkningarna av sänkta inkomstskattesatser
på arbetskraftsutbudet inte lätta att förutse. Det finns dock en allvarlig
risk för att många som nu arbetar deltid av ekonomiska skäl tvingas
till heltidsarbete. Det påverkar deras sociala situation negativt. Mer
arbete och intensivare arbete leder till fler utslagna på grund av
utslitning i monotona arbeten. Om fler människor tvingas till merarbete
kan i och för sig överhettningen på arbetsmarknaden komma att
dämpas. Men de tänkta "vinsterna" med ökat arbetskraftsutbud måste
enligt utskottet ställas mot de totala förluster i välbefinnande som
medborgarna gör med den av regeringen föreslagna politiken. Den
ökade förslitningen och merarbetet, som blir följden om regeringens
förslag genomförs, leder till en ökad belastning på den offentliga
sektorn. Detta skulle ske i en tid då man samtidigt planerar att minska
den offentliga sektorns resurser och möjligheter att fungera bra. Sänkta
momssatser, som är priset för den enligt regeringen nödvändiga ovillkorliga
EG-anpassningen, skulle undergräva finansieringen av den
offentliga sektorn. Utskottet vill bestämt avvisa en politik med denna
inriktning.

Den föreslagna skattereformen kommer enligt finansutskottets bedömning
att bidra till en sämre ekonomisk utveckling i Sverige. Den
innebär ett väsentligt steg för att tvinga människor till mera arbete och
ökad förslitning samt en accelererande miljöförstöring. Den löser
självfallet inte de ekonomiska, politiska, sociala och miljöproblem som
vi har i Sverige. I stället förvärras dessa problem. Vad finansutskottet
anfört om den i propositionen föreslagna skattereformens negativa

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

216

ekonomiska, sociala och miljöpolitiska effekter med anledning av vad
som sägs motion Sk29 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

23. Obligatoriskt sparande

Lars De Geer och Ingela Mårtensson (båda fp) anser att den del av
finansutskottets yttrande i avsnittet Obligatoriskt sparande som börjar
med "På förslag" och slutar med "tillfälligt sparande" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet avstyrkte i våras motionskrav från socialdemokraterna
och centern om införande av ett tvångssparande. Förslaget ansågs
vara ett inslag i en stabiliseringspolitisk åtstramning som utskottet
motsatte sig. Utskottet förordade i stället en annan ekonomisk politik
med bl.a. en väsentlig sänkning av marginalskatterna redan år 1990
samt en begränsning av de offentliga utgifterna.

Utskottet anförde då också att ett tvångssparande inte är särskilt
verkningsfullt i stabiliseringspolitiskt hänseende, annat än för hushåll
som har dålig kreditvärdighet eller som saknar sparmedel. Den fördelningspolitiska
effekten av ett tvångssparande blir därmed omvänd.
Utskottet tolkar förslaget i propositionen om slopat sparkrav för inkomster
under ca 100 000 kr. som ett erkännande av detta förhållande.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det obligatoriska sparandet
bör upphöra från den 1 januari 1990 och att inbetalade medel för 1989
bör återbetalas. Utskottet ställer sig därmed bakom yrkandena i motionerna
Skiö yrkande 2, Sk23 yrkande 14, Sk29 yrkande 29 och Sk32
yrkande 17 om att avskaffa det tillfälliga sparandet.

24. Obligatoriskt sparande

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser att den del av
finansutskottets yttrande i avsnittet Obligatoriskt sparande som börjar
med "På förslag" och slutar med "tillfälligt sparande" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet anser att det obligatoriska sparandet är förknippat
med många problem. Det är sannolikt inte särskilt verkningsfullt i
stabiliseringspolitiskt hänseende. En stor del av hushållen kan möta
sparkravet med minskat frivilligt sparande och ökad skuldsättning. Det
är sannolikt endast människor som har dålig kreditvärdighet eller som
är utan sparmedel som berörs. Den fördelningspolitiska effekten med
tvångssparande blir därmed omvänd. Förslaget i propositionen om
slopat sparkrav för inkomster under 100 000 kr. tolkar utskottet som
ett halvhjärtat erkännande av detta förhållande. Utskottet anser mot
denna bakgrund att det obligatoriska sparandet bör upphöra från den
1 januari 1990, och inbetalade belopp för 1989 bör återbetalas. Utskottet
ställer sig därmed bakom yrkandena i motionerna Skiö yrkande 2,

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

217

Sk23 yrkande 14, Sk29 yrkande 29 och Sk32 yrkande 17 om att
avskaffa det tillfälliga obligatoriska sparandet.

Särskilda yttranden

1. Skatteförslaget

Lars Tobisson, Rune Rydén och Ing-Britt Nygren (alla m) anför:

Under den allmänna motionstiden i januari i år föreslog moderata
samlingspartiet som ett första steg i en genomgripande skattereform att
marginalskatterna i de inkomstlägen där heltidsarbetande befinner sig
skulle sänkas med 7 procentenheter. Sänkningen var fullt finansierad
med bl.a. besparingar på statsbudgetens inkomstsida. Dessa motionsförslag
avslogs dock av riksdagsmajoriteten. Resultatet blev detsamma, när
förslagen upprepades i maj i anslutning till kompletteringspropositionen.

Den 2 oktober presenterade de moderata och folkpartistiska ledamöterna
i riksdagens skatteutskott ett gemensamt förslag till s.k. utskottsinitiativ
angående ett första steg i en skattereform år 1990. Utöver
marginalskattesänkningar förordades som en viktig del av finansieringen
utgiftsbesparingar, vilket skulle medföra en viss sänkning av det
samlade skattetrycket. Tanken på ett sådant utskottsinitiativ avvisades
dock av utskottsmajoriteten med de socialdemokratiska ledamöterna i
spetsen.

Mot denna bakgrund var det överraskande att statsministern påföljande
dag i regeringsförklaringen aviserade att en betydande del av den
till år 1991 planerade skatteomläggningen skulle tidigareläggas till år
1990. Proposition i frågan kom dock att dröja till den 13 november.
Där förordades samma marginalskattesänkningar som vi hade föreslagit
redan i januari. Finansieringen bestod däremot nästan uteslutande av
höjningar av andra skatter, vilket innebar att Sveriges rekordhårda
skattetryck skulle bibehållas.

Finansutskottets behandling av ärendet kunde inte påbörjas förrän
motionstiden utlöpt den 28 november kl. 17.00. Tid för ställningstagande
till det omfattande materialet var avdelad den 29 november
mellan kl. 08.00 och 09.00 (då sammanträdet måste brytas på grund av
arbetsplenum). Utskottets yttrande till skatteutskottet slutjusterades sedan
den 30 november. Textförslaget hade blivit tillgängligt för oss först
efter 01.00 under natten, men trots detta var sammanträdet tidigarelagt
till kl. 09.30. Skälet uppgavs vara att skatteutskottet hade påbörjat det
ställningstagande för vilket finansutskottets yttrande skulle utgöra underlag
redan kl. 08.00 samma morgon.

Den sena tidpunkten för propositionens framläggande och den brådstörtade
handläggningen därefter utgör naturligtvis ett stort problem
för de medborgare och företag vilkas ekonomiska förhållanden starkt
påverkas av de långtgående förslagen till ändrade skatteregler. Men

1989/90:SkU10

Bilaga 2

218

dessutom har de ledamöter av finansutskottet som stått utanför den vid
sidan av riksdagen framförhandlade majoriteten haft stora svårigheter
att hinna ta del av och bilda sig en välgrundad uppfattning om alla
framlagda förslag.

Mot denna bakgrund har vi avstått från att utforma en alternativ
betänkandetext. Vi anser oss kunna göra detta så mycket mera som det
har meddelats vid sammanträde med utskottet att skatteutskottet var
mån om snabb leverans endast av majoritetsskrivningen — de avvikande
meningarna var det inte så noga med utan de kunde dröja några
dagar.

Vi nöjer oss därför med att nu tillstyrka motionerna 1989/90:Sk23
av Carl Bildt m.fl. (m), 1989/90:Skl3 av Bo Lundgren m.fl. (m) och
1989/90:Skl4 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (m) samt avstyrka
propositionen och övriga motionsyrkanden i den mån de strider
däremot.

2. Företagsbeskattning

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Jag anser i likhet med vad som anförs i motion Sk32 att företagssektorn
borde kunna svara för en stor del av finansieringen av skatteomläggningen.
Framför allt borde skatteuttaget öka från de stora börsbolagen.
Det finns enligt min mening utrymme för att successivt höja
företagsbeskattningen. Det är positivt att företagens reserveringsmöjligheter
begränsas. Vi avser inom vänsterpartiet kommunisterna återkomma
under allmänna motionstiden med förslag i denna riktning.

