Lagutskottets betänkande 1989/90:LU11

Vissa äktenskapsrättsliga frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1989/90:30, vari föreslås två ändringar i äktenskapsbalkens regler om bodelning. Den ena ändringen innebär att ettårstiden i den s.k. vederlagsregeln förlängs till tre år. Det andra ändringsförslaget innebär att en rätt till pensionsförsäkring av sådant slag som normalt skall hållas utanför bodelning kan dras in i bodelningen, om det skulle vara oskäligt att hålla rättigheten utanför. Vidare behandlas i betänkandet fyra med anledning av propositionen väckta motioner.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall lill samtliga motioner.

Till belänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1989/90:30 föreslår regeringen (justitiedepartementet) — efter hörande av lagrådet — att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken.

Lagförslaget har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionerna

1989/90:LI av Ingegerd Troedsson och Ann-Cathrine Haglund (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att vid bodelning möjliggöra att hänsyn tas till den samlade pensions-rätt som resp. make tjänat in under äktenskapet.

1989/90:L2 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

1. att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om kompletterande lagtext som ger möjlighet för makar att i förväg avtala om fördelning av privata pensionsförsäkringar inför eventuell framtida bodelning,

2. att riksdagen, i enlighet med vad som i motionen anförs, uttalar att 10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken inte skall ges en restriktiv tolkning.

1 Riksdagen 1989/90. Ssaml. Nr 11

1989/90 LUll

3.  att  riksdagen  som sin  mening ger  regeringen  till  känna vad  i 1989/90:LU11

motionen anförs om bedömningen av samtliga pensioners fördelning vid bodelning.

1989/90:L3 av Birger Andersson och Rosa Östh (båda c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 10 kap. 3 § 3 stycket i lagen om ändring i äktenskapsbalken skall ha följande lydelse: "Rätt till pension som avses i andra stycket skall dock helt eller delvis ingå i bodelning, om det med hänsyn lill framför allt äktenskapets längd men även makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt alt undanta pensionsrällen från bodelning."

1989/90:L4 av Elisabeth Persson (vpk) vari yrkas

1, att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i ÄklB 10 kap, 3 § innebärande all privata pensionsförsäkringar skall ingå i bodelning,

2, all riksdagen — om yrkande 1 avslås — beslutar att del klart skall framgå av lagtexten hur oskälighelen bör beräknas.

Utskottet Inledning

Den familjerättsliga lagstiftningen har under de senaste två årtiondena varit föremål för en genomgripande omarbetning. Efter en lång rad av delreformer under denna tid fattade riksdagen (prop. 1986/87:1, bet. LU18, rskr. 159) i april 1987 beslut om att giftermålsbalken (GB) skulle ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken (ÄklB). Samtidigt beslöts viktiga ändringar i ärvdabalken (ÄB) och införandet av en ny lag om sambors gemensamma hem (sambolagen). Vidare beslöt riksdagen samma år alt anta en lag om homosexuella sambor (prop, 1986/87:124, bet. LU28, rskr. 350), Den nya lagstiftningen irädde i kraft den 1 januari 1988,

I förhållande till GB innebär ÄklB betydelsefulla förändringar främst i fråga om förmögenhetsordningen i äktenskapet och fördelningen av makarnas egendom vid äktenskapets upplösning. Ett uttalat syfte med förändringarna har varit att åstadkomma en högre grad av ekonomisk rättvisa mellan makarna vid äktenskapsskillnad.

Ändringarna i äklenskapslagstiftningen har inneburit flera nyheter i fråga om bodelning mellan makar. Möjligheterna att frångå huvudregeln om likadelning vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad har vidgats genom all den allmänna jämkningsregel som fanns även tidigare givits ett något utökat tillämpningsområde. Sålunda kan ena maken av sitt giftorätlsgods få behålla mer än sin andel av giftorättsgodset om en likadelning skulle vara oskälig med hänsyn lill särskilt äktenskapets längd men även lill makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Vidare har i ÄktB införts en särskild regel om jämkning av äktenskapsförord. Regeln innebär att om   ett   villkor   i   elt  äktenskapsförord   är  oskäligt   med   hänsyn   lill

förordets  innehåll,  omständigheterna  vid  förordets tillkomst,  senare 1989/90:LUn

inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt får det jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen. En förenkling har också skett av de s.k. vederlagsreglerna, vilka vid bodelning ger en make kompensation i vissa fall då den andra maken har minskat sitt giftorätlsgods. I förhållande till GB innebär ÄktB även den förändringen att privata pensionsförsäkringar som utgör giftorättsgods inte skall ingå i bodelningen. En annan nyhet är att också enskild egendom kan dras in i bodelningen, om makarna är överens om det.

