Näringsutskottets betänkande
1989/90: NU15

Kapitalkravet i banker och andra

kreditinstitut 1989/90

NU15

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1989/90:43 om kapitalkravet i banker och andra
kreditinstitut (finansdepartementet),
dels tre motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels två motioner från allmänna motionstiden.

Företrädare för Finansbolagens förening, Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Svenska Kreditförsäkrings AB har inför utskottet
framfört synpunkter i ärendet. Skrivelser har inkommit från dessa
organisationer etc. och från Första Sparbanken, Svenska bankföreningen
och Svenska sparbanksföreningen.

Sammanfattning

Ett samarbetsorgan, Baselkommittén, har för länderna i den s.k. tiogruppen,
till vilken Sverige hör, utarbetat förslag till enhetliga kapitaltäckningsregler
för internationellt verksamma banker. Regeringens förslag
innebär att de bestämmelser om kapitalkrav som ingår i lagarna
om olika slags kreditinstitut anpassas till den internationella nivå som
Baselkommittén har angett. De nya bestämmelserna skall tillämpas
fullt ut från 1992 års slut. De medför att kapitalkravet ökar totalt sett
och särskilt för de institut som är inriktade på fastighetskreditgivning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den ändringen att överavskrivningar
på leasingobjekt delvis skall får räknas in i finansbolagens
kapitalbas. Reglerna om höjt kapitalkrav för fordringar hos försäkringsbolag
befaras inverka snedvridande på konkurrensen mellan
kreditförsäkringsverksamhet och bankernas garantigjvning. Riksdagen
föreslås uppmana regeringen att verka för en ändring på denna punkt.

I två reservationer hävdar centerpartiets och miljöpartiets företrädare
att jordbrukskrediter bör hänföras till en lägre riskklass och att
regeringen bör försöka få en längre övergångstid internationellt godtagen.
Från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida godtas regeringens
förslag på dessa punkter men med annan motivering än
utskottets. De fyra nämnda partiernas företrädare ser enligt en gemen -

1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 15

sam reservation en fara i att kapitalkravet kan komma att höjas
snabbare i Sverige än i övriga länder. I en ytterligare reservation (c,
mp) påkallas åtgärder som motverkar att de nya reglerna leder till
negativa strukturförändringar på kreditmarknaden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa skall fa sin grundfond ökad med 4 miljarder
kronor.

Propositionen

Förslag

I proposition 1989/90:43 har regeringen — efter föredragning av statsrådet
Odd Engström — föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

6. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

7. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,

8. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

9. lag om ändring i lagen (1980:1079) om svenska skeppshypotekskassan,

10. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag.

Lagförslagen finns på s. 2—42 i propositionen. Det förstnämnda

återges, med en ändring som följer av ett beslut av riksdagen i
november 1989 (prop. 1988/89:152, 1989/90:LU5, SFS 1989:834), som
bilaga till detta betänkande (s. 20). Lagförslagen har — utom såvitt

gäller ny lydelse av 13 § lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar — granskats av lagrådet.

Huvudsakligt innehåll

Innebörden av de framlagda lagförslagen är att reglerna om kapitaltäckning
och upplåningsrätt för kreditinstitut reformeras och att kapitalkravet
avpassas till en internationellt accepterad lägsta nivå. Reformen
innebär totalt sett en skärpning av kapitalkravet. Lagändringarna
medför att så långt möjligt enhetliga kapitaltäckningsregler kommer att
gälla för samtliga de kreditinstitut som omfattas av lagarna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. Kapitalkravet
skall vara uppfyllt senast vid utgången av år 1992.

Enligt den föreslagna ändringen i lagen om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar får Stadshypotekskassan
sin grundfond ökad med 4 miljarder kronor.

1989/90: NU 15

Motionerna

1989/90:NU15

De motioner som har väckts med anledning av proposition
1989/90:43 är följande:

1989/90:N13 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om reducerat kapitalkrav för lantbrukets bostäder,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en längre övergångstid vid uppbyggnad av en breddad kapitalbas i
landshypoteksorgan isationen.

1989/90:N14 av Lars De Geer m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad t motionen anförts om ett
med EG tidsmässigt samordnande av ikraftträdande av de nya kapitaltäckningsreglerna.

1989/90:N15 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. i anledning av proposition 1989/90:43 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att tidpunkten
för införandet av de nya kapitaltäckningsreglerna anpassas efter utvecklingen
internationellt,

2. i anledning av proposition 1989/90:43 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att de nya
kapitaltäckningsreglerna inte får leda till negativa strukturförändringar
på den svenska kreditmarknaden,

3. med avslag på proposition 1989/90:43 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergångsreglerna
vad avser kreditgivning vid lån med bunden ränta vid införandet av de
nya kapitaltäckningsreglerna,

4. med avslag på proposition 1989/90:43 i denna del beslutar att
kapitaltäckningskravet för krediter med säkerhet i jordbruksfastigheter
bestäms till 4 % i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. — därest yrkande 4 ej vinner riksdagens bifall — beslutar att
kapitaltäckningskraven för bostadsbyggnad på jordbruk kombinerat
med en statlig grundgaranti jämställs med krediter med säkerhet i
annan bostadsfastighet i enlighet med vad som anförs i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1988/89:N219

av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
effekterna av höjt kapitaltäckningskrav för jordbrukskrediter.

1988/89:N349 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk
lagstiftning om nya kapitaltäckningsregler.

Utskottet

1989/90:NU15

I bankrörelselagen (1987:617) ingår kapitaltäckningsregler (2 kap.
9—11 §§), som har till syfte att skapa skydd för insättarnas medel.
Affärsbankerna och foreningsbankerna skall ha eget kapital och sparbankerna
egna fonder av viss storlek. Beräkningen görs med utgångspunkt
i bankens placeringar, dvs. dess tillgångar och garantiförbindelser.
Placeringarna har på ett detaljerat sätt delats in i fyra grupper med
hänsyn till skillnader i kreditrisk. För vissa placeringar, t.ex. fordringar
hos staten, kommun eller bank, gäller inte något kapitalkrav. För
de övriga grupperna uppgår kapitalkravet till resp. 1 %, 4 % och 8 %
av summan av bankens placeringar i gruppen. Förutom eget kapital
eller egna fonder enligt närmare definition i lagen får bankerna i viss
utsträckning som kapitaltäckning medräkna sina s.k. värderegleringskonton
och det nominella värdet av förlagslån som de har tagit upp.
Kapitaltäckningsregler finns även för fondkommissionsbolagen, medan
motsvarande syfte i fråga om andra typer av kreditinstitut — finansbolag,
kreditaktiebolag och hypoteksinstitut — tillgodoses genom regler
som begränsar institutens upplåningsrätt.

Kreditmarknadskommittén har i betänkandet (SOU 1988:29) Förnyelse
av kreditmarknaden föreslagit omfattande ändringar i kapitaltäcknings-
och upplåningsreglerna. Den proposition (1989/90:43) om
kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut som nu föreligger har
emellertid, som strax skall redovisas, ett annat underlag.

Mot bakgrund av stora förluster, ibland också fallissemang, som i
olika länder har inträffat i bankverksamhet har sedan år 1974 förts
diskussioner i ett samarbetsorgan vari ingår representanter för länderna
i den s.k. tiogruppen, dvs. Belgien, England, Frankrike, Holland,
Italien, Japan, Canada, Sverige, Förenta Staterna, Förbundsrepubliken
Tyskland och Schweiz, samt för Luxemburg. Gruppen brukar kallas
Baselkommittén; en annan benämning är Cooke-kommittén efter en
tidigare ordförande.

I juni 1988 kom Baselkommittén fram till en överenskommelse om
gemensamma kapitaltäckningsregler, som skulle kunna tillämpas inom
alla tiogruppens länder. Ett motsvarande arbete har ägt rum inom
Europeiska gemenskapen (EG). Det har eftersträvats att reglerna inom
de båda delvis sammanfallande ländergrupperna skulle överensstämma
och att Baselkommitténs regler i möjligaste mån skulle bli accepterade
världen över. För att bli bindande måste reglerna omsättas i nationell
lagstiftning. De innehåller minimikrav. Det står således varje land fritt
att föreskriva strängare regler. Liksom är fallet med de nuvarande
svenska kapitaltäckningsreglerna har den kreditrisk som är förenad
med placeringarna beaktats, däremot inte andra risker, t.ex. för ränteförändringar
och växelkursförändringar i negativ riktning. Väsentligt
är att reglerna föreskriver konsoliderad kapitaltäckning, dvs. skall
tillämpas på koncernbasis.