3. Konsekvenser för stat och kommun

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Enligt vänsterpartiet kommunisternas mening råder det redan en betydande
obalans mellan stat och kommun. Staten har genom reduceringar
av skatteunderlag, t.ex. slopandet av kommunernas beskattningsrätt
av företag, samt urholkade statsbidrag, berövat kommunsektorn miljardbelopp.
Storstädernas ekonomiska kris är ett exempel på detta
faktum. Balansen behöver återställas genom förbättrat kommunalt
skatteunderlag, skatteutjämning eller ökade statsbidrag.

Vi avser att återkomma med yrkanden om detta under den allmänna
motionstiden.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

219

Näringsutskottets yttrande

1989/90:NU6y

Energibeskattning
Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m. och
de motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Näringsutskottet kommenterar i detta yttrande förslagen i propositionen
om införande av mervärdeskatt på energi och om en sänkning
av skatten på elkraft samt de härav föranledda yrkandena i motionerna
1989/90:Sk23 (m), 1989/90:Sk24 (c), 1989/90:Sk29 (mp), 1989/90:Sk32
(vpk) och 1989/90:Sk35 (c).

Regeringens förslag

Kommittén för indirekta skatter har i sitt betänkande (SOU 1989:35)
Reformerad mervärdeskatt m.m. föreslagit en breddning av basen för
mervärdeskatten, innebärande att i huvudsak all konsumtion av varor
och tjänster skall beskattas. Sålunda skulle även energiområdet beläggas
med mervärdeskatt. Frågan om energibeskattningen har också
berörts i två nyligen publicerade delbetänkanden från miljöavgiftsutredningen
och utredningen om den elintensiva industrins framtid.
Förstnämnda utredning har i betänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken — Energi och trafik föreslagit att olika
miljöavgifter skall införas på energiområdet. I betänkandet (SOU
1989:82) Nedsättning av energiskatter har sistnämnda utredning redovisat
en analys av betydelsen för elintensiv industri av nuvarande
regler för sådan nedsättning. Vidare har statens energiverk på regeringens
uppdrag utrett fjärrvärmesektorns förutsättningar vid ett nytt energiskattesystem.
Resultatet av energiverkets arbete har redovisats i rapporten
Fjärrvärmens ekonomiska situation. Avsikten är att ett förslag
om en övergripande reform på energiskatteområdet, som även skall
omfatta vissa miljörelaterade avgifter, skall föreläggas riksdagen våren
1990.

Föredragande statsrådet — finansminister Kjell-Olof Feldt — anför i
propositionen (s. 85) att övervägande skäl talar för att energiområdet
inordnas i mervärdeskattesystemet. Från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt
är det fördelaktigt om konsumtionen av energi jämställs i
skattehänseende med annan privat konsumtion. En likformig mervärdebeskattning
ger dessutom, sägs det vidare, en överskådlig beskattning
och denna underlättar en rationell utformning av skattesystemet i
förhållande till de önskemål som kan föreligga om styrning av energi -

1989/90:SkU10

Bilaga 3

220

förbrukningen. En sådan mervärdebeskattning skulle även innebära ett
närmande till vad som redan gäller eller har föreslagits skola gälla i
länderna inom EG och i andra västeuropeiska länder.

Som ett första steg i en reformering av beskattningen på energiområdet
och med syfte att ändringen av inkomstskatterna för år 1990 delvis
skall finansieras därigenom föreslås i propositionen att energi skall
beläggas med mervärdeskatt fr.o.m. den 1 mars 1990. Med hänvisning
till internationella överenskommelser bör enligt regeringen flygfotogen
och flygbensin undantas från mervärdebeskattning. Samma undantag
skall gälla till utgången av år 1990 för fjärrvärme. Innan en samordnad
reform genomförs på energiskatteområdet bör fjärrvärmen med hänsyn
till dess konkurrensförhållande till annan uppvärmning inte beläggas
med mervärdeskatt, anser regeringen.

För att en från energi- och miljöpolitisk synpunkt önskvärd styrning
av energiförbrukningen skall kunna åstadkommas bör enligt regeringen
mervärdebeskattningen på energiområdet kombineras med uttag av
andra skatter eller avgifter. 1 avvaktan på den genomgripande reformen
på energiskatteområdet och av statsfinansiella skäl bör nuvarande
punktskatter på energi behållas på gällande nivå. Dock framläggs
förslag, vilket näringsutskottet inte behandlar i detta yttrande, om att
skatten på bensin skall höjas med 34 öre resp. 38 öre per liter för
blyfri resp. annan bensin. Vidare föreslår regeringen att skatten på
elenergi skall sänkas med 2 öre per kWh. Det konstateras i propositionen
att införande av mervärdeskatt på energi leder till en större
skattehöjning för konsumenter med elvärme än för konsumenter som
har uppvärmning med eldningsolja. För hushållen i de norra delarna
av landet sänks skatten på elenergi enligt regeringens förslag med
ytterligare 4 öre per kWh med hänvisning till de effekter som mervärdebeskattningen
och höjningen av bensinskatterna innebär för dem.
För närvarande är skatten på elenergi i dessa delar av Sverige 1 öre per
kWh lägre än i landets övriga delar. Denna skillnad skulle sålunda den
1 mars 1990 utökas till 5 öre per kWh. Den föreslagna sänkningen av
skatten på elenergi med 2 öre per kWh skall enligt regeringens förslag
omfatta även elenergi som förbrukas i industriell verksamhet. Det
anförs emellertid i propositionen att trots de skattesänkningar som nu
föreslås och trots de regler om skattenedsättning som finns för den
elintensiva industrin denna måste intensifiera ansträngningarna för att
uppnå en ökad effektivitet i användningen av elenergi. Regeringen har
nyligen meddelat att den — med stöd av lagen (1974:992) om nedsättning
av allmän energiskatt — för år 1990, liksom tidigare för åren
1987—1989, avser att medge generell nedsättning av den allmänna
energiskatten för elintensiva industrier på så sätt att skatten begränsas
till maximalt 1,7 % av försäljningsvärdet för de tillverkade produkterna.

1989/90:SkU10

Bilaga 3

221

Synpunkter och förslag i motioner

Vi instämmer i och för sig i regeringens uppfattning att energiområdet
bör inordnas i mervärdeskattesystemet, sägs det i motion 1989/90:Sk23
(m). Men, menar motionärerna, denna övergång bör kombineras med
att nuvarande punktskatter på området slopas och att en skatt för
utsläpp av koldioxid införs. Beslutet om införande av mervärdeskatt på
energi borde därför anstå till år 1990, då ett samordnat ställningstagande
till den framtida energibeskattningen kan göras. Liknande synpunkter
— dock utan yrkande i saken — förs fram i motion 1989/90:Skl5
(m). Där hävdas att mervärdeskatt på energi bör införas inom ramen
för ett oförändrat skatteuttag.

Från centerns, vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiet de
grönas sida vänder man sig kategoriskt emot införande av mervärdeskatt
på energi. Yrkanden om avslag på propositionen i denna del
framförs i motionerna 1989/90:Sk24 (c), 1989/90:Sk35 (c) och
1989/90:Sk32 (vpk). I miljöpartiets motion 1989/90:Sk29 finns inget
yrkande av denna innebörd, men det framgår av motionen att partiet
inte ansluter sig till regeringens förslag.

I centerns motion 1989/90:Sk24 sägs att förslaget om införande av
mervärdeskatt på energiområdet inte är acceptabelt från vare sig fördelningspolitisk
eller miljö- och energipolitisk synpunkt. Om förslaget
genomförs kommer energikostnader att övervältras från industrin till
hushållen. Framför allt boendet kommer att fördyras. Möjligheterna
att föra en offensiv miljöpolitik med uttag av miljöavgifter skulle även
minska. Vidare skulle konkurrensförutsättningarna för biobränslen
kraftigt försämras. Enligt motionärerna bör energibeskattningen baseras
på en miljöanpassad punktbeskattning i kombination med uttag av
miljöavgifter och av en skatt för utsläpp av koldioxid. I motionen
föreslås att skatterna skall höjas på olja med 181 kr. per m3 , på kol
med 391 kr. per ton, på naturgas med 360 kr. per 1 000 m3 och på
gasol med 643 kr. per ton. Enligt centern bör vidare den särskilda
skatten för elkraft från kärnkraftverk höjas från gällande nivå om 0,2
öre till 4,0 öre per kWh. Den nuvarande skatten på elenergi borde
behållas. Dock bör enligt motionärerna av regionalpolitiska skäl skatten
på elenergi vara 3 öre per kWh lägre för hushållen i de norra
delarna av Sverige jämfört med övriga delar av landet. För industrin
borde en motsvarande skillnad om 2 öre per kWh tillämpas. I motionen
finns även ett yrkande om att spillvärmen vid viss bränslebaserad
elproduktion skall beskattas. I motion 1989/90:Sk35 (m) begärs, därest
motionärernas yrkande om avslag på regeringens förslag om införande
av mervärdeskatt på energi inte vinner riksdagens gillande, att inhemska
biobränslen skall undantas från mervärdebeskattning.