Redan under 1987/88 års riksmöte väcktes motioner om ändringar i den nya äktenskapslagstiftningen. Motionerna avslogs av riksdagen under våren 1988 (se LU 1987/88:19). Under 1988/89 års riksmöte väcktes nya motioner med förslag till förändringar av bl.a. reglerna om bodelning mellan makar. I sitt av riksdagen godkända belänkande I988/89:LU22 uttalade utskottet med anledning härav att de nya reglerna tillämpats i föga mer än ett år och att erfarenheterna från den praktiska tillämpningen således var begränsade. Det saknades därför enligt utskottets mening ett tillfredsställande underlag för en bedömning av i vad mån förändringar i regelsystemet var påkallade. Utan alt ta ställning i sak till de ändringsförslag som förts fram i motionerna ansåg utskottet emellertid att liden var mogen för en utvärdering av den nya äktenskapslagstiftningen och särskilt då bestämmelsen om privata pensionsförsäkringars ställning i bodelningshänseende. I avvaktan på resultatet av denna utvärdering avstyrkte utskottet bifall till motionerna.

Justitiedepartementet tog sedan initiativ till en hearing, vilken hölls den 10 maj 1989, angående utfallet av 1987 års familjeräitsreform. Därefter utarbetades inom departementet en promemoria, (Ds 1989:41) Vissa äktenskapsrättsliga frågor, vilken innehåller förslag om två mindre ändringar i äktenskapsbalken, nämligen i fråga om vederlagsregeln och behandlingen av pensionsförsäkringar vid bodelning. Promemorian har remissbehandlats och vidare har under beredningen i departementet överläggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland och Norge.

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av departementspromemorian föreslås i propositionen två ändringar i äktenskapsbalkens regler om bodelning.

Den ena ändringen avser den s.k. vederlagsregeln i 11 kap. 4 §
äktenskapsbalken, som reglerar del fallet alt den ena maken utan den
andra makens samtycke i inte obetydlig omfattning genom gåva har
minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorätlsgods till alt öka
värdet av sin enskilda egendom. Enligt den nuvarande regeln skall den
andra maken kompenseras för det vid bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad, om gåvan eller motsvarande åtgärd har vidtagits
inom ett år innan lalan om äktenskapsskillnad väcktes. Förslaget
innebär alt denna ettårstid förlängs till tre år. ,

Den andra ändringen rör behandlingen av pensionsförsäkringar vid 1989/90:LU11

bodelning. Förslaget innebär all en rätt till pensionsförsäkring av sådant slag som normalt skall hållas utanför bodelning enligt 10 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken kan dras in i bodelningen, om det skulle vara oskäligt alt hålla rättigheten utanför.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.

Utskottets överväganden

l 10 kap. 3 § AktB finns bestämmelser om all viss egendom eller rättighet skall undantas från bodelning trots alt egendomen eller rättigheten utgör giftorättsgods. Av lagrummets första stycke följer all exempelvis rätten till pension från arbetsgivaren skall hållas utanför bodelningen. Detsamma torde gälla en anställds rätt enligt en pensionsförsäkring som arbetsgivaren tecknat. Enligt andra stycket i paragrafen får också rätt till pension på grund av en privat försäkring som någon av makarna äger undantas, dock endast om utfallande belopp skall beskattas som inkomst och om försäkringen gäller rätt till 1. ålderspension eller invalidpension, eller 2. efterlevandepension i fall då rätt lill utbetalning av pension föreligger vid bodelningen (10 kap. 3 § ÄklB).