Baselkommitténs kapitaltäckningsregler har stora likheter med den
svenska bankrörelselagens men avviker från dessa i tekniskt hänseende.
Placeringarna klassificeras först efter riskgrad och ges därvid olika

vägningstal. En del poster på balansräkningen, såsom kontanta medel
och vissa fordringar på stater och centralbanker, behöver inte alls
medräknas. Andra poster tas upp till viss del — 20 %, 50 %, 100 %

— med hänsyn till riskgraden. Placeringarnas sålunda beräknade sammanlagda
värde ställs därefter i relation till en på visst sätt beräknad
kapitalbas. Denna skall därvid uppgå till en viss lägsta kvotdel, 8 %,
av placeringarnas värde. Denna nivå skall vara uppnådd senast vid
utgången av år 1992. Ett etappmål är att ett kapitalkrav på lägst
7,25 % skall vara uppfyllt. Detta skall vara fallet två år tidigare, vid
1990 års slut. Vissa ytterligare övergångsregler finns.

Av det nyss sagda följer exempelvis att en placering vars värde skall
tas upp till 50 % kommer att kräva en kapitaltäckning av 4 %. Trots
skillnaden i beräkningssätt är alltså en jämförelse med nuvarande
svenska bestämmelser lätt genomförbar.

Uppgiften att transformera Baselkommitténs principer till svensk
författningstext har ålegat en arbetsgrupp inom finansdepartementet,
benämnd kapitaltäckningsgruppen och biträdd av en referensgrupp
bestående av representanter för kreditinstituten. Gruppen lade fram
sitt förslag i december 1988 i departementspromemorian (Ds 1988:70)
Reformering och internationell anpassning av kapitalkravet i svenska
kreditinstitut. Denna har liksom kreditmarknadskommitténs betänkande
remissbehandlats och ligger till grund för regeringens förslag i
proposition 1989/90:43.

Regler baserade på Baselkommitténs har utarbetats inom EG. De
skall träda i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas fullt ut fr.o.m. den
1 januari 1993.

Beträffande kapitalbasen innebär kapitaltäckningsgruppens och regeringens
förslag att den indelas i två grupper, primärt kapital och
supplementärt kapital. Till den första hör eget kapital samt öppet
redovisade reserver av högsta kvalitet. Supplementärt kapital, som
enligt Baselkommitténs normer skall få likställas med primärt kapital
inom vissa ramar, utgörs av vissa dolda reserver, vissa slag av uppskrivningskonton,
vissa avsättningar för förlustrisker, särskilda typer av
upplåningsinstrument samt förlagslån. Det primära kapitalet skall utgöra
minst hälften av kapitalbasen.

De föreslagna reglerna innebär enligt kapitaltäckningsgruppens beräkningar
å ena sidan att kapitalbasen ökar för flertalet kreditinstitut, å
andra sidan att kapitalkravet på institutens placeringar ökar. Den
sammantagna effekten har bedömts bli att kapitalkravet ökar. Detta
sker emellertid i olika hög grad beroende på inriktningen av institutens
placeringar. Ökningen av kapitalkravet torde bli störst för de
institut som har sin verksamhet inriktad på fastighetskreditgivning.
Konsekvenserna belyses (prop. s. 76 f.) med beräkningar av kapitalutnyttjandegraden
i olika fall, dvs. relationen mellan det kapitalkrav som
ställs på ett institut och den kapitalbas som institutet förfogar över
resp. kan uppbringa bl.a. genom ytterligare utnyttjande av möjligheten
att ta upp förlagslån.

I anslutning till propositionen föreligger fem motioner. Två av dessa
har väckts under allmänna motionstiden med hänvisning till kapital -

1989/90: NU 15

täckningsgruppens då föreliggande förslag, medan tre har föranletts av
propositionen. Utskottet tar upp olika beståndsdelar i regeringens
förslag med utgångspunkt dels i motionerna, dels i synpunkter och
önskemål som organisationer och företag har framfört till utskottet i
skrivelser och vid uppvaktningar. Vad som har begärts från olika håll
är huvudsakligen att värderingen av vissa slags tillgångar skall ändras
eller en längre övergångsperiod tillåtas. Inga krav har ställts på att
förslaget till nya regler om kapitalkrav för kreditinstituten skulle
avslås. I den mån inte annat anges i det följande ställer sig utskottet
bakom regeringens förslag med tillhörande motivering. En avvikelse
vill utskottet nämna redan här. Regeringen har räknat med att de olika
lagarna om ändring i nuvarande bestämmelser skulle träda i kraft den
1 januari 1990. Propositionen har emellertid avlämnats senare än som
varit avsett. För att författningarna skall hinna publiceras tillräckligt
lång tid före ikraftträdandet föreslår utskottet att den angivna tidpunkten
ändras till den 1 februari 1990.

Innan olika detaljer i de föreslagna reglerna behandlas vill utskottet
referera vissa allmänna synpunkter som poängteras i propositionen. De
skärpta kapitalkraven för vissa placeringar skall, anförs det (s. 73), inte
betraktas isolerade var för sig utan i belysning av Baselkommitténs
regler i deras helhet. Dessa har Sverige i hög grad varit med om att
påverka. Den samlade effekten av förslaget innebär att kapitalkravet
för internationellt verksamma banker bestäms till en godtagbar och
önskvärd miniminivå. Detta betecknas som mycket angeläget. Det
ligger i sakens natur, konstateras det vidare, att olika nationella särintressen
har fatt efterges i några hänseenden för att internationell
enighet skulle kunna uppnås. Regeringen menar att det svenska kreditväsendet
vid en internationell jämförelse generellt sett redan nu uppfyller
högt ställda kapitalkrav. Den tillägger emellertid att vissa kreditinstitut
torde komma att tvingas skaffa nytt riskvilligt kapital.

De svenska bankerna är i betydande utsträckning internationellt
verksamma, framhålls det vidare i propositionen, och detsamma gäller
även flera finansbolag. Hypoteksinstituten kan antas i framtiden komma
att ta upp lån på den internationella marknaden. Det är, anser
regeringen, därför nödvändigt att svenska kreditinstitut uppfyller de
minimikrav som uppställs där. Det skulle annars finnas risk för att
deras position och anseende rubbas, vilket skulle kunna föranleda
ökade kostnader för upplåning utomlands och försämrade möjligheter
för svenskt näringsliv på den internationella marknaden. Tanken på
skilda kapitaltäckningsregler för nationellt och för internationellt verksamma
institut avvisas (s. 90). I ett snävt, nationellt perspektiv skulle
visserligen vissa fördelar kunna uppnås med ett lägre kapitalkrav för
verksamheter inriktade enbart på hemmamarknaden. Men, sägs det i
propositionen, på sikt och i ett bredare perspektiv skulle en sådan
ordning leda till isolering och stagnation till förfång för en sund
utveckling på finansmarknaden.

Några av motionsyrkandena i ärendet går ut på ändringar i bestämmelserna
vad beträffar antingen kapitalkravet för vissa slags placeringar

1989/90:NU15

eller övergångstidens längd i vissa hänseenden. Den tidsmässiga samordningen
med ikraftträdandet av EG:s regler på området berörs
också. Vidare finns ett par yrkanden som gäller vissa särskilda konsekvenser
av det nya systemet resp. åtgärder för att komma till rätta med
dessa.

I fråga om vissa slags tillgångar skärps kapitalkravet påtagligt vid en
övergång till de föreslagna nya reglerna. Detta gäller framför allt
placeringar mot säkerhet i panträtt i jordbruksfastighet- För närvarande
är kapitaltäckningskravet i sådana fall 1 % om panträtten ligger
inom 75 % av uppskattningsvärdet och 4 % i övriga fall. Enligt
Baselkommitténs uppläggning jämställs krediter med pantsäkerhet i
jordbruksfastighet med alla andra placeringar som har anknytning till
näringsverksamhet; huvudregeln är att dessa kräver en kapitaltäckning
på 8 %. I propositionen erkänns att det kraftigt höjda kapitaltäckningskravet
i fråga om krediter med säkerhet i jordbruksfastighet kan
förefalla märkligt. Förlustriskerna vid sådana krediter kan emellertid
komma att öka även i Sverige, anförs det. Sammanfattningsvis har
regeringen inte funnit skäl för att Sverige skulle frångå den internationella
enighet som har uppnåtts beträffande bedömningen av kreditrisker
på näringslivsområdet.