Också i motion 1989/90:Sk32 (vpk) framhålls att införande av mervärdeskatt
på energi leder till övervältring av energikostnader från
industrin till hushållen. Motionärerna förordar i stället en höjning av
punktskatterna på energiområdet. Därigenom skulle inte bara hushållen
utan också industrin och energiproducenterna komma att beröras
av skattehöjningarna. Punktskatterna skall, sägs det i motionen, vara så

1989/90:SkU10

Bilaga 3

222

konstruerade att förnybara energikällor gynnas och hushållning med
energi uppmuntras. Motionärerna föreslår att skatterna skall höjas på
olja med 250 kr. per m3 , på kol med 500 kr. per ton och på elkraft
med 4 öre per kWh. I landets norra delar skulle dock höjningen av
sistnämnda skatt begränsas till 2 öre per kWh. Vidare skulle vissa
reduceringar i uttaget av denna skatt tillämpas för energikrävande
industrier och för samfårdsel.

En råvarubaserad energibeskattning förordas i motion 1989/90:Sk29
(mp). Skatten skulle tas ut på icke förnybara energiråvaror. Beskattningen
skulle kombineras med uttag av miljöskatter. En sådan energibeskattning
skulle, anför motionärerna, uppmuntra utveckling av teknik
för effektiv energiomvandling. Miljöförorenande utsläpp skulle
också minska. Alla verksamheter som förbrukar energi skulle drabbas
lika och ges samma incitament till energibesparing. Av tidsskäl, framhålls
det i motionen, kan dock denna energibeskattning inte införas
redan under år 1990. I stället föreslår motionärerna vissa höjningar av
punktskatterna på energi. Sålunda borde skatterna höjas på olja med
600 kr. per m3 , på kol och på gasol med 900 kr. per ton, på naturgas
med 900 kr. per 1 000 mJ och på elkraft med 6 öre per kWh. Den
nuvarande skattebefrielsen för s.k. avkopplingsbar elkraft borde avskaffas.
Enligt motionärerna bör vidare gällande begränsning av allmän
energiskatt för industriföretag på sikt upphöra. För år 1990 borde det
maximala skatteuttaget höjas från 1,7 % till 2,2 % av försäljningsvärdet.
Industrin måste uppmuntras att genomföra energjbesparande åtgärder,
heter det i motionen. Där föreslås också att höjningen av
energiskatterna skall kombineras med åtgärder för utveckling av miljövänliga
alternativ inom trafik- och energiområdena. På det senare
området riktas uppmärksamheten på en utbyggnad av havsbaserad
vindkraft i Blekinge län och på ett solenergiprojekt i Kungälv.

Näringsutskottets överväganden

I det omfattande utredningsarbetet rörande den framtida energipolitiken
är utnyttjandet av olika ekonomiska styrmedel ett viktigt tema.
Särskilt intresse tilldrar sig möjligheten att med miljöavgifter påverka
såväl produktionen som konsumtionen av energi. Det är en allmän
förväntan att sådana avgifter skall visa sig bli ett effektivt instrument
för främjande av miljövänlig energiteknik och god energihushållning.
Såsom redovisas i propositionen avser regeringen att våren 1990 förelägga
riksdagen förslag om en övergripande reform på energiskatteområdet,
inkluderande vissa miljörelaterade pålagor.

Den delreform som nu föreslås Sr ses mot denna bakgrund. I den
allmänna omläggning av beskattningssystemet som nu inleds är en
breddning av mervärdebeskattningen ett viktigt inslag. Näringsutskottet
delar regeringens uppfattning att övervägande skäl talar för att denna
beskattningsform tillämpas även inom energisektorn. I avvaktan på att
frågan om införande av miljöavgifter kan bli allsidigt prövad bör
ordningen med punktskatter bibehållas. Eftersom en snar fortsättning

1989/90:SkU 10

Bilaga 3

223

av reformarbetet är planerad, för vilken det successivt kommer fram
nytt underlag, bör därvid inga långtgående ingrepp göras i den nuvarande
strukturen. Näringsutskottet ansluter sig emellertid till regeringens
förslag om att skatten på elkraft skall sänkas med 2 öre öre per
kWh. Detta är motiverat med hänsyn till skatteomläggningens konsekvenser
på bostadsmarknaden. Likaså finner näringsutskottet att det
finns fog för att, som regeringen föreslår, fjärrvärme under ett år
framåt undantas från mervärdebeskattning.

Sammanfattningsvis gäller att näringsutskottet tillstyrker regeringens
förslag i här aktuell del och avstyrker samtliga motionsyrkanden som
redovisas i detta yttrande. Avstyrkandet omfattar sålunda även det
sekundära yrkandet i motion 1989/90:Sk35 (c) på att inhemska biobränslen
skall undantas från mervärdeskatt. Näringsutskottet förutsätter
emellertid att regeringen under den tid som återstår före den
egentliga reformen av energibeskattningen riktar särskild uppmärksamhet
på de faktorer som påverkar utnyttjandet av biobränslen.

Stockholm den 30 november 1989
På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson
(s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m).
Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars
Norberg (mp), Leif Marklund (s), Sven-Ake Nygårds (s), Karin Falkmer
(m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s) och Björn Kaaling
(s).

Avvikande meningar

1. Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m)
anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets
överväganden — som börjar med "Den delreform" och slutar med "av
biobränslen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet avgav så sent som i april i år ett utförligt yttrande
till skatteutskottet om energibeskattningen. Med stor majoritet konstaterade
utskottet att det inte framstod som meningsfullt att det då skulle
fattas beslut om förändringar på enstaka punkter i den gällande
ordningen för energibeskattningen. Näringsutskottet räknade med att
en övergång till ett nytt skatte- och avgiftssystem inom energisektorn
förestod. Kommittén för indirekta skatter och miljöavgiftsutredningen
hade ännu inte redovisat resultatet av sitt arbete. Även om det kunde
finnas skäl för ändringar skulle dessa, sade näringsutskottet, bli av så
kort varaktighet att de inte kunde motiveras.

1989/90:SkU10

Bilaga 3

224

Den förra kommittén har sedermera lämnat sitt bidrag till underlaget
för en genomgripande skattereform. Den senare kommittén har
lämnat två delbetänkanden, men dess slutbetänkande är inte avsett att
föreligga förrän sommaren 1990. Ytterligare utredningsverksamhet av
betydelse inför en omläggning av energibeskattningen pågår eller har
nyligen avslutats.

Uppenbarligen saknas ännu en väsentlig del av det underlag som
erfordras för en allsidig prövning av hur energibeskattningen skall
utformas. I den nu föreliggande propositionen ägnas några få sidor åt
detta ämne. Remissinstansernas reaktion på de hittills avlämnade
utredningsförslagen redovisas endast i form av några summariska omdömen.
Inledningsvis aviseras att ett samlat förslag om en övergripande
reform på energiskatteområdet inkl. vissa miljörelaterade pålagor skall
läggas fram för riksdagen våren 1990. Likväl föreslås vad som visserligen
betecknas som en delreform men otvivelaktigt innebär en högst
påtaglig förändring i förhållande till vad som nu gäller. Den breddning
av mervärdebeskattningen som enligt propositionen skall genomföras
innefattar att, med ett par undantag, hela energisektorn beläggs med
mervärdeskatt. Samtidigt behålls emellertid alla punktskatter utom
skatten på elkraft på nuvarande nivå. Resultatet är en kraftig skärpning
av energibeskattningen, genomförd utan tillfredsställande underlag och
med bortseende från frågan om vad som är önskvärt från energipolitisk
och miljöpolitisk synpunkt.

Näringsutskottet ser i princip positivt på en övergång till mervärdebeskattning
på energiområdet. En sådan åtgärd måste emellertid kombineras
med att det införs en koldioxidrelaterad beskattning och miljöavgifter
för förorenande utsläpp i samband med bränsleanvändning.
Omläggningen av energibeskattningen skall hålla sig inom ramen för
nuvarande skatteuttag från energisektorn. Särskilt viktigt är att adekvata
ekonomiska styrmedel sätts in mot koldioxidutsläppen. Miljöavgifterna
bör ersätta huvuddelen av de nuvarande punktskatterna, vilka
primärt har ett fiskalt syfte och inte är uttryck för någon konsekvent
energipolitisk bedömning. Ett inlemmande av energisektorn i mervärdeskattesystemet
bör förenas med att produktionen av värme och ånga
inte skall föranleda ökat uttag av mervärdeskatt. Därigenom ges fjärrvärmeproduktionen
rimliga villkor.