I propositionen föreslås att 10 kap. 3 § ÄktB kompletteras med en jämkningsbeslämmelse. Enligt den nya regeln skall rätt lill pension på grund av en privat försäkring som skall undantas ändå helt eller delvis ingå i bodelningen om det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att pensionsrällen hålls utanför.

I motion L2 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) anförs alt införandet av äktenskapsbalken i flera olika avseenden medfört alt kvinnans ställning blivit mindre trygg. Del sagda gäller enligt motionärerna inte minst bestämmelsen i 10 kap. 3 § ÄklB om behandlingen av pensionsförsäkringar vid bodelning. Motionärerna anser att förslaget i propositionen inte tillmötesgår den kritik som riktats mot regeln och hänvisar till vad som anförs i propositionen om att jämkningsbestämmelsen är en undantagsregel som skall tillämpas restriktivt. Motionärerna yrkar (yrkande 2) att riksdagen skall uttala att jämkningsregeln inte skall ges en restriktiv tillämpning.

Motionärerna i motion L2 framhåller vidare att makar som vill och
kan sinsemellan ordna sina pensionsfrågor och andra ekonomiska
förhållanden bör ha en möjlighet till del. Motionärerna uppfattar del
som en brist att regeringen inte framlagt något förslag om avtalsrätt
beträffande pensionsförsäkringar och anser alt det vid sidan av jämk
ningsregeln bör finnas en möjlighet för makar alt träffa avtal om hur
pensionsförsäkringar skall fördelas dem emellan. Motionärerna hänvi
sar härvidlag till vad Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört i sitt
remissyttrande över den lill grund för propositionen liggande departe
mentspromemorian. En sådan avtalsmöjlighet bör gälla både försäk
ringar som tecknas i framliden och redan tecknade försäkringar.
Motionärerna yrkar (yrkande 1) alt regeringen snarast skall framlägga ,

förslag lill lagändring som medger makar alt i förväg avtala om hur 1989/90:LU11

pensionsförsäkringar skall  fördelas vid en  eventuell  framtida  bodelning.

I motion L3 av Birger Andersson och Rosa Östh (båda c) framhålls att det — särskilt för parterna i det enskilda fallet — kan bli svårt att tillämpa den föreslagna nya regeln. Motionärerna anser del angelägel alt makarnas ekonomiska ställningstaganden underlättas och förordar därför att äktenskapets längd skall vara den viktigaste omständigheten vid skäligheisprövningen. I motionen yrkas att jämkningsbestämmelsen utformas så att hänsyn framför allt skall tas lill äktenskapets längd.

1 motion L4 av Elisabeth Persson (vpk) hävdas att privata, frivilliga pensionsförsäkringar alltid bör ingå i bodelningen och motionären yrkar (yrkande 1) att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i äktenskapsbalken i enlighet med det sagda. För den händelse yrkandet inte vinner gehör yrkar (yrkande 2) motionären att jämkningsregeln ges en sådan lydelse att det uttryckligen framgår vilka kriterier som skall ligga lill grund för skälighetsbedömningen. Till stöd för yrkandet framhåller motionären att den i propositionen föreslagna bestämmelsen innebär risker för att den ekonomiskt svagare parlen inte kan göra sin rätt gällande.

Enligt utskottet är det angeläget alt de problem som uppkommit vid tillämpningen av regeln i 10 kap. 3 § ÄktB om behandlingen av privata pensionsförsäkringar får en lösning. Flera länkbara utvägar står härvidlag till buds. En möjlighet är att som förordas i motion L4 behandla pensionsförsäkringarna som annat giftorättsgods, vilket skulle innebära alt man återgår till den ordning som gällde innan ÄktB irädde i kraft. Huvudregeln var då att privata pensionsförsäkringar ingick i bodelningen medan flertalet andra pensionsförmåner i enlighet med vad som också nu gäller enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄklB hölls utanför.

Under förarbetena till ÄktB framhöll departementschefen (se prop. 1986/87:1 s. 162 f) all det stora flertalet människor har sin pensionering ordnad på det sättet all förmånen inte ingår i en bodelning. Till försvar för all pension på grund av pensionsförsäkring enligt då gällande regler däremot ingick i bodelningen brukade enligt departementschefen anföras att betalningen av försäkringspremierna i realiteten belastar bägge makarnas ekonomi och därför får anses utgöra resultatet av deras gemensamma uppoffringar. Det hade också framhållits att pensionsförsäkringar ofta innefattade myckel stora ekonomiska tillgångar. Skaiteaspekter och andra hänsyn hade medverkat till att pensionsförsäkringar ofta hade karaktär av kapitalplacering.