Det höjda kapitaltäckningskravet i fråga om jordbrukskrediter togs
redan under allmänna motionstiden upp i motion 1988/89:N219 (fp).
Det skulle medföra ökade kostnader för finansinstituten och detta
skulle i sin tur resultera i höjda räntor för jordbrukarna, anförde
motionären. Hon begärde att regeringen skulle anmodas att vid sitt
ställningstagande till kapitaltäckningsgruppens förslag beakta effekterna
av en framtida förändring i ränteläget. I motion 1989/90:N15 (c), som
har föranletts av propositionen, kritiseras regeringens uttalande om
framtida ökade förlustrisker vid jordbrukskrediter. Det borde, hävdar
motionärerna, finnas möjligheter att inom ramen för den svenska
anpassningen av kapitaltäckningsreglerna reducera kapitaltäckningskravet
för krediter med säkerhet i jordbruksfastigheter från 8 % till
4 %. I andra hand, om en sådan förändring inte kan genomföras,
borde en motsvarande reduktion åstadkommas i fråga om den del av
krediten som avser bostadsbyggnad på jordbruk. För denna del skulle
kapitaltäckningskravet bli detsamma som för övriga bostadskrediter,
dvs. 4 % vid kredit upp till ett visst uppskattat värde. Motionärerna
framfor också — utan särskilt yrkande — tanken på att det i fråga om
bostadsbyggnader på jordbruk skulle lämnas någon form av bottengaranti
från statens sida utan kostnad för fastighetsägaren. Ett yrkande
om att möjligheten till sådan garanti skulle prövas — även med
avseende på vanliga bostadskrediter — har under allmänna motionstiden
framförts i motion 1988/89:N349 (c). Enligt denna borde möjligheten
till statsgaranti prövas också när det gäller vanliga bostadskrediter.
För bottenlån i fastigheter innebär de nya bestämmelserna en höjning
av kapitaltäckningskravet från 1 % till 4 %. Även i motion
1989/90:N13 (m) krävs att kapitalkravet för krediter avseende bostäder
på jordbruksfastigheter skall sänkas till 4 %.

1989/90:NU15

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att Sverige bör
godta de regler i fråga om värderingen av säkerhet i jordbruksfastigheter
som Baselkommittén har funnit motiverade i ett internationellt
perspektiv. Särskilda undantagsregler för bostadsbyggnader inom jordbruket
torde inte kunna komma i fråga. I vissa fall torde en lösning
kunna vara att en sådan byggnad avstyckas från jordbruksfastigheten
för att därefter kunna utgöra ett särskilt kreditobjekt. Något garantisystem
av antydd art finns det enligt utskottets uppfattning inte förutsättningar
för. Utskottet avstyrker följaktligen alla de nyss redovisade
motionsyrkandena och tillstyrker regeringens lagförslag i motsvarande
del. ,

De motionsyrkanden som direkt gäller övergångstidens längd framställs
i motionerna 1989/90:N13 (m) och 1989/90:N15 (c). I den förra
motionen begärs att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen
att övergångstiden för landshypoteksorganisationens del inte borde
understiga sju år. Enligt den sistnämnda motionen skulle riksdagen på
motsvarande sätt uttala att en längre övergångstid än fram till ingången
av år 1993 borde gälla med avseende på krediter med bunden ränta.
Motionärerna framhåller att bl.a. bostadsinstituten har lämnat sådana
lån i stor utsträckning. Utan en förlängning av övergångstiden skulle,
anför de, den ökning av räntemarginalen som föranleds av det ändrade
kapitalkravet drabba enbart nyutlåningen, och detta desto hårdare.

De båda motionsyrkandena avser utformningen av de olika lagarnas
övergångsbestämmelser, vilka fastställs av riksdagen. Vad regeringen
skulle kunna göra är att innan den förutsedda övergångstiden av tre år
har gått ut framlägga förslag till lagändringar varigenom denna tid
förlängs. En sådan åtgärd skulle rimligen förutsätta att regeringen hos
övriga berörda länder har lyckats skapa acceptans för ett sådant undantag
från de gemensamt överenskomna tidsfristerna.

1 propositionen framhålls (s. 109) att den omständigheten att lån
lämnas med fast ränta vållar särskilda problem för de fastighetsfinansierande
instituten utöver dem som framkallas av de höjda kapitalkraven.
Generellt sett får dock en övergångstid på tre år anses ge rimliga
möjligheter att göra nödvändiga anpassningar i olika avseenden, anförs
det. Det finns starka skäl att inta en restriktiv hållning i fråga om
medgivande av förlängd övergångstid, heter det vidare. Dels kan olika
avsteg väntas bli kritiskt granskade vid den fortsatta internationella
översynen av kapitaltäckningsreglerna, dels är det svårt att undvika att
det uppkommer orättvisor mellan olika institutgrupper.

Utskottet instämmer i detta resonemang och avstyrker således de
båda motionsyrkanden som syftar till förlängning av övergångstiden.

I motion 1989/90:N15 (c) sägs också med mera generell syftning att
Sverige inte ensidigt bör införa skärpta kapitaltäckningsregler som
ännu inte gäller vare sig inom tiogruppens länder eller inom EG. Om
det skulle komma att visa sig att Sverige genom de nya reglerna har
infört hårdare kapitalkrav än EG bör man, menar motionärerna,
kunna utgå från att en erforderlig svensk anpassning snabbt kan vidtas.
Ungefär samma tankegång möter i motion 1989/90:N14 (fp). Där

1989/90:NU15

anförs att själva anpassningen av reglerna till EG:s nivå är nödvändig,
men motionärerna ifrågasätter det kloka i att Sverige inför de nya
reglerna hela tre år innan de infors fullt ut inom EG.

I propositionen framhålls (s. 108) att EG:s direktiv om kapitalbas
och kapitaltäckning i allt väsentligt överensstämmer med Baselkommitténs
regler. Det nya regelsystemet skall vara infört i EG:s medlemsländer
senast den 1 januari 1991. Någon kontrollstation vid utgången
av år 1990 föreskrivs sålunda inte. Fram till utgången av år 1992, då
kapitalkravet år 8 %, skall minimikravet vara att kapitaltäckningsgraden
aldrig får gå ner från uppnådd nivå. Några länder inom EG har i
närmare angivet avseende fatt förlängd övergångstid i vad avser krediter
med vissa typer av säkerheter. De länder inom EG som omfattas av
Baselkommitténs regler har dock förklarat att de kommer att tillämpa
Baselreglerna på internationellt verksamma banker i de fell då dessa
regler är strängare än EG-reglerna. I propositionen anges skäl som
enligt regeringens mening talar för att det internationellt baserade
systemet för kapitaltäckning införs i Sverige under den angivna perioden.
Den föreslagna ordningen innebär inte, understryks det, att Sverige
kommer att tillämpa striktare kapitalkrav tidigare än vad generellt
blir fallet inom EG. EG-direktivens ändamål är att utgöra en minsta
gemensamma nämnare för samtliga kreditinstitut i samtliga medlemsländer.
Flera länder med högt utvecklade finansiella marknader kan,
sägs det i propositionen, väntas införa de nya reglerna väl i takt med
de hållpunkter som Baselkommittén har lagt fast.

Utskottet vill i anslutning till de nu refererade uppgifterna och
synpunkterna särskilt poängtera att det är Baselkommitténs för tiogruppens
länder utarbetade regelsystem som Sverige enligt regeringens
förslag skall ansluta sig till. Endast sekundärt är det alltså fråga om en
anpassning till vad som kommer att gälla inom EG. Utskottet finner
inte att de båda här berörda yrkandena i motionerna 1989/90:N14 (fp)
och 1989/90:N15 (c) bör ge anledning till någon åtgärd från riksdagens
sida.

Ett återstående motionsyrkande, i motion 1989/90:N15 (c), går ut på
att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om vikten av att de
nya kapitaltäckningsreglerna inte får leda till negativa strukturförändringar
på den svenska kreditmarknaden. Denna skulle, menar motionärerna,
inte komma att fungera bättre om det t.ex. bara skulle kvarstå
tre självständiga bostadsinstitut. Om antalet institut minskar uppstår
lätt en oligopolsituation, framhåller de; de positiva effekterna av en
avreglerad kapitalmarknad skulle därmed sättas ur spel.

Strängare kapitalkrav kommer, anförs det i propositionen (s. 105),
liksom den pågående förnyelsen av hela den finansiella lagstiftningen
att leda till strukturella förändringar. De festighetsfinansierande institutens
verksamhet rymmer storleksfördelar som kan förutses öka i
betydelse, heter det vidare. Det framgår sålunda att regeringen räknar
med att det nya regelsystemet kommer att fa ofrånkomliga strukturella
effekter.