Mot här angiven bakgrund tar näringsutskottet avstånd från den
delreform av energibeskattningen som regeringen föreslår. Den medför
kraftiga fördyringar, särskilt inom bostadssektorn. Den är inte uttryck
för något energipolitiskt och miljöpolitiskt helhetsperspektiv. Samtidigt
som den påtagligt ingriper i bestående förhållanden är den kortsiktig
— en ny, genomgripande förändring förutsätts bli genomförd om
något år. Näringsutskottet finner en sådan politik oacceptabel och till
skada för såväl näringsliv som långsiktiga energiinvesteringar och stödjer
alltså yrkandet i motion 1989/90:Sk23 (m) att riksdagen skall avslå
regeringens förslag om ändrad indirekt beskattning i vad avser mervärdeskatt
på energi och punktskatter på energi. Av vad här sagts
framgår att näringsutskottet också ställer sig kritiskt till de förslag om
höjningar — i vissa fall avsevärda — av punktskatterna på energiom -

1989/90:SkU 10

Bilaga 3

225

15 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

rådet som centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet har
lagt fram. Näringsutskottet avstyrker samtliga i detta yttrande redovisade
motionsyrkanden från dessa partiers sida, utom så vitt de går ut på
att regeringens förslag om mervärdeskatt på energiområdet skall avslås.

2. Roland Larsson (c) och Kjell Eriksson (c) anser att den del av
yttrandet — under rubriken Näringsutskottets överväganden — som
börjar med "Den delreform" och slutar med "av biobränslen" bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i den kraftiga och i stort sett enstämmiga
kritik som centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet i
sina motioner riktar mot regeringens förslag om mervärdebeskattning
på energiområdet. En sådan beskattning minskar möjligheterna att
uppfylla även de energipolitiska och miljöpolitiska mål som har stöd
hos samtliga riksdagspartier; än mindre är den förenlig med de mera
ambitiösa strävanden att främja alternativ energiproduktion och rationell
energianvändning som de tre nämnda partierna har visat vara
ofrånkomliga. Den generella höjning av energikostnaderna som en
mervärdebeskattning innebär minskar nämligen radikalt utrymmet för
ett system med miljöavgifter och efter miljökraven anpassade punktskatter.

Saken blir inte bättre av att vad som just har sagts om en generell
höjning av energikostnaderna är en sanning med modifikation. Industrin
kan — såsom särskilt poängteras i propositionen — helt och
hållet lyfta av skatten på energi, medan däremot hushållen får betala
denna skatt fullt ut. Detta är oacceptabelt från fördelningspolitisk
synpunkt. Det innebär dessutom att industrin får ökade möjligheter
till ett energislöseri som står i strid med de fastslagna grunderna för
energipolitiken.

Det är otillfredsställande att en snart förestående genomgripande
reform av energibeskattningen, varvid införandet av miljöavgifter eller
miljöskatter måste bli ett centralt inslag, skall föregripas genom en illa
utformad delreform. Med vad här har sagts tar näringsutskottet avstånd
från regeringens förslag till omläggning av energibeskattningen. I avvaktan
på att miljöavgiftsutredningens slutresultat föreligger bör emellertid
temporära åtgärder vidtas. Dessa måste då utformas så att de
bildar en naturlig övergång till det på miljö- och energipolitiska
principer grundade system som den kommande reformen bör utmynna
i.

Näringsutskottet tillstyrker de förslag till ändringar i energibeskattningen
vilka — såsom finns redovisat i det föregående — framläggs i
motion 1989/90:Sk24 (c). De innebär, i kort sammanfattning, att
skatten på fossila bränslen liksom skatten på den elenergi som produceras
i kärnkraftverk höjs inte oväsentligt samt att spillvärmen vid
bränslebaserad elproduktion blir beskattad. I övrigt ligger skatten på
elenergi kvar på nuvarande nivå.

För den händelse riksdagen trots yrkandena i motsatt riktning skulle
följa regeringens förslag om mervärdebeskattning på energiområdet
föreslås i motion 1989/90:Sk35 (c) att inhemska biobränslen — inkl.

1989/90:SkU10

Bilaga 3

226

för energiändamål avsedda förädlade produkter — skall undantas från
mervärdeskatt. Näringsutskottet vill i likhet med motionärerna starkt
understryka biobränslenas värde, som särskilt ligger däri att de inte
leder till ökade koldioxidutsläpp. Positiva sysselsättningskonsekvenser
av en vidgad biobränsleanvändning är en värdefull bieffekt. Näringsutskottet
stödjer alltså, för det angivna fallet, det sekundära yrkandet i
den nämnda motionen.

3. Rolf L Nilson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Näringsutskottets överväganden — som börjar med "Den delreform"
och slutar med "av biobränslen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer — — — (= avvikande mening 2)

— — — utmynna i.

Näringsutskottet tillstyrker de förslag till ändringar i energibeskattningen
vilka — såsom finns redovisat i det föregående — framläggs i
motion 1989/90:Sk32 (vpk). De innebär, kort uttryckt, att punktskatterna
på kol, olja och elenergi höjs inte oväsentligt.

För den — — — (= avvikande mening 2) — — — nämnda motionen.

4. Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Näringsutskottets överväganden — som börjar med "Den delreform"
och slutar med "av biobränslen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer — — — (= avvikande mening 2)

— — — utmynna i.

Näringsutskottet tillstyrker de förslag till ändringar i energibeskattningen
vilka — såsom finns redovisat i det föregående — framläggs i
motion 1989/90:Sk29 (mp). De innebär, i kort sammanfattning, att
punktskatterna på elkraft och fossila bränslen höjs väsentligt, att den
särskilda nedsättningen av energiskatten för elintensiv industri reduceras
och att skattebefrielsen för s.k. avkopplingsbar elkraft slopas.

För den — — — (= avvikande mening 2) — — — nämnda motionen.

1989/90:SkU 10

Bilaga 3

227

Bostadsutskottets yttrande

1989/90:BoU2y

Inkomstskatten för år 1990 m.m. såvitt avser frågor
om fastighetsbeskattningen m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet beslöt den 16 november 1989 bereda bostadsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för
år 1990, m.m. jämte eventuella motioner.

I detta yttrande behandlas vad i propositionen och i motioner
föreslagits om justering av villabeskattningen som följd av 1990 års
allmänna fastighetstaxering av småhus och om fastighetsskatten.

Även vissa motionsyrkanden om utformningen av fastighetsbeskattningen
behandlas i yttrandet.

Propositionen

Såvitt proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m.
behandlas i detta yttrande föreslås sammanfattningsvis följande.

1. Schablonintäkten ändras som en följd av 1990 års allmänna fastighetstaxering
av småhus så att den nuvarande progressiva intäktsschablonen
för en- och tvåfamiljshus (småhus) ersätts av en proportionell
schablonintäkt på 1,5 % av taxeringsvärdet.

2. Underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för hyreshusenheter
föreslås fr.o.m. år 1990 höjt från 55 % till 65 % av taxeringsvärdet.
Någon ändring av beräkningen av fastighetsskatten för småhus föreslås
inte i propositionen.

Motionerna m.m.

Följande motioner väckta med anledning av proposition 1989/90:50
om inkomstskatten för år 1990, m.m. behandlas i detta yttrande.

Motion 1989/90:Skl5 av Carl Bildt m.fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att 1989 års taxeringsvärden för småhus
skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt och fastställandet av
statlig fastighetsskatt under beskattningsåret 1990,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
beräkning av schablonintäkt från och med beskattningsåret 1991 i
enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
uttag av statlig fastighetsskatt från och med 1991 i enlighet med vad
som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den framtida
småhusbeskattningen i enlighet med vad som framförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om ändrat underlag vid
beräkning av statlig fastighetsskatt för hyreshus.

Motion 1989/90:Sk22 av Sören Norrby (fp) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får
försämras.

Motion 1989/90:Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari hemställs
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer
för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse.

Motion 1989/90:Sk31 av Åke Wictorsson (s) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar
inte far försämras.