Emellertid hade enligt departementschefen också kritik riktats mot
att pensionsförsäkringarna inte följde samma regler som annan pen
sion. Kritiken mot att dessa försäkringar omfattades av bodelning efter
äktenskapsskillnad framträdde med särskild styrka i det fallet att den
andra maken hade en rätt till pension vars värde inte ingick i bodel
ningen. I anslutning lill delta uttalande erinrade departementschefen
om all pensionsförsäkringar i  kommunalskattelagens bemärkelse nu- 5

mera är inskränkta till sådana former av försäkring som tillgodoser

pensioneringsbehov.  Vid  inkomstbeskattningen   tillåts  inte  heller av- 1989/90:LU11

drag för högre premier än som anses behövliga för all försäkringstagaren skall erhålla en normal pension. Försäkringstagaren saknar vidare — med vissa i sammanhanget betydelselösa undantag — möjligheter alt disponera över del förmögenhelsvärde som försäkringen representerar.

Med hänsyn till anförda förhållanden ansåg departementschefen att del inte längre borde göras någon skillnad vid bodelning mellan vanlig pension och pensionsförmåner från pensionsförsäkring. En lagändring i enlighet härmed skulle dessutom innebära ett närmande lill vad som gäller i Finland och Norge, Motsvarande försäkringar i dessa länder hade nämligen sedan länge betraktats som sådana personliga rättigheter som inte skall ingå i bodelning.

Enligt utskottets mening har de skäl som åberopats lill stöd för att rätt till pension på grund av pensionsförsäkring skall hållas utanför bodelningen alltjämt giltighet. I sammanhanget vill utskottet särskilt peka på den fördel som bestämmelsen i 10 kap. 3 § ÄklB ger den efterlevande maken vid bodelning med anledning av den andra makens död. Enligt tidigare gällande ordning kunde den efterlevande maken tvingas att från sin andel av giftorätlsgodset utge kompensation till den avlidne makens bröstarvingar för värdet av den pensionsrätt som tillkom henne enligt en försäkring, och detta gällde både i fall då hon själv tecknat försäkringen och i fall då hon insatts som förmånstagare till makens försäkring. Utskottet är således inte berett all förorda en återgång till den ordning som gällde före införandel av ÄklB. Vid justitiedepartementets hearing angående utfallet av äktenskapsreformen har också — som redovisats i propositionen — framkommit att det inte finns anledning att ändra regeln om behandling av pensionsförsäkringar så att man återgår till det äldre regelsystemet. Utskottet avstyrker alltså bifall lill yrkande 1 i motion 1.4.

Vad härefter angår förslaget i motion L2 kan utskottet ha förståelse
för tanken att makarna vid sidan av den i propositionen föreslagna
jämkningsregeln bör ha en möjlighet att själva avtala om hur pensions
rättigheterna enligt föreliggande försäkringar skall fördelas vid en
ftamlida bodelning. Enligt ulskollels mening kan det emellertid på
goda grunder ifrågasättas huruvida det finns ett mera utbrett behov av
en sådan möjlighet att träffa avtal. Som framhålls i propositionen har
dock en avtalslösning vissa nackdelar eftersom den kräver aktivitet
från båda makarnas sida innan bodelningen aktualiseras och vidare all
båda makarna måste vara överens samt att den förutsätter alt makarna
har goda kunskaper om lagens innehåll. Det kan därför antas att en
möjlighet att avtala om pensionsförsäkringarna skulle kunna utnyttjas
av ett relativt litet antal äkta makar. Särskilt när del gäller försäkringar
som tecknats före avtalet är det vidare inte alllid givet att en uppdel
ning av försäkringen kan genomföras av försäkringstekniska skäl. Här
till kommer att — som närmare redovisas i propositionen — makarna
redan enligt gällande rätt har en möjlighet att genom bodelning under
pågående äktenskap omfördela rättigheterna på grund av pensionsför- 6