Aven oavsett de ändrade kapitalkravens följder kännetecknas den
svenska kreditmarknaden för närvarande av påtagliga strukturföränd 11

Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 15

1989/90: NU 15

ringar. I vissa £all torde de vara en följd av förändringar inom
näringslivet som statsmakterna inte skulle kunna råda över utan drastiska
åtgärder. I andra fall rör det sig om mer eller mindre förutsebara
effekter av exempelvis Sveriges närmande till EG eller andra förändringar
inom politiken av mera generell natur. I åter andra fall är det
fråga om för lagstiftaren medvetna konsekvenser av ingrepp på marknaden,
t.ex. genom den nya lagen om finansbolag som har lett till en
kraftig minskning av antalet sådana foretag. Utskottet förutsätter att
regeringen och de konkurrensvårdande myndigheterna fortlöpande
uppmärksammar den institutionella utvecklingen på kreditmarknaden
och tar de initiativ som kan visa sig vara befogade. Någon framställning
till regeringen på grundval av det berörda yrkandet i motion
1989/90:N15 (c) finner utskottet inte motiverat.

Efter sin genomgång av motionsyrkandena tar utskottet upp några
andra frågor rörande bestämmelserna om kapitalbas och om kapitalkrav
för olika slags placeringar.

Finansbolag har ofta betydande tillgångar i form av överavskrivningar
på leasingobjekt. Dessa tillgångar ingår inte i de tillgångar som enligt
finansbolagslagen ligger till grund för finansbolagens upplåningsrätt.
Kapitaltäckningsgruppen ansåg emellertid att överavskrivningarna borde
i kapitaltäckningshänseende behandlas på samma sätt som värderegleringsreserver,
vilket enligt dess förslag innebar att de till 50 % skulle
räknas som primärt kapital. Regeringen har ansett (s. 95) att statsmakternas
ställningstagande i frågan om tillgodoräknande av överavskrivningar
på leasingobjekt, vilken var aktuell när upplåningsrättsreglerna
för finansbolag ändrades år 1988, bör anstå ytterligare i avvaktan på
dels leasingutredningens (Ju 1988:01) resultat, dels den pågående reformeringen
av företagsbeskattningen.

Överavskrivningarna på leasingobjekt uppgår till avsevärda belopp

— den 30 juni 1989, enligt statistiska centralbyråns kapitalmarknadsstatistik,
totalt ca 4,8 miljarder kronor — och har sålunda stor betydelse
för finansbolagens finansiella ställning. Utskottet finner det mindre
lämpligt att ställningstagandet i frågan huruvida de till någon del skall
få inräknas i kapitalbasen skjuts på framtiden. Det finns enligt utskottets
mening skäl för att de, i enlighet med kapitaltäckningsgruppens
förslag, får i viss utsträckning inräknas i kapitalbasen.

Andelen bör vara densamma som föreslås gälla i fråga om reserver
för utlåning och garantiförbindelser m.m., dvs. 70 %.

Utskottet föreslår alltså att den i propositionen föreslagna 11 a §
lagen om finansbolag kompletteras med en bestämmelse om att med
primärt kapital skall avses även 70 % av det belopp som svarar mot
bolagets reserv till följd av avskrivning på egendom som har upplåtits
till nyttjande.

En typ av placeringar som enligt regeringens förslag — i enlighet med
Baselkommitténs rekommendationer — i framtiden kommer att medföra
kraftigt ökade krav på kapitaltäckning är fordringar på försäkringsföretag.
Enligt 1 kap. 10 § bankrörelselagen tillhör fordringar för

1989/90: NU 15

vilka ett försäkringsföretag med svensk koncession svarar den grupp av
placeringar för vilken inte gäller något kapitalkrav. Svarar något annat
försäkringsföretag för fordringarna är kapitalkravet 1 %. Den föreslagna
nya lagstiftningen innehåller ingen särregel beträffande fordringar
på försäkringsbolag; sådana blir följaktligen förenade med ett kapitaltäckningskrav
på 8 %.

I propositionen (s. 101) uttalas, mot bakgrund av Baselkommitténs
ståndpunkt, att det finns försäkringsbolag i Sverige och utomlands som
i riskvärderingshänseende väl låter sig jämföras med bank eller annat
kreditinstitut. Den verksamhet som kreditförsäkringsbolagen bedriver
liknar mycket, heter det vidare, sådan verksamhet som förekommer i
bank. Kreditförsäkringsboiagen står under motsvarande tillsyn som
bankerna och har en god soliditet. Regeringen konstaterar emellertid
att ett sådant synsätt inte har vunnit insteg i Baselkommittén och inte
heller inom EG, och det är enligt dess mening inte möjligt för Sverige
att på sikt ha regler som i viktiga avseenden avviker från vad som
gäller internationellt. I samband med de föreslagna EG-reglerna har
det, meddelas i propositionen, uttalats att det kommer att göras undersökningar
i syfte att utröna om det ifrågavarande EG-direktivet i dess
helhet medför påtagliga störningar i konkurrensen mellan kreditinstitut
och försäkringsbolag och om det är påkallat med åtgärder för att
komma till rätta med sådana störningar.

Med hänvisning till den stora skillnad i kapitaltäckningskrav som
enligt förslaget föreligger mellan fordringar mot bank och fordringar
mot försäkringsbolag anser regeringen att förslaget i nu berörd del inte
skall sättas i kraft innan det blir klarlagt vad EG:s slutliga ställningstagande
i frågan blir. Regeringen föreslår därför en övergångsbestämmelse
(nr 4 i vart och ett av de lagförslag som innehåller bestämmelser om
kapitalkrav) enligt vilken värdehandlingar och andra fordringar för
vilka ett försäkringsbolag svarar kommer att till utgången av år 1990
hänföras till samma riskgrupp som gäller för bankernas del.

Försäkringsbranschens reaktion på den föreslagna ändringen i riskvärderingsreglerna
har kommit till uttryck i remissyttranden från
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam vilka återges i
propositionen (s. 179 f.). Svenska Kreditförsäkrings AB har, med stöd
av Försäkringsbolagens riksförbund, bl.a. understrukit att ändringen
får en snedvridande effekt på konkurrensen mellan kreditförsäkringsverksamheten
och bankernas garantigivning.

Utskottet finner denna effekt beklaglig och anser att ansträngningar
bör göras för att en mera tillfredsställande lösning skall komma till
stånd. Av propositionen framgår att Baselkommittén kan väntas ta upp
frågan till förnyad prövning (s. 74) och att frågan också har aktualitet
hos EG (s. 101). Utskottet vill framhålla det angelägna i att regeringen
verkar för en ändring av kapitalkraven på den punkt som nu har
berörts.

Slutligen gör utskottet några påpekanden rörande detaljer i lagförslagen.

1989/90:NU15

I 2 kap. 10 § förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen har
regeringen i punkt B 1 utan särskild kommentar gjort en ändring i
förhållande till lagrådsremissen. I den senare talas om bl.a. värdehandlingar
eller fordringar för vilka "en allmän kassa eller inrättning vars
reglemente fastställts av regeringen" svarar. I det slutliga förslaget
nämns inte denna kategori men däremot "allmänna pensionsfonden".
Detta är att uppfatta som en precisering vilken icke förändrar lagrummets
innebörd.

I 2 kap. 10 § i samma lagförslag skall i punkt B 4 liksom i andra
punkter stå "Värdehandlingar och fordringar

I 2 kap. 10 § punkterna A 5 och B 6 talas om fordringar, garantiförbindelser
och andra åtaganden för vilka säkerheten utgörs av värdehandlingar
för vilka visst organ svarar, enligt vad som nämnts i
tidigare punkter. Borgen eller garanti som har utfärdats av samma
organ omfattas av dessa tidigare punkter.

I propositionen ingår, såsom har redovisats i det föregående, ett förslag
till lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar. Detta lagförslag
innefattar förutom de nya kapitaltäckningsreglerna en ändring beträffande
stadshypotekskassans grundfond. I enlighet med en framställning
från kassan föreslås denna bli ökad från 21 miljarder kronor till 25
miljarder kronor. Härigenom skulle kassans upplåningsrätt, som nu
uppgår till ca 253 miljarder kronor, komma att stiga med 40 miljarder
kronor. Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet
i jordbruksfastighet

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:N219, motion
1989/90:N13 yrkande 1 och motion 1989/90:N15 yrkandena 4
och 5 antar det i proposition 1989/90:43 framlagda förslaget till
lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap.
10 §,

res. I (c, mp)

res. 2 (m,fp) ■ motiv.

2. beträffande statsgaranti för bostads- och jordbrukskrediter
att riksdagen avslår motion 1988/89:N349,

3. beträffande vissa övergångsbestämmelser

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:N13 yrkande 2 och
motion 1989/90:N15 yrkande 3 antar i proposition 1989/90:43
framlagda förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617), lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,
lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, lag om
ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

1989/90: NU 15

och om landshypoteksföreningar, lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748), lag om ändring i lagen (1980:1097) om
svenska skeppshypotekskassan och lag om ändring i lagen
(1988:606) om finansbolag, vart och ett i vad avser punkt 2
övergångsbestämmelserna.

res. 3 (c, mp)

res. 4 (m,fp) ■ motiv.