Motion 1989/90:Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
vad gäller fastighetsskatten,

5. att riksdagen beslutar avslå den i propositionen föreslagna höjningen
av fastighetsskatten för hyreshus från 55 % till 65 %,

6. att riksdagen beslutar att industrifastigheter beläggs med fastighetsskatt
enligt samma principer som gäller för hyresfastigheter.

Motion 1989/90:Sk37 av Pär Granstedt (c) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa om ett bruksvärdessystem
som bas för fastighetsbeskattning av småhus och bostadshus
på jordbruksfastigheter,

2. att riksdagen beslutar att beskattningen 1990 av dessa fastigheter
för 1990 skall ske efter samma regler och taxeringsvärden som för

1989.

En skrivelse har inkommit från Skattebetalarnas förening.

Utskottet

Inledning

Innan utskottet går in på de förslag i proposition och motioner som
kan anses ligga inom bostadsutskottets beredningsområde vill utskottet
sammanfattningsvis anföra följande om utformningen av bostadspolitiken
mot bakgrund av dels nu föreliggande regeringsförslag om inkomstskatten
för år 1990, dels de fortsatta övervägandena om skattesystemets
och bostadsfinansieringssystemets utformning.

16 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

1989/90:SkU 10

Bilaga 4

229

Rättelse: S. 242 sista raden ändrad

Det bostadspolitiska målet som i dag och sedan lång tid vägleder
statsmakternas beslut brukar formuleras så att det skall finnas goda
bostäder åt alla till en rimlig kostnad. Detta förutsätter, som också
boendekostnadsutredningen anför, att det finns en nyproduktion av
bostäder av tillräcklig kvalitet och omfattning samt att bostäderna har
sådana kostnader att de kan efterfrågas även av hushåll med stor
försörjningsbörda och/eller låga inkomster.

Enligt utskottets mening bör den nu refererade målsättningen ligga
till grund också för de beslut om bostadspolitiken som fattas av
riksdagen under överblickbar tid. Vad det nu närmast gäller är att
skapa förutsättningar för att förverkliga denna bostadspolitiska målsättning
också med hänsyn tagen till det reformerade skattesystem som
riksdagen avses ta ställning till senare i år men framför allt våren 1990.
Betydelsefullt är naturligtvis också det framtida systemet för finansiering
av bostäder. Av stor vikt är bl.a. att dessa system ges en sådan
utformning att de fördelningspolitiska effekterna blir godtagbara.

Som framgår av den nu behandlade propositionen omfattar förslagen
i den cirka en tredjedel — drygt 23 miljarder kronor — av de
skattesänkningar reformen omfattar. Förslag om hur återstoden av
reformen skall utformas kommer att föreläggas riksdagen våren 1990.
Då avser regeringen, som framgått ovan, också förelägga riksdagen
förslag om bostadsfinansieringssystemets utformning fr.o.m. år 1991.
Det är därför naturligt att den mera ingående behandlingen av ett nytt
bostadsfinansieringssystem får anstå till nästa år. Emellertid vill bostadsutskottet
i nu förevarande sammanhang något beröra frågan om
de bostadspolitiska styrmedlens utformning.

Som framgått av det nu anförda kan det antas att de stora förändringarna
avseende bostadsfinansieringen inträffar först år 1991.

Det kan emellertid inte uteslutas att de nu föreslagna förändringarna
av inkomstskatten m.m. för år 1990 kan innebära negativa konsekvenser
för vissa hushåll. Bl.a. kan det gälla hushåll för vilka det bostadspolitiska
stödsystemet avser att mildra eller eliminera konsekvenserna av
skattesystemets och hyressättningssystemets utformning. Om sådana
icke förutsebara konsekvenser skulle inträffa avseende år 1990 förutsätter
utskottet att regeringen förelägger riksdagen förslag bl.a. om en
höjning av bostadsbidragen. I det nyligen av riksdagen behandlade och
godkända betänkandet 1989/90:BoU5 förutsatte utskottet att om kommande
överväganden gav vid handen att en reformering av bidragen
— utöver vad regeringen förutsatt — borde ske redan år 1990 ett
förslag därom skulle föreläggas riksdagen. Detta gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna.

Frågan om de bostadspolitiska styrmedlen m.m. efter år 1990 kommer
utskottet, som anförts ovan, att behandla våren 1990. Då finns
också möjlighet att göra en helhetsbedömning av frågan.

1989/90:SkU 10

Bilaga 4

230

Justering av villabeskattningen för år 1990

Den som äger ett en- eller tvåfamiljshus skall som intäkt av fastigheten
(schablonintäkt) ta upp viss del av taxeringsvärdet. För närvarande
gäller följande. Som intäkt tas upp 2 % av den del av fastighetens
taxeringsvärde som inte överstiger 450 000 kr., 4 % av den del som
överstiger 450 000 kr. men inte 600 000 kr., 6 % av den del som
överstiger 600 000 kr. men inte 750 000 kr. och 8 % av den del som
överstiger 750 000 kr.

Allmän fastighetstaxering av småhus kommer att genomföras under
år 1990. I avsikt att mildra effekterna för ägarna av en- eller tvåfamiljshus
av de förväntade höjda taxeringsvärdena föreslås i propositionen
att den progressiva schablonintäkten slopas samtidigt som intäktsprocenten
sänks till 1,5 %. Enligt propositionen dämpas därmed de
kraftiga höjningarna av skatteuttaget främst i storstadsområdena utan
att någon regional differentiering behöver genomföras. Inte heller i
skärgårdsområdena anses några särskilda åtgärder påkallade. De nya
taxeringsvärdena föreslås tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

Frågan om utformningen av schablonintäkten behandlas i moderata
samlingspartiets partimotion Sk 15, i miljöpartiet de grönas partimotion
Sk29 yrkande 5 samt i motionerna Sk22 (fp) och Sk31 (s).

I den moderata partimotionen föreslås i yrkande 1 såvitt nu är i
fråga att 1989 års taxeringsvärde för småhus skall gälla vid beräkningen
av schablonintäkt under beskattningsåret 1990. I yrkande 2 i motionen
föreslås att schablonintäkten fr.o.m. beskattningsåret 1991 bör ändras
så att hänsyn inte skall tas till större höjningar av taxeringsvärdet än 50
% år 1990 och att schablonintäkten beräknas som 2 % av det nya
taxeringsvärdet, dock med den begränsning som blir följden av ett
riksdagens bifall till yrkande 1 i motionen.

Bostadsutskottet anför följande beträffande schablonintäkten för småhus
m.m. Bakgrunden till förslagen i moderata samlingspartiets partimotion
Skl5, som behandlas i detta betänkande, är partiets ställningstagande
till den nu behandlade propositionen i stort. Enligt moderaterna
löser en skatteomläggning enligt regeringens förslag inte de grundläggande
problemen i svensk ekonomi. Nya snedvridningar och andra
negativa effekter anges uppkomma om förslaget genomförs.

Gentemot moderata samlingspartiets kritik skall ställas att övriga
partier i allt väsentligt accepterar skatteomläggningen; i vart fall har
från dessa partier inga grundläggande invändningar gjorts avseende
villabeskattningen som följd av 1990 års allmänna fastighetstaxering av
småhus.

Bostadsutskottet, som delar vad i propositionen föreslagits om utformning
av villaschablonen, föreslår att skatteutskottet avstyrker moderata
samlingspartiets partimotion Skl5 yrkande 1 såvitt nu är i fråga
och yrkande 2.

I de likalydande fp- och s-motionerna hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att
möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras.

1989/90:SkU 10

Bilaga 4

231

1 motionerna anförs bl.a. att bostadskostnaderna för den bofasta
befolkningen i våra skärgårdar i särskilt hög grad påverkas av den
pågående allmänna fastighetstaxeringen och den bakomliggande prisnivån.
I många skärgårdsområden har den stora och köpstarka efterfrågan
på välbelägna fritidsfastigheter drivit upp priserna till en nivå som
ofta omöjliggör köp för permanentboende.

Dessa regionala avvikelser motiverar enligt motionärerna särskild
uppmärksamhet på effekterna av förslagen i propositionen och av den
allmänna fastighetstaxeringen. Inför det fortsatta arbetet med skattereformen
och då särskilt bostadsbeskattningen finns det därför enligt
dem anledning att riksdagen nu gör ett uttalande beträffande förutsättningarna
för permanentboende i våra skärgårdar.

Frågan om beskattning av fastigheter bl.a. i skärgårdsområdena tas
upp också i miljöpartiets partimotion Sk29 yrkande 6. Motionärerna
anser det viktigt att hänsyn tas till det förhållandet att ett eftertraktat
hus — bl.a. i skärgården — har två olika marknadsvärden; ett högt
som eftertraktat fritidshus och ett lägre värde som bostad för den
bofasta ortsbefolkningen. Motionens hemställan går ut på att riksdagen
bör begära förslag av regeringen om annorlunda principer för beskattning
av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse.