säkringar,   låt  vara  att  del   i  enstaka  fall   kan   vara  vissa  nackdelar

förbundna  med en  sådan  omfördelning.   Mot  motionärernas  förslag 1989/90:LU1

talar vidare att regelsystemet i ÄklB skulle ytterligare kompliceras, och utskottet vill härvidlag bl.a. peka på att en avtalsmöjlighet sannolikt skulle kräva en särskild bestämmelse om jämkning. Inie heller från mera principiella utgångspunkter är förslaget invändningsfritt. AkiB bygger på principen alt avtal mellan makar om kommande bodelning skall träffas i form av äktenskapsförord. Endast inför en omedelbart föreslående äktenskapsskillnad får s.k. föravtal träffas, och sådana avtal har inte verkan mot tredje man. Om makar skall få möjlighet att avtala om pensionsförsäkringar måste överenskommelserna således ha äktenskapsförordets form. Nu förhåller det sig emellertid så enligt ÄktB all äktenskapsförord skall användas endast för avtal om egendomsordningen i äktenskapet, dvs. i fråga om uppdelningen i giftorättsgods och enskild egendom. Ett avtal om framlida delning av pensionsrättigheter har dock inte den karaktären utan avser den faktiska fördelningen mellan makarna av det giftorättsgods ,som utgörs av pensionsförsäkringar. Att låta även avtal ha formen av äktenskapsförord skulle enligt utskottets mening bryta systematiken i ÄktB och medföra ytterligare komplikationer. Vidare skulle det strida mot principerna bakom svensk äktenskapslagstiftning — såväl den nuvarande som den tidigare — att tillåta alt avtal ingås långt i förväg om hur viss egendom faktiskt skall fördelas vid bodelning.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att det i vart fall för närvarande inte finns anledning att införa en sådan regel som förespråkas i motion L2, och utskottet avstyrker därför bifall till yrkande 1 i motionen.

Förslaget att de problem som uppkommit i anslutning till tillämp
ningen av 10 kap. 3 § ÄklB skall lösas genom en särskild jämkningsre
gel har fåll brett stöd under remissbehandlingen av departementspro
memorian, och utskottet anser i likhet med departementschefen att en
möjlighet lill jämkning bör öppnas. När det gäller den närmare
utformningen av den föreslagna jämkningsregeln vill utskottet fram
hålla alt äktenskapets längd självfallet är en omständighet av betydelse
som bör vägas in vid skälighetsbedömningen. Utskottet kan emellertid >

inte dela uppfattningen i motion L3 att denna omständighet skall tillmätas särskild betydelse. En sådan ordning kan lätt medföra omotiverade tröskeleffekter och även eljest leda till oskäliga resultat i del enskilda fallet. Liksom fallet är vid tillämpningen av bestämmelsen i 12 kap. 3 § ÄktB om jämkning av äktenskapsförord måste i stället en helhetsbedömning ske av samtliga förhållanden varvid äktenskapets längd, makarnas pensionsskydd och andra ekonomiska förhållanden är några av de faktorer som bör beaktas. Som framhålls i propositionen bör vidare hänsyn kunna tas till om pensionsförsäkringen mer framstår som en kapitalplacering än som ett normalt pensionsskydd. Som en jämkningsfaktor bör också kunna gälla alt pensionsförsäkringen byggts upp under tiden före ÄktB:s ikraftträdande. Vid jämförelse med vad som gällde beträffande försäkringen innan ÄklB trädde i kraft kan ÄktB:s regler leda lill alt utfallet av bodelningen blir väsentligen sämre för den maken som inte har försäkringen på sin sida. De övergångs-

problem  som  uppkommit  när det gäller äldre  pensionsförsäkringar 1989/90:LUll

kan således i vart fall delvis få en lösning genom tillämpning av den nya jämkningsregeln. Ätskilliga andra än nu angivna omständigheter måste emellertid också vägas in, och i propositionen anges flera sådana jämkningsfaktorer. Att i enlighet med önskemålet i motion L4 precisera samtliga de kriterier som bör kunna föranleda jämkning låter sig dock inte göras. Förhållandena i ett äktenskap varierar från fall till fall, och lagstiftaren kan inte rimligen förutse alla de situationer då en jämkning kan bli aktuell. På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna L3 och L4 yrkande 2. Utskottet förordar sålunda att den nya jämkningsregeln får den i propositionen föreslagna lydelsen.