4. beträffande anpassning till internationell utveckling

att riksdagen avslår motion 1989/90:N14 och motion
1989/90:N15 yrkande 1,

res. 5 (m, fp, c, mp)

5. beträffande strukturförändringar på kreditmarknaden
att riksdagen avslår motion 1989/90:N15 yrkande 2,

res. 6 (c, mp)

6. beträffande överavskrivningar på leasingobjekt

att riksdagen antar det i proposition 1989/90:43 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1988:607) om finansbolag i vad
avser 11 a § andra stycket med ändrad lydelse enligt utskottets
förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

11 a §

Kapitalbasen utgörs — — — av kapitalbasen.

Med primärt — — — — — Eget kapital.

B. Sjuttio procent av det belopp B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver som svarar mot bolagets reserver
för utlåning och garantiförbindel- för utlåning och garantiförbindelser.
ser samt till följd av avskrivning på

egendom som upplåtits till nyttjande.
.

C. Sjuttio procent — — — och marknadsvärdet.

Med supplementärt — — — i 11 c §.

res. 7 (mp)

7. beträffande kapitalkrav för fordringar mot försäkringsbolag
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

res. 8 (m, fp, c, mp) - motiv.

8. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i proposition 1989/90:43 framlagda förslagen
till

a) lagom ändring i bankrörelselagen (1987:617),

b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

c) lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

d) lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

e) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

f) lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

g) lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

h) lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

1989/90:NU 15

i) lag om ändring i lagen (1980:1079) om svenska skeppshypoteks
kassan,

j) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag,
i den mån de inte omfattas av utskottets hemställan under 1, 3
och 6, samtliga lagförslag med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet
till den 1 februari 1990 och lagen om ändring i
bankrörelselagen med ändrad lydelse av 2 kap. 10 § första
stycket B 4 enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

4. Värdehandlingar för vilka
svarar en bank i någon av de utländska
stater som regeringen föreskriver.

Stockholm den 7 december 1989
På näringsutskottets vägnar

Utskottets förslag

4. Värdehandlingar och fordringar
för vilka svarar en bank i
någon av de utländska stater som
regeringen föreskriver.

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), IngaBritt
Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp). Leif
Marklund (s), Mats Lindberg (s), Kjell Ericsson (c), Björn Kaaling (s)
och Håkan Hansson (c).

Reservationer

1. Reducerat kapitalkrav för placeringar med
säkerhet i jordbruksfastighet (morn. 1)

Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
ansluter" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har kommit till slutsatsen att det kraftigt ökade kapitalkravet
när det gäller jordbrukskrediter innebär en helt obefogad uppvärdering
av de risker som kan vara förknippade med krediter för vilka
lämnas säkerheter i svenska jordbruksfastigheter. Svenska jordbruksföretag
skiljer sig typiskt sett i flera avseenden från sådana företag i andra
europeiska länder. Det rör sig i Sverige ovanligt ofta om kombinerade
företag med flera verksamhetsgrenar. Byggnadsbestånd och maskinpark

1989/90:NU15

är genomsnittligt av mycket hög idass. Ofta ingår en betydande andel
produktiv skogsmark i jordbrukarnas markinnehav. Skogsråvaran måste
betraktas som en värdefull tillgång i säkerhetsavseende.

Av här angivna skäl anser utskottet att riksdagen med ändring i
regeringens förslag bör till grupp C av institutens placeringar hänföra
även fordringar etc. för vilka säkerheten utgörs av panträtt i jordbruksfastighet,
med samma begränsning som i fråga om panträtt i bostadsfastighet.
Det får ankomma på regeringen att hos tiogruppens länder söka
skapa acceptans för denna avvikelse från Baselkommitténs normer.

Genom den ändring i regeringens förslag som utskottet sålunda
föreslår blir de berörda yrkandena i motionerna 1988/89:N219 (fp)
samt 1989/90:N13 (m) och 1989/90:N15 (c) direkt eller indirekt tillgodosedda.
Något garantisystem av den art som skisseras i motion
1988/89:N349 (c) vill utskottet inte förorda; denna motion avstyrks
alltså.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N15 yrkande 4, med
anledning av motion 1988/89:N219 och motion 1989/90:N13
yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:N15 yrkande 5
antar det i proposition 1989/90:43 framlagda förslaget till lag om
ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 10 §
första stycket C, dock med ändrad lydelse enligt utskottets förslag
i det följande:

Regeringens förslag

C. Fordringar, garantiförbindelser
och andra åtaganden på kapitalmarknaden,
för vilka säkerheten
utgörs av panträtt i bostadsfastighet
eller tomträtt till sådan fastighet
inom det uppskattade värde
som banken bestämt efter särskild
värdering.

Utskottets förslag

C. Fordringar, garantiförbindelser
och andra åtaganden på kapitalmarknaden,
för vilka säkerheten
utgörs av panträtt i jordbrukseller
bostadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet inom det
uppskattade värde som banken
bestämt efter särskild värdering.

2. Reducerat kapitalkrav för placeringar med
säkerhet i jordbruksfastighet (morn. 1, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m). Gunnar
Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med
"motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär en anmärkningsvärd
ökning av kapitalkravet för jordbrukskrediter. En ökning
från 1 % till 8 % får till följd att räntekostnaderna för lantbruket
stiger. Regeringen bör ha i minnet att detta sker samtidigt som det
svenska jordbruket genomgår en omfattande strukturförändring och

1989/90:NU15

avreglering. De ekonomiska påfrestningarna för särskilt de unga och
mest skuldsatta bönderna ökar härigenom ytterligare. Särskilda undantagsregler
för bostadsbyggnader inom jordbruket torde inte kunna
komma i fråga. I vissa Eall torde en lösning kunna vara att en sådan
byggnad avstyckas från jordbruksfastigheten för att därefter kunna
utgöra ett särskilt kreditobjekt. Något garantisystem av antydd art finns
det enligt utskottets uppfattning inte förutsättningar för.

Utskottet anser emellertid att den internationella anpassningen är så
betydelsefull för det svenska kreditväsendet att regeringens lagförslag
bör godtas i här berört avseende. De nyss redovisade motionsyrkandena
avstyrks följaktligen.

3. Vissa övergångsbestämmelser (mom. 3)

Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
instämmer" och slutar med "av övergångstiden" bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det uppenbart att en längre övergångstid är motiverad
i sådana fall som de båda nämnda yrkandena i motionerna
1989/90:N13 (m) och 1989/90:N15 (c) avser. Såsom motionärerna
föreslår bör regeringen söka skapa förutsättningar för att erforderliga
undantag från huvudregeln godtas av övriga berörda länder och därefter
förelägga riksdagen förslag till ändringar i övergångsbestämmelserna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande vissa övergångsbestämmelser
att riksdagen

dels antar i proposition 1989/90:43 framlagda förslag till lag
om ändring i bankrörelselagen (1987:617), lag om ändring i
lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, lag om ändring i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
om stadshypoteksföreningar, lag om ändring i lagen (1970:65)
om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,
lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748), lag
om ändring i lagen (1980:1097) om svenska skeppshypotekskassan
och lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, vart
och ett i vad avser punkt 2 övergångsbestämmelserna,

dels med anledning av motion 1989/90:13 yrkande 2 och
motion 1989/90:15 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

4. Vissa övergångsbestämmelser (mom. 3,
motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med
"av övergångstiden" bort ha följande lydelse:

1989/90:NU15

Utskottet finner det inte styrkt att de övergångsregler som regeringen
föreslår generellt sett är ogynnsammare än de som kommer att gälla i
tiogruppens övriga länder. Därför avstyrker utskottet de båda nu
nämnda yrkandena i motionerna 1989/90:N13 (m) och 1989/90:N15
(c). Sverige bör emellertid hos Baselkommittén verka för en längre
övergångstid.