I propositionen framhålls (s. 68) att några särskilda åtgärder inte är
påkallade i skärgårdsområdena om regeringsförslaget om en proportionell
och sänkt intäktsschablon införs för 1990. Utskottet delar i allt
väsentligt denna uppfattning. Som anförs i de nu aktuella motionerna
kan boendekostnaderna för den bofasta befolkningen i våra skärgårdsområden
påverkas av den pågående allmänna fastighetstaxeringen och
den bakomliggande prisnivån. Detta förhållande har beaktats av regeringen
vid utformningen av intäktsschablonen. Emellertid kan, som
anförs i s- och fp-motionen, det finnas anledning för riksdagen att
inför det fortsatta arbetet med skattereformen och då särskilt bostadsbeskattningen
göra ett uttalande i frågan.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning. Riksdagen bör,
med anledning av motionerna Sk22 (fp), Sk29 (mp) yrkande 6 och
Sk31 (s) som sin mening ge regeringen till känna att åtgärder bör
vidtas beträffande förutsättningarna för permanentboende i våra skärgårdar
i den mån vad i propositionen föreslagits om schablonintäktens
utformning inte ger avsedd effekt. Regeringen bör, om så befinns
erforderligt, återkomma till riksdagen våren 1990 om boendekostnadsökningarna
för den bofasta skärgårdsbefolkningen utvecklas på ett inte
acceptabelt sätt, inte bara såvitt avser tiden efter år 1990 utan även
tiden dessförinnan. Utskottet vill erinra om riksdagens ovannämnda
beslut avseende bostadsbidragen (1989/90:BoU5).

Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet sålunda att skatteutskottet
bör föreslå riksdagen att med anledningav de tre nu behandlade
motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet
anfört om behovet av åtgärder beträffande förutsättningarna för
permanentboende i våra skärgårdar. Utskottet förutsätter vidare att regeringen
följer dessa frågor med uppmärksamhet.

l989/90:SkU10

Bilaga 4

232

Fastighetsskatten

För närvarande gäller beträffande fastighetsskatten sammanfattningsvis
följande avseende småhus och flerbostadshus; i detta sammanhang
kallade hyreshus. Skattesatsen är 1,4 % för schablonbeskattade hus, 2
% för konventionellt beskattade småhus och 2,5 % för konventionellt
beskattade hyreshus. Underlaget för beräkning av fastighetsskatt är för
ägda småhus i princip en tredjedel av taxeringsvärdet. För hyreshus är
den 55 % av taxeringsvärdet.

1 propositionen föreslås att underlaget för beräkning av fastighetsskatten
fr.o.m. år 1990 skall vara 65 % av taxeringsvärdet för hyreshusenheter.
Förslaget i propositionen läggs fram mot bakgrund av att det
löpande skatteuttaget föreslås höjt för egnahemmen. Vidare anförs att
vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen av hyreshus år 1988
taxeringsvärdena kom att öka med 61 % i stället för beräknade 80 %.
Någon förändring av reglerna för uttag av fastighetsskatt för småhus
föreslås inte i propositionen.

1 moderata samlingspartiets partimotion Skl5 föreslås beträffande
fastighetsskatten följande. I yrkande 1 såvitt nu är i fråga föreslås att nu
gällande taxeringsvärde skall ligga kvar för fastställande av fastighetsskatt
under beskattningsåret 1990. I yrkande 3 föreslås att fastighetsskatten
beskattningsåret 1991 skall vara densamma i kronor räknat
som 1989 och 1990. Skatten skall avskaffas i den takt det ekonomiska
läget medger. I motion Sk37 (c) yrkande 2 föreslås beträffande småhusfastigheter
och bostadshus på jordbruksfastighet att beskattningen av
sådana fastigheter avseende år 1990 skall ske efter samma regler och
taxeringsvärden som 1989. Yrkandet förs fram som en följd av yrkande
1 i samma motion om att grunderna för uttag av fastighetsskatten bör
ändras. I den moderata partimotionens yrkande 6 och i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Sk32 yrkande 5 föreslås riksdagen avslå
förslaget om en höjning av skatteuttaget med 10 procentenheter avseende
hyreshusenhet.

Bostadsutskottet har ovan i allt väsentligt anslutit sig till regeringens
uppfattning om utformningen av en skattereform och om boendebeskattningens
utformning såvitt avser år 1990. Denna uppfattning låter
sig inte förenas med förslagen i partimotionerna från moderaterna,
Sk 15 yrkandena 1 såvitt nu är i fråga och 6, från vänsterpartiet
kommunisterna, Sk32 yrkande 5, eller med förslaget i motion Sk37 (c)
yrkande 2. Dessa yrkanden bör avslås av riksdagen. Riksdagen bör nu
inte heller fatta beslut om utformningen av fastighetsskatten fr.o.m.
beskattningsåret 1991. Även yrkande 3 i den moderata partimotionen
bör alltså avslås av riksdagen.

I två motioner behandlas frågan om utformningen av fastighetskatteunderlaget.
Det gäller vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Sk32 yrkande 3 och motion Sk37 (c) yrkande 1. I båda motionerna
förordas att bruksvärdet i stället för taxeringsvärdet läggs till grund för
fastighetsbeskattningen. I partimotionen föreslås även att intäkterna
från fastighetsskatten bör tillfalla kommunen. I c-motionen görs den

1989/90:SkU10

Bilaga 4

233

begränsningen att ett bruksvärde som grund för fastighetsbeskattningen
bör gälla endast för småhusfastigheter och bostadshus på jordbruksfastighet.

Med anledning av vad i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
och i c-motionen föreslagits får bostadsutskottet anföra följande. Enligt
bostadsutskottets uppfattning är fastighetsskatten ett instrument bland
flera inom bostadspolitiken. Utan att ytterligare nu utveckla motiven
för denna ståndpunkt vill utskottet anföra att vissa fördelar torde
kunna stå att vinna om skatten bestäms efter grunder som utgår från
bostadens värde inom ramen för den pågående användningen. Ett
liknande synsätt fördes fram i boendekostnadsutredningens betänkande
Ny bostadsfinansiering m.m. (SOU 1989:71). Utredningen föreslog att
frågan om ett särskilt fastighetsskatteunderlag skulle utredas inför kommande
fastighetstaxeringar. Frågan har också tagits upp av vissa bostadsorganisationer
i skrivelse till och vid sammanträffande med statsministern,
finansministern och bostadsministern.

Som framgått ovan har den av motionärerna aktualiserade frågan
genom skilda förslag bringats till regeringens kännedom. Det kan
således förutsättas att frågan övervägs inom regeringens kansli utan
någon riksdagens begäran därom. Vid en sådan uppfattning finns enligt
bostadsutskottets mening inte tillräckliga skäl tillstyrka vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Sk32 yrkande 3 eller motion Sk37 (c)
yrkande 1. Under alla förhållanden torde frågan komma att aktualiseras
i riksdagen våren 1990 vid beslut om skattereformens andra steg
m.m.

I moderata samlingspartiets partimotion Skiö yrkande 5 föreslås att
den framtida småhusbeskattningen utreds. Därvid bör övervägas om
inte beskattningen av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan
utformas på ett likformigt sätt. Det bör även prövas om en beskattning
över huvud taget är erforderlig.

Det finns inte tillräcklig anledning för riksdagen att begära att en
utredning om småhusbeskattningen genomförs med den inriktning motionärerna
föreslagit. Deras uppfattning om utformningen av denna
beskattning utgår från ett skattesystem som i stort bör ges en annan
inriktning; en uppfattning som bostadsutskottet ovan förklarat sig inte
kunna dela. Motionsyrkandet bör avslås av riksdagen.

Ett förslag om att fastighetsskatt skall tas ut även för industrifastigheter
läggs fram i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 yrkande
6. Skatten för sådana fastigheter bör enligt motionen bedömas
enligt de regler som gäller för hyreshus.

Ett motsvarande yrkande har bostadsutskottet behandlat och avstyrkt
två gånger tidigare (se BoU 1984/85:2y och BoU 1986/87: ly). Utskottet
har därvid anfört att det inte fanns anledning att överväga frågan om
att även industrifastigheter skulle träffas av fastighetsskatt. Inte heller
nu kan utskottet finna att tillräckliga skäl föreligger att tillmötesgå
motionärernas förslag.

1989/90:SkU10

Bilaga 4

Stockholm den 30 november 1989

234

På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s). Bertil
Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson
(s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan
Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s) och Berndt
Ekholm (s).