Som utskottet ovan anfört bör principen alltjämt vara att de nu ifrågavarande pensionsförsäkringarna skall hållas utanför bodelningen. Den nya jämkningsbestämmelsen får därför ses som en undanlagsregel och bör således, som departementschefen framhåller, tillämpas restriktivt. I anslutning härtill vill utskottet betona att jämkning enligt den nya regeln inte är det enda medel som står till förfogande när det gäller att förhindra oskäliga verkningar av bestämmelsen i 10 kap. 3 § ÄktB. Också reglerna om jämkning av bodelning och av äktenskapsförord liksom bestämmelserna om engångsunderhåll kan utnyttjas i detta syfte. Utskottet vill även påpeka att den i propositionen föreslagna ändringen av den s.k. vederlagsregeln ger en make ökade möjligheter att få kompensation för värdet av de pensionsförsäkringar som den andra maken tagit. Utskottet kan således inte ställa sig bakom önskemålet i motion L2 om en mera liberal tillämpning och avstyrker följaktligen bifall till yrkande 2 i motionen.

I två motioner las frågan upp om behandlingen av makarnas samtliga pensionsrättigheter vid bodelningen. I motion Ll av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Ann-Cathrine Haglund anförs att vid bodelning efter ett mer långvarigt äktenskap bör makarnas totala pensionsskydd beaktas. Om den ene maken under äktenskapet sålunda har intjänat en betydande rätt till ATP och avtalspensioner medan den andre maken huvudsakligen haft oavlönat arbete med hem och barn borde detta kunna beaktas vid bodelningen. Enligt motionärerna skulle detta kunna ske genom alt den sämre ställda maken tilldelades en större andel av det gemensamma boet för att underlätta åtgärder som bidrar till tryggandet av försörjningen på äldre dagar. Mot denna bakgrund begärs i motionen en utredning i syfte att vid bodelning möjliggöra att hänsyn las lill den samlade pensionsrält som resp. make tjänat in under äktenskapet. I motion L2 av Charlotte Cederschiöld m.fl. anförs att det — bl.a, mot bakgrund av urholkningen av ATP-systemet — kan finnas skäl att vid bodelningen till viss del väga in även makarnas kollektiva pensionsrättigheter, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom (yrkande 3).

Med anledning av vad som anförs i motionerna vill utskottet erinra
om den år 1984 tillsatta pensionsbéredningen (S 1984:03) som har till
uppgift att göra en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensio- ,

neringen. Beredningen, som avser alt slutföra sitt arbete under våren

1990, har i betänkandet (SOU 1987:55) Efterlevandepension uppmärk- 1989/90:LU11

sammat frågan om delning mellan makar av deras gemensamt intjänade pensionspoäng inom ATP och därvid förklarat att den avser alt återkomma till frågan i samband med sina överväganden angående intjänande av ATP-rätt, I avvaktan på resultatet av pensionsberedningens arbete anser utskottet att det inte finns skäl att förorda några förändringar av ÄklB:s bodelningsregler på sätt som begärts i motionerna Ll och L2. Utskottet vill tillägga att rätten till egen pension i form av allmän pension eller avtalspension är en sådan rättighet som i regel inte kan överlåtas och att den därför i likhet med andra sådana rättigheter — enligt vad som länge gällt inom äktenskapsrätten — undantas från bodelning. En förändring i detta avseende skulle innebära att man frångår en grundläggande princip på området. Avslutningsvis vill utskottet peka på att den i propositionen föreslagna .jämkningsregeln ger en viss möjlighet att — i de fall privata pensionsförsäkringar finns — beakta makarnas totala pensionsskydd. Enligt propositionen är det nämligen av betydelse för bedömningen av makarnas ekonomiska förhållanden hur makarna har sitt pensionsskydd ordnat. Är det fråga om en stor pensionsförsäkring som inte balanseras av en motsvarande pension på den andra makens sida, kan det finnas skäl att överväga en indragning helt eller delvis av försäkringen i bodelningen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ll och L2 yrkande 3.