5. Anpassning till internationell utveckling (mom. 4)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson
(c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Trots vad som anförs från regeringens sida i det nu refererade
resonemanget finner utskottet det osäkert om det inte i efterhand
kommer att visa sig att Sverige har skärpt sina kapitaltäckningsregler i
högre grad än vad det internationella samarbetet kräver. Riksdagen bör

i ett uttalande till regeringen slå fast att regeringen, om ett sådant
förhållande kan konstateras, ofördröjligen bör ta initiativ till förändringar
som innebär att de svenska bestämmelserna närmare anpassas
till det internationella regelsystemet. Genom ett sådant uttalande skulle
de båda berörda yrkandena i motionerna 1989/90:N14 (fp) och
1989/90:N15 (c) bli väsentligen tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande anpassning till internationell utveckling
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N14 och motion
1989/90:N15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

6. Strukturförändringar på kreditmarknaden
(mom. 5)

Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "Även
oavsett" och slutar på s. 10 med "inte motiverat" bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det betänkligt att regeringen, såsom det nu refererade
avsnittet i propositionen visar, synbarligen utan oro ser fram mot
en strukturomvandling på den svenska kreditmarknaden som innebär
att antalet konkurrerande institut minskar, t.ex. på bostadskrediternas
område. Det är mot denna bakgrund angeläget att riksdagen, såsom
begärs i motion 1989/90:N15 (c), i ett uttalande till regeringen understryker
vikten av att sådana åtgärder vidtas att de nya kapitaltäckningsreglerna
inte kommer att leda till negativa strukturförändringar på den
svenska kreditmarknaden.

1989/90:NU15

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande strukturförändringar på kreditmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N15 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Överavskrivningar på leasingobjekt (mom. 6)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
"Andelen bör" och slutar med "till nyttjande" bort ha följande lydelse:
Det kan dock ifrågasättas om detta skall få ske med samma andel
som enligt regeringens förslag — med hänsyn till förutsedd ändring av
skattesatsen vid företagsbeskattningen — skall gälla för värderegleringsreserver,
dvs. 70 %. Det kan noteras att bankinspektionen i samband
med tillkomsten av den nu gällande lagen om finansbolag föreslog att
40 % av överavskrivningarna på leasingobjekt skulle få inräknas i ett
finansbolags eget kapital, vilket då också var vad Finansbolagens förening
hemställde om (se prop. 1987/88:149 s. 97).

Utskottet föreslår mot här angiven bakgrund ati den i propositionen
föreslagna 11 a § lagen om finansbolag kompletteras med en bestämmelse
om att med primärt kapital skall avses även 50 % av det belopp
som svarar mot bolagets reserv till följd av avskrivning på egendom
som har upplåtits till nyttjande.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande överavskrivningar på leasingobjekt

Regeringens förslag Alternativt förslag

11 a §

Kapitalbasen utgör — — — av kapitalbasen.

Med primärt — — — och marknadsvärdet.

D. Femtio procent av det belopp
som svarar mot bolagets reserv till
följd av avskrivning på egendom
som upplåtits till nyttjande.

Med supplementärt — — — i 11 c §.

8. Kapitalkrav för fordringar mot försäkringsbolag
(mom. 7, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson
(c) och Håkan Hansson (c) anser att till det stycke på s. 11 i
utskottets yttrande som börjar med "Utskottet finner" och slutar med
"har berörts" bort fogas en mening av följande lydelse:

1989/90:NU15

Om frågan mot slutet av år 1990 fortfarande står öppen bör rege- 1989/90:NU15

ringen föreslå riksdagen att tidsgränsen i den nyss berörda övergångsbestämmelsen
senareläggs.

Särskilt yttrande

Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i
jordbruksfastighet (mom. 1)

Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:

Kapitalkravet för placeringar med säkerhet i jordbruksfastigheter bör, i
enlighet med hemställan i reservation 1, när det gäller bottenkrediter
sänkas från 8 % till 4 %. För den händelse riksdagen inte skulle godta
förslaget härom bör regeringen aktualisera frågan om införande av en
sådan statlig grundgaranti som nämns i motion 1989/90:N15 (c). Därigenom
skulle kunna åstadkommas att krediter avseende jordbrukets
bostäder medför samma kapitalkrav som krediter avseende annan
bostadsfastighet.

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)
dels att 2 kap. 9 - 11 §§, 4 kap. 4 och 9 §§ samt 7 kap. 7 § skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 2 kap. 9 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

9§

Till insättarnas skydd skall en
bank ha ett visst lägsta kapital i
Jorm av eget kapital i bankaktiebolag,
egna fonder i sparbank samt
eget kapital i central föreningsbank
tillsammans med anslutna lokala
föreningsbanker (kapitalkrav).

Med eget kapital och egna fonder
får likställas dels fyrtio procent av
ett belopp som svarar mot bankens
reserver för utlåning, garantiförbindelser
och utländska valutor samt
mot bankens reserv för obligationer,
varmed avses det belopp med vilket
obligationernas värde beräknat enligt
4 kap. 4 § 1 överstiger nettovärdet,
dels med det nominella värdet
av förlagsbevis och andra skuldförbindelser
som medför rätt till betalning
först efter bankens övriga borgenärer.
I båda fallen får medräknas
högst ett belopp som motsvarar
det egna kapitalet eller de egna fonderna.

Med eget kapital och reserver i en
central föreningsbank med anslutna
lokala föreningsbanker avses summorna
av eget kapital och reserver i
dessa föreningsbanker. Förlagsinsatserna
räknas därvid inte in i det
egna kapitalet. Det nominella värdet
av dessa insatser får dock likställas
med eget kapital intill ett belopp
som tillsammans med det nominella
värdet av förlagsbevis och and -

En bank skall vid varje tidpunkt
ha en kapitalbas, beräknad enligt
9a§, som motsvarar åtta procent av
värdet av bankens placeringar, beräknat
enligt 10 § (kapitalkrav). För
en central föreningsbank med anslutna
lokala föreningsbanker bestäms
kapitalbasen och kapitalkravet
gemensamt.

1989/90:NU15

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:NU15

Bilaga

ra skuldförbindelser enligt andra
stycket motsvarar det egna kapitalet.

Från det egna kapitalet och de
egna fonderna skall avräknas det
bokförda värdet av vad som tillskjutits
som aktiekapital eller i annan
form till in- eller utländskt företag
som driver någon form av bankverksamhet.
Sådan avräkning skall dock
inte ske i fråga om företag där staten
är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag
som har till huvudsakligt
ändamål att lämna lån mot säkerhet
i panträtt i bostads-, kontorseller
ajffärsfastighet eller att lämna
lån till kommuner.

Har en bank ett väsentligt ekonomiskt
intresse i ett aktiebolag, som
uteslutande har till syfte att förvalta
fastighet eller tomträtt som har förvärvats
för att bereda banken lokaler
för dess verksamhet eller tillgodose
därmed sammanhängande behov,
skall från bankens eget kapital
eller egna fonder avräknas åtta procent
av summan av det bokförda
värdet av aktierna i fastighetsbolaget
och bolagets bokförda skulder eller
den del av dessa som svarar mot
bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Utan hinder av andra och tredje
styckena får bankinspektionen, om
det finns synnerliga skäl, tillåta en
bank att likställa eget kapital och
egna fonder med det nominella värdet
av sådana förlagsbevis, andra
skuldförbindelser och förlagsinsatser,
som där avses, intill ett belopp
som motsvarar en och en halv
gånger det egna kapitalet eller de
egna fonderna.

9a§

Kapitalbasen utgörs av summan
av primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt sista stycket.
Det primära kapitalet skall utgöra
minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. I bankaktiebolag eget kapital,
i sparbanker reservfonder och upp -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skrivningsfonder samt i föreningsbanker
eget kapital med undantag
för förlagsinsatser.

B. Sjuttio procent av det belopp
som svarar mot bankens reserver för
utlåning och garantiförbindelser.

C. Sjuttio procent av det belopp
som svarar mot bankens reserver för
aktier, obligationer och utländska
valutor, dock högst sjuttio procent
av skillnaden mellan nettobokföringsvärdet
och det lägsta av anskaffningsvärdet
och marknadsvärdet.

Med supplementärt kapital avses
det nominella värdet av förlagsandelsbevis
samt förlagsbevis och andra
skuldförbindelser med en ursprunglig
löptid av minst fem år och
med rätt till betalning först efter
bankens övriga borgenärer, dock
sammanlagt högst till ett belopp
som motsvarar hälften av det primära
kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser
vilkas återstående löptid
understiger fem år skall tas upp
till ett belopp som motsvarar tjugo
procent av det nominella värdet för
varje helt år som återstår till förfallodagen.

Som primärt eller supplementärt
kapital får dessutom, enligt medgivande
av regeringen eller efter regeringens
bemyndigande av bankinspektionen,
räknas andra kapitaltillskott
och reserver än som sägs i
andra och tredje styckena.