Avvikande meningar

1. Utformningen av bostadspolitiken

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som under rubriken Inledning börjar
med "Som framgår" och slutar med "av frågan" bort ha följande
lydelse:

I det nu behandlade regeringsförslaget läggs fram en rad förslag om
förändringar i beskattningen av boendet. I en särskild proposition
föreslås dessutom extra upptrappningar av den garanterade räntan för
vissa statligt belånade flerbostadshus. Sammantaget leder förslagen till
en kraftig skärpning av boendebeskattningen. Den skatteuppgörelse
som träffats mellan socialdemokraterna och folkpartiet medför dessutom
ytterligare kraftiga skatteskärpningar på boendet fr.o.m. år 1991.
De förändringar som föreslås träda i kraft redan år 1990 är följande:
-reglerna för beräkning av schablonintäkt justeras, däremot justeras
inte den statliga fastighetsskatten,

- fastighetsskatten för hyreshus skärps,

-moms införs på energi samt på kommunala tjänster som vatten,
avloppsrening och sophämtning och
-extra upptrappningar av den garanterade räntan för vissa årgångar
flerbostadshus.

Den samlade effekten av de framlagda förslagen är att kostnaderna
för boendet ökar med ca 6 miljarder kronor år 1990.

Höjningen av bostadsskatterna är avsedd att "delfinansiera" marginalskattesänkningen
för 1990. Genom att förslagen genomförs inom
ramen för ett oförändrat skattetryck leder de till att många hushåll
genom höjd skatt får betala andra hushålls skattesänkning. Dessutom
minskar intresset för sparande till och i en egen bostad. Erfarenhetsmässigt
sjunker därmed också det totala hushål Issparandet. En ytterligare
följd härav är att det blir svårare att förverkliga den önskan om
att äga sin bostad som de flesta medborgare har.

I ett läge när det totala hushål Issparandet är negativt är det inte
rimligt att straffbeskatta ett av de få kvarvarande sparmålen — en egen

1989/90: S k U10

Bilaga 4

235

bostad. Den skärpta bostadsbeskattningen leder dessutom, tillsammans
med förslagen om höjd mervärdeskatt och höjda energiskatter, till att
ett stort antal hushåll kommer att förlora på den föreslagna skatteomläggningen.
Detta är naturligtvis inte rimligt och ger dessutom sämre
förutsättningar för framtida avtalsrörelser.

För att skapa förutsättningar för de boende att även i framtiden
kunna påräkna stabilitet i kostnadsutvecklingen och motverka orimliga
höjningar av boendekostnaderna bör åtgärder vidtas som leder till att
bostadsskatteuttaget inte ökar. I enlighet med vad som föreslås i
moderata samlingspartiets partimotion SklS bör sålunda följande förändringar
vidtas i vad avser den löpande beskattningen:

-vid beräkning av schablonintäkt skall hänsyn inte tas till större
taxeringsvärdeshöjning år 1990 än 50 %,

-schablonintäkten beräknas som 2 % av det nya taxeringsvärdet och
-fastighetsskatten skall avvecklas i takt med att det ekonomiska läget
så medger; för år 1991 skall den dock vara densamma i kronor
räknat som 1989 och 1990.

Till den närmare utformningen av åtgärderna återkommer utskottet
i det följande.

De nu förordade åtgärderna skall gälla i avvaktan på en större
förändring av småhusbeskattningen. Samtidigt bör en utredning om
utformningen av den framtida småhusbeskattningen påbörjas. Det bör
därvid övervägas om inte beskattning av småhus, bostadsrätter och
ägarlägenheter kan utformas på ett likformigt sätt. Därvid finns det
anledning att pröva om en beskattning över huvud taget är erforderlig.
Värderingen av en bostadsförmån kan exempelvis utformas med utgångspunkt
i bostadsytan eller genom anknytning till fastighetens byggnadsvärde
— detta under förutsättning av att markvärdet (ångar upp
större delen av de regionala olikheterna.

2. Schablonintäkten för småhus m.m.

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som under rubriken Justering av villabeskattningen
för år 1990 börjar med "Bostadsutskottet anför" och slutar
med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Inför 1990 års allmänna fastighetstaxering för småhus har lantmäteriverket
genomfört en provtaxering. Resultatet av provtaxeringen, som
presenterades sommaren 1989, visar på en genomsnittlig ökning av
taxeringsvärdena med knappt 50 % för hela landet, men med kraftiga
regionala variationer. I vissa kommuner kommer taxeringsvärdena att
stiga med i genomsnitt upp emot 150 %. Det står i denna situation
klart att åtgärder måste vidtas för att motverka effekterna av dessa
taxeringsvärdeshöjningar.

I det nu föreliggande förslaget föreslås att progressiviteten vid beräkning
av schablonintäkt slopas och att intäkten beräknas till 1,5 % av
det nya taxeringsvärdet för år 1990. Den statliga fastighetsskatten
föreslås däremot oförändrad.

1989/'90:SkU 10

Bilaga 4

236

De föreslagna reglerna för beräkning av schablonintäkt innebär att
de mest extrema effekterna av de regionala variationerna motverkas.
Fortfarande tillåts emellertid dessa variationer att slå igenom på ett
oacceptabelt sätt. Särskilt gäller detta för småhus med normala och
låga taxeringsvärden. Eftersom förändringen av schablonintäkten bara
innebär en begränsad lindring och den statliga fastighetsskatten bibehålls
på nuvarande nivå leder de nya taxeringsvärdena till höjd skatt år
1990. När den skatteomläggning som skall beslutas för 1991 är fullt
genomförd kommer fastighetsskatten därtill att skärpas kraftigt samtidigt
som schablonbeskattningen slopas.

De ovan beskrivna effekterna kan belysas med följande exempel.

För ett vanligt grupphus i Stockholmsområdet ligger taxeringsvärdet
i dag på ca 375 000 kr., medan en friliggande normalvilla har taxeringsvärde
på ca 450 000 kr. I denna region förväntas de nya taxeringsvärdena
bli minst dubbelt så höga som de nuvarande. För en genomsnittlig
inkomsttagare betyder detta en skatteskärpning år 1990 på
drygt 3 000 kr. Vid en fullt genomförd skatteomläggning ökar kostnaderna
med ytterligare drygt 3 000 kr.

I skärgårdsområden har den bofasta befolkningen som regel förhållandevis
låga inkomster. På grund av den starka efterfrågan på fritidshus
kommer taxeringsvärdena att öka mycket dramatiskt i dessa områden
— i många fall med 150 % eller mer. Den dramatiska skatteskärpning
som detta leder till kan innebära att många tvingas sälja hela
eller delar av fastigheten. Deras inkomster räcker inte till för att betala
den höjda skatten. En sådan utveckling strider naturligtvis helt mot
tanken på en levande skärgård.

Med hänvisning till det nu anförda delar bostadsutskottet förslaget i
moderata samlingspartiets partimotion Skl5 om att någon förändring
av den löpande beskattningen av småhus inte bör genomföras för år

1990. Detta år skall således de taxeringsvärden som gällt under 1989
bilda underlag för beräkningen av schablonintäkten.

Även när det gäller schablonbeskattningens utformning efter år 1990
delar utskottet vad som anförts i moderata samlingspartiets partimotion
Skl5. 1 enlighet med motionens yrkande 2 bör sålunda vid beräkning
av schablonintäkt fr.o.m. år 1991 hänsyn inte tas till en större taxeringsvärdeshöjning
år 1990 än 50 %. Samtidigt bör schablonintäkten
beräknas som 2 % av det nya taxeringsvärdet.

3. Förutsättningarna för permanentboende i våra
skärgårdar

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som under rubriken Justering av villabeskattningen
för år 1990 börjar med "I propositionen" och slutar med
"med uppmärksamhet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör villabeskattningen ges den i moderata
samlingspartiets partimotion Skl5 förordade utformningen. Vid ett

1989/90:SkU10

Bilaga 4

237

sådant ställningstagande uppkommer inte de olägenheter som beskrivs
i motionerna Sk22 (fp), Sk29 (mp) samt Sk31 (s). Motionerna bör med
hänvisning härtill avstyrkas av riksdagen.

4. Utformningen av fastighetsskatten

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten
börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort
ha följande lydelse:

På de grunder som redovisats ovan bör någon skärpning av bostadsskatteunderlaget
inte ske vare sig för år 1990 eller för åren därefter.
Åtgärder bör sålunda vidtas för att motverka en sådan utveckling.
Utskottet tilstyrker med hänvisning härtill förslagen i moderata samlingspartiets
partimotion SklS i nu aktuell del. Vid fastställandet av
fastighetsskatt för år 1990 bör sålunda nu gällande taxeringsvärde bilda
underlag. Vidare bör fastighetsskatten i den takt samhällsekonomin så
medger avvecklas. I avvaktan härpå bör fastighetskatten för år 1991
vara densamma i kronor räknat som för åren 1989 och 1990.