Den i propositionen föreslagna ändringen av den s.k. vederlagsregeln föranleder inte några uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.         beträffande behandlingen av privata pensionsförsäkringar vid
bodelningen

att riksdagen avslår motion 1989/90:L4 yrkande 1,

2.            beträffande avtal om pensionsförsäkringar

att riksdagen avslår motion 1989/90:L2 yrkande 1,

res. 1 (in. fp. c. mp)

3.            beträffande utformningen av jämkningsregeln

alt riksdagen med avslag på motion 1989/90:L3 och motion 1989/90:L4 yrkande 2 antar det i proposition 1989/90:30 framlagda förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 10 kap. 3 §,

4.         beträffande tillämpningen av jämkningsregeln
alt riksdagen avslår motion 1989/90:L2 yrkande 2,

res. 2 (in)

5.         beträffande beaktande av det totala pensionsskyddet vid bo
delning

att riksdagen avslår motion 1989/90:L1 och motion 1989/90:L2 yrkande 3,

res. 3 (nii n

6. beträffande lagförslaget i övrigt 1989/90:LUl 1

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under mom. 3.

Stockholm den 23 november 1989 På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla Andersson (s) och Charlotte Cederschiöld (m).

Reservationer

1. Avtal om pensionsförsäkringar (mom. 2)

Rolf Dahlberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabet Franzén (mp) och Charlotte Cederschiöld (m) anser att

deb den del av utskottets yttrande som på s, 6 börjar med "Vad härefter" och på s. 7 slutar med "i motionen." bort ha följande lydelse: I likhet med motionärerna i motion L2 anser utskottet att makar som vill och kan sinsemellan ordna sina pensionsfrågor och andra ekonomiska förhållanden bör ha en möjlighet lill del. Det bör således råda fullständig avtalsfrihet för makar i fråga om privata pensionsförsäkringar. I enlighet härmed bör det vid sidan av jämkningsregeln — som Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört i sitt remissyttrande över den till grund för propositionen liggande departementspromemorian — finnas en möjlighet för makar att träffa avtal om hur pensionsförsäkringar skall fördelas dem emellan. En sådan avlalsmöj-lighet bör gälla både försäkringar som tecknas i framtiden och redan tecknade försäkringar. Regeringen bör därför snarast framlägga förslag lill lagändring som medger makar alt i förväg avtala om hur pensionsförsäkringar skall fördelas vid en eventuell framtida bodelning. Vad utskottet med bifall lill motion L2 yrkande 1 således anfört bör ges regeringen till känna.

deb    utskottets hemställan under moment 2 borl ha följande lydelse:
2. beträffande avtal om pensionsförsäkringar
all riksdagen med bifall lill  motion  1989/90:L2 yrkande  1 som [q

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Tillämpningen av jämkningsregeln (mom. 4) 1989/90:LU11

Rolf Dahlberg, Allan Ekström och Charlotte Cederschiöld (alla m) anser att

deb den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Som utskottet" och slutar med "i motionen." bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan accepterat den i propositionen föreslagna lydelsen av den nya jämkningsregeln, som innebär att pensionsförsäkringar helt eller delvis skall ingå i bodelningen om det med beaktande av vissa angivna omständigheter skulle vara oskäligt att undanta pensionsrällen från bodelningen. Enligt utskottets mening får dock de begränsningar för tillämpningen av bestämmelsen som framgår av dess lydelse anses tillräckliga. Utskottet är därför inte berett att ställa sig bakom departementschefens motivuttalanden om att den nya jämkningsregeln skall betraktas som en undantagsregel, som skall tillämpas restriktivt. Utskottets vill i stället framhålla att man vid tillämpningen av jämkningsregeln bör sträva efter faktisk rättvisa i del enskilda fallet.