Från summan av det primära och
supplementära kapitalet skall räknas
av det bokförda värdet av vad
som har skjutits till som aktiekapital
eller i annan form i ett företag
som driver något slag av bankverksamhet.
Någon avräkning skall
dock inte göras om tillskottet uppgår
till högst fem procent av företagets
egna kapital eller motsvarande
och det sammanlagda bokförda värdet
av sådana tillskott inte överstiger
tio procent av bankens egna ka -

1989/90: NU 15

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kapitalkravet bestäms i förhållande
till bankens tillgångar samt
ingångna garantiförbindelser och
andra åtaganden på kapitalmarknaden
som innebär en kreditrisk för
banken (placeringar). För en central
föreningsbank med anslutna lokala
föreningsbanker bestäms kapitalkravet
gemensamt. Vid beräkningen
av kapitalkravet indelas placeringarna
i följande fyra grupper,
nämligen

A I. inneliggande kassa,

checkar, postremissväxlar samt
fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer
som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag, sparbank.
central föreningsbank, allmän
kassa eller inrättning vars reglemente
fastställts av regeringen,
kreditaktiebolag, hypoteksinstitut
eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag,
sparbank, central föreningsbank eller
annan under A / eller 2 avsedd
kassa eller inrättning, kreditaktiebolag.
hypoteksinstitut, sådant
bankägt aktiebolag som enligt regeringens
medgivande får jämställas
med kreditaktiebolag vid tillämpningen
av detta stycke eller försäkringsföretag
med svensk koncession
svarar.

4. fordringar jor vilka säkerheten
utgörs av värdehandling eller fordran.
som anges under A 1 — 3,

5. garantiförbindelser och andra
åtaganden på kapitalmarknaden för
vilka banken erhållit säkerhet i vär -

pital eller egna fonder. Avräkning
skall inte heller göras för tillskott i
företag som omfattas av bestämmelserna
i 11 §.

Kapitalkravet enligt 9 § bestäms i
förhållande till bankens tillgångar
samt sådana garantiförbindelser
och andra åtaganden på kapitalmarknaden
som innebär en kreditrisk
för banken (placeringar). Placeringarna
delas in i följande grupper:

A 1. Inneliggande kassa, checkar
och postremissväxlar.

2. Värdehandlingar och fordringar
för vilka svenska staten, en
svensk kommun elter en därmed
jämförlig samfällighet svarar.

3. Värdehandlingar och fordringar
för vilka utländska stater eller
centralbanker svarar, om värdehandlingen
eller fordran gäller i den
nationella valutan och är refinansierad
i samma valuta.

4. Övriga värdehandlingar och
fordringar för vilka svarar någon av
de utländska stater och centralbanker
som regeringen föreskriver.

5. Fordringar, garantiförbindelser
och andra åtaganden på kapitalmarknaden,
Jor vilka säkerheten ut -

1989/90:NU15

Bilaga

' Senaste lydelse 1987:1327.

Nuvarande lydelse

dehandling eller fordran, som anges
under A 1 — 4.

B 1. andra fullgoda obligationer
än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt
bankföretag eller annat försäkringsföretag
än som avses under A 3 eller
samfällighetsförening svarar, därvid
fordringar för vilka utländskt bankföretag
svarar skall tas upp till en
och en halv gånger fordringarnas belopp.

3. fordringar för vilka säkerheten
utgörs av värdehandling eller fordran,
som anges under B 1 eller 2,
eller panträtt i jordbruks-, affärs- eller
bostadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet inom sjuttiofem
procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga
om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten,

4. garantiförbindelser och andra
åtaganden på kapitalmarknaden för
vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som anges
under B 1 — 3.

C 1. fordringar för vilka säkerheten
utgörs av

a) panträtt i jordbruksfastighet, i
bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus
eller med flerfamiljshus för
vilket bostadslån enligt statliga bestämmelser
utgår eller i tomträtt till
sådan fastighet, om pantvärdet ligger
mellan sjuttiofem och etthundra
procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga
om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten,

b) panträtt i fastighet som helt eller
delvis är inrättad för industriell

Föreslagen lydelse

görs av sådana tillgångar som avses
i 1 eller sådana statliga värdehandlingar
som avses i 2—4.

B 1. Värdehandlingar och fordringar
för vilka allmänna pensionsfonden
eller ett svenskt företag som
bedriver något slag av bankverksamhet
svarar.

2. Värdehandlingar och fordringar
för vilka svarar en kommun eller
en därmed jämförlig samfällighet i
någon av de utländska stater som
regeringen föreskriver.

3. Värdehandlingar och fordringar
med en återstående löptid av
högst ett år för vilka en utländsk
bank svarar.

4. Värdehandlingar för vilka svarar
en bank i någon av de utländska
stater som regeringen föreskriver.

5. Värdehandlingar och fordringar
för vilka svarar någon av de internationella
utvecklingsbanker som
regeringen föreskriver.

6. Fordringar, garantiförbindelser
och andra åtaganden på kapitalmarknaden,
för vilka säkerheten utgörs
av värdehandlingar eller fordringar
som anges i 5.

C. Fordringar, garantiförbindelser
och andra åtaganden på kapitalmarknaden,
för vilka säkerheten utgörs
av panträtt i bostadsfastighet
eller tomträtt till sådan fastighet
inom det uppskattade värde som
banken bestämt efter särskild värdering.

1989/90: NU 15

Bilaga

Nuvarande lydelse

verksamhet eller i tomträtt till sådan
fastighet inom femtio procent
av det uppskattade värdet av den
fasta egendomen eller, i fråga om
tomträtt, av byggnad och annan
egendom som hör till tomträtten eller c)

förlagsbevis eller aktie, som är
inregistrerad vid Stockholms fondbörs,

2. garantiförbindelser och andra
åtaganden på kapitalmarknaden för
vilka banken erhållit säkerhet i form
av värdehandling eller fordran, som
anges under C1,

D. övriga tillgångar, garantiförbindelser
och andra åtaganden på
kapitalmarknaden utom sådana
som enligt 9 § fjärde och femte
styckena skall avräknas från eget
kapital och egna fonder.

För placeringar som anges under
A gäller inte något kapitalkrav. I
övrigt uppgår kapitalkravet vid varje
tidpunkt till lägst ett belopp som
motsvarar sammanlagt
en procent av summan av placeringar
som anges under B,
fyra procent av summan av placeringar
som anges under C och
åtta procent av summan av placeringar
som anges under D.

Placeringar skall tas upp till följande
värden, nämligen

1. fordringar, för vilka reserver

Föreslagen lydelse

D. Övriga tillgångar, garantiförbindelser
och andra åtaganden på
kapitalmarknaden.

Vid bestämmandet av kapitalkravet
undantas

— sådana tillskott som enligt

9 a§ sista stycket skall räknas av
från kapitalbasen,

— tillskott i företag som omfattas
av bestämmelserna i 11 §,

— de placeringar som anges i
första stycket A,

— fordringar mot företag som ingår
i samma koncern som banken,

— fordringar som har garanterats
av ett företag i samma koncern som
banken,

— fordringar mellan en sparbank
och Sparbankernas Bank samt

— fordringar mellan en föreningsbank
och Föreningsbankernas
Bank.

I övrigt skall vid bestämmandet
av kapitalkravet placeringarna tas
upp till sammanlagt

— tjugo procent av summan av de
placeringar som anges i första stycket
B,

— femtio procent av summan av
de placeringar som anges i första
stycket C samt

— hela summan av de placeringar
som anges i första stycket D.

Till grund för bestämmandet av
kapitalkravet enligt tredje stycket
skall placeringarna värderas enligt
följande:

1. Tillgångar, för vilka reserver

1989/90:NU15

Bilaga

Nuvarande lydelse

som avses i 9§ andra stycket avsatts,
till sitt bruttovärde,

2. övriga tillgångar till sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är
knutna till kreditgivning, till sitt nominella
belopp,

4. övriga garantiförbindelser till
halva sitt nominella belopp samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden
till sitt nominella belopp,
om inte regeringen, eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen
i föreskrift angivit ett
lägre belopp.

Med uppskattat värde i första
stycket B 3 och C 1 avses det värde,
som banken bestämt på grundval av
särskild värdering. Har enligt gällande
statliga bestämmelser om bostadslån
till främjande av bostadsbyggandet
sådant lån beviljats till
uppförande av viss byggnad, skall
till grund för bedömandet i stället
för uppskattningsvärdet läggas det
enligt nämnda bestämmelser fastställda
pant värdet för byggnaden eller
den fastighet där denna uppförs
om inte särskilda skäl föranleder
annat.

Om ett bankaktiebolag genom
aktieinnehav eller på annat sätt har
andel i ett utländskt företag som
driver någon form av bankverksamhet
och andelen uppgår till lägst tjugo
procent av företagets aktiekapital
eller motsvarande, skall, utöver vad
som anges beträffande kapitaltäckning
för aktier eller andelar i företaget
i 9 § fjärde stycket, följande gälla.