5. Utformningen av fastighetsskatten

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Fastighetsskatten börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar
med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör fastighetsskatten ges en sådan utformning
att den kan tjäna som ett verksamt och effektivt bostadspolitiskt
instrument. Däremot får den naturligtvis inte leda till för de boende
oacceptabla hyreshöjningar. Det framstår mot bakgrund härav som
mindre lämpligt att i en situation där boendekostnaderna ökar till
följd av förändringar på skatteområdet i övrigt m.m. höja underlaget
för fastighetsskatten för hyreshus på det sätt som regeringen föreslår.
Som anförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 leder
förslaget i denna del tillsammans med andra fördyringar till alltför
stora hyreshöjningar. Bostadsutskottet kan mot bakgrund härav ansluta
sig till motionärernas uppfattning att någon höjning av basen för
fastighetsskatten inte nu bör ske. Regeringsförslaget bör sålunda avvisas
av riksdagen i nu aktuell del.

6. Ett särskilt fastighetsskatteunderlag

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten
börjar med "Med anledning" och slutar med "steg m.m." bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör villabeskattningen ges den i moderata
samlingspartiets partimotion Skl5 förordade utformningen. Vid ett
sådant ställningstagande saknar de nu aktuella motionerna aktualitet.
Motionerna bör därför avstyrkas av riksdagen.

1989/90:SkU10

Bilaga 4

238

7. Ett särskilt fastighetsskatteunderlag

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Fastighetsskatten börjar med "Med anledning" och slutar
med "steg m.m." bort ha följande lydelse:

De förslag avseende bostadsbeskattningen för år 1990 som läggs fram
i propositionen bör enligt utskottets mening ses som övergångslösningar
i avvaktan på en mera genomgripande reformering av denna beskattning.
Efter år 1990 bör därför beskattningen vila på en annan
grund än i dag. Fr.o.m. år 1991 bör sålunda skatten på boendet tas ut
på ett särskilt fastställt bruksvärde i stället för på taxeringsvärdet.
Bostadsutskottet kan sålunda ansluta sig till förslaget i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Sk32 samt motion Sk33 (c) i denna del.
Det löser också problemet för de fastboende i skärgårdarna. 1 anslutning
härtill bör även övervägas att låta intäkterna för den nya skatten
tillfalla kommunerna — detta med avseende på det ansvar för bostadsförsörjningen
som ålagts kommunerna.

8. En utredning om småhusbeskattningen

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten
börjar med "Det finns" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Bostadsutskottet delar den i moderata samlingspartiets partimotion
Skiö framförda uppfattningen att utformningen av den framtida småhusbeskattningen
bör utredas. Det bör därvid övervägas om inte beskattning
av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas på
ett likformigt sätt. Därvid 6nns det anledning att pröva om en beskattning
över huvud taget är erforderlig. Värderingen av en bostadsförmån
kan exempelvis utformas med utgångspunkt i bostadsytan eller genom
anknytning till fastighetens byggnadsvärde — detta under förutsättning
av att markvärdet fångar upp större delen av de regionala olikheterna.
Utskottets ställningstagande i denna del bör ges regeringen till känna.

9. Fastighetsskatt för industrifastigheter

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Fastighetsskatten börjar med "Ett motsvarande" och slutar
med "motionärernas förslag" bort ha följande lydelse:

Genom att bredda basen för fastighetsskatten tillförsäkras bostadssektorn
en del av de resurser som kommer att erfordras för att fortsättningsvis
värna de bostadssociala målen. Det finns, mot bakgrund av det
nu anförda naturligtvis inte några skäl till att undanta industrifastigheter
från den statliga fastighetsskatten. Som anförs i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Sk32 talar likformighetsskäl i stället för
att också dessa fastigheter bör beskattas. Utskottet kan sålunda ansluta
sig till motionärernas förslag om att industrifastigheter bör beläggas
med en fastighetsskatt enligt samma principer som gäller för konven -

1989/90:SkU 10

Bilaga 4

239

tionellt beskattade hyresfastigheter. Den inkomstförstärkning för stats- 1989/90:SkU 10

kassan på omkring 2 miljarder kronor som detta ger bör i sin helhet Bilaga 4

tillföras bostadssektorn.

240

Innehållsförteckning i989/90:Skuio

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 62

Utskottet 70

Inledning 70

Skattereformens inriktning 71

Finansiering 75

Bilaccis 79

Inkomstskatt m.m 80

Skatteskalan 80

Endagsförrättningar och bilkostnader 80

Resor mellan bostad och arbetsplats 82

Bilförmån 83

Anställdas förvärv av värdepapper 84

Försäljning av aktier 84

Pensionsförsäkringar m.m 85

Småhus 86

Hyreshus 88

Energisparande installationer 89

Förmögenhet m.m 89

Fackföreningsavgifter m.m 90

Pensionärer 91

Företagsbeskattningen 91

Övriga frågor 96

Tillfälligt obligatoriskt sparande 96

Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt 97

Propositionen i övrigt 97

Hemställan 98

Reservationer lil

1. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg (m) lil

2. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg (c) 114

3. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg (c, vpk, mp) 116

4. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg (c) 117

5. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg (vpk) 119

6. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg (mp) 124

7. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens
första steg (c, vpk, mp) 128

8. Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster (m,

c, vpk, mp) 129

9. Bilaccisen m.m. (m) 130

10. Bilaccisen m.m. (c) 130 241

11. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion (c) . 131

12. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion 1989/90:SkU 10

(vpk) 132

13. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion

(mp) 135

14. Bilresor i tjänsten m.m. (m) 137

15. Bilresor i tjänsten m.m. (c) 137

16. Resor mellan bostad och arbetsplats (c) 138

17. Resor mellan bostad och arbetsplats (mp) 139

18. Bilförmån (m) 139

19. Bilförmån (c) 140

20. Bilförmån (mp) 141

21. Förmånliga förvärv av värdepapper (m) 141

22. Beräkning av realisationsvinst på aktier (m) 142

23. Övergångsbestämmelser beträffande reavinstregler na

(m) 143

24. Pensionsförsäkringsavdraget (m) 143

25. Skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller
pensionsfonder (vpk) 144

26. Skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller
pensionsfonder (mp) 145

27. Villabeskattningen för år 1990 (m) 146

28. Villabeskattningens framtida utformning (m) 147

29. Villabeskattningens framtida utformning (vpk) 148

30. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (m) 148

31. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (vpk) 148

32. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (m) 149

33. Energisparande installationer (c, vpk, mp) 149

34. Prisnivån på jordbruksfastigheter, m.m. (m, c) 150

35. Förmögenhetsskatteskalan (m) 151

36. Förmögenhetsskatteskalan (vpk) 153

37. Förmögenhetsskatteskalan (mp) . 155

38. Sambeskattning av förmögenhet (m, c, mp) 157

39. Arbetande kapital i företag (m, c) 158

40. Begränsningsregeln (m, c) 158

41. Symmetrisk beskattning av sparande, m.m. (m) .... 158

42. Fackföreningsavgifter m.m. (m, mp) 161

43. Barnpension (m, c) 162

44. Pensionärer (m) 162

45. Pensionärer (c, vpk, mp) 163

46. Tidpunkten för genomförande av en ändrad företagsbeskattning
m.m. (m) 164

47. Investeringsfonderna (c, mp) 166

48. Kontraktsavskrivning (m, c) 167

49. Kommunal företagsbeskattning m.m. (mp) 168

50. Tillfälligt obligatoriskt sparande (m, fp, vpk, mp) . . . 169

51. Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt (m, fp, c) 170

Särskilda yttranden 171

1. Ärendet (m, c, vpk, mp) 171 242

2. Ekonomiska effekter och finansiering av skatterefor- 1989/90:SkU 10

mens första steg (fp) 171

3. Turistnäringen i utsatta orter (m, c, vpk) 172

4. Resor mellan bostad och arbetsplats (m) 172

5. Fastigheter i skärgården (m) 173

6. Fastigheter i skärgården (c, vpk, mp) 173

Bilaga 1 Lagrådets yttrande 174

Bilaga 2 Finansutskottets yttrande 1989/90:FiU2y 180

Bilaga 3 Näringsutskottets yttrande 1989/90:NU6y 220

Bilaga 4 Bostadsutskottets yttrande 1989/90:BoU2y 228

243

gotab 96967, Stockholm 1990