Riksdagen bör med bifall till motion L2 yrkande 2 godkänna vad utskottet anfört.

deb ulskollels hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4,            beträffande tillämpningen av jämkningsregeln

alt riksdagen med bifall lill motion 1989/90:L2 yrkande 2 godkänner vad ulskoltet anfört,

3. Beaktande av det totala pensionsskyddet vid
bodelning (mom.5)

Rolf Dahlberg, Allan Ekström och Charlotte Cederschiöld (alla m) anser att

deb den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Med anledning" och på s. 9 slutar med "yrkande 3," bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är frågan om behandlingen av makarnas samtliga pensionsrättigheter vid bodelningen betydelsefull. De i motionerna framförda synpunkterna bör därför övervägas närmare i lämpligt sammanhang. Vad utskottet med anledning av motionerna Ll och L2 yrkande 3 sålunda anfört bör ges regeringen lill känna,

deb utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5,         beträffande beaktande av del totala pensionsskyddet vid bo
delning

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:L1 och 1989/90:L2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande i9S9/90:lu i i

Behandlingen av privata pensionsförsäkringar vid bodelningen

Elisabeth Persson (vpk) anför:

Privata pensionsförsäkringar har i vissa fall mer karaktär av kapitalplacering än att tillgodose ett pensioneringsbehov. Det är den rikare maken som på ett skattemässigt gynnsamt sätt placerar sina pengar i en pensionsförsäkring och genom bodelningsreglerna får möjlighet att undandra dessa pengar från den andra maken. En sådan ordning är enligt min mening otillfredsställande. Del principiellt riktiga skulle i stället vara en återgång till tidigare gällande regler som innebar att privata pensionsförsäkringar alllid ingår i bodelningen. Som framgår av vad utskottet anfört kunde emellertid denna ordning medföra negativa konsekvenser för den efterlevande maken vid bodelning med anledning av den andra makens död. Med hänsyn härtill och lill att den i propositionen föreslagna jämkningsregeln kan tillämpas för att åstadkomma en bättre situation för den ekonomiskt svagare maken i de mest flagranta fallen avstår jag nu från något yrkande i frågan.

Propositionens lagförslag 1989/90:LU11

_.. \     .,, Bilaga

Forslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom foreskrivs att 10 kap. 3 § och 11 kap. 4 § äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

10                                   kap.
3§

Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller for rättigheten.

Även om det inte följer av första stycket, skall rätt till pension på grund av en forsäkring som någon av makarna äger inte ingå i bodelning, om utfallande belopp skall beskattas som inkomst och forsäkringen gäller rätt till

1. ålderspension eller invalidpension, eller

2. efterlevandepension i fall då rätt till utbetalning av pensionen foreligger vid bodelningen.

Rätt till pension som avses i andra stycket skall dock helt eller delvis ingå i bodelning, om det med hänsyn lill äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning.

11                                   kap.
4§

Har den ena maken utan den Har den ena maken utan den
andra makens samtycke inom ett år andra makens samtycke inom tre år
innan talan om äktenskapsskillnad innan talan om äktenskapsskillnad
väcktes i inte obetydlig omfattning väcktes i inte obetydlig omfattning
genom gåva minskat sitt giftorätts- genom gåva minskat sitt giftorätts
gods eller använt sitt giftorättsgods gods eller använt sitt giftorättsgods
till att öka värdet av sin enskilda till att öka värdet av sin enskilda
egendom, skall den andra makens egendom, skall den andra makens
andel vid bodelning med anledning andel vid bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad beräknas av äktenskapsskillnad beräknas
som om gåvans värde eller värdet som om gåvans värde eller värdet
av det använda giftorättsgodset av det använda giftorättsgodset
alltjämt hade ingått i den först- alltjämt hade ingått i den först
nämnda makens giftorättsgods. nämnda makens giftorättsgods.
Dennes del i det sammanlagda gif- Dennes del i det sammanlagda gif
torättsgodset skall minskas i mot- torättsgodset skall minskas i mot
svarande mån, svarande mån.

Vad som sägs i första stycket om enskild egendom skall även gälla
sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning. Därvid
skall med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse \ 989/90:LU 11

rättigheten. Vidare skall, om en makes användning av sitt giftorättsgods ' "

har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan forsäkring, bestämmelserna i första stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.

1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2.    Ligger den dag som avses i 9 kap. 2 § äktenskapsbalken före den I
januari 1990 tillämpas 10 kap. 3 § och 11 kap. 4 § i deras äldre lydelse.

14