För det utländska företagets placeringar
skall bestämmas ett kapitalkrav.
Banken skall vid varje tidpunkt
uppfylla kapitalkravet enligt
10 § och den del av kapitalkravet i
det utländska företaget som svarar

Föreslagen lydelse

som avses i 9 a§ andra stycket B
och C har satts av, värderas till sitt
bruttobokföringsvärde, aktier, obligationer
och utländska valutor dock
högst till sitt marknadsvärde.

2. Övriga tillgångar värderas till
sitt bokförda värde.

3. Garantiförbindelser med anknytning
till kreditgivning värderas
till sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser
värderas till halva sitt nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden
värderas till sitt nominella
belopp, om inte regeringen föreskriver
ett lägre belopp.

Regeringen får bemyndiga bankinspektionen
att meddela sådana föreskrifter
som enligt denna paragraf
ankommer på regeringen.

Om en bank har ett dotterföretag,
skall vad som föreskrivs i 9 § om
kapitalkrav tillämpas även på koncernen
(konsoliderat kapitalkrav).

Koncernens kapitalbas och placeringar
skall bestämmas med
tillämpning av de regler som enligt
4 kap. 11 § gäller för upprättandet
av koncernbalansräkningar. Även
den del av kapitalbasen som belöper
på minoritetsandelar skall ingå. Redovisad
goodwill skall räknas av
från primärt kapital. Placeringarna
skall tas upp till de värden som föreskrivs
i 10 § eller, om dotterföretaget
inte är en bank, i annan lag.

Regeringen eller, efter regering -

1989/90: NU 15

Bilaga

Nuvarande lydelse

mot bankens andel i företaget.

Vid beräkningen av det särskilda
kapitalkravet för det utländska företaget
och vid bestämmandet av vad
som i detta sammanhang skall anses
som eget kapital skall 9 och

10 §§ gälla i tillämpliga delar. För
de fordringar som banken eller företag
som avses i första stycket har på
något av dessa företag krävs inget
eget kapital. Detsamma gäller fordringar
för vilka ett företag som avses

i första stycket svarar. Vid beräkningen
av bankens eget kapital skall
9 § fjärde stycket inte tillämpas. Vid
tillämpningen av 9 § andra stycket
får med det egna kapitalet likställas
så stor del av det utländska företagets
reserver m. m. som svarar mot
bankens andel i företaget.

Bankinspektionen beslutar i fråga
om kapitalkrav och vad som skall
anses som eget kapital.

Föreslagen lydelse

ens bemyndigande, bankinspektionen
får i samband med att tillstånd
lämnas enligt 6 § besluta att vad
som föreskrivs i första stycket skall
tillämpas även på ett företag som
inte är dotterföretag till banken. Företagets
kapitalbas och placeringar
skall då beaktas i den omfattning
som motsvarar den andel banken
äger i företaget. I övrigt tillämpas
andra stycket.

4 kap.

4§

Utöver vad som föreskrivs i 14 § bokföringslagen (1976:125) gäller
följande vid värdering av en banks omsättningstillgångar:

1. Räntebärande obligationer
som avses i 2 kap. 10 § första
stycket A 2 och B 1 får tas upp till ett
värde (medeltalsvärde) som grundas
på ett medeltal av emissionsräntorna
under de senaste tio åren
på obligationer som utfärdats av
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa,
Svensk Bostadsfinansiering
Aktiebolag BOFAB och Sparbankernas
Inteckningsaktiebolag
Spintab och som avser kreditgivning
för nyproduktion av bostäder
eller, i den mån bostadslån enligt
statliga bestämmelser utgår, för annat
byggande. Medeltalet fastställs
av bankinspektionen. Obligation
får dock inte tas upp över anskaffningsvärdet.

1. Räntebärande obligationer
som omfattas av 2 kap. 10 § första
stycket A 2 och B 1 får tas upp till
ett värde (medeltalsvärde) som
grundas på ett medeltal av emissionsräntorna
under de senaste tio
åren på obligationer som utfärdats
av Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa,
Svensk Bostadsfinansiering
Aktiebolag BOFAB och
Sparbankernas Inteckningsaktiebolag
Spintab och som avser kreditgivning
för nyproduktion av bostäder
eller, i den mån bostadslån enligt
statliga bestämmelser lämnas,
för annat byggande. Medeltalet
fastställs av bankinspektionen. Obligationer
får dock inte tas upp över
anskaffningsvärdet.

2. Omsättningstillgång i övrigt får tas upp över anskaffningsvärdet, om
förutsättningarna enligt 14 § fjärde stycket bokföringslagen är uppfyllda
och bankinspektionen ger tillstånd till det.

1989/90:NU15

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §*

Förvaltningsberättelsen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

I förvaltningsberättelsen skall upplysningar lämnas i följande hänseenden: 1.

Sådana förhållanden som inte skall redovisas i resultaträkningen
eller i balansräkningen men som är viktiga för bedömningen av
bankens verksamhetsresultat och ställning.

2. Händelser av väsentlig betydelse för banken, som har inträffat
under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

3. Medelantalet under räkenskapsåret anställda personer, såväl för
banken i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än tjugo
anställda, det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och
ersättningar dels till styrelsen och andra personer i ledande ställning,
varvid tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen skall
anges särskilt, dels till övriga anställda och delegater i banken samt,
om banken har anställda i flera länder, löner och ersättningar angivna
särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i
respektive land. Då medelantalet anställda anges skall uppgift även
lämnas om fördelningen mellan kvinnor och män.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträffande
bankens vinst eller förlust.

Ett bankaktiebolag, en spar- Ett bankaktiebolag, en sparbank
och en central förenings- bank och en central föreningsbank
skall till förvaltningsberät- bank skall till förvaltningsberättelsen
foga en kapitaltäcknings- telsen foga en kapitaltäcknings analys.

I denna skall lämnas upp- analys. I denna skall lämnas uppgifter
om det egna kapitalet och de gifter om kapitalbasen och kapitalegna
fonderna, om därmed enligt täckningen enligt 2 kap. 9—11 §§.

2 kap. 9 § likställt kapital samt
om kapitalkravet enligt bestämmelserna
i 2 kap. 10 och 11 §§.

En föreningsbank skall därutöver lämna upplysningar i följande
hänseenden:

1. Väsentliga förändringar i medlemsantalet och summorna av insatsbelopp
som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt bestämmelserna
i 4 kap. 1 och 3 §§ föreningsbankslagen (1987:620).

2. Den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför.

3. Summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall inlösas
under de näst följande två räkenskapsåren.

7 kap.

7 §

Bankens styrelse är skyldig att genast låta upprätta en särskild
balansräkning, om det finns anledning att anta att en bank gjort sådana
förluster att

1. ett bankaktiebolags eget kapital understiger nio tiondelar av det
registrerade aktiekapitalet,

*Med föreslagen lydelse avses lydelse enligt SFS 1989:834.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:NU15

Bilaga

2. en sparbank inte kan uppfyl- 2. en sparbank eller en central
la kravet på egna fonder i 2 kap. föreningsbank med anslutna lokala
9 och 10 §§, föreningsbanker inte kan uppfylla

kravet på kapitaltäckning enligt 2
kap. 9—10 §§.

3. en central föreningsbanks och
de anslutna lokala föreningsbankernas
eget kapital inte svarar mot
det belopp som fordras enligt 2
kap. 9 och 10 §§.

Balansräkningen skall granskas av revisorerna. Om antagandet om
bankens förluster bekräftas skall styrelsen genast underrätta bankinspektionen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav än
som anges i 2 kap. 9 §. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att
det kommer att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens
storlek i förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande
eller mot den högre grad av kapitaltäckning som därefter har
uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 9 a § tredje stycket får
förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens
ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den ursprungliga
löptiden uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre
belopp som anges i lagrummet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 10 § första stycket får,
intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar för
vilka försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.

Innehåll

1989/90:NU15

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Utskottet 4

Hemställan 12

Reservationer

1. Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i
jordbruksfastighet (c, mp) 14

2. Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i
jordbruksfastighet (m, fp) 15

3. Vissa övergångsbestämmelser (c, mp) 16

4. Vissa övergångsbestämmelser (m, fp) 17

5. Anpassning till internationell utveckling (m, fp, c, mp) ... 17

6. Strukturförändringar på kreditmarknaden (c, mp) 17

7. Överavskrivningar på leasingobjekt (mp) 18

8. Kapitalkrav för fordringar mot försäkringsbolag (m, fp, c,

mp) 19

Särskilt yttrande

Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet
(c) 19

Bilaga

Regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) 20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989